Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
1
]Nr IS.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 1 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 810).
I en den 22 februari 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 105, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen ali antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370).
Härigenom lörordnas, dels alt punkt 5 av anvisningarna till 21 § kornmunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives, dels ock att till anvisningarna till envar av 24 och 35 §§ samma
lag skall fogas en ny punkt, betecknad respektive punkt 5 och punkt 4,
av nedan angiven lydelse.
Anvisningar
till 21 §.
5. Till intäkt av jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på
grund av upplåten nyttjanderätt till fastigheten eller del därav, såsom arrende,
avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för servitut,
som vilar å fastigheten, m. lii. dyl. Vad nu sagts gäller dock icke beträffande
engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för
obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande under nyss angivna förhallanden
av mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar
eller anläggande av väg. flör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja
någon annan fastighet såsom lill skogsfång, mulbete eller dyl., skall
givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tillgodo
räknas som intäkt av fastigheten. I fråga örn för gemensamt behov avsatta
Milling till riksdagens protokoll 1946. 7 soini. A/'' 18. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar oell andra likartade samfälligheter,
som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall
som samfällighetens inkomst räknas även vad som in natura utdelats till
innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfälligheten. Då inkomsten
således beskattas hos samfälligheten (jfr 53 § 1 mom. f), följer härav, att
innehavare av fastighet, som har del i samfällighet av ovannämnda art, icke
är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom
utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått in natura eller i
penningar.
till 24 §.
5. Såsom intäkt av annan fastighet räknas icke engångsersättning vid
upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan fastighet för obegränsad
tid (jfr punkt 5 andra meningen av anvisningarna till 21 §).
till 35 §.
4. Lika med avyttring av fast egendom skall anses upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,
vilken därvid är alt betrakta som köpeskilling (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till 21 §). Avyttringen skall i sådant fall anses
hava omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför
i övrigt föreligga skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst
respektive avdragsgill realisationsförlust anses hava uppkommit.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering
av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.
I fråga om eftertaxering för år 1945 eller tidigare år skola äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Enligt 21 § d) kommunalskattelagen skall till intäkt av jordbruksfastighet
hänföras bl. a. arrende för utarrenderad fastighet, evad arrendet utgått i
penningar, varor eller tjänstbarheter, ävensom avgäld eller annan förmån,
som influtit till fastigheten på grund av servitut, upplåtelse av lägenhet eller
dylikt, så ock intäkt genom upplåtelse åt annan att i visst avseende tillgodogöra
sig eller utnyttja fastigheten eller del därav, såsom till sten-, torv-, gruseller
lertäkt eller dylikt, till bete, jakt eller fiske, till utvinnande av vattenkraft.
till framdragande av ledningar, till upplags- eller lastageplats med
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
mera sådant. Jämlikt 2 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
gälla samma bestämmelser även vid den statliga beskattningen.
Berörda bestämmelser Ira i praxis tillämpats så, att även engångsbelopp,
vilka utbetalats såsom ersättning för upplåtelse av egendom för all framtid,
i vissa fall tagits till beskattning.
I en den 20 november 1945 dagtecknad, inom finansdepartementet upprättad
promemoria har föreslagits sådan ändring i punkt 5 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen att engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt för obegränsad tid icke skall anses utgöra skattepliktig
intäkt.
över denna promemoria lia, efter remiss, yttranden avgivits av vissa myndigheter
och sammanslutningar.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»I departementspromemorian föreslås, att engångsersättning vid upplåtelse
för obegränsad tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt lill jordbruksfastighet
skall frikallas från beskattning. Detta förslag har i och för sig
tillstyrkts i nästan alla de i ärendet avgivna remissyttrandena. Även för egen
del finner jag bärande skäl tala för förslaget och förordar sålunda i princip
en lagstiftning i enlighet därmed. Icke minst angeläget anser jag det vara alt
den oklarhet i praxis, som nu synes råda beträffande skatteplikten för dylika
ersättningar, bringas ur världen.
I ett par yttranden har anmärkts, att skattefriheten icke borde omfatta
hela beloppet av de ersättningar, som bruka utbetalas vid upplåtelser av
ifrågavarande slag. I anledning därav vill jag framhålla, att den föreslagna
skattefriheten givetvis endast omfattar belopp som utgör ersättning för själva
upplåtelsen. Skulle viss del av det utbetalda beloppet hava annan karaktär,
t. ex. utgöra räntegottgörelse eller ersättning för avverkad skog, skola alltså
dylika belopp alltjämt beskattas såsom intäkt av kapital respektive av skogsbruk.
