Bankoutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen
den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, m. m.
I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1946 dagtecknad proposition nr
26, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj
1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, och
2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 17 maj 1935
(nr 177) angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet,
dels ock besluta att staten skall, för ökning av konungariket Sveriges
stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa
till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 25 miljoner
kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående
kassan givna bestämmelserna taga sagda obligationer i anspråk.
Författningsförslagen äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.
ökning av grundfonden i konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Styrelsen för kassan har i skrivelse den 17 januari 1945 till Kungl. Majit
anfört, att då grundfonden för det dåvarande utgjorde 125 miljoner kronor
och reservfonden i runt tal 15 miljoner kronor, kassans upplåningsrätt mot
obligationer omfattade omkring 1 400 miljoner kronor. Vid 1944 års utgång
funnes utelöpande obligationer till ett belopp av inalles omkring 1 275 miljoner
kronor. Det obligationsbelopp, som kassan ägde ytterligare utgiva, uppginge
alltså till omkring 125 miljoner kronor. För att kassan skulle kunna
vara beredd att möta det ökade lånebehov, som kunde förväntas uppstå,
hade kassans styrelse ansett sig böra hemställa örn en ökning av grundfonden,
och hade styrelsen funnit en ökning med 25 miljoner kronor vara på
Bihang
lill riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 8. 1 ]
2
Bankoutskottets utlåtande nr S.
kallad och lämplig. I enlighet härmed hemställde styrelsen, alt Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen atl vidtaga sådan ändring i §§ 2 och 3 förordningen
angående kassan, att däri angivna belopp 125, 117 och 109 miljoner kronor
höjdes till respektive 150, 140 och 130 miljoner kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Med hänsyn till stadshypotekskassans behov av ökade kreditgivningsmöjligheter
anser jag mig böra tillstyrka, att kassans grundfond, som år 1936
utökades med 25 miljoner kronor, ånyo förstärkes. Mot storleken av det
belopp, 25 miljoner kronor, varmed enligt styrelsens förslag grundfonden
nu borde ytterligare ökas, finner jag icke anledning framställa någon erinran.
Ökningen av grundfonden torde lämpligen ske på så sätt, att fullmäktige
i riksgäldskontoret ställa till kassans förfogande obligationer å 25 miljoner
kronor av samma beskaffenhet som dem, vilka för närvarande utgöra
kassans grundfond.
Såsom bankofullmäktige erinrat i sitt remissutlåtande har jag tidigare i
annat sammanhang framhållit vikten av att stadshypoteksföreningarna iakttaga
en restriktiv hållning mot hypotekskredit i form av enbart stående lån.
Därest grundfonden höjes på sätt jag nu förordat, framstår det såsom än
mera angeläget, att föreningarna vid sin kreditgivning vederbörligen beakta
nyssnämnda uttalande.
Jag har icke något att erinra mot att i samband med den föreslagna ökningen
av grundfonden Kungl. Maj:ts tillstånd för upptagande av nytt lån
förklaras erforderligt, örn grundfonden nedgår till 140 miljoner kronor, samt
att riksdagens tillstånd för upptagande av nytt lån förklaras erforderligt,
örn grundfonden nedgår till 130 miljoner kronor.
Utvidgad rätt för liypoteksförcningarna att bevilja lån.
Enligt gällande bestämmelser må hypoteksförening bevilja amortering slån
intill högst hälften av uppskattningsvärdet, med iakttagande av att lånebeloppet
icke får överstiga hälften av fastighetens vid taxering enligt kommunalskattelagen
åsätta värde; dock må i fråga om större städer eller vissa delar
av dem sådana lån, därest hypotekskassans styrelse det medgiver, kunna
meddelas intill ett belopp, ej överstigande sex tiondelar av vare sig uppskattningsvärdet
eller taxeringsvärdet.
