Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av
försvarsberedskap m. m.; given Stockholms slott den
25 maj 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga
för avveckling av försvarsberedskap m. m.,

dels ock att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1945.

1 sami.

Nr 327.

1174 46

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Förslag

till

Lag

om inkallelse ay värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap
m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Örn och i den mån det för avveckling av förstärkt försvarsberedskap eller
andra av krig föranledda förhållanden oundgängligen erforderliga personalbehovet
beräknas icke lämpligen kunna fyllas genom ianspråktagande av i
krigsmaktens fredsorganisation ingående personal, tillfälligt anställande av
civil arbetskraft samt anlitande av frivilligt tjänstgörande militär personal, må
Konungen efter statsrådets hörande till tjänstgöring för fullgörande av med
avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter inkalla eller kvarhålla värnpliktiga,
som icke på grund av eljest gällande bestämmelser kunna tagas i
anspråk för dylik tjänstgöring. Med värnpliktiga avses jämväl i värnpliktsåldern
varande, vid krigsmakten fast anställd personal.

2 §■

1. Vid inkallelse eller kvarhållande som i 1 § avses böra, där ej särskilda
skäl till annat föranleda, i första hand sådana värnpliktiga ifrågakomma som
icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring.

Med militär beredskapstjänstgöring förstås i denna lag tjänstgöring på
grund av inkallelse enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen den
30 juni 1936 eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941,
dock ej i den mån tjänstgöringen motsvarar vederbörande enligt § 27 mom. 1
i 1936 års värnpliktslag eller 27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande
f redstj änstgöring.

2. Vid tillämpning av 1 mom. skall fullgjord tjänsteplikt anses likvärdig
med militär beredskapstjänstgöring av motsvarande omfattning.

3. Erfordras att värnpliktiga jämlikt 1 § äro inkallade under längre tid,
skall inkallad personal efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.

3 §■

Vid tillämpning av lagen den 26 mars 1943 örn vapenfria värnpliktiga å
värnpliktig, som inkallats eller kvarhållits med stöd av denna lag, skall så
anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd av 28 § 1 mom.
i 1941 års värnpliktslag.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1946. Inkallelse eller kvarhållande, som skett med stöd
av denna lag, skall ej gälla längre tid än lagen äger giltighet.

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 327.

Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 maj 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn inkallelse av
värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. och anför därvid följande.

Enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) må
Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets
hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga
till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Erfordras i fall
då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring, att de värnpliktiga
äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal efter lämplig

tidrymd såvitt möjligt avlösas.

I en i april 1945 inom försvarsdepartementet upprättad promemoria angående
inkallelse av värnpliktiga m. fl. för avveckling av försvarsberedskapen
har anförts följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 14 september 1944 givna bemyndigande
tillkallade utredningsmän, vilka antagit benämningen försvarsberedskapsavvecklingsutredning
nr 1, ha avgivit ett den 31 januari 1945 dagtecknat betänkande
rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till
beredskapstjänstgöring inkallad personal (SOU 1945:3). Utredningen har
däri anfört bland annat, att det syntes utredningen sannolikt, att de långtidsinkallade
i icke oväsentlig utsträckning kunde beredas tillfälle till fortsatt
militärtjänstgöring under tiden för försvarsberedskapens avveckling. Såsom
förutsättning härför syntes emellertid få anses gälla, att inkallelser med stöd
av 28 § gällande värnpliktslag kunde äga rum jämväl under denna tid och att
möjligheterna till anställning över stat enligt därom särskilt utfärdade föreskrifter
stöde öppna under motsvarande tid. Utredningen föreslog, att bestämmelser
härom meddelades.

Sedan betänkandet undergått sedvanlig remissbehandling, har Kungl. Maj :t
förelagt riksdagen proposition (1945:225) angående särskilda över gångsförmåner
åt långtidsinkallad beredskapspersonal. Vid anmälan av frågan härom
i statsrådet har chefen för försvarsdepartementet såvitt nu är i fråga anfört

f°ljÄven örn det ännu icke är möjligt att i alla delar slutligt bedöma under
vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter
redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på Kungl.
Maj t att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna göra sig
gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när neutralitets -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 827.

vakt icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel bör gälla, att därefter
några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen icke må
komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan med denna likställd
personal utöver den, som i fredstid kan tagas i anspråk, må inbeordras till
tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallade
värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna sig i tjänst för att fullgöra
dem enligt fredsbestämmmelser åliggande tjänstgöring, skola dock givetvis
kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd tid.

För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande
särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen
ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör, såsom
också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal tillfälligt
anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad
militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för beredskapens
upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen i fråga erhåller
rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete. Hinder synes
emellertid icke böra möta att, örn och i den mån så befinnes lämpligt, bestämma
utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning
och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått undertiden
för den militära tjänstgöringen. 1 fall, då militär personal kan komma
att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov icke
kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde frivillig militärtjänstgöring
böra komma i fråga och sådan medgivas langtidsinkallad personal,
som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att det även för detta
fall skall få ankorna på Kungl. Majit att föreskriva^att den fortsatta tjänstgöringen
efter beredskapens upphörande skall i fråga om ekonomiska förmåner
anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Även frivillig
personal av olika kategorier, som varit i tjänst under beredskapstiden men
likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen personal anses böra bliva
berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande av övergången till civil verksamhet,
bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma för tillfällig civil anställning
och för frivillig militärtjänstgöring av förut angivet slag.

Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende
av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet
torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det visa sig
behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsmkalla
värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas art
böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i fråga som fullgjort
ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser torde böra gi lindas pa
för ändamålet stiftad särskild lag. Det är min avsikt att ^ taga spörsmålet
härom under ytterligare övervägande och för det fall att så skulle visa sig
påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.

Det må framhållas, att förordnande jämlikt lagen den 30 december 1939
(nr 934) örn tjänsteplikt väl må meddelas för att tillgodose behov av arbetskraft,
som erfordras för krigsmakten, dess utrustning eller underhåll, men
att sådant förordnande ej må gälla vapentjänst vid krigsmakten. I det sakkunnigförslag,
som låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition (1939 U: 92)
i ämnet, anfördes härom, att användandet av tjänsteplikt för krigsmaktens
behov tydligen icke borde avse militära uppgifter i egentlig mening. I detta
hänseende kunde det i våra dagar vara svårt att uppdraga skarpa gränser,
ifrågavarande distinktion hade i förslaget endast föranlett ett uttryckligt
undantag för vapentjänst. Under stadgandet folie däremot exempelvis byggnadsarbeten
för försvarsändamål. Med hänsyn såväl till gränsdragningen för
nämnda bestämmelse som till de förutsättningar för tjänstepliktslagens till -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

lämpning överhuvudtaget, som äro uppställda och vilka knappast lära vara
för handen vid den tidpunkt, då tillämpning av 28 § värnpliktslagen icke
längre anses böra ifrågakomma, torde särskilda lagbestämmelser vara påkallade
för tillgodoseende av förut angivna syfte. I anledning härav har inom
försvarsdepartementet upprättats utkast till lag örn inkallelse av värnpliktiga
för avveckling av försvarsberedskapen. Med hänsyn till stadgandenas tillfälliga
natur torde de icke böra inarbetas i värnpliktslagen.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagutkastet har i promemorian
anförts följande.

Enligt 1 § skulle det, örn och i den mån det för avveckling av rådande förstärkt
försvarsberedskap oundgängligen erforderliga personalbehovet funnes
icke kunna fyllas genom ianspråktagande av i krigsmaktens fredsorganisation
ingående personal, tillfälligt anställande av civil arbetskraft och anlitande av
frivilligt tjänstgörande militär personal, tillkomma Konungen att efter statsrådets
hörande inkalla värnpliktiga till tjänstgöring för fullgörande av med
avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter.

I 2 § 1 mom. har upptagits en bestämmelse om att vid inkallelse som i
1 § avsåges, där ej särskilda skäl till annat föranledde, i första hand sådana
värnpliktiga borde ifrågakomma som icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort
militär beredskapstjänstgöring. Med militär beredskapstjänstgöring
skulle i lagen förstås tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
den 30 juni 1936 (nr 443) eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967), dock ej i den mån tjänstgöring i sådan ordning
inbegrepe värnpliktiga enligt § 27 mom. 1 i 1936 års värnpliktslag eller
27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande fredstjänstgöring.

I 2 mom. av samma paragraf har föreskrivits, att vid tillämpning av 1 mom.
^u^8jord tjänsteplikt skulle anses lika med militär beredskapstjänstgöring av
samma varaktighet.

Erfordrades att värnpliktiga för ändamål som i 1 § sagts vore inkallade
under längre tid, skulle enligt 3 mom. inkallad personal efter lämplig tidrymd
såvitt möjligt avlösas.

3 § innehåller ett stadgande, att där i lag eller särskild författning uppställts
såsom förutsättning för tillämpningen av densamma eller viss bestämmelse
däri, att inkallelse skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag
eller motsvarande äldre bestämmelser, förutsättningen skulle anses vara
förhanden jämväl örn inkallelse ägt rum enligt denna lag.

Lagen avsågs skola träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gälla
till och med den 30 juni 1946. Inkallelse, som skett med stöd av lagen, skulle
ej gälla längre än lagen ägde giltighet.

Till närmare motivering av nu berörda särskilda bestämmelser har i departementspromemorian
anförts följande.

Av 1 § framgår, att en tvångsinkallelse av värnpliktiga för fullgörande av
med avvecklingen sammanhörande arbetsuppgifter avses skola komma till
stånd först sedan övriga utvägar att tillgodose personalbehovet funnits otili -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

räckliga. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter noggrann prövning
av de föreliggande möjligheterna meddela beslut om inkallelse för nu
angivet ändamål i den utsträckning, som visar sig oundgängligen erforderlig.

I 2 $ har upptagits en bestämmelse om att vid inkallelse som här avses i
främsta rummet sådana värnpliktiga böra ifrågakomma som fullgjort ingen
eller ringa beredskapstjänst. Det torde emellertid vara ofrånkomligt att medgiva
undantag från denna regel för sådana fall, då särskilda skäl — exempelvis
behov av specialutbildad personal — föranleda därtill. Tjänstgöring, vartill
inkallelse väl formellt skett enligt 28 § 1 mom. i gällande värnpliktslag eller
motsvarande stadgande i äldre lag men som motsvarar de värnpliktiga åliggande
fredstjänstgöring, bör vidare icke tillgodoräknas vederbörande. Vid
tillämpningen av bestämmelsen i 2 § torde fullgjord tjänsteplikt böra likställas
med militär beredskapstjänstgöring av samma varaktighet. Härigenom
kan viss hänsyn tagas till bland andra dem som före värnpliktens fullgörande
på grund av förordnande enligt lagen örn tjänsteplikt haft att fullgöra skogsarbete.
Skulle inkallade värnpliktiga för längre tid behöva- tagas i anspråk
för avvecklingsuppgifter, bör avlösning anordnas, varom erinran intagits i 2 §.

