Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
1
Nr 297.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel, m. m.; given Stockholms
slott den 27 april 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Axel GjÖres.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 april 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,
Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 30 och 31) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1945/46 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel
ett anslag av 105 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett
förslagsanslag av 40 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa
frågor, vilka därvid lämpligen torde böra behandlas var för sig.
Prisrabattering å vissa livsmedel.
Bestämmelserna angående grunderna för tilldelning av rabattkort för matfett
och mjölk ha i stort sett bibehållits oförändrade sedan hösten 1942. De
nu gällande bestämmelserna återfinnas i kungörelsen den 20 november 1942
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 297. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
(nr 877) angående prisrabattering på matfett och mjölk, i den lydelse denna
erhållit genom kungörelsen den 10 november 1944 (nr 717), samt i statens
livsmedelskommissions cirkulär nr 1620 och 2075. Bestämmelserna innebära
i huvudsak följande.
1) Rabattkort för såväl matfett som mjölk tilldelas utun
be hov sprou nine) sådana svenska medborgare, som äro födda efter den 31 december
1928 eller före den 1 januari 1878, under förutsättning att vederbörande
själv, eller, i fråga örn barn, dettas föräldrar vid 1944 års taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart
belopp, överstigande 750 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet,
överstigande 10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett
taxeringsvärde av mer än 10 000 kronor. Från denna regel göras dock två
undantag, det ena i syfte att öppna möjlighet till erhållande av rabattkort
även i sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet av den
brukade jordbruksfastigheten är större än nu nämnts men å andra sidan
vederbörandes beskattningsbara belopp är mycket lågt, och det andra i syfte
att bereda föräldrar med minst två barn möjlighet att erhålla rabattkort för
barnen, även då vederbörandes beskattningsbara belopp något överstiger
750 kronor.
Enligt det första undantaget äger nu avsedd person erhålla rabattkort under
förutsättning dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet
å jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels att
det vid 1944 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna
beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor. Enligt det andra undantaget
erhålles rabattkort för barn under förutsättning dels att det beskattningsbara
beloppet ej överstiger 1 000 kronor och dels att föräldrarna ha
minst två efter den 31 december 1928 födda barn. Beträffande person, som är
gift och sammanlever med sin make. gäller vad här sagts örn beskattningsbart
belopp och .skattepliktig förmögenhet makarnas sammanlagda beskattningsbara
belopp och sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.
Vad i denna punkt sagts om personer, som äro födda före den 1 januari
1878, gäller även yngre personer, som uppbära tilläggspension enligt lagen
om folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen den 28 juni
1935 örn invalidunderstöd.
2) Tilldelning av rabattkort till andra svenska medborgare än som avses
i punkt 1 (d. v. s. till svenska medborgare, som äro födda under något av
åren 1878—1928 och ej uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd) får
ske utan behov sprou ning endast i följande fall:
a) Äkta makar, vilka sammanleva med varandra, tilldelas vardera ett
rabattkort för matfett under förutsättning dels att de ha eget
hushåll och dels att de icke vid 1944 års taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt tillsammans upptagits för ett beskattningsbart belopp,
överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande
10 000 kronor, eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, överstigande
10 000 kronor.
b) Ogift person tilldelas ett rabattkort för matfett under förutsättning
dels att han har eget hushåll och dels att han icke vid 1944 års
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart
belopp, överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet,
överstigande 10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett
Kungl. Majlis proposition nr 297.
3
taxeringsvärde, överstigande 10 000 kronor. Vad nu sagts om ogift person
gäller även änkling, änka eller make, som icke sammanlever med andra
maken.
Även för personer inom denna åldersgrupp finnes en undantagsbestämmelse,
avsedd för sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet
av den brukade jordbruksfastigheten visserligen är större än 10 000 kronor
men där å andra sidan det beskattningsbara beloppet är mycket lågt.
Enligt denna undantagsbestämmelse får rabattkort för matfett tilldelas här
avsedd person, under förutsättning dels att vederbörande har eget hushåll,
dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet å den
brukade jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels att det
vid 1944 års taxering upptagna beskattningsbara beloppet ej överstiger 250
kronor.
3) Beträffande de i punkterna 1 och 2 upptagna fall, där taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet är av betydelse för brukarens eller honom närstående
persons rätt till rabattkort, har särskilt föreskrivits, att hänsyn icke skall
tagas till den del av taxeringsvärdet, som får anses belöpa på sådan egendom,
vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig.
4) Personer, som ej enligt här återgivna regler äro berättigade till rabattkort
utan behovsprövning, kunna efter prövning i varje enskilt fall erhålla
sådant kort, då med hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov
därav finnes föreligga.
5) För jordbrukare och dem närstående personer finnes slutligen i visst
fall möjlighet att erhålla rabattkort efter behovsprövning, som sker efter
mindre stränga regler än som angivits i punkten 4. Livsmedelskommissionen
har nämligen föreskrivit, att därest jordbrukares eller honom närstående
persons rätt att erhålla rabattkort är beroende av taxeringsvärdet på den
brukade fastigheten, kristidsstyrelse må, därest verkligt behov av prisrabattering
prövas föreligga, tilldela vederbörande rabattkort, oaktat fastighetens
taxeringsvärde eller den del därav, som enligt bestämmelserna i punkten 3
skall anses belöpa på jordbrukaren, är högre än det medgivna. Givetvis skall
vederbörande helt fylla förutsättningarna i övrigt för erhållande av rabattkort.
Utdelning av rabattkort i enlighet med nu nämnda bestämmelser ägde
rum första gången med början i december 1942, andra gången med början
i november 1943 och tredje gången med början i december 1944.
I .skrivelse den 10 april 1945 har statens livsmedelskommission avgivit
förslag för nästa budgetår rörande medelsanvisning för prisrabaltering å
vissa livsmedel.
Kommissionen har till en början meddelat, att en sammanställning av inkomna
redovisningar rörande utdelning av rabattkort, som ägde ram med
början i december 1942, gåve vid handen, att antalet utdelade kort varit
ungefär följande.
Rabattkort för matfett till producenter ..................... 728 000
» » » » icke-producenter .................. 2 007 000
Summa rabattkort för matfett 2 735 000
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 297.
Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 403 000
» » » » icke-producenter .................... 1 113 000
Summa rabattkort för mjölk 1 516 000
Vid den utdelning, som påbörjats i november 1943, hade motsvarande
siffror uppgått till, i runda tal
Rabattkort för matfett till producenter ...................... 703 000
» » » » icke-producenter .................. 1 731 000
» » » » statavlönade m. fl................. 46 000
Summa rabattkort för matfett 2 480 000
Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 400 000
» » » » icke-producenter .................... 1 055 000
Summa rabattkort för mjölk 1 455 000
För den utdelning, som påbörjats i december 1944, förelåge, anför kommissionen,
ännu blott mycket ofullständiga siffror angående antalet utdelade
kort. Vid en jämförelse mellan det antal kort, som enligt uppgifter från kristidsnämnderna
utdelats under de första tre månaderna av denna utdelning,
och det antal kort, som nämnderna utdelat under motsvarande tid vid den
närmast föregående utdelningen, funne man emellertid en tendens till fortsatt
nedgång av antalet rabattkortsinnehavare. Sålunda utvisade siffrorna
följande nedgång i antalet utdelade kort, uttryckt i procent av antalet utdelade
kort under samma tid vid föregående kortutdelning:
Rabattkort för matfett till producenter ................. —11,3 procent
» » » » icke-producenter .............— 8,6 »
» » » » statavlönade m. fl............— 7 »
» » mjölk » producenter ................. — 7 »
» » » » icke-producenter .............— 3,2 »
Det finge emellertid kraftigt understrykas, fortsätter kommissionen, att allt
för långt gående slutsatser ej finge dragas av de nu anförda siffrorna. Man
kunde sålunda ej utesluta möjligheten att många rabattkortsberättigade något
mindre snabbt än tidigare begagnat sig av sin rättighet att erhålla nya
rabattkort och att nedgången i antalet kortinnehavare sedan kortutdelningen
avslutats, komme att visa sig mindre än vad de anförda siffrorna gåve
vid handen. På att så vore fallet tydde såsom i det följande närmare angåves,
vissa iakttagelser inom Svenska mejeriernas riksförening rörande antalet
under olika perioder inkomna kuponger. Man torde emellertid i vart
fall vara berättigad att räkna med att antalet rabattkortsinnehavare denna
gång komme att bli något lägre än vid närmast föregående utdelning. Främsta
skälet härtill torde vara den fortgående stegringen av den allmänna nominella
inkomstnivån.
För att erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och syn -
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
5
punkter på rabatteringsbestämmelsema har livsmedelskommissionen anmodat
kristidsstyrelserna att, därest de ansåge anledning finnas att vidtaga någon
ändring av nu gällande rabatteringsbestämmelser, senast den 15 mars
1945 till livsmedelskommissionen inkomma med uppgift om de punkter i
dessa bestämmelser, där ändring ansåges böra vidtagas, samt örn skälen till
de ifrågasatta ändringarna.
I anledning av denna anmodan hade, upplyser kommissionen, yttranden
inkommit från 21 kristidsstyrelser. Av dessa hade 15 förklarat, att de ej
funne anledning att föreslå några ändringar i gällande grunder för prisrabattering
å livsmedel eller att de ansåge bestämmelserna böra bibehållas i stort
sett oförändrade men ville förorda justeringar av bestämmelserna på enstaka
punkter. Tre kristidsstyrelser hade endast påpekat vissa detaljer, där
ändring ansåges böra ske. De tre återstående av de kristidsstyrelser, vilka inkommit
med yttrande, hade däremot uttalat sig för en mera allmän skärpning
av rabatteringsbestämmelsema. De 12 kristidsstyrelser, vilka icke inkommit
med yttrande, torde med hänsyn till formuleringen av kommissionens
skrivelse få anses vara av den uppfattningen, att någon ändring av
rabatteringsbestämmelsema ej för närvarande vöre påkallad.
En av kommissionen gjord, kortfattad sammanställning av innehållet i de
inkomna yttrandena torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Kommissionen uttalar härefter för egen del rörande spörsmålet örn utformningen
av de blivande prisrabatteringsbestämmelsema, att några större
förändringar i försörjningsläget eller i den allmänna pris- och lönenivån ej
inträtt, sedan frågan om grunderna för prisrabatteringen senast behandlades
av statsmakterna. Någon allmän uppfattning om att de nuvarande rabatteringsbestämmelserna
borde undergå mera genomgripande förändringar hade
ej framkommit i kristidsstyrelsemas yttranden och hade, såvitt kommissionen
hade sig bekant, ej heller annorledes framträtt. Ur kristidsmyndigheternas
synpunkt vore det även ett önskemål, att ändringar i rabatteringsbestämmelserna
ej vidtoges utan goda skäl, då nu såväl de kortutdelande myndigheterna
som allmänheten vant sig vid bestämmelserna och tillämpningen av
dessa i det stora hela syntes gå friktionsfritt. Med anledning härav hade man
enligt kommissionens uppfattning ej anledning att nu ifrågasätta någon
större omläggning av rabatteringssystemet, utan rabatteringsbestämmelsema
syntes i stort sett oförändrade böra bibehållas även under nästa budgetår.
Detta uteslöte givetvis icke, att ändringar kunde göras på vissa punkter, örn
skäl därtill förelåge. Mot den principiella uppfattning, som sålunda uttalats,
hade någon erinran ej gjorts vid diskussion inom livsmedelskommissionens
råd rörande grunderna för den fortsatta prisrabatteringen.
Kommissionen har härefter behandlat vissa mera detaljbelonade ändringar
i nu gällande tilldelningsbestämmelser, som ifrågasatts av vissa kristidsstyrelser.
(’) Kungl. Maj.ts proposition nr iä)7.
En fråga, som berörts i yttrandena från flera kristidsstyrelser, gäller den
gräns för tilldelning av rabattkort till jordbrukare och dem närstående personer,
som består däri, att man vid prövning av ansökan örn rabattkort för
dylika personer skall beakta taxeringsvärdet å den av jordbrukaren innehavda
jordbruksfastigheten. 1 vissa av dessa yttranden har framhållits, att
det, eftersom taxeringsvärdena vid 1944 års fastighetstaxering höjts ej
oväsentligt, är befogat, att den nu ifrågavarande taxeringsvärdesgränsen
höjes i motsvarande mån. A andra håll har uttalats, att gränsen bör sänkas,
och en
i detta sammanhang jämväl erinras örn att i åtskilliga av de yttranden, sorn
kristidsstyrelserna våren 1944 avgåvo rörande grunderna för prisrabalteringen,
gjordes gällande, att jordbrukarna komme i en allt för gynnsam ställning
beträffande förmögenhetsgränsen därigenom att taxeringsvärdena å
jordbruksfastigheterna ofta läge avsevärt under de verkliga värdena.
Enligt kommissionens mening föreligga ej tillräckliga skäl att nu vidtaga
en ändring på denna punkt, detta särskilt med hänsyn lill att kristidsmyndigheterna,
då verkligt behov av prisrabattering föreligger, äga utdela rabattkort
till jordbrukare och dem närstående personer oberoende av ifrågavarande
taxeringsvärdesgräns. Något yrkande om ändring på denna punkt
framställdes ej heller inom livsmedelskommissionens råd.
