Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
1
Nr 74.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående studiehjälp
för högre undervisning åt landsbygdens ungdom
m. m.; given Stockholms slott den 26 januari 194-5.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Georg Andrén.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 januari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och
finansdepartementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Andrén, följande.
I 1945 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Majit dels under punkten 150 föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 till Studiehjälp för
högre undervisning åt landsbygdens ungdom ett anslag av 1 910 000 kronor,
dels ock under punkten 243 föreslagit riksdagen att, likaledes i avbidan
på särskild proposition, till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret
1945/46 beräkna ett anslag av 20 000 kronor. Sedan beredningen
av dessa ärenden numera slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla nämnda
anslagsfrågor.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 7.{.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 7/f.
I. Inledning.
Under de senare decennierna ha vid åtskilliga tillfällen framlagts förslag
till åtgärder för att underlätta studiemöjligheterna dels för ekonomiskt mindre
val ställd ungdom överhuvudtaget, dels för landsbygdsungdomen. Vid 1927
års riksdag framfördes motionsvis (motionerna I: 254 och II: 417) yrkanden
om beredande av studieunderstöd åt medellösa studiebegåvade lärjungar vid
statliga och därmed jämförliga läroanstalter. Sedan riksdagen i skrivelse
(1927:262) biträtt motionärernas yrkanden, uppdrog Kungl. Maj:t åt 1927
års skolsakkunniga att verkställa utredning och framlägga förslag i ärendet,
vilket också skedde. Motioner vid 1936 (II: 613) och 1937 (I: 160; II: 394)
års riksdagar togo framför allt sikte på landsbygdsungdomens problem. Sistnämnda
års motioner föranledde riksdagen (skrivelsen 1937: 444) att anhålla,
att Kungl. Majit måtte taga under omprövning, huruvida icke förslag rörande
upprättande av ett internat vid högre allmänna läroverket i Strängnäs kunde
framläggas, ävensom att utredning måtte föranstaltas rörande underlättande
i övrigt av möjligheterna för barn boende å ort, där allmänt läroverk och därmed
jämförlig undervisningsanstalt saknas, att besöka sådan anstalt. Kungl.
Majit anbefallde skolöverstyrelsen att verkställa dylik utredning. Skolöverstyrelsen
överlämnade sitt förslag i ärendet i juni 1939. Vid sistnämnda års
lagtima riksdag anhöll riksdagen i anslutning till motioner i ämnet (I: 148;
II: 132) i skrivelse den 13 juni 1939 (1939 L: 414) om utredning, huruvida
och under vilka former ett främjande av undervisning per korrespondens
skulle kunna ske.
Att här förevarande problem skulle beaktas vid tillsättandet den 22
november 1940 av den kommitté, som sedermera antog namnet 1940 års
skolutredning, är självfallet. Vid detta tillfälle uttalade min företrädare i
ämbetet till protokollet över ecklesiastikärenden bland annat följande.
Det är omisskännligt, att såväl gymnasier som real-, mellan- och flickskolor
företrädesvis tillgodose städers och stadsliknande samhällens behov.
Den egentliga landsbygdens barn befinna sig beträffande tillgången till
högre skolbildning i ett ogynnsammare läge. Denna olikhet kan aldrig helt
utjämnas. Medan de större städernas barn kunna stanna i hemmet till
studentexamen, i vissa fall ända till avlagd akademisk eller annan högre
examen, måste den avlägsnare landsbygdens barn, vilka icke med hjälp
av buss eller tåg kunna dagligen besöka en högre skola, redan för att få
realskoleutbildning lämna hemmet och bo på annan ort. En lättnad bereddes
dessa barn genom den avkortning av den högre skolan, som beslöts
av 1927 års riksdag, men även den kortare skolgången på främmande ort
kräver stora uppoffringar av hemmen. Det är därför en högst betydelsefull
uppgift att söka bereda landsbygdens barn lättare tillgång till högre skolbildning.
Undersökas böra även möjligheterna att genom statliga åtgärder
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
främja undervisningen genom korrespondens för att på sätt av 1939 års
riksdag angivits tillgodose det utbildningsbehov, som icke kan fyllas av de
lokala läroanstalterna.
Även efter skolutredningens tillsättande ha i riksdagen motioner väckts,
vilka syftat till åtgärder för att underlätta landsbygdsungdomens studier
och i vissa fall föranlett betydelsefulla uttalanden eller beslut av riksdagen.
Så anförde 1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) med anledning av väckta
motioner (1:21 och II: 29; I: 79 och II: 97; 1:159 och 11:231; 11:101;
II: 156) bland annat, att den ville framhålla angelägenheten av att de
i motionerna berörda frågorna av 1940 års skolutredning gjordes till föremål
för noggrann prövning och utredning och uttala den förhoppningen,
att Kungl. Maj:t skulle finna möjligt att inom en snar framtid förelägga
riksdagen förslag i ämnet. Riksdagen anförde även en del principiella synpunkter
på de åtgärder för studiehjälp, som vore under övervägande. Riksdagens
skrivelse överlämnades i vad den avsåg här berörda förhållanden
till 1940 års skolutredning för att tågås i beaktande i samband med utredningsuppdragen.
Till skolutredningen överlämnades även en skrivelse från
samma års riksdag (nr 192), vari riksdagen i anledning av en motion
(11:225) anhöll, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning rörande
ändrade grunder för kommuner att anslå medel till bestridande av viss del
av inackorderingskostnaderna för mindre bemedlade och obemedlade elever
vid högre folkskola och kommunal mellanskola.
Med skrivelse den 26 april 1944 överlämnade 1940 års skolutredning till
Kungl. Majit sitt betänkande del III »Utredning och förslag angående
vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom».
Häröver ha särskilda yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret
och studielånenämnden, varjämte i yttranden rörande skolutredningens
samtliga hittills avgivna betiinkanden från överstyrelsen för yrkesutbildning,
länsstyrelser, domkapitel, universitetskanslern m. fl. myndigheter
och institutioner även detta speciella betänkande varit föremål för
uttalanden.
Vid 1944 års riksdag väcktes åtskilliga motioner angående förbättring av
studiemöjligheterna för viss ungdom m. m. (1:59 och 11:88; 1:241; II: 18;
11:348). 1 sin skrivelse nr 368 anförde riksdagen, att den icke ansett sig
kunna bifalla de i motionerna framställda förslagen, och uttalade, att det i
första hand torde böra ankomma på Kungl. Majit att pröva de förslag, som
av skolutredningen framlagts i samma syfte. Riksdagen förväntade, att
denna prövning med det snaraste komme att ske och att av densamma
föranledda förslag utan dröjsmål komme att föreläggas riksdagen. I anledning
av vad som yrkats i motionerna 1:59 och 11:88 fann sig riksdagen
dock för budgetåret 1944/45 böra anvisa ett anslag av 50 000 kronor till
statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor. I en annan
skrivelse (nr 377) har riksdagen med bifall till en motion (II: 1) hemställt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr Troili
utredning om kommuns rätt att bevilja stipendier eller i annan form ge
bidrag (exempelvis inackorderingsbidrag o. dyl.) för underlättande av fortsatt
utbildning vid högre läroanstalter och för deltagande i studiekurser —
ett vidgande således av 1943 års riksdags anhållan i skrivelsen nr 192. — I
detta sammanhang må även nämnas, att Hallands distrikt av Svenska landsbygdens
tingdomsförbund i en skrift av den 21 maj 1944 under framhållande
av att den stora skillnaden mellan städer och samhällen å ena sidan och
landsbygden å den andra i fråga om utbildningsmöjlighet bör så långt möjligt
är försvinna bland annat anhållit, att utbildningen över folkskolestadiet måtte
underlättas genom ekonomiska åtgärder, t. ex. högre stipendier, förbättrade
kommunikationer och upprättande av internatskolor.
I det stora komplex av problem, som 1940 års skolutredning fått sig
förelagt att behandla, är frågan örn åtgärder för att vidga möjligheterna till
högre undervisning för landsbygdsungdomen ett relativt avgränsat spörsmål,
som icke nödvändigtvis måste lösas i samband med övriga utan väl
kan utbrytas och behandlas för sig. Såväl 1943 som 1944 har riksdagen
också, såsom framgår av tidigare anförda uttalanden, förordat en skyndsam
handläggning av detta ärende.
Emellertid måste de förslag, som här framläggas, ses i ett större sammanhang,
såsom ett led i åtgärder att tillgodose landsbygdens intressen
överhuvudtaget. En betydelsefull fråga är då, hur en icke önskvärd sugning
av landsbygdsungdomen till staden och den teoretiska undervisningen skall
undvikas. I direktiven för 1940 års skolutredning har föredragande departementschefen
även beaktat detta spörsmål och uttalat:
Samtidigt (med att man söker bereda landsbygdens barn lättare tillgång
till högre skolbildning) får icke förbises, att det för landsbygden innebär en
påtaglig och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen
av dess ungdom genom de högre skolorna suges in till städerna och slutligen
i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är för landsbygden en livsfråga,
att den icke på detta sätt berövas de begåvningar, som eljest varit
kallade att var på sin plats föra den trängre hembygdens ekonomiska och
kulturella liv framåt.
Denna stora och betydelsefulla fråga kan rättvisligen icke lösas så, att
landsbygdens ungdom utestänges från eli utbildning som göres allt lättare
tillgänglig för städernas ungdom. Den måste lösas så, att landsbygdens bildningssökande
ungdom genom lämpligt ordnad högre utbildning så vitt
möjligt ledes tillbaka till landsbygdens arbetsliv. Denna utbildning bör
utformas så, att den för all ungdom, icke blott landsbygdens, innebär en
uppfordran till praktisk verksamhet av skilda slag. De högre skolorna
måste så ordnas, att de icke ensidigt inriktas mot fortsatt teoretisk utbildning
utan med bevarad karaktär av högre skola på olika stadier öppna
vägar ut i det praktiska livet, antingen direkt eller ock genom en mera
specialiserad yrkesutbildning.
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.
I sin tidigare nämnda skrivelse nr 229 har 1943 års riksdag givit uttryck
åt liknande tankegångar, då den däri anför följande.
I detta sammanhang vill riksdagen icke underlåta att påpeka den fara,
som ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke
sällan gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt
högre skolväsen för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre
läroanstalter, i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande
för landsbygdens ungdom av möjligheterna att bedriva högre
studier bör därför, därest mera omfattande åtgärder på förevarande område
finnas böra vidtagas, enligt riksdagens mening kombineras med åtgärder,
som syfta till att leda ungdomen tillbaka till praktiskt arbetsliv.
Jag delar helt den av riksdagen uttalade åsikten, att strävandena att
underlätta möjligheterna till högre studier böra gå hand i hand med åtgärder,
som avse att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska
arbetslivet. Några direkta förslag med sistnämnda syftning komma visserligen
ej att framläggas i detta sammanhang, men jag erinrar om att i årets
statsverksproposition upptagits åtskilliga förslag, som avse att vidga och
underlätta möjligheterna till praktisk utbildning. Sålunda har föreslagits
statsbidrag till inrättande av ett antal nya centrala verkstadsskolor och
vidare har föreslagits en väsentlig höjning av stipendierna åt elever vid anstalter
för yrkesutbildning och vid lantmannaskolorna. Andra förslag till en
utökad och förbättrad utbildning för näringslivet äro under utarbetande inom
överstyrelsen för yrkesutbildning. Slutligen överväger skolutredningen planer
till ytterligare åtgärder, vilka dels avses skola möjliggöra för landsbygdsungdomen
att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt — härtill torde
för övrigt det i annat sammanhang i denna proposition berörda understödjandet
av studier vid brevskolor och skolor med kombinerad undervisning samt
av kombinerad korrespondens- och radioundervisning i viss mån bidraga —
dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Min
förhoppning är, att nu antydda förslag utan alltför stor tidsutdräkt skola
kunna framläggas.
II. Tidigare förslag.
Såsom i inledningen nämnts, ha tidigare, efter verkställda utredningar, två
förslag framlagts till understöd åt ekonomiskt svagare ställda lärjungar vid
högre skolor, det ena utarbetat av 1927 års skolsakkunniga, det andra framlagt
av skolöverstyrelsen år 1939. Det torde vara tillfyllest att här lämna
korta sammanfattningar av dessa förslag.
1927 års skolsakkunnigas förslag.
1. Fyra fristående skolhem, förlagda till olika delar av landet, skulle
upprättas. Varje sådant skolhem skulle vara avsett för 30 lärjungar, därav
5 helbctalande, 5 halvbetalande och 20 frielever. Engångskostnaden be
-
Departe mentschefen -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 7J,.
räknades till (4 X 157 000 —) 628 000 kronor och den årliga kostnaden till
(4 X 16 600 =) 66 400 kronor.
2. Strängnäs skulle erhålla internatskola. Detta intemat beräknades årligen
kunna mottaga 120 lärjungar,^ därav 15 helbetalande, 15 halvbetalande
och 90 utan avgift. Statens engångskostnader för internatet beräknades
till 300 000 kronor och de årliga kostnaderna till 60 000 kronor. Därvid
beräknades ett årligt bidrag komma att utgå från Fellingsbro-donationen
med omkring 8 000 kronor. Då läroverket i Strängnäs vid upprättande av
ett intemat måste erhålla utvidgad organisation, beräknades dessutom en
ökning av utgifterna för läraravlöningar med omkring 22 000 kronor årligen
bliva erforderlig.
3. Statsbidrag tills vidare med 10 000 kronor årligen skulle utgå till friplatser
vid enskilda skolhem och internatskolor. Inackorderingspriset per år
och lärjunge beräknades till 1 000 kronor.
4. Ett årligt statsanslag å 110 000 kronor föreslogs skola utgå till kontanta
studiebidrag åt lärjungar, vilka ej tillhörde skolhem eller internatskola.
5. Det årliga anslaget till statens räntefria studielån ansågs böra ökas
med 5 000 kronor.
Sammanlagt beräknades den angivna understödsverksamheten åsamka
staten utgifter å 928 000 kronor i engångskostnader och 273 000 kronor
i årliga kostnader.
De föreslagna åtgärderna avsågo icke enbart lärjungar från landsbygden
men torde, om förslaget förverkligats, i stor utsträckning ha kommit sådana
till godo.
Skolöverstyrelsens förslag av år 1939.
Den studiehjälp, överstyrelsen räknade med, skulle kunna utgå till landsbygdslärjungar
vid allmänna läroverk, normalskolan för flickor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor, högre folkskolor, kommunala flickskolor,
enskilda högre flickskolor, tekniska läroverk och statsunderstödda
handelsgymnasier. Vissa under överstyrelsens inseende ställda internatskolor
samt en läroanstalt med skolhem skulle kunna erhålla särskilda anslag.
De former för understöd åt landsbygdslärjungar, skolöverstyrelsen föreslog,
voro följande:
1. bidrag till inackordering,
2. bidrag till upprättande och drift (det senare i form av inackorderingsbidrag)
av skolhem,
3. anslag till internatskolor för beredande av friplatser och platser med
nedsatta avgifter,
4. bidrag till resekostnader,
5. bidrag till kostnad för måltid under huvudrasten.
I fråga örn normerna för bidragens utgående uttalade överstyrelsen, att
som allmän måttstock kunde gälla, att bidragen borde täcka den merkostnad,
som uppstår för ett landsbygdsbarn vid vistelse vid högre läroanstalt,
jämfört med ett barn från skolorten. Av flera skäl förordade överstyrelsen
dock en tilldelning av understöd efter prövning av behovet i varje särskilt
fall, varvid hänsyn också skulle tågås till studielämpligheten och uppförandet.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 7f,.
Bidragen skulle utgå efter en viss normalskala och för inackordering maximeras
till 540 kronor och för frukostkostnader till 55 kronor per läsår. Bidrag
till resor skulle med olika belopp utgå vid kostnader över 50 kronor per läsår.
Approximativt beräknades kostnaderna för samtliga bidragsformer (utom
upprättande av skolhem) uppgå till 2 820 000 kronor per år, vilken summa
överstyrelsen efter diskussion av olika möjligheter fann böra helt utgå av
statsmedel.
För understödsverksamhetens administration tänkte sig överstyrelsen
en central myndighet, Statens studieunderstödsnämnd. Denna skulle efter
utredning och förslag av de olika läroanstalternas lokalstyrelser tilldela varje
läroanstalt ett visst belopp för läsår. Lokalstyrelserna skulle sedan utdela
understöden efter av nämnden givna bestämmelser.
III. 1940 års skolutrednings förslag.
A. Behovet av studiehjälp.
Skolutredningen. I kap. I—III i sitt nu ifrågavarande betänkande ger
skolutredningen en översikt över de förhållanden, som äro av vikt att
känna för att bedöma behovet av studiehjälp.
Under hänvisning till en undersökning, vars resultat framlagts i betänkandet
örn sambandet mellan folkskola och högre skola, framhåller utredningen
i ett inledningskapitel om landsbygdsungdomens utbildningsproblem
till att börja med, att under tiden 1924—1941 den relativt största ökningen
av lärjungar vid högre skolor kommit på lärjungar med hemvist utanför
skolkommunen: 1924 utgjorde dessa 21,8 procent, 1941 31,5 procent av
samtliga lärjungar och hade under den nämnda tiden ökat med 126 procent,
medan det totala antalet elever i läroverk och mellanskolor ökat med
56 procent. Trots den förbättring i fråga örn möjligheten till högre undervisning
för landsbygdsungdomen, som detta vittnar om, synes det dock
utredningen uppenbart, att den stora skillnad, som för närvarande råder
mellan landsbygd och stad i detta avseende icke kan anses berättigad. Det
är visserligen önskvärt, att en alltför stark tillströmning till de mera teoretiskt
betonade skolorna motverkas, men denna tillströmning får enligt
utredningens mening icke hindras genom spärrar av geografisk och ekonomisk
art. Frågan om vidgade möjligheter till studier vid högre läroanstalter
är emellertid, understryker utredningen, ej den enda av landsbygdens
utbildningsfrågor, som kräver sin lösning. Landsbygdens folkskola har
visserligen efter 1920 starkt utvecklats, men åtskilliga förbättringar återstå
dock. Utredningen hänvisar till att den i andra sammanhang redan framlagt
eller kommer att framlägga förslag om åtgärder, som syfta till att utveckla
skolväsendet på landsbygden. Det måste vara av stor vikt — anser
utredningen — att samtidigt som statliga åtgärder vidtagas för underlättande
av landsbygdslärjungarnas studier vid mera teoretiskt betonade
högre skolor, även sådana åtgärder bliva vidtagna, vilka dels göra (let möjligt
för landsbygdsungdomen att i hemorten erhålla så god utbildning som
möjligt och dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens
arbetsliv. Utredningen uppger sig lia för avsikt att framlägga förslag till
åtgärder, som skola främja dessa syften, bland annat införande av ett
åttonde skolår på landsbygden, ondäggning av fortsättningsskolan, så att
den bättre än hittills skall kunna tillgodose landsbygdens bildningsbehov,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 7/.
samt upprättande av praktiska realskolor med undervisning i jordbruk,
skogsbruk och lanthushållning. I detta sammanhang framhåller utredningen
önskvärdheten av att skolor, motsvarande de nuvarande verkstads- och
yrkesskolorna men speciellt inriktade på landsbygdens näringsliv, måtte
komma till stånd.
I ett följande kapitel av huvudsakligen statistisk natur redogör utredningen
för skillnaden mellan egentlig landsbygd och tätort med avseende på ungdomens
studier i högre skolor. Utredningen konstaterar, att, när det gäller
studier vid högre skolor, landsbygdens ungdom har det vida svårare än
städernas och tätorternas och att målsmännen på landsbygden få vidkännas
ojämförligt mycket mer betungande kostnader än de, som bo på orter med
högre skola eller i omedelbar närhet av en sådan ort.
Med folkskolor på den egentliga landsbygden menar utredningen sådana,
som ligga över 5 km från närmaste högre läroanstalt, ledande till minst
realexamens kunskapsmått. Vid slutet av läsåret 1940/41 undervisades
322 603 eller omkring 60 procent av folkskolans lärjungar i dylika skolor.
Landsbygdsungdomens tillbakasätta ställning i fråga om tillträde till högre
skolor belyses ytterligare genom en del statistiska uppgifter, samtliga hänförande
sig till höstterminen 1941. Av de 76 557 lärjungarna vid högre allmänna
läroverk, kommunala gymnasier, realskolor, kommunala mellanskolor,
4-åriga högre folkskolor, kommunala flickskolor samt statens normalskola
för flickor voro 14 032 eller 18,4 procent hänvisade till dagliga
resor och 6 790 eller 8,9 procent till inackordering. Ännu tydligare framträder
skillnaden mellan landsbygd och tätort beträffande lärjungefrekvensen
vid de högre skolorna, påpekar utredningen, om sammanställning göres av
lärjungefördelningen vid skolorna i landet med undantag av storstädernas,
Stockholms, Göteborgs och Malmös, skolor. I samma slag av skolor, som
nyss nämndes, voro lärjungarna på andra orter än i storstäderna 54 472,
av vilka 12 361 eller 22,7 procent voro hänvisade till dagliga resor och 6 369
eller 11,7 procent till inackordering. Av storstädernas 22 085 lärjungar voro
1 671 eller 7,6 procent dagligen resande och 421 eller 1,9 procent inackorderade.
Vad särskilt de allmänna läroverken och därmed närmast jämförliga
läroanstalter beträffar, visar utredningen, att gymnasieorternas lärjungar
äro starkast representerade, särskilt i fråga om gymnasiet (64,6 procent).
De lärjungar i gymnasiet, vilka ha sina hem på sådan tätort, som
saknar gymnasium, äro liksom de egentliga landsbygdslärjungarna för studier
vid gymnasium hänvisade till dagliga resor eller inackordering. Av de
10 855 gymnasielärjungarna med hemvist i tätbygd voro 704 dagligen resande
och 1 087 inackorderade. Utredningen påvisar statistiskt och understryker,
att icke mindre än 68 procent av lärjungarna i realskolorna och
därmed parallella skolformer utanför storstäderna voro hänvisade till inackordering
eller dagliga resor, örn de önskade fortsätta sina studier efter
genomgången realskola.
Skolutredningen lämnar också uppgifter om fördelningen av lärjungar
efter hemort i de olika skolformernas begynnelse- och avslutningsklasser.
Av dessa uppgifter framgår, att, örn storstäderna undantagas, i realskolan
landsbygdslärjungarna i begynnelseklasserna procentuellt voro företrädda
i samma utsträckning som i hela realskolan, medan däremot deras antal i
avslutningsklasserna var 3,8 procent större än i hela realskolan, men att i
gymnasiet och den kommunala flickskolan några större skillnader i fördelningen
av lärjungarna efter deras hemvist vid en liknande jämförelse ej
9
Kungl. Maj:ts •proposition nr 7''4-
kunde påvisas. Förklaringen till landsbygdslärjungarnas större förekomst
i realskolans avslutningsklasser ser skolutredningen främst däri, att denna
kategori lärjungar ej sällan påbörjar sin skolgång vid högre läroanstalter
i högre klass än den lägsta, men också delvis dari, att dessa lärjungar i
mindre utsträckning än läroverksortens egna övergå till fyraårigt gymnasium
från realskolans näst högsta klass.
Med en sammanställning av folkmängden i dels tätorter, dels landet i
övrigt, jämförd med antalet lärjungar i de högre skolorna från de båda områdena,
ville skolutredningen åskådliggöra den skillnad, som råder mellan
dessa områden med avseende på skolor för högre undervisning. Under det
att landet i övrigt hade 55 procent av folkmängden, kommo endast 24,9
procent av hela lärjungeantalet vid de högre skolorna därifrån. Skillnaden
kari, framhåller utredningen, också uttryckas så, att av tätbygdens befolkning
omkring 20 promille undervisades i allmänna högre skolor, ledande
fram till minst realexamens kunskapsmått, under det att av den egentliga
landsbygdens befolkning endast omkring 5*/> promille erhöllo undervisning
i skolor av detta slag.
En undersökning på ett begränsat materiel rörande studieförutsättningarna
och planerna på fortsatt utbildning hos en del lärjungar i folkskolans
6 klass, vilka vid en övergång till högre skola varit hänvisade till inackordering
eller dagliga resor, tyder, enligt skolutredningen, på att en stor
del av landsbygdens begåvade barn nödgas avstå från^ fortsatta studier
endast på grund av att den högre skolan ligger på för långt avstånd från
hemorten.
Kap. III av betänkandet behandlar utbildningsmöjligheternas geografiska
fördelning. Utredningen stöder en jämförelse mellan de olika länen
i detta hänseende på uppgifter dels örn lärjungefördelningen vid de högre
läroanstalterna höstterminen 1941, dels om folkmängdens _ fördelning vid
1941 års början. Utredningen påpekar, att på grund av vissa omständigheter
en jämförelse av detta slag icke kan bli fullt rättvisande och klarläggande
men dock torde ge en viss ledning. Efter att under hänvisning till
bilagor i tabellform lia redogjort för landsbygdslärjungarnas fördelning på
de olika länen i realskolan och därmed parallella skolformer, gymnasiet och
de kommunala flickskolorna, gör utredningen i anslutning till en uppgjord
tabell en total jämförelse länen emellan i fråga om allmänna högre skolor.
Örn man därvid bortser från de tre storstäderna och av vissa angivna skäl
också från Stockholms och Uppsala län, voro landsbygdslärjungarna bäst
representerade i Kristianstads län (49,8 procent av hela lärjungeantalet),
Skaraborgs län (39,5 procent), Kronobergs län (39,3 procent) och Göteborgs
och Bohus län utom Göteborg (38,6 procent). Svagast voro de representerade
i Västerbottens län (23,4 procent), Västmanlands län (24,8 procent),
Östergötlands län (24,9 procent) och Norrbottens län (27,5 procent). Att
Västmanlands och Östergötlands lini här komma i samma grupp som Västerbottens
och Norrbottens beror sannolikt, påpekar utredningen, på att
befolkningen i förstnämnda båda län i ganska stor utsträckning är bosatt
å tätorter.