Fasta lån kunna meddelas intill samma belopp, som må utlämnas såsom
amorteringslån; dock må fasta lån å längre tid än tio år meddelas endast
intill två tredjedelar av nämnda belopp, där den belånade fastighetens huvudbyggnad
icke är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne.
I skrivelse den 19 november 1945 till Kungl. Maj:t har styrelsen för konungariket
Sveriges stadslagpotekskassa gjort framställning om utvidgning av
styrelsens rätt att medgiva belåning intill 60 procent av fastighets uppskattnings-
eller taxeringsvärde.
Styrelsen har anfört, att de medgivanden till belåning intill 60 procent,
som styrelsen hittills lämnat i fråga om vissa större städer, avsåge inalles
47 städer, av vilka icke någon hade ett invånarantal understigande 10 000.
Dessa medgivanden hade i samtliga fall begränsats till att avse stenhusfastig
-
Bankoutskottets utlåtande nr S.
3
heter, i regel belägna inom områden för fastställd stadsplan, och hade under
de senaste åren lämnats med föreskrift därom, att den högre belåningsrätten
finge utnyttjas företrädesvis i fråga örn modernt inredda fastigheter.
Styrelsen Ilar vidare anfört.
Den prövningsrätt, som i förordningen överlämnats åt styrelsen med avseende
å belåning av fastighet till 60 °/o av dess värde, anser styrelsen icke
längre böra begränsas till större städer utan utsträckas till att gälla alla samhällen,
inom vilka stadshypoteksförening må utöva verksamhet. Den omständigheten
att en stad i det ena eller andra avseendet kan betecknas såsom en
större stad lärer nämligen icke i och för sig innebära garanti för ett högre
kreditvärde å fastigheterna i staden. Även i mindre städei och i stadsliknande
samhällen torde finnas fastigheter, som måste anses ha samma kreditvärde
som liknande fastigheter i större städer.
En sådan utsträckt prövningsrätt för styrelsen är särskilt pakallad med
hänsyn till den praxis, som numera tillämpas vid beviljande av statens tertiärlån
i fråga örn meddelandet av räntesubvention, vilken praxis medfört ett
allt starkare behov av ökade möjligheter för stadshypoteksförening att kunna
bevilja primärlån intill 60 °/o av värdet å fastighet, varå tertiärlån med
Enligt
styrelsens uppfattning är nuvarande begränsning till större städer
av regeln om belåning av fastighet intill 60 °/o av dess värde till men for en
rationellt ordnad fastighetskredit och icke erforderlig vare sig ur säkerhetssynpunkt
eller eljest. . ,
På sålunda anförda skäl får styrelsen hemställa, att Kungl. Majit tacktes
vidtaga åtgärder i syfte att ifrågavarande begränsning av styrelsens prövningsrätt
borttages.
Departementschefen har anfört följande:
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen äger stadshypoteksförening
för närvarande bevilja amorteringslån och, med viss inskränkning, jämväl
fasta lån intill hälften av fastighets uppskattnings- eller taxeringsvärde, dock
att i fråga örn större städer eller vissa delar av dem sådana lån må därest
hypotekskassans styrelse det medgiver — meddelas intill 60 procent av fastighets
uppskattnings- eller taxeringsvärde.
I den nu förevarande framställningen hemställer hypotekskassans styrelse
att rätten för stadshypoteksförening att, efter medgivande av kassans
styrelse, bevilja lån intill 60 procent av fastighets uppskattnings- eller taxeringsvärde
måtte utvidgas till att avse alla samhällen, inom vilka stadshypoteksförening
må utöva verksamhet. Mot detta förslag har under remissbehandlingen''icke
framförts någon principiell erinran, dock att sparbanksföreningen
uttalat tvivel i fråga om behovet av den föreslagna utvidgningen.
Däremot har sparbanksinspektionen i sitt remissyttrande gjort gällande, att
förslaget borde prövas först i samband med utredning örn ändrad sparbankslagstiftning;
i andra hand har inspektionen — i anslutning till vad sparbanksföreningen
föreslagit — hemställt alt, örn förslaget redan nu genomfördes,
en motsvarande utvidgning måtte ske i fråga om sparbankernas utlåningsrätt.
