4

Bankoutskottets utlåtande nr it.

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1946 kk 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbättrade pensionsförmåner
åt arbetarpersonalen vid statens skogsindustrier.

I en inom andra kammaren under nr 170 väck! motion, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Holmberg hemställt,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn åtgärder i syfte att förbättra pensionsförmånerna för de vid statens
skogsindustrier anställda så att de komma i nivå med vad som gäller enligt
tjänste- och pensionsreglementet för arbetare i statens tjänst».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Genom beslut den 17 maj 1941, skrivelse nr 243, medgav riksdagen dels
att domänverkets skogsindustriella rörelse finge, i den utsträckning jordbruksutskottet
i sitt utlåtande nr 32 angivit och i huvudsaklig överensstämmelse
med de av utskottet uppdragna riktlinjerna, överföras till ett för ändamålet
bildat aktiebolag, dels ock att Kungl. Majit finge vidtaga i samband
härmed erforderliga åtgärder.

I Kungl. Majits proposition nr 68 den 14 februari 1941 anförde dåvarande
departementschefen bl. a. att domänverkets skogsindustriella rörelse
till sin natur vore ett rent affärsföretag, som dreves i konkurrens med såväl
inhemska som utländska företag inom samma bransch. Statliga anställningsformer
vore icke i detta fall ägnade att komma till användning. Att för de
vid omorganisationen anställda begränsa pensionerna sedan rörelsen övertagits
av ett bolag syntes skäligen icke kunna ske. Staten kunde näppeligen
genom en organisatorisk förändring i rörelsens struktur försämra de dä
anställdas pensionsvillkor. Med hänsyn härtill borde man räkna med att bo
laget finge ordna pensioneringen för de vid överlåtelsen anställda arbetarna
efter samma grunder, som enligt gällande författningar voro fastställda för
arbetare i statens tjänst. Frågan, huru pensionsvillkoren borde utformas
för den personal i tjänstemanna- och arbetarställning, som framdeles anställdes
av bolaget, borde lämnas öppen. 1 överensstämmelse med vad som
i allmänhet vore brukligt beträffande statlig verksamhet, som bedrives i det
privata företagets form. borde lösningen av pensioneringsfrågan för sådan
personal, som senast nämnts, i första hand ankomma på bolagets ledning.

Iiankoutskottets utlåtande nr 41.

Jordbruksutskottet anslöt sig i sitt utlåtande den 22 april 1941. nr 32, lill
departementschefens uppfattning, atl en rubbning i pensionerna för de arbetare
eller andra befattningshavare, som voro anställda hos domänverket
och övergingo i bolagets tjänst, skäligen icke kunde ifrågakomma. Beträffande
pensioneringen av de anställda, vars pensioneringsförhållanden voro
oreglerade vid bolagets övertagande av rörelsen, liksom av den personal,
som därefter anställdes hos bolaget, ville utskottet icke motsätta sig departementschefens
förslag att frågan örn dessa personalgruppers pensionering
tills vidare lämnades öppen och i första hand bleve beroende av en uppgörelse
mellan bolagets ledning och personalen. Utskottet utgick emellertid
härvid från att pensionsfrågan ordnades på ett tillfredsställande sätt och
under hänsynstagande till personalens berättigade intressen.

Genom kungl, brev den 2 april 1943 fastställdes grunder för regleringen
rav det ekonomiska förhållandet mellan domänstyrelsen och bolaget. Dessförinnan
hade bolaget, i syfte att ordna pensioneringen för såväl den personal
hos bolaget, som anställts efter bolagets övertagande av rörelsen eller
som kunde komma att senare anställas, som ock av den personal, som övertagits
från domänverket och som icke tidigare haft sina pensionsförhållanden
reglerade, beträffande tjänstemannapensioneringen inträtt såsom passiv
medlem i Svenska personalpensionskassan och beträffande arbetarpensioneringen
fastställt pensionsreglemente enligt grunderna för försäkring hos
Arbetarpensionskassan.

Enligt ovannämnda kungl, brev skulle bolaget i förhållande till sådan
från domänverket övertagen arbetare, som omedelbart före den 1 januari
1942 antingen varit underkastad det år 1934 utfärdade tjänstepensionsreglementet
för arbetare och det år 1936 utfärdade familjepensionsreglementet
för arbetare eller ock —- utan att hava varit underkastad reglementena —
enligt domänstyrelsens beprövande uppfyllt för dessas tillämplighet stadgade
förutsättningar, vara skyldig att, mot uttagande av vederbörliga tjänsteoch
familjepensionsavdrag, bereda

dels arbetaren den pension jämte, i förekommande fall, rörliga tilläggsförmåner
eller den uppskjutna livränta, som arbetaren skulle hava varit
berättigad åtnjuta, örn han intill avgången ur tjänst alltjämt varit underkastad
omförmälda t jänstepensionsreglemente på grund av anställning i statens
tjänst,

dels ock arbetarens efterlevande den familjepension jämte, i förekommande
fall, särskilda rörliga tilläggsförmåner, som de skulle hava varit berättigade
åtnjuta, örn arbetaren intill dödsfallet eller avgången ur tjänst varit
underkastad sagda familjepensionsreglemente.

