Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

1

Nr 294.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statliga åtgärder
för tryggande av vedförsörjningen m. m.; given Stockholms
slott den 27 april 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF.

Axel Rubbestad.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,
Danielson, Andrén.

. Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,
statsrådet Rubbestad:

Till bestridande av kostnader för tryggande av vedförsörjningen har riksdagen
för budgetåren 1939/40—1942/43 å kapitalbudgeten beviljat särskilda
anslag, vilka sammanförts till ett reservationsanslag under fonden för förlag
till statsverket med titeln Reglering av vedproduktionen. (Närmare redogörelse
finnes intagen i proposition nr 192 till 1943 års riksdag s. 13.) Totalbeloppet
av sålunda anvisade medel utgör 145 000 000 kronor. Anslagsmedlen äro
avsedda att bestrida kostnaderna för bränslekommissionens vedinköp, för inlösen
av tvångsavverkad ved samt för utlämnande av förlagskapital till auktoriserade
veduppköpare. Till Omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved, m. m. har för innevarande budgetår å driftbudgeten anvisats ett
förslagsanslag å 3 000 000 kronor. Detta anslag är avsett att bestrida kommissionens
omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved samt att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 294. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

täcka sådana förluster för kommissionens vedclearingkassa som icke jämlikt
1944 års riksdags beslut (skr. nr 381) skola ersättas från kommissionens kolciearingkassa.
Vid beräkningen av detta anslag har, såsom framgår av propositionen
nr 255 till 1944 års riksdag, 500 000 kronor beräknats för direkta
omkostnader för vedinköp, 1 000 000 kronor för vedclearingkassans kostnader
för utkörning av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager inom tätorter
i zon 3 samt 1 500 000 kronor för kostnader för prisförluster på långved
och massaved samt andra eventuella förluster på vedclearingen. I årets statsverksproposition
(elfte huvudtiteln, punkten 26) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1945/46 till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.
beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Innan jag går in på frågan om planläggningen av vedförsörjningen i fortsättningen
torde det vara lämpligt att jag i korthet redogör för utvecklingen
under den gångna delen av innevarande avverkningsår och för de åtgärder
som vidtagits för att få till stånd de erforderliga vedavverkningarna.

Såsom framgår av propositionen nr 255 till föregående års riksdag hade
statens bränslekommission för avverkningsåret 1 juli 1944—30 juni 1945 beräknat
avverkningsbehovet av ved till hushålls- och industribränsle samt ved
för framställning av bilkol och bilved till 30 miljoner kubikmeter.1 Min företrädare
i ämbetet framhöll då, att det med hänsyn till önskvärdheten av att
åstadkomma en tillfredsställande bränslereserv vore möjligt, att avverkningarna
av ved för bränsleändamål icke kunde begränsas till nyssnämnda
kvantitet. Vad beträffade massaved för industriens råvarubehov, stubbved
för tjärframställning och ved för framställning av träkol för industriens
behov ansågs några särskilda åtgärder i dåvarande läge icke behöva
vidtagas för att säkerställa behovet av dessa sortiment. Kommissionen skulle
emellertid följa utvecklingen även på dessa områden och vara beredd vidtaga
de åtgärder som kunde erfordras. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att
taga ståndpunkt till frågan om storleken av de erforderliga avverkningarna
i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet, vilket
borde ske i omgångar örn högst ett halvår åt gången. Därvid skulle även
slutlig ståndpunkt tagas till frågan, huruvida de erforderliga vedkvantiteterna
skulle anskaffas med stöd av bestämmelserna i lagen om avverkningsskyldighet
eller på frivillighetens väg genom att ved i mån av behov
uppköptes av de auktoriserade uppköparna. Kommissionen hade i första hand
föreslagit sistnämnda väg. Det förutsattes dock, att erforderliga förberedelseåtgärder
för en tillämpning av lagen om avverkningsskyldighet likväl skulle
utföras, så att avverkningsbesked med kort varsel skulle kunna utsändas till
skogsägarna, därest det visade sig, att den s. k. uppköpslinjen icke vore fram -

1 Med kubikmeter avses här och i det följande kubikmeter travat mått (m3t).

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

3

komlig. Mot de sålunda angivna riktlinjerna för vedanskaffningen hade riksdagen
intet att erinra (skr. nr 381).

