6
Bevillningsutskottets betänkande nr 45.
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående viss ändring i förordningen om allmän
omsättningsskatt. (l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 213 av fru Svenson m. fl. och II: 248 av herr Johansson i Mysinge
m. fl. har hemställts, »att riksdagen dels måtte besluta sådan ändring
av gällande förordning om omsättningsskatt, att tvätt vid andelstvättstugor
icke skall betraktas som yrkesmässig verksamhet, så att följaktligen omsättningsskatt
därå icke skall utgå, dels i skrivelse till Kungl. Majit begära, att
återbäring av omsättningsskattemedel måtte ske till de andelstvättstugor,
som eftertaxerats och inbetalt skatt».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framförda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 248.
Enligt 1 § f) omsättningsskatteförordningen utgår allmän omsättningsskatt
bland annat vid utförande av ändrings-, förbättrings-, underhålls- eller
rengöringsarbete å bulikshandelsvaror, allt under förutsättning att arbetet
skee på beställning av annan än återförsäljare samt att arbetet yrkesmässigt
verkställes av företagare med fast driftställe för näringsverksamhet och faller
inom området för nämnda verksamhet.
Beträffande behandlingen av ekonomiska föreningar i omsättningsskatteliänseende
har första särskilda utskottet vid 1940 års riksdag i sitt utlåtande
nr 10 (s. 20) uttalat följande:
»Att en ekonomisk förening, som saluhåller varor ej blott till föreningsmedlemmar
utan även till utomstående, är att anse som yrkesmässig återförsäljare
är självfallet. Mera tveksam blir frågan, om försäljning sker endast
till medlemmarna. Om föreningen tillkommit uteslutande eller väsentligen
för att tillgodose en större medlemskrets behov av varor eller föreningens
rörelse eljest, med hänsyn till sin omfattning och villkoren för
medlemskap, kan anses jämförlig med försäljning till allmänheten, synes
föreningen böra behandlas på samma sätt som om den sålde till utomstående.
Däremot torde exempelvis en bostadsförenings anskaffning av varor
för föreningsmedlemmarnas räkning icke kunna betraktas som yrkesmässig
återförsäljning, varför föreningen torde få utgöra skatt å inköpsbeloppet.
Detsamma torde gälla beträffande ideella föreningar.»
Bevillningsutskottets betänkande nr A5.
7
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. När klädespersedlar
och linnevaror underginge rengöring pa tvättanstalt uttoges
omsättningsskatt för denna procedur varje gång. Däremot utginge icke omsättningsskatt
örn exempelvis flera familjer utnyttjade en tvättstuga att utföra
detta arbete, ej heller örn i en tvättanstalt husmodern själv eller en av
henne lejd medhjälperska utförde arbetet. Först då en tvättanstalts egen
anställda personal utförde arbetet utginge omsättningsskatt, då detta ansåges
vara yrkesmässig verksamhet. Statsmakterna hade genom lane- och bidragsformer
sökt stimulera till gemensam tvätt. Därigenom hade de på
landsbygden så populära andelstvättstugorna kommit till stånd. Dessa andelstvättstugor
registrerades såsom ekonomiska föreningar och bleve därigenom
företag som dreve yrkesmässig verksamhet. Örn denna princip hade
rått oklarhet eller okunnighet hos många andels tvättstugors ledning. Sålunda
betalade en del andelstvättstugor omsättningsskatt och andra icke. I
den mån omsättningsskatt erlades vore detta nog till väsentlig del beroende
av den energi länsstyrelserna nedlade för att upplysa örn dessa fakta och
indriva omsättningsskatten. I en del fall hade också tvättstugor eftertaxerats
med belopp som holat allvarligt rubba deras framtida verksamhet.
Denna eftertaxering hade också tillämpats olika strängt av olika länsstyrelser.
Skäl talade således för ett borttagande av omsättningsskatten på tvätt
i andelstvättstugor. Denna verksamhet vöre reellt en självhjälp och endast
till formen yrkesmässig. Det måste också anses rättvist, att återbäring av
omsättningsskattemedel skedde till de tvättstugor, som fått betala skatt.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttrande över motionerna av centrala omsättningsskattenåmnden,
vilken avstyrkt bifall till motionerna. Nämnden hade i tidigare uttalande
angående andelstvättstugors skatteplikt hänvisat till ovanberörda utskottsutlåtande
vid 1940 års urtima riksdag samt i samband därmed framhållit,
att detsamma i första hand avsåge yrkesmässighet vid försäljningar men
tydligen bleve analogivis tillämpligt jämväl beträffande arbetsprestationer.
Därest andelsägarna personligen eller genom av dem (alltså icke av andelsföreningen)
anskaffad personal själva ombesörjde arbetet med tvätten, syntes
omsättningsskatt icke böra utgå för den avgift, som i sådant fall erlades
till föreningen. Därest åter föreståndare eller eljest av andelsföreningen
anställd personal utförde arbetet med tvätten och betalning därför erlades
till andelsföreningen, borde omsättningsskatt utgå, oavsett örn arbetet utförts
för medlemmars eller utomståendes rökning. Nämnden hade för sin
del icke kunnat finna någon anledning, varför andelstvättstugor i omsättningsskattehänseende
skulle erhålla en förmånligare behandling än andra
ekonomiska föreningar. Del erinrades örn att skattskyldiga andelstvättstugor
i olikhet mot privata konsumenter vid inköp av tvättmedel och dylikt
8
Bevillningsutskottets betänkande nr -15.
Utskottet.
betraktades såsom återförsäljare, varför omsättningsskatt icke utginge vid
dessa inköp. Tillräckliga garantier för en riktig tillämpning av gällande bestämmelser
torde föreligga i rätten att anföra besvär över beskattningsmyndigheternas
beslut. Vidare erinrades om den i 6 § omsättningsskatteförordningen
stadgade möjligheten att hos Kungl. Majit ansöka örn befrielse från
eller återbäring av omsättningsskatt.
I de förevarande motionerna har yrkats dels sådan ändring i omsättningsskatteförordningen,
att omsättningsskatt icke skall utgå för tvätt vid andelstvättstugor,
dels ock skrivelse till Kungl. Majit med begäran om återbäring
av omsättningsskattemedel till andelstvältstugor, vilka eftertaxerats
och inbetalt skatt. Till stöd härför har åberopats bland annat, att andelstvättstugor
visserligen registrerades såsom ekonomiska föreningar, men att
deras verksamhet reellt vöre en självhjälp och endast till formen yrkesmässig.
Utskottet vill erinra om att vad sålunda uttalats beträffande andelstvättstugor
jämväl torde gälla beträffande åtskilliga andra slag av ekonomiska
föreningar. Att utan närmare utredning bereda andelstvättstugor en förmånligare
ställning i omsättningsskattehänseende än övriga slag av ekonomiska
föreningar anser sig utskottet därför icke kunna förorda.
Första särskilda utskottet vid innevarande års riksdag har i sitt utlåtande
nr 2 förordat, att tidpunkten för omsättningsskattens avveckling fastställes
till den 1 juli 1947, ävensom framhållit, att därest förhållandena skulle utveckla
sig på sådant sätt att det kunde befinnas angeläget att omsättningsskatten
slopades redan före nämnda tidpunkt frågan därom borde upptagas
till omprövning. Med hänsyn härtill anser bevillningsutskottet skäl ej heller
föreligga att nu föreslå, att någon utredning vidtages i förevarande fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 213 av fru Svenson m. fl.
och II: 248 av herr Johansson i Mysinge m. fl. angående viss
ändring i förordningen om allmän omsättningsskatt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 juni 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 44.