Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

1

Nr 324.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättrande
av bostadsförhållandena m. m.; given Stockholms
slott den 27 april 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 20—24, samt under kapitalbudgeten, bilaga 3,
punkterna 2, 3 och 5—8, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna följande anslag:

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 324.

971 45

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 324.
Anslag

Belopp

kronor

A. Driftbudgeten.

Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar, förslagsanslag ............... 735 000

Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader, förslagsanslag ............ 225 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslags anslag

.............................................................................. 7 000 000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag
........................................................................ 7 500 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 6 000 000

B. Kapitalbudgeten.

1) Under statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, investeringsanslag ................................................ 30 000 000

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden, investeringsanslag
.................................................................. 2 700 000

2) Under fonden för låneunderstöd:

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investeringsanslag 80 000 000
Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investeringsanslag 42 000 000
Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, investe -

ringsanslag ........................................................................ 500 000

Lån till bostadsförbättringsverksamhet, investeringsanslag ......... 2 700 000

Anslagen hava i statsverkspropositionen beräknats till samma belopp som
de, varmed anslagen uppförts å riksstaten för innevarande budgetår.

Anledningen till att förenämnda anslag i statsverkspropositionen upptagits
med allenast preliminärt beräknade belopp var att man ville avvakta resultatet
av den utredning rörande den statliga tåne- och bidragsverksamheten för egnahems-
och bostadsförbättringsändamål, som bostadssociala utredningen i samråd
med statens byggnadslånebyrå och egnahemsstyrelsen erhållit i uppdrag
att verkställa och vilken utredning vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande
beräknades vara slutförd inom sådan tid att därpå grundat förslag
skulle kunna föreläggas riksdagen under våren 1945. Enligt numera erhållna
upplysningar är emellertid förslag från utredningen att vänta först efter ytterligare
någon tid. Vid sådant förhållande kan å dylikt förslag grundad proposition
ej föreläggas riksdagen under innevarande budgetår. Jag anhåller
därför nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål, därvid
jag först vill behandla i ämnet gjorda framställningar från statens byggnadslånebyrå,
därefter en framställning från egnahemsstyrelsen samt sist vissa
andra framställningar, som ansetts böra anmälas i förevarande sammanhang.
I fråga om gällande bestämmelser för här avsedd verksamhet ber jag få
hänvisa till de redogörelser härför, som lämnades i propositionen nr 243 till
1943 års riksdag s. 2—5, 43—46, 52, 53 samt 58—60. (Jfr även kungörelserna
nr 592—597 och 632/1943.) Jag vill vidare erinra örn riksdagens nyligen fattade

Kungl. Marits proposition nr 324. 3

beslut (skrivelse nr 164/1945) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
125/1945 om nedsättning av räntan å tertiärlån m. m.

Framställningar från statens byggnadslånebyrå.

A. Anslagen till främjande av bostadsförsörjningen.

I skrivelser den 31 augusti 1944 och den 23 mars 1945 har statens byggnadslånebyrå
framlagt förslag rörande beräkningen av de anslag till främjande
av bostadsförsörjningen, som falla inom byråns verksamhetsområde.

Byrån har härvid först till behandling upptagit frågan om medelsbehovet
till tertiärlån och tilläggslån. I skrivelsen den 31 augusti 1944 anförde
byrån härom bland annat följande.

Antalet till byggnadslånebyrån inkomna ansökningar avseende preliminärt
beslut om tertiär- och tilläggslån har under tiden januari—juli 1944 uppgått
till 3 049 mot 2 406 under samma tid år 1943. Det sökta tertiärlånebeloppet
utgjorde 83,7 miljoner kronor mot 60,9 miljoner kronor under samma
tid i fjol. Under ifrågavarande månader av år 1944 har sökts tilläggslån till
ett belopp av 46,i miljoner kronor mot 37,8 miljoner kronor under samma tid
närmast föregående år. De fastigheter, vilka beröras av dessa låneansökningar,
ha av sökandena uppgivits komma att innehålla 20 758 lägenheter (år 1943
16 454 lägenheter). Antalet inkomna ansökningar under tiden januari—juli
1944 överstiger med 27,6 % det under motsvarande tid år 1943 inkomna antalet.
Det år 1944 sökta beloppet har under samma tid stigit med 37,4 % jämfört
med år 1943. Det må framhållas, att bostadsbyggandet år 1944 beräknas
överstiga 1943 års med 25 %.

Under tiden januari—juli 1944 har preliminärt beslut örn tertiärlån för
såväl en- som flerfamiljshus meddelats i 2 811 fall, avseende ett sammanlagt
belopp av 67,8 miljoner kronor, varav 3,7 miljoner kronor utgöra räntefri stående
del av lån till enfamiljshus. Tilläggslån för flerfamiljshus har preliminärt
beviljats i 628 fall med ett belopp av tillhopa 15 miljoner kronor. Under
samma tid har tertiärlån slutligt beviljats i 1 480 fall med ett belopp av sammanlagt
30,3 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner kronor utgöra räntefri stående
del av lån till enfamiljshus. Slutliga beslut om tilläggslån ha meddelats, avseende
ett belopp av 7,2 miljoner kronor.

Stegringen i antalet såväl till byrån inkomna ansökningar som av byrån
fattade preliminära lånebeslut under tiden januari—juli 1944 i jämförelse med
motsvarande månader ett år tidigare torde i huvudsak bero på förutnämnda
ökning i bostadsproduktionen. Den relativa omfattningen av den med tertiärlån
finansierade bostadsproduktionen torde sålunda mellan angivna tidsperioder
icke lia undergått någon avsevärd förändring.

Byggnadslånebyrån har uppgivit, att tillskottet av bostadslägenheter i rikets
tätorter under år 1943 uppgått till 33 000. För år 1944 räknade byrån med att
tillskottet skulle komma att uppgå till 40 000.

Vidkommande 1945 års bostadsproduktion anförde byrån, att med hänsyn
till att — såvitt kunde bedömas — ett bostadsbyggande av dåvarande omfattning
i stort sett endast torde täcka det behov av nya bostäder, som svarade
mot tillväxten i hushållsbeståndet, det syntes motiverat, att produktionen,
därest materialtillgången och läget på arbetsmarknaden det tilläte, upprätthölles
på samma nivå som under år 1944. En uppskattning av medelsbehovet

4 Kungl. Maj:ts yr oposition nr 324.

för tertiärlån under budgetåret 1944/45, baserad på det antagandet att 1945
års lägenhetstillskott i tätorterna komme att uppgå till 40 000, utvisade, att
medelsanvisningen för nämnda budgetår borde uppgå till sammanlagt 125
miljoner kronor. Då å riksstaten för sistnämnda budgetår anvisats 80 miljoner
kronor, räknade byrån med att återstående medelsbehovet skulle täckas
med anlitande av det å allmän beredskapsstat II för samma budgetår upptagna
anslaget å likaledes 80 miljoner kronor.

Med avseende å bostadsproduktionen under år 1946 framhöll byrån, att
det vore angeläget, att bostadsbristen snarast avvecklades, i den mån förutsättningar
härför uppkomme, dock under iakttagande av att stegringen i bostadsproduktionen
icke finge en sådan omfattning, att risk uppstode för att
den relativa nedgång i bostadsefterfrågan, som på grund av demografiska
förhållanden sannolikt komme att inträda under en icke alltför avlägsen
framtid, finge en krisartad effekt på bostadsbyggnadsindustrien.

Med hänsyn till bostadsbehovet och de bedömbara reala förutsättningarna
för bostadsbyggandet under år 1946 borde enligt byråns mening utgångspunkten
för uppskattningen av medelsbehovet under budgetåret 1945/46 vara,
att medel anvisades för en bostadsproduktion av samma omfattning som år
1944, d. v. s. en produktion av i runt tal 40 000 lägenheter. Denna omfattning
av produktionen betraktade byrån som ett minimum, vilket borde eftersträvas,
därest föreliggande allmänna förutsättningar för bostadsproduktionen förbleve
i huvudsak oförändrade. Medelsbehovet för tertiärlån under budgetåret
1945/46 för finansiering av en produktion av omkring 40 000 lägenheter
år 1946 uppskattade byrån till 125 miljoner kronor.

Byrån sade sig härvid i enlighet med under krisen gjorda erfarenheter ha
läknat med att tertiärlanegivning vore en förutsättning för finansierandet av
omkring 80 % av bostadsproduktionen i rikets tätorter. Av de återstående
20 A antoges en icke oväsentlig del komma att finansieras med stöd av bostadsanskaffningslån
och statsbidrag till inrättande av pensionärshem.

Emellertid kunde det, fortsätter byrån, på grund av en väsentlig förbättring
av läget på byggnadsmaterialmarknaden eller en allmän arbetslöshetskris
komma att visa sig möjligt och lämpligt att utvidga produktionen till att omfatta
45 000 eller 50 000 lägenheter, varvid det lägre av dessa alternativ tänktes
hänfört till ett läge, utmärkt av förbättrad materialförsörjning men ingen
arbetslöshetskris, medan en sådan skulle motivera det högre alternativet; med
hänsyn till risken för ett krisartat bakslag inom bostadsbyggnadsindustrien
borde under alla förhållanden 50 000 lägenheter utgöra den övre gränsen för
den önskvärda produktionsvolymen. I händelse av en utvidgning av produktionen
under år 1946 till att omfatta 50 000 lägenheter och under förutsättning
att den med tertiärlån finansierade delen av bostadsproduktionen finge samma
omfattning som den, varmed byrån räknat för år 1945, skulle medelsbehovet
för budgetåret 1945/46 komma att uppgå till 145 miljoner kronor.

Behovet av medel för utlämnande av tilläggslån, knutna till tertiärlån,
under budgetåret 1945/46 uppskattade byrån i nyssnämnda skrivelse till
50 miljoner kronor vid en produktion av 40 000 lägenheter år 1946 och under

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

förutsättning att kostnadsläget bleve oförändrat. En utvidgning av produktionen
till 50 000 lägenheter skulle enligt byråns beräkningar medföra en stegring
av tilläggslånebehovet med omkring 7 miljoner kronor.

I skrivelsen den 23 mars 1945 har byggnadslånebyrån framhållit, att sedan
byrån avlät skrivelsen den 31 augusti 1944 hade fastställts ett bostadsbyggnadsprogram
för år 1945 omfattande 45 000 lägenheter, vilket lagts till grund
för de byggnadstillståndsbeviljande myndigheternas verksamhet. Visserligen
vore det för närvarande icke möjligt att förutse omfattningen av byggnadsverksamheten
under år 1946, emedan denna i första hand komme att bestämmas
av den under rådande förhållanden synnerligen ovissa tillgången på
byggnadsmaterial, men med hänsyn till angelägenheten av att bostadsbristen
i största möjliga utsträckning lindrades, borde man enligt byråns mening
såsom ett minimum eftersträva ett tillskott av 45 000 lägenheter i rikets tätorter
även under år 1946. En mot sistnämnda produktion svarande ökning
av behovet av tertiär- och tilläggslan i förhållande till det i skrivelsen den
31 augusti 1944 beräknade behovet torde dock icke komma att inträda, enär,
enligt vad byrån numera erfarit, i motsats mot vad fallet varit under de två
senaste åren, en väsentlig del av bostadsproduktionen i Stockholm syntes
komma att finansieras med sekundärlån, utlämnade av Stockholms stad.

Byrån har vidare erinrat örn den av Kungl. Majit i propositionen nr 125
till årets riksdag på framställning av byrån föreslagna nedsättningen av räntan
å tertiärlån med en halv procent och en anpassning av den statliga räntegarantien
för bottenlån sålunda att den garanterade primärlåneräntan bestämdes
till 3 % och sekundärlåneräntan till en däremot svarande ränta.

