Kungl. Majlis proposition nr 62.
1
Nr 62.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett forskningsråd på jordbrukets område m. m.; given
Stockholms slott den 2 februari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Brarnstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Inledning.
I skrivelse den 2 juni 1942, nr 296, hemställde riksdagen, under åberopande
av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 45, i anledning
av de likalydande motionerna 1:58 och 11:83, att Kungl. Majit måtte
föranstalta örn utredning rörande möjligheterna att åstadkomma ett ordnat
och effektivt forskningsarbete för uppnående av förbättrade metoder för lagring
av olika slag av livsmedel samt för riksdagen framlägga de förslag i
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 62.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 12 juni 1942
uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningsmännen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande,1 att verkställa den av riksdagen sålunda begärda
utredningen. Efter därom gjord framställning tillkallades sedermera att
såsom särskilda sakkunniga biträda vid denna utredning vice ordföranden i
statens livsmedelskommission, lantbruksskoleföreståndaren T. Å. Hovgård,
professorerna N. R. Nilsson och J. B. Platon, förste aktuarien S. Sjöholm
och byrådirektören N. M. Sonesson.
Med skrivelse den 20 maj 1944 har utredningen avgivit förslag om inrättande
av en statens lagringsforskningskommitté. över detta förslag ha yttranden
avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och
dess lärarråd, tekniska högskolan och dess avdelningskollegium för kemi och
kemisk teknologi, Chalmers tekniska högskola, veterinärhögskolan och dess
lärarkollegium, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens tekniska
forskningsråd, statens institut för folkhälsan, statens livsmedelskommission,
statens forskningskommitté för lantmannabyggnader, statens hantverksinstitut,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk (RLF) och Kooperativa förbundet.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 5 och 26 februari
1944 såsom utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd förre generaldirektören
C. G. O. Malm. tillika ordförande, överingenjören H. T. Brahmer,
professorn vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson, filosofie doktorn H. Fredholm,
rektorn vid lantbrukshögskolan N. R. Nilsson, föreståndaren för statens
trädgårdsförsök F. W. Nilsson, ledamoten av riksdagens andra kammare
B. S. B:son Norup, dåvarande överassistenten, nuvarande chefen för statens
skogsförsöksanstalt H. M. E. Näslund, godsägaren N. Sahlström, direktören
E. Sjögren samt professorn E. Å. Åkerman.
Med skrivelse den 4 september 1944 lia utredningsmännen avgivit betänkande
med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område
(SOU 1944:43). Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, samtliga hushållningssällskap i riket, egnahemsstyrelsen,
skogsstyrelsen, domänstyrelsen, styrelserna och lärarkollegierna vid lantbrukshögskolan,
veterinärhögskolan, skogshögskolan, tekniska högskolan
och Chalmers tekniska högskola ävensom Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, statens växtskyddsanstalt, statens veterinärmedicinska
anstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
statens maskinprovningar, statens institut för folkhälsan, statens
livsmedelskommission, svenska hvdrografisk-biologiska kommissionen,
statens forskningskommitté för lantmannabyggnader, statens tekniska
forskningsråd, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens
1 Utredningsmännen voro förre generaldirektören C. G. O. Malm, ordförande, kommerserådet
P. A. H. Carlborg, professor emeritus H. Kreuger, fil. doktorn, ledamoten av riksdagens I kammare
H. Nordenson, professorerna T. Svedberg och E. Velander samt direktören S. Alson
Westerberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
3
ordnande, 1942 års jordbrukskommitté, jordbrukets upplysningsnämnd, lantbruksakademien,
ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska veterinärläkareföreningen,
Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges
skogsägareförbund, Skogsägareföreningarnas riksförbund, Sveriges utsädesförening,
Svenska vall- och mosskulturföreningen, Jordbrukstekniska
föreningen, Institutet för husdjursförädling, Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Riksförbundet landsbygdens folk
(RLF), Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges pomologiska
förening och Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening.
Innan jag närmare ingår på förslagen och de däröver avgivna yttrandena,
torde jag få något beröra den nuvarande organisationen av forskningsverksamheten
på jordbrukets och närliggande områden.
Forskningsverksamhetens nuvarande organisation.
Forskningen inom jordbruket och dess binäringar är av betydande omfattning
och berör många olikartade förhållanden och specialområden. Med
hänsyn därtill kan det anses naturligt att den såsom skett blivit fördelad på
ett stort antal skilda organ. För närvarande torde en mera betydande forsknings-,
försöks- och provningsverksamhet på jordbrukets och angränsande
områden bedrivas vid ett 40-tal statliga, statsunderstödda eller enskilda institutioner
och anstalter.
Forskning med inriktning på det egentliga jord b-r u k e t äger
rum i anslutning till lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt, veterinärhögskolan,
statens veterinärmedicinska anstalt, statens forskningskommitté
för lantmannabyggnader, Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges
utsädesförening, Jordbrukstekniska föreningen, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,
Lantbruksförbundets byggnadsförening, Institutet för husdjursförädling,
Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Svenska lantarbetsgivareföreningen.
På trädgårdsodlingens område bedrives forskning av statens
trädgårdsförsök, Trädgårdsekonomiska byrån, Föreningen för växtförädling
av fruktträd, Institutet för växtförädling och kyllagring samt Sveriges pomologiska
förening.
Rörande skogsbruket bedrives forskning vid skogshögskolan, statens
skogsförsöksanstalt, Föreningen för växtförädling av skogsträd, Sällskapet
för praktisk skogsförädling, Värmlands skogsarbetsstudier och Föreningen
skogsarbeten.
På fiskets och jaktens områden idkas forskning av statens undersöknings-
och försöksanstalt för sötvattensfisket, svenska hvdrografisk-biologiska
kommissionens havsfiskelaboratorium, Södra Sveriges fiskeriförening
och Svenska jägarförbundets viltundersökningar.
Forskningsorgan på livsmedelsproduktionens område äro Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Svenska mejeriernas riksförening
och Sveriges slakteriförbund.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Kontroll- oell provningsverksamhet utövas vid statens
centrala frökontrollanstalt och de lokala Irökontrollanstalterna, statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt, de lokala lantbrukskenhska kontrollstationerna
samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
För forskningsverksamhetens organisation redogöres närmare i betänkandet
angående inrättande av ett forskningsråd, lill vilket jag i delta hänseende
torde få hänvisa.
Forskning angående lagring av livsmedel bedrives förutom av
åtskilliga av förut nämnda anstalter och institutioner även av statens institut
för folkhälsan samt av producentföreningar och konservfabrikanter. Det
må även erinras, att förslag föreligga om inrättande av ett institut för konserveringsforskning
i Göteborg och ett institut för annan livsmedelsforskning
i anknytning till tekniska högskolan i Stockholm.
Jordbruksforskningen stödjes förutom av staten av ett flertal sammanslutningar,
såsom lantbruksakademien, vissa vetenskapliga stiftelser och
fonder samt Nordiska jordbruksforskares förening.
Lantbruksakademien, som instiftades år 1813, har enligt stadgarna
till uppgift att med stöd av vetenskap och erfarenhet verka för svenska
lantbrukets och därmed förenade näringars utveckling och förkovran. Rörande
akademiens verksamhet har i betänkandet nr 43/1944 anförts följande.
Före lantbruksstyrelsen tillkomst år 1890 hade lantbruksakademien ett
flertal betydande administrativa uppgifter, bland annat låg den centrala ledningen
av hushållningssällskapens verksamhet hos akademien. Akademien
sorterade härvid närmast under civildepartementet. Senare var akademien
under hela den lid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
verkade huvudman för denna anstalt. Sedan anstaltens verksamhet från och
nied år 1939 helt införlivats med lantbrukshögskolan, har akademiens huvuduppgift
blivit att på olika sätt stödja forskningen på jordbrukets och
närstående områden. Detta stöd har dels varit av ideell natur, dels lämnats
i form av bidrag för olika forskningsändamål. Sålunda utgick under åren
1940/41 understöd till 20 forskare på tillhopa 30 800 kronor, 1941/42 till 15
forskare på tillhopa 27 900 kronor, 1942/43 till 25 forskare på tillhopa
45 700 kronor, och 1943/44 till 19 forskare på tillhopa 44 100 kronor.
Akademien förfogar över ett ansenligt bibliotek, som under de senaste
åren utvidgats och nyordnats. Biblioteket samarbetar dels med lantbrukshögskolans
och dels med andra vetenskapliga bibliotek och står fritt till jordbruksforskningens
förfogande.
En annan gren av akademiens verksamhet representeras av dess museum,
det enda i vårt land som specialiserat sig på lantbrukets och dess binäringars
utveckling.
Vid akademiens trädgårdsavdelning bedrives i mindre omfattning forskning
på trädgårdsskötselns område, flit är även förlagd en trädgårdsskola.
Lantbruksakademien består av 15 hedersledamöter, 160 arbetande ledamöter,
som icke uppnått 70 års ålder, samt högst 75 utländska ledamöter.
De arbetande ledamöterna äro fördelade på sju avdelningar: lantbruksavdelningen,
vetenskapsavdelningen, ekonomiska avdelningen, skogsavdelningen,
trädgårdsavdelningen, tekniska avdelningen samt industriavdelningen.
Akademiens angelägenheter handhavas av preses, vice preses, förvaltningskommittén
samt sekreteraren och kamreraren. Preses och vice preses för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
5
ordnas, sedan akademien inkommit med förslag, av Kungl. Majit för en
tid av tre år. Sekreteraren utnämnes likaledes av Kungl. Majit efter förslag
av akademien. Förvaltningskommittén utgöres av preses, vice preses, en representant
för var och en av de sju avdelningarna samt sekreteraren. Kommittén
är att anse som akademiens styrande organ och har till uppgift att
verkställa akademiens beslut, sköta dess ekonomi samt förvalta donationsfonder,
akademiens hus, bibliotek, museum, trädgård och trädgårdsskola m. m.
Ett av förvaltningskommittén inom densamma utsett arbetsutskott, bestående
av preses, vice preses, två av kommittén inom densamma utsedda ledamöter
och sekreteraren, skall handhava de löpande ärendena.
Akademien utgiver en egen tidskrift, »Lantbruksakademiens tidskrift».
Dessutom har beslutats utgiva ytterligare en publikation, avsedd att för en internationell
publik framlägga resultaten av svensk forskning på jordbrukets
och angränsande områden.
För avlöning av lantbruksakademiens båda tjänstemän utgår statsanslag,
för budgetåret 1945/46 upptaget till 16 800 kronor. Akademien åtnjuter vidare
för underhåll och skötsel av sitt bibliotek, museum m. m. ett årligt statsbidrag
å 8 000 kronor.
I detta sammanhang torde jag få erinra därom, att även ingenjörsvetenskapsakademien
på många sätt lämnar sitt stöd åt forskningen på jordbrukets
område.
Såsom förut berörts lämna ett flertal vetenskapliga stiftelser och fonder
jordbruksforskningen betydande understöd. Av dessa må här nämnas Knut
och Alice Wallenbergs stiftelse, som under årens lopp anslagit i det närmaste
5 500 000 kronor till olika forskningsorgan på jordbruksforskningens och
närstående områden. Betydande belopp ha även ställts till förfogande från
Wenner-Grenska samfundet, Fonden för skogsvetenskaplig forskning, Vetenskapsakademiens
Hierta-Retziusfond, Nilsson-Ehle-fonden, Stiftelsen Lars
Hjertås minne, P. J. Lundells fond för jordbruksstudier, C. F. Lundströms
stiftelse och Längmanska kulturfonden m. fl.
Som ett organ för samarbete mellan jordbruksforskarna i de nordiska länderna
fungerar sedan år 1918 Nordiska jordbruksforskares förening, vilken
genom kongresser och möten samt genom sin tidskrift »Nordisk jordbruksforskning»
verkar för att upprätthålla kontakt mellan de nordiska ländernas
jordbruksidkare.
För att bland annat sprida kännedom om de resultat, som uppnås vid statlig
och statsunderstödd forsknings-, försöks- och provningsverksamhet inrättades
genom beslut av 1943 års riksdag jordbrukets upplysningsnämnd.
Förslaget rörande jordbrukets forskningsråd.
De förslag, som avgivits av utredningen rörande ett jordbrukets forskningsråd,
innebära i huvudsak följande.
För att jordbruksforskningen skall bli effektiv är enligt utredningens mening
en samordning av forskningsverksamheten nödvändig. Samordningen
skulle åstadkommas genom att staten inrättade ett centralorgan med i stort sett
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
samma uppgifter inom jordbruksforskningen som dem, vilka inom den tekniska
forskningen tillagts statens tekniska forskningsråd. Utredningen föreslår
för detta ändamål tillsättande av ett jordbrukets forskningsråd. Detta
skulle bestå av ordförande och 13 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl.
Maj:t. Med hänsyn till att ett intimt samarbete bör komma till stånd mellan
forskningsrådet och lantbruksakademien skall därjämte enligt förslaget lantbruksakademiens
sekreterare inträda i rådet som självskriven ledamot. Antalet
ledamöter skulle sålunda bliva 15. i
Enligt förslaget skall forskningsrådet, som bör följa och skaffa sig en
överblick över utvecklingen på jordbrukets område samt hålla kontakt med
forskningen på detta område, bland annat verka för samordning av denna
forskning för undvikande av dubbelarbete. Forskningsrådet bör därjämte
stödja initiativ till betydelsefull forskning inom jordbruket samt fördela ett
särskilt anslag, som bör ställas till rådets förfogande för forskningens stödjande.
Det bör tillika tillkomma forskningsrådet att enligt av Kungl. Majit
lämnade uppdrag ordna kontroll över att i särskilda fall för forskningen beviljade
medel användas i överensstämmelse med givna föreskrifter.
Utredningen har särskilt understrukit, att forskningsrådet icke skall anordna
forskning i egen regi och ej heller innehava någon förvaltningsuppgift i
förhållande till forskningsorganen, vilka sålunda icke få sägas höra under
forskningsrådet. Däremot bemyndigas rådet att från de statliga och statsunderstödda
forskningsorganen erhålla de redogörelser och data, som erfordras
för att rådet skall kunna fylla sina uppgifter. Med de enskilda forskningsorganen
bör rådet kunna träffa avtal, som göra det möjligt för rådet att även
från dessa erhålla önskade uppgifter. I övrigt skall rådets inflytande över
forskningsverksamheten helt grunda sig på dess egen auktoritet och dess ställning
som regeringens förtroendeinstans i forskningsfrågor.
Kostnaderna för rådets verksamhet beräknas till 43 000 kronor årligen,
varjämte skulle erfordras ett engångsanslag av 4 000 kronor.
Till forskningsrådets förfogande skall härjämte enligt förslaget ställas ett
anslag, som gör det möjligt för rådet att i förekommande fall stödja för jordbruksnäringen
betydelsefull forskning. Detta anslag föreslås skola upptagas
till 100 000 kronor årligen.
I motiveringen till sina förslag har utredningen framhållit behovet av
ytterligare åtgärder för forskningens främjande och
härom anfört bland annat följande.
Statsmakternas intresse för jordbruksforskningen har på sista tiden manifesterats
icke minst genom igångsättandet av ett antal utredningar rörande
forskningsverksamhetens organisation och upptagande av ny forskning. Utöver
de frågor, som sålunda redan äro under utredning, finnas emellertid
andra, som fortfarande vänta på att upptagas till behandling. Av redogörelser,
som genom utredningens försorg inhämtats från olika forskningsorgan
på jordbrukets och angränsande områden, framgår det sålunda, att
många behov och önskemål stå ouppfyllda. De mest aktuella av de åtgärder,
om vars genomförande önskemål uttalats, kunna sammanfattas i följande
tre punkter.
Kunni. Maj.ts proposition nr 62■ 7
1. Åtgärder för att avhjälpa bristen på för jordbruksforskningen lämpliga
forskare.
2. Ökning av forskningens effektivitet genom höjda anslag för utrustning
och personal ej endast för forskningen utan även för det administrativa arbetet.
3. Samordning av forskningen genom härför lämpligt organ för att förbättra
utbytet av nedlagt arbete och anslagna medel samt för att undvika
onödigt dubbelarbete.
I fråga örn åtgärder för att avhjälpa bristen på forskare
har utredningen först berört de utbildningsmöjligheter, som finnas eller planeras
vid jordbrukets undervisningsanstalter samt vidare uttalat.
Det är ej tillräckligt att man ordnar med goda utbildningsmöjligheter för
forskare. Huvudvillkoret för att dessa även bliva utnyttjade är, att forskarebanan
inom jordbruket göres så tillfredsställande i ekonomiskt avseende, att
den i konkurrens med andra verksamhetsområden kan draga till sig för
uppgiften lämpliga krafter.
För närvarande lämna forskarnas avlönings- och anställningsförhållanden
mycket övrigt att önska. Det är av vital betydelse för forskningsverksamheten,
att de högre, ledande forskaretjänsterna bli så väl avlönade, att man
till dem kan förvärva — och även behålla — verkligt framstående krafter.
Minst lika viktigt är emellertid, att de yngre, underordnade befattningshavarnas
avlöningsförhållanden regleras uppåt.
Man måste vid bedömandet av avlöningsförmånerna även beakta, att studietiden
för kvalificerade forskare måste bli åtskilligt längre än för de studenter,
som efter avlagd examen gå till praktisk verksamhet inom förvaltningen
eller näringslivet. Det fordras därför utöver goda utsikter för framtiden
i de flesta fall även ekonomiskt stöd under den förlängda studietiden
för att utbildning till forskare skall ske i erforderlig omfattning. Med hänsyn
härtill bör ett ökat antal stipendier för licentiatstuderande och doktorander
inrättas. I första hand synes staten böra lämna härför erforderliga
anslag, men här finnes även ett lämpligt fält för jordbruksorganisationernas
stödjande verksamhet.
Utredningen har framhållit, att i dess uppdrag icke ingått att framlägga
några definitiva förslag i frågan om avhjälpandet av bristen på forskare men
att utredningen ansett sig böra belysa frågan för att på grundval härav kunna
bedöma den insats, som ett ifrågasatt forskningsråd kan komma att göra
för frågans lösande. Utredningen har uttalat den uppfattningen, att det framför
allt måste åvila respektive högskolors styrelse och verkställande ledning
att lägga upp linjerna för samt söka åvägabringa den erforderliga utbildningen
av forskare på jordbrukets område. Enligt utredningens mening kunde
det ifrågasatta forskningsrådet endast följa frågan och självt göra framställningar
eller stödja av högskolorna gjorda framställningar samt i övrigt verka
för att utbildningen av forskare främjades.
Rörande ökningen av forskningens omfattning och effektivitet
bär utredningen uttalat, att enligt inhämtade uppgifter så gott
som alla forskningsinstitutioner och anstalter hade behov av ökad personal
och utrustning för att med större kraft kunna driva pågående verksamhet
eller gå in på nya områden. Särskilt har utredningen understrukit behovet
av ökad jordbruksekonomisk forskning, vilken i första hand syntes böra
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
förläggas till lantbrukshögskolan. Allteftersom utvecklingen fortskrede måste
man förutsätta, att det komme att framträda behov av forskning på helt nya
områden. I vissa fall borde sådan forskning kunna bedrivas inom redan
befintliga forskningsorgan, i andra fall komme det att behövas nya, självständiga
sådana.
Utredningen har vidare berört det av riksdagens år 1943 församlade revisorer
påtalade behovet av en allmän översyn över jordbrukets hela forskningsorganisation
i syfte att skapa en mera koncentrerad organisation med
lägre administrationskostnader, minskat dubbelarbete och ökad effektivitet,
i vilket hänseende jordbruksutskottet (uti. nr 226) och 1944 års riksdag anslutit
sig till statsrevisorernas uppfattning. För egen del har utredningen härom
anfört.
Det är självfallet, att man bör sträva efter att sammanföra forskningen
i organisatoriska enheter, som draga minsta möjliga förvaltningskostnader.
Man bör emellertid ej till en enhet sammanföra andra forskningsgrenar än
dem, som på ett naturligt sätt höra samman, och ej skapa forskningsinstitut,
vilka till sina ämnesområden äro allt lör heterogena. Likaså måste man
alltid beakta, att man har att göra med en så svårberäknelig faktor som
forskarementaliteten. Organisationen måste därför vara sådan, att forskaren
kan arbeta under erforderligt mått av frihet. Hans arbete blir då mest effektivt.
Å andra sidan måste man se till, att forskningen är inriktad mot målet
och att vederbörande forskare ej sväva ut i det blå. Ett sammanförande av
forskningsinstitutioner till större enheter måste av anförda skäl försiggå med
iakttagande av nödig försiktighet.
