Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1946 kl. 8 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

(2 :a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner I: 212 av
herr Englund m. fl. och II: 343 av herr Sandberg m. fl. har hemställts, »att
riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse av 5 kap. 3 §
rusdrycksförsäljningsförordningen:

Vid offentligt skådespel —--i inre förbindelse stående lokal, dock må

länsstyrelsen efter hörande av magistraten i annan stad än Stockholm samt
kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, för särskilda fall medgiva
rätt till sådan utskänkning.»

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 212.

Rörande avgränsningen av den kommunala medbestämmanderätten över
rusdrycksförsäljningen stadgas i gällande rusdrycksförsäljningsförordning i
huvudsak följande.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. skall tillstånd till annan utskänkning än
turist- och trafikutskänkning meddelas av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen
skall äga rum (6 §). över ansökan om tillstånd till utskänkning
skall länsstyrelsen omedelbart inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen
(9 §). Om systembolags ansökan örn utskänkning blivit avstyrkt av
fullmäktige, må tillstånd ej meddelas av länsstyrelsen (10 § 1 morn.). Vidare
hava fullmäktige fått vidsträckta befogenheter med avseende å utskänkningsställenas
antal och förläggning samt tillförsäkrats rätt att — med vissa
undantag — föreskriva inskränkningar i fråga örn rörelsens bedrivande (10 §
2 morn.). Uttryckligen undantagna från fullmäktiges befogenheter i sistnämnda
avseende äro dels de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda reglerna om måltidstvång
och högsta utskänkningskvantitet, dels »grunder för förbud mot
utskänkning till viss person», dels föreskrift i strid mot den grundläggande
föreskriften i 1 kap. 3 §, enligt vilken »ali försäljning av rusdrycker skall

Billan;/ till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 33. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt»,
och dels föreskrift, som står i strid »med allmän lag eller författning». Samtliga
de fall, som nu angivits, avse s. k. årsutskänkning av rusdrycker. Vad i
9 och 10 §§ föreskrives skall emellertid i tillämpliga delar gälla jämväl i
fråga om tillfällig utskänkning (11 § 2 morn.). I 5 kap. finnas bestämmelser
meddelade angående frågor om tillstånd till utskänkning i samband med offentlig
dans. Härom stadgas, att utskänkning ej må ske i lokal eller å plats,
där danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse stående
lokal, där ej länsstyrelsen, sedan i annan stad än Stockholm magistraten
samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande, för särskilda fall
medgivit rätt till sådan utskänkning (3 §). Vidare föreskrives, att om för särskilt
tillfälle behov yppas av att utskänkningen fortgår efter klockan tio
eftermiddagen eller annan av länsstyrelsen föreskriven tid, länsstyrelsen må,
jämlikt de grunder som av fullmäktige bestämts, medgiva sådan förlängning
av utskänkningstiden (4 §).

Sistnämnda bestämmelser i 5 kap. 3 och 4 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
ha tillkommit år 1937. Vid nämnda års riksdag hade i berörda hänseende
av vederbörande departementschef (proposition nr 242) föreslagits,
att — frånsett ordningsstadgans bestämmelser angående polistillstånd — hinder
icke skulle föreligga för anordnande av dans å restaurang i samband med
utskänkning. På förslag av samma års bevillningsutskott beslöt emellertid
riksdagen att tidigare gällande förbud mot anordnande av restaurangdans
utan tillstånd av länsstyrelsen skulle bibehållas. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 28 anförde utskottet i berörda hänseende följande:

»I de likalydande motionerna I: 270 och II: 524 har yrkats sådan ändring
av förslagets 5 kap. 3 §, att förbudet mot utskänkning i samband med varietéföreställningar
m. m. måtte göras tillämpligt å varje slag av offentlig danstillställning
ävensom att undantag från förbudet i sådant fall måtte kunna
lämnas endast om synnerliga skäl därtill förelåge samt begränsas till att avse
utskänkning vid enstaka danstillställning. Jämväl i de likalydande motionerna
I: 275 och II: 510 har framställts ett yrkande i samma riktning.

Enligt utskottets mening ha gällande bestämmelser i förevarande hänseende
av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett sätt, som kan giva anledning
till befogade erinringar. För framtiden måste anses önskvärt, att tillstånd
till dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med större
urskilning och varsamhet än som hittills skett. Särskilt finner utskottet
det icke vidare böra ifrågakomma, att medgivande lämnas för viss tidsperiod
utan angivande av de särskilda dagar, då dans skall äga rum. Då det för tillgodoseende
av dessa synpunkter icke torde vara tillräckligt att lägga avgörandet
enbart i polismyndighetens hand, vill utskottet för sin del förorda
sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att för utskänkning i samband med
dans å restaurang alltjämt skall erfordras jämväl medgivande från länsstyrelsens
sida.»