Byggnadslånebyrån framhåller i anslutning härtill att, vid bifall till Kungl.
Maj:ts nämnda förslag, skulle behovet av icke endast tilläggslån utan även
tertiärlån undergå en avsevärd förändring.

Byrån anför härom bland annat följande.

Den av riksbanken beslutade sänkningen av diskontot från 3 till 2Va . %
måste få till följd ett sådant förbilligande av kostnaderna för det vid fastighetsproduktionen
investerade kapitalet, att den s. k. överkostnaden, d. v. s.
skillnaden mellan, å ena sidan, den faktiska godtagbara anskaffningskostnaden
för ett företag samt, å andra sidan, det avkastningsvärde för fastigheter, vilket
statens byggnadslånebyrå vid tertiärlånegivning till projektet hade att fastställa,
minskades. Inom byrån verkställda beräkningar gåve vid handen, att
vid en genomgående räntereduktion, svarande mot den nämnda diskontosänkningen,
avkastningsvärdet för ett hyreshus av sten komme att vid oförändrad
hyresavkastning med ungefär 11,8 % överstiga ett enligt hittillsvarande
kapitaliseringsgrunder fastställt avkastningsvärde; motsvarande ökning i fråga
om en nyuppförd fastighet av trä utgjorde omkring 10,6 %.

Behovet av tertiärlån torde komma att öka dels på grund av höjningen av
avkastningvärdet dels och på grund av att de kreditinstitut, som utlämna
sekundärkredit, icke torde komma att lämna lån intill 70 % av de nya avkastningsvärdena
utan i allmänhet fastställa den övre gränsen för ifrågavarande
lån till högst 75 % av de gamla avkastningsvärdena. Vid en bostadsproduktion
av 45 000 lägenheter under år 1946 skulle behovet av tertiärlånemedel under
budgetåret 1945/46 av förstnämnda skäl komma att öka med omkring 10 miljoner
kronor och av sistnämnda skäl med i runt tal 15 miljoner kronor eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

med tillhopa 25 miljoner kronor. Härigenom skulle det sammanlagda behovet
av tertiarlånemedel for nämnda budgetår komma att stiga från 125 miljoner
kronor till 150 miljoner kronor. J

Därest nämnda höjning av avkastningsvärden och tertiärlån kommer till
ständ skulle tertiarlånen i allmänhet komma att beträffande företag i kommunal
eller darmed jämställd regi uppgå till omkring 27 % och beträffande
foretag i enskild regi till omkring 22 %.

I fråga örn behovet av medel för tilläggslån, knutna till tertiärlån,
anför byrån i skrivelsen den 23 mars 1945, att byrån, då den i skrivelsen
den 31 augusti 1944 uppskattat behovet av sådana lån till 50 miljoner kronor,
utgått från att den del av anskaffningskostnaden för flerfamiljshus, som finansierades
med tilläggslån, komme att förbli ungefär densamma som under senaste
tiden, d. v. s. i genomsnitt 10 % av anskaffningskostnaden. Erfarenheten
under den hittills gångna delen av innevarande budgetår hade emellertid givit
vid handen, att behovet av tilläggslån avsevärt minskat. Bortsett från den

minskning av tilläggslånebehovet, som bleve en följd av räntesänkningen, uppskattade
byrån för närvarande det årliga behovet av tilläggslån till 30 å 35
miljoner kronor.

Byrån erinrar i detta sammanhang örn att byrån i sin framställning rörande
nedsättningen av räntan å tertiarlånen anfört, att den beslutade respektive
förutsebara räntesänkningen i fråga örn primär- och sekundärlån samt företagarinsatser
kunde antagas medföra en minskning i detta behov med ungefär
20 miljoner kronor. Byrån hade härvid förutsatt bland annat dels att för
ifrågavarande produktion tertiärlån komme att efterfrågas i samma omfattning
som hittills, dels ock att »överkostnadsspridningen» icke komme att
nämnvärt förändras. Byrån hade vidare framhållit, att därest jämväl den av
byrån föreslagna sänkningen av tertiärlåneräntan komme till stånd, tilläggslånebehovet
torde komma att sjunka med ytterligare cirka 2 miljoner kronor.
Därest riksdagen bifölle förenämnda proposition och under förutsättning att
ej andra omständigheter — såsom ökningar i byggnads- eller driftkostnader
— medförde en höjning av tilläggslånebehovet uppskattade byrån behovet av
medel till tilläggslån, knutna till tertiärlån, för budgetåret 1945/46 till ett belopp
av omkring 10 miljoner kronor.

Vad härefter angår tåne- och bidragsverksamheten för främjande
av bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika
familjer anförde byggnadslånebyrån i skrivelsen den 31 augusti 1944
i huvudsak följande.

Byrån får inledningsvis framhålla, att antalet inkommande ansökningar örn
b o s ta d s an skaf f n ings lån alltjämt ökas. Medan antalet dylika under
budgetåret 1942/43 inkomna ansökningar uppgick till 2 076, steg sålunda motsvarande
siffra för det sist tilländalupna budgetåret till 2 373. Ehuru de för
ändamålet till förfogande ställda anslagen under de tre sistförflutna budgetåren
alltmera ökats — från 20 miljoner kronor för budgetåret 1941/42 till
22,5 respektive 30 miljoner kronor för budgetåren 1942/43 och 1943/44 — har
medelstillgången likväl visat sig otillräcklig. Detta har lett till en eftersläpning
vid ärendenas behandling, beroende därpå att ett för varje budgetår
växande antal låneansökningar till följd av medelsbristen måst balanseras

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

över till ett kommande budgetår. Vid sistförfluten budgetårsskifte förelåg
sålunda en balans av över 1 000 låneärenden, vid vilkas behandling 15 miljöner
kronor av det för innevarande budgetår anvisade anslaget måst tågås i

111 Det under sistlidna budgetår framkomna medelsbehovet kan i enlighet med
det sagda uppskattas till i runt tal (30 + 15) 45 miljoner kronor. I detta
sammanhang måste emellertid beaktas, att en balans av låneärenden förelåg
jämväl vid utgången av budgetåret 1942/43, vilken avsåg eirka 400 ansökningar
örn bostadsanskaffningslån å tillhopa inemot 6 miljoner kronor. Det till
ansökningar, inkomna under budgetåret 1943/44, hänförliga medelsbehovet kan
följaktligen skattas till ungefär (45 — 6) 39 miljoner kronor

Under förutsättning att medelsbehovet för innevarande budgetår kommer
att bli av ungefär samma storleksordning — med hänsyn till hittillsvarande
erfarenheter synes det dock ej osannolikt, att en ökning ar att förvänta
— kommer det å riksstaten för budgetåret anvisade anslaget till bostadsanskaffningslån
— 30 miljoner kronor — att visa sig otillräckligt. Da som
nyss påpekades av nämnda belopp 15 miljoner kronor måst disponeras för
täckande av den vid budgetårets ingång förefintliga balansen torde bristen
under nyssnämnda antagande kunna uppskattas till i runt tal (40 15) 25 mil joner

kronor.

Emellertid har byrån räknat med att det å allmän beredskapsstat II för
innevarande budgetår till bostadsanskaffningslån anvisade anslaget å 15
miljoner kronor komme att ställas till förfogande, varefter bristen vid budgetårets
utgång skulle inskränka sig till 10 miljoner kronor.

Anslaget för budgetåret 1945/46 har byrån ansett böra upptagas till sådant
belopp, att såväl vid budgetårets ingång föreliggande brist som ock under
loppet av budgetåret uppkommande medelsbehov — vilket senare byrån anser
sig böra uppskatta till omkring 40 miljoner kronor — kan täckas eller alltså
till (10 + 40) 50 miljoner kronor.

I nära anslutning till hittillsvarande erfarenheter rörande behovet av 1111-läggslån, knutna till bostadsanskaffningslån, anser byrån, att ett
belopp av 9 miljoner kronor skall för budgetåret 194o/46 visa sig tillräckligt
för sådana tilläggslån. Byrån har härvid, i analogi med vad som förutsatts
rörande bostadsanskaffningslånen, utgått från att ett å beredskapsstat II föi
innevarande budgetår upptaget anslag till tilläggslån å 3 miljoner kronor får
tagas i anspråk.

Det under nästkommande budgetår till hyresrabatter för mindre
bemedlade, barn rik a familjer erforderliga beloppet uppskattar byrån
till 8,5 miljoner kronor. Byrån säger sig härvid ha tagit hänsyn till dels visst
behov av bränslebidrag, dels ock den ökning i anslagsbehovet, som torde föranledas
av den från och med ingången av innevarande budgetår föreliggande
möjligheten att i vissa fall bevilja rabatter vid uthyrning av lägenheter i
byggnader, vilka uppförts med stöd av tertiärlån.

De sålunda gjorda beräkningarna rörande medelsbehovet för främjande av
bostadsförsörjningen för mindre bemedlade, barnrika familjer har byrån ej
funnit skäl att frångå i sin skrivelse den 23 mars 1945.

Vad angår behovet av medel för bidrag till inrättande av pensionärshem
framhöll byggnadslånebyrån i skrivelsen den 31 augusti 1944,

Departements chefen.

Q

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

att medelsefterfrågan under de sistförflutna budgetåren stadigt ökat. Trots
anslagsökningar hade denna efterfrågan ej kunnat helt tillgodoses. Vid utgången
av budgetåret 1942/43 hade sålunda hos byggnadslånebyrån innelegat
bidiagsansokningar avseende tillhopa cirka 1 miljon kronor, vilka till följd
av medelsbrist icke kunnat av byrån tillstyrkas. Motsvarande belopp vid utgången
av budgetåret 1943/44 hade utgjort omkring 2 miljoner kronor Då
det för sistnämnda budgetår för ändamålet anvisade, helt disponerade anslaget
uppgått till 6 miljoner kronor och medelsbristen under budgetåret ökat med
mi jon kronor kunde det totala under budgetåret framkomna medelsbehovet
skattas till (6 +1) 7 miljoner kronor. Byrån - som ej hade skäl antaga, att
någon nedgång i antalet ansökningar vore att förvänta under det löpande
budgetåret ansage följaktligen att medelsbristen vid utgången av budget
året 1944/45, för vilket budgetår jämväl anvisats 6 miljoner Sonor, bomme
att oka med ytterligare en miljon till 3 miljoner kronor. Därest ett för ändamål
å allman beredskapsstat II för innevarande budgetår uppfört anslag å
3 miljoner kronor finge disponeras, antoge byrån att den vid utgången av
u getaret beraknade balansen skulle kunna utjämnas. Då byrån ansåge sig
bora utgå från att ansoknmgsfrekvensen skulle bliva någorlunda oförändrad
järnvä! under budgetåret 1945/46, uppskattade byrån det för ifrågavarande
budgetår uppkommande medelsbehovet till 7 miljoner kronor.

I gelsen den 23 mars 1945 har byggnadslånebyrån med avseende å
medelsbehovet för bidrag till pensionärshem anfört, att byrån vid sin i augusti
YY4 uppfattning förutsatt,, att antalet inkommande ansökningar örn

dyhkt bidrag skulle bliva någorlunda oförändrat i förhållande till antalet
ansökningar under budgetåret 1943/44. Efterfrågan på dylikt bidrag hade
emellertid under den hittills gångna delen av innevarande budgetår varit
stigande, varför byrån för budgetåret 1945/46 uppskattade behovet av bidra-,
till ifrågavarande ändamål till 8 miljoner kronor.