En översikt av folkmängdens fördelning i de olika länen på orter med
högre skolor och landet i övrigt visar, att i Östergötlands län år 1941 48,3
procent av befolkningen bodde på orter med skola ledande fram till realexamens
kunskapsmått, i Malmöhus län (utom Malmö) 45,l procent, i
Västmanlands län 40,9 procent och i Örebro Ilin 40,1 procent, medan mot
-
10
Kungl. Majda proposition nr 7.j.
svarande siffra för Jämtlands län var endast 18,l procent, för Kronobergs
län 18,6 procent, för Västerbottens län 19,4 procent samt för Kristianstads
län 19,9 procent. Jämföras de sista bada länen med varandra även med avseende
på antalet landsbygdslärjungar i de högre skolorna, finner man,
anför skolutredningen, att i Kristianstads län, där kommunikationerna äro
goda, icke mindre än 53,5 procent av realskolornas och därmed parallella
skolformers och 37,3 procent av gymnasiernas lärjungar voro bosatta på
den egentliga landsbygden, medan motsvarande procenttal för Västerbottens
län utgjorde endast 26,7 och 21,6. Denna jämförelse blir för skolutredningen
ett tydligt bevis för vad utredningen även i annat sammanhang påpekat,
nämligen hurusom goda kommunikationer kraftigt bidraga till att förbättra
studiemöjligheterna för landsbygdens ungdom. En jämförelse mellan Östergötlands
län och Västerbottens län i fråga örn befolkningens och de i högre
skolor studerande lärjungarnas fördelning föranleder skolutredningen att
uttala, att, om rättvisa länen emellan i fråga om skolornas fördelning med
hänsyn till landsbygdslärjungarnas studiemöjlighet skall uppnås, det är
nödvändigt, att de vidsträckta och glest befolkade länen få förhållandevis
liera mindre skolanläggningar än de tätt befolkade länen.
Yttrandena. I sitt utlåtande den 25 oktober 1944 över skolutredningens
föreliggande förslag uttalar skolöverstyrelsen, efter att ha refererat några av
överstyrelsen inhämtade yttranden, rörande behovet av studiehjälp följande.
Frågan örn statlig understödsverksamhet för ungdomens studier vid
högre skolor har överstyrelsen tidigare vid upprepade tillfällen behandlat,
senast den 9 juni 1939 i utredning med förslag angående underlättande för
lärjungar från landsbygden att vistas vid allmänna läroverk och vissa andra
offentliga läroanstalter m. m. Överstyrelsen erinrade därvid om sin redan
tidigare, i utlåtande den 28 februari 1934 angående 1927 års skolsakkunnigas
förslag till studiehjälp genom statens försorg åt viss ungdom, uttryckta principiellt
välvilliga inställning till frågan om att understödja landsbygdsbarnens
vistelse vid högre läroanstalter och fann, att denna inställning snarast vunnit
styrka genom de undersökningar överstyrelsen senare företagit. De resultat
1940 års skolutredning nu redovisat peka i samma riktning som de av överstyrelsen
1939 framlagda. Den egentliga landsbygdens barn befinna sig alltjämt,
trots en växande organisation av högre skolor, i jämförelse med barnen
i städerna och de stadsliknande orterna i ett med hänsyn till studiemöjligheterna
ogynnsamt läge. Överstyrelsen delar därför skolutredningens uppfattning,
att det är en betydelsefull uppgift att söka bereda landsbygdsbarnen
lättare tillgång till högre skolbildning. Att studiehjälp för ändamålet beredes
genom statens försorg vill överstyrelsen alltså obetingat tillstyrka.
Studielånenämnden anför i sitt yttrande den 14 november 1944 i huvudsak
följande.
Förslaget avser vidgade möjligheter för landsbygdens ungdom att erhålla
högre undervisning. Att detta syfte är synnerligen behjärtansvärt
och att behovet av ekonomisk studiehjälp åt landsbygdsungdomen är
trängande, kan även studielånenämnden vitsorda. Studielånenämnden känner
från sin 25-åriga verksamhet väl till, att svårigheterna för studieintresserad
landsbygdsungdom att nå fram till eftersträvade utbildningsmål i många
fall äro långt större än för ungdomen i tätorterna. Det klientel, som nämnden
i allmänhet mött, är visserligen huvudsakligen äldre, än föreliggande
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 7/h
förslag avser. Men av de skuldsiffror, som de sökande uppge, framgår tydligt,
att kostnaderna att nå fram till exempelvis studentexamen för ungdom
från hem utanför läroverkstad genomsnittligt äro avgjort mer tyngande
än för den ungdom, som kunnat bevista undervisning i sin hemstad. Till
denna större ekonomiska uppoffring kommer den fysiska påfrestning, som
för många lantbarn, särskilt i yngre åldrar, måste uppstå på grund av
resorna till och från skolorten, en påfrestning, som kan innebära allvarliga
risker för hälsan och säkerligen i många fall nedsatt arbetsförmågan. I många
av de intyg från lärare örn en sökandes studiebegåvning m. m., vilka skola
åtfölja ansökan örn studielån, framhålles också detta och hur den sökande,
trots svårigheterna genom utomordentlig energi likväl kunnat fullfölja sina
studier, vilkas resultat dock utan den jäkt och fysiska påfrestning, som
resor och billig inackordering utan ett hems omvårdnad^ medföra, säkerligen
med hänsyn till sökandens begåvning skulle blivit långt bättre.
Det har redan tidigare varit väl känt och bekräftas nu av skolutredningens
nyss refererade framställning, liksom av skolöverstyrelsens och studielånenämndens
yttranden, att verkligt behov föreligger av studiehjälp
åt landsbygdens ungdom. Då jag nu framlägger förslag härom, är jag emellertid
väl medveten örn att även andra kategorier av svensk ungdom äro
i den situationen, att understöd till deras studier äro motiverade. I sin skrivelse
nr 229 har riksdagen 1943 också betonat, »att även ungdom från
orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av ekonomiska skäl förhindras
att genomgå dessa läroanstalter», och uttalat, att »de åtgärder för studiehjälp,
som äro föremål för övervägande, därför icke enbart böra taga sikte
på landsbygdens ungdom». Detta önskemål utvecklades sedermera utförligt
i motionen II: 18 vid 1944 års riksdag. Med anledning av denna motion erinrade
riksdagen, som vid behandlingen av motionen haft tillfälle taga del av
skolutredningens nu ifrågavarande betänkande, i skrivelsen 1944: 368 om
nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag. Riksdagen konstaterade vidare,
att skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga
de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre
skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer
i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning
härav syntes det riksdagen icke erforderligt att hos Kungl. Maj:t anhålla örn
utredning i ämnet. Enligt vad jag inhämtat har skolutredningens socialpedägogiska
delegation för närvarande sistnämnda spörsmål under övervägande.
Det nu föreliggande förslaget kan, liksom det är ett led i arbetet på större
rättvisa åt landsbygden, också betraktas som ett led i ett strävande att bereda
all svensk därtill lämplig ungdom de studiemöjligheter, som motsvara
dess egna anlag och samhällets behov. I själva verket kommer, örn de av
mig i det följande förordade åtgärderna realiseras, redan härigenom behovet
av studiehjälp för vissa andra kategorier ungdom än den egentliga landsbygdens
att bliva beaktat.
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jf.
B. Begreppet landsbygden.
Skolutredningen. Vid sin uppdelning av befolkningen eller skolornas lärjungar
på tätort och landsbygd har skolutredningen med det senare begreppet menat
«■ orter belägna över 5 km från skola ledande till minst realexamens kunskapsmått.
De åtgärder, utredningen föreslår, avse således i första hand ungdom
från den så definierade landsbygden. I de fall, då lärjunge från ort med enbart
realskola önskar bedriva studier vid gymnasium eller därmed jämförlig läroanstalt,
ställes emellertid realskoleorternas ungdom inför samma problem
som den egentliga landsbygdens, varför utredningen upptagit också detta
spörsmål till behandling. Utredningen föreslår, att stipendium skall kunna
tilldelas lärjunge, vars hemvist är beläget avlägset från så väl den högre
skola, där han åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag.
Yttrandena. Örn här föreliggande spörsmål yttrar skolöverstyrelsen:
Överstyrelsen har för sin del fortfarande intet att erinra mot att under
de första åren studiehjälpen planeras med särskild tanke på landsbygdens
ungdom och att alltså frågan om längre gående åtgärder prövas först på
ett senare stadium av det pågående arbetet med vårt skolväsendes omorganisation.
Innebörden av begreppet »landsbygd» varierar i dessa sammanhang
alltefter den undervisning, som avses. Realskolebildning kan
på teoretisk linje genom vanlig skolgång erhållas på 233 orter, medan t. ex.
handelsgymnasiebildning vid statskontroll erad läroanstalt kan fås endast
på 9 orter i landet. Begreppet landsbygd är därför i förra fallet betydligt
mera inskränkt än i det senare, där även alla städer och stadsliknande
orter, utom en grupp större städer, innefattas, om man i likhet med skolutredningen
såsom understödsberättigad betecknar varje lärjunge, som
icke i sin hemort har tillgång till den skolutbildning han söker. Det föreliggande
förslaget måste sålunda anses avse även annat än landsbygden i
egentlig bemärkelse.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anför i sitt yttrande den 13 november
1944, att, då det icke torde vara möjligt eller lämpligt att upprätta exempelvis
lika många tekniska gymnasier och handelsgymnasier som allmänna
gymnasier, det synes vara så mycket viktigare, att eleverna i de förstnämnda
genom en effektivt ordnad studiehjälp erhålla lika stora möjligheter att
genomgå det tekniska läroverket eller handelsgymnasiet, vare sig de äro
hemmahörande å läroverkets förläggningsort eller å annan ort. Efter att lia
konstaterat, att önskemålet om ordnad studiehjälp tillgodosetts av skolutredningen
i dess förslag, fortsätter överstyrelsen:
Med utredningens förslag torde kunna avses, att stipendium även skall
kunna tilldelas lärjunge, som bedriver studier vid exempelvis en latinlinje i
ett högre allmänt läroverk, beläget avlägset från lärjungens hemvist, även
om i hans hemort finnes sådant läroverk men där dylik linje ej är inrättad.
I konsekvens härmed bör stipendium kunna tilldelas lärjunge, i vars hemort
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 74-
visserligen finnes ett tekniskt läroverk men utan sådan facklinje, som lärjungen
på grund av sitt yrkesval bör genomgå, om han för genomgång
av dylik linje måste vistas å annan ort. Överstyrelsen vill särskilt understryka
betydelsen av utredningens förslag i dessa hänseenden för lärjungarna
vid de tekniska läroverken och även handelsgymnasierna, vid vilka
förekommer en stor procent inackorderade lärjungar.
Statskontoret uttalar i utlåtande den 30 november 1944, att stipendier
böra förbehållas lärjungar å gymnasiestadiet, men finner det icke motiverat
att begränsa rätten till stipendium till lärjunge med hem på landsbygden,
utan böra därvid likställas lärjungar, som äro nödsakade att anlita inackordering
eller dagligen färdas mellan hemmet och skolorten.
Till de av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framförda
synpunkterna, vilka väsentligen utgöra föTtydliganden och preciseringar
av skolutredningens förslag, kan även jag i huvudsak ansluta mig.
Studiehjälp bör således under villkor, vartill jag senare återkommer, kunna
utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare sig hemorten
tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till den högre
skolutbildning han söker. Emellertid bör ett minsta avstånd av 5 kilometer
mellan bostadsorten och skolorten icke under alla förhållanden kunna godtagas
såsom förutsättning för beviljande av studiehjälp, utan hänsyn måste
givetvis tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter.
Där kommunikationerna äro goda, böra sålunda strängare krav
kunna uppställas i fråga örn minimiavståndet.
C. Bestridande av kostnaderna för studiehjälp.
Skolutredningen. Efter en längre historik över tidigare förslag till studiehjälp
erinrar skolutredningen i kap. VII av sitt betänkande, att för närvarande icke
förekomma några statliga understöd, som äro särskilt avsedda för underlättande
av landsbygdsungdomens möjligheter vid skolor tillhörande den högre
allmänna skolundervisningen. Däremot antar utredningen, att de statliga
understöden till elever vid folkhögskolor och vid skolor för jordbruk huvudsakligen
komma landsbygdens ungdom till godo. Sedan utredningen understrukit,
att, om landsbygdsungdomen skall mer än för närvarande bliva jämställd
med tätorternas ungdom i fråga örn utbildningsmöjligheter, en särskild
studiehjälpverksamhet bör komma till stånd, fortsätter utredningen
rörande bestridande av kostnaderna för denna studiehjälp:
Vad härefter angår den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten, så skulle
man kunna tänka sig, antingen att de för densammas bedrivande erforderliga
medlen helt och hållet tillhandahölles av staten eller att kostnaderna för
verksamheten helt Indes på kommunala enheter eller slutligen att stat och
kommun finge dela dessa kostnader. Såsom framgår av ett i regeringsrättens
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 74-
årsbok för år 1942 refererat rättsfall (not. S. nr 356), förefinnes icke någon
möjlighet att låta kostnaderna för verksamheten helt eller delvis bestridas
av kommunala medel, med mindre ändring företages i den kommunala lagstiftningen.
För vår del anse vi emellertid någon sådan ändring icke påkallad.
Den allmänna utvecklingen synes gå i den riktningen, att staten
i allt större omfattning övertager kostnaderna för skolväsendet, och denna
utveckling har på senare tid främjats icke minst av strävandena att ernå
största möjliga skatteutjämning för kommunerna. Det är ytterst viktigt,
att en lärjunge, som fyller villkoren för erhållande av studiehjälp, också
skall kunna påräkna sådan hjälp, var han än är bosatt. Detta skulle emellertid,
därest bidragsverksamheten vore en kommunal angelägenhet, icke
bliva fallet, med mindre beviljandet av medel för ändamålet gjordes obligatoriskt
för kommunerna. Att meddela en allmän föreskrift av sådan innebörd
torde emellertid näppeligen låta sig göra, då den undervisning, som
genom hjälpverksamheten skulle möjliggöras eller underlättas, icke har
obligatorisk karaktär.
Vi ha därför stannat vid att föreslå, att de med hjälpverksamheten förenade
kostnaderna skola helt bestridas av statsverket. Om hjälpen skall
bliva effektiv, komma dessa kostnader givetvis att bliva ganska betydande.
Uppmärksammas bör emellertid, att den av oss föreslagna hjälpverksamheten
endast skulle medföra, att landsbygdens studiebegåvade ungdom vad
utbildningsmöjligheterna beträffar åtminstone i viss utsträckning skulle
komma i samma situation som tätorternas ungdom. Sedd på lång sikt torde
en studiehjälpverksamhet av nu ifrågasatt slag komma att jämväl ur ekonomisk
synpunkt gagna samhället, då den måste komma att medverka till
att rätt man blir placerad på rätt plats i yrkes- och samhällslivet.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen konstaterar, att skolutredningens ståndpunkt
i här föreliggande hänseende överensstämmer med den överstyrelsen deklarerat
år 1939. Överstyrelsen redogör därefter för de överväganden, som denna principfråga
tidigare varit föremål för inom överstyrelsen, samt förklarar slutligen,
att ämbetsverket ansluter sig till skolutredningens ståndpunkt såtillvida, att
det tillstyrker, att nu föreslagna direkta understödsverksamhet bedrives
helt på statsverkets bekostnad. Överstyrelsen erinrar emellertid samtidigt
örn att skolutredningens förslag dock förutsätter kommunal medverkan i
viss form, nämligen i fråga örn skolhems upprättande.
Statskontoret biträder i princip skolutredningens förslag rörande statsstipendier
men avstyrker statsbidrag till anordnande av skolhem.
Ehuruväl skolutredningen dryftat problemet örn kommuns rätt att bevilja
stipendium eller i annan form ge bidrag till underlättande av fortsatt
utbildning vid högre läroanstalter, synes detta spörsmål dock böra bliva föremål
för ytterligare utredning. Vad den här ifrågasatta studiehjälpen angår,
ansluter jag mig emellertid helt till skolutredningens och skolöverstyrelsens
mening, att den bör bestridas av statsmedel, varvid dock kommunal medverkan
bör kunna förekomma vid upprättande av skolhem.
Kungl. Marits proposition nr 74-
15
D. Studiehjälpens olika former.
1. Stipendier till inackordering och resor.
Skolutredningen framhåller, att myndigheterna redan varit inne på den
lanken, att understöd åt landsbygdsungdomen skulle kunna ges i form av stipendier
åt inackorderade och dagligen resande lärjungar vid högre skolor.
Härefter anför utredningen följande.
Vi ansluta oss till denna tanke, i det vi anse, att lämpligt avvägda årliga
statliga stipendier för studier vid högre teoretiska eller praktiska läroanstalter
böra efter prövning i varje särskilt fall tilldelas avlägset från sådan
anstalt boende lärjungar. Örn man ville söka så långt som möjligt utjämna
den nu bestående skillnaden mellan landsbygd och tätort med avseende på
möjligheten att erhålla utbildning vid högre skolor, borde givetvis stipendiebidrag
utgå oberoende av lärjungarnas eller deras målsmäns ekonomiska
ställning. Av statsfinansiella skäl ha vi emellertid i likhet med skolöver
styrelsen ansett oss böra i detta avseende föreslå en viss begränsning. Vad
beträffar de närmare förutsättningarna för att stipendium skall kunna erhållas,
kunna i stort sett uppställas samma villkor, som studielånenämnden
har att tillämpa vid fördelningen av statens räntefria studielån. Som minimivillkor
bör angivas, att lärjungen vid sin tidigare skolgång ådagalagt
sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan. anses
vara sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den
läroanstalt, där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning. Sedan
detta minimikrav uppfyllts, böra stipendier tilldelas de mest meriterade, i
den mån anslaget medger. Vid bestämmandet av det årliga stipendiebeloppets
storlek bör hänsyn tagas till kostnaderna för lärjunges vistelse vid
eller resor till läroanstalten samt till målsmans (lärjunges) ekonomiska ställning
och antalet barn i familjen.
Skolutredningen har framlagt ett förslag till kungörelse angående studiehjälp
åt vissa lärjungar för bedrivande av högre studier. Detta förslag torde
såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga A). Av förslaget
framgår, att de »högre teoretiska eller praktiska läroanstalter», som
avses, äro allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola,
kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk,
statsunderstött handelsgymnasmin och under skolöverstyrelsens inseende stående
enskild läroanstalt.
Beträffande normerna för stipendieunderstödens utgående anför utredningen:
Såsom
vi tidigare framhållit, anse vi, att stipendiebeloppen böra avvägas
med hänsyn bland annat till inackorderings- eller resekostnaden samt till
målsmans ekonomiska ställning. Skall den här avsedda studiehjälpverksamheten
på ett mera påtagligt sätt bidraga till att, beträffande utbildningsmöjligheterna
undanröja skillnaden mellan landsbygd och stad, torde
man böra räkna med att ett icke alltför ringa antal lärjungar tilldelas sä
stora ärliga stipendiebelopp, att hela eller större delen av inackorderings
-
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
eller resekostnaden därmed kan betalas. Flertalet av de övriga ur studielämplighetssynpunkt
stipendieberättigade lärjungarna böra erhålla så stora
stipendiebelopp, att beloppen i regel komma att täcka över hälften av
ifrågavarande kostnad.
Skolutredningen beräknar medelinaekorderingskostnaden till lägst 1 000
kronor per läsår och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna
till lägst 100 kronor per läsår och lärjunge.
Yttrandena. Frågan örn vilka läroanstalters lärjungar som skola vara berättigade
att åtnjuta stipendier tages upp i överstyrelsens för yrkesutbildning
yttrande. Där anföres:
Skolutredningen har med sitt förslag örn studiehjälp i stipendieform tillgodosett
lärjungar vid skolor tillhörande den högre skolundervisningen, däri
inbegripet även tekniska läroverk och handelsgymnasier. Emellertid finnas
vissa under överstyrelsens inseende ställda skolor med karaktär av högre
undervisningsanstalt, som icke inrymmas i skolutredningens förslag, nämligen
de särskilda anstalterna för yrkesundervisning. Elev vid sådan anstalt, som
är egen företagare, verkmästare, förman eller arbetare, har visserligen möjlighet
att i begränsad utsträckning erhålla stipendium ur anslaget till resestipendier
för yrkesutbildning, men dessa möjligheter föreligga däremot icke
för övriga elever. Då dessa skolor närmast motsvara tekniska fackskolor,
synes det överstyrelsen, som örn jämväl lärjungarna vid dessa skolor borde
beredas möjligheter till erhållande av den av skolutredningen föreslagna stipendiehjälpen.
Vid ett pär av dessa skolor meddelas dock undervisning i
vissa avdelningar på högre stadium än gymnasiets och mera jämförbar med
undervisningen i ett seminarium. Lärjungarna i dessa senare avdelningar
böra alltså ej tillerkännas stipendium av här ifrågavarande slag. De särskilda
anstalter för yrkesundervisning, vars lärjungar sålunda böra kunna
komma i fråga för erhållande av föreslagna stipendier, äro tekniska skolan
i Stockholm med undantag av den högre konstindustriella skolans avdelning
för utbildande av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarinstitutet),
bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av
kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut
i Norrköping och grafiska institutet.
Skolöverstyrelsen uttalar örn skolutredningens förslag till stipendier principiellt
följande.
De åtgärder skolutredningen nu föreslår i form av direkt penningunderstöd
åt studerande ungdom, boende utanför läroverksort, innebära i jämförelse
med vad överstyrelsen i sin utredning år 1939 föreslagit i stort sett, att de
mer preciserade och på olika poster uppdelade understödsformerna i överstyrelsens
förslag av skolutredningen sammanförts under en enda rubrik,
stipendier. Överstyrelsen hade upptagit särskilda poster för understöd till
inackordering, kostnad för frukostmål och resekostnad till och från läroverksorten.
Skolutredningens förslag kan emellertid inom sig rymma samtliga
nämnda understödsfonner. Det utsäges tydligt i författningsförslaget,
att bidraget må lämnas till kostnaderna för inackordering på skolorten eller
för dagliga resor till och från densamma. Principiellt synes intet hindra,
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jh
att i begreppet inackordering även kostnaden för frukost inneslutes. Visserligen
har skolutredningen vid kostnadsberäkningarna för inackordering utgått
från endast helt inackorderade. Men då intet formellt hinder enligt
skolutredningsförslaget möter för att inberäkna frukostinackordering i
understöden och då överstyrelsen icke nu är beredd att föreslå någon omberäkning
av anslagen med hänsyn till sådan inackordering, anser sig överstyrelsen
kunna för närvarande stanna vid att endast påpeka önskvärdheten
av att utgifter för frukost beaktas vid bedömningen av stipendiebelopp
åt resande lärjunge. Överstyrelsen vidhåller sin tidigare uttalade
mening örn vikten ur hygienisk synpunkt av att bereda resande lärjungar
tillfälle till ett lagat mål mat under arbetsdagens huvudrast och hänvisar
dels till sina i utredningen år 1939 anförda skäl, dels till vad docenten Hjärne
härom anfört i en uppsats om läroverkens resande lärjungar i Svenska
läkartidningen 1938, nr 1. Något preciserat förslag i detta hänseende finner
överstyrelsen emellertid desto mindre nödvändigt att nu framlägga, som
befolkningsutredningens socialpedagogiska delegation för närvarande är
sysselsatt med utredning av frågan om skolfrukost, eventuellt åt alla barn.
Överstyrelsen vill här påpeka ett förslag (i yttrande från rektor vid högre
allmänna läroverket i Västervik) att utöka skolhemmens verksamhet med
frukostinackordering. Även i fråga örn understöd åt dagligen resande lärjungar
kan det föreliggande förslaget komma att korsas av befolkningsutredningens
kommande förslag om skolskjutsar för lärjungar vid olika skolformer.
Tills vidare bör man dock kunna godtaga de förslag och de beräkningar
skolutredningen gjort.
Beträffande normerna och kvalifikationerna för stipendiernas utgående
anför skolöverstyrelsen i huvudsak:
Överstyrelsen hänvisar till den principiella ställning, som överstyrelsen
intagit i "sitt förslag av den 9 juni 1939. Ur ekonomisk synpunkt uppställde
överstyrelsen först som allmän norm, att merkostnaden för landsbygdsbarnens
skolvistelse borde ersättas, men förordade en provning av behovet
från fall till fall, varvid hänsyn borde tagas till ett flertal angivna omständigheter.
Några bindande regler ansågos dock icke lämpligt att föreskriva,
utan överstyrelsen angav endast vissa maximigränser för de olika bidragsformer,
som föreslogos, och ansåg i övrigt, att den centrala myndighet, som
skulle handha administrationen av understöden, sedermera relativt snabbt
torde kunna vinna tillräcklig erfarenhet för att uppnå ett mera i detalj utarbetat
system för understödens gradering. Skolutredningen har — framhåller
skolöverstyrelsen — uppställt liknande, ehuru mindre preciserade
principkrav och anser, att till ledning för understödens fördelning kunna
tjäna de normer studielånenämndcn har att tillämpa i sin verksamhet. Några
maximigränser uppdragas oj, och någon relation till kostnaden flir lärjunge
med hemvist på läroverksorten beräknas icke heller. I än högre grad än
överstyrelsen har alltså enligt överstyrelsens mening skolutredningen lämnat
åt den blivande centraladministrationen att utforma de närmare riktlinjerna
för understödens fördelning. Överstyrelsen framhåller, att dess tidigare ståndpunkt
i stort sett sammanfaller med skolutredningens i avseende på den
hänsyn, som bör tagas till dc ekonomiska förhållandena, men linner principiellt,
att huvudregeln örn merkostnaden i förhållande till utbildningskostnaden
för dem, som bo på läroverksorten, tills vidare bör fasthallas.
Överstyrelsen föreslår därför, a1,t som direktiv för den administrerande
Bihang till riksdagens protokoll 19^5. 1 sami. Nr 7/j. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
myndigheten angives, att merkostnadsprincipen under de närmaste åren bör
iakttagas, till dess omprövning kunnat ske av möjligheterna att bereda studiehjälp
även åt läroverksorternas ungdom. Överstyrelsen anser sig nu som
1939 våga uppskatta denna merkostnad till % av den reella utgiften för
vistelse på läroverksorten. I instruktionen för understödsverksamhetens
centralorgan borde en föreskrift inryckas, att denna gräns i regel icke må
överskridas.
Överstyrelsen konstaterar vidare, att den i sitt förslag av år 1939 föreslagit
något strängare föreskrifter än skolutredningen beträffande uppförande och
ordning samt studielämplighet.
Sammanfattande ansåg överstyrelsen beträffande de kvalifikationer, som
borde fordras för understöd, att »den utdelande myndigheten vid fördelande
härav måste företaga ett allmänt avvägande med hänsyn till såväl behov
som karaktärsegenskaper, de senare yttrande sig i uppförande, begåvning,
flit och uthållighet, ordning och plikttrohet». Skolutredningens mer allmänt
hållna kvalifikationskrav, som till andemeningen väl överensstämma med
överstyrelsens citerade principuttalande, torde dock kunna accepteras. Erfarenheten
från redan befintlig administration för liknande former av understöd
ger vid handen, att fastare riktlinjer för verksamheten lämpligen kunna
utarbetas av den administrerande myndigheten under arbetets gång. De nu
föreliggande författningsförslagen ansluta sig också, vad angår kvalifikationer
och deras styrkande, till de föreskrifter, som gälla för studielånenämndens
verksamhet, och torde få anses fullt betryggande. I verkligheten
torde de minimikrav, som överstyrelsen uppställt år 1939, komma att ligga
väsentligt under gränsen för de uttagna lärjungarnas betygsmeriter.
