10 Riksdagens skrivelse nr 290—291.
ning som huvudort för Tornedalen oell det naturligt avgränsade handelsområdet
däromkring.
Under framhållande av att sedan hamnen nu med stora kostnader anlagts densamma
borde på lämpligt sätt förbindas med Haparanda och det trafiknät, som
utgrenar sig därifrån, fann 1935 års riksdag anledning fästa Kungl. Maj :ts
uppmärksamhet på denna angelägenhet. Efter snart tioåriga utredningar synas
vidtagna åtgärder inskränka sig till ett år 1943 av statens järnvägar med en
enskild företagare i Haparanda ingånget avtal örn visst trafiksamarbete i fråga
om expedieringen av gods till och från hamnen. Såsom av ett från länsstyrelsen
i Norrbottenslän av riksdagens vederbörande utskott införskaffat yttrande framgår
kan den sålunda träffade överföringsanordningen ej anses tillfredsställande.
Hamnen har i anläggning kostat 1 015 000 kronor, vilket belopp helt fallit på
staten så när som på ett bidrag från Haparanda stad på 40 500 kronor. Kostnaderna
för ett hamnspår den något över 15 km. långa sträckan mellan hamnen
och staden beräknas numera av järnvägsstyrelsen till cirka 2 000 000 kronor.
Därest med hänsyn till de höga kostnaderna anläggningen av detta järnvägsspår
till hamnen ej för närvarande anses möjlig, borde dock en bättre överföringsorganisation
kunna utan alltför stor ytterligare tidsutdräkt åstadkommas. Överhuvud
bör skäligen kunna förväntas, att genom samverkan mellan järnvägsstyrelsen
och Haparanda stad sådana anordningar i transport- och taxehänseende
träffas, att hamnen kan fylla sitt syfte.
Med åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen, i anledning
av motionerna 1: 236 och II: 399, hos Kungl. Maj :t anhålla örn åtgärder för tillgodoseende
av behovet av bättre anordningar för överföring av gods till och från
Haparandahamn.
Stockholm den 26 maj 1945.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 291.
Godkänd av första kammaren den 26 maj 1945.
Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1945.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om
utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri
i Norrbotten.
(Statsutskottets utlåtande nr 133.)
Till Konungen.
I de likalydande motionerna 1:98 och II: 170 har hemställts, dels att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla örn skyndsam och objektiv utredning
rörande möjligheterna att snarast möjligt, med utnyttjande av malmer,
vattenkraft och andra naturtillgångar inom Norrbotten, utvidga malmförädlingen
därstädes och att föra densamma fram till en högre grad än nu är fallet,
Riksdagens skrivelse nr 291.
11
t. ex till billcts, platiner, liandels,jära oell stål samt även manufaktur av olika
slag och till en myckenhet, som gör vårt land oberoende av import och därtill
gör det möjligt att återvinna något av den ställning Sverige tidigare intog på
exportmarknaden, dels ock att riksdagen till utbyggande av Harsprånget i Lule
älv under utgifter för kapitalökning för budgetåret 1945/46 måtte anvisa ett
investeringsanslag av 5 000 000 kronor.
I full insikt örn att en avsevärd del av landets stora malmtillgångar även
framdeles komma att exporteras framhålla motionärerna, att detta förhållande
ej borde hindra uppkomsten av en betydande järnindustri i Norrbotten. En
dylik inhemsk bearbetning av norrbottcnsmalmon till järn och stål borde tvärtom
kunna bli ett verksamt stöd för den övriga svenska järnindustri, som specialiserat
sig på mera hög-förädlade produkter.
Ej endast med tanke på Norrbottens försörjningsmöjligheter utan även rent
nationellt sett måste riksdagen finna dessa synpunkter beaktansvärda. Redan
i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan staten oell Grängesbergsbolaget
utgicks allmänt ifrån, att malmen från de norrländska malmfälten skulle förädlas
jämväl inom landet. Härpå borde, såsom dåvarande departementschefen
uttryckte det, alla strävanden inriktas. I överensstämmelse med denna tanke har
också sedan gammalt Luossavaarabolagets uppgift i dess bolagsordning angivits
vara ej endast att idka gruvdrift utan ock att driva malmförädlingsverksamliet.
I anslutning till riksdagens tidigare vid skilda tillfällen uttalade mening
vill riksdagen framhålla angelägenheten av att staten söker bidraga till
att en vidsynt malmförsäljningspolitik föres.
