Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående ändring i grunderna
för lån från jordbrukets maskinlånefond m. m.;
given Stockholms slott den 19 januari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Perhsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition förbudgetåret 1945/46beräkna
dels till Grundförbättringar: Bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk
m. m. ett förslagsanslag av 2 000 090 kronor (IX H. T. p. 152), dels ock till
Jordbrukets maskinlånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor (kapitalbudgeten,
bil. 7, p. 14).

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Genom beslut den 28 juni 1941 har Kungl. Majit anbefallt lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen att -— med beaktande av vad i ärendet anförts
av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 74 till 1941 års riksdag — gemen Bihang

till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 38.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38-

samt verkställa av riksdagen begärd utredning rörande en rationaliserad nyodlingsverksamhet
med utnyttjande av maskinella hjälpmedel, i första hand
för komplettering av ofullständiga jordbruk, ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma
med de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde giva anledning. Sedermera
ha genom beslut den 24 april 1942 ämbetsverken tillika erhållit uppdrag
att verkställa utredning rörande möjligheterna att med maskinella hjälpmedel
underlätta och effektivisera arbetet med stenröjning.

Till fullgörande av förenämnda uppdrag har lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen
den 5 maj 1944 avgivit utredning med förslag rörande nyodling
och stenröjning med maskinella hjälpmedel, över detta förslag ha yttranden
avgivits av statskontoret, lantbruksakademien, lantbrukshögskolan, samtliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, hushållningssällskapens ombud,
jordbrukstekniska föreningen, jordbrukskommittén, norrlandskommittén,
Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

I två särskilda skrivelser den 31 augusti 1944 har lantbruksstyrelsen hemställt
dels att till Jordbrukets maskinlånefond måtte för budgetåret 1945/46
anvisas ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor, dels ock att till Grundförbättringar:
Bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. måtte för
samma budgetår anvisas ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor samt att bidragstilldelningen
från detta anslag för år 1946 måtte bestämmas till 4 500 000
kronor.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla ett av 1942 års jordbrukskommitté
den 3 oktober 1944 avgivet förslag rörande ändrade grunder för lån
från jordbrukets maskinlånefond m. m. i syfte att främja jordbrukets mekanisering.
Över detta förslag ha yttranden avgivits av i stort sett samma myndigheter
och sammanslutningar, som yttrat sig över lantbruksstyrelsen och
egnahemsstyrelsens förut omförmälda utredning, ävensom av dessa båda
ämbetsverk.

Innan jag närmare ingår på förslagen och däröver avgivna yttranden,
torde jag få lämna en redogörelse för de nu gällande bestämmelserna om lån
från jordbrukets maskinlånefond samt om bidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk, såvitt avser nyodling och stenröjning.

Gällande bestämmelser om lån från jordbrukets maskinlånefond
samt örn bidrag till nyodling och stenröjning.

Jordbrukets maskinlånefond inrättades genom beslut av 1938 års riksdag
(prop. nr 217; r. skr. nr 275). Dess tillkomst motiverades framförallt av en
önskan att i högre grad än tidigare varit fallet underlätta för det mindre jordbruket
att bliva delaktigt av den utveckling, som ägt rum på maskinteknikens
område, och den därav möjliggjorda rationaliseringen av jordbruksdriften.
Bestämmelserna om lån från denna fond återfinnas i kungörelsen den 17 juni
1938 (nr 401) med däri genom kungörelserna nr 521/1941, 270/1943 och 404/
1944 gjorda ändringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

3

Lån från fonden kan av hushållningssällskapen utlämnas såväl till enskild
person som till sammanslutning för anskaffande av jordbruksmaskin eller
tvättmaskin, som avses skola användas gemensamt av flera jordbrukare. För
inköp av tvättmaskin må dock lån utlämnas även örn andra personer än jordbrukare
avses skola deltaga i maskinens användning under villkor att antalet
anmälda deltagare i maskinanvändningen till minst 80 procent utgöres av
jordbrukare (7 §).

Lån må beviljas av vederbörande hushållningssällskap under förutsättning,
att den maskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas, av
hushållningssällskapet befinnes lämplig för åsyftat ändamål, att köpeskillingen
för maskinen prövas skälig, att den gemensamma maskinanvändningen
kan antagas bereda en var av de jordbrukare, som äro medlemmar
i den lånesökande sammanslutningen eller som eljest avses skola deltaga i
maskinanvändningen, en nytta som kan antagas svara mot hans kostnader
för densamma, att den gemensamma maskinanvändningen är ändamålsenligt
organiserad och att trygghet finnes för en god skötsel av maskinen,
att av den åkerareal, som innehaves av de jordbrukare, som avses skola
deltaga i maskinanvändningen, minst 65 procent tillhöra brukningsdelar
med högst 20 hektar åker, dock att lån må beviljas utan hinder av att
nämnda förutsättning ej uppfylles, därest lantbruksstyrelsen för särskilt
fall, på ansökning av hushållningssällskapet, efter prövning av omständigheterna
därtill lämnar medgivande, samt att de jordbrukare, som svara
för lånet, gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksanlhet
(9 § första stycket).

Då lån sökes av någon, som ämnar bedriva uthyrning av maskinen eller utföra
maskinarbete åt andra med densamma (maskinhållare), fordras därjämte,
att lånesökanden med hänsyn till sin ekonomiska ställning och förhållandena
i övrigt prövas vara lämplig för bedrivande av den avsedda verksamheten
samt att de avgifter, vilka han därvid ämnar betinga sig, icke befinnas
oskäliga (9 § andra stycket).

Vid ansökan örn lån från maskinhållare skall fogas förklaring av de
personer, som avses skola deltaga i maskinanvändningen, att denna kan
antagas komma att bereda deni nytta ävensom uppgift för en var av dem om
innehavd jordbruksfastighet och storleken av dess åkerareal (8 §).

Lån må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar 80 procent av köpeskillingen
för den maskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas
(10 §). För lån skall ställas säkerhet, som av hushållningssällskapet
prövas vara betryggande (11 §). Återbetalningstiden må bestämmas lill minst
fem och högst åtta år (2 och 13 §§). Återbetalningen sker, under iakttagande
av den bestämda återbetalningstiden, med lika amorteringar vid utgången
av vart och eli av de efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren
(4 och 13 §§). Ränta utgår enligt kungörelserna nr 936 och 937/1943 efter
viss av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställd normalränta, utgörande
lägst 4 procent.

Lantbruksstyrelsen må på framställning av hushållningssällskapet bevilja

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

låntagare bidrag till låns återbetalning med belopp, motsvarande 20 procent
av lånets ursprungliga belopp. Såsom förutsättning för dylikt bidrag gäller, att
övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta blivit ordentligt återbetald i
överensstämmelse med fastställd återbetalningsplan samt att den gemensamma
maskinanvändningen utövats på ett ändamålsenligt sätt (15 §).

Bidrag till nyodling och stenröjning kunna beviljas enligt kungörelsen den
30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk m. m. Bidragen, som lämnas genom förmedling av hushållningssällskapen,
äro förbehållna jordbruk om högst 20 hektar åker, inberäknat
den areal, som skall nyodlas eller förbättras med hjälp av statsbidrag. Såväl
i fråga om nyodling som stenröjning utgår bidrag med högst 60 procent
av den beräknade kostnaden, dock högst 400 kronor för hektar jord, som
skall nyodlas, och högst 350 kronor för hektar jord, som skall stenröjas.
Statsbidrag till nyodling eller stenröjning må icke på en gång tilldelas en
och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor.

Även lån kunna beviljas för ny odling sändamål. Dessa lån, som förmedlas
genom hushållningssällskapen, utlämnas dels från allmänna nyodlingsfonden
och dels från norrländska nyodlingsfonden. Bestämmelser härom återfinnas
i kungörelserna den 21 augusti 1925 (nr 396) respektive den 11 juni
1926 (nr 204) med däri genom kungörelserna nr 300/1930 och 637/1937
respektive nr 301/1930 och 638/1937 gjorda ändringar. Av villkoren för lån
må nämnas, att lånen utgå med 3A av beräknad odlingskostnad, dock högst
500 kronor per hektar jord, som är avsedd att nyodlas. Lån beviljas oavsett
storleken av den fastighet, varå nyodlingen är avsedd att utföras. Lånen äro
ränte- och amorteringsfria under två år och amorteras därefter med Vt årligen
av det ursprungliga lånebeloppet.

Jordbrukskommitténs förslag.

Jordbrukskommitténs förslag innebär i huvudsak följande.

Den i syfte att nedbringa jordbrukets maskinkostnader förekommande gemensamma
maskinanskaffningen och maskinanvändningen bör i större utsträckning
än hittills varit fallet omhänderhavas av s. k. maskincentraler, vilka
utmärkas därav att maskinhållareverksamheten med hänsyn till antalet maskiner
nått en betydande storleksordning. För att väcka intresse för bildandet
av maskincentraler skall igångsättas en genom hushållningssällskapen och
jordbrukstekniska föreningen bedriven upplysningsverksamhet, kompletterad
med en tryckt handledning rörande organisationen och skötseln av maskincentraler.
Handledningen bör utarbetas genom jordbrukstekniska föreningens
försorg. Kostnaden därför — preliminärt beräknad till 6 000 kronor — skall
bestridas av statsverket. Föreningen bör däremot bekosta tryckning och
distribution av handledningen mot rätt att tillgodogöra sig inkomsterna av
densamma. Bildandet av maskincentraler skall vidare främjas genom tillhandahållande
av lån för maskinanskaffningen från jordbrukets maskin -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

5

lånefond. Då en maskincentral om möjligt bör tillhandahålla maskiner och
redskap för såväl de större som de mindre brukningsdelarna i trakten, böra
sådana ändringar vidtagas i bestämmelserna angående lån från fonden, att
lån få beviljas även örn mindre än 65 procent av den åkerareal, som innehaves
av deltagarna i den gemensamma maskinanvändningen, tillhöra brukningsdelar
med högst 20 hektar åker. I stället bör en begränsning införas i
fråga om rätten att erhålla bidrag till återbetalning av lån från fonden.

Såsom allmän motivering till förslaget har jordbrukskommittén
anfört.

Jordbruksmekaniseringens viktigaste uppgift brukar angivas vara att minska
behovet av mänsklig arbetskraft. Maskinerna taga vidare toppbelastningen
under brådskande tidsperioder, såsom vid sådd och skörd. Stundom kan mekaniseringen
ha en skördestegrande verkan genom att arbetet kan utföras
både effektivare och snabbare. Slutligen göra maskinerna jordbruksarbetet
lättare och intressantare men ställa samtidigt stora krav på arbetarens skicklighet,
vilket i sin tur torde bidraga till att hålla i varje fall den bättre arbetskraften
kvar vid jordbruket.

Av en av docenten vid lantbrukshögskolan G. Ringborg verkställd undersökning
rörande mekaniseringens inverkan på jordbrukets arbetsbehov och
ekonomiska resultat framgår, att genom mekanisering av jordbruket finnes
teknisk möjlighet att under lämpliga förutsättningar reducera förbrukningen
av mänskligt arbete i växtodlingen med uppemot en tredjedel. Mekaniseringens
arbetsbesparande inverkan är emellertid olika för skilda slag av
arbeten. I följande sammanställning återfinnas resultaten härutinnan för
jordbruk av olika storlek i fråga örn skilda växtodlingsarbeten:

Åker-

areal

hektar

Antal inbesparade dagsverken per egendom 1

Foderrotfrukts- och
sockerbetsodling

Vallskörd

Traktordrift

Sädesskörd

Potatisskörd

Ssl

Msl

Ssl

Msl

Ssl

Msl

Ssl

Msl

Ssl

Msl

75

33

1-3

5''5

1

6*7 !

16-1

17 1

8-6

14-2

1-8

1-8

15-0

4-3

2-6

12-9

12-6

32-5

25T

7-1

13-9

3-6

1-8

40-0

9-2

5-9

25-4

24-8

82-2

42-4

39-3

6-6

2-4

75-0

15-2

12-5

41-7

40 5 1

148-0

117-2

71-7

68 2

120

7-2

I fråga örn foderrotfruktsodlingen har räknats med övergång från upptagning
för hand med samtidig blåstång av foderrotfrukter till blåstång med
skyffel och uppkomling med rotsläde. Besparingen av dagsverken vid höskörden
har uppnåtts genom utnyttjande av hiss vid inkörningen. Ytterligare
någon besparing anses kunna uppnås vid i varje fall de större jordbruken
genom mekanisering av AlV-foderberedningen. Mekaniseringen av sädesskörden
har vid jordbruk örn 7,5 och 15 hektar omfattat användning av
självbindare och vid större egendomar användning av skördetröska. I fråga
om potatisskörden har räknats med potatisupptagare i stället för handplockning
efter årder.

Av undersökningen framgår emellertid vidare, att den tänkta mekaniseringen
icke helt utjämnar de för närvarande i allmänhet under vegetationsperioden
föreliggande variationerna i arbetsbehovet inom jordbruket. Genom

1 Ssl = Skåne-Hallands slättbygder.

Msl = Mellersta Sveriges slättbygder.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

jämkning av åkerarealens användning för olika växtslag med hänsyn till den
mekaniserade driftens anspråk på arbetskraft torde emellertid en jämnare
arbetsfördelning på olika årstider kunna uppnås. Härvid böra grödor, för
vilka kulmen i arbetskraftsbehovet sammanfaller med de tider, då egendomens
bela arbetsbehov hittills brukat kulminera, i större eller mindre utsträckning
få vika för grödor, som ställa de största kraven på arbete under
hittillsvarande dalar i arbetskurvan.

Den inverkan, som mekaniseringen och en i samband härmed vidtagen
förändring av arealanvändningen kan lia på driftens ekonomiska resultat,
sammanhänger i första band med förändringarna i kostnaderna för mänskligt
arbete, maskinkostnadernas storlek, skördevärdets förändringar och behovet
av arbetshästar. Dessa faktorers betydelse varierar givetvis på olika
egendomar och inom olika landsdelar. Den uppfattningen synes dock motiverad,
att även ur ekonomisk synpunkt stora fördelar ofta kunna vinnas
genom en utvidgad mekanisering. Det hästa driftsresultatet synes emellertid
i allmänhet kunna uppnås, om jämsides med den ökade mekaniseringen en
jämkning av åkerarealens användning verkställes. Särskilt vid de större jordbruken
men även för de egentliga bondejordbruken torde det vara lönande
att driva mekaniseringen längre än som hittills i allmänhet skett. Vid ett
mindre jordbruk, där ägaren utför allt arbete själv med hjälp av sin familj,
kan arbetsstyrkan och därmed arbetskostnaderna visserligen icke reduceras
genom mekanisering av driften. Emellertid frigöres även å dessa brukningsdelar
genom mekaniseringen arbetskraft, som ofta kan bättre nyttiggöras
genom annat arbete på den egna gården eller annorstädes. Under särskilt
bråda perioder kan vidare maskinanvändningen även vid det mindre jordbruket
medföra en välbehövlig arbetslättnad. På ett mindre jordbruk, som
brukas av ägaren och hans familj vid sidan av annat yrke (stödjordbruk),
kan ägaren ofta för närvarande icke ägna tillräcklig tid åt gårdens skötsel
under de brådaste perioderna på året, såsom vid sådd och skörd. För sådana
gårdar bliva lantbruksmaskinerna till stor hjälp och äro befogade även enbart
ur arbetsbesparingssynpunkt.

Då det gäller att nedbringa maskinkostnaderna kunna jordbrukarna, förutom
att inköpa begagnade jordbruksmaskiner, gå den vägen, att de gemensamt
anskaffa eller använda dylika maskiner. I fråga örn det sätt,
på vilket äganderätten till gemensamt brukade maskiner plägar vara reglerad,
kan man skilja mellan två olika former. Den ena är, att maskinen äges
av en person eller ett företag, som utlånar maskinen till andra brukare eller
själv utför arbete med maskinen hos andra brukare. Den andra formen är,
att maskinen äges gemensamt av flera jordbrukare, vilka bildat en sammanslutning
för ändamålet.

Maskinhållare och maskinsammanslutningar ha för närvarande var och en
i allmänhet endast en eller ett par maskiner jämte tillhörande redskap. Emellertid
kan det mycket väl tänkas, att verksamheten utvidgas genom anskaffning
av ytterligare maskiner och redskap. På så sätt uppstår vad man plägar
kalla en maskincentral. Det bör understrykas, att en dylik maskincentral
icke är en särskild form för gemensam maskinanvändning. Benämningen
angiver endast, att maskinhållareverksamheten eller maskinsammanslutningen
med hänsyn till antalet ägda maskiner nått en betydande storleksordning.

Om en sådan maskincentral håller tillräckligt många maskiner och redskap,
kunna jordbrukarna i orten vända sig till centralen, när de vilja ha
brådskande arbeten utförda snabbare än som är möjligt med gårdens egen
uppsättning eller då de helt sakna maskiner eller redskap för ett visst arbetsslag
och vilja låta centralen utföra hela arbetet eller då de önska hyra
ett redskap, som do endast sällan behöva, såsom exempelvis kalkningsspruta

Kungl. Majlis proposition nr 38.

7

eller potalissorlerare. Maskincentralen kan vidare i vissa fall hålla sådana
dyrbara maskiner, som även större jordbruk behöva endast någon dag eller
ett fåtal dagar per år, exempelvis en traktordriven kombinerad slåtter- och
lastningsapparat för ensilering, en större hästdragen bestoltningsapparat för
bekämpande av skadeinsekter, en körspruta för bekämpande av bladmögel
och ogräs, ett kokningsaggregat för ensilering av foderpotatis.

En maskincentral bör icke inskränka sin verksamhet till de mindre gårdarna
i trakten, såsom fallet i allmänhet är med mindre maskinhållare eller
maskinsammanslutningar. Centralen bör i stället vara inriktad på att tillhandahålla
maskiner och redskap för såväl större som mindre jordbruk i
trakten. Därigenom blir det lättare för ägaren av maskincentralen att driva
rörelsen ekonomiskt. Sannolikt är emellertid, att åtminstone tills vidare en
maskincentral kommer att få huvudsakligen mindre jordbrukare till kunder.
De större jordbrukarna komma troligen även framdeles att finna det fördelaktigare
att hålla egna maskiner, i varje fall sådana som begagnas under
ej allt för kort tid årligen. I fråga om specialmaskiner och specialredskap
torde dock många medelstora och större jordbruk redan nu finna det fördelaktigare
att hyra dem av en maskincentral än att inköpa ett exemplar till
varje egendom.