Studielånenämnden anför:
Skolutredningen har föreslagit, att beträffande de närmare förutsättningarna
för stipendium i stort sett skulle uppställas samma villkor, som studielånenämnden
har att tillämpa vid fördelningen av statens studielån. Detta
innebär, att prövning skall ske individuellt och avse både behovet av stipendium
och lämpligheten för studier. Endast om både behov föreligger och
studiebegåvningen är väl vitsordad, skall stipendium utdelas. Studielånenämnden
finner synnerligen angeläget betona, att dessa principer få bli
gällande. I de fall, där studielån utdelats huvudsakligen av sociala skäl, utan
att studiebegåvningen varit klart styrkt, har resultatet i allmänhet icke
blivit tillfredsställande. Beträffande behovet böra enligt nämndens bestämda
mening inga bindande direktiv lämnas, utan den utdelande myndigheten
bör äga rätt att verkställa prövning från fall till fall med hänsynstagande
till alla de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av sökandes
ekonomiska möjligheter, såsom föräldrars inkomst, eventuella skulder och
förmögenhet, syskonens antal, ålder och eventuella inkomst, antalet syskon
i skolor, hemmets avstånd från skolorten, sökandes möjligheter till inackordering
hos släktingar o. s. v.
Länsstyrelsen i Karlskrona har beträffande normer och kvalifikationer
för tilldelande av stipendier i huvudsak anfört följande.
Frågan örn att åvägabringa rättvisa åt landsbygdens befolkning genom
att bereda vidgade möjligheter till högaro undervisning för skolbarn från
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7It. 19
landsbygden synes genom de framlagda förslagen lia fått en i stort sett
lämplig lösning. Övergången från folkskolan till den högre skolan bör
emellertid icke genom statsbidrag i stipendieform uppmuntras, innan eleverna,
eventuellt efter överhoppande av någon av de lägre klasserna, fullgjort
liela sin skolplikt i den nuvarande skolorganisationens sexåriga grundskola.
Understödsverksamheten synes vidare böra begränsas till de med hänsyn
till vederbörandes ekonomiska ställning ömmande fallen, där både sökanden
och föräldrarna må kunna anses obemedlade eller mindre bemedlade. Länsstyrelsen
ifrågasätter, huruvida icke minimikraven borde något skärpas.
Några statliga åtgärder för en ökad tillströmning till de högre skolorna torde
icke kunna motiveras med någon föreliggande brist på arbetskraft med
högre teoretisk skolutbildning. Stödet åt landsbygdens ungdom bör därför
främst inriktas på att endast genom utpräglad studiebegåvning eller av
andra skäl i föreliggande fall förtjänta elever böra få ifrågakomma vid
urvalet av de stipendiesökande.
Länsstyrelsen förordar en viss begränsning av stipendiebeloppen. Skolutredningen
synes, uttalar länsstyrelsen, vid bedömandet av studiemöjligheterna
i ekonomiskt hänseende och den jämförelsevis gynnade ställning
stadsbefolkningen härvid intagit icke ha tillräckligt beaktat, att en bosättning
avlägset^ från tätorterna oftast medför synnerligen betydande ekonomiska
förmaner i form av billigare bostadskostnader, skatter och övriga
levnadskostnader, medan betydande utgifter för skolbarnens kost och bostad
belasta jämväl föräldrar, som äro bosatta på orter, där högre skolor
finnas. Med stöd härav^ anser länsstyrelsen, att ifrågavarande stipendier,
som icke torde kunna på förhand till beloppen fixeras, lämpligen böra bestämmas
att utgå med viss procentuell andel av de verkliga eller beräknade
kostnaderna dock med den maximering av bidragen, som må kunna fastställas
med hänsyn till beräknade skäliga kostnader. I varje fall torde sådan
reducering böra äga rum, att de beviljade stipendiebeloppen alltid komma
att avsevärt understiga de verkliga kostnaderna.
Statskontoret uttalar sig för en i olika avseenden mera begränsad stipendieverksamhet
och anför:
Stipendier till inackordering och resor föreslås utgå till lärjunge, som bedriver
studier vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal
mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre flickskola,
tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller under skolöverstyrelsens
inseende stående enskild läroanstalt. Nämnda förslag har överstyrelsen
för yrkesutbildning ansett böra kompletteras med vissa i yttrandet
närmare angivna tekniska läroanstalter. Som statskontoret tidigare framhållit,
finner ämbetsverket emellertid statsstipendierna tills vidare böra begränsas
till att avse studier vid statligt eller kommunalt gymnasium, tekniskt
läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller annan därmed jämställd
offentlig läroanstalt. Statskontoret måste ställa sig bestämt avvisande
till tanken på att stipendium skall utgå för studier vid andra enskilda läroanstalter
än handclsgymnasierna. Enligt ämbetsverkets mening bör staten
icke på detta sätt medverka till en ökad tillströmning till de enskilda skolorna
med deras ofta höga avgifter.
Vidkommande därefter stipendiernas storlek har skolutredningen icke
framlast något förslag i sådant hänseende utan ansett sig kunna himna den
stipendieljeviljande myndigheten full frihet att fastställa beloppet. Då —
20
Departementschefen
.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
som skolöverstyrelsen även erinrat — det med hänsyn till syftet med stipendierna
endast kan anses rimligt, att den del av inackorderingskostnaden,
som utgör vederbörandes merkostnader för uppehälle å skolorten, ersättes,
får statskontoret i likhet med överstyrelsen förorda, att stipendiet maximeras
till högst % av de faktiska utgifterna för vistelse å skolorten. Likaledes
anser statskontoret det påkallat, att ett högstbelopp för läsår fastställes.
Beträffande avvägningen av detta tillåter sig statskontoret erinra, att ämbetsverket
i utlåtande den 18 november 1944 beträffande stipendier till
elever vid anstalter för yrkesundervisning, folkhögskolor och lantbruksskolor
uttalat, att, därest Kungl. Maj:t trots föreliggande statsfinansiella
betänkligheter skulle anse sig böra framlägga förslag till riksdagen om
ökade stipendier, dessa stipendier borde bestämmas till — för högsta behovsgraden
— 60 kronor för månad. En motsvarande maximering av de nu föreslagna
stipendierna finner statskontoret så mycket mera påkallad, som i
princip endast merkostnaderna å skolorten skola ersättas. Ämbetsverket vill
därför föreslå, att stipendierna maximeras till (9 X 60 =) 540 kronor för läsår
eller samma belopp, som skolöverstyrelsen förordade i 1939 års förslag.
Stipendium för resor synes i viss anslutning till överstyrelsens år 1939
framlagda förslag kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga
kostnaden i den mån denna överstiger 100 kronor för läsår.
I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola kunna erhålla stipendium,
har föredraganden, t. f. statskonnnissarien Lindbergsson, anmält avvikande
mening och anfört:
Syftet med de av utredningen föreslagna statsstipendiema komme enligt
mitt förmenande att tillgodoses på ett otillfredsställande sätt, om — som
statskontoret förordat — dylika stipendier endast skulle förbehållas gymnasiets
lärjungar. Detta skulle nämligen med nuvarande skolorganisation
innebära, att den stipendiebeviljande myndigheten betoges möjligheten att
med statsstipendier hjälpa fram å landsbygden boende obemedlad ungdom
med utpräglad studiebegåvning till studentexamen. I anslutning till vad
statskontoret förordade i sitt utlåtande den 19 oktober 1939 synes mig därför
stipendierna böra beviljas för studier vid samtliga av skolutredningen
föreslagna statliga och kommunala läroanstalter samt handelsgymnasierna
men på av statskontoret angivna skäl icke för studier vid enskild läroanstalt.
I likhet med länsstyrelsen i Karlskrona anser jag emellertid, att övergången
från folkskola till högre skolform icke bör understödjas med stipendium,
såframt icke vederbörande med goda vitsord genomgått sexårig folkskola
eller skaffat sig ett däremot svarande kunskapsmått.
Jag biträder skolutredningens förslag, att stipendier för bekostande av
inackordering eller dagliga resor skola kunna tilldelas för studier lämpliga
ungdomar från landsbygden. I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola
vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp, finner jag, att utöver de av
skolutredningen föreslagna även lärjungarna vid tekniska skolan i Stockholm
med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet,
bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av
kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut
i Norrköping och grafiska institutet böra kunna åtnjuta stipendier. Något
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jh
bärande skäl att, såsom statskontoret ifrågasatt, utesluta lärjungar vid
under skolöverstyrelsens inseende ställda enskilda läroanstalter synes mig
icke föreligga.
Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har skolutredningen
räknat med att ett visst, icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas
så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller större delen av inackorderings-
eller resekostnaderna kan betalas, medan flertalet av de övriga
stipendieberättigade lärjungarna skulle erhålla så stora understöd, att dessa
i regel komma att täcka över hälften av kostnaden. Skolöverstyrelsen har
ansett, att åtminstone tills vidare högre stipendiebelopp än två tredjedelar
av verkliga kostnaden för inackordering icke borde kunna utgå. Länsstyrelsen
i Karlskrona har varit inne på liknande tankegångar. Statskontoret har
instämt med skolöverstyrelsen och därtill föreslagit viss maximering för
stipendium till inackordering samt särskild norm för stipendium till resor.
I likhet med statskontoret finner jag det lämpligt, att ett högstbelopp
för läsår och lärjunge fixeras. Vid anmälan i årets åttonde huvudtitel av
frågorna om stipendier åt elever vid folkhögskolor och vid anstalter för
yrkesundervisning har jag såsom högsta stipendiebelopp för högsta bellovsgraden
förordat 75 kronor för månad. Samma belopp, vilket vid högre läroanstalter
för läsår innebär 675 kronor, torde böra bestämmas som maximum
för nu ifrågasatta stipendier. För lärjungar, som icke behöva vara inackorderade,
bör givetvis detta högstbelopp avsevärt reduceras. Även med den
maximering, som jag nu föreslagit, torde stipendiaterna kunna få åtminstone
större delen av sina här ifrågavarande kostnader ersatt.
Skolöverstyrelsen har även något berört frågan örn bidrag till kostnader
för måltid under huvudrasten. I anslutning till vad överstyrelsen yttrar vill
jag hänvisa till att inom 1941 års befolkningsutredning för närvarande pågår
utredning om skolfrukost, eventuellt även åt lärjungar vid högre läroanstalter.
Tills vidare bör det dock för den utdelande myndigheten icke möta
hinder att vid bestämmande av stipcndiebeloppet även taga hänsyn till frukostkostnader.
Jag anser mig böra framhålla, att det givetvis kan tänkas fall,
då en lärjunge under en del av läsåret helinackorderas och under en annan
gör dagliga resor. Stipendiebeloppet bör då rättas efter dessa förhållanden.
Även för helinackorderad lärjunge kunna resekostnaderna, när avståndet är
stort mellan hemmet och studieorten, vara betungande. Jag finner det därför
rimligt, att särskilt stipendium för resor må kunna utgå jämväl till medellös
lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, under förutsättning att
de oundgängliga utgifterna för resor mellan hemmet och studieorten uppgå
till ett mera betydande belopp.
Ur allmänna arvsfonden utdelas årligen ett antal stipendier åt lärjungar
vid högre statliga och kommunala läroanstalter samt statsunderstödda handelsgymnasier.
För de senaste läsåren har för detta ändamål anvisats ett belopp
av 100 000 kronor. Jag erinrar vidare örn att under riksstatens åttonde
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
huvudtitel finnes uppfört ett anslag till stipendier vid tekniska läroverk,
avsett för studieunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
tekniska fackskolor. Som allmän regel synes mig böra gälla, att elev, som
tilldelas studiestipendium för landsbygdsungdom, icke därjämte bör för
ett och samma läsår komma i åtnjutande av stipendium ur allmänna arvsfonden
eller från anslaget till stipendier vid de tekniska läroverken. I vissa
fall torde det dock vara motiverat att göra avsteg från denna regel.
De erfarenheter, som den utdelande myndigheten vinner, kunna längre
fram giva ledning för utarbetande av mera preciserade och normerande bestämmelser
för stipendiernas utdelning. För att åstadkomma en rättvis fördelning
och hindra enskilda vinstintressen att göra sig gällande kan det
emellertid redan på ett tidigt stadium bli nödvändigt för denna myndighet
att för varje skolort fastställa ett genomsnittligt inackorderingspris såsom
normerande vid stipendietilldelningen.
Som minimikvalifikationer för erhållande av stipendium har skolutredningen
föreslagit, att lärjungen vid sin tidigare skolgång skall ha ådagalagt
sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan anses vara
sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läroanstalt,
där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning, samt hänvisat
till de villkor, som gälla för erhållande av statens räntefria studielån.
Det synes mig självfallet, att vid tilldelande av studiehjälp hänsyn i första
rummet skall tagas till de sökandes studielämplighet, innefattande såväl begåvning
för den utbildning, vederbörande önskar åtnjuta, som ambition
och redlig karaktär. Denna studielämplighet bör på ett betryggande sätt
styrkas och stipendium tilldelas de mest förtjänta i den utsträckning, som
medel äro tillgängliga. Vid fastställande av stipendiebeloppet bör den utdelande
myndigheten verkställa individuell prövning och därvid taga hänsyn
till bland annat sökandens bostadsort, kursavgifternas storlek under det läsår,
för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden
under samma tid må kunna för ändamålet förfoga, ävensom uppmärksamma
alla de omständigheter i övrigt, som äro av betydelse för att bedöma
sökandens behov.
Det torde icke kunna förnekas, att mera omfattande stödåtgärder av det
slag, jag i det föregående förordat, under vissa förutsättningar kunna vara
ägnade att medföra en stegrad tillströmning till de högre skolorna och därmed
öka risken för en sådan överbefolkning av de intellektuella banorna, för
vilken riksdagen i olika sammanhang varnat. I den mån stipendier komma
att givas för studier på realskolans stadium synes mig denna invändning dock
väga mindre tungt; allvarligare blir problemet, när det gäller underlättande
av studier på gymnasiestadiet. Om staten skall på här förordat sätt verka
för ett vidgat rekryteringsunderlag för gymnasierna, måste enligt min mening
nästa steg bliva, att en skärpning av fordringarna för tillträde till gymnasiet
tages under allvarligt övervägande. Slutligen synes det mig befogat, att vid
23
Kungl. Majda ''proposition nr 7Jj.
konkurrens mellan inbördes likställda sökande till stipendium företräde gives
åt den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning, som direkt tar sikte
på ett praktiskt yrke.
2. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor
med kombinerad undervisning.
Skolutredningen har i sitt betänkande kap. IV givit en översikt över
den undervisning, som här i landet bedrivs av brevskolor (korrespondensinstitut)
och vid skolor med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.
Av översikten inhämtas bland annat följande.
Undervisning genom korrespondens med real- eller studentexamen som
mål lämnas av Hermods korrespondensinstitut, Malmö, och NKI-skolan,
Stockholm. Vid den förra bygger undervisningen huvudsakligen på speciellt
utarbetade studiebrev och utgöres endast i ett mycket obetydligt antal fall
av kommentarer till läroböcker. Före examensprövningen anordnas muntliga
preparandkurser, som äro tillgängliga för tidigare deltagare i brevundervisningen.
Undervisningen vid NKI-skolan bygger vad realskolestadiet beträffar på
folkskolans sjätte klass. Kurserna äro uppdelade i fyra klasskurser i överensstämmelse
med undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Undervisningen
försiggår genom lärobrev. Vid såväl realskole- som gymnasieundervisningen
ha så långt möjligt vid statsläroverken använda läroböcker lagts
till grund för undervisningen.
Kursavgifterna äro vid Hermods korrespondensinstitut enligt prospekt
gällande från den 1 oktober 19421:
Fullständig realskolekurs på folkskolans
grund utan franska ..............
D:o med franska..................
Fullständig studentkurs på folkskolans
grund, latinlinjen................
D:o, reallinjen....................
Gymnasiekurs på realexamens grund,
latinlinjen......................
D:o, reallinjen....................
Om betalning erlägges
kontant vid
anmälningen
kronor
700: —
760: —
I lägst 1 150: —
j högst 1 275: —
{lägst 1 195: —
(högst 1 265: —
|lägst 680: —
(högst 875: —
| lägst 735: —
| högst 845: —
Vid avbetalning
kronor
770: —
835: —
lägst 1 265:—
högst 1 405: —
lägst 1 315:—
högst 1 390: —
lägst 745: —
högst 960: —
lägst 805: —-högst 930: —
För dessa avgifter erhåller lärjunge till respektive kurs hörande undervisningsbrev
jämte viss övrig undervisningsmateriel, varjämte institutet förbinder
sig att granska och rätta alla av lärjunge insända svar, lösningar och
övriga arbeten, som höra till kursen. Kostnaderna för lexikon och skrivmateriel
samt för porto å egna postförsändelser betalas utanför kursavgiften.
1 Sedan dessa uppgifter lämnats, ha kurserna något utvidgats, vilket medfört en viss höjning av
priserna.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
Dock utlånas i mån av tillgång lexikon till alla kursdeltagare, som ej själva
skaffat sig sådana. Lärjunge, som genomgår den frivilliga preparandkursen,
erlägger särskild avgift för denna — 125 kronor för realexamen och 180
kronor för studentexamen. För i preparandkursen deltagande lärjunge tillkommer
dessutom kostnad för resa från hemorten till Malmö och åter samt
inackorderingskostnad i Malmö under 3 å 3% månader.
I NKI-skolans studieplan, tryckt år 1943, lämnas bland annat följande
uppgifter örn kurskostnader:
Fullständig realskolekurs på folkskolans
grund utan franska...............
Fullständig realskolekurs på folkskolans
grund med franska...............
Fullständig studentkurs på folkskolans
grund, latin- eller reallinjen........
Studentkurs på realexamens grund, latinlinjen
........................
D:o, reallinjen....................
Om betalning er- |
|||
lägges kontant vid |
Vid avbetalning |
||
anmälningen |
|||
kronor |
kronor |
||
640: — |
704: — |
||
660: — |
726: — |
||
1 050: — |
1 155: — |
||
1 lägst |
455: — |
lägst |
500:50 |
1 högst |
605: — |
högst |
665: 50 |
1 lägst |
515: — |
lägst |
566: 50 |
1 högst |
620: — |
högst |
682: — |
För dessa kursavgifter tillhandahåller NKI-skolan lärobrev samt viss annan
materiel — bland annat en del läroböcker — samt åtager sig granskning
och rättning av insända uppgifter, svar och lösningar. I kursavgifterna
inberäknas ej kostnaden för lexikon, skrivmateriel och porto å lärjunges
egna postförsändelser.
Beträffande skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning
anför skolutredningen i huvudsak följande.
Hermodsinstitutets skolor, de s. k. robertsforsskolorna, voro vid början
av vårterminen 1944 46, därav 17 i Västerbottens län, och det sammanlagda
lärjungeantalet 829. Läsåret är uppdelat på en hösttermin (omkring 1 september—omkring
20 december) och en vårtermin (omkring 10 januari—
omkring 10 juni), men man räknar med att lärjungarna även under ferierna
i viss mån skola syssla med studierna. Under terminerna samlas lärjungarna
varje helgfri dag i sin lokal för att under en studieledares uppsikt och handledning
arbeta med sina undervisningsbrev. Studieledaren anställes och avlönas
av institutet. Som studieledare anställas endast personer, som avlagt
studentexamen, särskilt sådana, vilka avlagt dylik examen som Hermodselever.
I gynnsamma fall anses lärjungar efter sjätte klass i folkskolan kunna avlägga
realexamen efter 2% års studier; den sista terminen utgöres av en vid
institutet i Malmö anordnad muntlig preparandkurs. Studierna må dock
utsträckas upp till fyra år. Samtliga kostnader för en lärjunge fram till realexamen
på 2% år i en klass med tjugo elever uppgives till 2 000 kronor,
vilka i regel inbetalas med 400 kronor i terminen. Taga studierna längre tid,
betalas tilläggsavgift för varje termin. Om antalet lärjungar i en avdelning
understiger 20, höjes terminsavgiften. Där lokaler avgiftsfritt ställas till
Kungl. Maj:ts proposition nr 71+. 25
förfogande, reduceras avgiften något. Nedsättning i terminsavgifterna lia i
några fall medgivits.
NKI-skolans realskolor med kombinerad brev- och muntlig undervisning
voro på landsbygden vid början av vårterminen 1944 51, därav 10 i Jämtlands
län, och hade sammanlagt 849 lärjungar. Efter fastställt studieschema
samt under fortlöpande kontroll av läraren på platsen arbeta sig lärjungarna
i hemmet fram genom brevkurserna klass för klass. Den muntliga undervisningen
omfattar i allmänhet 12 lektionstimmar i veckan, fördelade på
tre veckodagar. Studieledarna uppgivas i regel lia akademisk examen, men
undantag finnas. Enligt institutets plan skall realexamen efter genomgången
sjätte klass i folkskolan av »flitiga och begåvade lärjungar» kunna avläggas
efter 2x/2 år. De som arbeta långsammare kunna obehindrat göra detta. Avgiften
för en NKI-realskolekurs vid dessa skolor uppgives till 1 200 kronor.
Lokalkostnader äro därvid ej inräknade, då de lokala skolstyrelserna avgiftsfritt
upplåtit lokaler. Lärjungar, som ej hinna med kursen på 2% år,
erlägga tilläggsavgift per månad. Skolans styrelse har anslagit medel till
stipendier åt mindre bemedlade studiebegåvade elever.
Av de uppgifter, som Hermodsinstitutet och NKI-skolan lämnat rörande
föräldrarna till lärjungarna i skolorna med kombinerad undervisning, framgår,
att det starkaste inslaget av lärjungar kommer från jordbrukar- och i
viss mån även från arbetarhem.
Vid »Hälsingborgs samläroverk med kombinationsmetod» har kombinerad
undervisning prövats sedan år 1929 för såväl realskole- som gymnasiekurser.
För varje klass (ring) erfordras i regel deltagande i muntlig undervisningskurs
på omkring 7 veckor, varunder svårare delar av lärokurserna genomgås.
För hemarbetet får lärjungen enligt individuellt schema arbetsuppgifter
för varje vecka. Lämpliga delar av hemarbetet utföras skriftligt och
insändas för granskning. Arbetsanvisningarna till hemstudierna äro korta
och likna ej vanliga undervisningsbrev.
Efter att ha redogjort för en del förslag, som framlagts i syfte att förbilliga
korrespondensundervisningen — utdelande av stipendier, understöd åt privata
korrespondensinstitut, inrättande av ett statligt sådant institut — ger
skolutredningen en karakteristik av denna undervisning och anför därvid i
huvudsak följande.
Korrespondensundervisningen kan i någon mån sägas ha åstadkommit en
utjämning av utbildningsmöjligheterna mellan ungdomen på landsbygden
och ungdomen i städerna genom att erbjuda en väg fram till real- och studentexamen
oberoende av de offentliga eller enskilda högre skolorna.
Även om en bättre fördelning av utbildningsmöjligheterna skulle kunna
åstadkommas och dessutom helt nya högre skolor skulle komma till stånd,
är det på grund av bebyggelseförhållandena i vårt land oundvikligt, att en
mycket stor del av befolkningen alltid kommer att bo så avlägset från högre
skolor, att det fortfarande för många blir förenat med avsevärda kostnader
att bevista sådana skolor. Det kommer dessutom liksom hittills alltid att
finnas många, vilka av olika skill icke kunna eller önska genomgå den i hemorten
befintliga högre skolan. I dylika fall kommer korrespondensundervisningen
alltid att bibehålla sin betydelse.
Korrespondensundervisningen ställer emellertid stora krav på lärjungarna.
Icke blott fallenhet flir studier och intresse för uppgiften utan framför
26
Kungl. Majlis proposition nr 7J+.
allt flit, självdisciplin och seg uthållighet äro nämligen nödvändiga förutsättningar
för att man på denna väg skall kunna nå fram till real- eller studentexamen.
Då det här är fråga om individuell undervisning, vinnes den
fördelen, att var och en kan arbeta i den takt, som för honom av olika orsaker
är den lämpligaste. Lärjungen får arbeta självständigare, mera på
egen hand, än vid de vanliga skolstudierna, och det är tydligt, att hans självtillit
och initiativförmåga liksom hans energi och uthållighet måste utvecklas
vid arbetet med lösningen av de uppgifter, som i undervisningsbreven
föreläggas honom.
Men även om korrespondensundervisningen sålunda erbjuder många fördelar,
kan den dock icke i värde jämställas med en god, vanlig skolundervisning.
Den skriftliga undervisningen saknar den omedelbara undervisningens
möjlighet av anpassning efter individuella svårigheter eller
tillfälliga omständigheter. I första hand bör framhållas, att en lärjunge,
som studerar genom korrespondens, icke blir delaktig av den
muntliga undervisningens väckande och stimulerande inverkan liksom
överhuvud icke av den fostrande påverkan, som utövas av såväl lärare som
kamrater under det dagliga arbetet i en vanlig skola och som både för den
personliga utvecklingen och ur social synpunkt är av stort värde. Vidare
förekommer ingen nämnvärd undervisning i de s. k. övningsämnena, åt
vilka i de vanliga realskolorna omkring en fjärdedel av undervisningstiden
är ägnad. Vid all den undervisning, som kräver laborationer eller åskådningsmateriel
för att rätt uppfattas, är den, som studerar enligt korrespondensmetoden,
också missgynnad i jämförelse med lärjungarna vid en vanlig
läroanstalt, och kunskaperna, som i stor utsträckning böra förvärvas genom
självsyn och egna experiment, om de skola bli verkligt fruktbringande, bli
lätt alltför exklusivt teoretiska och bokmässiga.
Undervisningen i främmande språk erbjuder sannolikt de största svårigheterna
vid sådan korrespondensundervisning, där arbetet helt sker på egen
hand. Eleverna få inga talövningar i egentlig mening, alltså ingen övning i
att uttrycka sig på det främmade språket, annat än eventuellt genom referat
för sig själva av innehållet i det lästa. Att inlära ett riktigt uttal måste
bereda särskilj stora svårigheter. Speciellt på detta område är det säkerligen
ytterst svårt att med undervisning genom korrespondens uppnå samma
resultat som vid vanlig undervisning. Bedrivandet av studier genom korrespondens
måste därför anses vara en nödfallsutväg, som tillgripes, då det av
ekonomiska eller andra skäl icke låter sig göra att bereda lärjungarna undervisning
i en vanlig skola.
