Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 243, angående reglering av sockernäringen
i riket m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 26 april 1946 dagtecknad proposition, nr 243, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1947 till och med dag,
som Kungl. Majit bestämmer, dock senast den 31 januari 1948, rätt att till
riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Majit stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som må
erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt; samt
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande sockertillverkningen m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört.
I propositionen har vidare föreslagits, att riksdagen måtte lill »Kostnader
i samband med sockerregleringen» å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
22 000 000 kronor. Propositionen har, vad angår denna anslagsfråga, hänvisats
till jordbruksutskottet.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit de under motionstiden
vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 250 av
herr Näsgård och fru Svenson samt II: 378 av herr Svensson i Stenkyrka
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära,
att ett för hela riket enhetligt detaljhandelspris på socker måtte fastställas».
Vad angår de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 378.
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Majit anfört till stöd för förslaget angående reglering av sockernäringen i
riket får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll (s. 1—34 och
Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 7 sami. Nr 31—32. 1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
39—42). I propositionen omförmälda förslag till kontrakt mellan svenska staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen
m. m. under tiden 1 augusti 1946—31 juli 1947 åtföljer detta betänkande såsom
bilaga (Bilaga 1).
I de likalydande motionerna I: 250 och II: 378 har hänvisats till motiveringen
i motionen II: 377, vari anförts bland annat följande. Differenser mellan
detaljhandelsprisema i olika områden av landet förekomme i fråga om
många för att inte säga de flesta varor. På import- respektive tillverkningsorterna
vore priset givetvis lägst, medan det ökades på andra orter på grand
av frakt- och distributionskostnaderna. Ett av de mest uppmärksammade exemplen
på dylika variationer utgjorde detaljhandelspriset på socker. Som
exempel kunde nämnas, att sockerpriset på Gotland vore flera öre högre per
kilogram än i Stockholm, trots att Gotland vöre ett betodlande distrikt. Kostnaderna
för frakt och distribution vöre naturligtvis ofrånkomliga poster i försäljningens
omkostnadskonto, men frågan vore om det kunde anses rättvist,
att befolkningen i avlägsna landsdelar skulle bära den tyngsta bördan av
dessa omkostnader. I allmänhet vore löne- eller inkomstnivån högre i tätorterna
än på landsbygden. Orättvisan framträdde desto tydligare som tätorternas
invånare genom det rådande dyrortsgrupperingssystemet erhölle högre
löner och större skatteavdrag än landsbygdens folk. Det borde vara riktigare,
att ett för hela landet enhetligt pris åsattes åtminstone sådana varor, som
vore nödvändiga för den mänskliga livsföringen eller för produktionen. I
fråga om en sådan nödvändighetsvara som socker borde det vara lätt att
åstadkomma ett enhetligt detaljhandelspris, eftersom tillverkning och import
av socker omhänderhades av ett enda företag.
Rörande detaljhandelsprisema å strösocker har utskottet ur den av socialstyrelsen
utgivna publikationen »Sociala meddelanden» (1946 nr 1) inhämtat
följande uppgifter, avseende detaljhandelspriser i öre per kilogram för olika
orter i riket under december 1945:
Stockholm
Göteborg
Malmö
Borås
Eskilstuna
Gävle .....
Halmstad
Hälsingborg
Jönköping .
Karlskrona .
Karlstad ...
Linköping .
Lund .....
Norrköping
Sundsvall .
