Riksdagens skrivelse nr 210—211.

i

nans förvärvande ingår därutöver utskiftningsskatt å cirka 2 500 000 kronor,
vilket belopp emellertid skulle täckas av statens järnvägars driftmedel i den
mån vid övertagandet erhållna likvida medel ej förslå för ändamålet.

Med bifall till propositionen har riksdagen dels bemyndigat Kungl. Maj :t att
vidtaga eidorderliga åtgärder för att Stockholm—Västerås—Bergslagens nya
järnvägsaktiebolag skall träda i likvidation, dels föreskrivit, att Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar skola från och med den 1 juli 1945 införlivas med
statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar för budgetåret 1945/46 under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,
anvisat ett investeringsanslag av 10 735 600 kronor.

Stockholm den 12 maj 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 211.

Godkänd av första kammaren den 12 maj 1945.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition
angående ombyggnad av järnvägslinjen Harmånger
—Bergsjö till normalspår.

(Statsutskottets utlåtande nr 107.)

Till Konungen.

1 propositionen nr 107 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 23 februari 1945,
föreslagit riksdagen att, med godkännande av ett vid propositionen fogat aldal,
besluta, att järnvägslinjen Harmånger-—Bergsjö skall med anlitande av Bergsjö
bredspårsfond av staten ombyggas till normalspår.

Förevarande proposition innefattar förslag rörande ombyggnad till hedspång
av den 20 km långa Bergsjöbanan för en kostnad av cirka 1 000 000 kronor.

Genom anläggningen av ostkustbanan kom den sydliga delen av den tidigare
befintliga smalspåriga järnvägen Hudiksvall—Bergsjö att ingå i nämnda normalspåriga
bana och därmed att bortfalla. I samband med ostkustbanans iråkade
obestånd övertog staten år 1933 sagda bana, varvid Bergsjöbanan också
kom att övergå på staten. De sakkunniga för ostkustbanans inlösen uttalade i
sitt samma år avgivna betänkande, att något krav på Bergsjöbanans breddning
ej kunde på grund av tidigare med banans intressenter ingångna avtal riktas
mot staten. Överhuvud taget kan, såsom nämnda sakkunniga liksom också tidigare
1926 års riksdag framhållit, viss tvekan hysas, örn de trafikekonomiska
betingelserna äro tillräckligt gynnsamma för att motivera banans ombyggnad
till normalspårig.

8

Riksdagens skrivelse nr 211—212.

Utan att emellertid nu ingå på den närmare innebörden av de juridiska förpliktelser,
som staten genom ostkustbanans övertagande kan hava iklätt sig
gentemot Bergsjöbanans intressenter, anser riksdagen starka billighetsskäl tala
för ett bifall till propositionens förslag. Beträffande såväl skogstillgångar som
andra naturliga produktionsförutsättningar synes den desslikes ovanligt rikt
befolkade Bergsjöbygden vara rätt lyckligt lottad. De omlastningar vid övergångsstationen
Harmånger och de övriga olägenheter, som de nuvarande olika
spårvidderna medföra, måste tvivelsutan verka hämmande på samfärdsel och
näringsliv. Av de omfattande utredningar som från orten förebragts framgår,
att denna trakts förseende med jämvägskommunikationer av en mera tidsenlig
och normal standard skulle med största sannolikhet verka i hög grad utveckla
gsbef räm jande.

Med bifall alltså till propositionen har riksdagen, med godkännande av det
vid propositionen fogade avtalet, beslutat, att järnvägslinjen Harmånger—
Bergsjö skall med anlitande av Bergsjö bredspårsfond av staten ombyggas till
normalspår.

Stockholm den 12 maj 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 212.

Godkänd av första kammaren den 12 maj 1945.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1945.

Riksdagens sknvelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående
fortsatt utbyggnad av statsbanan Mönsterås—-Fagerhult.

(Statsutskottets utlåtande nr 108.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna 1:138 och II: 264 har hemställts, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t ville anhålla att frågan örn fortsatt utbyggnad av Mönsterås
—Fagerhult järnväg, så att lämplig anknytning vinnes till Hultsfred—Växjö
järnväg, överlämnades till 1943 års järnvägskommitté för utredning.

Över motionerna har, efter därom av riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig
ordning gjord framställning, järnvägsstyrelsen den 26 februari 1945
avgivit yttrande.

Såsom i motionerna framhålles ha järnvägarna inom Kalmar län tillkommit
på enskilt initiativ. Trots lokalt gjorda betydande uppoffringar har länet ej
kunnat erhålla ett bannät av samma kapacitet som de trakter av riket, där staten
sörjt för järnvägskommunikationerna. Den i motionerna avsedda, i västlig
huvudriktning löpande, 70 km. långa Mönsteråsbanan slutar sålunda mitt i