Finnes en sådan välförsedd maskincentral i en ort, kan sålunda maskinuppsättningen
vid de enskilda jordbruken i orten hållas mindre än vad eljest
skulle varit möjligt. Även den, som innehar en maskincentral, vare sig ägaren
är en enskild person eller en sammanslutning, har fördelar av att rörelsen
är stor. Centralens maskinskötare kunna då helårsanställas och utnyttjas
bättre. Det blir dessutom möjligt för centralen att hålla kunniga maskinskötare,
som även äro kapabla alt på bästa sätt under mellandagar utföra
erforderliga reparationer. Slutligen torde maskincentralsvstemet medgiva en
relativt fast organisation av den gemensamma maskinanvändningen.

Ä andra sidan kan man icke bortse ifrån, att hållandet av ett jämförelsevis
stort antal maskiner och redskap innebär relativt stora risker. Särskilt i fråga
örn specialmaskiner eller specialredskap kan sålunda efterfrågan växla
under olika år. Det kan även inträffa, att en ständigt minskad efterfrågan
uppstår på en viss maskin genom att brukare av allt flera enskilda egendomar
finna med sin fördel förenligt att skaffa sig egna exemplar av en sådan
maskin.

Med hänsyn till att den verksamhetsform, som en maskincentral innebär,
är mycket litet prövad och föga känd bland jordbrukarna, har kommittén
funnit det önskvärt att genom en särskild undersökning belysa förutsättningarna
för bildande av maskincentraler och det lämpliga arbetssättet för
en sådan central. Under sommaren och hösten 1943 bar kommittén därför
låtit verkställa en inventering av redan befintliga maskinhållare och maskinsammanslutningar
av så stor omfattning, att de kunna betecknas som maskincentraler.
Erfarenheterna av denna inventering och i övrigt av hittills
bedriven gemensam maskinanvändning i större skala bar kommittén funnit
sig kunna sammanfatta i följande fyra punkter:

1. Såväl enskilda maskinhållare som maskinsammanslutningar kunna
betjäna ett stort antal egendomar örn rörelsen bedrives i stor skola. Utvecklingen
synes även gå i riktning mot sådan mera omfattande verksamhet, sorn
här benti mats maskincentralsverksamhet.

2. Maskinhållareverksamheten blir lika litet som annan ekonomisk verksamhet
en god affär, såvida den icke skötes av en dugande person. En ina -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

skinhållare, som skall driva stor rörelse, bör icke blott ha fallenhet för att
sköta maskiner utan även förmåga att väi organisera verksamheten samt
att tänka och handla ekonomiskt.

3. Maskincentralen bör lia en fast organisation. Äges maskincentralen av
en sammanslutning, bör denna lia formen av ekonomisk förening eller aktiebolag.

4. En maskincentral bildas i regel bäst på sa sätt, att en lämplig person,
ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som redan tidigare nied framgång
bedrivit maskinutlåning, utökar sin verksamhet efter hand som behov
av flera maskiner uppstår. Härigenom tillvaratagas redan vunna erfarenheter.

Kommittén har härefter framhållit, att grundandet av maskincentraler
syntes böra ske på enskilt initiativ och verksamheten växa fram så småningom,
allt eftersom behov av dylika centraler framträdde. Enligt kommitténs
mening skulle det dock vara av betydelse, att rörelsen från början leddes i
rätt riktning. Men hänsyn härtill har kommittén övervägt, vilka åtgärder,
som för detta ändamål borde vidtagas av statsmakterna. Kommittén har
därvid funnit sig kunna i första hand nämna dels upplysningsverksamhet,
dels ekonomisk verksamhet från statens sida för att underlätta bildandet av
maskincentraler.

Beträffande den ifrågasatta upplysningsverksamheten rörande
maskin centraler har kommittén anfört.

Upplysningsverksamheten torde böra bedrivas av bland andra jordbrukstekniska
föreningen samt av hushållningssällskapen genom hos dem anställda
befattningshavare — där så befinnes erforderligt genom särskilda maskininstruktörer
— ävensom genom artiklar i tidningar och tidskrifter. För
dessa delar av upplysningsverksamheten torde några särskilda statliga åtgärder
för ögonblicket icke vara erforderliga. För att upplysningsverksamheten
skal! giva önskat resultat, torde densamma emellertid böra kompletteras
med tillhandahållande av en handledning rörande organisationen och skötseln
av en maskincentral. En dylik handledning bör innehålla synpunkter på
förutsättningarna för bildande av en maskincentral, fördelar och nackdelar
med olika förmer av gemensam maskinanvändning, maskincentralens lämpliga
storlek, de maskinslag, som böra ingå i en maskincentral, finansiering
av maskinköpen, anställningsförhållanden för maskinskötare, underhållskostnader
för maskinerna, maskincentralens förhållande till de enskilda jordbrukarna,
beräknade taxor samt bokföring.

En dylik handledning synes lämpligen kunna utarbetas genom jordbrukstekniska
föreningens försorg och publiceras av föreningen. Uet synes ej nödvändigt,
att handledningen utlämnas gratis, men det är å andra sidan självfallet
ett önskemål, att avgiften för densamma kan hållas låg. För att detta
önskemål skall bliva tillgodosett torde staten böra bestrida kostnaden för utarbetande
av handledningen. Denna kostnad har preliminärt beräknats till
6 00° kronor. * detta belopp ingår ej någon tryckningskostnad. Kommittén
föreslår alltså, att jordbrukstekniska föreningen skall tilldelas statsbidrag
med belopp, motsvarande den beräknade kostnaden för själva utarbetandet
av handledningen, det vill säga med 6 000 kronor, varemot föreningen själv
bör få bestrida kostnaderna för tryckning och distribution av handledningen,
mot rätt att tillgodogöra sig inkomsterna av densamma. Skulle, såsom jordbrukskommittén
i annat sammanhang föreslår, bland annat nu ifrågavarande
del av jordbrukstekniska föreningens verksamhet komma att övertagas av
ett nybildat institut, torde bidraget i stället böra utgå till detta institut.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

I fråga om statsunderstödet för maskinanskaffningen har
kommittén anfört.

De nu gällande bestämmelserna örn lån från jordbrukets maskinlånefond
äro mindre lämpliga, när det gäller statsunderstöd till maskincentraler. En
maskincentral bör om möjligt tillhandahålla maskiner och redskap för såväl
de större som de mindre brukningsdelarna i trakten. Föreskriften, att lån
regelmässigt får beviljas endast under förutsättning att av den åkerareal,
som innehaves av de brukare, vilka avses skola deltaga i den gemensamma
maskinanvändningen, minst 65 procent skola tillhöra brukningsdelar med
högst 20 hektar åker, innebär därför enligt kommitténs mening en ej önskvärd
begränsning av möjligheterna att erhålla lån för bildande av maskincentraler.
Visserligen kan för närvarande dispens från denna bestämmelse
lämnas av lantbruksstyrelsen. Lämpligare än att nian i varje fall, då nämnda
förutsättning ej är uppfylld, skall behöva söka dispens hos lantbruksstyrelsen,
synes emellertid vara, att hela den i förevarande avseende gjorda begränsningen
med hänsyn till brukningsdelarnas storlek slopas. Det torde ej
finnas någon anledning befara, att man genom en dylik ändring skulle äventyra
vad sorn även i fortsättningen bör vara det främsta syftet med ifrågavarande
låneverksamhet, nämligen att främja mekaniseringen inom det
mindre jordbruket. Det torde nämligen tvärtom regelmässigt förhålla sig så,
att ett bildande av en ny maskincentral eller en utvidgning av en befintlig
maskincentral blir till godo för de mindre jordbruken i trakten. Detta bestyrkes
även av erfarenheterna från de redan arbetande maskincentralerna.
Även i övrigt synas vissa av de i 9 § kungörelsen den 17 juni 1938 angivna
förutsättningarna för beviljande av lån mindre väl anpassade för den verksamhet,
som bör bedrivas vid en maskincentral. Kommittén föreslår därför,
att samtliga de i 9 § angivna förutsättningarna med undantag av de två första
slopas oell ersättas med en mera allmänt hållen föreskrift av innebörd, att
lån må beviljas endast under förutsättning att sådana omständigheter föreligga,
att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bliva till gagn
för de jordbrukare, vilka avses skola deltaga i densamma. Kommittén vill understryka,
att avsikten med den sålunda föreslagna ändringen ingalunda är
att hushållningssällskapets prövning av ansökningarna skulle bliva mindre
noggrann än hittills, utan endast att giva sällskapen större frihet att vid sin
prövning taga hänsyn till alla föreliggande, på ärendet inverkande faktorer.

I praktiken torde det hittills icke lia förekommit, att lån utlämnats till
aktiebolag. Något formellt hinder härför synes emellertid icke föreligga enligt
nu gällande bestämmelser. Det kan även tänkas, att denna bolagsform
understundom kan vara lämplig för här avsedd verksamhet, särskilt för
maskincentraler. Någon anledning att från låneverksamheten utesluta aktiebolag
synes därför ej finnas.

I detta sammanhang må även anmärkas, att det för maskincentraler kan
bliva mycket svårt för att ej säga omöjligt att ställa sig lill efterrättelse bestämmelsen,
alt vid ansökan örn lån skall lögås förklaring av de jordbrukare,
som avses skola deltaga i maskinanvändningen, all denna kan antagas komma
att bereda dem nytta. Maskincentralens verksamhet bör nämligen omfatta
en lid trakt, oavsett örn samtliga jordbrukare i Irakten på förband avgivit
dylik förklaring eller ej. Sistnämnda bestämmelse synes därför lämpligen
böra ersättas nied en föreskrift, att maskinhallare vid sin ansökan skall
foga utredning för bedömande av nyttan av maskinanskaffningen.

1 fråga örn läns storlek, förräntning och återbetalning synas inga ändringar
av nu gällande bestämmelser vara erforderliga.

Beträffande rätten alt erhålla bidrag bar hittills gällt, att en var, som erhållit
lån, jämväl kunnat erhålla bidrag. Därest man, på sätt förordats, slo -

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 38.

pär den nu gällande bestämmelsen örn att lån må utlämnas endast under
förutsättning att de jordbrukare, som avses skola deltaga i den gemensamma
maskinanvändningen, till övervägande del skola vara innehavare av mindre
jordbruk, synes det emellertid kunna ifrågasättas, om ej en dylik bestämmelse
i stället bör införas i fråga örn rätten att erhålla bidrag. Som skäl
härför kan anföras, att behov av bidrag främst torde föreligga i sådana fall,
där huvudsakligen mindre jordbrukare deltagit i den gemensamma maskinanvändningen.
Kommittén förordar för sin del, att en sådan begränsning
göres.

Yttranden över jordbrukskommitténs förslag.

Jordbrukskommitténs förslag har i flertalet av de avgivna yttrandena i
huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa yttranden ha emellertid
framställts erinringar mot olika delar av förslaget. I det av lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen gemensamt avgivna yttrandet har lantbruksstyrelsen
avstyrkt borttagandet av bestämmelsen att lån från jordbrukets
maskinlånefond må utlämnas endast under förutsättning att minst 65 procent
av den åkerareal, som innehaves av de i den gemensamma maskinanvändningen
deltagande jordbrukarna, tillhöra brukningsdelar med högst 20
hektar åker. Blekinge läns och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ha i sina yttranden uttalat, att de föreslagna ändringarna
i bestämmelserna örn maskinlånefonden icke syntes nödvändiga eller erforderliga.
Av innehållet i yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Riksförbundet landsbygdens folk har i sitt yttrande anfört bland annat
följande allmänna synpunkter på förevarande förslag.

Full enighet torde råda om att man på många håll inom det svenska jordbruket
kan göra högst betydande arbetsbesparingar genom ett utökat användande
av mekaniska hjälpmedel. Man måste dock därvid beakta, att grundförutsättningen
för en sund sådan mekanisering är, alt den även ur ekonomisk
synpunkt skall vara försvarbar. Särskilt det mindre jordbruket tål
emellertid i detta fall mycket litet. Det blir lätt alltför få arbetstimmar på
varje maskin och därför ett dåligt ekonomiskt resultat. Det uttalande, som
1942 års jordbrukskommitté anför ur docent G. Ringborgs utredning om att
genom mekanisering av jordbruket finnes teknisk möjlighet att under lämpliga
förutsättningar reducera förbrukningen av mänskligt arbete i växtodlingen
med uppemot en tredjedel giver en skev bild av det verkliga läget.
Något sådant kan endast i undantagsfall vara ekonomiskt försvarbart vid
nuvarande lönsamhetsläge för jordbruket. Man riskerar lätt att på denna
väg driva fram en lust för mekanisering, som kan bliva ekonomiskt farlig.

I föreliggande utredning framhålles, att vid en längre gående mekanisering
av det mindre och det ofullständiga jordbruket får jordbrukaren mera tid
över till annat arbete på den egna gården eller annorstädes. Det förra är
riktigt beträffande det fullständiga jordbruket, men för det ofullständiga gäller,
trots nuvarande konjunkturer, att tillgången på extra arbete är begränsad.
Blir det en större arbetslöshet, drabbar den i första hand dessa lösarbetare
och då står småbrukaren utan möjlighet att i pengar kunna omsätta sin genom
mekaniseringen lösgjorda arbetskraft men med de kontanta kostnader,
som mekaniseringen medfört. Av denna anledning bör propagandan för mekanisering
av det mindre jordbruket bedrivas med stor försiktighet och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

11

beaktande av att de mekaniska hjälpmedlen först blivit avpassade efter det
mindre jordbrukets tekniska och ekonomiska behov.

Enligt förbundets uppfattning vidgas förutsättningarna för en sund mekanisering
främst genom en konsekvent standardisering av maskiner och redskap
med därmed följande lägre priser. För att få fram ett bestående värde
av en standardisering är emellertid också nödvändigt att en fortlöpande praktisk
prövning av alla nykonstruktioner sker samt att provningsutlåtandena
innefatta ej enbart ett tekniskt utlåtande utan även en prisbedömning. I
samband med dessa problem bör även frågan örn användning av begagnade
maskiner och redskap upptagas. Den kontroll över denna handel, som ostridigt
är mycket behövlig, får dock icke verka hindrande eller alltför mycket
fördröjande på den önskvärda standardiseringen utan bör framför allt vara
inriktad på att kunna verka i gynnsam riktning, sedan standardiserade maskiner
och redskap i begagnat skick börja att komma ut i marknaden.

Föreliggande förslag om inrättandet av maskincenlraler förefaller vara ett
gott uppslag, i den mån det gäller relativt koncentrerade jordbruksbygder.
Dels skapas större förutsättningar för rationell skötsel av maskinerna och
därmed längre livslängd för dessa och dels torde tvister om maskinernas användning
ej så lätt som i mindre maskinföreningar behöva uppstå.

Om systemet med maskincentraler skall genomföras, anser förbundet, att
detta bör ske genom ekonomiska föreningar med jordbrukarna som delägare.
Erhålla maskincentralerna form av aktiebolag eller uppstå de på enskilt initiativ,
kunna ägarnas profitintresse lätt snedvrida det hela. Den behövliga
expertisen för en sådan förenings skötsel kan alltid förvärvas.

Det bör också övervägas, örn icke en maskincentral, bland annat för att få
kontinuerlig sysselsättning för personalen, kan bliva ett uppsamlings- och
upprustningsorgan för begagnade redskap, avsedda att till skäliga priser försäljas
till jordbrukarna.

Beträffande den planerade upplysningsverksamheten
ha lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen i sitt yttrande anfört.

Under en följd av år har jordbrukstekniska föreningen åtnjutit statsbidrag
till bestridande av kostnader för undersökningar rörande gemensam maskinanvändning.
Ämbetsverken, som finna en fortsatt upplysningsverksamhet rörande
den gemensamma maskinanvändningen inom jordbruket önskvärd,
vilja tillstyrka jordbrukskommitténs framställning om att jordbrukstekniska
föreningen för sagda ändamål beviljas ett statsbidrag av 6 000 kronor. Eventuellt
synes sålunda ifrågasatt bidrag kunna utgå ur det för budgetåret
1944/45 anvisade anslaget Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Särskilda
undersökningar. I motsats till kommittén anse emellertid ämbetsverken, att
ifrågavarande upplysningsverksamhet icke bör begränsas till att allenast avse
maskincentralers organisation och skötsel utan bör omfatta den gemensamma
maskinanvändningen överhuvud taget.

Även norrlandskommittén har framhållit sistberörda synpunkt.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,
huruvida icke den av jordbrukskommittén föreslagna handledningen
borde kompletteras med en allmän handledning i skötseln av jordbruksmaskiner.

Jordbrukstekniska föreningen bar i sitt yttrande förklarat sig villig att,
därest ett belopp av 6 000 kronor ställdes till förfogande, utarbeta och utgiva
en handledning rörande gemensam maskinanvändning överhuvud laget.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

I sitt yttrande har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anfört.

En förutsättning för en på ekonomiskt sätt genomförd ytterligare mekanisering
av jordbruksarbetet torde vara en intensifierad upplysningsverksamhet
beträffande maskinanskaffning samt användning och skötsel av maskiner.
I detta avseende kräves enligt förvaltningsutskottets mening vid sidan om jordbrukstekniska
föreningens verksamhet aktiv medverkan av hushållningssällskapen.
Bäst torde frågan kunna ordnas, örn av varje hushållningssällskap
kunde anställas en särskild maskininstruktör. En sådan befattningshavare
skulle lia många betydelsefulla arbetsuppgifter, såsom rådgivning vid inköp
av maskiner, konsultation rörande maskiners användning och skötsel, kontroll
över handeln med begagnade maskiner, upplysningsverksamhet rörande ordnandet
av gemensam maskinanvändning m. m.

Även i de yttranden, som avgivits av Uppsala läns, Kalmar läns norra och
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, har uttalats, att
det syntes bliva nödvändigt att särskilda maskininstruktörer anställdes hos
hushållningssällskapen.