En kristidsstyrelse har ifrågasatt, att kristidsstyrelserna skulle tillerkännas
befogenhet ej blott, såsom för närvarande är fallet, att utdela rabattkort
till dem, som visserligen ej enligt de schematiska reglerna liro berättigade
till rabattkort men som dock finnas vara i synnerligt behov av rabattkort,
utan även i motsatt riktning, nämligen att avslå ansökan örn rabattkort i sådana
fall, då en sökande visserligen enligt de schematiska reglerna skulle
vara berättigad till rabattkort men dock uppenbarligen icke är i behov av
rabattkort. Redan enligt nuvarande bestämmelser angående Iindelning av
rabattkort utan behovsprövning gäller att man, då en viss persons ekonomiska
ställning förbättrats efter senaste taxeringen, vid tillämpningen av
bestämmelserna örn inkomst- och förmögenhetsgräns skall fästa sig ej vid
det sista taxeringsresultatet utan vid det taxeringsresultat som skulle lia erhållits,
örn taxeringen grundats på de vid kortutdelningen föreliggande, förbättrade
förhållandena. Vad som avses i ifrågavarande yttrande är alltså
icke sådana fall, där taxeringen på grund av förbättrade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden
ger en för låg bild av sökandens verkliga inkomsteller
förmögenhetsnivå, utan sådana fall, där taxeringen visserligen ger en
riktig bild av inkomst- eller förmögenhetsnivån men behov av rabattkort
likväl på grund av speciella förhållanden ej kan anses föreligga. En dylik
rätt till behovsprövning inom de gränser, sorn uppdragas av de schematiska
reglerna, skulle väl i vissa fall kunna medföra, att man från erhållande av
rabattkort kunde utestänga personer sorn, exempelvis med hänsyn till sina
anhörigas ställning eller eljest med hänsyn lill speciella förhållanden, trots
en låg inkomst ej kunna anses vara i behov av rabattkort. Emellertid skulle
införandet av en dylik prövningsrätt — vars användning måste bli ej blott
en rätt utan även en skyldighet för de kortutdelande myndigheterna —
innebära ett avsteg från den princip, som ligger till grund för hela det nuvarande
rabatteringssystemet, nämligen att utdelningen så långt möjligt skall
ske efter generella, schematiska regler. I sin våren 1944 avlåtna skrivelse
angående grunderna för prisrabatteringen diskuterade kommissionen frågan,
örn man borde övergå från detta system till ett system, i princip byggt på in
-
Kungl. Muj.ts proposition nr 2.97.
7
dividuell behovsprövning, men besvarade för sin del denna fråga nekande.
Samma ståndpunkt intogs av Kungl. Majit och riksdagen. Med hänsyn härtill
synes man nu ej ha anledning att införa en dylik bestämmelse som, ehuru
den formellt ej skulle innebära en fullständig övergång till systemet med
individuell behovsprövning, likväl skulle lägga en ganska tung börda på de
kortutdelande myndigheterna. Även på denna punkt överensstämmer den av
kommissionen nu uttalade uppfattningen med den uppfattning, som kommit
till uttryck inom kommissionens råd.
En kristidsstyrelse har i sitt yttrande ifrågasatt, att rabattkort för matfett
till personer i de arbetsföra åldrarna skulle utgå utan behovsprövning
endast i det fall, att vederbörande har försörjningsplikt mot barn. Enligt
kommissionens mening är en omläggning av tilldelningsbestämmelsema i sådan
riktning, att man vid tilldelningen av rabattkort för matfett till personer
i de arbetsföra åldrarna anknyter till försörjningsplikten, förtjänt av närmare
övervägande. Det synes nämligen obestridligt, att nied de inkomstgränser,
som nu gälla för tilldelning av rabattkort, personer utan försörjningsplikt,
vilkas inkomst motsvarar visst beskattningsbart belopp, faktiskt ofta
äro i bättre ställning än personer med försörjningsplikt, vilkas inkomst motsvarar
samma beskattningsbara belopp. Sålunda synes det exempelvis klart,
att en fullt arbetsför ensamstående person, även örn han ej har större inkomst
än som motsvarar ett beskattningsbart belopp av 500 kronor, måste
anses vara i mindre behov av rabattkort än äkta makar med ett barm vilkas
inkomst motsvarar samma beskattningsbara belopp. Om man nu utgår från
att de för närvarande för personer i de arbetsföra åldrarna gällande inkomstgränserna
äro riktigt avpassade för det stora flertalet personer i denna kategori,
nämligen personer med försörjningsplikt, synes alltså enligt nu gällande
regler rabattkort till personer i denna kategori utan försörjningsplikt utgå
enligt mera liberala grunder än som i själva verket är motiverat. I livsmedelskommissionens
råd uttalade sig även flertalet av de rådsledamöter, som deltogo
i diskussionen på denna punkt, i princip för att tilldelningen av rabattkort
utan behovsprövning för här ifrågavarande kategorier skall anknytas
till försörjningsplikten. De personer i de arbetsföra åldrarna, som i så fall
i första hand böra erhålla rabattkort, äro uppenbarligen de, som ha försörjningsplikt
mot minderåriga barn. Beträffande likta makar synes det emellertid.
med hänsyn bland annat till att den inkomst, som för äkta makar
utan barn sammanlagt motsvarar ett beskattningsbart belopp av 250 respektive
500 kronor, är ej oväsentligt mindre än dubbla den inkomst, som för
en ensamstående person motsvarar sagda beskattningsbara belopp, befogat,
att man låter rabattkort utgå lill makarna, även örn de ej lia försörjningsplikt
mot barn. Omläggningen synes alltså ej böra beröra de nu gällande
bestämmelserna för tilldelning till likta makar i de arbetsföra åldrarna. För
ensamstående person i dessa åldrar fd. v. s. person i ifrågavarande åldersgrupp,
som är ogift, änkling eller änka eller som är gill men ej sammanlever
med andra maken) bör däremot rabattkort utgå endast örn vederbörande
har försörjningsplikt. 1 första hand bör härvid beaktas försörjningsplikt
mot barn, men även försörjningsplikt mot föräldrar torde böra
beaktas, den sistnämnda dock endast under förutsättning att vederbörande
verkligen bidrager lill föräldrarnas uppehälle och ali dessa äro i behov av
detta bidrag. Beträffande barn torde hänsyn endast böra tagas till sådana
barn. för vilka vederbörande enligt taxeringsbestämmelserna är berättigad
till familjebidrag, d v. s. till hemmavarande eller av den skattskyldige helt
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 297.
eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors
inkomst. Avgörandet av om fader eller moder, som mottager bidrag, kan
anses för sin försörjning vara i behov av detta bidrag, synes av praktiska
skäl i första hand böra ske genom en anknytning till mottagarens pensionsförhållanden.
Den, som åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd, synes
sålunda kunna anses vara i behov av bidrag till sitt uppehälle utan att särskild
utredning härom behöver förebringas.
1 detta sammanhang kan anmärkas, att såsom bidrag till faders eller moders
uppehälle givetvis bör anses ej blott kontanta medel utan även naturaförmåner,
exempelvis kost och husrum hos barn.
