Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 6 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående ändring i
vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 261, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet,

2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad,

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse,

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
om landsting,

5) förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461)
om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel,

6) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm,

7) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm,

8) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg,

9) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

10) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen,

11) lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den
6 juni 1930 (nr 253),

12) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården,

13) förordning angående ändring i förordningen den 31 december 1945
(nr 903) om utdebitering av tingshusmedel,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 40.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

14) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945
(nr 896),

15) förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående
rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.,

16) lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 31
december 1945 (nr 900) angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen
den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis, m. m.,

17) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),

18) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928
(nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

19) förordning örn ändrad lydelse av 7 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

20) förordning om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till förordningen
den 31 december 1945 (nr 898) angående ändring i vissa delar
av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt,

21) förordning angående ändrad lydelse av 124 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379),

22) förordning om ändrad lydelse av 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter,

23) förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943
(nr 205) örn erkända skatteförmedlingskassor,

24) förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943
(nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor,

25) lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917
(nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta,

26) lag angående ändrad lydelse av 20 § konkurslagen,

27) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)
om försäkring för olycksfall i arbete,

28) förordning om ändring i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, samt

29) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 14 juni
1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår de under 1)—13) upptagna författningsförslagen
till konstitutionsutskottet, såvitt angår de under 25)—28)
upptagna författningsförslagen till lagutskott samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de till bevillningsutskottet hänvisade författningsförslagens
lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

3

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 345 av herr Wehtje m. fl. och II: 524 av
herr Wiberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta,
att stadgandet i övergångsbestämmelserna till det i propositionen nr 261
framlagda förslaget till förordning örn ändring i uppbördsförordningen den
31 december 1945 (nr 896) under p. 4 b) måtte utgå»;

2) motionen II: 520 av herr Janson i Frändesta, vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 261 måtte besluta
sådana ändringar i förslaget till förordning om ändring av uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896), som överensstämde med de i motionen
anförda synpunkterna;

3) motionen 11: 522 av herr Adolfsson, vari hemställts, »a) att riksdagen
måtte besluta, att då utmätningsman beslutar företa indrivning i inkomsttagares
lön för underhållsbidrag, skall utmätningsmannen omedelbart underrätta
den lokala skattemyndigheten härom, varvid denna utan ytterligare
anmaning skall besluta om den jämkning i löneavdraget, som indrivningens
verkställande motiverar; b) att utskottet måtte utarbeta den lagtext, som ett
bifall till yrkandet under a) kräver»; samt

4) motionen II: 525 av herr Hagård, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 261 måtte besluta, att
det i stad med eget uppbördsverk må ankomma på magistraten att i samråd
med drätselkammaren eller annan styrelse för uppbördsverket och med länsstyrelsens
godkännande förordna om och i vad mån de hittillsvarande indrivningsbestämmelsema
fortfarande skola tillämpas i fråga om ogulden skatt,
som förfallit till betalning före den 1 januari 1947».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

Genom proposition nr 370 till 1945 års riksdag vid dess höstsession framlade
Kungl. Majit förslag till

1) uppbördsföroröning;

2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;

5) lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september
1928 (nr 377) örn skogsaccis;

6) förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379);

7) förordning örn ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923
(nr 116) angående skatt för hundar;

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

8) förordning om utdebitering av tingshusmedel;

9) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 december
1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner;

10) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning;

11) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
örn kommunalstyrelse på landet;

12) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
örn kommunalstyrelse i stad;

13) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
örn församlingsstyrelse;

14) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
om landsting;

15) förordning örn upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461)
om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel;

16) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm;

17) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm;

18) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;

19) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

20) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen;

21) lag angående ändrad ''lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den
6 juni 1930 (nr 253); samt

22) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.

Förenämnda förslag grundade sig å ett av 1944 års uppbördsberedning
avgivet betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet
(SOU 1945: 27) jämte däröver avgivna remissyttranden.

I skrivelse den 20 december 1945 (nr 609) anmälde riksdagen, att riksdagen
i överensstämmelse med bevillningsutskottets förslag (betänkande nr
65) antagit förslag till

1) uppbördsförordning;

2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

5

5) lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september
1928 (nr 377) om skogsaccis;

6) förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379);

7) förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923
(nr 116) angående skatt för hundar;

8) förordning om utdebitering av tingshusmedel;

9) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december
1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner; samt

10) lag örn ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning.

I förenämnda skrivelse anhöll riksdagen därjämte, att Kungl. Majit ville
dels snarast möjligt verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag
till ändrade regler angående beskattning och utskyldsbetalning för sjömän,
dels ock taga frågan örn en komplettering av de vid förslaget till uppbördsförordning
fogade övergångsbestämmelserna under övervägande samt,
örn så befunnes påkallat, vid 1946 års riksdag framlägga förslag i ämnet.

Slutligen hemställde riksdagen i skrivelse den 20 december 1945 (nr 610)
— i enlighet med konstitutionsutskottets i utlåtande nr 27 gjorda hemställan
och med förklarande att förevarande proposition såvitt anginge de under 11)
—22) upptagna författningsförslagen icke kunnat av riksdagen bifallas —
att Kungl. Maj :t, med beaktande av de synpunkter som anförts av bevillningsutskottet
rörande sättet för tilldelning av skatt till kommun, måtte för 1946
års riksdag framlägga nytt förslag till sådana ändringar i kommunallagarna
m. fl. författningar som erfordrades för genomförande av uppbördsreformen.

På föredragning av chefen för socialdepartementet framlade Kungl. Majit
vidare genom proposition nr 382 för 1945 års riksdag vid dess höstsession
förslag till sådan utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen, som
nödvändiggjordes av det i förenämnda proposition nr 370 föreslagna uppbördsförfarandet.

I skrivelse den 19 december 1945 (nr 605) anmälde riksdagen sina beslut
i anledning av nyssnämnda proposition. Dessa inneburo, att riksdagen i huvudsak
biföll propositionen.

I det statsrådsprotokoll, som fogats vid den nu förevarande propositionen
nr 261, har departementschefen, efter att inledningsvis lia redogjort för berörda
vid 1945 års riksdag fattade beslut i anledning av förenämnda propositioner
nr 370 och 382, anfört följande:

»Jag torde nu få på nytt anmäla frågan om ändringar i kommunallagarna
jämte övriga, i det föregående omförmälda författningar av kommunallags
natur. Vidare torde jag få anmäla fråga örn ändring av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen ävensom av vissa andra bestämmelser i
samma förordning.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

Såsom jag berörde i mitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden
den 19 oktober 1945 torde den beslutade omläggningen av uppbördssystemet
böra föranleda ändring jämväl av vissa andra författningar
än de i det föregående omförmälda. Sålunda torde erfordras en reglering av
de kollisionsfall, som inträffa då arbetsgivare har att på en gång verkställa
löneavdrag enligt uppbördsförordningen och enligt införsellagen. Därjämte
erfordras vissa följdändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete
m. fl. lagar. Uppbördsreformen bör vidare föranleda att lagstiftningen örn
erkända skatteförmedlingskassor upphäves. Slutligen torde uppbördsreformen
böra föranleda ändrad lagstiftning rörande skattebefrielse för dödsbo.
Även dessa frågor torde jag nu få anmäla.

Jag framhöll vidare i mitt nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet,
att uppbördsreformen borde föranleda ändring av gällande bestämmelser
rörande förmånsrätt för skatt. Denna fråga kommer emellertid icke att
i detta sammanhang upptagas till behandling. I stället torde frågan komma
att vid ett senare tillfälle anmälas av chefen för justitiedepartementet.

Frågan om ändrade regler angående beskattning och utskyldsbetalning
för sjömän är jag icke beredd att nu upptaga till behandling. Ej heller äi
jag f. n. beredd att taga ståndpunkt till frågan om de särskilda bestämmelser,
som må vara erforderliga i syfte att bereda värnpliktiga längre gående
anstånd med utskyldsbetalning än som följer av uppbördsförordningen.»

Rörande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda författningsförslagen,
i vad desamma behandlats av bevillningsutskottet, tillåter sig
utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen
härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen: Vissa

ändringar i uppbördsförordningen, s. 61—81.

Ändring i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, s. 81
—87.

Ändring av övergångsbestämmelserna till förordningen den 31 december
1945 (nr 898) angående ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, s. 87, 88.

Taxeringsförordningen, s. 88.

Förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, s. 88, 89.

Upphävande av förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor
och förordningen samma dag örn utskyldsbetalning genom erkända
skatteförmedlingskassor, s. 89.

övriga författningar, s. 100.

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 har framhållits bland annat,
att det skulle leda till orimliga resultat att lägga de under punkt 4 b)

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

7

av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen angivna förhållandena
till grund för skatteskärpning, oaktat sådana åtgärder icke vidtagits, att
punkt 3 bleve tillämplig. En skattskyldig, vilken under åren 1942—1944 ökat
den dolda reserven i varulagret men åren 1945 och 1946 bibehölle den oförändrad,
drabbades enligt förslaget av skatteskärpning. Ingen som helst hänsyn
toges till huruvida lagret redan i bokslutet för år 1944 nedbringats till
betryggande värde. Skatteskärpningen föresloges skola inträda även om en
ytterligare nedskrivning skulle resultera i nollvärde eller i ett negativt värde.
Rätteligen borde emellertid till grund för skatteskärpningen läggas icke variation
i avskrivningsbeloppens storlek utan avvikelse från principerna för avskrivningarnas
beräkning.

Om däremot en skattskyldig utan giltig anledning frånginge tidigare tilllämpade
principer för avskrivning å inventarier eller nedskrivning å lager,
torde han icke kunna undgå att drabbas av skatteskärpning enligt bestämmelserna
i punkt 3.