De omfattande stödåtgärder åt bostadsbyggandet, vilka statsmakterna
genomfort under krigsåren, ha haft till följd, att den stagnering i bostadsproduktionen,
som inträdde efter krigsutbrottet kunnat hävas och förbytas i
en ökning. Döljande sammanställning ger en bild av bostadsbyggandet i tätorterna
från och med år 1939.

Å r

1939

1940

1941

1942

1943

1944

Antalet lägenheter
(runda tal)

.... 45 000
.... 20 000
.... 10000
.... 23 000
.... 33 000
.... 36 000

Beträffande 1944 års produktionssiffra torde böra anmärkas, att densamma
knappast ger en riktig bild av bostadsbyggandets omfattning under
nämnda år. Den för året medgivna bostadsbyggnadskvoten avsåg en produk -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

tion av omkring 40 000 lägenheter. Av vissa orsaker blevo emellertid ett stort
antal lägenheter, vilka beräknats kunna färdigställas under året, färdiga för
inflyttning först under de två första månaderna av innevarande år.

Som förut nämnts har för år 1945 beräknats, att materieltillgången skall
förslå för en produktion av cirka 45 000 lägenheter.

Av sammanställningen framgår, att bostadsproduktionen snabbt gick tillbaka
efter år 1939. Bottenläget nåddes år 1941 med en produktion, som utgjorde
mindre än en fjärdedel av 1939 års visserligen rekordartade produktionssiffra.
Produktionen har därefter ökat undan för undan för att under
innevarande år, därest det uppgjorda programmet kan fullföljas, nå upp till
1939 års nivå. Eftersläpningen till följd av den låga produktionen åren närmast
efter år 1939 i förening med en kraftig ökning i familjebildningen har
medfört, att trots den inträdda produktionsökningen under de senaste åren
situationen på bostadsmarknaden alltjämt kännetecknas av en starkt markerad
knapphet på bostäder. Tack vare stegringen i antalet nytillkomna
lägenheter har man dock i övervägande antalet orter kunnat förhindra, att
bostadsbristen kommit att övergå i ren bostadsnöd. Emellertid är det naturligt,
att ju längre bostadsbristen fortfar, desto mera besvärande kommer den
att kännas. Det framstår därför som angeläget, att, i den mån förhållandena
göra det möjligt, en avveckling av bostadsbristen snarast kommer till stånd.

Därest lägenhetstillskottet i tätorterna under år 1945 kommer att uppgå
till det beräknade — vilket man, såvitt nu kan bedömas, synes ha anledning
hysa förhoppning örn — kan måhända en viss lättnad förväntas inträda. En
mera märkbar förbättring torde dock kunna ernås först, därest lägenhetstillskottet
även under år 1946 kan hållas uppe på samma nivå. Byggnadslånebyrån
har för sin del ansett, att detta bör eftersträvas. Själv delar jag
helt denna byråns uppfattning. 1 vad mån detta kan ske, är emellertid beroende
av tillgången på byggnadsmateriel. Då möjligheterna för import
under den närmaste framtiden av dylik materiel icke nu kunna förutses,
bjuder försiktigheten, att man vid en bedömning av utsikterna för bostadsproduktionen
för det kommande året utgår från att behoven måste täckas med
hjälp allenast av inhemsk produktion. För upprätthållande av den inhemska
produktionen av viktiga byggnadsmateriel är emellertid en tillfredsställande
lösning av bränsleförsörjningsproblemet av avgörande betydelse.

Oaktat sålunda de reala förutsättningarna för bostadsbyggandet under
nästa år måste betraktas som ovissa, anser jag mig ej lia anledning att
vid beräkningen av medelsbehovet för hithörande ändamål å riksstaten föi
budgetåret 1945/46 frångå den av byggnadslånebyrån till grund för byråns
anslagsäskanden antagna produktionen av 45 000 lägenheter. Jag har härvid
tagit hänsyn till att några anslag motsvarande dem, som för innevarande budgetår
uppförts å allmän beredskapsstat II och vilka voro ämnade att tagas
i anspråk vid en förbättring av materielförsörjningsläget, ej äro avsedda att
anvisas för nästa budgetår. Skulle det befinnas önskvärt att i arbetslöshetslindrande
syfte öka bostadsproduktionen utöver nyssnämnda nivå — på skal,
som byggnadslånebyrån anfört, torde en ökning upp till högst 50 000 lägen -

It) Kungl. Majlis proposition nr 324.

heter böra ifrågakomma — torde Härför erforderliga medel få anvisas å beredskapsstat.

Jag övergår härefter till att fran nu angivna allmänna utgångspunkter beräkna
medelsbehovet under de särskilda anslagen.

Vad till en början angår förslagen å driftbudgeten har byggnadslånebyrån
hemställt att anslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer höjes från 7 miljoner kronor till 8,5 miljoner kronor. Belastningen
å ifrågavarande anslag för budgetåret 1943/44 uppgick till i runt tal
4 570 000 kronor. Enligt vad jag inhämtat beräknas belastningen för innevarande
budgetår komma att uppgå till omkring 6 600 000 kronor. Med hänsyn
till den stegring i medelsbehovet, som sålunda beräknas inträda under
detta budgetår och som torde komma att fortsätta jämväl under nästa budgetår,
anser jag intet vara att erinra mot byggnadslånebyråns beräkning av
anslaget.

Till Bidrag till pensionärshem har för innevarande budgetår anvisats
dels 6 miljoner kronor å riksstaten, dels ock 3 miljoner å allmän beredskapsstat
II, vilka belopp i sin helhet ställts till förfogande för utgivande
av här avsedda bidrag. Härav beräknas 7 miljoner kronor åtgå för täckande
av det under budgetåret uppkomna medelsbehovet, medan 2 miljoner kronor
ansetts behöva disponeras för utjämnande av en vid budgetårets ingång
förefintlig balans å sistnämnda belopp. Till följd av en fortsatt stegring av
efterfrågan på ifrågavarande bidrag har byggnadslånebyrån ansett anslaget
för nästa budgetår böra upptagas med 8 miljoner kronor. Mot denna byråns
uppskattning av medelsbehovet synes intet vara att erinra.

Vidkommande anslagen å kapitalbudgeten har till Lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
för innevarande budgetår anvisats dels 30 miljoner kronor å riksstaten, dels
15 miljoner kronor å tilläggsstat II, dels ock 15 miljoner kronor å allmän
beredskapsstat II eller således tillhopa 60 miljoner kronor. Av nämnda belopp
har 15 miljoner kronor måst tagas i anspråk för beviljande av låneansökningar,
som balanserats över från närmast föregående budgetår. För
tillgodoseende av det under innevarande budgetår uppstående medelsbehovet
skulle sålunda återstå 45 miljoner kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat
beräknar byggnadslånebyrån att, oaktat den förhållandevis rika medelsanvisningen
för nu löpande budgetår, vid dess slut skall föreligga en
balans å cirka 10 miljoner kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att
ifrågavarande långivning kan försiggå utan avbrott eller alltför stor eftersläpning
vid behandling av låneansökningarna anser jag mig böra tillstyrka
byggnadslånebyråns förslag, innebärande att för nästa budgetår anvisas ett
anslag av 50 miljoner kronor för ändamålet. Mot byråns uppskattning av
medelsbehovet för tilläggslan till här avsedda lån, 9 miljoner kronor, har jag
intet att erinra.

Till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet har för
innevarande budgetår anvisats 80 miljoner kronor å riksstaten samt ett lika
stort belopp å allmän beredskapsstat II. De sålunda anvisade medlen torde

11

Kungl. Maj:ts proposition nr S24.

komma att i sin helhet disponeras under budgetåret. Förutom för tillgodoseende
av en byggnadsproduktion, vilken beräknats till cirka 45 000 lägenheter,
torde de anvisade anslagsbeloppen jämväl förslå till avarbetande i viss
mån av en vid budgetårets ingång förefintlig balans. Medelsbehovet for
tertiärlån för nästa budgetår beräknade byggnadslånebyrån i skrivelsen den
31 augusti 1944 till 125 miljoner kronor, avseende en produktion av 40 000
lägenheter under år 1946. Den av byrån sedermera förutsatta ökningen av
produktionen till 45 000 lägenheter har byrån ansett icke i och för sig behöva
medföra någon ökning av medelsbehovet enär, i motsats mot vad som
varit fallet under de två senaste åren, en väsentlig del av bostadsproduktionen
i Stockholm syntes komma att finansieras med sekundärlån, utlämnade
av Stockholms stad. Som byrån framhållit kan emellertid den av riksdagen
medgivna sänkningen av räntan å tertiärlånen beräknas komma att medföra en
stegring av behovet av sådana lån med 25 miljoner kronor till 150 miljoner
kronor. Å andra sidan beräknas nämnda räntesänkning komma att medföra en
avsevärd minskning av behovet av tilläggslån, knutna till tertiärlån. Medan
byrån i skrivelsen den 31 augusti 1944 uppskattade medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål till 50 miljoner kronor, räknar byrån numera med att ett
belopp av 10 miljoner kronor skall visa sig tillräckligt.

Från de av mig i det föregående angivna utgångspunkterna för beräkningen
av medelsbehovet för stödjande av bostadsproduktionen anser jag
mig böra förorda, att här ifrågavarande anslag beräknas i enlighet med byggnadslånebyråns
förslag. Jag tillstyrker sålunda, att till tertiärlån till viss
bostadsbyggnadsverksamhet anvisas ett anslag av 150 miljoner kronor.

Under anslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
bör beräknas medel för utgivande av dels tilläggslån till bostadsanskaffningslån,
dels ock tilläggslån till tertiärlån med av mig i det föregående
förordade belopp, 9 respektive 10 miljoner kronor. Enligt vad jag i
det följande föreslår bör emellertid under anslaget härutöver beräknas ett
belopp av 2 miljoner kronor för tilläggslån till bostadsegnahemslån. Anslaget
bör i enlighet härmed upptagas till 21 miljoner kronor.

I förevarande sammanhang anser jag ytterligare ett par spörsmål böra
underställas riksdagen.

Den ena frågan avser kommuns rätt att ekonomiskt bistå person,
som önskar förvärva bostad i fastighet tillhörig bostadsrättsförening
men som saknar medel att gälda den kontantinsats som kräves
härför. En del kommuner lia anvisat medel för utlämnande av lån för dylika
lägenhetsförvärv, medan vissa andra iklätt sig borgen för lån, som för ändamålet
upptages hos enskild kreditgivare. Emellertid har regeringsrätten i anledning
av anförda besvär, genom utslag den 14 december 1944, upphävt ett
av stadsfullmäktige i Lund fattat beslut att staden skulle åtaga sig borgensförbindelse
av nyss nämnd art. Regeringsrättens beslut har motiverats med
att klandrade beslutet måste anses innebära, att understöd av kommunens
medel skulle beredas vissa kommunmedlemmar i annan ordning än gällande
fattigvårdslag stadgar eller eljest enligt särskild lag eller författning är med -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

givet och att stadsfullmäktige följaktligen genom beslutet överskridit sin befogenhet.

