Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
9
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till lindring i mindre bemedlades kostnader för
djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.
(lia avd.)
I årets statsverksproposition (IX. H. T. p. 80) har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Lindring i mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård för budgetåret 1946/47 beräkna ett
förslagsanslag av 230 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 1 februari 1946 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 51, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att till Lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård
å riksstaten för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 230 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 253 av fru Svenson, likalydande med II: 398 av herr Pettersson i Dahl
m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta
dels att de för statsbidrag kvalificerande beloppen skola fastställas, det beskattningsbara
beloppet till 800 kronor, det taxerade beloppet till 3 600 kronor
och den skattepliktiga förmögenheten till 20 000 kronor,
dels ock att även fjäderfä skall inräknas bland de djurslag till vilkas sjukvård
statsbidrag må utgå;
2) 11:401 av herr Hansson i Skediga m. fl., vari hemställts att riksdagen
måtte besluta
dels att de för statsbidrag kvalificerande beloppen skola fastställas, det beskattningsbara
beloppet till 800 kronor, det taxerade beloppet till 3 600 kronor
och den skattepliktiga förmögenheten till 30 000 kronor,
dels att statsbidrag skall utgå med tre fjärdedelar av den del av kostnaderna
för veterinärbesök som överstiger 20 kronor i sådana fall där djurägaren
icke är berättigad till bidrag enligt föregående moment,
dels ock att fjäderfä skall inräknas bland de djurslag till vilkas sjukvård
statsbidrag må utgå.
I fråga örn de skill som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa
till dessa.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
Sedan 1945 års riksdag i skrivelse nr 356 anhållit om utredning angående
ändring av gällande bestämmelser om statsbidrag till lindring i mindre
bemedlade djurägares kostnader för djursjukvård, uppdrog Kungl. Maj:t den
15 juni 1945 åt medicinalstyrelsen att verkställa den begärda utredningen.
Till fullgörande av uppdraget har medicinalstyrelsen i skrivelse den 1 december
1945 inkommit med utredning och förslag till ändrade grunder för statsbidrag
till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. Därjämte
har medicinalstyrelsen överlämnat av styrelsen infordrade yttranden
i ämnet från samtliga länsveterinärer i riket.
över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk samt styrelserna för Svenska distriktsveterinärföreningen
och Svenska veterinärläkareföreningen.
Innan utskottet närmare ingår på medicinalstyrelsens förslag och de däröver
avgivna yttrandena, torde få lämnas en redogörelse för nu gällande
bestämmelser på området. Dessa, som meddelats i kungörelsen den 28
maj 1937 (nr 323) angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård med däri genom kungörelsen den 21 april 1944
(nr 238) gjord ändring, innebära i huvudsak följande.
Statsbidrag skall utgå till bestridande av kostnaderna för sjukbesök, som
distriktsveterinär eller länsveterinär med praktikområde företager i anledning
av sjukdomsfall bland husdjur inom område, där han är pliktig att på kallelse
tillhandagå med enskild husdjurssjukvård, därest sjukbesöket företages
på ett avstånd överstigande tio kilometer från veterinärstationen. (1 §.) Sådant
statsbidrag må åtnjutas av dels djurägare, för vilken det senast fastställda
beskattningsbara beloppet enligt förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt icke överstiger 400 kronor, dels ock djurägare, för
vilken det senast fastställda taxerade beloppet enligt nämnda förordning uppgår
till högst 1 800 kronor, ändock att det beskattningsbara beloppet överstiger
400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, som har en till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig förmögenhet överstigande
12 000 kronor. Ej heller må statsbidrag utgå, därest djurägarens ekonomiska
förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår
den senast fastställda taxeringen avser. Har däremot en avsevärd försämring
inträtt i djurägarens ekonomiska förhållanden efter sistnämnda tidpunkt,
må statsbidrag utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke uppfyllas. Person,
som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel eller som är bosatt i stad,
köping eller municipalsamhälle med egen veterinär, är icke berättigad till
ifrågavarande bidrag. För sjukbesök i anledning av sjukdomsfall hos hund,
katt eller i djurfarm hållet djur utgår ej heller statsbidrag. (2 §.)
