Bankoutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning
i fråga om reglering av vissa tjänstepensioner
vid riksdagens verk.

Genom proposition nr 5 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
framlagt förslag angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m. Förslaget
— vilket omfattar s. k. äldre pensioner och nyare pensioner — avsåg
en förbättring av tjänstepensionerna för bl. a. f. d. tjänstemän och arbetare,
vilka pensionerats enligt äldre bestämmelser än allmänna tjänstepensionsreglementet
respektive 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare,
ävensom för f. d. anställningshavare, vilka erhållit s. k. riksdagspension
eller pensionerats enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonal i statens tjänst.

På hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 19 har riksdagen bifallit
ifrågavarande förslag.

Under erinran härom hava fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret i skrivelse den 20 februari 1946 till delegerade för riksdagens
verk hemställt, att delegerade måtte till innevarande riksdag göra
framställning om reglering av tjänstepensionerna till vissa f. d. anställningshavare
vid riksdagens verk.

Härefter hava delegerade i skrivelse den 29 april 1946 till bankoutskottet
hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen bemyndiga delegerade att
meddela bestämmelser angående omreglering av vissa tjänstepensioner vid
riksdagens verk i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
Kungl. Maj:t kunde komma att fastställa för förutvarande personal vid
den civila statsförvaltningen.

Delegerade hava till en början lämnat följande redogörelse för innebörden
av riksdagens beslut i anledning av förenämnda proposition 1946: 5.

A. Författningsenliga tjänstepensioner. Pensionsregleringen avser sådana
pensioner, vilka utgå till f. d. tjänstemän och arbetare i statens tjänst enligt
pensioneringsgrunder tillkomna före ikraftträdandet av allmänna
tjänstepensionsreglementet, respektive 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare. Pensionsregleringen omfattar sålunda författningsenligt utgående
s. k. äldre och nyare pensioner, oavsett örn dessa pensioner omreglerats
jämlikt beslut av 1943 eller 1944 års riksdag eller ej. Pensioner,
som utgå enligt nämnda båda tjänstepensionsreglementen, s. k. nyaste

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 8 samt. Nr 49.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

pensioner, lämnas däremot orubbade. Vidare omfattar pensionsregleringen
de pensioner, som utgå jämlikt kungl, kungörelserna 1934: 585 och 1942: 696
med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst (de s. k. summariska pensioneringsgrunderna).

I fråga om s. k. äldre pensioner till f. d. tjänstemän, d. v. s. pensioner
vilka avvägts efter s. k. oreglerad avlöning, innebär riksdagens beslut en
pensionsförbättring å 450 kronor för år, i förekommande fall utöver de
vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar genomförda förbättringarna.
Beträffande nyare pensioner till tjänstemän, varmed åsyftas bl. a. pensioner
vilka utgå enligt lag den 4 juni 1920 (nr 254) och civila tjänstepensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 442) utgör pensionsförbättringen 300
kronor. För avkortade pensioner nedsättes förbättringen i förhållande till
avkortningen. Beträffande såväl äldre som nyare pensioner skall iakttagas
att dessa icke genom förbättringen komma att överstiga motsvarande nyaste
pensioner.

Vad angår f. d. arbetare i statens tjänst med författningsenlig pensionsrätt
skall pensionsförbättring utgå med samma belopp som till f. d. tjänstemän.
Pensionsförbättringen utgör sålunda 300 kronor för år i de fall, då
arbetare tillerkänts hel pension enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare (nyare pension), under förutsättning att de icke därigenom
erhålla högre än motsvarande nyaste pensioner.

Beträffande sådana arbetare som uppbära pension enligt de s. k. summariska
pensionsgrunderna framgår pensionsförbättringens storlek vid en
jämförelse mellan de tabellariska sammanställningar, som intagits å s. 10
och 11 i bankoutskottets utlåtande nr 19. Efter omreglering komma grundbeloppen
för de pensioner, som beviljats jämlikt kungörelsen 1942:696,
att för män utgöra 1 380 kronor, örn vederbörande kan räkna minst 30
tjänsteår, 1 152 kronor örn tjänsteåren uppgå till 25 å 29 år, 924 kronor
om tjänstetiden utgör 20 å 24 år oell 696 kronor örn tjänstetiden utgör
15 å 19 år. För kvinnor uppgå motsvarande grundbelopp till 996, 828, 672
och 504 kronor. För arbetare, som pensionerats enligt kungörelsen
1934: 585, komma att i stort sett gälla samma grundbelopp.