De försök, som gjorts med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning,
finna vi vara av intresse. Många av de nackdelar, som uppstå
vid vanlig korrespondensundervisning, kunna minskas genom en välorganiserad
kompletterande muntlig undervisning eller handledning. Som allmän
regel kan säkerligen fastslås, att bland olika former av korrespondensstudier
den är att föredraga, som kombineras med personlig handledning och
undervisning. Särskilt blir detta fallet, örn man tillser, att väl kvalificerade
ledare anställas och att endast sådana lärjungar mottagas för undervisning,
som redan i folkskolan ådagalagt lämplighet för fortsatt studiearbete. Att
göra ett mera ingående uttalande om denna undervisningsmetod torde emellertid
ännu icke vara möjligt.
Åtskilliga lärjungar, som bedrivit studier för real- eller studentexamen
enligt korrespondensmetoden, ha erhållit understöd ur allmänna arvsfon
-
27
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Zvejer!.
Enligt vad vi erfarit, ha dessa lärjungar i flertalet fall uppnått sitt
studiemål inom rimlig tid. I vidare mån, än nu nämnts, lia vi icke några
uppgifter tillgängliga angående den tid, som i verkligheten behöves för att
genom korrespondensundervisning ernå det kunskapsmått, som erfordras
för avläggande av real- eller studentexamen. Man torde emellertid kunna
utgå ifrån att de av korrespondensskolorna beräknade tiderna härför endast
i bästa fall äro tillräckliga.
Rörande åtgärder för att förbilliga korrespondensundervisningen yttrar
utredningen:
Ehuru kursavgifterna vid de olika korrespondensinstituten kanske i och
för sig icke kunna anses vara höga, är det dock — åtminstone när det gäller
mera omfattande kurser — rätt avsevärda belopp, som den enskilde har att
utbetala. De direkta kostnaderna för korrespondensstudier fram till real- eller
studentexamen komma därför att ställa sig högre än studiekostnaderna för
dem, som ha möjlighet att i hemorten eller dess närhet bevista de allmänna
läroanstalterna. Detta förhållande är särskilt betänkligt, då det här i det
stora flertalet fall är fråga örn studiebegåvade, som på grund av dels bebyggelseförhållandena
och dels ekonomiska omständigheter icke ha möjlighet
att skaffa sig fortsatt utbildning på annan väg än genom korrespondensundervisning.
Det synes — särskilt med tanke på landsbygdsungdomen —
angeläget, att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av korrespondensundervisningen,
och vi lia funnit, att det åtminstone för närvarande
torde vara lämpligast, att utdelning av årliga stipendier möjliggöres.
Ett statligt korrespondensinstitut torde åtminstone för närvarande icke
böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättande av ett sådant institut
äro de ekonomiska. Härtill kommer, att det skulle ta flera år, innan ett nyinrättat
statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksamhet. Ett
omfattande förberedande arbete med uppgörandet av kurser och studiebrev
bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat
med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens
metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade om att
korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga, att staten lämpligen
bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig åt bedrivandet av denna verksamhet.
I riksdagsmotion har, såsom tidigare omnämnts, även ifrågasatts statligt
understöd åt privata korrespondensinstitut. Denna utväg till korrespondensundervisningens
förbilligande synes oss icke vara tillrådlig med hänsyn till
svårigheten för staten att på ett fullt tillfredsställande sätt kontrollera, att
de anslagna statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga
lärjungarna till godo. Ett lämpligare tillvägagångssätt synes oss vara att —
såsom vi också i annat sammanhang föreslå — utdela personliga stipendier
åt sådana lärjungar, som bedriva studier vid korrespondensinstitut.
Svårigheterna att anordna effektiv kontroll och inspektion av korrespondensinstitutens
verksamhet torde också mana till försiktighet, då det gäller
att taga ståndpunkt till frågan om inrymmande av rätt för dessa anstalter
att själva anordna real- och studentexamen. Vi äro därför icke beredda att
på sakens nuvarande ståndpunkt biträda de önskemål, som härutinnan
framförts i ovannämnda motioner vid 1943 års riksdag. I detta .sammanhang
kan emellertid nämnas, att 1944 års riksdag anvisat medel för inrättande
av en särskild examensnämnd i Malmö, inför vilken realexamens
-
28 Kungl. Maj:ts -proposition nr 7Jt.
privatister, som varit elever vid Hermods korrespondensinstitut, skola avlägga
realexamen.
Utformningen av förslaget till stipendier till lärjungar vid korrespondensinstitut
och vid skolor med kombinerad undervisning framgår av kap. II av
förenämnda kungörelseförslag (bilaga A vid statsrådsprotokollet i detta ärende).
Till motivering för förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.
Enligt skolutredningens åsikt böra stipendier utgå även till lärjungar,
vilka enligt korrespondensmetoden bedriva enskilda studier, som avslutas
med examen under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier
vid realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning
på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt
ledande till minst realexamen icke förefinnes. Sådant stipendium synes
i allmänhet böra utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften
till korrespondensinstitutet därmed kan betalas. För genomgående
av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens mening belagts
med oskäliga avgifter, böra stipendier emellertid icke erhållas. Möjlighet
att komma i åtnjutande av här ifrågasatt stipendium bör förefinnas endast
för sådan lärjunge, som påbörjat sina korrespondensstudier och som vid ansökan
örn stipendium kan uppvisa intyg från vederbörande brevskola (korrespondensinstitut),
att han med största sannolikhet inom viss fastställd tid
kan avlägga sin examen. Stipendierna fördelas bland de mest meriterade av
dem, som uppfyllt detta krav, varvid hänsyn tages jämväl till lärjunges bostadsort
och ekonomiska ställning. Stipendium synes böra utgå endast för
studier vid sådan brevskola, som åtager sig, dels att under den tid, lärjunge
före erhållande av stipendium studerar vid skolan, endast uttaga en låg av
den stipendieutdelande myndigheten godkänd månatlig avgift, dels att, sedan
lärjunges stipendieansökan beviljats, icke utkräva den del av kursavgiften,
som motsvaras av statsbidraget, förrän examen avlagts. När detta
skett, utbetalar statsverket efter rekvisition hela stipendiebeloppet direkt till
brevskolan. Såsom särskilt villkor bör föreskrivas, att brevskolan skall åtaga
sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller av lärjungen,
för det fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid. Örn lärjunge,
som erhållit stipendium, i anledning av med läkarintyg styrkt sjukdom måste
avbryta sina studier, bör dock staten kunna till brevskolan utbetala sin
del av kostnaderna för den undervisning, lärjungen erhållit före avbrottet.
Ar av läkare styrkt sjukdom orsak till att lärjunge icke kunnat avlägga examen
inom fastställd tid, bör beviljat stipendium kunna utgå efter examens
avläggande. Till ansökan örn stipendium av detta slag bör lärjunge foga —
utom intyget från brevskolan — betyg från den skola, där han senast åtnjutit
undervisning, samt av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten
utfärdat intyg om arbetsförmåga och karaktärsläggning ävensom av
kommunal myndighet eller två vederhäftiga ojäviga personer vitsordad redogörelse
för den ekonomiska ställningen.
Stipendiebeloppen beräknas av skolutredningen för studerande vid korrespondensinstitut
till 200 kronor och för lärjungar vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning till 300 kronor för studieår.
Yttrandena. Rörande förslaget om stipendier för elever vid korrespondensundervisning
och kombinerad undervisning ha de myndigheter, som yttrat sig,
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 74-
haft divergerande meningar, beroende framför allt på det olika värde, de tillmätt
detta slag av undervisning.
Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala anser, att de utvägar,
som föreslås i form av korrespondensundervisning och radiokurser för att
jämna vägen till högre skolstudier för begavade barn, böra pa allt sätt stödjas
och utvecklas. Härefter yttrar sektionen:
Dock kan sektionen ej underlåta att framhålla vikten av att dessa undervisningsformer
icke betraktas som självändamål eller utgestaltas till
självständiga och permanenta institutioner, som skulle kunna övertaga vissa
delar av skolans verksamhet. Den fostran, som en ordnad skolgång medför,
kan av intet ersättas. Korrespondensundervisning kan aldrig bli annat än
en nödfallsutväg, men, så som förhållandena gestalta sig och väl alltid komma
att i viss mån gestalta sig i stora delar av vårt land, bör den kunna bil
ett värdefullt och kanske oumbärligt komplement till vårt skolväsen och
såsom sådant göras till föremål för skolmyndigheternas omvårdnad och
kontroll.
Länsstyrelsen i Göteborg, som tillstyrker stipendier till inackordering och
resor, avstyrker däremot anslag till korrespondensundervisning och anför
följande.
Examenstagning per korrespondens är ett så mindervärdigt surrogat, att
statsmakten icke bör understödja detsamma. Skolutredningen har i sitt betänkande
del I starkt understrukit skolans betydelse som° uppfostringsanstalt
och icke endast som undervisningsanstalt. Vid »skölgång» per korrespondens
bortfaller hela uppfostringsmomentet. Det blir en »pluggskola» av
ren nödfallskaraktär.
Skolöverstyrelsen ansluter sig bestämt till skolutredningens avstyrkande
av anslag direkt till korrespondensinstituten och rätt för instituten att själva
anställa avgångsexamina. Att till korrespondensinstituten överlåta fördelning
av stipendier eller anordnandet av den examen, som kontrollerar undervisningens
resultat, skulle, framhåller överstyrelsen, innebära, att staten beträffande
privata affärsföretag, som bedriva undervisning i åtminstone delvis
nya former på experimentstadium, nöjde sig med betydligt lösare garantier
såväl för statsmedlens användning som för studieresultatet än i fråga
örn de vanliga, av staten själv reglementerade och dirigerade skolformerna.
I fortsättningen av sitt yttrande uttalar överstyrelsen, att den, även örn
den i det hela kan dela skolutredningens allmänna principresonemang angående
korrespondensundervisningen, dock vill ställa sig något mera kritisk
än skolutredningen. Överstyrelsen hänvisar härvid till den kritik, som kommit
fram i åtskilliga remissyttranden, och påpekar, att de kritiska uttalandena
från norrlandsskolor (småskoleseminariet i Haparanda, kommunala
flickskolan i Sundsvall, kommunala mellanskolan i Arvidsjaur, kommunala
mellanskolan i Lycksele, högre allmänna läroverket i Umeå) få sin särskilda
betydelse, då det ofta framhållits, att korrespondensundervisningen skulle
utgöra ett särskilt norrlandsintresse.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Sammanfattande anför överstyrelsen följande.
På grund av vad som ovan anförts önskar överstyrelsen uttala, att, om
man i fråga om den allmänna stipendieverksamheten bör skapa garantier
för att den skall nå ett urval av ungdom med studiebegåvning, så bör detta
i än högre grad eftersträvas beträffande stipendietilldelning ät ungdom, som
bedriver korrespondensstudier. Även örn den kombinerade metoden i vissa
hänseenden har sina fördelar framför studier enbart genom korrespondens,
finns dock risken, att dessa skolor, som samlas under lärares handledning,
förväxlas med vanliga skolformer och lätt locka till sig barn, som ingalunda
besitta nödiga kvalifikationer för att taga sig fram på en snabbare och svårare
väg. Önskvärt vore också att vinna kännedom örn den mängd av elever,
som aldrig nå fram till examensresultat. Det har kommit till överstyrelsens
kännedom, att folkskolelever redan efter genomgång av fjärde eller
femte klassen lämnat folkskolan för att deltaga i korrespondensstudier,
vilket ur flera synpunkter måste anses vara synnerligen olämpligt. För de
elever, vilka icke fullfölja studierna fram till realexamen, kan följden av den
avbrutna skolgången i folkskolan bliva den, att de icke heller kunna erhålla
avgångsbetyg från folkskolan. Enligt överstyrelsens mening böra därför
stipendier för korrespondensstudier icke utdelas till elever, vilka ännu icke
genomgått folkskolans sjätte klass.
Betänkligheter resa sig emellertid mot alltför stor omfattning av statens
medverkan i fråga örn denna studieform icke blott ur synpunkten av de
pedagogiska resultaten. I diskussionen har också framkommit tvekan, i vad
mån staten bör uppmuntra privata affärsföretag av korrespondensinstitutens
typ. Det må erinras om de invändningar, som fyrfaldiga gånger gjorts
mot statens understöd åt enskilda skolor av vanlig form. Överstyrelsen har
gendrivit dessa bland annat med det argumentet, att sådan skolrörelse, lämnad
åt sig själv, i regel går med förlust. I detta fallet åter är frågan om stora,
säkerligen vinstgivande företag. Staten torde kunna begära viss garanti mot
att de kursavgifter göras för höga, som i sin tur bomme att bestämma statsstipendiums
storlek. Någon sådan garanti inrymmes ej i skolutredningens
förslag. Det uttalas visserligen, att för genomgående av kurs, som enligt
den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter,
böra stipendier icke erhållas. Men då begreppet »oskälig» icke utan sakkunnig
inblick i korrespondensinstitutets affärsställning låter sig fastställas,
torde man som villkor för tilldelning av stipendium nödgas uppställa, att
stipendium må erhållas endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig
att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse
för sin affärsställning åt sagda myndighet. Det särskilda villkor,
som skolutredningen föreslår för tilldelning av stipendium, nämligen att
vederbörande brevskola »skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift,
vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas
inora fastställd tid», bör infogas i författningsbestämmelserna. Sådana
anledningar till avbrott kunna dock förekomma, att brevskolan måste
medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervisning
han åtnjutit. Avbrottets orsak bör prövas av den stipendieutdelande
myndigheten.
I övrigt biträder överstyrelsen skolutredningens förslag örn förfarandet
vid stipendiums tilldelning, dock med undantag för förslaget att förlägga
administrationen till överstyrelsen, till vilken fråga överstyrelsen nedan
återkommer.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jf.
Av de av skolöverstyrelsen särskilt åberopade remissyttrandena tilldrar
sig ett uttalande från kollegiet vid högre allmänna läroverket i Umeå ett särskilt
intresse. Kollegiet anför i huvudsak följande.
En undervisningsform, som av naturliga skäl väckt kollegiets speciella
uppmärksamhet, är korrespondensundervisningen. Det synes uppenbart, att
denna har en mycket stor uppgift att fylla, om den blott nyttjas på rätt sätt.
Detta gäller naturligtvis också de s. k. robertsforsskolorna. Beträffande
dem vill kollegiet dock understryka den i betänkandet (del III, sid. 45 f.)
framförda åsikten, att de ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man
verkligen skall kunna bedöma denna studieforms lämplighet och effektivitet.
Det är dock alldeles uppenbart, att robertsforsskolorna äro behäftade
med påtagliga brister. Studieplanen för denna skolform är uppgjord med
tanke på en studietid av 5 terminer. Visserligen har från ledande håll framhållits,
att så kort tid kan ifrågakomma blott för studiebegåvade och flitiga
elever, men det borde nog starkare betonas, att någon nämnvärd förkortning
av studietiden i jämförelse med den tid, som det tar att nå fram till
realexamen med anlitande av de vanliga skolformerna, i de allra flesta fall
säkerligen icke är tänkbar.
Med hänsyn till reklamens tal om glänsande prestationer torde nog också
böra framhållas, att i varje fall för närvarande intet tyder på att skolor av
robertsforstyp skulle i fråga om arbetsresultatet överträffa vanliga skolor.
Tvärtom ha robertsforseleverna visat sig vara i kunskapshänseende åtminstone
lika bristfälliga som andra elever. Det är exempelvis ett faktum,
att av de 18 elever från den ursprungliga av dessa skolor, den i Robertsfors,
som vårterminen 1944 deltogo i realexamen1, endast 8 klarade sin examen,
under det att de övriga misslyckades. Av de åtta, som avlade examen, hade
ingen studerat vid robertsforsskola kortare tid än 6 terminer. Vad deras
ålder beträffar, voro tre av dem rätt gamla (en 19 år och två 18 år). Åtminstone
en av dem hade redan före sitt inträde i den ifrågavarande
skolan bakom sig ett icke föraktligt studiearbete på vägen till realexamen.
Betygsmässigt sett kan deras examen icke betecknas såsom dålig.
I den muntliga prövningen är medelpoängvärdet av deras betyg 1.3, alltså
icke fullt Ba. Påfallande är emellertid, att icke mindre än fyra stycken av de
åtta erhållit underbetyg i fysik och en dessutom visserligen är godkänd men
har markerad svaghet i detta ämne. Det är troligt, att eleverna i allmänhet
icke förstått ämnet, och detta blottar just en av svagheterna i undervisningsformen,
vilket icke torde behöva närmare utvecklas.
En annan svaghet synes vara, att eleverna kunna uppskjuta läsandet av
ett ämne så länge de själva vilja. Övningsämnena, som äga så stort fostrande
och bildande värde, ha överhuvudtaget ej kunnat beredas annat än
en synnerligen blygsam plats i dessa skolor.
Kollegiet vill även framhålla, att denna skolform, som ofta nog kan passa
bra för äldre elever, måste vara fysiskt påfrestande för ambitiösa elever i
vanlig skolålder. Arbetsdagen under terminerna sträcker sig i regel från
klockan 9 till klockan 1(> med en timmes frukostrast och dessutom förutsättes
kvällsarbete i viss utsträckning. Då övningsämnena med sin avkopp
-
1 Fran IIermods korrespondensinstitut bar lämnats (leii beriktigande upplysningen, att 18 elever
från skolan i Robertsfors deltogo i den av institutet anordnade preparandkursen för realexamen;
av dessa gingo emellertid endast 15 lipp i examen.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
lande betydelse praktiskt taget helt eliminerats, ställer en sådan arbetsprestation
givetvis stora krav på fysisk styrka och uthållighet hos eleverna.
Även lär ferieläsning i en icke obetydlig omfattning ha anbefallts.
Slutligen förtjänar det understrykas, att studieledarna vid dessa skolor
icke få ha en alltför ringa utbildning för sin verksamhet. Även om man icke
får överskatta den akademiska och pedagogiska utbildningen, får denna
icke heller underskattas. Det förefaller onekligen vara väl små krav att för
studieledarkompetens endast fordra studentexamen och en kort kurs, omfattande
huvudsakligast lektioner för infödd lärare i engelska och några
föreläsningar örn skolformen och dess arbetssätt samt biträdande vid rättning
av några studiebrev. Visserligen kan det invändas, att den egentliga
undervisningen sker per korrespondens, men skall handledningen bli av
värde för de svagare och osjälvständigare eleverna, vilket väl är dess egentliga
uppgift, måste nog handledarens både kunskapsmässiga och icke minst
pedagogiska utbildning vara avsevärt större.
Långt ifrån att vilja motarbeta skolor av robertsforstyp, vilkas värde,
som nämnts, till fullo inses av kollegiet, har detta med påvisande av några
av deras svagheter velat som sin mening framhållavatt en sådan skolform
icke kan utan vidare ersätta de hittills förekommande, bland annat även
med tanke på skolans fostrande verksamhet. Endast i nödfall, då denna
undervisningsform är den enda möjliga, bör den tillgripas, och skall den
understödjas av staten på något sätt, måste en verkligt effektiv officiell
kontroll införas, vilken bör omfatta icke blott slutresultatet utan även
kurser, arbetssätt och val av studieledare. Endast under denna förutsättning
kunna enligt kollegiets mening de s. k. robertsforsskolorna och andra
skolor med korrespondensundervisning, som kombinerats med muntlig undervisning
i en eller annan form, på rätt sätt infogas i sitt naturliga sammanhang
i vårt skolsystem och otvivelaktigt försvara sin plats där.
Statskontoret yttrar örn korrespondensundervisningen, att denna ännu
måste anses förhållandevis oprövad, och framhåller, att det skulle ha varit
av särskilt värde, om utredning kunnat förebringas rörande det procentuella
antal elever, som förmått fullfölja sina studier till examen. Å andra sidan
får icke, anser ämbetsverket, förbises, att denna undervisning erbjuder en
möjlighet för energisk och studiebegåvad ungdom, som eljest på grund av
förvärvsarbete eller andra förhållanden skulle varit avskuren från högre
utbildning, att erhålla sådan. Rörande skolutredningens förslag uttalar statskontoret
följande.
Enligt skolutredningens förslag skulle stipendier utgå åt lärjungar, vilka
bedriva enskilda studier genom korrespondens med real- eller studentexamen
som mål eller studier vid realskolor med korrespondens- och muntlig undervisning.
Statskontoret finner den föreslagna stipendieformen godtagbar och
kan därför i huvudsak biträda utredningens förslag. I viss anslutning till
vad av skolöverstyrelsen förordats bör emellertid som särskilda villkor för
stipendiums åtnjutande angivas, att den sökande med goda betyg genomgått
folkskolans sjätte klass eller på annat sätt skaffat sig motsvarande
kunskapsmått samt att vederbörande brevskola förbundit sig, att, i det fall
examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid och det beviljade stipendiet
sålunda icke kan utbetalas, icke av eleven eller staten utkräva den del
av kursavgiften, som motsvarar stipendiet. Likaledes måste — som över
-
33
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 7Jt.
styrelsen betonat — förutsättningar skapas för den stipendiebeviljande
myndigheten att bedöma, om brevskolornas avgifter öto skäliga. De av skolutredningen
vid anslagsberäkningarna angivna stipendiebeloppen, 200—300
kronor för läsår, synas icke lämna rum för erinran. Dock torde dessa belopp
böra fastställas som maximibelopp i de föreskrifter, som kunna komma att
meddelas i fråga om stipendieverksamheten.
Korrespondensundervisningen torde haft en icke oväsentlig betydelse för
att underlätta studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller
annat skäl icke önskat eller kunnat genomgå högre skola. Att icke minst
landsbygdens ungdom dragit fördel av denna undervisning synes säkert.
Samtidigt med att man erkänner detta, får man emellertid akta sig för att
på korrespondensundervisningen — vare sig denna uteslutande sker genom
studiebrev eller i den kombinerade formen — ställa alltför stora förväntningar.
Den har avsevärda nackdelar, och ersätta den vanliga undervisningen
i högre läroanstalter kan den givetvis icke, lämpad som den är endast för
ambitiösa ungdomar med förmåga till självständigt arbete. Ä andra sidan
är det uppenbart, att erfarenheterna från denna och liknande undervisningsformer
ännu äro alltför begränsade, för att ett slutgiltigt omdöme redan nu
skulle kunna fällas om deras värde. Sålunda torde de av kollegiet vid högre
allmänna läroverket i Umeå lämnade uppgifterna — såsom kollegiet även
självt påpekat — bygga på ett alltför litet material för att man på grundval
därav skulle kunna draga några säkra slutsatser. De av kollegiet anförda
siffrorna böra för övrigt kompletteras med den upplysningen, att i realexamen
höstterminen 1944 godkändes 24 av de 26 i examen deltagande eleverna
från s. k. robertsforsskolor. Ostridigt torde emellertid vara, att korrespondensundervisningen
kan komplettera det övriga undervisningsväsendet och
bidraga till att jämnare fördela studiemöjligheterna över landet.
Såsom skolutredningen visat, blir korrespondensundervisningen i dess
olika former betydligt kostsammare lin den undervisning, som kan åtnjutas
i högre läroanstalt på hemorten eller i dennas närhet. Erkänner man den
som ett lämpligt led i vårt undervisningsväsen, följer därav som ett önskemål,
att den för de ekonomiskt svagare ställda .förbilligas. Förslag att i
detta syfte bevilja statligt understöd åt privata korrespondensinstitut eller
ock upprätta ett statligt dylikt institut avstyrkas av skolutredningen. På
av denna angivna skäl biträder jag dess ståndpunkt. Likaså ansluter jag
mig till skolutredningens och skolöverstyrelsens uppfattning, att rätt för
korrespondensinstituten att själva anställa avgångsexamina åtminstone icke
för närvarande bör beviljas.
Med anledning av motionerna 1:59 och 11:88 anvisade 1944 års riksdag
(skrivelsen nr 368) ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande
av lokaler för s. k. robertsforsskolor, d. v. s. enskilda realskolor med kombinerad
korrespondens- och muntlig undervisning. Skolutredningen har däremot
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. A''r 7//. 3
Departe
mentschefen.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jt.
i sitt betänkande icke föreslagit något understöd i denna form. Utredningen
har tvärtom framhävt svårigheten för staten att på ett tillfredsställande sätt
kontrollera, att statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga
lärjungarna till godo, därest understöd beviljas i annan form än av direkta
elevstipendier. Den åsikt, utredningen i detta hänseende uttalat, synes bekräftas
av remissmyndigheternas yttranden, varvid, såsom jag redan framhållit,
dock är att märka, att det ännu torde vara för tidigt att uttala
något slutligt omdöme örn denna skolforms effektivitet och värde. Den fortsatta
utredningen av detta ärende synes mig emellertid ha givit så mycket
vid handen, att jag för egen del icke kan förorda, att för nästa budgetår
medel anvisas till statsbidrag för anskaffande av lokaler för enskilda skolor
med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.
Däremot biträder jag skolutredningens av skolöverstyrelsen m. fl. myndigheter
tillstyrkta förslag om stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden
bedriva enskilda studier, som avslutas med examen
under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid enskild
realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning
på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt
ledande till minst realexamen icke förefinnes. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
i ämnet anfört bör dock stadgas, att sådant stipendium ej må tilldelas
lärjunge, vilken ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass eller
inhämtat däremot svarande kunskaper. Jag biträder på så sätt skolutredningens
förslag rörande storleken av här ifrågasatta stipendier, att jag finner
stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge, som
bedriver enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika studier
för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge vid
enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.
De kvalifikationer, som stipendiaterna böra äga, synas mig i stort sett
vara desamma, som kunna krävas av dem, vilka skola erhålla stipendier till
inackordering och resor.
De villkor, som skolutredningen föreslagit för erhållande och utdelande
av stipendier av detta slag, synas mig garantera, både att endast studielämpliga
komma i åtnjutande därav och att enskilda vinstintressen icke
otillbörligt gynnas. Skolöverstyrelsen har på angivna skäl föreslagit, att
stipendium må utgå endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att
genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse
för sin affärsställning åt sagda myndighet. Den utdelande myndigheten
torde dock med någorlunda stor säkerhet kunna avgöra, huruvida
avgiften för en kurs är »oskälig» eller icke, och om vederbörande brevskola
på anmodan icke vill minska den, synes det bli skolans sak att visa, att den
verkligen är »skälig», innan stipendiet utdelas. Vad angår de enskilda realskolorna
med kombinerad undervisning, torde det, därest stipendieverksamheten
vid dessa skulle utsträckas avsevärt utöver vad som nu föreslås,
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
bliva nödvändigt att som villkor för tilldelande av stipendier åt lärjungar
vid sådana skolor stadga, att skolorna låta sig ställas under skolöverstyrelsens
inseende. För närvarande synes emellertid detta icke behövligt. Skolöverstyrelsen
har vidare föreslagit, att i stipendiekungörelsen borde intagas
en bestämmelse av innebörd, att vederbörande brevskola skall åtaga sig att
icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller lärjungen, för det
fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid, varvid överstyrelsen
framhållit, att sådana anledningar till avbrott dock kunna förekomma,
att brevskolan bör medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen
själv för den undervisning, han åtnjutit. Vad överstyrelsen sålunda anfört
föranleder ingen erinran från min sida. Min ståndpunkt i fråga om villkoren
för erhållande och utdelande av här ifrågavarande stipendier innebär
således sammanfattningsvis, att jag biträder skolutredningens förslag, dock
med vissa av skolöverstyrelsens uttalanden föranledda jämkningar.
3. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt
handledning av lärjungar vid sådan undervisning.
Skolutredningen. I kap. V av sitt betänkande ger skolutredningen en kortfattad
översikt av den undervisning, särskilt språkundervisning, genom radio,
som de senare åren varit anordnad. Redan tidigare har utredningen fäst uppmärksamheten
på den kombination av korrespondens- och radioundervisning,
som Brevskolan prövat. Utredningen tänker sig, att en liknande undervisning
skulle kunna anordnas för vissa folkskolelärjungar, och utvecklar tankegången
i kap. VI.
Utredningen hänvisar därvid inledningsvis till att den i betänkandet om
sambandet mellan folkskola och högre skola diskuterat olika möjligheter
för sådan övergång till den högre skolan, att studiebegåvade lärjungar på
sammanlagt nio år skulle föras fram till teoretisk eller praktisk realexamen,
utan att ett mera definitivt val av studierna skulle behöva göras redan i
11-årsåldern, och uttalar, att särskilt för landsbygdens lärjungar en kortare
utbildnings väg vore av betydelse.
Den antydda kombinationen av korrespondens- och radioundervisning
skulle för de lärjungar, som icke genom differentierad undervisning i folkskolan
kunna förberedas för studier syftande till realexamen, kunna erbjuda
en framkomlig väg. Väsentligen är det i så fall undervisningen i det främmande
språket, som kräver organisatoriska anordningar. De närmare detaljerna
i sitt förslag till sådan kombinerad språkundervisning, vilken är
avsedd endast för klart studiebegåvade lärjungar, utformar utredningen på
följande sätt.
Redan nu kan man genom de befintliga korrespondensinstituten erhålla
språkkurser, som omfatta en grundläggande undervisning. Då de lärjungar
det här gäller äro väl unga för att helt på egen hand kunna bedriva korrespondensstudier,
kan man icke nöja sig med att endast hänvisa dem till
36
Kungl. Maj:ts -proposition nr 74-
denna studieform. I första hand måste man därför förutsätta, att de språkläsande
lärjungarnas lärare i folkskolan eller annan lämplig person under
terminen fortlöpande övervakar och kontrollerar deras arbete med korrespondensbreven
samt i övrigt hjälper dem till rätta, när så behöves. Denna
rådgivande och handledande verksamhet torde åtminstone i flerklassiga
läraravdelningar i regel böra förläggas till särskild tid utanför skolans arbetsordning
samt omfatta två lektionstimmar i veckan.
Till avlöning av sådan handledare bör skoldistriktet äga att under vissa
närmare angivna villkor åtnjuta statsbidrag enligt de bestämmelser, som gälla
beträffande statsbidrag till avlöning åt timlärare vid folkskola.
För att en på detta stadium bedriven korrespondensundervisning verkligen
skall kunna ge önskat resultat synes det oss vara angeläget, att korrespondensundervisningen
kompletteras med en systematisk undervisning genom
radio.
Om man utgår ifrån att endast särskilt studiebegåvade lärjungar komma
att begagna sig av undervisningen, torde en radiokurs med angivet syfte för
att kunna fylla sin uppgift böra omfatta två radiolektioner i veckan under
en tid av 32—39 veckor. För att ej kollidera med det ordinarie programmet
borde kursen förläggas exempelvis till tiden 11.30—12 eller också till tiden
15—15.30.
Att sända ut radioprogram över samtliga de 31 svenska sändarstationerna
kräver emellertid omkring 5 000 kronor i timmen i tekniska kostnader. Enbart
själva utsändningen av ett program, som omfattar två halvtimmar i
veckan under 39 veckor, kostar följaktligen omkring 195 000 kronor. Med
hänsyn härtill skulle särskilt under försöksåren, då deltagarantalet bör vara
begränsat, kostnaden per elev komma att bli avsevärd. Därtill kommer
sedan också kostnaden för den i programmet ingående undervisningen. Örn
de i språkundervisningen i radio deltagande lärjungarnas antal blir någorlunda
stort, vilket torde kunna förväntas, örn försöken utfalla väl, bliva de
tekniska kostnaderna per elev och år dock icke särskilt stora.
Det är emellertid angeläget att under försöksåren söka finna en mindre
dyrbar anordning för radioutsändningen. Möjligheter, som härvidlag böra
undersökas, vore antingen att anlägga trådradio till de berörda skolorna
eller att hålla endast en station för trådlös sändning i gång under den tid,
som erfordras för dessa försök. Det senare alternativet, som torde vara det
ur radioteknisk synpunkt för närvarande lämpligaste, förutsätter givetvis,
att samtliga deltagare i kursen äro bosatta inom ett visst begränsat geografiskt
område, där ifrågavarande station är fullt hörbar.
Vare sig utsändningen ordnas på ena eller andra sättet, uppkommer spörsmålet,
vem som skall bestrida kostnaderna för densamma. För närvarande
bekostas utsändningen av skolradioprogrammet med licensmedel, vilket anses
kunna försvaras därmed, att detta program merendels är sådant, att det
med fördel kan avlyssnas även av en större allmänhet. Skulle det bli fråga
örn utsändning av ett speciellt program med mycket elementärt innehåll,
ställer sig saken givetvis annorlunda. I så fall synes det vara motiverat, att
kostnaderna bestridas av statsmedel, utanordnade direkt för detta undervi
s n i ngsändamä 1; i alla händelser måste det anses uteslutet, att dessa försök
skulle bekostas av de licensmedel, som utgå till radiotjänst för ordinarie
programändamål.
Radiolektionerna böra utarbetas i viss anslutning till korrespondensbrev
och i första hand inriktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ordnas så,
;37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
att lärjungarna så långt möjligt kunna få deltaga aktivt, t. ex. så som ofta
sker vid skolradions sånglektioner.
Vad beträffar den korrespondensundervisning, varom här är fråga, har
den ett så intimt samband med radiolektionerna, att det vöre synnerligen
önskvärt med en enhetlig ledning av båda formerna av undervisning. Enligt
vad vi inhämtat, är radiotjänst villig att efter givna direktiv under ett eller
två försöksår anordna en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs,
som här ifrågasatts. Radiotjänst skulle således omhänderhava även själva
korrespondensundervisningen, d. v. s. utarbeta och utsända erforderliga korrespondensbrev
samt ombesörja granskningen av lärjungarnas skriftliga arbeten
m. m. En sådan försöksundervisning bör givetvis stå under skolöverstyrelsens
överinseende. Kursens pedagogiska uppläggning bör föregås av
samråd mellan skolöverstyrelsen och radiotjänst, varjämte radiotjänsts skolradiosektion
under försökstiden bör lia möjlighet att kontinuerligt samråda
med såväl skolöverstyrelsen och statens vederbörande folkskolinspektör som
den lokala skolledningen och handledarna.
Telegrafstyrelsen har meddelat, att radiostationen i Spånga skulle kunna
disponeras för dessa försöksutsändningar.
I mån av behov borde de på detta sätt under läsåret bedrivna språkstudierna
kunna kompletteras vid en sammanhängande preparandkurs, till vilken
lärjungar från olika landsbygdsfolkskolor sammanfördes. Sådana kurser
borde förläggas till centralt belägna orter med tillgång till kompetenta
lärarkrafter. Lättast kunde kurserna organiseras och anordnas, om de förlädes
till ferierna. Man torde emellertid böra avvakta resultatet av försök
med kombinerad korrespondens- och radioundervisning, innan feriekurser
av detta slag anordnas.
De lärjungar, som deltaga i den ovan skisserade kombinerade korrespondens-
och radioundervisningen, böra befrias från den ordinarie skolundervisningen
visst timtal i veckan. Lämpligt synes vara, att de finge tillgodogöra
sig samma timtal för sina språkuppgifter, som på motsvarande stadium.
kommer att bliva anslaget för ändamålet i de skolor, där vanlig språkundervisning
anordnas. I vilken omfattning detta skulle bliva fallet framgår
av de av oss för sådana skolor utarbetade timplanerna.
Givetvis måste icke obetydliga svårigheter bliva förknippade med en på
detta sätt anordnad språkundervisning. Skall ett tillfredsställande resultat
uppnås, måste stora anspråk ställas på lärjungarna, då de arbetsmetoder,
som måste användas, ställa särskilda krav på mognad, arbetsförmåga och
omdöme. Innan denna form av undervisning mera allmänt införes, torde
försök i begränsad omfattning böra göras.
Utredningen har framlagt förslag till kungörelse angående handledning vid
kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor samt
statsbidrag till sådan handledning. Förslaget torde få fogas såsom bilaga
(bilaga Ii) till statsrådsprotokollet.
Yttrandena. Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna taga ställning till
det framställda förslaget och anför följande.
Slutligen har skolutredningen såsom en form för studiehjälp föreslagit
vissa anslag till en kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid
folkskolor, där undervisning i språk icke skulle kunna beredas sådana lär
-
38
Departe
mentschefen.
Kungl. Mårds -proposition nr 74-
junger, som efter sexårig folkskola kunde väntas genomgå realskolan »med
tidsvinst». Med det senare uttrycket förstås den till tre år förkortade realskola,
som skolutredningen*-i annat sammanhang föreslår och som förutsattes
byggd på en inom den sexåriga folkskolan differentierad linje med
undervisning i ett levande språk. Förslaget avser alltså en ersättning för
sådan linje i folkskola, där den icke lämpligen kan anordnas. Förutsättningen
för att överstyrelsen skulle kunna ta ställning till detta förslag är
sålunda, att överstyrelsen fattat ståndpunkt till förslaget örn förkortad realskola
överhuvudtaget, och så har ännu icke skett.
Statskontoi''et anser, att här förevarande förslag i viss mån undandrager sig
ämbetsverkets bedömande, och ifrågasätter, om icke med ett ståndpunktstagande
i denna del bör anstå, tills spörsmålet om bottenskolans framtida organisation
vunnit sin lösning.
Förslaget örn statsbidrag till kombinerad korrespondens- och radioundervisning
i ett främmande språk för vissa lärjungar i folkskolan hör visserligen
på sätt och vis samman med tanken på en treårig realskola, byggande
på folkskolans sjätte klass. En undervisning av det slag, som skolutredningen
räknar med, kan emellertid säkerligen bli till nytta, även om tanken
på en treårig realskola icke skulle komma att förverkligas. För sådana folkskolelär
ungar, som efter folkskolans avslutande önska fortsätta sin utbildning
exempelvis genom brevundervisning, vare sig denna utbildning skall avslutas
med någon examen eller blott avser en ytterligare påbyggnad, måste det vara
av värde att redan före avgången från folkskolan ha fått vissa insikter i ett
modernt språk. Som utredningen framhåller, kan det här blott bli frågan
örn klart studiebegåvade ungdomar.
Vad utredningen nu i första hand avser, är ett begränsat försök, som
skulle kunna bli av värde för bedömandet av en sådan kombinerad brevoch
radioundervisning i språk. I vad mån en dylik undervisning sedan bör
utsträckas, bör bli beroende av de erfarenheter, som kunna vinnas av
försöket.
Av skolutredningens framställning framgår, att radiotjänst har förklarat
sig villig att anordna en försökskurs, avsedd för deltagare från ett visst
begränsat geografiskt område. Enligt vad jag inhämtat, gör dock radiotjänst
den reservationen, att det icke med full säkerhet kan garanteras,
att den behövliga apparaturen kommer att stå till förfogande.
Med hänsyn till vad här senast nämnts kan visserligen någon tvekan
råda, huruvida redan nu medel böra beviljas till en sådan verksamhet, som här
avses. Då det likväl förefinnes möjlighet för att den skall kunna komma till
stånd redan under nästa budgetår, synes mig dock så böra ske. Jag biträder
således skolutredningens förslag, att visst statsbidrag beviljas radiotjänst
för anordnande av en kombinerad korrespondens- och radiokurs för nybörjare
i främmande språk. Kursen torde böra stå under skolöverstyrelsens
överinseende samt utarbetas och fullföljas i enlighet med av överstyrelsen
39
Kungl. May.ts proposition nr 7/+.
givna direktiv. Likaså ansluter jag mig till förslaget om handledning av
sådana folkskolelärjungar, vilka deltaga i dylik kurs. Till frågan om de för
ändamålen erforderliga anslagen återkommer jag i det följande.
4. Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande
av föreståndare vid dylika.
Skolutredningen erinrar om tidigare förslag örn inrättande av skolhem
för lärjungar vid högre läroanstalter. 1927 års skolsakkunniga föreslogo inrättande
av fyra fristående statliga skolhem och en internatskola (Strängnäs).
Skolöverstyrelsen hemställde år 1936 örn inrättande av två statliga skolhem
i Strängnäs, vilket förslag återupptogs i överstyrelsens utredning av år
1939. I denna uttalades också, att statsbidrag borde kunna utgå till upprättande
av skolhem, vartill initiativet i varje särskilt fall ansågs böra utgå
från ort, där sådant hem ansågs behövligt.
Skolutredningen nämner vidare, att det i Växjö finnes ett skolhem för
gymnasister och att i Skara och Luleå vissa förberedelser för inrättande
av dylika träffats.
I fortsättningen redogör skolutredningen för skolhemsverksamheten inom
folkskoleväsendet. Läsåret 1943/44 voro 31 skolhem i verksamhet. Enligt
kungörelsen den 15 maj 1936 (nr 202) kan statsbidrag till skolhemsbyggnader
och deras inredning utgå till skoldistrikt i hela landet med belopp, som
Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. För detta ändamål anvisade
riksdagen för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 500 000 kronor.
I de nordligaste länen förekomma även s. k. arbetsstugor, som ägas av särskilda
stiftelser. Läsåret 1943/44 funnos 24 dylika arbetsstugor. Såväl i
dessa som i skolhem lämnas inackordering och vård åt skolpliktiga barn
från avlägset från skola belägna orter. Till avlönande av föreståndarinna
för skolhem eller arbetsstuga utgår statsbidrag enligt samma grunder, som
gälla för avlöning av folkskolornas lärarpersonal. Skolhemmens föreståndarinnor
tillsättas av skolöverstyrelsen. Aven inom nomadskoleväsendet,
påpekar utredningen, bedrives en ganska omfattande skolhemsverksamhet.
Efter att ha konstaterat, att höstterminen 1941 6 790 lärjungar vid de
högre allmänna läroanstalterna voro hänvisade till inackordering, och uttalat,
att antalet inackorderade lärjungar säkerligen komme att ökas, örn
de föreslagna studiestipendierna komma till stånd, framlägger utredningen
följande förslag.
Från många skolorter ha klagomål framförts angående svårigheten att
erhålla lämpliga inackorderingshem. Den under senare år genom den starka
inflyttningen till städerna ökade trångboddheten har ytterligare förvärrat
situationen i detta avseende. Det torde därför vara nödvändigt, att staten
på något sätt här ingriper, för att ett bättre förhållande skall kunna komma
till stånd. Det synes oss då vara mest ändamålsenligt, att på skolorter med
stort antal inackorderade lärjungar möjligheter skapas att uppföra skol
-
40
Kungl. May.ts ''proposition nr 7/+.
hem. I överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen anfört i sin tidigare
omnämnda, utredning av år 1939, filma vi, att initiativet härvidlag bör
utgå från den trakt, där behov av skolhem för elever vid högre läroanstalter
anses föreligga. Skall emellertid skolhemsverksamhet av detta slag komma
till ständ, finna vi det vara ofrånkomligt, att statsbidrag utgår till kostnaderna
för skolhemsbyggnaderna och deras inredning. Bidrag bör kunna
utgå till såväl ny- som ombyggnad och med belopp, som Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall bestämmer. I de fall, där verkligt behov av skolhems uppförande
kan påvisas och beslut örn uppförande av lämpligt skolhem föreligger,
torde omkring 75 procent av kostnaden böra utgå i statsbidrag. Då
skolhemmen icke böra i alltför hög grad få karaktär av anstalt och skilda
skolhem lämpligen böra uppföras för gossar och flickor, böra de i regel icke
uppföras för ett större elevantal än 30. Man torde böra utgå ifrån att en
skolhemsbyggnad bör innehålla 15 elevrum, ett expeditions- och vaktrum
med sovalkov i nära anslutning till elevrummen, en elevmatsal, ett större
sällskapsrum, ett mindre biblioteksrum i anslutning till sällskapsrummet,
ett gästrum, ett sjukrum, föreståndarinnebostad örn två rum och kokvrå,
ett rum för kokerska, två rum för biträden, ett matrum för personalen, ett
kök med tillhörande utrymmen samt erforderliga rum för bad, tvätt, torkning
och mangling av kläder jämte behövliga källarutrymmen. Enligt uppgift,
som vi införskaffat under hand genom byggnadssakkunnig, torde kostnaden
för uppförandet av ett nytt skolhem innehållande dessa utrymmen
för närvarande uppgå till omkring 250 000 kronor, vilket belopp dock utgör
en beräknad medelkostnad för hela landet. Hinder för statsbidrags utgående
till anskaffande av lokaler för skolhem av annan typ eller storlek, än ovan
föreslagits, bör givetvis icke förefinnas. Skolhem bör kunna inrättas dels
för lärjungar vid viss läroanstalt, dels för lärjungar vid olika på en och
samma ort befintliga läroanstalter.
Vem som skall ställa sig såsom huvudman för skolhem av här ifrågavarande
slag måste få bliva beroende av olika lokala omständigheter. I
vissa fall kan det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets huvudman.
I andra fall kan det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet tillhör
en stads- eller landskommun eller en stiftelse.
För skolhemmets ledning och skötsel bör anställas en föreståndarinna.
För ernående av största möjliga garantier för att lämplig person erhålles
för denna befattning, bör föreskrivas, att föreståndarinnan skall anställas
av skolöverstyrelsen. Åtminstone tills vidare bör hon avlönas efter samma
grunder, som gälla beträffande avlöning av föreståndarinna vid av skoldistrikt
inrättat skolhem för folkskolebarn, och statsbidrag bör utgå efter
samma grunder, som för närvarande tillämpas beträffande sådan föreståndarinna.
Övrig personal bör helt avlönas av huvudmannen. I särskilt av
skolöverstyrelsen fastställt reglemente bör för varje skolhem bestämmas,
hur stor personal som skall anses erforderlig.
I reglementet bör även den ungefärliga inackorderingskostnaden angivas.
Några friplatser i egentlig mening för eleverna böra icke förekomma. De
stipendiebelopp, som enligt vårt här nedan närmare angivna förslag skola
komma vissa elever till del, böra emellertid, därest eleverna äro intagna i
skolhem, inlevereras till detta. I vissa fall torde dessa stipendiebelopp komma
att täcka hela inackorderingskostnaden. Elev, som erhållit statligt stipendium,
bör ha företräde till inackordering vid skolhem framför elev, som
icke erhållit sådant stipendium.
41
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.
Skolutredningen har, såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen,
principiellt ansett, att lärjungeantalet i varje skola icke lämpligen bör överstiga
30. I ett vid betänkandet fogat förslag till kungörelse angående skolhem
för lärjungar vid vissa högre skolor samt avlönande av föreståndarinna vid
sådant skolhem, av den lydelse, som framgår av bilaga C vid detta protokoll,
har emellertid intagits en bestämmelse av innehåll, att detta antal i regel ej
bör överstiga 40. Av kungörelseförslaget framgår vidare, att skolutredningen
förutsätter, att dylikt hem skall kunna inrättas för lärjungar vid allmänt läroverk,
kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola,
praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk och statsunderstött
handelsgymnasium.
Utredningen har härjämte utarbetat ett förslag till särskild kungörelse angående
statsbidrag till iordningställande av skolhem för lärjungar vid högre
skolor. Jämväl detta förslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet
(bilaga D).
Yttrandena. Länsstyrelsen i Falun, som mera utförligt behandlat skolutredningens
förslag på denna punkt, är tveksam örn lämpligheten av att landstingen
skola kunna stå som principaler för skolhemmen och förordar, att staten
direkt inträder som huvudman. Vidare anser länsstyrelsen, att den begränsning
av antalet platser vid hemmen till 40 som förutsättes i nyssnämnda förslag
till kungörelse, är för låg och finner det uppenbart, att, örn hemmen skola
drivas av annan än staten, driftbidrag bör utgå även i annan form än bidragtill
avlöning av föreståndarinna.
Kollegiet vid Sigtunastijtelsens linmanistiska läroverk anför bland annat
följande.
Kollegiet vänder sig emot att skolhemmen väsentligen reserveras för
mindre bemedlade och anser, att det borde övervägas, huruvida det ej kunde
löna sig med att reservera ett antal platser, t. ex. Ys för betalande elever.
Kollegiet finner det betänkligt med förslaget om endast kvinnlig ledning
för skolhemmet och förmenar, att det i varje skolhem vid sidan av föreståndarinnan
bör finnas en husfar med betydande uppgifter och mot dessa
svarande arvode. En lärare, som tillika är husfar, borde få sin undervisningsskyldighet
avsevärt minskad.
Särskilt uppehåller sig kollegiet vid internatskolornas ställning, varvid
den sociala synpunkten starkt betonas. Ju effektivare staten stödjer dessa
skolor, desto mer demokratisk prägel komma de att få, framhålles det.
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk har från början inriktat sig på att
skapa stipendiemöjligheter för mindre bemedlade. Detta sammanförande
av ungdom ur skilda sociala sammanhang, heter det, är av allt att döma
en punkt i läroverkets program, som på ett synnerligen gott sätt kunnat
genomföras. Funnes ekonomiska resurser, skulle flera internatskolor arbeta
efter samma linje. Denna utveckling i klart demokratisk riktning skulle
kraftigt främjas, örn statsmakterna vid lösningen av land sbygd su ngdo trien s
skolfråga ville utnyttja internatskolorna. Vidare framhålles, att det finns
en kategori lärjungar, som ofta uteslutande är hänvisad till internatskolor
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/t.
och i regel icke kan påräkna placering i kommun, landsting eller lokalt betonade
stiftelser tillhöriga skolhem, nämligen utlandssvenskarnas barn.
Dessa borde sammanföras med rikssvensk ungdom ur skilda sociala läger
och helst, heter det, i förhållande till denna i klar minoritet.
Som villkor för statsstipendiatens hänvisning till internatskolor tänker
sig kollegiet, att skolan mottager ett visst, i proportion till hela antalet interner
bestämt minimiantal stipendiater. Det genomsnittliga stipendiebeloppet
tänkes ökat med ränta och amortering å investeringssumman i redan
uppförda elevhem samt med ytterligare ett belopp, motsvarande del av
statsbidraget till föreståndarinna.
Skolöverstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sin utredning av år 1939
satte förslaget örn upprättande av skolhem i Strängnäs i första rummet,
därest åtgärderna för att underlätta studiemöjligheterna för landsbygdens
barn komme att vidtagas i etapper, och finner ej anledning att frångå sitt
förslag örn två statliga skolhem i Strängnäs. I övrigt säger sig överstyrelsen
kunna vidbliva sin tidigare uttalade ståndpunkt, att statens verksamhet i
fråga om skolhem i allmänhet skulle inskränkas till att stödja enskilda eller
kommunala företag. Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om statsbidrag
till ny- och ombyggnad med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt
fall bestämmer, samt till föreståndarinnas avlöning efter samma grunder
som för närvarande gälla beträffande föreståndarinna vid skolhem för
folkskolebarn, ävensom förslaget till föreskrifter beträffande hemmets storlek,
föreståndarinnas och den övriga personalens anställning och avlöning.
Härefter anför överstyrelsen:
Överstyrelsen delar emellertid också dess (skolutredningens) uppfattning,
att hinder icke bör möta för att statsbidrag efter prövning utgår till skolhem
av annan typ eller storlek än den föreslagna. Under sådana förhållanden
synes det överstyrelsen, att föreliggande förslag till kungörelse angående
skolhem etc. bör utgå. Kungörelsen synes nämligen vara onödig, då
den saknar anknytning till statsbidragskungöreisen. I stället borde dess
innehåll mutatis mutandis kunna inryckas i ett normalreglemente för dylik
anstalt. I statsbidragskungörelsen bör då, i stället för syftningen på § 1 i
förslaget till kungörelse, införas en uppräkning av vederbörliga skolformer
samt bestämmelse örn sättet för föreståndarinnas avlöning, eventuellt även
om maximiantal inackorderade lärjungar. En kungörelse kan ingalunda
hindra enskild person att upprätta skolhem men väl att statsbidrag tilldelas
sådant skolhem. Det kan dock ifrågasättas, om icke statsbidrag under
vissa villkor bör kunna utgå i dylikt fall. Då denna fråga icke är aktuell,
finner överstyrelsen dock ingen anledning yrka på en sådan utvidgning i
förslaget.
I princip kan överstyrelsen instämma i skolutredningens förslag, att elev,
som erhållit statligt stipendium, bör ha företräde till inackordering vid skolhem
framför elev, som icke erhållit sådant. Dock bör detta gälla endast
nytillträdande inackorderade i skolhemmet, så att icke där redan tidigare
inackorderad lärjunge, som visat normal skötsamhet i skolarbetet och i
övrigt varit otadlig, skall kunna avvisas till förmån för stipendiat. Överstyrelsen
vill dessutom fasthålla vid sin år 1939 uttalade mening, att det i
43
Kungl. Martts ''proposition nr 7!h
skolhem alltid bör förekomma såväl helbetalande inackorderingar som sådana
med ingen eller nedsatt avgift, så att internerna icke bland övriga
lärjungar i skolan måtte framstå såsom någon ekonomiskt särpräglad
grupp. Vidare vidhåller överstyrelsen sin uppfattning, att någon myndighet
bör vara representerad i skolhemmets revision. Någon ändring i det föreliggande
författningsförslaget med hänsyn till nu berörda punkter torde
knappast behöva vidtagas, då de lämpligen kunna intagas i varje skolhems
reglemente, som enligt förslaget skulle fastställas av skolöverstyrelsen. Då
förslaget överlåter åt skolöverstyrelsen dels inspektionen av skolhem, dels
insättandet av två ledamöter i dess styrelse, anser sig överstyrelsen kunna
frångå sin tidigare fordran på inspektionsrätt för rektor (rektorer) vid
ortens läroverk.