Bidraget skall i förekommande fall utgå med belopp motsvarande tre
femtedelar dels av den del av veterinärarvodet som överstiger sju kronor,
dels ock av resekostnaden för den del av veterinärens resa som faller utanför
ett avstånd om tio kilometer från veterinärstationen. (3 §.)
Därest förutsättningarna för statsbidrag befinnas vara för handen, skall ve -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
11
terinären lämna djurägaren tillfälle att underteckna en försäkran därom.
Veterinär, som mottagit dylik försäkran, må för sjukbesöket av djurägaren
endast uppbära den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger statsbidraget.
(4 §.)
Statsbidraget skall av veterinären rekvireras hos länsstyrelsen. Vid rekvisitionen
skola fogas nämnda försäkran och en av veterinären upprättad specificerad
räkning å den del av arvodet och resekostnaden, som skall gäldas
av statsmedel. Sedan djurägarens försäkran genom länsstyrelsens försorg
blivit till riktigheten bestyrkt av vederbörande landsfiskal eller kommunalnämndsordförande,
skall länsstyrelsen pröva, huruvida och med vilket belopp
statsbidrag må utgå, samt utanordna beviljat belopp till veterinären.
(5 §.) Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits av länsstyrelsen, äger veterinären
avfordra djurägaren arvode och resekostnadsersättning, varvid
han må erhålla handräckning av överexekutor. (6 §.)
Under vissa förutsättningar må djurägare erhålla statsbidrag jämväl då
han för sjukbesök anlitat annan veterinär än i 1 § avses. (7 §.)
Enligt 2 § gällande veterinärtaxa må veterinär, när i taxan lämnas utrymme
för arvodes bestämmande inom angivna gränser, endast fordra det
lägsta beloppet av person, som är berättigad till statsbidrag till bestridande
av kostnaderna för sjukbesök.
Efter redogörelse för medicinalstyrelsens förslag samt däröver avgivna utlåtanden
har föredraganden, statsrådet Sträng, anfört och föreslagit följande
i ärendet:
»Ifrågavarande verksamhet, vilken påbörjades år 1937, har utan tvivel
varit till stort gagn för djursjukvården. Emellertid anser jag — även om
såsom statskontoret anmärkt bidragsvillkoren varit föremål för ändring så
sent som år 1944 — de nuvarande bidragsbestämmelsema vara alltför
restriktiva, varigenom en stor mängd djurägare, framför allt småbrukare
och innehavare av stödjordbruk, vilka särskilt torde vara i behov av ifrågavarande
bidrag, utestängas därifrån. Också i andra hänseenden måste bestämmelserna
anses mindre väl utformade. Sålunda medföra gällande bidragsgrunder
att bidragsberätligade djurägare som bo på långt avstånd från
veterinärstation få vidkännas förhållandevis större kostnader för djursjukvård
än de bidragsberättigade som bo i närheten av veterinärstation. Mot
bestämmelserna kan även med fog anmärkas att de medföra att uträkningen
av den del av kostnaden för sjukbesök, som skall gäldas av djurägare, och
den del, som skall täckas av statsbidrag, är tidsödande och stundom onödigt
komplicerad, vartill kommer att anordningarna för utfående av statsbidrag
innebära en invecklad och omständlig procedur. Jag finner mig därför böra
förorda, att de nu gällande bestämmelserna örn statsbidrag till lindring i
mindre bemedlades kostnader för djursjukvård underkastas en omarbetning
i nyssberörda hänseenden.
Enligt vad som framgår av den tidigare redogörelsen äro för närvarande
villkoren för erhållande av statsbidrag till djursjukvård desamma som villko
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
ren för statsbidrag till sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter.
Det skulle därför kunna ifrågasättas, att bestämmelserna om statsbidrag
till lindring i djursjukvårdskostnaderna icke skulle ändras annat än i samband
med motsvarande ändringar i villkoren för statsbidrag till mindre bemedlade
patienters sjukvårdskostnader. Medicinalstyrelsen har även framlagt
förslag till sådana ändringar i sistnämnda villkor. Detta förslag har
emellertid, såsom framgår av årets statsverksproposition (V. H. T. p. 198),
icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär tillräcklig anledning icke
synts föreligga att för en jämförelsevis kort övergångstid före en ny sjukförsäkringslagstiftnings
ikraftträdande genomföra en revision av bestämmelserna
om statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.