Enligt gällande bestämmelser anses således kommun ej kunna åtaga sig
här avsedd borgen eller bevilja lån för nu angivet ändamål. Kommunernas
ekonomiska medverkan har emellertid ansetts utgöra en väsentlig förutsättning
för genomförandet av de statliga stödåtgärderna för bostadsbyggandet
och kommunalt stöd i här ifrågavarande form kan anses vara en viktig komplettering
till den statliga låneverksamheten. Jag anser på grund härav att,
sakligt sett, tillräckliga skäl ej föreligga att hindra kommun att utlämna lån
till eller ikläda sig borgen för person, som önskar förvärva lägenhet i bostadsrättsförening
men som saknar härför erforderligt kapital. Jag vill därför
förorda, att, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, i kungörelsen
örn tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag införes
en bestämmelse av innebörd, att kommun skall äga rätt att anslå medel
för utlämnande av lån för ändamål, varom här är fråga, respektive ikläda sig
borgen för sådant lån. Sådan rätt synes dock böra begränsas till att avse
endast fall, där fråga är om förvärv av lägenhet i fastighet, för vars uppförande
beviljats statligt tertiärlån.

Den andra frågan berör placeringen av de i förhållande till de
statliga tertiärlånen underliggande krediterna, d. v. s. primäroch
sekundärkrediterna.

I propositionen nr 243 till 1943 års riksdag angående förbättrande av bostadsförhållandena
föreslogs den ändringen i dittills gällande författningsbestämmelser,
att s. k. räntegaranti skulle kunna förekomma i fråga örn alla
i förhållande till tertiärlånen underliggande krediter, oavsett vilket slag av
kreditinrättning som anlitats. Därigenom skulle affärsbankslån enligt tertiärlåneforfattnmgen
bliva likställda med lån utlämnade av övriga kreditinstitut.
Som förutsättning härför borde gälla, att affärsbankerna utfäste sig att icke
missbruka sin möjlighet att uppsäga lämnade inteckningslån ävensom att
i sin räntepolitik följa vissa normer.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anförde statsutskottet i sitt i
denna del av riksdagen godkända utlåtande (nr 219) bland annat, att på
grund av den avsiktligt snävt hållna avkastningskalkylen de under nuvarande
förhallanden med statens stöd uppförda bostadsfastigheterna ansåges vara
tämligen kriskänsliga, varför ett accepterande av underliggande, icke räntegaranterade
krediter i vissa lägen kunde innebära allvarliga risker för fastigheternas
ekonomi. Ett reservationslöst lämnande av räntegaranti för affärsbankslån
kunde härjämte komma att medföra betydande ekonomiska konsekvenser
for statsverket. Ur affärsbankernas synpunkt måste det emellertid
te sig som en diskriminering, att deras lån icke kunde räntegaranteras, i all
synnerhet som obundna lån, lämnade av andra kreditinstitut, kunde utrustas
med en dylik förmån. Beträffande affärsbankslånens godkännande som underliggande
krediter ansåge utskottet, att någon anledning till erinran mot byggnadslanebyråns
praxis i fråga örn affärsbankslånen ej förelåge samt att byrån

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

jämväl i fortsättningen borde få avgöra, när omständigheterna vore sådana,
att dylika lån kunde godtagas som underliggande kredit. Då räntegaranti
för affärsbankslån vore avsedd att lämnas endast under förutsättning att
banken avgåve vissa förklaringar rörande räntevillkoren samt uppsägning av
lånen, syntes det i allmänhet ej finnas skäl för att i fråga om nämnda krediter
tillämpa andra regler om ränteeftergift än dem som förut gällde beträffande
övriga obundna lån. Utskottet hade därför i huvudsak kunnat ansluta
sig till förslaget örn utsträckning av räntegarantien till att avse även affärsbankslån.
Fall kunde emellertid förekomma, där statsverkets intresse motiverade,
att utfästelsen örn räntegaranti begränsades. Så torde bland annat
vara förhållandet, då lån erbjödes mot en ränta som — oaktat densamma till en
början ställde relativt sett mindre anspråk på eftergift — likväl framdeles
kunde, till följd av uppenbar risk för höjning, befaras bli för statsverket mera
kostnadskrävande.

Med utgångspunkt från de sålunda givna direktiven har inom byggnadslånebyrån
utvecklats viss praxis vid avgörande av frågan örn godtagande av
underliggande kredit, som är placerad hos affärsbank. Nämnda praxis innebär
bland annat, att affärsbankslån ej anses böra godtagas, örn sådant lån
och sparbankslån erbjudas mot samma ränta, såvida ej särskilda omständigheter
för godtagande av affärsbankslån föreligga såsom t. ex. avsaknad av
annat kreditinstitut på byggnadsorten eller eljest svårighet att därstädes
eller i närliggande samhälle annorledes än hos affärsbank anskaffa erforderligt
kapital. Därest affärsbank erbjuder förmånligare ränta än sparbank, godtages
affärsbankslån som underliggande kredit i enfamiljshus samt, under
förutsättning att räntan för affärsbankslån ej alltför obetydligt understiger
räntan för sparbankslån, jämväl då fråga är örn större fastigheter.

Byggnadslånebyråns praxis på ifrågavarande område, sådan den utvecklats
på basis av nyss refererade uttalanden i ämnet, torde i huvudsak lia visat
sig lämna ett tillfredsställande resultat. Emellertid kunna fall förekomma,
där en friare prövning av förutsättningarna för godtagandet av affärsbankskredit
såsom underliggande kredit, framstår såsom motiverad. Därest riksdagen
ej har något att erinra däremot torde Kungl. Maj:t i fall, där så prövas
vara påkallat, med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter
få lämna byggnadslånebyrån medgivande till en sådan friare prövning.

B. Anslagen till statens byggnadslånebyrå.

l:o. Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar.

Statens byggnadslånebyrå består av en ordförande och chef samt högst
sex ledamöter. Ordförande och ledamöter förordnas av Kungl. Majit.

Byråns arbete fördelas på tre avdelningar, nämligen 1) sociala avdelningen,
som handlägger frågor örn bostadsanskaffningslån och tilläggslån för beredande
av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer samt om familjebidrag
åt sådana familjer ävensom örn statsbidrag till anordnande av pen -

14

Kungl. Maj-.ts ■proposition nr 324.

sionärshem, 2) tertiärlåneavdelningen, som handlägger frågor om tertiärlån
och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, samt 3) kansliavdelningen,
som handlägger de uppgifter i övrigt, vilka ankomma på byrån. Chef för
varje avdelning förordnas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t bestämmer ersättning till byråns ordförande och ledamöter
ävensom till avdelningscheferna.

För bestridandet av byråns avlöningskostnader har för innevarande budgetår
under förevarande rubrik anvisats ett förslagsanslag av 735 000 kronor.

Kungl. Maj.t har den 22 juni 1944 fastställt följande avlöningsstat för
byrån, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Arvoden åt ordförande och ledamöter, högst .................. kronor 18 000

2. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner

samt ersättningar till avdelningscheferna, förslagsvis ...... » 60 000

3. Ersättningar till kanslipersonal, högst ........................... » 590 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, högst ............ » 65 000

5. Årsarvoden å 1 000 kronor vardera till två revisorer för

granskning av byggnadslånebyråns räkenskaper ............... » 2 000

Summa kronor 735 000

I skrivelse den 31 augusti 1944 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag
rörande beräkningen av byråns medelsbehov för avlöningar under nästa
budgetår.

Byiån framhåller, att det alltjämt vore svårt att förutse omfattningen av
de arbetsuppgifter, med vilka byrån i fortsättningen hade att räkna. Inför
ovissheten örn utvecklingen av byråns verksamhet hade byrån vid sina anslagsberäkningar
i huvudsak utgått från att de för byrån då gällande förhållandena
icke komme att undergå mera avsevärda förändringar.

Med denna utgångspunkt har byrån beräknat samtliga poster i avlöningsstaten
till oförändrade belopp med undantag för posten till arvoden åt
ordförande och ledamöter, vilken föreslagits sänkt från 18 000 till
16 000 kronor, samt posten till ersättningar till kanslipersonal, som
föreslagits höjd från 590 000 till 800 000 kronor. Anledningen till sänkningen
av förstnämnda post är, att byrån räknat med indragning av ett från
posten utgående månadsarvode å 150 kronor till chefen för kansliavdelningen
i samband med ombyte av innehavare av befattningen. Som skäl för höjningen
av posten till ersättningar till kanslipersonal har byrån anfört
följande.

Under juli 1944 hade från posten bestritts avlöningar till ett belopp av
99“ *****§> 97 000 kronor. Särskild framställning komme att göras örn överskridande
av posten under innevarande budgetår. Anledningen till den höga
belastningen vore att byrån, då byråns tidigare kapacitet icke varit tillräcklig
för byråns alltmer växande arbetsbörda och detta inverkat oförmånligt
å byråns arbetsbalans, funnit sig nödsakad anställa ytterligare ett antal
befattningshavare. Ännu en anledning till den höga belastningen vore vissa
löneökningar till redan befintlig personal, som byrån ansett ofrånkomliga.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

För närvarande hade byråns personaluppsättning nått ett sådant omfång och
en sådan kvalitet, att en snabb avveckling av arbetsbalansen möjliggjorts.
Såvitt byrån i dagens läge kunde bedöma, syntes några mera omfattande anställningar
icke vara erforderliga. Å andra sidan talade vissa skäl mot åtgärder
i personalinskränkande syfte, nämligen dels att tillfälliga utredningsarbeten
uppskjutits under tiden för balansens avarbetande, dels att antalet
slutliga beslut komme att avsevärt ökas, dels ock vikten av att till byråns
förfogande stöde en tränad personal, som vore beredd att möta de påfrestningar
i form av ökad arbetsbörda, som en kommande fredskris kunde medföra
för byrån.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget beräknades alltså
av byrån i nämnda skrivelse till (16 000 + 60 000 + 800 000 + 65 000 + 2 000)
943 000 kronor.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande över framställningen intet hava
att erinra mot densamma.

Sedermera har byggnadslånebyrån i skrivelse den 23 mars 1945 gjort en
ny uppskattning av medelsbehovet för hithörande ändamål under nästa budgetår.
Byrån har härvid hänvisat till en av byrån den 12 februari 1945 gjord
framställning om rätt att överskrida vissa anslagsposter i den för byrån för
innevarande budgetår fastställda avlöningsstaten, i vilken framställning byrån
anfört, att byråns arbetsbörda under andra halvåret 1944 vuxit i sådan grad
att byrån i motsats till vad byrån antagit vid avgivande av sina tidigare gjorda
anslagsäskanden för budgetåret 1945/46, sett sig nödsakad att anställa ytterligare
ett antal befattningshavare, vilket tillika med vissa ofrånkomliga lönejusteringar
medfört att belastningen å anslagsposten till ersättningar till kanslipersonal
ökat från cirka 67 000 kronor under juli månad 1944 till omkring
78 000 kronor under januari månad 1945. Med hänsyn till en förväntad ytterligare
ökning av bostadsproduktionen räknade byrån med att behöva anställa
ytterligare personal i sådan omfattning att belastningen å posten under juni
månad förutsågs komma att uppgå till 85 500 kronor. Byrån framhöll vidare,
att, i händelse av en fortsatt stegring i byråns arbetsuppgifter i samma takt
som dittills, borde belastningen å anslagsposten till ersättningar till kanslipersonal
för budgetåret 1945/46 uppskattas till i runt tal 1 175 000 kronor.

I fråga örn anslagsposten till experter och sakkunniga föreslog byrån
i skrivelsen den 12 februari 1945 en utökning av antalet sakkunniga från 8 till
10, innebärande en merbelastning å posten med 2 000 kronor för månad. Med
utgångspunkt härifrån har byrån, som räknat med att denna utökning måste
bliva bestående, uppskattat medelsbehovet under posten för nästa budgetår
till 8 500 kronor för månad eller 102 000 kronor för år.

Vid bifall till vad byrån sålunda föreslagit skulle byråns avlöningsanslag
för budgetåret 1945/46 behöva upptagas med (16 000 + 60 000 + 1 175 000 +
102 000 -1- 2 000) 1 355 000 kronor.