I skrivelse den 14 juni 1944 anförde bränslekommissionen, att kommissionen
numera räknade med ett avverkningsbehov för brännved och ved för
gengasbränsle av 31 å 32 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till att kristidsstyrelserna
redan utfört vissa förarbeten med fördelningen av förut beräknade
30 miljoner kubikmeter och då det icke syntes möjligt att med beaktande
av skogshushållningens krav avverka större kvantitet kastved, föreslog kommissionen
emellertid att nian tills vidare skulle inrikta sig på en avverkning
av 30 miljoner kubikmeter, huvudsakligen kastved. I den mån denna kvantitet
icke visade sig tillfyllest borde man enligt kommissionens mening taga massaved
i anspråk. Av dessa 30 miljoner kubikmeter beräknades 12,1 miljoner
kubikmeter bliva avverkade på grund av överenskommelser med domänstyrelsen
och vissa större skogsägare. Den direkta handeln på landsbygden mellan
producent och konsument beräknades till 4,4 miljoner kubikmeter; återstoden,
13,5 miljoner kubikmeter, borde säkerställas genom att de auktoriserade
brännvedsuppköparna med skogsägarna träffade avtal örn uppköp av tillhopa
denna kvantitet. Kommissionen föreslog, att man såsom en första etapp
borde försöka att före den 1 november 1944 få till stånd överenskommelser
och uppköpskontrakt örn en avverkning av omkring 21 miljoner kubikmeter,
huvudsakligen kastved. Kungl. Majit godkände förevarande förslag att anskaffa
ved på frivillighetens väg och uppdrog åt kommissionen att i god tid
och senast den 15 oktober 1944 inkomma med utlåtande, i vad mån det för
tryggande av bränsleförsörjningen vore erforderligt att vidtaga åtgärder för
ytterligare vedavverkning.

I skrivelse den 17 oktober 1944 anmälde bränslekommissionen, att kommissionen
beräknade, att avtal örn avverkning av allenast omkring 15,5 miljoner
kubikmeter skulle kunna träffas intill den 1 november samma år.
Kommissionen ansåg sig emellertid ännu icke lia erhållit några säkra hållpunkter
för bedömande av huruvida avverkningsprogrammet skulle kunna
genomföras med oförändrade metoder för vedanskaffningen. Kommissionen
föreslog därför, alt vedanskaffningen tills vidare skulle ske efter oförändrade
riktlinjer till den 1 januari 1945 och avse en till 24 miljoner kubikmeter
förhöjd kvantitet samt att kommissionen före den 15 januari skulle
inkomma med förnyat utlåtande. Genom beslut den 27 oktober 1944 lämnade
Kungl. Majit bränslekommissionen det begärda bemyndigandet att
löre den 1 januari 1945 träffa avtal beträffande 24 miljoner kubikmeter,
men anbefallde kommissionen att snarast möjligt och senast den 15 november
1944 inkomma med en plan för bränsleförsörjningen under tiden till och
med den 30 juni 1946 ävensom förslag till åtgärder för anskaffande av de
vedkvantiteter som erfordrades under sagda tid.

Med skrivelse den 14 november 1944 framlade bränslekommissionen en
plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 januari—30 juni 1945 ävensom

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

4

V- »