I fråga om statsunderstödet för maskinanskaffningen
har lantbruksstyrelsen i det av styrelsen och egnahemsstyrelsen gemensamt
avgivna yttrandet anfört i huvudsak följande.

Vid inrättandet av jordbrukets maskinlånefond betonades, att det nied
hänsyn till arbetsförhållandena vid de mindre jordbruken ur sociala synpunkter
vöre berättigat att främja den gemensamma maskinanvändningen vid
dessa jordbruk icke blott genom lämplig upplysningsverksamhet utan jämväl
genom att skänka densamma ekonomiskt stöld. Inrättandet av en statlig
lånefond för ifrågavarande ändamål ansågs tillika medföra den fördelen,
att staten finge tillfälle att i samband nied långivningen medverka till att den
gemensamma maskinanvändningen anordnades efter ändamålsenliga principer
samtidigt som kreditgivningen kunde sammankopplas med direkta bidrag av
statsmedel till vederbörande låntagare. Att jordbrukets maskinlånefond främst
avsåg att tillgodose det mindre jordbrukets behov kom i bestämmleserna angående
lån från fonden till uttryck däri, att såsom förutsättning för lån skulle
gälla, att minst 65 procent av den åkerareal, som innehades av de i maskinanvändningen
deltagande jordbrukarna, skulle tillhöra brukningsdelar med
högst 15 hektar åker. Sistnämnda arealgräns har sedermera höjts till 20 heklor,
varjämte lån numera må beviljas utan hinder av att nämnda förutsättning
ej uppfylles, därest lantbruksstyrelsen för särskilt fall, på ansökning av
vederbörande hushållningssällskap, efter prövning av omständigheterna därtill
lämnar medgivande. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning bör fonden
även framdeles avse att underlätta maskinanskaffningen inom det mindre
jordbruket. För att så skall kunna bliva fallet synes det emellertid erforderligt
att såsom förutsättning för beviljande av lån från fonden liksom hittills
särskilda villkor föreskrivas med avseende å de i maskinanvändningen deltagande
jordbrukarnas åkerinnehav. Då lantbruksstyrelsen äger medgiva undantag
från bestämmelsen, att minst 65 procent av den åkerareal, som innehaves
av de i den gemensamma maskinanvändningen deltagande jordbrukarna,
skola tillhöra brukningsdelar med högst 20 hektar åker, föreligga möjligheter
till en smidig tillämpning av nyssnämnda bestämmelse. Det synes lantbruksstyrelsen
icke lämpligt att nu vidtaga sådan ändring i de för fonden gällande
bestämmelserna, att sambandet mellan kredit- och bidragsgivning

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

13

ändras så, att långivningen skulle utvidgas till att omfatta jämväl en låntagarkategori,
vilken icke avses skola kunna erhålla bidrag till återbetalning av
lån. Lantbruksstyrelsen, som i likhet med jordbrukskommittén anser att bidrag
icke bör utgå i annan omfattning än vad för närvarande gäller, vill därför
förorda, att nuvarande bestämmelser rörande de i den gemensamma maskinanvändningen
deltagande jordbrukarnas åkerareal bibehålles. Ett slopande
av sagda bestämmelse synes vara desto mindre påkallat, som man med
hänsyn till erfarenheten av långivningen från andra jämförbara lånefonder
torde ha anledning räkna med att ifrågavarande lånefond, därest av jordbrukskommittén
ifrågasatt ändring av bestämmelserna för lån från fonden
vidtages, endast i ringa utsträckning skulle komma att anlitas av sådana låntagare,
vilka icke samtidigt skulle kunna komma i åtnjutande av bidrag till
återbetalning av från densamma bekomna lån.

I sju av yttrandena, nämligen de som avgivits av Gotlands läns, Hallands
iöns, Älvsborgs läns norra, Värmlands läns, Västmanlands läns, Jämtlands
läns och Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, har
framhållits, att förslagets bestämmelser om begränsning av möjligheten att erhålla
bidrag till låns återbetalning syntes medföra vissa olägenheter.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har härom anfört.

Beträffande föreskrifterna angående bidrag till återbetalning av statslån
kunna vissa tolknings- och tillämpningssvårigheter uppstå. En maskinhållare
får t. ex. under ett eller flera år av amorteringstiden icke hyra ut sin maskin
till arbete på så många mindre jordbruk, att villkoret örn minst 65 procent
jordbruk med högst 20 hektar åker uppfylles. Kan han av sådan anledning
icke med säkerhet påräkna bidrag till återbetalningen, måste han givetvis
tillämpa högre taxa för uthyrningen, än om dylikt bidrag kan medtagas i
driftskalkylen. Å andra sidan torde högre taxor medföra minskad användning
av maskinen. Utskottet vill därför ifrågasätta, om icke nämnda föreskrift
skulle kunna modifieras.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har yttrat följande.

Det synes utskottet tveksamt, huruvida lånemöjligheterna från fonden i
någon nämnvärd utsträckning komma att utnyttjas av maskinköpare, som
icke kunna påräkna att erhålla ifrågavarande bidrag. Lånevillkoren torde
nämligen i och för sig icke kunna anses särskilt gynnsamma, utan fördelarna
ligga fastmer i möjligheten att erhålla bidrag. Utskottet är därför icke övertygat
om, att den av kommittén föreslagna ändringen kommer att i större
omfattning främja jordbrukens mekanisering.

Då det ifråga örn s. k. maskincentraler icke är möjligt att vid ansökning
om lån angiva vilka jordbrukare, som skola deltaga i maskinanvändningen,
kan frågan huruvida de särskilda förutsättningarna för erhållande av bidrag
till lånets återbetalning äro uppfyllda, i vad avser de deltagande jordbrukens
storlek, icke upptagas till prövning förrän vid den tidpunkt, då ett eventuellt
beviljande av bidrag är aktuellt. Det synes emellertid då kunna bliva förenat
med vissa svårigheter att klarlägga, vilka jordbrukare, som begagnat sig
av centralens olika maskiner, och alltså med ledning därav avgöra, för vilka
maskiner centralen skulle kunna tilldelas bidrag. Jordbrukskommittén synes
icke lia beaktat detta problem, som dock enligt utskottets mening hör uppta -

14

Kungl. Majlis proposition nr 38.

gas till närmare övervägande för eventuellt utfärdande av erforderliga direktiv
till de låneförmedlande hushållningssällskapen.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

Om bidrag skall kunna beviljas i av jordbrukskommittén föreslagen ordning,
måste uppenbarligen låntagarna åläggas att föra kontinuerliga anteckningar
om på vilka egendomar maskinerna användas eller på annat sätt visa
att villkoren för erhållande av bidrag uppfyllts. I detta sammanhang torde
böra framhållas, att det är möjligheten att erhålla bidrag som framför lånemöjligheten
stimulerar den gemensamma maskinanvändningen. Lånevillkoren
som sådana äro nämligen icke särskilt lockande, då den räntesats som tilllämpas
ofta är högre än vad enskilda kreditinrättningar betinga sig. Även om
beviljandet av bidrag icke kan utvidgas på samma sätt som nu föreslagits beträffande
låneverksamheten, bör å andra sidan icke heller möjligheten att
erhålla bidrag onödigtvis försvåras.

I de yttranden, som avgivits av Östergötlands, örebro och Kopparbergs läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, har uttalats, att möjligheterna att
utlämna lån för anskaffande av tvättmaskiner syntes böra utvidgas.

Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund ha i sina
yttranden uttalat sig för en sådan ändring av gällande bestämmelser, att lån
skulle kunna utlämnas jämväl för inköp av andra maskiner än jordbruksoch
tvättmaskiner.

Lantbruksstyrelsen» och egnahemsstyrelsens förslag.

Lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsens förslag innebär i huvudsak
följande.

Nyodlings- och stenröjningsverksamhet med maskinella hjälpmedel skall
— främst till förstärkning av ofullständiga jordbruk — upptagas och bedrivas
av lokala organ såsom hushållningssällskap och särskilt för ändamålet
bildade större föreningar. Staten bör stödja denna verksamhet genom tillhandahållande
av lånemedel från jordbrukets maskinlånefond intill hela
kostnaden för inköp av erforderlig maskinutrustning i stället för såsom nu
allenast intill 80 procent av köpeskillingen. I övrigt skola gälla samma villkor
som eljest stipulerats för långivning från fonden. Den enskilde mindre jordbrukaren,
som är i behov av ekonomiskt stöd för nyodling och stenröjning, bör
liksom hittills lämnas hjälp genom bidrag enligt kungörelsen den 30 juni
1939 angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.
Medelstilldelningen bör emellertid så anpassas att den motsvarar det ökade
behov som kan uppkomma genom den utvidgade nyodlings- och stenröjningsverksamheten.
För att underlätta den föreslagna verksamheten skola
arbetena noggrant planläggas. Handläggningen av dessa ärenden bör i viss
man anpassas till de förhållanden, som kunna uppstå vid användningen av
maskinella hjälpmedel för nyodlings- och stenröjningsverksamhet.

Beträffande behovet av nyodling och stenröjning ha ämbetsverken
anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

15

Behovet av nyodling och stenröjning är beroende av åtskilliga faktorer. Sålunda
har det ansetts, att den sekulära produktionsstegringen vore så betydande,
att nied hänsyn till den sannolika befolkningsutvecklingen i vårt land
nuvarande jordbruksarealer kunde vara tillräckliga för tryggande av vår försörjning.
Detta resonemang bygger dels på att den fortgående rationaliseringen
av jordbruksdriften skulle giva samina resultat i fortsättningen som
hittills beträffande stegringen i produktionen, dels på att konsumtionen i det
väsentliga skulle grunda sig på en stagnerande befolkning och en föga förändrad
konsumtionsriktning. Flera av dessa faktorer äro vanskliga att bedöma.
Vidare torde viss omläggning av jordbruksproduktionen till frigörande
från beroendet av import såväl som en stegrad konsumtion hos de bredare
befolkningslagren — även bland småbrukarna själva — kunna väsentligt förändra
utgångsläget. Om detta gäller landet i dess helhet, är det tydligt, att
förhållandena i landets skilda delar kunna vara så olika, att de för vissa områden
redan nu framstå såsom tydliga bevis för behovet av en ökad jordbruksproduktion.
Detta omdöme synes gälla för Norrland, främst för övre
Norrland.

I fråga örn stenröjningsverksamheten förhåller det sig sannolikt så, att, örn
stenröjning ej kan åvägabringas, stora åkerarealer i en framtid komma att
icke kunna utnyttjas för intensivare jordbruk på grund av för höga produktionskostnader.
I så fall kommer alltför stenbunden åker att utläggas till
beten, där fuktighetsförhållandena äro gynnsamma, och till skogsmark, där
jorden är för torr för betesbruk. För bibehållande av nuvarande produktion
inom ifrågavarande områden på lång sikt torde en fortgående stenröjningsverksamhet
av betydande omfattning vara erforderlig.

För närvarande synas föreligga svårigheter att för längre tid framåt bedöma
den sannolika utvecklingen. Då i allt fall såväl nyodlings- som stenröjningsverksamheten
kan bedrivas i den omfattning, som med hänsyn till
andra omständigheter, såsom intresse, arbetskraft och maskiner, är möjlig
utan att detta får någon betydelse för inriktningen av vår framtida jordbrukspolitik,
föreligger i berörda förhållanden intet motiv för att ej nu upptaga
ifrågavarande verksamhet. Det försöksmässiga arbete, varom här närmast
blir fråga, synes emellertid få sin stora betydelse för förstärkning av
våra många ofullständiga jordbruk. Även för vår livsmedelsförsörjning,
därest avspärrningen skulle komma att räcka ännu en tid framåt, synes verksamheten
få betydelse. Do åtgärder, som föreslås till underlättande av nyodling
och stenröining medelst maskinella hjälpmedel, synas därför böra vidtagas
oavsett vilken ställning, som man vill intaga till den framtida jordbrukspolitiken.

Tillgången på odlingsmark är störst i Norrland. Med hänsyn därtill, att
uppodlingen satt in vid en senare tidpunkt i denna del av landet än i landet
i övrigt är det naturligt, att den oj hunnit lika långt som inom Svea- och
Götaland. Inom dessa senare områden äro återstående goda odlingsmarker
mycket sällsynta. Endast lokalt torde smärre områden i samband med siösänkningar,
mvrutdikningar eller eljest kunna bliva tillgängliga. Flerstädes
bar knappheten på lämpliga odlingsmarker lett till uppodling av marker, som
efter nutida uppfattning näppeligen kunna anses odlingsvärda. Den stonbundna
åkern är i stor utsträckning bruten ur dylika marker. Endast genom
grundliga stenröiningar kunna dessa områden göras användbara för ekonomisk
jordbruksdrift i framtiden.

Timm Norrland liro de odlingsvärda jordarna någorlunda utnyttjade i södra
delarna, men inom övre Norrland finnas ännu mycket stora odlingsreserver.

En av ämbetsverken tillkallad sakkunnig, professorn vid skogshögskolan
Olof Tamm, bar i en av honom upprättad promemoria angående tillgången

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

på odlingsbar mark inom de tre nordligaste länen uttalat bland annat följande.

Förutsättningarna för nyodling i större skala med maskinella hjälpmedel
äro ganska goda i tre särskilt avgränsade regioner, nämligen det så kallade
centraljämtska silurområdet, kustregionen av Västerbottens län och kustregionen
av Norrbottens län. Detsamma är förhållandet inom ytterligare
några smärre områden (Ragundadalen i Jämtlands län, Vilhelminatrakten i
Västerbottens län och Pajala socken i Norrbottens län), men i övrigt äro odlingsmöjligheterna
mindre goda utom i enstaka undantagsfall. Av största vikt
är emellertid, att vid sådan nyodling gå fram med försiktighet och börja på
sådana platser, där såväl de geologiska som de klimatiska förutsättningarna
äro allra gynnsammast. Såsom bäst för nyodling synes kunna betecknas en
sumpig mark med endast 2—3 decimeters torv och underlag av moränlera
eller vattensedimenterad mjäla respektive lera. Som åkerjord blir en sådan
mark kväve- och mullrik och kommer fort i hävd, men saknar de egentliga
torvmarkernas olägenheter. Smärre skillnader i odlingskostnader, förknippade
med eventuell skogsröjning, måste i detta sammanhang anses vara av
underordnad betydelse.

Av till ämbetsverken avgivna yttranden från egnahemsnämnderna i de
norrländska länen angående bland annat tillgången på odlingsvärd jord ha ämbetsverken
bibringats den uppfattningen, att tillgången på lämplig odlingsjord
i allt fall är riklig i övre Norrland. En sammanställning av de i egnahemsnämndernas
yttranden lämnade uppgifterna utvisar följande minimiarealer
odlingsvärd jord.

Gävleborgs län............ 25 000 hektar, därav 15 000 hektar torvjord,

Västernorrlands län....... 13 000 » , » 5 000 » » ,

Jämtlands län............. 59 000 » , » 35 000 » »

Västerbottens län.......... 120 000 » , »ej uppgiven areal torvjord,

Norrbottens län........... 270 000 » , » » » » >

Summa 487 000 hektar.

Till jämförelse ha ämbetsverken framhållit, att Norrlands hela åkerareal
år 1937 utgjorde 465 000 hektar.

Ämbetsverken ha vidare rörande behovet av nyodling och stenröjning anfört.

Den hittillsvarande statsunderstödda nyodlingsverksamheten har sin största
omfattning i Norrland och då främst i övre Norrland, inom övriga delar av
riket torde nyodling bedrivas huvudsakligen för att erhålla bättre arrondering
av åkerjorden. Med hänsyn till att medelarealen åker per brukningsdel
är låg i Norrland, eller i Gävleborgs län 6,5, i Västernorrlands 4,1, i
Jämtlands 4,4, i Västerbottens 4,5 och i Norrbottens län 3,8 hektar eller för
hela Norrland 4,6 hektar mot 8,9 hektar för hela riket, synes behovet av nyodling
alltjämt vara störst i övre Norrland. En ökning av medelarealen i
Norrland med 2 hektar till 6,6 hektar skulle innebära en total nyodling av
omkring 200 000 hektar. Utan att söka fixera det föreliggande odlingsbehovet
vare sig i Norrland i dess helhet eller i de olika länen där, torde kunna sägas,
att det synes vara önskvärt inom denna del av landet med en nyodling
av betydande storleksordning, om de många ofullständiga jordbruken skola
kunna kompletteras på denna väg. För stora delar av det berörda området
torde detta vara den mest framkomliga och tillika mest önskvärda vägen,

Kungl. Majlis proposition nr 38. 17

eftersom folkökningen i ifrågavarande bygder ännu är relativt tillfredsställande.

Någon undersökning, som siffermässigt belyser vilka åkerarealer i vårt
land, som kunna vara i behov av stenröjning, finnes icke. För att kunna i
någon mån bedöma vilka åkerarealer, som kunna vara i behov av stenröjning,
har lantbruksstyrelsen anmodat samtliga hushållningssällskap att lämna
vissa uppgifter härom. Det ligger i sakens natur, att de svar, som erhållits,
endast grunda sig på uppskattning och därför högst approximativt kunna
angiva ifrågavarande arealer. Av svaren framgår, att ej mindre än drygt
445 000 hektar åker eller cirka 12 procent av rikets hela åkerareal anses
vara i behov av stenröjning. Vissa åkrar äro emellertid så stenbundna eller
eljest olämpliga för fortsatt jordbrukskultur, att en stenröjning ej kan anses
motiverad. Enligt hushållningssällskapens uppskattning skulle av jordbruksekonomiska
eller sociala skäl omkring 320 000 hektar, motsvarande 73 procent
av den åkerareal, som är i behov av stenröjning, böra stenröjas. Denna
areal, som torde kunna betraktas som en minimiareal, skulle emellertid utgöra
en omfattande arbetsuppgift för stenröjning medelst maskinella hjälpmedel.
Tydligt är sålunda, att mycket stora arealer åker inom vissa län äro i behov
av att stenröjas. Åtminstone på vissa marker kan i framtiden yppa sig behov
av ytterligare stenröjning, ehuru då i betydligt mindre omfattning. Förhållandet
är nämligen det att, örn stenröjningen verkställts till fullt plogdjup,
lår man under vissa förhållanden räkna med att ny sten kommer upp till
plogdjup och sålunda kommer att hindra jordens bearbetning. Denna företeelse
beror av att stenen i djupare jordlager lyftes av tjälen, visserligen obetydligt
inom kortare tidrymd men under en längre följd av år fullt påtagligt.
Inom en 25-årsperiod kan sålunda kanske viss ytterligare stenbrytning bliva
erforderlig även örn åkern nu blivit fullständigt rensad från sten.

