Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till jordbrukstekniskt
institut m. m.; given Stockholms slott
den 19 januari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, följande.

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 116 och 117,
har Kungl. Maj:! föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Bidrag till Jordbrukstekniska föreningen för budgetåret 1945/46
beräkna dels till Verksamheten i allmänhet ett anslag av 17 000 kronor dels
ock till Särskilda undersökningar ett reservationsanslag av 25 000 kronor. Jag
torde nu ånyo få anmäla detta ärende.

Genom beslut den 28 januari 1944 bemyndigade Kungl. Majit 1942 års jordbrukskommitté
att verkställa utredning om den framtida forskningens och
experimentella verksamhetens uppgifter och organisation inom området för
jordbrukets mekanisering in. m., samt förordnade i sammanhang härmed inBihang
tilt riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 37. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

genjören N. H. Berglund och byråchefen E. V. Sundström att såsom särskilda
sakkunniga biträda kommittén vid utredningen.

Sedan detta utredningsarbete slutförts, har jordbrukskommittén den 20
september 1944 avgivit betänkande med förslag till åtgärder för den jordbrukstekniska
forskningen och upplysningsverksamhetens ordnande (SOU
1944: 45).

Utlåtanden över betänkandet ha avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för
tekniska högskolan, styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
statens tekniska forskningsråd, statens forskningskommitté för lantmannabyggnader,
jordbrukets upplysningsnämnd, utredningen rörande den
tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, lantbruksakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens
folk, Jordbrukstekniska föreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges industriförbund,
Jordbruksmaskinföreningen samt Sveriges lantbruksredskapsförening.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har tillika överlämnat yttrande från högskolans
lärrarråd. Styrelsen för tekniska högskolan har som eget yttrande åberopat
utlåtande från högskolans lärarkollegium.

Innan jag övergår till en närmare behandling av jordbrukskommitténs i
betänkandet framlagda förslag, torde jag få lämna en redogörelse för nuvarande
forskningsarbete och upplysningsverksamhet på ifrågavarande område.

Nuvarande forskning och experimentell verksamhet samt upplysningsverksamhet
på det jordbrukstekniska området.

Experimentell verksamhet på lantbruksmaskinområdet bedrives i Sverige
av större industriföretag, som tillverka redskap och maskiner för lantbruket.
Genom dessa företag, vilka tillgodogjort sig tekniska impulser från utlandet,
har under årens lopp en stark utveckling av för svenska förhållanden lämpliga
redskap och lantbruksmaskiner ägt rum.

Vidare bedrivas experimentella undersökningar ävensom forskning och
upplysningsverksamhet beträffande lantbrukets redskap och maskiner av
vissa statliga och statsunderstödda institutioner, nämligen lantbrukshögskolans
maskintekniska institution, Jordbrukstekniska föreningen, statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter på Ultuna och Alnarp samt maskininstitutionen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Lantbrukshögskolans maskintekniska institution har hand om den högre
undervisningen i maskin- och redskapslära. Alltsedan högskolans upprättande
har institutionens verksamhet letts av en speciallärare. Förutom denne
finnas fran och med den 1 juli 1944 vid institutionen anställda en assistent,
ett skrivbiträde och en montör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Maskintekniska institutionen inflyttade våren 1944 i en ny institutionsbyggnad,
i vilken ena hälften disponeras av institutionen samt den andra
hälften av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. Institutionens lokaler
utgöras av en kontorsavdelning, en föreläsningssal, rum för uppställning
av maskiner och annan undervisningsmateriel, för maskinlaborationer och
experimentell verksamhet samt för verkstadsarbete ävensom förrådsrum.
Enär dessa lokaler äro belagda för undervisning endast vissa tider på året
och då endast vissa timmar dagligen, har i lokalerna plats kunnat beredas
även för Jordbrukstekniska föreningens verksamhet.

Institutionens huvuduppgift är att meddela högre undervisning i maskinoch
redskapslära åt lantbrukshögskolans ordinarie studerande och specialstuderande
samt åt deltagare i fortbildningskurser med flera. Undervisning
i maskinlära på ett lägre stadium meddelas även årligen åt eleverna vid
Ultuna lantbruksskola och vid ett pär lantmannaskolor. Därjämte medverkar
institutionen vid korta maskinkurser, som anordnas av Jordbrukstekniska
föreningen.

Egen forskning och försöksverksamhet lia vid institutionen hittills bedrivits
endast i mindre omfattning. Institutionen deltager emellertid i viss
utsträckning i Jordbrukstekniska föreningens forskningsverksamhet.

Jordbrukstekniska föreningen, som bildades 1927, har till syfte att främja
den tekniska utvecklingen i avseende på lantbrukets maskinella och elektriska
hjälpmedel jämte deras ändamålsenliga användning inom svenskt lantbruk
och dess binäringar. Föreningens verksamhet är uppdelad på två stora
huvudgrupper, jordbruksteknisk forskning och upplysningsverksamhet.

Som medlemmar i föreningen kunna ingå såväl institutioner och sammanslutningar
som enskilda personer och företag.

Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av femton
ledamöter, av vilka åtta väljas av föreningen på allmänt sammanträde
och sex utses av följande institutioner, nämligen lantbruksakademien, hushållningssällskapens
ombudsmöte, Sveriges lantbruksförbund, ingeniörsvetenskapsakademien,
styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt vattenfallsstyrelsen. Föreningens sekreterare är självskriven ledamot
av styrelsen.

Sekreterare i föreningen och föreståndare för dess verksamhet har från
föreningens början varit läraren i maskin- och redskapslära vid lantbrukshögskolan,
vilken jämväl är föreståndare för lantbrukshögskolans maskintekniska
institution.

Hos föreningen är vidare anställd en försöksledare, som har den närmaste
tillsynen och ledningen av föreningens experimentella verksamhet. Därjämte
finnas tre å fyra mera stadigvarande anställda assistenter, av vilka en huvudsakligen
har hand örn traktorfrågor och kursverksamhet, en annan verkställer
utredningar beträffande maskinanvändningen i det mindre jordbruket,
en tredje arbetar med standardiseringsfrågor och en fjärde tjänstgör som ritare
vid konstruktionsarbetena. Samtliga nu nämnda äro agronomer eller in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

genjörer eller bådadera. Mera tillfälliga assistenter samt studerande vid lantbrukshögskolan
anställas i mån av behov. För kontorsarbetet äro last anställda
en kassörska tillika kontorist samt en stenograf. I verkstaden arbeta
två yngre mekaniker.

De totala årskostnaderna för föreningens verksamhet lia under de senaste
åren uppgått till omkring 100 000 kronor. I statsanslag lia lämnats 17 000
kronor till föreningens allmänna verksamhet, 25 000 kronor till särskilda
undersökningar samt 2 000—4 000 kronor till föreningens standardiseringsverksamhet.
Årsavgifterna uppgå till cirka 3 000 kronor från enskilda medlemmar
och cirka 6 000 kronor från industri- och handelsföretag. Utöver
dessa mera regelbundna inkomster lia bidrag, huvudsakligen av statsmedel
för speciella undersökningar, årligen lämnats å belopp mellan 20 000 och
40 000 kronor. Försäljningen av föreningens trycksaker har tillfört föreningen
en årsinkomst av 10 000 å 20 000 kronor.

Som förut nämnts utnyttjar Jordbrukstekniska föreningen viss del av maskintekniska
institutionens lokaler. Föreningen och maskintekniska institutionen
begagna även varandras verkstadsutrustning, instrument och undervisningsmateriel.
Kontorsutrustningen användes likaledes gemensamt. Jordbrukstekniska
föreningen och maskintekniska institutionen arbeta sålunda i
realiteten som en institution, vilket möjliggöres bland annat därav att institutionerna
lia gemensam föreståndare. På detta sätt har föreningen bedrivit
sitt arbete vid lantbrukshögskolan sedan denna inrättades år 1933 och
dessförinnan vid Ultuna lantbruksinstitut från föreningens bildande. Beträffande
de mera betydande undersökningar som utförts av Jordbrukstekniska
föreningen har jordbrukskommittén lämnat en redogörelse i sitt betänkande
å s. 13—15.

Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (statens maskinprovningar)
lia till uppgift att dels verkställa provning av i allmänna handeln förekommande
maskiner och redskap för jordbrukets och dess binäringars behov
samt lämna allmänheten noggranna upplysningar om deras beskaffenhet
genom utgivande av tryckta meddelanden rörande verkställda provningar,
dels ock prova dylika maskiner och redskap, som icke förås i marknaden,
och till den som påkallat provningen lämna redogörelse för densamma.

Ledningen av maskinprovningarna utövas av en styrelse, bestående av
maskinprovningarnas föreståndare och feni av Kungl. Majit för en tid av
tre år förordnade ledamöter, av vilka en skall vara representant för mejerihanteringen.

Maskinprovningarnas verksamhet är uppdelad på en lantbruksavdelning
vid Ultuna samt en lantbruksavdelning och en mejeriavdelning vid Alnarp.
Provningsarbetet vid varje avdelning handhaves av en särskild provningsnämnd.
För provningar erlägges avgift enligt taxa.

Personalen vid huvudkontoret på Ultuna och lantbruksavdelningen därstädes
utgöres av en föreståndare för hela provningsverksamheten, en Överassistent
för lantbruksavdelningen på Ultuna, två å tre provningsingenjörer,

Kungl. Maj.ts proposition nr 37. &

tillfälligt anställda assistenter, kontorspersonal och verkstadspersonal, tillhopa
10—15 personer.

Vid lantbruksavdelningen på Alnarp ledes provningsverksamheten av läraren
i maskinlära vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Till
hjälp i provningsarbetet har han en assistent samt montören vid maskininstitutionen.
Provningsanstalten disponerar på Alnarp en egen provningshall
och kan dessutom utföra en del provningar i maskininstitutionens för några
år sedan iordningställda byggnad samt utnyttja dess utrustning med mätapparater
och instrument.

Förutom egentliga provningar utföras av maskinprovningarna undersökningar
rörande speciella tekniska frågor, när så anses erforderligt och resurserna
det medgiva. Vidare verkställas vid maskinprovningarna undersökningar
av forskningskaraktär för utveckling av provningsmetoder och för
konstruktion av provningsapparatur.

Maskininstitutionen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
ledes av en ordinarie ämneslärare med biträde av en montör. Ämnesläraren
är som förut nämnts tillika ledare för maskinprovningamas lantbruksavdelning
vid Alnarp. Institutionen disponerar en för några år sedan omändrad
och relativt väl utrustad byggnad. Vid institutionen finnas relativt goda möjligheter
för bedrivande av undersökningar över lantbruksmaskiner och redskap.
Ett flertal sådana undersökningar, som varit jordbruket och maskinindustrien
till stor nytta, ha också på senare år utförts därstädes. Bland dessa
må nämnas undersökningar rörande arbetsvagnar, sprutor, såningsmaskiner
och elektriska stängsel ävensom orienterande undersökningar av maskindelars
förslitning. Såväl dessa undersökningar som de egentliga provningarna vid
maskinavdelningen på Alnarp avse i första hand maskiner och redskap för
Sydsverige men ha ofta allmängiltighet.

Jordbrukskommitténs förslag.

Förslagets huvudsakliga innebörd.

Enligt 1942 års jordbrukskommittés uppfattning förelåge på det jordbrukstekniska
området behov av framförallt forskningens och upplysningsverksamhetens
ordnande. Det vore önskvärt att såväl forsknings- som upplysningsverksamheten
bedreves vid en och samma institution samt dessutom helst knötes
till den högre lanlbruksundervisningen. Kommittén har vid prövning av olika
lösningar av förevarande spörsmål funnit övervägande skäl tala för att ett
fristående institut för jordbruksteknisk forskning och upplysningsverksamhet
upprättades. Institutet, vilket lämpligen kunde benämnas jordbrukstek -niska institutet, skulle få i stort sett samma uppgifter som Jordbrukstekniska
föreningen hittills haft. En förutsättning för institutets tillkomst har angivits
vara, alt föreningen på institutet överläte sin forsknings-, experimentoch
upplysningsverksamhet. Kommittén har framhållit, att institutet borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

givas en sådan organisationsform, som i möjligaste mån i sig förenade statsdriftens
större oberoende av konjunkturväxlingar och den enskilda verksamhetens
friare arbetsformer och större möjligheter att hålla kontakt med näringslivet.
Med hänsyn härtill syntes institutet icke böra bliva helstatligt
utan organiseras som ett enskilt forskningsinstitut, inrättat i samverkan mellan
staten, industrien och jordbruket.

Förhandlingar ha upptagits av kommittén med representanter för nyssnämnda
näringsgrenar samt''med Jordbrukstekniska föreningen om understöd
av institutets verksamhet samt om ingående av ett avtal mellan Kungl.
Majit och föreningen såsom representant för ifrågavarande näringsgrenar
angående upprättande och drivande av institutet. Förslag till sådant avtal
har upprättats av kommittén. Som säkerhet för de förpliktelser föreningen
åtoge sig enligt avtalet skulle föreningen enligt kommitténs förslag skaffa
undergarantier från berörda jordbruks- och industriorganisationer.

Jordbrukstekniska institutets uppgift har av kommittén föreslagits skola
vara att utföra vetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning beträffande
jordbrukets mekaniska och elektriska hjälpmedel samt dessas rationella användning,
att genom grundläggande experimentella undersökningar bidraga
till utveckling av maskiner, redskap och arbetsmetoder för jordbruket, att
genom utredningar och upplysningsverksamhet medverka till standardisering
på lantbruksmaskinområdet, att biträda statliga myndigheter vid utredning
av ärenden, som vederbörande myndighet uppdroge åt institutet, att i den
mån arbetet i övrigt det tilläte verkställa undersökningar på det jordbrukstekniska
området åt enskilda, att samverka med lantbrukshögskolan för
främjande av undervisningen på lantbruksmaskinområdet, att publicera försöksberättelser,
instruktionsböcker och handledningar beträffande arbetsmetoder
och maskiners användning i jordbruket samt att bedriva annan upplysningsverksamhet
såsom kurser och dylikt inom institutets arbetsområde.

Institutets lokalfråga skulle enligt jordbrukskommitténs förslag lösas på
sådant sätt, att institutet övertoge hela den byggnad vid Ultuna, som nu disponerades
av lantbrukshögskolans maskintekniska institution, Jordbrukstekniska
föreningen samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. För
maskintekniska institutionen förutsattes därvid att lämpliga lokaler upplätes
i institutets byggnad. Den befintliga byggnaden har föreslagits kompletterad
genom en tillbyggnad av kontorsavdelningen samt andra mindre kompletteringar
för en beräknad sammanlagd kostnad av 76 550 kronor. Dessutom
skulle för institutet och maskintekniska institutionen uppföras två föiTådsbyggnader,
vilka erfordrades oavsett örn institutet komme till stånd eller icke.
Kostnaden för dessa byggnader har uppskattats till 102 400 kronor. För
provningsanstalterna har föreslagits skola uppföras en ny byggnad intill den
nuvarande institutionsbyggnaden för en beräknad kostnad av 695 600 kronor.
Samtliga byggnadsarbeten skulle enligt förslaget lill avtal helt bekostas av
staten.

Institutets utrustning skulle dels nyanskaffas dels ock tillgodoses genom att
Jordbrukstekniska föreningen överlämnade sin utrustning. Nyanskaffningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

har efter full utbyggnad beräknats uppgå till 142 000 kronor, vilka skulle
gäldas av allmänna medel.

Institutets normalstat efter full utbyggnad har beräknats balansera på
345 000 kronor. Därav skulle institutet i årligt bidrag från staten erhålla
250 000 kronor. Från näringslivet skulle enligt avtalet garanteras ett årsbidrag
av lägst 40 000 kronor, lämnat genom Jordbrukstekniska föreningen.
Dessutom beräknades från enskilt håll inflyta 30 000 kronor för särskilda undersökningar
samt 20 000 kronor genom institutets försäljning av publikationer.

Kommittén har ansett, att verksamheten vid institutet kunde påbörjas i
de av Jordbrukstekniska föreningen nu disponerade lokalerna utan att man
avvaktade byggnadsfrågans definitiva lösning. En sålunda provisoriskt ordnad
forsknings- och upplysningsverksamhet kunde enligt kommitténs uppfattning
bedrivas för en årskostnad av 200 000 kronor. Av detta belopp
borde för budgetåret 1945/46 utgå statsbidrag med 146 000 kronor, som kommittén
ansett böra anvisas i form av förslagsanslag, samt av garanterat årsbidrag
från näringslivet lägst 24 000 kronor.

Beträffande engångsanslagen har jordbrukskommittén föreslagit för budgetåret
1945/46 skola anvisas dels till utrustning för institutet ett reservationsanslag
av 84 000 kronor, dels till uppförande och inredning av två
förrådsbyggnader ett reservationsanslag av 102 400 kronor, dels ock till påbörjande
av byggnad för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter på
Ultuna ett reservationsanslag av 400 000 kronor.

Jordbrukskommittén har uttalat, att forskningen på lantbruksmaskinområdet
även vid andra institutioner än jordbrukstekniska institutet, speciellt
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt maskininstitutionen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, vore i behov av ökade
arbetsmöjligheter.

Betydelsen och behovet av utvidgad forskning och upplysningsverksamhet
på det jordbrukstekniska området.

Jordbrukskommittén har framhållit, att den jordbrukstekniska forskningen
arbetade på ett gränsområde mellan två stora forskningsområden, nämligen
jordbruksforskningen och den tekniskt-vetenskapliga forskningen. Denna
mellanställning hade föranlett, att den jordbrukstekniska forskningen dittills
blivit ställd utanför de offentliga utredningar, som haft till uppgift att
utreda forskningens och den högre undervisningens ordnande på jordbrukets
och teknikens område. Kommittén har härom anfört följande.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga som ha till uppgift att framlägga
förslag till den högre lantbruksundervisningens och den därmed förenade
forskningens ordnande, yttrade i sitt år 1927 avgivna betänkande beträffande
den del av den jordbrukstekniska forskningen, som behandlar
lantbrukets redskap och maskiner, att de, enär den mera vetenskapliga delen
av ifrågavarande ämne — taget i inskränkt bemärkelse — syntes dem vara
av rent teknisk natur och förty borde vara företrädd inom annat forsknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

område, ansåge, att ämnet åtminstone tills vidare borde företrädas endast
av en speciallärare (jfr SOU 1927:32, s. 52). Detta ställningstagande fick
till följd, att varken personal eller andra resurser för bedrivande av forskning
på maskinområdet erhölls vid lantbrukshögskolan, och att sådana resurser
i sort sett fortfarande saknas.

Sedan Kungl. Majit år 1940 tillkallat utredningsmän för att utreda frågan
om den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, framlade dessa utredningsmän
under de närmast följande åren ett flertal betänkanden beträffande
olika tekniska forskningsområden. Den jordbrukstekniska forskningen
ansågo utredningsmännen emellertid vara ett gränsområde, som närmast
hörde samman med jordbruksforskningen. Därför framlade icke heller
dessa något förslag till ifrågavarande forsknings ordnande (jfr SOU 1942: 6,
s. 8 och 88).

Den jordbrukstekniska forskningen hade sålunda, enligt vad jordbrukskommittén
vidare uttalat, kommit i bakgrunden vid organiserandet såväl av
jordbruksforskningen som av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. Det
vöre därför motiverat, att dess ordnande nu bleve föremål för särskild utredning,
så mycket mera som denna jordbrukstekniska forskning vore av
mycket stor betydelse för jordbruket. Beträffande betydelsen av denna
forskning har jordbrukskommittén yttrat i huvudsak följande.

Det svenska jordbruket har under flera årtionden varit underkastat en
fortgående minskning av den tillgängliga mänskliga arbetskraften samtidigt
som joi-dbrukets produktionsvolym kraftigt ökats. Till produktionsökningen
ha i första hand bidragit olika kulturåtgärder, såsom förbättrad dikning
och gödsling samt förbättrat växtmaterial. Att produktionsökningen kunnat
genomföras trots minskningen av den mänskliga arbetskraften beror
emellertid främst på att effektivare arbetsmetoder införts och att maskiner
i allt större utsträckning tagits i bruk. Bristen på mänsklig arbetskraft
är för närvarande starkt kännbar inom jordbruket, och denna
brist kommer — enligt de statistiska utredningar som utförts rörande befolkningsutvecklingen
— med sannolikhet att ökas inom en relativt nära
framtid. De svårigheter att uppehålla produktionen vid de enskilda brukningsenheterna,
som bliva en följd härav, kunna mest effektivt motverkas
genom en fortgående förbättring av arbetsmetoderna och i samband härmed
en ökad insats av maskiner, varigenom den tillgängliga arbetskraften blir
i tillfälle att producera mera per arbetstimme.

Framför allt är emellertid övergången till maskindrift ett viktigt led bland
åtgärderna för att öka jordbrukets lönsamhet och därmed möjliggöra en
högre standard för jordbruksbefolkningen.

Den starkt ökade mekanisering, som sålunda erfordras, innebär en betydande
kapitalinvestering. För att denna investering skall giva bästa möjliga
ekonomiska resultat fordras dels att de tekniska hjälpmedlen äro så ändamålsenliga
som möjligt, och dels att de insättas på lämpligaste sätt i jordbruksdriften.
De jordbrukstekniska frågor, som gälla utformningen och användningen
av dessa hjälpmedel, få härigenom en ökad ekonomisk betydelse.

Ehuru nuvarande relativt höga ståndpunkt hos det svenska jordbruket
i fråga om mekanisering visar, att redan mycket uträttats för tillverkning
och utnyttjande av mekaniska och elektriska hjälpmedel för jordbruket,
uppkomma ständigt grundläggande frågor av stor vikt, vilka fordra genomarbetning
i syfte att skapa säkrare underlag för ytterligare utveckling av
maskinerna och för val av lämpligaste maskintyper för olika ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Jordbrukskommitlén har funnit ett stort behov föreligga av fortsatt arbetsrationalisering
inom jordbruket men samtidigt även stora möjligheter att
genom införande av nya eller förbättrade tekniska hjälpmedel i lantbruksarbetet
nå den nödvändiga arbetsrationaliseringen. I många fall fordrades
dock först en omfattande forskning beträffande grundläggande principer.
Sådan forskning hade visserligen sedan länge bedrivits såväl av enskilda
större industriföretag som av statliga och statsunderstödda institutioner.
Den hade dock enligt kommitténs mening icke varit av erforderlig
omfattning och hade icke kunnat göras så grundlig som rätteligen skulle erfordrats.
Kommittén vore därför av den uppfattningen, att det icke räckte
med den hittillsvarande mer eller mindre splittrade forskningsverksamheten,
utan att krafterna måste samlas till en snabbare och mera målmedvetet bedriven
forskning i större skala. Detta kunde emellertid icke tänkas ske med
de otillräckliga resurser, som hittills stått vederbörande till buds. En förbättring
i detta avseende förutsatte i första hand, att ökade medel ställdes
till institutionernas förfogande. s

Beträffande de huvudsakliga uppgifterna i samband med en fortsatt forsknings-
och upplysningsverksamhet för jordbrukets mekanisering har jordbrukskommittén
framhållit följande.

Vissa problem rörande jordbrukets tekniska hjälpmedel ha nära anknytning
till andra forskningsområden. Så sammanhänga metoder och anordningar
för ensilering och annan foderkonservering med frågor, som ligga
inom områdena kemi, mikrobiologi, växtodling, utfodring och byggnader.
Undersökningar rörande maskiner och redskap för jordbearbetning och sådd
måste grunda sig på de rön, som gjorts inom jordbruksläran respektive växtodlingsläran.
De flesta frågor rörande maskindriftens tillämpning äro meleher
mindre av lantbruksekonomisk art. Även örn sålunda många jordbrukstekniska
forskningsuppgifter beröra andra forskningsområden, äro de dock
till huvudsaklig del tekniska problem, som gälla redskapens och maskinernas
lämpligaste utformning för sitt ändamål eller bästa sättet för deras nyttjande.

Jämte de tekniska problemen finnas i fråga om jordbrukets mekanisering
också organisationsproblem. De för närvarande viktigaste men också svåraste
gälla mekaniseringen av det mindre jordbruket och orsakas av att på
små gårdar varje maskin användes endast ett fåtal timmar årligen, varigenom
maskinarbetet blir alltför dyrt per arbetstimme räknat. Maskinkostnaden
kan emellertid nedbringas genom att maskinen begagnas på två eller
flera närliggande gårdar.

Det föreligger stort behov av upplysningsverksamhet också beträffande
många andra maskinfrågor. Till förtydligande av vad härmed åsyftas må
som exempel nämnas, att Jordbrukstekniska föreningen bedriver upplysningsverksamhet
angående förfaringssättet vid och apparaturen för ensilering
av vallväxter och foderpotatis, lämnar anvisningar för hur silos för
ensilering skola byggas, hur en traktor, ett tröskverk eller en självbindare
skall skötas, hur maskinmjölkning bör utföras, lämnar synpunkter på arbetsvagnarnas
konstruktion, på fördelar och olägenheter med olika skördemetoder
och så vidare. Dylik upplysningsverksamhet behöver meddelas bland
annat i form av instruktionsböcker med mycket detaljerade anvisningar,
genom tidskriftsuppsatser samt genom kurser, föredrag och undervisningsfilmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Till belysande av vad som för närvarande vore aktuellt på det jordbrukstekniska
området har jordbrukskommittén angivit ett flertal exempel, som
återfinnas i betänkandet s. 20—24.