En översyn av jordbrukets hela forskningsorganisation blir sålunda en
ganska svår arbetsuppgift, som kräver en djupgående inlevelse i varje enskilt
organs uppgift och arbetssätt. I varje fäll torde en ändring icke böra
genomföras brådstörtat utan först efter ingående prövning och noggranna
förberedelser.
Kommer ett jordbrukets forskningsråd till stånd, torde detta bliva väl skickat
för uppgiften att verkställa den önskade översynen av jordbruksforskningens
organisation.
I fråga om samordningen av forskningen inom jordbrukets
och angränsande områden har utredningen till en början
framhållit, att behovet av en sådan samordning icke syntes i tillräcklig grad
ha beaktats vid forskningsverksamhetens organiserande. Visserligen uppehölles
mellan vissa forskningsinstitutioner ett nära och givande samarbete
men från de flesta håll hade behov av en bättre samordning med eftertryck
framhållits. I de framställningar som föranlett utredningen och vilka gjorts
dels av professorerna vid lantbrukshögskolan H. Flodkvist och H. Lundegårdh
den 9 juni 1942, dels ock av Sveriges lantbruksförbund den 13 oktober
1943, hade underslrukits behovet av ett samordnande centralorgan inom
jordbruksforskningen. Den förstnämnda framställningen inskränkte sitt yrkande
till ett forskningsråd med mera begränsade uppgifter, nämligen att
fungera som ett organ för sammanförande av forskare för dryftande av
nya uppslag och som ett remissinstitut för anslagsäskanden inom jordbruksforskningens
område. Lantbruksförbundets framställning syftade däremot
till ett centralorgan efter mönster av statens tekniska forskningsråd. Ufred
-
Kungl. May.ts proposition nr 62.
9
ningen hade för sin del funnit så starka skäl föreligga för inrättandet av
ett statligt centralorgan för jordbruksforskningen, att den utan tvekan ville
föreslå inrättandet av ett sådant organ. Beträffande dettas arbetsuppgifter
hade utredningen den uppfattningen, att de i stort sett borde sammanfalla
med dem, som inom den tekniska forskningen tillagts statens tekniska
forskningsråd.
Utredningen har undersökt möjligheten att utnyttja något
redan befintligt organ närmast lantbruksakademien, men funnit
sådan möjlighet icke föreligga. I fråga om lantbruksakademiens förutsättningar
att tjänstgöra som centralorgan för forskningen har utredningen uttalat
bland annat.
I akademiens uppgifter ingår att hålla kontakt med forskningen, och det
åligger bland annat akademiens sekreterare att i sin årsberättelse lämna en
redogörelse för under året framkomna forskningsresultat av betydelse. Genom
sin stora krets av ledamöter — till större delen framstående vetenskapsidkare
och jordbrukare — har akademien vidare en utomordentligt
god kontakt med vad som rör sig på jordbrukets alla forskningsfält.
I sina fonder har akademien även ett verksamt medel att — låt vara i
begränsad omfattning — understödja jordbruksvetenskaplig forskning. Under
de senaste fyra åren har akademien sålunda utlämnat forskningsunderstöd
med sammanlagt omkring 150 000 kronor.
Det torde enligt utredningens mening förhålla sig så, att därest akademien
varit lämplig som centralorgan för landets jordbruksforskning, så
hade den på eget initiativ lagt sitt arbete så, att den i realiteten kommit
att verka som ett dylikt organ. Frågan om inrättandet av ett särskilt centralorgan
hade då sannolikt aldrig upptagits till diskussion, och i varje fall
torde förslaget härom icke ha vunnit sa allmän tillslutning som visat sig
vara fallet.
Mot förslaget, att åt lantbruksakademien uppdraga att vara ett centralorgan
för jordbruksforskningen talar vidare den enligt utredningens uppfattning
avgörande omständigheten, att akademien — förutom sekreteraren
_ består av oavlönade, frivilliga krafter, vilka ej kunna åläggas visst arbete,
medan det statliga organ, som det nu är fråga örn att tillskapa, måste
givas den karaktären, att staten av detsamma skall kunna fordra bestämda
arbetsprestationer. I detta statliga organ måste vidare insättas män,
som särskilt utvalts med hänsyn till deras lämplighet för uppgiften, så att
man får nödig garanti för ett vederhäftigt och effektivt arbete.
Det är emellertid uppenbart, att mycket står att vinna genom ett gott
samarbete mellan lantbruksakademien och det statliga organ, som upprättas.
Utredningen har genom förhandlingar med akademiens preses och
sekreterare förvissat sig om, att man inom akademien kommer att ställa
sig tillmötesgående till sådant samarbete.
Utredningen bär i fråga örn verksamhetsområdet för det föreslagna
jordbrukets forskningsråd uttalat sig för att detta borde omfatta förutom
grundläggande forskning, egentlig jordbruksforskning, trädgårdsforskning
samt viss forskning avseende industriell förädling av inom jordbruket
producerade råvaror. Genom denna bestämning av verksamhetsområdet uteslutas
bland annat skogsforskningen samt forskningen på fiskets och jaktens
områden. Beträffande skogsforskningen har utredningen i anslutning
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
till uttalanden av skogsstyrelsen samt styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsiörsöksanstalt framhållit, att sistnämnda styrelse bör vara det sammanhållande
organet för denna forskning. Erforderlig kontakt mellan skogsforskningen
och jordbrukets forskningsråd borde kunna tryggas genom att
som ledamot i forskningsrådet insattes en representant för den skogliga forskningen.
Forskningen på fiskets och jaktens områden tillhörde val avgränsade
specialområden och vore anknuten till respektive lantbruksstyrelsen och
skogshögskolan.
Utredningen har ansett, att forskningsrådet borde få följande uppgifter,
nämligen
1) att i stort sett följa och skaffa sig överblick över utvecklingen på jordbrukets
område och hålla kontakt med den på detta område pågående forskningen
samt vaka över att sådan forskning bedrives i den omfattning, som
är erforderlig för en rationell utveckling av landets jordbruksnäring;
2) att verka för samordning av den forskning, som bedrives av olika
forskningsorgan för undvikande av onödigt dubbelarbete och höjande av
forskningsverksamhetens effek tivitet;
3) att stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning samt vid behov
själv taga initiativ till för forskningens främjande och utökning avsedda
åtgärder, även då fråga är om organisation av ny forskning;
4) att fördela det anslag för främjande av forskning på jordbrukets och
angränsande områden, som i det följande föreslås skola anvisas av staten,
samt att förvalta och fördela eventuella från enskilt håll för sådan forskningsverksamhet
till förfogande ställda medel;
5) att främja samarbete mellan staten och enskilda, häri inbegripet jordbrukets
riksföreningar, vid organiserandet av forskning på jordbrukets område;
6)
att avgiva av Kungl. Maj:t och andra statliga myndigheter infordrade
utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av forskningsverksamhet på
jordbrukets område som ock i frågor rörande statsanslag och statsbidrag till
sådan verksamhet; )
7) att enligt av Kungl. Majit lämnat uppdrag ordna kontroll över, att i
särskilda fall för forskning beviljade medel användas i enlighet med givna
villkor och föreskrifter samt
8) att verka tor upplysning bland-jordbrukarna örn forskningens betydelse
samt för att kännedom örn vid forskningen framkomna resultat sprides i
tillfredsställande grad.
Till närmare utveckling av forskningsrådets uppgifter har utredningen anfört
följande.
De under de tre första punkterna angivna uppgifterna innebära bland annat
att rådet skall från samtliga forskningsorgan införskaffa ett ganska vidlyftigt
material rörande forskningsprogram, uppnådda resultat m. m. Detta
material skall på lämpligt sätt sammanställas och eventuellt även bearbetas.
Allt detta torde komma att för rådet innebära ett omfattande och ej alltid så
lätt arbete. Lantbruksakademien har även den intresse av detta arbete och
är redan i viss utsträckning sysselsatt därmed. För att undvika onödigt dubbelarbete
bör därför samarbete etableras mellan forskningsrådet och akademien.
Örn sålunda akademien kan åtaga sig att på ett effektivt sätt ombesörja
insamlingen, sammanställningen och bearbetningen av ifrågavarande
material, bör forskningsrådet beredas möjlighet att utnyttja det sålunda hop
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
ii
bragta materialet. I annat fall bör man på lämpligt sätt fördela arbetet mellan
forskningsrådet och akademien och träffa närmare överenskommelse härom.
De lämnade uppgifterna böra behandlas med nödig varsamhet och ej
utan tillstånd från vederbörande forskningsorgan utnyttjas annat än för
rådets egen räkning, ty eljest kan verksamheten måhända komma att mötas
med misstro.
Genom sina ledamöter kommer rådet att i stor utsträckning ha direkt kontakt
med pågående forskningsverksamhet. Därest i fråga om visst, mera betydelsefullt
område dylik kontakt icke skulle vara för handen, kan det vara
lämpligt att uppdraga åt någon av rådets ledamöter att speciellt följa verksamheten
inom detta område.
Genom studium av förenämnda material får forskningsrådet möjlighet att
kontinuerligt följa arbetet inom hela forskningsfältet. Särskild uppmärksamhet
bör därvid ägnas arbetsprogrammen för att få klarhet örn, var samarbete
bör äga rum och örn i sådana fall samarbete redan etablerats eller om^atgärder
härför böra vidtagas. I en del fall kan det kanske bliva svart att fa klart
besked endast genom studiet av arbetsprogram och andra till rådet överlämnade
uppgifter, och man bör då ordna personligt samråd, eventuellt genom
att lämpliga representanter för forskningsrådet avlägga personligt besök vid
vederbörande institutioner.
När det gäller för rådet att taga egna initiativ till vidgad forskning, ny
forskning eller samordning av forskning, torde den berörda frågan i många
fall behöva närmare utredas. Sådana utredningar kunna ijppdragas åt sekretariatet
eller åt någon eller några av rådets ledamöter. Då antalet ledamöter
måste bliva begränsat, får man emellertid även räkna med att det ibland kan
bliva nödvändigt att för dylika utredningar anlita utanför rådet stående sakkunskap.
Sålunda anlitad sakkunnig bör erhålla skälig ersättning för sitt arbete
och medel härför böra ställas till rådets disposition.
Det är givet att ny forskning ej bör igångsättas förrän man genom allsidig
utredning vägt nyttan mot beräknade kostnader samt undersökt, huru problemet
bör angripas och till vilken eller vilka institutioner arbetet lämpligen
bör förläggas. I regel torde man böra sträva efter att förlägga forskningsarbetet
till redan befintliga institutioner och sålunda endast då synnerligen starka
skäl föreligga överväga inrättandet av helt nya forskningsorgan. Forskningsrådet
måste förutsättas äga rätt att föranstalta örn dylika utredningar i den
mån de kunna utföras inom ramen av till rådet anvisade anslag.^
Forskningsrådets samordnande verksamhet skall syfta till att få en rationell
fördelning av arbetsuppgifterna på olika organ och forskare, så att laboratorier
och utrustning bliva effektivt utnyttjade, att förebygga onödigt dubbelarbete
och att sammanföra forskare med närgränsande uppgifter till gemensamma
ansträngningar i frågor, som ligga i och omkring gränsskiktet för
respektive forskares verksamhet. Det bör observeras, att dubbelarbete ej alltid
får betraktas såsom förspilld tid och bortkastade pengar. Tvenne forskare
kunna sålunda angripa samma problem från olika utgångspunkter och resultaten
kunna då på ett lyckligt sätt komplettera varandra. Det får emellertid
icke utvecklas därhän, att två olika organ eller två forskare ensartat
syssla med samma uppgift. Sådant är onödigt och måste förebyggas.
Forskningsrådets medel alf genomföra samordning bör i första hand vara,
att vid av rådet ordnade konferenser och överläggningar på övertvgelsens
väg få vederbörande att gå med på av rådet föreslagna åtgärder. Klart är
att ärendena måste handläggas med smidighet och takt. Som regel böra förhandlingar
av detta slag ledas av forskningsrådets ordförande med biträde
av sekreteraren och möjligen den eller de av rådets ledamöter, vilka äro
särskilt sakkunniga på berörda område.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Endast i det fall någon forskare skulle visa allt för stor brist på samarbetsvilja,
bör de anslagsbeviljande myndigheternas inflytande påkallas. På
detta sätt borde — får man hoppas — hela forskningsverksamheten så småningom
komma att genomsyras av en klar insikt om samarbetets och samordningens
stora betydelse för det hela.
Initiativ till vidgad eller ny forskning kunna tagas av rådet eller komma
utifrån genom framställningar till Kungl. Majit eller till rådet. I de flesta
fall torde det väl bliva så, att de olika forskningsorganen komma med initiativen,
var och en inom sitt område.
Forskningsrådet bör naturligtvis bliva den rätta målsmannen, när det gäller
för hela området gemensamma frågor, såsom exempelvis utbildningen av
forskare för jordbruket och dessas anställnings- och avlöningsförhållanden.
För diskussion av framkomna initiativ inom jordbruksforskningen, frågor
örn samverkan och samordning samt andra frågor, som äro av intresse för
samtliga eller vissa grupper av forskare inom jordbruksområdet, bör rådet
också kalla till konferenser av större eller mindre omfattning. I detta avseende
skulle lantbruksakademien, som disponerar lämplig lokal, kunna
lämna rådet värdefullt stöd. Enligt vad utredningen inhämtat torde det bliva
möjligt att träffa överenskommelse härom med akademien. Vid anordnandet
av mera omfattande möten torde man även böra beakta möjligheten av
samarbete med nordiska jordbruksforskares förenings svenska avdelning.
Den som punkt 5 betecknade uppgiften att främja samarbete mellan staten
och enskilda, häri inbegripet jordbrukets riksföreningar, vid organiserandet
av forskning på jordbrukets område, är så mycket viktigare som flera
av dessa organisationer ådagalagt ett starkt forskningsintresse, vilket tagit
sig det uttrycket, att de ordnat forskning — huvudsakligen av tillämpad natur—
var och en inom sitt område samt deklarerat god samarbetsvilja.
Utredningen är emellertid icke i stånd att framlägga förslag till grunder
för sådant samarbete. Inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen bär man
följt den linjen, att staten bekostar den grundläggande forskningen och näringslivet
den tillämpade forskningen (målforskningen). På jordbrukets område
synes det dock ej vara möjligt att uppdraga gränserna mellan grundforskning
och målforskning, vilket i många fall visat sig vara svårt även på
det tekniska området.
När samarbetet skall ordnas, och alla tillfällen härtill böra örn möjligt
utnyttjas, får varje fall bedömas för sig, och del statliga stödet åt den enskilda
forskningen — elier vice versa — bestämmas efter skälighetsgrunder.
Måhända kan forskningsrådet så småningom komma fram till lämpliga generella
grunder, enligt vilka kostnaderna böra fördelas.
Som ett allmänt omdöme kan sägas, att man beträffande samverkan mellan
staten och näringslivet i första hand borde söka sig fram efter de vägar,
som prövats, då det gällt samverkan mellan staten och industrien. I vissa
fall komma troligen jordbrukets riksföreningar att själva påtaga sig kostnaderna
för forskningen inom sina speciella områden, i andra fall torde statens
medverkan idiva erforderlig.
Vad angår den under punkt 6 angivna uppgiften att avgiva utlåtanden i
forskningsfrågor, är det naturligtvis beroende på statsmakternas eget bedömande
i vad mån forskningsrådet skall anlitas för avgivande av utlåtanden.
Enligt utredningens mening borde dock den begränsningen göras, att rådet
ej belastas med den så att säga rutinmässiga granskningen av årliga fasta
anslag, ej heller med automatiska höjningar av dessa anslag. Däremot bör
rådets mening alltid inhämtas så snart det rör sig örn av andra orsaker betingade
väsentliga förändringar av utgående statsanslag och statsbidrag, när
fråga är örn ändring av ett forskningsorgans organisation, samt i alla frågor
avseende upptagande av ny forskning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
13
Dessutom böra statsmakterna anlita forskningsrådet såsom remissinstitut,
när det gäller frågor, vilka kräva översyn över hela eller större delar av
forskningsverksamheten på jordbrukets område. Skyldighet för rådet att avgiva
utlåtanden bör föreligga, även då frågor fallande inom rådets verksamhetsområde
remitteras till detsamma av statliga verk och myndigheter.
Den som punkt 7 upptagna uppgiften att ordna kontroll över användningen
av beviljade medel avser ej endast kontroll över användningen av bidrag
ur det anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande
områden, som utredningen anser böra ställas tili forskningsrådets disposition.
Det är utan vidare klart, att rådet under sådana förhållanden måste ordna
kontroll över användningen av dessa bidrag. Detsamma gäller för forskning
bedriven med bidrag ur medel, vilka från enskilt håll ställts till rådets förfogande.
Det torde emellertid även kunna uppkomma fall, då Kungl. Majit
anser det vara av behovet påkallat att ordna kontroll över användningen
av anslag som beviljats för forskningsändamål ur andra till Kungl. Maj:ts
förfogande stående anslag. Kungl. Majit bör då vara oförhindrad att uppdraga
åt forskningsrådet att ombesörja denna kontroll. Kontrollen bör väl
närmast uppläggas efter mönster från statens tekniska forskningsråd och
statens kommitté för byggnadsforskning, vilka böra ha haft tillfälle att utforma
praxis.
Om rådets fast anställda personal ej skulle räcka till för rådet ålagda kontrolluppgifter,
bör rådet äga rätt att uppdraga åt lämplig person, i första
hand någon av dess ledamöter, att såsom kurator handhava sådant uppdrag.
För lösande av de under punkt 8 nämnda uppgifterna att verka för upplysning
örn forskningens betydelse och resultat, bör forskningsrådet söka
samarbete med i första hand jordbrukets upplysningsnämnd men även med
lantbruksakademien och landets hushållningssällskap. För att säkra kontakten
med jordbrukets upplysningsnämnd vill utredningen förorda, att forskningsrådets
sekreterare ingår i upplysningsnämnden såsom självskriven ledamot.
Slutligen bör det tillkomma forskningsrådet att genom andra, här ej närmare
granskade åtgärder på allt sätt främja en intensiv, målmedvetet bedriven
jordbruksforskning. Bland sådana åtgärder kan nämnas att ordna en
god bibliotekstjänst. De synpunkter på denna fråga, som framlagts av 1940
års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen rörande
den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i ett nyligen avgivet
gemensamt betänkande (SOU 1944: 17), torde i princip äga giltighet
även för inom jordbruksforskningen rådande förhållanden. Huru frågan
praktiskt skall lösas för denna forsknings vidkommande torde dock behöva
närmare utredas.
Utredningen har vidare behandlat frågan örn behovet av ett särskilt
anslag för fr ii m j a lide av forskning på jordbrukets och
angränsande områden och forskningsrådets uppgifter med avseende
härå. Inledningsvis har utredningen därvid framhållit, att del vore ganska betydande
belopp, som staten årligen anvisade till forskning, högre undervisning
samt kontroll- och provningsverksamhet m. m. inom jordbrukets och angränsande
områden. Hur stor del av detta belopp, sammanlagt omkring 7 500 000
kronor, som ginge till forskning och till undervisning eller andra ändamål,
vore svårt att exakt angiva. Statens utgifter för forskningsverksamheten pä
jordbrukets och angränsande områden kunde emellertid för närvarande
14
Kungl. May.ts proposition nr 62.
uppskattas till omkring 2 500 000 kronor. Beloppet kunde synas stort, men
vore dock i förhållande till jordbrukets och skogsbrukets sammanlagda produktionsvärde,
vilket med nuvarande penningvärde torde röra sig omkring
3 000 miljoner kronor, mycket blygsamt.
Utredningen har i anslutning härtill anfört följande.
Allmänna höjningar av till forskningsinstitutioner utgående anslag äro
frågor av sådan natur, att de i varje enskilt fall måste föreläggas riksdagen
för godkännande. Det finnes emellertid andra anslagsfrågor inom jordbruksforskningen,
vilka synas kunna lösas på ett enklare och snabbare sätt.
Utredningen syftar här huvudsakligen på följande tre fall.
1. Vid sidan av de särskilda forskningsinstitutionerna bedrives jordbruksforskning
även av enskilda forskare. Sådan forskning bör enligt utredningens
mening på allt sätt understödjas, då den ej sällan bearbetar på gränsområden
liggande och därför av vederbörande institutioner i många fall
förbisedda problem. Jordbruksforskningens område är för övrigt så stort
och i mångå avseenden föga genomarbetat, att man ej bör avvisa någon,
som har intresse för sådan forskning och förutsättningar att genom sina
personliga insatser kunna föra utvecklingen framåt.