Måhända kan därvid uppkomma tvekan örn vad som bör hänföras till
ena eller andra kategorien. Denna fråga torde emellertid icke böra regleras
genom särskilda bestämmelser i författningstexten utan torde frågan få
överlämnas åt rättstillämpningen för besvarande.
I några yttranden har framhållits, att skattebefrielse eller skattelättnad bör
medgivas även beträffande engångsersättningar vid upplåtelser på viss angiven
tid. Dylika ersättningar äro emellertid, som i departementspromemorian
framhållits, av väsentligen annan karaktär än engångsersättningar vid allframtidsupplåtelser.
Därest särskilda regler skulle införas rörande beskattningen
av ersättningar vid upplåtelser på begränsad tid synes detta kunna ur
principiella synpunkter motiveras endast därmed att den skattskyldige eljest
skulle träffas av en opåkallat hård beskattning på grund av progressionen
vid den statliga beskattningen samt på grund av ränteförlust
genom att skatten uppbäres tidigare jin då ersättningen är fördelad på
årliga belopp. Att undanröja dessa olägenheter genom meddelande av specialregler
för de nu ifrågavarande ersättningarna synes emellertid mindre lamp
-
1
Bevillningsutskottets betänkande nr IS
ligt. Vad särskilt angår frågan örn progressionens verkningar — sorn följd avalf
en på flera år belöpande ersättning utbetalas på en gång — vill jag
erinra om, alt motsvarande spörsmål kan uppkomma jämväl med avseende
å intäkter av andra slag. Frågan torde därför böra upptagas i ett större sammanhang.
På grund av det anförda och då, såsom i departementspromemorian framhållits,
jämväl praktiska skäl tala för att skiljelinjen dragés mellan å ena
sidan belopp, som avser gottgörelse för inkomstförlust för all framtid, och
å andra sidan belopp, som avser ersättning för inkomstförlust för viss begränsad
tid, anser jag mig icke böra föreslå en utsträckning av skattefriheten
lill ersättningar av sistnämnda slag. Däremot är det uppenbart, att om en
upplåtelse formellt avser begränsad men reellt obegränsad tid — såsom vid
upplåtelse av vågrätt — den reella innebörden i upplåtelsen bör vara avgörande.
Att detta är förslagets ståndpunkt lärer framgå redan av det i för1''attningsförslaget
upptagna exemplet örn ianspråktagande av mark för anläggande
av väg.
I ett par remissyttranden har ifrågasatts införande av bestämmelser örn
frikallelse från inkomstbeskattning även av engångsersättning vid upplåtelse
för all framtid från annan fastighet än jordbruksfastighet. Det torde vara
tveksamt, örn icke sådan ersättning redan enligt 24 § kommunalskattelagen
i dess nu gällande lydelse får anses vara frikallad från skatteplikt. För att
undanröja tvekan härutinnan synes emellertid i anvisningarna lill nämnda
lagrum lämpligen kunna intagas en direkt föreskrift härom. Jag förordar
därför att i anvisningarna till 24 § införes ytterligare en punkt — punkt 5 —
av innehåll att engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till annan fastighet för obegränsad tid icke skall räknas såsom intäkt
av sådan fastighet.
I vissa yttranden har berörts frågan huruvida sådana ersättningar, som
nu föreslås skola frikallas från vanlig inkomstbeskattning, i stället böra
kunna bliva föremål för realisationsvinstbeskattning. I departementspromemorian
framhålles, att dylik ersättning principiellt bör inrymmas under reglerna
örn realisationsvinstbeskattning meri något förslag härom framlägges likväl
icke, enär fråga om beskattning för realisationsvinst i hithörande fall knappast
skulle uppkomma efter genomförande av den samtidigt föreslagna skattefriheten
för realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen allvist
egendom. Därest promemorieförslaget i sist angiven del — enligt vad jag
tidigare förordat — icke nu blir föremål för lagstiftning, kommer denna fråga
emellertid i ett annat läge. Olli vid samtliga avyttringar — alltså även tvångsvisa
sådana — beskattning för kapitalvinst alltjämt skall under vissa förutsättningar
förekomma, synes konsekvensen fordra att även kapitalvinst vid
upplåtelse av särskild rätt till egendom på obegränsad tid under samma
förutsättningar blir föremål för beskattning.
