Riksdagens skrivelse nr 354.
1
Nr 354.
Godkänd av första kammaren den 19 juni 1945.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1945.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46
till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 185.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
116 och 192) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 dels till Bidrag till instituten för
socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning ett anslag av 234 500
kronor, dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal
och social tjänst ett anslag av 10 000 kronor, dels ock till Folkhögskolor:
Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett reservationsanslag av
15 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 153, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
9 februari 1945, föreslagit riksdagen att
dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 234 500 kronor;
dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal
och social tjänst för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 10 000 kronor;
dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs för
budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1015. l!t sami. Nr SS/f.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 354.
I. Socialinstitutens uppgifter.
Till vad departementschefen i detta sammanhang anfört har riksdagen
givit sin anslutning. I likhet med departementschefen finner riksdagen det
sålunda befogat, att socialinstituten med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter
som åligga dem erhålla stöd av det allmänna i större utsträckning än
hittills varit fallet.
II. Utbildningens organisation m. m.
A. Huvudkurserna.
Den föreslagna omorganisationen innebär att ytterligare en studielinje skall
tillkomma vid socialinstitutet i Stockholm, nämligen den socialkamerala, vilken
närmast återgår på de försök, som gjorts vid det nyinrättade institutet i Göteborg.
I likhet med arbetsmarknadskommissionen och Överståthållarämbetet
vill riksdagen understryka att en för långt driven specialisering kan innebära
vådor för de studerande, vilkas möjligheter att välja mellan olika arbetsfält
härigenom kunna begränsas. Även ur de mindre kommunernas, särskilt landsbygdskommunernas
synpunkt innebär en långt driven specialisering allvarliga
risker. Den nya socialkamerala eller socialkommunala linjen bör emellertid
kunna tillgodose behovet av allsidig utbildning för kommunalkamrerare i
landskommunerna, under det att den kamerala linjen i sin föreslagna utformning
väsentligen är avsedd för de större städerna. Riksdagen har därför i
likhet med departementschefen funnit sig kunna tills vidare godtaga den föreslagna
linjefördelningen under förutsättning att institutens styrelser, där så
finnes påkallat, kunna vidtaga erforderliga jämkningar. Riksdagen har sig
bekant att ledningen för institutet i Stockholm under sin hittillsvarande verksamhet
sökt bilda sig en uppfattning örn sina elevers verksamhet även efter
avlagd examen och förutsätter att detta vid båda instituten kommer att ske
även i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de erfarenheter,
vilka kunna vara ägnade att belysa frågan huruvida samtliga de nämnda
studielinjerna äro erforderliga.
Beträffande den teoretiska undervisningen har riksdagen icke kunnat underlåta
att fästa sig vid att i åtskilliga yttranden kritik riktats mot att så
stort utrymme tillmätts ämnet nationalekonomi. Sålunda ha både socialstyrelsen,
filosofiska fakulteten vid Lunds universitet, flertalet inom styrelsen för
socialinstitutet i Stockholm, centralförbundet för socialt arbete, svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet samt svenska landskommunernas förbund
ansett mer eller mindre radikala begränsningar i detta hänseende påkallade,
medan däremot allenast styrelsen för socialinstitutet i Göteborg och svenska
stadsförbundet hävdat en motsatt uppfattning. I detta sammanhang må
framhållas, att två ledamöter av socialutbildningssakkunniga i särskilt yttrande
framställt kritik mot den föreslagna beräkningen av studietidens längd
och därvid särskilt framhållit, att det avsedda kunskapsmåttet i national
-
3
Riksdagens skrivelse nr 354-
ekonomi icke torde kunna inhämtas inom den beräknade tiden. Riksdagen
delar för sin del departementschefens mening örn värdet av en undervisning
som ger vana att se problemen i större sammanhang men finner å andra sidan
att betydelsen av detta moment ej får överdrivas på bekostnad av en nödvändig
begränsning av studietiden. Även om, såsom departementschefen framhåller,
den för ämnet nationalekonomi beräknade studietiden av ungefär två
månader knappast för närvarande kan reduceras, finner riksdagen det önskvärt
att någon ökning därutöver icke utan starka skäl bör komma i fråga.
Vidare finner riksdagen det påkallat, att frågan örn de nationalekonomiska
studiernas omfattning och värde ur praktisk synpunkt upptages till förnyad
omprövning, då större erfarenhet kunnat vinnas rörande de utexaminerades
duglighet för skilda uppgifter.
Även när det gäller den ''praktiska utbildningen vill riksdagen understryka
departementschefens uttalande att de erfarenheter som kunna vinnas i längden
måste bli utslagsgivande.