För sitt åtagande att ansvara för den från domänverket övertagna personalens
pensionering erhöll bolaget nedsättning i överlåtelsevärdet av de
övertagna anläggningarna med visst belopp motsvarande det kapitaliserade
värdet av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten, under förutsättning
att samma belopp fonderades för pensionsändamål.

Statens Skogsindustriers arbetare liro alltså beträffande pensionsförmåner
uppdelade i två kategorier, av vilka den ena består av sådana, som på grund
av sin tidigare anställning hos domänverket tillförsäkrats räll till pension
enligt 1934 års t jänstepensionsreglemente för arbetare, och den andra av
dem, vilkas pensionsförhållanden reglerats genom stadgarna för den hos
bolaget inrättade pensionskassan, vilka stadgar bifogas.1 Pensionsunderlaget
tor de olika kategorierna framgår av följande sammanställning.

1 Här uteslutna.

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande nr 41.

A. 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare:

Grupp 1. Ej yrkesutbildade: man 1 476 kronor, kvinna 1104 kronor.

» 2. Yrkesutbildade » 1 644 » » 1 236 »

1936 års familjepensionsreglemente för arbetare:

Grupp 1. Ej yrkesutbildade såväl manlig som kvinnlig 810 kronor.

» 2. Yrkesutbildade » » » » 870 »

Härjämte utgå vissa tillägg där såväl efterlevande änka som pensionsberättigade
barn finnas.

Ä såväl tjänste- som familjepension utgår dyrtids- och kristillägg.

B. Aktiebolaget Statens Skogsindustriers Pensionskassa:

Egen pension.

Intill fyllda 67 år 800 kronor, därefter 400 kronor.

Familjepension.

Maximum 800 kronor under högst 5 år, därefter högst 300 kronor
för år.

Av ovanstående framgår att pensionsförmånerna för de båda arbetarkategorierna
äro olika. De för den här ovan med B betecknade kategorien
arbetare gällande villkoren överensstämma med de villkor, som gälla för
hos Arbetarepensionskassan pensionsförsäkrade arbetare vid andra skogliga
industribolag.

Att förhållandena skulle gestalta sig på detta sätt torde, efter uttalanden
i såväl ovan nämnda kungl, proposition som i jordbruksutskottets utlåtande
att döma, hava förutsetts vid beslutet örn överförande av domänverkets industrirörelse
från statlig till bolagsdrift. Innan Kungl. Maj.t den 2 april
1943 fastställde grunderna för överlåtelsen, hade bolaget meddelat huru
pensionsfrågan ordnats, varför man måste utgå ifrån att bolaget ålagda förpliktelser
i detta avseende varit fullt klarlagda redan vid övertagandet av
driften.

För att Aktiebolaget Statens Skogsindustriers rörelse effektivt skall kunna
hävda sig i konkurrens med övriga sågverks- och massaindustrier, synes
det domänstyrelsen nödvändigt att bolaget tillförsäkras möjlighet att bedriva
verksamheten under enahanda förutsättningar och betingelser som
gälla för andra företag inom branschen.

Styrelsen får, i anslutning till vad här förut anförts och med bifogande
av från Aktiebolaget Statens Skogsindustrier infordrat yttrande jämte bilagor1,
som sin mening framhålla att, då bolagets åtaganden i fråga örn
pensionsförpliktelser gentemot arbetarna fixerats vid överlåtelsen och enär
arbetarna redan äro tillförsäkrade minst samma pensionsförmåner, som tillkomma
arbetare vid enskilda bolag, det icke kan anses rimligt, att bolaget
nu i efterhand ålägges ökade utgifter för pensionsändamål. Ett beslut i dylik
riktning skulle eliminera en av de förutsättningar, som legat lill grund för
bolagets övertagande av driften.

Statskontoret har anslutit sig till vad domänstyrelsen i ärendet anfört och
alltså avstyrkt bifall till förevarande motion.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, beslöt 1941 års riksdag, att
domänverkets skogsindustriella rörelse skulle från och med den 1 januari

1 Här uteslutna.

liankoutskotlets utlåtande nr 41.