2. Vid i första hand statliga och statsunderstödda men även vid enskilda
forskningsinstitutioner kunna understundom uppstå situationer, som kräva
att vissa begränsade anslag utöver de ordinarie utan dröjsmål ställas till
förfogande. Ett omedelbart upptagande av nya, i arbetsplanen ej förutsedda
undersökningar kan kräva medel för vissa försöksanordningar, för
inköp av apparatur och annan materiel m. m. och ett snabbt avslutande
av en pågående undersökning kan kräva en tillfällig förstärkning av arbetskraften
för att blott nämna ett par exempel. Möjligheter böra finnas att
tillgodose dessa behov.
3. Man måste vidare räkna med. att ett jordbrukets forskningsråd i samband
med sin övriga verksamhet kan finna, att vissa tidigare föga bearbetade
problem på grund av särskilda omständigheter fått en sådan betydelse,
att de snarast möjligt böra klarläggas. Rör det sig då örn forskning,
som kräver flera års arbete och betydande penningmedel, bör framställning
örn anvisandet av erforderliga anslag i vanlig ordning göras hos Kungl.
Maid. Även i sådana fall kan det dock vara nödvändigt för rådet att i
avvaktan på Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut låta utföra vissa orienterande
undersökningar och försök. Gäller det å andra sidan forskning,
sorn kan utföras på relativt kort tid och utan mera betydande kostnader,
bör rådet omedelbart kunna träffa avtal med lämplig forskningsinstitution
örn arbetets igångsättande samt ha möjlighet att till denna institution
anvisa behövliga medel.
Bidrag för under punkerna 1 och 2 angivna ändamål kunna för närvarande
erhållas dels efter framställning bos Kungl. Maj:t, dels från lantbruksakademien
och ett antal vetenskapliga stiftelser och fonder. De av
staten anvisade bidragen, vilka som regel utbetalas från i riksstatens nionde
huvudtitel under rubrikerna Befrämiande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar
och Extra utgifter upptagna anslagsposter, lia hittills utgått
med relativt obetvdliga belopp. Under de senaste fem budgetåren ha
sålunda anvisats i medeltal omkring 24 000 kronor årligen. Lantbruksakademien
och de vetenskapliga stiftelserna ha tillsammans årligen ställt omkring
60 000 kronor till förfogande. Härvid ha de stora understöd, som för
skilda uppgifter anvisats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Wenner-Grenska
samfundet, ej medräknats, då dessa bidrag endast undantagsvis
gällt här avsedda ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
15
De belopp, som sålunda stått till förfogande, motsvara ej det föreliggande
behovet. Utredningen får därför föreslå, att i riksstaten under nionde huvudtiteln
uppföres ett särskilt anslag för främjande av forskning på jordbrukets
och angränsande områden.
Anslaget bör, intill dess närmare erfarenhet rörande behovet föreligger,
kunna begränsas till 100 000 kronor årligen. Det bör vidare, då behovet
givetvis kan växla från år till år, givas karaktären av reservationsanslag.
De ändamål, för vilka detta anslag skall få disponeras, framgå av det
nu anförda. Det synes ej böra offentligen tillkännagivas, att bidrag ur anslaget
kunna sökas inom viss tid, utan framställningar örn bidrag böra
göras örn och när verkligt behov härav föreligger.
Beträffande anslagets fördelning i övrigt bör stadgas, att anslaget ställes
till jordbrukets forskningsråds disposition för angivna ändamål i enlighet
med härom utfärdade bestämmelser.
Motiven härför torde i huvudsak framgå av det redan anförda. Bidrag
för under punkterna 2 och 3 angivna ändamål skola sålunda kunna utanordnas
med minsta möjliga tidsspillan. Detta torde ej bli möjligt, örn ärendena
skola avgöras av Kungl. Maj:t efter hörande av olika myndigheter
och institutioner. Beslutanderätten bör därför överlåtas åt ett i forskningsfrågor
sakkunnigt organ, och forskningsrådet torde härvid bliva bättre
skickat än något annat att snabbt kunna bedöma såväl det uppgivna ändamålets
angelägenhetsgrad som de beräknade kostnadernas rimlighet.
Att man i dylika fall ej utan stora olägenheter kan vänta med utbetalningen
tills sedvanlig klagotid utgått och Kungl. Maj:t fattat ståndpunkt
till ett eventuellt överklagande, torde utan vidare vara uppenbart. En av
det föreslagna anslagets viktigaste fördelar skulle därmed vara tillspillogiven.
De anförda skälen kunna måhända ej anföras med samma skärpa, när
det gäller fördelningen av understöd åt enskilda forskare. Det torde emellertid
vara att onödigtvis komplicera proceduren, örn denna speciella uppgift
skulle förbehållas Kungl. Maj:t. Man torde för övrigt kunna förutsätta,
att rådet med hänsyn till anslagets måttliga storlek kommer att handskas
försiktigt med detsamma, och man bör därför kunna överlämna all beslutanderätt
i frågor rörande anslagets fördelning till jordbrukets forskningsråd.
I sådant fall bör det även överlämnas åt rådet att bestämma de proportioner,
efter vilka anslaget bör fördelas mellan enskilda forskare, forskningsinstitutioner
såsom tillfälliga anslag samt av forskningsrådet dirigerad forskning.
Några bestämda normer för denna uppdelning böra sålunda icke uppställas.
En viss återhållsamhet synes dock böra iakttagas när det gäller understöd
åt enskilda forskare.
Med hänsyn till att lantbruksakademien numera ställer betydande belopp
till förfogande för i stort sett samma ändamål som det föreslagna anslagets,
bör forskningsrådet i frågor rörande anslagets fördelning samråda
med akademien. Forskningsrådet bör likaså söka kontakt med de vetenskapliga
stiftelser och fonder, vilka genom anslag stödja forskningen på jordbrukets
och angränsande områden.
Utredningen har beträffande forskningsrådets sammansättning
anfört följande.
Inom utredningen ha vid överläggningarna rörande denna fråga framförts
tre alternativa förslag.
1. Forskningsrådet skulle i likhet med statens tekniska forskningsråd
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
utgöras av ett begränsat antal ledamöter, förslagsvis ordförande och 6 andra
ledamöter.
2. Antalet ledamöter borde vara så stort, att de viktigaste forskningsgebiten
inom rådets verksamhetsområde bleve företrädda inom rådet. Detta
skulle innebära, att antalet ledamöter bleve omkring 15.
3. Det beslutande organet skulle liksom i alternativ 1 bestå av ett mindre
antal ledamöter, men vid dess sida skulle ställas en rådgivande församling,
inom vilken all möjlig sakkunskap skulle vara företrädd.
Tanken på en lösning enligt alternativ 3 har utredningen redan från
början lämnat åt sidan. De erfarenheter man har av rådgivande församlingar
utan beslutanderätt visa nämligen, att dessa som regel ej förmå göra
några mera betydande insatser.
Då man mot varandra väger alternativen 1 och 2 måste detta göras under
beaktande av de olika förhållandena inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen
och jordbruksforskningen. Den tekniskt-vetenskapliga forskningen
omfattar ett mycket vidsträckt område, i sig inneslutande vitt skilda discipliner.
Av denna anledning fann utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande det omöjligt att inom det tekniska forskningsrådet
samla sakkunniga representanter för den tekniska forskningens
alla grenar och stannade då inför alternativet med ett mindre råd, som dock
ansågs böra kunna få en sådan överblick över den tekniska utvecklingen och
behovet av teknisk forskning, att dess bedömande av dessa frågor borde
kunna omfattas med förtroende. Även jordbruksforskningen omfattar ett
flertal forskningsgebit men dock ej så många, att det synts utredningen
otänkbart att få dem sakkunnigt företrädda inom forskningsrådet. Under
sådana förhållanden erbjuder det större rådet påtagliga fördelar. Med det
arbetssätt, som utredningen i det följande kommer att utveckla, torde det
nämligen ej bliva nödvändigt med så många plenisammanträden, men varje
ledamot kommer att i rätt stor utsträckning behöva anlitas för speciella
frågor. Det bör vara lättare att finna härtill villiga personer, örn man kan
bereda dem den ställning och det inflytande, som bör följa med ledamotskap
i forskningsrådet.
Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att statens kommitté
för byggnadsforskning, som utgöres av en ordförande och 20 ledamöter,
visat sig vara en för sin uppgift synnerligen lämplig organisation. Den
tekniska forskningsutredningen har vidare föreslagit, att lagringsforskningskommittén
skall bestå av 15 ledamöter. Några farhågor för att ett forskningsråd
bestående av så många som 15 ledamöter av just denna anledning
skulle komma att visa sig mindre arbetsdugligt torde man sålunda ej behöva
hysa.
Utredningen föreslår alltså, att i jordbrukets forskningsråd insättes en
ordförande och 13 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Med hänsyn
till det intima samarbete, som enligt utredningens mening bör komma
till stånd mellan forskningsrådet och lantbruksakademien, föreslår utredningen
dessutom, att lantbruksakademiens sekreterare inträder i rådet såsom
självskriven ledamot. Antalet ledamöter i rådet skulle sålunda bliva 15.
Ordföranden och de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna böra förordnas
för viss tid, förslagsvis tre år.
Man måste ställa stora krav på forskningsrådets ordförande. Denne skall
sålunda lia en vid överblick över jordbruket i hela vårt land samt intresse
och förståelse för vetenskaplig forskning över hela det vidsträckta fältet.
Han bör dessutom vara en initiativens man med god förhandlingsvana
och administrativ erfarenhet samt ha tid att verka ledande inom rådet på
sätt, som i det föregående visats vara behövligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
17
Rådets övriga ledamöter böra väljas bland kunniga och intresserade personer
företrädande följande områden.
1. Praktiskt jordbruk med anknytning till såväl växtodling som husdjursskötsel.
2. Praktisk trädgårdsodling. 3. För jordbruket betydelsefull grundforskning.
4. Forskning på jordbrukslärans och den agronomiska liydroteknikens
områden (gödsling oell kalkning, växtodling, betesskötsel, ogräsbekämpning,
jordbearbetning samt torrläggning och bevattning). 5. Forskning
på husdjursskötselns område (utfodring och skötsel samt avel). 6. Veterinärmedicinsk
forskning, speciellt forskning rörande husdjurshygien samt
husdjurssjukdomarnas orsaker och förebyggande. 7. Jordbruksteknisk forskning.
8. Jordbruksekonomisk forskning. 9. Växtförädling. 10. Forskning på
växtskyddets område. 11. Trädgärdsforskning. 12. Forskning rörande jordbrukets
råvaruförädling, speciellt på slakteri- och mejerihanteringens områden.
13. Skoglig forskning.
Vid utredningens överläggningar rörande forskningsrådets sammansättning
har man påpekat, att det praktiska jordbruket, grundforskningen
samt forskningen rörande jordbrukets råvaruförädling med hänsyn till
dessa områdens stora omfattning och betydelse vardera borde vara företrädd
av två ledamöter i rådet. Häremot har invänts, dels att rådets ordförande
förutsatts vara väl insatt i praktiskt jordbruk och sålunda vore att
anse som en representant för detta, dels att man säkerligen kunde räkna
med att bland rådets övriga ledamöter bomme att finnas personer, vilka
utom sitt egentliga fack, även vore väl insatta såväl i grundforskningens
problem som i de problem, varmed forskningen på råvaruförädlingens område
arbetar. Av dessa anledningar, av vilka den senare givetvis även kan
anföras som skäl mot en ökad representation för andra här nämnda samt
för av utredningen ej föreslagna områden, och med hänsyn till önskvärdheten
att begränsa antalet ledamöter i rådet enades utredningen örn det ovan
framlagda förslaget. Det bör även observeras, att forskningsrådet enligt utredningens
förslag förutsättes få möjlighet att vid behov anlita särskilda sakkunniga.
Utredningen har vidare behandlat frågan örn arbetets bedrivande
inom forskningsrådet samt därom anfört följande.
Ett råd med här föreslagen sammansättning kan icke och är ej heller avsett
att i plenum behandla alla förekommande ärenden. Inom rådet bör sålunda
finnas ett arbetsutskott, bestående av rådets ordförande och sekreterare
samt tre av rådet inom sig utsedda ledamöter.
Vidare erfordras ett sekretariat med en heltidsanställd sekreterare, ett
bokföringskunnigt kanslibiträde och ett skrivbiträde.
Sekreteraren bör förordnas av Kungl. Majit efter lörslag av rådet. Han
skall icke vara ledamot av rådet men väl av dess arbetsutskott. Sekreteraren
bör vara väl kvalificerad för befattningen och sålunda äga god förståelse
för och kännedom om den forskningsverksamhet, varom här är fråga. Han
bör vidare vara väl lämpad för förhandlingar med forskare samt äga god
expeditionsvana och administrativ kunskap. Då det gäller ett mångskiftande
forskningsområde kan det ej begäras, att sekreteraren skall lia sakkunskap
inom liela området. Det största och viktigaste blir det agrara, varför sekreteraren
helst bör besitta erforderlig kompetens inom detta område.
Beträffande utredningens uttalanden om arbetets fördelning mellan forskningsrådet
i plenum, dess enskilda ledamöter, arbetsutskottet och sekreteraren
torde jag få hänvisa till betänkandet.
Ilihantj till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr (12. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
I fråga om kostnaderna för forskningsrådets verksamhet
har i betänkandet anförts.
Till rådets ledamöter bör utgå skälig ersättning för deras arbete, ty det torde
eljest bliva svårt att finna lämpliga personer, som äro villiga att offra tillräcklig
tid på dessa arbetskrävande och ansvarsfyllda uppgifter. Forskningsrådets
ordförande synes sålunda böra erhålla samma arvode som ordföranden i statens
tekniska forskningsråd eller 3 000 kronor för år. Arvodena till arbetsutskottets
tre ledamöter synas böra utgå med 1 500 kronor för år. Till rådets
övriga ledamöter bör utgå dels ett dagarvode med 20 kronor för varje sammanträdesdag,
dels särskild ersättning för utrednings- och andra uppdrag, som
ledamot utför för forskningsrådets räkning. Dessa ersättningar torde från fall
till fall få bestämmas av rådet. Om ersättning utgår för uppdrag såsom kurator,
bör kostnaden härför bestridas från anslaget för främjande av forskning
på jordbrukets och angränsande områden.
Såväl rådets ledamöter som sekreteraren böra beredas möjlighet att företaga
erforderliga resor, bland annat för att studera verksamheten vid olika
forskningsorgan, och ett belopp för täckande av härmed förenade kostnader
bör därför upptagas i omkostnadsstaten.
Särskilda hyreskostnader ha icke beräknats, då dessa i vanlig ordning torde
böra bestridas från statens allmänna fastighetsfond. Om möjligt böra rådets
arbetslokaler vara belägna i närheten av lantbruksakademiens, då rådet i
många avseenden skall samarbeta med akademien och även kan komma att
i stor utsträckning behöva utnyttja dess bibliotek och samlingssal.
De årliga kostnaderna för forskningsrådets verksamhet ha sålunda av utredningen
beräknats till 43 000 kronor enligt följande uppställning.
Ordförandens arvode .................................kronor 3 000
Arvoden åt arbetsutskottets ledamöter, tre ledamöter å 1 500 » 4 500
Dagarvoden och annan ersättning till övriga ledamöter...... » 6 000
Resekostnader ................ » 6 000
Sekreterarens arvode................................... » 12 000
Avlöningar till övrig personal (ett kanslibiträde och extra
skrivhjälp) .................. » 7 500
Ersättningar åt särskilda sakkunniga .................... » 2 500
Telefon, skrivmateriel m. m........................... » 1 500
Summa kronor 43 000.
Härutöver erfordras under rådets första verksamhetsår för anskaffning
av möbler, kontorsutrustning m. m. ett engångsanslag av 4 000 kronor.
Det sammanlagda anslagsbehovet för detta år uppgår sålunda till 47 000
kronor.
Utredningen har beträffande förhållandet mellan jordbrukets
forskningsråd och statens lagringsf orskningskommitté
uttalat följande.
Utredningen har på anmodan av den tekniska forskningsutredningen haft
det av denna sistnämnda utredning framlagda förslaget rörande lagringsforskningens
ordnande under behandling och därvid beslutat tillstyrka detsamma.
Det är naturligt, att man vid frågans behandling upptagit till prövning,
huruvida lagringsforskningen på något sätt borde anknytas till jordbrukets
forskningsråd. Det funnes nämligen åtskilliga beröringspunkter mellan
de båda organens arbetsuppgifter. Därvid har man först funnit det uppen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
19
bart, att lagringsforskningen, som visserligen kommer att skära igenom
många jordbrukets råvaruproduktion berörande forskningsområden, dock har
vetenskapligt sett speciella, enhetliga särdrag och därför måste behandlas av ett
specialorgan av den föreslagna typen med en kommitté, bestående av det föreslagna
antalet för detta ändamål utsedda fackmän. Kommitténs sekreterare
bör också utses med hänsyn härtill. Av denne bör sålunda fordras, att han har
sådana tekniska kunskaper att han kan följa det vetenskapliga forskningsarbetet
inom området. Han bör exempelvis vara väl hemmastadd i mikrobiologii
kemi och fysik.
Jordbrukets forskningsråd skall däremot sammansättas av ledamöter, vilka
ha blick för sammanhangen inom hela jordbruksforskningen, och det är sålunda
mycket osannolikt att forskningsrådet, sammansatt enligt för detta riktiga
grunder, lämpligen skulle kunna fungera som lagringsforskningskommitté.
För sekreteraren i forskningsrådet ha också i det föregående angivits behörighetskrav
av helt annat slag än vad som nyss anförts för sekreteraren i lagringsforskningskommittén.
Härtill kommer, att forskningsrådets uppgift — särskilt under de första
åren —- blir så stor, att den ej bör kombineras med en så omfattande specialuppgift
som lagringsforskningen, örn man skall få någon effekt av arbetet.
På samma sätt torde det vara beträffande lagringsforskningskommittén.
För denna föreligger många angelägna uppgifter. Skall detta arbete
kunna föras fram effektivt bör kommittén osplittrat få ägna sig åt den uppgiften.
Det fordras sålunda, enligt utredningens mening, både ett jordbrukets
forskningsråd och ett specialorgan för lagringsforskning, lagringsforskningskommittén.
Fråga är emellertid örn dessa på något sätt böra knytas samman.
Om lagringsforskningskommittén anknötes till forskningsrådet som ett underorgan,
kunde det föreligga risk för att andra självständigt arbetande speciella
institutioner, beträffande vilka forskningsrådet skulle ha att verkställa
översyn, kunde komma att misstänka, att lagringsforskningen inom detta
rådets eventuella underorgan skulle bliva ensidigt gynnad. Ej heller kan utredningen
se, att det för närvarande skulle innebära någon vinst med en sådan
anordning annat än möjligen den, att kameral personal, skrivbiträden
och vaktmästare kunde utnyttjas något bättre.
Örn det vore möjligt att få en auktoritativ kraft, som lämpade sig som
ordförande i båda organen, skulle ett sådant arrangemang ej möta något
hinder utan snarast innebära en fördel, ty genom denne kunde den nödiga
samverkan då lätt åstadkommas. I den utredning, som verkställts rörande
lagringsforskningens ordnande, har även denna lösning framhållits såsom
möjlig. Alternativt har man föreslagit, att lagringsforskningskommitténs ordförande
skulle ingå såsom självskriven ledamot av forskningsrådets arbetsutskott.
Enligt utredningens mening böra de båda organen därför upprättas såsom
självständiga organ men, för det fall de inrättas samtidigt, om möjligt
lokalt förläggas intill varandra, så att de lätt kunna hålla kontakt och eventuellt
hjälpa varandra med expeditionspersonal.
Sedan verksamheten kommit igång inom både forskningsrådet och lagringsforskningskommittén
och några års erfarenhet vunnits, bör det vara lättare
att avgöra örn en mera intim anknytning mellan de båda organen bör ske,
och då får frågan på nytt upptagas till prövning.
Samma uppfattning finnes uttalad i det av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande avlämnade betänkandet röran
-
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
de lagringsforsk ningens ordnande, där det i den berörda frågan anföres
följande.
Även den frågan torde böra prövas, huruvida man bör avvakta slutförandet
av den pågående utredningen rörande ett jordbrukets forskningsråd, innan
förslag rörande organisation av lagringsforskning framlägges.
I den frågan kan anföras, att en statens kommitté för lagringsforskning
blir ett organ i raden av de många, som skulle komma att ligga inom intressesfären
för ett statligt forskningsråd för jordbruket. Det kan ej gärna
komma i fråga att direkt inlemma ett sådant specialorgan inom det statliga
forskningsrådet för jordbruket. Detta torde fastmer böra intaga likartad
ställning till jordbrukets alla specialorgan för forskning. Man synes ej heller
behöva befara, att man åsamkar statsverket onödiga utgifter genom att
igångsätta lagringsforskning enligt det framlagda förslaget eftersom förslaget
icke innebär investering av större engångsbelopp i byggnader och utrustning,
utan anslagsbeloppen helt och hållet avse löpande utgifter för dirigering
och bedrivande av forskningsverksamhet.
