Bankoutskottets memorial nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1946 kl. 1 em.
Memorial angående resekostnadsersättning åt vissa hos 1946 års
riksdag anställda tjänstemän.
I skrivelse den 20 februari 1946 till bankoutskottet ha ordförandena i första
och andra lagutskotten hemställt, att bankoutskottet måtte förorda, att hos
innevarande års riksdag anställd tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm
eller dess förorter, må äga åtnjuta resekostnadsersättning för resa i
andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och
slut ävensom för en hem- och återresa i samma reseklass för varje påbörjad
trettiodagarsperiod av tjänstgöringstiden.
Till stöd härför anföres följande:
»Genom beslut av 1944 års riksdag medgavs, att hos samma riksdag anställd
tjänsteman, som icke hade sitt hemvist i Stockholm eller dess förorter,
finge åtnjuta resekostnadsersättning för resa i II klass till och från Stockholm
vid riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom för en hemresa
i samma klass under riksdagsperioden. Vid fjolårets riksdag lämnades de då
anställda tjänstemännen motsvarande medgivande, därvid antalet hem- och
återresor på det allmännas bekostnad under riksdagsperioden emellertid ökades
från en till två. I sitt den 10 september 1945 avgivna betänkande har den
s. k. riksdagsvaktmästarkommittén föreslagit att ett särskilt stadgande örn
resekostnadsersättning skulle införas i avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen
anställda tjänstemän. Förslaget är utformat i överensstämmelse med
det av 1945 års riksdag fattade beslutet.
Det synes emellertid rimligt att antalet fria hem- och återresor ökas. De
befattningshavare för vilka denna fråga närmast har betydelse ha sina hem
och ordinarie anställning i landsorten. Med hänsyn till riksdagstjänstens tillfälliga
natur ställer det sig ekonomiskt alltför påfrestande för dem av tjänstemännen
som äro gifta att medföra familjen till Stockholm. För närvarande
lägger även läget å bostadsmarknaden hinder i vägen härför. Framför allt
för de gifta tjänstemännen men även för de övriga synes det vara av stor
betydelse alt möjligheterna att kunna komma till hemorten för personliga
angelägenheters ordnande icke äro alltför få. Det kan erinras örn önskvärdheten
eller nödvändigheten för tjänstemännen att resa hem i anledning av
exempelvis högtidsdagar inom familjen, sjukdomsfall o. d. De tjänstemän,
varom här är fråga, äro så bundna av sin tjänstgöring i riksdagen att en
vistelse i hemorten måste bli av synnerligen kort varaktighet; en hemresa
kan knappast sträcka sig utöver en eller annan dae. Även med hänsyn härtill
är det för ifrågavarande tjänstemän av stor vikt att antalet fria hemresor
ökas. Det må även framhållas att de tjänstemän, varom här är fråga,
Bihang tili riksdagens protokoll 1946. S sami. Nr 9—10.
2
Bankoutskottets memorial nr 9.
Utskottet.
endast äro få till antalet, varför frågan ur det allmännas synpunkt icke
torde vara av större ekonomisk betydelse.
Vad angår antalet fria resor synes det skäligt att tjänstemännen tillerkännas
rätt till åtminstone en fri hemresa för varje påbörjad trettiodagarsperiod
av tjänstgöringstiden.
Då de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna för riksdagens tjänstemän
icke torde få återverkande kraft synes det vara rimligt att förevarande fråga
tages upp till särskild behandling av bankoutskottet.
På grund härav hemställes att bankoutskottet måtte förorda en utsträckning
av rätten till fria hemresor enligt vad ovan anförts, att gälla tills vidare
under innevarande riksdag.»
Såsom framgår av ovan intagna skrivelse ägde de vid fjolårets riksdag anställda
tjänstemän, som icke voro bosatta i Stockholm eller dess förorter, åtnjuta
ersättning av allmänna medel — förutom för resa till och från Stockholm
vid riksdagstjänstgöringens början och slut — för två hem- och återresor
under riksdagsperioden. Med hänsyn till vad som anföres i skrivelsen
finner sig utskottet böra förorda, att antalet fria hemresor under riksdagstiden
ökas till en för varje påbörjad tjänstgöringsperiod örn trettio dagar.
Föreskrift örn här ifrågavarande resekostnadsersättning torde böra intagas
i avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal i samband med en
blivande revision av bestämmelserna. I avvaktan härå torde — såsom jämväl
i skrivelsen förutsatts — för innevarande riksdag särskilt beslut i ämnet
böra meddelas.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att hos 1946 års riksdag anställd
tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm eller dess
förorter, må äga åtnjuta resekostnadsersättning för resa i
andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens
början och slut ävensom för en hem- och återresa i
samma klass för varje påbörjad trettiodagarsperiod under
tjänstgöringstiden; dock att ersättning icke må utgå enligt
högre reseklass än som verkligen kommit till användning.
Stockholm den 12 mars 1946.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets memorial nr 9.
3
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Carlström, Sundvik, Friggeråker*,
Leander*, Lindblom, Fahlander och Andersson i Tidaholm;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, Nilsson i Landskrona, Wiberg* och Persson
i Norrby.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.