Den väsentliga praktiska innebörden av 3 § är, att krigsavlöningsreglementet,
krigsfamiljebidragsförordningen och vissa andra ekonomiska föreskrifter
skola bliva tillämpliga å tjänstgöring enligt den tilltänkta lagen under samma
förutsättningar som gälla beträffande beredskapstjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. i gällande värnpliktslag eller motsvarande äldre bestämmelser. Lagrummet
har emellertid avfattats även med tanke på stadgandena i 3 § andra
stycket lagen den 26 mars 1943 (nr 121) örn vapenfria värnpliktiga. Enligt
dessa stadganden må, örn inkallelse av värnpliktiga beslutas med tillämpning
av, såvitt nu är i fråga, 28 § värnpliktslagen, jämväl vapenfri värnpliktig inkallas
till tjänstgöring. Därjämte har föreskrift meddelats örn viss förlängning
av tjänstgöringstiden för den vapenfrie i förhållande till den tid, som
utkräves av annan värnpliktig. Den omständigheten, att vapenfri värnpliktig
inkallas för fullgörande av avvecklingsuppgifter, medför självfallet ej ändring
beträffande arten av den tjänstgöring, för vilken han enligt lagen örn vapenfria
värnpliktiga skall tagas i anspråk.

Något hinder att med nuvarande bestämmelser i fall av behov taga i anspråk
personal, som tvångsvis överförts å övergångsstat, föreligger ej. Beträffande
tjänstgöringsskyldigheten för vissa andra personalkategorier utöver
vad som gäller för fredsförhållanden — må följande anföras. Beställningshavare,
som frivilligt överförts till övergångsstat, samt personal tillhörande
väg- och vattenbyggnadskåren äro skyldiga att tjänstgöra i krig och
då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan övning
som kan bliva anbefalld till utrönande av krigsberedskapen. Beställningshavare
å avgångs- eller disponibilitetsstat äro skyldiga att tjänstgöra g krig
och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom
vid sådan övning eller större rustning som till utrönande av armens,
marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld.
Enligt gällande bestämmelser i kungörelsen angående krigsmaktens reservstater
och i reservbefälskungörelserna är slutligen personal som avses i dessa
författningar skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i
anspråk för rikets försvar eller''säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning.
Något stadgande, på vilket en skyldighet för sistnämnda personalkategorier
att träda i tjänstgöring för fullgörande av med avvecklingen sammanhängande
arbetsuppgifter skulle kunna grundas, finnes däremot ej. I den
män ifrågavarande personal är i värnpliktsåldern, torde den emellertid omfattas
av den tilltänkta lagens bestämmelser. Att utsträcka lagens föreskrifter
även till personal, som icke är värnpliktig, synes knappast böra ifrågakomma.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Sistnämnda personalgrupp bör således allenast efter frivilligt åtagande utnyttjas
for avvecklingsuppgifter. g

Lagen torde böra träda i kraft dagen efter utfärdandet. Med hänsyn till
lagens natur torde densammas giltighet böra till tiden begränsas. Förslagsvis
bor slutpunkten för dess giltighet nu sättas till den 30 juni 1946. Dessförinnan
bor tågås under övervägande, örn en förlängning av giltighetstiden kan
anses påkallas. Inkallelse med stöd av lagen torde icke böra gälla längre än
lagen ager giltighet. ö 6

...^ ^en tilltänkta lagen lärer vara att anse såsom en utvidgning av värn
p iktslagen i ett visst hänseende och liksom denna grunda sig på S 80 andra
stycket regeringsformen, lärer lagrådets yttrande över förslag i ämnet icke
behöva inhamtas. Den omständigheten, att det — såsom i förutnämnda sakkunmgforslag
framhållits — i våra dagar kan vara svårt att uppdraga skarpa
gränser mellan militära uppgifter i egentlig mening och andra uppgifter, synes
icke behova föranleda till annat ståndpunkttagande härutinnan.

... ^ förutsättas, att de utgifter, som föranledas av inkallelser jäm likt

nu ifrågavarande lag, liksom andra med beredskapens avveckling sammanhängande
kostnader få bestridas från förskottsstat eller från de medel,
sorn i särskild ordning kunna bliva för ändamålet anvisade.

Över departementspromemorian ha yttranden inhämtats från överbefälhavaren,
som i sin tur hört försvarsgrenscheferna, samt från försvarets civilförvaltning,
arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, statens
arbetsmarknadskommission, centralstyrelsen för de svenska reservofficersforbunden,
svenska reservunderofficersförbundet och värnpliktiga officerares
riksförbund.

Chefen för armén har framhållit, att en direkt övergång från tjänstgöring
enligt 28 § värnpliktslagen till tjänstgöring enligt den föreslagna lagen vore
att beteckna såsom »kvarhållande». Härav betingad jämkning borde vidtagas
i 1 §, av vilken jämväl borde tydligt framgå, att lagen avsåge även fast anställd
personal i värnpliktsåldern. Chefen för armén har vidare framhållit, att utöver
personalbehovet för avvecklingen förelåge behov av befäl för utbildning
av den personal, som även efter beredskapens upphörande kvarstode i tjänst,
för vilket ändamål den nuvarande kadern av befäl på stat vore otillräcklig,
då ett stort antal vakanser förefunnes.