Med hänsyn härtill har ej heller utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande tvekat att framlägga denna utredning separat
samt hemställa om förslagets genomförande.
Utredningen har angående förhållandet mellan jordbrukets
forskningsråd och statens tekniska forskningsråd anfört
följande.
Det finnes åtskilliga gränsområden mellan jordbruksforskning och teknisk
forskning. Ett sådant är den jordbrukstekniska forskningen, som i det
föregående visserligen räknats till jordbruksforskningen men inom vilken
den konstruktiva tekniska vetenskapen är ett nödvändigt hjälpmedel. Med
kanske lika stort fog skulle därför forskningen på delta område kunna betecknas
som tillämpad teknisk forskning.
Det största och mest betydande gränsområdet, inom vilket jordbruksforskning
och teknisk forskning mötas, är emellertid livsmedelsproduktionen
och annan förädling av inom jordbruket och trädgårdsodlingen framställda
råvaror. Denna förädling, som drives i former från hantverk till
storindustri, fordrar för sitt fortbestånd och sin utveckling dels en högvärdig
tekniskt-industriell verksamhet, dels en god försörjning med lämpliga
råvaror.
Ur svensk och särskilt ur det svenska jordbrukets och den svenska trädgårdsodlingens
synpunkt är det angeläget, att svenska råvaror i största
möjliga utsträckning utgöra grunden för denna förädlingsindustri. Råvaruproduktionen
bör således utvecklas och anpassas i denna riktning, vilket
även lyckligen skett under de senaste årtiondena, ej minst med stöd av ett
mångsidigt vetenskapligt forskningsarbete. Mycket torde dock återstå att
göra i detta avseende.
Det är emellertid ej nog med, att jordbrukarna få lämna råvaror till den
industri, till vilken initiativ tagits från industriellt håll. Jordbrukarna ha
även själva funnit sig böra taga initiativ dels för att få svenska råvaror
bättre utnyttjade inom den svenska livsmedelsproduktionen, dels för att
få till stånd industriell produktion, baserad på deras produkter.
Den tekniskt-industriella utvecklingen inom denna förädlingsindustri
fordrar givetvis väsentligen forskning av tekniskt-industriell natur under det
att råvaruproduktionens utveckling i huvudsak måste bygga på jordbruksforskning.
Av det anförda framgår emellertid, att inom området, betraktat
som helhet, gripa tekniskt-industriella och jordbrukets intressen, så in i
Kungl. Maj.ts proposition nr 62-
21
varandra, att man inom detsamma icke kan göra någon indelning i klart avgränsade
delområden, vilka skulle vara föremål för statens tekniska forskningsråds
respektive jordbrukets forskningsråds omsorger. Det är därför
enligt utredningens mening uppenbart, att jordbrukets forskningsråd bör lia
möjlighet att inspirera och stödja för jordbruket betydelsefull forskning
inom vilket forskningsområde det än gäller och sålunda även inom det
tekniska.
Det torde ej behöva särskilt framhållas, att jordbrukets forskningsråd
innan beslut fattas i sådana frågor bör inhämta det tekniska forskningsrådets
mening. Överhuvudtaget synes jordbrukets forskningsråd och statens
tekniska forskningsråd böra arbeta i ständig, intim kontakt med varandra.
I övrigt har utredningen beträffande forskningsrådets förhållande till
andra organ och myndigheter bland annat understrukit vad förut anförts om
betydelsen av ett nära samarbete med lantbruksakademien. I fråga
om förhållandet till lantbruksstyrelsen har utredning i anledning
av väckt fråga örn att styrelsen skulle vara företrädd i forskningsrådet förklarat
sig icke kunna biträda denna uppfattning, detta så mycket mera som
forskningsrådet ej borde tilläggas några som helst administrativa uppgifter
utan endast borde, stött på sin fackliga auktoritet, söka på frivillighetens
väg uppnå bästa möjliga samordning inom jordbruksforskningen. Då antalet
ledamöter i forskningsrådet ej utan tvingande skäl borde ökas, syntes kontakten
mellan rådet och styrelsen böra ordnas genom särskilda överenskommelser.
Beträffande samverkan med jordbrukets upplysning snämnd
har utredningen åberopat vad förut anförts om att forskningsrådets
sekreterare borde insättas i upplysningsnämnden som självskriven ledamot
samt i övrigt framhållit, att upplysningsnämnden hade mycket speciella och
väl avgränsade uppgifter, vilka ej kunde påläggas forskningsrådet, och att
därför samverkan av annat slag, exempelvis genom upplysningsnämndens
anknytning i en eller annan form till forskningsrådet, ej borde ifrågasättas.
Yttranden över förslaget rörande jordbrukets forskningsråd.
Av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över förslaget
om inrättande av ett jordbrukets forskningsråd, ha flertalet tillstyrkt detsamma.
I vissa yttranden har emellertid förordats forskningsrådets organisation
i anslutning till lantbruksakademien. Det har framhållits, att akademien
i realiteten redan fungerade som ett forskningsråd och att hinder icke
borde möta mot att ställa statsmedel till förfogande för förstärkning och utveckling
av denna akademiens verksamhet. I sådan riktning lia bland annai
uttalat sig lantbruksstyrelsen, ett tiotal hushållningssällskap, statskontoret
— som ansett att akademien bör övertaga även upplysningsnämndens funktioner
— skogsstyrelsen, veterinärhögskolan, flertalet övriga forskningsanstalter
samt lantbruksakademien.
Akademien har föreslagit antingen att forskningsrådets uppgifter överlätes
på akademien som sådan eller att akademien finge i uppdrag att organisera
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
ett forskningsråd, av vars ledamöter en del tillsattes av Kungl. Maj:t och
återstoden av akademien.
Utredningens förslag om ett forskningsråd har avstyrkts av lantbrukshögskolans
styrelse och lärarråd, vilka särskilt uttalat farhågor för att rådet kunde
bliva ett hot mot den fria forskningen. Rådets föreslagna verksamhet —
med granskning av forskningsprogram, fördelning av arbetsuppgifterna på
olika organ och forskare, kontroll över forskningens inriktning och forskarnas
medelsanvändning, ekonomiska påtryckningar m. m. — skulle utgöra ett
allvarligt intrång i forskningens frihet. Rådet har i stället ansetts böra vara
allenast ett hjälpinstitut. Vidare ha, såsom även skett i vissa andra yttranden,
framhållits de proportionsvis höga organisationskostnaderna. Jämväl flertalet
övriga forskningsinstitutioner ha vänt sig mot förslaget att rådet skulle få
kontroll- och övervakningsuppgifter samt i stället förordat ett råd såsom organ
för sammanförande av forskare och dryftande av nya uppslag och som
remissinstitut för anslagsäskanden inom jordbruksforskningens område.
Från några håll har föreslagits, att rådet skall göras mindre och få endast
fem till åtta ledamöter, varjämte experter vid behov skulle anlitas. Detta
har ansetts lämpligare, enär alla forskningsgrenar ändock ej kunde bliva
representerade i rådet.
Behovet av förbättrat stöd till jordbruksforskningen har i yttrandena allmänt
understrukits och det för sådant ändamål föreslagna anslaget har tillstyrkts.
Ur yttrandena må i övrigt följande här återgivas.
Frågorna om behovet av ett forskningsråd och örn dettas
uppgifter.
Statskontoret har anfort bland annat.
Statskontoret vill icke bestrida, att ett behov av utökat samarbete mellan
olika forskningsanstalter förefinnes. Ämbetsverket får emellertid understryka
vad utredningen uttalat nämligen, att allt samarbete trivs bäst under fria,
från fall till fall avpassade former. Som utredningen vidare framhållit, låter
sig samarbete svårligen enbart organiseras fram utan bygger som regel på
den personliga insatsen. Statskontoret måste redan med hänsyn till vad som
sålunda anförts ifrågasätta lämpligheten av att inrätta ett statligt organ med
så vidsträckta övervakningsuppgifter som avsetts. Enligt statskontorets mening
borde vidare jordbruksforskningens naturliga målsman vara lantbruksakademien.
Statskontoret kan icke finna de mot lanthruksakademiens lämplighet
gjorda invändningarna avgörande. Därest lantbruksakademien befinnes
icke vara skickad att med nuvarande organisation handhava ifrågavarande
uppgifter, bör densamma omorganiseras. Eventuellt kan det vara
lämpligt att låta ett särskilt utskott inom akademien fungera som centralorgan.
För att bereda Kungl. Maj:t önskvärt inflytande på utskottets verksamhet
synes en del av ledamöterna i detsamma böra utses av Kungl. Maj:t.
Statskontoret kan sålunda för sin del icke finna rationellt, att ett nytt organ
tillskapas som centralorgan för jordbruksforskningen.
Även upplysningsverksamheten torde böra rationaliseras. En samordning
av lanthruksakademiens, ett statligt centralorgans och jordbrukets upplysningsnämnds
verksamhet förefaller ämbetsverket i högsta grad påkallad.
Statskontoret får därför föreslå, att jämväl den av upplysningsnämnden bedrivna
informationsverksamheten förlägges till lantbruksakademien. Hänge
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
23
nom skulle skapas ett verkligt centralorgan för forsknings- och upplysningsverksamhet
å jordbrukets område. Då en dylik samordning otvivelaktigt
skulle medföra, att eljest i viss utsträckning erforderligt dubbelarbete å dessa
områden onödiggöres samt därför skulle innebära minskade utgifter för statsverket,
lär en sådan lösning jämväl stå i god överensstämmelse med önskemålen
om att genom en förbättrad samverkan mellan olika organ öppna möjlighet
för besparingar i kostnaderna för den vetenskapliga forskningen.
Lantbruksstyrelsen har uttalat bland annat följande.
Enligt lantbruksstyrelsens mening råder intet tvivel om att behov föreligger
av ett organ med i huvudsak de av utredningsmännen ifrågasatta uppgifterna.
Huruvida organet i fråga bör givas karaktären av ett särskilt statligt
organ, synes emellertid tvivelaktigt. Goda förutsättningar synas nämligen
finnas för att den verksamhet, varom fråga är, skulle med fördel kunna
organisatoriskt anknytas till lantbruksakademien, vars uppgifter till väsentlig
del sammanfalla eller stå i nära samband med de uppgifter, som skulle
tillkomma det av utredningen ifrågasatta nya organet. Vad utredningen anfört
mot lantbruksakademiens lämplighet för uppgiften kan enligt lantbruksstyrelsens
mening icke godtagas. Med hänsyn härtill anser lantbruksstyrelsen
sig icke kunna tillstyrka utredningens förslag örn inrättande av ett fristående
forskningsråd på jordbrukets område utan vill i stället ifrågasätta, huruvida
icke den verksamhet, som utredningsmännen ansett böra anförtros åt sagda
forskningsråd, bör organisatoriskt anknytas till lantbruksakademien. En dylik
anordning kan förväntas bliva en god lösning på förevarande spörsmål
och skulle otvivelaktigt vara förenad med väsentligt lägre utgifter än den av
utredningsmännen anvisade vägen.
Skogsstyrelsen har framhållit följande.
Forskningsinstitutionerna inom skilda grenar av jordbruksnäringen — gällande
både produktionen av jordbruksråvaror och förädlingen av dessa —
torde vara så många och skiftande, att tecken till en för verksamheten i sin
helhet mindre lämplig splittring icke saknats. Redan av denna orsak måste
det vara av stor betydelse att eftersträva en samordning av de olika forskningsresurserna
för att göra landvinningar i nyss berörda avseenden och därigenom
öka effekten av hithörande arbeten. Behovet av en förbättrad organisatorisk
sammanhållning och överblick av jordbruksforskningen understrykes
ytterligare därav, att denna — trots sin mångsidighet — sannolikt behöver
ytterligare kompletteras i ett eller annat hänseende för att kunna anses
tillfyllest motsvara tidens krav.
Även örn man med fog kan påstå, att en alltför stark koncentration av jordbrukets
forskning säkerligen icke är enbart gagnande, så torde ett på lämpligt
sätt ordnat och fungerande forskningsråd bär ha en viktig mission att fylla.
Skogsstyrelsen kan sålunda därutinnan ansluta sig lill utredningen, att tillkomsten
av ett centralorgan på jordbrukets område med i huvudsak de uppgifter,
som tillkomma ett forskningsråd av i det föregående omförmält slag,
bör på lämpligt sätt underlättas.
Skogsstyrelsen vill emellertid uttala, att styrelsen icke blivit övertygad av
de av utredningen anförda skälen mot att lantbruksakademien fungerar som
ett centralorgan för jordbruksforskningen. Det är otvivelaktigt, att det av utredningen
förordade forskningsrådets verksamhet delvis faller inom lantbruksakademiens
naturliga arbetsfält. En för ändamålet lämplig representation
och arbetsordning inom akademiens ram borde utan större svårigheter
kunna uppnås. Det förefaller skogsstyrelsen sannolikt, att man vid en förnyad
omprövning av förevarande organisationsfråga skall kunna finna en lös
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
ning av densamma inom eller i anslutning till akademien, som medför mindre
kostnader för det allmänna än utredningens förslag För akademien synes
ett befattningstagande med verksamheten för ett jordbrukets forskningsråd
vara till gagn såtillvida, bland annat, att akademien därigenom får en ökad,
ständig och levande kontakt med forskningsarbetet inom jordbrukets många
branscher. Detta bör vara ägnat att kraftigt främja akademiens syften överhuvudtaget.
Lantbrukshögskolans lärarråd, med vilket högskolans styrelse i huvudsak
instämt, har anfört bland annat följande.
Utredningen har framhållit, att forskningen bör vara fri. Detta sitt uttalande
örn forskningens frihet har utredningen helt bortsett från vid utarbetandet
av sitt förslag till det ifrågasatta rådets arbetsuppgifter.
Meningen synes vara, att det förordade rådets arbetsuppgifter i främsta
rummet skola bliva ett dirigerande och kontrollerande av forskningsverksamheten
på jordbrukets område. Detta anser sig lärarrådet icke kunna godtaga.
En verksamhet av här föreslagen art skulle komma att innebära ett allvarligt
intrång på den fria forskningen, vilket icke skulle befordra de vetenskapliga
problemens lösande. Den vetenskapliga forskningens impulser äro av
helt annan art och berövar man forskningen dess frihet, kommer den att förtvina.
Lärarrådet anser sig i detta sammanhang böra åberopa följande uttalande
i utredningen om det samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Rådet
bör icke i någon form få sig tilldelat rollen av överledning för det vetenskapliga
arbetet. Det fria initiativet får under inga förhållanden trängas tillbaka.
Vetenskapsmännen måste vara helt oförhindrade att var för sig söka sig fram
efter de riktlinjer, som synas dem riktiga och lämpliga. Rådets uppgifter måste
sålunda begränsas till att vara ett hjälpinstitut för forskningen och för
dem som i praktiken skola omsätta forskningens resultat.
Så som utredningens motivering utformats, kan lärarrådet icke finna annat
än att det är fråga örn inrättandet av något slags överstyrelse för forskningen
på jordbrukets område.
Det synes lärarrådet oriktigt, att det föreslagna rådets beslut i fråga om
fördelning av anslag ej skulle få överklagas, särskilt som rådet självt i viss
mån kommer att konkurrera med övriga anslagssökande örn anvisade medel.
Anslaget bör fördelas av Kungl. Maj :t.
Slutligen vill lärarrådet framhålla, att de beräknade kostnaderna för rådets
verksamhet icke stå i någon rimlig proportion till det anslagsbelopp, som enligt
förslaget skall utdelas av rådet.
Lärarrådet avstyrker därför det framlagda förslaget. Därest ett råd på
ifrågavarande område skall komma till stånd, erfordras enligt lärarrådets bestämda
uppfattning en förnyad utredning, varvid bör tagas under övervägande
antingen inrättande av ett råd av den beskaffenhet, som föreslagits av
professorerna Flodkvist och Lundegårdh, eller inrättandet av ett råd anknutet
till lantbruksakademien.
Inom lärarrådet har högskolans rektor, professorn R. Nilsson i ett särskilt
yttrande framhållit bland annat följande. Han hade såsom ledamot av utredningen
vid olika tillfällen framfört uppfattningar, vilka icke delats av utredningens
majoritet, men hade likväl icke ansett dessa skillnader i uppfattning vara
av så allvarlig art, att de tvingat honom att reservera sig mot utredningsmajoritetens
förslag. Han visste emellertid med bestämdhet att tanken att genom
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
25
inrättandet av forskningsrådet skapa någon överstyrelse för de olika forskningsorganen
inom jordbruksforskningen varit utredningen helt främmande.
Beträffande den kontroll som rådet skulle utöva över användningen av anvisade
medel, hade utredningen därmed avsett kontroll över sådana medel,
som av rådet ställts till vissa forskares förfogande för särskilda undersökningar.
Däremot skulle rådet icke yttra sig över de olika forskningsorganens anslagsäskanden.
Då emellertid icke endast lärarrådet utan även andra remissinstanser
funnit skäl föreligga att rikta allvarliga anmärkningar mot det i betänkandet
framlagda förslaget hade tydligen i betänkandet olyckliga formuleringar
kommit till användning, varigenom utredningens uppfattning blivit
felaktigt eller i varje fall oklart återgiven.
Veterinärhögskolans lärarkollegium har anfört följande.
Särskilt i vad utredningen uttalat om behovet av en bättre samorganisation
av forskningen till erhållande av största och bästa resultat av de vetenskapliga
arbetena och av de på dessas bedrivande nedlagda penningmedlen samt
örn behovet av större anslag av statsverket för forskningen inom jordbrukets
och med detta närstående områden vill kollegiet i princip på det livligaste
instämma, likaså uti den därav dragna slutsatsen, att det föreligger behov av
inrättande av ett forskningsråd som ett statens organ för handhavande av hithörande
frågor. Däremot har kollegiet icke blivit av den förebragta utredningen
övertygat, att för detta ändamål en fullt fristående institution bör tillskapas,
utan anser kollegiet, att ändamålet lika väl och med mindre kostnader
för statsverket kan ernås genom en viss utbyggnad av lantbruksakademiens
organisation.
Under hela den tid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
var en självständig, ej vid lantbrukshögskolan bunden institution,
sorterade den — ehuru med egen styrelse — under lantbruksakademien, vilken
sålunda då i realiteten hade förtroendet att utöva högsta ledningen av den
i statens regi bedrivna jordbruksforskningen. Kollegiet veterlig! har ingenting
förekommit, som diskvalificerat akademien för en sådan eller därmed likartad
uppgift. Akademien har, såväl före som efter centralanstaltens förflyttning,
med de begränsningar som föranletts av gällande stadgar, disponibla
arbetskrafter och till förfogande stående penningmedel efter bästa förmåga
verkat för just de ändamål, det föreslagna jordbruksrådet är avsett att tillgodose.
Kollegiet kan icke se något hinder för att inom akademien bildas ett jordbrukets
forskningsråd av tillräckligt många medlemmar för sakkunnig prövning
och annan handläggning av alla sådana frågor, som kommitterade velat
hänföra till det föreslagna självständiga forskningsrådet. Med en sådan anordning
skulle en avsevärd besparing i administrationskostnader för forskningsrådet
i förhållande till vad kommitterade föreslagit vara möjlig.
Inom kollegiet har skiljaktig mening uttalats av professorerna Palmgren,
Garlström och Lagerlöf, vilka förklarat sig visserligen icke ha något att
erinra mot all en intimare samarbetsform än den de sakkunniga föreslagit
på ena eller andra sältet skapades mellan elt självständigt forskningsråd och
lantbruksakademien men likväl ansett det olämpligt, alt rådet inkluderades
i lantbruksakademien eller någon av dess avdelningar, varav konsekvensen
med allt skäl kunde befaras bliva, alt rådet åtminstone delvis icke linge
ändamålsenlig sammansättning.
26
Kungl. Maj:ls proposition nr 62.
Lantbruksakademien, som funnit att det tilltänkta rådets arbetsuppgifter
redan fylldes eller kunde fyllas av akademien eller ock vore av sådan art,
att de enligt akademiens mening icke borde komma i fråga, har yttrat bland
annat följande.
Skulle det föreslagna organet upprättas inom eller i anslutning till lantbruksakademien,
behövde väl detta icke medföra hinder för att statsanslag
utginge för arvoden till ett visst antal ledamöter, resekostnader, ersättning åt
särskilda sakkunniga samt erforderlig förstärkning av lantbruksakademiens
kansli. Beträffande vidare utväljandet av nämnda ledamöter kan detta i
icke mindre grad ske med hänsyn till vederbörandes speciella lämplighet för
uppdraget vid en anslutning ‘ till akademien, än örn ett fristående organ
skulle upprättas.