Olika sätt att ordna den jordbrukstekniska forskningen och upplysningsverksamheten.

Jordbrukskommittén har framhållit, att forskning och upplysningsverksamhet
på det jordbrukstekniska området hörde mycket nära samman. Härom
har kommittén vidare anfört.

De tjänstemän, som på en institution bedriva forskning eller mera praktiskt
betonade undersökningar angående lantbruksmaskinernas användning, tvingas
att grundligt sätta sig in i sina uppgifter och behärska därför i regel sitt
ämnesområde mycket väl. Det är därför fördelaktigt, om de icke blott författa
försöksberättelserna utan även medverka vid utarbetandet av instruktionsböcker
och dylikt. Dessutom böra de stå till tjänst med upplysningar
och rådgivning var och en på sitt specialområde då fråga är örn svårbedömbara
fall.

Omvänt kan man säga, att de tjänstemän, som arbeta med tekniska undersökningar,
lia nytta av att i viss utsträckning tvingas till det grundliga
genomtänkande även av de praktiska detaljfrågorna, som dylik upplysningsverksamhet
fordrar. Dessutom vidgas deras syn på den ekonomiska
sidan av problemen genom kontakten med praktikens män. Det synes kommittén
därför mest ändamålsenligt, att upplysningsverksamheten i jordbrukstekniska
frågor förlägges till samma institution, som handhar forskningen
på detta område. Därmed är emellertid icke sagt, att institutionens
forskare och försöksmän böra alla i samma grad engageras i upplysningsverksamheten.
Den omfattning, i vilken detta sker, bör få bliva beroende av
vars och ens läggning. Genom klok fördelning inom en institution av arbetsuppgifterna
bör vars och ens förmåga kunna på bästa sätt utnyttjas.

En annan fråga, som nära sammanhängde med spörsmålet örn sättet för
anordnande av en till en större allmänhet riktad upplysningsverksamhet,
gällde enligt vad jordbrukskommittén vidare framhållit förhållandet mellan
forskning och högre undervisning. Kommittén har erinrat, att utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande behandlat denna
fråga vad beträffade förhållandet mellan den tekniskt-vetenskapliga forskningen
och undervisningen vid de tekniska högskolorna.

I sitt betänkande nr I (SOU 1942: 6) framhöll nämnda utredning, att
forskning och högre undervisning sinsemellan stöde i ett mycket nära samband.
För att läraren skulle kunna meddela högre undervisning fordrades
av honom, att han inom sitt område holle sig fullt i nivå med vetenskapens
senaste landvinningar, och för den skull måste tillfälle beredas honom att
själv bedriva forskning. Likaledes vore undervisningen av stor betydelse för
forskningen. Man ansåge salunda numera, att kontakten mellan forskning och
undervisning medförde manga fördelar för forskningen. I samband med undervisningen
nödgades forskarna att systematisera och sammanfatta sina
egna och andras resultat inom sitt undervisningsområde. Genom kontakten
med ständigt nya generationer av studenter tillfördes forskaren och hans in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

stitution nya, friska impulser och bereddes möjlighet att bland dem utvälja
medarbetare och assistenter. Utredningen hade därför kommit till den slutsatsen,
att det måste anses vara ett önskemål att etablera och vidmakthålla
ett nära samarbete mellan undervisningen och de fristående forskningsinstituten.

Jordbrukskommittén har förklarat sig vara av den uppfattningen, att de
anförda synpunkterna angående sambandet mellan teknisk forskning och
undervisning ägde tillämpning även beträffande förhållandet mellan den jordbrukstekniska
forskningen och den högre lantbruksundervisningen. Delta
borde beaktas vid utformandet av den jordbrukstekniska forskningens organisation
och vid avgörandet av vart denna forskning skulle förläggas.

Vidare har jordbrukskommittén framhållit, att ett fruktbringande forsknings-
och upplysningsarbete på det jordbrukstekniska verksamhetsområdet
fordrade nära kontakt och samarbete med de näringsgrenar, som forskningen
avsåge att främja, främst jordbruket och verkstadsindustrien. Enligt kommitténs
uppfattning vore det även av vikt, att man undveke det dubbelarbete
och den splittring av arbetskrafter och andra resurser, som lätt uppkomme,
då en institution startades vid sidan av redan existerande. Med hänsyn
härtill borde den blivande jordbrukstekniska forsknings- och upplysningsverksamheten
byggas upp på grundval av redan befintliga institutioner
eller organisationer. Den nybildade institutionen kunde då bäst tillgodogöra
sig redan förefintliga erfarenheter och resurser.

Under beaktande av förenämnda synpunkter har jordbrukskommittén undersökt
olika möjligheter till frågans lösning. Härvid hav kommittén övervägt
följande alternativ, nämligen att inordna den jordbrukstekniska forskningen
och upplysningsverksamheten under lantbrukshögskolans maskintekniska
institution, att förlägga densamma till tekniska högskolan, att sammanslå
den med den verksamhet som bedreves vid statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
att utvidga Jordbrukstekniska föreningens verksamhet
med bibehållande av nuvarande organisationsform eller att upprätta
ett fristående institut för ändamålet.

I fråga örn möjligheten att inordna den jordbrukstekniska forskningen
och upplysningsverksamheten under lantbrukshögskolans maskintekniska institution
har jordbrukskommittén funnit, att flera omständigheter talade för
en sådan lösning, främst att det rådde ett nära samband mellan forskning
och högre undervisning, ävensom att den maskintekniska institutionen disponerade
en ny institutionsbyggnad, som borde kunna utvidgas till att rymma
lokaler icke blott, som nu vore fallet, för undervisning utan även för
forskning. Kommittén har härom vidare yttrat följande.

Vad som talar mot denna lösning är bland annat, att en högskoleinstitution
bör lia stor frihet i sin forskning. Den bör därför icke djupare engageras
i systematisk och dirigerad experimentell verksamhet i samarbete med
olika industri- och lantbruksföretag över hela landet. Den jordbrukstekniska
forskningen bör göras så utåtriktad och ha en sadan omfattning, att den
skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution. Slutligen lämpar
sig en helstatlig högskoleinstitution icke så väl till att stå som mottagare av

Kungl. Maj:ts proposition nr 37

forskningsbidrag från enskilt håll, ej heller för affärsverksamhet, sådan som
publicering och försäljning av instruktionsböcker och dylikt.

. Vid övervägande av fördelarna och olägenheterna med att inordna forsknings-
och upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området under
lantbiukshögskolans maskintekniska institution har kommittén kommit
till den uppfattningen, att sådan inordning icke är lämplig. Däremot anser
kommittén, att en nära samverkan mellan den jordbrukstekniska forskningen
och den högre undervisningen vid lantbrukshögskolan bör äga runi.

Beträffande lämpligheten att förlägga ifrågavarande forskning och upplysningsverksamhet
till tekniska högskolan har jordbrukskommittén anfört.

Vad angår den del av den jordbrukstekniska forskningsverksamheten,
som gäller lantbruksmaskiner, har en sådan organisationsform diskuterats
redan omkring år 1930. Frågan huruvida den högre undervisningen och
forskningen på lantbruksmaskinområdet bleve bäst tillgodosedd vid lantbrukshögskolan
eller vid tekniska högskolan var nämligen vid denna tid
föremål för överväganden i samband med utredningen angående upprättandet
av en lantbrukshögskola. Högre lantbruksundervisningssakkunmgas betänkande
remitterades bland annat till tekniska högskolans styrelse. I sitt
remissvar anförde tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning
i ärendet högskolans styrelse anslöt sig, att maskiner och redskap för
lantbrukets behov måste ses från två synpunkter. Den ena, för vilken tekniska
högskolan vore representant, gällde konstruktion och tillverkning, den
andra, för vilken lantbrukshögskolan måste bliva representant, avsåge behoven
samt kraven på maskinernas egenskaper för erhållande av ett tillfredsställande
arbetsresultat. Här förelåge sålunda ett i vår tid utomordentligt
viktigt forskningsområde, vilket ej kunde tillgodoses genom verksamheten
vid en teknisk högskola nied dess rent tekniska inriktning, men väl
av den agronomiskt inriktade lantbrukshögskolans vetenskapsidkare på området.
Detta forskningsarbetes resultat måste bliva utgångspunkten för den
tekniska konstruktions- och fabrikationsverksamheten. Av dessa skäl syntes
det lärarkollegiet, att en professur i redskapslära vore ett viktigt behov.

Liksom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse finner också
kommittén, att de tekniska högskolornas forskning och undervisning beträttande
lantbruksmaskiner främst bör avse maskinernas tillverkning, under
det att den jordbrukstekniska forskningen bör behandla utformningen
av maskinernas och redskapens arbetsorgan med hänsyn till användningen.
Då det är den sistnämnda forskningen det här gäller, anser kommittén, att
den jordbrukstekniska forskningen bör vara knuten till en jordbruksinstitution
med teknisk inriktning.

I fråga om möjligheten att sammanslå den jordbrukstekniska forskningsoch
upplysningsverksamheten med den verksamhet, som bedreves vid statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter, bär jordbrukskommittén erinrat,
att förhållandet mellan forskning och provning ur principiella synpunkter
behandlats av utredningen rörande den teknisk t-vetenskapliga
forskningens ordnande i dess betänkande nr I (SOU 1942:6).

Denna utredning hade framhållit, att en provningsanstalt säkerligen icke
vore den effektivaste organisationsformen för en forskningsinstitution. Möjligheter
att effektivt utnyttja en provningsanstalt för allmänna forskningsai
beten begränsades nämligen av olika omständigheter. Provningarna måste
nämligen gå i första hand. På grund därav kunde pågående forsknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

arbeten behöva avbrytas. Vid kombinationen forskning—provning vore det
svårt för forskaren att samla sig för stora sammanhängande arbetsuppgifter.
Å andra sidan måste vid en provningsanstalt, för att den skulle kunna
fylla sin egentliga uppgift, kontinuerligt bedrivas forskning angående provningsmetoder
samt i icke ringa utsträckning även annan forskning. Därjämte
borde tillfälle beredas att fullfölja de uppslag till forskningsarbeten, som
kunde framkomma i samband med provningsarbetet. Resurserna i fråga om
provningsapparater och dylikt borde, i den mån de icke användes till provning,
utnyttjas till forskning.

Vad förenämnda utredning sålunda anfört örn forskningen vid en provningsanstalt
har jordbrukskommittén funnit i allt väsentligt gälla även för
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter vid Ultuna och Alnarp. I
anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Provningsanstalterna böra vara så väl utrustade, att icke blott provning
utan i lämplig omfattning även forskning kan äga rum. En mycket viktig
sådan forskningsuppgift synas provningsanstalterna lia i utvecklingen av
provningsmetoderna, så att provningarna framdeles kunna bedrivas ännu
snabbare än som för närvarande är möjligt samt maskinerna och redskapen
bedömas ännu säkrare. Exempel på vad som i detta avseende kan åstadkommas
äro de mycket betydande förbättringar i provningsmetodik och
provningsapparatur, som på senare år vidtagits i fråga om provning av
traktorer. Andra sådana exempel äro nya metoder för provning av transportfläktar
och sprutor. Det synes kommittén, att en fortsättning av provningsmetodikens
och provningsapparaturens förbättring är ett mycket betydelsefull!
och stort forskningsområde, som för många år framåt kan
taga i anspråk större delen av personalens för forskning disponibla tid.
Kommittén är emellertid medveten om att sådan forskning icke kan äga
rum i önskvärd omfattning enbart med de mycket begränsade resurser, som
provningsanstalterna för närvarande ha. En förstärkning av provningsanstalterna
erfordras därför. Vidare böra provningsanstalterna, liksom hittills,
beredas tillfälle till forskning jämväl beträffande själva lantbruksmaskinerna,
främst i sådana frågor som aktualiseras genom resultaten av utförda
provningar.

Däremot finner kommittén det icke möjligt att till provningsanstalterna
överföra hela den forsknings- och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området, som åsyftas i denna utredning. Ett skäl härför är, all det
icke torde vara lämpligt att förena officiella provningar med en så vitt lagd
och fritt arbetande verksamhet, som det här är fråga örn och vilken förutsätter
ett samarbete med jordbruks- och industriföretag. Vidare är det icke
lämpligt att förena den avsedda experimentverksamheten med officiell provningsverksamhet.
De officiella provningarna avse att bedöma olika fabrikats
ändamålsenlighet och dylikt. Skulle nu provningsanstalterna själva eller i
samverkan med det ena eller andra industriföretaget utexperimentera nya
maskiner, komma dessa maskiner att vid därefter företagen provning bedömas
i jämförelse med liknande maskiner från andra fabriker. Ett sådant
bedömande av egna prestationer i jämförelse med andras kan icke vara
lämpligt i en rationellt driven provningsanstalt, arbetande efter objektiva
bedömningsgrunder. Beträffande ett flertal provningar gäller också, att de
måste utföras på bestämda tider och därför kunna föranleda hinder för
forskningsarbetet. Ytterligare en synpunkt är att, örn provningsanstalterna
skulle få sig ålagda en mycket omfattande forskning och experimentell verk -

Kungl. Mctj:ts proposition nr 37.

samhet för jordbruksteknikens utveckling ävensom den därmed sammanhängande
upplysningsverksamheten, nyssnämnda forskning inom anstalterna
i syfte att utveckla provningsmetoderna sannolikt skulle bliva eftersatt.
Slutligen är maskin- och redskapsprovningsanstalternas arbetsområde betydligt
snävare avgränsat än vad som avses för den jordbrukstekniska forsknings-
och upplysningsverksamheten.

Beträffande möjligheten att tillgodose behovet av ökad forskning på det
jordbrukstekniska området genom att utvidga Jordbrukstekniska föreningens
verksamhet med bibehållande av nuvarande organisationsform har jordbrukskommittén
yttrat.

Flera skäl tala för en sådan lösning. Ett är, att föreningen redan bedriver
en verksamhet av det slag, som här avses, ehuru i mindre omfattning. Därjämte
har föreningen nära kontakt med näringslivet och samarbetar ständigt
med lantbrukshögskolans maskintekniska institution ävensom med maskinavdelningen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Den
har dessutom kontakt med statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
ävensom med flertalet statliga institutioner för jordbruksforskning. Vidare
tjänstgör föreningen som utredningsorgan i maskintekniska frågor åt statliga
myndigheter med flera. Dessa omständigheter tala för att frågan skall
lösas genom en utbyggnad av Jordbrukstekniska föreningens verksamhet.
Mot en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att föreningsformen
knappast synes möjliggöra en sådan fasthet i organisationen av den
institution, som skall omhänderhava forsknings- och upplysningsverksamheten
på ifrågavarande område, eller sådana garantier för att verksamheten
vid denna institution skall få fortgå under en ej alltför kort tid, som äro
en förutsättning för att ett fruktbärande arbete skall kunna presteras vid
institutionen. Ej heller denna lösning synes därför böra komma i fråga.

önskemålet örn .större fasthet i organisationen samtidigt med frihet i verksamhetens
bedrivande talade enligt jordbrukskommitténs uppfattning för
inrättandet av ett fristående institut för jordbruksteknisk forskning och upplysningsverksamhet.
Ett sådant institut borde få i stort sett samma uppgifter
som Jordbrukstekniska föreningen nu hade. Då det icke kunde anses lämpligt
att driva båda parallellt, syntes en förutsättning för institutets tillkomst
vara, att föreningen på institutet överläte sin forsknings-, experiment- och
upplysningsverksamhet. Beträffande organisationsformen för ett fristående
institut har kommittén framhållit följande.

Vid valet av organisationsform för ett fristående institut för jordbruksteknisk
forskning har man först att taga ståndpunkt till frågan örn institutet
skall drivas som en vanlig statsinstitution eller under friare former. Skäl
kunna anföras såväl för det ena som för det andra. Ett statsinstitut torde
i regel kunna räkna med en jämnare medelstillgång och därför kunna planera
verksamheten på längre sikt ävensom kunna bereda personalen större
trygghet. Däremot medföra formerna vid statsadministration vissa olägenheter
för en forskningsinstitution, som framför allt måste besitta förmågan
att tillvarataga enskilda initiativ och ha möjlighet till organisatorisk anpassning
efter varierande förhållanden. Den nödiga kontakten med jordbruket
och industrien torde även vara lättare att åstadkomma för ett forskningsinstitut,
i vilket näringslivet har inflytande, än för ett statligt ämbetsverk.

Utgående från dessa synpunkter har kommittén ansett det angeläget att

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

finna en sådan forin för den jordbrukstekniska verksamhetens bedrivande,
som i möjligaste mån i sig förenar både statsdriftens större oberoende av
konjunkturväxlingar och den enskilda verksamhetens arbetsformer och möjligheter
att hålla kontakt med näringslivet. Kommittén föreslår därför, att ett
enskilt forskningsinstitut inrättas i samverkan mellan staten, jordbruket
och industrien.

Såväl staten som näringslivet kan beredas inflytande på institutets verksamhet
genom att insätta representanter i institutets styrelse. Ett avtal kan
reglera förhållandet mellan staten och de enskilda intressena. På så sätt
skulle den eftersträvade friheten kunna åstadkommas samtidigt med att staten
finge goda möjligheter att kontrollera, hur statsmedlen användas. Detta
.skulle sålunda innebära, att ett institut tillskapades efter samma mönster
sorn befunnits ändamålsenligt för andra på senare tid inrättade institut för
teknisk forskning, såsom svenska träforskningsinstitutet, metallografiska institutet
och svenska textilforskningsinstitutet.

Ett institut arbetande efter nu angivna riktlinjer finge, enligt vad jordbrukskommittén
uttalat, möjlighet, att liksom Jordbrukstekniska föreningen
gjort, sätta in arbetskrafter och övriga resurser på de uppgifter, som vid viss
tidpunkt ansågos ur ekonomisk synpunkt viktigast att fa bearbetade. I fråga
om de fördelar, som vidare vöre förenade nied den föreslagna organisationsformen,
har kommittén anfört.

Eli fördel med ett sådant institut är även, att lösandet av personalfrågan
underlättas. Å ena sidan medför den valda organisationsformen, att personal
kan anställas på längre tid och beredas tillräcklig trygghet, så att en god
rekrytering kan uppnås och kontinuitet i arbetet säkras. Å andra sidan underlättas
omflyttning av särskilt yngre tjänstemän mellan enskilda företag
och institutet. Sådan omflyttning är i viss utsträckning fördelaktig for personalen
men även för institutet. För institutets verksamhet är det nämligen
till stor fördel, att personalen sysslat med praktiskt arbete och därvid blivit
insatt i de fabrikationstekniska problem, som mota, när ett forskningsresultat
skall tillämpas. Men även industriföretagen — liksom jordbrukareorganisationerna
— lia fördel av att kunna anställa personer, som vid institutet
fått träning i att utföra systematiska undersökningar och fått ingående kännedom
örn lantbruksmaskiner och deras användning i jordbruket.

Ett enskilt, fristående institut är ur personalsynpunkt fördelaktigare an
ett helstatligt också i det avseendet, att det enskilda institutet har kättare
än det helstatliga att anpassa personalen efter behovet. Vidare bär styrelsen
för ett enskilt, fristående institut större frihet att bland de sökande till viss
befattning välja den för uppgiften lämpligaste personen och inom ramen för
personalstalen och tillgängliga enskilda bidrag träffa avtal angående löneförmånerna.
da däremot den helstatliga institutionen är bunden av fastställda
löneklasser och traditionella befordringsgrunder.

Ett enskilt, fristående institut kan ordna den del av upplysningsverksamheten,
som består i utgivandet av publikationer, mera affärsmässigt an ett
helstatligt och därigenom få mindre nettokostnad för densamma. Detta bestvrkes
bland annat av erfarenheten från Jordbrukstekniska föreningen, som
i motsats lill nästan alla helstatliga försöksinstilutioner pa jordbruksområdet
kunnat täcka sina ganska betydande tryckningskostnader genom försäljning
av försöksberäHeiser, instruktionsböcker och dylik!.

Även kursverksamheten vid ett enskilt institut torde giva en del inkomster
i form av kursavgifter. På liknande sätt förhåller det sig nied utarbetandet
av filmmanuskript för undervisnings!''''ilmer i jordbrukstekniska ämnen sam

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

med regissering av filminspelningar. Även denna verksamhet kan giva inkomst,
örn den får drivas affärsmässigt, och därigenom kunna flera filmer
produceras än som annars är möjligt.

För att samarbete i erforderlig utsträckning skulle komma till stånd mellan
det föreslagna jordbrukstekniska institutet och högskoleundervisningen har
jordbrukskommittén föreslagit, att ett enskilt fristående institut förlädes till
sådan plats och dess verksamhet organiserades på sådant sätt att samarbete
kunde äge rum med lanbrukshögskolans maskintekniska institution.

Arbetsuppgifter vid ett jordbrukstekniskt institut och sättet för arbetets
bedrivande.

Beträffande det jordbrukstekniska institutets uppgifter har jordbrukskommittén
framhållit, att dess huvuduppgift skulle vara forskning. Denna finge
ej vara alltför snävt avgränsad inom ett bestämt fält, då därigenom riskerades,
att initiativ till fruktbringande verksamhet på gränsområdena, t. ex. på
gränsområdet mot lantbruksekonomien, bleve mindre väl tillgodosedda. Den
huvudsakliga forskningen skulle emellertid gälla lantbrukets mekaniska och
elektriska hjälpmedel samt dessas rationella användning.

Vad angår forskningens inriktning har jordbrukskommittén uttalat följande.

God kontakt bör ständigt uppehållas med den praktiska tillämpningen inom
industri och jordbruk. Samarbetet med industrien innebär naturligtvis icke,
att institutet skulle taga hand om företagens undersökningar i samband med
konstruktionsförbättringar. Sådana undersökningar komma företagen alltjämt
att behöva utföra i lika stor omfattning som hittills eller i ännu större
omfattning. Institutets verksamhet skall i stället utgöra ett komplement till
de enskilda företagens forskning och vara särskilt inriktad på undersökningar
av grundläggande art ävensom på att finna nya eller bättre metoder för jordbruksarbetenas
utförande.

Sålunda avses institutet skola utföra grundläggande undersökningar, på
vilka konstruktionen av ett redskap eller en maskin kan baseras. Det blir
sedan i allmänhet ett industriföretags sak att verkställa detta konstruktionsarbete
samt att fortsätta de experimentella undersökningar, som ytterligare
erfordras, innan redskapet eller maskinen blivit fullt ulexperimenterad och
färdig för tillverkning. Endast i sådana fall, då institutet icke kan finna ett
enskilt företag eller en organisation, som vill verka för att snabbt nyttiggöra
forskningsresultaten, bör institutet självt föra experimenten vidare, tills de
hunnit ett sådant stadium, att enskilda intressenter då kunna befinnas villiga
slutföra desamma och starta tillverkning.

Här nämnda systematiska, grundläggande undersökningar böra av institutet
bedrivas enligt ett allmänt forskningsprogram, som för ett år i sänder fastställes
av styrelsen. Förslag till program bör uppgöras av institutets chef i
samråd med de andra personer, som styrelsen bestämmer. Kommittén anser
det dock vara av stor betydelse, att verksamheten icke i detalj bindes av det
sålunda uppgjorda forskningsprogrammet. Detta bör endast angiva vilka problem
som böra utforskas samt eventuellt också riktlinjerna i stort, medan
däremot det löpande arbetet bör ledas självständigt av institutets chef.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

För speciella uppgifter har jordbrukskommittén ansett, att institutets styrelse
borde tillsätta tekniska kommittéer. Beträffande dessa kommittéer har
jordbrukskommittén anfört. /

Kommittéerna skola följa viktigare forskningsarbeten vid institutet och
skapa kontakt med näringslivet. I kommittéerna kunna lämpligen ingå
representanter både för industrien och för jordbruket. Dylika kommittéer
kunna bliva till gagn icke blott för befrämjande av vissa speciella undersökningar
utan även därigenom att ingenjörer hos industriföretag på detta
sätt kunna komma i nära förbindelse med institutets sakkunniga samt med
tekniskt intresserade och kunniga jordbrukare. Beträffande ledningen av
dessa kommittéers arbete synes det lämpligt, att de i regel till ordförande
ha institutets chef eller dennes ställföreträdare.

Jordbrukskommittén har utgått från att institutet borde kunna åtaga sig
att för enskilda uppdragsgivares räkning och på deras bekostnad utföra bestämda
undersökningar inom institutets verksamhetsområde. En förutsättning
härför vore emellertid, att dessa undersökningar kunde ske utan men
för forskningen enligt det fastställda programmet och institutets övriga ordinarie
verksamhet. Med hänsyn till önskvärdheten att institutet holle god
kontakt med den högre undervisningen har kommittén funnit det naturligt,
att en del undersökningar vid institutet kommo att utföras i form av examensarbeten
och andra studiearbeten.

Vad angår institutets blivande arbetsuppgifter lia som förut nämnts exempel
på aktuella problem lämnats av jordbrukskommittén i betänkandet å
s. 20—24. I anslutning härtill har kommittén framhållit följande.