Innebörden av nu angivna bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen,
såvitt angår offentliga danstillställningar, har nyligen i två uppmärk -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

3

sammade besvärsmål varit föremål för rättslig prövning. Såvitt handlingarna
i berörda mål utmärka torde omständigheterna i dessa båda fall i korthet
kunna återgivas sålunda.

I ena fallet hade stadsfullmäktige i Borås i yttrande över ansökan av
systemaktiebolaget i staden om tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker
under viss oktrojperiod hemställt bl. a., att beträffande samtliga utskänkningsställen
i staden den inskränkningen i fråga örn rörelsens bedrivande
måtte föreskrivas att sådan danstillställning, som omförmäles i 13 § ordningsstadgan
för rikets städer, finge anordnas högst en dag varje vecka. Länsstyrelsen
hade genom överklagade resolutionen funnit sig icke kunna bifalla
fullmäktiges sålunda gjorda hemställan, enär den begärda inskränkningen
finge anses stå i strid med bestämmelserna i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Häröver anfördes besvär av dels Boras nvkterhetsnämnd
dels ock nykterhetsfolkets centralförsamling och Borås nykterhetsförbund.

I yttrande över besvären framhöll kontrollstyrelsen, att det i förevarande
fall avgörande spörsmålet gällde förutsättningarna för att ett av fullmäktige
föreslaget utskänkningsvillkor skulle anses stå i strid med allmän lag eller
författning. Enligt styrelsens mening kunde detta stadgande icke begränsas
till att avse föreskrift utanför själva rusdrycksförsäljningsförordningen. En
sådan begränsning skulle inrymma den oantagbara konsekvensen, att exempelvis
föreskrifter i 3 kap. 16 § angående systembolags rätt att överlata utskänkningstillstånd
skulle kunna sättas ur kraft genom en oktrojföreskrift i
motsatt riktning. Uttrycket »i strid med allmän lag eller författning» funnes
redan i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, där det åtföljdes av det
förtydligande tillägget »eller annorledes överskrida deras befogenhet, som
fattat detsamma». Den i besvären åberopade tolkningen, vilken aldrig varit avsedd,
kunde medföra betänkliga förskjutningar i tillämpningen av andra
grundläggande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen. Kontrollstyrelsen
hemställde fördenskull, att besvären måtte lämnas utan bifall. Kungl.
Majit fann i resolution den 19 oktober 1945 besvären icke kunna mot stadgandet
i 3 kap. 10 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen bifallas.

Jämväl i det andra här åsyftade fallet, avseende besvär av nykterhetsnämnden
i Alingsås samt Alingsås nykterhetsvänners centralförbund i fråga
örn inskränkningar av liknande slag som i Borås i samband med oktrojansökan,
blev utgången enligt Kungl. Majits beslut den 26 oktober 1945 densamma.

