6
Riksdagens skrivelse nr 440.
Nr 440.
Godkänd av första kammaren den 30 juni 1945.
Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1945.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om
anskaffning av två kortvågssändare.
(Statsutskottets utlåtande nr 201.)
Till Konungen.
I de likalydande motionerna 1:328 och II: 517 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att två kortvågssändare, huvudsakligen i enlighet med förslag av
1943 års rundradioutredning, skola anläggas, att riksdagen måtte hemställa hos
Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga telegrafstyrelsen att av tillgängliga
medel anskaffa sådana delar till dessa anläggningar, varmed icke utan
olägenhet kan anstå, samt att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj :t för 1946
års riksdag måtte framlägga detaljerat förslag angående ifrågavarande kortvågssändare.
I sin skrivelse till Kungl. Maj :t örn utredning rörande rundradiorörelsen uttalade
1943 års riksdag vissa önskemål rörande förbättrade tekniska resurser
för kortvågssändningar till utlandet. I direktiven för den därefter i enlighet
med riksdagens hemställan tillsatta utredningen, 1943 års rundradioutredning,
återgavs vad riksdagen i avseende härå uttalat.
Rundradioutredningen trädde i verksamhet under sommaren 1943 och avlämnade
i februari 1944 förslag rörande kortvågssändningar till utlandet. Förslaget
har emellertid icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Såsom i förevarande motioner angivits, har rundradioutredningen ägnat behovet
av förbättrade kortvågssändningar ingående uppmärksamhet. Utredningen
har trätt i personlig kontakt med representanter för näringslivet samt
organisationer, föreningar, statliga utredningar m. fl., vilka med ledning av erfarenheter
från sin verksamhet kunde förväntas ha bildat sig en uppfattning
rörande det aktuella och framtida behovet å ifrågavarande område. Från samtligas
sida har inför utredningen hävdats, att de nuvarande resurserna vore
otillräckliga samt att snara åtgärder i förbättrande syfte vore påkallade. För
egen del har utredningen med instämmande i vad sålunda anförts framför allt
understrukit angelägenheten för svensk rundradio att genom tillfredsställande
teknisk utrustning skapa förutsättningar för deltagande från svensk sida i det
internationella samarbetet å rundradions område. I detta hänseende får riksdagen
anföra följande.
Vid tiden närmast före krigsutbrottet hade de tidigare mera trevande försöken
till internationellt samarbete beträffande rundradion börjat finna fastare
former. Radiotjänst hade sålunda trätt i närmare kontakt med vissa utländska
radioföretag, framför allt de nordiska. Kriget medförde självfallet ett avbrott
härutinnan, men under dess slutskede lia överläggningar ägt rum med såväl in
-
Riksdagens skrivelse nr i 10.
7
ternationella radiounionen i Bern som utländska radioföretag om ett upptagande
av det före kriget påbörjade samarbetet, därvid betydande utvidgningar planerats.
Särskild uppmärksamhet har ägnats åt frågan örn utbyte av program de olika
radioföretagen emellan. Med de europeiska länderna kan ett sådant utbyte ordnas
genom att programmen överföras per tråd till de utländska företagen för
återutsändning. Beträffande de transoceana länderna måste däremot överföringen
ske per kortvåg, varvid kräves att utsändningarna äro av tekniskt god kvalitet
samt att programmen utsändas direkt och ej genom användning av på förhand
gjorda inspelningar. Det måste härvidlag konstateras, att de nuvarande svenska
kortvågssändarna icke fylla måttet i fråga örn sändningarnas tekniska kvalitet.
Tillfredsställande hörbarhet kan sålunda vid direktutsändning till transoceana
länder med nuvarande tekniska resurser icke erhållas annat än vid gynnsamma
atmosfäriska förhållanden och i regel å tider på dygnet, som för de mottagande
radioföretagen icke äro önskvärda. Då vidare en direktsändning av kostnadsskäl
ej kan upprepas till dess programmet kunnat tillfredsställande uppfattas
och då utsändning av på förhand inspelade program icke accepteras av de berörda
radioföretagen, har den svenska rundradiorörelsen ett föga gynnsamt utgångsläge
vid förhandlingar rörande utbytesprogram.
Det torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att enligt en av radiounionen
år 1942 upprättad sammanställning endast Belgien, Finland och Portugal
vid nämnda tidpunkt hade kortvågssändare av ungefär samma låga effekt
som våra bägge 12 kW sändare. I övrigt hade sändarna i de nio länder sammanställningen
omfattade betydligt högre effekt.