Livsmedelskommissionen vill för sin del förorda, att bestämmelserna örn
tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning till ensamstående
personer i de arbetsföra åldrarna skola omläggas på sätt nu angivits och
att sålunda rabattkort för matfett utan behovsprövning i fortsättningen skall
tilldelas dylik person endast under förutsättning att han, i enlighet med vad
ovan närmare angivits, har försörjningsplikt mot minderårigt barn eller bidrager
till försörjning av föräldrar, vilka äro i behov av detta bidrag. Omläggningen
torde böra ske i samband med nästa allmänna kortutdelning.
Kommissionen vill understryka, att de personer, som genom den föreslagna
omläggningen skulle avstängas från att erhålla rabattkort för matfett
utan behovsprövning, alltjämt skulle ha möjlighet att efter särskild behovsprövning
tilldelas sadant kort, då synnerligt behov därav föreligger.
Med stöd av sistnämnda bestämmelse skulle alltså exempelvis även i fortsättningen
rabattkort för matfett kunna tilldelas ensamstående person i relativt
hög ålder, som på grund av nedsatt arbetsförmåga eller svårighet att
finna sysselsättning har så låg inkomst, att han uppenbarligen ej är i bättre
ställning än de personer med försörjningsplikt, som erhålla rabattkort utan
behovsprövning. Vidare bör man vid dylik särskild behovsprövning kunna
beakta den belastning en viss sökande kan lia därigenom att han lämnar
bidrag till försörjningen av andra närstående än barn och föräldrar, exempelvis
bidrag till syskon, som på grund av sjukdom ej själv kan förskaffa
sig sitt uppehälle.
I samband med den nu föreslagna omläggningen synes man lämpligen
böra vidtaga även en annan ändring av bestämmelserna om tilldelning av
rabattkort för matfett till personer i de arbetsföra åldrarna. För närvarande
gäller, att dylik tilldelning får ske endast under förutsättning, att vederbörande
har eget hushåll. I kommissionens tillämpningsföreskrifter rörande
tilldelning av rabattkort stadgas, att det för att någon skall kunna anses lia
eget hushall fordras, att han har egen bostad — ensam eller tillsammans
med annan — och regelmässigt i denna intager sina huvudmåltider samt —
likaledes ensam eller jämte annan — ekonomiskt svarar för hushållet. Det
har vid ett flertal tillfällen, särskilt från kristidsnämndernas sida, för kommissionen
framhållits, att tillämpningen av denna bestämmelse medfört
svårigheter för nämnderna och i vissa fall leder till orättvisa resultat.
Om man ändrar rabatteringsbestämmelserna för ensamstående personer i
de arbetsföra åldrarna på sätt ovan föreslagits, synes någon egentlig anledning
att bibehålla nu ifrågavarande specialbestämmelse knappast föreligga.
Fastmera får det anses önskvärt, att den, som har försörjningsplikt och på
den grund i och för sig skulle vara berättigad till rabattkort, ej skall utestängas
härifrån, därför att han ej kan anses ha eget hushåll. Kommissionen
förordar därför, att ifrågavarande bestämmelse skall utgå. Härigenom skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
9
öppnas möjlighet att i vissa fall utdela rabattkort för matfett ulan särskild
behovsprövning till personer, som på grund av sin försörjningsplikt och med
hänsyn till sin ekonomiska ställning i övrigt måste anses vara i behov därav,
men som enligt nu gällande bestämmelser äro utestängda från att erhålla
sådant kort. Det må understrykas, att man genom en dylik ändring ej skulle
rubba den grundläggande bestämmelsen, att prisrabatteringen skall utgå vid
inköp av matfett och mjölk för förbrukning i enskilt hushåll. Även i fortsättningen
bör sålunda — liksom för närvarande —- gälla att rabattkort ej
får tilldelas person, som är intagen å straffanstalt eller därmed jämförlig
anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt
eller skyddshem, å fattigvårdsanstalt, ålderdomshem eller arbetshem eller
som eljest för stadigvarande vård eller uppfostran är intagen å sjukhus,
barnhem eller annan liknande anstalt eller inrättning. Likaså bör rabattkort
ej heller i fortsättningen tilldelas person, som intager alla sina måltider
å näringsställen och därför ej kan utnyttja rabattkortet.
Att bedöma vad den nu föreslagna omläggningen skulle få för inverkan
på sammanlagda antalet innehavare av rabattkort för matfett, är ytterst
svårt, då man ej har några säkra hållpunkter för en beräkning härom. Det
synes dock sannolikt, att omläggningen endast skulle medföra en relativt
obetydlig nedgång av antalet rabattkortsinnehavare.
Vad angår förfarandet vid utdelningen av rabattkort för matfett till personer
i de arbetsföra åldrarna efter en sådan omläggning, som här ovan
föreslagits, må understrykas, att omläggningen endast innebär en övergång
till andra grunder för tilldelning utan särskild behovsprövning. I de fall,
där försörjningsplikt gent emot barn åberopas som skäl för tilldelning av
rabattkort för matfett, erbjuder ju prövningen av rätten till rabattkort inga
som helst svårigheter utan tilldelningen kan ske efter rekvisition på samma
sätt som för närvarande. Åberopas åter som stöd för begäran om dylikt
rabattkort, att sökanden lämnar bidrag till faders eller moders uppehälle,
torde det bli nödvändigt att tillämpa ett ansökningsförfarande och att ansökningen
blir föremål för viss granskning. Härvid har sökanden först att
(exempelvis genom intyg från pensionsmyndighet) styrka, att fadern eller
modern åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd. Som bevis på att
sökanden lämnar bidrag för faders eller moders uppehälle synes man i första
hand kunna godtaga skriftlig försäkran härom av mottagaren, kristidsnämnden
dock obetaget att verkställa närmare utredning i frågan, örn den
finner skäl därtill. Arten och omfattningen av bidraget bör självfallet angivas
i ansökningen.
Utdelningen i de fall, där rätt till rabattkort utan särskild behovsprövning
skulle föreligga även enligt de nu föreslagna bestämmelserna, synes
alltså icke behöva befaras medföra några särskilda svårigheter för kristidsmyndigheterna.
Däremot kan det förväntas, att antalet fall, där rabattkort
sökes under åberopande av reglerna örn tilldelning av rabattkort efter
behovsprövning, kommer att öka genom den föreslagna omläggningen,
eftersom rabattkort sannolikt skulle komma att sökas av åtskilliga av dem,
som genom omläggningen utestängas från att erhålla sådant kort utan behovsprövning.
Den ökning av arbetsbördan, som härigenom kan uppstå,
torde dock i ej oväsentlig mån kompenseras därav att man genom omläggningen
slipper ifrån svårigheterna vid tillämpning av den nu gällande bestämmelsen
örn att rabattkort får tilldelas personer i de arbetsföra åldrarna
endast under förutsättning, alt de lia eget hushåll.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
De anmärkningar, sorn i övrigt framförts av kristidsstyrelserna, avse i
huvudsak antingen mera detaljbetonade spörsmål, som ej behöva beaktas
vid utformningen av själva grunderna för prisrabatteringen utan vilka kommissionen
kan taga hänsyn till vid meddelandet av sina tillämpningsföreskrifter,
eller sådana synpunkter, som kristidsstyrelserna framfört redan i
sina våren 1944 avgivna yttranden angående prisrabatteringen men vilka
statsmakterna då ej ansett böra föranleda någon ändring av bestämmelserna.