59 |
Uppsala ............ |
.......... 64 |
62 |
Västerås ............ |
.......... 63 |
60 |
Örebro ............ |
.......... 62 |
61 |
Avesta.............. |
.......... 63 |
60 |
Falun .............. |
.......... 63 |
61 |
Kalmar ............ |
.......... 63 |
64 |
Kiruna ............ |
.......... 68 |
63 |
Kristianstad ......... |
.......... 62 |
62 |
Landskrona ........ |
.......... 61 |
63 |
Lidköping .......... |
.......... 63 |
65 |
Luleå ............... |
.......... 62 |
62 |
Motala............... |
.......... 63 |
62 |
Nyköping .......... |
.......... 62 |
61 |
Söderhamn ......... |
......... 64 |
64 |
Södertälje ........... |
........62 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
3
Umeå ........................ 65
Varberg ...................... 63
Visby .......................67
Vänersborg .................. 63
Västervik .................... 63
Växjö ........................ 63
Ystad ........................ 62
Östersund . 62
Arvika ...................... 65
Bodafors .................... 63
Degerhamn .................. 62
Ed .......................... 63
Filipstad .................... 65
Gimo ........................ 64
Gällivare o. Malmberget........ 66
Höör ........................ 62
Kisa .....................64
Kramfors .................... 66
Ludvika .................... 62
Lysekil ...................... 63
Markaryd .................... 61
Morastrand .................. 64
Ringarum .................... 62
Simrishamn .................. 61
Sundsvall sågv.-d............... 64
Tidaholm....................63
Tingsryd...................... 61
Töreboda..................... 63
Vilhelmina ................... 64
Värnamo ..................... 63
De i förevarande proposition framlagda förslagen angående reglering av sockernäringen
i riket innebära, att i huvudsak samma principer, som hittills
tillämpats, skola gälla även för nästa tillverkningsår. Enligt dessa principer
tillförsäkrar staten Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import
av socker, medan däremot bolaget åtager sig att inbjuda till teckning av kontrakt
örn sockerbetsodling i enlighet med av staten godkända grunder. Tidigare
har gällt, att bolaget tillika förbundit sig att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt
med det bestämda betpriset med mindre odlaren avlämnat förbindelse
angående betarbetarlönema. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
har det emellertid numera icke ansetts erforderligt att betodlarna i
och för erhållande av angivet betpris göra någon utfästelse rörande betarbetarlönema.
Bolaget åtnjuter för täckande av ett flertal kostnadsposter, däribland
förräntning av bolagets eget kapital, visst i avtal med staten fastställt
belopp för varje kilogram tillverkat råsocker. För övriga kostnadsposter, vilka
ansetts svårare att på förhand bedöma, garanterar staten bolaget täckning.
Bolaget är å sin sida gentemot staten redovisningsskyldigt för sina
samtliga inkomster på grund av tillverkningen och försäljningen av socker
och sirap samt vid sockertillverkningen erhållna biprodukter.
Vad angår de i propositionen framlagda förslagen har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot desamma och tillstyrker sålunda bifall till propositionen,
i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet.
I de likalydande motionerna 1:250 och 11:378 har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära, att ett för hela riket enhetligt
detaljhandelspris på socker måtte fastställas. Med anledning härav får
utskottet erinra örn att frågan örn en utjämning av detaljhandelspriserna å
socker vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda
har redan 1932 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 10 berört denna fråga. Jämväl i flertalet av Kungl. Maj:ts
efter nämnda år avgivna propositioner angående reglering av sockernäringen
i riket ävensom i vissa av bevillningsutskottet avgivna betänkanden i äm
-
Utskotlet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
net ha intagits uttalanden i frågan. I proposition nr 212 till 1941 års riksdag
har anmälts en av statens sockernämnd verkställd utredning rörande möjligheterna
att åstadkomma en utjämning av detaljhandelspriserna å socker,
i vilken utredning nämnden icke funnit något statligt ingripande för ernående
av en dylik utjämning vara av behovet påkallat. Med anledning härav underströk
sistnämnda års bevillningsutskott i sitt över berörda proposition avgivna,
av riksdagen godkända betänkande nr 18 angelägenheten av att Kungl.
Majit ägnade detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet samt därvid sökte
åstadkomma en skälig utjämning av försäljningspriset å socker särskilt å
sådana orter, där priset befunnes vara högre än som normalt tillämpades
inom handeln med denna vara. Slutligen har 1945 års bevillningsutskott i
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 framhållit, att betydande olikheter
i fråga om detaljhandelspriserna å socker alltjämt förefunnes, samt att
utskottet ansåge angeläget, att sådana ojämnheter i möjligaste mån eliminerades.