Genom den utdelning av forskningsunderstöd, som sker från akademien,
kan denna i detta avseende redan sägas arbeta som ett forskningsråd. Under
de senaste fyra aren har enligt akademiens beslut till jordbruksforskningens
förfogande ställts ett belopp på tillhopa 148 500 kronor eller per år i medeltal
37 125 kronor. Antalet under ifrågavarande år i genomsnitt årligen understödda
forskare utgör cirka 20. Det torde icke råda tvivel om, att en anknytning
under lämpliga former av föreslagen verksamhet avseende utdelning
av forskningsunderstöd till motsvarande verksamhet inom akademien
skulle vara till gagn för den samfällda forskningen. Genom en dylik anslutning
till akademien skulle också lösandet av uppgiften alt följa understödd
forskning, varåt akademien givetvis ägnar ett icke obetydligt arbete, i hög grad
gynnäs. Akademien utgör genom sina sammankomster, avdelnings- och kommittésammanträden
ett naturligt forum för tankeutbyte, dryftande av nya
uppslag samt överenskommelser om samverkan i olika avseenden mellan
forskare. Verksamheten inom akademien befordrar också kontakten mellan
forskning och praktik och torde dessutom på ett värdefullt sätt möjliggöra
beaktandet av olika trakters skilda behov. Den direkta anknytningen mellan
den föreslagna verksamheten och akademiens tidskrifter är vidare av betvdelse.
Beaktas bör att akademien vid sidan av sin tidigare tidskrift från och
med 1945 utgiver en ny rent vetenskaplig tidskrift för internationell vetenskaplig
publik. Det föreslagna organet skulle vidare draga en icke obetydlig
nytta av den kontakt, som akademien uppehåller med olika forskningsinstitutioner
inom landet, ävensom av akademiens förbindelser utomlands.
Slutligen skulle beträffande litteraturtjänst och följandet av den teoretiska
och praktiska utvecklingen inom jordbruket ett onödigt och icke önskvärt
dubbelarbete undvikas genom en anslutning till akademien. Till ifrågavarande
verksamhets förfogande skulle sålunda genom en anslutning av denna till
lantbruksakademien omedelbart ställas en stor fond av erfarenhet på detta
speciella område, och för ändamålet särskilt lämpade hjälpmedel inom akademien
kunde direkt och i full utsträckning utnyttjas. Samtidigt som verksamheten
skulle öka i effektivitet, torde den icke oväsentligt kunna förbilligas.
Akademien kan följaktligen på intet sätt finna det motiverat, att det
tillämnade _ forskningsrådet upprättas såsom en fristående, direkt under
Kungl. Mart lydande institution. Det synes akademien vara bättre att utveckla
de organ, som redan finnas, än att skapa nya sådana för i stort sett
samma ändamål som avses med redan förefintliga organ. Skulle ytterligare
medel ställas till akademiens förfogande för att stöd ia forskningen, komme
akademien, som har kontakt med alla grenar av jordbruksforskningen, men.
det må betonas, icke driver forskning i egen regi, att få större möjlighet
att fylla denna uppgift än något annat organ. Då sålunda starka skäl tala
för den föreslagna verksamhetens anslutning till akademien, torde det vara
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
27
anledning att något närmare undersöka, under vilka former en sådan anslutning
skulle kunna ske. Härför kunna följande huvudalternativ tänkas.
1. Akademien får uppdraget att fungera som centralorgan för jordbruksforskningen
och i enlighet med Kungl. Maj :ts direktiv beträffande uppgiftens
omfattning själv besluta om densammas lösande.
2. Akademien får uppdraget att utse en kommitté eller ett råd, som skall
fungera som centralorgan för forskningen. Till detta delegeras ärenden rörande
ifrågavarande verksamhet med full beslutanderätt för rådet inom ramen
av dess befogenhet, vilken närmare regleras genom bestämmelser av
Kungl. Maj:t.
Akademien vill för sin del förorda en lösning i nära anslutning till alternativ
2. Härvid kunde tänkas, att det inom akademien fungerande forskningsrådet
bleve sammansatt av dels ledamöter, som valdes av akademien,
samt dels ett antal av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har framhållit
följande.
Styrelsen är ej övertygad om, att inrättandet av ett särskilt forskningsråd
är den rätta vägen för stödjandet av den vetenskapliga odlingen i vårt land.
I stället böra redan förefintliga vetenskapliga institutioner, universitet, högskolor
och andra inrättningar befordras i sin existens genom bättre arbetsmöjligheter.
De i betänkandet anförda arbetsuppgifterna för ett forskningsråd
på jordbrukets område kunna med fördel uppdragas åt lantbruksakademien.
Styrelsen vill även förorda, att uppgifterna rörande forskningsrådets
ställning som övervakande organ för jordbruksforskningen måtte revideras.
Styrelsen för Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som funnit det ytterst
tveksamt huruvida rådsverksamhet för jordbruksforskningens del är önskvärd
och påkallad har ansett något nytt centralorgan icke erforderligt utan
uttalat sig för en komplettring av lantbruksakademiens kapacitet och resurser
för handhavande av uppgifter, som böra tillkomma ett forskningsråd.
Styrelsen har vidare yttrat bland annat.
Förbättrat samarbete och bättre kontakt mellan olika forskningsorgan —
där det skulle brista i sådant avseende — är givetvis ett önskemål. Men för
sådant ändamål torde inrättande av ett nytt statligt centralorgan för jordbruksforskningen
knappast vara erforderligt. Lantbruksakademien och lantbrukshögskolan
synas vara lämpliga målsmän härför. Utredningen syftar
emellertid långt vidare då den talar om samordnande verksamhet. Härmed
avser nämligen utredningen — såsom kommentarerna giva vid handen — en
övervakande och dirigerande verksamhet av ganska obegränsad innebörd. Vi
bålla före, att en sådan anordning — hur välment den av utredningen än
må vara tänkt — skulle innebära ett högst olyckligt ingrepp i den vetenskapliga
forskningen, som icke under några omständigheter får ställas under
sådant målsmanskap som här ifrågasättes. Det är att befara, alt om en dylik
anordning genomfördes, forskningen i stället för alt vinna i effektivitet —
vilket anges som syftemålet — i stället skulle kunna förlora i kvalitet och
uppvisa sämre resultat, i synnerhet på längre sikt. Särskilt bar i detta sammanhang
framhållits, att onödigt dubbelarbete skulle undvikas. Enligt vår
bestämda mening har man bär att göra med ett slagord, som visserligen
klingar rätt bestickande, men som vid närmare granskning icke bar något
verklighetsunderlag, då det gäller den vetenskapliga verksamhet varom här
är fråga.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 62-
Dubbelarbete — eller rättare sagt parallellarbete — kan utgöra den avgörande
förutsättningen för att det eftersträvade målet överhuvud skall kunna
uppnås. Den ene forskaren lyckas, där den andre misslyckas eller i varje
fall når ett betydligt sämre resultat. På förhand kan man givetvis icke förutse
vilken av forskarna skall uppnå målet. Ett praktiskt exempel härpå lämnar
vår veteförädling, som av Weibullsholm och Svalöv bedrivits med väsentligen
samma mål. Det torde ej kunna förnekas, att, örn veteförädling
endast bedrivits av Svalöv, mycket stora värden gått förlorade för det svenska
jordbruket. Med det sagda avse vi givetvis icke, att det skulle vara likgiltigt
hur man fördelar forskningen och de medel som härutinnan stå till buds.
Det skulle kunna tänkas, rent teoretiskt, att ett oproportionellt stort antal
forskare komme att syssla med samma uppgift, men i praktiken torde man
ej behöva räkna med något sådant. Av det anförda torde framgå, att vi icke
kunna förorda den samordnande verksamhet, som forskningsrådet skulle
utöva. Vår grunduppfattning är alltså, att forskningen skall vara fri — värdet
av de resultat vartill den kommer skall däremot vara underkastat en opartisk,
effektiv försöksverksamhets dom.
Liknande synpunkter lia framförts av förvaltningsutskottet hos Uppsala
läns hushållningssällskap.
Ingenjörsvetenskapsakademien har yttrat följande.
Det vill synas som om de uppgifter utredningen anser böra påläggas det
föreslagna forskningsrådet på jordbrukets område, äro av betydligt större
omfattning än vad som kommer i fråga i avseende på det tekniska forskningsrådet.
Man måste fråga sig om ett på föreslaget sätt sammansatt arbetsorgan
kan mäkta fylla sådana uppgifter. Ledamöterna i rådet förutsättas
vara framstående män inom sina respektive arbetsområden, följaktligen mycket
upptagna. Härav följer att de icke kunna beräknas utföra utredningsarbete
av större omfång. I regel torde de icke hinna med mera än att vid
sammanträden avgiva sitt sakkunniga omdöme och råd. Ej heller ordföranden
kan tänkas ägna allt för mycket arbete åt ärendenas behandling mellan
rådets sammanträden. Rådets huvuduppgift torde i praktiken bliva att främja
forskningen, knappast att vaka över att denna över vitt skilda områden
spridda forskning blir komplett. Rådet bör visserligen kunna taga initiativ
till åstadkommande av viss forskning, men därvid torde det böra hänvända
sig till lämpligt forskningsorgan att taga upp saken och komma med förslag.
Inrättandet av forskningsråd av den typ, som inaugurerats i och med det
tekniska forskningsrådet torde vara att betrakta såsom ett administrativt
experiment. Med den »lätta konstruktion» som karakteriserar detta slags statsorgan
har man avsett att åt Kungl. Majit bereda tillgång till sakkunnig rådgivning
särskilt i fråga om användningen av statens anslagsmedel för forskning.
Men innan man går att pålägga ett sådant råd uppgifter av mera exekutiv
karaktär torde det vara skäl att först avvakta någon tids erfarenhet
av institutionens funktionerande. Vill man realisera ett så pass tungt program
som att skapa ett verkligt ledande organ på jordbruksforskningens område,
kan man kanske bliva tvungen att använda en »tyngre» typ av statligt organ
än det nu föreslagna.
Akademien får för sin del tillstyrka inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets
område i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag
men med viss begränsning av omfattningen i dess uppgift. Denna kunde formuleras
så att forskningsrådet har till uppgift att följa utvecklingen på jordbrakets
och angränsande områden och hålla kontakt med den forskning,
som därinom bedrives, samt stödja och främja sådan forskning som är erforderlig
för jordbruksnäringens fortsatta framåtskridande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
29
Till vad sålunda föreslagits har statens tekniska forskningsråd anslutit sig.
För inrättande av ett centralorgan för jordbruksforskningen inom eller i
anslutning till lantbruksakademien ha vidare uttalat sig domänstyrelsen, förvaltningsutskotten
lios Stockholms läns och stads, Jönköpings, Gotlands,
Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens luns samt Kalmar
läns södra hushållningssällskap, statens växt sky dd sanstalt, statens veterinärmedicinska
anstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt samt Sveriges lantbruksförbund.
Sveriges utsädesförening har yttrat bland annat följande.
Föreningen ansluter sig till uppfattningen, att jordbrukets forskningsorganisation
kräver en översyn. Samtidigt må emellertid framhållas vikten av
att denna översyn ej leder till långt gående centraliseringsåtgärder, vilka
sannolikt snarare skulle minska än öka forskningens effektivitet. Av samma
skäl synes det också angeläget, att det blivande forskningsrådets befogenhet
begränsas till att framlägga förslag till i nämnda avseende lämpliga
åtgärder. Föreningen vill livligt förorda, att det föreslagna rådet kommer till
stånd. De angivna skälen för att rådet icke anslules till någon förut förefintlig
institution, närmast lantbruksakademien, utan blir en fristående statlig
organisation, synas övertygande.
Rådets uppgift att avgiva yttrande rörande organisationen av forskningsverksamhet
på jordbrukets område och i frågor rörande statsanslag och statsbidrag
till sådan verksamhet måste starkt begränsas. I motsatt fall skulle
rådet tendera att bliva ett ämbetsverk vid sidan örn lantbruksstyrelsen. Forskningsrådets
främsta uppgift måste bliva att stödja nya initiativ inom jordbruksforskningen.
Den granskande uppgift, som enligt utredningsmännen
även bör tillkomma rådet, bör komma i andra hand, då den alltför lätt kan
leda till sådana slitningar, som närmast skulle motverka syftet med rådets
inrättande. Vad beträffar den direkta kontrollen över användningen av utdelade
anslag synes denna välbefogad, då anslagen utgå till enskilda personer
och företag. Utsädesföreningen förutsätter emellertid, att örn anslaget tilldelas
den hel- eller halvslatliga institution inom landet, som kan anses besitta
den främsta sakkunskapen på området, någon kontrollant eller kurator
från annan institution icke tillsättes.
Jordbrukstekniska föreningen har som sin mening uttalat, bland annat, att
det föreslagna forskningsrådet skulle få en viktig uppgift i att medverka till
ökad samverkan i forskningen samt funnit rådets organisation och arbetssätt
ändamålsenliga. Emellertid har föreningen uttalat farhågor för att enskilda
personers och institutioners arbetsglädje och initiativkraft komme att bliva
lidande, örn de bleve bundna av i detalj gående granskning från forskningsrådets
sida.
Svenska lantarbetsgivareföreningen har yttrat, bland annat, följande.
Forskningsrådet får i sin hand påtryckningsmedel mot den forskare eller
den forskningsanstalt, som icke är sysselsatt med enligt rådets mening lämpliga
och nyttiga forskningar. Visserligen skulle enligt förslaget rådet endast
få till uppgift att kontrollera vissa mindre statsbidrags användning, men man
kan ej helt bortse från risken att rådet efter hand tillägnar sig det huvudsakliga
inflytandet på utgivandet av sådana medel, som staten ställer till forskningens
förfogande. 1 egenskap av remissinstans kommer rådet nämligen att
kunna öva sådan påverkan på medelsfördelningen i stort att dess ställning
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
nära nog skulle kunna jämställas med en beslutande myndighets. Häri ligger
en fara. Det kan begäras av rådet att dess arbete fullgöres med takt och urskilning,
men det kan icke begäras av rådet, att dess medlemmar skola veta,
vilken forskare, som i det långa loppet kommer att betyda mest. Faran är
därför att en forskare, som sysselsätter sig med grundforskning efter nya och
därför icke allmänt godtagna linjer, skall av rådet bedömas som en forskare,
vilken svävar ut i det blå, med därav följande ekonomiska konsekvenser för
ifrågavarande forskare. Såsom utredningen påpekat kan i fråga om jordbruksforskningen
grund- och målforskning ej åtskiljas. Den, som huvudsakligen
ägnar sig åt målforskning, plägar ofta framstå som den nyttigaste, under
det att den, som i stället ägnar sig huvudsakligen åt grundforskning, vanligen
anses äga mindre betydelse för den praktiska utvecklingen. Det måste
stöta på oöverstigliga svårigheter för ett forskningsråd att rätt värdesätta
olika forskares arbete och försvara sin inställning gentemot det praktiska
livets män.
Föreningen vill tillstyrka förslaget, i vad detta avser tillskapandet av ett
rådgivande och samordnande organ, medan föreningen däremot i vad förslaget
avser att skänka rådet kontrollerande befogenhet anser att man bör
gå fram med större försiktighet än som utredningens förslag innebär.
I fråga örn forskningsrådets verksamhetsområde innehålla
yttrandena i huvudsak följande.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt
huruvida en statens lagringsforskningskommitté kan anses erforderlig, om ett
jordbrukets forskningsråd inrättas. Enligt utskottets mening syntes lagringsforskningskommitténs
uppgifter kunna fullgöras av jordbrukets forskningsråd
och statens tekniska forskningsråd i samarbete.
Ett uttalande i samma riktning har gjorts av Riksförbundet landsbygdens
folk.
Tekniska högskolans lärarkollegium har föreslagit, att forskningsrådets intresseområde
utvidgas till att inbegripa även fastighetstekniken och att i rådet
beredes plats även för denna forskningsgren.
Svenska vall- och mosskulturföreningen har likaledes — under framhållande
att forskningsverksamheten på fastighetsbildningens område vore en
mycket angelägen uppgift, som hittills varit föga tillgodosedd i vårt land —
ifrågasatt att anknyta denna forskning till forskningsrådet.
Beträffande forskningsrådets storlek och sammansättning
har från några håll uttalats annan mening än den som kommit till uttryck i
betänkandet.
Ingenjörsvetenskapsakademien, som ifrågasatt örn icke det föreslagna rådet
bleve väl stort och dess arbete tungrott, har uttalat följande.
Hur stor kretsen än göres, kunna specialister från alla berörda områden
ändå ej rymmas därinom, och man måste alltid räkna med att rådet för
olika ärendens utredning anlitar eller tillkallar särskilda sakkunniga. Sådana
stå i rikt mått till buds inom lantbruksakademiens krets, med vilken institution
rådet bör ha intimt samarbete. Det väsentliga torde därför vara att
i jordbrukets forskningsråd skapa ett lättrörligt, beslutkraftigt organ, vars ledamöter
äga god överblick, sunt omdöme och öppet sinne för nyheter och framsteg
på skilda områden. Antalet ledamöter kan då lämpligen begränsas till
7 å 8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
31
Uttalanden i samma riktning ha gjorts av Uppsala, Östergötlands och
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt, statens tekniska forskningsråd och jordbrukstekniska
föreningen.
Å andra sidan ha önskemål uttalats, att i rådet berudes plats för representanter
för ytterligare vissa myndigheter och forskningsgrenar. Uppfattningen
att lantbruksstyrelsen bör vara representerad har uttalats förutom av styrelsen
själv jämväl av Kristianstads och Västernorrlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Den agronomiska hydrotekniken bör enligt uttalande
av Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vara företrädd.
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,
att även lantbrukshögskolan skall vara företrädd. Medicinsk och hygienisk
sakkunskap bör bliva representerad i rådet enligt uttalande av statens
institut för folkhälsan. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader
har framhållit vikten av att även byggnadsforskningen blir företrädd. Vidare
har insättandet i rådet av flera representanter för del praktiska jordbruket
påyrkats av Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Lantbrukshögskolans
lärarråd har förklarat sig icke kunna godtaga förslaget om rådets
sammansättning, enär någon garanti icke funnes för att de institutioner, som
bedriva forskning på jordbrukets område, bleve representerade på ett tillfredsställande
sätt.
Förslaget rörande lagringsforskningens ordnande.
Det förslag, som av utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningens
ordnande avgivits örn inrättande av en statens lagringsforskningskommitté,
innebär i huvudsak följande. Av Kungl. Majit skall tillsättas en
kommitté, benämnd lagringsforskningskommittén, med uppgift dels att samordna
och systematisera den forskning rörande lagring av livsmedel och
andra jordbruksprodukter, som redan bedrives, och dels att organisera och
med anlitande av befintliga forskningsorgan bedriva därutöver erforderlig
forskning på området. Kommittén föreslås skola bestå av en ordförande och
14 andra ledamöter. Kostnaderna för kommitténs verksamhet ha beräknats
till 30 000 kronor årligen. Därjämte har föreslagits att ett reservationsanslag
av 100 000 kronor skulle ställas till förfogande för den av kommittén bedrivna
forskningsverksamheten.
Utredningen, som till en början i sitt betänkande upptagit till övervägande
frågan om möjlighet nu förelåge att fristående lösa problemet om lagringsforskningens
organisation, har därom uttalat, att utredningen ansett sig
kunna framföra sitt förslag utan att avvakta vare sig färdigställande av förslaget
till ett institut för konserveringsforskning i Göteborg eller det ävenledes
på utredningsstadiet varande förslaget till ett institut för annan livsmedelsforskning
vid tekniska högskolan i Stockholm. En fristående lösning
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
har ansetts påkallad av att lagringsforskning borde igångsättas snarast möjligt
och kunde bedrivas i betydande omfattning med tillhjälp av redan befintliga
resurser.
I motiveringen till sina förslag har utredningen därefter behandlat de
forskningsuppgifter som föreligga beträffande lagring av livsmedel och
råvaror. I detta hänseende har utredningen åberopat ett flertal promemorior
rörande de skilda forskningsområdena, vilka promemorior utarbetats av de
särskilda sakkunniga eller utomstående fackmän. I dessa promemorior har
närmare redogjorts för de forskningsuppgifter, som äro för handen i fråga
örn lagringen av spannmål, mejeri- och slakteriprodukter, ägg, fisk, frukt,
köksväxter och rotfrukter m. m. ävensom beträffande emballering av hermetiskt
konserverade livsmedel.
Utredningen har beträffande behovet av ökad forskningsverksamhet
framhållit i huvudsak följande.