Omfattningen av stenröjningen är störst i Smålandslänen och eljest i de
syd- och mellansvenska skogsbygderna, främst i Kristianstads och Skaraborgs
län. Inom dessa delar av landet föreligga alltjämt betydande arealer,
som äro i behov av stenröjning, uppskattningsvis cirka 320 000 hektar. Då
tillgången på arbetskraft i dessa bygder är relativt knapp och på grund av
befolkningssituationen kan befaras bliva än knappare, föreligger stort behov
av att genom stenröjning göra åkern mera lättbrukad. Endast genom stenröjning
och understundom nyodling för bättre arrondering synes det bliva
möjligt att öka användningen av jordbruksmaskiner, vilket torde vara en
tvingande nödvändighet särskilt inom det mindre jordbruket.

Stenröjningsverksamheten har hittills varit rätt konjunkturbetonad. I tider
med god sysselsättning och goda förtjänster har stenröjningen eftersatts för
att i tider med dålig sysselsättning åter upptagas i större omfattning. Särskilt
tydligt torde denna konjunkturvariation göra sig gällande bland de många
små jordbrukare, som endast inneha så kallade stödjordbruk. För dessa
innebär möjligheten all få stenröjningsbidrag en utväg att erhålla en örn ock
blygsam kontantinkomst genom att bedriva stenröjningsarbeten vid en tidpunkt,
när förtjänstarbeten saknas. Dessa stödjordbrukare torde därför hysa
mindre intresse, åtminstone under vissa tider, att anlita maskinhjälp, som
medför en kontantutgift. I samma mån som åtgärden får karaktären att
göra ett ofullständigt jordbruk mera fullständigt, torde emellertid nyssnämnda
betänkligheter att anlita maskinella hjälpmedel bortlåna. Stenröjningen
verkställes vanligen under vissa mellantider höst och vinter. 1 följd
därav blir omfattningen av verksamheten också beroende av lämplig väderlek
vid tiden för tillgång på arbetskraft.

De stenbundna arealerna åkerjord torde ej alltid böra stenröjas i sin hel Bihnny

till rikstlmjetvt protokoll U)''i!>. I naini. Nr 38. t!

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

het. Ur framförallt jordbruksekonomiska synpunkter synes böra övervägas,
huruvida ej ett avskiljande av de mest stenbundna eller sämsta markerna bör
äga rum och dessa användas för andra kulturformer. Genom omläggning till
kulturbeten eller skogsmark torde understundom en rationellare lösning vinnas
än om ytterligare kapital investeras genom en omfattande stenröjningsverksamhet.
En dylik uppdelning på marker, som böra stenröjas, och sådana,
som ej äro värda att stenröjas, torde redan vara påbörjad. Även örn en
sannolikt billigare^ stenröjningsverksamhet medelst maskinella hjälpmedel
kan komma till stånd och därigenom påverka utgångsläget därhän, att för
samma kostnad per enhet större arbete blir utfört, torde dock vara skäl i att
verkställa prövning, huruvida sternöjningsarbetet är berättigat. Av hushållningssällskapens
yttranden rörande frekvensen av åker i behov av stenröjning
framgår även, att man flerstädes räknar med att endast en viss del av de
stenbundna åkrarna bör stenröjas. Även med denna begränsning blir det dock
flerstädes ett mycket omfattande arbete, innan stenröjningen verkställts i
önskvärd omfattning. Uppskattningsvis synes det vara omkring 320 000 hektar
åker, som böra stenröjas, därav den största arealen faller inom Götaland.

Ämbetsverken ha för sin del funnit, att den hittillsvarande verksamheten
i fråga om nyodling och stenröjning på grund av olika orsaker icke bedrivits
i önskvärd omfattning. Det kunde enligt ämbetsverkens uppfattning beräknas,
att en med maskinella hjälpmedel bedriven verksamhet skulle få en
större omfattning, framförallt på grund av den större effekt, som därvid
kunde uppnäs. Verksamhetens omfattning bleve givetvis även beroende av
det stöd, som från det allmännas sida lämnades densamma. För de län, som
närmast borde komma i fråga, ha ämbetsverken funnit sig kunna kalkylera
med följande arealer per år i hektar räknat.

Län

Nuvarande årlig

Med maskinell hjälp
sannolik årlig

total areal-ökning åker

stenröjning

(stats-

understödd)

nyodling

stenröjning

medeltal

1928/37

medeltal

1941/42

Norrbottens ..................

1321

4

2 500

Västerbottens.................

1 428

67

2 500

Jämtlands...................

91

74

700

200

Västernorrlands...............

281

61

300

200

Gotlands......................

140

21

300

Skaraborgs....................

_

137

500

Jönköpings...............

114

120

200

200

Kronobergs..............

253

181

500

500

Blekinge ...........

—

169

500

Kristianstads..........

—

267

—

1000

Summa

3 631

HOT

7 000

3 ICO

Bland övriga län, där stenröjning medelst maskinella hjälpmedel av ämbetsverken
ansetts kunna årligen få stor omfattning, trots att den med statsbidrag
hittills understödda stenröjningsverksamheten varit av mera blygsam
omfattning, må nämnas Uppsala län (200—300 hektar), Södermanlands län
(300 hektar), Kalmars läns norra del (1 200—1600 hektar), Kalmar läns

Kungl. Majlis proposition nr 38.

19

södra del (400—500 hektar), Älvsborgs läns södra del (200 hektar) och Örebro
län (500 hektar). Enligt uppgifter från hushållningssällskapen skulle i
hela riket årligen omkring 7 500 hektar kunna stenröjas, om maskinella
hjälpmedel komme till användning. Ämbetsverken ha ansett sig i huvudsak
kunna godtaga dessa beräkningar.

Rörande de hittills vunna erfarenheterna av nyodling soch
stenröjningsverksamhet med maskinella hjälpmedel
ha ämbetsverken anfört.

Den största erfarenheten i vårt land av nyodlingsverksamhet med maskinella
hjälpmedel torde föreligga från en av egnahemsnämnderna i
Västerbottens län och Norrbottens län under år 1943 försöksmässigt bedriven
nyodling. Sedan egnahemsstyrelsen inköpt fyra stycken traktorer
av märket Lanz örn 55 hästkrafter för vardera av dessa egnahemsnämnder,
lia nämligen dessa traktorer blivit insatta i nyodlingsarbeten inom
respektive län dels å egnahemsnämndernas egna jordområden och dels
för nyodling åt enskilda. Bland annat av redogörelser, som rörande denna
nyodlingsverksamhet utarbetats inom egnahemsnämnderna, framgår att
verksamheten bedrivits under ogynnsamma förhållanden. Särskilt bränslet
till traktorerna synes lia vållat stora svårigheter. Men även de använda plogarna
synas lia varit mindre ändamålsenliga. Dessa omständigheter lia lett
till att de effektiva traktortimmarna blivit alltför få i förhållande till den
tid, som tagits i anspråk för verksamheten. Men traktorföramas bristande
erfarenhet örn traktorerna i fråga och om maskinell nyodlingsverksamhet
överhuvudtaget har säkerligen bidragit till det mindre goda resultatet.

Även örn denna verksamhet på grund av de ogynnsamma betingelserna
givit ett mindre tillfredsställande resultat, framgår dock av densamma, att
bättre resultat kan uppnås, allteftersom resultaten av vunna erfarenheter utnyttjas
samt bättre maskiner, redskap, bränsle och smörjmedel kunna påräknas
till mera normala priser. Möjligheterna att såväl öka driftssäkerheten
sorn nedbringa driftkostnaderna synas nämligen vara goda. Vid de tillfällen
då maskinerna arbetat tillfredsställande synes arbetsresultatet ha blivit
mycket gott. Vid större driftssäkerhet synes därför effekten komma att bliva
fullt tillfredsställande, överhuvudtaget har ifrågavarande försöksverksamhet,
icke minst genom de brister i olika hänseenden, som konstaterats, givit
värdefulla lärdomar för verksamhetens framtida bedrivande.

Närmare erfarenheter rörande nyodling med maskinella hjälpmedel föreligga
även från Finland. Rörande denna verksamhet har överdirektören G. R.
Ytterborn efter en studieresa därstädes upprättat en promemoria, vars innehåll
giver stöd för den uppfattningen, att goda förutsättningar finnas för en
nyodlingsverksamhet med maskinella hjälpmeel.

För stenröjningsverksamhet lia med bortseende från stubbrytare, vars införande
på sin tid innebar en betydande lättnad i stenröjningsarbetet, maskinella
hjälpmedel kommit till användning antingen endast för borrningsarbeten
eller ock för lyftning och borttransport av sten. Kalmar läns norra
hushållningssällskap har försöksmässigt upptagit stenröjningsverksamhet med
användande av borrmaskinsaggregat av märket Warsop. Den andra arbetsmetoden,
nämligen lyftning och borttransport av hela stenar, har prövats
inom Kristianstads läns hushållningssällskap, där lantbrukaren Ture Olsson,
Värestorp, humeln, för ändamålet konstruerat en stennijningsmaskin av
två olika typer, en för Iraklordrift och en för hästanvändning.

Av en av Kalmar hins norra hushållningssällskap rörande verksamheten
avgiven redogörelse framgår, alt den använda borrmaskinen icke visat sig

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

fullt hållbar. De använda bränsle- och smörjoljemedlen ha vidare icke varit
tillfredsställande, varjämte skötseln av maskinen berett svårigheter. Den beräknade
effekten av två borrmeter per timme bar icke uppnåtts. Någon mera
framträdande kostnadsbesparing torde därför icke lia erhållits. Efter de
redan vunna erfarenheterna, synes dock i fortsättningen en kostnadsbesparing
kunna påräknas.

Den inom Kristianstads läns hushållningssällskap använda, för lyftning
konstruerade maskinen har icke fungerat tillfredsställande, när gengasdriven
traktor kommit till användning. Vid fotogendrift uppgives maskinen däremot
lia arbetat rätt tillfredsställande.

Förutom dessa försöksvis prövade metoder lia även annorstädes olika
kompressoraggregat för stenborrning kommit lill tillfällig användning. Inom
Skaraborgs län har sålunda använts ett inom länet konstruerat kompressoraggregat,
kopplat till vanlig oljedriven traktor, vilket uppgives ha ställt sig
både prisbilligt och ändamålsenligt. Inom Örebro län har kompressoraggregat
av Atlasdieseltillverkning för direktkoppling till vanlig traktor prövats
nied fördel. Priset för ett dylikt aggregat är cirka 3 000 kronor.

I fråga om behovet av och tillgången på maskiner, arbetskraft
och konstgödsel för ifrågavarande verksamhet lia ämbetsverken
funnit, att numera och i allt fall under fredliga förhållanden lämpliga
maskiner stöde till buds samt att situationen i fråga örn arbetskraft och
konstgödsel kunde bedömas såsom relativt gynnsam. Ämbetsverken ha härom
vidare anfört.

För nyodlingsverksamhet med maskinella hjälpmedel synas erfordras
traktorer nied stor rörelseförmåga även i svår terräng och med stor dragkraft
samt goda nyodlingsplogar och lätta traktorer eller fräsar för myrodling.

De traktorer, som kunna ifrågakomma för nyodling på fastmark, synas
böra ha en maskinstyrka ej understigande 50 hästkrafter och vara utrustade
med krypkedjor. Några inom landet tillverkade traktorer synas icke fylla
dessa krav. Däremot finnas tyska och amerikanska fabrikat, som äro lämpliga.
Tillgången på maskiner och reservdelar har under de sista åren icke
möjliggjort upptagande av någon verksamhet på detta område. Numera har
dock viss lättnad härutinnan inträtt.

För nyodling på myr äro emellertid ifrågavarande traktorer för tunga. Ej
heller lämpa sig vanliga hjultraktorer för dylik odlingsverksamhet. Däremot
ha lätta bandtraktorer visat sig användbara. Sådana finnas av olika fabrikat.
För nyodling kunna även fräsmaskiner användas.

De hittills inom Sverige tillverkade nyodlingsplogarna synas ej heller helt
fylla fordringarna. Sålunda har vid den genom egnahemsnämnderna bedrivna
nyodlingsverksamheten framgått, att plogarna äro för klent dimensionerade
och ej heller i övrigt fullt lämpliga. Av de från Finland föreliggande erfarenheterna
att döma skulle emellertid finnas goda nyodlingsplogar av amerikansk
tillverkning. En inhemsk tillverkning synes emellertid önskvärd och
bör kunna bygga på redan vunna erfarenheter från nyodling med hjälp av
traktorer inom Norrbottens respektive Västerbottens län. För brytning av
mindre eller något murknade stubbar synes en stubbkrok kopplad till traktorn
vara ändamålsenlig. För brytning av större färska stubbar, något som
dock helst synes böra undvikas, samt för stenbrytning har en traktormaskin,
utrustad med blad, av typ Caterpillar D 4 om 35 hästkrafter och D 7 örn 70
hästkrafter, kommit till användning. Maskiner av denna typ kunna även användas
för plöjning. Dessa maskiner, som mest torde användas för vägbryt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

21

ning, ställa sig emellertid mycket dyrbara. Före kriget kostade de omkring
23 000 respektive 33 000 kronor. Nu torde dessa maskiner, som äro av amerikansk
tillverkning, ej kunna anskaffas. Maskinerna torde för övrigt endast
få betydelse vid sådana stora samlade arbetsföretag, där speciellt behov av
en dylik maskin föreligger.

Liksom vid nyodling torde vid stenröjning en viss arbetsspecialisering bliva
lämplig. Arbetet synes kunna bedrivas efter två huvudprinciper. Den ena innebär,
att arbetet med stenens borrning utföres med hjälp av maskiner, den
andra att stenen med maskinella hjälpmedel lyftes och transporteras utan
sönderdelning. I förra fallet synes hjälp endast böra ifrågakomma för själva
borrningsarbetet. Möjligen skulle också sprängningsarbetet kunna utföras av
samma personal, som sköter borrmaskinerna. Däremot skulle borttransporten
av den sprängda stenen kunna utföras genom jordbrukarens egen försorg.
Vid den andra metoden verkställes stenlyftningen och transporten till sidan
av fältet i ett sammanhang. Båda förfaringssätten torde ha sina fördelar.
Sannolikt kunna båda metoderna användas till komplettering av varandra.

Den motordrivna stenborrningen synes kunna både underlätta och förbilliga
stenröjningen. De tidigare refererade försöken tala sålunda för att detta
skall bliva möjligt. Traktordrivna kompressoraggregat torde också understundom
kunna komma till användning. Numera och i varje fall under fredliga
förhållanden synas sålunda stå till buds olika maskiner, som kunna underlätta
såväl nyodling som stenröjning.

En viktig förutsättning för nyodlings- och stenröjningsverksamhet med
maskinella hjälpmedel är tillgång på lämplig.arbetskraft. Då tillgång på arbetskraft
med tillräcklig erfarenhet torde vara synnerligen begränsad, blir
det nödvändigt att sörja för en fortgående utbildning av personal. För att den
maskinella verksamheten skall komma till sin rätt måste vidare lämpliga arbetslag
kunna uppsättas. För i-ena hantlangningsuppgifter bör ny personal
kunna insättas allt efter behov. Sålunda böra ortens jordbrukare kunna tillhandahålla
arbetskraft för detta ändamål, under förutsättning att erforderliga
förmän finnas stadigvarande anställda, vilka kunna instruera om förekommande
arbetsuppgifter. För specialarbeten, borrning, borrvässning m. m. fordras
däremot särskild personal. Under normala förhållanden synes arbetskraftfrågan
icke behöva orsaka några större svårigheter.

Vid igångsättande av större nyodlingsverksamhet uppstår även frågan örn
konstgödselbehovet och möjligheterna att fylla detta. Under krigsåren har
konstgödseltillgången varit knapp, särskilt beträffande fosforsyrehaltig sådan.
Vid bedömande av denna fråga torde emellertid böra bemärkas, att i de delar
av landet, där nyodlingsverksamheten beräknas igångsättas, konstgödselanvändningen
varit lägre än i andra delar av landet. 1 samma trakter är
emellertid kreatursantalet per arealenhet stort, varför tillgången på naturlig
gödsel är ganska riklig. Temporärt skulle därför gödselbehovet för nyodlingarna
i viss utsträckning kunna tillgodoses genom naturlig gödsel. Det
har även ansetts, att nyodlingarna, särskilt örn de verkställas på godartad
fastmark, icke skulle vara i samina behov av gödsling under de första
åren som senare, beroende av alt vid odlingen en del nedplöjda mullämnen
och aska från bränning av ris m. m. .skulle verka gödslande på jorden. Inför
möjligheten all inom relativt kort tid konstgödseltilldelningen kan bliva rikligare,
synes ej dagens 1''örsörjningsläge i detta avseende få utgöra binder för
verksamhetens igångsättande.

Vid bedömande av de sannolika kost n a d e r n a f ö r nyodling o c h
stenröjning med m a s k i n e 11 a hjälp m e d e I lia ämbetsverken

22

Kungl. Mcij.ts proposition nr 38.

kommit till deli uppfattningen, att maskinella hjälpmedel komma att visa
sig fördelaktiga även ur privatekonomisk synpunkt. I detta häseende ha ämbetsverken
yttrat.

