Jordbruksutskottets utlåtande nr 64-
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbetalning av premier
till fiskare för viss trålsill som fiskas i Nordsjön.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 178 av herr Gustavson m. fl. och II: 360 av herr Utbult
m. fl., har hemställts att riksdagen måtte besluta, att sommar- och liöstfångad
trålsill, som fiskats i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord å svenska
fiskebåtar, skall premieras i enlighet med de grunder som gälla för sill, som
fiskas och saltas vid Island.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till
motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna
av lantbruksstyrelsen, statskontoret och statens livsmedelskommission, Lantbruksstyrelsen
har vid sitt utlåtande fogat yttranden av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län och fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt N. Rosén.
För utbetalning av premier till fiskare, som deltagit i sillfiske vid Island,
har Kungl. Maj:t under åren 1933—36 från arbetslöshetsanslag under femte
huvudtiteln ställt sammanlagt 220 000 kronor till länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län förfogande. För ett vart av budgetåren 1937/38—1939/40 samt
1945/46 och 1946/47 har under nionde huvudtiteln för ändamålet anvisats ett
särskilt förslagsanslag av respektive 75 000, 60 000, 50 000, 100 och 100
kronor.1
För premieutbetalningen tillämpas följande i Kungl. Maj.ts beslut den 11
juni 1937 meddelade grunder.
1. Till i Sverige hemmahörande fiskefartyg, som (under år 1937) idkat
sillfiske vid Island, skall av statsmedel för varje tunna saltad eller kryddad
av fiskefartyget fångad islandssill av fullgod beskaffenhet, som av fartyget
hemförts till Sverige, eller för varje kvantitet färsk av fartyget fångad islandssill,
som åtgår till en tunna ombordsaltad eller -kryddad sill och som levererats
till svenskt fartyg för saltning eller kryddning ombord å detta, utbetalas
premie med
1 Se årets IX huvudtitel, punkt 175; jordbr, utsk. uti. nr 1/1946.
nilian!/ till riksdagens protokoll 1946. 10 sami. Nr 64—67.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.
till fartyg, varå fisket bedrives med drivgarn, tre kronor för de första 300,
två kronor för de följande 100 och en krona för de följande tunnorna eller
däremot svarande kvantitet färsk sill, samt
till fartyg, varå fisket bedrives med snörpvad, tre kronor för de första
1 000, två kronor för de följande 1 000 och en krona för de följande tunnorna
eller däremot svarande kvantitet färsk sill.
Därest flera fartyg fiskat gemensamt, skall premien beräknas efter det antal
tunnor eller däremot svarande kvantitet, som vid lika fördelning dem
emellan av hela fångsten faller på varje fartyg.
Med tunna avses fullpackad tunna av vanlig storlek.
2. För erhållande av premie, som i 1. sagts, skall erfordras, att besättningen
å fiskefartyget varit svensk; dock skall premie utgå i fall, då en utlänning
medfört fartyget för vård av utländsk fiskredskap, som för fiskets
bedrivande varit förhyrd, men skall i sådant fall premie ej utbetalas till denne
och premiebeloppet avkortas med det belopp, som tillkommit honom, därest
han varit svensk.
3. Premiebeloppet skall fördelas mellan fartyg, redskap och besättning
efter samma grunder, som följas i fråga om fördelning av inkomsten av
fisket. Därest utlänning, som i 2. sagts, medföljt fartyget, skola andelarna
beräknas så som örn denne varit svensk och premiebeloppet utgått oavkortat.
4. Premiebeloppet skall utbetalas till fiskefartygets befälhavare, som har
att vederbörligen styrka sig vara berättigad till dess lyftande och ansvara för
beloppets fördelning enligt nyssnämnda grunder.
5. Ansökan örn premie skall ingivas till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, som har att ombesörja utbetalningen av premier.
6. Det skall ankomma på sagda länsstyrelse att meddela de närmare bestämmelser
i ämnet länsstyrelsen kan finna erforderliga.
