Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1946 kl. 2 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn
varuskatt.
I en den 8 mars 1946 dalbeck nåd, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 205, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.
Härigenom förordnas, att 3, 8, 10, 11 och 14 §§ förordningen den 25
maj 1941 örn varuskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §•
1. Skatten utgår — —- — bedriva rörelsen.
2. Varans beskattningsvärde är lika med det pris, som den skattskyldige
i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller,
i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige
kan antagas hava betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera
fallet skall varuskatten inberäknas i priset.
För vara, som införes till riket för att saluhållas efter omformning eller
omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för att
användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet
lika med varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas
beskattningsvärdet för vara, som införes till riket för annat ändamål än försäljning
eller användning i förvärvssyfte.
1 Senaste lydelse av 11 och 14 §§ sc 1943:329.
Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 23.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande vara som införes
till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela
närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment givna stadganden.
8 §•
1. Vid införsel till riket av skattepliktig vara skall den skattskyldige, där
ej annat nedan stadgas, i samband med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration angående varans beskattningsvärde.
2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som
avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige
i stället till tullmyndigheten i införselorten avlämna skriftlig försäkran
i två exemplar rörande ändamålet med införseln.
3. Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten
verkställd uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket samtidigt
med tullen. Vad i fråga örn tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning
skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligen granskas
av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret
av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.
Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall
kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma
och meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.
Vad i 4 § 2—6 mom. samt 7 § 2 och 4 mom. är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn skattskyldig, som avses i detta moment.
5. För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning,
Kungl. Maj:t bestämmer.
Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att
tullfrihet för densamma åtnjutes. Dock föreligger skattskyldighet vid återinförsel
av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt
restituerats.
6. Formulär till deklaration och försäkran, varom ovan förmäles, fastställas
av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.
10 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter.
11 §•
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 3
14 §.
Av lörelseidkare begången förseelse, som i 9 § avses, ålalas vid allmän
underrätt i den ort, där rörelsen bedrives.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj :t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Frågan om en allmän översyn av förordningen om varuskatt är för närvarande
aktuell och vissa förberedande undersökningar härom pågå inom
kontrollstyrelsen. Utan avvaktan på resultatet av dessa undersökningar har
departementschefen emellertid ansett sig böra anmäla en speciell fråga, vars
avgörande icke lämpligen bör uppskjutas, nämligen frågan örn beräkning av
beskattningsvärdet för vara, som införes till riket.
Enligt 3 § 2 mom. förordningen om varuskatt är beskattningsvärdet för
varuskattepliktig vara, som tillverkats inom riket, lika med det pris, tillverkaren
i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare
eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris tillverkaren
kan antagas ha betingat sig, därest sådan försäljning skett. I intetdera
fallet skall varuskatten inberäknas i priset. Vidare föreskrives i 3 § 3 mom.
att beskattningsvärdet för vara, som införes till riket, är lika med varans
värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen (d. v. s. i allmänhet priset å
inköpsorten vid tiden för inköpet med tillägg av emballagets värde jämte
frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad intill dess varan
anlänt till gränsort inom tullområdet) med tillägg av den å varan belöpande
tullen.
Enligt 8 § skall varuskatten för skattepliktig vara, som införes till riket,
erläggas till tullverket samtidigt med tullen; och skall vad i fråga örn tull finnes
stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för
fördröjd eller utebliven betalning äga motsvarande tillämpning beträffande
skatten.
I en den 11 januari 1944 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
Sveriges kemiska industrikontor hemställt om sådan ändring i förordningen
örn varuskatt, att full likställighet i fråga örn varuskattens storlek åvägabringades
mellan importerade varor och inom landet tillverkade produkter.
Sedan Kungl. Majit den 4 februari 1944 anbefallt kontrollstyrelsen att i
samråd med generaltullstyrelsen verkställa utredning rörande den av industrikonloret
väckta frågan och att till Kungl. Majit inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda, har kontrollstyrelsen, som i ärendet sam
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
rått med generaltullstyrelsen, inkommit med ett den 18 augusti 1944 dagtecknat
utlåtande i ärendet.