Genom användning av maskinella hjälpmedel för nyodling och stenröjning
har man trott sig vinna ej blott tid utan även kostnadsbesparing. Av den
mera försöksmässigt bedrivna verksamheten kan man visserligen ej utläsa så
påtagliga bevis för att kostnadsbesparing verkligen erhålles. Med hänsyn till
de förhållanden, som härvid påtagligen försämrat det driftsekonomiska resultatet,
synas dock välgrundade förhoppningar kunna hysas om att verksamheten
under mera normala förhållanden skall bliva även ekonomiskt förmånlig.
Av kalkyler som egnahemsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens
län framlagt på grundval av 1943 års driftsresullat framgår, att kostnaden
för stubbrytnings- och plöjningsarbetet i genomsnitt ej överstigit 350
kronor per hektar, när jämväl ränte- och amorteringsanspråk tillgodosetts.
De i nämnda summa ingående delkostnaderna för bland annat bränsle och
smörjolja äro mycket höga på grund av gällande höga priser å dessa förnödenheter.
En reduklion av kostnaderna med ledning av sannolika efterkrigspriser
synes verka därhän, att kostnaderna komma att nedgå till inemot
hälften av förenämnda kostnadsbelopp. I varje fall synes högre kostnad än
200 kronor per hektar för stubbrytnings- och plöjningsarbetet ej sannolik.
Med en så relativt låg kostnad i sikte synes skäligt antaga, att maskinella
hjälpmedel komma att även ur ekonomisk synpunkt bliva eftersökta vid genomförande
av nyodlingsföretag. Genom ytterligare förbättringar av maskinutrustningen
och större erfarenheter beträffande arbetets utförande torde för
övrigt odlingskostnaderna ytterligare kunna nedbringas.

I fråga örn stenröjningsverksamheten föreligger ännu icke så stor erfarenhet
rörande ekonomien vid användning av maskinella hjälpmedel. Kostnaderna
för stenborrning beräknades i Kalmar läns norra hushållningssällskap
till 5 kronor per meter, vilket torde motsvara en kostnad av i genomsnitt
30 kronor per hektar. Kostnaden för borrning flir hand har visserligen ansetts
ej bliva högre än för borrning med maskin. Nedan berörda kostnadsberäkningar
för år 1942 visa dock ett medeltal av omkring 115 kronor per
hektar av den mark, sorn skall stenröjas, där borrning för hand ifrågakommer.
Till kostnaderna för borrning komma kostnader för sprängning och
bortforsling av stenen med respektive omkring 55 och 350 kronor. Totala
kostnaden belöper därför sannolikt till omkring 435 kronor per hektar vid
maskinell stenborrning mot eljest omkring 520 kronor.

Enligt metoden med lyftning och borttransport av stenen utan sprängning
har kostnaden i en del fall uppgått till omkring 750 kronor per hektar. Vid
mera normal stenförekomst har man beräknat kostnaden till omkring 325
kronor per hektar. Till jämförelse kan nämnas alt enligt kostnadsberäkningarna
för samtliga under år 1942 understödda stenröjningsföretag omfattande
1 654 hektar,^ beräknades totalkostnaden till i medeltal 518 kronor per
hektar. Av ifrågavarande kostnader utgjorde kostnaden för brytning och bortförande
av stenar 67 procent, för sprängämnen 11 procent och för borrning
22 procent. Härav torde framgå att, därest samma effektivisering av brytnings-
och transportarbetet kan uppnås som beträffande borrningen, en
största besparing torde kunna uppnås i förstnämnda fallet och i andra hand
beträffande borrningskostnaderna. Även på detta område rör man sig emellertid
med priser, föranledda av krisförhållandena. Någon minskning av stenröjningskostnaderna
synes därför håde möjlig och sannolik. Ifråga örn stenröjningsverksamheten
måste emellertid också hänsyn tagas till den roll
stenröjningen under vissa förhållanden spelar för beredande av någon ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

23

betsinkomst för vissa mindre jordbrukare under lågkonjunkturer. Detta haltin
följd att, även örn stenröjningen med maskinella hjälpmedel blir ekonomiskt
fördelaktig, en obenägenhet kan föreligga att på detta sätt utföra ett
arbete, som under vissa förhållanden löser ett sysselsättningsproblem. Även
med beaktande av detta återhållande moment, torde dock en ekonomiskt fördelaktig
stenröjningsverksamhet med maskinella hjälpmedel komma att bedrivas,
där förutsättningar finnas att kunna finansiera de kontanta utläggen
därför.

Det avsedda statsunderstödet för maskinanskaffning ha
ämbetsverken föreslagit skola lämnas i form av lån från jordbrukets maskinlånefond
intill hela kostnaden för inköp av erforderlig maskinutrustning.
Med hänsyn till att anskaffningskostnaderna bleve relativt boga och i betraktande
av att det merendels syntes vara mindre jordbrukare, som ämnade
utföra nyodling eller stenröjning med anlitande av maskinella hjälpmedel
vilka de var för sig ej hade möjlighet att anskaffa, skulle ytterligare hjälp
utöver vad som nu kunde lämnas genom lån från jordbrukets maskinlånefond
vara erforderlig. Härom har anförts följande.

Det synes lämpligt, att ifrågavarande verksamhet bedrives av ekonomiska
föreningar, vilka helst torde böra omfatta ett helt hushållningssällskaps område.
För dessa torde komma att krävas så stort driftkapital, att härför kommer
att åtgå hela det andelskapital, som kan uppbringas. Jämväl hushållningssällskap,
som upptaga ifrågavarande verksamhet i egen regi, synas bliva
i behov av särskilt understöd. Statens understöd torde böra givas den omfattningen,
att det motsvarar hela inköpsvärdet av maskiner och redskap för
ifrågavarande verksamhet. Eftersom verksamheten bör bedrivas så, att den
täcker kostnaderna, däri inbegripet amortering av maskinerna, synes understödet
kunna lämnas i form av lån från jordbrukets maskinlånefond. Emellertid
möjliggöra nuvarande bestämmelser för denna fond ej utlämnande av
lån till högre belopp än 80 procent av maskinernas inköpsvärde. En sådan
begränsning synes utgöra ett hinder både för ekonomiska föreningar och för
hushållningssällskap alt upptaga verksamheten på grund av svårighet att anskaffa
erforderligt kapital för maskininköpen. På grund härav synas lån
från jordbrukets maskinlånefond höra utlämnas till ifrågavarande föreningar
och hushållningssällskap till belopp, motsvarande hela inköpsvärdet för maskinerna.
Denna särskilda förmån för nyodlings- och stenröjningsverksamheten
synes ej i övrigt böra påverka stipulerade lånevillkor, vilka därför kunna
bibehållas oförändrade. Således skall bidrag under i övrigt gällande villkor
kunna beviljas till amortering av lånet, motsvarande 20 procent av lånets
ursprungliga belopp.

Beträffande de säkerheter, som skola lämnas för lånen, synas inga särskilda
villkor böra föreskrivas. Hushållningssällskap bör således kunna erhålla
lån mot sedvanlig egen skuldförbindelse vare sig lånemedlen skola
disponeras av sällskapet självt för nu ifrågavarande ändamål eller förmedlas
lill låntagare hos sällskapet. Prövningen av den säkerhet, hushållningssällskap
vill kräva för lån till ekonomisk nyodlingsförening, bör ske genom respektive
hushållningssällskap. Bemärkas bör, att del står sällskapet öppet alt
tillhandahålla maskinerna genom så kallat hyreskontrakt, därest icke föreningen
skulle kunna eller vilja lämna den borgen, som låneförmedlaren finner
tillfredsställande. I förevarande fall synes det bliva en förtroendesak,
huru krediten bör ordnas. Flerstädes torde dylik nyodlingsförening även
kunna påräkna särskild borgen av jordbrukets ekonomiska föreningar.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

Vad sålunda föreslagits förutsätter vissa ändringar i gällande kungörelse
angående lån från maskinlånefonden.

I fråga om den maskinella nyodlings- och sten röjning sverksamhetens
organisation lia ämbetsverken uttalat, att verksamheten
syntes kunna handhavas av enskild person, särskilt bildade ekonomiska
föreningar, hushållningssällskap eller egnahemsnämnder. Ämbetsverken
lia härom vidare anfört.

Den enskilde torde mera sällan komma att hedriva denna verksamhet i någon
större omfattning. Där verksamheten skall bedrivas i större omfattning,
synes det, såsom tidigare framhållits, vara lämpligt att bilda särskilda ekonomiska
föreningar, vilka skulle anskaffa erforderliga maskiner och bedriva
förbättringsverksamheten i stort. I samband nied den snabbkolonisationsrörelse,
som blev aktuell i Finland efter vinterkriget, har dylik verksamhet av
jordbrukaresammanslutning blivit prövad och visat sig medföra goda resultat,
under förutsättning att intresserade jordbrukare halt någorlunda gott ekonomiskt
underlag. Förutsättningar för dylika föreningar synas föreligga inom
vissa delar av vårt land. Dessa föreningar, förslagsvis benämnda nyodlingsföreningar,
böra organiseras för ett helt hushållningssällskaps område eller
i varje tall lör en väsentlig del därav. En större förening synes nämligen få
större resurser och lättare kunna bära kostnaderna för den administration, som
kräves för ett gott utnyttjande av maskinparken. Särskilda förmåner ha tidigare
föreslagits för dylik förening i form av lån från maskinlånefonden på
fördelaktiga villkor. För att kunna pröva föreningens ändamålsenlighet för
sin uppgift torde länets hushållningssällskap böra auktorisera sådan förening
och för densamma fastställa arbetsplan. I den mån statsunderstödet ej anses
tillfyllest utöver eget andelskapital, torde dylik förening kunna påräkna
stöd från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse inom bygden.

Där dylika ekonomiska föreningar för maskinell nyodlings- och slenröjningsverksamhet
ej kunna komma till stånd, böra hushållningssällskapen
själva kunna upptaga verksamheten i egen regi. Inom både Norrbottens och
Västerbottens län torde det sålunda vara ovisst, huruvida särskilda nyodlingsföreningar
kunna komma att hildas. Även inom andra hushållningssällskap
kunna liknande förhållanden föreligga.

Den enskilde maskinhållaren har möjlighet att anskaffa kapital från jordbrukets
maskinlånefond på vanliga villkor. Någon ändring i dessa villkor synes
ej erforderlig eller lämplig.

För att möjliggöra för ekonomiska nyodlingsföreningar och hushållningssällskap
att upptaga verksamheten i stor skala, därvid betydande kapitalbelopp
kunna erfordras, och jämväl för att stimulera till dylik verksamhet har
tidigare föreslagits, att lån från jordbrukets maskinlånefond i förevarande fall
skall kunna beviljas till hela kostnaden för inköp av maskiner. För verksamheten
erforderligt driftkapital bör däremot tecknas i form av andelskapital
eller tillskjutas i annan form från orten. Då arbetet normalt förutsättes kunna
bedrivas mot ersättningar, som täcka ränta, amortering och driftskostnader,
bör verksamheten sålunda kunna finansiera sig själv.

Den av förenämnda nyodlingsföreningar (inberäknat stenröjningsföretag)
och hushållningssällskap bedrivna verksamheten hör erhålla en efter ortsförhållandena
anpassad organisation, ägnad att utnyttja maskinerna jämte den
anställda personalen på bästa sätt. Genom en god och förutseende ledning
av respektive företag torde kunna utvinnas stor effekt av insatta maskiner
och personal. Ju större omfattning rörelsen får, dess viktigare blir det, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 38-

25

ledningen undviker onödig tomgång i något avseende. Förutom ledaren för
hela verksamheten fordras traktorförare och förmän med erfarenhet och
energi samt intresse för ifrågavarande verksamhet. Hantlangningspersonal
bör anskaffas av jordbrukarna själva i orten, därest ej deras egen arbetsinsats
är tillräcklig. Arbetet torde böra bedrivas i två skift per dygn under den
ljusa årstiden för att möjliggöra ett gott utnyttjande av maskinkapitalet. Hänsyn
måste tagas härtill vid bedömande av personalbehovet.

Organisationen synes lämpligen kunna uppbyggas efter följande schema.
Inom varje sällskaps område, där verksamhet av förevarande slag ifrågakommer,
bör finnas en person anställd hos hushållningssällskap eller nyodlingsförening,
vilken fungerar som ledare för verksamheten. Huruvida denne person
blir helt sysselsatt härmed eller ej blir beroende på verksamhetens omfattning.
Är verksamheten av mindre omfattning, kan uppdraget ha karaktär
av deltidstjänst.

För verksamhetens bedrivande på platsen organiseras personal och maskiner
i arbetslag. Är det fråga örn nyodling, bör för varje arbetslag svara en förman,
vilken har att ordna alla förarbeten för maskinerna samt träffa avtal
om arbetsobjekt i den mån dessa ej äro i förväg helt planlagda. Förmannen
utövar även befäl och tillsyn över förare och maskiner. Det synes lämpligt,
att varje arbetslag tilldelas tre traktorer. Då varje traktor behöver två förare,
skulle erfordras sex förare i ett traktorlag. För varje traktor erfordras alltefter
svårighetsgraden 2—5 man såsom hantlangare vid slubbdragning m. m.
Det bör ankomma på förmannen att också organisera dessa hjälplag och
lämna dem anvisning rörande bästa sättet att sköta stubbkrok och eventuella
andra hjälpmedel.

Gäller uppgiften stenröjning synes det lämpligt, att tre borrmaskiner ingå i
arbetslaget. Därvid torde erfordras fyra borrare förutom två borrvässare och
helst två hantlangare för att transportera borrarna till och från vässningsstället,
om arbetet bedrives i dubbla skift. Därvid har beräknats en maskin i
reserv, vilket enligt erfarenhet synes nödvändigt med hänsyn till driftstörningar.
Någon särskild förman erfordras ej här, men däremot får en borrare
för varje maskin som förste man svara för en förmans uppgifter. Bemärkas
bör, att det inom vissa län torde bliva nödvändigt att sammansätta både traktorlag
och borrarlag att alltefter omständigheterna arbeta var för sig eller i
samverkan. På verksamhetens ledare bör ankomma att samordna verksamheten
för uppnående av största möjliga effekt.

Inom de län, där nyodlingsverksamhet skall bedrivas i större omfattning,
synas minst tre dylika traktorlag erfordras och sammanlagt för dessa sålunda
nio traktorer. Därjämte torde en maskin vara önskvärd i reserv, om personalen
skall kunna utnyttjas effektivt. I allt skulle därför erfordras tio traktorer.
Med en avverkning av 150 å 200 hektar per traktor och säsong skulle en
dylik länsorganisation kunna avverka 1 350—1 800 hektar per år.

Vid stenborrning kan ett till Ire borrarlag ifrågakomma för ett hushållningssällskaps
område. Finnas tre borrarlag torde erfordras minst tio borrmaskiner
för fullgod effekt. Avverkningen vid en dylik mera omfattande verksamhet
torde kunna beräknas till 15 000—20 000 borrmeter för år, vilket vid medelsvår
stenighet torde motsvara en stenröjningskapacitet av omkring 3 000
—5 000 hektar åker för år. För Norrland och de övriga delar av landet, där
man måste räkna med en kortare arbetssäsong, torde effekten bliva lägre än
i södra och mellersta Sverige.

Ledningen och övervakningen av den med maskinella hjälpmedel bedrivna
nyodlings- och stenröjningsverksamhelen böra ankomma på lantbruksstyrelsen
i vad rör den genom hushållningssällskapen bedrivna verksamheten.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

Beträffande statsunderstöd till enskilda jordbrukare vid
nyodling och stenröjning med maskinella hjälpmedel ha
ämbetsverken anfört.

Stöd åt den enskilde jordbrukaren torde främst höra lämnas från anslaget
till förstärkning av ofullständiga jordbruk. Har härvid bidrag redan beviljats
för nyodlings- eller stenröjningsföretag, till vars utförande maskinella hjälpmedel
sedermera komma till användning, bör bidragstagaren, som anlitar dylik
maskinell hjälp, antingen kontant lämna ersättning för sålunda erhållen
hjälp enligt fastställd taxa eller också lämna fullmakt, vilken berättigar den
som handhar den maskinella verksamheten att lyfta ersättningen hos vederbörande
hushållningssällskap. En sådan ordning kan emellertid endast tilllämpas
i de fall, att nyodlingen eller stenröjningen planlagts så lång tid i förväg,
att bidragsansökan hunnit beviljas.

Skall den maskinella nyodlings- eller stenröjningsverksamheten emellertid
kunna få någon större omfattning, synes böra undersökas, huruvida ej också
annan väg för lämnande^ av statsunderstöd kan vara möjlig. I detta sammanhang
kan även pekas på den kostnad och tidsförlust, som uppstår vid förflyttning
av maskinaggregaten. Längre transporter av traktorer måste sålunda
ske med bil. Det innebär därför en vinst, därest flera arbetsobjekt inom en
ort kunna upptagas i ett sammanhang. För uppnående av en sådan större
koncentration är det önskvärt med en mera enhetlig planläggning av arbetet
för viss ort. Dylikt planläggningsarbete förutsätter i regel ansökan från markägare
i rätt god tid före igångsättandet, medan intresse för att få liknande
arbete uti ört ofta väckes hos andra markägare genom att maskinen kommer
till orten. Understundom ligger det så till, att det ur arbetssynpunkt är
fördelaktigt, att ett större område bearbetas i ett sammanhang. Detta gäller
särskilt under vissa skiftesförhållanden i Norrland, där ett mellanliggande
skifte kanske helst bör plöjas samtidigt med de omkringliggande skiftena,
örn tidsvinst skall göras. Under dylika förhållanden är det angeläget att finna
någon form, som med markägarens samtycke utan större omgång medgiver
utvidgning av arbetsobjekten. I de fall att nytillkommande objekt tillhöra
personer med förmåga att betala stipulerad ersättning, kan en dylik utvidgning
lätt ske. Men ofta rör det sig om personer, som äro i behov av bidrag
för arbetets utförande. Emellertid synes förmannen i dylika fall böra äga
möjlighet att verkställa arbetet i fråga utan att betalning erlägges av rekvirenten.

_ Den, som sålunda fått arbete utfört, skulle sedan inkomma med ansökning
örn statsbidrag. Vid den planläggning av företaget, som härefter utföres
av hushållningssällskapets befattningshavare, upptages kostnaden för det utförda
arbetet. Den. som verkställt arbetet, får i sin tur möjlighet att erhålla
betalning för arbetet ur det bidrag, som i vanlig ordning kan komma att
bevil ias jordbrukaren i fråga.