7

1942 överföras till ett för ändamålet bildat bolag, Aktiebolaget statens skogsindustrier.
Med avseende å arbetarpersonalens ställning i pensionshänseende
gjordes därvid åtskillnad mellan å ena sidan arbetare, som vid övergång
till bolagets tjänst på grund av tidigare anställning hos domänverket
redan blivit tillförsäkrade tjänste- och familjepensionsrätt enligt för statens
arbetare gällande pensionsreglementen, och å andra sidan arbetare, som
först efter bolagets tillkomst anställdes eller kunde komma att anställas hos
bolaget eller som övertagits från domänverket men icke haft sina pensionsförhållanden
reglerade. Under det att den förstnämnda kategorien arbetare
bibehölls vid sin dittillsvarande pensionsrätt, förutsattes beträffande övrig
arbetarpersonal, att pensioneringsfrågan, under hänsynstagande till personalens
berättigade intressen, på ett tillfredsställande sätt ordnades genom uppgörelse
mellan bolagets ledning och personalen. I anledning härav utarbetade
bolaget förslag till pensionsbestämmelser för denna personal i huvudsaklig
överensstämmelse med de villkor, som tillämpades vid försäkring hos Arbetarepensionskassan,
Understödsförening (APK). Enligt förslaget skulle pensionsförmånerna
komma att ungefär motsvara de maximipensioner, som
tillkomme arbetare inom den privata skogsindustrien.

Av handlingarna i ärendet framgår, att bolaget i skrivelse den 6 juni 1942
underställt nyssnämnda förslag Kungl. Maj:ts prövning samt alt, sedan
Kungl. Maj.t genom beslut den 19 i samma månad förklarat, att det ankomme
på bolaget att ordna pensioneringen för här ifrågavarande personal,
bolaget fastställt pensionsreglemente för personalen enligt grunderna för försäkring
hos Arbetarepensionskassan. För ändamålet har av bolaget inrättats
en särskild pensionskassa.

De enligt Aktiebolaget statens skogsindustriers pensionskassa utgående
pensionerna äro icke oväsentligt lägre än de pensioner, som tillkomma arbetare
med pensionsrätt enligt de statliga arbetarpensionsreglementena. Under
sådana förhållanden är det förklarligt, att de genom bolagets försorg pensionsförsäkrade
arbetarna kunna anse sig missgynnade i jämförelse med
den från domänverket övertagna personalen med pensioner enligt statliga
grunder. Det bör dock framhållas, att enligt vad handlingarna i ärendet
utvisa beslutet örn pensionsförsäkringen föregåtts av förhandlingar mellan
bolaget och arbetarna samt att från arbetarpartens sida vitsordats, att bolaget
gjort sitt bästa för att åstadkomma pensionsvillkor jämförliga med de
förmånligaste inom den privata skogsindustrien förekommande. Mot bakgrunden
av vad sålunda förekommit synes fog knappast föreligga för den
av motionären företrädda uppfattningen, att de av statsmakterna angivna
riktlinjerna för pensioneringens ordnande skulle ha blivit åsidosatta av bolaget.
Det bör vidare icke förbises, att bolaget är organiserat som ett affärsföretag,
vars verksamhet skall bedrivas i konkurrens med den enskilda
skogsindustrien. Frågan om pensionernas storlek synes vid sådant förhållande
vara av beskaffenhet alt böra lösas genom avtal mellan bolaget och

8

Bankoutskottets utlåtande nr 41.

personalen. Att riksdagen nu genom särskilt beslut skulle ingripa reglerande
i fråga om pensionsförhållandena inom bolaget synes utskottet icke kunna
ifrågakomma. En åtgärd i sådan riktning måste vara ägnad att inskränka
den handlingsfrihet för bolagsledningen, som man velat vinna genom bolagsformens
användning i detta fall. Med hänsyn till det anförda finner utskottet
sig böra avstyrka, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skulle
hemställa om åtgärder beträffande pensionsförhållandena vid Aktiebolaget
statens skogsindustrier.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 170 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Carlström, Sundvik*, Friggeråker*, Leander,
Lindblom, Fahlander*, Andersson i Tidaholm* och Grym;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson*, Johnsson i Kastanjegården*, Sundberg, von Seth* och Gavelin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Leander, Andersson i Tidaholm, Grym, Sundberg och Gavelin,
vilka ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om utredning, huruvida och i vad mån den efter Aktiebolaget
statens skogsindustriers tillkomst anställda arbetarpersonalen kunde anses
ha kommit i åtnjutande av de pensionsförmåner, som riksdagen förutsatt i
samband med beslutet örn bolagets bildande.