Chefen för marinen har föreslagit, att bland den personal, som i första
hand skulle ifrågakomma för avvecklingsuppgifter, borde i 1 § nämnas även
krigsfrivilliga och andra frivilliga. Vidkommande 2 § 1 mom. andra stycket
borde det ankomma på Kungl. Majit att göra de undantag, som ansåges rättvisa
och billiga beträffande personal, som vore särskilt utsatt för med tjänstgöringen
förenade risker (bland annat vid minsvepning).

Chefen för flygvapnet har icke haft någon erinran mot det remitterade förslaget.

överbefälhavaren har, med överlämnande av försvarsgrensehefernas yttranden,
anfört, att formuleringen »frivilligt tjänstgörande militär personal»
skulle kunna giva anledning till missförstånd och erhålla snävare tolkning än
avsett, varför den borde förtydligas genom tillägg av orden »även krigsfrivilliga».
Då en direkt övergång från tjänstgöring jämlikt värnpliktslagens 28 §

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

till tjänstgöring jämlikt den föreslagna lagen kunde innebära, att viss personal
måste kvarhållas i tjänst, borde detta framgå av formuleringen, varför
orden »eller kvarhålla» borde tilläggas i lagtexten. Denna lag avsåge att gälla
även fast anställd personal i värnpliktsåldern. För att undvika feltolkning av
bestämmelserna borde dessa förtydligas genom tillägget »även fast anställda
dylika». Chefen för marinen hade anfört, att värnpliktig personal, som vore
inkallad jämlikt 28 § värnpliktslagen för tjänstgöring jämlikt 27 § samma lag
och som toges i anspråk för arbetsuppgifter i samband med försvarsberedskapens
avveckling, t. ex. minsvepning, skulle få tillgodoräkna sig denna
tjänstgöring såsom militär beredskapstjänstgöring. Avsikten härmed vore
att bereda denna personal viss ekonomisk gottgörelse. En sådan önskvärd
gottgörelse syntes dock vara säkerställd dels genom bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts proposition, nr 225, angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad
beredskapspersonal, dels genom Kungl. Majlis brev den 1 april
1942 och 2 juni 1944.

Försvarets civilförvaltning har anfört följande.

Jämlikt 1 § i förslaget skall Kungl. Majit äga att efter statsrådets hörande
inkalla »värnpliktiga». Av motiveringen framgår, att därmed åsyftas jämväl
icke ständigt tjänstgörande, vid försvarsväsendet fast anställd personal i värnpliktsåldern.
Då detta synes böra tydligt framgå av författningstexten, torde
densamma böra omformuleras exempelvis på det sätt, att orden »inkalla värnpliktiga
etc.---- arbetsuppgifter.» utbytas mot »till tjänstgöring för full görande

av med avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter inkalla värnpliktiga
ävensom i värnpliktsåldern varande, försvarsväsendet tillhörande fast
anställd, icke ständigt tjänstgörande personal, som icke på grund av eljest
gällande bestämmelser kan tagas i anspråk för dylik tjänstgöring».

Enligt motiveringen skulle den väsentliga praktiska innebörden av 3 §
i förslaget vara, att krigsavlöningsreglementet, krigsfamiljebidragsförordningen
och vissa andra ekonomiska föreskrifter skola bliva tillämpliga å tjänstgöring
enligt den tilltänkta lagen under samma förutsättningar, som gälla beträffande
beredskapstjänstgöring jämlikt 28 § 1 morn., i gällande värnpliktslag
eller motsvarande äldre bestämmelser. Såvitt försvarets civilförvaltning kan
finna måste dock, med den avfattning paragrafen erhållit, särskilda beslut av
Kungl. Majit meddelas för att de angivna författningarna och andra ekonomiska
föreskrifter skola bliva tillämpliga å den inkallade personalen. Örn
denna uppfattning är riktig, kan det ifrågasättas om icke, för undvikande av
tvekan vid tillämpningen, det föreslagna stadgandet borde ersättas med en
föreskrift, att på Kungl. Maj:ts prövning beror, i vad mån de angivna och
andra liknande för krigstjänstgörmg avsedda föreskrifter skola tillämpas.

Det ytterligare syftet med avfattningen av 3 §, nämligen att skapa underlag
för inkallelse av vapenfria värnpliktiga, förefaller att kunna tillgodoses
genom att denna kategori upptages i 1 §. Detta synes kunna ske genom att
efter orden »inkalla värnpliktiga» inom parentes infoga orden »vapenfria värnpliktiga».

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke 2 § 2 moni. lämpligen borde
givas följande formulering: »Vid tillämpning av 1 mom. skall fullgjord tjänsteplikt
anses likvärdig med militär beredskapstjänstgöring.»

Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot förslaget.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Flygförvaltningen har anfört i huvudsak följande.