I kungörelsen angående statsbidrag till iordningställande av skolhem vill
överstyrelsen emellertid föreslå sådan ändring, att bland de skolformer, som
enligt överstyrelsens nyss skisserade förslag borde uppräknas i § 1 mom. 1,
även upptagas enskilda läroanstalter under skolöverstyrelsens (respektive
överstyrelsens för yrkesundervisning) inseende. Likaledes önskar överstyrelsen
föreslå ett tillägg till mom. 2 i samma paragraf av lydelsen: Statsbidrag
må jämväl utgå till inköp och ändring av äldre byggnad etc. .
Lämpligt torde vidare vara, på sätt framhållits av kollegiet vid Östersunds
högre allmänna läroverk, att föreståndare för skolhem icke företrädesvis
bör utgöras av personer med husmodersutbildning utan av män
eller kvinnor med social och psykologisk utbildning. Skolhemsföreståndaren
bör vara i stånd att kring sig skapa en »utvecklingsf rännande miljö». Kungörelsen
angående avlöning åt föreståndarinna bör ändras så, att uttrycket
»föreståndare» användes med förutsättningen, att detta kan tolkas som
manlig eller kvinnlig person. Att förorda statsbidrag till avlöning åt två
föreståndare för ett och samma skolhem är överstyrelsen för närvarande
icke beredd.
I ett särskilt avsnitt upptar skolöverstyrelsen frågan om understöd åt
elevhem vid internatskolor. Då skolutredningens författningsförslag icke
upptar de enskilda skolorna bland de skolformer, vilkas lärjungar skulle få
intagas i statsunderstödda skolhem, komma, påpekar överstyrelsen, internatens
elevhem icke i fråga. Däremot kunna, framhålles det, stipendier
utgå till därav förtjänta lärjungar vid internatskolor likaväl som vid övriga
skolor under överstyrelsens inseende. Överstyrelsen erinrar om, att
den i sin utredning år 1939 föreslog vissa anslag till internaten mot skyldighet
för dessa att tillhandahålla visst antal friplatser eller platser med nedsatt
avgift. Under hänvisning till vissa yttranden från internatskolorna, särskilt
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, anför överstyrelsen vidare:
När det nu gäller att särskilt vidga statens stödjande verksamhet till
förmån för avlägset boende lärjungar, kan överstyrelsen icke finna annat
än med statens egna intressen överensstämmande att i någon form understödja
även internatskolornas elevhem. Att enstaka clever, som bo i dessa
hem och uppfylla föreskrivna fordringar, skulle kunna erhålla stipendium
enligt skolutredningens förslag är redan påpekat. Men de statsunderstöd,
som därutöver föreslagits beträffande skolhemmen, d. v. s. till deras upprättande
och inredning samt till föreståndarinnas avlöning, kunna enligt
44
Kungl. Majlis ''proposition nr 7/h
skolutredningens förslag icke tilldelas internatens elevhem. Formerna för
dessa understöd äro icke heller avpassade efter internatskolornas förhållanden.
Vid de befintliga internaten under överstyrelsens inseende äro
redan elevhem uppförda och inredda. Endast för till- eller ombyggnad vid
ett eller annat av dem skulle sålunda den förstnämnda understödsformen
komma i fråga, såvida icke -—- som företrädarna för Sigtunastiftelsens
humanistiska läroverk föreslagit — man genom statsbidrag skulle täcka
amorteringen av gammal byggnadskostnad. En principiell olikhet mellan
skolhemmen och internaten måste dock i detta sammanhang beaktas, nämligen
att i de förra skulle inrymmas övervägande lärjungar med hemvist
utom läroverksort, medan vid internaten ofta i stor utsträckning förekomma
stadsbarn.
Vissa i internatläroverkens yttranden ifrågasatta detaljanordningar kunna
i detta sammanhang lämnas åsido, då de vila på den felaktiga föreställningen,
att stipendier eljes icke enligt skolutredningens förslag skulle komma
internatens lärjungar till godo. Icke heller överstyrelsens tidigare förslag vore
nu lämpligt att återupptaga, då även dessa utgått från liknande förutsättning.
Den väg sigtunaförslaget utpekat, nämligen att i höjda stipendier inbegripa
ersättning för byggnadskostnad, är ej framkomlig, redan på grund av den
skillnad, som nyss antytts mellan internatens elevhem och''de tilltänkta
skolhemmen. Däremot anser överstyrelsen sig kunna förorda, att samma
byggnads!]jalp, som förutsättes för vanligt skolhem, liksom även bidrag
på samma villkor till en föreståndarinna (eller föreståndare) borde kunna
utgå för ett ny- eller ombyggt elevhem vid internatskola för varje 40-tal
lärjungar från ort, som saknade skola med samma avgångskompetens som
internatskolan. Till denna norm måste också läggas krav på att en viss
del av dessa elever skulle antingen vara statsstipendiater eller åtnjuta friplatser
eller nedsättning i avgiften. Då avgifternas storlek vid de olika
internaten varierar betydligt liksom antalet elever med friplats eller nedsatt
avgift, faller det sig svårt att nu föreslå några ensartade villkor för
samtliga internatskolor i förevarande avseende. De villkor, som borde
uppställas, måste avvägas mot de föreliggande omständigheterna vid
varje internat och böra därför av Kungl. Majit i varje särskilt fall föreskrivas.
Överstyrelsen erinrar också om att vissa bestämmelser om friplatser
eller platser nied nedsatt avgift redan inbegripas i villkoren för de statsbidrag
till undervisningen, som utgå till somliga internat. Redan i den av överstyrelsen
ovan föreslagna utvidgningen av de i förslaget till statsbidragskungörelse
uppräknade skolformerna till att omfatta även enskilda skolor under
överstyrelsens inseende ligger den formella möjligheten innesluten, att internaten
skulle kunna åtnjuta åsyftade bidrag. Någon bestämmelse, som innefattade
den här ovan angivna principen för tilldelning av sådant bidrag, borde
emellertid intagas i instruktionen för den administrerande myndigheten. Till
ovanstående vill överstyrelsen i denna punkt även yrka, att § 5 i den föreslagna
kungörelsen angående studiehjälp etc. ändras därhän, att slutet på
första styckets sista mening får lydelsen: »dock att för den händelse stipendiat
är intagen i skolhem eller internatläroverks elevhem, beloppet av rektor skall
överlämnas till skolhemmets respektive internatläroverkets styrelse».
Statskontoret avstyrker statsbidrag till inrättande och drift av skolhem.
Ämbetsverket yttrar:
Vad åter angår förslaget, att staten skulle ekonomiskt medverka till
byggandet och driften av skolhem synes uppenbart, att de skäl, som föran
-
45
Kungl. Majlis proposition nr 7Jj.
lett statligt stöd för inrättande av sådana hem för skolpliktiga lärjungar
vid folkskolan, icke här låta sig åberopa. Medan stipendieverksamheten
synes vara en rent statlig angelägenhet, torde anledning icke föreligga att
för upprättande och drift av skolhem vid läroverken anvisa medel å riksstaten.
Statskontoret finner sig därför icke kunna tillstyrka skolutredningens
förslag i denna del. Möjlighet synes emellertid böra hållas öppen att
jämväl i fortsättningen lämna bidrag från arvsfonden till dylika hem.
Behovet av skolhem för lärjungar tillhörande högre läroanstalter är allmänt
erkänt. På många håll äro möjligheterna att få inackordering i familj
små. För övrigt torde den fostran och vård, som ett skolhem kan skänka,
i många fall vara överlägsen den som kan erhållas vid privat inackordering,
särskilt om, som ej sällan är fallet, lärjungen bor på ett håll och intar sina
måltider på ett annat. Ett skolhem i en stad torde också i viss mån kunna
verka reglerande och normerande på priserna för inackordering. Erfarenheterna
av skolhems- och arbetsstugeverksamheten vid folk- och nomadskoleväsendet
ha varit goda, och detsamma uppgives om verksamheten
vid gymnasisthemmet i Växjö. I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen
finner jag därför, att staten har all anledning att skänka en skolhem
sverksamhet, avsedd för de högre läroanstalternas lärjungar, ett verksamt
stöd.
En förutsättning för individuell omvårdnad och fostran av de i skolhemmet
boende lärjungarna är emellertid, att platsantalet icke blir för stort. Jag delar
skolutredningens principiella uppfattning, att antalet elever i varje skolhem
helst icke bör överstiga 30. I likhet med utredningen vill jag dock icke avvisa
möjligheten att anordna statsunderstödda skolhem med ett något större elevantal
men anser, att maximum bör sättas vid omkring 40, när ej synnerliga
skäl, föranleda till annat. För gossar och flickor böra lämpligen skilda skolhem
anordnas.
Jag ansluter mig till skolutredningens förslag, att statsbidrag må kunna
utgå till kostnader för skolhemsbyggnader och deras inredning med belopp,
som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag bör kunna
utgå såväl till nybyggnad som till inköp och ändring av äldre byggnad, som
befinnes lämplig för skolhem.
Skolutredningen synes ha utgått från att föreståndare för skolhem bör vara
kvinna. I vissa remissyttranden har emellertid framhållits lämpligheten av
att föreståndarbefattningarna vid skolhem för gossar böra stå öppna även
för män. Jag delar denna uppfattning. Beträffande föreståndares avlöning och
pensionering har skolutredningen föreslagit, att i tillämpliga delar skola gälla
de bestämmelser, som i sådant hänseende meddelats i fråga örn föreståndarinna
för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn. Det synes mig
emellertid oegentligt att till nu ifrågavarande område utsträcka den speciella
löne- och pensionsreglering, som genomförts för skolhemsföreståndarinnor vid
folkskoleväsendet. Jag förordar, att statsbidrag må för ändamålet utgå med
Departe
mentschefen.
46
Kungl. Majlis proposition nr 7Jh
ett belopp av för år räknat 4 500 kronor. Beträffande statsbidrag till avlöning
under sjukdom, o. s. v. ävensom till avlönande i förekommande fall av vikarie
torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall
besluta. Huvudmannens beslut angående tillsättande av föreståndare, till vars
avlöning statsbidrag avses skola utgå, bör för prövning underställas skolöverstyrelsen
eller i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning.
För verksamheten vid sådana skolhem bör, såsom skolöverstyrelsen föreslår,
ett normalreglemente utfärdas. I anslutning härtill bör skolöverstyrelsen,
respektive överstyrelsen för yrkesutbildning för varje skolhem fastställa
ett reglemente med bestämmelser rörande hemmets personal, förvaltning och
verksamhet, bland annat antal platser för inackorderade och ungefärliga inackorderingskostnader,
samt instruktion för föreståndaren.
Jag biträder skolutredningens förslag, att statsstipendiat bör äga företräde
till plats på statsunderstött skolhem, dock med den reservation, som
skolöverstyrelsen uttalat, nämligen att bestämmelsen bör gälla endast nytillträdande
inackorderade. Det torde kunna förväntas, att med dylika bestämmelser
skolhemmen komma att inrymma dels sådana lärjungar, som
själva betala hela inackorderingskostnaden, dels sådana, vilka få en mindre
eller större del av kostnaden betald genom stipendium.
Till de läroanstalter, för vilkas lärjungar skolhem skola kunna anordnas
med statsbidrag, böra, såsom skolöverstyrelsen föreslår, även höra enskilda
läroanstalter under skolöverstyrelsens, respektive överstyrelsens för yrkesutbildning
inseende. Vad särskilt internatskolorna beträffar, är jag helt
ense med skolöverstyrelsen, att de böra utnyttjas vid den verksamhet, som
det här är fråga om. Här finnas ju redan institutioner, som utan större
svårighet kunna inordnas i denna. Det ligger dessutom både i det allmännas
och dessa skolors eget intresse, att de befrias från prägeln av rikebarnsskolor.
Såsom skolöverstyrelsen framhåller, komma, om här föreliggande
förslag godtagas, lärjungar vid dessa skolor att kunna erhålla stipendier
till inackordering i samma ordning som andra högre läroanstalters. Också i
fråga om anslag till skolhemsbyggnader och avlöning av föreståndare synas
emellertid internatskolorna böra kunna komma i åtanke. Då förhållandena
vid de olika skolorna äro synnerligen skiftande, torde några mer preciserade
bestämmelser om formerna och grunderna för dylika statsbidrag icke vara
lämpliga. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva
eventuella framställningar och utfärda de föreskrifter, som synas nödvändiga.
I sitt yttrande erinrar skolöverstyrelsen om att från dess sida sedan år 1936
föreligger ett förslag om inrättande av två statliga skolhem i Strängnäs.
Genomföras de här föreslagna åtgärderna med stipendier för inackorderade
lärjungar och statsbidrag till nybyggnad för eller inköp och ändring av
äldre byggnader till skolhem jämte statsbidrag till avlöning av föreståndare,
torde skolhemsfrågan i Strängnäs enklast kunna lösas så, att de på
detta sätt skapade möjligheterna utnyttjas.
47
Kungl. Maj:ts ''proposition nr n.
E. Administrationen av studiehjälpen.
Skolutredningen. Av det förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa
lärjungar för bedrivande av högre studier, som bifogats skolutredningens betänkande,
inhämtas rörande utredningens uppfattning av studiehjälpens administration
bland annat följande.
Då det är frågan örn stipendier till inackordering och resor, skall ansökan
inlämnas till rektor vid den läroanstalt, där den sökande bedriver eller
ämnar bedriva sina studier. Efter granskning av handlingarna uppför rektor
i ett utlåtande de sökande i den ordning, vari de anses förtjänta av stipendium,
samt föreslår stipendiebelopp. Utlåtandet jämte handlingarna insändes
till skolöverstyrelsen, som fördelar det för närmast följande läsår tillgängliga
stipendiebeloppet. Stipendierna rekvireras terminligen av rektor
Ros statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, varefter de utbetalas till
stipendiaterna eller deras målsmän, för stipendiater intagna i skolhem dock
till dettas styrelse.
I fråga om stipendier till kursavgifter vid brevskolor eller skolor med
kombinerad undervisning är gången i stort sett densamma. Rektors befogenheter
äro här överlåtna på vederbörande brevskolas ledning. Skolöverstyrelsen
skall lämna skriftligt medgivande, att stipendium får lyftas, och
sådant medgivande får icke lämnas med mindre det visas, att stipendiat
uppnått sitt studiemål inom den tid, som vid ansökan uppgivits av föreståndaren
för brevskolan.
Rörande den centrala ledningen av studiehjälpverksamheten anför skolutredningen:
För
vinnande av enhetliga principer vid behandlingen av ansökningar
om bidrag ur de av oss nu förordade statsanslagen bör denna prövning
verkställas centralt för hela riket. Den torde därför, till den del fråga icke
är om anslag till anskaffande av lokaler för skolhem samt deras inredning,
där beslutanderätten bör förbehållas Kungl. Majit, lämpligen böra anförtros
åt skolöverstyrelsen i dess egenskap av central skolmyndighet. Arbetet
med behandlingen av dessa ansökningar komme givetvis att innebära en
ganska betydande ökning av skolöverstyrelsens arbetsbörda, och detta
arbete torde därför icke kunna läggas på överstyrelsen, utan att ämbetsverket
samtidigt erhåller en mot ökningen svarande förstärkning av sina
arbetskrafter. Verksamheten i fråga torde komma att i omfång vida överstiga
arbetet med behandlingen av ansökningar örn stipendiebidrag ur allmänna
arvsfonden, för vilket arbete skolöverstyrelsens föredragande av
dessa ärenden åtnjuter ett arvode av 1 400 kronor om året. Det här ifrågavarande
arbetet torde snarare vara att jämföra med prövningen och föredragningen
av ansökningar örn bidrag ur anslaget till skolskjutsar för skolplikt^
barn, med vilket arbete cn tjänsteman inom överstyrelsen för närvarande
är i det närmaste helt sysselsatt. Den erforderliga utökningen av
överstyrelsens arbetskrafter torde därför lämpligen tills vidare kunna begränsas
till tillsättandet av en tjänsteman i notariegrad.
Yttrandena. Överstyrelsen för yrkesutbildning yttrar i här förevarande
avseende följande.
I den praktiska utformning, som skolutredningens förslag upptager rörande
skapandet av olika stipendiemöjligheter, förutsättes skolöverstyrelsen
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 7J+.
vara den instans, som skall handlägga detta slags ärenden. Överstyrelsen
för yrkesutbildning förutsätter, att den i varje fall kommer att tillförsäkras
erforderligt inflytande, då det gäller handläggning av7 stipendieärenden, som
röra elever vid under dess inseende ställda läroanstalter.
Skolöverstyrelsen avstyrker skolutredningens förslag att göra överstyrelsen
till administrativt centralorgan för verksamheten. Överstyrelsen erinrar
om att vid tidigare tillfällen, åren 1934 och 1939, då saken dryftats,
ämbetsverket föreslagit en central nämnd. Överstyrelsen vidhåller detta förslag
i första hand med hänsyn till den dryga arbetsbörda, som redan påvilar
den. Överstyrelsen finner det otänkbart, att en notarietjänst skulle kunna
kompensera det ökade arbete, som förläggningen av den centrala studiehjälpverksamheten
till överstyrelsen skulle medföra. I fråga om denna punkt
i skolutredningens förslag anför skolöverstyrelsen ytterligare:
Påtagliga skäl tala även nu för att avgörandet av ifrågavarande ärenden
anförtros åt en särskild nämnd. Sålunda har den redan befintliga studielånenämnden
synbarligen ^tillvunnit sig både statsmakternas och allmänhetens
förtroende. Bidragande orsak härtill torde icke minst ha varit just
egenskapen av nämnd med representanter för olika områden och intressen.
Tilliten till lekmannaombuden är en urgammal tradition i svenskt samhällsskick,
som i våra dagar även upplivats på nya områden. Det må erinras örn
att överstyrelsen redan år 1939 var inne på tanken att göra nämnden i denna
mening representativ. Överstyrelsen kan fasthålla sitt förslag av år 1939, men
skulle också som ett alternativ vilja framföra planen på en eventuell sammanslagning
av den föreslagna nämnden med studielånenämnden till ett
gemensamt centralorgan för administration av statens studieunderstödsverksamhet.
Örn denna tanke skulle förverkligas, förutsätter överstyrelsen,
att en närmare utredning angående detta organs sammansättning och funktioner
blir behövlig. Överstyrelsen utgår likväl ifrån att ett fast kansli med
fast lokal måste anordnas och vill ifrågasätta, om icke även det förberedande
arbetet med ansökningarna örn medel ur allmänna arvsfonden under
sådana förhållanden kunde föras dit. Därest ytterligare ökning av statens
studiehjälpverksamhet skulle bli resultatet av skolutredningens vidare arbete,
borde eventuellt även denna verksamhet läggas till centralnämnden.
Ett sådant organ kunde också tänkas fungera som upplysningscentral för
rådfrågning på hithörande områden och därmed fylla ett uppenbart behov.
För närvarande torde sammansättningen av studielånenämnden vara sådan,
att man tills vidare skulle kunna stanna vid en ökning nied ett par ledamöter.
Yrkesskoleväsendet borde där vara representerat, eventuellt också
skolöverstyrelsen. Skulle emellertid samma arbetsmetoder som de nu inom
studielånenämnden tillämpade brukas även i fortsättningen, nämligen att
var och en av ledamöterna är föredragande för var sin grupp av ärenden,
torde dock arbetsbördan, örn en ledamot tillhör överstyrelsen, återfalla alltför
hårt på denna. Överstyrelsen skulle för sin del anse gynnsammare, att vissa
av ledamöterna i centralnämnden bleve tillsatta efter skolöverstyrelsens, respektive
yrkesöverstyrelsens förslag.
Vad skolutredningen eljest föreslagit om handläggningen av ärendena genom
samverkan av centralorgan och vederbörande rektor kan överstyrelsen
biträda. Överstyrelsen föreslår dock det tillägget i bestämmelserna, att rektors
förslag bör utarbetas i samråd med kollegium och skolläkare.
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.
Vad överstyrelsen ovan anfört beträffande centralorgan gäller stipendieverksamheten
till förmån för lärjungar vid vanliga skolformer och studerande
vid korrespondensinstitut. Handläggningen av ärenden rörande bidrag
till skolhem och internat torde däremot kunna lämnas åt överstyrelsen.
Skolhemsbidragen lära icke alltför ofta komma i fråga, och eventuella
bidrag till internat lia visst sammanhang med fördelningen av de årliga
statsbidrag, som redan utgå för undervisningen vid en del av dessa läroanstalter.
Även studielånenämnden avstyrker skolutredningens förslag på denna
punkt och förordar, att administrationen anförtros åt en nämnd. Till stöd för
sin ståndpunkt anför nämnden bland annat följande.
Beredningen av ansökningarna skulle enligt förslaget handhavas av en
tjänsteman i skolöverstyrelsen. Denne skulle då enligt kungörelseförslaget årligen
under ungefär tre månader ensam granska och åtminstone förberedningsvis
bedöma de inkomna ansökningarna, vilka säkert komma att uppgå till flera
tusen. I betraktande av de mångskiftande och krävande uppgifter, som redan
åvila ledamöterna i skolöverstyrelsen, torde kunna förväntas, att även det
egentliga urvalet av stipendiater och avvägandet av stipendiebeloppen komme
att anförtros tjänstemannen, varefter skolöverstyrelsens behandling av ansökningarna
till stora delar bleve av alltmer formell art. Att fördelningen av stipendierna
på så sätt de facto komme att ligga hos en enda tjänsteman, kan
studielånenämnden icke finna lämpligt, särskilt icke, om man beaktar, att
dessa stipendier säkerligen komma att omfattas med stort intresse av allmänheten
och fördelningen av desamma noga observeras ute i bygderna. Det
arbete, som komme att åvila tjänstemannen i fråga, är dessutom så krävande
och omfattande, att det enligt nämndens bestämda mening icke kan utföras
av en man på den anslagna tiden. Det torde för övrigt vara svårt att finna
en tjänsteman i notariegrad, som från början av denna verksamhet äger den
erfarenhet, som fordras för att rätt handlägga dessa ofta känsliga och svårbedömda
ärenden.
Det nn anförda leder nämnden till att föreslå en annan organisation.
Riktlinjerna för en sådan organisation böra vara, att den är ett centralt
organ, som kan anses äga sakkunskap och erfarenhet rörande understödsärenden,
samt att arbetet inom organet kan så ordnas, att varje ledamot
personligen tar direkt och ansvarig del i fördelningen av stipendierna. Dessa
önskemål kunna bäst tillgodoses genom en fristående, central nämnd, vilket
skolöverstyrelsen redan i juni 1939 föreslagit. Nämndens ledamöter skulle
utses av Kungl. Maj:t med hänsyn till det speciella syftet för nämndens
verksamhet, och arbetet skulle i huvudsak organiseras på samma sätt som
inom studielånenämnden. Inom denna granskar varje ledamot sina särskilda
grupper sökande och uppgör inom dessa förslag till låntagare, varefter han
inför nämnden in pleno föredrager sina ärenden, som därefter ingående dryftas
av ledamöterna, vilka tillsammans besluta. Härigenom blir varje ansökan
prövad av ledamot i förtroendeställning och i den slutliga fördelningen
taga alla ledamöterna personlig del.
Med särskild hänsyn till att inom studielånenämnden finnes erfarenhet
och förtrogenhet med hithörande ärenden synes det lämpligt, att aven den
nu föreslagna understödsverksamheten foges örn hand av studielanenämndcn.
Härför talar även den omständigheten, att det klientel, som avses med
s t ipend Overksamhet en, i icke ringa utsträckning säkerligen komme att åter
Bihang
lill riksdagens protokoll 19h>r>. 1 sami. Nr 7//. 4
Departe
mentschefen.
50 Kungl. Marits proposition nr 74-
finnas senare bland de lånesökande. Det vore därför en praktisk fördel, att
samma myndighet behandlade båda kategorierna. I vissa gränsfall kan ett
stipendium vara lämpligare än ett lån eller tvärtom. För att tillgodose särskilt
landsbygdens intressen borde i nämnden insättas representanter, väl
förtrogna med landsbygdens förhållanden. Med hänsyn härtill och jämväl
till det ökade arbetet inom nämnden borde då nämnden utökas. Kostnaderna
med anledning av denna utvidgning av nämnden, dess ökade arbetsbörda
och nödvändig utvidgning av nämndens kansli, torde kunna beräknas
till det av skolutredningens föreslagna arvodesbeloppet för en notarietjänst
eller 10 000 kronor.
Skulle befinnas lämpligare, att en ny särskild nämnd tillsättes för stipendieärenden,
vill studielånenämnden framhålla önskvärdheten av att i
denna beredes plats för någon eller några av ledamöterna i studielånenämnden,
för att kontakt i fråga örn principerna måtte upprätthållas mellan de
båda nämnderna.
Statskontoret har i och för sig intet att erinra mot att skolöverstyrelsen
blir den centrala administrativa myndigheten för studiehjälpen med den
förstärkning av en notarietjänst, som skolutredningen föreslår, men anser
sig även sakna anledning att motsätta sig, att uppdraget i fråga anförtros
åt studielånenämnden, som förutsättes bli ombildad till ett gemensamt
centralorgan för statens studieunderstödsverksamhet.
De av skolöverstyrelsen och studielånenämnden anförda synpunkterna
tyckas mig vara så välgrundade, att jag icke anser mig kunna biträda skolutredningens
förslag örn skolöverstyrelsen som den centrala myndigheten
för hela studiehjälpverksamheten. En nämnd med företrädare för olika områden
och intressen bör ha bättre möjlighet att på ett effektivt och samtidigt
smidigt sätt handhava större delen av denna verksamhet. Studielånenämnden
synes mig, om den något utökas och får sitt kansli förstärkt,
åtminstone tills vidare kunna fungera som central administrativ myndighet
beträffande utdelandet av stipendier. Den erfarenhet, som studielånenämnden
förskaffat sig på ett närliggande område, torde på detta sätt bäst
komma den nu föreslagna verksamheten till godo.
För den planerade försöksverksamheten med kombinerad brev- och radioundervisning
synes skolöverstyrelsen, i fråga örn ärenden rörande skolhem och
därmed sammanhängande spörsmål skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen
för yrkesutbildning, böra vara förberedande och övervakande myndighet.
F. Kostnadsberäkningar.
1. Kostnader för studiehjälpen.
Skolutredningen. Kostnaderna för de olika grenarna av studiehjälp beräknas
av skolutredningen på följande sätt.
a. Stipendier till inackordering och resor. Under hänvisning
till vissa till betänkandet fogade bilagor konstaterar skolutredningen,
51
Kungl. Martts ''proposition nr 74-
att vid de allmänna högre skolorna höstterminen 1941 i runt tal funnos 6 800
inackorderade och 1 400 dagligen resande lärjungar. Härefter fortsätter utredningen:
Medelinaekorderingskostnaden
torde kunna beräknas till lägst 1 000 kronor
per år och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna till lägst
100 kronor per år och lärjunge. Om dessa approximativa siffror läggas till
grund för en med ledning av nyssnämnda uppgifter för år 1941 företagen
beräkning av sammanlagda årskostnaden för de avlägset från högre skolor
boende lärjungarnas vistelse vid eller dagliga resor till sagda läroanstalter,
skulle man komma till följande belopp:
för inackordering ............................... kronor 6 800 000
> dagliga resor ................................ » 1 400 000
Summa kronor 8 200 000.