en preliminär plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 juli 1945—30 juni
1946, avsedda att tillämpas under förutsättning av fortsatt avbrott i importen
av fossila bränslen. Enligt dessa planer beräknades behovet under bränsleåret
1944/45 av ved för bränsleändamål och för kolning av såväl bilkol som
industrikol till sammanlagt ca 44 miljoner kubikmeter. För att täcka detta
behov räknade kommissionen med att ca 5,5 miljoner kubikmeter massaved
skulle behöva tagas i anspråk. För bränsleåret 1945/46 upptog planen ett
motsvarande vedbehov av ca 49,B miljoner kubikmeter, varvid ändock den
sammanlagda bränsleförbrukningen måst nedskäras med ca 3 procent. Av
sistnämnda kvantitet beräknades ca 34 miljoner kubikmeter brännved och
kolved kunna erhållas från 1944/45 års avverkning, ca 6 miljoner kubikmeter
genom en forcerad avverkning av sådan ved under tredje kvartalet
1945 samt ca 2 miljoner kubikmeter genom utfallet av ribbved och s. k.
bakar under 1945/46; återstoden måste tagas från massavedslagren. Som
kommissionen tidigare räknat med en avverkning utanför programmet av
ca 4 miljoner kubikmeter kolved för industriens träkolsbehov och 2 miljoner
kubikmeter brännved av 1944/45 års avverkning antogs komma att användas
redan under samma år, skulle alltså avverkningen av brännved behöva
uppgå till 32 miljoner kubikmeter, vilket översteg det uppgjorda avverkningsprogrammet
med 2 miljoner kubikmeter. Kommissionen ansåg det
emellertid lämpligt att fortfarande inrikta sitt arbete på 30-miljonersprogrammet.
Redan detta vöre svårt att genomföra under nuvarande transportförhållanden
och med bibehållande av kraven på god skogshushållning.
Skulle transportläget, framför allt på grund av knappheten på gummiringar,
fortfarande försämras eller skulle vedbehovet öka, torde det bliva nödvändigt
att vidtaga djupt ingripande åtgärder och att införa helt andra metoder
än hittills, vilket sannolikt skulle medföra ur såväl skogs- som arbetsmarknads-
och transportsynpunkt mindre önskvärda följder. Dylika åtgärder
borde tillgripas först då de tedde sig oundgängligen nödvändiga. Ett slutligt
ståndpunktstagande borde därför uppskjutas till en senare tidpunkt efter
årsskiftet 1944/45. Kommissionen hyste alltjämt den förhoppningen att de
programenliga vedkvantiteterna skulle kunna erhållas genom avverkning på
frivillighetens väg.

Sedan frågan, huruvida avverkningsålägganden borde utfärdas jämlikt lagen
om avverkningsslcyldighet, varit föremål för diskussion mellan folkhushållningsdepartementet
och kommissionen, inkom bränslekommissionen den 28
november 1944 med en promemoria, vari kommissionen hemställde om bemyndigande
att i viss utsträckning utfärda avverkningsålägganden för kastved.

Den 8 december 1944 beslöt Kungl. Maj.t att den s. k. uppköpslinjen skulle
tillämpas tills vidare även i fortsättningen samt anbefallde kommissionen att
söka före den 1 april 1945 träffa avtal om avverkning av tillhopa 26 miljoner
kubikmeter brännved. Tillika anbefalldes kommissionen att före den
1 februari 1945 återkomma med förnyat yttrande över läget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29A.

5

1 .skrivelse den 5 januari 1945 föreslog bränslekommissionen, att vissa premier
skulle utbetalas till de auktoriserade brännvedsuppköparna i syfte att
stimulera dessa till en intensifierad vedanskaffning. Sedermera anmälde kommissionen
i skrivelse den 19 i samma månad, att avtal intill utgången av år
1944 kommit till stånd för ca 16,8 miljoner kubikmeter samt att avverkningarna
av brännved, kolved och massa ved under tiden 1 juli—31 december
1944 uppgått till allenast ca 8,4 miljoner kubikmeter mot ca 17,3 miljoner
kubikmeter under motsvarande tid föregående avverkningsår. Med hänsyn
härtill föreslog kommissionen att ålägganden om avverkningsskyldighet
skulle utfärdas för såväl kastved som massaved, varjämte kommissionen
föreslog vissa andra åtgärder för stimulerande av avverkningarna. I fråga örn
vedpriserna anförde kommissionen, att en allmän höjning av normalpriserna
på kastved förtjänade att övervägas, därest prispolitiska skäl icke lade absoluta
hinder i vägen, men något förslag örn sådan prishöjning framlades
icke. Genom beslut den 26 januari 1945 avslog Kungl. Majit framställningen
om premier till uppköparna samt bemyndigade bränslekommissionen
att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar örn åläggande av
avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för kastved och massaved.
Tillika meddelade Kungl. Majit bestämmelser rörande den utsträckning
i vilken sålunda avverkad ved skulle komma i åtnjutande av statsgaranti
på sätt i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser till
främjande av vedproduktionen omförmäles. (En närmare redogörelse för
sagda kungörelses bestämmelser örn statsgaranti finnes intagen å sidan 3 i
propositionen nr 255 till 1944 års riksdag. Beträffande de genom Kungl.
Majits nyssnämnda beslut meddelade föreskrifterna torde få hänvisas till
Kungl. Majits brev till bränslekommissionen den 26 januari 1945, vilket i
transumerade delar intagits i svensk författningssamling, nr 22/1945.) Vidare
erhöll kommissionen bemyndigande alt, med anlitande av för kommissionen
tillgängliga uppköps- och förlagsmedel på av kommissionen föreslagna villkor
låta genom de auktoriserade brännvedsuppköparna till normalpriser uppköpa
kastved, som avverkats intill den 1 juli 1945 och som icke på annat
sätt vunnit avsättning.