Vad anginge avsättningar till pensions- och personalstiftelser vore det felaktigt
att hänföra dylika utgifter till »vinstreglerande dispositioner». Nämnda
avsättningar företoges icke för att »reglera vinsten» utan för att täcka kostnaderna
för den skattskyldige faktiskt —- ofta även juridiskt — åvilande förpliktelser.
Särskilt orimligt vöre det att påföra ett bolag, som nödgats minska
sin skattefond och på grund härav under beskattningsåren 1945 och 1946
icke lagligen hade rätt att minska sin skattepliktiga inkomst genom avsättningar
till pensionsstiftelser, en straffbeskattning av den anledningen, att
bolaget trots detta förbud icke minskat inkomsten med dylika avsättningar.
Under alla förhållanden måste en justering av de förslagna bestämmelserna
i detta avseende vidtagas.

Om en skattskyldig under tidigare beskattningsår enligt försäkringstekniska
eller andra grunder planenligt vidkänts utgifter för pensioneringsändamål
men utan giltig anledning frånginge dessa principer under beskattningsåren
1945 och 1946, måste detta givetvis anses innebära en sådan åtgärd, att skatteplikt
jämlikt punkt 3 inträdde.

Den i författningsrummet angivna skatteskärpningsgrunden avseende »andra
vinstreglerande åtgärder» framstode såsom särskilt betänklig på grund av
ovissheten örn vad därmed åsyftades. Även de fall, på vilka detta stadgande
kunde syfta, måste emellertid enligt motionärernas mening förutsättas erhålla
en tillfredsställande reglering genom stadgandet under punkt 3.

Av det anförda torde framgå, att de under punkt 4 b) föreslagna bestämmelserna
skulle föranleda skatteskärpning i sådana fall, då en sådan framstode
såsom uppenbarligen oskälig och för rättskänslan stötande, samt att
för reglering av de däri åsyftade fall, då en skatteskärpning kunde anses befogad,
särskilda bestämmelser utöver de under punkt 3 meddelade vore obehövliga.

I motionen II: 520 bar anförts bland annat följande. Innebörden av det i
punkt 3 andra stycket av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
föreslagna stadgandet örn jämkning i visst fall av det belopp som motsva -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

rade normalt redovisad inkomst vore oviss. Beträffande inkomstuppskattningen
vid krigskonjunkturbeskattningen kunde justering ske med hänsyn
till nyskapade dolda reserver, för höga nedskrivningar och avskrivningar i
övrigt, för höga avsättningar till olika ändamål eller andra vinstreglerande
åtgärder, som vidtagits i större omfattning än som kunde anses normalt. Det
ville förefalla riktigast och rättvisast att justera normalinkomsten med hänsyn
till dessa åtgärder på ett sådant sätt, att en rättvisare jämförelse kunde
åstadkommas. I annat fall komme beräkningen av inkomstökningen att bliva
olika, beroende på om en åtgärd enligt punkterna 4 a), b) och c) av förenämnda
övergångsbestämmelser vidtagits eller icke.

Vid beräkningen av både normalinkomsten och beskattningsårets inkomst
skulle enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna hänsyn tagas till den sammanräknade
nettoinkomsten. Det syntes vara riktigare att vid denna jämförelse
utgå ifrån redovisade återstående inkomster, då därigenom hänsyn komme
att tagas till samtliga allmänna avdrag, t. ex. ökade pensionskostnader,
höjda skatter, underskott i makes deklaration m. fl. omständigheter.

Enligt det föreslagna stadgandet i punkt 4 e) av övergångsbestämmelserna
skulle skattebefrielsen icke gälla vid inkomstökning i anledning av att inkomstbelopp,
som rätteligen vore hänförligt till ett tidigare beskattningsår, på
grund av stadgandet i förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda
bstämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld
skog upptagits som intäkt under år 1945 respektive år 1946 eller motsvarande
räkenskapsår. Även i detta fall syntes ha bortsetts från att, i den mån avsättningen
skett under något av åren 1943 eller 1944, dessa avsättningar hade
påverkat den normalinkomst, som skulle ligga till grund för beräknandet av
inkomstökningen. Vid en jämförelse mellan skattskyldiga, som icke företagit
en sådan avsättning, och sådana, som verkställt avsättning, bleve bestämmelsen
orättvis. Även i förevarande fall kunde därför finnas skäl för en justering
av normalinkomsten.

I motionen II: 522 har till en början erinrats örn att i en vid 1945 års riksdag
väckt motion yrkats bl. a., att i uppbördsförordningen skulle införas
bestämmelser om att inkomstbelopp, som blivit fastställt som erforderligt
existensminimum för inkomsttagaren och dem, för vilka han vore försörjningspliktig,
skulle vara skyddat mot löneavdrag eller införsel, samt att
riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag för fastställande
av vad som skulle vara att anse som existensminimum. Bevillningsutskottet
hade i anledning härav uttalat, att utskottet förutsatte, att Kungl.
Maj:t ägnade uppmärksamhet åt frågan om erforderligt existensminimum
vid löneavdrag och införsel, vilken fråga särskilt under övergångstiden vöre
av stor betydelse. I motionen har vidare framhållits bland annat, att förevarande
proposition innebure i vissa avseenden någon förbättring beträffande
berörda fråga. Tillräcklig uppmärksamhet hade dock ej ägnats åt detta spörsmål,
ty de sociala skadeverkningarna eliminerades endast i ringa mån av
bestämmelsen om att vid prövning av fråga om jämkning i eller befrielse
från löneavdrag skattemyndigheten skulle tillämpa samma normer som å

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

9

orten gällde vid bestämmande av det belopp, som vid införsel skulle förbehållas
vederbörande. Trots det att icke ens täckning för existensminimum
återstode skulle löneavdrag verkställas. I uppbördsförordningen stadgades
visserligen, att lokal skattemyndighet skulle efter därom gjord ansökan från
skattebetalaren kunna företa jämkning beträffande löneavdragets belopp eller
helt befria skattebetalare från att erlägga löneavdrag. Utmätningsman
borde emellertid vid beslut om införsel för underhållsbidrag omedelbart meddela
den lokala skattemyndigheten härom, varefter denna skulle vara pliktig
att omedelbart och utan anmaning föreskriva den jämkning i eller befrielse
från löneavdraget, som myndigheten med hänsyn till ortens normer för existensminimum
ansåge motiverad. Särskilt under det nya uppbördssystemets
första tid torde många skattskyldiga ej känna till jämkningsmöjligheten. Men
även i andra fall, då den skattskyldige kände till denna möjlighet, måste
man räkna med en viss tidsutdräkt för jämkningsbeslutet. Under denna tid
måste löneavdrag ske, trots att återstående inkomst icke ens täckte existensminimum.

I motionen II: 525 har anförts i huvudsak följande. Enligt förslaget skulle
det i stad med magistrat från och med den 1 juli 1946 ankomma på utmätningsman
att begära handräckning för uttagande av ogulden skatt, även sådan
som förfallit till betalning före nämnda dag, ävensom att anmäla sådan
skatt till avkortning och avskrivning samt att upprätta balanslängder däx--över. Denna anordning medförde i viss mån ett tidsödande dubbelarbete.
Stadsfogdens mellanställning i fråga om handräckningsskattema förefölle
omotiverad. Då detta arbete för varje år efter 1946 års utgång minskade,
lorde det väl icke vara anledning att för en begränsad tidrymd och under
nuvarande personalbrist söka utbilda ny personal, då man på uppbördsverken
hade tillgång till tränade biträden härför. Det vore ett städernas eget
intresse, att reformen icke medförde onödiga utgifter. Bestämmelserna i fråga
borde därför göras fakultativa på så sätt, att vederbörande städers egna
organ finge träffa föranstaltningar örn den inre organisationen beträffande
uppbörden av före den 1 januari debiterade och förfallna såväl krono- som
kommunalutskylder. Därest och i den mån vederbörande stad själv ansåge
det ändamålsenligt, borde med indrivningen av de skatter, som påförts enligt
den hittillsvarande uppbördsordningen, kunna förfaras på samma sätt
som hittills, det vill säga denna uppgift borde under magistratens inseende
och ansvar kunna fullgöras av en särskilt förordnad tjänsteman (kronokamrer).
En sådan anordning borde förutsätta såväl medgivande av uppbördsverkets
styrelse som godkännande av länsstyrelsen i länet.

Utskottets yttrande.

I yttrande över det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917 örn införsel i
avlöning, pension eller livränta hava två ledamöter av lagrådet bl. a. anmärkt,
alt betydande svårighet kunde uppkomma för den underhållsskyldige

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

att försörja sig och sin familj, om han försummade att i tid göra ansökan
jämlikt 48 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från löneavdrag eller
nedsatt löneavdrag, samt att det måste för gemene man framstå som formalism,
att särskild ansökan hos skattemyndigheten erfordrades, då utmätningsmannen
i samband med införselbeslutet föreskrivit att visst belopp av
avlöning m. m. skulle förbehållas den underhållsskyldige och hans familj.
Det syntes därför vara angeläget, att i detta hänseende infördes en ordning,
sorn bättre tillgodosåge den underhållsskyldiges intresse. Olika möjligheter
härtill erbjöde sig. En utväg vore, att det ålades utmätningsmannen att meddela
underrättelse om sitt beslut till den lokala skattemyndigheten, vilken
därefter hade att självmant fatta ståndpunkt beträffande befrielse från eller
minskning av löneavdraget till gäldande av skatt. Det borde ock övervägas
att lösa frågan på det enkla sättet, att åt utmätningsmannens beslut angående
reserverande av visst belopp för den underhållsskyldige tillädes avgörande
betydelse även beträffande löneavdrag enligt uppbördsförordningen.
Båda dessa utvägar förutsatte ändring i nämnda förordning.