Med hänsyn härtill finner jag den av mig förordade omarbetningen av bestämmelserna
om statsbidrag till djursjukvårdskostnaderna icke böra uppskjutas.
Såsom jag förut framhållit måste villkoren för erhållande av ifrågavarande
statsbidrag anses vara alltför restriktiva. Det torde därför vara skäligt att
de bidragsberättigades krets något utökas. De av medicinalstyrelsen föreslagna
gränserna i fråga om beskattningsbart och taxerat belopp synas emellertid
å andra sidan medföra en alltför stor uttänjning av begreppet mindre
bemedlade. En lämplig avvägning torde erhållas, därest såsom förutsättning
för statsbidrag uppställes, att antingen det beskattningsbara beloppet icke
överstiger 600 kronor eller det taxerade beloppet icke överstiger 2 200 kronor.
Även gränsen i fråga om skattepliktig förmögenhet synes böra höjas. Utfallet
av den senaste fastighetstaxeringen torde eljest komma att föranleda
att åtskilliga djurägare, vilka nu äro berättigade till statsbidrag, skulle utestängas
därifrån. I betraktande av att bidragsvillkoren icke böra alltför snävt
anknytas till taxeringsvärdet å vedei''börande djurägares fastighet synes ifrågavarande
gräns i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen förordat
böra sättas till 20 000 kronor. Att såsom Svenska distriktsveterinärföreningens
styrelse föreslagit statsbidrag skulle utgå till djurägare, som bo på mer
än 50 kilometers avstånd från veterinärstation, oberoende av om de kunna
anses mindre bemedlade eller ej, finner jag mig däremot icke kunna tillstyrka,
då ett bifall till detta förslag skulle borttaga en av de huvudgrunder
varpå ifrågavarande verksamhet vilar.
I syfte att befria veterinärerna från det tidsödande arbete, som uträkningen
av statsbidraget och djurägarens andel i djursjukvårdskostnaderna
innebär, torde i anslutning till medicinalstyrelsens förslag böra föreskrivas,
att djurägare skall själv erlägga samtliga kostnader intill ett visst belopp,
medan överskjutande del av kostnaderna skall bestridas av statsmedel. Härigenom
vinnes ock att kostnaderna komma att bliva ungefärligen lika för
alla bidragsberättigade djurägare, oberoende av boningsortens läge i förhållande
till veterinärstationen. Även styrelsens förslag att den del av totalkostnaden,
som djurägare själv bör vidkännas, skall bestämmas till 10 kronor
finner jag väl avvägt.
Enligt de nuvarande bestämmelserna utgår statsbidrag endast till bestridan -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
13
de av kostnaderna för sjukbesök, som företages på ett avstånd överstigande
10 kilometer från veterinärstationen. Någon motsvarande begränsning finnes
icke stadgad i fråga om bidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.
Därest bidragsgrunderna bestämmas på sätt jag nu föreslagit, synes
anledning icke finnas att bibehålla förenämnda avståndsbegränsning beträffande
statsbidrag till djursjukvårdskostnader.
I fråga om de kostnader, till vilkas bestridande statsbidrag bör utgå, ha i
två yttranden framlagts förslag, som innebära väsentliga utvidgningar i förhållande
till vad nu gäller. Sålunda bär förordats, att statsbidrag skulle
utgå till kostnaderna för förbandsartiklar och läkemedel, som icke av veterinären
ställas till förfogande under sjukbesöket, samt till kostnaderna för
andra förrättningar än sjukbesök ävensom för transport av sjukt djur till
och från sjukstall och för där lämnad behandling och sjukvård. Ett genomförande
av dessa förslag, som otvivelaktigt skulle medföra icke obetydligt
ökade kostnader för statsverket, torde icke kunna ifrågakomma utan att dessförinnan
en ingående utredning rörande desamma kommit till stånd.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att de nuvarande bestämmelserna
beträffande de djurslag, till vilkas sjukvård statsbidrag utginge,
vore väl vidsträckta och så till vida oklart avfattade att tvekan kunde råda
om vad som avsåges med uttrycket »i djurfarm hållet djur». I så måtto kan
jag biträda lantbruksstyrelsen uppfattning att förutom hund och katt enligt
min mening från statsbidrag synas böra undantagas även fjäderfä och kaniner.