Inom saväl försvarsmakten — därvid särskilt vid de militära förvaltningsmyndigheterna
— som vid flygindustrien och industrier för delleveranser till
M7§lndustrien finnas för närvarande anställda ett stort antal tjänstemän och
arbetare, vilka såsom värnpliktiga dels äro krigsplacerade i sina innehavande
civila befattningar, dels jämlikt uppskovskungörelsen äga mobiliseringsuppskov,
i följd varav de icke alls eller allenast i ringa omfattning fullgjort beredskapstjänstgöring.
Därest denna personal vid tillämpning av den föreslagna
lagen skulle hänföras till sådana värnpliktiga, för vilka inkallelse i första
hand bör ifrågakomma, uppstode den oegentligheten, att ifrågavarande värnpliktiga
befattningshavare icke komme till användning, där de bäst behövdes
under avvecklingsarbetet. Förhållandet skulle dessutom kunna medföra men
för arbetets behöriga gång hos sagda myndigheter och industrier. Flygförvaltningen
föreslår därför, att bestämmelse införes i lagen, varigenom krigsplacering
i civil befattning ävensom tjänstgöring med mobiliseringsuppskov
i förevarande sammanhang jämställes med beredskapstjänstgöring. Förslagsvis
kunde detta ske genom tillägg till 2 § 2 mom. Skulle en sådan bestämmelse
icke anses kunna meddelas, torde i allt fall erfordras, att det under
beredskapen tillämpade uppskovsförfarandet får bibehållas. Förutom att sistnämnda
lösning medför större omgång och besvär för samtliga därav berörda,
märkes särskilt ur personalsynpunkt, att förfarandet kan tillämpas endast för
dem, som fortfarande ha anställning av ovan nämnd art, varemot den civila
personal vid försvaret, som genom arbetsinskränkningarna på grund av beredskapens
avveckling förlorar sin anställning därstädes, i första hand skulle
komma i fråga till militärinkallelse för beredskapens avveckling. Detta komme
att framstå såsom obilligt.

Det synes flygförvaltningen önskvärt att i 2 § 3 mom. utsättes en bestämd
tid, förslagsvis högst 3 månader, utöver vilken inkallelse som regel icke må
sträckas.

Av motiven till 3 § framgår, att härmed huvudsakligen åsyftats, att vissa
ekonomiska bestämmelser skola bliva tillämpliga under sådan tjänstgöring
som avses i lagen. Med den allmänna avfattning lagrummet erhållit måste det
samma anses omfatta även beredskapsförfogandelagen i dess nuvarande sammanhang.
Flygförvaltningen förutsätter emellertid, att frågan örn denna lags
giltighet efter beredskapens upphävande icke är avsedd att regleras i nu förevarande
sammanhang utan att denna fråga kommer att behandlas i den lagstiftning,
i vilken den pågående utredningen rörande förfogandelagstiftningens
fortsatta tillämpning kommer att utmynna.

Statens arbetsmarknadskommission har gjort följande uttalanden.

Enligt 2 § 1 mom. första stycket i utkastet skulle inkallelser i första hand
ifrågakomma för sådana värnpliktiga, som icke eller endast i ringa utsträckning
fullgjort militär beredskapstjänstgöring. Även örn kommissionen förstår
de rättviseskäl, som torde utgöra motiv för en dylik bestämmelse, vill kommissionen
dock, ur de synpunkter kommissionen har att företräda, framhålla,
att vid inkallelserna i första hand arbetsmarknadssynpunkter böra beaktas, så
att inkallelserna i görligaste mån komma att avse sådana värnpliktiga, som
ha svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden eller vilkas
arbetsinsatser eljest lättast kunna undvaras. Kommissionen förutsätter i
varje fall, att dylika synpunkter komma att beaktas vid meddelande av beslut
örn inkallelser med stöd av den avsedda lagen. Därvid är emellertid att märka,
att den civila arbetsmarknadens intresse icke i detalj blir detsamma nu som
under kriget. Många av dem, som hittills varit svårumbärliga, t. ex. i krigs -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

viktig tillverkning, torde nu kunna undvaras, och åtskilliga av detta skäl meddelade
uppskov torde kunna suspenderas eller hävas. Rättvisesynpunkten hör
därför i ganska stor utsträckning kunna tillgodoses; vad som är angeläget är
att denna synpunkt ej blir den enda utslagsgivande, utan att arbetsmarknadens
aktuella behov tillräckligt beaktas.

Yad angår 2 § 1 mom. andra stycket vill kommissionen ifrågasätta, huruvida
icke ordet »inbegriper» lämpligen bör utbytas mot »motsvarar». Detta synes
vara ett riktigare uttryck för vad som avses med stadgandet, d. v. s. att endast
den del av en tjänstgöringsperiod, som motsvarar fredstjänstgöring, skall frånräknas
i detta sammanhang.

Enligt lagen örn tjänsteplikt fullgjort skogsarbete och arbete inom torvhanteringen
har i allmänhet utmätts icke i dagar utan i på visst sätt fastställda
arbetsprestationer. Kommissionen vill därför föreslå, att i 2 § 2 mom. uttrycket
»samma varaktighet» utbytes mot »motsvarande omfattning».

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har framhållit i
huvudsak följande.