Enligt sparbanksinspektionens mening borde härvid föreskrivas,
att det skulle ankomma på Kungl. Majit att bestämma de orter eller delar
därav, där belåning intill den högre gränsen linge ske.
För egen del anser jag mig, under åberopande i huvudsak av vad hannoch
fondinspektionen och sparbanksinspektionen i ärendet anfört, kunna biträda
förslaget om borttagande av den nu gällande begränsningen, att medgivande
för stadshypoteksförening att bevilja lån intill 60 procent av fastig
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr S.
Utskottet.
hets uppskattnings- eller taxeringsvärde må lämnas endast i fråga örn större
städer eller vissa delar av dem. Liksom hittills torde det böra ankomma på
hypotekskassans styrelse att bestämma de orter eller de delar därav, där
belåning intill den högre gränsen må förekomma. Härvid bör, såsom fullmäktige
i riksbanken framhållit, kassans styrelse taga stor hänsyn till i vad
män taxeringsvärdena å orten i fråga måste anses höga och påverkade av
högt uppdrivna försäljningspriser. Avseende bör även fästas vid de olika
samhällenas struktur och i vad mån fastighetsvärdena kunna tänkas röna
inverkan av försämrade konjunkturer för mera betvdande näringsföretag å
orten.
I likhet med fullmäktige i riksbanken finner jag det rimligt, att motsvarande
möjlighet att höja belåningsgränsen, som nu föreslås beträffande
stadshypoteksforenmgama, även beredes sparbankerna. Förslag härom torde
jag få anmäla i samband med framläggandet av det förslag till ändringar
i sparbankslagen, som föranledes av uppbördsreformens genomförande. Jag
vill emellertid redan nu framhålla att, därest begränsningen till större städer
eller vissa delar av dem upphäves för såväl stadshypoteksföreningarna som
sparbankerna, en ändring samtidigt torde böra ske av de för sparbankernas
långivning gällande direktiven. Efter genomförandet av ifrågavarande författningsändringar
böra salunda dispensmyndigheterna för sparbankerna,
d. v. s. länsstyrelserna som i enlighet med nämnda direktiv hittills anpassat
dispensgivningen för sparbankerna efter de medgivanden, som av
stadshypotekskassans styrelse lämnats stadshypoteksföreningarna _ icke
vidare vara beroende ay det ortsurval, som kassans styrelse kan komma
att gora med avseende å stadshypoteksföreningamas rätt atf utsträcka belamngsgränsen.
Utskottet tillstyrker förslaget om höjning av stadshypotekskassans grundfond
från för närvarande 125 till 150 miljoner kronor och bär intet att erinra
mot att för ändamålet genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställas till kassans
förfogande obligationer å nominellt 25 miljoner kronor av samma beskaffenhet
som de obligationer, vilka för närvarande utgöra kassans grundfond.
I samband med höjningen av grundfonden torde i enlighet med vad
Kungl. Maj:! föreslagit höjning böra ske av de i § 3 förordningen angivna
grundfondsbelopp, vid vilka skyldighet skall inträda för kassan att inhämta
tillstånd av Kungl. Majit resp. riksdagen för upptagande av nytt lån.
Likaledes biträder utskottet det i propositionen framlagda förslaget örn
borttagande av den nu gällande begränsningen, att medgivande för stadshypoteksförening
att bevilja lan intill 60 procent av fastighets uppskattnings- eller
taxeiingsvärde må lämnas endast i fråga örn större städer eller vissa delar
av dem. 1 likhet med departementschefen förutsätter utskottet härvid, att
stadshypotekskassans styrelse vid begagnande av sin dispensrätt tager vederböi
lig hänsyn till de särskilda förhållanden, som inom olika orter kunna påverka
fastighetsvärdena. Därest riksdagen bifaller det föreliggande förslaget,
torde, såsom departementschefen framhållit, motsvarande möjlighet att höja
belåningsgränsen för bundna lån böra beredas sparbankerna. Då förslag i
sådant avseende lärer komma att föreläggas riksdagen, saknar utskottet anledning
att i detta sammanhang närmare ingå på denna fråga.