Vissa av de av kommittén nämnda uppgifterna för forskning och mera
praktiskt betonade experimentella undersökningar kunna beräknas bliva
omhändertagna av olika industriföretag, vissa av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
andra — särskilt sådana som gälla Sydsveriges
jordbruk — av maskininstitutionen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
Flertalet uppgifter torde dock kräva initiativ i ett eller annat
avseende från jordbrukstekniska institutets sida och många av uppgifterna
torde behöva bliva föremål för grundlig genomarbetning vid institutet.

Förutom de nämnda aktuella arbetsuppgifterna kan man emellertid med
visshet räkna med att ständigt nya uppgifter skola framkomma. Inom det
forskningsområde det här gäller äro nämligen så få uppgifter hittills mera
ingående bearbetade, att det återstår ett praktiskt taget obegränsat arbetsfält.
Institutets insats för näringslivet kan därför bliva mycket stor, varför
det är av vikt att tillräckliga resurser ställas lill institutets förfogande.

Bland institutets uppgifter lia även nämnts forskning och experimentella
undersökningar beträffande arbetsmetoder. Härmed avses bland annat
jämförande undersökningar i sylte att utveckla arbetsmetoderna såsom gjorts
beträffande foderkonservering enligt den så kallade AlV-metoden ävensom
beträffande höbärgning, sädesbärgning och rotfruktsupptagning. Däremot
skall institutet icke bedriva arbetsstudier med huvudsyfte att bedöma prestationerna.
Institutets verksamhet på arbetsstudieområdet kan därför icke ersätta
de arbetsstudier, som bedrivas av Svenska ^^arbetsgivareföreningen
och av vissa större enskilda gårdar.

Beträffande jordbrukstekniska institutets medverkan lill standardisering
på lantbruksmaskinområdet har jordbrukskommittén anfört.

Mimny lill riksdagens protokoll 1945. 1 sand. .Yr 37. «

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Genom standardisering och typbegränsning söker man göra ett ändamålsenligt
urval bland delar, typer och storlekar av maskiner och redskap. Detta
urval måste föregås av mycket noggranna utredningar och, när det gäller
lantbruksmaskiner, dessutom ofta även av undersökningar av vilken detalj
eller typ, som är mest ändamålsenlig. Standardiseringen på lantbruksmaskinområdet
står sålunda den tekniska forskningen mycket nära, och det är därför
naturligt, att jordbrukstekniska institutet, liksom fallet varit med Jordbrukstekniska
föreningen, tager hand även örn standardiseringen. Denna
gren av institutets verksamhet torde böra anordnas så att en av institutets
tjänstemän under institutets chef har ledningen av densamma och därvid
arbetar i nära kontakt med vederbörande industriföretag ävensom med standardiseringsorganisationer
på närliggande områden. Ofta torde det vara
lämpligt att ha tekniska kommittéer för olika standardiseringsärenden. De
tjänstemän vid institutet, som komma att syssla med standardiseringsärendena,
torde även böra få möjlighet att anlita maskinprovningsanstalternas och
den maskintekniska institutionens sakkunskap.

En annan fördel med att förlägga standardiseringsverksamheten till institutet
är att man då i denna verksamhet kan begagna sig av den kontakt,
sorn förutsättes skola finnas mellan institutet och lantbruksmaskinindustrien.
Härigenom ökas utsikterna för att standardiseringsresultaten skola komma
att tillämpas i praktiken.

Da Jordbrukstekniska föreningen i förhållandevis stor omfattning utnyttjats
av statliga myndigheter för utredningar inom föreningens arbetsområde
ävensom för avgivande av remissutlåtanden, har det förefallit jordbrukskommittén
naturligt, att det föreslagna nya institutet också övertoge denna
uppgift från föreningen.

Jordbrukskommittén har funnit erfarenheten från Jordbrukstekniska föreningens
verksamhet visa, att en enskild institution med fristående ställning
hade goda möjligheter att rationellt ordna publiceringen av sina försöksresultat.
Vidare hade föreningen utarbetat ett flertal instruktionsböcker och
andra handledningar i tekniska ämnen för jordbrukarna. Några av dessa
instruktionsböcker och handledningar hade sålts i tiotusentals exemplar,
överhuvud taget hade föreningens publicistiska verksamhet visat sig vara
av stor betydelse. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att även
denna verksamhetsgren skulle övertagas av institutet och bedrivas på i stort
sett samma sätt som föreningen gjort.

I fråga örn institutets upplysningsverksamhet i övrigt har jordbrukskommittén
yttrat.

1Vfäl;.riikna mec* att institutets tjänstemän ofta komma att tagas i anspråk
tor författande av artiklar i jordbrukstekniska ämnen i tidskrifts- och
tidningspressen. De komma därjämte alt liksom tjänstemännen i Jordnrukstekmska
föreningen få medverka vid iordningställandet av undervisnmgsfilmer
beträffande lantbruksmaskiners användning och skötsel, beträffande
nya arbetsmetoder i jordbruket med mera.

En särskild form av upplysningsverksamhet är kurser i jordbrukstekniska
ämnen. Kommittén föreslår, att institutet övertager också denna verksamhet
tran Jordbrukstekniska föreningen. Man har anledning förmoda, att institutet
kommer att för kursverksamhet anlitas särskilt av hushållningssällskapen
vid planläggningen av nya kurser i maskinskötsel, i tillämpningen av nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

arbetsmetoder och dylikt. Vidare torde institutet, liksom hittills Jordbrukstekniska
föreningen, få åtaga sig specialkurser för utbildning av fackmän på
lantbruksmaskinområdet.

Understrykas må, att denna upplysningsverksamhet av skilda slag torde
komma att ställa stora anspråk på institutets personal och resurser i övrigt.
Den får emellertid anses vara av så stor betydelse, att densamma bör tillåtas
utgöra en icke obetydlig del av institutets hela verksamhet.

Samarbete mellan jordbrukstckniska institutet oell andra institutioner.

Jordbrukskommittén har erinrat, att flera nyupprältade tekniska forskningsinstitut
mer eller mindre nära anknutits till någon av de tekniska högskolorna.
Då en på detta sätt åstadkommen samverkan befunnits ändamålsenlig
för ett flertal områden och då en dylik samverkan redan nu existerade
mellan å ena sidan maskinundervisningen vid lantbrukshögskolan och å
andra sidan forsknings- och försöksverksamheten vid Jordbrukstekniska föreningen,
har kommittén ansett starka skäl tala för att det jordbrukstekniska
institutet så förlädes och organiserades, att ett intimt samarbete kunde komma
till stånd mellan institutet och högskolans maskintekniska institution.
I anslutning härtill har kommittén föreslagit, alt de båda institutionerna
skulle få lokaler nära varandra, helst i samma byggnad, samt att institutet
skulle vara skyldigt att, i den mån så ansåges erforderligt, medverka vid
högskolans undervisning i maskin- och redskapslära. Därför borde jordbrukstekniska
institutets personal ha skyldighet att — efter framställning
från lantbrukshögskolans rektor och i den mån institutets styrelse funne, att
så kunde ske utan hinder för institutets verksamhet -— medverka vid undervisningen
i maskin- och redskapslära för lantbrukshögskolans studerande.
Kommittén har föreslagit, att därför särskilt anlitad personal vid institutet
skulle erhålla ersättning från lantbrukshögskolan enligt av denna bestämda
grunder.

Beträffande samverkan mellan det jordbrukstekniska institutet och lantbrukshögskolans
maskintekniska institution har jordbrukskommittén ytterligare
anfört följande.

Så långt institutets utrymme och resurser det tillåta böra studerande
vid lantbrukshögskolan ävensom andra personer, vilka ämna ägna sig åt
lantbruksmaskinområdet, exempelvis agronomer, teknologer och ingenjörer,
få utföra studie- eller forskningsarbeten vid institutet. Omkostnaderna för
dylika arbeten torde därvid, i den utsträckning styrelsen bestämmer, kunna
bestridas av institutet. Självfallet skola de, som på detta sätt beredas
tillfälle att arbeta vid institutet, rätta sig efter de ordningsregler, som gälla
för institutets anställda personal, och i övrigt efter de anvisningar institutets
chef lämnar. Institutet kan vidare medverka till utbildningen av tekniker
och forskare inom sitt verksamhetsområde genom alt tillfälligt anställa
assistenter.

Å andra sidan bör även lantbrukshögskolans maskintekniska institution
upplåta undervisningslokaler och undervisningsmateriel för de maskinkurser
och den (ivriga undervisning, som kan komma alt bedrivas av institutet,
självfallet dock ej i sådan utsträckning att högskolans egen maskinundervisning
hindras därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Genom ett på här nämnt sätt ordnat samarbete komma såväl högskolans
som institutets personal, lokaler och utrymmen att utnyttjas på effektivaste
sätt. Man vinner också, att undervisningsmaterielen blir billigare, då dubbel
uppsättning icke behöver anskaffas. Möjligheter uppkomma härigenom att
inom en bestämd kostnadsram anskaffa fullständiga och bättre undervisningsmateriel.

Den föreslagna samverkan mellan maskintekniska institutionen och jordbrukstekniska
institutet torde kunna bliva till stort gagn även för specialstuderande.
Sålunda kan möilighet beredas för agronomer, som skola ägna
sig åt maskinfacket, att skaffa sig några månaders specialutbildning i maskinlära
samt för ingenjörer och teknologer att studera vid maskintekniska
institutionen och jordbrukstekniska institutet för att närmare lära känna
lantbruksmaskinerna och de krav, som jordbruket ställer på dessa.

Enligt vad jordbrukskommittén framhållit borde jordbrukstekniska institutet
vidare samarbeta med statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt med maskininstitutionen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
Detta samarbete syntes bland annat böra bestå i att föreståndarna
för institutionerna regelmässigt konfererade och höllö varandra
underrättade om planerna för verksamheten samt fördelade uppgifterna så
att den institution, som hade största möjligheterna att framgångsrikt genomföra
en uppgift, finge åtaga sig densamma.

Slutligen har jordbrukskommittén uttalat, att det jordbrukstekniska institutet
borde hålla kontakt med tekniska högskolan, ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges standardiseringskommission, jordbrukets upplysningsnämnd
ävensom forsknings- och försöksinstitutioner på jordbruksområdet.

Jordbrukstekniska institutets förläggningsplats och lokalbehov ävensom
byggnadskostnader.

Ett jordbruks teknisk t institut med de uppgifter, som angivits av jordbrukskommittén,
skulle enligt vad kommittén framhållit kräva relativt stora lokalutrymmen.
Den golvyta, som erfordrades för ändamålet, bär av kommittén
sålunda beräknats lill cirka 300 m2 för kontorslokaler, ritrum och dylikt, cirka
1 000 m2 för verkstadslokaler och maskinlaboratorier samt cirka 700 nr
till förrådsrum och dylikt. Kommittén har utgått från att lokalerna skulle
vara förlagda i omedelbar närhet av lantbrukshögskolans maskintekniska institution,
vilken som förut nämnts vore inrymd i en nyuppförd byggnad på
Ultuna, disponerad till ena hälften av institutionen och Jordbrukstekniska
föreningen gemensamt samt till andra hälften av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Vid prövning av olika alternativ till byggnadsfrågans
lösning har kommittén funnit en lösning enbart genom tillbyggnad av
institutionsbyggnaden på Ultuna vara mindre god. Kommittén har i stället ansett
den bästa lösningen vara att låta institutet övertaga den del av nämnda
byggnad, som nu disponerades av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Härom har kommittén vidare anfört följande.

Ifrågavarande lokaler äro idealiskt belägna i förhållande till maskintekniska
institutionens nuvarande lokaler. Såväl kontorsavdelningarna som verkstadsavdelningarna
och laboratorierna äro nämligen belägna intill varandra

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

och möjliggöra sålunda elt mycket intimt samarbete mellan institutet och
maskintekniska institutionen. Lokalerna äro dessutom av det slag och i det
närmaste av den storlek, som erfordras för institutets behov. Endast mindre
kompletteringar skulle behöva företagas. Förutom dessa behöver under alla
förhållanden, vare sig institutet upprättas eller icke, byggas två enkla förrådsbyggnader
söder om den nuvarande byggnaden för uppställning av de
maskiner och redskap, som icke få plats i nuvarande lokaler.

Om institutet på detta sätt övertager provningsanstalternas lokaler, bör för
provningsanstalterna uppföras en ny byggnad vid sidan om den nuvarande.
Denna lösning torde även för provningsanstalterna vara den förmånligaste,
enär anstalternas verksamhet då kan bättre avskiljas från övrig på Ultuna ber
driven verksamhet på maskinområdet än som nu är möjligt. Provningsanstalterna
lasta nämligen stor vikt vid detta på grund av att de ofta ha
konfidentiella provningar pågående och överhuvud taget ha behov av att
arbeta ostörda av besökande. Maskintekniska institutionen och jordbrukstekniska
institutet däremot komma att, jämte forskning, bedriva upplysningsverksamhet
bland annat i form av kurser, föredrag med mera. De få sålunda
räkna med att mottaga ett stort antal besökande, såsom enskilda personer
för överläggningar, studieresande grupper samt deltagare i kurser och
möten.

Om den här föreslagna nya byggnaden för provningsanstalterna placeras
nära den nuvarande, kunna provningsanstalterna och de båda andra institutionernas
tjänstemän ändock lätt hålla kontakt med varandra, och institutionerna
kunna vid behov biträda varandra med lån av instrument, verktyg
och lokaler.

Den föi-eslagna kompletteringen av den nuvarande institutionsbyggnaden
har jordbrukskommittén beräknat komma att kosta 76 550 kronor, därav
72 550 kronor byggnadskostnader, 2 000 kronor kostnader för motorrum för
undervisningen samt 2 000 kronor kostnader för förstärkning av kraftinstallation.
Beträffande dessa arbeten har kommittén yttrat.

Den nuvarande kontorsavdelningen komplettei-as genom höjning av yttertaket
över den nuvarande lägre del av byggnaden, som inrymmer föreläsningssalen,
så att kontorsrum kunna inredas i det sålunda vunna utrymmet.
Härigenom ökas kontorsavdelningens golvyta nied 88 m2. Detta sätt att
öka kontorsutrymmet är fördelaktigare än en förlängning av kontorsbyggnaden
mot norr. En dylik förlängning av kontorsbyggnaden är dock med
hänsyn till tomten möjlig framdeles, om institutets verksamhet då skulle
kräva en utökning av kontorsavdelningen.

I verkstadsavdelningen inredes toalett för besökande, ventilationen förbättras,
fönstren i östra flygeln förstoras, innertak inlägges i vissa rum för
åstadkommande av jämnare temperatur, varjämte den elektriska kraftinstallationen
förstärkes. Flertalet av dessa kompletteringsarbeten behöva utföras,
även örn institutet icke skulle komma till stånd.

Utomhus utlöres en nedsänkt och övertäckt rund vattenbehållare av betong
med en rymd av omkring 30 liv'' för försök nied pumpar, sprutor och
dylikt.

För uppförande av två föreslagna förrådsbyggnader har jordbrukskommittén
beräknat en kostnad av 102 400 kronor, därav byggnadskostnader 101 400
kronor oell kostnader för fast inredning i museiavdclning 1 000 kronor. I
fråga örn dessa byggnader har kommittén vidare anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Då de nuvarande utrymmena för förvaring av maskiner redan från början
varit otillräckliga, bör fÖrvaringsutrymmet ökas. Detta synes lämpligast
kunna ske genom att två fristående förrådsbyggnader uppföras söder örn
den nuvarande byggnaden. Förrådsbyggnaderna tilltagas så stora, att i desamma
kan inrymmas en särskild avdelning för de museiföremål och den
samling av modeller av lantbruksredskap, som finnas vid lantbrukshögskolan
men för vilka utrymme hittills icke kunnat beredas i den maskintekniska
institutionens nya lokaler. I förrådsbyggnaderna bedrives undervisning
med däri förvarade maskiner. Lokalerna skola även vid behov
kunna begagnas för försöksverksamhetens experiment.

Den förut omnämnda nya institutionsbyggnaden för statens maskin- och
redskapsprovningsanstalter har jordbrukskommittén föreslagit skola förläggas
omedelbart väster om den nuvarande byggnaden. Totalkostnaden för denna
byggnad har av kommittén beräknats till 695 500 kronor, därav 672 500
kronor byggnadskostnader, 9 000 kronor kostnader för fästskruvar i golven
och hängbana med lyftblock, 10 000 kronor kostnader för fast inredning
samt 4 000 kronor kostnader för läplantering och gräsmattor. Lokalerna i den
föreslagna nya byggnaden vöre med ledning av erfarenheten från provningsanstaltemas
verksamhet under de tre senaste åren beräknade något rymligare
än i den nuvarande byggnaden.

Jordbrukskommittén har, som förut nämnts, föreslagit, att jordbrukstekniska
institutet skulle träda i funktion i begränsad omfattning redan innan
ny byggnad hunnit uppföras för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Under byggnadstiden borde nämligen institutet kunna disponera de
utrymmen, som nu användas av Jordbrukstekniska föreningen.

Enligt vad jordbrukskommittén vidare föreslagit borde nuvarande byggnader
och planteringar under byggnadstiden liksom för närvarande underhållas
av lantbrukshögskolan ävensom statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Sedan institutet övertagit ansvaret för hela den nuvarande
byggnaden, borde det emellertid också svara för underhållet av hela byggnaden
och av de söder därom då uppförda två förrådsbyggnaderna samt
dessutom bekosta skötseln av planteringarna omkring byggnaderna. På samma
sätt borde maskin- och redskapsprovningsanstalterna, efter inflyttning i
ny byggnad, övertaga underhåll och skötsel av denna byggnad jämte planer
och planteringar.

Utrustning för jordbrukstekniska institutet.

Jordbrukskommittén har beräknat kostnaderna för nyanskaffning och utrustning
för jordbrukstekniska institutet vid full utbyggnad sålunda.

1) Kontoret

Möbler och elektrisk armatur till 13

rum .............................kronor 11 000

Duplikator ......................... » 2 000 kronor 13 000

2) Bibliotek, komplettering .......................... » 2 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

3) Ritkontoret

Bord, stolar, skåp, 2 ritbord, 2 ritapparater, elektrisk

armatur, 2 vertikalfack för ritningar, utrustning för
ljuskopiering .................................. kronor

4) Laboratorieutrustning

Torkskåp, laboratorievåg, glas och övrig

laboratorieutrustning .............. kronor 6 000

Mikroskop med tillhörande utrustning » 4 000

Småbildskamera med 2 objektiv, filmkamera
för 16 mm film, stativ och

mörkrumsutrustning .............. » 4 000

Hackelsemaskin med provtagningsanordning,
kvarn, motorer, provburkar
och övrig utrustning för preparering

av prov .......................... » 3 000

Bord, stolar och skåp .............. »____2 000 »

5) Försöksutrustning och mätinstrument

Traktor ............................ kronor 10 000

Elmotorer, flyttbara ................ » 5 000

Elektriska mätinstrument, motstånd

m. m............................ » 6 000

Termometrar, termograf, manometrar,

vakuummetrar, psykrometer ...... » 2 500

Tidtagarur, tachometrar, slagräknare,
vibrationsmätare, rundhets- och
jämnhetsmätare, hårdhetsmätare, mikrometer
m. m................... » 3 000

Självregistrerande dynamometrar, kranvåg
och övriga vågar ............ » 5 000

Elektrisk, större bromsutrustning för

effektbestämning hos motorer ...... » 8 000

Avvägningsinstrument, distanstub, matbord,
vinkelprisma ................ »__500 >

6) Verkstadsutrustning

Supportsvarv (1 800 å 2 000 mm dubbavstånd),
bänksvarv, fräs, ringböjnings-
och vinkelbockapparater, plåtskärningsmaskin,
sicknings- och falsningsapparater
samt diverse järnbe arbetningsverktyg

................ kronor 10 000

Elektriskt drivna handverktyg........ » 2 000

Elektriskt svetsaggregat ............ » 2 000

Luftkompressor, större .............. » 3 000

Kombinerad träbearbetningsmaskin, handsåg
och diverse träbearbetningsverktyg
............................ » 5 000

7) Transformator ..................................

8) Jord ränna för försök med jordbearbetningsredskap, så ningsmaskiner

m. m.

Byggnadskostnad .................. kronor 3 000

Maskinell utrustning ................ » 3 000

5 000

19 000

40 000

22 000
4 000

6 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

9) Lastbil, mindre .................................. kronor 6 000

10) Utrustning för ambulerande kurser

Lastbil, större ...................... kronor 10 000

Traktor ............................ » 8 000

övrig undervisningsmateriel och verktyg
............................ »___7 000 » 25 000

Summa kronor 142 000.

Beträffande de olika posterna i förestående inventarieförteckning har jordbrukskommittén
anfört följande.

1) De möbler, som för närvarande användas av lantbrukshögskolans maskintekniska
institution och Jordbrukstekniska föreningen, äro tillräckliga
för möblering av bottenvåningen. Ytterligare möbler fordras för de kontorsrum
i andra våningen, som skola övertagas från provningsanstalterna,
samt för rummen i tillbyggnaden av kontoret. I den erforderliga kontorsutrustningen
ingår även elektrisk armatur samt en duplikator.

2) Det referensbibliotek, som övertages från Jordbrukstekniska föreningen,
behöver kompletteras, särskilt med nyare tekniska handböcker, ordböcker
o. d.

3) Den ritkontorsutrustning, som övertages från Jordbrukstekniska föreningen,
är avsedd för två ritare. Då även assistenterna behöva utföra ritarbete
och extra ritare tidvis behöva anställas, måste antalet ritbord och ritapparater
ökas. Utrustning erfordras för ljuskopiering av ritningar.

4) För laboratoriet behöves huvudsakligen utrustning för vattenhaltsbestämningar
och liknande samt fotografisk utrustning.

5) Såsom försöksutrustning ha upptagits de motorer, apparater och instrument,
som behövas vid undersökningar inomhus och på fälten. Institutet
behöver i detta hänseende en mångsidig utrustning.

6) Den verkstadsutrustning, som tillhör lantbrukshögskolans maskintekniska
institution och Jordbrukstekniska föreningen, behöver kompletteras
med sådana verktygsmaskiner, som äro nödvändiga för att försöksanordningar
och ändringar på experimentmaskiner snabbt skola kunna utföras
på platsen.

7) Den elektriska transformator, som för närvarande provisoriskt installerats
i den nuvarande byggnaden, tillhör provningsanstalterna och kommer
att överflyttas till den nya byggnad, som planerats för anstalterna. Ny
transformator erfordras därför för jordbrukstekniska institutet. Denna transformator
beräknas komma att utnyttjas även av maskintekniska institutionen.

8) En i golvet nedsänkt jordfynd ränna jämte maskinell utrustning för
dragning av redskapen i rännan behöver finnas för att orienterande försök
med jordbearbetningsredskap, såningsmaskiner och liknande skola kunna
utföras oberoende av väderlek och årstid.

9) För transporter av gods och försöksutrustning behöves en mindre,
ständigt tillgänglig lastbil.

10) För institutets ambulerande maskinkurser behöves dels på förhand
iordningställd undervisningsmateriel, däribland minst en traktor, dels verktyg
och en större lastbil för transport av materielen.

Det omedelbara nyanskaffningsbehovet av inventarier och utrustning för
jordbrukstekniska institutet har jordbrukskommittén beräknat medföra en
sammanlagd kostnad av 84 000 kronor, därav kontorsinventarier 2 000 kro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

nor, komplettering av biblioteket 2 000 kronor, komplettering av ritkontorsutrustningen
3 000 kronor, laboratorieutrustning 9 000 kronor, försöksutrustning
och mätinstrument 25 000 kronor, verkstadsutrustning 12 000 kronor,
en mindre lastbil 6 000 kronor samt utrustning för ambulerande kurser
25 000 kronor.

Jordbrukstekniska institutets styrelse oell personal.

Jordbrukskommittén har framhållit, att styrelsen för jordbrukstekniska
institutet borde vara så sammansatt, att den — förutom administrativ erfarenhet
— inrymde företrädare såväl för den tekniska forskningen och den
mera praktiskt betonade experimentella verksamheten som för undervisningen
och upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området. En styrelseledamot
borde sålunda representera den högre lantbruksundervisningen,
en den högre tekniska forskningen och undervisningen, en jordbrukets forskningsråd,
om ett sådant komme att inrättas, samt en den i jordbruket anställda
arbetskraften. Näringslivets representation i institutets styrelse syntes
böra bestå av representanter både för jordbruket och industrien. Av representanterna
för jordbruket torde som regel en böra representera det mindre jordbruket.
i

Enligt vad kommittén uttalat skulle styrelsen leda institutets verksamhet
och därvid fastställa arbetsprogram samt besluta angående dispositionen av
institutets medel. Tillika borde styrelsen tillse, att erforderligt samarbete
med andra institutioner och med näringslivet komme till stånd.

Vad angår personalen vid jordbrukstelmiska institutet bär jordbrukskommittén
föreslagit att vid full utbyggnad av institutet skulle finnas fast anställd
personal enligt följande plan.

Grundlön pr år

1 chef .............................. kronor

1 försöksledare och ställföreträdande chef...............

4 självständigt arbetande ingenjörer eller agronomer...... »

3 assistenter ........................................ *

1 biträdande ingenjör (tillika ritare)....................

1 kassör (tillika kamrer) ............................

2 kontorister ........................................

1 telefonist .........................................