Frågan om inträdesfordringarna till socialinstituten har upptagits till ingående
diskussion av såväl departementschefen som de sakkunniga. Den lösning
som förordats innebär att antalet av de studenter vilka skola kunna antagas
utan inträdesprov begränsas till 70 per år vid institutet i Stockholm.
Tillträdet för dem, som sakna högre skolbildning, skall vidare underlättas
därigenom att tills vidare vid en folkhögskola inrättas en samhällsvetenskaplig
tredje årskurs, vid vilken betyg skola givas. De som med goda betyg
genomgått sådan kurs skola i likhet med den nyssnämnda kategorien av högst
70 studenter kunna vinna inträde vid socialinstituten utan särskilt inträdesprov.
Riksdagen skulle i och för sig finna det tilltalande örn — såsom landsorganisationen
förordat — för alla sökande gemensamma inträdesprov kunde anordnas
vid socialinstituten. De praktiska skäl, vilka anförts mot en sådan lösning,
synas emellertid vara övertygande, och riksdagen finner därför ej skäl
till erinran mot departementschefens yttrande i detta hänseende.
Vad åter beträffar den föreslagna samhällsvetenskapliga tredje årskursen
vid folkhögskolorna finner riksdagen att en utbildningskurs av detta slag i och
för sig skulle kunna få ett betydande värde både ur den allmänt medborgerliga
bildningens synpunkt och såsom en förberedelse för dem som ämna söka
inträde vid något av socialinstituten. Kursens föreslagna organisation är emellertid
ägnad att väcka vissa farhågor. Folkhögskolans centrala uppgift, den
medborgerligt fostrande verksamheten, kan möjligen röna mindre fördelaktiga
verkningar genom tillkomsten av en tredje årskurs, vid vilken betyg skola ges
och som är avsedd som förberedelse för annan högre utbildning av specialiserad
karaktär. Skola å andra sidan graderade betyg icke förekomma, torde emellertid
konsekvensen kräva, att de som efter genomgång av en sådan kurs söka inträde
vid socialinstituten i likhet med flertalet övriga sökande underkastas inträdesprov.
Riksdagen beaktar de fördelar för denna kategori av sökande, vilka
4
Riksdagens skrivelse nr 35 Jf -
skulle kunna följa nied den av departementschefen föreslagna anordningen,
men måste för sin del tillmäta de ovan anförda riskerna för folkhögskolans allmänna
karaktär större betydelse. Riksdagen anser sig sålunda kunna bevilja
anslag till den föreslagna, försöksvis anordnade kursen endast under förutsättning
dels att denna icke får karaktären av tredje årskurs utan blir en fristående,
till viss folkhögskola förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen, dels ock att
graderade betyg icke skola förekomma. I enlighet med vad departementschefen
framhållit bör skolöverstyrelsen med särskild uppmärksamhet följa
kursen och med stöd av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning
av de berörda problemen ur alla ifrågakommande synpunkter.
Riksdagen vill beträffande socialinstitutens inträdesfordringar slutligen understryka,
att en allmän ökning av förpraktiktiden utöver det normala måttet
bör motarbetas. Detta utesluter dock icke, att väl vitsordad förpraktik av
väsentligt större omfattning än den reguljära kan tillmätas ett betydande
värde.
B. Särskilda utbildningsfrågor.
I likhet med socialutbildningssakkunniga har departementschefen funnit sig
icke kunna tillstyrka anordnandet av en lägre utbildningslinje inom socialinstitutens
verksamhetsområde. Under remissförfarandet ha emellertid mot denna
mening rests bestämda invändningar, vilka enligt riksdagens mening icke bort
utan vidare avvisas. Inom den kommunala förvaltningen finnas åtskilliga befattningshavare,
vilka stanna kvar på tjänster, för vilka den högre utbildningen
innebär en överkvalificering. Det är visserligen riktigt, att det i många fall
ej i förväg kan avgöras, i vilka fall så sker, och att möjlighet till framtida
befordran således bör stå öppen för de lägre befattningshavarna. I den mån för
detta ändamål erfordras ytterligare utbildning, kan man emellertid påräkna,
att vederbörande kommuner bevilja sina tjänstemän för ändamålet erforderlig
ledighet. Farhågorna för att en lägre utbildning skulle så att säga
konkurrera ut den högre synas dessutom vara överdrivna. Att märka är
att exempelvis på det tekniska området tillvaron av gymnasieutbildade ingenjörer
alls icke gjort högskoleingenjörerna överflödiga. Med hänsyn till de uttalanden
som gjorts i ett flertal remissyttranden anser riksdagen det önskvärt
att en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg verkställes beträffande frågan,
huruvida och på vilket sätt vid sidan av den föreslagna partiella utbildningen
även en lägre utbildningskurs bör anordnas.