Mot byggnadslånebyråns uppskattning av medelsbehovet till avlöningar
för nästa budgetår har jag intet att erinra utom såvitt angår det för ersätt
ningar till kanslipersonal beräknade beloppet, 1 175 000 kronor. För ifrågavarande
ändamål har i avlöningsstaten för innevarande budgetår upptagits

Departements chefen.

16 Kungl. May.ts proposition nr 324.

ett belopp av 590 000 kronor. Emellertid har Kungl. Majit genom beslut den
23 mars 1945 nödgats medgiva, att posten må överskridas med högst 333 000
kronor, varför belastningen å posten för samma budgetår kan beräknas komma
att uppgå till i runt tal 925 000 kronor. Av byggnadslånebyråns framställning
framgår emellertid, att medelsbehovet undan för undan ökat under budgetåret
och under januari månad i år uppgått till omkring 78 000 kronor samt för juni
månad beräknas uppgå till 85 500 kronor. Sistnämnda belastningssiffra skulle
motsvara ett medelsbehov av cirka 1 000 000 kronor för år. Byrån synes
läkna med en fortsatt ökning av utgifterna jämväl under nästa budgetår.

I avsaknad av några säkra hållpunkter rörande byråns arbetsbelastning
under nästa budgetår anser jag den beräknade belastningssiffran för innevarande
budgetår böra läggas till grund för uppskattningen av medelsbehovet.
Med hänsyn till den stegring i personalbehovet, som inträtt under budgetåret
1944/45, synes posten dock böra avrundas uppåt till 950 000 kronor.

I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag för nästa budgetår behöva
upptagas med (16 000 + 60 000 + 950 000 + 102 000 + 2 000) 1 130 000 kronor.

Som synes innebär detta anslagsbelopp en avsevärd förhöjning i förhållande
till det för innevarande budgetår anvisade anslaget. Den starka ansvällning
av byråns verksamhet, som ägt rum, gör det särskilt angeläget att förefintliga
möjligheter att genom rationaliseringar begränsa personalbehovet
tillvaratagas. Jag förutsätter, att byrån ägnar en ingående uppmärksamhet
häråt.

2:o- Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 225 000 kronor. För anslagets användning har Kungl. Majit den
22 juni 1944 fastställt följande stat:

Omkostnadsstat.

1. Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis ... kronor

2. Expenser, förslagsvis ................................................. »

3. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... »

35 000
180 000
10 000

Summa kronor 225 000

I skrivelse den 31 augusti 1944 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag
rörande beräkningen av byråns medelsbehov för omkostnader under
nästa budgetår.

Beträffande anslagsposten till resekostnads- och traktamentsersättningar
har byrån därvid anfört följande.

Under sistförflutna budgetår hade från anslagsposten utbetalats ett belopp
av omkring 2 000 kronor i månaden. Anledningen till att belastningen
a anslaget icke varit högre vore att söka däri, att byrån, som under större
len av budgetåret förfogat över tre resekontrollanter, sedan den 15 mars
1944 haft allenast två sådana kontrollanter anställda. Oaktat således anslagsposten^
under förra budgetåret ej belastats med mer än omkring 25 000
kronor, ansåge sig byrån icke kunna föreslå någon nedsättning av densamma
Den besparing som uppkommit till följd därav, att tillräckligt antal rese -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

kontrollanter ej stått till förfogande finge nämligen anses vara av tillfällig
art. Härtill komme att byrån till följd av Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj
1944 angående bland annat uppdrag för byrån att utöva viss upplysningsoch
rådgivningsverksamhet beträffande lån och bidrag för beredande av bostäder
i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer hade att emotse en
ökad belastning å ifrågavarande anslagspost. Enligt byråns uppfattning
borde nied hänsyn till det anförda någon reduktion av posten icke äga runi
utan posten alltså upptagas till oförändrat belopp, 35 000 kronor.

Vad angår anslagsposten till expenser upplyste byrån, att belastningen
å posten under sistförflutna budgetår uppgått till i det närmaste 220 000
kronor, varav omkring 30 000 kronor tagits i anspråk för anskaffande av inventarier.
Under framhållande av att byråns inventariebestånd syntes vara
i huvudsak kompletterat samt att de månatliga utgifterna från ifrågavarande
anslagspost kunde beräknas uppgå till omkring 15 000 kronor, ansåge byrån
ett belopp av 180 000 kronor erforderligt för löpande expenser under nästa
budgetår. Härutöver borde ett visst belopp, förslagsvis 10 000 kronor, avses
för inköp av främst ur rationaliseringssynpunkt erforderliga kontorsmaskiner,
varför byrån beräknade utgifterna för expenser för nästa budgetår
till sammanlagt 190 000 kronor.

Anslagsposten till publikationst ryck hade, enligt vad byrån meddelar,
under budgetåret 1943/44 belastats med omkring 4 500 kronor. Anledningen
till att anslagsposten ej tagits i anspråk i vidare mån än som skett
vore att söka däri, att utarbetandet av nya upplagor av byråns »Meddelanden»
måst eftersättas på grund av byråns alltmer växande arbetsbörda. Då
byrån emellertid funnit, att dessa »Meddelanden» varit av stort värde såväl
för förmedlingsorganen som ock därigenom indirekt för byråns verksamhet,
vore det byråns avsikt att med det snaraste åter upptaga utgivningen av desamma.
Med hänsyn härtill ansåge byrån, att anslagsposten för nästa budgetår
borde upptagas till oförändrat belopp eller 10 000 kronor.

Byrån beräknade alltså medelsbehovet för omkostnader under nästa budgetår
till (35 000 + 190 000 + 10 000) 235 000 kronor.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande över framställningen ej ha något
att erinra mot densamma.

Sedermera har byggnadslånebyrån i skrivelse den 23 mars 1945 beträffande
förevarande anslag, såvitt angår posten till expenser, anfört, att, då
byrån i skrivelsen den 31 augusti 1944 uppskattat posten till 190 000 kronor,
hade byrån utgått från att byråns inventariebestånd skulle vara i huvudsak
kompletterat. Med den successiva ökning av personalen, som förväntades
komma att inträda under nästkommande budgetår, syntes ytterligare behov
av inventarier komma att uppstå. Till täckande av nämnda behov torde ett
belopp av minst 10 000 kronor vara erforderligt. Byrån uppskattade därför
numera medelsbehovet å förevarande anslagspost till (190 000 + 10 000)

200 000 kronor samt anslaget i dess helhet till 245 000 kronor.

Vad angår posten till resekostnads- och traktamentsersättningar Departementstorde
densamma i anslutning till belastningen för sistförflutna budgetår chel''en.
kunna nedsättas till 25 000 kronor.

llihany till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 324.

974 45 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Posten till expenser synes mig med hänsyn till byggnadslånebyråns
växande organisation samt behovet att anskaffa vissa ur rationaliseringssyn
punkt erforderliga kontorsmaskiner böra höjas till 190 000 kronor.

Mot byråns uppskattning av medelsbehovet till publikationstryck,
10 000 kronor, har jag intet att erinra.

I enlighet härmed skulle förevarande anslag behöva upptagas med (25 000
+ 190 000 + 10 000) 225 000 kronor.

Framställning från egnahemsstyrelsen.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har egnahemsstyrelsen gjort framställning
rörande anvisande av anslag för budgetåret 1945/46 till bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. Styrelsen har härvid framhållit, att man syntes
böra räkna med, att de medel — för innevarande budgetår eller tidigare anvisade
vilka stöde till förfogande för bidrag och lån till nyss angivna
ändamål, komme att vara i sin helhet disponerade före utgången av budget
året. Möjligen kunde dock något belopp kvarstå odisponerat till förbättringslån.
Å andra sidan hade efterfrågan på lantarbetarbostadslån visat en
så kraftig uppgång sedan någon tid tillbaka, att egnahemsstyrelsen sett sig
nödsakad att i särskild framställning hemställa örn anvisande å tilläggsstat
av ytterligare medel för ändamålet.

Styrelsen har vidare anfört, att styrelsen, då den ginge att avgiva anslagsberäkningar
för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1945/46, ville understryka,
att bostadsförbättringsverksamheten utgjorde ett betydelsefullt led i
åtgärderna för skapande av en mera tillfredsställande levnadsstandard för
den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden. Efterfrågan på bär avsedda
former av statligt stöd till bostadsbyggnadsverksamheten på landsbygden
haele också, särskilt sedan knappheten pa arbetskraft och byggnadsmaterial
efter hand något lättat, varit mycket livlig. Detta gällde i första hand
beträffande bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån. Inom flera egnahemsnämnders
områden hade det på grund av brist på medel icke varit möjligt
att tillgodose alla sökande, som uppfyllde de författningsenliga villkoren
för erhållande av dylika bidrag och lån; i många fall hade en tämligen sträng
gallring bland de biarags- och låneberättigade måst ske. Jämsides härmed
hade sagda knapphet på medel medfört, att ett flertal egnahemsnämnder erhållit
en undan för undan växande balans av ansökningar, som ansetts icke
böra avvisas men som på grund av medelsbrist ej heller kunde beviljas förrän
efter lång väntetid. Att härav uppkomme allvarliga olägenheter för den bidrags-
och lånesökande allmänheten läge i öppen dag. Med hänsyn till nu
antydda förhållanden ansåge styrelsen ifrågavarande bidrags- och låneverksamhet
böra givas en något vidgad ram i förhållande till vad för närvarande
gällde. Från nämnda utgångspunkter hade styrelsen uppskattat medelsbehovef
för nästa budgetår.

Vad angår anslaget till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden erinrar styrelsen örn att å riksstaten för innevarande
budgetår for ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag av

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 324.

7 500 000 kronor. Till Kungl. Maj:ts förfogande stöde härutöver ett belopp
av 2 400 000 kronor, vilket frigjorts därigenom att beviljade förbättringsbidrag
förfallit eller annullerats. Av nu angivna belopp finge det förstnämnda
å 7 500 000 kronor disponeras i vanlig ordning, medan dispositionen av det
sistnämnda avsetts bliva beroende av det allmänna materielförsörjningsläget.
Samma vore förhållandet med det å allmän beredskapsstat II för ändamålet
uppförda anslaget å 15 miljoner kronor.

För nästa budgetår anser styrelsen anslaget böra upptagas till 20 miljoner
kronor. Styrelsen föreslår, att från anslaget liksom under innevarande budgetår
böra bestridas kostnader för vissa speciella ändamål, nämligen för lantarbetarbostadsbidrag,
för bidrag till fiskarbostäder samt för administrerande
av bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag, inköp av brunnsborrningsattiraljer,
anordnande av utbildningskurser för brunnsborrare ävensom
för bostadsförbättringsbidrag till innehavare av vissa kronolägenheter.

I fråga örn anslagen till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden samt Lån till bostadsförbättringsverksamhet
erinrar styrelsen örn att medelsbehovet för förstnämnda ändamål
för innevarande budgetår i första hand ansetts böra täckas genom ianspråktagande
av dels ett belopp av 1 800 000 kronor, som frigjorts därigenom
att beviljade lån förfallit eller annullerats, dels ock det å riksstaten anvisade
anslaget å 2 700 000 kronor. Medelsbehovet för förbättringslån ansågs i första
hand böra täckas genom disposition av ett belopp av 1 300 000 kronor av på
nyss angivet sätt frigjorda äldre medel samt genom ianspråktagande av ett
å riksstaten anvisat anslag av 2 700 000 kronor.