Rådande förhållanden, som föranlett extraordinära statliga och enskilda
åtgärder för lagring av livsmedel, giva de mest uppenbara bevis för att god
kunskap örn säkra metoder för lagring av alla slag av livsmedel är av synnerligen
stor betydelse både för det allmänna och den enskilde. Livsmedelskommissionen
har också i ett av kommissionen avgivet yttrande framhållit
att inom kommissionen verkställda preliminära beräkningar utvisade att
kostnaderna under år 1941 för värdeminskning och svinn å de med statligt
stöd lagrade smör-, kött- och fläskpartierna sannolikt överstigit en miljon
kronor. Kommissionen vore medveten örn att de metoder för lagring i fryshus,
som nu tillämpades inom landet, icke vore fullt tillfredsställande. I
vissa fall hade livsmedelskommissionen genom att låta tjänstemän hos kommissionen
eller andra personer utomlands undersöka olika lagringsmetoder
lyckats tillgodogöra sig erfarenheter på området. I regel vore man dock i de
flesta länder obenägen att lämna upplysningar angående här ifrågavarande
förhållanden.
Enligt utredningens uppfattning är det dock ej endast under krisförhållanden,
som lagringsfrågan är av betydelse. Jordbruksproduktionens starkt
säsongbetonade karaktär gör lagringsproblemet till en fråga av stor vikt
även under normala tider. Det har under sammanträdena med de sakkunniga
omvittnats, att för närvarande mycket stora lagringsförluster uppstå
vid lagring av potatis och andra rotfrukter, äpplen och liknande, förluster
som kunna räknas i miljoner kronor per år. För lantbrukets och trädgårdsodlingens
del vore det ett mycket viktigt spörsmål att lösa frågan om lagring
av vattenhaltiga produkter. Det har framhållits, att det både för producenten
och konsumenten vöre eftersträvansvärt att frigöra sig från konservering
och i stället söka lagra livsmedel i friskt tillstånd.
Utredningen har i fråga om lagringsforskningens organisation
uttalat den uppfattningen, att lagringsforskningen tillhör så många
skiftande och olikartade områden, att forskningen icke lämpligen bör, åtminstone
för närvarande, sammanföras i ett institut. Detta syntes utredningen
vara dess viktigare som åtskilliga forskningsmöjligheter redan funnes
på olika håll och dessa i första hand borde utnyttjas samt eventuellt kompletteras.
Ett ytterligare skäl härför vore det förhållandet, att försöksverksamheten
på detta område i betydande utsträckning borde utföras i stor skala,
exempelvis genom undersökningar av pågående lagring i större lagerhus.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 62.
33
För sådana undersökningar erfordrades främst ett samarbetsorgan. Utredningen
har därför ansett att en särskild kommitté borde tillsättas för att
verka såsom ett sådant organ.
Utredningen har i fråga om la g ringsforsknings kommitténs
arbetsuppgifter gjort följande uttalande.
I sammanfattad form skulle kommitténs arbetsuppgifter vara att följa och
främja forskningen beträffande jordbrukets och fiskets livsmedels- och råvarulagring,
söka ordna god samverkan med och mellan olika intressenter i
forskningsverksamheten samt åvägabringa systematisering av denna verksamhet,
att taga initiativ till och låta verkställa undersökningar rörande lagringsproblem
och därvid i mån av behov hos vederbörande myndighet göra
framställningar örn statsanslag eller statsbidrag, att på lagringsforskningens
område föranstalta örn systematiskt samlande och bearbetande av kunskapsmaterial
samt vidtaga erforderliga åtgärder för materialets bekantgörande och
nyttiggörande. I begreppet lagring inlägges såväl själva det lagringstekniska
förfarandet som också konstruktion av byggnader och utrustning för lagring.
Kommitténs närmaste uppgift skulle bliva att göra en ingående inventering
av den forskning och de andra undersökningar, som för närvarande försiggå
beträffande lagring i första hand inom landet, men såvitt möjligt även i utlandet.
Samtidigt måste kommittén skaffa sig upplysning om de resurser för
forskning på ifrågavarande område inom landet, vilka för närvarande finnas.
Sedan kommittén sålunda skaffat sig överblick över läget bör program
uppgöras över de uppgifter, som anses viktigast och närmast böra angripas.
Det är ej meningen, att kommittén — åtminstone ej tillsvidare —- skall arbeta
med egna, i kommitténs tjänst anställda forskare utan skola forskningsuppgifterna
dirigeras till redan befintliga forskningsinstitutioner (laboratorier)
eller till enskilda forskare.
Vid sidan av denna forskning enligt av kommittén uppgjort program bör
också — i den mån medel stå till förfogande — anslag till lagringsforskning
kunna lämnas till forskare efter ansökan, som ingivits till kommittén och
där prövats.
Med hänsyn till läget på detta forskningsfält, som ännu är ganska obearbetat,
torde dock den största effekten uppnås vid forskning efter program,
uppgjort av kommittén.
En synnerligen viktig uppgift är därvid att uppgöra programmet för forskningsverksamheten,
dels kommitténs totalprogram för det närmaste året eller
åren, och dels delprogram för varje uppgift.
Totalprogrammets uppgörande måste tillkomma kommittén i dess helhet.
Delprogrammen fordra specialkunskaper och för deras uppgörande fordras
oftast specialister. Det lämpliga förfarandet vid uppgörande av ett delprogram
kan skifta. I enklaste fall kan det uppgöras av någon ledamot av kommittén,
i regel efter samråd med det organ eller den forskare, som närmast
skall lia hand örn uppgiften.
Mången gång kan det vara lämpligt att för viss fråga tillsätta ett forskningsutskott,
som ej endast upprättar programmet utan även sedan följer
forskningens eller undersökningens gång. Till ledamot i sådant utskott kunna
utses personer såväl inom som utanför lagringsforskningskommittén. Andra
alternativ beträffande ledningen av forskningsverksamheten äro också tänkbara.
Sedan delprogrammen utformats böra de fastställas av kommittén i dess
helhet. Mellan kommittén och den utförande forskaren eller forskningsorganet
bitr träffas avtal enligt uppgjorda normer.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 62.
.‘i
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Forskningens utförande och förlopp följas genom rapporter. Dessutom kan
det vara lämpligt att utse någon av kommitténs ledamöter eller ett utskott
att såsom kurator följa forskningens gång och programmets fullföljande.
Om forskningsverksamhet helt eller till stor del bekostas med andra medel
än statsmedel, torde det vara lämpligt att ett forskningsutskott tillsättes
med representanter för såväl kommittén för lagringsforskning som de utomstående
bidragsgivarna.
Beträffande ett forskningsutskotts respektive en kurators verksamhet bör
gälla, att denna bör inskränkas till att i samråd med forskaren eller det direkt
forskande organet draga upp riktlinjerna för arbetet inom en bestämd
ekonomisk ram samt i enlighet med det upprättade avtalet följa arbetets gång
dels genom de till sekreteraren ingivna rapporterna och dels genom direkt
kontakt med forskaren. Utskottet respektive kuratorn bör därvid ej ingripa
dirigerande, annat än då arbetsprogrammet behöver omläggas eller den ekonomiska
ramen blivit sprängd och fråga uppkommit om anskaffning av ytterligare
medel. Forskningsutskottet bör också medverka vid granskningen
och nyttiggörandet av resultaten.
Med forskare eller forskningsorgan, som på eget initiativ efter ansökan
driver forskning med stöd av kommittén för lagringsforskning, bör ävenledes
träffas avtal och verksamheten följas på analogt sätt genom arbetsutskottet
och sekreteraren eller genom särskilt utskott eller kurator.
Utredningen har vidare upprättat plan över arbetsuppgifternas
förd el ning på kommittén och dess arbetsorgan.
Vad angår sammansättningen av statens lagringsforskningskommitté
ha de särskilda sakkunniga utarbetat en promemoria
i denna fråga. I denna promemoria ha de sakkunniga uttalat, att kommittén
borde vara sammansatt av representanter dels för den vetenskapliga forskningen
och dels för det praktiska jordbruket och näringslivet. Beträffande
kommitténs sammansättning ha de sakkunniga vidare yttrat följande.
Den vetenskapliga delen av kommittén bör med hänsyn till kommitténs
arbetsuppgifter, vilka huvudsakligen torde komma att röra vetenskapliga
spörsmål, få en så allsidig sammansättning som möjligt. De produkter, som
äro föremål för lagring, härstamma huvudsakligen från jordbruket och dess
binäringar samt från fisket. Erfarenhetsmässigt vet man, att lagringsbetingelserna
för lantbrukets produkter ofta ha ett visst samband med de förhållanden,
under vilka dessa produkter producerats. Det synes lämpligt, att den
statliga institution, som närmast sysslar med grundforskning på lantbrukets
område samt med praktiska frågor rörande jordbrukets produktionsförhållanden,
blir representerad i kommittén. Lantbrukshögskolans styrelse bör
därför föreslå två ledamöter i kommittén, av vilka den ene representerar
grundforskning, och den andre praktisk försöksverksamhet.
Dessutom bör i kommittén ingå ett antal vetenskapligt utbildade personer,
som äro att betrakta som specialister på de olika jordbruksprodukternas
lagringsförhållanden. Vad först mejeri- och trädgårdsprodukter angår må
erinras örn att vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finnas
statliga försöksanstalter för mejerinäringen och trädgårdsskötseln, nämligen
statens mejeriförsök och statens trädgårdsförsök. Till dessa två institutioner
äro knutna vetenskapsmän, som torde få betraktas som specialister på lagringsfrågor
rörande mejeri-, respektive trädgårdsprodukter. Styrelsen för
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut bör därför föreslå två ledamöter
av kommittén, av vilka den ene bör vara specialist på mejeriprodukternas
och den andre på trädgårdsprodukternas lagring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
35
I fråga om lagringen av cerealier eller produkter därav torde ingen statlig
motsvarighet finnas till de båda ovan nämnda institutionerna. Däremot finnes
en statsunderstödd institution — Sveriges utsädesförening i Svalöv —
inom vilken institution forskningsarbete bedrivits rörande lagring av icke
blott spannmål utan även mjöl och andra spannmålsprodukter. Det synes
lämpligt, att utsädesföreningens styrelse föreslår en ledamot i kommittén.
Inom landet finnes för närvarande endast ett fåtal institutioner, som syssla
med forskning rörande speciellt lagring av slaktprodukter. Av dessa torde i
första band Sveriges slakteriförbunds centrallaboratorium i Stockholm böra
bliva representerat, varför slakteriförbundets styrelse synes böra föreslå en
ledamot av kommittén.
Inom kommittén bör finnas en sakkunnig på fisklagringens område. Denne
torde böra föreslås av lantbruksstyrelsen, som inom sin fiskeribyrå förfogar
över erforderlig sakkunskap på området.
Det hade givetvis varit önskvärt, att specialister såväl på fryshuslagringens
som konservfabrikationens områden kunnat beredas plats i kommittén. De
sakkunniga, som förutsätta, att ett särskilt institut för konserveringsforskning
kommer till stånd, finna emellertid lämpligare, att det blivande institutets
styrelse beredes tillfälle att föreslå en ledamot av kommittén, varigenom behovet
av sakkunskap på här berörda områden sannolikt skulle komma att
bliva tillgodosett, samtidigt som nödig kontakt med det planerade institutet
skulle erhållas, utan att kommittén på grund härav behöver svälla ut alltför
mycket.
För erhållande av nödig kontakt mellan kommittén och statens tekniska
forskningsråd synes det av behovet påkallat att utöka kommittén med en representant,
föreslagen av detta forskningsråd. Däremot torde det icke vara
behövligt att utöka kommittén med en särskild representant för det planerade
jordbrukets forskningsråd, enär säkerligen en eller flera av kommitténs ledamöter
— under förutsättning att kommitténs sammansättning i huvudsak
kommer att överensstämma med den här föreslagna — i allt fall komma att
ingå jämväl i detta forskningsråd.
Kommitténs vetenskapliga del skulle sålunda komma att utgöras av följande
9 ledamöter, utsedda två ledamöter efter förslag av styrelsen för lantbrukshögskolan;
två efter förslag av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut; en efter förslag av styrelsen för Sveriges utsädesförening;
en efter förslag av styrelsen för Sveriges slakteriförbund; en efter förslag
av lantbruksstyrelsen; en efter förslag av styrelsen för det planerade institutet
för konserveringsforskning; och en efter förslag av statens tekniska
forskningsråd.
Den praktiska delen av kommittén bör bestå av representanter för av kommitténs
verksamhet berörda näringsgrenar samt en ordförande. Det torde av
praktiska skäl icke låta sig göra att i kommittén insätta representanter för
konservindustriens och jordbruksnäringens alla grenar, ty i sådant fall skulle
kommittén komma att svälla ut alltför mycket. Tillfredsställande representation
för industrien och jordbruket synes dock kunna erhållas genom att en
var av de olika företagsgrupperna på detta område beredes tillfälle att föreslå
en representant. Såsom riksorganisation för producentkooperativ verksamhet
torde Sveriges lantbruksförbund kunna betraktas. Delias styrelse bör därför
föreslå en ledamot. Likaså bör Kooperativa förbundet i sin egenskap av riksorganisation
för den konsument-kooperativa konservindustrien genom sin styrelse
föreslå en representant. Slutligen bör Sveriges industriförbund såsom
riksorganisation för den enskilda industrien beredas samma möjlighet.
Då den statliga lagringsvcrksambeten, som pågått sedan år 1934, med åren
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
tagit en allt större omfattning — under år 1943 uppgick sålunda enbart den i
statens livsmedelskommissions regi i fryshus inlagrade myckenheten kött,
fläsk och smör till i runt tal 35 miljoner kilogram, representerande ett värde
av omkring 130 miljoner kronor — hade det givetvis varit önskvärt att det organ
som handhar denna verksamhet blivit representerat i kommittén, särskilt
som sådan verksamhet, såvitt nu kan bedömas, torde komma att bedrivas
även sedan normala förhållanden åter inträtt. Med hänsyn till angelägenheten
av att antalet ledamöter i kommittén i görligaste mån begränsas synes någon
speciell representant i detta fall dock icke böra ingå i kommittén.
Förutom här förut angivna ledamöter synes böra utses ytterligare en att i
egenskap av ordförande leda kommitténs arbete. Den praktiska delen av
kommittén skulle följaktligen komma att bestå av följande fyra ledamöter,
nämligen: ordföranden; en ledamot utsedd efter förslag av Sveriges lantbruksförbund;
en ledamot, utsedd efter förslag av Kooperativa förbundet;
samt en ledamot, utsedd efter förslag av Sveriges industriförbund.
Enligt vad utredningen anfört i sitt förslag har frågan om lagringsforskningskommitténs
sammansättning underställts utredningen rörande inrättandet
av ett jordbrukstekniskt forskningsråd, som därvid framhållit, att den
sakkunnige ledamoten rörande lagring av mejeriprodukter borde föreslås
av styrelsen för Svenska mejeriernas riksförening, och att Sveriges lantbruksförbund
borde berättigas att föreslå två ledamöter, varav minst en skulle vara
jordbrukare. Såsom motivering för denna ökning av den praktiska delen av
kommittén har anförts, att den enskilde jordbrukaren hade många lagringsproblem,
som måste tagas i beaktande av forskningen, och att det vore den enskilde
jordbrukaren, som skulle i sitt företag pröva och tillgodogöra en stor
del av forskningens resultat. Vidare har utredningen rörande inrättandet av
ett jordbrukstekniskt forskningsråd föreslagit, att kommitténs vetenskapliga
del utökades med ytterligare en ledamot, föreslagen av styrelsen för veterinärhögskolan.
Genom denne ledamot skulle styrelsen erhålla kontakt med forskningen
vid denna högskola, vilken i flera avseenden ägde samband med forskningen
angående lagring av animaliska livsmedel. Vid sistnämnda forskning
måste exempelvis hänsyn tagas till råvarans hygieniska egenskaper och undersökningar
behövde utföras angående olika lagringsmetoders inverkan på
resistensen hos patogena bakterier.
Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har
för egen del förklarat sig godtaga det förslag till lagringsforskningskommitténs
sammansättning, som uppgjorts av de särskilda sakkunniga, med de
mindre ändringar, som förordats av utredningen rörande inrättandet av ett
jordbrukstekniskt forskningsråd. Kommittén borde således bestå av ordförande
samt 14 andra ledamöter. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande har vidare anfört i nu förevarande hänseende.
Det kan synas, som om kommittén på detta sätt bleve väl stor, men detta
har av de särskilda sakkunniga motiverats med betydelsen av en kontinuerlig
kontakt mellan representanter för olika berörda delfält av forskningsområdet.
Hela kommittén torde dock ej behöva i plenum behandla andra än vissa i det
följande angivna viktigare frågor. För befattningen med det administrativa
och verkställande arbetet samt därtill hörande löpande göromål kan lämp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
37
ligen utses ett arbetsutskott, bestående av ordföranden och tre ledamöter, varjämte
måste finnas en sekreterare med biträde. Arbetsutskottet bör äga befogenhet
att i förekommande fall till sina sammanträden inkalla en eller flera
av kommitténs övriga ledamöter.
Under förutsättning att ett jordbrukets forskningsråd kommer att inrättas,
blir det av vikt att en nära kontakt erhålles med detta forskningsråd. Detta
kan förslagsvis ordnas genom att samma person utses till ordförande både i
kommittén för lagringsforskning och i jordbrukets forskningsråd eller alternativt
genom att ordföranden i kommittén för lagringsforskning beredes plats
i forskningsrådets arbetsutskott.
Ledamöterna i kommittén böra förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag av
de organ, som ovan angivits. Kungl. Maj :t kan därvid, örn så anses önskvärt,
begära förslag på flera, exempelvis tre, personer till varje ledamotsplats för
att ha ett större antal förslag att välja på. Ordföranden bör besitta ingående
kännedom om vårt lands livsmedelsförsörjning, god förståelse för forskningens
betydelse, initiativkraft och administrativ erfarenhet. Förordnandet för
ordföranden och övriga ledamöter bör avse viss tid, förslagsvis tre år.
Utredningen har rörande kostnaderna för en systematiserad
lagringsforskning uttalat följande.
Det torde förhålla sig så, att åtskilligt av det arbete, som erfordras för en
systematiserad lagringsforskning, kan med relativt små extrakostnader ske
vid redan befintliga vetenskapliga laboratorier eller institutioner. När det i
Göteborg planerade konserveringsforskningsinstitutet, vars inrättande förordas
av bland annat de särskilda sakkunniga för lagringsforskning, tillkommit,
får man i detta ett utmärkt instrument för genomarbetande av till
lagringsforskningen hörande detaljproblem.
Lagringsforskning synes därför kunna igångsättas och bedrivas för — i
jämförelse med de stora värden det här gäller — blygsamma kostnader, vilka
utgöras dels av kostnader för kommitténs administrativa och dirigerande
verksamhet, dels kostnader för forskningens utförande.
Kostnaderna för kommittén ha av de särskilda sakkunniga beräknats enligt
följande grunder.
Ledamöterna böra ha ett arvode av 20 kronor per sammanträde. Ordföranden,
som torde få ägna sig åt kommittén i ej ringa utsträckning, bör därutöver
tillerkännas ett årsarvode av 1 200 kronor och varje ledamot av arbetsutskottet
av samma skäl 600 kronor. För resor till sammanträden och i
kommitténs tjänst skulle till såväl ordföranden som ledamöterna utgå ersättning
enligt klass I B allmänna resereglementet. Grunderna för resekostnadsersättning
åt sekreteraren torde kunna bestämmas med hänsynstagande jämväl
till vederbörande befattningshavares tjänsteställning för hans verksamhet
i övrigt. Enligt dessa grunder beräknas kommitténs administrationskostnader
bliva:
Årsarvode till ordföranden ............................ kronor 1 200
Årsarvoden till arbetsutskottets övriga ledamöter ........ » 1 800
Dagarvoden och andra ersättningar till ledamöter ........ » 4 000
Arvode till sekreteraren ................................ » 6 000
Arvode till bokföringskunnigt kanslibiträde .............. » 4 800
Resekostnader för ledamöter och sekreterare .............. » 6 000
Lokalhyra ............................................ » 3 000
Expenser ............................................ » 3 200
Summa kronor 30 000.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Kostnaderna för tillfälliga forskningsutskott, respektive kuratorer, varom
talats i det föregående, synas böra föras på nedannämnda forskningsanslag.
Kostnaderna för forskningsverksamheten skulle beträffande den av kommittén
dirigerade forskningen komma att bestå av erforderliga anslag till de
organ, som åtaga sig uppdrag med forskning, för materiel, arbetskraft, eventuellt
litteratur och andra extra anordningar. Kommittén bör även i begränsad
utsträckning kunna lämna bidrag till forskare, som komma med egna värdefulla
uppslag. Det är svårt att beräkna den erforderliga storleken av ett dylikt
anslag, men utredningen har efter övervägande av föreliggande omständigheter
ansett att ett reservationsanslag av 100 000 kronor borde ställas till disposition
under första året för att möjliggöra tillfredsställande av de mest
trängande forskningsbehoven.