Under åberopande av det anförda förordar livsmedelskommissionen, att
de nu gällande allmänna rabatteringsgrunderna skola — med den justering,
som föreslagits — bibehållas i stort sett oförändrade under nästa budgetår,
dock att givetvis vid nästa utdelning de olika åldersgränserna böra framflyttas
ett år.
Vad angår själva rabattbeloppen erinrar kommissionen örn att kommissionens
år 1942 framlagda rabatteringsförslag beträffande matfett innebar
ett bibehållande av det dittills gällande rabattbeloppet, 1 krona 50 öre per
kilogram. Med hänsyn till den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t och riksdagen
såväl år 1942 som de båda följande åren intagit i fråga örn rabattbeloppet
för matfett, d. v. s. att detta skolat utgöra 2 kronor per kilogram, ansåge
sig kommissionen nu ej böra ifrågasätta någon ändring av nu gällande
rabattbelopp för matfett. Ej heller i fråga örn beloppet av mjölkrabatten,
vilken utginge med 15 öre per liter, syntes anledning förefinnas att nu överväga
någon ändring.
Under erinran örn att anslaget för prisrabattering för mjölk och matfett
för innevarande budgetår utgjorde 105 miljoner kronor, har kommissionen
upplyst, att enligt beräkningar, som verkställts inom Svenska mejeriernas
riksförening, det syntes sannolikt, att de faktiska kostnaderna för detta
budgetår skulle stanna vid omkring 100 miljoner kronor. Beträffande dessa
beräkningar kunde nämnas, att antalet kuponger för de första perioderna
av de nu löpande kortens giltighetstid, som insänts till riksföreningen för
inlösen, varit ej oväsentligt lägre än antalet kuponger för de perioder, under
vilka de i november 1943 utdelade korten gällt. Detta förhållande bestyrkte
alltså de inledningsvis anförda siffrorna från redovisningarna rörande den
senaste kortutdelningen, vilka utvisade en viss nedgång av antalet kortinnehavare.
Emellertid hade även från riksföreningen uppgivits, att kupongantalet
efter nedgången för de första perioderna nu åter visade en tendens
till ökning, vilket tydde på att den enligt kortredovisningarna inträdda nedgången
av antalet kortinnehavare åtminstone delvis endast berott på dröjsmål
med uttagande av de nya korten.
Vad angår kostnaderna för prisrabatteringen under nästa budgetår omnämner
kommissionen att, om man antoge, att den procentuella minskning
av antalet rabattkortsinnehavare, som framkommit vid en granskning av
kristidsnämndemas uppgifter rörande utdelningen av rabattkort under december
1944—februari 1945, gåve ett riktigt uttryck för den förändring, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 297.
11
inlrätt fram till nuvarande tidpunkt, skulle antalet innehavare av rabatt -
kort för närvarande vara följande, i runda tal:
Rabattkort för matfett lill producenter ...................... 624 000
» » » » icke-producenter .................. 1 582 000
» » » » statavlönade m. fl................. 43 000
Summa rabattkort för matfett 2 249 000
Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 372 000
» » » » icke-producenter ................... 1 021 000
Summa rabattkort för mjölk 1 393 000
Med nu nämnda antal rabattkortsinnehavare bleve, anför kommissionen,
kostnaderna för prisrabatteringen under ett budgetår för matfettsrabatteringen
(2 249 000 X 26 =) 58 474 000 och för mjölkrabatteringen (1 393 000
X 27,37-—) 38 126 000 eller sammanlagt omkring 96 600 000 kronor.
De nu anförda siffrorna syntes enligt kommissionen kunna tagas till utgångspunkt
vid beräkningen av kostnaderna för prisrabatteringen under
nästa budgetår. Att märka vöre dock dels att, såsom förut anförts, siffrorna
angående antalet nuvarande rabattkortsinnehavare vore förenade med
en viss osäkerhet, och snarast måste antagas vara något för låga, dels att
antalet personer, som erhölle rabattkori vid nästa utdelning, kunde komma
att i någon mån påverkas av den här förut föreslagna justeringen av bestämmelserna
örn tilldelning av rabattkort för matfett till personer i de
arbetsföra åldrarna ävensom av den nu skedda höjningen av taxeringsvärdena
å jordbruksfastigheter, dels slutligen att förändringar i inkomstnivån
för de befolkningsgrupper, som här avsåges, kunde komma att medföra betydande
förändringar i antalet rabattkortsinnehavare. Örn man emellertid
antoge, att tilldelningsbestämmelserna under nästa budgetår bleve sådana,
som kommissionen här förordat, samt att inkomstnivån för nu ifrågavarande
befolkningsgrupper icke underginge någon mera betydande förändring
i förhållande till kalenderåret 1944, syntes man, med tillbörligt beaktande
av övriga osäkerhetsmoment, kunna beräkna behovet av medel till
prisrabatteringen till omkring 100 miljoner kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer livsmedelskommissionen,
alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till prisrabattering å
vissa livsmedel för budgetåret 1945/46 i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som kommissionen sålunda förordat, anvisa ett reservationsanslag
av 100 miljoner kronor.
Ledamoten av statens livsmedelskommission, direktören Henri/ Johansson,
har så till vida förklarat sig skiljaktig från kommissionens förslag, att
han ansåge anledning ej finnas att nu föreslå någon ändring av gällande
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 297.
bestämmelser örn tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning
till personer i de arbetsföra åldrarna.
Förmalningsersättningar.
I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna
å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och bröd
har sedan hösten 1940 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.
Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av dem förmålen
spannmål. Till och med förmalningsåret 1943/44 utgingo dylika ersättningar
för såväl handelsförmalning som löneförmalning. Från och med innevarande
förmalningsar utgår ersättning emellertid endast vid handelsförmalning.
Ersättningsbeloppet utgör för tiden 1 september 1944—31 augusti 1945
6 kronor 50 öre per deciton förmålen spannmål av vete och råg.
Anslaget till förmalningsersättningar för innevarande budgetår är anvisat
med 40 000 000 kronor.
I skrivelse den 10 april 1945 med förslag till prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område har statens livsmedelskommission behandlat frågan om
medelsbehovet för förmalningsersättningar för budgetåret 1945/46. Framställningen
har utom såvitt avser denna fråga tidigare i dag anmälts av chefen
för jordbruksdepartementet.