I anknytning till ifrågavarande avgöranden av Kungl. Majit i fråga örn tolkningen
av berörda delar av rusdrycksförsäljningsförordningen har i de nu
förevarande motionerna anförts bland annat följande. Vid införandet av
1937 års förordning ansåg man sig böra göra viss begränsning i kommunernas
tidigare mycket omfattande befogenhet att meddela inskränkningar
i utskänkningen. Denna åsyftade emellertid endast att skapa enhetlighet i
fråga örn utskänkningskvantiteter, måltidstvång och liigsta utskänkningsålder
och att förebygga, att kommun införde bestämmelse i strid med förord -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ningens huvuddirektiv, att all försäljning skulle ordnas och handhavas så
att därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt. Någon ändring i fråga
om kommunernas befogenhet i avseende å den offentliga dansen å restaurangerna
torde däremot icke ha varit på tal. Kommunalrepresentationen
torde på få punkter kunna tillerkännas en mera obestridd kompetens att yttra
sig om ändamålsenligheten av viss detaljutformning i fråga örn utskänkningen
å viss ort än när det gällde omfattningen av restaurangdansen å orten.
Det vore därför angeläget att kommunalrepresentationens rätt i detta
hänseende otvetydigt bleve fastslagen.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran ha yttranden
över motionerna avgivits av socialstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Socialstyrelsen har framhållit, att förverkligandet av motionärernas förslag
skulle innebära en från utvecklingen på detta område avvikande utvecklingslinje.
Länsstyrelsernas tillståndsgivning i förevarande hänseende
hade sedan lång tid tillbaka varit ojämn, och de meddelade tillstånden torde
på sina håll ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens ursprungliga
intentioner. Bevekelsegrunderna torde härvid lia varit farhågorna
för att en restriktiv tillståndsgivning skulle främja uppkomsten av mer
eller mindre okontrollerbara dansetablissemang. Tendensen vid tillståndsgivningen
borde principiellt vara restriktiv. Sannolikt skulle dock den i motionerna
föreslagna anordningen medföra ökad ojämnhet, nämligen mellan
kommunerna inom ett och samma län och, i en del fall, även inom en och
samma kommun under olika tidsperioder. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet
i 1944 års nykterhetskommitté och då särskilda omständigheter,
som påkallade omedelbara åtgärder i ämnet, icke framkommit, ansage
socialstyrelsen för sin del att motionerna icke borde föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Kontrollstyrelsen har anfört bland annat, att styrelsen i ett den 29 februari
1944 avgivet yttrande i anledning av den s. k. snabbutredningens betänkande
uttalat sin anslutning till den ståndpunkt, som intagits av utredningens
ordförande. Enligt denna ståndpunkt borde gällande bestämmelser i huvudsak
bibehållas, dock borde viss skärpning genomföras i fråga örn länsstyrelsernas
praxis vid tillståndsgivningen. Det i motionerna framlagda förslaget
innebure ett konsekvent fullföljande av de sedan gammalt gällande principerna
rörande kommunernas medverkan vid utskänkningsfrågomas avgörande.
Det vore i och för sig ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige
ansett sig böra förorda vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler —
liksom beträffande grunderna för tillfällig utsträckning av utskänkningstidcn
- - bleve bindande. Sedan hela fragan örn den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning numera överlämnats till utredning
inom 1944 åis nykterhetskommitté, talade likväl övervägande skäl
för att med ett slutgiltigt ståndpunktstagande till motionärernas förslag
borde anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

5

Enligt 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen må vid bland annat
offentlig danstillställning utskänkning av rusdrycker ej ske i lokal eller å
plats, där danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse
stående lokal. Länsstyrelsen må dock, sedan i annan stad än Stockholm
magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande, för
särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning.

I de föreliggande motionerna föreslås ändrad lydelse av berörda stadgande
i syfte att tydligt utmärka, att länsstyrelse vid meddelande av tillstånd till
utskänkning å restaurang i samband med offentlig danstillställning skall
vara bunden av vad stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige därom må
lia bestämt. Till stöd för detta yrkande ha motionärerna anfört bland annat,
att det vore angeläget att otvetydigt fastslå kommunalrepresentationens rätt
i detta hänseende, enär gällande bestämmelser enligt vad som framginge av
två av Kungl. Maj:t under år 1945 meddelade beslut icke vid tillämpningen
givits den innebörden, som innefattades i motionärernas yrkande.

I 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning stadgades förbud mot utskänkning
av rusdrycker vid bland annat offentlig danstillställning. Länsstyrelsen
ägde emellertid efter magistratens eller kommunalnämndens hörande »för
särskilt tillfälle» medgiva undantag från förbudet. Bestämmelserna i sistnämnda
förordning vörö sålunda i huvudsak av samma innehåll som nu
gällande bestämmelser i ämnet. I den vid 1937 års riksdag framlagda propositionen
nr 242 med förslag till rusdrycksförsäljningsförordning föreslogs
på ifrågavarande punkt den ändringen, att förbudet mot utskänkning av
rusdrycker i samband med danstillställning på restaurang skulle upphävas.
Samma års bevillningsutskott avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 28 propositionen i denna del samt föreslog den lydelse av 5 kap.
3 §, som nu är gällande. Såsom motivering härför anförde utskottet, att bestämmelserna
i förevarande hänseende på vissa håll tillämpats på ett sätt
som kunde giva anledning till befogade erinringar samt att det för framtiden
måste anses vara önskvärt att tillstånd till dans i samband med utskänkning
å restaurang meddelades med större urskillning och varsamhet
än som dittills skett.

I ett till bevillningsutskottet nu inkommet yttrande över de föreliggande
motionerna har socialstyrelsen framhållit, att länsstyrelsernas tillståndsgivning
i förevarande avseende sedan lång tid tillbaka varit ojämn och alt de meddelade
tillstånden på sina håll torde ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens
ursprungliga intentioner. Utskottet, som helt ansluter sig till det
av 1937 års riksdag gjorda uttalandet örn önskvärdheten av att tillstånd till
dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med urskillning
och varsamhet, finner de av socialstyrelsen sålunda påpekade bristerna vid
tillämpningen av gällande bestämmelser betänkliga. Såsom framhållits av
kontrollstyrelsen i likaledes avgivet yttrande torde kommunerna få anses
ilga speciella förutsättningar för alt bedöma, i vad mån särskilda bestämmelser
äro påkallade med avseende på omfattningen och villkoren för anordnande
av restaurangdans, kombinerad med utskänkning. Det torde där -

Utslcottel.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

för vara ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige ansett sig böra förorda
vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler skola — liksom redan nu är
förhållandet beträffande av fullmäktige förordade grunder för tillfällig utsträckning
av utskänkningstiden — bliva för länsstyrelsen bindande.

