Bankoutskottets utlåtande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350).

I en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 173, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag örn fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350).

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 19391, vilken jämlikt lag
den 11 maj 1945 (nr 166) gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Majit erhållit befogenhet
att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
om inskränkning i olika avseenden av förfoganderätten över utländska betalningsmedel
m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl. Majit enahanda
befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen gällde ursprungligen
till och med den 31 mars 1940 men har därefter erhållit fortsatt
giltighet, senast genom lag den 11 maj 1945 (nr 166), enligt vilken giltighetstiden
utsträckts till och med den 30 juni 1946. Genom lag den 28 juni 1940
(nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,

1 Senaste lydelse av 5 § se 1940: 613.

liihang tilt riksdagens protokoll 194(1. Saarni. Nr 43-44. t

2

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

Utskottet.

vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha
vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 ;nr 348),
den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 okober 1944
(nr 693) och den 26 januari 1945 (nr 16).

I gemensam skrivelse den 31 januari 1946 ha fullmäktige i riksbanken och
styrelsen för valutakontoret uttalat, att nu rådande förhållanden nödvändiggjorde
fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning. På grund härav hemställdes,
att valutalagen måtte erhålla förlängd giltighet, förslagsvis under ytterligare
ett år eller alltså till utgången av juni 1947.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 14 februari 1946 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall
till nyssnämnda hemställan.

Bank- och fondinspektionen har i utlåtande i ämnet den 14 februari 1946
tillstyrkt bifall till framställningen.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Edin, Fahlander, Nordenson, Grym,
Ljungdahl och Petersson i Karlskrona,

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,
■Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, Wiberg och fru Humla.