Därest läget i fråga örn materielförsörjningen det medgåve, skulle härutöver
de å allmän beredskapsstat II uppförda anslagen till Lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden (8 000 000 kronor) samt Lån
för bostadsförbättringsverksamhet (5 000 000 kronor) få tagas i anspråk.

För nästa budgetår har styrelsen ansett, att anslaget till Lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden bör upptagas med 12 000 000
kronor samt anslaget till Lån för bostadsförbättringsverksamhet med 8 000 000
kronor.

Medelsbehovet till tilläggslån till bostadsegnahemslån har styrelsen
uppskattat till 2 000 000 kronor.

Beträffande anslaget till Lån till uppförande och förbättring av
lantarbetarbostäder, erinrar styrelsen om att för ändamålet för innevarande
budgetår anvisats 500 000 kronor å riksstaten samt ett anslag av
2 000 000 kronor å allmän beredskapsstat II. Medelsbehovet för nästa budgetår
har styrelsen uppskattat till 4 000 000 kronor. Styrelsen har härvid erinrat
örn att för innevarande budgetår behov förelåge av anvisande å tilläggsstat avytterligare
medel för ändamålet, varom styrelsen gjort framställning hos
Kungl. Majit.

Som framgår av egnahemsstyrelsens framställning äro de belopp för förförbättrande
av landsbygdens bostadsförhållanden, som anvisats å riksstaten

Departements chefen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

för innevarande budgetår, förhållandevis låga. Beloppen voro emellertid
avsedda att förstärkas med anslag å allmän beredskapsstat II, vilka skulle få
tagas i anspråk, därest materielförsörjningsläget förbättrades. I enlighet här
med uppfördes å nämnda beredskapsstat avsevärda belopp för ifrågavarande
ändamål. Av de å beredskapsstaten uppförda anslagen har Kungl. Maj:t redan
tidigare ställt anslaget till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetare
bostäder till egnahemsstyrelsens förfogande att disponeras för det med anslaget
avsedda ändamålet. För dispositionen av övriga här avsedda anslag har Kungl.
Majit ansett sig böra inhämta riksdagens samtycke. I proposition den 2 mars
1945, nr 238, har Kungl. Majit sålunda föreslagit riksdagen medgiva, att det å
allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 uppförda anslaget till Lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden, i sin helhet, samt av de
å samma stat uppförda anslagen till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden samt Lån till bostadsförbättringsverksamhet 12 miljoner respek
tive 3 miljoner kronor må av Kungl. Maj :t tagas i anspråk för de med anslagen
avsedda ändamålen. Vid bifall till Kungl. Majits förenämnda proposition och
med beaktande att till lantarbetarbostadslån å tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår jämväl anvisats ett anslag av 2 miljoner kronor,
skulle för utlämnande av bidrag respektive lån för här ifrågavarande verksamhet
för nyssnämnda budgetår stå till förfogande de belopp, som angivas
i följande sammanställning. I beloppen äro inräknade även de medel, som
kunnat disponeras därigenom att tidigare beviljade bidrag eller lån förfallit
eller annullerats. Till jämförelse ha i sammanställningen jämväl upptagits av
egnahemsstyrelsen för nästa budgetår äskade anslag.

Anslag

Bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden .................................

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ........................

Lån till bostadsförbättringsverksamhet ...
Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
.................................

För budgetåret
944/45 disponi-belt belopp

Av egnahemsstyrelsen
för budgetåret
1945/46 äskat belopp

21 900 000

20 000 000

12 500 000

12 000 000

7 000 000

8 000 000

6 500 000

4 000 000

Som synes understiga de av egnahemsstyrelsen äskade anslagen — frånsett
anslaget till förbättringslån — de belopp, som stå till förfogande för
innevarande budgetår.

Liksom i fråga örn anslagen för främjande av bostadsförsörjningen i allmänhet
måste beräkningen av anslagen till förbättrande av landsbygdens bostadsförhållanden
ske med beaktande av de reala förutsättningarna för byggnadsverksamheten
under det kommande året. Som i förenämnda proposition, nr
238/1945, påpekats måste hänsyn jämväl tagas till den inverkan, som igångsättandet
i större omfattning av byggnads- och andra anläggningsarbeten på
landsbygden kan få på möjligheterna att tillgodose skogsbrukets arbetskrafts -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

behov. Under hänvisning till den socialt sett höga angelägenhetsgrad, som
jag tillmäter en förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden, anser
jag mig, trots anförda omständigheter, böra tillstyrka egnahemsstyrelsens förslag
till medelsanvisning för budgetåret 1945/46. Jag har härvid tagit hänsyn
till att några anslag, motsvarande de å allmän beredskapsstat II för innevarande
budgetår uppförda, ej äro avsedda att anvisas för nästa budgetår.

I enlighet härmed förordar jag, att å riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisas
dels till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden 20
miljoner kronor, dels till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden 12 miljoner kronor, dels till Lån till bostadsförbättringsverksamhet
8 miljoner kronor, dels och till Lån till uppförande och förbättring av
lantarbetarbostäder 4 miljoner kronor.

Härutöver bör i enlighet med egnahemsstyrelsens förslag beräknas ett belopp
av 2 miljoner kronor för utgivande av tilläggslån till bostadsegnahemslån.

I nyssnämnda proposition förordades, att i samband med att anslagen å
allmän beredskapsstat II ställdes till egnahemsstyrelsens förfogande vissa bestämmelser
måtte meddelas rörande de villkor, under vilka arbetena finge
komma till utförande, varvid bland annat borde föreskrivas, att vederbörande
länsarbetsnämnd skulle hava att besluta örn tidpunkten för arbetenas påbörjande
samt, därest nämnden så ansåge erforderligt, örn avbrott i arbetena ävensom
meddela de övriga bestämmelser, som kunde befinnas nödvändiga till förhindrande
av att skogsbrukets behov av arbetskraft eftersattes.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest uppställandet av motsvarande
villkor beträffande anslagen för nästa budgetår skulle visa sig påkallade,
utfärda föreskrifter härom. ......

I detta sammanhang torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att
räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån jämväl för nästa
budgetår fastställes till oförändrat 3,2 5 %.

Övriga framställningar.

I förevarande sammanhang vill jag anmäla ytterligare två framställningar,
den ena från försvarets bostadsanskaffningsnämnd och den andra från byggmästaren
Baltzar Lundström, Stockholm, över vilka framställningar riksdagen

torde böra beredas tillfälle att yttra sig.

I skrivelse den 18 oktober 1944 har försvarets bostadsanskaffningsnämnd
efter samråd med statens byggnadslånebyrå anfört i huvudsak följande.

Enligt 1 8 e) i Kungl. Majit» instruktion den 7 maj 1943 (nr 230) för försvarets
bostadsanskaffningsnämnd åligger det nämnden att förvalta såval
genom nämndens försorg uppförda byggnader som av egnahemsstyrelsen uppförda
bostadshus i Såtenäs och Karlsborg, varvid uthyrning skall ske till marknadspris,
i den mån Kungl. Majit ej annat medgiver, och i forsta hand till
personal, som är anställd vid försvaret ,

Jämlikt kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) angående lån och
bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer kunna bostadsanskaffningslån och familjebidrag eller ock
enbart dylika bidrag av statens byggnadslånebyrå beviljas vederbörande kom -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

mun eller, under förmedling av denna, allmännyttigt bostadsföretag för beredande
av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer i
städer samt i stadsliknande samhällen och andra tätbebyggda samhällen ävensom,
örn särskilda skäl därtill äro, till dylika familjer i ort å den egentliga
landbygden. Såsom allmännyttigt bostadsföretag kan av byggnadslånebyrån
erkännas redan bestående eller för ändamålet nybildade bolag, föreningar och
stiftelser, vilka uppfylla vissa villkor. Vidare må jämlikt kungörelsen den 27
maj 1938 (nr 247) örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder
i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer beviljas bostadsanskaffningslån
samt medgivas eftergifter å de för lånen fastställda ränte- och annuitetsbeloppen
(familjebidrag) för att åt sådana familjer bereda bostäder å mark,
som mnehaves med äganderätt eller tomträtt. Bostadsanskaffningslån förmedlas
av vederbörande kommun eller av enskilt företag, som uppfyller vissa
villkor.

Genom beslut den 22 juni 1944 har Kungl. Majit bemyndigat statens byggnadslånebyrå
att tills vidare under vissa villkor bevilja familjebidrag enligt
kungörelserna nr 512/1935 och 247/1938 jämväl åt sådana mindre bemedlade
barn rika familjer, som beretts bostad i med stöd av tertiärlån uppförd fastighet,
tillhörig kommun eller därmed i lånehänseende jämställt företag. Som
förutsättning för beviljande av dylikt bidrag skulle gälla, att den barnrika
familjen komme i åtnjutande av en bostad med lägst den standard och mot
högst den hyra, som skulle gällt, om bostad beretts familjen i hittills gängse
typ av bostäder för mindre bemedlade, barnrika familjer.

Vid verkställd undersökning har det visat sig, att ett tiotal barnrika familjer,
vilka torde kunna anses som mindre bemedlade, hyra bostad av nämnden.
Det synes rimligt, att dessa familjer skola kunna komma i åtnjutande av
samma förmåner med avseende på familjebidrag som mindre bemedlade barnrika
familjer, vilka beretts bostad i hus, som uppförts med hjälp av statliga
tertiär- och tilläggslån. Även örn nämnden räknar med att inom en relativt
snar framtid kunna avyttra en del av de hus, som nämnden nu förvaltar torde
nämnden eller den myndighet, som kan komma att övertaga nämndens årbetsuppgifter,
dock aven i fortsättningen komma att uthyra Bostäder åt mindre
bemedlade, barnrika familjer.

På grund av det anförda har nämnden hemställt, att Kungl. Majit måtte
bemyndiga statens byggnadslånebvrå att tills vidare bevilja familjebidrag
enligt kungörelserna nr 512/1935 och 247/1938 jämväl åt sådana mindre bemedlade,
barnrika familjer vilka hyra bostad av nämnden, under samma förutsättningar
som angivits i förenämnda brev den 22 juni 1944. I

I skrivelse den 10 augusti 1944 har byggmästaren Baltzar Lundström,
Stochholm, med instämmande av Svenska aeroplan aktiebolaget och bostadsrättsföreningen
Tanneforshus i Linköping gjort framställning rörande vidtagande
av vissa åtgärder för ekonomiskt stöd åt nämnda förening. I framställningen
anföres i huvudsak följande.

Den stagnation i bostadsbyggandet, som föranleddes av krigsutbrottet 1939,
hade medfört, att i Linköping efter någon tid uppstått brist på"bostäder, vilken
hotade att övergå i ren bostadsnöd. Bostadsbristen vore framför allt betingad
därav, att Svenska aeroplan aktiebolaget med staten träffat överenskommelse
om ökade leveranser av krigsflygplan och på, grund därav varit tvunget att
kraftigt utöka arbetsstyrkan, vilken utökning icke kunnat tillgodoses utan nyinflyttning
av arbetskraft. Trots att stadsfullmäktige fattat beslut örn vissa

23

Kungl. May.ts proposition nr 324.