Ehuru utskottet såsom framgår av vad nu nämnts finner skäl tala för en
ändring av stadgandet i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen i av
motionärerna åsyftad riktning, anser sig dock utskottet med hänsyn till det
nu pågående utredningsarbetet på nykterhetslagstiftningens område icke
böra framlägga förslag till ändrade bestämmelser i ämnet. Frågan om tillståndsgivningen
beträffande utskänkning vid de i 5 kap. 3 § avsedda tillställningarna
bör enligt utskottets mening icke lämpligen lösas såsom en
fristående fråga på sätt motionärerna förordat. Utskottet förväntar nämligen,
att principerna rörande kommunernas medinflytande över rusdrycksutskänkningens
handhavande vid restaurangdans eller eljest komma att noggrant
omprövas inom 1944 års nykterhetskommitté. Härigenom torde även förevarande
spörsmål, som har anknytningar åt olika håll, komma att erhålla en
mera allsidig belysning än vad som vid frågans behandling inom utskottet
varit möjligt att åstadkomma. Utskottet utgår härvid ifrån att de i motionerna
och av utskottet anförda synpunkterna komma att beaktas vid den pågående
utredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:212 av herr Englund
m. fl. och II: 343 av herr Sandberg m. fl. om ändrad lydelse
av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Velander, friherre De Geer, Frans Ericson,
Björnsson, Robert Berg, Franzon, Rosander och Englund samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Sandberg, Orgård, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd och Bladh.

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

7

Reservationer:

1) av herrar Englund och Sandberg, som ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Enligt 5 kap. — — — (= utskottet s. 5 rad 1 uppifrån—s. 6 rad 4
uppifrån)---— för länsstyrelsen bindande.

Frågan om utskänkning i samband med restaurangdans har på senare tid,
förutom i nu förevarande motioner, dryftats i tvenne offentliga utredningar,
utredningen rörande orsakerna till försämringen av nykterhetstillståndet under
krigsåren (SOU 1944: 3) och ungdomsvårdskommitténs betänkande rörande
ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945: 22). I den förra av dessa utredningar
yrkades, att dylik utskänkning tills vidare skulle helt förbjudas, i
den senare att ett sådant förbud skulle utfärdas för framtiden. Sistnämnda
förslag torde bli föremål för ingående prövning i 1944 års nykterhetskommitté.
Omfattningen och den komplicerade arten av denna kommittés uppdrag
gör att dess utredningar i detta och andra spörsmål kunna förväntas
föreligga först efter åtskillig tid. I direktiven för kommittén har statsrådet
och chefen för finansdepartementet också ansett sig böra uttryckligen framhålla,
att den sålunda pågående omfattande utredningen icke får utgöra
hinder för vidtagande, oberoende av denna utredning, av ändringar i alkoholförfattningarna
av mindre räckvidd. Riksdagen har också nyligen funnit
sig oförhindrad att på förslag av regeringen skapa en tidigare icke förefintlig
rätt till utskänkning av vin på svenska flygplan i inhemsk trafik.
Hinder synes sålunda knappast föreligga att i avvaktan på prövningen av
förutnämnda förslag vidtaga sådan ändring i förordningen, att de kommunala
fullmäktigeförsamlingarna tillförsäkras det inflytande över omfattningen
på orten av utskänkning i samband med restaurangdans, som man
före de av utskottet refererade besluten av Kungl. Maj :t förmenat tillkomma
dem. En sådan ändring innebär endast ett fullföljande av den tankegång
som i detta hänseende låg till grund för 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
Utskottet finner jämväl den av motionärerna föreslagna författningstexten
ägnad att tillgodose nämnda önskemål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 212 av herr Englund m. fl. och II: 343 av herr Sandberg
m. fl. ville för sin del besluta, att 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen
skall erhålla följande ändrade lydelse:

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Vid offentligt skådespel---i inre förbindelse stående lokal, dock må

länsstyrelsen efter hörande av magistraten i annan stad än Stockholm samt
kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, för särskilda fall medgiva
rätt till sådan utskänkning.»; samt

2) av herrar Velander, Lövgren, Hagberg i Malmö och Jansson i Frändesta
beträffande utskottets motivering.

467888. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.