22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m.

I en till riksdagen den 5 april 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 232, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

1) att medgiva att för tiden till och med den 30 juni 1947 må, i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen förordade grunder, anordnas
reglering av priserna å saltvattensfisk;

2) att till Lån till fiskprisregleringsföreningar å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1945/46 under Fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 3 500 000 kronor.

I skrivelser den 27 mars och den 5 april 1946 har statens livsmedelskommission
framlagt förslag i fråga örn reglering av priserna å vissa slag av
saltvattensfisk för tiden till och med den 30 juni 1947. Förslagen i den förstnämnda
skrivelsen avse regleringen på västkusten samt på Skånes och Blekinges
kuster, medan skrivelsen av den 5 april gäller regleringen av priset
å strömming.

Efter redogörelse för dels huvuddragen av de hittills med statligt stöd anordnade
prisregleringarna på fisk och dels livsmedelskommissionens förutnämnda
framställningar samt däröver infordrade remissyttranden har föredraganden,
statsrådet Sträng, anfört och föreslagit följande i ärendet:

»Den under de senaste åren tillämpade regleringen av handeln med fisk
torde sedan kriget upphört och mera normala förhållanden på fiskets område
inträtt icke längre fylla sitt ändamål. Normalpriser och stoppriser på
annan fisk än strömming ha därför redan upphävts från och med den 16
mars 1946, varjämte bemyndigande för livsmedelskommissionen att upphäva
normalpriserna och stoppriserna på strömming denna dag meddelats. I
nuvarande läge synes icke heller det statliga garantisystem, enligt vilket livsmedelskommissionen
till vissa garantipriser inlöser överskottsfisk, böra bibehållas.
Såsom av det föregående framgår har livsmedelskommissionens
inköps- och beredningsverksamhet på grund av de uppkomna stora överskotten
av fisk medfört vissa förluster, vilka delvis täckts av statsmedel. För
närvarande arbetar 1945 års fiskeriutredning med frågan om den framtida
prisregleringsverksamheten på fiskets område. Då enligt livsmedelskommis -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

23

sionens mening ett visst prisstöd till fisket alljämt synes böra lämnas bland
annat för att utjämna förluster som vid tillfällen av förstör fisktillförsel kunna
drabba enskilda fiskare, har kommissionen efter samråd med priskontrollnämnden
— i avbidan på slutförandet av fiskeriutredningens arbete — framlagt
förutberörda förslag till provisoriska regleringar av handeln med fisk. I
likhet med kommissionen finner även jag nödvändigt, att en viss reglering
av priserna å fisk tills vidare upprätthålles. Beträffande frågan efter vilka
grunder denna reglering bör ske kan jag i huvudsak ansluta mig till de nu
av kommissionen framlagda förslagen. Dessa anknyta i viss utsträckning till
de prisregleringar å saltvattensfisk, vilka gällde före krigsutbrottet och under
de första krigsåren.

I fråga om annan saltvattensfisk än strömming torde prisstödet böra anordnas
så att livsmedelskommissionen efter samråd med priskontrollnämnden
och på förslag av vederbörande fiskareorganisationer fastställer minimipriser
å de viktigaste fiskslagen. I den mån dylik fisk icke kan säljas till lägst
minimipriset, bör den övertagas av för ändamålet bildade prisregleringsföreningar
till ett i princip lägre än minimipriset liggande stödpris. För att möjliggöra
för prisregleringsföreningarna att utbetala stödpris, skola föreningarna
åtnjuta ekonomiska bidrag. Dessa skola utgå i form av pristillägg per kilogram
uppkommen överskottsfisk. Pristilläggens storlek bör i förväg fastställas
av livsmedelskommissionen. Eventuella beslut om fångstbegränsningar
torde böra underställas kommissionen för godkännande.

För att täcka kostnaderna för pristilläggen synas såsom kommissionen
föreslagit i första hand böra anlitas fiskregleringsavgifter, som sålunda alltjämt
torde böra upptagas av fiskerinäringen. Dylika avgifter böra utgå, förutom
å svenskfångad fisk, å färsk eller frusen importfisk, därest icke livsmedelskommissionen
i fall av knapphet på fisk inom landet eller örn det
inhemska fiskpriset skulle ligga högre än som kan anses skäligt finner att
regleringsavgift icke bör uttagas å importerad fisk. För den händelse så befinnes
påkallat, synes Kungl. Majit dessutom böra kunna förordna örn regleringsavgift
å beredd vara, som införes till riket. I enlighet med vad livsmedelskommissionen
föreslagit, synes regleringsavgift böra utgå med högst 5
procent av försäljningssumman. I samband med att ifrågavarande prisreglering
träder i kraft bör den nu gällande prisclearingen å importerad fisk
avvecklas. Clearingavgifter böra sålunda icke längre uttagas å vare sig importerad
eller svenskfångad fisk.