Av remissmyndigheterna ha lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län samt fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt tillstyrkt bifall
till motionen och ansett, att premiernas storlek lämpligen kunde vara densamma,
som enligt Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 11 juni 1937 bestämts
för den salta sill, som fiskades med drivgarn vid Island, alltså tre
kronor för de första 300, två kronor för de följande 100 och en krona för
de följande tunnorna, som under säsongen hemfördes av varje i fisket deltagande
båt. Premieringen borde enligt lantbruksstyrelsens uppfattning endast
omfatta månaderna juli—oktober och givetvis endast sill, som fiskats i
Nordsjön. Liksom beträffande islandssillen borde premieringen handhas av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Statens livsmedelskommission har
ansett, att ett genomförande av det i motionerna framförda förslaget i och
för sig icke gåve anledning till erinran. Statskontoret däremot har ställt sig
avvisande till motionärernas förslag och framhållit, att ett tillmötesgående
av motionerna i varje fall icke borde övervägas, utan att utredning om pris-,
avsättnings- och inkomstförhållanden inom hithörande område av fiskerinäringen
verkställdes. Ur remissutlåtandena torde i övrigt få återgivas följande.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.
3
Lantbruksstyrelsen har anfört:
Som motionärerna framhålla bedrevo ett stort antal svenska fiskebåtar under
eftersommaren 1945 sillfiske å Fladengrund i norra delen av Nordsjön,
varvid sill av mycket god kvalitet erhölls. Under omkring en månad fångades
här cirka 5 090 000 kilogram sill. Tidigare gjorda erfarenheter tyda därpå,
att sillen går till inom detta område huvudsakligen under hög- och eftersommaren,
alltså under den varmaste delen av året, och eftersom en fiskebåt
knappast kan tillryggalägga avståndet mellan svenska västkusten och Fladengrund
på kortare tid än cirka två dygn, kan det givetvis stöta på svårigheter
att föra i land fångsterna i färskt tillstånd. Det vore därför synnerligen fördelaktigt,
örn en så stor del av fångsten som möjligt saltades redan ute på
fiskeplatsen ombord på fiskebåtarna. Vid saltning ombord ökas emellertid
såväl arbetsbördan som den ekonomiska risken för fiskarena. En viss premiering
från det allmännas sida av denna verksamhet kan därför anses motiverad.
I likhet med motionärerna finner lantbruksstyrelsen, att utbetalning
av premier i detta fall bör ske enligt i princip samma grunder som tidigare
tillämpats beträffande utbetalning av premier för deltagande i sillfisket vid
Island. Premie bör alltså utgå med ett visst belopp för varje tunna ombord
på fiskebåt saltad sill av fullgod beskaffenhet.---—■
Det stöter på svårigheter att med någon större grad av tillförlitlighet beräkna
medelsbehovet för denna verksamhet, enär detta behov givetvis blir
beroende dels på fiskets utfall, dels på antalet båtar, som komma att deltaga
i detsamma, dels oell på i vilken utsträckning fiskarena komma att salta sillen
ombord på båtarna. Därest fisket under hela säsongen blir lika omfattande^
och giver förhållandevis lika stora fångster per fiskeresa som under
föregående år, torde man kunna uppskatta totalfångsten till omkring
15 000 000 kilogram. Knappast hälften av denna mängd torde dock komma
att saltas ombord. Man torde därför icke böra räkna med att premier komma
att utbetalas för mer än 70 000 tunnor. Därest premier för hela denna
fångst skulle utgå med tre kronor för varje tunna, skulle alltså för utbetalning
av ifrågavarande premier åtgå 210 000 kronor. Då det emellertid är troligt,
att vissa båtar komma att salta mera än 300 tunnor under säsongen och
alltså enligt de grunder, som ovan antytts, för en del av den hemförda sillen
utgå lägre premier än tre kronor för tunna, torde man kunna antaga, att medelsbehovet
snarare kommer att under- än överstiga 200 000 kronor.
Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt, med vilken länsstyrelsen i Göteborgs
oell Bolms län instämt, har anfört:
Såsom i motionerna omnämnts, bedrevs förra året ett lovande svenskt
trålfiske efter sill i Fladengrundsområdet i norra Nordsjön. Sillen var av utmärkt
beskaffenhet. Den synes såsom saltad eller kryddad kunna lämna en
förstklassig vara. Erfarenheterna från förra året visa emellertid, att en ovillkorlig
förutsättning härför är, att sillen snarast saltas. I annat fall blir den
hård och mjuknar ej. Saltning och kryddning synes därför helst böra företagas
ombord på båtar ute på fångstfältet. Della kräver emellertid en del
extra åtgärder från fiskebåtarnas sida. Tunnor och salt. eventuellt även kryddor,
måste medföras. Besättningen å båtarna torde behöva utökas. Med hänsyn
härtill och till vår mycket stora import av saltad och kryddad sill synes
det motiverat, att fisket i början uppmuntras. I motionerna föreslås, ail så
skall ske genom premier på liknande sätt som sillfisket vid Island på’sin tid
understöddes. Motionerna hänvisa lill grunderna härför. .lag får tillstyrka
detta, men då premieringen av sillfisket vid Island endast avsåg fiske med
drivgarn och snörpvad, men det i förevarande fall är fråga örn trålfiske, får
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.
U tskottet.
jag föreslå, alf premieringen sker efter samma grunder som gällde för drivgarnsfisket
vid Island.
Statens livsmedelskommission har anfört följande:
I motionerna föreslås, att de grunder, som redan gälla för utbetalningen
av statliga premier för sill, som av svenska fiskare fiskas och saltas vid Island,
skola få tillämpas även för premiering av sådan sommar- och höstfångad
trålsill, som fiskas i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord å
svenska fiskebåtar. Förslaget avser sålunda endast en, såvitt kommissionen
kunnat finna, ganska nära till hands liggande utvidgning av tillämplighetsområdet
för ett redan genomfört statligt premieringssystem. Anslagsmedel
till upprätthållande av detta system ha för innevarande budgetår redan anvisats
och för nästa budgetår av Kungl. Majit begärts hos riksdagen (förslagsanslag
under nionde huvudtiteln).
Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes ett genomförande av det
i motionerna framförda förslaget i och för sig icke giva anledning till erinran.
Livsmedelskommissionen vill emellertid meddela, att kommissionen den 27
mars 1946 till Kungl. Majit avlåtit skrivelse med förslag till åtgärder till stöd
för bland annat västkustfisket under tiden intill utgången av budgetåret 1946/
1947. Förslagen innebära ett ganska omfattande statligt stöd till fiskareorganisationernas
självverksamhet i avseende å övertagandet av sådan fisk, som
icke kan avsättas på färskmarknaden inom landet. De inrymma även möjlighet
till visst statligt bidrag å sådan sill, varom fråga är i föreliggande
motioner. Förslagen äro avsedda att föreläggas nu pågående riksdag.1
Enär nyss omförmälda förslag och de spörsmål, som avses i förevarande
motioner, äga visst sammanhang, anser livsmedelskommissionen det lämpligast
att med den slutliga handläggningen av ifrågavarande motioner får anstå
i avbidan å behandlingen av sagda förslag.
Statskontoret har anfört:
Ämbetsverket kan icke finna, att i motionerna anförts skäl för ett ingripande
från statens sida i förevarande avseende. Därest man — såsom motionärerna
ansett sig kunna göra — utgår ifrån att den sill, som saltas eller
kryddas ute på fiskeplatserna, blir den bäst beredda varan, vill det förefalla
statskontoret som om tillräcklig lockelse för fiskaren att tillämpa denna metod
borde ligga i det högre pris, som han härigenom torde kunna erhålla. I
varje fall lärer ett tillmötesgående av motionerna icke böra övervägas utan
att utredning om pris-, avsättnings- och inkomstförhållanden inom hithörande
område av fiskerinäringen verkställes.
Motionärerna föreslå, att den statliga verksamhet för utbetalande av premier
för deltagande i sillfiske vid Island, som bedrivits sedan år 1933 och
för vilken Kungl. Majit meddelat bestämmelser senast den 11 juni 1937,
skidle utvidgas till att gälla även sådan sommar- och höstfångad trålsill.
som fiskas i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord å svenska fiskebåtar.