Bland de inackorderade och resande lärjungarna måste emellertid finnas
åtskilliga, vilka icke skulle uppfylla det av oss för stipendiernas erhållande
angivna villkoret om klar studielämplighet. Att företaga någon bestämd
beräkning i syfte att utröna dessa lärjungars antal låter sig icke göra, men
man torde på vissa grunder kunna räkna med att omkring två tredjedelar
av de inackorderade och en tredjedel av de resande lärjungarna uppfylla
ifrågavarande villkor och således böra erhålla studiehjälp i form av stipendier.
Utgår man från situationen höstterminen 1941, skulle enligt denna
beräkning omkring 4 500 inackorderade lärjungar och omkring 4 700 resande
bliva stipendieberättigade. Örn medelkostnaderna beräknas på sätt förut
skett, kunna totalkostnaderna för dessa lärjungars inackordering och resor
under ett läsår uppskattas till:
för inackordering ............................... kronor 4 500 000
» dagliga resor ................................ > 470 000
Summa kronor 4 970 000.
örn den här ifrågasatta studiehjälpverksamheten blir förverkligad, komma
emellertid en del obemedlade och mindre bemedlade studiebegåvade från
landsbygden, vilka eljest ej skulle haft möjlighet att fortsätta sin skolgång,
att söka sig in vid högre skolor, varför den årliga totalkostnaden för de stipendieberättigade
lärjungarnas inackordering och resor kommer att ökas
jämfört med det kostnaclsbelopp, som ovan beräknats med utgångspunkt
från situationen vid de allmänna läroanstalterna höstterminen 1941. Totalkostnaden
kommer dessutom att ytterligare ökas, enär kostnaderna för
inackordering och resor för lärjungar vid bland andra praktiska skolor av
olika slag — t. ex. praktiska inellanskolor, tekniska gymnasier och fackskolor
samt handelsgymnasier — samt vissa under skolöverstyrelsens inseende
stående enskilda läroanstalter måste medräknas. Vi förfoga icke
över något material för beräkning av den ökning av den totala årskostnaden,
som tillkomsten av dessa två grupper av lärjungar kan medföra.
Vi uppskatta emellertid denna ökning till minst 30 procent av 4 970 000
kronor eller till 1 491 000 kronor. Totalkostnaden för de stipendieberättigade
lärjungarnas inackordering och resor under ett läsår skulle sålunda
enligt denna beräkning uppgå till 0 401 000 kronor.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
Skolutredningen beräknar vidare, att det årliga anslagsbehovet för detta
ändamål komme att uppgå till omkring 70 procent av den angivna totalkostnaden
eller till minst 4 500 000 kronor. Denna summa borde dock icke utgå
redan första året för verksamheten. Härom anför utredningen:
Det torde vara nödvändigt att erhålla ett par års erfarenhet av en hjälpverksamhet
av detta slag, innan densamma utsträckes att omfatta samtliga
de lärjungar, som under ett läsår skulle kunna anses vara stipendieberättigade.
På grund härav torde det vara lämpligt, att anslaget under det första
året begränsas till ett mindre belopp, som emellertid successivt höjes under
de närmast följande åren, då antalet av dem, som skulle kunna tänkas
komma i åtanke vid bidragsbeloppens fördelning, på grund av vidgad kännedom
örn möjligheterna att erhålla understöd med säkerhet kommer att öka.
Vi föreslå därför, att för det första läsår, som stipendier av detta slag utdelas,
ett anslag av 1 500 000 kronor beviljas och att för de två följande
läsåren anslaget ökas med likaledes 1 500 000 kronor årligen, så att detsamma
under det tredje läsåret uppgår till 4 500 000 kronor. På grundval
av under dessa tre första år vunna erfarenheter skulle fastare normer för
den ifrågavarande stipendieutdelningen kunna utarbetas.
b. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor
eller skolor med kombinerad undervisning.
Härom yttrar skolutredningen:
Till en början bör under en övergångstid, som lämpligen torde kunna
bestämmas till tre år, endast ett begränsat antal stipendier utgå till lärjungar,
som bedriva korrespondensstudier. Detta antal bör likväl vara så
stort, att en någorlunda säker erfarenhet av denna hjälpverksamhet kan
erhållas. Vi ha tidigare framhållit, att stipendium av detta slag i allmänhet
bör utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften därmed
kan betalas. Då stipendiebeloppen ändock måste komma att variera något
allt efter de olika behov, som kunna föreligga hos olika lärjungar, är det
ej heller i detta fall möjligt att uppgöra någon exakt kostnadsberäkning.
Förslagsvis ifrågasätta vi emellertid, att under dessa tre år möjlighet att
erhålla stipendier årligen skall kunna beredas omkring 550 studielämpliga
lärjungar, vilka studera genom korrespondens med real- eller studentexamen
som mål. Lärjunge, som åtnjutit stipendium under ett studieår, bör erhålla
lika stort årsstipendium även under de följande år, varunder studierna inom
den fastställda studietiden pågå.
Storleken av det för nu ifrågavarande ändamål behövliga årsanslaget
torde kunna beräknas på följande sätt: 300 stipendier å 200 kronor eller
tillhopa 60 000 kronor anvisas åt lärjungar, vilka bedriva enskilda korrespondensskolestudier
med realexamen som mål; 100 stipendier å 200 kronor eller
tillhopa 20 000 kronor tilldelas lärjungar, vilka efter avlagd realexamen bedriva
enskilda sådana studier med studentexamen som mål; 150 stipendier
å 300 kronor, tillhopa 45 000 kronor, anvisas till lärjungar, vilka bedriva
studier vid realskolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.
Det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga första årsanslaget
skulle således under den treåriga övergångstiden komma att uppgå till
(60 000 + 20 000 + 45 000 =) 125 000 kronor. Under det andra året skulle
anslaget ökas till 250 000 kronor och under det tredje året till 375 000
kronor.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 7!{.
c. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning
samt handledning vid sådan undervisning.
Kostnaderna beräknas som följer.
I omkostnaderna för en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs
skulle komma att ingå dels kostnaderna för den vid de olika skolorna erforderliga
handledningen, dels ersättningen till radiotjänst för själva undervisningen
genom korrespondens och radio, dels slutligen de rent tekniska
kostnaderna för radioutsändningarna.
För de i den kombinerade korrespondens- och radioundei''visningen deltagande
lärjungarnas handledning, som för varje grupp bör omfatta två
lektionstimmar i veckan, bör statsbidrag utgå efter enahanda grunder som
till timlärare i folkskola. Man torde kunna räkna med att under ett försöksår
omkring 500 lärjungar i folkskolan deltaga i denna undervisning.
Vi beräkna att i medeltal åtta lärjungar samtidigt skulle komma att erhålla
handledning av samma person. Under dessa förutsättningar skulle antalet
behövliga veckotimmar för sådan handledning bliva
PV-)
125.
Örn
arvodet beräknas enligt de bestämmelser, som gälla beträffande vanligt
timlärararvode på E-ort, skulle kostnaden för handledningen under försöksåret
komma att uppgå till 21 250 kronor.
Enligt av radiotjänst utförda beräkningar skulle årskostnaderna för själva
undervisningen genom korrespondens och radio (radiotjänsts kostnader) vid
ett elevantal av 500 uppgå till 55 000 kronor. Vidare skulle de årliga tekniska
kostnaderna (telegrafverkets kostnader) uppgå till 5 000 kronor. Radiotjänsts
styrelse har i skrivelse till skolutredningen meddelat, att radiotjänst
icke har möjlighet att bestrida dessa kostnader och att en förutsättning för
kursens anordnande sålunda är, att utgifterna kunna bestridas genom särskilt
anslag, utgående i annan form än av radiolicensmedel. Såsom vi tidigare
framhållit, måste det anses uteslutet, att dessa försök skulle bekostas
av de licensmedel, som utgå till radiotjänst för ordinarie programändamål.
För bestridande av kostnaderna för själva undervisningen torde särskilt
anslag av statsmedel därför böra utgå till radiotjänst. De med utsändningen
förenade tekniska kostnaderna torde däremot tills vidare böra bestridas med
licensmedel.
d. Statsbidrag till anordnande av skolhem och till
avlönande av föreståndare för dylikt.
Skolutredningen anger under hänvisning till en till betänkandet fogad
bilaga, att behov av skolhem kan sägas föreligga inom praktiskt taget alla
län. I fråga örn kostnaderna för statsbidrag anföres följande.
För närvarande kan kostnaden för uppförande och inredning av ett nytt
skolhem för 30 lärjungar beräknas uppgå till omkring 250 000 kronor. Statsbidrag
till kostnaderna för iordningställande av ett sådant hem torde i allmänhet
böra utgå med 75 procent av den styrkta verkliga kostnaden och
kan alltså beräknas till omkring 187 500 kronor. Även till ombyggnad för
skol hemsändamål av lämplig befintlig byggnad bör statsbidrag kunna utgå
med viss del av den styrkta verkliga kostnaden. Denna kostnad kommer
givetvis att växla högst avsevärt. Vi beräkna emellertid tills vidare, att
statsbidrag till sådan ombyggnad skall kunna utgå med i genomsnitt 75 000
54
Kungl. Maj:ts ■proposition nr n
kronor.
Då det beträffande flera skolorter på grund av mindre goda inackorderingsförhållanden
är av största vikt, att skolhem verkligen komma
till stånd, ifrågasätta vi för detta ändamål ett årligt anslag av 450 000 kronor.
Enligt ovanstående beräkning skulle detta möjliggöra iordningställande
årligen av två nya skolhem samt en ombyggnad.
Huvudman för sådant skolhem med ett lärjungeantal av minst 20 bör
kunna erhålla årligt statsbidrag till en av skolöverstyrelsen förordnad föreståndarinnas
avlöning med samma belopp, som nu utgår till avlöning av
föreståndarinna vid av skoldistrikt inrättat skolhem för avlägset från folkskola
boende barn. En föreståndarinna vid av skoldistrikt upprättat skolhem
för folkskolebarn avlönas för närvarande vid 39 veckors tjänstgöring
i någon av löneklasserna 9—12. Statsbidraget till sådan föreståndarinna i
tolfte löneklassen (H-ort, hyresgrupp I) utgör omkring 5 300 kronor. Då
åtminstone ett skolhem för lärjungar vid högre skolor redan finnes (Växjö)
och flera sådana planeras, torde för första ifrågakommande budgetår 10 000
kronor böra anslås såsom bidrag till avlönande av föreståndarinnor vid sådana
skolhem.
I allt uppgå de av skolutredningen beräknade kostnaderna för själva studiehjälpen
under första anslagsåret till 2 161 250 kronor. De med anordnandet
av den kombinerade korrespondens- och radiokursen förenade kostnaderna
för telegrafverkets tekniska medverkan tänkas därvid bestridda av
licensmedel. Frågan om kostnaderna för studiehjälpens administration upptagas
längre fram till behandling.
Yttrandena. Skdöverstyrelsen understryker det lämpliga i att den planerade
u n d erstöd s verks a m lie t en får börja i begränsad skala och successivt utvecklas
till större omfattning. Med hänsyn till att kvalifikationerna och
behovsgraderna bland de stipendiesökande kunna växla från år till år ifrågasätter
överstyrelsen, om icke statsanslagen för ändamålet borde erhålla reservationsanslags
natur.
Vad särskilt angår anslaget till stipendier vid brevundervisning eller vid
skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning har överstyrelsen
icke någon erinran mot det för det första verksamhetsåret föreslagna
beloppet; däremot förklarar sig överstyrelsen icke för närvarande
vara beredd att tillstyrka, att beloppet under kommande år bör fördubblas
eller tredubblas. Tillförlitligt material för bedömande av det verkliga behovet
föreligger enligt överstyrelsens åsikt ännu icke; en ökning av stipendieverksamheten
torde böra omprövas, först sedan större erfarenhet vunnits
örn detta behov samt om studieresultaten vid skolor med kombinerad metod.
Statskontoret har i sitt yttrande inledningsvis erinrat örn den inställning,
ämbetsverket i utlåtande den 19 oktober 1939 intog till skolöverstyrelsens
förslag av år 1939. Statskontoret kunde då icke förorda, att den tilltänkta
understödsverksamheten i då rådande tidsläge igångsattes, och uttalade,
att icke ens under normala förhållanden densamma borde givas en
så vidsträckt omfattning, som av överstyrelsen föreslagits. Rörande sin allmänna
syn på det nu föreliggande förslaget uttalar statskontoret följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74- 55
De statsekonomiska förutsättningarna för en stödverksamhet på hithörande
område toi-de, sedan sagda utlåtande avgavs, snarast hava försämrats.
Emellertid stod man då inför ett nyligen utbrutet krig, vars varaktighet och
verkningar för vårt land icke kunde förutses. Även örn läget nu icke ter sig
lika ovisst, måste statskontoret dock ställa sig betänksamt inför så kostnadskrävande
åtgärder till förbättringar inom skolväsendet som i den nu föreliggande
utredningen avses. Därest emellertid budgetmässiga förutsättningar
skulle anses föreligga, lära i och för sig välmotiverade reformer dock
böra genomföras successivt och med varsamhet, så länge icke det ekonomiska
läget med säkerhet finnes medgiva en allmän standardhöjning.
1940 års skolutredning har i det nu föreliggande betänkandet anvisat
olika utvägar härför, vilka under första året skulle förorsaka statsverket
utgifter å sammanlagt i runt tal 2,2 miljoner kronor. Under nästföljande år
skulle dessa utgifter öka till 3,8 miljoner kronor för att under det tredje
och därpå följande år belöpa sig till 5,4 miljoner kronor. Statskontoret måste
— i anslutning till det ovan sagda — hålla för uteslutet, att i nuvarande
läge ett så kostnadskrävande program skall kunna genomföras. Enligt ämbetsverkets
mening torde man tills vidare vara hänvisad till mindre vittgående
åtgärder, detta så mycket mera som statskontoret veterligt förslag
ännu icke framlagts med syfte att förhindra en icke önskvärd ökad tillströmning
till de intellektuella yrkena (jfr riksdagens skrivelse 1943:229).
Med de relativt fåtaliga årskullar ungdom, som under de närmaste årtiondena
skola söka sin försörjning, framstår en rationell fördelning inom samhället
av arbetskrafterna såsom särskilt angelägen. Uppenbarligen är det
därför av vikt, att de vidgade möjligheterna för landsbygdens ungdom att
vinna högre skolutbildning icke få leda till en ökad tillströmning till läroanstalter
med teoretisk utbildning. Skolorganisationens kapacitet bör därför
icke vidgas. Åtgärder, som böra övervägas för att förhindra en utveckling
i antydd riktning, synas bland annat böra inriktas på inrättandet av praktiska
linjer i realskolan i ökad omfattning och en begränsad elevintagning
på de teoretiska linjerna.
Om storleken av anslaget till stipendier till inackordering och resor anför
statskontoret:
Därest medel skulle anvisas i-edan från och med nästkommande budgetår,
synes anslaget böra upptagas med högst 500 000 kronor, vilket belopp med
de av statskontoret föreslagna maximeringsbestämmelserna borde täcka
kostnaden för stipendier åt närmare tusentalet inackorderade lärjungar samt
jämväl giva utrymme för ett antal stipendier åt resande lärjungar. Skolöverstyrelsen
har ansett anslaget böra erhålla reservationsanslags natur.
Med den av skolutredningen föreslagna ordningen för stipendiernas utbetalande
kan emellertid förutsättas, att dessa utbetalningar — i motsats till
vad som skulle bliva fallet beträffande stipendier för korrespondensundervisningsanslag
— kunna verkställas under det budgetår som stipendiet beviljats.
Med hänsyn härtill och då svårigheter alltid föreligga att i fråga örn
anslag som det förevarande i efterhand kunna konstatera, hur mycket som
av en eventuell i-eservation skulle kunna tagas i anspråk för nya medelsanvisningar
(jfr anslaget till skolbarnsbespisningen), finner statskontoret
övervägande skill tala för att ett obetecknat anslag uppföres i riksstaten flir
ändamålet.
56
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
Till stipendier åt lärjungar vid korrespondensinstitut och enskilda realskolor
med kombinerad undervisning föreslår statskontoret en medelsanvisning
å 50 000 kronor, vilket belopp ämbetsverket beräknar förslå till omkring
200 stipendier. Då enligt de föreslagna bestämmelserna stipendium
icke skulle utbetalas, förrän vederbörande avlagt examen, lärer, uttalar
statskontoret, anslaget böra erhålla karaktär av reservationsanslag. Vid bifall
till vad statskontoret så förordat, förutsätter ämbetsverket, att det från
och med innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln uppförda särskilda
reservationsanslaget till statsbidrag till anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor
icke vidare skall uppföras i riksstaten.
Förslaget att statsverket skulle medverka vid inrättande och drift av
skolhem har statskontoret, som tidigare anförts, avstyrkt. Därest statsbidrag
ändock skulle anses böra utgå till detta ändamål, borde dessa, förmenar
ämbetsverket, i likhet med vad som gäller för elevinternaten vid verkstadsskolorna,
begränsas till högst 50 procent av anläggningskostnaden och icke
avse driftkostnader. Till förslaget att anordna kombinerad korrespondensoch
radioundervisning har statskontoret, som framgår av tidigare anfört
yttrande, icke tagit någon ställning.
De principiella synpunkter, som statskontoret i sitt yttrande lägger på
den här ifrågasatta verksamheten, ha ingalunda varit främmande för dem,
som tidigare sysslat med dessa spörsmål. Min företrädare i ämbetet har,
såsom framgår av inledningen, givit uttryck åt liknande tankegångar. Själv
har jag där erinrat om att skolutredningen redan överväger åtgärder, som
avse att förhindra en osund dragning av landsbygdens ungdom till städerna
och den teoretiska undervisningen och att tillgodose strävandet att fördela
arbetskraften så, att dylik i nödig utsträckning också står landsbygden till
buds. Jag har där likaledes uttalat den förhoppningen, att förslag till åtgärder
i nämnda syften utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.
I fråga om kostnaderna för den nu föreslagna studiehjälpen ansluter jag
mig till skolutredningens åsikt, att statens anslag härför till att börja med böra
begränsas till mindre belopp för att därefter successivt höjas. I vad män
denna höjning kan äga rum i det tempo och den utsträckning, som skolutredningen
förutsätter, torde med hänsyn till osäkerheten i det finansiella
läget icke vara möjligt att med bestämdhet uttala sig om.
I årets statsverksproposition har, såsom jag inledningsvis erinrat, till stipendiehjälp
för högre undervisning åt landsbygdens ungdom preliminärt upptagits
ett gemensamt obetecknat anslag av 1 910 000 kronor. Det synes mig
emellertid ur budgetteknisk synpunkt lämpligt, att de för ändamålet erforderliga
medlen anvisas under särskilda anslag, svarande mot de olika, i det föregående
berörda huvudgrenarna av studiehjälp. Beträffande beräkningen av
dessa anslag för budgetåret 1945/46 får jag anföra följande.
Skolutredningen har för detta första budgetår till stipendier för in -
57
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/+.
ackordering och resor föreslagit ett belopp av 1 500 000 kronor. Utredningen
synes härvid ha utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring
1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader. För egen del har jag
förordat, att maximum för detta fall bestämmes till 675 kronor. Denna sänkning
skulle vid oförändrat antal stipendier motivera en icke oväsentlig nedräkning
av anslaget. Å andra sidan har utredningen icke räknat med de av
mig tillstyrkta stipendierna till bestridande av kostnader för skolfrukostar.
Vidare har jag förordat, att stipendier för resor skola kunna utgå i något
större utsträckning än enligt utredningens förslag. Slutligen har jag förordat
en så vid tolkning av landsbygdsbegreppet, att därunder i vissa fall komma
att inbegripas även städer och andra tätorter. Denna bestämning av en av
förutsättningarna för stipendietilldelning torde vara något vidsträcktare än
som avsetts i skolutredningens förslag. Emellertid bör en utvidgning av området
för stipendieverksamheten icke få föranleda minskning av möjligheterna
för den egentliga landsbygdens ungdom att erhålla stipendier. Detta är ett
ytterligare skäl mot att sänkningen av stipendiemaximum skall tagas till intäkt
för en sänkning också av anslagssumman. Med beaktande av nu anförda
omständigheter finner jag tvärtom, att en viss höjning av anslagssumman,
i förhållande till vad skolutredningen föreslagit, är skälig, och förordar därför,
att anslaget, vilket på de av skolöverstyrelsen angivna grunderna torde
böra betecknas såsom reservationsanslag, uppföres med ett belopp av
1 700 000 kronor.
Till stipendier åt lärjungar vid korrespondensinstitut
och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning
har skolutredningen för första anslagsåret föreslagit 125 000
kronor, därav 60 000 kronor till sådana, som bedriva enskilda korrespondensstudier
för realexamen, 20 000 kronor till sådana, som bedriva dylika
studier för studentexamen och slutligen 45 000 kronor för lärjungar vid enskilda
realskolor med kombinerad undervisning. Då jag icke har något att
invända mot dessa beräkningar, förordar jag, att för det här avsedda ändamålet
anvisas ett belopp av 125 000 kronor. Anslaget bör erhålla reservationsanslags
natur.
Mot det av skolutredningen föreslagna anslaget till anordnande
av kombinerad korrespondens- och radioundervisning
i ett främmande språk har jag icke funnit anledning till annan erinran
än att ersättning för de beräknade kostnaderna för telegrafverkets tekniska
medverkan, 5 000 kronor, icke bör utgå ur licensmedel utan i stället anvisas
på riksstaten. Anslaget, vilket torde böra betecknas såsom reservationsanslag,
bör därför uppföras med (55 000 -j- 5 000 =) 60 000 kronor. Kostnaderna
för handledning vid nyssnämnda undervisning
har av skolutredningen satts till 21 250 kronor. Utredningen har därvid beräknat,
att 500 lärjungar skulle deltaga i denna undervisning. Beräkningen är
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
ganska osäker och sannolikt hållen i överkant. För ändamålet torde få anses
tillfyllest ett belopp av 20 000 kronor, som torde böra anvisas såsom förslagsanslag.
Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag till iordningställande
av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter
i allmänhet skall utgå med omkring 75 procent av styrkta
verkliga kostnaden. Statskontoret anser, att dylikt statsbidrag, därest det
överhuvudtaget skall utgå, i likhet med vad som gäller bidraget till elevinternaten
vid de centrala verkstadsskolorna, bör begränsas till högst 50 procent
av anläggningskostnaden. För att skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter
skola komma till stånd torde emellertid ett större bidrag vara av
nöden. Jag biträder därför på denna punkt skolutredningens förslag. Skolutredningen
har räknat med att det föreslagna anslagsbeloppet, 450 000 kronor,
skulle möjliggöra iordningställande av två nya skolhem samt dessutom i ett
fall omändring och aptering till skolhem av redan befintlig lämplig byggnad.
Jag ansluter mig till dessa beräkningar och förordar, att för ändamålet anvisas
ett reservationsanslag av 450 000 kronor.
Då jag räknar med att två skolhem skola komma att vara i verksamhet
under nästkommande budgetår, förordar jag, att till statsbidrag
till avlönande av föreståndare vid dylika hem
anvisas ett belopp av 9 000 kronor. Anslaget torde böra betecknas såsom
förslagsanslag.
Samtliga nu förordade anslag till studiehjälp för högre undervisning åt
landsbygdens ungdom skulle alltså uppgå till (1 700 000 + 125 000 +
+ 60 000 + 20 000 + 450 000 + 9 000 =) 2 864 000 kronor.
2. Kostnader för studiehjälpens administration m. m.
Tidigare har förordats, att administrationen av studiehjälpen åtminstone
tills vidare i väsentlig del överlämnas till studielånenämnden. Frågan om
anslag till nämndens verksamhet i dess helhet synes därför böra upptagas
i detta sammanhang.
Anslaget till studielånenämnden är för innevarande budgetår uppfört med
9 000 kronor. Ur anslaget till nämnden utgå arvoden åt ordföranden med
1 500 kronor, åt envar av nämndens ledamöter med 750 kronor och åt sekreteraren
med 2 000 kronor, varjämte till reseersättningar och expenser anvisats
ett belopp av 2 500 kronor. Arvodet åt nämndens ordförande har för innevarande
budgetår höjts med 500 kronor och anslagsmedlen till reseersättningar
och expenser med 2 000 kronor.
Studielånenämnden har hemställt, att anslaget till nämndens verksamhet
måtte för nästa budgetår höjas med 1 000 kronor till 10 000 kronor och har
till stöd för anslagshöjningen anfört följande.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
Av de till reseersättning och expenser anvisade medlen, 2 500 kronor, skola
bestridas bland annat kostnaderna för tryckning av nämndens cirkulär angående
utdelning av studielån från allmänna studielånefonden samt angående
amortering av dylika lån, maskinskrivning, diarieförande och skrivmateriel.
Tryckningskostnaderna för sistnämnda cirkulär hösten 1944 torde
komma att uppgå till minst 200 kronor och utgifterna för tryckning av lånecirkulär
våren 1945 synas, med utgångspunkt från motsvarande kostnader
våren 1944 och därefter inträdd prisstegring, böra beräknas till minst 2 200
kronor. Övriga utgifter, som skola bestridas av denna post, uppgå till
minst 800 kronor. Härtill kommer, att innevarande budgetårs anslag redan
belastats med en utgift av 300 kronor, som icke kunnat gäldas av det för
budgetåret 1943/44 utgående mindre anslaget av 6 500 kronor. De nu från
anslaget utgående arvodena kunna med hänsyn till arbetsbördan i nämnden
icke rättvisligen sänkas. Det föreligger tvärtom skäl att överväga någon
höjning, enär nämndens ställning som beslutande organ redan ökat
arbetet för nämndens ledamöter, särskilt för ordföranden. En ytterligare
ökning av nämndens arbete är att förutse på grund av väntad större tillströmning
av kvalificerade sökande till studielån. Sistnämnda förhållande
har givit nämnden anledning att göra särskild framställning örn anvisande
av ett investeringsanslag av 80 000 kronor för nästa budgetår till allmänna
studielånefonden. Det sålunda anförda ger vid handen, att anslaget till
nämndens verksamhet är otillräckligt. En ökning av anslaget med åtminstone
1 000 kronor synes nämnden vara väl motiverad.
Beträffande kostnaderna för studielånenämndens ifrågasatta verksamhet
som administrativt centralorgan för studiehjälpen i avseende på stipendier
må följande anföras.