I anledning av vad nämnda ledamöter av lagrådet sålunda yttrat har departementschefen
uttalat, att vad som anmärkts borde beaktas vid den översyn
av bestämmelserna i uppbördsförordningen, som kunde antagas bliva erforderlig
sedan det nya uppbördssystemet under någon tid varit i tillämpning
och erfarenheter vunnits rörande dess verkningar. Emellertid komme
departementschefen att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen, såvitt
anginge nu berörda fråga.

I propositionen ha föreslagits bl. a. vissa ändringar i övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen. För att åstadkomma enhetlighet i tilllämpningen
av stadgandena om undantag från regeln om eftergift av skatt
på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, såvitt angår inkomstökning under
år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår, har förordats att i författningen
närmare angives vad som skall förstås dels med normalt utfallande
inkomst, dels ock med inkomstökning av någon betydenhet. Härvid torde
enligt propositionen såsom normal inkomst lämpligen böra anses medeltalet
av de sammanräknade (efter avdrag för underskott å förvärvskälla framkomna)
nettoinkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår.
Ar det uppenbart, att detta medeltal icke motsvarar den normala
inkomsten, bör dock skälig jämkning av beloppet ske. För att inkomstökningen
skall föranleda beskattning torde vidare böra krävas, att den inkomstökning,
som berott på åtgöranden av här avsett slag, för året i fråga uppgått
till minst 1 000 kronor.

I propositionen har icke föreslagits ändring i det i de nuvarande övergångsbestämmelserna
upptagna stadgandet, att skattebefrielse icke inträder
i fråga örn inkomstökning, som beror på åtgörande av den skattskyldige
eller av juridisk person, i vilken den skattskyldige är delägare, i syfte att erhålla
sådan befrielse eller på annan därmed jämförlig omständighet. Emellertid
har föreslagits, att skatteeftergift icke heller skall erhållas i vissa fall,

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

11

då dylikt åtgörande icke kan anses föreligga. Sålunda har föreslagits, att skattebefrielse
icke skall åtnjutas för inkomstökning, som motsvaras av en genom
tidigare nedskrivning bildad, under beskattningsåret framkommen dold
reserv. Vidare bär förordats, att därest skattskyldig i samband med bokslutet
för år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår icke vidtager vinstreglerande
dispositioner i samma omfattning som i genomsnitt skett för åren
1942—1944 och den skattskyldige till följd härav redovisar merinkomst skatten
för merinkomsten icke skall eftergivas vare sig syfte att ernå skattebefrielse
föreligger eller icke. Med vinstreglerande dispositioner förstås enligt
propositionen nedskrivningar å omsättningstillgångar, avskrivningar å maskiner
och andra inventarier, avsättningar till pensions- och personalstiftelser,
inbetalningar för pensionsändamål samt andra likartade dispositioner.
Departementschefen har uttalat att det berörda förfaringssättet i regel torde
kunna anses såsom en åtgärd i syfte att ernå skattebefrielse och sålunda enligt
huvudregeln föranleda att merinkomsten beskattades. Emellertid vöre det
icke tillfredsställande örn skattskyldig skulle få skatteeftergift för merinkomsten
i de fall då syfte att vinna skattelättnad icke kunde visas, såsom t. ex. då
den skattskyldige redan tidigare till fullo utnyttjat föreliggande avskrivningsmöjligheter.

Därest en jordbrukare i samband med uppbördsreformens ikraftträdande
verkställer omläggning av inkomstberäkningen från redovisning enligt kontantprincipen
till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder och härvid,
utan att x-edovisa ingående lager, upptager det utgående lagret till högt värde,
uppkommer inkomstökning. I propositionen har föreslagits att skattebefrielse
för berörda inkomstökning icke skall åtnjutas, oavsett örn denna anses hava
berott på åtgörande i syfte att bereda sig en skattelättnad i samband med
uppbördsreformen eller icke.

Merinkomster av skogsbruk hava i propositionen icke ansetts böra beskattas
i annat fall än då virkesförsälj ningen kan antagas hava skett av
skatteskäl. Enligt propositionen torde så få anses vara fallet örn t. ex. någon
försäljer virke för framtida leverans men mot omedelbar likvid.

Enligt förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda bestämmelser
beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund
av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg
samt förordningarna i samma ämne den 19 juni 1942 (nr 410), den 17 juni
1943 (nr 400), den 26 maj 1944 (nr 276) och den 8 juni 1945 (nr 295) äger
skattskyldig fördela inkomst, som skolat taxeras visst år, å fem år eller upptaga
beloppet såsom intäkt under visst eller vissa år inom femårsperioden. Enligt
förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående
taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog och förordningen
den 2!) juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående taxering för
inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved m. lii. gälla motsvarande
bestämmelser nied avseende å inkomst varom i nämnda förordningar
är fråga. Departementschefen har uttalat, att det icke vore tillfredsställande
örn dylika belopp, i den mån de enligt vanliga regler skolat taxeras un -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Utskottet.

der ett tidigare år, skulle utan begränsning kunna skattefritt (eller under tillgodonjutande
av en betydande skattelättnad) uttagas under år 1945 respektive
år 1946. I den män inkomstökning förelåge under beskattningsåret 1945 eller
1946 borde sålunda, oavsett om den skattskyldige handlat i syfte att erhålla
skattebefrielse eller icke, skatt erläggas för den del av merinkomsten som
motsvarade det tidigare avsatta eller eljest till tidigare beskattningsår hänförliga,
under beskattningsåret redovisade inkomstbeloppet.

I propositionen har förordats, att det i stad med magistrat från och med
den 1 juli 1946 skall ankomma på utmätningsmannen att begära handräckning
för uttagande av ogulden skatt, även sådan som förfallit till betalning
före nämnda dag. Efter indrivning influten skatt, som utgöres av kronoutskylder,
skall redovisas, i stad med egen uppbördsförvaltning till den lokala
skattemyndigheten och i annan stad med magistrat till länsstyrelsen. Vad nyss
sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn anmälan till avkortning
och avskrivning av sådan skatt och upprättande av balanslängd däröver.

I motion 11:522 har yrkats, att då utmätningsman beslutar företaga indrivning
i inkomsttagares lön för underhållsbidrag utmätningsmannen omedelbart
skall underrätta den lokala skattemyndigheten härom, varvid denna
utan ytterligare anmaning skall besluta om den jämkning i löneavdraget,
som indrivningens verkställande motiverar.

I motion 11:520 har hemställts, att vid bestämmande av skattepliktig inkomstökning
enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen hänsyn
skall tagas icke blott till sammanräknad nettoinkomst utan även till samtliga
allmänna avdrag och att således såsom normal inkomst skall anses medeltalet
av de återstående inkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande
räkenskapsår. Vidare har i samma motion yrkats, att vid beräkning
av normalinkomsten jämkning av nyssnämnda genomsnittsbelopp skall kunna
ske huvudsakligen i överensstämmelse med de regler, som gällt vid fastställande
av jämförelseinkomsten vid krigskonjunkturbeskattningen.

I de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 har yrkats, att ur övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen måtte utgå det under punkt
4 b) föreslagna stadgandet rörande skattepliktig inkomstökning, som sammanhänger
med att vinstreglerande åtgärder vidtagits i mindre omfattning
för år 1945 eller 1946 än som i genomsnitt skett för åren 1942—1944.

I motion 11:525 har hemställts, att det i stad med egen uppbördsförvaltning
må ankomma på magistraten att i samråd med drätselkammaren eller
annan styrelse för uppbördsverket och med länsstyrelsens godkännande förordna
örn och i vad mån de hittillsvarande indrivningsbestämmelsema fortfarande
skola tillämpas i fråga örn ogulden skatt, som förfallit till betalning
före den 1 januari 1947.

I anledning av vad i motionen II: 522 anförts finner utskottet visserligen
att olägenheter — särskilt vid övergången till det nya uppbördssystemet —
stundom kunna uppkomma för de skattskyldiga, som förutom löneavdrag

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

13

skola vidkännas införsel i avlöning m. m., därav att enligt 48 § 2 moni. uppbördsförordningen
befrielse från löneavdrag eller nedsättning av dylikt avdrag
kan ske först efter ansökan av den skattskyldige hos lokal skattemyndighet.
Dylika olägenheter kunna emellertid av samma anledning förorsakas
även skattskyldiga, i vilkas avlöning m. m. införsel icke beviljats. I sistnämnda
fall torde befrielse från löneavdrag eller nedsättning av sådant avdrag
icke kunna medgivas annorledes än efter ansökan av skattskyldig. Då
Kungl. Maj :t torde komma att ägna berörda fråga särskild uppmärksamhet,
finner utskottet motionen icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att svårigheter kunna uppstå
för sådana skattskyldiga, som vid övergången till det nya uppbördssystemet
häfta för restförda utskylder. Utskottet förutsätter fördenskull, att Kungl.
Majit ägnar jämväl denna fråga uppmärksamhet.