I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit riksdagen
anledning till erinran eller uttalande.
C. Socialinstitutens förhållande till universitet och högskolor.
Viktiga skäl tala enligt riksdagens mening för att vägar till universitet och
högskolor öppnas för dem som utan föregående studentexamen genomgått
socialinstituten. Det förefaller i och för sig lämpligt att detta sker genom en
Riksdagens skrivelse nr 854.
5
allmän föreskrift, innefattande bestämmelser örn den komplettering av språkkunskaperna,
som kan vara erforderlig. Å andra sidan måste väsentlig betydelse
tillmätas de invändningar mot sakkunnigförslaget, som i denna del
gjorts av universitetskanslern. Den slutliga lösningen av frågan torde därför
böra anstå till dess sådan erfarenhet vunnits, att efter ytterligare utredning
generella bestämmelser kunna utfärdas.
I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit riksdagen
anledning till erinran eller uttalande.
III. Utbildningskapaciteten.
Mot de beräkningar av den erforderliga utbildningskapaciteten, vilka gjorts
av socialutbildningssakkunniga, finner riksdagen i likhet med departementschefen
icke skäl att göra någon erinran.
IV. Studietidens ekonomi.
I likhet med departementschefen finner sig riksdagen med hänsyn till i detta
fall föreliggande särskilda omständigheter kunna bifalla att kurs- och examensavgifterna
borttagas.
Vad därefter beträffar stipendierna har departementschefen förordat att
understöd skall utgå i huvudsak efter de normer, som gälla för stipendier till
elever vid bland annat folkhögskola. Med hänsyn till vad Kungl. Maj-.t i
nämnda avseende föreslagit innevarande års riksdag har det högsta stipendiebeloppet
beräknats till 75 kronor per månad.
Riksdagen får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av
ovannämnda förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad
åt eleverna vid folkhögskola i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl talade
för principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader
för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier, helt eller delvis
av statsmedel. Sedermera har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom i skrivelsen nr 351
uttalat, att starka skäl talade för den principen, att stipendierna för såväl teoretiska
som praktiska studier för helt obemedlade studiebegåvade lärjungar
från både landsbygden och städer och tätorter avpassades så, att de i huvudsak
gåve full behovstäckning. Riksdagen förutsatte, att samtliga stipendiefrågor
av detta eller liknande slag om möjligt redan vid nästa års riksdag
komme att lösas i överensstämmelse med den sålunda angivna principen. I
avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss mån tillmötesgå
det ovannämnda önskemålet fann riksdagen sig böra redan nu vidtaga
en jämkning i det beträffande ungdom från landsbygden föreslagna högsta
stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten önskvärd
rörelsefrihet vid stipendieutdelningen ansåg riksdagen att i särskilda fall,
6
Riksdagens skrivelse nr 354-.
nämligen då det vöre fråga om helt obemedlade lärjungar, stipendiebeloppet
borde kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.
Riksdagen finner de skäl, vilka föranlett ifrågavarande jämkning av stipendiebeloppen
beträffande den sistnämnda gruppen av studerande ungdom,
vara tillämpliga även i fråga örn de studerande vid socialinstituten. Till följd
av utbildningstidens fördelning på teoretiska studier och praktik stöter det
emellertid i detta fall på svårigheter att fastställa ett visst högsta stipendiebelopp
för läsår. Riksdagen har därför — med tillämpning av de grunder vilka
föranlett den ovannämnda beräkningen av ett högsta stipendiebelopp av 800
kronor för läsår — beslutat, att beträffande de studerande vid socialinstituten
tills vidare under nästa budgetår stipendiebeloppen i särskilda fall, nämligen
då det är fråga örn helt obemedlade lärjungar, må kunna stiga till 90
kronor för månad, dock för hela studietiden högst 1 900 kronor. Till frågan
om medelsbehovet för ändamålet återkommer riksdagen i det följande.
Departementschefen har icke föreslagit att någon central myndighet erhåller
i uppdrag att handhava stipendietillsättningen. Riksdagen har icke funnit
något att invända häremot, enär anslagen för stipendier fördelas på de
båda socialinstituten, och riksdagen förutsätter, att socialinstitutens organ vid
tillämpning av de ovan förordade grunderna för utdelningen av stipendier
komma att samråda med studielånenämnden.
Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört har icke givit
riksdagen anledning till erinran eller uttalande.
V. Socialinstitutens administration m. m.
A. Personalfrågor.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning om vikten av att socialinstituten
få en ur olika synpunkter högt kvalificerad lärarkår och att inrättandet
av ett antal fasta lärarbefattningar icke längre torde kunna uppskjutas.