Den årliga avlöningen för den tjänst i notariegrad, som skolutredningen
föreslår böra inrättas i skolöverstyrelsen för studiehjälpens administration,
uppgår till 9 607 kronor 32 öre i lägsta och 11 389 kronor 32 öre i högsta
lönegraden eller i runt tal till 10 000 kronor.
Studielånenämnden har i tidigare återgivet yttrande anfört, att kostnaderna
för ett förläggande av studiehjälpens administration till nämnden
torde kunna beräknas till det av skolutredningen föreslagna arvodesbeloppet
eller 10 000 kronor. Häremot synes statskontoret icke hava någon erinran.
Enligt det den 29 juli 1943 utfärdade nya reglementet (nr 663) för utdelning
av studielån från allmänna studielånefonden ha studielånenämndens
arbetsuppgifter ökats. Sålunda har fördelningen av studielånen överflyttats
från Kungl. Majit till nämnden samt nämnden övertagit uppgifterna att kungöra
studielånen till ansökning lediga, tillhandahålla ansökningsblanketter
och mottaga ansökningar. Med hänsyn till nämnda förhållanden har arvodet
till nämndens ordförande för innevarande budgetår höjts med 500 kronor
lill 1 500 kronor och anslagsmedlen till reseersättningar och expenser från
500 kronor till 2 500 kronor. En ytterligare höjning av anslagsmedlen till ex
-
Departe mentschefen -
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
penser synes påkallad för nästa budgetår. Jag förordar därför, att de för fullgörandet
av nämndens hittillsvarande uppgifter avsedda medlen höjas med
1 000 kronor till 10 000 kronor.
Då jag uttalade mig för att till studielånenämnden skulle överlämnas den
centrala administrationen av den föreslagna studiehjälpen i avseende på de
olika slagen av stipendier, förutsatte jag, att nämnden skulle något utökas
och få sitt kansli förstärkt. Den omorganisation av nämnden, som därvid blir
behövlig, synes böra bli föremål för ytterligare överväganden. Kostnaderna för
den ifrågasatta utvidgningen av nämnden och dess kansli samt ökningen av
dess arbetsbörda ha av nämnden i avbidan på närmare erfarenheter uppskattats
till samma belopp som skolutredningen föreslagit för studiehjälpens administration,
eller 10 000 kronor. Den utvidgning av stipendieverksamheten
i förhållande till skolutredningens förslag, som jag i det föregående uttalat
mig för, torde emellertid medföra en viss ytterligare ökning av medelsbehovet.
Jag anser därför, att kostnaderna för studielånenämndens befattning
med nu ifrågavarande ärenden böra beräknas till 15 000 kronor.
Tillsammans skulle alltså medelsbehovet för nämndens båda verksamhetsgrenar
för budgetåret 1945/46 uppgå till 25 000 kronor, och jag förordar, att
anslaget uppföres med detta belopp.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
1. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för
budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 1 700 000;
2. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid
enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av .................................. kronor 125 000;
3. till Anordnande av kombinerad korrespondens- och
radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av..........................kronor 60 000;
4. till Handledning vid kombinerad korrespondens- och
radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av.........................kronor 20 000;
5. till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid
högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av...................... kronor 450 000;
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
6. till Bidrag till avlönande av föreståndare vid skolhem för
lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 an
-
visa ett förslagsanslag av.................kronor 9 000;
7. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret
1945/46 anvisa ett anslag av............kronor 25 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
62
Kungl. Maj:ts -proposition nr 7/+.
Bilaga A.
Förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa lärjungar för
bedrivande av högre studier.
Kap. I. Stipendier till inackordering eller resor.
§ 1.
1. Lärjunge, som bedriver studier vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium,
kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola,
högre folkskola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller
under skolöverstyrelsens inseende stående enskild läroanstalt och vilkens hemvist
är beläget avlägset från såväl den skola, där han åtnjuter undervisning,
som annan skola av samma slag, må i enlighet med bestämmelserna i
detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för inackordering
på skolorten eller för dagliga resor till och från densamma.
2. Med lärjunge förstås i detta kapitel jämväl den, vilken ämnar söka inträde
i sådan läroanstalt, som i mom. 1 avses.
3. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit stipendium
och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande
kan anses vara i behov av studiehjälp, är berättigad till fortsatt stipendium,
så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.
§ 2.
1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast
den 15 mars näst före början av det läsår, som ansökningen avser, till rektor
vid den läroanstalt, där han bedriver eller ämnar bedriva sina studier, därom
ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skolöverstyrelsen
ställd ansökning.
2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågavarande
läroanstalt, skall vid ansökningen foga
a) åldersbetyg;
b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;
c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg
angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall
bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;
d) av målsman lämnad utförlig uppgift angående de beräknade kostnaderna
för sökandens inackordering eller resor det läsår, ansökningen avser, varvid
jämväl skall lämnas uppgift om avståndet mellan hemmet och skolorten samt
vid ansökning örn bidrag till inackorderingskostnader om möjligt även uppgift
om inackorderingsställe och vid ansökning om bidrag till kostnaderna för dagliga
resor även uppgift om färdsätt;
e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vitsordad
redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning.
Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till den rektor,
som har att mottaga ansökningen.
3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar
komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid samma
läroanstalt., skall vid ansökningen foga
a) bestyrkt avskrift av det för sökanden senast utfärdade terminsbetyget;
b) uppgift enligt mom. 2 d);
c) redogörelse enligt mom. 2 e).
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
Om väsentlig ändring i sökandens ekonomiska förhållanden icke inträtt efter
det stipendium senast tilldelades sökanden, kan av ojävig person vitsordad
uppgift härom ersätta den i mom. 3 c) angivna redogörelsen.
§ 3.
Vederbörande rektor har att efter granskning av ansökningshandlingarna
senast den 15 påföljande april insända desamma jämte eget utlåtande till skolöverstyrelsen.
I detta utlåtande skall rektor med beaktande av bestämmelserna
i § 4 mom. 2 upptaga sökandena i den ordning, vari de anses förtjänta
av stipendium, och för sökande, som anses böra ifrågakomma till stipendium,
även avgiva förslag till stipendiebelopp.
§ 4.
1. Skolöverstyrelsen fördelar före juli månads utgång det för närmast följande
läsår tillgängliga stipendieanslaget. Överstyrelsen må därvid äga till
prövning upptaga ansökning utan hinder därav, att någon avvikelse i fråga
örn de föreskrivna tiderna för ansöknings ingivande eller insändande ägt rum.
2. Vid fördelningen skall särskilt beaktas,
att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,
som ingiva grundade förhoppningar örn framgång i sina studier, samt
att i varje särskilt fall hänsyn även tages till sökandens bostadsort, den ungefärliga
kostnad, sökandens utbildning kan beräknas medföra under det läsår,
för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden
under samma tid må kunna för ändamålet förfoga.
3. Om skolöverstyrelsens beslut skall underrättelse ofördröjligen meddelas
statskontoret, riksräkenskapsverket samt vederbörande länsstyrelse och rektor,
vilken sistnämnde har att på lämpligt sätt och så snart ske kan örn beslutet
underrätta de utsedda stipendiaterna.
4. Över skolöverstyrelsens beslut må klagan icke föras.
§ 5.
Statskontoret eller vederbörande länsstyrelse skall till rektor för vederbörande
läroanstalt efter rekvisition utbetala de till lärjungar vid skolan beviljade
stipendiebeloppen med fyra niondelar vid början av höstterminen och
med fem niondelar vid början av vårterminen det läsår, för vilket stipendierna
äro avsedda. Sedan beloppen kommit rektor tillhanda, har han att ofördröjligen
mot kvitto överlämna dem till stipendiaterna, om de uppnått myndig
ålder, och i annat fall till deras förmyndare; dock att för den händelse stipendiat
är intagen i skolhem, beloppet av rektor skall överlämnas till skolhemmets
styrelse.
Vid varje läsårs slut skall rektor med bifogande av erhållna kvitton ävensom
kort uppgift örn inackorderingsförhållandena på orten till skolöverstyrelsen
avgiva redogörelse för sin befattning med stipendiebeloppen.
§ 6.
1. Därest lärjunge under termin, för vilken lian åtnjuter stipendium, försummar
sina studier, icke iakttager en oklanderlig vandel eller lämnar läroanstalten,
har rektor att ofördröjligen till skolöverstyrelsen härom ingiva anmälan
tillika med förslag, huruvida stipendiet med hänsyn till omständigheterna
bör helt eller delvis återlämnas.
2. Det åligger skolöverstyrelsen att, sedan sådan anmälan inkommit, fatta
64
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
beslut i anledning av sagda förslag. Om återbetalningsskyldighet beslutes,
skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas vederbörande KB, som ombesörjer
beslutets verkställande.
Kap. II. Stipendier till kursavgifter vid brevskolor
(korrespondensinstitut).
§ 7.
1. Lärjunge, som bedriver enskilda studier genom korrespondens med realeller
studentexamen som mål eller studier vid realskola med kombinerad korrespondens-
och muntlig undervisning, må i enlighet med bestämmelserna i
detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för kursavgifter.
2. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit stipendium
och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande
kan anses vara i behov av studiehjälp, skall vara berättigad till fortsatt stipendium,
så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.
§ B.
1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast
den 15 mars näst före början av det budgetår, som ansökningen avser, till
ledningen för den brevskola (korrespondensinstitut), där han bedriver sina
studier, därom ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skolöverstyrelsen
ställd ansökning.
2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågavarande
brevskola, skall vid ansökningen foga
a) åldersbetyg;
b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;
c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg
angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall
bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;
d) utförlig uppgift angående avgiften för de kurser vid brevskolan, vari
sökanden ämnar deltaga under det läsår, ansökningen avser;
e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vitsordad
redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning;
f) intyg av föreståndaren för brevskolan, att sökanden påbörjat sina studier
vid skolan, med uppgift tillika om den tid, inom vilken sökanden bör
kunna uppnå sitt studiemål;
g) utfästelse av brevskolans innehavare att, därest stipendiet beviljas, icke
av sökanden utkräva den del av kursavgiften, som motsvaras av statsbidraget.
Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till ledningen
för vederbörande brevskola.
3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar
komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid
samma brevskola, skall vid ansökningen foga
a) uppgift enligt mom. 2 d);
b) redogörelse enligt mom. 2 e).
Om väsentlig ändring i sökandens ekonomiska förhållanden icke inträtt
efter det stipendium senast tilldelades sökanden, kan av ojävig person vitsordad
uppgift härom ersätta den i mom. 3 b) angivna redogörelsen.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 7j
§ 9.
Ledningen för vederbörande brevskola har att efter granskning av ansökningshandlingarna
senast den 15 påföljande april insända desamma jämte
eget utlåtande till skolöverstyrelsen. I detta utlåtande skola med beaktande
av bestämmelserna i § 10 mom. 2 sökandena upptagas i den ordning, vari
de anses förtjänta av stipendium, och för sökande, som anses böra ifrågakomma
till stipendium, även avgivas förslag till stipendiebelopp. För varje
sökande, som tidigare åtnjutit stipendium för studier vid brevskolan, skall
uppgivas, huruvida under den tid, som förflutit, sedan stipendium senast tilldelades
sökanden, anledning förekommit till ändrad uppfattning rörande sökandens
studielämplighet.
§ 10.
1. Skolöverstyrelsen fördelar före juli månads utgång det för närmast följande
budgetår tillgängliga stipendieanslaget. Överstyrelsen må därvid äga
till prövning upptaga ansökning utan hinder därav, att någon avvikelse i
fråga örn de föreskrivna tiderna för ansöknings ingivande eller insändande
ägt rum.
2. Vid fördelningen skall särskilt beaktas,
att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,
som ingiva grundade förhoppningar om framgång i sina studier, samt
att i varje särskilt fall hänsyn även tages till sökandens bostadsort, kursavgifternas
storlek under det budgetår, för vilket stipendiet är avsett att utgå,
och de övriga medel, över vilka sökanden under samma tid må kunna för
ändamålet förfoga.
3. Örn skolöverstyrelsens beslut skall underrättelse ofördröjligen meddelas
statskontoret, riksräkenskapsverket samt vederbörande länsstyrelser, brevskolor
och stipendiater.
4. Över skolöverstyrelsens beslut må klagan icke förås.
§ 11.
Stipendium, som tilldelats studerande vid brevskola, skall av statskontoret
eller vederbörande länsstyrelse efter rekvisition av brevskolans innehavare
utbetalas till denne. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av skriftligt medgivande
av skolöverstyrelsen, att stipendiet får lyftas.
§ 12.
I § 11 avsett medgivande må icke lämnas, med mindre det visas, att stipendiat
uppnått sitt studiemål inom den tid, som uppgivits i det i § 8 mom.
2 f) omförmälda intyget.
Ilar studiemålet uppnåtts först efter utgången av den i sagda stycke angivna
tiden, må medgivande till utbetalning av beviljat stipendium likväl
kunna lämnas, därest det styrkes antingen med läkarintyg, att förseningen
förorsakats av sjukdom, eller med intyg av kommunal myndighet eller två
vederhäftiga, ojäviga personer, att förseningen föranletts av annat giltigt skäl.
Om lärjunge vid brevskola avlider eller i anledning av med läkarintyg styrkt
sjukdom måste avbryta sina studier före studiemälets uppnående, må skolöverstyrelsen
efter ansökan av brevskolans innehavare medgiva denne rätt
att lyfta så mycket av å lärjungens studietid belöpande del av beviljat stipendium,
som motsvarar skälig ersättning för den av lärjungen vid brevskolan
åtnjutna undervisningen.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 saini. Nr 7/,.
5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Bilaga B.
Förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad
korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor
samt statsbidrag till sådan handledning.
§ 1.
Vid folkskola, där undervisning i främmande språk icke kan i vanlig ordning
anordnas, må skoldistrikt kunna anställa lärare eller annan lämplig person
att handleda sådana lärjungar, som deltaga i under skolöverstyrelsens inseende
stående kombinerad korrespondens- och radioundervisning i främmande
språk.
§ 2.
Till ledning för skoldistrikt, som önskar låta lärjungar deltaga i sådan undervisning,
som i § 1 sägs, skola tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar.
§ 3.
1. Till avlönande av sådan handledare, som i § 1 omförmäles, äger skoldistrikt
under nedan angivna särskilda villkor åtnjuta statsbidrag enligt de
bestämmelser, som gälla beträffande statsbidrag till avlöning åt timlärare
vid folkskola.
2. Såsom särskilda villkor för utgående av statsbidrag, som i mom. 1 sägs,
skall gälla,
att statsbidrag utgår för högst två lärartimmar i veckan vid en och samma
skölp;
att antalet i den kombinerande korrespondens- och radioundervisningen deltagande
lärjungar vid läsårets början utgör minst 3;
att handledaren före läsårets början blivit godkänd av vederbörande statens
folkskolinspektör; samt
att folkskolinspektören funnit det sannolikt, att de till den kombinerade
korrespondens- och radioundervisningen anmälda lärjungarna skola kunna
tillgodogöra sig densamma.
Kungl. Majlis proposition nr 7Jt.
67
Bilaga C.
Förslag till kungörelse angående skolhem för lärjungar vid vissa
högre skolor samt avlönande av föreståndarinna
vid sådant skolhem.
§ 1.
Skolhem för lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal
mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola,
tekniskt läroverk eller statsunderstött handelsgymnasium kan inrättas
av landsting eller annan kommun eller av stiftelse.
§ 2.
1. Vid skolhem, som i § 1 avses, skola i främsta rummet mottagas sådana
lärjungar, vilka till följd av att deras hemvist äro belägna avlägset från den
skola, där de åtnjuta undervisning, äro hänvisade till inackordering under sin
studietid.
2. I skolhem intagen lärjunge skall beredas den tillsyn, fostran och vård, som
förekommer i ett gott hem.
3. Antalet i ett och samma skolhem samtidigt intagna lärjungar bör i regel
icke överstiga 40.
§ 3.
1. För varje skolhem skall finnas en skol hems styrelse, bestående av sex för
ungdomens fostran och undervisning intresserade personer. Av styrelseledamöterna,
som skola väljas för en tid av fyra kalenderår, utses två av skolöverstyrelsen
och de övriga av skolhemmets ägare. Styrelsen väljer inom sig ordförande
och övriga funktionärer.
2. För den närmaste ledningen och skötseln av skolhemmet anställes en föreståndarinna.
Då föreståndarinnebefattning skall tillsättas, skall skolhemsstyrelsen genom
annons i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas, samt i de andra
tidningar, styrelsen kan finna lämpliga, tillkännagiva, att ansökningar till befattningen
skola ingivas till styrelsen inom trettio dagar från den dag, då
annons första gången varit införd i den förstnämnda av sagda tidningar. Infaller
trettionde dagen på helgdag, utsträckes ansökningstiden till nästföljande
söckendag.
Sökande skall vid sin ansökan i huvudskrift eller bestyrkt avskrift foga
ålders- och läkarbetyg samt de övriga handlingar, sökanden vill åberopa.
Efter ansökningstidens utgång prövar skolhemsstyrelsen de inkomna ansökningshandlingarna
och angiver därvid den ordning, i vilken de bland de
sökande, som styrelsen finner skickliga till befattningen^ anses med hänsyn
till utbildning, erfarenhet och lämplighet i övrigt böra ifrågakomma till densamma;
dock äger styrelsen jämväl till tjänsten förorda person, som icke anmält
sig såsom sökande men anses för befattningen särskilt lämplig och är
villig mottaga densamma.
Så snart ske kan och senast inom trettio dagar efter ansökningstidens utgång
insänder skolhemsstyrelsen samtliga ansökningshandlingar jämte sitt yttrande
till skolöverstyrelsen, som därefter tillsätter befattningen.
Föreståndarinnebefattning tillsättes medelst förordnande antingen för viss
tid, ej understigande ett år, eller tills vidare med minst fyra månaders uppsäg
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
ningstid. Föreståndarinna, som tillsatts för viss tid, må efter anmälan av skolhemsstyrelsen
utan tjänstens ledigförklarande kunna erhålla förnyat förordnande
å densamma.
. Skulle skolöverstyrelsen finna, att ingen av de sökande eller eljest till befattningen
förordade bör ifrågakomma, skall tjänsten omedelbart ånyo ledigförklaras.
Vikarie å föreståndarinnebefattning förordnas av skolhemsstyrelsen för viss
tid, ej överstigande sex månader. Erfordras vikarie för längre tid än sex månader,
tillkommer det skolöverstyrelsen att efter förslag av skolhemsstyrelsen
härom förordna.
3. Vid skolhemmet skall tjänstepersonal vara anställd i den omfattning, som
föreskrives i det för skolhemmet gällande reglementet.
. Tjänstepersonal tillsättes av skolhemsstyrelsen efter förslag av föreståndarinnan.
§ 4.
1. Skolhemsstyrelsen åligger att vaka över att skolhemmet motsvarar sin
uppgift och att dess verksamhet fortgår i överensstämmelse med gällande föreskrifter.
Därvid har styrelsen att särskilt tillse:
att lärjungarna erhålla tillräcklig och närande kost; samt
o .att föreståndarinna och tjänstepersonal med nit och plikttrohet fullgöra sina
åligganden.
2. På skolhemsstyrelsen ankommer vidare bland annat:
att i enlighet med gällande föreskrifter göra ansökan om statsbidrag till föreståndarinnans
avlönande; %
att med tillsättande av föreståndarinna för skolhemmet taga den befattning,
som i § 3 sägs;
att„ årligen i god tid och efter noggrann prövning av skolhemmets behov
för nästföljande år upprätta och förelägga skolhemmets ägare förslag till inkomst-
och utgiftsstat för skolhemmet; samt
att efter varje läsårs slut låta verkställa besiktning av skolhemmets lokaler
och inventarier samt vidtaga med anledning därav påkallade åtgärder.
§ 5.
För varje skolhem skall finnas ett reglemente, innehållande närmare bestämmelser
rörande hemmets förvaltning och verksamhet samt instruktion för föreståndarinnan.
Förslag till reglemente skall uppgöras av skolhemsstyrelsen och
för fastställelse ingivas till skolöverstyrelsen.
Överinseendet över skolhemmen utövas av skolöverstyrelsen.
§ 6.
I fråga örn föreståndarinnas avlöning och pensionering samt statsbidrag till
hennes avlöning skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som härutinnan
meddelats rörande föreståndarinna för av skoldistrikt inrättat skolhem
för folkskolebarn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74- 69
Bilaga D.
Förslag till kungörelse angående statsbidrag till iordningställande
av skolhem för lärjungar vid högre skolor.
§ 1.
1. Landsting, annan kommun eller stiftelse, som genom nybyggnad anskaffar
lokaler för skolhem, avsett för lärjungar vid i § 1 av kungörelsen angående
skolhem för lärjungar vid vissa högre skolor samt avlönande av föreståndarinna
vid sådant skolhem (nr 000) angivna skolor, må erhålla statsbidrag
härtill ävensom till byggnadens inredning med belopp, som Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.
2. Statsbidrag må jämväl utgå till ändring av äldre byggnad, som befinnes
lämplig för skolhem, och skall därom i tillämpliga delar gälla vad i denna
kungörelse sägs angående statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnad.
§ 2.
1. Skolhemsbyggnad, för vars uppförande statsbidrag utgår, skall förläggas
till en med hänsyn till dess ändamål och verksamhet välbelägen ort och uppföras
på lämplig tomt samt vara avsedd för minst 20 lärjungar.
Skolhemsanläggning skall innehålla för det avsedda lärjungeantalet tillräckligt
antal rum av tillfredsställande storlek och form jämte övriga nödiga utrymmen.
2. Det åligger skolöverstyrelsen att tillhandagå vederbörande sökande med
uppgifter och anvisningar angående de för skolhemsanläggning erforderliga
utrymmena.
§ 3.
Landsting, annan kommun eller stiftelse, som önskar komma i åtnjutande av
statsbidrag till ifrågavarande ändamål, skall till vederbörande länsstyrelse ingiva
till Kungl. Majit ställd ansökning med uppgift örn det önskade beloppet.
Sådan ansökning skall vara åtföljd av:
1) utdrag ur vederbörligt protokoll, utvisande dels att sökanden beslutat
uppföra ett skolhem för angivet antal lärjungar, dels att tillräckligt stor, välbelägen
och i övrigt lämplig tomt finnes för ändamålet tillgänglig, dels ock att
sökanden åtager sig att, därest statsbidrag beviljas, ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter i fråga örn skolhemmet, som äro givna i gällande författningar
eller kunna komma att av Kungl. Majit meddelas i samband med statsbidragets
beviljande;
2) ritningar, upprättade i huvudsaklig överensstämmelse med de anvisningar
och uppgifter, som lämnats av skolöverstyrelsen;
3) arbetsbeskrivning;
4) fullständig kostnadsberäkning, utvisande de kostnader, som anses erforderliga
dels för byggnadens uppförande och inredning, dels ock för anskaffande
av nödiga inventarier;
5) uppgifter örn det sätt, varpå sökanden avsett att betrygga byggnadsarbetets
nöjaktiga utförande och övervakande.
§ 4.
Länsstyrelsen skall efter granskning av de inkomna ansökningshandlingarna
och efter hörande av rektor vid den eller de läroanstalter, där i skolhemmet
70
Kungl. Majlis ''proposition nr 74.
intagna lärjungar kunna beräknas komma att undervisas, översända ansökningshandlingarna
jämte eget yttrande till skolöverstyrelsen, som till Kungl.
Majit överlämnar samtliga handlingar i ärendet tillika med eget utlåtande.
§ 5.
Beviljat statsbidrag må av den därtill berättigade lyftas hos vederbörande
länsstyrelse, då fråga är om nybyggnad med hälften vid byggnadsarbetets påbörjande
och med en fjärdedel, då byggnaden är under tak, samt då fråga är
0 örn ombyggnad med tre fjärdedelar vid arbetets påbörjande. En fjärdedel av
det beviljade statsbidraget skall städse innehållas, till dess byggnaden blivit avsynad
och godkänd. Avsyning verkställes av därtill av skolöverstyrelsen utsedd
person med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig
samt i närvaro av ombud för den, som statsbidraget tilldelats. Protokoll över
verkställd avsyning skall av syneförrättaren tillställas skolöverstyrelsen och
skolhemmets ägare. Rekvisition av statsbidrag skall ingivas till vederbörande
länsstyrelse. Avser rekvisition sådan del av statsbidraget, som skall innehållas,
till dess byggnaden blivit avsynad och godkänd, skall den vara åtföljd av
uppgift angående byggnadskostnaderna samt bestyrkt avskrift av avsyningsprotokollet.
§ 6.
Den som tilldelats statsbidrag enligt detta kapitel är pliktig:
att i enlighet med fastställda ritningar och i övrigt givna föreskrifter låta
uppföra beslutad skolhemsbyggnad;
att, sedan skolhem blivit färdigbyggt och i vederbörlig ordning avsynat, ansvara
för byggnadernas och inventariernas vård och underhåll;
att bestrida ersättning till den i § 5 omförmälde, av länsstyrelsen förordnade
byggnadssakkunnige;
att hava till skolhemmet hörande byggnader och inventarier brandförsäkrade
till av länsstyrelsen godkända belopp; samt
att i övrigt i fråga om skolhemmets verksamhet och vård fullgöra vad som
i gällande författningar föreskrives ävensom ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, Kungl. Majit må hava meddelat vid statsbidragets beviljande.
Kungl. Majlis ''proposition nr 7J,.
71
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Inledning ................................................. 2
II. Tidigare förslag............................................ 5
III. 1940 års skolutrednings förslag............................... 7
A. Behovet av studiehjälp....................................... 7
B. Begreppet landsbygden....................................... 12
C. Bestridande av kostnaderna för studiehjälp..................... 13
D. Studiehjälpens olika former................................... 15
1. Stipendier till inackordering och resor........................ 15
2. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor med
kombinerad undervisning.................................... 23
3. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt
handledning av lärjungar vid sådan undervisning.............. 35
4. Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande av föreståndare
vid dylika ........................................ 39
E. Administrationen av studiehjälpen............................. 47
F. Kostnadsberäkningar......................................... 50
1. Kostnader för studiehjälpen................................. 50
2. Kostnader för studiehjälpens administration m. m............... 58
IV. Hemställan ............................................... 60
BILAGOR.
Bil. A. Förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa lärjungar för bedrivande
av högre studier .................................................... 62
Bil. B. Förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad korrespondensoch
radioundervisning vid vissa folkskolor samt statsbidrag till sådan handledning
............................................................ 66
Bil. C. Förslag till kungörelse angående skolhem för lärjungar vid vissa högre skolor
samt avlönande av föreståndarinna vid sådant skolhem.................. 67
Bil. D. Förslag till kungörelse angående statsbidrag till iordningställande av skolhem
för lärjungar vid högre skolor ........................................ 69