I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att det borde bestämmas
att beslut om statsbidrag till forskningsuppgift ej finge överklagas.
Såsom motivering härför har utredningen anfört att med hänsyn till erfarenheterna
ett överklagande kunde befaras ofta komma att ske och att den
osäkerhet, som därav skulle vållas, skulle bliva till stor olägenhet. Det syntes
även onödigt att betunga Kungl. Maj:t när så stor sakkunskap stöde bakom
beslutet.
Yttranden över förslaget rörande lagringsforskningens ordnande.
Förslaget rörande organiserandet och stödjandet av lagringsforskningen
har i de inkomna yttrandena vunnit allmän anslutning och i åtskilliga fall
blivit föremål för livlig tillstyrkan. Statskontoret har emellertid avstyrkt förslaget,
vilket bland annat uppfattats som ett led i en icke önskvärd uppspaltning
och klyvning av det vetenskapliga forskningsarbetet. Även Kooperativa
förbundet har i första hand ställt sig avvisande till förslaget om en
fristående lagringsforskningskommitté. Sålunda har förbundet framhållit,
att kostnaderna för kommitténs administration bleve alltför höga och att
ledningen av lagringsforskningen därför i stället lämpligen borde överlämnas
till någon redan befintlig statlig organisation. Förbundet har därjämte
påpekat vikten av god kontakt med forskningen i utlandet. Ett annat uttalande
i denna riktning har gjorts av professorn E. M. P. Widmark. I övrigt
ha i ett flertal yttranden framställts vissa önskemål med avseende på lagringsforskningskommitténs
sammansättning.
Tekniska högskolans lärarkollegium har åberopat ett av av delning skollegiet
för avdelningen för kemi och kemisk teknologi avgivet utlåtande, vari
anförts i huvudsak följande.
Avdelningskollegiet vill livligt tillstyrka inrättandet av den föreslagna lagringsforskningskommittén.
Genom undersökningar, som utförts av utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande och av 1940
års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, har visats nödvändigheten
av att forskningsresurserna på det livsmedelstekniska området.väsentligt
utbyggas. En dylik utbyggnad har därvid förutsatts ske även beträffande
de grundvetenskaper, på vilka nyssnämnda forskning främst bygger, nämligen
biokemien och mikrobiologien. Man torde kunna hävda, att den grundläggande,
industriellt betonade forskningen inom mikrobiologien, den tek
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
39
niska biokemien och den allmänna livsmedelskemien lämpligen bör koncentreras
till tekniska högskolan. Högskolan skulle, därest förslaget om utbyggnad
av institutionerna för livsmedelskemi och teknisk biokemi enligt
avdelningskollegiets för kemi och kemisk teknologi förut framlagda förslag
förverkligas, få ett ändamålsenligt organ för denna forskning. Samtidigt ordnas
härigenom utbildning av forskare i de för livsmedelstekniken grundläggande
vetenskapsgrenarna. Dessa forskare kunna sedan specialisera sig på
olika problem inom den livsmedelstekniska forskningen. Exempelvis kan
specialutbildningen beträffande konserveringsproblem förläggas till det föreslagna
konserveringsinstitutet i Göteborg och beträffande en del andra livsmedelstekniska
specialproblem till någon av de ovan nämnda institutionerna
vid tekniska högskolan.
Den grundläggande, agronomiskt betonade forskningen rörande livsmedelsindustriens
råvarufrågor skulle lämpligen kunna förläggas till lantbrukshögskolan
samt till med denna högskola samarbetande institutioner.
Det planerade konserveringsinstitutet i Göteborg skulle komma att bearbeta
sådana tekniska specialfrågor och allmänna forskningsfrågor på livsmedelsområdet,
som sammanhänga med olika tekniska konserveringsmetoder.
Då samtliga forskningsinstitutioner, som ha att syssla med livsmedelstek -niska frågor, i sitt arbete måste komma i mer eller mindre direkt beröring
med problemet att lagra livsmedel, synes det synnerligen önskvärt, att forskningsarbetena
på det lagringstekniska området samordnas och systematiseras
genom inrättandet av en statens kommitté för lagringsforskning.
Med hänsyn till det forskningsarbete på det livsmedelskemiska området,
som redan bedrives vid tekniska högskolan och som troligen i väsentligt utökad
omfattning kommer att bedrivas därstädes i fortsättningen, samt då
forskningen på livsmedelslagringens område i avsevärd omfattning kommer
att stödja sig på grundforskning inom mikrobiologi och biokemi, vill avdelningskollegiet
föreslå, att kommittén för lagringsforskning utökas med en
ledamot, utsedd efter förslag av styrelsen för tekniska högskolan.
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har anfört bland annat följande.
Styrelsen tillstyrker utredningens förslag, att utan avvaktande av förslaget
till organisation av livsmedelsforskningen inrättas en statens kommitté
för lagringsforskning samt att anslag till denna kommitté och till lagringsforskning
anvisas enligt utredningens förslag. Beträffande sammansättningen
av denna kommitté vill styrelsen hemställa att specialister på fryshuslagringens
och konservfabrika tionens områden beredas plats i kommittén.
Det framgår icke av utredningens betänkande, örn den beaktat det intresse
för lagringsforskning som har beröring med vårt lands export och import.
Vårt land importerar i fredstid betydande mängder frukt och grönsaker och
exporterar bär, mejeriprodukter, konserver m. m. Som följd härav förekommer
en mycket avsevärd lagring av livsmedel i landets hamnar. En dominerande
ställning i detta hänseende intages av Göteborgs hamn. Det är möjligt
att denna export kan ytterligare ökas i icke oväsentlig grad i framtiden.
Styrelsen vill därför ifrågasätta, örn icke siven en representant för hithörande
intressen borde ingå i kommittén. Denne ledamot borde enligt styrelsens
mening föreslås av Göteborgs hamnstyrelse.
Lantbruksstyrelsen, sorn förklarat sig svårligen finna en mera lämplig
form för främjande av forskning rörande lagring av jordbrukets och fiskets
produkter jin den utredningen föreslagit, har påyrkat att få utse även en
jordbruksrepresenlant i lagringsforskningskommittén i ändamål alt kunna
följa utvecklingen och resultaten av ifrågavarande forskningsverksamhet,
40
Kungl Maj:ts proposition nr 62.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har åberopat ett yttrande av lantbrukshögskolans
lärarråd, som funnit förslaget om åstadkommande av ett ordnat
och effektivt forskningsarbete för uppnående av förbättrade metoder för lagring
av livsmedel synnerligen väl motiverat och tillstyrkt åtgärder för dess
snara realiserande.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har understrukit
betydelsen av lagringsforskning på mejerihanteringens och trädgårdsodlingens,
enkannerligen fruktodlingens, område samt tillstyrkt förslaget.
Vid utlåtandet har fogats ett särskilt yttrande av professorn Widmark, som
framhållit i huvudsak följande.
Då det gäller lagringsforskning kan man på grund av undersökningsobjektens
skiftande natur ifrågasätta örn det överhuvud taget är lämpligt från
vetenskaplig och organisatorisk synpunkt att samordna undersökningar på
detta område. Lagring av spannmålsprodukter och lagring av smör, kött och
fisk har tekniskt föga mera gemensamt än vad som innefattas i begreppet
»lagring». Då man det oaktat söker samordna undersökningar på dessa tekniskt
och vetenskapligt så skiftande områden under ledning och överuppsyn
av en undersökningskommitté, så synes motiveringen härför vara skäligen
svag. Den tvingar a priori till en kommittésammansättning, bestående av de
mest skiftande tekniska experter. Detta tar sig uttryck i den föreslagna kommitténs
storlek, 14 ledamöter jämte ordförande. Man kan ej frigöra sig ifrån
tanken på den modebetonade tendensen att söka gruppera landets vetenskapliga
forskning under kontroll och direktion av centrala råd. För några år sedan
yttrade Lunds universitets dåvarande rektor, professorn Martin Nilsson,
följande bemärkningsvärda ord: »Staten kan reglera den vetenskapliga forskningen,
den kan gynna den, bereda den medel och existensmöjligheter, den
kan vårda den, men aldrig framkalla den. Man sammankallar icke en församling
av folkrepresentanter elier ens en kommitté för att lösa ett vetenskapligt
problem, ännu mindre för att finna nya vägar inom vetenskapen.
Det ia konstaterande är en så simpel truism, att den låter löjlig, men den utsäger
något som också kan formuleras så: vetenskapen kan aldrig socialiseras.
»
Utredningen ger intryck av att utredningsmännen icke i tillräcklig grad behärska
den vetenskapliga litteraturen på de områden som de ha haft att uttala
sig om. Vad som redan internationellt har gjorts härvidlag är så omfattande,
att man skulle önska, att i stället för att anslå betydande medel till
ett kommittéarbete, dessa medel användas för utarbetandet av en framställning
av vad som redan gjorts på lagringens och konserveringens område, en
omfattande handbok av internationell standard. Sedan en sådan sammanställning
genomförts, skulle det utan tvivel visa sig, att många av de problem,
som i sakkunnigutlåtandena framställts, redan äro lösta. I vissa fall
måste man dock taga hänsyn till, att landets speciella förhållanden fordra
särskilda åtgärder i lagringshänseende.
Det torde ej vara lämpligt att den medicinska sakkunskapen helt och
hållet saknas i en lagringsforskningskommitté. Som förslaget nu föreligger,
finnes ej sakkunskap i näringsfysiologi, hygien, farmakologi, toxikologi och
human bakteriolog!. Frågor på dessa områden torde komma att beröras på
snart sagt varje sammanträde. Därför måste medicinsk sakkunskap med nödvändighet
beredas plats i kommittén, eventuellt genom en representant från
statens institut för folkhälsan och eventuellt med uteslutande av ledamot
med veterinärutbildning. En expert inom den humana medicinen är av större
betydelse än tillgången på en expert inom veterinärmedicinen. Självfallet är
Kungl. May.ts proposition nr 62.
41
intet att erinra emot inrättandet av en »statens kommitté för lagringsf önskning»,
men synes utredningen i ifrågavarande hänseende vara alltför ofullständig
och elementär.
Styrelsen för veterinärhögskolan har i likhet med högskolans lärarkollegium
tillstyrkt utredningens förslag samt understrukit vikten av att en av
högskolans styrelse föreslagen veterinär blir ledamot av kommittén. Såsom
skäl härför har framhållits att lagringen av kött i kyl- och fryshus samt
kontrollen över de animaliska födoämnena övervakas respektive utövas av
veterinärer.
Statens institut för folkhälsan har yttrat följande.
Ur de synpunkter institutet har att företräda måste det betraktas såsom
ytterst angeläget, att lagringsproblemen snarast bliva föremål för en rationellt
vetenskaplig bearbetning. Institutet delar helt utredningens uppfattning,^ att
forskningen på detta område på grund av problemens omfattande och mångskiftande
art svårligen kan sammanföras till ett enda forskningsinstitut utan
att densamma lämpligen bör ledas av en forskningskommitté med uppgift
dels att samordna och systematisera redan befintlig forskning på området,
dels att organisera därutöver erforderlig forskning.
Beträffande kommitténs sammansättning finner institutet emellertid, att
det kan ifrågasättas örn den näringsfysiologiska sakkunskapen kan anses
bliva tillfredsställande representerad i den föreslagna kommittén. Det är
självfallet av utomordentligt stor vikt, att de konserverings- och lagringsmetoder
som utarbetas ej må leda till avsevärda förstöringar av näringsfysiologiskt
viktiga beståndsdelar. Härmed åsyftas t. ex. att vid konservering och
lagring det biologiska värdet av i livsmedlen befintlig äggvita kan förminskas
eller att ingående vitaminer i avsevärd utsträckning kunna undergå förstöring.
Framför allt den senare möjligheten är att räkna med, och härvidlag
torde ständig vaksamhet och kontroll erfordras. Institutet vill uttryckligen
framhålla vikten av att kommittén får en sådan sammansättning, att den
näringsfysiologiska sakkunskapen blir fullt tillfredsställande företrädd.
Sveriges industriförbund har tillstyrkt förslaget örn inrättande av en lagringsforskningskommitté
och örn anslag till lagringsforskningen samt i övrigt
framfört följande synpunkter. Det kunde med hänsyn till omfattningen av
kommitténs arbete ifrågasättas örn icke sekreterartjänsten borde redan från
början inrättas som heltidstjänst. Den enskilda industrien syntes bliva alltför
svagt representerad i kommittén. Industriförbundet borde berättigas att föreslå
två ledamöter, varav den ene borde företräda sockerindustrien och den
andre övrig livsmedelsindustri. Det vöre lämpligt alt kommittén finge behandla
även frågor örn lagring av fodermedel, som framställts på industriell
väg.
Statens livsmedelskommission har tillstyrkt förslaget om inrättande av en
lagringsforskningskommitté men framfört en på vissa punkter avvikande mening
om dess sammansättning. Den specialist på mejeriprodukternas lagring,
som skulle ingå i kommittén, borde icke föreslås av Svenska mejeriernas
riksförening utan av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, vartill
den statliga, vetenskapliga institution vore ansluten som handhade försöksväsendet
på mejeriområdet. Örn en representant för den hygieniska sakkun
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
skapen vöre erforderlig, borde denne föreslås av statens institut för folkhälsan
och icke av veterinärhögskolan. Med hänsyn lill den betydande omfattningen
av den statliga livsmedelslagringen borde det organ, som handhade
denna lagring — f. n. statens livsmedelskommission och efter krigets slut
regleringsorganet för jordbrukets prisregleringar — vara representerat i kommittén.
Statens for stening skommitté för lantmannabyggnader har tillstyrkt utredningens
förslag men — eftersom begreppet lagring även innefattade det lagringstekniska
förfarandet, konstruktion av byggnader och utrustning för lagring
— förutsatt, att sådan byggnadsteknisk sakkunskap som ägde kännedom
om förhållandena beträffande lantmannabyggnader bleve representerad i
kommittén.
Kooperativa förbundet har yttrat bland annat följande.
Förbundet finner de beräknade kostnaderna för kommitténs administration
— i förhållande till de arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila kommittén
— höga, och vill därför föreslå, att ledningen för den nu ifrågasatta forskningen
överlämnas till någon redan befintlig statlig institution t. ex. ingenjörsvetenskapsakademien
eller lantbrukshögskolan.
Beträffande forskningens utförande torde, vid uppgörande av forskningsprogram,
de resultat som nåtts och de undersökningar som för närvarande
pågå i utlandet ^— i första hand Amerika — vara värda beaktande. Under
kriget har det på grund av rådande förhållanden, varit nödvändigt att inom
landet bedriva en del forskning, som under normala förhållanden icke varit
ekonomiskt försvarbara. Det skulle t. ex. säkerligen för vårt land ha varit
mycket fördelaktigare örn vi haft tillfälle att studera framställningen av
syntetiskt gummi i utlandet än att tvingas till den forskning som nu verkställts
inom landet och som ändå icke lämnat samma praktiska utbyte som
örn vi direkt fått kopiera de metoder som uppnåtts i andra länder. Det brukar
i regel visa sig, att det för svenska företag är mera ekonomiskt att från utlandet
inköpa patent eller införa tillverkningsmetoder, än att bedriva självständig
forskningsverksamhet. En forskare kan för övrigt i fråga om resultat
som praktiskt utvunnits i många fall icke vara obunden av gällande patent.
Efter kriget vinna vi säkert de bästa resultaten genom att hålla oss i god
kontakt med vad forskningen i utlandet åstadkommer. Det skulle säkerligen
i sådant syfte komma att visa sig bliva till stor nytta om högskoleutbildade
personer efter något års praktiskt arbete kunde ges tillfälle att fara ut och
se samt till och med arbeta inom företag eller vetenskapliga forskningsinstitutioner,
som syssla inom de verksamhetsområden vederbörande ägnat sig åt
före avresan. Av det belopp de sakkunniga föreslå, bör därför större delen användas
till att bekosta sådana studier i utlandet. Forskningsanslag inom
Sverige borde endast ifrågakomma när det kunde påvisas att det fanns särskilda
förutsättningar för att ett unikl resultat skulle kunna nås. Förbundet
föreslår därför i första hand, att Kungl. Maj :t måtte lämna uppdrag åt ingenjörsvetenskapsakademien
eller lantbrukshögskolan att leda den nu ifrågasatta
forskningen och att ett anslag av erforderlig storlek ställes till vederbörandes
förfogande. Därest detta förslag icke kan anses böra ifrågakomma,
vill förbundet i andra hand ansluta sig till förslaget om en kommitté för
lagringsforskning. I fråga om sammansättningen av en sådan kommitté vill
förbundet särskilt understryka vikten av att den sakkunskap som finnes inom
näringslivet beträffande de olika varuslagens lagringsförhållanden blir fylligare
företrädd i kommittén än vad de sakkunniga föreslagit. Kommittén bör
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
43
i första hand bestå av ett antal specialister beträffande de olika varugruppernas
lagringsförhållanden, uppdelade på ett antal forskningsutskott. Forskningsarbetet
skulle i enlighet härmed förslagsvis kunna uppdelas i följande
huvudavsnitt, varav vart och ett skulle utgöra arbetsområde för ett forsk
-
ningsutskott:
1) lagringsförhållanden beträffande spannmål och spannmålsprodukter
2) '' •
3)
4)
5)
6)
mej eriprodukter
kött- och fläskprodukter
ägg
trädgårdsprodukter
fisk
7) förhållanden
emballagefrågan.
som sammanhänga med kyl- och fryshusfrågorna
samt
Beträffande de forskningsområden som angivas under 1—6 ovan böra
forskningsutskotten bestå dels av representanter för de statliga institutioner
som de sakkunniga föreslagit, dels även av representanter för näringslivets
organisationer. I det utskott, som skall syssla med förhållanden som sammanhänga
med kyl- och fryshusfrågorna samt emballagefrågan, synes Svenska
kyltekniska föreningen.böra vara representerad. Lagringsforskningskommittén
synes nämligen komma att ingående syssla med kyltekniska frågor.
Dessa spörsmål äro så omfattande att det planerade institutet för konserveringsforskning
endast torde komma att syssla med rena specialfall därav.
Förutom de nu nämnda ledamöterna som i huvudsak äro att anse såsom
specialister på de olika varugruppernas områden bör i kommittén ingå representanter
dels för vissa statliga institutioner av forskningskaraktär, dels
för näringslivets huvudorganisationer. Dessa representanter kunde lämpligen
tjänstgöra, dels såsom konsulterande medlemmar av kommittén och dels såsom
kontaktmän mellan kommittén och de organ de representera.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande.
I yttrande den 12 oktober 1944 över ett av särskilda sakkunniga avgivet
betänkande om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd fann
sig statskontoret föranlåtet uppställa den frågan, vilka garantier som må
förefinnas för att forskningsråd skulle kunna bättre än akademier fylla sin
uppgift. Såvitt statskontoret kunde förstå, skilde de sig från sina äldre föregångare
egentligen allenast till namnet och sammansättningen. Det förefölle
statskontoret naturligare och framför allt ekonomiskt lämpligare, att man i
första hand byggde vidare på den grund, som redan funnes, och i män av
behov ombildade och anpassade akademierna efter de nya eller förändrade
krav, som samhällsutvecklingen reste, än att man över hela linjen skrede
till ett dubblerande av akademierna med särskilda forskningsråd. Detta uttalande
är i lika mån tillämpligt å det nu föreliggande förslaget om inrättande
av en särskild kommitté för lagringsforskning.
Det är för övrigt att befara, att, örn den nya tendensen till uppspaltning
och klyvning av det vetenskapliga forskningsarbetet icke i tid hejdas, den
åsyftade samordningen kommer att förbytas i en skadlig splittring och konkurrens
mellan institutioner och organ, vilka alla ha forskning till huvuduppgift,
ehuru betingelserna för själva forskningsarbetets bedrivande komma
att gestalta sig olika. Statskontoret finner det sålunda vara i hög grad betänkligt,
att våra universitet och fackhögskolor i den nu aktuella diskussionen
synas betraktas som inrättningar med den begränsade uppgiften att
undervisa och examinera studenter i .stället för att vara härdar just för det
vetenskapliga forskningsarbetet. Det har länge framförts klagomål mot att
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
Departementschefen.
universiteten i vårt land icke längre kunna nöjaktigt fylla denna sin viktigaste
uppgift av brist på penningmedel och arbetskraft. Befinnas dessa klagomål
vara berättigade, torde botemedlet icke ligga i tillskapande av nya
iorskningsorgan, skilda från universiteten, utan genom beviljande av nya
forskarstipendier och genom beredande åt universiteten av de hjälpmedel i
fråga om apparatur och utrustning, som må krävas för att sätta dem i stånd
att fullfölja sina forskningsuppgifter.