Aven på ett annat mycket avgörande område kan staten stödja uppkomsten
av en metallurgisk industri i Norrbotten, nämligen genom att säkra en riklig
tillgång till elektrisk energi till billigt pris. Genom de stora kraftbelopp till
lågt pris, som kunna erbjudas vid Harsprånget, bär frågan örn utbyggnad av
detta fall kommit att intaga en central plats vid bedömningen av Norrbottens
industriproblem. Det bör därför med tillfredsställelse konstateras, att vattenfallsstyrelsen
nu kunnat framlägga förslag örn igångsättande av förberedande
arbeten för detta utbyggnadsföretag. Den preliminärt beräknade byggnadskostnaden,
380 kr. per kilowatt, bestyrker förhoppningarna örn alt kraften skall
kunna levereras till ett jämförelsevis måttligt pris.
Vid ali industriell planläggning äro, såsom riksdagen tidigare år 1944 vid sitt
förordande av en skyndsam utredning rörande Harsprånget framhöll, I ransportkostnaderna
en viktig faktor. På grund av de ovanligt stora avstånden och de
långa avbrotten i sjöfarten vintertid gäller detta i all synnerhet Norrbotten.
Efter den nu genomförda elektrifieringen av norra stambanan ända upp till
Boden, där den sedan gammalt elektrifierade riksgränsbanan tar vid, bör taxepolitiken
— utan eftersättande av järn vägsekonom iskt sunda tarifferingsnor:mer
— kunna inriktas på att särskilt vad massgodset beträffar bjuda billiga
transporter. Framför allt gäller detta på de långa avstånden.
I motionerna framhålles, att den helt förändrade situation, som kriget medfört
på järn- liksom också på malmmarknaden, kan göra det synnerligen befogat
med en undersökning örn hithörande svenska industrigrenars framtidsutsikter
ej endast på den egna utan även på exportmarknaden. Även i detta avseende
finner riksdagen motionärernas synpunkter äga berättigande.
Norrlandskommittén har i sitt utlåtande framhållit, att kommittén är synnerligen
intresserad av att en utvidgad malmförädling i Norrbottens län blir föremål
för utredning. Kommittén anser emellertid, att de allmänna förutsättuin
-
12
Riksdagens skrivelse nr 291—292.
gärna för näringslivet i Norrland bättre borde klargöras dessförinnan, en fråga
som kommittén har under utredning.
Det synes dock riksdagen väl befogat, att en specialutredning företages rörande
de spörsmål, som i motionen upptagits, jämsides med de utredningar i
hithörande ämnen, som norrlandskommittén har under behandlng. Vid en sådan
utredning bör — i enlighet med vad kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
framhållit i sitt utlåtande av den 14 november 1944 angående byggande
av thomasverk vid Norrbottens Järnverk — även järnverkets ställning
och förhållande till den mellansvenska järnindustrien upptagas till förutsättningslös
undersökning.
I anslutning till motionärernas yrkande filmer sig riksdagen böra bevilja anslag
till påbörjande av Harsprångets utbyggnad med det av vattenfallsstyrelsen
angivna beloppet, 1 800 000 kronor.
Riksdagen får, i anledning av motionerna 1:98 och 11:170, dels anmäla, att
riksdagen till Kraftstation vid Harsprånget för budgetåret 1945/46 under statens
affärsverksfonder, statens vattenfallsverk, anvisat ett investeringsanslag av
1 800 000 kronor, dels ock hos Kungl. Maj :t anhålla om en allsidig utredning
rörande möjligheterna att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra
naturtillgångar, upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten.
Stockholm den 26 maj 1945.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 292.
Godkänd av första kammaren den 25 maj 1945.
Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1945.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av en mellan Sverige och
Island träffad handelsöverenskommelse.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 42.)
Till Konungen.
Riksdagen får härmed för Eders Kungl, Maj :t tillkännagiva, att riksdagen,
med bifall till Eders Kungl. Maj :ts den 13 april 1945 dagtecknade proposition
nr 275, meddelat av Eders Kungl. Maj :t äskat godkännande av den med propositionen
överlämnade den 7 april 1945 mellan Sverige och Island träffade
handelsöver enskommelsen.
Stockholm den 25 maj 1945.
Med undersåtlig vördnad.