I samband med denna pensionsreglering skola de i 6 § kungörelsen
1942: 696 angivna grundbeloppen ändras så att de komma att överensstämma
nied de ovan angivna beloppen.

B. Riksdag spensioner. De pensionstagare, som fått sina pensioner bestämda
genom individuella beslut av riksdagen, uteslötos från pensionsförbättring
vid 1943—1944 års pensionsregleringar. Vid den av årets riksdag
beslutade pensionsregleringen hava däremot ifrågavarande pensioner
medtagits, såvitt de hava karaktären av tjänstepensioner. Däremot har
frågan, örn och i vad mån av riksdagen beviljade honnörspensioner skola
omregleras, lämnats åsido.

Till /. d. tjänstemän utgående riksdagspensioner, vilka fastställts till belopp
motsvarande författningsenlig pension, komma att väsentligt förbättras.
Pensioner till lägre belopp än 2 256 kronor skola sålunda höjas, om
de bestämts att svara mot äldre pensioner, med 750 kronor, och örn de
svara mot nyare pensioner, med 500 kronor. För högre pensioner kommer
höjningen att utgöra 450 resp. 300 kronor.

Beträffande övriga riksdagspensioner åt f. d. tjänstemän kommer riksdagens
beslut att medföra en höjning med 405 kronor, om pensionen närmast
är att hänföra till äldre pensioner, och eljest med 270 kronor. För

Rankoutskottets utlåtande nr 49.

3

riksdagspensioner som bär avses med lägre grundbelopp än 2 316 kronor
kommer därjämte en förhöjning att ske motsvarande de vid 1943 och 1944
års riksdagar genomförda pensionsregleringarna. Den sammanlagda pensionsförbättringen
framgår närmare av en å s. 13 i bankoutskottets utlåtande
nr 19 intagen sammanställning. Förbättringen har emellertid begränsats
till att avse högst 20 % å nyare och 30 % å äldre riksdagspensioner.

Vad angår sådana riksdagspensioner till f. d. arbetare, vilka äro förenade
med dyrtidstiHägg och kristillägg, gäller enligt riksdagens beslut den huvudregeln,
att en omräkning skall ske med tillämpning av de nya summariska
pensioneringsgrunderna. (Se ovan.) Denna regel har emellertid avseende
endast å icke yrkesutbildade arbetare. För yrkesarbetare skall enligt riksdagens
beslut beloppet för hel pension fastställas till ~U av pensionsunderlaget
i pensionsgrupp II enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.
Kan arbetare icke tillgodoräkna 30 tjänsteår sker avkortning. De
pensionsbelopp — rörligt tillägg och kristillägg oberäknade — som med
tillämpning av dessa grunder komma att utgå lill icke yrkesutbildade,
respektive yrkesutbildade arbetare, angivas i en tabellarisk sammanställning
å s. 14 i bankoutskottets utlåtande nr 19.

1 de fall, då pension av riksdagen fastställts utan rörliga tilläggs för måner,
har i propositionen uttalats tvekan, huruvida ifrågavarande pensioner borde
bliva föremål för reglering. Bankoutskottet bär emellertid utgått från att
Kungl. Maj:t skulle utfärda föreskrifter angående utbetalning av rörligt
tillägg och kristillägg från och med den 1 juli 1946 i de fall, då dylika
pensioner tillerkänts f. d. städerskor.

I samband med pensionsregleringen har beslutats att en teknisk uppräkning
av äldre och nyare tjänstepensioner skulle ske till sådan nivå, att å
desamma i fortsättningen skall — i stället för dvrtidstillägg och kristin -lägg — kunna beräknas rörligt tillägg och kristillägg enligt samma grunder
som tillämpas för de nyaste pensionerna.

Kungl. Majit har erhållit en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att meddela
erforderliga föreskrifter i huvudsak i överensstämmelse med de i propositionen
och utskottsuttalandet angivna allmänna grunderna för pensionsregleringen.
Det skall ankomma på Kungl. Majit att i sådant avseende
besluta örn jämkningar beträffande pensionsförbättringens omfattning och
.storlek för särskilda pensionstagare eller grupper av pensionstagare samt
att i fråga örn den tekniska uppräkningen vidtaga erforderliga författningsändringar
och övriga åtgärder som kunna befinnas påkallade.

För egen del lia delegerade anfört följande:

Eftersom pensionerna för tjänstemän vid riksdagens verk utgå efter
samma grunder, som tillämpas för befattningshavare i motsvarande löneställning
vid den Kungl. Majit underställda civila statsförvaltningen, torde
den pensionsförbättring som i enlighet med riksdagens beslut kommer ali
utgå, böra under enahanda förutsättningar och efter samma grunder tillkomma
pensionerade f. d. tjänstemän vid riksdagens verk.