1 verkmästare ......................................

1 mekaniker ........................................

1 vaktmästare .......................................

Summa kronor

14 000
12 000
40 000
18 000
6 000
5 000
7 000
3 000
5 000
3 500
3 000

116 500.

Beträffande de olika befattningshavarnas åligganden har jordbrukskommittén
uttalat följande

Institutets chef skall leda och övervaka institutets arbete och själv deltaga
i detsamma. Han skall vara föredragande inför styrelsen och verkställa
eller låta verkställa styrelsens beslut samt tillse, att institutets egendom väl

Kungl. Maj-.ts proposition nr 37.

vårdas och underhålles och att de av styrelsen för verksamheten anvisade
medlen komma till avsedd användning.

Förutom nämnda åligganden kommer institutets chef sannolikt att tagas
i anspråk^ för offentliga utredningar och andra uppdrag åt statliga myndigheter.
Då han vidare har att ständigt taga initiativ till och planera nya
arbeten vid institutet icke blott i fråga örn forskning utan även beträffande
institutets undervisnings- och upplysningsverksamhet, torde han icke
få tid att i alla detaljer följa de olika forskningsarbetena. För denna senare
uppgift erfordras därför en särskild person, benämnd försöksledare.

För söksledaren skall ha till uppgift dels att under chefen leda och utöva
den dagliga tillsynen av forskningsverksamheten, och dels att själv bedriva
forskning. Han skall vidare vid chefens frånvaro vara dennes ställföreträdare.
Även på försöksledaren bör sålunda ställas stora fordringar i avseende
på kunnighet, erfarenhet och forskningsbegåvning.

Vid institutet erfordras vidare fyra kunniga och skickliga ingenjörer eller
agronomer, som ha förmåga att arbeta självständigt med forsknings- och försöksuppgifter
samtidigt som de medverka i institutets upplysningsverksamhet.
En av dessa skall kunna taga hand örn undersökningar över mekaniska
problem. Han skall därför ha stor erfarenhet från konstruktionsverksamhet
och lia förmåga att självständigt utföra sådant arbete med ritare som medhjälpare.
En annan skall ha goda kunskaper i elektroteknik och vid institutet
kunna taga hand örn frågor angående elektricitetens användning på lantgårdar,
ävensom vara rådgivare åt andra befattningshavare vid institutet beträffande
elektriska mätningsmetoder och dylikt i samband med deras forsknings-
och undervisningsverksamhet. En tredje bör avdelas att som huvuduppgift
handhava standardiseringsverksamheten. Behovet av en särskild person
för denna verksamhet framgår bland annat därav, att det hos Jordbrukstekniska
föreningen redan nu erfordras och finnes en heltidsanställd
person för standardiseringsärenden samt av att dessa ärenden med visshet
komma att öka både i antal och betydelse. Standardiseringsingenihren
bör ha god kännedom såväl om lantbruksmaskinernas användning som
örn tillverkningsfrågor. En fjärde självständigt arbetande ingenjör eller agronom
bör vara specialist på förbränningsmotorer och på traktordrift i jordbruket,
så att han kan taga hand om traktorfrågorna vid institutet. Han
skall även leda maskinkurser samt taga initiativ till förbättring av kursplaner
och undervisningsmateriel både hos institutet och hos skolor och hushållningssällskap.

Institutet behöver minst tre fast anställda assistenter. Av dessa bör en
kunna biträda vid undersökningar av olika slag på fältet eller annorstädes;
han skall därför ha god kännedom om jordbruksarbeten och örn lantbruksmaskiner
samt haeged insikt i mekaniska frågor i allmänhet. Av de båda
övriga bör en ha sadan utbildning, att han kan medverka vid institutets undersökningar
rörande elektricitetens användning i jordbruket. Av här
nämnda tre assistenter kunna två vara yngre ingenjörer eller agronomer,
som genom sin verksamhet vid institutet samtidigt "skaffa sig allsidig utbildning
på lantbruksmaskinområdet.

Förutom dessa tre fast anställda assistenter böra vid institutet i mån av
behov anställas extra assistenter.

Vid institutet erfordras vidare två biträdande ingenjörer, som kunna
huvudsakligen ägna sig åt ritarbete. Den ene av dessa bör vara fast anställd
samt ha stor erfarenhet från ritarbete och förmåga att arbeta fullt självständigt.

På institutets kontor bör en tjänsteman ha till uppgift att vara kassör samt
att vara institutets chef behjälplig även med andra kamerala ärenden. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

tjänst kan förslagsvis besättas med kvinnlig befattningshavare. För kontorsarbetet
erfordras vidare två kontorister, som äro skickliga stenografer, samt
en telefonist.

Verkstadsavdelningen bör som förman ha en verkmästare, som är skicklig
mekaniker och svetsare samt bär kompetens för elektriska installationer. Förutom
verkmästaren erfordras två mekaniker, därav en bör vara fast anställd.
Denne bör helst vara en erfaren motorman, kompetent att som instruktör
biträda vid traktorkurser. Extra montör och mekaniker anställas
i mån av behov.

Förutom förut angiven personal har jordbrukskommittén beräknat, att vid
jordbrukstekniska institutet komme att arbeta forskare, som utförde specialundersökningar,
samt agronomer, agronomie studerande, ingenjörer och teknologer,
som utförde studiearbeten vid institutet.

Institutets chef skulle enligt jordbrukskommitténs förslag tillsättas av institutets
styrelse, övrig mera fast anställd personal har kommittén föreslagit
skola antagas av styrelsen efter förslag av institutets chef. Tillfälliga
hjälpkrafter borde anställas av chefen.

Stat för jordbrukstekniska institutet.

Jordbrukskommittén har utarbetat följande förslag till stat för jordbrukstekniska
institutet efter full utbyggnad.

Inkomster. >

Årsanslag av statsmedel för institutets allmänna verksam -

het ................. kronor 250 000

Statsbidrag till standardiseringsverksamheten ............ » 5 000

Årsanslag från Jordbrukstekniska föreningen ........... » 40 000

Försålda instruktionsböcker, skötselhandledningar o. d. .. » 20 000

Inkomster av särskilda undersökningar m. m............. *_30 000

Summa kronor 345 000.

Utgifter.

Avlöningar och arvoden:

Arvoden åt av Kungl. Maj:t förordnade

styrelseledamöter ..................

Avlöningar åt fast personal (enl. perso nalplan)

..........................

Rörligt tillägg (dyrtidstillägg) ..........

Pensionsavgifter i SPP................

Avlöningar och arvoden åt extra personal
............................

kronor 2 000

» 116 500

» 24 000

» 34 500

kronor 201 000

Omkostnader:

Sjukvård............................ kronor 1 000

Reseersättningar .................... » 17 000

Yttre och inre underhåll av byggnader,

skötsel av planteringar m. m....... » 12 000

Expenser ........................... » 34 000

Publikationstryck .................... » 22 000

övriga utgifter ...................... »____58 000

144 000.

Summa kronor 345 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Av posten expenser beräknas till

Uppvärmning (inkl. eldning) .......... kronor 20 000

Vatten, gas och elektrisk ström........ » 8 000

Städning och övrig renhållning ........ » 3 000

Övriga expenser...................... » 3 000

Av posten övriga utgifter beräknas till
Tekniska inventarier, maskiner och förbrukningsmateriel
för undersökningarna
.............................. » 32 000

Omkostnader för lastbil, frakter o. d. i

samband med undersökningarna .... » 7 000

Omkostnader för kursverksamheten, inkl.

undervisningsmateriel .............. » 7 000

Kontorsinventarier samt böcker, tidskrifter
och annan biblioteksmateriel .... » 2 000

Kontorsomkostnader, telefonavgifter

m- m............................. » 10 000.

Beträffande statförslaget har jordbrukskommittén understrukit, att staten
för institutet endast borde betraktas som en ram, inom vilken institutets styrelse
hade att ordna verksamheten. Det torde nämligen för verksamheten
vara till stor fördel, om institutets ledning lämnades frihet i fråga om detaljerna.

Vad angår de i statförslaget upptagna inkomsterna har jordbrukskommittén
hänvisat till det av kommittén upprättade förslaget till avtal mellan Kungl.
Majit och Jordbruksteltniska föreningen angående inrättande och drivande
av ett institut för forskning och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området. I fråga örn inkomsterna har kommittén i övrigt omnämnt,
att statsbidraget å 5 000 kronor till standardiseringsverksamheten beräknats
utgå av de medel, som årligen ställdes till Sveriges standardiseringskommissions
förfogande (liksom hittills skett i fråga om Jordbrukstekniska föreningens
standardiseringsanslag), att årsanslaget på 40 000 kronor från Jordbrukstekniska
föreningen utgjorde det ordinarie årsbidrag, som jordbrukets och
industriens organisationer förutsattes skola lämna via föreningen, att inkomsterna
för försålda instruktionsböcker och andra handledningar för jordbrukare,
upptagna till 20 000 kronor, beräknats med ledning av erfarenheterna
från liknande verksamhet hos Jordbrukstekniska föreningen samt att posten
inkomster för särskilda undersökningar, upptagen till 30 000 kronor, avsåge
sådana undersökningar, som enskilda företag eller organisationer önskade
få utförda hos institutet och för vilka full ersättning beräknades utgå.

I fråga örn det årliga statsbidraget å 250 000 kronor till jordbrukstekniska
institutets löpande verksamhet har jordbrukskommittén framhållit
följande.

Örn jordbrukstekniska institutet upprättas och övertager Jordbrukstekniska
föreningens^ forsknings- och upplysningsverksamhet, erfordras icke längre
hittills utgående statsbidrag till föreningen, på senare år uppgående till
(17 000 + 25 000 =) 42 000 kronor. Den ökning i statsbidrag till den jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

brukstekniska verksamheten, som här förutsattes komma till stånd, blir alltså
icke 250 000 kronor utan (250 000 — 42 000 =) 208 000 kronor.

Även detta årsbidrag kan synas högt i jämförelse med de beräknade inkomsterna
från näringslivet och från enskilda personer, nämligen (40 000 +
20 000 + 30 000 —) 90 000 kronor. Det kan möjligen vid flyktigt betraktande
förefalla, som om staten under sådana omständigheter lika gärna kunde
bekosta även de 90 000 kronorna och få institutet drivet som ett helstatligt
institut och därmed kunna helt dirigera dess verksamhet. Vid närmare prövning
finner man emellertid, att en bortkoppling av näringslivets inflytande
på verksamheten icke innebär någon nämnvärd fördel men betydande olägenheter.
En sådan är, att det bleve svårare för institutet att få de enskilda
företagens och personernas sakkunskap med i arbetet, en annan — och den
viktigaste — att institutet icke på samma sätt ständigt tvingades att taga
upp och söka lösa de för berörda näringsgrenar vikigaste problemen. Båda
omständigheterna skulle resultera i sämre arbetsresultat.

Det enskilda näringslivets medverkan är sålunda, sett ur landets synpunkt,
till fördel både direkt genom bidragen till omkostnaderna och indirekt genom
större arbetsresultat.

Icke heller kan sägas, att det årsbidrag staten enligt förslaget skulle lämna
kommer endast en liten grupp av landets befolkning till godo. Den jordbrukstekniska
forskningen och upplysningsverksamheten riktar sig nämligen till
grenar av näringslivet, vilka tillsammans representera en tredjedel av landets
befolkning och vilkas rationella drift är av största betydelse för hela folkets
levnadsstandard.

(Beträffande i statförslaget upptagna avlöningar och arvoden har jordbrukskommittén
anfört.

Den i statförslaget upptagna posten å 2 000 kronor till arvoden åt styrelseledamöter
avser endast sådana utsedda av Kungl. Majit. Eventuella arvoden
åt näringslivets representanter i styrelsen, utsedda av Jordbrukstekniska
föreningen, ha icke upptagits i staten utan förutsatts skola betalas direkt
av industrien respektive jordbruket eller av Jordbrukstekniska föreningen.
;

De i personalplanen beräknade lönerna till fast anställd personal, sammanlagt
116 500 kronor, äro grundlöner. På dessa grundlöner har sedan beräknats
utgå rörligt tillägg av i runt tal 24 000 kronor, räknat efter den procentsats,
som enligt det så kallade ramavtalet gällde våren 1944, nämligen
20,7 procent.

Lönerna, särskilt åt de självständigt arbetande tjänstemännen i mera ansvarsfull
ställning, äro i lägsta laget för att det skall bliva möjligt för institutet
att anställa verkligt initiativrika och skickliga personer (ingenjörer och
agronomer). Kommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå högre
»normal»-löner än som skett. I stället vill kommittén föreslå, att personalens
löner, i likhet med vad fallet är vid andra på motsvarande sätt organiserade
tekniska forskningsinstitut, icke skola behöva betraktas som fixerade till de
i personalplanen angivna beloppen. Beloppen böra visserligen anses normerande
för beräkningen av erforderliga anslag, men det bör stå institutets
styrelse fritt alt bevilja särskilda lönetillägg, i elen mån medel därför kunna
utverkas från näringslivet eller stå till förfogande i annan ordning. Ett sådant
förfarande kan i undantagsfall vara nödvändigt för institutets styrelse
för att institutet skall kunna anställa befattningshavare med tillräcklig
kompetens.

I fråga örn pensioneringen av den fast anställda personalen har kommittén
övervägt, huruvida personalen borde pensioneras i Svenska personal-pen -

Kungl. Mctj.ts proposition nr 37.

sionskassan (SPP) eller i statens pensionsanstalt; det senare under förutsättning
att pensionering i pensionsanstalten överhuvud taget läte sig ordna.

Bland fördelarna med pensionering i SPP må först nämnas, att en sådan
pensioneringsform skulle underlätta övergång av personal mellan institutet
och näringslivet, eftersom det senares tjänstemän numera allmänt pensioneras
i SPP. Detta är så mycket viktigare, som institutets verksamhet enligt det
av kommittén framlagda förslaget skulle regleras genom ett avtal på 10
år mellan staten och näringslivet och sålunda kan tänkas komma att omregleras
efter utgången av nämnda tid. En annan fördel är, att SPP vid förtidsavgang
ur tjänst lämnar pension på såväl befattningshavarens som institutets
insatser, under det att statens pensionsanstalt lämnar s. k. uppskjuten
pension, beräknad endast på befattningshavarens egen insats. Nackdelen
för personalen med pensionering i SPP är, att befattningshavaravgifterna
i allmänhet äro något högre i denna kassa än i statens pensionsanstalt.

Kommittén har ansett, att övervägande skäl tala för att jordbrukstekniska
institutets personal pensioneras i SPP, vilket förfaringssätt för övrigt även
tillämpats för personalen vid andra nyligen upprättade forskningsinstitut.

Pensionskostnaderna vid anslutning till SPP ha uppskattats till cirka 20
procent av grundlönerna. Efter denna procentsats skulle pensionsavgifterna
tor den fast anställda personalen uppgå till i runt tal 24 000 kronor. Pension
har endast förutsatts skola utgå åt befattningshavare i de fall, då styrelsen
så finner skäligt, varför det är möjligt, alt de beräknade pensioneringskostnaderna
kunna komma att i viss mån reduceras.

Förutom löner åt fast personal har i statförslaget upptagits ett belopp av
34 500 kronor till avlöningar och arvoden åt extra personal samt särskilt anlitade
sakkunniga. Då en del av den extra personalen anställes i mån av behov
lör särskilda undersökningar, blir storleken av ifrågavarande belopp beroende
pa vilka inkomster som inflyta till institutet för dvlika särskilda undersökningar.

Vad angår omkostnadsposterna i statförslaget har jordbrukskommittén
yttrat.

Den förhållandevis stora summan för publikationstryck, 22 000 kronor
ar föranledd av den förutsatta publiceringen av instruktionsböcker m. m. och
motsvaras på inkomstsidan av en beräknad försäljning av dylik litteratur
till ett belopp av 20 000 kronor.

I posten Yttre och inre underhåll av byggnader, skötsel av planteringar
m. m. a 12 000 kronor har inräknats kostnaden för sådana smärre återkommande
ändringar av byggnadens inre, som man alltid måste räkna med för
laboratorie- och experimentlokaler av ifrågavarande slag. De stora planteringarnas
och grusplanernas skötsel blir även förhållandevis kostsam.

Posten å 20 000 kronor för uppvärmning och eldning har beräknats på så
satt, alf pa institutet förts två tredjedelar av hela byggnadens uppvärmningsoch
eldri i n gskost na d, medan en tredjedel beräknas bliva upptagen på lantbrukshogskolans
stat, i anledning av att högskolan skall disponera ungefär
en tredjedel av lokalerna i byggnaden.

Posten å 7 000 kronor tili omkostnader för kursverksamheten innefattar
Wand annat ärlig förnyelse av undervisningsmaterielen, hyror och frakter vid
Ian av maskiner for övningar, kostnader för ambulerande kurser m. m.

Personal- och maferielkostnaderna för den undervisning i maskin- och redskapslara,
som maskintekniska institutionen skall bedriva i byggnaden ha
däremot icke medräknats i statförslaget för institutet utan förutsatts komma
att inga i staten for lantbrukshögskolan.

För kontorsomkostnader. telefonavgifter m. m. ha beräknats 10 000 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 31

nor. Detta motiveras av att institutet skall bedriva en omfattande upplysningsverksamhet.

Omkostnaderna lia beräknats för en verksamhet av sådan omfattning,
som motsvarar den angivna personalplanen. I omkostnaderna lia icke medräknats
kostnader för anskaffande av särskilt dyrbara apparater och maskiner.
Behovet av nyanskaffning av dylik materiel kan variera mycket från
tid till annan, och medel härtill synas därför böra utverkas från fall till fall.

Avtalet mellan Kungl. Majit och Jordbrukstckniska föreningen m. m.

Till det av jordbrukskommittén upprättade förslaget till avtal mellan staten
och Jordbrukstekniska föreningen angående inrättande och drivande av
ett institut för forskning och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området är fogat förslag till stadgar för jordbrukstekniska institutet,
vilka stadgar äro avsedda att fastställas av Kungl. Majit och vilka icke skola
kunna ändras annat än genom överenskommelse mellan Kungl. Majit och
Jordbrukstekniska föreningen.

Avtalsförslaget jämte förslaget till stadgar torde såsom bilaga få fogas till
statsrådsprotokollet.

Av innehållet i avtalsförslaget må här återgivas följande.

Jordbrukstekniska föreningen skall åtaga sig att under de villkor som angivas
i avtalet medverka till inrättande och drivande av ett institut för forskning
samt undervisnings- och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området, benämnt jordbrukstekniska institutet.

Institutets verksamhet skall regleras av avtalet samt stadgar för institutet,
vilka, för att vara gällande,- skola fastställas av Kungl. Majit, ävensom genom
arbetsordning och de kompletterande föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av
institutets styrelse.

Kungl. Majit skall upplåta för institutets verksamhet lämpliga byggnader
på Ultuna samt åtaga sig att bestrida kostnaderna för erforderliga ändringsoch
tillbyggnadsarbeten å nuvarande byggnad ävensom för erforderlig
komplettering av inredningen och utrustningen. Ändrings- och tillbyggnadsarbeten
skola verkställas genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid
skall samråda med institutets styrelse.

Institutets byggnader ägas av statsverket och skola under den tid avtalet
gäller disponeras så, att vissa i avtalet närmare angivna utrymmen ställas till
förfogande för lantbrukshögskolan för undervisning och övningar i ämnet
maskin- och redskapslära, vilka utrymmen emellertid å tider, då de icke
utnyttjas för högskolan, må efter överenskommelse disponeras för institutets
verksamhet, samt att övriga lokaler tagas i anspråk för institutets verksamhet.

Föreningen skall förbinda sig alt till institutet enligt särskild förteckning
överlämna alla i föreningens ägo varande inventarier, såsom kontorsmöbler,
kontorsmaskiner, tekniskt bibliotek, instrument, apparater och maskiner
för forskningen och undervisningen ävensom föreningens lager av instruktionsböcker
och andra trycksaker i föreningens publikationsserier.

Kungl. Majit skall åtaga sig att anskaffa och till institutets disposition
stidla den utrustning och de inventarier, som utöver förut omförmälda inventarier
erfordras för institutets verksamhet. Vidare skall Kungl. Majit förbinda
sig alt genom årliga anslag bidraga till bestridande av kostnaderna för
verksamheten vid institutet ävensom för dettas allmänna administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Dessa bidrag lia beräknats vid full utbyggnad av verksamheten uppgå till
250 000 kronor per år. Till grund för beräkningen av detta anslag ha lagts
vissa personalplaner och kostnadsplaner, vilka emellertid icke skola anses
bindande i detalj utan endast ha till ändamål att fastslå den avsedda omfattningen
av den statligt understödda verksamheten. Så länge institutets
verksamhet icke uppnått den förutsatta omfattningen, inträder statens bidragsskyldighet
endast i den mån motsvarande kostnader uppstå.

Föreningen skall å sin sida förbinda sig att bidraga till institutets verksamhet
med ett belopp, som lägst må uppgå, då verksamheten är fullt utbyggd,
till 40 000 kronor och, så länge verksamheten endast är delvis utbyggd,
till ett i motsvarande mån reducerat belopp. Som garanti för föreningens
åtagande skall föreningen införskaffa förbindelser från berörda
organisationer inom näringslivet.

Avtalet skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle föreningen
brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad att
dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel. Därest avtalet icke senast
ett år från avtalstidens utgång uppsiiges från endera partens sida, skall det
anses förlängt för ytterligare fem år.

Vad angår de föreslagna åtagandena från statens samt jordbrukets och
industriens sida för att få till stånd ett jordbrukstekniskt institut och .säkra
dess drift har jordbrukskommittén uttalat bland annat följande.

Varken jordbrukarna eller de industrigrenar, som tillverka lantbruksredskap,
äro så organiserade, att de kunna uppträda som bidragsgivare i samma
utsträckning som skett i fråga om vissa grupper av storindustriella företag,
såsom järn- och metallindustrien och textilindustrien. Jordbrukstekniska
institutet kan därför icke räkna med lika stora insatser från näringslivet
som fallet varit beträffande de nyupprättade forskningsinstituten för dessa
andra näringsgrenar. För den jordbrukstekniska forskningen måste man
därför räkna med att staten måste påtaga sig en förhållandevis stor del avkostnaderna.
Som ett särskilt skäl härför kan, utöver vad förut anförts, åberopas
den nyckelställning jordbruket intager i landets försörjning.

Institutets forskning och upplysningsverksamhet beräknas bliva till så
stor fördel för jordbruket och industrien, att dessa skola komma att i minst
den utsträckning, som förutsatts, ekonomiskt stödja verksamheten genom
bidrag via Jordbrukstekniska föreningen. Emellertid har i avtalsförslaget intagits
en bestämmelse om rätt för Kungl. Majit att uppsäga avtalet med ett
års varsel, därest föreningen icke skulle kunna fullgöra sina förpliktelser.
Föreningen förutsättes dock genom undergarantier försäkra sig om erforderligt
ekonomiskt stöd från näringslivet. Ur statens synpunkt innebära dessa
nndergarantier en extra säkerhet för att institutets verksamhet skall få avsedd
anslutning från det enskilda näringslivet.

Av innehållet i stadgeförslaget må återgivas följande.

Jordbrukstekniska institutet skall ha till ändamål att i nära samarbete
med lantbrukshögskolan och statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt under samverkan med andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter
bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning och följa utvecklingen
inom de forskningsområden som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets
maskiner, redskap och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel,
ävensom bedriva undervisnings- och upplysningsverksamhet angående de
tekniska hjälpmedlens rationella användning i jordbruket.

Institutets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, vilken bör be -

Kungl. Majlis proposition nr 37.

stå av ordförande och åtta ledamöter. Kungl. Majit skall förordna ordförande
samt fyra ledamöter. Fyra ledamöter skola utses av Jordbrukstekniska
föreningen. Styrelsens ordförande och ledamöter skola utses för en
tid av högst tre år.

De forskningsarbeten, som böra bedrivas vid institutet, skola utföras dels
enligt ett allmänt forskningsprogram som fastställes av styrelsen, dels ock,
i den utsträckning och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande
av särskilda uppdragsgivare.

I den mån styrelsen finner erforderligt, må den vid chefens sida tillsätta
tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogrammen
och följa dessas genomförande.

De resultat, som framkomma vid institutets forskningsarbeten enligt det
allmänna forskningsprogrammet eller eljest vid forskning som utföres för
institutets egen räkning, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda
hinder däremot föreligga, ställas till allmän disposition och, örn så
befinnes lämpligt, publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda
uttagande av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter
härför. Licens för utövande av sålunda erhållet patent må på lika
villkor förvärvas av sådana svenska företag, som äro anslutna till Jordbrukstekniska
föreningen och därigenom understödja institutets forskningsverksamhet.
mot avgifter, som sammanlagt svara mot institutets kostnader
för patentets uttagande och upprätthållande, inberäknat den ersättning, som
efter styrelsens prövning i särskilda fall kan anses böra utgå till vederbörande
forskare. Beträffande andra inhemska företag ävensom företag i utlandet
må institutets styrelse betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande,
som styrelsen finner av omständigheterna påkallad. Inkomster,
som härigenom tillföras institutet, skall styrelsen äga taga i anspråk för
den allmänna forskningsverksamheten.

Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd undersökning
må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst
under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild
framställning medgiver förlängning av nämnda tidrymd. Har undersökningen
givit sådana resultat, att de kunna bliva föremål för patentering,
skall uppdragsgivaren, om han vill söka patent, göra detta, medan resultaten
äro förbehållna honom, vid äventyr att desamma eljest disponeras av
institutet. Efter utgången av nämnda tidrymd skall institutet äga disponera
över ifrågavarande forskningsresultat på samma sätt som över de resultat,
vilka framkommit vid forskning enligt det allmänna forskningsprogrammet.

Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den
mån de icke genom donationsföreskrifter disponeras på annat sätt, överlämnas
till lantbrukshögskolan eller annan institution, som efter förslag av
styrelsen bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en fond, vars
avkastning skall nyttjas för främjande av forskning på det jordbrukstekniska
området ävensom för utbildning av agronomer, tekniker och forskare
på detta område.

Jordbrukskommittén har förutsatt, att eftersom jordbrukstekniska institutets
forskningsverksamhet enligt allmänt forskningsprogram väsentligen
.skulle avse grundläggande frågor, patentering av forskningsresultaten i regel
icke behövde eller kunde ske. Då emellertid erfarenheten från nästan all
verksamhet av detta slag visade, att patentering en och annan gång bleve
aktuell, har kommittén ansett det lämpligt, alt institutet redan från början

Bihang till riksdagens protokoll 19i!i. 1 sami. Nr 37. 3

Kungl. Maj.-ts proposition nr 37.

hade klara bestämmelser för hur i sa fall borde förfaras. Härom har kommittén
yttrat i huvudsak.

1 det fall då forskningen enligt allmänt program kan föranleda uttagande
av patent, bör patentering ske genom försorg av institutets styrelse. Härigenom
vinnes, att man dels möjliggör ett ekonomiskt utnyttjande av resultaten
i förhållande till utlandet och dels förhindrar, att inom landet en kapplöpning
skall ske för patentering av institutets på allmänt program utförda
forskningsarbeten, varvid det företag (eller den enskilda person), som först
erhåller kännedom örn något vid institutet framkommande forskningsresultat,
skulle komma i tillfälle att ekonomiskt utnyttja detta gentemot övriga
industrier, av vilka manga kanske finansiellt understött forskningen.

Licens för utövande av dylika av institutet uttagna patent synes böra medges
samtliga de inhemska industriföretag, som medverka till institutets verksamhet,
mot en licensavgift, som blott avser att täcka de institutet åsamkade
kostnaderna för patentets uttagande och upprätthållande. Styrelsen bör emellertid
vara berättigad att i de fall den så anser önskvärt i dessa kostnader
jämväl inräkna ersättning till den eller de forskare, som särskilt medverkat
till uppnående av de forskningsresultat, på vilka patentet grundas. Möjligheten
för forskarna att på denna väg bliva ekonomiskt delaktiga i forskningsresultatens
praktiska utnyttjande torde kunna utgöra en viktig stimulans för
forskarna. Kommittén vill dock understryka, att forskningsresultaten ej sällan
framkomma genom samarbete mellan ett antal forskare, varför det understundom
kan visa sig vara vanskligt att rättvist fördela dvlika ersättningar.

Till utlandet samt till sådana inhemska intressenter, vilka icke genom Jordbrukstekniska
föreningen ekonomiskt stödja institutets allmänna forskningsverksamhet,
kunna licenser på av institutet uttagna patent försäljas enligt
vanliga affärsmässiga grunder, varvid eventuella licensinkomster kunna nyttjas
för institutets grundläggande forskning. Näringslivets representanter i
styrelsen lia därvid möjlighet att övervaka, att sådan licensförsäljning icke
sker i strid mot det svenska näringslivets intressen.

\ad angår patentering av resultat, som uppnås sid undersökningar bekostade
av enskilda uppdragsgivare, har denna fråga kommentera Is av utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande bland
annat i dess betänkanden angående träforskningens, järn- och metallforskningens
och textilforskningens ordnande. I nämnda utredning framhölls att,
örn en enskild uppdragsgivare för längre tid skulle tillförsäkras resultaten av
de av honom bekostade undersökningarna, detta skulle kunna hämma institutets
allmänna forskningsverksamhet, emedan personalen då vöre tvungen att
hela tiden betrakta dessa undersökningar som konfidentiella och icke ens finge
utan uppdragsgivarens medgivande begagna de rön som gjorts i det fortsatta
allmänna forskningsarbetet. Ej heller .skulle institutet utan särskilt tillstånd
av uppdragsgivaren kunna åtaga sig nya uppdrag åt andra beträffande samma
eller liknande problem. Allt eftersom dylika konfidentiella forskningsresultat
anhopades inom institutet, skulle dess verksamhetsområde alltmer
inskränkas av sekretesshänsyn. Ett företag .skulle också kunna för lång tid
utestänga de andra från att anlita institutet inom ett aktuellt forskningsområde
endast genom att giva institutet ett uppdrag inom området i fråga. Med
hänsyn till dessa omständigheter vore det enligt utredningens uppfattning viktigt.
att äganderätten till forskningsresultat endast förbehölles uppdragsgivare
så lång tid, som behövdes för att han skulle hinna vidtaga nödiga åtgärder
för resultatens eventuella patentering. Ett år torde räcka i vanliga fall,
men det kunde dock förekomma, att forskningsresultat behövde ytterligare
Prövas och utvecklas under längre tid, innan det kunde utrönas, örn de vöre

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

värda patentering. På grund härav hade bestämmelserna angående patentera
av utredningen utformats så, att resultaten lingö förbehållas uppdragsgivare,
örn denne så önskade, dock högst under ett år efter det arbetet avslutats,
såvida icke styrelsen på särskild framställning medgivit förlängning
av tiden.

Stat för budgetåret 1945/46.

Som förut framhållits har jordbrukskommittén förutsatt, att verksamheten
vid jordbrukstekniska institutet skulle, utan att man avvaktade byggnadsfrågans
definitiva lösning, påbörjas i de lokaler, som för närvarande disponerades
av Jordbrukstekniska föreningen. Med hänsyn till dessa lokalers otillräcklighet
för en fullt utbyggd verksamhet måste man enligt kommitténs uppfattning
börja i någon mindre omfattning. Ett annat skäl för att successivt öka
verksamheten vore, att därigenom urvalet av personal och det fortsatta utprovandet
av arbetsformer underlättades. Såsom en provisorisk lösning har
kommittén därvid tänkt sig att tränga samman verksamheten mer än som
vore lämpligt vid normal drift samt att i viss mån anpassa valet av arbetsuppgifter
efter lokalutrymmet. En sådan provisorisk forsknings- och upplysningsverksamhet
syntes med utnyttjande av endast nu disponibla lokalutrymmen
kunna bedrivas inom en kostnadsram av 200 000 kronor. Kommittén har därför
föreslagit, att för budgetåret 1945/46 anslag beviljades till institutets verksamhet,
beräknade efter en årsomslutning av 200 000 kronor, därvid statsbidrag
borde utgå med 146 000 kronor. Då det nuvarande anslaget till Jordbrukstekniska
föreningens verksamhet härvid förutsatts skola bortfalla,
skulle ökningen i statsbidrag till den jordbrukstekniska verksamheten för
nästa budgetår uppgå till (146 000 — 42 000 —) 104 000 kronor. Komittén
har härvid åberopat följande förslag till stat för institutet.

Inkomster.

Årsanslag av statsmedel för institutets allmänna verksam -

het .............................................. kronor 146 000

Statsbidrag till standardiseringsverksamheten ............ » 4 000

Årsanslag från Jordbrukstekniska föreningen ............ » 24 000

Försålda instruktionsböcker, skötselhandledningar o. d..... » 16 000

Inkomster av särskilda undersökningar m. m........... » 10 000

Summa kronor 200 000.

Utgifter.

Avlöningar och arvoden:

Arvoden åt av Kungl. Majit förordnade

styrelseledamöter.................... kronor

Avlöningar åt fast personal (enligt perso nalplan)

........................... »

Rörligt tillägg (dyrtidstillägg) .......... »

Pensionsavgifter i SPP ................ »

Avlöningar och arvoden åt extra personal

2 000

83 500
17 300
15 400

11 800 kronor 130 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Omkostnader:
Sjukvård ........................		kronor	500
Reseersättningar ..................		»	6 500
Expenser ........................		»	11 000
Publikationstryck .................			16 000
övriga utgifter ...................		»	36 000 kronor 70 000.
		Summa kronor 200 000.
Av posten expenser beräknas till
Uppvärmning (inkl. eldning) ......		kronor	5 000
Vatten, gas och elektrisk ström . .. .		»	3 000
Städning och övrig renhållning......		»	1 500
övriga expenser ..................		-	1 500
Av posten övriga utgifter beräknas till
Tekniska inventarier, maskiner och	för-
brukningsmateriel för undersökningarna	kronor	18 000
Omkostnader för lastbil, frakter o.	d. i
samband med undersökningarna ..		»	4 000
Omkostnader för kursverksamheten,	inkl.
undervisningsmateriel............		»	5 000
Kontorsinventarier samt böcker, tidskrifter
och annan biblioteksmateriel......		»	1 000
Kontorsomkostnader, telefonavgifter m. m.	»	8 000

I fråga om den fasta personalen vid jordbrukstekniska institutet under budgetåret
1945/46 har jordbrukskommittén upprättat följande förteckning.

Grundlön pr år

1 chef .............................................. kronor 14 000

1 försöksledare och ställföreträdande chef................ » 12 000

3 självständigt arbetande ingenjörer eller agronomer ...... » 30 000

1 assistent ............................. » 6 000

1 biträdande ingenjör (tillika ritare) .................... » 6 000

1 kassör (tillika kamrer) .............................. » 5 000

1 kontorist ..........................„............... » 4 000

1 telefonist .......................................... » 1 500

1 mekaniker ........ » 3 500

1 vaktmästare ........................................ » 1500

Summa kronor 83 500.

Beträffande den under omkostnader i förslaget till huvudstat upptagna posten
till Yttre och inre underhåll av byggnader, skötsel av planteringar m. m.
har jordbrukskommittén framhållit, att för budgetåret 1945/46 lantbrukshögskolan
samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter skulle svara för
de med posten avsedda utgifterna. Vidare har kommittén anmärkt, att kostnaderna
för institutionsbyggnadens uppvärmning och eldning samt för vatten,
gas och elektrisk ström under budgetåret 1945/46 till större delen kommo
att bekostas av lantbrukshögskolan samt provningsanstalterna. Institutet behövde
därför icke för sistnämnda budgetår svara för så stor del av kostnaderna
som sedan institutet blivit fullt utbyggt.

Kungl. Majlis proposition nr 37.

Ytl randen.

Jordibrukskommitténs förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i nära nog samtliga avgivna yttranden. Endast lantbruksstyrelsen och
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut lia framfört
betänkligheter mot förslaget. Lantbruksstyrelsen har sålunda ifrågasatt, huruvida
icke ytterligare tid borde förflyta, innan till prövning upptoges fragan
örn att utvidga den jordbrukstekniska verksamheten i den betydande omfattning,
som avsåges med förslaget. Därvid har styrelsen förutsatt, att en fullt
tillfredsställande verksamhet av förevarande art borde, liksom hittills, framdeles
kunna bedrivas av Jordbrukstekniska föreningen, för vilket ändamål
föreningen borde tilldelas erforderligt statsbidrag. Styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut har ansett, att förevarande spörsmål borde
göras till föremål för ny utredning. Denna borde enligt styrelsens uppfattning
omfatta den jordbrukstekniska forsknings- och upplysningsverksamhetens
ordnande även vid andra institutioner. Vidare har jordibrukskommitténs
förslag avstyrkts i två reservationsvis gjorda uttalanden. Den ena av dessa
reservationer, som avgivits av professorn K. H. Osvald, har fogats till lantbrukshögskolans
lärarråds yttrande. Enligt denna reservation borde behovet
av vidgad forskning inom jordbrukets maskinteknik tillgodoses därigenom,
att lantbrukshögskolans maskintekniska institution erhölle större personal
än hittills och därutöver tillräckliga anslag för vetenskaplig forskning. Jordbrukstekniska
föreningen borde därvid alltjämt samarbeta med maskintekniska
institutionen och efter viss utvidgning av personalstaten övertaga en del
sådana arbetsuppgifter, som icke lämpligen kunde utföras av en statlig institution,
samt dessutom svara för kontakten mellan forskningen, å ena, samt
industrien, å andra sidan. I den andra reservationen, som fogats vid styrelsens
för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter yttrande och avgivits
av föreståndaren för anstalterna K. F. T. Adelsköld, har hemställts, alt frågan
örn åtgärder lör den jordbrukstekniska forskningens och upplysningsverksamhetens
ordnande skulle göras till föremål för en ny allsidig och förutsättningslös
utredning i hela dess vidd genom en kommitté, bestående av
2 representanter för lantbruksundervisningen, 1 kvalificerad tekniker från
statens maskinprovningar, 3 praktiska jordbrukare samt 5 a 7 representanter
för lantbruksmaskinindustrien.

De yttranden vari jordbrukskommitténs förslag i princip
tillstyrkts innehålla i huvudsak följande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har, med instämmande av dess styrelse,
anfört.

I fråga örn behovet av en utvidgad forskning inom det jordbrukstekniska
området delar lärarrådet helt jordbrukskommitténs uppfattning. Det förhåller
sig otvivelaktigt så, att denna forskningsgren genom sin belägenhet mellan
två stora forskningsområden, jordbruksforskningen och den teknisktvetenskapliga
forskningen, kommit att bliva missgynnad, i det att utred -

Kunell. Maj.ts proposition nr 37.

runnar, t''(>ni arbetat på endera av de båda forskningsområdena, ansell den
jordbruks tekniska forskningen höra till det andra. Då lantbrukshögskolan
inrättades, blev maskinläran företrädd endast av en speciallärare, och det
anslag, som den maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan haft
till sitt förfogande för undervisningsmateriel och forskningsändamål, har
uppgått till allenast 2 700 kronor per år. Samtidigt har tekniken inom jordbruket
i vårt land genomgått en storartad utveckling, och den maskintekniska
institutionen jämte den med institutionen samarbetande Jordbrukstekniska
föreningen har, trots otillräckliga tillgångar, kunnat utföra ett synnerligen
viktigt och icke minst under kristiden utomordentligt betydelsefullt arbete i
jordbrukets tjänst. Den minskning av arbetskrafttillgången inom jordbruket,
som under flera årtionden ägt rum, kan väntas komma att fortsätta, måhända
t. o. m. i ökad takt. Under sådana omständigheter är det tydligt, att
tekniken i den begränsade mening det här är fråga örn framdeles måste
komma att spela en ännu mycket större roll. Det är därför ofrånkomligen
nödvändigt, att både forskningen och undervisningen tillgodoses på ett helt
annat sätt än vad som hittills varit fallet.

Sveriges lantbruksförbund har yttrat.

Det område, sorn avses bliva föremål lör det föreslagna jordbrukstekniska
institutets verksamhet, är av .största betydelse icke blott för höjande av den
jordbrukande befolkningens levnadsstandard utan även för att motverka de
svårigheter och sociala olägenheter, som uppstå genom bristen på arbetskraft
för jordbrukets behov. Ur dessa synpunkter är det ett samhällsintresse, att
åtgärder i föreslagen riktning snarast vidtagas för att underlätta och påskynda
utvecklingen av de tekniska hjälpmedlen inom jordbruket. Det svenska
jordbruket får med hänsyn till sina betingelser anses stå på en hög nivå i
fråga örn utnytt jandet av mekaniseringens och elektrifieringens fördelar. Detta
torde gälla i jämförelse såväl med andra näringsgrenar som jordbruket i
andra länder. Det torde emellertid vara anledning påpeka, att jordbrukets
tekniska problem väsentligen avvika från industriens och övriga näringsgrenars.
Pa grund av maskinernas korta användningstid är det inom jordbruket
närmast fråga örn alt framskaffa enkla, billiga och lättskötta maskiner
samt i samband därmed bedriva en omfattande utbildnings- och upplysningsverksamhet.
Jordbrukstekniska föreningen har på. detta område gjort betydande
insatser och med sina begränsad*- resurser uträttat ett förtjänstfullt
pionjärarbete. Förbundet är emellertid ense med kommittén, att nämnda
forsknings- och upplysningsverksamhet måste bedrivas i betydligt större omfattning
än som skett. 1 förhållande till jordbruksproduktionens totala värde
samt det utbyte en mera omfattande forskningsverksamhet kan förutses medföra,
måste de av kommittén förordade anslagsbeloppen anses måttliga. Förbundet
är också för sin del berett medverka med ekonomiska garantier till
Jordbrukstekniska föreningen på sätt som föreslagits i betänkandet.

Ingenjör svetenskapsakademien har förklarat sig för sin del kunna vitsorda
riktigheten och ändamålsenligheten av den organisatoriska tanke, som läge
till grund för det av jordbrukskommittén framlagda förslaget, nämligen att
hålla de tre verksamhetsfälten högskoleundervisningen, den målbundna systematiska
forskningen respektive materialprovningen i huvudsak skilda åt. Erfarenheten
fran andra tekniska områden pekade hän på att dessa verksamhetsgrenar
visserligen borde stå i intim kontakt med varandra men att de
hade sa pass olika karaktär, att de före väl av att icke direkt interferera med

Kuno!. Majlis proposition nr 37. 39

varandra i fråga om vare sig organisationen eller lokaliteter. Akademien har
vidare uttalat.

Den jordbrukstekniska föreningen tillkom 1927 på akademiens initiativ,
och akademien har sedermera linder årens lopp haft tillfälle att fortlöpande
följa föreningens verksamhet. Akademien har därvid kunnat med tillfredsställelse
konstatera, att föreningen fullföljt sin mot praktiska mål inriktade
forskningsverksamhet på ett förebildligt sätt.

Förslaget att inrätta ett jordbrukstekniskt institut, vars verksamhet skall
utgöra en direkt fortsättning på bredare bas av den forskningsverksamhet,
som tidigare direkt bedrivits av Jordbrukstekniska föreningen, är att beteckna
såsom ett mycket gott uppslag och ägnat att på ett för framtiden lyckosamt
sätt lösa den föreliggande uppgiften. I den mån undervisnings- och
upplysningsverksamhet lämpligen kan förenas med institutets forskningsoch
utredningsverksamhet för att direkt föra ut dess arbetsresultat i praktisk
användning, bör även sådan verksamhet ingå i dess uppgifter.

Akademien vill särskilt understryka de praktiska fördelarna av den organisationsform,
som föreslås för institutet, nämligen ett enskilt statsunderstött
organ med en särskild styrelse, i vilken även företrädare för näringslivet
finna plats.

Vad jordbrukskommittén anfört örn behovet av en ökad rationalisering
av jordbruket bär övertygat statskontoret, att ett intensifierat forskningsarbete
erfordrades för att ytterligare mekanisera jordbruket och öka dess
avkastningsförmåga. Därest ytterligare medel befunnes böra anvisas för ett
ökat tillgodoseende av jordbrukets forskningsbehov, hade statskontoret icke
något att erinra mot inrättandet av ett särskilt forskningsinstitut för ändamålet.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har
funnit det vara av stor vikt, att den pågående rationaliseringen av det svenska
jordbruket främjades, så att denna näring i fråga om maskinella hjälpmedel
samt effektiva och arbetsbesparande produktionsmetoder ej komme efter i
den tekniska evolutionen på sitt område. Befolkningsutvecklingen, särskilt
accentuerad av folkförflyttningarna från land till stad, gjorde också att behovet
av rationalisering ytterligare betonades genom brist på arbetskraft för
lantbruket.

Sveriges agronom- och lantbrukslurareförbund har funnit, att jordbrukskommittén
på ett tillfredsställande sätt beaktat alla de aktuella krav, som
med hänsyn till jordbrukets snabbt fortskridande mekanisering måste ställas
på den jordbrukstekniska forskningen. I fråga örn forskningens ökade ekonomiska
behov har förbundet tillfullo instämt i kommitténs förslag. Genom
föreslagen ökning av framförallt antalet tjänstemän med högre utbildning
och genom bättre avlöningsförhållanden för dessa kunde forskningsarbetet
i avsevärt högre grad än för närvarande beräknas lämna positiva resultat.

Riksförbundet landsbygdens folk har understrukit betydelsen av att del
föreslagna jordbrukstekniska institutet finge en fri ställning och icke komme
att drivas som statligt företag. Forskningens karaktär vore nämligen sådan
att den, för att komma till sin rätt. helst borde arbeta under så fria former
som möjligt. Det kunde enligt förbundets uppfatlning till och med ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

sättas, om icke, vid sidan av institutet, enskilda uppfinnare på jordbrukets
område borde beredas möjlighet att erhålla bidrag för att kunna exploatera
gjorda uppfinningar av praktiskt värde. Vid planläggningen av institutets
arbete ansåge förbundet, att det mindre jordbrukets behov av lämplig mekanisering
icke finge förbises. Därvid borde hänsyn icke allenast tagas till de
maskintekniska problemen för själva jordbruket utan även till arbetsbesparande
maskiner för lanthusmödrarna och för ladugårdsarbetet.

Jordbrukets upplysningsnämnd har framhållit, att den till de praktiska
jordbrukarna riktade upplysningsverksamheten å förevarande område vore
organiserad på ett tillfredsställande sätt icke minst genom det intima samarbete,
som upprättats mellan nämnden samt Jordbrukstekniska föreningen
och statens maskinprovningar. Det torde enligt vad nämnden uttalat, kunna
förutsättas, att ett blivande jordbrukstekniskt institut genom utvidgning av
det nuvarande arbetsområdet och personalförstärkning i än större utsträckning
skulle kunna samverka med nämnden för att på olika vägar giva ökad
kännedom om resultaten från den forsknings-, försöks- och provningsverksamhet,
som komme att bedrivas. Nämnden bär även understrukit betydelsen
av att de maskintekniska frågorna förutom genom ökad publicitet även
belystes genom en ökad upptagning av instruktions- och undervisningsfilmer,
som kunde utnyttjas inom lantbruksnndervisningen och kursverksamheten.
Jordbrukstekniska föreningen hade härvidlag redan tagit goda initiativ och
det vore nämndens förhoppning, att filmverksamheten just på detta område
skulle vinna ytterligare terräng, då en skickligt utformad instruktionsfilm
icke nog kunde värdesättas för att snabbt informera jordbrukarna i olika
tekniska detaljer och icke minst öka intresset för värdefulla nyheter på maskinområdet,
nya arbetsmetoder m. m. Det förefölle också nämnden nödvändigt,
med hänsyn till behovet av ökad upplysning speciellt på maskinområdet,
att i radio belysa viktiga frågor på det maskintekniska området i ökad
utsträckning. Av särskild betydelse vore att det medelstora och mindre jordbrukets
problem därvid särskilt komme i förgrunden. Även på detta område
hade sålunda ett jordbrukstekniskt institut en stor uppgift att fylla.

Jordbrukstekniska föreningen har yttrat.

Liksom jordbrukskommittén finner föreningen det klart, all ifrågavarande
forsknings- och upplysningsverksamhet borde ha bedrivits i flerdubbelt större
omfattning än som skett, då få arbeten torde giva resultat av större ekonomiskt
värde i förhållande till insatsen. Begränsningen i föreningens verksamhet
har uteslutande sin orsak i att föreningen icke haft de ekonomiska
resurser, som fordrats för att driva verksamheten i större skala. Föreningen
är emellertid alltjämt beredd att utöka sin verksamhet, om de medel och
den tekniska utrustning, som härför erfordras, kunna ställas till förfogande.

A andra sidan inser föreningen, att ännu bättre förutsättningar för ifrågavarande
verksamhet skapas, örn verksamheten organiseras i enlighet nied
jordbrukskommitténs förslag och gives formen av ett institut. Örn detta
jordbrukstekniska institut upprättas, är föreningen -—- såsom den redan under
utredningens gång meddelat jordbrukskommittén — beredd att på institutet
överlåta sin hittills bedrivna forsknings-, experiment- och upplysningsverksamhet
liksom också standardiseringsverksamheten beträffande jordbruksmaskiner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Sveriges industriförbund har — med instämmande av Jordbruksmaskinföreningen
och Sveriges lantbruksredskapsförening — anfört bland annat
följande.

Enligt industriförbundets uppfattning är en fortsatt mekanisering av det
svenska jordbruket otvivelaktigt en angelägenhet av största vikt även ur
industriens synpunkt. I fråga örn den industri som är direkt engagerad i produktionen
av jordbruksmaskiner och -redskap är detta självfallet. För industrien
i allmänhet torde utsikterna till fortsatt expansion på längre sikt
nära sammanhänga med möjligheterna att från jordbruket överföra där icke
erforderlig arbetskraft. Det är därför i hög grad ett industriens intresse, att
mekaniseringen och över huvud taget rationaliseringen inom jordbruket fi ämjas
genom lämpliga åtgärder. Det nu föreliggande förslaget är därför även
ur industriens synpunkt att hälsa med tillfredsställelse, särskilt som det förutsätter
väsentligt ökade bidrag till rationaliseringsarbetet från statens sida.