åtgärder syftande till att förstärka de dåvarande statliga stödåtgärderna för
bostadsproduktionen, kade någon byggnadsverksamhet ej kommit till stånd
i staden. Ingen av de i staden verksamma byggmästar^ hade ansett sig
kunna igångsätta några byggnadsföretag Man hade därför funnit sig bora
animera någon byggmästare från annan ort att påbörja dylika foretag, varvid
man räknade med att stadens byggmästare skulle nödgas följa efter. Denna
beräkning hade senare visat sig vara riktig. I början av år 1941 hade vissa
för bostadsfrågan i Linköping intresserade personer uppvaktat Lundstrom
i avsikt att vinna hans medverkan för uppförande av bostadsfastigheter åt en
planerad bostadsrättsförening. Emellertid hade verkställda undersökningar
(hvit vid handen, att förbättrade kredit- och stödvillkor från statens sida vöre
påkallade för att möjliggöra en bostadsproduktion till priser, suni icke påkallade
en hyreshöjning. Stadens myndigheter hade därför hos statsmakterna
gjort framställning örn ökat statsstöd för främjande av bostadsproduktionen i
Linköping. Ledningen för Svenska aeroplan aktiebolaget hade förklarat sig
villig att genom kreditstöd — svarande mot bostadsrättsinsatsen per lägenhet
_försäkra sig örn visst antal lägenheter för bolagets arbetare och tjänstemän.

I proposition den 12 mars 1941, nr 165, hade Kungl. Majit framlagt förslag
örn särskilda åtgärder för främjande av bostadsproduktionen å vissa orter,
bland vilka främst nämndes Linköping. Föredragande departementschefen
hade därvid till statsrådsprotokollet uttalat, att avhjälpande av bostadsbristen
å ifrågavarande orter tedde sig som ett statsintresse av första ordningen,
då i annat fall viktiga industriers behov av arbetskraft äventyrades. I propositionen
hade föreslagits vissa ändringar i dittills gällande regler for tertiarlångivningen
avseende sådana orter. Ändringarna innebure, såvitt nu vöre
i fråga, att tertiärlån finge säkerställas av inteckningar inom 90 % av fastigheternas
värde utan att hänsyn längre foges till det taxeringsvärde, som kunde
vara eller bliva åsatt. Vidare kunde tertiärlånet få uppgå till 3o % av värdet
i stället för eljest föreskrivna 20 %. Slutligen hade byggnadslånebyrån bemyndigats
att, med viss begränsning, bevilja ränteeftergift å tertiärlånet under 10
år med belopp motsvarande skillnaden mellan å ena sidan lägsta uppnåeliga
ränta å primär- och sekundärkrediten och å andra sidan 31/s % ränta å primärkrediten
och däremot svarande ränta på sekundärkrediten.

Då det framstått som synnerligen angeläget att byggnadsarbetena påbörjades
så snart att lägenheterna örn möjligt kunde vara färdiga den 1 juli. 1941 hade
viel uppvaktning inför chelen för socialdepartementet denne ställt i utsikt att
vid bifall till propositionen det däri föreslagna ökade statsstödet skulle utgå
till företaget oavsett örn detsamma igångsatts före eller efter riksdagens slutliga
behandling av propositionen. Företaget, vilket. omfattade 8 fastigheter
om sammanlagt 156 lägenheter, hade därefter påbörjats.

Det borde särskilt understrykas, att kostnaderna för uppförande av ifrågavarande
fastigheter i sedvanlig ordning granskats och godkants av statens
b vernad slån ebyrå, att under uppförandet skett en minutiös kontroll från Linköpings
stads sida samt att kalkylen över fastigheternas förräntning och amortering
uppgjorts på grundval av dc kreditvillkor, som ställts i utsikt i propositionen
nr 165 i förening med skäligt beräknade förvaltningskostnader, ävensom
do sålunda av statens byggnadslånebyrå godkända anskaffningskostnaderna.

Enligt det mellan bostadsrättsföreningen och Lundstrom i egenskap av
entreprenör ingångna entreprenadkontraktet hade entreprenadsumman belöpt
sig till 2 681 000 kronor. Vid sin preliminära värdering hade statens byggnadslånebyrå
fastställt värdet till 2 680 000 kronor. Vid den slutliga värderingen
hade byrån fastställt värdet till 2 630 000 kronor.

Taxeringsvärdet å fastigheterna hade emellertid bestämts till ett avsevärt

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

lägre bdopp, dier 2 lTOöOO kronor. Vid slutlig reglering av kreditvillkoren
Hade lånen å fastigheterna kommit att fördela sig sålunda:

Lån hos stadshypoteksföreningen .................................... kronor 1 300 000

.Llän hos bostadskreditkassan ......................................... » 325 000

Statligt tertiärlån ........................................... 742 000

Summa kronor 2 367 000

1 1, ^cka återstående medelsbehov hade Lundström och aeroplan

krono °iaget ^rac^a emellan med lån å respektive 43 200 och 207 000

Nu relaterade förhållanden hade haft till följd att den i förenämnda proposition
förutsätta räntesubventionen i form av eftergift å lånens tertiärdel icke
kommit att tillampas.

Den orimligt låga taxeringen — 460 000 kronor lägre än det av statens
byggnadslånebyrå godkänna värdet — hade lett till, att det icke visat sin möiigt
att placera de underliggande lånen hos försäkringsbolag eller annan kreditinstitution
i öppna marknaden, där räntan ställt sig vida gynnsammare än
vad tallet bleve med räntan hos stadshypoteksföreningen och bostadskreditkassan
örn man i stallet gjort det antagandet, att taxeringen, såsom rimligt
S lika med byggnadslånebvråns slutliga värdering, eller till

7-,11 25 nnnn,0r’ skl,lle bottenlåliet å 60 % av nämnda kostnader ha belöpt sig
till 1 578 000 kronor. r 8

Såsom lånen nu bleve bundna, uppginge den årliga kostnaden för räntor å
jan hos stadshypoteksföreningen, bostadskreditkassan och statens byggnads!
111 samman''fgt 108 385 kronor 50 öre. Hade i stället ett bottenlån å

1 578 000 kronor erhållits efter en räntefot av 3,5 % samt ett tertiärlån från
byggnadslånebyrån på 789 000 kronor med en annuitet inklusive räntor av
o,65%, skutte de årliga ränteutgifterna ha stannat vid 99 808 kronor 50 öre.

.Emellertid vöre icke detta den enda — låt vara den främsta — orsaken till
det nu uppkomna laget. Genom ett av statens hyresråd den 27 april 1944 fattat
beslut hade bostadsrättsföreningen gått miste örn en betydande inkomst.
Hyresrådet hade nämligen nämnda datum avslagit en av föreningen gjord
ansökan att — i.likhet med övriga fastigheter — få uttaga bränsletillägg enligt
statens hyresråds bransleklausul Inkl. I. Därigenom hade förening!! bero
vats inkomster på i runt tal inemot 20 000 kronor årligen.

Mot bakgrunden av det anförda vore det mindre anmärkningsvärt, att bostadsrättsföreningen
saknat möjligheter att fullgöra sina förpliktelser För f

io^7hiade -oda 6j S6tt Siig 1 Stånd att erläSga de räntor och annuiteter
a 19 447 kronor 50 ore, som den 30 juni 1944 förfallit till betalning å föreningens
tertiärlån hos statens byggnadslånebyrå. Byrån hade därför vidtagit
sedvanliga åtgärder for att bevaka byråns fordran hos föreningen.

Under hänvisning till det anförda har Lundström hemställt, att Kungl.
Maj.t i de former, som Kungl. Majit funne lämpligast, måtte lämna bostadsrättsföreningen
ett så utökat statsstöd att detta till sin verkan bleve likartat
med vad föreningen ansett sig kunna kalkylera på basis av det, som ställts
i utsikt i propositionen nr 165/1941. Därest det icke skulle visa sig möjligt
med en sådan omreglering av krediterna att den i propositionen förutsatta
räntesubventionen kunde utgå, hemställer Lundström, att föreningen måtte
beviljas tilläggslån av sådan storlek, att effekten för föreningens vidkommande
bleve likartad med den i utsikt ställda räntesubventionen.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Statens byggnadslånebyrå har i utlåtande över framställningen den 18
december 1944 anfört bland annat följande.

Lundström gör gällande, att bostadsrättsföreningen Tannefors!^’ svårigheter
äro att tillskriva väsentligen två särskilda orsaker. Den ena skulle innebära,
att föreningen icke kommit i åtnjutande av de förmåner, som bort tolja därav,
att de i Kungl. Majtts proposition nr 165 till 1941 års riksdag uppdragna
grunderna för statsstödet skulle vinna tillämpning. Den andra orsaken uppgives
vara, att statens hyresråd icke tillåtit föreningen att vid sidan örn grundhyran
uttaga särskild ersättning för hela den merkostnad för uppvärmning
och varmvattenförsörjning, som vållats av kriget.

Vad först beträffar statsstödet för produktionen må följande anmärkas.

Såsom Lundström uppgivit godkände byggnadslånebyrån som total anskaffningskostnad
för företaget ett belopp av 2 630 000 kronor, som tillika
ansågs utgöra företagets värde. Genom slutligt beslut den alpi 1942 Lie^
viljade byggnadslånebyrån i anledning härav föreningen ett Ian a <42 Otiu
kronor, motsvarande omkring 28 % av värdet, mot säkerhet av inteckningar
inom 2 367 000 kronor, d. v. s. inom 90 % av samma värde. .Tillika med pnmarkrediten
hos stadshypoteksföreningen och sekundärkrediten ho_s bostadskreditföreningen
var kapitalanskaffningen för företaget tryggad intill 90/o;
resterande kapitalbehov 263 000 kronor måste täckas genom företagarens egen
insats eller annorledes; annat har icke veterligen varit ifrågasatt vare sig i
förenämnda proposition eller eljest. Såvitt byggnadslånebyrån kail tinna,
har staten sålunda infriat givna utfästelser i fråga om sm medverkan tili före -

tagets kapitalförsörjning.

Upplåningen hos stadshypoteksföreningen löpte med ränta, däri inräknat
förvaltningsbidrag, efter 3,75 % för år, och lånet hos bostadskreditforeningen
skulle, fond- och förvaltningsbidrag inräknade, forrantas elter
4 75 %. Dessa räntesatser skulle i och för sig kunnat medföra räntesubvention
från statens sida med omkring 4 500 kronor per år Lmellertid
vilade byggnadslånebyråns beslut i låneärendet på den förutsättningen,
att hyror skulle få uttagas till ett sammanlagt belopp av (högst)
203 116 kronor per år, varav 199 166 kronor för bostadslägenheter och 4 000
kronor för andra lokaler. I dessa belopp ingick ersättning för fastigheternas
värme- och varmvattenförsörjning till belopp, som motsvarade kostnaderna
under de vid krigsutbrottet rådande förhållandena. De av kriget vållade merkostnaderna
förutsattes bliva helt och hållet täckta genom tillämpning av saiskild
bränsleklausul. De hyror, som voro att påräkna — motsvarande omkring
7 72 % av värdet — ansågos av byggnadslånebyrån vara tillräckliga, örn
ock i knappaste laget, såväl för att täcka utgifter för räntor och amorteringar
å primär-, sekundär- och tertiärkrediter samt kostnaderna for driften som tor
att bereda en låt vara blygsam förräntning och amortering av toppkapital å
263 000 kronor. Byrån fann sig därför vid låneärendets slutliga avgörande
kunna underlåta att bevilja räntesubvention.

Byggnadslånebyrån synes sålunda icke heller ha undandragit sig att skapa
förutsättningar för företagets räntabilitet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som avsågs vid företagets igångsättande.

Byrån säger sig lia låtit verkställa en noggrann granskning av föreningens
räkenskaper under de gångna åren samt hänvisar till en av byrån uppgjord
uppställning över föreningens inkomster och utgifter, omfattande bland annat
»av byggnadslånebyrån beräknade normala driftkostnader» samt kapitalkostnader.
Av uppställningen framgår, att föreningens inkomster beräknats till

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

202 192 kronor, därav för hyror 197 392 kronor samt för bränsletillägg 4 800
kronor. Då utgifterna uppskattats till 219 907 kronor, skulle föreningen så
ledes ha att räkna med en årlig brist på nära 18 000 kronor.