När det gäller f. d. tjänstemän vid riksdagens verk torde följande vara att
särskilt framhålla. Enligt beslut av 1941 års riksdag (BU:s uti. nr 76) utgår
pension till riksgäldsfullmäktiges f. d. ordförande fil. dr Karl Hildebrand
med ett grundbelopp av 5 ()()() kronor, varå beräknas dyrtidstillägg
och kristillägg. Örn denna pension är att betrakta såsom honnörspension

4

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

undandrager sig delegerades bedömande. Delegerade anse sig böra överlämna
åt bankoutskottets prövning, huruvida en omreglering av denna
pension bör äga rum.

Genom beslut av 1935 års riksdag (se BU:s utlåtande nr 83) har f. d. bankosekreteraren
E. G. Langborg beviljats en årlig pension av 1 440 kronor.
A pensionen skall jämlikt riksdagens beslut icke utgå dyrtidstillägg. Av
bankoutskottets utlåtande framgår, att pensionen beräknats med utgångspunkt
från att Langborg borde erhålla en pension beräknad med hänsyn
till de av honom erlagda pensionsavgifterna och hans dåvarande levnadsålder-
Med hänsyn till den motivering, som av utskottet anförts till stöd
lör pensionen och för beräknande av dess storlek, torde rörligt tillägg och
kristillägg icke böra utgå å denna pension med anledning av den av riksdagen
nu beslutade pensionsregleringen.

Enligt beslut av 1933 års riksdag (se BU:s utlåtande nr 57) tillerkändes
förste eldaren Johannes Appelberg, som var ordinarie tjänsteman i riksbanken,
årlig pension till belopp av 732 kronor motsvarande vad som skulle
tillkommit honom örn de för civilförvaltningen då gällande pensioneringsgrunderna
varit å honom tillämpliga. Ehuru han ägde pensionsrätt,
kunde han ej erhålla pension utan särskilt riksdagsbeslut, eftersom vid
riksbanken vid denna tid erfordrades 35 tjänsteår för att tilldelas ålderspension.
På grund av att hans pension bestämts av riksdagen har han ej
kunnat erhålla av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade pensionsförbättringar.
Delegerade hava emellertid icke ansett sig böra ifrågasätta att den
nu föreslagna pensionsregleringen, i den mån den motsvarar de av 1943
och 1944 års riksdagar beslutade förbättringarna, skall erhålla tillämpning
retroaktivt.

I övrigt torde icke några speciella förhållanden föreligga utan de grunder
för pensionsreglering, som godkänts av riksdagen, kunna göras tilllämpliga
å f. d. tjänstemän vid riksdagens verk. Några tilläggspensioner,
som utgå utöver äldre eller nyare tjänstepensioner, förekomma icke vid
riksdagens verk (men väl tilläggspensioner utöver nyaste tjänstepensioner).

Även pensionerade f. d. arbetare vid riksdagens verk böra erhålla pensionsreglering,
i den mån detta följer av en analog tillämpning av de grunder,
som komma att gälla för arbetare vid den övriga statsförvaltningen.
Beträffande ifrågavarande pensionärer må anföras följande.

För arbetarna vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk medförde
det nu gällande av 1943 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet i
allmänhet en viss höjning av tidigare utgående tjänstepensioner (se s. 14
i det vid bankoutskottets utlåtande 1943:62 fogade kommittébetänkandet).
I de fall då arbetare, som vid reglementets ikraftträdande den 1 juli 1943
kvarstod i tjänst, skulle ha erhållit lägre pension vid tillämpning av nämnda
reglemente, tillförsäkrades arbetarna oförminskade pensionsförmåner (jfr
punkten 2 i övergångsbestämmelserna till reglementet).

När det gäller att bedöma frågan örn pensionsreglering för de arbetare,
sorn avgått före den 1 juli 1939 — från och med sistnämnda dag hava pensionerna
omreglerats enligt 1943 års tjänslepensionsreglemente med tillhörande
övergångsbestämmelser — och vilka alltså åtnjuta nyare pension
torde det böra tillses, att vederbörande f. d. arbetare icke genom pensionsregleringen
erhåller högre pension än som skulle ha utgått, örn
nämnda pensionsreglemente varit å honom tillämpligt. Det blir med andra
ord nödvändigt att söka bedöma, till vilken av de i reglementets 3 § upp -

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

5

tagna pensionsgrupperna vederbörande arbetare skulle ha hänförts. Det
torde böra ankomma på fullmäktige i riksbanken eller, efter fullmäktiges
bemyndigande, industristyrelsen att bestämma i frågan. För närvarande åtnjuta
10 arbetare vid pappersbruket och 8 vid sedeltryckeriet nyare pension
(d. v. s. enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid
nämnda industrier) och skulle alltså under nämnda förutsättning komma
att beröras av pensionsregleringen.