Därjämte torde nyssnämnda uttryck i förtydligande syfte böra utbytas
mot ordet »pälsdjur».
Såsom tidigare berörts innebära de nuvarande anordningarna för utfående
av statsbidrag en komplicerad och omständlig procedur. För att undanröja
de med dessa anordningar förknippade olägenheterna har medicinalstyrelsen
föreslagit, att handläggningen av ifrågavarande ärenden skall överflyttas från
länsstyrelserna till medicinalstyrelsen samt att vid bedömandet av djurägares
rätt till statsbidrag den senast fastställda taxeringen skall äga vitsord
med möjlighet för styrelsen alt i förekommande fall beakta ömmande omständigheter.
En motsvarande anordning har av styrelsen föreslagits i fråga
om statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader. Styrelsen
har därvid förutsatt att styrelsen skulle erhålla viss personalförstärkning.
Då, såsom jag förut framhållit, styrelsens förslag till ändrade grunder för
statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader icke kommer
att framläggas, kommer en centralisering av ärenden rörande sådana
statsbidrag icke heller att nu genomföras. Med hänsyn härtill och då den
förutsättning, varpå medicinalstyrelsens förslag vilar — nämligen att liäradsskrivarna
skulle åläggas att utöver de två avskrifter av taxeringslängderna
som de för närvarande ha att göra taga ytterligare en kopia, som skulle
ställas till styrelsens förfogande — av kostnadsskäl icke torde kunna upplyllas,
anser jag, att handläggningen av ärenden rörande statsbidrag till kostnaderna
för djursjukvård alltjämt bör ankomma på länsstyrelserna, vilka även
efter uppbördsreformens genomförande komma att ha tillgång till taxeringslängdcrna.
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
Däremot finner jag mig kunna biträda medicinalstyrelsens förslag att den
senast fastställda taxeringen skall äga vitsord vid bedömandet av djurägares
rätt till statsbidrag. En föreskrift av dylik innebörd kommer att i hög grad
bidraga till en förenkling av förfarandet för utfående av statsbidrag. Det
blir sålunda i regel icke erforderligt för länsstyrelse att före avgörandet av ett
ärende av ifrågavarande slag vidtaga annan åtgärd än att i taxeringslängden
undersöka örn djurägarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden äro sådana
att statsbidrag kan beviljas. Ett ytterligare skäl till införandet av en sådan
föreskrift är även att därigenom skulle undanröjas det osäkerhetstillstånd
i fråga om rätten till statsbidrag som för närvarande råder under en avsevärd
del av året.
Emellertid torde det ur billighetssynpunkt vara erforderligt att den behovsprövande
myndigheten erhåller möjlighet att då ömmande omständigheter
föreligga medgiva statsbidrag oaktat de kvalificerande inkomst- och
förmögenhetsbeloppen överskridits. Några avsevärda olägenheter av att en
dylik behovsprövning tillerkännes länsstyrelserna torde icke behöva befaras,
därest den tillätes allenast i de fall då de kvalificerande inkomst- och förmögenhetsbeloppen
i ringa grad överskridits. Det torde böra ankomma på
länsstyrelse att i de ärenden, varom nu är fråga, inhämta behövliga upplysningar
från vederbörande kommunalnämndsordförande eller annan lämplig
förtroendeman i orten.
Ett genomförande av de av mig nu förordade ändringarna i grunderna för
statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård synes
icke för närvarande påkalla någon jämkning i gällande veterinärtaxa.