Förslaget innebär, att värnpliktiga skulle tvångsvis tagas i anspråk av krigsmakten
för annan uppgift än rikets försvar eller tryggandet av dess säkerhet.
Rent principiellt lärer man icke kunna undgå att ställa sig tveksam mot en
sådan anordning. Att de av landets medborgare, som äro därtill lämpade, skola
övas och kunna tagas i anspråk för rikets försvar är eller bör framstå som en
självklar plikt för varje svensk. Så kan däremot knappast vara fallet med en
plikt att utföra sådana arbetsuppgifter för krigsmakten, som icke kunna sägas
gälla nyssnämnda ändamål. Dylika uppgifter torde i stället böra tillkomma
stampersonalen, frivilligt tjänstgörande militär personal eller civila, som frivilligt
taga anställning i försvarets tjänst. Centralstyrelsen måste också
ifrågasätta, om icke det erforderliga personalbehovet skulle kunna fyllas ur
dessa kategorier. Några upplysningar örn skälen, varför så befaras ej kunna
ske, återfinnas ej i promemorian. I allt fall synes den föreslagna anordningen ej
rimligen få motiveras med statsfinansiella skäl (billig arbetskraft) eller med
att exempelvis erforderlig stampersonal visserligen finnes tillgänglig men
önskemål föreligga örn dess utnyttjande på annat sätt (för genomgång av
skolor, kurser och dylikt).

Den föreslagna lagen skulle givetvis mötas av mindre betänkligheter, örn
tvångsinkallelse enligt densamma avsåges skola drabba endast sådana värnpliktiga,
som fullgjort ingen eller ringa beredskapstjänst. (Begreppet »ringa
beredskapstjänst» lärer dock få anses relativt tänjbart.) Detta föreslås också
bliva huvudregeln, men där särskilda skäl föranleda annat, skall avsteg från
densamma kunna ske. Man måste därför befara, att lagen kommer att i större
eller mindre utsträckning (även denna undantagsregel är tänjbart formulerad)
öka den ojämnhet i beredskapsbördorna, som obestridligen utgjort en påfrestning
i och för sig under beredskapsåren. I själva verket förefaller det sannolikt,
att inkallelser med stöd av denna särregel komma att främst drabba de
värnpliktiga, som under beredskapsåren uppnått de längsta tjänstgöringstiderna.
Som exempel på fall, då den kan tänkas behöva tillämpas, nämner
promemorian nämligen behovet av specialutbildad personal. Dylik personal
torde emellertid som regel ha blivit hårt anlitad redan för den förstärkta för svarsberedskapen.

...........

Till förekommande av att viss personalkategori blir i allt tor hog grad
betungad genom den föreslagna lagen vill centralstyrelsen därför föreslå, att
de i förslaget 2 § 3 mom. inryckta, skäligen väga ordalagen »skall inkallad
personal efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas» utbytas mot förslagsvis

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 827.

»skall inkallad personal, som önskar avlösning, erhålla sådan efter en tidrymd
av högst 45 dagar. Ingen må på grund av denna lag mot sin vilja hållas inkallad
under längre sammanlagd tid än 45 dagar».

Körande särskilt reservpersonal har i promemorian framhållits, att något
stadgande, på vilket en skyldighet för dylik personal att träda i tjänstgöring
för fullgörande av med avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter skulle
kunna grundas, ej finnes. Emellertid framhålles i promemorian, att dylik
personal, i den mån den är i värnpliktsåldern, torde komma att omfattas av
den tilltänkta lagens bestämmelser. Centralstyrelsen har icke — även örn
visst fog för en motsatt uppfattning kunde föreligga — ansett sig böra ifrågasätta
riktigheten eller i varje fall icke skäligheten av sistnämnda påstående.
Centralstyrelsen vill emellertid med skärpa framhålla, att då gällande reservbefälsförordningar
ej ålagt reservpersonalen sådan tjänstgöring, som avses
med lagen, det icke heller bör ifrågakomma, att reservpersonal tages i anspråk
för dylik tjänstgöring, allenast på den grund att personalen vunnit anställning
i reserven, utan uteslutande på den grund att personalen ifråga befinner sig
i värnpliktsåldern. Reservpersonalen bör följaktligen vid sådant bedömande
som förutsattes i 2 § 1 mom. vara helt jämställd med övriga värnpliktiga. Då
reservpersonalen redan under den förstärkta försvarsberedskapen regelmässigt
varit inkallad under avsevärt längre tidrymd än de värnpliktiga, torde härav
följa, att reservpersonal endast undantagsvis bör kunna tagas i anspråk i nu
förevarande hänseende. Ett motsatt förfaringssätt vore ej endast obilligt utan
skulle förvisso även vara ägnat att framdeles inverka ytterligare hämmande
på reservens rekrytering, vilken redan nu torde vara i viss mån äventyrad
genom den långvariga beredskapstjänst, som ålagts reservpersonalen.

Centralstyrelsen vill ytterligare framhålla, att den i promemorian förutsatta,
på Kungl. Maj:t ankommande noggranna prövningen av de föreliggande
möjligheterna före ett beslut örn inkallelse för angivna ändamål bör omfatta
dels behovet av personal samt dels samtliga anledningar till att icke stam,
frivilliga och civil personal räcka till för det föreliggande behovets täckande.
I detta sammanhang bör särskilt undersökas, att stampersonalen icke använts
för kommendering till kurser, skolor och dylikt, vilka i nuvarande läge kunna
ställas på framtiden.

Lagutkastets 3 § medför, att krigsavlöningsreglementet m. fl. författningar
bliva tillämpliga, örn inkallelse ägt rum enligt den tilltänkta lagen. Yad beträffar
motsvarande fråga för de civila och den militärpersonal, som kan
komma att frivilligt tjänstgöra under beredskapsavvecklingen, förutsätter centralstyrelsen,
att densamma vinner sin lösning i enlighet med vad föredragande
departementschefen anförde i statsrådet vid behandlingen av Kungl. Majis
proposition 1945: 225.