Bankoutskottets utlåtande nr 8.
5
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 12 mars 1946.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Carlström, Sundvik, Lindblom, Grym* och Johannesson;
från
andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Mattsson, Johnsson
i Kastanjegården, Sundberg, von Seth*, Nilsson i Landskrona och fru Humla.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 8.
Bilaga A.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den
17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges
stadshypotekskassa.
Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 angående
konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
§ 2.
Såsom grundfond för hypotekskassan
ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande
svenska statens tre och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från
innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av etthundratjugufem miljoner
kronor.
Grundfondsobligationema fortfara
----äro fullgjorda.
Grundfondsobligationer må —--
kassans likvidation.
Då grundfondsobligationer---
anspråk tagna.
§ 3.
Därest grundfonden skulle, genom
på hypotekskassans rörelse i dess helhet
uppkomna förluster, nedgå till
etthundrasjutton miljoner kronor, må
kassan icke upptaga nytt lån, med
mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.
Om grundfonden av sådan anledning
skulle nedgå till etthundranio
miljoner kronor, må nytt lån
icke upptagas, med mindre riksdagen
på Konungens framställning det medgiver.
Kassans styrelse---nu sagts.
Föreslagen lydelse:
§ 2.
Såsom grundfond för hypotekskassan
ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande
svenska statens tre och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från
innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av etthundrafemtio miljoner
kronor.
Grundfondsobligationema fortfara
---äro fullgjorda.
Grundfondsobligationer må — ---
kassans likvidation.
Då grundfondsobligationer -—— —
anspråk tagna.
§ 3.
Därest grundfonden skulle, genom
på hypotekskassans rörelse i dess helhet
uppkomna förluster, nedgå till
etthundrafyrtio miljoner kronor, må
kassan icke upptaga nytt lån, med
mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.
Om grundfonden av sådan anledning
skulle nedgå till etthundratrettio
miljoner kronor, må nytt lån
icke upptagas, med mindre riksdagen
på Konungens framställning det medgiver.
Kassans styrelse---nu sagts.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse, se 1936:128.
Bankoutskottets utlåtande nr S.
7
Bilaga B.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 17 maj 1935
(nr 177) angående grunderna för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet.
Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 17 maj 1935 angående
grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
§ 8.
Amorteringslån må av hypoteksförening
beviljas intill högst hälften av
uppskattningsvärdet, med iakttagande
därav att lånebeloppet icke får överstiga
hälften av fastighetens vid taxering
enligt kommunalskattelagen åsätta
värde; dock må i fråga örn större
städer eller vissa delar av dem sådana
lån, därest hypotekskassans styrelse
det medgiver, kunna meddelas intill
ett belopp, ej överstigande sex tiondelar
av vare sig uppskattningsvärdet
eller taxeringsvärdet.
Fasta lån---hållbart bygg
nadsämne.
I intet---ettusen kronor.
Föreslagen lydelse:
§ 8.
Amorteringslån må av hypoteksförening
beviljas intill högst hälften av
uppskattningsvärdet, med iakttagande
därav att lånebeloppet icke får överstiga
hälften av fastighetens vid taxering
enligt kommunalskattelagen åsätta
värde; dock må, i den mån hypotekskassans
styrelse det medgiver, sådana
lån kunna meddelas intill ett belopp,
ej överstigande sex tiondelar av
vare sig uppskattningsvärdet eller
taxeringsvärdet.
Fasta lån — — — hållbart byggnadsämne.
I intet---ettusen kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.
Senaste lydelse, se 1944:189.