Ifrågavarande premieringsverksamhet har under de tilländalupna krigsåren
legat nere, och något anslag har icke anvisats för ändamålet under
dessa år. För såväl budgetåret 1945/46 som budgetåret 1946/47 har däremot
det å riksstaten under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Premier
för deltagande i sillfiske vid Island uppförts med ett formellt belopp
av 100 kronor.
1 Jfr Kungl. Majits proposition nr 232/1946; jordbr, utsk. uti. nr 52/1946.
Jordbrulcsutskottets utlåtande nr 64.
5
Som skäl för sitt yrkande lia motionärerna anfört, att under eftersommaren
1945 ett stort antal svenska fiskare bedrevo sillfiske å det s. k. Fladengrund
i norra delen av Nordsjön. Därvid erhöllos stora kvantiteter sill av
mycket god beskaffenhet. Det vore att förvänta att sådant fiske skulle kunna
bedrivas även under kommande säsonger. Till följd av det stora avståndet
mellan den svenska västkusten och Fladengrund vore det förenat med
svårigheter att föra i land fångsterna i färskt tillstånd. Sillens kvalitet bleve
även mycket bättre om en så stor del som möjligt av fångsten saltades eller
kryddades ombord på båtarna ute på fiskeplatsen. Ett dylikt förfaringssätt
ökade emellertid såväl arbetsbördan som den ekonomiska risken för fiskarena,
varför statligt stöd för verksamheten vore motiverat.
Såsom framhållits av statens livsmedelskommission innebär förslaget en
ganska nära till hands liggande utvidgning av ett redan tillämpat statligt
premieringssystem, vilken torde medföra ökad tillförsel till landet av sill
med hög kvalitet. Ur denna synpunkt förefaller förslaget därför lämpligt.
Emellertid vill det synes utskottet som redan nu vissa svårigheter yppa sig
att finna avsättning för de sillfångster, som ilandföras av svenska fiskare.
Såvitt utskottet är rätt underrättat skulle också i handelsöverenskommelser
med Norge och Island ha givits utrjanme för en ganska avsevärd import av
sill från dessa länder. Utan närmare utredning i fråga om avsättningsförhållandena
inom landet för sill under den kommande tiden anser sig utskottet
därför icke kunna tillstyrka vidtagande av åtgärder i anslutning till motionerna.
Med hänsyn till frågans betydelse icke bara för folkförsörjningen
utan även för västkustfiskarena, anser dock utskottet, att densamma bör
närmare övervägas. I detta sammanhang må erinras örn att på hemställan
av utskottet i dess utlåtande nr 46 vid föregående års riksdag tillkallats särskilda
utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag angående
fiskets efterkrigsproblem. Vid utredningen, som antagit benämningen
1945 års fiskeriutredning, bör uppmärksamhet bland annat ägnas problemet
om fiskerinäringens avsättningsförhållanden inom landet. Eftersom utskottets
tveksamhet inför motionärernas förslag hänför sig till svårigheterna att
bedöma sistnämnda förhållanden, anser utskottet lämpligt, att motionerna
få upptagas till övervägande inom nämnda utredning och att förslagets genomförande
därefter får bliva beroende på framställning från utredningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 178 och II: 360 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville överlämna motionerna till 1945 års
fiskeriutredning för att tågås under övervägande vid fullgörandet
av utredningens uppdrag.
Stockholm den 4 juni 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
6
Jordbruksutskottets utlåtande r,r 64.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson,
Anderberg, Näslund, Dahlström, Bondeson och Hagman;samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Gustafson i Vimmerby,
Ericsson i Sörsjön, Carlström, Mäler, Andersson i Hyssna och Johansson i Torp.
Reservation
av herr Johansson i Torp, vilken ansett att utskottets motivering och
hemställan bort ha följande lydelse:
»Motionärerna föreslå, att---lika med utskottet---verksamhe
ten
vore motiverat.
Såsom framhållits av---lika med utskottet---förslaget därför
lämpligt. Emellertid anser sig utskottet icke kunna tillstyrka vidtagande av
omedelbara åtgärder i anslutning till motionerna. Med hänsyn till---
lika med utskottet---av utredningens uppdrag.»