Enligt de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna skall, såsom
ovan nämnts, skattebefrielse icke erhållas för inkomstökning, som berott på
att dold reserv framtagits eller att nedskrivning eller avskrivning eller andra
vinstreglerande åtgärder ägt rum i mindre omfattning än som i genomsnitt
skett i räkenskaperna för åren 1942—1944. Beträffande beskattningen av
framtagna dolda reserver må erinras om att en förutsättning för den nu gällande
vidsträckta rätten till nedskrivning och avskrivning varit att de dolda
reserver, som sålunda kunnat uppstå, förr eller senare skulle framkomma
till beskattning. Att dylika dolda reserver skulle fritagas från beskattning
allenast av den anledningen, att de framtagits under år 1945 eller 1946,
finner utskottet icke böra ifrågakomma. Detta skulle enligt utskottets
mening innebära en orättvisa gentemot andra skattskyldiga, som framtaga
sina dolda reserver under år, då skattebefrielse icke äger rum. Vad angår
beskattningen till följd av att vinstreglerande åtgärder ägt rum i mindre omfattning
än tidigare får utskottet framhålla, att en sådan beskattning torde
vara erforderlig för vinnande av likställighet mellan sådana skattskyldiga som
tidigare tillfullo utnyttjat sina avskrivningsmöjligheter och sådana skattskyldiga
som icke gjort detta. Utskottet anser sig fördenskull icke kunna tillstyrka
bifall till det i de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 framställda
yrkandet.

Utskottet föreslår ändrad formulering av stadgandet under punkt 4 b) av
övergångsbestämmelserna för att dels utmärka, att Iråga är örn vinstreglerande
åtgärder som godkänts vid taxering, dels ock förtydliga stadgandet.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot det i propositionen framlagda
förslaget, att såsom normalinkomst vid bestämmande av skattepliktig
inkomstökning under år 1945 eller 1946 skall anses medeltalet av de sammanräknade
nettoinkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande
räkenskapsår. Med sammanräknad nettoinkomst avses givetvis vid taxering
fastställd sådan inkomst. Utskottet anser det därför icke erforderligt, att såsom
i motion 11:520 yrkats medeltalet av de åren 1942—1944 redovisade
återstående inkomsterna lägges till grund för beräkning av skattepliktig in -

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

komstökning. Skulle så ske, lärer det icke kunna undvikas att en jämkning
av de allmänna avdragen i vissa fall måste äga rum. Härigenom skulle för
beskattningsmyndigheterna föranledas ökat arbete utan att i regel större
rättvisa ernåddes vid beskattningen. Erinras må att enligt de vid krigskonjunkturbeskattningen
gällande reglerna hänsyn icke tagits till andra allmänna
avdrag än avdrag för förlust i förvärvskälla.

Enligt propositionen skall, därest medeltalet av de sammanräknade nettoinkomsterna
under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår uppenbarligen
icke motsvarar den normala inkomsten, skälig jämkning av beloppet
äga rum. Sådan jämkning bör enligt utskottets mening kunna ske om
den genomsnittliga inkomsten under åren 1942—1944 till följd av ändrad
omsättning i rörelse eller annan förvärvskälla avviker från vad som är att
anse såsom normal inkomst. Jämkning bör dock icke ske därest avvikelsen
är mindre väsentlig. Anledning till jämkning kan sålunda föreligga t. ex. i
det fall, att för ett exporterande företag den genomsnittliga inkomsten på
grund av avspärrningen under kriget varit lägre under åren 1942—1944 än
under tidigare år, då handelsutbytet icke hämmats av nämnda förhållande.
Däremot bör i regel jämkning icke äga rum därför att genomsnittsinkomsten
under åren 1942—1944 avviker från tidigare gängse normal inkomst av annan
anledning än nyss sagts, exempelvis emedan under nämnda år nedskrivning
eller avskrivning å tillgångar eller avsättning tili pensions- eller personalstiftelse
skett eller andra vinstreglerande åtgärder vidtagits i annan omfattning
än som tidigare varit vanligt.

I ett särskilt fall torde emellertid jämkning böra ske i medeltalet av de
sammanräknade nettoinkomsterna under åren 1942—1944, även örn avvikelsen
mellan nämnda belopp och vad som är att betrakta såsom normal inkomst
föranletts av annat förhållande än ändring i omsättning i rörelse eller
annan förvärvskälla. Har -—• såsom i motion II: 520 berörts —• genomsnittsinkomsten
under de nämnda åren nedgått under belopp, som motsvarar den
normala inkomsten, på grund därav att under dessa år eller något av dem
större nedskrivning eller avskrivning å tillgångar för omsättning eller förbrukning
i rörelse eller å rättighet till leverans av dylika tillgångar enligt ej
fullgjort köpekontrakt eller å tillgångar för stadigvarande bruk ägt rum än
normalt brukat ske, och har sålunda bildad dold reserv framkommit under
år 1945 eller 1946, synes det skäligt att jämkning uppåt av genomsnittsinkomsten
sker, så att den motsvarar den normala inkomsten. Dylik jämkning
synes också böra ske i det fall, att inkomsten under åren 1942—1944
nedgått under normal nivå på grund av mera betydande nedskrivning av
fordringar och det belopp, varmed fordringarna sålunda nedskrivits, helt
eller delvis återvunnits under år 1945 eller 1946. Skulle i de nyssnämnda
fallen jämkning icke medgivas, komme den skattskyldige att drabbas av
skatt för merinkomst icke blott för belopp, som motsvarar den framkomna
dolda reserven eller återvinningen av belopp, varmed fordran nedskrivits,
utan även för belopp, varmed den ifrågavarande genomsnittsinkomsten understiger
den normala inkomsten.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

15

Om skattskyldig i nyss omförmälda fall dessutom har dolda reserver eller
liknande dolda tillgångar, som bildats genom nedskrivning av tillgångar i bokslut
för år före år 1942 eller motsvarande räkenskapsår, bör under år 1945
eller 1946 framkommen dold reserv eller liknande dold tillgång anses i första
hand hänförlig till åren 1942—1944.

Har omsättning i rörelse ökat eller löntagare erhållit normal löneförhöjning,
bör hänsyn till dylikt förhållande icke tagas genom jämkning av genomsnittsinkomsten
utan därigenom, att av merinkomsten belopp, som motsvarar
den sålunda ökade inkomsten, icke beskattas enligt övergångsbestäm
melserna till uppbördsförordningen.

Därest en jordbrukare i samband med uppbördsreformens ikraftträdande
omlägger sin inkomstberäkning från redovisning enligt kontantprincipen till
redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, skall enligt propositionen skatt
utgå för inkomstökning, som är att hänföra till den sålunda verkställda
omläggningen av inkomstberäkningen. Utskottet vill understryka, att inkomstökning,
som är beroende på ökat skördeutfall eller eljest ökad omsättning i
jordbruket, givetvis icke bör drabbas av skatt.

I propositionen har föreslagits, att merinkomst av skogsbruk under år 1945
eller 1946 skall beskattas endast då syfte att ernå skattebefrielse kan anses
föreligga. Sådant syfte lärer enligt uttalande av departementschefen förefinnas
t. ex. örn någon försäljer virke för framtida leverans men mot omedelbar
likvid. Utskottet finner nämnda uttalande böra tolkas så att det ifrågavarande
syftet icke bör anses vara för handen om avverkningsrätt upplåtes
och avverkning därefter sker inom tid som är på orten sedvanlig.

Merinkomst under år 1945 eller 1946 skall enligt propositionen beskattas
därest densamma uppgår till minst 1 000 kronor och beror på omständighet
som i punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
sägs. Beror merinkomsten på flera av i nyssnämnda författningsrum angivna
omständigheter bör skattepliktig merinkomst anses föreligga om den
merinkomst, som föranletts av dessa omständigheter, sammanlagt uppgår
till minst 1 000 kronor. Å andra sidan torde vid fastställandet av skattepliktig
inkomstökning hänsyn böra tagas till örn för år 1945 eller 1946 nedskrivning
eller avskrivning å tillgångar eller avsättning till pensions- eller personalstiftelse
skett med större belopp eller eljest vinstreglerande åtgärder vidtagits
i större omfattning än som i genomsnitt skett för åren 1942-—1944.
Vid beräkningen av inkomstökning bör därför reduktion ske med belopp
motsvarande den ökade omfattning vari berörda vinstreglerande åtgärder vidtagits
för år 1945 eller 1946 i förhållande till vad som skett i genomsnitt
för åren 1942—1944.

Därest genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av Kungl. Majit eller
kammarrätten sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering för inkomst
under något av åren 1942—1944, att påföringen av skatt för inkomst som
under punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
avses bör bestämmas till annat belopp än som skett, torde besvär med
yrkande örn härav föranledd ändring i påföringen av sådan skatt böra få

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

anföras hos prövningsnämnden eller, därest frågan om påföring av sådan
skatt i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna
instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som i nästföregående stycke avses bör tillkomma
den skattskyldige, därest han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses
i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen, samt vederbörande taxeringsintendent.
Beträffande tiden för besvärens ingivande och handläggningen av desamma
bör vad som stadgas i 124 a § 1 mom. samma förordning äga motsvarande
tillämpning.

Utskottet har uppmärksammat att skattskyldiga, vilka jämlikt punkterna
3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen hava att erlägga
skatt för inkomstökning, i vissa fall kunna komma att för belopp, motsvarande
krigskonjunkturskattens grundbelopp, erlägga jämväl annan skatt
för inkomst till staten. Detta kan enligt utskottets mening icke anses tillfredsställande,
enär jämlikt krigskonjunkturbeskattningens grunder en ytterligare
beskattning av krigskonjunkturskattens grundbelopp i princip icke skall förekomma.
Den ifrågavarande dubbelbeskattningen torde enklast kunna förebyggas
därigenom att i övergångsbestämmelserna införes ett stadgande enligt
vilket skattskyldig, som år 1946 eller 1947 taxerats till krigskonjunkturskatt,
icke skall för inkomstökning enligt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna,
i den mån sådan inkomstökning motsvaras av krigskonjunkturskattens
grundbelopp, erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt annan skatt till staten, som må ingå i preliminär skatt för inkomst under
år 1947 respektive 1948.