Då statens maskin- och redskapsprovningsanstalter äro föremål för upprepade
omnämnanden i betänkandet, önskar förbundet framhålla att denna
institution enligt förbundets mening har en så betydelsefull uppgift att fylla
och visat sig vara av så stort gagn ej allenast för jordbruket självt utan också
för tillverkarna av jordbruksmaskiner och -redskap, vilka i stor utsträckning
haft ett nyttigt samarbete med provningsanstalterna, att det vore synnerligen
beklagligt, om de betydande anslag av allmänna medel, som krävas för
det föreslagna institutets inrättande och bedrivande, skulle medföra, att maskinprovningarnas
anslagsbehov för upprätthållande av dess viktiga v ensamhet
ej bleve i tillräcklig omfattning tillgodosett.

Lantbruksakademien har framhållit, att hithörande frågor voro av synnerligen
stor betydelse för vart jordbruk. Jordbrukets räntabilitet tenderade alt
bliva i allt högre grad beroende av den omfattning, vari mekanisering av
förekommande arbeten kunde genomföras. För uppnåendet av detta mål
hade Jordbrukstekniska föreningens insatser under dess hittills utövade verksamhet
spelat en framträdande roll. Det kunde ifragasättas, örn icke lösningen
av förevarande spörsmål skulle kunna åstadkommas direkt genom en
organisatorisk omläggning av Jordbrukstekniska föreningen. Akademien
hade föreställt sig, att detta icke skulle möta oöverkomliga svårigheter. Huruvida
denna form vore den lämpligaste, kunde akademien dock icke med
säkerhet bedöma. Akademien har därför allenast hemställt, alt vid den lortsatta
beredningen förut angivna synpunkter beaktades.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter har förklarat
sig kunna i princip tillstyrka jordbrukskommitténs förslag under den bestämda
förutsättningen att anvisande av medel därför icke förhindrade, att
maskinprovningarnas anslagsbehov lili'' upprätthållande av dess
samhet bleve tillgodosedda.

Egnahemsstyrelsen, som i princip tillstyrkt förevarande lörslag, bär emellertid
ansett sig icke böra underlåta att framhålla vikten av att vid forskningens
ordnande pä jordbrukets område samtliga mera betydelsefulla skiol
bleve tillgodosedda. Styrelsen hade föranletts lill detta uttalande närmast
med tanke på att det ur ämbetsverkets synpunkt måhända viktigaste forskningsområdet,
nämligen det jordbruksekonomiska — särskilt med avseende a
de delar som rörde ekonomisk fastighetsindelning och närstående områden

Kiincjl. Maj:ts proposition nr ,7.

— måste anses tills vidare icke vara tillgodosett i den omfattning dess vikt
berättigade till.

Beträffande det närmare innehållet i de båda yttranden, vari betänkligheter
framt ö r t s m o t jordbruk s k o m mitt é n s
förslag, må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har yttrat.

Under senare tid ha jordbrukets rationaliseringsspörsmål i olika sammanhang
starkt tratt i förgrunden. Enligt lantbruksstyrelsen mening iir jordbruket
förvisso i behov av rationalisering i ett flertal avseenden. Det förefaller
emellertid lantbruksstyrelsen, som örn en tendens förelåge för att ifråga
varan de rationaliseringsbehov på många håll i viss utsträckning skulle
likställas med ett mekaniseringsbehov. Då en dylik förväxling icke kan vara
till gagn utan rent av bliva till skada för såväl det allmänna som jordbruket,
larei det fa anses vara av betydelse, att denna tendens i möjligaste mån motverkas,
särskilt när fråga är om ställningstagande till ifrågasatta statliga åtgärder
på jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen håller emellertid före. att omfattande forskningsuppgifter
föreligga med avseende å behovet av och möjligheterna till rationalisering
inom jordbruket. Styrelsen är dock ingalunda övertygad örn att de
viktigaste av dessa forskningsuppgifter avse jordbrukets mekaniseringsspörsmal.
Flera skäl synas styrelsen däremot tala för att de viktigaste forskningsuppgifterna
på området kunna anses vara av jordbruksekonomisk karaktär.
Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att den jordbruksekonomiska forskningen
i betydande utsträckning bör vara vägledande med avseende å frågan vilka
uppgifter som äro viktigast för övriga forskningsgrenar på ifrågavarande område.
Då emellertid den jordbruksekonomiska forskningen — såväl på den
egentliga driftsekonomiens som på marknadslärans och agrarpolitikens områden
— måste sägas intaga en i förhållande till sin betydelse missgynnad
ställning, vill lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke ett utvidgat stöd
at forskningen rörande jordbrukets rationaliseringsspörsmål i första hand
borde komma den jordbruksekonomiska forskningen till del. Så länge sistberörda
forskningsgren arbetar under så knappa villkor som nu är tallet
anser lantbruksstyrelsen sig i allt fall böra uttala betänkligheter mot en mera
avsevärd ökning av den jordhrukstekniska forskningens resurser.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att lantbrukshögskolans
maskintekniska institution så sent som våren 1944 inflyttat i en ny
institutionsbyggnad, varjämte i institutionens lokaler plats har kunnat beredas
också för Jordhrukstekniska föreningens verksamhet. Härigenom torde
sagda förening, vars verksamhet i stort sett är av samma art som den i betankandet
åsyftade jordhrukstekniska verksamheten, ha erhållit icke oväsentligt
förbättrade resurser i fråga om lokaler samt i fråga om teknisk och
liknande utrustning. Då därjämte, såsom framgår av vad nyss sagts, endast
mycket kort tid förflutit, sedan inflyttningen i den nya byggnaden ägde rum.
synes försiktigheten bjuda, att en mera väsentlig ökning av ifrågavarande
serksamhets organisation icke nu beslutes. Genom att låta verksamheten växa
i mån som erfarenheter vinnas och personal för forskning blir utbildad, synes
en naturlig utveckling kunna uppnås jämväl inom ramen för nuvarande organisation.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut bär helt anslutit
sig till i betänkandet anförd uppfattning örn behovet av forskning och

Kline/!. Majlis proposition nr 37.

praktiska undersökningar på det jordbrukstekniska området. En väsentlig
förbättring av resurserna för denna verksamhet vore enligt styrelsens uppfattning
utan tvivel nödvändig, ani den skulle kunna fylla sin uppgift i jordbrukets
tjänst. Däremot ansåge styrelsen icke, att en uppdelning av denna
verksamhet på olika institutioner varit orsak till begränsning av hittills framkomna
forskningsresultat. Härom har styrelsen ytterligare anfört följande.

Med de medel och resurser, som stått till buds för ifrågavarande verksamhet,
har den endast kunnat bedrivas i mycket blygsam omfattning, och det
har på grund därav ej varit möjligt att uppnå mera omfattande resultat. Styrelsen
vill emellertid med .skärpa framhålla, att centralisering och därmed
följande samordning av denna forskning ingalunda är önskvärd. Tvärtom bör
forskning bedrivas inom skilda institutioner och med forskare arbetande i
olika miljö. Styrelsen vill även understryka det stora behovet av förbättrad
upplysningsverksamhet beträffande maskinanvändning och maskinskötsel.
Nära samband mellan å ena sidan forskning samt å andra sidan undervisning
och upplysningsverksamhet är givetvis önskvärt.

Den av kommittén framförda åsikten att icke en ny institution bör startas
utan att man i stället bör försöka bygga upp verksamheten på grundval
av redan befintliga institutioner vinner styrelsens fidla anslutning. Det mest
ändamålsenliga vore därför, att lantbrukshögskolans maskintekniska institution
och maskininstitutionen vid Alnarp erhöllo sådan komplettering av personal
och utrustning, att forskning och praktiska undersökningar av maskiner
samt upplysningsverksamhet på det maskintekniska området i erforderlig
omfattning kunde bedrivas där.

På grund av de olikartade jordbruksförhållandena i vårt Iand vill styrelsen,
i likhet med kommittén, framhålla att upprättande av det föreslagna
forskningsinstitutet ingalunda gör forskning vid övriga institutioner för jordbruksteknik
överflödig. För speciellt det sydsvenska jordbruket är det av
största vikt, att maskininstitutionen vid Alnar]) erhåller alla de resurser, som
erfordras för ett intensivt forskningsarbete på området. Det torde även vara
ett viktigt allmänt intresse, att statsmakterna vid understödjandet av jordbruksteknisk
forskning se till att förefintlig specialkunskap på området blir
väl utnyttjad.

Upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området har med den
ökade mekaniseringen fått en sådan betydelse, att den måste ägnas en helt
annan uppmärksamhet än hittills. Emellertid har Kungl. Majit innevarande
år lämnat lantbruksstyrelsen i uppdrag att verkställa utredning och inkomma
med förslag i fråga om utbildning på maskinområdet. Frågan örn det
föreslagna institutets uppgifter rörande upplysningsverksamheten bör tagas
upp i samband med denna utredning. Det synes emellertid styrelsen mest
ändamålsenligt, att denna verksamhet bedrives av redan befintliga undervisningsanstalter,
i första hand vid maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan
och maskininstitutionen vid Alnarp men också av andra
lantbruksundervisningsanstalter.

Aven örn, med hänsyn till den jordbrukstekniska forskningens och upplysningsverksamhetens
synnerligen stora betydelse, utgifterna för det föreslagna
institutet ej kunna anses höga, äro de likväl av sådan storlek, att det
kan befaras, att inrättandet av detsamma i hög grad kan försvåra statens understödjande
av jordbruksteknisk forskning vid andra redan befintliga institutioner.

Kungl. Majda proposition nr 37.

I fråga om olika detaljer i förslaget ha vissa erinringar och påpekanden
framkommit i yttrandena.

Beträffande lämpligheten av att inordna ifrågavarande
forsknings- och upplysningsverksamhet i en helt
statlig institution ha tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse
instämt i jordbrukskommitténs uppfattning, att i detta speciella fall
verksamhetens omfattning skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution.
Det har emellertid samtidigt understrukits, att mångå av de farhågor
för ett dylikt inordnande som kommittén uttalat måste anses väsentligt överdrivna.
Någon större olägenhet av att en statlig institution engagerades i en
dirigerad experimentell verksamhet eller stöde som mottagare till forskningsbidrag
från enskilt håll syntes sålunda enligt erfarenheten icke behöva förefinnas.
I allmänhet torde utan svårighet sådana regler kunna uppställas, att
en statlig institution skulle kunna utnyttjas för dylikt ändamål.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande,
statens tekniska forskningsråd och ingenjörsvetenskapsakademien lia anmärkt,
att i den verkställda utredningen frågan om elektricitetens
användning i jordbruket fått en mycket blygsam och undanskymd
ställning. Det har sålunda framhållits som tänkbart, att behov kunde
komma att uppstå jämväl av ett forskningsorgan, som mera inriktade sig på
gårdsarbetenas rationalisering framför allt med elektricitetens hjälp. Förenämnda
utredning bär vidare härom yttrat följande.

En av de för jordbrukets ekonomi mest betydelsefulla tekniska frågorna
är tillförande av kraft till jordbruket på billigare villkor. Denna fråga växer
i betydelse ju mer människokraften måste ersättas med maskinella hjälpmedel.
I vårt land har den elektriska kraften (elkraften) efter hand blivit jordbrukets
bästa tjänare på kraftområdet. Med den utbredning, som näten för
distribution av elkraft nu lia fått, finnes sådan kraft också tillgänglig för
den övervägande delen av Sveriges folk. Att elkraften fått denna betydelse
för jordbruket beror emellertid väsentligen på att ett mycket omfattande tekniskt
utrednings- och forskningsarbete utförts, gående ut på att öka användningsområdet
för elkraften inom jordbruket, ty först genom att elkraftens
användning kunnat utsträckas att avse ej endast belysning utan även i växande
omfattning maskinella och tekniska ändamål bär priset per kilowatt
kunnat nedbringas till en nivå, som lämpar sig för jordbrukets behov.

Detta utrednings- och forskningsarbete, som icke närmare berörts i de
sakkunnigas utredning, bedrevs under åtskilliga år av Jordbrukstekniska
föreningens elektriska sektion med kraftigt stöd dels av kraftproducenterna,
särskilt vattenfallsstyrelsen, dels av maskin- och elmaterielfabrikanter. Verksamheten
överfördes år 1936 till ett under särskild styrelse stående självständigt
organ, Jordbrukets elektrotekniska forskningsinstitution, som hade särskilt
statsunderstöd och dessutom anslag från de förenämnda producentkategorierna.
Institutionens verksamhet har emellertid nedlagts under krigsåren.

Nedläggandet var dock icke föranlett av brist på uppgifter, ty sådana finnas
i mycket stor omfattning och nya uppgifter komma att ständigt växa
fram. Det bör bliva en huvuduppgift för den elektroingenjör, som är avsedd
att ingå i det föreslagna institutets personalorganisation att fortsätta de förenämnda
forsknings- och utredningsarbetena för alt möjliggöra en ökad

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

elektrifiering inom jordbruket. Särskilt inom det norrländska jordbruket torde
mycket vara att vinna på denna väg.

Uppgiften är emellertid svår, och ingenjören i fråga behover kontakt med
en krets av sakkunniga och intresserade såväl från producenterna av elkraft
och tillverkarna av elmaskiner som från jordbrukarna. Sådana rådgivande
kommittéer ha också förutsetts i det framlagda förslaget, men utredningen
har ansett sig böra särskilt understryka betydelsen av att sådana kontaktorgan
skapas.

Beträffande upplysningsverksamheten ha Sveriges industriförbund,
Jordbruksmaskinföreningen och Sveriges lantbruksredskaps förening
framhållit att, om det föreslagna institutet icke skulle syssla med mera praktiskt
betonade undersökningar, bärande skäl icke kunde anföras, varför
därmed sammanhängande upplysningsverksamhet, t. ex. angående lantbruksmaskiners
användning, skulle ombesörjas genom institutet. För denna uppgift
torde redan befintliga institutioner, såsom jordbrukets upplysningsnämnd
jämte olika anstalter för lantbruksundervisning, snarare böra anlitas.
Upplysningsverksamhet av nu ifrågavarande slag torde för övrigt i vissa
fall kunna komma i konflikt med vid institutet bedrivna forskningsarbeten,
vilket givetvis vore olyckligt med hänsyn till den opartiska ställning
som institutet måste intaga.

Lantbrukshögskolans lärarråd och styrelse samt Sveriges agronomi- och
lantbrukslärare förbund ha påtalat, att jordbrukskommittén i sitt betänkande
icke behandlat maskinundervisningens ordnande vid lantbrukshögskolan.
Lärarrådet har därför ansett sig böra komplettera kommitténs
betänkande genom att framlägga ett förslag rörande undervisningens
ordnande, vilket förslag jämväl åberopats av högskolans styrelse. Enligt detta
skulle maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan och jordbrukstekniska
institutet lia gemensam föreståndare, vilkens lön borde utgå från
högskolans stat enligt lönegrad Eo 30, eventuellt enligt löneplan C, varjämte
ett tilläggsarvode å förslagsvis 2 700 kronor ansetts böra utgå från jordbrukstekniska
institutet. Föreståndaren skulle vara huvudlärare i maskin- och
redskapslära vid högskolan. Som biträdande lärare i nämnda läroämne borde
på högskolans stat från och med den 1 juli 1946 uppföras en befattningshavare
i lönegrad Eo 26, därvid den nuvarande befattningen som arvodesbetald
assistent eventuellt kunde indragas. Vid genomförande av detta förslag
koramo stora och ökade fordringar att ställas på jordbi ukstekniska
institutets försöksledare. Dennes grundlön borde med hänsyn därtill bestämmas
till 14 000 kronor i stället för av jordbrukskommittén föreslagna 12 000
kronor för år.

Som motivering till sitt förslag har lärarrådet yttrat i huvudsak följande.

Även örn maskintekniska institutionens personal beräknas efter undervisningens
behov, är en förstärkning av institutionens nuvarande personal ofrånkomlig.
Med ökad mekanisering av jordbruket ökas nämligen kravet pa
agronomernas utbildning i maskinlära, då det ju i första hand kommer att
falla på de blivande agronomernas lott att föra kunskaperna ut till .jordbrukarna.
Härtill kommer, att maskintekniska institutionen får ökade under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

visningsuppgifter aven i annat avseende. Sålunda erfordras oftare återkommande
fortbildningskurser i maskinlära för lantbrukslärare och konsulenter
med ett mindre antal deltagare i varje kurs och längre studietid än sorn hittills
tillämpats. Vidare bör det falla på samma institutions lott alt lia ledningen
av utbildningen av de agronomer, ingenjörer och teknologer, sorn
önska specialisera sig i lantbruksmaskinfacket, samt att överhuvud taget lia
hand om all högre undervisning i maskinlära på Ultuna.

Lärarrådet delar jordbrukskommitténs åsikt, att jordbrukstekniska institutet
och maskintekniska institutionen böra intimt samarbeta samt att, för
att detta samarbete skall bliva så fruktbringande som möjligt, institutet och
institutionen delvis böra utnyttja varandras lokaler och tekniska utrustning.
Skall ett dylikt intimt samarbete kunna i längden upprätthållas friktionsIntt
tinner lärarrådet det oundgängligen nödvändigt, att maskintekniska
institutionen och jordbrukstekniska institutet lia gemensam föreståndare.
Detta kommer att innebära, att huvudläraren i maskinlära jämväl skall vara
föreståndare för maskintekniska institutet. En sådan anordning, där föreståndaren
för en helstatlig högskoleinstitution samtidigt är chef för ett till
institutionen knutet halvstatligt institut, är visserligen relativt ovanlig men
exempel på att detta kan vara ändamålsenligt finnas både i Sverige (t. ex. träforsknmgsinstitutet)
och i utlandet. Lärarrådet anser, att de principiella betänkligheterna
mot ett sådant arrangemang böra få vika för de mvcket stora
praktiska fördelarna.

T likhet med lantbrukshögskolans övriga tjänstemän i chefställning bör
också maskintekniska institutionens och jordbrukstekniska institutets gemensamma
föreståndare förordnas av Kungl. Majit. Vid tillsättandet bör förfaras
sa att —- sedan lärarrådet i enlighet med bestämmelserna i högskolans stadgar
avgivit yttrande med förord för den av sökandena, som befunnits skickligast
tgl befattningen — styrelsen för lantbrukshögskolan och styrelsen för
.jordbrukstekniska institutet till Kungl. Majit avgiva gemensamt förslå* till
innehavare av befattningen.

För att undervisningen i maskinlära icke skall bliva lidande på att före
standaren för maskintekniska institutionen har sig ålagt att jämväl leda
institutets verksamhet, måste föreståndaren lia skickliga lärarkrafter till sin
hjälp. Det ar därför icke nog med den arvodesbetalde assistenten med ett
arsarvode av 6 300 kronor, som institutionen redan har. Med så lag lön kan
institutionen nämligen icke påräkna att anställa och än mindre behålla en
skicklig och erfaren lärare med förmåga att meddela undervisning i viktiga
delar av läroämnet. Institutionen bör därför erhålla en lärare i laborators
staUmng placerad i lönegrad Eo 26. Härigenom skulle det måhända bliva
möjligt att indraga elen nuvarande arvodesbetalde assistenten. Vid bedömandet
av behovet av laboratorstjänsten i lönegrad Eo 26 bör beaktas, att
det vid en institution som den maskintekniska ständigt föreligger stort behov
av undervisningsmaterielens förnyelse och förbättring och att befattningshavaren
i fråga sålunda kommer att bliva fullt sysselsatt därmed
itc veckor av året, då undervisning vid institutionen icke pågår.

Da undervisningen i maskinlära för agronomkursen årligen täger sin början
den 1 mars, salunda innan jordbrukstekniska institutet skulle börja sin
verksamhet den 1 juli 1945, kan här ifrågasatt inrättande av en laboratorshefattnmg
i lönegrad Eo 26 uppskjutas till den l juli 1946.

-1 b<;u"mkandet framhålles, att befattningshavare vid institutet — för den
händelse lantbrukshögskolans ledning så finner lämpligt — har skyldighet
att mot arvode biträda vid maskinundervisningen. Denna bestämmelse ”finnér
lararradet fördelaktig, då därigenom personer vid institutet, som specialiserat
sig pa det ena eller andra slaget av lantbruksmaskiner, kunna i agro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

nomkursen hålla enstaka föreläsningar eller demonstrationer på sina speciella
gebiet. Av större betydelse är kanske, att institutets personal kan tagas
i anspråk för ovannämnda specialkurser för ingenjörer och agronomer ävensom
för fortbildningskurser för lärare och konsulenter. För dessa sina tjänster
åt maskintekniska institutionen bör institutets befattningshavare, i den
mån de därigenom åsamkas extra arbete, i enlighet med vad som föreslagits
i betänkandet, erhålla arvode efter de grunder, som tillämpas för lantbrukshögskolans
speciallärare. Det kan för maskinundervisningen vidare vara av
stort värde att lia möjlighet att anlita föredragshållare jämväl utanför institutets
krets. Lärarrådet föreslår därför, att för dessa ändamål på lantbrukshögskolans
stat från och med den 1 juli 1946 upptages ett belopp av 1 200
kronor.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har beträffande undervisningens
ordnande vid lantbrukshögskolans maskintekniska institution anfört.

Vad gäller frågan örn upplysningsverksamhetens ordnande, synes det förbundet
att undervisningens behov böra tillgodoses utöver vad jordbrukskommittén
föreslagit. Den under sista decenniet kraftigt ökade mekaniseringen
inom jordbruket, vilken säkerligen ej kommer att minskas i hastighet under
kommande fredsperiod, nödvändiggör att till jordbrukets tjänst ställas välutbildade,
kunniga rådgivare i stort antal. Det måste liksom tidigare i första
hand bliva agronomkårens sak att svara för denna rådgivning, oell det är
därför ofrånkomligt att undervisningen i maskinlära vid iantbrukshögskolan
blir grundlig och effektiv, och man får därvid tänka på att det icke blott
gäller att utbilda nya agronomer utan även att ofta och grundligt fortbilda
dem, som redan arbeta ute på fältet. Den maskintekniska institutionen vid
högskolan torde icke med nuvarande resurser och med den hjälp, som enligt
kommittén skall kunna erhållas från det jordbrukstekniska institutet, kunna
svara för de ökade krav på undervisning, som tidsläget ställer. Enligt förbundets
mening bör därför institutionen utökas och ställas under professors
ledning.

Kommittén har förutsatt intim samverkan mellan det jordbrukstekniska
institutet och maskintekniska institutionen och även dragit upp riktlinjer för
detta samarbete. Förbundet delar fullständigt dessa synpunkter men betvivlar,
att de i praktiken kunna helt genomföras, såvida institutet och institutionen
skola ledas av olika chefer. Enligt förbundets uppfattning böra
båda chefsbefattningarna upprätthållas av samma person, vilken då har att
som huvudlärare svara för undervisningen vid maskintekniska institutionen
och som chef för jordbrukstekniska institutet svara för dess administration
och ledningen av dess forskningsarbete. Det är naturligtvis synnerligen angeläget,
att man vid tillsättandet av denna dubbla chefspost icke blott ser
till sökandens teoretiska meriter utan även i hög grad tager hänsyn till praktisk
erfarenhet och administrativ talang.

Då denna tjänst måste bliva mycket krävande, erfordras synnerligen kvalificerade
personer som närmaste medarbetare både vid institutet och institutionen.
I kommitténs förslag ingår, att en försöksledare, som samtidigt är
chefens ställföreträdare, tillsättes vid jordbrukstekniska institutet. Här har
man självfallet räknat med en väl kvalificerad kraft. Under förutsättning att
institutet och institutionen få gemensam chef, blir det enligt förbundets åsikt
även nödvändigt att till institutionen knyta en mycket skicklig och erfaren
Inträdande lärare, sorn kan påtaga sig undervisningen i väsentliga delar av
maskinläran. Denna lärare bör lämpligen få laborators .ställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Vidkommande samarbetet mellan jordbrukstekniska institutet
och andra institutioner har statens forskningskommitté
för lantmannabyggnader förklarat sig förutsätta att, därest institutet
skulle komma att arbeta med foderkonserveringsfrågor, vilka i hög grad
berörde byggnadstekniska sammanhang, i instruktionen för institutet uttryckligen
föreskreves, att berörda arbeten borde ske i samarbete med forskningskommittén.
Samarbetet borde ordnas så att varken dubbelarbete komme
att uppstå eller att motsättningar skapades mellan de synpunkter, som
måste anläggas på byggnadens utformande och de i samband därmed stående
maskintekniska frågorna. Forskningskommittén har för sin del funnit
det lika angeläget att söka samarbete med institutet i dylika frågor.

Den föreslagna lösningen av lokalfrågan för jordbrukstekniska
institutet, maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan samt statens
maskinprovningar lia styrelsen för lantbrukshögskolan samt styrelsen för
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter funnit tillfredsställande.
Högskolestyrelsen och högskolans lärarråd ha dock ansett, att högskolan
borde vara huvudman för de byggnader, som gemensamt disponerades av
maskintekniska institutionen och jordbrukstekniska institutet, samt sålunda
svara för underhållet av dessa byggnader. I anledning därav borde från
institutets stat utgå omkostnadsposten å 12 000 kronor för byggnadernas
underhåll samt i stället på högskolans stat uppföras så stor del av denna
post, som motsvarade högskolans ökade omkostnader.