Byrån anför härutöver bland annat:

Lundström åberopar såsom en av huvudorsakerna till den uppkomna
situationen, att föreningen icke heretta tillfälle att vid sidan om fastställd
grundhyra tag-a full ersättning för hela den av kriget vållade merkostnaden
i or varme- och varmvattenförsörjningen. Härvid åsyftar Lundström ett av
hyiesrao.et den -7 april 1944 meddelat utslag rörande reglering av bostadskostnaderna
^ m. m. i föreningens fastigheter. Av detta beslut framgår, att
hyresrådet såsom grundhyror för bostadslägenheterna visserligen godtagit de
h.7/j&!J.bel0Pp’ På Vllba byggnadslånebyrån — liksom Lundström och bostadslattsfGreningen
— byggt sina beräkningar men att hyresrådet tillika, med
ändring av ett tidigare i samma avseende den 14 oktober 1943 fattat beslut,
lorordnat, . att vid tillämpning av hyresrådets bränsleklausul Inkl. I — som
amandes i förhållande till lägenhetshavarna — såsom grundpris skulle anvandas
det bränslepris, som gällde den 1 maj 1941 och icke kostnaden för

s’,r" -ii!8varme>>- sålunda av hyresrådet föreskrivits skulle lända till

efterrättelse från och med den 1 januari 1943.

Hyresrådets utslag har tvingat bostadsrättsföreningen att till lägenhetshavarna
återbetala icke obetydliga belopp.

Enligt mom byggnadslånebyrån gjorda beräkningar innebär det förhållandet
att föreningen icke genom bränsleklausul får taga ersättning för hela den
av fördyringen efter krigsutbrottet uppkomna merkostnaden för uppvärmning
och varmvattenförsörjning, att föreningen förmenats rätt att årligen uttaga
ett belopp av omkring 8 000 kronor, som skulle kunnat få kontraheras med
lägenhetshavare, därest hyresrådets bränsleklausul Inkl. I fått användas
utan inskränkning.

Då byggnadslånebyrån på sin tid hade. att fastställa de högsta hyror, sorn
linge uttagas, hade byggnadslånebyrån vid bedömningen av hyresiäget icke
samma tämligen rikhaltiga material, som numera står till buds, utan måste
i huvudsak bygga enbart på förmedlingsorganets yttrande. Byrån är med
numera tillgängliga utgångspunkter för bedömningen böjd att antaga, att de
av byrån såsom hogsta hyror medgivna beloppen lågo i överkant, och byrån
vill icke ifrågasätta annat än att hyresrådets utslag är sakligt riktigt med hänsyn
tift de allmänna instruktioner, som hyresrådet haft att följa. Emellertid
synes Lundstrom liksom bostadsrättsföreningen ha haft en befogad förväntan
att de normer beträffande hyressättningen, från vilka byggnadslånebyrån utgått
i verkligheten skulle få tillampas. För Lundströms del gäller dessutom
att Lundstrom åtminstone under hand torde ha blivit kraftigt uppmuntrad
fran försvarets sida till detta byggnadsföretag, som skulle tillgodose »ett
statsintresse av forsta ordningen» och därvid enligt egen uppgift blivit
utlovad vidsträckt bistånd för att minska de betydande risker, som otvivelaktigt
vörö förbundna med företaget. För byrån ter det sig då rimligt, att
bostadsrättsföreningen icke berövas de möjligheter, som byråns hyresre^lermg
inneburit. Däremot är det självklart, att föreningen i övrigt får bära
foretagarrisken såsom att ersättning för upplåtelse av lägenhet icke inflyter
o. s. v. Byrån finnér det därför skäligt, att bostadsrättsföreningen i särskild
ordning men med vissa inskränkningar beredes full ersättning för den faktiska
mer mstnaden genom statens försorg. En dylik ersättning kan sägas utgöra
det pris, som far betalas för kontrollen över hyresiäget i ett fall, där fastighetsägaren
får anses ha blivit frånhänd en honom utav staten under extraoramara
omständigheter tillförsäkrad rättighet.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Ersättningen, som torde böra fastställas till högst 8 000 kronor för år,
synes böra avse tiden från och med den 1 januari 1943, från vilken dag hyresrådets
utslag skall tillämpas. Ersättningens storlek inom angivet maximibelopp
torde lämpligen böra på ansökan av bostadsrättsföreningen faststallas
av byggnadslånebyrån första gången snarast möjligt efter eventuellt erhållet
bemyndigande och sedermera efter utgången av varje kalenderhalvår. Därest
hyra eller årsavgift icke skulle utgått för viss lägenhet, synes ersattmngsbeloppet
böra nedsättas med vad som därav betingas. Ersättningsbelopp torde
böra avräknas å de annuiteter, som föreningen har att gälda a tertiärlanet.

Om bränslekostnaderna nedgå under vad som gällt den 1 maj 1941, kommer
ersättningen att sjunka, och då hyresregleringslagen upplior, kommer den att
helt bortfalla. Ersättning ifrågasattes under inga förhållanden skola utgå for
längre tid än till den 1 januari 1953.

Med den av byggnadslånebyrån förordade lösningen synes staten till fullo
infria de utfästelser, på vilka ifrågavarande bostadsproduktion vilar. Att bostadsrättsföreningen
med det ifrågasatta, utvidgade stödet ändock icke kommer
att bliva bärkraftig framgår emellertid av den förut åberopade räkenskapsuppställningen.
Byrån har därför i närvaro av representanter för bostadsrättsföreningen
upptagit förhandlingar med Lundström samt aeroplanbolaget.
Från de senares sida har man då utfäst — under förutsättning att
byråns förslag örn särskild ersättning för ökade bränslekostnader kunde realiseras
— dels en nedsättning från 4 till 3‘A % av räntan å föreningens skuld till
dera, dels ock utsträckning av tiden för återbetalning av skulden. Härmed skulle
bostadsrättsföreningen vinna tillräcklig nedsättning i kapitalkostnaden för
att budgeten, såvitt nu kan bedömas, skall balansera med någon säkerhetsmarginal.
Detta innebär bland annat, att bostadsrättshavarnas insatser skulle
tryggas.

Statskontoret har förklarat sig biträda, vad byggnadslånebyrån i ärendet
anfört och hemställt, men därvid uttalat, att riksdagens medgivande till den
föreslagna ersättningen till bostadsrättsföreningen syntes vara erforderligt.

Yad till en början angår framställningen från försvarets bostadsanskaff- Departemcntsningsnämnd
anser jag skäligt, att mindre bemedlade, barnrika familjer i de ehefenfastigheter,
som nämnden har att förvalta, komma i åtnjutande av samma förmån,
som enligt Kungl. Maj:ts av nämnden åberopade beslut den 22 juni
1944 må tillkomma sådana mindre bemedlade, barnrika familjer, vilka beretts
bostad i fastighet som uppförts med stöd av tertiärlån och som tillhör kommun
eller därmed i lånehänseende jämställt företag. Därest riksdagen ej har
något att invända däremot, har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj.t att
bifalla nämndens framställning.

Vidkommande framställningen örn ökat statligt stöd åt bostadsrättsföieningen
Tanneforshus i Linköping framgår av vad i ärendet upplysts, att
föreningens oförmåga att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser föranletts av
omständigheter, som ej förutsetts vid föreningens bildande och över vilka
föreningen ej kunnat råda. Föreningen har å ena sidan åsamkats högre kapitalutgifter
än som beräknats och å andra sidan fått vidkännas minskade inkomster
på grund av hyresrådets beslut att vid tillämpning av rådets bränsleklausul
Inkl. I såsom grundpris skulle läggas det bränslepris, som gällde den
1 maj 1941 och icke kostnaderna för s. k. »fredsvärme», vilket bygghadslåne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

byrån räknat med vid beviljande av det föreningen tillerkända tertiärlånet.

oreningens bristande likviditet torde sålunda åtminstone till en del lia sin
grund latt de förutsättningar, som lågo till grund för byggnadslånebyråns beslut,
sedermera ändrats. På grund av sålunda föreliggande särskilda omständigheter
anser jag skäligt, att staten medverkar till skapandet av balans i föreningens
ekonomi genom beviljande av ytterligare understöd åt föreningen. I fråga
örn storleken härav anser jag mig böra biträda byggnadslånebyråns, av statskontoret
tillstyrkta förslag, enligt vilket till föreningen skulle utgå årligt understöd
av statsmedel med belopp, motsvarande den inkomst, varom föreningen gått
miste genom hyresrådets nyssnämnda beslut, dock högst 8 000 kronor för år.
Det torde få ankomma på byggnadslånebyrån att inom angivna maximibelopp
närmare beräkna understödets storlek. I likhet med byggnadslånebyrån anser
jag understodet bora utgå retroaktivt från den dag hyresrådets utslag trädde
i kraft eller den 1 januari 1943 dock längst till den 1 januari 1953. Man torde
kunna rakna med att, då det blir möjligt att återgå till att elda enbart med

ossilt bränsle, understödet kommer att sjunka avsevärt eller måhända helt
bortfalla.

Vad angår sättet för bestridande av kostnaderna för understödet vill jag
oreslå, att föreningen av byggnadslånebyrån beviljas räntesubvention å det
föreningen beviljade tertiärlånet med det belopp, som enligt principerna härfor
kan utgå. Detta belopp, vilket av byggnadslånebyrån beräknats till omkring
4500 kronor för år, bör enligt reglerna för dylik subvention gottska vas
föreningen genom eftergift å de annuiteter å nämnda lån, som föreningen har
att erlägga. Det härutöver erforderliga beloppet synes lämpligen i samma
ordning böra komma föreningen till godo, eller således genom beviljande av
ytterligare eftergift å nyssnämnda annuiteter.

Emellertid vill jag förorda, att, innan Kungl. Majit fattar beslut i ärendet,
riksdagens medgivande inhämtas.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jaf?> att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. medgiva

a) att räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
vilka må komma att beviljas under budgetåret 1945/46, bestämmes
till 3,25 %\

b) att bostadsrättsföreningen Tanneforshus i Linköping må,
räknat från och med år 1943 under en tid av högst 10 år, beviljas
understöd med belopp, motsvarande skillnaden i föreningens
bransleutgifter mellan, å ena sidan, utgifterna beräknade på
grundval av bränslepriserna den 1 maj 1941 eller, därest priserna
sjunka under de vid nyssnämnda tidpunkt gällande, dessa lägre

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

priser samt, å andra sidan, utgifterna beräknade på grundval av
kostnaderna för s. k. fredsvärme, dock högst med 8 000 kronor
för år, ävensom att sålunda utgående understöd må gottgöras
föreningen genom avdrag å de ammi teter, som föreningen har afl
erlägga å det föreningen beviljade statliga tertiärlånet;

II. för budgetåret 1945/46 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag
av .................................... kronor 1 130 000;

2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag
av ................................. kronor 225 000;

3) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
ett förslagsanslag av ............ kronor 8 500 000;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av ... kronor 20 000 000;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av .............................. kronor 8 000 000;

b) under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre be medlade,

barnrika familjer ett investeringsanslag
av ..................... kronor 50 000 000;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett investeringsanslag av kronor 12 000 000;

c) under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

investeringsanslag av .................. kronor 150 000 000;

2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

investeringsanslag av .................. kronor 21 000 000;

3) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
ett investeringsanslag av ... kronor 4 000 000;

4) till Lån till bostadsförbättringsverksamhet ett investeringsanslag
av .............................. kronor 8 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Stig Hammar.