I berörda utlåtande har kontrollstyrelsen föreslagit att i 3 § 2 mom. förordningen
om varuskatt skulle stadgas, att varans beskattningsvärde vore
lika med det pris, den skattskyldige i allmänhet betingade sig för varan vid
försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare
icke bedreves, det pris, den skattskyldige kunde antagas ha betingat sig, därest
sådan försäljning skett, att i intetdera fallet varuskatten skulle inberäknas
i priset, att för vara, som infördes till riket för att omformas eller omarbetas
eller användas vid tillverkning av annan vara eller som infördes för
annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte, beskattningsvärdet
dock skulle anses vara lika med varans värde enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å varan belöpande tullen, samt att det skulle
ankomma på kontrollstyrelsen och, beträffande vara, som infördes till riket,
generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrelsen att meddela de närmare
anvisningar rörande tillämpningen av i förevarande moment givna stadgande^
som kunde erfordras. I samband med att dessa ändringar vidtoges borde
nuvarande 3 § 3 mom. upphöra att gälla.
Slutligen har kontrollstyrelsen i sitt utlåtande framhållit, att kontrollstyrelsens
förslag förutsatte ändringar -— förutom i 3 § — i 8, 10 och 14 §§ förordningen
örn varuskatt, samt att genomförandet av förslaget knappast behövde
medföra någon ökning av styrelsens personal.
Sedan kommerskollegium anmodats att, efter hörande av näringsorganisationer
och andra sammanslutningar i den omfattning kollegium funne lämpligt,
inkomma med utlåtande i ärendet, har kommerskollegium avgivit det
begärda utlåtandet den 2 november 1944. Vid nämnda utlåtande ha fogats
yttranden från samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossist förbund och kooperativa förbundet ävensom ett gemensamt yttrande
från svensk industriförening och svenska kemiska industriers förening.
Beträffande innehållet av nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 8—10).
Vidare har Svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen u. p. a. i
en den 3 september 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift anfört,
att då det förslag, som framlagts av kontrollstyrelsen, syntes väl ägnat att
läggas till grund för ändringar i förevarande lagstiftning, förslaget snarast
måtte genomföras.
Till stöd för det i föreliggande proposition framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen beräknas varuskatten olika
för å ena sidan varor, som tillverkas inom riket, och å andra sidan importerade
varor. I båda fallen utgår visserligen varuskatten med samma procenttal
av varans beskattningsvärde, men detta värde fastställes efter olika grunder
i de båda fallen. Sålunda är beskattningsvärdet för vara, som tillverkas
inom riket, lika med det pris tillverkaren i allmänhet betingar sig för varan
Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 5
vid försäljning till detaljhandlare. För vara, som införes till riket, utgör beskattningsvärdet
däremot endast en del av priset vid försäljning till detaljhandlare;
beskattningen är nämligen i detta fall baserad på importpriset
med tillägg av den å varan belöpande tullen.
Denna bristande överensstämmelse med avseende å beräkningen av varuskatten
har hittills — på grund av tidigare rådande handelsspärr och höga
fraktkostnader — icke vållat några mera påtagliga olägenheter. Sedan handelsutbytet
med utlandet kunnat återupptagas, har emellertid frågan om bestämmandet
av beskattningsvärdet å importerade varor erhållit större praktisk
betydelse och åtgärder torde nu böra vidtagas i syfte att uppnå likformighet
i behandlingen av importerade och inom riket tillverkade varuskattepliktiga
varor.
På sätt kontrollstyrelsen föreslagit torde den bristande likställigheten lämpligen
kunna undanröjas därigenom, att de i 3 § 2 mom. upptagna bestämmelserna
om fastställandet av beskattningsvärdet för varor, som tillverkas
inom riket, utsträckas att i princip avse jämväl importerade varor. Härvid
bör dock undantag göras i fråga om varor, som införas till riket för att saluhållas
efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild
förpackning eller för att användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan
vara. Beträffande dylika varor torde beskattningsvärdet fortfarande böra
beräknas enligt hittills gällande grunder eller alltså utgöra varans värde
enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å varan belöpande tullen.