Lantbruksstyrelsen har anmärkt att, för den händelse skilda personer —
såsom mest naturligt vore — kommo att innehava befattningen som speciallärare
i maskin- och redskapslära vid lantbrukshögskolan samt befattning
som chef för det föreslagna jordbrukstekniska institutet, krav torde
uppkomma från sagda lärare att för högskolans forskningsverksamhet ha
tillgång till en maskinteknisk institution av motsvarande omfattning som
den nu färdigställda. Därför syntes enligt styrelsens uppfattning böra övervägas,
huruvida icke den nuvarande institutionsbyggnaden borde förbehållas
lantbrukshögskolan samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
och, därest det föreslagna jordbrukstekniska institutet komme till stånd,
erforderlig nybyggnad i stället uppfördes för institutet. Lantbrukshögskolans
naturliga utveckling på förevarande område borde nämligen icke hindras
av ett institut av föreslagen art.

Beträffande de föreslagna ändringarna i statens maskinprovningars nuvarande
lokaler har byggnadsstyrelsen ifrågasatt, om icke för det nya institutet
komme att påfordras en hel del ändringar utöver de angivna i dessa
lokaler, som vore speciellt iordningställda för maskinprovningarna. Härjämte
har styrelsen framhållit, att den svaga markgrunden icke torde tåla
belastningen av en andra våning över den i en våning uppförda delen av
den administrativa flygeln, särskilt som den föreslagna konstruktionen av
påbyggnaden skulle medföra punktbelastningar på grunden. Därest en utökning
av kontorslokalerna erfordrades, komme därför en tillbyggnad av

Kungl. Majlis proposition nr 37.

kontorsbyggnaden, varom förslag jämväl förelåge, att måhända bliva nödvändig.
Då emellertid av utredningen framginge, att en ökning torde bliva
erforderlig först några år efter det institutet börjat sin verksamhet, ville
styrelsen ifrågasätta, om icke med avdelningens tillbyggnad lämpligen skulle
kunna anstå, tills erfarenhet vunnits om lokalbehovet. Mot förslaget till nybyggnad
för maskinprovningarna hade styrelsen intet att erinra. Styrelsen
ville dock framhålla, att det icke syntes styrelsen påkallat att förlägga den
föreslagna nybyggnaden på ett så stort avstånd som 70 meter från nuvarande
byggnader, där dessutom markens beskaffenhet — åkermark -— skulle
medföra onödigt höga kostnader för markens hårdgörning mellan byggnaderna.
Mot de beräknade byggnadskostnaderna, sammanlagt 874 450 kronor,
hade styrelsen under i betänkandet angivna förutsättningar för sin del
intet att erinra. För den händelse med utbyggnaden av de administrativa
lokalerna för institutet kunde anstå, skulle kostnaderna kunna minskas med
47 000 kronor.

I fråga om den av jordbrukskommittén föreslagna utrustningen
för jordbrukstekniska institutet ha tekniska högskolans lärarkollegium
och styrelse anmärkt, att det för försöksutrustning och mätinstrument
upptagna beloppet å 40 000 kronor icke vore tillräckligt för anskaffande
av en någorlunda tillfredsställande mätutrustning. Speciellt den
delpost å 3 000 kronor, som avsåge inköp av tidtagarur, tachometrar m. m.,
vore alltför lågt beräknad. I ännu högre grad gällde detta omdöme posten
till verkstadsutrustning och särskilt delposten till supportsvarv m. m. å
10 000 kronor.

Vad angår jordbrukstekniska institutets organisation
och styrelse har Jordbrukstekniska föreningen understrukit värdet av
att kontakt upprätthölles med det praktiska jordbruket. Sedan gammalt
hade det nämligen förhållit sig så att många av de bästa uppslagen av jordbruksteknisk
art kommit från framsynta och skickliga jordbrukare, vilkas
uppslag sedan tagits upp, omarbetats och förts vidare genom institutionernas
eller enskilda företags försorg. Av denna anledning syntes det föreningen
också angeläget, att jordbrukets representanter i institutets styrelse utgjordes
av personer, som vore mycket väl förtrogna med praktiskt jordbruk
samtidigt som de representerade anslagsbeviljande jordbruksorganisationer.
Likaledes har föreningen funnit det vara för institutets verksamhet av stor
framtida betydelse, att institutet upprätthölle intim kontakt med den industri,
som arbetade med framställning av maskiner, redskap och annan
teknisk utrustning för jordbruket. Denna kontakt kunde liksom i fråga om
kontakten med jordbrukets män framför allt åstadkommas i form av tekniska
kommittéer. Genom dessa kunde institutet, trots det begränsade antalet
styrelseledamöter, tillföras framstående sakkunskap utöver den som
representerades av institutets tjänstemän.

Liknande synpunkter lia anförts av Sveriges lantbruksförbund.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har, med hänsyn till det intima samar Bihang

lill riksdagens protokoll 7.9 },''). 1 sand. Nr 37.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

bete som skulle äga rum mellan jordbrukstekniska institutet och högskolan,
ansett det nödvändigt att minst två representanter för högskolan utsåges i
institutets styrelse.

Vidkommande jordbrukstekniska institutets personalorganisation
syntes enligt statskontorets mening vissa besparingar möjliga.
Sålunda kunde ämbetsverket icke finna, att jordbrukskommittén styrkt
behovet av en särskild försöksledare och ställföreträdande chef. I vart fall
syntes någon sådan befattningshavare tills vidare icke böra anställas. Icke
heller torde för en institution av föreslagen storleksordning erfordras en
särskild telefonist. Statskontoret ville jämväl ifrågasätta lämpligheten av att
institutets tjänstemän pensionsförsäkrades i ett enskilt företag. Enligt ämbetsverkets
mening borde ett statsunderstött företags personal pensioneras
genom anlitande av statens pensionsanstalt.

Å andra sidan har tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse på det
varmaste tillstyrkt förslaget om att jordbrukstekniska institutets personal
skulle pensioneras genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.
Institutets rekryteringsproblem torde nämligen därigenom i icke oväsentlig
grad förenklas.

Sveriges industriförbund har — med instämmande av Jordbruksmaskinföreningen
och Sveriges lantbruksredskaps/örening — anfört bland annat
följande.

I fråga om institutets forsknings- och experimentverksamhet understrykes
flerstädes i betänkandet, att denna skall avse undersökningar av grundläggande
art, medan det däremot principiellt bör ankomma på industrien
att på grundval av dessa undersökningar utföra det konstruktions- och
ytterligare experimentarbete, som erfordras för att ett redskap eller en maskin
skall kunna framställas. En sådan arbetsfördelning mellan institutet
och industrien är otvivelaktigt riktig. Åtskilliga grundläggande frågor på
detta område äro ännu outforskade, och arbetsuppgifter av detta slag lämpa
sig särskilt väl för det föreslagna institutet. I betänkandet omförmälda mera
praktiskt betonade experimentella undersökningar böra, såsom där framhålles,
omhändertagas av industrien och redan befintliga institutioner, vilka
äro speciellt inrättade för sådana arbetsuppgifter. Kommittén uttalar emellertid
i annat sammanhang, att en av de vid institutet anställda ingenjörerna
skall ha stor erfarenhet från konstruktionsverksamhet och ha förmåga att
självständigt utföra sådant arbete. Dylika meriter torde icke vara behövliga
för bedrivande av grundläggande forskningsarbete och knappast heller för
de sannolikt sällsynta undantagsfall, då institutet enligt kommitténs åsikt
självt bör utföra konstruktionsarbete. Institutet torde utan svårighet kunna
utverka ett åtagande från industriens sida, att den i förekommande fall för
institutets räkning utför erforderligt konstruktionsarbete. Ifrågavarande ingenjörsbefattning
synes då kunna indragas och motsvarande omkostnader
inbesparas för institutet, varigenom möjlighet beredes detta att inom den
föreslagna kostnadsramen bedriva forskningsarbete i ökad omfattning.

I några yttranden har påtalats, att den för staten föreslagna andelen
i kostnaderna för jordbrukstekniska institutets
inrättande och drivande vore alltför stor i förhållande till näringslivets
andel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Härom har statskontoret yttrat.

Statskontoret vill erinra, att beträffande redan inrättade forskningsinstitut
för träteknisk och textilteknisk forskning förutsatts, att enskilda intressenter
skulle bidraga i betydligt större utsträckning såväl beträffande institutens
anläggnings- som driftkostnader. Enskilda industrier förutsattes vid inrättandet
av dessa institut bestrida kostnaderna för bl. a. den lösa utrustningen i
dess helhet. Beträffande driftkostnaderna räknades vidare med att industriföretagen
skulle erlägga ett bidrag av åtminstone samma storleksordning
som statsverket. Även om jordbruksnäringen som sådan kan förutsättas ha
mindre bärighet än därvid berörda industrigrenar, vill det dock förefalla
statskontoret som örn beträffande förevarande forskningsinstitut de enskilda
intressenterna borde bidraga i högre grad än som avsetts. Framhållas må,
att åtskilliga kapitalstarka industriföretag, vilka tillverka lantbruksmaskiner
och andra för jordbruket erforderliga industrialster, genom institutets forskningsverksamhet
kunna förväntas erhålla avsevärd nytta. Därest emellertid
enskilda industrier och lantbrukarsammanslutningar icke kunna förmås
lämna större bidrag, kan det enligt statskontorets mening förtjäna alt tågås
under förnyat övervägande, om icke institutet bör bliva helt statligt. Fördelarna
av ett avgörande inflytande å verksamheten vid ett sådant institut finge
därvid vägas mot statsverkets merkostnader för en sådan organisationsform.

Det av jordbrukskommittén angivna årsanslaget från Jordbrukstekniska
föreningen vore enligt tekniska högskolans lärarkollegiums och styrelses mening
förvånansvärt lågt. Med hänsyn till den synnerligen stora nationalekonomiska
betydelse, som den planerade forskningen borde kunna få, kunde
ifrågasättas, huruvida icke redan från början en kraftansträngning borde göras
för höjandet av beloppet i fråga.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
har anfört.

Verksamheten vid det föreslagna jordbrukstekniska institutet är av tre
slag, upplysningsverksamhet, standardisering samt forsknings- och utredningsarbete.
Det torde ej vara något att erinra mot att staten helt bekostar
upplysningsverksamhet och standardisering. Örn årskostnaderna för upplysningsverksamheten
uppskattas till cirka 50 000 kronor och detta belopp fråndrages
staten samt därjämte göras avdrag för standardiseringskostnaderna
med 5 000 kronor samt för kostnaderna för särskilda undersökningar med
30 000 kronor, skulle de årliga kostnaderna för forsknings- och utredningsverksamhet
uppgå till 260 000 kronor. Härav skulle näringslivet enligt förslaget
betala 40 000 kronor eller drygt 15 procent. Då det bär i övervägande
grad är fråga örn tillämpningsforskning, som man enligt de för den industriella
tekniska forskningens organisation uppställda principerna i regel anser
det tillkomma näringslivet att bekosta, innebär förslaget ett särfall. Förklaringen
torde ligga däri, att forskningsresultaten i de flesta fall endast på
längre sikt kunna exploateras av näringslivet, d. v. s. i detta fall jordbruket,
och det därför är svårt att från jordbruket mobilisera större bidrag.

Det framgår ej av handlingarna, vilka de privata bidragsgivarna i sista
hand äro, men den möjligheten torde väl icke vara utesluten, att det utanför
den tillfrågade kretsen nu eller framdeles kan uppletas nya intressesenter,
sorn kunna befinnas villiga att lämna årliga bidrag. Utredningen vill dariot
ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare att — på sätt som använts när del
gande åstadkommande av ett institut för järn- och melallforskning — avtal
slötes mellan staten och en stiftelse för svensk

Kungl. Maj:ts proposition nr 37-

i vilken Jordbrukstekniska föreningen och övriga bidragsgivare inginge. Denna
stiftelses styrelse kunde efter prövning undan för undan taga in nya medlemmar
i stiftelsen.

Å andra sidan ha Sveriges industriförbund, Jordbruksmaskinföreningen
och Sveriges lantbruksredskapsförening —- under erinran att industriens
årliga utgifter för egen forsknings- och experimentverksamhet uppginge till
högst betydande belopp och icke kunde reduceras genom tillkomsten av
det föreslagna institutet — funnit det befogat, att staten bidroge till institutet
med väsentligt större belopp än industrien och näringslivet i övrigt.

Tekniska högskolans styrelse och lärarkollegium ha beträffande de i stadgeförslaget
intagna bestämmelserna om patentering av forskningsresultat
uttalat, att det skulle vara av värde, om bestämmelserna omformulerades
eller kompletterades därhän, att klart besked skulle erhållas, i
vad mån de till allmän disposition ställda resultaten ursprungligen utförts
för viss uppdragsgivare samt i vilken omfattning denne sökt patent å resultaten.
I annat fall torde nämligen lätt onödiga missförstånd och komplikationer
kunna uppstå.

Departementschefen.

Det svenska jordbruket har under de senaste årtiondena genomgått en
omfattande utveckling. Härtill ha givetvis ett flertal olika omständigheter
medverkat. Emellertid torde tre faktorer kunna urskiljas, vilka i särskilt
hög grad bidragit till jordbrukets framsteg, nämligen förbättringen av jordens
gödsling och dränering, frambringandet av mera högvärdigt utsäde samt
konstruerandet av bättre och mera arbetsbesparande maskinella hjälpmedel.
Genom detta framåtskridande har jordbruket, oaktat antalet av yrkesutövarna
inom denna näring under årens lopp gått starkt tillbaka, likväl i viss
mån kunnat upprätthålla sin ställning inom vårt lands näringsliv. För närvarande
pågår inom olika utredningar omfattande undersökningar rörande
möjligheterna att genom rationaliseringsåtgärder i skilda hänseenden ytterligare
förbättra förutsättningarna för jordbruket. Jag vill här erinra om de
utredningsarbeten som bedrivas inom 1942 års jordbrukskommitté, norrlandskommittén
och fastighetsbildningssakkunniga. Denna rationalisering av
jordbruket syftar bland annat till dels en lämpligare avvägning av jordbrukens
storlek och sammansättning i fråga om ägoslag och dels ett mera ändamålsenligt
utnyttjande av jorden. För att jordbrukets rationalisering skall på
ett tillfredsställande sätt kunna genomföras är det av största betydelse att detsamma
förses med effektiva och arbetsbesparande maskinella hjälpmedel.
Härvid är önskvärt icke blott att få fram maskiner som spara arbetskraft,
utan även i minst lika hög grad att erhålla maskiner som underlätta arbetets
utförande. För att kunna kvarhålla arbetskraften vid jordbruket torde det
nämligen vara nödvändigt att jordbruksarbetet, vilket i stor utsträckning är
av tung beskaffenhet, underlättas så att detsamma icke kommer att framstå
såsom besvärligare och mindre begärligt än annat motsvarande arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Ehuru på det maskintekniska området inom jordbruket betydande framsteg
gjorts, är likväl såsom framgår av jordbrukskommitténs utredning och
de däröver avgivna yttrandena ännu mycket att göra. Givet är att, sedan
normala handelsförbindelser åter kunnat öppnas, det svenska jordbruket
i viss utsträckning blir i tillfälle att tillgodogöra sig den erfarenhet och de
framsteg som på ifrågavarande område gjorts utomlands. Emellertid råder
och torde även framdeles komma att råda sådana speciella förhållanden
i fråga örn vårt lands jordbruk, att en inhemsk, på dessa förhållanden inriktad
verksamhet för framskapandet av lämpliga maskinella hjälpmedel
torde bliva erforderlig. De maskiner som grunda sig på utländska fabrikat
torde merendels vara avsedda för större jordbruk. Det fortsatta arbetet på
förevarande område synes därför böra i hög grad inriktas på konstruerandet
av mindre, prisbilliga maskinella hjälpmedel, vilka lämpa sig för jordbruk
av den storleksordning som brukar betecknas såsom familjejordbruk och
bondejordbruk. I viss utsträckning torde frågan om anskaffande av maskinella
hjälpmedel för dylika jordbruk kunna lösas genom ytterligare stöd
åt verksamheten för gemensam maskinanvändning. Emellertid äro förutsättningarna
för sådan maskinanvändning i hög grad beroende av möjligheten
att kunna erhålla maskiner, som lämpa sig för jordbruk av olika
storlek. Jag har för avsikt att föreslå, att Kungl. Maj:t för årets riksdag
framlägger förslag i syfte att underlätta den gemensamma maskinanvändningen.
Ett realiserande av detta förslag torde dock icke kunna medföra en
fullständig lösning av problemet angående det mindre jordbrukets behov av
maskinella hjälpmedel. Såsom Riksförbundet landsbygdens folk framhållit
bör vid behandlandet av förevarande spörsmål även beaktas behovet av
bättre maskinella anordningar för arbetet i djurstallar och inom hushållet
i ett lanthem.

Det anförda torde giva vid handen att åtgärder snarast böra vidtagas
för att få till stånd förbättrade möjligheter att inom landet få fram maskinella
hjälpmedel, vilka lämpa sig för det svenska jordbrukets särskilda förhållanden.
Härvid gäller främst att stödja och ytterligare stegra forskningsoch
upplysningsverksamheten beträffande jordbrukets maskinella hjälpmedel.
Såsom jordbrukskommittén framhållit bedrives den nuvarande verksamheten
på detta område huvudsakligen dels av privata maskinfirmor, dels av
Jordbrukstekniska föreningen med stöd av statsmedel och dels av de jordbrukstekniska
institutionerna vid lantbrukshögskolan vid Ultuna och Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt i viss utsträckning även
av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. De resurser, som härvid
stått till buds, ha emellertid varit otillräckliga. Jag delar därför jordbrukskommitténs
uppfattning att statsmakterna böra lämna ett kraftigare stöd än
hittills åt forskningen på detta område.

I fråga örn lämpligaste sättet att få till stånd en intensifierad jordbruksteknisk
forsknings- oell upplysningsverksamhet har jordbrukskommittén
undersökt ett flertal olika möjligheter. Kommittén har sålunda övervägt alt
inordna ifrågavarande verksamhet under lantbrukshögskolans maskintek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

niska institution, att knyta verksamheten till tekniska högskolan i Stockholm,
att sammanslå densamma med det arbete som bedrives vid statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter, att utvidga Jordbrukstekniska föreningens
verksamhet med bibehållande av nuvarande organisationsform och slutligen
att upprätta ett fristående institut för jordbruksteknisk forskning oell upplysningsverksamhet
med nära anslutning till lantbrukshögskolan. Av kommittén
samt i de avgivna yttrandena över betänkandet ha skäl anförts såväl
för som emot flertalet av de sålunda framförda alternativen. Kommittén har
funnit sig böra förorda det sistberörda alternativet, vilket förslag även biträtts
i flertalet avgivna yttranden. För egen del finner jag framförallt tre
av de ifrågasatta lösningarna av förevarande .spörsmål förtjäna närmare
övervägas, nämligen förslagen örn utvidgande av den maskintekniska institutionen
vid lantbrukshögskolan och örn verksamhetens anknytande till statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter samt det av kommittén förordade
förslaget.

För den förstnämnda lösningen talar främst det nära sambandet mellan
forskning och högre undervisning. För att läraren skall kunna meddela undervisning
fordras, såsom i kommittébetänkandet påpekats, att han håller sig i
nivå med vetenskapens senaste landvinningar. För den skull måste tillfälle
i viss utsträckning beredas honom att själv bedriva forskning. Undervisningen
tvingar å andra sidan forskaren att systematisera och sammanfatta sina
egna och andras forskningsresultat, vilket är till gagn för forskningens vidare
utveckling. Emellertid talar mot den nu ifrågasatta lösningen, att den forskning
som här avses bör inriktas på vissa praktiska problem, vilka inom
ifrågavarande område särskilt tränga sig fram. Det torde allmänt anses, att
forskningen vid en högskoleinstitution bör bedrivas under större frihet och
icke djupare engageras i systematisk och dirigerad experimentell verksamhet,
vilken måste äga rum i samarbete med olika på ifrågavarande område
verksamma industri- och lantbruksföretag inom hela landet. Den forskning
som här ifrågasättes torde även komma att bliva av den omfattning att den
skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution. Ett intimt samarbete
mellan högskolan och den nu ifrågasatta forskningen bör emellertid
ovillkorligen komma till stånd. Till frågan hur detta samarbete lämpligen
skall ordnas återkommer jag i det följande.

Ehuru många skäl kunna åberopas för att anknyta den tekniskt-vetenskapliga
forskningen till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
finner jag likväl att också dessa två verksamhetsgrenar äro av den omfattning
att de näppeligen kunna inordnas inom en gemensam organisatorisk
ram utan att detta skulle medföra att endera av verksamheterna bleve lidande
därav. Även övriga skäl, som jordbrukskommittén anfört mot en lösning
av förevarande spörsmål efter en sådan linje, synas övertygande. Jag
vill emellertid understryka vikten av att ett nära samarbete jämväl upprätthålles
mellan provningsverksamheten och den jordbrukstekniska forskningsoch
upplysningsverksamheten, liksom ock att en viss grad av forskning
bör bedrivas i samband med provningsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1 likhet med jordbrukskommittén och flertalet av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna finner jag lämpligast, att ett enskilt, fristående
institut för forskning och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området inrättas i samverkan mellan staten samt jordbruket och industrien.
Institutet, som lämpligen kan benämnas jordbrukstekniska institutet, bör därjämte
få nära anslutning till lantbrukshögskolan. Denna lösning av den föreliggande
frågan skulle innebära, att ett institut tillskapades efter samma
mönster, som befunnits ändamålsenligt för andra på senare tid inrättade
institut för teknisk forskning, såsom svenska träforskningsinstitutet, metallografiska
institutet och svenska textilforskningsinstitutet. Ett sådant institut
torde lättare än en rent .statlig institution få kontakt med det praktiska jordbruket
och industrien. Såsom kommittén framhållit skulle ett institut, som
arbetade efter dessa linjer, få möjligheter att sätta in sina arbetskrafter och
övriga resurser på de uppgifter, som vid en viss tidpunkt ur praktiska och
ekonomiska synpunkter äro viktigast att få bearbetade. Genom anordnandet
av ett enskilt institut vinnes även en smidigare lösning av personalfrågorna.
Omflyttning av tjänstemän mellan institutet och näringslivet kan lättare äga
rum än vid ett statligt institut, överhuvud taget torde ett enskilt institut ha
större möjligheter att kunna ordna lämpliga anställningsvillkor för den personal
som anses böra knytas till detsamma än en statlig anstalt.

Vad jordbrukskommittén anfört örn jordbrukstekniska institutets arbetsuppgifter
och sättet för arbetets bedrivande har i stort sett icke föranlett
någon erinran i remissyttrandena. Jämväl jag kan i huvudsak ansluta mig
till kommitténs ståndpunkt i denna del. Institutets uppgift bör alltså vara att
bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning o&i följa utvecklingen inom de forskningsområden,
som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner,
redskap samt andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva
undervisnings- och upplysningsvei‘ksamhet angående de tekniska hjälpmedlens
rationella användning i jordbruket. I anslutning till vad som uttalats i
några yttranden vill jag särskilt understryka den elektriska kraftens betydelse
vid jordbrukets fortsatta mekanisering. Det torde kunna förutsättas, att
institutet för att möjliggöra en ökad elektrifiering inom jordbruket kommer
att fullfölja de forsknings- och utredningsarbeten, som tidigare bedrivits först
av Jordbrukstekniska föreningen och sedermera av Jordbrukets elektrotekniska
forskningsinstitution. Verksamheten vid institutet avser givetvis icke att
göra det forsknings- och undervisningsarbete, som på ifrågavarande område
bedrives på annat håll, överflödigt.

Såsom jag förut framhållit bör ett intimt samarbete komma till stånd mellan
jordbrukstekniska institutet och lantbrukshögskolans maskintekniska
institution. Av den föregående redogörelsen framgår, att det samarbete, som
nu äger rum mellan nämnda högskoleinstitution och Jordbrukstekniska
föreningen, även avser själva ledningen av arbetet så lill vida att föreståndaren
för institutionen — tillika speciallärare i maskin- och redskapslära

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

vid högskolan — samtidigt är sekreterare i föreningen och föreståndare för
dess verksamhet. Kommittén, som utgått från att jordbrukstekniska institutets
personal skulle medverka vid undervisningen i maskin- och redskapslära
för lantbrukshögskolans studerande, har emellertid icke närmare behandlat
undervisningens organiserande i detalj vid högskolan efter institutets inrättande.
I vissa yttranden, bland annat i de från lantbrukshögskolans styrelse
och lärarråd, har emellertid föreslagits, att maskintekniska institutionen och
jordbrukstekniska institutet skulle ha gemensam föreståndare, som borde
uppföras å lantbrukshögskolans personalstat samt placeras i lönegrad Eo 30.
Därjämte skulle ett tilläggsarvode till föreståndaren utgå från institutet. Föreståndaren
har vidare föreslagits skola vara huvudlärare i maskin- och redskapslära
vid lantbrukshögskolan samt leda såväl maskintekniska institutionens
som institutets verksamhet. Med hänsyn till de betydande uppgifter, som
sålunda ansetts böra påvila den gemensamme föreståndaren, har förutsatts
att som biträdande lärare vid maskintekniska institutionen skulle från och
med den 1 juli 1946 å lantbrukshögskolans stat uppföras en befattningshavare
i lönegrad Eo 26 i stället för nuvarande arvodesavlöuade assistent.