Vid sådant förhållande bör skattskyldig, som kan antagas bliva påförd
taxering till krigskonjunkturskatt, icke påföras skatt för inkomstökning
varom nyss sagts förrän slutlig ställning tagits till frågan örn påföring av
taxering till krigskonjunkturskatt. Har den centrala krigskonjunkturskattenämnden
medgivit uppskov med sistnämnda taxering, torde vid krigskonjunkturskattens
beräkning hänsyn böra tagas till skatt, som kan hava påförts
på grund av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen, och reduktion
av krigskonjunkturskattens grundbelopp sålunda ske enligt bestämmelsen i
9 § 2 mom. första stycket förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946.

Enligt 63 § kommunalskattelagen skall med avseende å beräkningen av
det antal skattekronor och skatteören, i förhållande till vilket allmän kommunalskatt
skall enligt 1 § samma lag utgöras, genom eftertaxering fastställd
beskattningsbar inkomst vara likställd med annan beskattningsbar inkomst,
som fastställts vid taxering det år, då eftertaxeringen skett. Nämnda stadgande
innebär med andra ord, att vid eftertaxering visst år till kommunal
inkomstskatt sådan skatt på grund av eftertaxeringen skall utgå efter samma
utdebitering som gäller för påföring av skatt på grund av den taxering,
som berörda år åsättes för inkomst under nästföregående år. Då all skatt
till kommun och till tingslag, som nu uppbär sina utskylder i samband med
kommunaluppbörden, på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, avseende
inkomst under åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår, eftergives,
skola enligt propositionen kommun och tingslag varom här är fråga

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

17

icke fastställa särskild utdebitering för sådan skatt. Vad nyss sagts har, såvitt
angår 1947 års taxering, motsvarande tillämpning i fråga om skatt till landsting
och till tingslag, som nu uppbära sina utskylder i samband med kronouppbörden.
Sker år 1946 eller 1947 eftertaxering till kommunal inkomstskatt
i de fall, då enligt det nyss anförda särskild utdebitering för sådan skatt på
grund av taxering nämnda år icke fastställts, torde kommunal inkomstskatt
på grund av eftertaxeringen böra påföras efter den utdebitering, som gäller
för preliminär skatt för inkomståret 1947 respektive 1948.

Utskottet finner hinder icke böra möta att, då särskilda organisatoriska
förhållanden i stad med egen uppbördsförvaltning därtill föranleda, staden
medgives rätt att efter den 1 juli 1946 ordna sitt indrivningsväsende, såvitt
angår handräckning för uttagande av senast den 31 december 1946 förfallen
ogulden skatt, anmälan till avkortning och avskrivning av sådan skatt samt
upprättande av balanslängd däröver, pa annat ändamålsenligt sätt än i
punkt 9 fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
sägs. Sålunda böra exempelvis berörda uppgifter i fråga om såväl kronosom
kommunalutskylder kunna ankomma på kronokamreraren; ett annat
alternativ är att nämnda uppgifter ankomma på kronokamreraren beträffande
kronoutskylder och på magistraten beträffande kommunalutskylder. För att
vinna enhetlighet i avgörandena torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t
att efter ansökan av magistraten och drätselkammaren samfällt i vederbörande
stad medgiva att i staden indrivningsväsendet i berörda avseenden må
ordnas på annat sätt än i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
städ^äs

Härutöver har utskottet vidtagit viss rättelse i fjärde stycket under punkt 5
av övergångsbestämmelserna.

Utskottet förordar slutligen ändring av mera formell natur i den föreslagna
bestämmelsen i 16 § fjärde stycket lagen om skogsaccis för att bringa denna
i överensstämmelse med den av konstitutionsutskottet förordade lydelsen av
motsvarande stadganden i kommunallagarna.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen föranleder icke erinran från utskottets
sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj.ts
förevarande proposition nr 261, såvitt densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat oförändrad bifallas,

1) i anledning av motionen II: 520 av herr .lanson i Frändesta
och motionen II: 525 av herr Hagård för sin del antaga
följande såsom utskottets förslag betecknade

Bihang till riksdagens protokoll IMG. 7 sami. Nr 40.

2

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen
den Bl december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 1 §, 28 §, 30 §, 42 §, 47 §, 56 §, 61 §, 62 §, 89 §
2 morn., 103 § 1 mom. och lil § uppbördsförordningen den 31 december
1945 samt övergångsbestämmelserna till samma förordning skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsaccis, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering,
olycksfallsförsäkringsavgifter, som avses i § 1 förordningen den
31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, ävensom
annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor.

28 §.

Skatt skall —---- under uppbördstermin.

Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex och infalla under tiden
Irån och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, september,
november och januari; dock att under sön- eller helgdag uppbörd
förrättas endast i den utsträckning generalpoststyrelsen bestämmer. Skulle
uppbördstermin med tillämpning av nyss angivna regel börja å sön- eller
helgdag, skall uppbördsterminen i stället taga sin början å nästföljande vardag,
därvid slutdagen i motsvarande mån förskjutes.

Kungl. Majit må örn särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrelsens
hörande, föreskriva att uppbördstermin under viss månad
skall infalla under annan tid än nyss sagts.

30 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,
därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår
före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han
fyllt sextiofem år;

att i-----och tingslag.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

42 §.

Debetsedel å fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall med
tillhörande skatteanvisningar senast den 25 augusti under taxeringsåret samt
debetsedel å annan slutlig skatt, i förekommande fall med därtill hörande
skatteanvisningar för inbetalning av den kvarstående skatten, senast den 10
december under taxeringsåret med posten utan kostnad för den skattskyldige
tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängd, taxeringslängd
eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende---under inkomståret.

Debetsedel, som---före inkomståret.

Har skattskyldig---före inkomståret.

Har skattskyldig---och skattetabell.

47 §.

Då löneavdrag---- till arbetsgivaren.

Tillträder arbetstagaren---anställningen tillträtts.

Har i fall, då löneavdrag skall verkställas, debetsedel avseende preliminär
skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med
tjugufem procent eller, såvitt angår sjöman inskriven vid sjömanshus, med
femton procent av det vid varje avlöningstillfälle utbetalade beloppet. Därest
arbetstagaren åtnjuter jämväl naturaförmån varom i 8 § första stycket sägs,
skall löneavdraget beräknas jämväl å naturaförmånens värde för den tid
löneutbetalningen avser. Det belopp, som skall avdragas, avrundas till närmast
lägre hela krontal.

Har arbetstagaren i fall, då löneavdrag för kvarstående skatt skall verkställas,
icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel upptagande sådan skatt
senast den 25 januari året näst efter taxeringsåret eller, om arbetstagaren
först därefter tillträder anställning, senast fem dagar efter anställningens
början, har arbetsgivaren att så snart ske kan göra anmälan härom hos den
lokala skattemyndigheten i orten. Därest denna haft att utfärda debetsedel,
skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma
till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande
till den lokala skattemyndighet, som haft att utfärda debetsedel,
och har sistnämnda myndighet att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel
bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under
vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

56 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet eller
sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd med erläggande
av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning
under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det an -

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter
utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer infaller,
dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt jämte annuiteter, varom
i 1 § sägs, icke må beviljas för längre tid än att den i 17 kap. 6 § handelsbaden
stadgade förmånsrätten för dylik skatt kan göras gällande.

61 §.

1 mom. Skatt, som---omförmält postgirokonto.

För skattskyldig---- sådan skatt.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras sålunda,
att skattebeloppet medelst girering överföres till postgirokontorets
skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen,
skall försändelse innehållande girokort jämte skatteanvisning
eller skatteanvisningar för uppbördsterminen ävensom, i sistnämnda fall,
summerad förteckning i två exemplar över de olika skattebeloppen hava inkommit
till postanstalt senast å terminens sista dag.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare äger att, förutom på sätt
i första och tredje styckena sägs, inbetala arbetstagarnas under uppbördstermin
förfallande skatt sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet antingen
medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontor i residensstaden eller
ock översändes till vederbörande penninginrättning; samtidigt skola skatteanvisningar
för uppbördsterminen jämte summerad förteckning i två exemplar
över de olika skattebeloppen insändas till skatteavdelningen eller penninginrättningen.
För att sådan inbetalning skall anses verkställd under
uppbördsterminen, skall försändelsen hava inkommit till postanstalt eller till
penninginrättningen senast å terminens sista dag.

2 mom. Sker inbetalning av skatt med företeende av debetsedel, skall postanstalt
eller penninginrättning frånskilja och behålla den skatteanvisning,
enligt vilken betalningen erlägges, samt till den, som verkställer inbetalningen,
återställa debetsedeln, kvitterad i överensstämmelse med anvisningar
å densamma. Verkställes inbetalning samtidigt enligt minst tio debetsedlar,
må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitlo, upptagande namn och,
om så erfordras, adress å den, som verkställer inbetalningen, samt debetsedlarnas
antal och det belopp som sammanlagt erlägges. Snarast därefter
skola debetsedlarna, vederbörligen kvitterade, mot återbekommande av interimskvittot
återställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har skatt inbetalats i den ordning, som i 1 mom. tredje eller fjärde stycket
sägs, skall vedeibörande skatteavdelning eller penninginrättning till den,
som verkställt inbetalningen eller gireringen, översända särskilt kvitto beträffande
varje skatteanvisning. Sådant kvitto skall fastsättas på debetsedeln
av den skattskyldige eller, om kvittot avser skatt som inbetalats av arbetsgivare
för arbetstagare, av arbetsgivaren.

Kvitto, meddelat —---mot statsverket.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro må Kungl. Majit, efter hörande av
generalpoststyrelsen, medgiva att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare
må inbetala skatt för arbetstagare eller att kvitto å erlagt skattebelopp
må utfärdas i annan ordning än i 1 och 2 mom. sägs.

62 §.