Då varan blir föremål för förnyad beskattning efter omarbetningen, är det
nämligen onödigt att vid importen tillämpa det mera invecklade och arbetskrävande
förfarande, som en beskattning enligt huvudregeln förutsätter.
Vidare torde enahanda undantag böra göras i fråga om vara, som införes
för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte. En dylik
undantagsbestämmelse — som torde ha förhållandevis ringa praktisk betydelse
— synes motiverad med hänsyn till svårigheten att i vissa av de nu
avsedda fallen fastställa varans pris vid försäljning till detaljhandlare.
Den nu ifrågasatta ändringen med avseende å beskattningen av importerade
varor bör medföra, att den skattskyldige skall vara pliktig att i samband
med införsel av vara, för vilken varuskatt skall utgå, avlämna en särskild
deklaration till ledning för skattens bestämmande. Beträffande sådan importerad
vara, för vilken varuskatten, enligt vad nyss anförts, även framdeles
bör uttagas enligt nu gällande regler, synes det dock icke erforderligt att avfordra
den skattskyldige någon deklaration; i sådana fall bör denne i stället
avgiva en skriftlig försäkran rörande ändamålet med införseln. Skattebelopp,
som framgår av deklarationen eller eljest uträknas av tullmyndigheten i
samband med införseln, bör liksom hittills påföras den skattskyldige vid
införseltillfället.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit kan en definitiv granskning av deklarationen
ofta icke utföras vid införseltillfället, varför möjlighet bör finnas
att verkställa en eftergranskning av deklarationen. Denna eftergranskning
bör, såsom jämväl generaltullstyrelsen förutsatt, handhavas av kontrollsly
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
Utskottet.
reisen. Eftergranskning torde i samma ordning böra ske jämväl av sådana
skriftliga försäkringar rörande ändamålet med varans införsel, som i det
föregående omförmälts.
Vad härefter angår dels beslutanderätten i fråga om åtgärder som kunna
föranledas av eftergranskningen och dels bestyret med uppbärandet och redovisningen
av felande varuskatt kan tvekan råda, huruvida dessa uppgifter
böra åvila kontrollstyrelsen eller generaltullstyrelsen. Vissa skäl kunna
anföras till stöd för den meningen, att uppgifterna borde åvila generaltullstyrelsen.
Å andra sidan skulle en dylik anordning innebära en omgång i
förfarandet utan att medföra några påtagliga praktiska fördelar. Vid sådant
förhållande har jag för min del ansett övervägande skäl tala för att uppgifterna
anförtros åt kontrollstyrelsen. Därest frågan löses i enlighet med vad
jag sålunda föreslår, torde kontrollstyrelsen böra vid handläggningen av
ärenden rörande varuskatt å importerade varor tillerkännas i huvudsak samma
befogenheter i förhållande till importören, som styrelsen redan nu äger
gentemot rörelseidkare som här i riket tillverkar skattepliktig vara.
En omläggning i fråga om sättet för uttagande av varuskatt å importerade
varor efter nu angivna linjer påkallar vissa ändringar i 3 och 8 §§ förordningen
örn varuskatt. Vidare torde vissa följdändringar böra vidtagas
med avseende å 10, 11 och 14 §§ samma förordning.»
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis förevarande
proposition nr 205, antaga vid propositionen fogat
förslag till förordning angående ändring i förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.
Stockholm den 21 mars 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
ELON ANDERSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Velander, friherre De
Geer, Ekman, Björnsson, Robert Berg, Herman Ericsson, Rosander och Carl Eric Ericsson
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg, Janson i Frändesta,
Falk, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Sundström i Skövde, Vigelsbo och Johansson
i Mysinge.
467571. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.