J ordbruksutskottets utlåtande nr 7.
3
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 och A mom.
samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 8 februari 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 54, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning örn ändrad
lydelse av 9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1
och 5 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Härigenom förordnas, att 9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen
den 22 juni 1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
9 §•
1 mom. Är arrendator av jordbruksegendom på grund av kontrakt optionsberättigad
eller har han eljest innehaft arrende av egendomen så lång
tid, alt denna tillsammans med återstående delen av arrendetiden uppgår till
fem år, skall vid förnyad utarrendering av egendomen arrendet på de fastställda
arrendevillkoren liembjudas honom eller, i händelse han avlidit, hans
änka och barn; dock att domänstyrelsen må, om arrendatorn påtagligen ef
-
1 Senaste lydelse av 9 § 1 morn., se 1944: 69.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
tersatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet, besluta, att hembud icke skall
äga rum. Har arrendatorn ej innehaft arrendet så länge som nyss sagts, må
domänstyrelsen ändock, när skäl därtill äro, medgiva att hembud skall göras.
Därest arrendatorn avlidit samt efterlämnat änka och barn eller flera
barn, skall föreläggande givas dem att, om de vilja gemensamt behålla arrendet,
till handhavande för deras räkning av egendomens skötsel anmäla någon
av nämnda dödsbodelägare eller annan lämplig person.
4 mom. Göres ej inom en månad efter erhållen del av gjort hembud anmälan
till domänstyrelsen, att hembudet godtages, anses rätten till nytt arrende
förfallen. Detsamma gäde ock, där, enligt vad i 1 och 3 mom. stadgas,
viss person skall anmälas såsom handhavare av arrendet och sådan anmälan
underlåtes inom tid, som domänstyrelsen bestämmer.
10 §.
1 mom. Äger optionsrätt icke rum eller har rätt till nytt arrende förfallit,
skall arrendet mot de fastställda arrendevillkoren efter ty domänstyrelsen
finnér lämpligt utbjudas antingen under hand eller ock å offentlig auktion.
5 mom. Har jordbruksegendom, då den första gången skall utarrenderas
för kronans räkning, förut varit utarrenderad, äger domänstyrelsen, om anledning
därtill anses föreligga, utarrendera egendomen på de fastställda arrendevillkoren
till den förre arrendatorn utan iakttagande av här ovan upptagna
bestämmelser. Vad sålunda sagts skall äga motsvarande tillämpning,
då torp eller lägenhet, varom förmäles i 4 § 2 morn., skall utarrenderas särskilt
för sig första gången.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.»
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den må ej därför redogöres
närmare i det följande, hänvisa till propositionen.
Genom förordning den 22 juni 1934 (nr 320) ha fastställts grunder för förvaltningen
av sådan kronan tillhörig jordbruksegendom m. m., som förvaltas
av domänstyrelsen. Bestämmelserna ha undergått vissa ändringar genom
förordningar den 10 mars 1944 (nr 69) och den 25 maj 1945 (nr 359).
Enligt 2 § i förordningen skall däri avsedd egendom, därest den icke på
grund av särskilda stadganden eller beslut skall disponeras på annat sätt,
upplåtas på arrende i enlighet med bestämmelserna i förordningen.
Om arrendetiden gäller enligt 7 §, att jordbruksegendom i allmänhet skall
upplåtas på minst tio och högst tjugo år. Enligt 8 § skall, då utarrendering
av jordbruksegendom förestår, arrendeuppskattning företagas, därvid beskrivning
skall upprättas över egendomen och förslag uppgöras till sättet för
dess utarrendering samt till arrendeavgift och villkor i övrigt, emot vilka
egendomen bör upplåtas. Sker ny utarrendering inom fem år, skall dock ny
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
5
arrendeuppskattning i regel icke göras. Arrendevillkoren fastställas av domänstyrelsen.
I 9 § 1 mom. föreskrives, att vid förnyad utarrendering hembud
av arrendet på de fastställda arrendevillkoren under vissa förhållanden
skall göras arrendator som redan innehar egendomen. Detta skall ske om
arrendatorn på grund av kontrakt är optionsberättigad eller örn han eljest
''innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med den återstående
delen av arrendetiden uppgår till fem år. Om arrendatorn avlidit, skall hembudet
göras hans änka och barn. Har arrendatorn påtagligen eftersatt sina
förpliktelser enligt arrendeavtalet, kan domänstyrelsen besluta, att hembud
icke skall äga rum. Enligt 9 § 4 mom. skall optionsrätten anses förfallen, om
ej inom en månad efter erhållen del av hembud anmälan göres till domänstyrelsen,
att hembudet godtages.
I 10 § 1 mom. föreskrives, att, om optionsrätt icke äger rum eller har förfallit,
arrendet skall mot de fastställda arrendevillkoren efter ty domänstyrelsen
finner lämpligt utbjudas antingen under hand eller å offentlig auktion.
Därvid skall, enligt 2 och 3 mom. samma paragraf, i regel antagas det högsta
avgivna anbudet, vilket dock icke får understiga det åsätta arrende värdet.
Har jordbruksegendom, då den första gången skall utarrenderas för kronans
räkning, förut varit utarrenderad och har arrendatorn innehaft arrendet
minst fem år, äger domänstyrelsen jämlikt bestämmelserna i 5 mom. av 10 §,
örn anledning därtill anses föreligga, utarrendera egendomen på de fastställda
arrendevillkoren till den förre arrendatorn utan iakttagande av anbudseller
auktionsförfarandet.
Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) har i skrivelse den 26 november
1945 hemställt bland annat, att grunderna för förvaltning av sådan kronoegendom
som avses i nämnda förordning måtte så omarbetas, att den normala
arrendeperioden bleve femårig och optionsrätt tillkomme varje arrendator
samt att i arrendekontrakten infördes bestämmelse om att arrendeuppskattning
skulle ske, när endera parten det påfordrade.
Domänstyrelsen har i yttrande den 16 januari 1946 uttalat, att enligt styrelsens
mening kunde övervägas, huruvida icke lämpligen en jämkning borde
medgivas i den nu uppställda fordringen på fem års arrendeinnehav för
erhållande av optionsrätt. Sålunda syntes det lämpligt, att styrelsen bemyndigades
att, när skäl därtill förelåge, utarrendera egendom till förutvarande
arrendator, även örn brukningstiden icke uppginge till fem år. Därigenom
skulle ernås större smidighet vid handläggningen av spörsmål om optionsrätt
i syfte att bereda en arrendator, som väl skött en egendom, möjlighet
att utan omgång erhålla nytt arrende. I fråga om arrendetidens längd och
arrendeuppskattningen har domänstyrelsen däremot icke funnit någon ändring
i gällande bestämmelser påkallad.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, bär i ärendet anfört
följande:
»Såsom domänstyrelsen framhållit torde det vara önskvärt, att bestämmelserna
örn arrendators rätt till nytt arrende vid förnyad utarrendering av
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
kronoegendom i vissa fall icke äro så restriktiva som nu är fallet. Det synes
nämligen understundom innebära en opåkallad stränghet mot arrendatorn
att undantagslöst upprätthålla kravet på minst femårigt innehav av arrendet
såsom villkor för åtnjutande av företrädesrätt framför annan till nytt arrende,
särskilt om denna ordning leder till att arrendatorn för att få behålla
egendomen drives att betala ett arrendebelopp som väsentligt överstiger vad
som med hänsyn till fastighetens avkastningsförmåga är skäligt. Det torde
icke så sällan ha förekommit att utbudsförfarandet lett till att arrendesumman
betydligt stegrats och blivit avsevärt högre än det vid uppskattningen
åsätta arrendevärdet. En sådan utveckling synes i det långa loppet icke vara
önskvärd med hänsyn till den inverkan den kan få på det allmänna prisläget
för jordbruksarrenden och på jordbruksdriftens lönsamhet å arrendegårdarna.
I betraktande härav torde det vara lämpligt, att arrendatorn —
oaktat tiden för hans innehav av arrendet understiger den för optionsrätt
fastställda — kan få åtnjuta den förmån som ett hembud av arrendet på de
av domänstyrelsen fastställda villkoren innebär. Bedömandet härav synes
emellertid böra ske från fall till fall under hänsynstagande till såväl det
allmännas som arrendatorns berättigade intressen.
På grund av vad sålunda anförts vill jag förorda, att de nu gällande, i 9 §
1 mom. ifrågavarande förordning intagna bestämmelserna örn optionsrätt
för arrendator vid arrende av kronoegendom kompletteras med en föreskrift
att domänstyrelsen, när skäl därtill äro, äger medgiva att hembud skall ske,
oaktat arrendatorn ej innehaft arrendet så länge att optionsrätt föreligger.
Den sålunda föreslagna förmånen synes, örn arrendatorn avlidit, böra tillkomma
hans änka och barn. Däremot torde tillräckliga skäl icke föreligga
att utsträcka densamma till de övriga rättssubjekt, som under vissa förhållanden
kunna bliva optionsberättigade, nämligen arrendatorns löftesmän
för arrendet, hans konkursbo eller den som förvärvat arrenderätten av konkursboet.
Av den sålunda föreslagna författningsändringen föranledas vissa mindre
jämkningar i 9 § 4 mom. och 10 § 1 mom.
I detta sammanhang synes även böra beaktas det fall, att kronan förvärvat
en jordbruksegendom, som förut varit utarrenderad, och domänstyrelsen avser
att upplåta denna på nytt arrende. Enligt nu gällande föreskrifter, intagna
i 10 § 5 morn., äger domänstyrelsen härvid, örn anledning därtill anses
föreligga, utan iakttagande av eljest gällande regler på de fastställda arrendevillkoren
utarrendera egendomen till den förre arrendatorn, därest denne
innehaft arrendet under minst fem år. I överensstämmelse med vad förut
anförts torde det få anses skäligt, att sistnämnda villkor icke längre bibehålies
utan att domänstyrelsen får frihet att i fall som nu avses, när skäl
därtill föreligga, besluta att arrendet skall hembjudas arrendatorn, oavsett
örn denne innehaft egendomen längre eller kortare tid än fem år.
De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
7
De förslag som Riksförbundet landsbygdens folk i övrigt framfört i sin
förenämnda skrivelse har jag icke funnit mig böra utan ytterligare utredning
och övervägande upptaga till avgörande.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § l och A mom.
samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni 193A (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.»
Tillstyrkande bifall till propositionen hemställer utskottet,
att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag
till förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 och 4 mom. samt
10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)
angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Stockholm den 12 mars 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 6.
Utskottet.