Har skattskyldig — — — hundratal kronor.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall postanstalt
förfara på sätt i 61 § 2 mom. första stycket sägs samt därjämte förse skalteanvisningen
med frimärke till belopp, motsvarande den erlagda särskilda
avgiften.

89 §.

2 mom. Har riksräkenskapsverket —----erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd
slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där
debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt. Återbetalning
av för mycket erlagd olycksfallsförsäkringsavgift skall dock ske
genom riksförsäkringsanstalten.

Därest någon —--avgiftens belopp.

103 §.

1 mom. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare eller---lämpligt vite.

Då fråga---sig förfallen.

lil §•

Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm
skall gälla, utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, vad
Kungl. Majit därom särskilt förordnar.

Denna förordning---års ingång.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december
1917 (nr 838), restindrivningsförordningen den 13 november 1931 (nr 394)
samt förordningen den 30 april 1943 (nr 207) om preskription av utskylder
m. m., så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande, skall följande iakttagas:

1) Skattskyldig är, med de inskränkningar som följa av vad nedan under

2)—4) sägs, befriad från att erlägga:

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

A. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering,

a) halva beloppet av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt
å förmögenhet och landstingsmedel samt halva beloppet av de tingshusmedel,
som uppbäras i samband med kronouppbörden, därvid om brutet öretal
uppkommer, det belopp som skall efterskänkas avrundas till närmast
högre öretal,

b) allmän kommunalskatt samt tingshusmedel, som uppbäras i samband
därmed,

dock att befrielsen icke skall gälla beträffande fastighetsskatt; samt

B. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering, statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel,
tingshusmedel samt allmän kommunalskatt, dock att befrielsen skall
avse blott två tredjedelar av fastighetsskatten, därvid örn brutet öretal uppkommer,
det belopp som skall efterskänkas avrundas till närmast högre
öretal.

2) Den under 1) stadgade befrielsen skall icke avse skatt, som på grund
av eftertaxering år 1946 eller 1947 påföres för år 1945 eller tidigare år.

3) Har skattskyldig under år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår
redovisat en sammanräknad nettoinkomst, som överstiger vad han normalt
redovisar såsom inkomst, skall den under 1) stadgade skattebefrielsen
icke avse den del av skatterna, som belöper på inkomstökningen, i den mån
denna berott på åtgöranden av den skattskyldige eller av juridisk person,
i vilken den skattskyldige är delägare, i syfte att erhålla befrielse från att
erlägga skatt eller på annan därmed jämförlig omständighet; dock att vad
nyss sagts skall gälla endast örn den ifrågavarande inkomstökningen uppgår
till minst 1 000 kronor. Ä inkomstökningen skall vid tillämpning av förut
angivna regel anses belöpa så stor del av skatterna, som motsvarar skillnaden
mellan, å ena sidan, de å den beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara
beloppet i dess helhet belöpande skatterna och, å andra sidan,
de skatter som skulle hava utgått därest ifrågavarande belopp icke ingått
i inkomsten.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall såsom normalt
redovisad inkomst anses medeltalet av de sammanräknade nettoinkomsterna
under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår, dock att, om detta
medeltal uppenbarligen icke motsvarar den normala inkomsten, skälig jämkning
av beloppet skall ske.

4) Vad ovan under 3) stadgats skall, ändå att inkomstökningen icke berott
på åtgöranden som där sägs eller annan därmed jämförlig omständighet, äga
motsvarande tillämpning beträffande

a) inkomstökning, som motsvaras av en genom tidigare nedskrivning bildad,
under beskattningsåret framkommen dold reserv i lager av tillgångar,
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, eller i rättighet till leverans
av dylika tillgångar enligt ej fullgjort köpekontrakt eller i tillgångar för

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stadigvarande bruk eller som motsvaras av återvinning av belopp, varmed
fordran tidigare nedskrivits,

b) inkomstökning, som sammanhänger
med att den skattskyldige i
räkenskaperna för ifrågavarande år
verkställt nedskrivning eller avskrivning
å tillgångar eller gjort avsättning
till pensions- eller personalstiftelse
eller vidtagit andra vinstreglerande
åtgärder i mindre omfattning än som
i genomsnitt skett i räkenskaperna
för åren 1942—1944 eller motsvarande
räkenskapsår,

b) inkomstökning som sammanhänger
med att den skattskyldige vid
taxering för inkomst under ifrågavarande
år åtnjutit avdrag för nedskrivning
eller avskrivning å tillgångar eller
för avsättning till pensions- eller
personalstiftelse eller för andra utgifter
av vinstreglerande verkan med
mindre belopp än som i genomsnitt
skett vid taxeringarna för inkomst
under åren 1942—1944 eller motsva -

rande räkenskapsår,

c) inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst,

d) inkomstökning, som är att hänföra till verkställd omläggning av räkenskapsåret
eller, såvitt angår inkomst av jordbruksfastighet, till verkställd
omläggning av inkomstberäkningen till att ske enligt bokföringsmässiga grunder,
samt

e) inkomstökning i anledning av att inkomstbelopp, som rätteligen är hänförligt
till ett tidigare beskattningsår, upptagits som intäkt under år 1945 respektive
år 1946 eller motsvarande räkenskapsår på grund av stadgandet i 28 §
2 mom. kommunalskattelagen eller på grund av stadgandena i någon av följande
förordningar nämligen förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med
särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av
ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid
avyttring av fartyg, förordningarna i samma ämne den 19 juni 1942 (nr 410),
den 17 juni 1943 (nr 400), den 26 maj 1944 (nr 276) och den 8 juni 1945
(nr 295), förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser
angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog samt
förordningen den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående
taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved
m. m.

5) Länsstyrelsen skall övervaka, att taxeringsnämnderna i samband med
1947 års taxering dels uppgöra förteckningar över sådana skattskyldiga, beträffande
vilka det med hänsyn till innehållet av avgivna självdeklarationer
eller eljest kan antagas, att skattskyldighet för inkomstökning under år
1946 eller motsvarande räkenskapsår kommer att föreligga jämlikt stadgandena
under 3) och 4), dels ock i erforderlig omfattning komplettera de motsvarande
förteckningar, som av taxeringsnämnderna enligt särskilda bestämmelser
uppgjorts i samband med 1946 års taxering.

Del skall ankomma på den prövningsnämnd, som har alt pröva skatlskyldigs
taxering år 1946, respektive år 1947, att i samband med 1947 års taxering
fastställa, om skattskyldig har att erlägga skatt jämlikt stadgandena

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

under 3) och 4). Innan beslut härom fattas skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig i ärendet. Om besvär över sådant beslut skall gälla vad i
allmänhet är stadgat angående fullföljd av talan mot prövningsnämnds
beslut.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter
utgången av taxeringsåret 1947 framställa yrkande angående påföring av
skatt för inkomst, som under 3) och 4) avses. I fråga om yrkande angående
påföring av skatt för inkomst, som nyss sagts, skall vad i 97 a § andra
stycket samt 104 a § andra stycket taxeringsförordningen är stadgat icke äga

tillämpning.

Därest efter anförda besvär eller
eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1946 eller
1947 ändras eller påföres någon, skall
samtidigt vidtagas därav betingad
ändring i fråga om påföring av skatt
för inkomst som under 3) och 4) avses.

Därest efter anförda besvär eller
eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1946 eller
1947 ändras, skall samtidigt vidtagas
därav betingad ändring i fråga örn
påföring av skatt för inkomst som
under 3) och 4) avses.

Därest genom beslut av prövningsnämnd
eller utslag av Kungl. Maj.t
eiler kammarrätten sådan ändring
sker i den skattskgldiges taxering för
inkomst under något av åren 1942—
1944, att påföringen av skatt för inkomst
som under 3) och 4) avses bör
bestämmas till annat belopp än som
skett, må besvär med yrkande örn
härav föranledd ändring i påföringen
av sådan skatt anföras hos prövningsnåmnden
eller, därest frågan örn påföring
av sådan skatt i annan ordning
är föremål för prövning i högre instans,
hos denna instans för att prövas
i sammanhang med målet i övrigt.

Rått att anföra besvär som nu sagts
tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet,
som avses i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen,
samt vederbörande
taxeringsintendent. Beträffande tiden
för besvärens ingivande och handläggningen
av desamma skall 124 a
§ 1 mom. taxeringsförordningen äga
motsvarande tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) För inkomst, som under 3) och 4) avses, skola utgå de skatter, vilka ingå
i preliminär skatt för inkomst under år 1947, respektive 1948. För sådan inkomst,
hänförlig till år 1945 eller motsvarande räkenskapsår, skola statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsmedel och de tingshusmedel, vilka
uppbäras i samband med kronouppbörden, utgå enligt den skatteprocent,
respektive den kommunala utdebitering, som gäller för skatt på grund av
1946 års taxering, samt kommunal inkomstskatt enligt den kommunala utdebitering,
som gäller för preliminär skatt för inkomståret 1947. Skatt för
dylik inkomst, vilken är hänförlig till år 1946 eller motsvarande räkenskapsår,
skall utgöras efter den statliga skatteprocent och den kommunala utdebitering,
som gäller för preliminär skatt för inkomståret 1948.

Skatt, som under 3) och 4) avses, skall för inkomst, hänförlig till år 1945
eller motsvarande räkenskapsår, reduceras med hälften av i nämnda skatt
ingående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsmedel och tingshusmedel,
dock att reduktion med avseende å tingshusmedel skall ske endast
om dessa medel uppbäras i samband med kronouppbörden.

Har skattskyldig dr 1946 eller 1947
taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall för inkomst, som under 3) och
4) avses, i den mån denna motsvarar
krigskonjunkturskattens grundbelopp,
påföring icke ske av statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt samt annan
skatt till staten, som må ingå i preliminär
skatt för inkomst under år
1947 respektive 1948.