Givetvis kan det vid tillämpning av en sådan regel bliva svårt att bestämma
hur stor del av fastigheten — som förmögenhetsobjekt betraktad — sorn
skall anses lia »realiserats» genom upplåtelsen. Frågan torde emellertid
lieuillniiwsutskottetn betänkande nr IS. ,J
kunna lösas på så säll att fastighetsägaren anses lia genuin upplåtelsen avhänt
sig så stor del av fastigheten, som svarar mot ersättningsbeloppet, da
detta ställes i relation lill fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen.
Örn sålunda från en fastighet med elt värde av 100 000 kronor, som förvärvats
för 90 000 kronor, upplåtes en nyttjanderätt för all framtid mot
en engångsersättning av 10 000 kronor, skulle fastighetsägaren anses lia
realiserat V10 av fastigheten. »Vinsten» skulle alltså anses utgöra 1/<o X
100 000 — 1/io X 90 000 = 1 000 kronor. Som värde å fastigheten bör därvid
upptagas taxeringsvärdet eller, där delta icke anses motsvara fastighelens
allmänna saluvärde, eli på annat sätt uppskattat allmänt saluvärde vid
tiden för upplåtelsen av nyttjanderätten. — Skulle efter motsvarande beräkning
upplåtelsen få anses lia medfört realisationsförlust lör upplåtaren bör
givetvis även avdrag för sådan kunna medgivas.
Jag vill sålunda förorda, att i anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
införes en ny punkt, betecknad punkt 4, av innehåll i huvudsak, att
lika nied avyttring av fastighet skall anses upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken
därvid är att betrakta som köpeskilling, samt att avyttringen i sådant fall
skall anses hava omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet
utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen.
Jag torde i detta sammanhang även få erinra örn att, därest i ersättningen
för upplåtelsen ingår jämväl ersättning för å det upplåtna området växande
skog, detta delbelopp icke bör upptagas som intäkt av skogsbruk i det fall
att uppkommen vinst å upplåtelsen i dess helhet skall beskattas som realisationsvinst.
Vad härefter angår vissa i remissyttrandena berörda detaljfrågor och därvid
först lantbruksförbundets förslag örn uppmjukning av gällande regler
för beskattning av uppburen engångsersättning vid upplåtelse av upplagsplats
torde redan promemorieförslaget innebära, att sådan ersättning blir
befriad från inkomstbeskattning i de fall där upplåtelsen i realiteten innebär
ett avstående av viss del av fastigheten. En särskild bestämmelse härom är
sålunda icke erforderlig. Vad åter angår förbundets anmärkning, att avdrag
i förvärvskällan jordbruksfastighet borde kunna medgivas för värdeminskning
å stenbrott, grustäkt och dylikt, avser denna anmärkning en fråga som
icke lämpligen bör upptagas lill behandling i nu förevarande sammanhang.
I anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört vill jag framhålla,
att utgiven engångsersättning av det slag, varom här är fråga, i allmänhet
icke torde enligt gällande lag vara avdragsgill hos utgivaren. Det
torde emellertid icke vara nödigt alt lynga lagtexten med en uttrycklig bestämmelse
härom.
Den i departementspromemorian föreslagna avfattningen av punkt 5 av
anvisningarna till lil kommunalskaltelagen torde — frånsett viss lönnell
justering — kunna godtagas utom såtillvida ali lill följd av en anmärkning
av svenska vattenkraftföreningen orden »av mark enligt vattenlagen» synas
böra ulbytas mot orden »av mark eller strömfall enligt vattenlagen».
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
Utskottet.
Med hänsyn till att ersättningar av förevarande slag i åtskilliga fall torde
ha utbetalats under år 1945 i samband med ianspråktagande av mark för
flygfält och andra militära ändamål m. m., synas de föreslagna författningsändringarna
böra träda i kraft så fort som möjligt. Jag förordar därför —
såsom i det vid departementspromemorian fogade författningsutkastet jämväl
föreslagits — att ändringarna skola träda i kraft omedelbart efter utfärdandet
av författning i ämnet och tillämpas redan vid 1946 års taxering.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 105, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag örn ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 3701.
Stockholm den 21 mars 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
ELON ANDERSSON.
N ä roar a n d e:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Velander, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Robert Berg, Herman Ericsson, Rosander och Carl Eric Ericsson samt
tran andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg, Janson i Frändesta,
hålk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Sundström i Skövde och
Vigelsbo.
467550. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.