Efter upplöiningen återstå många kompletteringsarbeten såsom dikning,
planering, tillkörning m. m. Många jordbrukare äro i behov av bidras jämväl
för dessa arbetens utförande. Vid den undersökning, som sker för bedömande,
huruvida bidrag må utgå för det förskottsvis utförda plöjningsarbetet,
måste givetvis samtidist beräknas kostnaderna för återstående kompletteringsarbeten.
Samtliga odlingskostnader komma således även i dessa
fall att medtagas i kostnadsberäkningen och att ligga till grund för beviljande
av bidrag.

Vid utförande av nyodling eller stenröjning förskottsvis åt jordbrukare,
som ej tidigare beviljats bidrag för ändamålet, men vilken är i behov av
bidrag för likvidering av kostnaden för plöjning eller stenröining, kommer
den. som verkställer arbetet, att få en fordran utestående på längre tid, kan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

27

ske ett år eller mera. Detta medför, att företagets behov av rörelsekapital
blir större än som eljest synes nödvändigt. Denna olägenhet torde emellertid
bliva ofrånkomlig med dylik anordning. Därför blir det nödvändigt att redan
vid planläggningen av de första företagen inom orten söka få med alla
dem, som kunna tänkas vara samtidigt i behov av maskinell hjälp och avbidrag
för arbetets utförande. Förrättningsmännen torde därför få nedlägga
.särskilt arbete på att få planläggningen så fullständig som möjligt i vad rör
arbetets totala omfattning inom en by eller en ort.

Ämbetsverken ha i detta sammanhang övervägt möjligheten att låta vederbörande
arbetsförman på allenast muntlig framställning bevilja preliminära
bidrag i form av naturaprestation. På grundval av uppgifter om areal
och använd tid och med tillämpning av en särskild taxa skulle därefter värdet
av det förskottsvis utförda arbetet kunna uträknas. Efter förmannens
rapport till hushållningssällskapet skulle bidraget bokföras i vederbörlig ordning
och ersättningen lyftas av maskinföretagets huvudman av tillgängliga
bidragsmedel. Ämbetsverken ha emellertid ansett sig böra förorda den tidigare
angivna formen för understöd åt enskilda jordbrukare, enär man allenast
därigenom skulle vara i stånd att reservera sannolikt otillräckliga bidragsbelopp
till förmån för dem som närmast vore i behov av bidrag.

Ämbetsverken ha vidare anfört.

För närvarande äro bidragen begränsade till jordbruk med en åkerareal av
högst 20 hektar inberäknat vad som skall nyodlas eller förbättras genom bidrag.
Jordbruk med större åkerareal synas däremot endast kunna komma
i åtnjutande av ifrågavarande hjälp mot ekonomiskt vederlag enligt taxa.
Då den statsunderstödda verksamheten på ifrågavarande område närmast är
avsedd för komplettering av ofullständiga jordbruk, synes någon erinran ej
kunna göras häremot.

I bestämmelserna örn bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk
finnes bland annat även stadgat, att statsbidrag icke må på en gång tilldelas
en och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor. Ifrågavarande
begränsning synes tillsvidare böra bibehållas.

Vad här anförts torde icke behöva föranleda komplettering eller ändring
av gällande bidragsbestämmelser.

Beträffande de för ifrågavarande verksamhets upptagande
erforderliga statsmedlen lia ämbetsverken anfört.

Vid upptagande av nyodlings- och stenröjningsverksamhet medelst maskinella
hjälpmedel efter de förut av ämbetsverken föreslagna riktlinjerna synes
jordbrukets maskinlånefond samtidigt böra förstärkas. Med hänsyn till fondens
nuvarande ställning och beräknad medelsåtgång, synes till en början
den erforderliga ökningen av fondkapitalet kunna uppskattas till 1 000 000
kronor.

Även anslaget lill statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk
m. m. måste ökas, örn verksamheten skall kunna få den beräknade ökade omfattningen.
Med oförändrade bidragsgrunder skulle en önskvärd fördubbling
av odlingsarealen och en förslagsvis beräknad cirka fem gånger större stenröjningsverksamliet
jin den nuvarande kräva eli däremot förhöjt statsanslag.
Med hänsyn till att verksamheten kan beräknas komma i gång först så
småningom, uppskatta ämbetsverken emellertid det ökade medelsbehovet
under det första budgetåret efter verksamhetens igångsättande till 2 000 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

I silia förut oinförmälda skrivelser den 31 augusti 1944 har lantbruksstyrelsen
meddelat, att styrelsen beviljat lån från jordbrukets maskinlånefond
under budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 med respektive 895 000 kronor,
1 330 000 kronor och 2 134 370 kronor samt under den dittills tilländalupna
delen av budgetåret 1944/45 med 600 000 kronor. Den 1 juli 1944 hade
den för utlåning disponibla kapitaltillgången uppgått lill i runt tal 1 172 000
kronor, vilket belopp utgjort reservation å anvisade anslag. Genom beslut den
30 juni 1944 hade Kungl. Majit medgivit, att denna reservation finge under
budgetåret 1944/45 användas för med anslaget avsett ändamål. Vid utgången
av innevarande budgetår torde reservationen emellertid, i den mån densamma
icke dessförinnan förbrukats, komma att tillföras budgetutjämningsfonden.
Under budgetåren 1944/45 och 1945/46 beräknades inflyta amorteringar med
omkring 600 000 kronor respektive 650 000 kronor. Till förfogande för låneverksamheten
under återstående del av innevarande budgetår skulle alltså
finnas ett belopp av omkring (1 172 000 T 600 000 — 600 000=) 1 172 000
kronor. Motsvarande belopp bomme att under budgetåret 1945/46 uppgå till
allenast 650 000 kronor. Med hänsyn till den ökade efterfrågan å lån från
jordbrukets maskinlånefond, som varit rådande under närmast föregående
år, syntes det enligt lantbruksstyrelsen uppfattning erforderligt med ett kapitaltillskott
till fonden av 2 000 000 kronor. Därest emellertid lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen förslag om ändring av bestämmelserna angående
lån från fonden i syfte att främja nyodling och stenröjning med maskinella
hjälpmedel vunne statsmakternas bifall, syntes en ytterligare ökning
av fondkapitalet med 1 000 000 kronor nödvändig. Det erforderliga kapitaltillskottet
till fonden utgjorde således 3 000 000 kronor. Till Grundförbättringar:
Bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. hade för budgetåret
1944/45 anvisats ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor. Därjämte hade
riksdagen medgivit, att Kungl. Majit finge linder kalenderåret 1945 bevilja
statsanslag till 2 500 000 kronor för utlämnande av statsbidrag till förstärkning
av ofullständiga jordbruk m. m. Med anlitande av sistnämnda belopp
syntes i likhet med vad som varit fallet under de senaste åren endast omkring
50 procent av under året föreliggande ansökningar om bidrag kunna tillgodoses.
Därest lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsens förenämnda förslag
vunne statsmakternas bifall, måste enligt lantbruksstyrelsen mening anslaget
till bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk ökas. Med hänsyn till
att den ifrågasatta verksamheten kunde beräknas komma i gång först så
småningom, uppskattades det ökade medelsbehovet under det första budgetåret
efter verksamhetens igångsättande till 2 000 000 kronor. Lantbruksstyrelsen
funne sig därför böra för år 1946 räkna med en från 2 500 000 kronor
till 4 500 000 kronor ökad bidragstilldelning till arbeten av ifrågavarande
slag. Fördelningen av detta belopp på de med detsamma avsedda ändamålen
har lantbruksstyrelsen i likhet med vad dittills varit fallet ansett böra bestämmas
av Kungl. Majit. Erfarenheten utvisade, att de för visst år beviljade
bidragen såsom regel ej bleve under samma år i sin helhet tagna i anspråk.
Med hänsyn därtill har styrelsen funnit, att för budgetåret 1945/46 icke behövde
för ändamålet anvisas högre belopp än 3 000 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

29

Yttranden över lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens förslag.

Lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens förslag har i princip tillstyrkts
i nära nog samtliga yttranden. Endast Gotlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har helt avstyrkt förslaget. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har ansett sig sakna anledning att uttala
sig om förslaget, enär detsamma syntes vara av underordnad betydelse
för jordbruket inom länet. I de yttranden, som avgivits av statskontoret, lantbruksakademien,
jordbrukstekniska föreningen samt Älvsborgs läns norra
och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalats
tvekan rörande möjligheten att för närvarande genomföra förslaget. Av yttrandena
må här i övrigt återgivas följande.

Behovet av ökad nyodlings- och sten roj ningsverksa nili
e t har vitsordats i så gott som samtliga yttranden. Hushållningssällskapens
ombud ha uttalat, att enligt ombudens mening förelåge inom landet såväl
förutsättningar för som behov av nyodling och stenröjning i en omfattning,
som måste anses betydande. Ombuden ansåge det därför vara fördelaktigt om
en ökad nyodlings- och stenröjningsverksamhet kunde komma till stånd,
särskilt som en dylik verksamhet i första hand skulle bliva till nytta för brukarna
av ofullständiga jordbruk.

Norrlandskoinmittén har i detta hänseende anfört i huvudsak följande.

De norrländska jordbruksfastigheterna karakteriseras genomgående av
liten åkerareal. Den vid det norrländska jordbruket sysselsatta befolkningen
är emellertid förhållandevis stor. Då vidare arealskördarna ofta ligga lägre
i Norrland än i landet i övrigt, blir produktionen av skördeenheter per yrkesverksam
person av jordbruksbefolkningen där avsevärt lägre. Jordbrukarna
äro därför såsom läget nu är i större eller mindre grad hänvisade till inkomster
från andra näringsgrenar.

Norrlandskoinmittén anser, att det ur många synpunkter vore till fördel
om produktionsvolymen per jordbruksfastighet i Norrland så kunde ökas,
att den befolkning, som har sin huvudsysselsättning i jordbruket, i väsentligt
större utsträckning kunde hämta sin utkomst från denna näringsgren. Ett
viktigt hjälpmedel att nå denna ökning i produktionsvolymen per brukningsdel
synes en ökning av åkerarealen genom nyodling bliva.

Användning av maskinella hjälpmedel för nyodling åsyftar såväl att öka
nyodlingsintensiteten som att minska kostnaden för denna verksamhet. Att
användning av maskinella hjälpmedel måste innebära möjligheter för snabbare
nyodling torde vara obestridligt. Då en ökad nyodlingsverksamhet är
önskvärd i Norrland, finner kommittén det motiverat att en organiserad maskinell
nyodlingsverksamhet kommer till stånd.

Rörande de hittills vunna erfarenheterna av nyodlingsoch
stenröjningsverksamhet med maskinella hjälpmedel
lia uttalanden gjorts i ett flertal yttranden.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i detta hänseende
anfört.

Den hittills av egnahemsnämnderna i Norrbottens och Västerbottens län
försöksmässigt bedrivna verksamheten visar enligt förvaltningsutskottets för -

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

menande synnerligen nedslående resultat. Sålunda redovisar egnahemsnämnden
i Norrbotten för sin verksamhet under år 1943 en effektiv körtid per
möjlig arbetsdag av endast respektive 2 timmar 45 minuter och 2 timmar för
de tvenne traktorer, som nämnden disponerat. Den verkliga körtiden blir
i dessa fall 28,1 respektive 24,6 procent av den möjliga. Den övriga tiden har
åtgått till reparationer, fastkörning m. m. Av den ineffektiva tiden kommer
den ojämförligt största delen på reparationer och översyn med sammanlagt
ej mindre än cirka 53 procent för båda traktorerna. Kostnaden per effektiv
arbetstimme belöper sig till ej mindre än i medeltal för båda traktorerna 48
kronor. I denna kostnad synes emellertid ej ha inräknats ränta och amortering
å traktorerna. Den tid, som åtgått för reparationer, synes giva vid handen,
att traktorerna och därtill hörande aggregat icke varit lämpliga för det
arbete, varom här är fråga. Det är emellertid att hoppas, att sådana traktorer
och redskap, som kunna motstå de påfrestningar, vilka äro för handen vid
nyodling, skola framkomma samt att vid tillgång på lämpligare drivmedel,
än som nu kommit till användning, resultatet av nyodling med maskinella
hjälpmedel skall bliva gynnsammare än hittills utförda försök visa.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
att hushållningssällskapet även under år 1944 bedrivit stenröjning med maskinella
hjälpmedel och att verksamheten, sedan personalen numera blivit
inarbetad och maskinerna förbättrade, väl motsvarade de förväntningar på
ett gott arbetsresultat, som hushållningssällskapet hyste vid verksamhetens
igångsättande.

I sitt yttrande har Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
meddelat, att efter en under hösten 1943 och våren 1944 verkställd utredning
angående stenröjning med maskinella hjälpmedel vissa provborrningar ägt
™m och att kostnaderna därvid uppgått till 3 kronor metern, då 36 millimeters
borr använts.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har lämnat följande
uppgifter rörande det av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen omförmälda,
av lantbrukaren Ture Olsson i Värestorp konstruerade stenröjningsaggregatet.

För närvarande försäljas ganska många hästdrivna stenröjningsaggregat,
och hushållningssällskapet har under det sista året utlämnat åtskilliga
lan av medel fran maskinlånefonden för inköp av dylika aggregat.
De stenröjninesmaskiner, som hittills blivit försålda i länet med eller utan
lån från hushållningssällskapet, lia framför allt gått till de ofullständiga,
stenbundna mindre jordbruken. Oftast inköpa och använda några jordbrukare
i samma by en hästdriven stenröjningsmaskin gemensamt. De hjälpa
varandra med hästar och arbetskraft och utföra arbetet de tider på året, då
de ha gott örn tid och då marken är tjänlig. På detta sätt få emellertid stenröjningsmaskinerna
ej den vidsträckta användning året om, som är erforderlig
för en mera intensiv stenröjning av länets åkerarealer.

I fråga örn tillgången på maskiner för ifrågavarande verksamhet
har i de yttranden, som avgivits av statskontoret, lantbruksakademien, jordbruksteknislca
föreningen och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
uttalats, att den av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen
verkställda utredningen syntes giva vid handen, att ändamålsenliga ma -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

31

skiner oell redskap för närvarande icke kunde erhållas, samt att det statliga
stödet till ifrågavarande verksamhet med hänsyn därtill till en början borde
begränsas till att avse fortsatt försöksverksamhet.

Lantbruksakademien har i detta hänseende anfört i huvudsak följande.

Under den hittills försöksmässigt bedrivna nyodlings- och stenröjningsverksamlieten
med maskinella hjälpmedel ha svårigheter av olika slag blivit
belysta. Vissa av dessa, såsom olämpligt motorbränsle, ha orsakats av kristiden
och kunna beräknas bortfalla i och med krigets slut. Emellertid ha
många svårigheter, medförande driftsavbrott och höga reparationskostnader,
uppstått av andra orsaker. Det synes därför, som örn den första åtgärden bör
vara att under de närmaste åren grundligt genomarbeta och utveckla de tekniska
hjälpmedlen och förfaringssätten vid dessas användning samtidigt som
den försöksmässiga driften i relativt stor skala fortsättes. I detta sammanhang
bör även beaktas, att tekniken sannolikt kommer att ändras undan för
undan, allt eftersom nya erfarenheter göras och nya redskap framkomma,
det senare icke minst sedan Sverige ånyo kan få kontakt med Amerikas förenta
stater, där man sannolikt hunnit ganska långt i utexperimentering av
redskap för nyodling och röjning. De utredningar, undersökningar och experiment,
som torde vara nödvändiga för en önskvärd utveckling och förbättring
av metoder och tekniska hjälpmedel vid ifrågavarande arbeten, synas
böra anförtros åt lämplig teknisk institution, till vars förfogande böra ställas
de för ett planmässigt dylikt arbete erforderliga medlen. Såvitt akademien
kan bedöma, är jordbrukstekniska föreningen en för nämnda uppgift kompetent
och lämplig institution.

Jordbrukstekniska föreningen har yttrat följande.

De åtgärder av organisatorisk och finansiell art, som föreslagits till stödjande
av nyodling och stenröjning äro, såvitt föreningen kan bedöma, ändamålsenliga.
Emellertid synes det, som örn ytterligare undersökningar böra
verkställas för utrönande av lämpligaste maskiner, redskap och arbetsmetoder.
Behovet av sådana undersökningar framgår bland annat av de lämnade
redogörelserna för i relativt stor skala försöksmässigt bedriven nyodling och
stenröjning med mekaniska hjälpmedel. Ur dessa redogörelser kan utläsas,
att ifrågavarande verksamhet visserligen omfattades med intresse av jordbrukarna
och att många värdefulla erfarenheter gjordes, men att det utförda
arbetet, bland annat på grund av driftstörningar och dåligt utnyttjad arbetstid,
som endast till en del orsakades av kristidsförhållandena, ofta blev kostsamt.
För bättre resultat fordrades dessutom kunnigare och mera erfaren
personal för maskinernas skötsel och för ledningen av det dagliga arbetet.

Det synes därför jordbrukstekniska föreningen, som örn den närmaste uppgiften
bör vara att i anslutning till en fortsatt försöksmässigt bedriven verksamhet
i relativt stor skala undersöka hur de tekniska hjälpmedlen och arbetsmetoderna
skola kunna ytterligare utvecklas. I den mån det därvid visar
sig. att ändamålsenliga maskiner och redskap ej för närvarande finnas, böra
fordringarna på dessa så långt möjligt utrönas till ledning för konstruktörer
och tillverkare. Vidare bör, så snart handelsförhållandena det medgiva, utländska
— och då särskilt amerikanska — maskiner och redskap för nyodling
anskaffas och prövas under svenska förhållanden.

Beträffande det ifrågasatta statsunderstödet för maskinanskaffningen
har Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
Hjort gällande, att den föreslagna ändringen i bestämmelserna örn lån

3 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

från jordbrukets maskinlånefond skulle vara onödig och olämplig. Utskottet
har därvid uttalat, att någon avsevärd svårighet icke syntes föreligga för
låntagarna att uppbringa de återstående 20 procent av anskaffningskostnaden,
vartill lån enligt nu gällande bestämmelser icke kunde beviljas.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande
föreslagit, att statsbidrag till maskinanskaffningen skulle lämnas intill 50
procent av anskaffningskostnaden.

