6
Rankoutskottets utlåtande nr 22.
Hr 22.
Ankom lill riksdagens kansli den 29 mars 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående pensionsförmånerna
åt vissa förutvarande befattningshavare vid
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar.
I en inom andra kammaren under nr 259 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, hava herrar Hall och Olovson
i Västerås hemställt, »att riksdagen mätte besluta, att förre kontoristen
C. O. Moberg samt konduktörerna C. J. Hiller och C. A. Dunberg måtte
erhålla pension på sätt, som skulle ha skett, därest de kvarstannat i tjänst
efter den 1 juli 1945».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffa!
utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört:
Här ifrågavarande pensionärer, f. d. kontoristen Carl Olof Moberg (född
den 29/1 1885) samt f. d. konduktörerna Carl Josef Hiller (född den 15/10
1884) och Carl August Dunberg (född den (5/7 1883), hava avgått ur Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägars tjänst före statens övertagande
av sagda järnvägar den 1 juli 1945. Då såsom stöd för motionen åberopas
1942 års pensionsreglemente och därmed torde avses bestämmelserna rörande
rätt till fyllnadspension enligt kungl, kungörelsen den 30 juni 1942 (nr
(597) med föreskrifter i fråga om tjänstepension för vissa tjänstemän och arbetare
vid statens järnvägar, som vid statens övertagande av enskilt förelag
eller i samband med dylikt företags nedläggande m. m. övergått i statens
järnvägars tjänst, får styrelsen påpeka, att på grund av bestämmelserna
i sagda kungörelse ägde anställningshavare, vilken tillhörde enskild
pensionsinrättning och i samband med statsöverlagandet av enskild järnväg
övergått i statens järnvägars tjänst samt erhållit befattning, som avses
i allmänna tjänstepensionsreglementet, rätt till fyllnadspension, under förutsättning
att han vid den tidpunkt, då befattningen erhållits, icke uppnått
den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern skulle inträtt, örn nämnda reglemente
varit å honom tillämpligt. Vid tidpunkten för i motionen omtörmälde
Mobergs avgång ur tjänst — den 1 april 1945 — voro nyssnämnda
föreskrifter alltjämt gällande. Såvitt vid nämnda tillfälle kunde bedömas,
skulle Moberg — för vilkens befattning enligt såväl dåvarande Stockholm—
Västerås—Bergslagens järnvägars som statens järnvägars pensioneringsbestämmelser
gällde en pensionsålder av 63 år — uppfyllt i berörda kungörelse
stadgade förutsättningar för rätt till ifrågavarande förmån, örn
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
7
han kvarstått i tjänst intill sagda pensionsålder, d. v. s. till och med den
31 januari 1948 (eller dessförinnan avgått ur tjänst på grund av vederbörligen
styrkt sjukdom).
Styrelsen anser sig jämväl höra framhålla, att såväl Moberg, vars nuvarande
pensionsförmåner uppgå till mällas 3 143: 40 kronor per år, som
Hiller och Dunberg, vilka för närvarande uppbära pensionsförmåner med
var för sig 2 024: 70 kronor för år räknat, skulle — i den män de blivit
underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet — erhållit samma pensionsförmåner,
som tillkomma motsvarande befattningar vid statens järnvägar,
därest vederbörande kvarstått i vid statsövertagandet innehavda befattningar
intill uppnåendet av normal pensionsålder, d. v. s. den levnadsålder,
vid vilken de med tillämpning av § 5 mom. 1 a) i de från och med
den 1 juli 1943 gällande stadgarna för förutvarande Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnvägars pensionskassa skulle blivit berättigade att uppbära
pension. I sistnämnda fall skulle för samtliga nu ifrågavarande f. d. befattningshavares
vidkommande tjänstepensionens grundbelopp enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet (lönegrad A 8 = 2 484 kronor) jämte
därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg (enligt nuvarande indexläge
= 31 %) sammanlagt uppgått till 3 254: 04 kronor för år.
Då ovanberörda pensionstagare icke äga rätt till andra statliga tilläggsförmåner
än den dvrtidshjälp, som tillkommer dem enligt kungl, kungörelsen
den 29 juni 1945 (nr 501), anser sig styrelsen på grund av konsekvensskäl
icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Statskontoret har anfört:
De i motionen avsedda pensionärerna lia, såsom järnvägsstyrelsen jämväl
vitsordat, avgått ur tjänst före statens övertagande av sagda järnvägar från
och med den 1 juli 1945, ehuru vederbörande på i motionen närmare angivna
skäl varit berättigade att kvarstå i tjänst intill och efter sistnämnda
tidpunkt. Statskontoret vill i anledning av det i motionen gjorda yrkandet
erinra, att statsmakterna i fråga örn de pensioneringsvillkor, som böra gälla
för personal som varit anställd vid av staten övertagen verksamhet, i princip
hävdat den uppfattningen, att en tillämpning av de statliga pensioneringsgrunderna
eller en anpassning efter dessa grunder endast bör ifrågakomma
''för den personal, som i samband nied verksamhetens övertagande övergår
i statens tjänst och därvid placeras i befattningar, som i allmänhet gälla
sorn pensionsgrundande. Ämbetsverket måste därför nied hänsyn till honsekvenserna
bestämt avråda från eli avsteg från den sålunda intagna ståndpunkten
och avstyrker således på denna grund bifall lill motionen.
Det i motionen framlagda förslaget avser, alt tre förutvarande anställningsliavare
vid f. d. Slockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar — vilka
anställningshavare före uppnådd pensionsålder av 03 år lämnat sin tjänst
under första halvåret 1945 — skulle beredas samma pensionsförmåner sorn
örn de kvarstått i tjänst efter statens förvärv av nämnda järnvägar från och
nied den 1 juli samma år och därefter tjänstgjort intill uppnådd pensionsålder.
lätt tillmötesgående av delta förslag skulle, såsom statskontoret påpeka!,
innebära eli avsteg från de vid statens övertagande av enskilt lördag
regelmässigt tillämpade pcnsioncringsgrundcrna, enligt vilka pension jämlikt
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
de statliga reglementena endast kan tillkomma personal, som efter ö»ertagandet
inträder i statens tjänst. Med hänsyn härtill och då ett bifall till motionen
måste medföra icke önskvärda konsekvenser, kan utskottet icke tillstyrka,
att åtgärder vidtagas i motionens syfte.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 11:259 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 mars 1946.
På bankoutskottets vägnar:
_ *« vt* ^tMxca
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik*, Friggeråker*, Edin*, Fahlander,
Johannesson och Petersson i Karlskrona;
från andra kammaren: herrar Svedman, Mattsson*, Eriksson i Sandby*, Sundberg,
Nilsson i Landskrona*, fru Humla*, herrar Stjärne* och Fagerholm*.
• Ej närvarande vid utlåtandets justering.