I regleringsavgifter lia beräknats under tiden intill den 1 juli 1947 inflyta
omkring 1 500 000 kronor. Då kostnaderna för prisstödet under samma tid
uppskattats till 2 500 000 kronor erfordras ett särskilt tillskott av 1 000 000
kronor, för vilket clearingkassans behållning torde få anlitas. Jag har intet
att erinra mot livsmedelskommissionens förslag alt, i den mån detta belopp
den 1 juli 1947 icke behövt tagas i anspråk, det efter Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande får utbetalas til! prisregleringsföreningarna för fondering till
täckande av å rörelsen eventuellt uppkommande förluster eller användas till
fortsatt prisregleringsverksamhet eller ock, örn prisregleringsverksamheten

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

Utskottet.

ej skulle fortsätta i samma eller liknande form efter ingången av juli 1947,
användas såsom bidrag till avsättning och beredning av fisk. Därest Kungl.
Majit skulle besluta en dylik utbetalning till föreningarna, torde föreskrifter
böra meddelas för att säkerställa medlens användande för därmed avsett
ändamål.

Jämväl stödet åt strömmingspriserna torde böra utformas i enlighet med
de av livsmedelskommissionen angivna riktlinjerna. Sålunda torde de auktoriserade
producentföreningarna eller deras centralorganisation böra övertaga
den garanti å salt överskottsströmming, som hittills lämnats av livsmedelskommissionen.

Prisregleringsavgifter å strömming —- med ett öre per kilogram — torde
liven i fortsättningen böra upptagas av livsmedelskommissionen. Avgifterna
böra fonderas hos kommissionen för att i mån av behov användas som bidrag
till täckande av de förluster, som beräknas uppkomma för nämnda föreningar
ii anledning av garantiverksamheten. Såsom av det föregående framgår har
Kungl. Majit vidare bemyndigat livsmedelskommissionen att till föreningarna
utbetala tidigare reserverade prisregleringsavgifter och behållningen i
clearingkassan, såvitt den härrör av uppburna regleringsavgifter å strömming,
tillhopa omkring 543 000 kronor, för bestridande av kostnader för
prisregleringsverksamheten.

Med hänsyn till att prisregleringsföreningarnas respektive ostkustfiskarenas
producentföreningars egna kapital äro jämförelsevis begränsade i förhållande
till omfattningen av den verksamhet, som de nu skola utöva, torde
det vara nödvändigt att lån beviljas dem av statsmedel till de av livsmedelskommissionen
föreslagna beloppen, sammanlagt 3 500 000 kronor. Detta belopp
torde lämpligen böra anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för löpande
budgetår under Fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond. Jag förordar,
att föreningarna för tiden intill den 1 juli 1947 medgives räntefrihet
för lånen. För tiden därefter torde det böra få ankomma på Kungl. Majit
att bestämma lånevillkoren. Enligt vad statskontoret upplyst kunna föreningarna
icke lämna förlagsinteckningar såsom säkerhet för statslånen, vilka
därför torde böra lämnas mot allenast skuldförbindelser av föreningarna.»

Utskottet har vid behandlingen av förevarande proposition icke funnit anledning
till erinran mot den plan för provisoriska regleringar av handeln
med saltvattensfisk, som framlagts av föredragande statsrådet och som synes
utskottet innefatta en lämplig lösning i avvaktan på 1945 års fiskeriutrednings
blivande förslag i frågan örn den framtida prisregleringsverksamheten
på fiskets område. I enlighet härmed hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) medgiva att för tiden till och med den 30 juni 1947
må, i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående
förordade grunder, anordnas reglering av priserna å saltvattensfisk; -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

25

2) till Lån till fiskprisregleringsföreningar å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för
låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson
Gabrielsson, Nils Olsson, Svedberg, Hagman och Sundelin, samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Carlström, Gustafson i Dädesjö,
Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna, Nilsson i Göingegården, Andersson i
Hedensbyn och Johansson i Torp.

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 10 sami. Nr ii—52.

3