Det skulle uppenbarligen vara till avsevärd fördel för ifrågavarande verksamhet,
om jordbrukstekniska institutet och lantbrukshögskolans maskintekniska
institution hade gemensam föreståndare, och jag utgår från att detta,
såvitt möjligt, också blir förhållandet. Lämpligheten av högskolans förslag
att föreståndaren för dessa båda institutioner skall uppföras å högskolans
stat såsom befattningshavare i lönegrad Eo 30 torde däremot kunna ifrågasättas.
En dylik anordning komme att medföra, att ifrågavarande befattningshavare
skulle få en statlig tjänst fljed därmed förenade bestämda förmåner.
Härigenom skulle en av fördelarna med ett fristående icke statligt institut
gå förlorad, då möjligheterna att under friare former tillsätta befattningen
bortfaller. Jag vill därför förorda, att föreståndaren avlönas från för institutet
tillgängliga medel samt erhåller ett lämpligt arvode från högskolan i sin egenskap
av föreståndare för dess maskintekniska institution samt huvudlärare
och examinator i ämnet maskin- och redskapslära. Givet är, att tillsättandet
av föreståndaren skall ske efter gemensamma överläggningar mellan högskolan
och institutet. Med hänsyn till de löneförmåner som ifrågasatts skola
utgå från institutet torde det arvode som föreståndaren skall erhålla från
högskolan kunna begränsas till 3 000 kronor. Därest gemensam föreståndare
kommer att utses för förut berörda två institutioner, synes erforderligt att
denne vid sin sida får en medhjälpare för undervisningen vid högskolan. Såsom
från lantbrukshögskolan förordats torde denne befattningshavare böra
avlönas från högskolans stat samt placeras i lönegrad Eo 26. Då emellertid,
såsom framgår av högskolans yttrande, institutets verksamhet icke kan beräknas
komma i gång i full utsträckning under nästa budgetår, torde denna
fråga icke bliva aktuell förrän från och med budgetåret 1946/47. Intill dess
synes den nuvarande arvodesavlönade assistenten kunna biträda föreståndaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Vad jordbrukskommittén i övrigt anfört om samarbete mellan jordbrukstekniska
institutet och andra institutioner bar icke föranlett någon erinran
från min sida. Jag förutsätter emellertid härvid, att vid institutets verksamhet
jämväl komma att vederbörligen beaktas de önskemål, som framförts av statens
forskningskommitté för lantmannabyggnader.

Den lösning av lokalfrågan för jordbrukstekniska institutet, lantbrukshögskolans
maskintekniska institution samt statens maskinprovningar, som föreslagits
av jordbrukskommittén, har godtagits såväl av styrelsen för lantbrukshögskolan
som styrelsen för maskinprovningarna. Även jag anser mig
kunna i stort sett biträda förslaget i denna del. Jordbrukstekniska institutet
synes alltså böra övertaga hela den byggnad vid Ultuna, som nu disponeras
av maskintekniska institutionen, Jordbrukstekniska föreningen samt statens
maskinprovningar. Därvid böra emellertid lämpliga lokaler i institutets byggnad
upplåtas åt högskolans maskintekniska institution. För institutet och
maskintekniska institutionen torde vidare böra uppföras två förrådsbyggnader
för en sammanlagd kostnad av 102 400 kronor. Dessa byggnader torde
bliva behövliga även örn ett jordbrukstekniskt institut icke skulle komma
till stånd. I enlighet med kommitténs förslag synes vidare för maskinprovningarna
böra uppföras en ny byggnad intill den nuvarande institutionsbyggnaden
för en beräknad kostnad av 695 500 kronor. Nu angivna byggnadsarbeten
torde, därest material- och arbetskraftläget så medgiver, böra påbörjas
redan under nästa budgetår. För att icke störa maskinprovningamas verksamhet
böra några byggnadsarbeten i den nu befintliga institutionsbyggnaden
emellertid icke igångsättas, förrän maskinprovningama inflyttat i den
nya byggnaden. Slutlig ståndpunkt till de av kommittén ifrågasatta ändringarna
i och tillbyggnad till den nuvarande byggnaden behöver alltså icke tagas
nu. Jag förutsätter emellertid att dessa arbeten kunna utföras inom den
beräknade kostnadsramen av 76 550 kronor.

Sedan de för jordbrukstekniska institutet avsedda byggnaderna helt övertagits
av institutet, torde detta, på sätt jordbrukskommittén förutsatt, jämväl
ha att svara för yttre och inre underhåll av byggnader samt skötsel av
planteringar m. m.

Beträffande jordbrukstekniska institutets utrustning har jordbrukskommittén
utgått från att institutet skulle övertaga Jordbrukstekniska föreningens
inventarier. Härjämte har kommittén föreslagit nyanskaffning av utrustning
och inventarier för ett sammanlagt belopp av 142 000 kronor. Förslaget
i denna del har endast föranlett erinran från tekniska högskolans styrelse
och lärarkollegium, vilka funnit kostnadsberäkningarna i vissa hänseenden
för låga. Enligt min uppfattning torde nyanskaffningen kunna verkställas på
sådant sätt att de sammanlagda kostnaderna icke överstiga det av kommittén
beräknade beloppet 142 000 kronor.

Jordbrukskommilténs i det föregående återgivna förslag rörande jordbrukstekniska
institutets personal samt normalstat för institutet synes vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

av intresse i detta sammanhang främst från den synpunkten, att förslaget
är avsett att ligga till grund för statens ekonomiska årsbidrag till institutets
verksamhet efter full utbyggnad och i normal omfattning. Med förevarande
förslag avses alltså icke att fastställa den blivande organisationen i alla delar.
På grund härav synes det mig icke finnas anledning att här närmare ingå
på de erinringar rörande institutets personalorganisation, som framställts i
vissa yttranden, men jag förutsätter att institutets ledning uppmärksammar
de synpunkter, som sålunda kommit till uttryck.

Statskontoret har vidare ifrågasatt, örn icke institutets personal borde pensioneras
genom statens pensionsanstalt i stället för, enligt jordbrukskommitténs
förslag, Svenska personalpensionskassan. Icke heller i detta hänseende
torde slutlig ståndpunkt böra tagas nu. Örn en fortsatt undersökning
giver vid handen, att anslutning till statens pensionsanstalt ställer sig förmånligare
och kan ske utan olägenhet för institutet, torde beslut därom få meddelas
framdeles.

På grundval av det av jordbrukskommittén förordade förslaget har kommittén
som förut nämnts trätt i förhandlingar med representanter för vederbörande
organisationer inom jordbruk och industri ävensom med Jordbrukstekniska
föreningens styrelse. Som resultat av dessa förhandlingar har uppgjorts
ett förslag till avtal mellan Kungl. Majit och Jordbrukstekniska föreningen
angående ordnande av forskning och upplysningsverksamhet på det
jordbrukstekniska området. Därvid har även upprättats förslag till stadgar
för institutet. Som säkerhet för de förpliktelser Jordbrukstekniska föreningen
skulle åtaga sig avses föreningen skola skaffa undergarantier från berörda
lantbruks- och industriorganisationer. Avtalet skall gälla till utgången av
juni månad 1955 med automatisk förlängning i femårsperioder, om uppsägning
icke sker senast ett år före avtalstidens utgång. Kungl. Majit äger
dessutom uppsäga avtalet med ett års varsel, örn föreningen brister i uppfyllandet
av sina förpliktelser.

För avtalsförslaget, som fogats vid detta protokoll som bilaga, har i det
föregående lämnats en närmare redogörelse, och jag torde i övrigt få hänvisa
till avtalstexten. Sammanfattningsvis kan innebörden av avtalet i ekonomiskt
hänseende angivas sålunda, att staten åtager sig att för institutets verksamhet
upplåta lämpliga byggnader på Ultuna, att bestrida kostnaderna för
erforderliga ändrings- och tillbyggnadsarbeten å nuvarande byggnad ävensom
för erforderlig komplettering av inredningen och utrustningen, att anskaffa
och till institutets disposition ställa den utrustning och de inventarier, som
behöva nyanskaffas för institutets verksamhet, samt att genom årliga anslag —
vid full utbyggnad av verksamheten beräknade till 250 000 kronor — bidraga
till bestridande av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för
dettas allmänna administration. Så länge institutets verksamhet icke uppnått
den enligt avtalet förutsatta omfattningen, skulle statens bidragsskyldighet inträda
endast i den mån motsvarande kostnader skulle komma att uppstå.
Föreningen å sin sida skulle åtaga sig att till institutet överlämna alla i för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37-

eningens ägo varande inventarier, såsom kontorsmöbler, kontorsmaskiner,
tekniskt bibliotek, instrument, apparatur samt maskiner för forskningen och
undervisningen ävensom föreningens lager av instruktionsböcker och andra
trycksaker i föreningens publikationsserier, samt att bidraga till institutets
verksamhet med ett årligt belopp, som lägst skulle uppgå, då verksamheten
vore fullt utbyggd, till 40 000 kronor och, så länge verksamheten endast vore
delvis utbyggd, till ett i motsvarande man reducerat belopp.

För min del finner jag övervägande skäl tala för det av jordbrukskommittén
förordade förslaget. I några yttranden har visserligen anmärkts, att näringslivets
andel i kostnaderna vore för ringa i förhållande till statens. Den
av kommittén föreslagna ordningen, vilken är resultatet av förhandlingar
med jordbrukets och industriens berörda organisationer, synes emellertid
innefatta en avvägning mellan staten och näringslivet i fråga om de ekonomiska
förpliktelserna för forskningsverksamhetens upprätthållande, som i nuvarande
läge kan av staten godtagas. Jag finner mig därför böra tillstyrka
avtalsförslaget på denna punkt. Jag vill emellertid framhålla, att utsikter finnas
till att ytterligare medel skola ställas till förfogande från privat håll.

Vad beträffar förslaget till stadgar för jordbrukstekniska institutet torde till
en början böra erinras, att av styrelsens ordförande och åtta ledamöter Kungl.
Majit skulle tillsätta ordföranden och fyra ledamöter. Sistnämnda ledamöter
har jordbrukskommittén ansett lämpligen böra representera den högre lantbruksundervisningen,
den högre tekniska forskningen och undervisningen,
jordbrukets forskningsråd samt den i jordbruket anställda arbetskraften.
Lantbrukshögskolans styrelse har påyrkat en starkare representation för
lantbrukshögskolan. Valet av ordförande och ledamöter bör enligt min uppfattning
ske på sådant sätt, att statens intressen och de allmänna synpunkterna
i fråga örn den jordbrukstekniska forskningens bedrivande bliva väl
tillvaratagna. I stort sett synes därvid en sådan sammansättning av styrelsen
som kommittén närmast förutsatt kunna godtagas.

Tekniska högskolans styrelses och lärarkollegiums uttalande beträffande
de i stadgeförslaget intagna bestämmelserna örn patentering av forskningsresultat
torde vederbörligen böra beaktas vid stadgarnas slutliga utformning.

Avtals- och stadgeförslagen föranleda i övrigt intet yttrande från min sida.

Jag tillstyrker alltså, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande
att med Jordbrukstekniska föreningen träffa överenskommelse i huvudsaklig
överensstämmelse med nyssnämnda förslag till avtal. Jag förutsätter därvid,
att Kungl. Majit sedermera skall äga vidtaga de jämkningar i avtalet,
som befinnas påkallade och lämpliga och varom överenskommelse kan träffas
med föreningen.

Jordbrukskommittén bär förutsatt att verksamheten vid jordbrukstekniska
institutet kan, utan att man avvaktar byggnadsfrågans slutliga lösning, från
och med nästa budgetår påbörjas i de lokaler, som för närvarande disponeras
av Jordbrukstekniska föreningen. En sådan provisorisk verksamhet skulle
kunna hållas inom en kostnadsram av 200 000 kronor, därav 146 000 kro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

nor anseus böra utgå av statsmedel. För min del kan jag godtaga vad kommittén
sålunda föreslagit. För ifrågavarande ändamål synes alltså för nästa
budgetår böra uppföras ett anslag å 146 000 kronor. Anslaget, som bör benämnas
Bidrag till jordbrukstekniska institutet, torde böra, liksom andra bidrag
till enskilda institutioner, erhålla karaktär av obetecknat anslag. Härvid
torde de anslag till Jordbrukstekniska föreningen örn sammanlagt 42 000
kronor, som beräknats i statsverkspropositionen, icke behöva upptagas.

Som jag förut tillstyrkt bör uppförandet av de två föreslagna förrådsbyggnaderna
äga rum under nästa budgetår. Härför erforderligt belopp,
102 400 kronor, torde därför böra anvisas i form av ett särskilt reservationsanslag
å riksstaten för budgetåret 1945/46. Vidare synes den avsedda nybyggnaden
för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter böra påbörjas
under nästa budgetår, varför beräknats ett belopp av 400 000 kronor,
vilket jämväl torde böra uppföras som reservationsanslag å riksstaten för
nästa budgetår. Slutligen synes redan under nästa budgetår viss inventarieutrustning
till institutet böra anskaffas. I enlighet med jordbrukskommitténs
beräkningar skulle härför erfordras ett belopp av 84 000 kronor. Även
detta belopp torde böra äskas i form av reservationsanslag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Jordbrukstekniska
föreningen träffa överenskommelse i huvudsaklig överensstämmelse
med det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget
till avtal;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så finnes påkallat
och lämpligt, överenskomma med föreningen örn
jämkningar i förenämnda överenskommelse;

dels till Bidrag till jordbrukstekniska institutet för budgetåret
1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag
av .................................... kronor 146 000;

dels till Uppförande och inredning av två förrådsbyggnader
för jordbrukstekniska institutet för budgetåret 1945/46
under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 102 400;

dels till Utrustning för jordbrukstekniska institutet för
budgetaret 1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 84 000;

dels ock till Nybyggnad för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 400 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulf Berglöf.

iCi

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Bilaga.

Förslag

till

Avtal mellan Kungl. Majit och Jordbrukstekniska föreningen angående
inrättande och drivande av ett institut för forskning och upplysningsverksamhet
på det jordbrukstekniska området.

§ 1.

Jordbrukstekniska föreningen, nedan kallad föreningen, åtager sig att under
de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande och drivande
av ett institut för forskning samt undervisnings- och upplysningsverksamhet
på det jordbrukstekniska området, benämnt jordbrukstekniska institutet.
Institutets syfte skall vara att i nära samarbete med lantbrukshögskolan och
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt under samverkan med
andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter bedriva tekniskt-vetenskaplig
forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden,
som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner, redskap
och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva undervisnings-
och upplysningsverksamhet angående de tekniska hjälpmedlens rationella
användning i jordbruket.

§ 2.

Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar
för jordbrukstekniska institutet, vilka, för att vara gällande, skola fastställas
av Kungl. Maj:t, ävensom genom arbetsordning och de kompletterande
föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.

§ 3.

Kungl. Majit upplåter för institutets verksamhet lämpliga byggnader på
Ultuna i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda ritningar och beskrivning1
över byggnadernas disponerande.

§ 4.

Kungl. Majit åtager sig att bestrida kostnaderna för erforderliga ändringsoch
tillbyggnadsarbeten å den nuvarande byggnaden ävensom för erforderlig
komplettering av inredningen och utrustningen.

Ändrings- och tillbyggnadsarbetena skola verkställas genom försorg av byggnadsstyrelsen,
som härvid skall samråda med institutets styrelse.

§ 5.

Institutets byggnader ägas av statsverket och skola under den tid avtalet
gäller disponeras på följande sätt:2

a) Institutet har att ställa fyra kontorsrum (nr 9, 10, 11 och 12), föreläsningssal
(nr 18), vestibul (nr 16), maskinhall (nr 22), skrivrum (nr 23), fem

1 Ej tryckta.

2 Numren hänvisa till bilagd ritning, ej tryckt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

arbetsrum (nr 24, 27, 28, 33 och 51), förrådsrum (nr 29), garage (nr 25) med
oljerum (nr 26), förvaringsrum (nr 52), toaletter (nr 17, 19 a och 30), omklädningsrum
(nr 05) samt arbetsgård (nr 55) till förfogande för lantbrukshögskolan
för undervisning och övningar i ämnet maskin- och redskapslära.
Å tider, då dessa utrymmen icke utnyttjas av högskolan för sagda ändamål,
må desamma efter överenskommelse med högskolan disponeras för institutets
verksamhet.

b) övriga lokaler skola tagas i anspråk för institutets verksamhet att användas
på sätt som av detta avtal och bilagda stadgar närmare framgår.

§ 6.

Föreningen förbinder sig att till institutet enligt bifogade förteckning1 överlämna
alla i föreningens ägo varande inventarier, såsom kontorsmöbler, kontorsmaskiner,
tekniskt bibliotek, instrument, apparater och maskiner för
forskningen och undervisningen, ävensom föreningens lager av instruktionsböcker
och andra trycksaker i föreningens publikationsserier.

§ 7.

Kungl. Maj:t åtager sig att anskaffa och till institutets disposition ställa
den utrustning och de inventarier, som, utöver i § 6 omförmälda inventarier,
erfordras för institutets verksamhet. Förslag till sådan komplettering av utrustning
och inventarier1 bifogas föreliggande avtal.

§ 8.

Kungl. Majit förbinder sig att genom årliga anslag bidraga till bestridande
av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för dettas allmänna
administration. Dessa bidrag beräknas vid full utbyggnad av verksamheten
uppgå till 250 000 kronor per år.

Till grund för beräkningen av ovan angivna anslag ha lagts här bifogade
personalplaner och kostnadsplaner,1 vilka emellertid icke skola anses bindande
i detalj utan endast ha till ändamål att fastslå den avsedda omfattningen
av den statligt understödda verksamheten.

Så länge institutets verksamhet icke uppnått den förutsatta omfattningen,
inträder statens bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader
uppstå.

I den mån på grund av förestående bestämmelser jämkningar böra ske i
det i förslå stycket angivna årliga bidragsbeloppet, har institutets styrelse att
före utgången av maj månad avgiva förslag till Kungl. Majit, som därefter
fastställer bidraget för budgetåret i fråga.

§ 9.

Föreningen förbinder sig att bidraga till institutets verksamhet med ett årligt
belopp, som lägst skall uppgå, då verksamheten är fullt utbyggd, till
40 000 kronor och, så länge verksamheten endast är delvis utbyggd, till ett i
motsvarande mån reducerat belopp.

Som garanti för föreningens åtagande skall föreningen införskaffa förbindelser
från berörda organisationer inom näringslivet.

§ 10.

Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle föreningen
brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad
att dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel.

Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång uppsäges från
endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.

1 Här uteslutna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

§ 11.

Föreliggande avtal träder i kraft, under förutsättning att det av Kungl.
Maj:t godkännes genom beslut, meddelat före den 1 september 1945.

För För

Kungl. Maj:t och Kronan under för- Jordbrukstekniska föreningen
utsättning av Kungl. Maj:ts godkännande -

(underskrift)

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Bilaga till avtalsförslaget.

Förslag

till

Stadgar för jordbrukstekniska institutet.

§ 1.

Jordbrukstekniska institutet har till ändamål att i nära samarbete med
lantbrukshögskolan och statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt
under samverkan med andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter
bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning och följa utvecklingen inom
de forskningsområden, som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner,
redskap och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom
bedriva undervisnings- och upplysningsverksamhet angående de tekniska
hjälpmedlens rationella användning i jordbruket.

§ 2.

Institutets verksamhet regleras genom avtal av den 1944

mellan Kungl. Maj:t och Jordbrukstekniska föreningen angående ordnande
av forsknings- och upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området,
genom dessa stadgar ävensom genom de föreskrifter, som utfärdas av
institutets styrelse.

§ 3.

Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av ordförande
och åtta ledamöter. Kungl. Majit förordnar ordförande samt fyra
ledamöter. Fyra ledamöter utses av Jordbrukstekniska föreningen.

Styrelsens ordförande och ledamöter utses för en tid av högst tre år.

§ 4.

På styrelsen ankommer:

att tillse, att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt
motsvarar de ändamål, som angivits i ovannämnda avtal mellan Kungl.
Majit och Jordbrukstekniska föreningen;

att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras
för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av
dessa stadgar;

att utse chef för institutet samt på förslag av denne tillsätta den övriga
vid institutet fast anställda personalen;

att fastställa löner och anställningsvillkor för denna personal;

att årligen inom tid, som i motsvarande fall gäller för statliga verk, till
Kungl. Majit avgiva förslag till beräkning av de statsanslag, som enligt
nämnda avtal skola utgå under nästkommande budgetår;

att årligen före utgången av september månad till Kungl. Majit och Jordbrukstekniska
föreningen avlämna redogörelse för institutets verksamhet under
det sistförflutna budgetåret;

att under juni månad varje år uppgöra och fastställa en stat för det kommande
budgetåret;

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

att fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten och anvisa anslag
för verksamhetens bedrivande;

att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest ankomma
på styrelsen.

§ 5.

Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra.
Styrelsen är beslutmässig, då minst fem ledamöter äro närvarande.
Vid omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandens
röst utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll.

§ 6.

Institutets chef skall leda och övervaka institutets verksamhet och själv
deltaga i densamma. Det åligger chefen att vara föredragande inför styrelsen
och verkställa eller låta verkställa styrelsens beslut samt att tillse, att institutets
egendom väl vårdas och underhålles och att de av styrelsen för verksamheten
anvisade medlen komma till avsedd användning.

§ 7-

De forskningsarbeten, som bedrivas vid institutet, utföras dels enligt ett
allmänt forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, dels, i den utsträckning
och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskilda
uppdragsgivare.

I den mån styrelsen finner erforderligt må den vid chefens sida tillsätta
tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogrammen
och följa dessas genomförande.

§ 8.

De resultat, som framkomma vid forskningsarbetena enligt det allmänna
forskningsprogrammet eller eljest vid forskning, som utföres för institutets
egen räkning, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder
häremot föreligga, ställas till allmän disposition och, om så befinnes lämpligt,
publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande
av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter härför. Licens
för utövande av sålunda erhållet patent må på lika villkor förvärvas
av sådana svenska företag, som äro anslutna till Jordbrukstekniska föreningen
och därigenom understödja institutets forskningsverksamhet, mot avgifter,
som sammanlagt svara mot institutets kostnader för patentets uttagande
och upprätthållande, inberäknat den ersättning, som efter styrelsens prövning
i särskilda fall kan anses böra utgå till vederbörande forskare. Beträffande
andra inhemska företag ävensom företag i utlandet må institutets styrelse
betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande, som styrelsen finner
av omständigheterna påkallad. Inkomster, som härigenom tillföras institutet,
äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksamheten.

Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd undersökning
må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst
under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild
framställning medger förlängning av nämnda tidrymd. Har undersökningen
givit sådana resultat, att de kunna bli föremål för patentering, skall uppdragsgivaren,
om han vill söka patent, göra detta, medan resultaten äro förbehållna
honom, vid äventyr att desamma eljest disponeras av institutet.
Efter utgången av nämnda tidrymd skall institutet äga disponera över ifrågavarande
forskningsresultat på samma sätt som över de resultat, vilka framkommit
vid forskning enligt det allmänna forskningsprogrammet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

§ 9-

Befattningshavare vid institutet äro skyldiga att — efter hemställan från
rektor vid lantbrukshögskolan och i den mån efter styrelsens bedömande så
kan ske utan hinder för arbetet i övrigt vid institutet — genom föreläsningar
samt handledning av studiearbeten medverka till utbildningen av studerande
vid lantbrukshögskolan inom området för institutets verksamhet. För fullgörande
av sådant uppdrag skall utgå av högskolan enligt gällande grunder
bekostat arvode.

§ 10.

Studerande vid lantbrukshögskolan eller vid teknisk högskola, som medgivits
att utföra examensarbete eller annat studiearbete på hithörande område,
samt andra personer, främst agronomer och ingenjörer, som bedriva specialstudier
på området, böra beredas tillfälle att utföra erforderliga studieeller
forskningsarbeten vid institutet, varvid lokaler och apparatur skola ställas
till förfogande, i den mån upplåtelse enligt bedömande av chefen för institutet
kan ske utan olägenhet för övrig vid institutet bedriven verksamhet.

Forskare och studerande, varom i denna § nämnts, skola ställa sig till
efterrättelse för institutets personal gällande ordningsregler ävensom de särskilda
anvisningar, som chefen för institutet kan utfärda.

§ U.

Räkenskaper för institutets verksamhet skola för varje budgetår upprättas
före utgången av påföljande augusti månad.

§ 12.

Revision av räkenskaperna utövas av tvenne revisorer, av vilka den ene
utses av Kungl. Maj :t och den andre av Jordbrukstekniska föreningen. Av revisionsberättelsen
skall ett exemplar ingivas till Kungl. Majit och ett till
Jordbrukstekniska föreningen.

§ 13.

Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den
mån de icke genom donationsföreskrifter disponerats på annat sätt, överlämnas
till lantbrukshögskolan eller annan institution, som efter förslag av
styrelsen bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en fond, vars
avkastning skall nyttjas för främjande av forskning på det jordbrukstekniska
området ävensom för utbildning av agronomer, tekniker och forskare på
detta område.

8 14.

Ändring av dessa stadgar må endast ske efter överenskommelse mellan
Kungl. Majit och Jordbrukstekniska föreningen.