S. 1c. riksdagspensioner utgå endast till två f. d. arbetare vid industrierna,
båda vid Tumba bruk.

En av dem, förre andre formaren Gottfrid Svensson, född den 10 september
ISSI, tillerkändes av 1932 års riksdag (se BU:s uti. nr 29) efter över
58 års tjänst en pension av 1 368 kronor för år. Inberäknat dyrtids- och
kristillägg äger han för närvarande uppbära 2 157 kronor 12 öre per år.
Med tillämpning av de av riksdagen godkända grunderna för pensionstillägg
torde pensionsunderlaget för honom böra bestämmas till 2/3 av det
för arbetare i pensionsgrupp 2 enligt riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare gällande underlaget 2 760 kronor d. v. s. 1 840 kronor, höjt till
1 848 kronor för att bliva jämt delbart med tolv, å vilket belopp skulle utgå
rörligt tillägg och kristillägg med för närvarande sammanlagt 31 procent.

Den andra, Johanna Höglund, född den 6 november 1863, erhöll genom
beslut av 1933 års riksdag (se BU:s uti. nr 38) efter 43 års anställning som
lumparbeterska vid bruket en årlig pension av 900 kronor. Med dyrtidsoch
kristillägg utgör pensionen för närvarande 1 472 kronor 64 öre. Den
överstiger alltså icke blott den högsta föreslagna summariska pensionen —
denna skall utgöra 996 kronor jämte sedvanligt rörligt tillägg och kristilllägg
— utan även 2/a av den enligt gällande pensionsreglemente utgående
pensionen (pensionsunderlag 1 500 kronor + 31 procent). Som emellertid
Johanna Höglund av riksdagen tillerkändes en högre pension än som eljest
plägade beviljas i liknande fall, detta på grund av hennes mycket långa
anställningstid, synes det skäligt att även hon nu kommer i åtnjutande av
någon pensionsförbättring, även örn detta icke följer av de av riksdagen
godkända grunderna. Förslagsvis synes pensionsunderlaget böra höjas till
80 procent av det enligt arbetarpensionsreglementet gällande underlaget eller

alltså till -8-" = 1 200 kronor, å vilket belopp sedan skulle utgå rör ligt

tillägg och kristillägg enligt sedvanliga grunder.

Det torde böra få ankomma på delegerade att meddela erforderliga föreskrifter
angående pensionsregleringen i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder som Kungl. Majit kan komma att fastställa för den Kungl.
Majit underställda statsförvaltningen, därvid dock ovan berörda särskilda
förhållanden vid riksdagens verk böra beaktas. I övrigt torde delegerade
böra erhålla samma befogenheter beträffande pensionsregleringens genomförande
för f. d. tjänstemän och arbetare vid riksdagens verk, som enlig!
riksdagens beslut tillkomma Kungl. Majit beträffande den övriga statsförvaltningen.

Delegerade vilja i detta sammanhang erinra örn att riksdagen bevilja!
pensioner (understöd) åt vissa f. d. befattningshavare hos riksdagen. Som
det icke torde tillkomma delegerade att avgiva förslag beträffande pensionsreglering
för dessa pensionstagare, hava delegerade endast velat fästa
uppmärksamheten härå.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

Utskottet.

Vid delegerades skrivelse hade fogats en promemoria, vilken finnes intagen
såsom bilaga vid detta utlåtande.

Såsom delegerade framhållit, torde den pensionsförbättring, som enligt
innevarande riksdags beslut kommer att utgå till f. d. anställningshavare
vid den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen, böra under enahanda
förutsättningar och efter samma grunder tillkomma motsvarande pensionärer
vid riksdagens verk. Med avseende å pensionsförhöjningens storlek hava
delegerade funnit särskilda beräkningsgrunder påkallade i vissa specialfall.
Mot vad härutinnan föreslagits har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Vad angår pensionen till riksgäldsfullmäktiges f. d. ordförande
fil. dr Karl Hildebrand synes densamma enligt utskottets mening vara att
likställa med tjänstepension, varför densamma bör inbegripas i pensionsregleringen.