Centralstyrelsen vill icke motsätta sig det remitterade förslaget, därest dess
genomförande anses oundgängligen nödvändigt —■ något som enligt vad centralstyrelsen
inhämtat i vart fall torde bliva förhållandet beträffande flottans
reservpersonal i och för efterkrigsminsvepning.

Svenska reservunderofficers förbundet har avgivit ett i allt väsentligt likalydande
yttrande.

Värnpliktiga officerares riksförbund har anfört följande.

Då tvångsinkallelse av värnpliktiga för fullgörande av sådana arbetsuppgifter
som sammanhänga med beredskapens avvecklande avses skola komma
till stånd endast i sådant fall, att övriga utvägar till personalbehovets tillgodoseende
befunnits otillräckliga, finner riksförbundet intet kunna med fog i
princip erinras mot det framlagda lagförslaget.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Riksförbundet förutsätter emellertid härvid att, såsom också säges i 2 §

1 morn., sådan tvångsvis inkallelse i första hand kommer att drabba dem, vilka
tidigare icke alls eller endast i ringa utsträckning varit inkallade under beredskapstiden,
och det synes riksförbundet härvidlag efter beredskapstidens
slut möjligt att utan olägenhet inkalla dem, vilka tidigare erhållit uppskov
på grund av civil sysselsättning inom exempelvis sådana företag, som arbetat
i krigsindustriens tjänst.

Riksförbundet uttalar vidare det önskemålet, att den i 2 § 3 mom. såsom
lämplig betecknade tidrymden icke annat än i trängande fall utsträckes över
45 dagar.

Yad slutligen beträffar 3 § i lagförslaget, torde denna möjligen böra erhålla
en i så måtto ändrad lydelse, att däri inbegripes jämväl sådan icke värnpliktig
personal, vilken jämlikt frivilligt åtagande utnyttjas för här avsedda
avveckling.

Med ledning av de inkomna yttrandena har det utremitterade lagutkastet
inom försvarsdepartementet underkastats överarbetning i vissa hänseenden.

Redan i annat sammanhang har jag haft anledning framhålla, att de sär- Departementsskilda
arbetsuppgifter, som äro förknippade nied den förstärkta försvarsbered- chefen
skapens avveckling, så långt det är möjligt böra utföras utan att värnpliktiga
och annan personal tvångsvis tagas i anspråk. Jag utgår från att den i krigsmaktens
fredsorganisation ingående personalen i första hand skall anlitas för
sådant ändamål. I den mån denna personal icke är tillräcklig för de omfattande
arbeten, örn vilka här är fråga, bör civil arbetskraft tillfälligt anställas
samt frivilligt tjänstgörande militär personal tagas i anspråk. Självfallet böra
även f. d. krigsfrivilliga, som så önska, härvid kunna ifrågakomma. Det är
emellertid att antaga, att dessa åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende
av det vid avvecklingen uppkommande personalbehovet. Så kan tänkas bliva
förhållandet i sådana fall då i huvudsak endast personal med särskild utbildning
kan komma i fråga, exempelvis vid minsvepningsarbete. Även i dylika
fall bör frivillig rekrytering i första hand ske. Jag har i detta syfte föranstaltat
örn att till varje värnpliktig som är utbildad för minsvepningsarbete utgår
anmodan att frivilligt ställa sig till förfogande till undvikande av tvångsvis
inkallelse. Då det emellertid ej kan utan vidare förutsättas, att genom dylika
åtgärder inkallelse tvångsvis kan helt undvikas, synas särskilda lagbestämmelser
örn inkallelse av värnpliktiga böra antagas, vilka kunna tillämpas, örn
personalbehovet beräknas ej lämpligen kunna tillgodoses i annan ordning.

I 1 § av det överarbetade lagförslaget har tvångsinkallelsens karaktär av
andrahandsutväg för beredskapsavvecklingens genomförande kommit till uttryck.
I förhållande till det utremitterade förslaget innefattar det överarbetade
förslaget vissa jämkningar. Sålunda har tillägg gjorts till 1 §, varigenom utsagts,
att — om så skulle visa sig erforderligt — viss personal må kvarhållas i
tjänst i direkt anslutning till tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Av lagtexten
framgår vidare, att inkallelse eller kvarhållande kan ske även av fast anställd
personal, som är i värnpliktsåldern och som icke på grund av eljest gällande
bestämmelser kan tagas i anspråk för tjänstgöring, varom här är fråga. Att
även vapenfria värnpliktiga skola kunna inkallas eller kvarhållas med stöd av

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

den föreslagna lagen ligger i sakens natur. Härav föranledes icke någon ändring
beträffande arten av den tjänstgöring, som enligt lagen den 26 mars 1943
(nr 121) örn vapenfria värnpliktiga åvilar sådan värnpliktig. Beträffande
tjänstgöringstidens längd bör 3 § andra stycket i sistnämnda lag äga tillämpning,
varvid bör så anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd
av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Ett stadgande härom har intagits i
lagförslagets 3 §. Utöver vad nu sagts har viss justering av 1 § ägt rum.

I förevarande sammanhang bör även beaktas det läge, som uppkommer,
därest svensk militärpersonals biträde vid avveckling av i våra grannländer
under kriget uppkomna förhållanden, exempelvis för hemtransport av ockupationstrupper
eller krigsfångar, finnes påkallat. Även för sådant fall kan det
bliva erforderligt att hålla värnpliktiga inkallade. Med hänsyn närmast härtill
föreslås en utvidgning av 1 § till att omfatta även avveckling av andra av
krig föranledda förhållanden än förstärkt försvarsberedskap.