Beträffande den maskinella nyodlings- och stenröjningsverksam
hetens organisation har norrlandskommittén anfört.

Ledningen för den maskinella nyodlingsverksamheten synes böra anförtros
åt hushållningssällskapen såsom varande de lokala huvudorganen för
jordbrukets planering och utformning. Då verksamheten vidare torde komma
att bedrivas med anlitande av ganska betydande statsanslag till jordbrukarna,
synes det riktigast att den huvudsakliga förmedlaren av statsbidrag
till olika verksamhetsgrenar inom jordbruket, hushållningssällskapen, i alla
avseenden kan utöva kontroll över nyodlingsverksamheten. Hushållningssällskapens
handhavande av verksamheten torde också för nyodlarna innebära
den största tryggheten gentemot maskinliållaren, då odlarna skola ersätta
maskinhjälpen efter viss taxa per traktortimme, Den omständigheten
att nyodling med maskinella hjälpmedel ännu i vissa avseenden befinner sig
på försöksstadiet synes utgöra ytterligare ett skäl för att hushållningssällskapen
engageras i uppgiften, då dessa lättast torde kunna reglera avgifterna
på sådant sätt att odlarna icke åsamkas experimentkostnader och ej heller
större utgifter än vid nyodling med andra hjälpmedel. För vissa hushållningssällskap
torde den föreslagna verksamheten bliva nog så arbetskrävande
och kostsam samt medföra vissa förluster. Enligt kommitténs mening
bör möjlighet finnas att vid behov bereda sällskapen kompensation
därför. Utan hinder av vad sålunda förordats bör hushållningssällskap ha
rätt att, där så befinnes lämpligt, anförtro nyodlingsverksamheten åt särskild
för ändamålet bildad förening. Härför förutsättes dock att sällskapen
kunna utöva noggrann kontroll av föreningens verksamhet.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,
att stenröjningsverksamheten borde anförtros åt enskilda personer eller firmor.
Utskottet har i detta hänseende anfört.

Arbetets bedrivande i hushållningssällskapens egen regi skulle utan tvivel
kräva vidsträckt kontroll och övervakning, och även vid sådan synes det
kunna befaras, att de personer, som handhava maskinerna, ej iakttaga den
aktsamhet, som de till synes relativt ömtåliga maskinerna torde kräva. I
detta avseende synes den enskilde företagaren ha bättre möjlighet till övervakning.
Det torde för Östergötlands vidkommande icke heller erbjuda svårigheter
alt intressera enskilda för ett samarbete med hushållningssällskapet
på detta område, så snart tillgången på bränsle och smörjolja blir någorlunda
normal. Med tanke på de fördelar ett på detta sätt organiserat samarbete
kan beräknas medföra, vill förvaltningsutskottet förorda, att av hushållningssällskap
auktoriserad enskild person eller firma i fråga örn lånebeloppets
storlek vid erhållande av lån ur jordbrukets maskinlånefond jämställes med
av hushållningssällskapet auktoriserad ekonomisk förening.

Även Stockholms läns och stads samt Hallands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ha uttalat sig för att enskild person skulle i ifrågavarande
hänseende jämställas med ekonomisk förening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

33

I sitt yttrande har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat, att varken hushållningssällskapen eller egnahemsnämnderna
vore skickade att handhava ifrågavarande verksamhet. Utskottet har i övrigt
anfört.

Nyodlings- och stenröjningsverksamhet synes kräva en månghövdad och
dyrbar organisation, som icke lämpligen bör läggas på hushållningssällskapen
direkt. Norrbottens läns hushållningssällskap kan av ekonomiska skäl
icke åtaga sig dylik verksamhet. Förvaltningsutskottet håller för troligt, att
vilken ledning eller organisation som än skapas för denna odlingslijälp, så
kommer dock verksamheten att kräva betydande ekonomisk uppoffring från
statens sida. Förvaltningsutskottet vill för sin del förorda tillsättande av ett
centralt nyodlingsråd med tekniskt utbildad personal för handhavande av
denna verksamhet.

Hushållningssällskapens ombud ha anfört.

Den maskinella verksamheten torde, åtminstone då fråga är om nyodlingsverksamhet
i Norrland, kunna bliva av så stor omfattning, att hushållningssällskapen
bliva föranlåtna att anställa särskilda tjänstemän för verksamhetens
ledning. Med hänsyn till hushållningssällskapens i regel hårt ansträngda
ekonomi och till betydelsen av att verksamheten kan ledas på ett
ändamålsenligt sätt vilja därför ombuden föreslå, att särskilt statsbidrag
måtte få utgå till hushållningssällskapen för bestridande av avlöning åt en
för ifrågavarande verksamhets ledning särskilt anställd tjänsteman.

Jämväl Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
gjort gällande, att statsbidrag borde utgå till hushållningssällskapen för att
en ledare av den ifrågasatta verksamheten skulle kunna anställas.

Behovet av ytterligare statsunderstöd till enskilda jordbrukare
vid nyodling och sten röjning har vitsordats av samtliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott. I sju av yttrandena, nämligen de,
som avgivits av Uppsala läns, Hallands läns, Älvsborgs läns norra och Jämtlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt hushållningssällskapens
ombud, norrlandskommittén och Riksförbundet landsbygdens folk,
har uttryckts önskemål om en höjning vid nyodling och stenröjning med
maskinella hjälpmedel av det maximibelopp — för närvarande 800 kronor
— varmed statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk må på en
gång tilldelas en och samma person. Jämtlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har härom anfört.

Ifrågavarande begränsning, som av de utredande ämbetsverken ansetts
böra bibehållas, kan i vissa fall medföra mindre önskvärda konsekvenser.
Det är givetvis angeläget, att då en nyodlingstraktor befinner sig på en plats
så stor del av den odlingsvärda jorden som möjligt kommer under bearbetning.
Det är emellertid icke uteslutet, att en och samme bidragsberättigade
jordbrukare kan inneha så stor sammanhängande areal odlingsjord, att 800-kronorsgränsen skulle överskridas, därest bidrag på en gång skulle beviljas
för uppodling av cl t annars till storleken skäligt område. Om bidragsmöjligheterna
då skola kunna utnyttjas, blir det nödvändigt att uppdela odlingsarbetet
på liera år, varigenom oekonomiska transporter av maskinerna framtvingas.
Bestämmelsen örn begränsning av bidragen synes därför böra änd Bihang

till riksdagens protokoll 19U5. 1 sami. Nr 38. 3

34

Kungl. Alaj:ts proposition nr 88-

ras så, att ett högre sammanlagt belopp må kunna beviljas när vid utförande
av nyodling med maskinella hjälpmedel särskilda skäl därtill föranleda.

Departements- För närvarande framträda från skilda håll strävanden att hastigare gect>elea.
nomföra en rationalisering inom landets jordbruk i syfte att förbättra bland
annat dess arbetsbetingelser. Givet är att på denna väg i flera hänseenden
mycket står att vinna. Såsom ett viktigt led i rationaliseringssträvandena ingår
att få till stånd dels förbättringar av de maskinella hjälpmedlen för
jordbruket och dels utökad användning av dylika hjälpmedel. Jag vill erinra
att 1942 års jordbrukskommitté, som för närvarande är sysselsatt med utredning
av jordbrukets rationaliseringsfrågor, den 20 september 1944 framlagt
betänkande med förslag till åtgärder i förstberörda hänseende (SOU
1944:45) och att proposition, grundad på kommitténs betänkande, förelagts
riksdagen (prop. nr 37). Kommitténs nu föreliggande förslag åsyftar att ernå
en utökad användning av de maskinella hjälpmedlen för jordbruket genom
utvidgad upplysningsverksamhet om maskinanvändningen och en förbättrad
organisation av densamma Denna fråga har redan tidigare varit föremål för
statsmakternas uppmärksamhet. Då del gäller användandet av maskinella
hjälpmedel, uppstå särskilt för det mindre och medelstora jordbruket svårigheter
att hålla kostnaderna för maskinerna på en nivå, som medför ekonomiska
fördelar av mekaniseringen. För att i viss mån undanröja dessa svårigheter
inrättades jordbrukets maskinlånefond, varifrån lån utlämnas för
anskaffande av jordbruksmaskiner, som skola användas gemensamt av
flera jordbrukare, varjämte medel anvisades för lämnande av bidrag till
lånens återbetalning.

För att den gemensamma maskinanvändningen skall med gott ekonomiskt
resultat kunna bedrivas i större omfattning än hittills lörekommit, måste den
emellertid organiseras på ett fullgott sätt. Upprättandet av maskincentraler,
som kunna tillhandahålla ett flertal maskiner av varierande typer, synes, åtminstone
för mera koncentrerade jordbruksbygder, kunna medföra ett effektivt
utnyttjande av de för ändamålet anskaffade maskinerna. Tillkomsten av
dylika centraler torde därför böra stödjas av statsmakterna. Detta stöd synes
såsom 1942 års jordbrukskommitté föreslagit lämpligen kunna givas genom
ökade möjligheter att lämna lån från jordbrukets maskinlånefond.

Även lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens nu föreliggande förslag
avser att underlätta jordbrukets rationalisering. Förslaget tager härvid sikte
på en utökad nyodlings- och stenröjningsverksamhet med maskinella hjälpmedel.
En dylik verksamhet torde i första hand vara av behovet påkallad
för att få till stånd förstärkning av ofullständiga jordbruk. I den mån de
ofullständiga jordbruken anses böra bestå och ej genom sammanläggning
med andra brukningsdelar kunna givas den för ett bärkraftigt jordbruk nödiga
åkerarealen eller erhålla stödskog i erforderlig utsträckning, synes nyodling
vara den mest framkomliga vägen, då det gäller att göra de ofullständiga
jordbruken till mera lönsamma företagsenheter. Den av lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen verkställda utredningen synes giva vid handen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. :'';J

att särskilt inom vissa områden i Norrland de geologiska och klimatiska
förutsättningarna äro gynnsamma för nyodling. Även stenröjningsverksamhet
torde vara ägnad att öka avkastningen och minska manuellt arbete vid
de ofullständiga jordbruken och således göra dem till mera bärkraftiga företagsenheter.
I vissa trakter synes intensifierad stenröjning vara en tvingande
nödvändighet för att ökad användning av jordbruksmaskiner skall kunna
ifrågakomma. Beträffande såväl nyodling som stenröjning gäller emellertid,
att sådan verksamhet bör företagas endast om den befinnes vara jordbruksekonomiskt
välmotiverad. Även med denna begränsning föreligga dock förutsättningar
för en i avsevärd grad utvidgad och intensifierad nyodlings- och
s tenr öjnlrigs verksamhet.

Då det är fråga örn en utvidgad nyodlings- och stenröjningsverksamhet
synes en ökad maskinanvändning önskvärd. Intill de senaste åren har verksamhet
av denna art bedrivits huvudsakligen utan användande av maskinella
hjälpmedel. Den av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen verkställda utredningen
visar emellertid att förutsättningar numera föreligga att åtminstone
i viss omfattning företaga nyodling och stenröjning med sådana hjälpmedel.
Maskinanvändningen åsyftar här såväl att öka intensiteten i arbetet
som att minska kostnaderna därför.

Med hänsyn till att kostnaderna för maskinanskaffningen äro avsevärda
och i betraktande av att det merendels synes vara innehavare av mindre
jordbruk, som komma att utföra nyodling och stenröjning med anlitande av
maskinella hjälpmedel vilka de var för sig ej kunna anskaffa, torde det
vara erforderligt att statsmakterna lämna sitt stöd till maskinanskaffningen.
Detta bistånd synes lämpligen kunna givas genom att lån från jordbrukets
maskinlånefond utlämnas i större utsträckning än det enligt nu gällande bestämmelser
varit möjligt för anskaffande av den för ifrågavarande ändamål
erforderliga maskinutrustningen. Därjämte bör liksom hittills ekonomiskt
stöd för nyodling och stenröjning lämnas de enskilda mindre jordbrukarna
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1939 angående statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m

Efter att sålunda lia klarlagt min principiella ståndpunkt till förslagen torde
jag få lämna en redogörelse för de åtgärder, som enligt min mening böra
vidtagas för främjande av den av jordbrukskommittén och ämbetsverken
åsyftade gemensamma maskinanvändningen.

För att väcka intresse för bildandet av maskincentraler synes i enlighet
med jordbrukskommitténs förslag böra igångsättas en genom hushållningssällskapen
och jordbrukstekniska föreningen bedriven upplysningsverksamhet,
kompletterad med en tryckt handledning, vilken emellertid icke synes
böra begränsas till alt avse allenast organisationen och skötseln av maskincentraler
utan torde böra omfatta gemensam maskinanvändning överhuvudtaget.
Denna handledning bör såsom jordbrukskommittén föreslagit utarbetas
genom jordbrukstekniska föreningens försorg. Ehuru det icke är nödvändigt
att handledningen tillhandahålles kostnadsfritt, torde, för alt möjliggöra

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

att avgiften för densamma hålles låg, ett belopp av 6 (''00 kronor av allmänna
medel böra ställas till föreningens förfogande såsom bidrag till kostnaderna
för handledningens utarbetande. Detta belopp synes kunna utgå ur det
för budgetåret 1944/45 i riksstaten upptagna anslaget Bidrag till jordbrukstekniska
föreningen: Särskilda undersökningar. För användandet av anslaget
till detta ändamål torde riksdagens medgivande böra inhämtas. Därest,
såsom i annat sammanhang föreslagits, ifrågavarande del av jordbrukstekniska
föreningens verksamhet skulle komma att övertagas av ett nybildat
institut, torde bidraget i stället böra utgå till detta institut. Kostnaderna för
handledningens tryckning och distribution synas böra bestridas av föreningen
eller institutet mot rätt för föreningen eller institutet att tillgodogöra sig
inkomsterna av handledningen.

Såsom jordbrukskommittén framhållit, blir det lättare för ägaren av en
maskincentral att driva rörelsen ekonomiskt och därigenom möjligt för honom
att tillämpa för jordbrukarna förmånliga taxor, örn maskincentralen kan
tillhandahålla maskiner och redskap ej blott för de mindre brukningsdelarna
i trakten utan även för de större. Den nu gällande föreskriften, att lån
från jordbrukets maskinlånefond regelmässigt får beviljas endast under förutsättning
att av den åkerareal, som innehaves av de jordbrukare som avses
skola deltaga i den gemensamma maskinanvändningen, minst 65 procent
tillhöra brukningsdelar med högst 20 hektar åker, innebär därför en ej
önskvärd begränsning av möjligheterna att bevilja lån till bildandet av maskincentraler.
Lämpligare än att man i de fall, då denna förutsättning ej är
uppfylld, skall söka dispens hos lantbruksstyrelsen, synes vara att nämnda
begränsning nied avseende å brukningsdelarnas storlek borttages. Det torde
icke behöva befaras, att genom en dylik ändring skulle äventyras det främsta
syftet med ifrågavarande låneverksamhet, nämligen att främja mekaniseringen
av det mindre jordbruket. Erfarenheterna från de redan nu existerande
maskincentralerna giva tvärtom vid handen, att bildandet av en maskincentral
eller en utvidgning av en redan befintlig maskinhållareverksamhet
blir tillgodo framförallt för de mindre jordbruken i trakten.

Att, såsom i ett yttrande föreslagits, inskränka lånemöjligheterna till allenast
ekonomiska föreningar synes icke lämpligt. Såsom jag vid framläggandet
av förslaget om inrättande av en jordbrukets maskinlånefond framhöll,
torde maskinhållaresystemet erbjuda vissa fördelar framför andra former
av gemensam maskinanvändning. Maskinhållaren kan ju såsom ägare
till maskinen bestämma om ordningen mellan olika jordbrukare vid maskinanvändningen
och det ligger i hans eget intresse att sörja för ett rationellt
utnyttjande av maskinens arbetskapacitet ävensom tor en noggrann vård
av densamma. Jag finner mig därför kunna biträda jordbrukskommitténs
förslag, att lån må utlämnas till såväl ekonomisk förening som bolag eller
enskild person.

Jämväl vissa andra av de i 9 § kungörelsen den 17 juni 1938 angivna
förutsättningarna för beviljande av lån äro, såsom jordbrukskommittén framhållit,
mindre väl avpassade för den verksamhet, som bör bedrivas av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

37

maskincentral. I enlighet nied kommitténs förslag synes därför 9 § böra
givas det innehåll, att lån må beviljas allenast under förutsättning att den
eller de maskiner till vars förvärvande lånet är avsett att användas av vederbörande
hushållningssällskap befinnas lämpliga för åsyftat ändamål, att
köpeskillingen prövas skälig samt att i övrigt sådana omständigheter föreligga,
att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bliva till gagn
för de personer, som avses skola deltaga i densamma.

Eftersom en maskincentrals verksamhet bör omfatta en hel trakt, oavsett
örn samtliga jordbrukare i trakten på förhand avgivit förklaring att maskinanvändningen
kan antagas komma att bereda dem nytta eller ej, synes den
nu gällande bestämmelsen, att vid maskinhållares ansökan om lån skall fogas
dylik förklaring av de jordbrukare som avses skola deltaga i maskinanvändningen,
böra ersättas med en föreskrift av innehåll att maskinhållare vid sin
ansökan skall foga utredning för bedömande av nyttan av maskinanskaffningen.