I bilagda promemoria hava delegerade upptagit frågan om reglering av
vissa av riksdagen beviljade pensioner till f. d. befattningshavare hos riksdagen.
Enligt utskottets mening böra även dessa pensionärer komma i åtnjutande
av pensionsförhöjning. Det torde böra ankomma på fullmäktige
i riksgäldskontoret att i anslutning till de grunder, som komma att tillämpas
inom statsförvaltningen, fastställa storleken av den förhöjning, som bör
utgå i de särskilda fallen. Likaledes torde nämnda fullmäktige böra äga besluta
angående omreglering av de pensioner åt f. d. städerskor vid riksdagshuset,
som utgå enligt särskilda beslut av riksdagen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av delegerades för riksdagens
verk förevarande framställning, må

1) bemyndiga delegerade att i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder för reglering av vissa tjänstepensioner,
som enligt innevarande riksdags beslut komma att gälla
inom statsförvaltningen, samt med iakttagande av vad ovan
anförts meddela föreskrifter angående reglering av motsvarande
tjänstepensioner vid riksdagens verk; samt

2) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet
med ovan omförmälda grunder besluta om pensionsreglering
för f. d. befattningshavare hos riksdagen och f. d. städerskor
vid riksdagshuset.

Stockholm den 21 maj 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Leander, Edin*, Andersson
i Tidaholm, Ljungdahl* och Persson i Älvdalsåsen;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, von Seth, Nilsson i Landskrona*,
Svensson i Alingsås, Persson i Norrby, Stjärne och Johansson i Kalmar.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Bankoutskottets utlåtande nr 49.

Bilaga.

P. M.

ang. av riksdagen beviljade tjänstepensioner till f. d. befattningshavare

hos riksdagens verk.

Genom särskilda beslut har riksdagen beviljat pensioner (understöd) till
nedan omförmälda f. d. befattningshavare hos riksdagens verk. Pensionernas
grundbelopp samt nu utgående pensioner framgå av följande sammanställning.

Namn

Beviljad

år

BU:s uti.
nr

Grundbelopp

kr.

Totala för-måner per år
kr.

F. notarien 0. T. Hermelin............

1925

19

1 400

3 513: 84

F. stenografen A. W. Fredén ..........

1934

7

1 608

_

2 434: 56

F. sekreteraren P. A. Cronwall.........

1937

19

6 996

_

9 200: 16

F. förste stenografen H. Reuter ........

1939

4

2 700

—

3 939: 84

F. stenografen C. G. Melander..........

1944

4

2 400

_

3 502: 08

F. vaktmästaren J. D. Bergstrand......

1943

6

1 200

—

1 910: 40

F. vaktmästaren G. R. Tillman ........

1944

5

1 200

—

1 910: 40

Liksom beträffande övriga riksdagspensioner hava förenämnda pensionärer
icke fått del av 1943 och 1944 års pensionsregleringar. Däremot torde
ifrågavarande pensioner böra omregleras i anslutning till de grunder, som
jämlikt beslut av 1946 års riksdag komma att gälla för övriga motsvarande
riksdagspensioner. Av de utskottsutlåtanden, som ligga till grund för riksdagens
beslut örn tjänstepension till ovannämnda tjänstemän, framgår icke,
huruvida pensionerna beräknats efter reglerad eller oreglerad lön, men med
hänsyn till tiden för pensionernas beviljande torde man få utgå från att
de beräknats efter reglerad lön. Pensionsregleringen skulle sålunda genomföras
i enlighet med de grunder, som angivits i bankoutskottets utlåtande
nr 19/1946. Som det enligt delegerades för riksdagens verk mening icke tillkommer
delegerade att avgiva förslag beträffande pensionsreglering för
ifrågavarande f. d. befattningshavare hos riksdagen, torde regleringen få
bli beroende på förslag av bankoutskottet. Detta förslag torde böra närmare
angiva de grunder, efter vilka pensionsregleringen bör genomföras.

1 detta sammanhang må nämnas, att riksdagen beviljat pensioner åt vissa
f. d. städerskor vid riksdagshuset. Som riksdagens hus får anses ingå bland
riksdagens verk, omfattar delegerades förslag till pensionsreglering även
dessa städerskor. Det bör ankomma på riksgäldsfullmäktige att med ledning
av de grunder, som kunna komma att gälla för motsvarande personal
vid den civila statsförvaltningen, besluta angående omreglering av dessa
tjänstepensioner, riksgäldsfullmäktige obetaget att i individuella fall hänskjuta
avgörandet till delegerade.

Stockholm den 29 april 1946.

Hjalmar Ekengren.

Centraltryckeriet. Esselte ab. Stockholm 1940

642199