I 2 § 1 mom. har föreskrivits, att vid inkallelse eller kvarhållande som i
1 § avses i första hand sådana värnpliktiga böra ifrågakomma som icke eller
endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring. Där särskilda
skäl till annat föranleda, må dock undantag från huvudregeln göras.
Flygförvaltningen och arbetsmarknadskommissionen ha i detta sammanhang
framhållit vikten av att icke arbetsmarknadssynpunkterna åsidosättas för ett
ensidigt tillgodoseende av rättvisesynpunkten. Såsom arbetsmarknadskommissionen
erinrat torde emellertid många av dem, som hittills varit svårumbär
liga exempelvis i krigsviktig tillverkning, numera kunna där undvaras.
Åtskilliga av sådana skäl meddelade uppskov böra därför kunna suspenderas
eller hävas. I övrigt böra arbetsmarknadens vid särskilda tillfällen aktuella
behov kunna i erforderlig utsträckning beaktas genom tillämpning av nyssnämnda
undantagsbestämmelse.

I likhet med överbefälhavaren anser jag icke erforderligt att, på sätt chefen
för marinen ifrågasatt, genom en ändring i den föreslagna lagen säkerställa
ekonomisk gottgörelse åt viss personal. Hithörande spörsmål torde jag i annat
sammanhang få underställa Kungl. Marits prövning.

I vissa yttranden lia påkallats bestämmelser örn begränsning av tiden för
tjänstgöring enligt den nu föreslagna lagen. Värnpliktiga officerares riksförbund
har sålunda uttalat önskemål örn att nämnda tid icke annat än i
trängande fall måtte utsträckas över 45 dagar. Centralstyrelsen för de svenska
reservofficersförbunden samt svenska reservunderofficersförbundet ha gått
än längre och föreslagit förbud mot inkallelse på grund av denna lag under
längre sammanlagd tid än 45 dagar. För egen del håller jag väl före, att tiden
för ifrågavarande inkallelser bör i möjligaste mån begränsas, men jag ställer
mig tveksam till möjligheten att redan i lagen fastslå en så snäv tidsgräns
som ifrågavarande sammanslutningar förordat. Det bör i detta sammanhang
beaktas, att som nämnts vissa avvecklingsuppgifter, exempelvis minsvepning
och minröjning, kräva specialutbildad personal, som icke utan vidare kan
ersättas med annan personal, och att uppgifterna ofta äro av så angelägen natur
att onödig tidsutdräkt icke bör få ifrågakomma. Härtill kommer, att det ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

15

rättvisesynpunkt icke kan anses givet, att värnpliktig, som icke alls eller endast
i ringa utsträckning fullgjort beredskapstjänst skall fritagas från inkallelse
utöver vad sålunda föreslagits. Jag kan sålunda icke tillstyrka en bestämmelse
av den natur, som sammanslutningarna förordat, men räknar med att
behörig hänsyn likväl skall tagas till de inkallades personliga intressen.

Gentemot 3 § i dess lydelse enligt det utremitterade lagutkastet har från
vissa håll framhållits, att lagrummet skulle få större räckvidd än som avsetts.
Med beaktande av vad sålunda anförts har 3 § omarbetats. Paragrafen i sin
nu föreslagna lydelse innehåller allenast en bestämmelse örn att vid tillämpning
av lagen örn vapenfria värnpliktiga å värnpliktig, som inkallats eller
kvarhållits med stöd av den nu föreslagna lagen, skall så anses som örn inkallelse
skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Föreskrifter angående
ordnandet av de ekonomiska förhållanden, som sammanhänga med inkallelse
eller kvarhållande med stöd av den föreslagna lagen, synas icke behöva
inflyta i lagtexten. Av riksdagen bör emellertid utverkas bemyndigande
för Kungl. Maj:t att pröva i vad män gällande ordning för reglering av ekonomiska
förhållanden, sammanhängande med inkallelse av personal för ändamål
som omförmäles i 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller motsvarande
äldre bestämmelser, skall äga tillämpning med avseende å inkallelse eller
kvarhållande enligt den nu föreslagna lagen. Ett sådant bemyndigande bör
bland annat medföra befogenhet för Kungl. Majit att närmare reglera de ekonomiska
förmånerna för den med stöd av den föreslagna lagen inkallade personalen
samt att, såvitt angår personal vid den civila statsförvaltningen eller
det statsunderstödda skolväsendet m. fl., i den mån så finnes lämpligt förordna
örn tillämpning av de författningsbestämmelser eller andra regler, som med
avseende å beredskapstjänstgöring fastställts beträffande avlöningsförmåner
och övriga anställningsförhållanden jämte vad därmed äger samband.

Yad chefen för armén i sitt yttrande över det utremitterade lagutkastet anfört
rörande behovet av befäl för utbildning av den personal, vilken även efter
beredskapens upphörande kvarstår i tjänst, och nödvändigheten av att fylla
detta ytterligare befälsbehov torde icke böra i förevarande sammanhang upptagas
till behandling.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

dels att antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag
till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap
m. m.,

dels och medgiva att på Kungl. Majits prövning må bero i vad
mån gällande ordning för reglering av ekonomiska förhållanden,
sammanhängande med inkallelse för ändamål som omförmäles i
28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller motsvarande äldre bestämmelser,
skall äga tillämpning med avseende å inkallelse eller
kvarhållande enligt den föreslagna lagen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.