Då såsom medicinalstyrelsen uttalat med hänsyn till den nuvarande medelsåtgången
anslaget till mindre bemedlades kostnader för djursjukvård
synes kunna för budgetåret 1946/47 upptagas med oförändrat belopp av
230 000 kronor, får jag förorda, att sagda belopp för ändamålet äskas å riksstaten
för nästa budgetår.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i förevarande ärende, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.»
Utskottet. Utskottet vill till en början understryka vad föredragande statsrådet anfört
därom att gällande bestämmelser om statsbidrag till lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård äro i vissa hänseenden mindre ändamålsenliga
och att därför en omarbetning av ifrågavarande bidragsbestämmelser
nu bör komma till stånd.
Liksom föredraganden finner utskottet det skäligt att de bidragsberättigades
krets något utökas genom höjning av de inkomst- och förmögenhetsgränser
som äro bestämmande i förevarande hänseende. Givetvis kunna härvidlag
olika meningar göras gällande. Enligt föredragandens förslag skola de
för statsbidrag kvalificerande beloppen höjas, det beskattningsbara beloppet
från 400 till 600 kronor, det taxerade beloppet från 1 800 till 2 200 kronor och
den skattepliktiga förmögenheten från 12 000 till 20 000 kronor. I de förelig
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
15
gande motionerna påyrkas att inkomstbeloppen måtte fastställas till 800 kronor
respektive 3 600 kronor i enlighet med medicinalstyrelsens förslag, varjämte
i motionen II: 401 hemställes att förmögenhetsgränsen måtte utsträckas
till 30 000 kronor-strecket; medicinalstyrelsens förslag stannar vid 20 000
kronor. Utskottet har för sin del funnit den avvägning av ifrågavarande
belopp, som föredraganden angivit, vara lämplig, varför densamma tillstyrkes.
Därvid har utskottet uppmärksammat att föredraganden emellertid ansett
det ur billighetssynpunkt vara erforderligt att den behovsprövande myndigheten
erhåller möjlighet att då ömmande omständigheter föreligga medgiva
statsbidrag, oaktat de kvalificerande inkomst- och förmögenlietsbeloppen
överskridits.
I syfte att förenkla uträkningen av statsbidraget och djurägarens andel i
djursjukvårdskostnadema har föredraganden föreslagit att djurägaren själv
skall vidkännas samtliga kostnader intill 10 kronor, medan överskjutande del
skall bestridas av statsmedel. Jämväl detta finner utskottet ändamålsenligt.
Yrkandet i motionen II: 401 om att statsbidrag måtte utgå med tre fjärdedelar
av den del av kostnaderna för veterinärbesök som överstiger 20 kronor
i sådana fall där djurägaren enligt ovan tillstyrkta regler icke är berättigad
till statsbidrag, finner utskottet gå utanför det för ifrågavarande bidragsverksamhet
uppställda syftet, nämligen att lätta mindre bemedlade djurägares
kostnader för husdjurssjukvården. Med hänsyn härtill avstyrkes motionen
jämväl i förevarande del.
Beträffande de djurslag till vilkas sjukvård statsbidrag må utgå har föredraganden
utgått från att även i fortsättningen bidragsverksamheten skall
avse sjukdomsfall bland husdjur. Från statsbidrag undantagas emellertid fjäderfä,
kanin, pälsdjur, hund och katt. Då utskottet icke har någon erinran
att framställa mot föreslagna bestämning av bidragsobjekten, anser sig följaktligen
utskottet icke böra såsom motionärerna föreslagit bland dessa inräkna
fjäderfä.
De av föredraganden i övrigt förordade ändringarna i grunderna för bidragsverksamheten
tillstyrkas av utskottet.
I enlighet med Kungl. Maj :ts framställning torde anslaget till ändamålet för
nästa budgetår böra bestämmas till oförändrat belopp av 230 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen rnå lill Lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård å riksstaten för budgetåret 1946/47 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 230 000
kronor;
B. att motionerna 1:253 och 11:398, likalydande, samt II:
401 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 april 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Anderberg, Nils Olsson, Näslund,
Dahlström, Svedberg och Hagman samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Andersson i Tungelsta,
Gustafson i Vimmerby, Mäler, Andersson i Surahammar, Svensson i Ljungskile och Andersson
i Hyssna.