Ett annat spörsmål, som med hänsyn till därmed förenade kommersiella och
ekonomiska fördelar icke bör förbigås, är frågan örn radiotelefoni. Före kriget
användes radioöverföring per kortvåg för telefonförbindelse mellan länder, belägna
på stort avstånd från varandra, exempelvis mellan vissa europeiska länder
å ena sidan samt Nord- och Sydamerika å den andra. Krigsförhållandena ha
visserligen medfört en förskjutning från telefon- till telegrafförbindelser, men
all sannolikhet talar för att telefontrafiken per radio över världshaven efter
kriget med hänsyn till teknikens utveckling och behovet av snabba förbindelser
för det internationella handelsutbytet kommer att erhålla en betydande omfattning.
Även örn de föreslagna svenska kortvågssändarna i första hand äro avsedda
för rundradioändamål, torde de i viss utsträckning kunna användas för
radiotelefoni.
De synpunkter, som i motionerna anförts rörande behovet av förbättrade
kortvågssändare, ha av naturliga skäl i främsta rummet tagit sikte på detta behov
med tanke på utländska, framför allt transoceana länder. Det bör emellertid
icke bortses från att förbättrade kortvågssändare, förlagda exempelvis till Hörby,
skulle skapa betydligt förbättrade lyssningsmöjligheter för de delar av norra
Sverige, som för närvarande äro sämst ställda i detta hänseende.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att verkställda utredningar bestyrka
den uppfattningen örn behovet av förbättrade kortvågssändare, åt vilken 1943
års riksdag gav uttryck. Å andra sidan bör beaktas, att ett realiserande av
rundradioutredningens förslag är förenat med betydande engångs- och årliga
driftkostnader. Med hänsyn härtill anser sig riksdagen icke nu böra fatta beslut
rörande utgifter av denna storleksordning, innan frågan varit föremål för
Kungl. Maj :ts bedömande. Riksdagen finner sig fördenskull icke böra bifalla
de motionsvis framförda förslagen. Emellertid förväntar riksdagen, att frågan
örn förbättrade kortvågssändare underkastas prövning av Kungl. Maj :t och att
därav föranlett förslag snarast förelägges riksdagen.
8
Riksdagens skrivelse nr 440—441.
Riksdagen har funnit motionerna 1:328 och II: 517 icke böra föranleda annan
riksdagens åtgärd än att riksdagen för Kungl. Majit velat giva till känna vad
riksdagen ovan anfört.
Stockholm den 30 juni 1945.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 441.
Godkänd av första kammaren den 30 juni 1945.
Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1945.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vackla motioner angående
upprättande av sjöfärtsförbindelser mellan Gotland
och fastlandet i statlig regi.
(Statsutskottets utlåtande nr 203.)
Till Konungen.
I de likalydande motionerna 1:134 och II: 249 har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av frågan om upprättande
av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi samt framläggande
av förslag i ärendet för riksdagen.
Frågan om Gotlands kommunikationer och främst öns förbindelser med det
övriga Sverige är ej endast för öns befolkning utan även mera allmänt nationellt
sett en betydelsefull angelägenhet. Värdet av den utbyggnad av öns vägar, som
skett på senare tid, bör visserligen ej underskattas, men i övrigt måste sägas,
att öns kommunikationsförhållanden ej till fullo vunnit det beaktande, som varit
betingat av öns avskilda läge. Detta gäller ej endast Gotlands genom öbefolkningens
egna ansträngningar åstadkomna smalspåriga järnvägsnät utan främst
öns förbindelser med fastlandet. I detta avseende förtjänar också omnämnas
ett av Gotlands handelskammare tidigare till emigrationsutredningen gjort uttalande,
vari med rätta framhölls att i ett land med de stora avstånd, som Sverige
har, ett lämpligt ordnat kommunikationsväsen måste vara en det ekonomiska
livets mäktigaste hävstång.
Gotlands föreningsnämnd, som är en representation för samarbete mellan
länets ekonomiska föreningar inom jordbruk, skogsbruk, mejeri- och slakterinäring
och vars omdöme på grund av öns näringsförhållanden förtjänar särskilt
beaktas, har tillstyrkt en utredning av frågan. Såsom även Sveriges lantbruksförbund
anfört borde det ligga i det allmännas intresse att en objektiv
undersökning rörande särskilt taxesättning och tredje-klasspassagerartrafiken
verkställes. Skäl synes också, enligt riksdagens mening, föreligga för en omprövning
huruvida den använda båtmaterielen fyller de anspråk, som kunna
ställas på fartyg, använda för så viktiga transportuppgifter som gotlandsbolagets
och å leder med så påfrestande väderleksförhållanden som dem mellan Got
-