Å andra sidan torde det, som av departementschefen i likhet med universitetskanslern
framhållits, icke vara nödvändigt att kräva docentkompetens av
samtliga dessa lärare. När det gäller antalet har i ett pär remissyttranden,
bland annat av styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, gjorts gällande att
någon fast lärarbefattning i nationalekonomi icke skulle vara erforderlig och
att därför vid institutet i Stockholm endast tre fasta lärartjänster skulle behöva
nyinrättas. Någon nämnvärd ekonomisk besparing uppkommer icke genom
denna inskränkning, enär anlitandet av utomstående lärarkrafter torde
draga ungefär samma kostnader som åtgå till avlönande av en fast anställd
lärare. Med hänsyn jämväl till vad riksdagen tidigare anfört rörande en omprövning
av det utrymme, vilket bör tillmätas ämnet nationalekonomi, synes
det dock riksdagen lämpligt att lärarbefattningen i detta ämne ej får fast karaktär
förrän närmare erfarenhet vunnits.
Vad därefter beträffar lönerna för lärare och övriga befattningshavare vid
7
Riksdagens skrivelse nr 354.
instituten har departementschefen föreslagit att dessa skola beräknas i enlighet
med vissa lönegrader i civila icke-ordinarie-reglementets löneplan Eo, trots att
instituten bevara sin ställning av särskilda, halvstatliga stiftelser. Sålunda
skulle lönerna beräknas enligt lönegrad Eo 28 för fast anställda lärare i examensämnen,
Eo 26 för lärare i praktisk socialvård, Eo 22 för bibliotekarien
och Eo 16 för de biträdande lärarna i praktisk socialvård. Riksdagen, som i likhet
med departementschefen funnit det lämpligt att de fast anställda lärarna i
examensämnena erhålla samma löneförmåner som lektorer, finner lönen för
dessa böra beräknas i enlighet med löngrad A 27. I övrigt torde löneplan Eo
kunna ligga till grund för löneberäkningarna. Departementschefens förslag
föranleder härvidlag från riksdagens sida ingen annan erinran än att bibliotekarietjänsten
bör, med hänsyn till att de därmed förenade åliggandena numera
äro så omfattande att befattningen har karaktär av heltidstjänst och till den
ståndpunkt innevarande års riksdag intagit till löneställningen för jämförliga
befattningar vid statens arkiv, bibliotek och museer, avlönas i enlighet med
lönegraden Eo 23. Riksdagen förutsätter härvid att krav på avlagd licentiatexamen
uppställes för befattningen.
I avvaktan på att pensionsfrågan för institutets lärare och tjänstemän finner
sin lösning torde mot de vanliga pensionsavdragen svarande belopp tills vidare
böra innehållas vid lönernas utbetalande.
Departementschefens yttrande i denna del ger i övrigt icke anledning till
någon erinran från riksdagens sida.
B. Socialinstitutens ledning m. m.
Vad departementschefen anfört har icke givit riksdagen anledning till annat
uttalande, än att riksdagen vill framhålla, att staten bör vara minst lika starkt
företrädd som Stockholms stad i ledningen för socialinstitutet i Stockholm.
VI. Lokalfrågor.
Vad departementschefen i denna del anfört har icke givit riksdagen anledning
till erinran eller uttalande.
VII. Anslagsberäkningar.
Bidragsanslaget till socialinstituten.
Med hänsyn till vad riksdagen i det föregående anfört beträffande grunderna
för de högsta stipendiebeloppens beräkning torde en mindre jämkning av anslagsbeloppen
bli erforderlig. Riksdagen har därför beslutat, att för budgetåret
1945/46 anslaget till Stockholmsinstitutet höjes med 3 000 kronor till 153 000
kronor och anslaget till Göteborgsinstitutet med 1 500 kronor till 86 000
kronor.
I övrigt har vad departementschefen under detta avsnitt anfört icke givit
riksdagen skäl till erinran eller uttalande.
8
Riksdagens skrivelse nr 354-
Anslag till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal
och social tjänst. Anslag till förberedande samhällsvetenskaplig
kurs vid folkhögskola.
De av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna föranleda från riksdagens
sida icke någon erinran. I detta sammanhang vill riksdagen likväl erinra
därom att riksdagen i det föregående funnit sig kunna bevilja anslag till
förberedande samhällsvetenskaplig kurs vid folkhögskola under förutsättning
bland annat att denna blir fristående och icke får karaktären av tredje årskurs.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och
forskning för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett anslag
av 239 000 kronor;
dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och
social tjänst för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett
anslag av 10 000 kronor;
dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs för budgetåret
1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av
15 000 kronor.
Stockholm den 19 juni 1945.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1945 Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.
45*374