Kommissionen har rörande förmalningsersättningarna anfört följande.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut i fråga om prissättningen på jordbruksprodukter
under regleringsåret 1945/46 skola priserna för brödsäd bibehållas i genomsnitt
oförändrade under regleringsåret. Med hänsyn härtill och då det
under rådande förhållanden icke torde vara önskvärt att mjölpriset höjes,
torde förmalningsersättning böra utbetalas till kvarnarna även under nästa
regleringsår. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att på förslag av
livsmedelskommissionen och statens priskontrollnämnd i början av regleringsåret
fastställa ersättningens storlek. Vid beräkning av medelsbehovet
synes man kunna utgå ifrån att ersättningen bibehålies vid sitt nuvarande
belopp. Medelsbehovet vid en beräknad förmalningsvolym av 600 000 ton
och i stort sett oförändrade regleringsbestämmelser skulle i dylikt fall komma
att utgöra 39 000 000 kronor.
Därest emellertid förhållandena mot förmodan skulle tillåta, att handelsregleringen
av brödsädesmarknaden under kommande regleringsår grundas
på inlösningsförfarande med stödköp, torde detta medföra vissa förändringar
i kostnaderna för kvarnarnas inköp av spannmål. Storleken av dessa
förändringar blir beroende på hur regleringssystemet närmare utformas med
hänsyn till stödpris, prisbasorter m. m. Då kvarnarna vid ett dylikt regleringssystem,
i motsats till vad nu är fallet, ha att bära hela eller större delen
av fraktkostnaderna, synes systemet motivera någon höjning av förmalningsersättningama.
Med hänvisning till det anförda föreslår livsmedelskommissionen, att förslagsanslaget
till förmalningsersättningar under nästa regleringsår anvisas
med 40 000 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
13
De skäl som motiverat införande av prisrabattering å vissa livsmedelDep“h^STlts
samt systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På
grund därav böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar
bibehållas även under nästkommande budgetår.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har en allmän utdelning av
rabattkort i enlighet med nu gällande grunder ägt rum i slutet av vartdera
av åren 1942—1944. En jämförelse mellan antalet rabattkort, som utdelats
under de två förstnämnda åren, utvisar för år 1943 en ej oväsentlig nedgång
av antalet rabattkortsinnehavare särskilt bland icke-producenter. Ehuru
ännu blott ofullständiga uppgifter föreligga i fråga om den senaste utdelningen,
peka siffrorna på en viss tendens till fortsatt nedgång av antalet
rabattkortsinnehavare. Då bestämmelserna angående tilldelning av rabattkort
ej undergått några nämnvärda förändringar, torde nedgången väsentligen
bero på en höjning av den allmänna inkomstnivån.
I likhet med vad som skett tidigare år har statens livsmedelskommission
för att erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter
på rabatteringsbestämmelserna anmodat styrelserna att inkomma
med yttranden, därest enligt deras uppfattning anledning förelåge att vidtaga
ändringar i gällande bestämmelser. Av de 21 kristidsstyrelser, som
yttrat sig, ha 18 antingen förklarat, att de ej funne anledning föreslå några
ändringar i gällande grunder eller uttalat, att de ansåge bestämmelserna böra
i stort sett bibehållas, ehuru vissa jämkningar av bestämmelserna på enstaka
punkter eller ändringar av vissa detaljer borde äga rum. De 3 återstående
kristidsstyrelserna ha ifrågasatt en mera allmän skärpning av rabatteringsbestämmelserna.
Vad angår sistnämnda spörsmål må framhållas, att livsmedelsrabatterna
avse att öka möjligheterna för de ekonomiskt sämre ställda befolkningsgrupperna
att oavsett levnadskostnadernas stegring kunna inköpa tillräckliga
myckenheter matfett och mjölk. Då angivna kostnader efter tillkomsten av
nu gällande tilldelningsbestämmelser i stort sett icke undergått någon ändring,
anser jag i princip några åtgärder i syfte att begränsa antalet rabattkortsinnehavare
icke böra ske.
I likhet med livsmedelskommissionen och kristidsstyrelserna anser jag
någon omläggning av de principer, på vilka det nuvarande rabattsystemet är
uppbyggt, icke böra ifrågakomma. Härmed är emellertid icke sagt, att det
gällande systemet fungerar på ett sådant sätt, att icke i en del fall personer,
vilkas behov av rabattkort kan ifrågasättas, erhålla rabattkort. Med nu tilllämpade
schematiska system torde denna olägenhet icke kunna undvikas.
Härför torde erfordras en övergång till en efter enhetliga grunder företagen
individuell behovsprövning. En dylik övergång är emellertid förenad med
många och allvarliga olägenheter ur andra synpunkter, i vilket avseende
jag torde få hänvisa till uttalanden i 1944 års proposition örn anslag till
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
prisrabattering å vissa livsmedel, i vilken proposition berörda fråga närmare
diskuterades.
En del kristidsstyrelser ha framfört förslag om vissa detaljändringar med
avseende å det nuvarande tilldelningssystemet. Såsom livsmedelskommissionen
understrukit är det angeläget, att ändringar ej vidtagas i andra fall, än
där vägande skäl tala för desamma. Kristidsnämnderna ha nämligen numera
hunnit bliva väl förtrogna med de nuvarande tilldelningsreglernas
innebörd och tillämpning, och ändringar skulle lätt komma att tynga nämndernas
arbetsbörda. Ett införande av alltför många specialregler skulle
vidare göra rabattsystemet ytterligare komplicerat med påföljd, att överblicken
för nämnderna försvårades.
Livsmedelskommissionen har under beaktande av dessa synpunkter emellertid
ansett skäl föreligga för ett par mindre jämkningar i nuvarande tilldelningsgrunder.
Sålunda har kommissionen föreslagit, att bestämmelserna
om tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning till ensamstående
personer i de arbetsföra åldrarna omläggas på så sätt, att dylik tilldelning
endast må ske under förutsättning, att vederbörande har försörjningsplikt
mot minderårigt barn eller bidrager till försörjning av föräldrar, vilka
äro i behov av detta bidrag. Kommissionen har motiverat sitt förslag med
att enligt nu gällande regler rabattkort utgå till ensamstående personer i de
arbetsföra åldrarna utan försörjningsplikt enligt mera liberala grunder än
som kan anses motiverat, därest jämförelse sker nied tilldelningsgrunderna
i vad avser dylika personer med försörjningsplikt. I anslutning härtill har
kommissionen vidare förordat, att den nu gällande inskränkningen i rätten
för personer i de arbetsföra åldrarna att erhålla rabattkort, nämligen att
vederbörande skall lia eget hushåll, skall upphöra.
Ehuru onekligen vissa skäl tala för de av kommissionen föreslagna ändringarna,
anser jag emellertid nied hänsyn till vad jag nyss anfört rörande
önskvärdheten av att bibehålla rabatteringsbestämmelserna örn möjligt oförändrade
mig icke böra förorda, att bestämmelserna ändras på ifrågasatt
sätt. Jag förutsätter emellertid, att därest utvecklingen skulle påkalla en
omläggning av grunderna — exempelvis genom en ytterligare förskjutning
av penninginkomsternas nivå rörande de av prisrabatterna berörda skikten
— Kungl. Maj:! må äga befogenhet att vidtaga av omständigheterna föranledda
ändringar i grunderna. Är det fråga örn mera genomgripande ändringar,
bör dock frågan härom underställas riksdagen, då detta utan olägenhet
kan ske.