Därest efter anförda besvär eller
eljest taxering till krigskonjunkturskatt
för år 1946 eller 1947 ändras
eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i påföringen
av skatt för inkomst, som
under 3) och 4) avses.

Lokal skattemyndighet har att med motsvarande tillämpning av bestämmelserna
i 32 § bestämma, under vilka uppbördsterminer under upphördsåret
1948—1949 uppbörd skall ske av skatt som i nästföregående båda stycken
avses. Har skattskyldig att erlägga sådan skatt för inkomstökning under
såväl år 1945 som år 1946 (motsvarande räkenskapsår) äger lokal skattemyndighet
bestämma att uppbörd, såvitt angår skatt för inkomstökning under
det senare året, må ske under uppbördsterminer under uppbördsåret
1949—1950.

7) Utskylder ävensom annuiteter å avdikningslån, som skola upptagas å
kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen
eller å första uppbördsstämman. Fastighetsskatt, som påföres

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, skall erläggas under uppbördsterminerna
i mars, maj och juli månader år 1947, respektive under uppbördsterminen
i mars månad år 1948. Under sistnämnda uppbördstermin år 1948
skola jämväl erläggas annuiteter, varom i 1 § förmäles. Debetsedel å fastighetsskatt
respektive å fastighetsskatt jämte nyssnämnda annuiteter skall med
tillhörande skatteanvisningar tillställas skattskyldig senast den 25 februari
1947 respektive 1948.

8) Skatt, som påföres på grund av 8) Därest kommunal inkomstskatt

eftertaxering, verkställd under år och sådana tingshusmedel, vilka upp1946,
skall förfalla till betalning un- bäras i samband med kommunaluppder
en eller flera uppbördsterminer börden, påföras på grund av efterunder
uppbördsåret 1947—1948. Lo- taxering, verkställd under dr 1946,
kal skattemyndighet bestämmer, un- skola nämnda utskylder utgå enligt
der vilken eller vilka uppbördstermi- den kommunala utdebitering, som
ner skatten sålunda skall förfalla till gäller för preliminär skatt för inhetalning.
Därvid skola tillämpas ena- komståret 1947. Kommunal inkomsthanda
grunder, som enligt 32 § gälla skatt, landstingsmedel och tingshusför
skatt som där avses. medel, som påföras på grund av ef tertaxering,

verkställd under år 1947,
skola utgöras efter den kommunala
utdebitering, som gäller för preliminär
skatt för inkomståret 1948.

Skatt, som påföres på grund av eftertaxering,
verkställd under år 1946,
skall förfalla till betalning under en
eller flera uppbördsterminer under
uppbördsåret 1947—1948. Lokal skattemyndighet
bestämmer, under vilken
eller vilka uppbördsterminer skatten
sålunda skall förfalla till betalning.
Därvid skola tillämpas enahanda
grunder, som enligt 32 § gälla för
skatt som där avses.

9) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om skatt,
som förfallit till betalning före den 1 januari 1947. Äldre bestämmelser skola
likaledes i tillämpliga delar gälla i fråga örn debitering och uppbörd av
skogsaccis, som påföres på grund av taxering eller eftertaxering år 1946 och
förfaller till betalning efter den 31 december 1946.

Vid tillämpning av vad nyss sagts skall följande iakttagas.

De åtgärder, som erfordras för debitering av den skatt, som förfaller till
betalning vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman för uppbörd av
kronoutskylder i november 1946, skola från och med den 1 juli nämnda år
vidtagas av lokal skattemyndighet. I stad med egen uppbördsförvaltning skall
ifrågavarande myndighet ombesörja jämväl uppbörd av nämnda skatt, dock
att magistrat skall fullgöra de uppgifter, som enligt § 13 uppbördsreglemen -

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 27

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tet ankomma å densamma. I stad med magistrat, som tillhör fögderi, skall
uppbörd av nyss omförmälda skatt verkställas genom postverkets försorg.

I stad med magistrat skall det från och med den 1 juli 1946 ankomma på
utmätningsmannen att begära handräckning för uttagande av ogulden skatt.
Efter indrivning influten skatt, som utgöres av kronoutskylder, skall redovisas,
i stad med egen uppbördsförvaltning till den lokala skattemyndigheten
och i annan stad med magistrat till länsstyrelsen. Vad nyss sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande anmälan till avkortning och avskrivning
av sådan skatt och upprättande av balanslängd däröver.

Då särskilda skäl därtill äro äger
Kungl. Maj:t, efter ansökan av magistraten
och drätselkammaren, medgiva
att det i stad med egen uppbördsförvaltning
må ankomma på annan
myndighet i staden än utmätningsman
att i fråga örn senast den 31 december
1946 förfallen ogulden skatt ombesörja
handräckning, anmälan till avkortning
och avskrivning samt upprättande
av balanslängd.

10) Under år---hela krontal.

11) Skattskyldig eller---lokala skattemyndigheten.

12) De ytterligare---av Kungl. Maj:t.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200)
angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 2 maj 1919 angående rätt
till ränta vid restitution av utskylder m. m.1 skall fogas följande tillägg:

Vad sålunda stadgats gäller ej med avseende å återbetalning av utskylder
och avgifter, som uppbäras på sätt i uppbördsförordningen den 31 december
1945 (nr 896) är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Genom denna förordning uppliäves förordningen den 2 april 1937 (nr 98)
örn tillägg till förordningen den 2 maj 1919, nr 200, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla beträffande pensionsavgift, som förfallit till betalning
före den 1 januari 1947.

Senaste lydelse se 1937: 9H.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade Förslag till lag

om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den
31 december 1945 (nr 900) angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16

§§ lagen den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis, m. m.

Härigenom förordnas

dels att övergångsbestämmelserna till lagen den 31 december 1945 angående
ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 (nr 377)
om skogsaccis skola hava följande ändrade lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall, förutom vad i övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)
stadgas, iakttagas att bestämmelsen i 16 § tredje stycket icke äger tillämpning
i fråga om skogsaccis som påföres på grund av taxering eller eftertaxering
år 1946 och förfaller till betalning efter 1946 års utgång.»

dels ock att 16 § lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

16 §.

Sedan skattesatsen---skattemyndighet härom.

Örn debitering---i uppbördsförordningen.

Kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle äga av
statsverket uppbära den skogsaccis, som debiteras enligt bestämmelserna i
denna lag.

Belopp, som---15 november. Belopp, som vid ingången av ett dr

utgör kommuns, församlings, skoldistrikts
eller särskilt fattigvårdssamhälles
fordran hos statsverket skall länsstgrelsen
under samma år utanordna
till kommunalnämnden eller drätselkammaren
med en fjärdedel å var
och en av dagarna den 15 februari,
den 15 maj, den 15 augusti och den
15 november.

Länsstyrelsen skall--— Kungl. Maj:t.

I fråga om ikraftträdandet av denna lag skola, såvitt angår ändringen
i 16 §, gälla enahanda bestämmelser som enligt vad ovan stadgats skola gälla
med avseende å lagen den 31 december 1945, nr 900.

1 Senaste lydelse se 1945:900.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

29

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen den
28 september 19281 ävensom anvisningarna till sistnämnda paragraf1 skola
upphöra att gälla samt att 75 § 1 och 2 mom. samma lag1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

75 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel ägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,
och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna lag
erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som
äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande
omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt.
Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt
angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter
honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av efter -taxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt
rum före dödsfallet. t

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,
som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,
och har dödsboet att erlägga fastighetsskatt under uppbördstermin, som äger
rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där behållningen
i boet efter den avlidne ej överstigit 40 000 kronor och synnerligen ömmande
omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse
som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår
det taxeringsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947. I fråga om skattskyldig, som
avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola äldre
bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

1 Senaste lydelse se 1940: 137.

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 28 september
1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 28 september 1928 om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall upphöra att gälla samt att 24 §
1 mom. samma förordning1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

24 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,
som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,
och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet
enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under
uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd,
där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning
från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis
av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den
avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade,
oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts
på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under
uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947. I fråga om skattskyldig,
som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig
skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Senaste lydelse se 1940: 138.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

31

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild
skatt å förmögenhet1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 §•

Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,
som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och har
dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning
erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som
äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande
omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse
som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det
beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.
Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och
som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före
dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.1 fråga om skattskyldig,
som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola
äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Senaste lydelse sc 1940:139.

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till förordningen
den 31 december 1945 (nr 898) angående ändring i vissa
delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till förordningen den
31 december 1945 angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola erhålla
följande ändrade lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmelsen
i 20 § skall träda i kraft den 1 januari 1946.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas
:

1) I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestämmelser
fortfarande gälla.

2) Bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ i deras äldre lydelse skola alltjämt äga
tillämpning i fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller
tidigare års taxeringar.

3) I fråga om skatt, som påföres på grund av 1946 års taxering, skall 20 §
i dess äldre lydelse fortfarande gälla.

4) Vid 1948 års taxering äger skattskyldig åtnjuta avdrag för allmänna
skatter med belopp, som motsvarar vad den skattskyldige under det beskattningsår,
för vilket taxering sker under år 1947, här i riket erlagt såsom sådan
skatt, med undantag av kronoutskylder.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade -

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 124 § 1 moni. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 124 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen
i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller,
i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala
prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig inom natt och år
efter det han erhållit debetsedel å slutlig eller tillkommande skatt i anledning
av den taxering, varom fråga är, och av annan klagande före utgången av
kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något---motsvarande tillämpning.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort
eller att skattskyldig blivit taxerad för samma inkomst eller förmögenhet eller
för samma virke å mer än en ort, och har vederbörande erhållit debetsedlar
å slutlig eller tillkommande skatt därför å olika tider, räknas besvärstiden
från den senaste tidpunkten.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1947, dock att äldre
bestämmelser alltjämt skola äga tilllämpning
i fråga örn besvär avseende
utskglder, som förfallit till betalning
före nämnda dag.