Med denna principiella inställning kan statskontoret icke tillstyrka inrättandet
av den föreslagna kommittén för lagringsforskning. Under alla förhållanden
måste det te sig föga lämpligt att genomföra ett dylikt projekt
utan att avvakta resultatet av övriga pågående utredningar angående livsmedelsforskningens
ordnande. De sakkunniga erinra själva om vissa på utredningsstadiet
varande förslag till inrättande av dels ett institut för konserveringstorskning
i Göteborg och dels ett institut för annan livsmedelsforskning
med anknytning till tekniska högskolan i Stockholm. Vidare föreligger
ett förslag om inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område, varjämte
1942 års jordbrukskommitté föreslagit tillskapandet av ett jordbrukstekniskt
institut. Lägges härtill den genom beslut av 1943 års riksdag nyinrättade
jordbrukets upplysningsnämnd, erhålles en riklig provkarta på organ
och institutioner för främjande av forskning och upplysning på jordbruks-
och livsmedelsområdena. Enligt statskontorets bestämda mening måste
en dylik anordning betraktas som motsatsen till rationell.
Skulle likväl en statens kommitté för lagringsforskning anses böra komma
till stånd, torde i allt tall kostnaderna för densamma kunna väsentligt nedbringas
genom begränsning av antalet ledamöter i kommittén. Lämpliga
storleken av det anslag, som för olika forskningsarbeten skulle få disponeras
och fördelas av kommittén, undandrager sig statskontorets bedömande.
En förutsättning för varje medelsanvisning av nu åsyftat slag synes emellertid
böra vara, att den grundar sig på en detaljutformad, av Kungl. Majit godkänd
plan för anslagets disponerande. Statskontoret kan sålunda icke ansluta
sig till de sakkunnigas uppfattning, att kommittén skulle erhålla beslutanderätt
— därtill utan möjlighet till överklagande —• i fråga om dispositionen
av statsanslaget.
Den forsknings- och försöksverksamhet, som i skilda hänseenden bedrivits
på jordbrukets område, har i icke ringa grad bidragit till de framsteg, som
under de senaste årtiondena gjorts inom denna gren av svenskt näringsliv.
Sålunda ha resultaten av de vetenskapliga undersökningarna beträffande
växtförädling och gödsling möjliggjort en väsentlig ökning av skördarna för
saväl jordbruket som trädgårdsodlingen. Genom arbetet på rasförädling inom
husdjursskötsel har avkastningen från denna näringsgren stegrats och kvaliteten
hos de producerade varorna höjts. Härtill ha även bidragit de förbättrade
hygieniska förhållandena och den utvidgade kunskapen rörande husdjurens
sjukdomar, som vunnits genom den veterinärmedicinska forskningens
rön. På det tekniska området lia framsteg gjorts, vilka ökat möjligheterna
att rationalisera och förbilliga driften inom jordbruket.
Den forskning, som berör jordbruksnäringen, sträcker sig praktiskt taget
över denna närings alla grenar och omfattar därför ett flertal stora och betydelsefulla
områden. Detta har till följd att stora svårigheter uppstått
att få en klar överblick över läget och behoven inom de olika forskningsom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
45
rådena. Även för forskarna själva torde i viss utsträckning föreligga svårigheter
att upprätthålla den erforderliga kontakten mellan angränsande
forskningsområden och tillgodogöra sig vunna erfarenheter. Till dessa förhållanden
har också bidragit, att de olika forskningsorganen tillkommit vid
skilda tillfällen och utan att någon klar plan för deras organisation och förläggning
funnits. För de anslagsbeviljande myndigheterna är det givetvis
mycket vanskligt att bedöma företrädet mellan de sinsemellan konkurrerande
kraven från olika forskningsinstitutioner och forskare på medel för ny eller
utvidgad forskning. En avvägning är här ofrånkomlig och skulle uppenbarligen
i hög grad underlättas, därest det funnes en institution, som ägde överblick
över hela jordbrukets forskningsområde liksom ock över det praktiska
jordbrukets läge och behov. En sådan skulle även vara väl ägnad att i den
mån så finnes lämpligt upptaga till behandling den av 1944 års riksdag i dess
skrivelse nr 455 berörda frågan örn forsknings- och försöksverksamheten på
jordbrukets område.
Flera skäl torde sålunda tala för att få till stånd ett organ som kan verka
sammanhållande och stödjande för den vetenskapliga forsknings- och försöksverksamheten
på jordbrukets område. I de avgivna yttrandena har också
vikten av att åtgärder i sådant syfte vidtagas allmänt framhållits och de
invändningar som gjorts mot förslaget ha huvudsakligen avsett frågorna
huru ett lämpligt centralorgan skulle kunna åstadkommas samt om dettas uppgifter
och sammansättning. Med hänsyn till det anförda finner även jag mig
böra förorda inrättande av ett centralorgan för forskningen på jordbrukets
område, vilket lämpligen torde kunna benämnas jordbrukets forskningsråd.
En av huvuduppgifterna för forskningsrådet torde böra bliva att följa utvecklingen
på jordbrukets och angränsande områden samt hålla fortlöpande
kontakt med forskningen på dessa områden och verka för att sådan forskning
bedrives inom landet i den omfattning som erfordras för jordbruksnäringens
fortsatta framåtskridande. Samarbete mellan forskning som bedrives
av olika forskningsorgan bör av rådet främjas och åtgärder som i övrigt
kunna vidtagas till höjande av forskningens effektivitet böra understödjas.
Likaså bör rådet i möjligaste mån underlätta och befordra ett samarbete till
fromma för forskningen mellan staten och enskilda, däri inbegripet jordbrukets
föreningar. Det torde även böra ankomma på rådet att lämna sitt
stöd åt och vid behov självt taga initiativ till ny för jordbruket betydelsefull
forskning. Rådet bör likaledes söka främja, att utomlands vunna forskningsresultat
på hithörande område så snart som möjligt bliva kända och utnyttjade
vid forskningsarbetet inom landet. Den inom forskningsrådet samlade erfarenheten
torde komma att bliva till stort gagn, då det gäller att taga ställning
till frågor rörande organisationen av forskningsverksamheten samt angående
beviljandet av medel till ny eller utvidgad forskningsverksamhet. För
rådet bör det givetvis även vara en angelägen uppgift alt vid behov självt
göra framställningar i dylika frågor. I den mån medel ställas till rådets förfogande
för att stödja forskningen bör det åvila rådet att handhava och fördela
dessa medel samt tillse ali de komma lill avsedd användning. Det torde
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
även kunna övervägas att, där så finnes påkallat, anförtro rådet att tillse att
medel, som i särskilda fall beviljats för tillgodoseende av vissa forskningsuppgifter,
användas i enlighet med de villkor och föreskrifter, som knutits
till anslaget.
I anledning av de farhågor, som i vissa yttranden kommit till synes för
att forskningsrådet skulle genom sin verksamhet komma att inkräkta på den
vetenskapliga forskningens i vårt land hävdvunna frihet, vill jag framhålla
att så ej får bliva förhållandet. Enligt min mening bör forskningsrådet icke
ha till uppgift att övervaka eller dirigera den vetenskapliga verksamhet som
bedrives vid högskolor, institutioner och annorstädes. Överhuvudtaget får
de enskilda vetenskapsmännens initiativ icke hållas tillbaka utan bör stödjas
av rådet. Rådet torde såsom en komplettering av nuvarande forskningsorgan
kunna värdefullt underlätta och stödja deras arbete och därmed medverka
till att höja den vetenskapliga standarden på de för jordbruket betydelsefulla
forskningsområdena.
Vad angår forskningsrådets organisation har i ett flertal av de avgivna yttrandena
ifrågasatts att rådet skulle på ett eller annat sätt kunna anknytas
till lantbruksakademien. Akademien har även själv livligt anslutit sig till
denna tanke. Såsom framgår av det förut anförda har jämväl utredningen
rörande forskningsrådet övervägt denna utväg men avvisat densamma, framförallt
på grund av att det icke alltid vore säkert att uppgiften komme att
handhavas av de lämpligaste krafterna och emedan akademien — med undantag
av sekreteraren —■ bestode av oavlönade ledamöter, på vilka icke
gärna kunde läggas så krävande arbetsuppgifter som de, vilka avsåges skola
påvila forskningsrådet. Utredningen har därför förordat ett av Kungl. Maj:t
utsett helt fristående forskningsråd. Detta skulle dock stå i intim kontakt med
akademien och i flera avseenden utnyttja dennas arbetsresultat och övriga
resurser.
Vid övervägande av frågan om organisationsformen för forskningsrådet
har jag kommit till den uppfattningen att en organisation av rådet i anslutning
till lantbruksakademien är att föredraga framför den av utredningen
föreslagna lösningen. Såsom utredningen själv framhållit sammanfaller den
verksamhet, som avsetts skola åvila det nu ifrågasatta forskningsrådet, naturligt
i mycket väsentliga delar med akademiens nuvarande uppgifter. Genom
sina goda förbindelser med såväl det praktiska jordbruket som den vetenskapliga
forskningen på jordbrukets område torde akademien äga goda
förutsättningar att fullgöra forskningsrådets uppgifter. En organisation av rådet
inom akademiens ram skulle även i hög grad kunna nedbringa kostnaderna
för rådets verksamhet. De olägenheter, som utredningen ansett uppkomma
vid den anordning av forskningsrådet, som jag nu förordat, äro såsom
framgår av det anförda huvudsakligen av organisatorisk art och synas
utan större svårighet kunna undanröjas. Uppenbarligen bör akademien såsom
sådan icke fullgöra forskningsrådets uppgifter, utan det torde vara nödvändigt
att organisera rådet såsom en delegation inom akademien. Därest
ledamöterna i forskningsrådet därvid till en del utses av staten och till en
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
47
del av akademien, undanröjes den av utredningen först anmärkta olägenheten
av en anknytning av rådet till akademien, varjämte staten tillförsäkras
det inflytande i rådet, som torde vara nödvändigt för att skaffa detsamma
tillräcklig auktoritet. Med hänsyn till att den verksamhet, som forskningsrådet
skall utöva, i flera viktiga hänseenden är av statlig karaktär, synes staten
böra erhålla ett avgörande inflytande i rådet. Av Kungl. Maj:t synes därför
böra utses ordföranden i rådet samt halva antalet övriga ledamöter.
Enligt utredningens förslag bör forskningsrådet bestå av ordförande och
14 andra ledamöter, vilka sistnämnda skulle företräda var sina områden
inom jordbruksforskningen. Avsikten har varit att samtliga berörda forskningsområden
därigenom skulle bliva företrädda. Av yttrandena framgår
emellertid, att, örn så skulle bliva förhållandet, rådet behövde utökas med
ytterligare flera ledamöter. Såväl med hänsyn till den sålunda föreliggande
svårigheten att i rådet bereda plats för samtliga berörda forskningsgrenar
som till angelägenheten av att befordra arbetets effektivitet och koncentration
synes det önskvärt att begränsa antalet ledamöter. En dylik minskning
torde i synnerhet vid rådets anslutning till akademien icke ingiva några
större betänkligheter, då de ömsesidiga förbindelserna mellan forskningsrådet
och forskarna inom skilda grenar i viss mån underlättas genom akademien.
Det bör dessutom stå forskningsrådet öppet att, där så finnes erforderligt,
inom vissa specialområden anlita särskilda sakkunniga, som aktivt
arbeta på dessa områden. Under beaktande av det anförda har jag stannat
vid att föreslå, att antalet ledamöter i rådet bestämmes till 9. Av dessa torde
i enlighet med vad jag förut anfört 5, däribland ordföranden, böra utses av
Kungl. Maj:t och 3 av lantbruksakademien, varjämte akademiens sekreterare
bör vara självskriven ledamot och sekreterare i rådet. De av Kungl. Maj :t utsedda
ledamöterna torde icke nödvändigtvis behöva vara ledamöter av akademien,
ehuru det givetvis torde vara till gagn för verksamheten örn så blir
förhållandet. Jag förutsätter att vid utseendet av ledamöter samråd mellan
Kungl. Maj:t och akademien äger rum. Vid en begränsning av antalet ledamöter
i rådet på sätt jag nu föreslagit synes knappast lämpligt att meddela
särskilda föreskrifter om att ledamöterna skola representera vissa ämnesområden
eller verksamhetsgrenar. Det torde emellertid vara av vikt att även
det praktiska jordbruket i erforderlig utsträckning blir företrätt inom rådet.
I fråga örn forskningsrådets arbetssätt, utseende av ett arbetsutskott och
anlitande av speciella utredningsmän kan jag i huvudsak ansluta mig till
vad utredningen anfört. Arbetsutskottets storlek synes dock böra begränsas
till att omfatta ordföranden och sekreteraren samt två av rådets övriga ledamöter.
Likaledes kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört om nödvändigheten
av att god kontakt av forskningsrådet uppehälles med jordbrukets
upplysningsnämnd och statens tekniska forskningsråd.
För jordbruket och livsmedelsindustrien skulle det vara av största ekonomiska
betydelse, därest förbättringar i möjligheterna att lagra jordbruksprodukter
och livsmedel kunde ernås. Såsom utredningen rörande den tek
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
niskt vetenskapliga forskningen framhållit torde stora förutsättningar föreligga
att genom fortsatt forskning på detta område nå fram till såväl näringsfysiologiskt
som ekonomiskt betydande förbättringar. Givet är att inom
landet icke kan upptagas forskning av den omfattning som bedrives på sina
håll utomlands. Emellertid torde föreligga ett flertal för svenska förhållanden
speciella problem, på vilka denna forskning främst bör inriktas och
vilkas lösande skulle medföra avsevärda fördelar för jordbruket och industrien.
Det skulle säkerligen bliva till väsentligt gagn för denna forskning
därest, såsom utredningen föreslagit, tillskapades en kommitté, som kunde
stödja och underlätta lagringsforskningen samt söka upprätthålla kontakten
mellan de olika forskarna och forskningsorganen på detta område liksom
ock med utlandet.
Utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningen har föreslagit
att i nu ifrågavarande syfte skulle inrättas en fristående kommitté med
eget kansli. För min del vill jag ifrågasätta örn icke, såsom från vissa håll
antytts, även den nu förevarande verksamheten kunde anknytas till lantbruksakademien
och i så fall omhänderhavas av forskningsrådet. Med det arbetssätt
som avses för forskningsrådet, därvid bland annat specialutredningar
på olika områden kunna komma i fråga, synas även organiserandet och stödjandet
av lagringsforskningen utan olägenhet kunna uppdragas åt forskningsrådet.
Rådet synes vid behandling av frågor rörande lagringsforskningen
lämpligen med sig kunna associera erforderlig sakkunskap genom tillkallande
av experter. En förutsättning för att rådet skall kunna väl fylla uppgiften
att tillgodose även lagringsforskningens intressen torde emellertid vara att
till rådets förfogande ställes en särskild sekreterare med sakkunskap på detta
område, vilken mera stadigvarande kan biträda rådet vid dess verksamhet
med avseende å lagringsforskningen.
Kostnaderna för ett forskningsråd och en lagringsforskningskommitté ha
av utredningarna beräknats till respektive 43 000 och 30 000 kronor årligen,
vartill för forskningsrådets del skulle komma ett engångsanslag för anskaffning
av möbler, kontorsutrustning m. m. å 4 000 kronor. Någon kostnad för
lokalhyra åt forskningsrådet har icke beräknats. Det synes nödvändigt att,
därest forskningsrådet organiseras och lagringsforskningen ordnas i enlighet
med vad jag nu föi’ordat, vissa medel ställas till lantbruksakademiens förfogande
såsom bidrag till verksamhetens upprätthållande. Storleken av detta
bidrag torde emellertid kunna bestämmas avsevärt lägre än de belopp, som
utredningarna ansett böra anvisas för täckande av kostnaderna för forskningsrådet
och lagringsforskningskommittén. Enligt min mening torde bidraget
kunna begränsas till ett årligt belopp av 34 500 kronor. Härvid har jag
utgått från, att forskningsrådet i fråga om lagringsforskningen till en början
huvudsakligen kommer att ägna sig åt de ur praktisk synpunkt mest trängande
forskningsuppgifterna. Bidraget har beräknats under förutsättning att
därmed skulle kunna täckas följande kostnader för ifrågavarande verksamhet.
Till årsarvode åt ordföranden i forskningsrådet synes böra beräknas 1 500
kronor. Åt vardera av två ledamöter i arbetsutskottet bör upptagas ett års
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 62-
49
arvode av 750 kronor saint till envar av 5 ledamöter i forskningsrådet 300
kronor. Utgifter för rese- och traktamentsersättningar till kommitténs ordförande
och övriga ledamöter, där sådana enligt vanliga beräkningsgrunder
böra utgå, torde kunna uppskattas till 1 500 kronor. Med hänsyn till den ökning
som uppkommer i arbetsbördan för lantbruksakademiens sekreterare
synes till denne böra utgå en ersättning av 2 000 kronor. Akademiens kamrerare,
vilken bör handhava forskningsrådets kamerala göromål, torde böra
erhålla gottgörelse för det ökade arbetet med 500 kronor. För att den nya
verksamheten skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt torde det bliva
nödvändigt att såsom biträde åt akademiens sekreterare anställa en assistent.
För arvode till denne bör beräknas ett belopp av 9 000 kronor. Såsom
jag förut anfört synes forskningsrådet vid sin verksamhet i fråga örn lagringsforskningen
böra erhålla biträde av en sekreterare med speciell sakkunskap
på detta område. Arvodet till denne befattningshavare, vilken icke torde
få heltidssysselsättning, synes kunna begränsas till 5 000 kronor. Utgifter för
övrig arbetskraft å rådets kansli för särskilda utredningar och expenser m. m.
synas böra beräknas till 12 000 kronor. Vid en organisation i enlighet med vad
jag förut föreslagit torde få förutsättas att lantbruksakademien tillhandahåller
för forskningsrådet erforderliga lokaler och bibliotek. För täckande av
vissa engångskostnader såsom för erforderliga inventarier torde ett engångsbelopp
av 3 000 kronor ställas till akademiens förfogande. Med utgångspunkt
från det anförda synas kostnaderna för budgetåret 1945/46 kunna uppskattas
till 37 500 kronor. Jag förordar att sagda belopp såsom ett obetecknat anslag
under benämningen Bidrag till lantbruksakademien för bestridande av kostnaderna
för jordbrukets forskningsråd m. m. upptages å riksstaten för nästa
budgetår.
Såsom framgår av vad förut anförts ha ifrågavarande två utredningar föreslagit,
att två särskilda anslag å 100 000 kronor vartdera skulle anvisas, det
ena för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden
och det andra till bestridande av kostnaderna för sådan lagringsforskning
som förutsatts skola av lagringsforskningskommittén uppdragas åt därför
lämpliga organ. Båda dessa anslag ha livligt tillstyrkts i de avgivna yttrandena.
För att forskningsrådet skall kunna fylla sin uppgift att stödja och
underlätta forskningen torde det vara erforderligt att vissa medel stå till
rådets förfogande att användas för detta ändamål. Det torde icke så sällan
inträffa att medel bliva behövliga för att igångsätta forskningar vilkas omedelbara
påbörjande är synnerligen angeläget. Likaså torde det understundom
vara lämpligt att låta utföra vissa orienterande undersökningar och försök
innan slutlig ståndpunkt tages till en forskningsfråga. Även under vissa andra
förhållanden kan det vara av behovet påkallat att medel finnas tillgängliga
för att snabbt kunna stödja särskilda forskningsuppgifter. Med hänsyn härtill
finner jag mig böra tillstyrka att medel ställas till förfogande för de av utredningarna
nu avsedda ändamålen. Emellertid anser jag mig för närvarande i
avvaktan på erfarenhet av verksamheten icke böra förorda all tor nästa budgetår
härför upptages större belopp än 100 000 kronor. Detta belopp torde
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 62. ''
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
böra anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln i form av ett särskilt
reservationsanslag benämnt Främjande av forskning på jordbrukets område
m. m.
Därest riksdagen skulle anvisa av mig nu förordade anslag, torde det få
ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid meddela närmare föreskrifter rörande
dispositionen av anslagen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln anvisa
dels till Bidrag till lantbruksakademien för bestridande av
kostnaderna för jordbrukets forskningsråd m. m. ett anslag
av .................................... kronor 37 500;
dels ock till Främjande av forskning på jordbrukets område
m. m. ett reservationsanslag av...... kronor 100 000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Scheler.
457114. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.