Beträffande rabattbeloppens storlek ifrågasätter jag icke någon ändring.
Rabatterna böra alltså utgöra för matfett 2 kronor per kilogram och för
mjölk 15 öre per liter.
Livsmedelskommissionen har med tillbörligt beaktande av de osäkerhetsmoment
som alltid måste vidlåda en beräkning av medelsbehovet för pris
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 297.
15
rabatterna föreslagit, att anslaget för nästa budgetår anvisas nied 100 000 000
kronor, d. v. s. 5 000 000 kronor mindre än motsvarande anslag för innevarande
budgetår. Mot kommissionens beräkningar har jag icke något att
erinra.
Vad härefter angår frågan örn förmalningsersättningarna böra såsom jag
förut uttalat dylika ersättningar utbetalas även under nästa förmalningsår.
Livsmedelskommissionen har med utgångspunkt från att ersättningen vid
handelsförmalning kommer att utgå med oförändrat belopp eller 6 kronor
50 öre per deciton förmald spannmål av vete eller råg beräknat anslagsbehovet
för nästa budgetår till avrundat 40 000 000 kronor, d. v. s. samma belopp
varmed anslaget anvisats för innevarande budgetår. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att efter ingången av nästa förmalningsår efter förslag
av livsmedelskommissionen och statens priskontrollnämnd bestämma
ersättningens storlek. Livsmedelskommissionens anslagsberäkning föranleder
icke någon erinran från min sida.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1945/46 under elfte huvudtiteln anvisa
dels till Prisrabnttering d vissa livsmedel ett anslag av
kronor 100 000 000,
dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag
av ................................. kronor 40 000 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet
Sven Persson
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Bilaga.
Redogörelse för yttranden från kristidsstyrelser över rabatterings -
systemet.
I skrivelse den 26 februari 1945 till samtliga kristidsstyrelser begärde statens
livsmedelskommission, att dessa, därest de ansåge anledning finnas att
vidtaga någon ändring i gällande rabatteringsbestämmelser, senast den
15 mars 1945 skulle till kommissionen inkomma med uppgift örn de punkter
i bestämmelserna, där ändring borde vidtagas, samt örn skälen till de
ifrågasatta ändringarna.
Det huvudsakliga innehållet av de yttranden, som inkommit till livsmedelskommissionen
i anledning av denna skrivelse, framgår av det
följande.
Stockholms stads kristidsnämnd.
Några ändringar utöver dem nämnden föreslagit i skrivelse till kommissionen
den 1 april 1944 anses icke påkallade.
I nu nämnda skrivelse påpekade styrelsen, att gällande tilldelningsgrunder
torde medföra orättvisor olika dyrorter emellan, då under rådande dyrtid
det beskattningsbara beloppet icke längre på ett riktigt sätt torde kunna
återspegla de högre levnadskostnaderna i framför allt de större städerna.
Vidare framhölls det orättvisa i att en person, som hade förhållandevis liten
inkomst och med anledning härav tillerkänts fattigvårdsunderstöd, kunde
erhålla rabattkort, medan en annan person, vars inkomst uppgick till
samma belopp, som den förste sammanlagt disponerade över i form av egen
inkomst och fattigvårdsunderstöd, icke finge rabattkort.
Stockholms län.
Enligt styrelsens uppfattning har det nu tillämpade systemet i stort sett
fungerat tillfredsställande, varför några ändringar i gällande bestämmelser
icke anses påkallade.
Uppsala lån.
Styrelsen har icke funnit anledning föreslå några ändringar.
Södermanlands län.
Några större olägenheter vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser
ha icke försports. Ändring av bestämmelserna kan därför icke anses påkallad.
Östergötlands låns västra.
Styrelsen åberopar samma synpunkter, som styrelsen anfört till livsmedelskommissionen
i ett våren 1944 avgivet yttrande. Styrelsen anser sålunda, att
rabattkort enligt nu gällande bestämmelser i många fall utdelas till personer,
vilka knappast kunna sägas vara i något större behov därav. Om de för
Kungl. Majlis proposition nr 297.
17
rätten till rabattkort nu angivna beskattningsbara beloppen sänktes, skulle
större garanti vinnas för att endast verkligt behövande skulle komma i åtnjutande
av dessa kort.
Å andra sidan böra vissa av de nu gällande bestämmelserna uppmjukas.
Rätten till rabattkort för brukare av jordbruksfastighet bör icke avgöras
med hänsyn till den brukade fastighetens taxeringsvärde. Vidare bör ogift
person ha samma rätt till rabattkort för sin hushållerska som äkta make
för sin hustru.
Tiden för ingivande av rekvisition av rabattkort bör bestämmas så att
självdeklaration då är avlämnad. På rekvisitionsblanketterna bör finnas plats
för införande av uppgifter från självdeklarationen.
Jönköpings län.
Tillämpningen av gällande rabatteringsbeslämmelser synes numera icke
medföra några anmärkningsvärda olägenheter. I rabatteringsbestämmelserna
bör dock mera uttryckligt än för närvarande understrykas, att hänsyn skall
tagas till sökandens inkomstförhållanden vid ansökningstillfället. Det har
visat sig att nämnderna äro benägna att gå mera efter det beskattningsbara
beloppet enligt kronodebetsedeln än efter sökandens inkomstförhållanden vid
ansökningstillfället.
Vad angår rabattkort till producenter bör hänsyn tagas till de nysatta
taxeringsvärdena på jordbruksfastigheterna. Dessa värden ha ju nu i de
flesta fall höjts och styrelsen ifrågasätter, huruvida icke ett något högre
taxeringsvärde än det hittills bestämda borde medgiva rätt till erhållande av
rabattkort.
I övrigt anser sig styrelsen ej för närvarande böra påfordra ändring i nu
gällande bestämmelser.
Kronobergs län.
Bestämmelserna om tilldelning av rabattkort åt äkta makar behöva kompletteras
med närmare föreskrifter ifråga om makar som, när rabattkort
sökes, icke sammanlevt linder större delen av ett år. Styrelsen finner skäligt,
att rabattkort beviljas dylika makar, om deras sammanlagda inkomst, efter
grund- och familjeavdrag, resp. förmögenhet uppgår till högst de i cirkulär
nr 1620 angivna beloppen, och föreslår, att i ett nytt cirkulär örn tilldelning
av rabattkort måtte intagas bestämmelser i sådant syfte. I nu anförda fall
måste familjeavdragen uträknas av det organ, som handhar tilldelningen avrabattkort.
Då detta kan möta svårigheter för kristidsnämnderna, synes det
lämpligast, att alla ansökningar av detta slag prövas av kristidsstyrelserna.