* Senaste lydelse se 1943:855.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 40.

3

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen den 23 oktober
1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke har att
under året erlägga kommunal inkomstskatt, skall, då han reser omkring i
landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande
av handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel örn utländska
varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket
till närmaste magistrat avlämna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här
kvarstanna, samt därvid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis
erlägga en avgift av etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på
varandra följande dagar, räknade från och med den dag avgiften erlägges,
evad han vill under hela denna tidrymd eller blott en del därav begagna sig
av rättigheten, och, örn verksamheten utan avbrott fortsättes utöver de första
trettio dagarna, av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill
kommande tidrymd av femton dagar, vilka avgifter skola antingen för längre
tid på en gång eller för minst den tidrymd, för vilken vid inbetalandet avgift,
enligt vad nyss är sagt, lägst må erläggas, inbetalas till magistrat inom det
län, där han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande kvittenset å den erlagda
avgiften, vilket uttryckligen bör angiva sista dagen i den tidrymd, för
vilken avgift blivit erlagd, vara meddelat å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga
rekvisitioner, böra av statskontoret Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillsändas, för att magistraterna tillhandahållas, och vilka blanketter,
som skola lyda dels å etthundra och dels å femtio kronor, böra innehålla
erinran om behörigt iakttagande av vad gällande författningar i avseende å
dylik handel stadga.

Den utlänning —--blivit begången.

Där i--— erforderliga föreskrifter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående magistrat skall beträffande
Stockholm avse poliskamreraren.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1935: 308 och av 5 § 2 mom. se 1924:100.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §•

2 morn. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret
Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsända kvittensblanketter skall av Kungl.
Maj :ts befallningshavande till statskontoret avgivas för varje budgetår senast
den 15 nästföljande augusti; skolande av magistrat eller, i Stockholm, av
poliskamreraren redovisning för de från Kungl. Maj:ts befallningshavande
mottagna kvittensblanketter före den 15 juli avgivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som har att foga densamma vid sin redovisning till statskontoret.
Detta ämbetsverk avlämnar samtliga redovisningshandlingar till
riksräkenskapsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946, dock att 5 § 2 mom. i dess
äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fråga örn redovisning, som skall
avgivas för budgetåret 1945/46.

10) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 30 april
1943 (nr 205) om erkända skatteförmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor
skall upphöra att gälla med utgången av år 1946. Förordningen
skall dock alltjämt äga tillämpning i den mån fråga är örn betalning
av utskylder, med vilkas erläggande skattskyldig vid sistnämnda tidpunkt
åtnjuter anstånd enligt förordningen om utskyldsbetalning genom erkända
skatteförmedlingskassor. Från och med den 1 januari 1947 skall emellertid
arbetsgivare icke vara skyldig att vid utbetalning av lön eller pension eller
vid annan periodisk utbetalning verkställa avdrag med belopp, som enligt för
sådan skattskyldig fastställd inbetalningsplan skall till kassan inbetalas.

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943
(nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända
skatteförmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om utskyldsbetalning
genom erkända skatteförmedlingskassor skall upphöra att gälla med utgången
av år 1946. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning i fråga
om betalning av utskylder, med vilkas erläggande skattskyldig åtnjuter anstånd
vid sistnämnda tidpunkt. Efter utgången av år 1946 må emellertid beslut
icke meddelas örn ytterligare anstånd för skattskyldig som i föregående
punkt avses.

12) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 14
juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt ningsvärde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 14 juni 1933 örn åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.

10 §.

Överståthållarämbetet och---hos nämnden.

Beslutet skall, utom vad angår Stockholm, genom utdrag av liggaren utan
dröjsmål meddelas den lokala skattemyndigheten, som antecknar det preliminära
taxeringsvärdet och dagen för beslutet i tillgängligt exemplar av den

1 Senaste lydelse se 1943:858.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

37

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

senast upprättade fastighetslängden. Sådan anteckning göres i fastighetslängdens
anteckningskolumn å rad, där fastighetens gällande taxeringsvärde finnes
infört.

Underrättelse om---15 februari.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna 1:345 av herr Wehtje m. fl.
och II: 524 av herr Wiberg m. fl.,

motionen II: 520 av herr Janson i Frändesta,
motionen II: 522 av herr Adolfsson samt
motionen II: 525 av herr Hagård

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från förslå kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark, Velander,
friherre De Geer, Frans Ericson, Wehtje*, Robert Berg, Ramberg och Rosander samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Sandberg, Karlsson i Grängesberg, Henriksson*, Andersson i Dunker*, Olofsson i Höganäs
och Bladh.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 40-

Reservationer:

I) av herrar Elon Andersson, Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö, Sandberg
och Henriksson, vilka anfört följande:

»Enligt det av utskottet återgivna uttalandet i förevarande proposition
förstås med vinstreglerande dispositioner nedskrivningar å omsättningstillgångar,
avskrivningar å maskiner och andra inventarier, avsättningar till
pensions- och personalstiftelser, inbetalningar för pensionsändamål samt
andra likartade dispositioner.

Vi anse för vår del, att i utskottets betänkande bort komma till uttryck,
att åtgärder av ifrågavarande slag icke på sätt departementschefen synes anse
regelmässigt kunna betecknas såsom vinstreglerande dispositioner. Vad särskilt
angår avskrivningar å maskiner och inventarier samt inbetalningar för
pensionsändamål är denna karakteristik verklighetsfrämmande.

De av utskottet tillstyrkta skatteskärpande bestämmelserna under punkt
4 b) skjuta enligt vår mening över målet, och de till grund för detta författningsrum
liggande taxeringstekniska konstruktionerna bottna ytterst i att
begreppet Vinstreglerande dispositioner’ givits en alltför vidsträckt innebörd.

På sätt departementschefen anfört torde det i författningsrummet åsyftade
förfarandet i regel kunna anses såsom en åtgärd i syfte att ernå skattebefrielse
och sålunda enligt huvudregeln föranleda att merinkomsten beskattas.
Så bör enligt vår mening vara fallet, då tidigare tillämpade principer för avskrivningar
och övriga åtgärder av ifrågavarande slag utan skälig anledning
frångås.

Utskottet anser emellertid i likhet med Kungl. Majit en beskattning även
i de övriga fall som i punkt 4 b) avses vara erforderlig av den anledningen
att likställighet anses böra vinnas mellan sådana skattskyldiga som tidigare
tillfullo utnyttjat sina avskrivningsmöjligheter och sådana skattskyldiga som
icke gjort detta. Om avskrivningar och andra vid inkomstberäkningen avgående
poster trots att tidigare i förevarande avseende tillämpade principer
följas i ett eller annat fall skulle minskas just under de ''skattefria åren’, måste
detta emellertid ha sin grund i rena tillfälligheter och lagstiftningen i övrigt
stadgar icke skatteskärpning på grundval av därmed jämförbara tillfälligheter
exempelvis försäljning av skog i större eller mindre omfattning, bättre
eller sämre tillgång till arbete för en löntagare etc. Rörelseidkama sättas i
detta avseende enligt förslaget i en icke motiverad särställning. Särskilt betänklig
framstår skatteskärpningen i sådana fall, då den grundas därpå,
att den skattskyldige lojalt följt myndigheters och organisationers anvisningar
att iakttaga moderation vid beräkningarna av avskrivningarna och av
denna anledning underlåtit att öka sina reserver i varulager och inventarier,
liksom ock då ett bolag, som jämlikt förordningen den 22 mars 1946 (nr 78)

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

39

under beskattningsåren 1945 och 1946 icke lagligen har rätt att minska sin
skattepliktiga inkomst genom avsättningar till pensionsstiftelser, drabbas av
straffbeskattning av den anledningen, att bolaget trots detta förbud icke
minskat inkomsten med dylika avsättningar.

De under punkt 4 b) föreslagna bestämmelserna föranleda således skatteskärpning
i åtskilliga fall, då en sådan icke enligt vår mening är befogad,
och för reglering av de i nämnda författningsrum åsyftade fall, då skärpning
kan anses böra ifrågakomma, äro särskilda bestämmelser utöver de
under punkt 3 meddelade icke behövliga. Vi ha därför ansett, att utskottet
bort hemställa, att punkt 4 b) måtte utgå.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 261, såvitt densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat oförändrad bifallas,

1) i anledning av de likalydande motionerna I: 345 av herr
Wehtje m. fl. och II: 524 av herr Wiberg m. fl. ävensom motionen
II: 520 av herr Janson i Frändesta och motionen II: 525
av herr Hagård för sin del antaga det vid bevillningsutskottets
betänkande nr 40 fogade, såsom utskottets förslag betecknade
förslaget till förordning örn ändring i uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) med den ändringen att punkt
4 av övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse:

Vad ovan--— (= utskottet)---tidigare ned skrivits,

b) inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst,

c) inkomstökning, som---(= punkt 4 d) i utskottets

förslag)---grunder, samt

d) inkomstökning i---(= punkt 4 e) i utskottets

förslag)---massaved m. m.; samt

2) antaga följande —--(= utskottet s. 27 rad 25 upp ifrån—s.

37 råd 6 uppifrån) — — — 1 juli 1946.

B) att följande motioner nämligen motionen 11:520 av
herr Janson i Frändesta, motionen II: 522 av herr Adolfsson
samt motionen II: 525 av herr Hagård

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd»; ävensom

II) av friherre De Geer.