Av den i det föregående intagna redogörelsen för detaljhandelspriserna å
strösocker under december 1945 å vissa orter framgår, att betydande olikheter
härutinnan alltjämt förefinnas. Priserna variera sålunda mellan 59 och
68 öre för kilogram, innebärande en skillnad av 9 öre mellan högsta och
lägsta pris. Uppgifterna utvisa även en rätt betydande prisskillnad mellan
vissa närbelägna orter. Vad angår sockerpriset i Visby, som i december 1945
var 8 öre högre än i Stockholm, får utskottet framhålla, att enligt i den
föreliggande propositionen lämnad upplysning fraktbidraget för transport
av socker till Gotland ökats, varigenom sockret numera kommer att tillhandahållas
grosshandeln på ön till pris, som icke överstiger motsvarande
pris i Stockholm.
Utskottet finner i likhet med 1945 års bevillningsutskott det vara angeläget,
att de ojämnheter i detaljhandelspriserna å socker, som fortfarande
förefinnas, i möjligaste mån elimineras. I anledning härav anser utskottet
en ytterligare utredning rörande denna fråga höra företagas i syfte att utröna,
huruvida och i vad mån ett enhetligt eller i varje fall mera enhetligt
detaljhandelspris å socker kan åstadkommas. Enligt utskottets mening hör
emellertid härvid förutsättas, att någon genomsnittlig prisförhöjning härigenom
icke kommer att äga rum.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majds förevarande
proposition nr 243, i vad densamma hänvisats till
bevillningsutskottet,
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1947
till och med dag, som Kungl. Majd bestämmer, dock senast
den 31 januari 1948, rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120) med av Kungl. Majd stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den,
åt vilken Kungl. Majd överlåter sådan rätt;
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 5
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; och
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t
anfört; samt
B) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 250 av herr Näsgård och fru Svenson samt II:
378 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl. om fastställande av
ett för hela riket enhetligt detaljhandelspris på socker, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville, med
beaktande av vad i detta betänkande anförts, föranstalta om
utredning rörande möjligheten att åstadkomma ett enhetligt
eller i varje fall mera enhetligt detaljhandelspris å socker
samt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 16 maj 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Velander,
friherre De Geer, Ekman*, Frans Ericson*, Wehtje, Björnsson och Bosander samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Hammarlund,
Sandberg, Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd*, Sundström i Skövde, Olofsson i
Höganäs och Ohlsson i Kastlösa*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Elon Andersson) Wehtje, Hagberg i Malmö, Hammarlund och
Janson i Frändesta.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1946—31 juli 1947.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får ä provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsattes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgiftei
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
7
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1946 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procents sockerhalt skall
utgöra 4 kronor 65 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1946 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor,
dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall
utgå med allenast 5 kronor.
I betodlingskontrakten skall intagas erinran örn den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån
förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §•
Bolaget förbinder sig tillse, att en var betodlare, som ingår eller övertager
betodlingskontrakt för 1946, till statens sockernämnd erlägger en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. För del av hektar reduceras avgiften i proportion till arealen. Avgiften,
vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall innehållas
å betodlaren tillkommande betlikvid. Sålunda innehållna belopp skall bolaget,
på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Majit fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Majit.
5 §.
För räkenskapsåret 1 augusti 1946—31 juli 1947 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkning
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
en och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och ålager sig staten att -— med den inskränkning, som
följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan -— svara för täckning av
bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot
det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,15 öre för varje under
räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.
Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1947 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,15 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,15 öre.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
I den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
9
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.
Det förutsattes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1947, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfallande med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan elier, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annai av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbölig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst
anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som motsvarar
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå i normallagret
och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. — Därest
enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall -—- oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1946/47 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
Pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Maj:t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i socker rörelsen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
11
5 morn. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten alt staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvudtaget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
örn beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Majit uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.
8 §.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet melian nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:t. Innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj:t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna liänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §.
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1946 till och
med den 31 juli 1947 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts , att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock fjärde stycket å s. 42 i prop.
nr 245/1945).
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid bestämmandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av
17,15 öre förutsatts, dels att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som till följd av löneförhandlingar kunna
uppstå under den tid, som återstår tills kontraktet 1946/1947 utlöper, dels
att de nuvarande kvaliteterna å socker i huvudsak bibehållas oförändrade,
d. v. s. att beloppet 17,15 hänför sig till s. k. krisraffinad, dels ock att vidare
reglering av det i nu löpande kontrakt bestämda motsvarande beloppet (17,33
öre) icke skall ske av den anledning, att övergång under kontraktsåret 1945/
1946 skett till krisraffinering.