För sterbhus äro rabattbestämmelserna ogynnsammare än för hushåll, i
vilka båda makarna äro i livet. I ett sterbhus borde högst två personer -—
motsvarande man och hustru — kunna tilldelas rabattkort, örn de fylla villkoren
beträffande gemensam inkomst och förmögenhet.
Många mindre jordbrukare, som nu äro berättigade inneha rabattkort, gå
förlustiga denna rätt genom att värdet av deras fastigheter vid 1945 års
allmänna fastighetstaxering kommer över 10 000 respektive 20 000 kronor.
Då denna ökning av taxeringsvärdet icke innebär någon aktuell förbättring
av ägarnas ekonomiska ställning, böra de för erhållande av rabattkort stadgade
maximala taxeringsvärdena för jordbruksfastighet höjas till 14 000
respektive 28 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 297.
18
Kungl. Majis proposition nr 297.
Kalmar läns norra.
Styrelsen har icke något att erinra mot nu gällande rabatteringsbestämmelser.
Kalmar läns södra.
Styrelsen anser sig ej nu böra föreslå någon ändring i gällande bestämmelser.
Blekinge län.
Kristidsstyrelsen hänvisar till sin skrivelse den 14 mars 1944, i vilken
styrelsen bland annat framhöll, att rabatteringen fortfarande vore nödvändig
men att gällande rabattbestämmelser medförde möjlighet för många icke
behövande att efter rekvisition erhålla rabattkort medan i vissa fall behövande
ej kunde erhålla rabattkort därför att de ej hade eget hushåll. All
rabattkortsutdelning borde därför ske efter individuell behovsprövning.
Kristianstads län.
Kristidsstyrelsen vidhåller de synpunkter styrelsen framförde i sitt yttrande
till livsmedelskommissionen den 16 mars 1944. Häri påpekade styrelsen
bland annat, att alltför stora befolkningsgrupper komme i åtnjutande av
rabattkort och att en inskränkning ifråga örn rätten att erhålla rabattkort
borde ske så att endast verkligt behövande bleve berättigade till dylika kort.
Hallands län.
Styrelsen uttalar, att styrelsen för sin del icke anser anledning firmas att
vidtaga någon ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser, men att styrelsen
dock vill ifrågasätta, huruvida icke den begränsningen borde vidtagas,
att personer, födda 1878—1928, bleve berättigade att erhålla rabattkort
endast under förutsättning att vederbörande hade ett eller flera barn
att försörja.
Bohuslän.
Styrelsen anser icke för närvarande någon ändring av behovet påkallad.
Skaraborgs läns norra.
Några ändringsförslag utöver dem styrelsen angivit i skrivelse till kommissionen
den 14 mars 1944 har styrelsen ej att framställa.
I sistnämnda skrivelse meddelade styrelsen som sin åsikt, att någon väsentlig
rubbning i då gällande tilldelningsgrunder icke borde vidtagas. Det högsta
beskattningsbara beloppet vid tilldelning av rabattkort utan behovsprövning
till personer födda före den 1 januari 1877 (numera 1878) borde emellertid
sänkas från 750 till 500 kronor. Nyssnämnda åldersgrupp syntes icke vara
i större behov av rabattkort än årsklasserna 1877—1927 (numera 1878—
1928).
Styrelsen anförde i sagda skrivelse även, att LA-korten i vissa fall kommit
att innebära ett maskerat understöd i stället för att utgöra kompensation
för prisstegring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
19
Värmlands lån.
Styrelsen föreslår, under hänvisning till vissa fall som förekommit vid
styrelsens handläggning av rabatteringsärenden, att styrelserna — vilka ju
genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 1620 medgivits generell rätt att,
då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, medgiva att
rabattkort får utdelas även då vederbörandes beskattningsbara belopp eller
skattepliktiga förmögenhet respektive värdet av brukad jordbruksfastighet
något överstiger de gränser som eljest gälla för rätt att erhålla rabattkort
utan behovsprövning — även skola få generell rätt att bestämma, att rabattkort
icke skall utdelas i fall då de allmänna bestämmelserna medgiva möjlighet
att erhålla rabattkort utan behovsprövning men det är uppenbart,
att behov härav icke föreligger.
Kopparbergs lån.
Styrelsen har icke någon erinran att göra mot de nu gällande rabatteringsbestämmelsema.
Gävleborgs lån.
Styrelsen hänvisar i sitt svar till sina i skrivelse till kommissionen den
15 mars 1944 anförda synpunkter. I denna skrivelse hade styrelsen bland
annat föreslagit, att äkta makar, av vilka mannen uppbär tilläggspension,
skulle efter rekvisition kunna erhålla vardera ett rabattkort för mjölk, under
förutsättning tillika att hustrun uppnått exempelvis 60 års ålder och ej
hade egen inkomst.
Vidare hade styrelsen i sagda skrivelse anfört, att personer, som utan äktenskap
stadigvarande sammanlevde och hade gemensamma barn, borde beträffande
rätten till rabattkort likställas med äkta makar, samt att definitionen
av begreppet »eget hushåll» föranlett vissa erinringar.
Styrelsen har i sitt nu avgivna yttrande uttalat, att styrelsen alltjämt anser
dessa synpunkter värda beaktande.
Medelpad.
Styrelsen anser, att anledning till ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser
icke föreligger.
Jämtlands lån.
Styrelsen är av den uppfattningen, att den övre gränsen för taxeringsvärdet
på brukad jordbruksfastighet, 20 000 kronor, bör sänkas, men har i
övrigt icke några erinringar mot de nuvarande grunderna för tilldelning av
rabattkort.
Västerbottens låns nordöstra.
Enligt kristidsstyrelsens förmenande bör ingen ändring vidtagas i nu gällande
bestämmelser för utdelning av rabattkort.
Aorrbottcns län.
Mot nu gällande rabatteringsbestämmelser har kristidsstyrelsen icke funnit
anledning till någon erinran utöver vad styrelsen i skrivelse till kommissionen
den 18 mars 1944 anfört.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
I denna skrivelse hade styrelsen uttalat, att styrelsen ej hade anledning
till andra erinringar mot nu gällande bestämmelser än att dels gränserna
för rätten till rabattkort syntes vara väl vida med hänsyn till rådande relativt
goda ekonomiska förhållanden, och att en inskränkning med tanke på
en kommande fredskris kunde ifrågasättas, dels tveksamhet ofta uppstått beträffande
tolkningen av begreppet »eget hushåll», exempelvis i sådana fall
då flera sterbhusdelägare sammanlevde i oskiftat dödsbo, varför bestämmelserna
i detta hänseende borde förtydligas.
I sin nu inkomna skrivelse meddelar styrelsen vidare, att vid sammanträde
med kristidsnämndema i länet föreslagits införande av rabattkort för
inköp av ved, detta på grund av de avsevärt höjda vedpriserna och den viktiga
roll vedkostnaderna spela, särskilt i övre Norrland. Styrelsen förklarar,
att styrelsen funnit förslaget värt beaktande.
Idalis tryckeri, Esselte ab, Stockholm fets
516902