I fråga om rätten att erhålla bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets
maskinlånefond gäller för närvarande, att envar som erhållit lån jämväl
kan erhålla dylikt bidrag under förutsättning att övrig del av låneskulden
jämte upplupen ränta blivit ordentligt återbetalad i överensstämmelse med
fastställd återbetalningsplan samt att den gemensamma maskinanvändningen
utövats på ett ändamålsenligt sätt. Jordbrukskommittén har, i samband med
sitt förslag att borttaga arealbegränsningen i fråga örn möjligheten att erhålla
lån, förordat, att bidrag regelmässigt skulle kunna beviljas endast därest av
den åkerareal, som innehaves av de i den gemensamma maskinanvändningen
deltagande personerna, minst 65 procent tillhöra brukningsdelar med högst 20
hektar åker. Såsom skäl för införandet av en dylik begränsning av rätten att
erhålla bidrag har kommittén anfört, att behov av bidrag främst torde föreligga
i sådana fall, där huvudsakligen mindre jordbrukare deltagit i den gemensamma
maskinanvändningen. Givet är också, att bidrag till återbetalning
av lån icke bör ifrågakomma, där de anskaffade maskinerna endast eller till
huvudsaklig del använts vid större jordbruk. Vill man, såsom jag i överensstämmelse
med jordbrukskommitténs förslag förordat, borttaga arealbegränsningen
i fråga om rätten att erhålla lån, blir det därför nödvändigt att i stället
införa en motsvarande begränsning i fråga om rätten att erhålla bidrag till
låns återbetalning. Såsom i några yttranden över jordbrukskommitténs förslag
framhållits, medför en begränsning i fråga örn denna rätt givetvis, att
låntagaren måste föra kontinuerliga anteckningar örn å vilka brukningsdelar
de för lånemedlen anskaffade maskinerna använts. Eljest skulle den bidragsbeviljande
myndigheten icke kunna bliva i tillfälle att pröva om förutsättningarna
för bidrags erhållande blivit uppfyllda. Redan nu torde det dock
vara vanligt alt maskinhållare och maskinsammanslutningar föra anteckningar
örn användningen av sina maskiner. Däremot kommer en begränsning
i fråga örn rätten att erhålla bidrag att medföra den olägenheten, att låntagaren
icke redan i samband med lånets beviljande kan med absolut säkerhet
beräkna, örn bidrag kommer att beviljas honom eller icke. Därest man emel -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

lertid sätter gränsen så högt som vid 20 hektar åker, torde begränsningen
komma att erhålla betydelse allenast med avseende å de största slättbygderna.
Med kännedom om storleken av brukningsdelarna i trakten måste man
vid bildandet av en maskinsammanslutning för övrigt kunna med tämligen
stor säkerhet beräkna, om jordbruk med över 20 hektar åker komma att
utgöra mer än 35 procent av de i maskinanvändningen deltagande brukningsdelarna.
Möjlighet bör dock finnas för den bidragsbeviljande myndigheten
att i undantagsfall bevilja bidrag även där ifrågavarande förutsättning icke
blivit uppfylld. På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra föreslå,
att bidrag till återbetalning av lån må beviljas endast under villkor att
nu gällande förutsättningar äro uppfyllda samt att av den åkerareal, som
innehaves av de jordbrukare vilka deltagit i den gemensamma maskinanvändningen,
minst 65 procent tillhöra brukningsdelar med högst 20 hektar
åker, dock att bidrag må utan hinder därav beviljas, därest lantbruksstyrelsen
för särskilt fall efter prövning av omständigheterna så finner skäligt.
Detta innebär, att avgörande för rätten att erhålla bidrag blir, örn jordbruk
med högst 20 hektar åker utgjort minst 65 procent av de brukningsdelar,
som under lånetiden deltagit i den gemensamma maskinanvändningen. Avgörande
är således icke hur många timmar de för lånemedlen anskaffade
maskinerna använts å större eller mindre brukningsdelar.

I några av yttrandena över jordbrukskommitténs förslag har uttalats, att
det i vissa fall för jordbrukare, som ämna gemensamt anskaffa och använda
jordbruksmaskiner, skulle kunna ställa sig fördelaktigare att upptaga lån i
enskild kreditinrättning än att söka lån från jordbrukets maskinlånefond,
därest icke vid lån från denna fond statsbidrag lämnades till återbetalning
av lånet. En sådan utveckling hindras emellertid på ifrågavarande område
av att bidragsrätten är knuten till lån från staten. Det synes därför böra
tagas i övervägande, huruvida icke den gemensamma maskinanvändningen
skulle kunna ytterligare främjas genom att statsbidrag lämnas jämväl till
återbetalning av lån, som i enskild kreditinrättning upptagits för anskaffande
av maskiner, avsedda att gemensamt användas av flera jordbrukare. Samtidigt
skulle erhållas kontroll över att den gemensamma maskinanvändning,
som grundar sig å lån från enskild kreditinrättning, utövas på lämpligt sätt.

Liksom i fråga om bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond
bör bidrag till återbetalning av lån i enskild kreditinrättning
ifrågakomma endast, då lånet upptagits för anskaffande av jordbruksmaskin,
avsedd att gemensamt användas av flera jordbrukare, eller tvättmaskin,
avsedd att gemensamt användas av personer, vilka till minst 80 procent
utgöras av jordbrukare.

För erhållande av statsbidrag till återbetalning av sådant lån i enskild
kreditanstalt synas i övrigt böra uppställas samma villkor, som enligt vad
jag förut förordat böra gälla i fråga om rätten att erhålla bidrag till återbetalning
av lån från jordbrukets maskinlånefond. Detta innebär bland annat,
att bidrag till återbetalning av lån i enskild kreditinrättning bör beviljas

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

39

endast under förutsättning, alt maskinanskaffningen befunnits ändamålsenlig
och inköpspriset skäligt saint att den gemensamma maskinanvändningen
pågått under ungefär lika lång tid, som stipulerats ifråga örn lån från
maskinlånefonden. För att antalet lån och deras storlek samt därmed bidragsbehovet
skall kunna överblickas torde därjämte böra fordras, att ansökan
om bidrag skall göras i samband med att lån sökes i den enskilda
kreditinrättningen.

Bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond utgår med
20 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp, vilket enligt gällande bestämmelser
icke må utgöra mer än 80 procent av köpeskillingen för den
maskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas. Detta innebär,
att bidraget kan uppgå till högst 16 procent av köpeskillingen. Någon ändring
härutinnan är icke åsyftad utom för det fall som avses i lantbruksstyrelsens
och egnahemsstyrelsens föreliggande förslag, vartill jag i det följande
återkommer. Eftersom lån för anskaffande av jordbruks- och tvättmaskiner
i enskild kreditinrättning kan upptagas intill hela köpeskillingen
för maskinerna, skulle, därest statsbidraget till lånets återbetalning under
alla förhållanden bestämdes till 20 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp,
ett betydligt större bidrag kunna erhållas vid lån i enskild kreditinrättning
än vid lån från jordbrukets maskinlånefond. Det torde därför vara
erforderligt att föreskriva att bidrag till återbetalning av lån i enskild kreditinrättning
icke må överstiga 16 procent av köpeskillingen för den maskin,
till vars förvärvande lånet använts.

Jag finner mig således böra föreslå, att till återbetalning av lån, som i
enskild kreditinrättning upptagits för anskaffande av jordbruksmaskin, avsedd
att gemensamt användas av flera jordbrukare, eller tvättmaskin, avsedd
att gemensamt användas av personer, vilka till minst 80 procent utgöras
av jordbrukare, må under enahanda villkor, som förordats beträffande
rätten att erhålla bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond,
lämnas statsbidrag med belopp, motsvarande 20 procent av lånets
ursprungliga kapitalbelopp, dock icke överstigande 1(5 procent av köpeskillingen
för den maskin, till vars förvärvande lånet använts. Det torde få
ankomma på lantbruksstyrelsen att bevilja ifrågavarande bidrag.

Den hittills inom landet bedrivna nyodlings- och stenröjningsverksamheten
med maskinella hjälpmedel har givit värdefulla lärdomar för verksamhetens
framtida bedrivande. Även örn nyodlingsverksamheten på grund av de
ogynnsamma betingelserna hittills lämnat ett mindre tillfredsställande resultat,
framgår det dock av den av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen
verkställda utredningen, alt med tillgång till ändamålsenliga maskiner och
redskap samt lämpligt drivmedel bättre resultat kan uppnås. I allt fall komma
sådana maskiner och redskap att stå till buds under fredliga förhållanden.
I fråga om stenröjning har det visat sig, att sedan numera de använda maskinerna
förbättrats och personalen blivit inarbetad ett gott arbetsresultat er -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

hållits. Då ändamålsenliga maskiner för stenröjning sålunda finnas tillgängliga
samt tillgång på lämpliga maskiner för nyodling torde finnas
inom en ej alltför avlägsen framtid, synes anledning ej föreligga att, såsom
i vissa yttranden över ämbetsverkens förslag förordats, till en början begränsa
det statliga stödet för ifrågavarande verksamhet till att avse ytterligare
undersökningar rörande lämpligaste maskiner, redskap och arbetsmetoder
i anslutning till fortsatt försöksverksamhet i relativt stor skala,
Jag torde i detta sammanhang få erinra örn att i förenämnda proposition nr
37 framlagts förslag om inrättande av ett jordbrukstekniskt forskningsinstitut,
å vilket bör ankomma att i den mån så visar sig erforderligt eller
önskvärt företaga undersökningar å hithörande område.

Såsom lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen föreslagit, synes det statliga
stödet för ifrågavarande verksamhet lämpligen böra lämnas genom att
sådana ändringar vidtagas i bestämmelserna om lån från jordbrukets maskinlånefond,
att lån kunna beviljas intill hela kostnaden för inköp av jordbruksmaskiner,
avsedda att användas i företrädesvis till förstärkning av ofullständiga
jordbruk bedriven verksamhet för nyodling och stenröjning.

Dylika lån skola enligt min mening i överensstämmelse med förslaget i
första hand kunna utlämnas till hushållningssällskapen för att av dem användas
till maskinell nyodlings- och stenröjningsverksamhet i egen regi,
men hushållningssällskapen böra därjämte ha rätt att, där så finnes lämpligt,
anförtro verksamheten åt särskilda för ändamålet bildade föreningar,
vilka böra omfatta ett hushållningssällskaps hela verksamhetsområde eller
viss del därav. Såsom i några yttranden föreslagits, synes enskild person
eller enskilt företag, som ämnar bedriva verksamhet av här ifrågavarande
slag och som erhållit auktorisation av hushållningssällskap, böra i fråga om
lånebeloppets storlek jämställas med av hushållningssällskap auktoriserad
ekonomisk förening.

I samband med ansökan om lån böra hållbara driftkalkyler framläggas.
I övrigt torde den särskilda förmån, som enligt vad jag förordat skall
kunna beviljas för nyodlings- och stenröjningsverksamhet, icke böra inverka
på stipulerade lånevillkor. Således skall bidrag till återbetalning av lån kunna
beviljas i enlighet med därför gällande bestämmelser.

Det torde vara uppenbart, att vid en verksamhet av ifrågavarande art, beträffande
vilken större erfarenhet saknas, det måste vålla svårigheter att angiva
närmare riktlinjer för verksamhetens organisation och bedrivande. I
stort sett finner jag mig emellertid kunna ansluta mig till vad i dessa hänseenden
uttalats i lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens förslag.

Vad angår det understöd, som vid nyodling och stenröjning med maskinella
hjälpmedel bör lämnas de enskilda mindre jordbrukarna, finner jag i
likhet med ämbetsverken, att detta stöd liksom hittills bör lämnas från anslaget
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Har vid utförande av
nyodling eller stenröjning med maskinella hjälpmedel bidrag från detta anslag
beviljats, bör bidragstagaren såsom ämbetsverken förordat antingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

41

kontant lämna ersättning enligt fastställd taxa eller också lämna fullmakt,
vilken berättigar den som handhar den maskinella verksamheten att lyfta
ersättningen hos vederbörande hushållningssällskap. I vissa fall kan det emellertid
vara önskvärt att arbetet utföres redan innan eventuellt bidrag hunnit
beviljas eller ens sökts. Såsom ämbetsverken förordat, bör arbetsförmannen
då kunna låta verkställa arbetet, varefter den som fått arbetet utfört inkommer
med ansökan om statsbidrag. Den som verkställt arbetet får sedan möjlighet
att erhålla betalning för arbetet ur det bidrag som i vanlig ordning kan
komma att beviljas. Därest vederbörande icke finnes berättigad till bidrag,
har han att betala det utförda arbetet enligt gällande taxa, såvida icke den
mark, varå arbetet utförts, kan anses behövlig för att underlätta en ändamålsenlig
arrondering av närliggande jordbruksfastigheter, i vilket fall kan
övervägas om det icke vore lämpligt att egnahemsorganisationen inköpte området
i fråga. Av skäl som ämbetsverken anfört torde däremot icke vara
lämpligt att införa en sådan anordning, att vederbörande arbetsförman skulle
kunna bevilja preliminära bidrag i form av naturaprestation.

Vad här nu förordats torde icke föranleda ändring av gällande bestämmelser
angående bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Däremot
synes böra tagas i övervägande om icke, såsom i åtskilliga yttranden
över ämbetsverkens förslag förordats, sådana ändringar böra vidtagas i nämnda
bestämmelser, att högre belopp än 800 kronor må vid nyodling eller stenröjning
med maskinella hjälpmedel på en gång tilldelas en och samma person.
För att uppnå större koncentration av nyodlings- och stenröjningsverksamheten
och därmed minskning av den kostnad och tidsförlust, som måste
uppstå vid förflyttning av maskinerna, ha ämbetsverken förordat en enhetlig
och noggrann planläggning av arbetet. Det är emellertid icke uteslutet,
att en och samme bidragsberättigade jordbrukare kan inneha så stor
sammanhängande areal odlings- eller stenröjningsvärd jord, att den nu gällande
800-kronorsgränsen måste överskridas, därest bidrag på en gång skulle
beviljas för nyodling eller stenröjning av ett eljest till storleken skäligt område.
För att till fullo kunna utnyttja bidragsmöjligheterna skulle jordbrukaren
då vara nödsakad att uppdela odlings- eller stenröjningsarbetet på
flera år, varigenom oekonomiska transporter av maskinerna skulle framtvingas.
Jag finner mig med hänsyn härtill böra föreslå, att sådan ändring
vidtages i bestämmelserna angående bidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk m. m., att ett högre sammanlagt belopp än 800 kronor må kunna
på en gång beviljas en och samma person, när vid utförande av nyodling
eller stenröjning med maskinella hjälpmedel särskilda skäl därtill föranleda.

Med hänsyn lill den ökade efterfrågan å lån från jordbrukets maskinlånefond,
som vard rådande under de senaste åren, och i betraktande av storleken
av de för utlåning disponibla medlen har lantbruksstyrelsen i sina förut
omförmälda skrivelser den 31 augusti 1944 funnit sig böra föreslå ett kapitaltillskott
till fonden av 2 000 000 kronor. I avvaktan på erfarenheter rö B

i hang till riksdagens protokoll 19''i5. 1 sami. Kr 38.

4

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rande den inverkan på efterfrågan å lån från fonden, som kan föranledas av
det av mig förordade förslaget att lämna statsbidrag till återbetalning av
för ifrågavarande ändamål i enskild kredilinrättning upptagna lån, finner
jag mig böra biträda detta lantbruksstyrelsens förslag. Vid upptagande av
nyodling och stenröjning med maskinella hjälpmedel enligt här förut av
mig angivna riktlinjer synes emellertid en ytterligare förstärkning av jordbrukets
maskinlånefond vara erforderlig. Ehuru det givetvis är vanskligt att
uppskatta den ökning i medelsåtgången, som denna verksamhet kan komma
att medföra, finner jag mig kunna biträda lantbruksstyrelsens och egnahemsstyrelsens
beräkning att fondkapitalet med hänsyn till ifrågavarande
verksamhet bör ökas med 1 000 000 kronor. Det erforderliga kapitaltillskottet
till fonden utgör således sammanlagt 3 000 000 kronor.

Enligt riksdagens medgivande må Kungl. Maj:t för år 1945 bevilja statsanslag
intill 2 500 000 kronor för utlämnande av statsbidrag till förstärkning
av ofullständiga jordbruk m. m. Därest den av mig förordade verksamheten
för nyodling och stenröjning med maskinella hjälpmedel genomföres, synes
emellertid detta belopp böra ökas. Under det första budgetåret efter verksamhetens
igångsättande torde det ökade medelsbehovet kunna uppskattas till
2 000 000 kronor. Bidragstilldelningen för år 1946 bör således beräknas till
4 500 000 kronor. Enär de för visst år beviljade bidragen såsom regel icke
under samma år i sin helhet tagas i anspråk, torde anslaget till detta ändamål
för budgetåret 1945/46 icke böra upptagas till högre belopp än 3 000 000
kronor.

Med anledning av de i några yttranden över jordbrukskommitténs förslag
uttalade önskemålen, att sådana ändringar måtte vidtagas i bestämmelserna
om lån från jordbrukets maskinlånefond, att lån för anskaffande av tvättmaskiner
skulle kunna beviljas i större utsträckning än nu är möjligt, vill
jag här erinra om att, såsom i årets statsverksproposition angivits (IX H. T.
p. 158), särskild proposition angående bidrag för anläggande av gemensamma
tvättinrättningar å landsbygden torde komma att framläggas för riksdagen.
Det i två yttranden framförda förslaget att utsträcka lånemöjlighetema
att avse även andra maskiner än jordbruks- och tvättmaskiner synes icke i
detta sammanhang böra upptagas till övervägande. För att kunna taga .ståndpunkt
till detta förslag torde det vara nödvändigt med närmare utredning av
frågan. Icke heller synas de i vissa yttranden berörda frågorna om hushållningssällskapens
organisation och särskilda statsbidrag till sällskapen för de
ändamål, varom nu är fråga, böra lämpligen här upptagas till behandling.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i förevarande ärende, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

43

1) medgiva, att ändringar vidtagas i bestämmelserna angående
lån från jordbrukets maskinlånefond samt bidrag till
förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig förut angivna grunderna;

2) medgiva, att av det för budgetåret 1944/45 å riksstaten
upptagna anslaget Bidrag till jordbrukstekniska föreningen:
Särskilda undersökningar ett belopp av 6 000 kronor må
disponeras för utarbetande av en handledning angående gemensam
maskinanvändning;

3) till Jordbrukets maskinlånefond för budgetåret 1945/46

anvisa ett investeringsanslag av ........kronor 3 000 000;

4) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1946 bevilja statsanslag
intill 4 500 000 kronor för utlämnande av statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.;

5) till Grundtörbättringar: Bidrag till förstärkning av ofull ständiga

jordbruk m. m. för budgetåret 1945/46 anvisa ett
förslagsanslag av...................... kronor 3 000 000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen och förordnar att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ulf Berglöf.