Med stöd av nyssnämnda bemyndigande har avverkningsskyldighet för
kastved och massaved ålagts inom samtliga län med undantag av Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län. Jämlikt beslut av Kungl. Majit den
20 april 1945 har anstånd med avverkningsskyldighetens fullgörande medgivits
till den 1 oktober 1945.

Genom beslut den 2 februari 1945, som i vissa delar ändrats den 23 mars
1945, har Kungl. Majit medgivit utbetalande av vissa premier i syfte att ytterligare
stimulera intresset för ökade vedavverkningar och för att påskynda
framkörningarna av veden. Sålunda gäller, att premier må utgå med en krona
för kubikmeter för kastved och 75 öre för kubikmeter för långved (med undantag
av långved för tillverkning av industriträkol), som för avsalu avver -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

kuls tinder tiden 1 juli 1944—30 september 1945 och som före den 1 mars
1946 framkörts till normal leveransplats eller levererats till förbrukare. Såsom
villkor gäller bland annat, att veden skall vara i vederbörlig ordning deklarerad
såsom avverkad till avsalu under nyssnämnda tid samt att, örn avverkningsskyldighet
för kastved ålagts jämlikt Kungl. Maj:ts förutnämnda bemyndigande
den 26 januari 1945, avverkningsskyldigheten skall vara i vederbörlig
ordning fullgjord. Premie må dock utgå till skogsägare, ändock att
han icke kunnat fullgöra avverkningsskyldigheten, om han senast den 31
augusti 1945 anmäler detta hos vederbörande kristidsnämnd och samtidigt
förklarar sig villig att före den 1 januari 1946 avverka återstående kvantitet.

Kungl. Majit har även genom beslut den 23 februari och den 23 mars
1945 bemyndigat bränslekommissionen att till skogsägare, som med nuvarande
normalpriser på ved beräknades icke kunna erhålla en mot ett skäligt
rotvärde svarande nettoersättning för den avverkade veden utbetala tillägg
till normalpriserna. Tilläggen avse att möjliggöra för skogsägaren att erhålla
en nettoersättning av 50 öre för pannved och prima aspved, en krona för
sekunda björk- och prima barrved samt två kronor för prima björkved. Till -lägg beviljas efter särskild prövning och utbetalas sedan den tilläggsberättigade
veden framkörts och inmätts av köpare eller eljest levererats till förbrukare.

Såväl framkörningspremierna som pristilläggen skola tills vidare utgå från
kommissionens vedclearingkassa.

Vidare har ett särskilt premieringssystem för skogsarbete införts genom
beslut av Kungl. Majit den 23 mars 1945 i avsikt att förmå yrkesvana skogsarbetare
och enskilda skogsägare att under de närmaste månaderna i ökad
utsträckning ägna sig åt huggning och framkörning av ved. Premien utgår i
förhållande till den arbetsinkomst som uppnåtts vid huggning och framkörning
av kastved, långved eller massaved under en tidsperiod, som för de norra
delarna av landet numera bestämts till 23 april—30 juni 1945 och för landet
i övrigt till 1 april—30 juni 1945. För huggning utgår premien med 40 procent
å den arbetsinkomst under sagda tid som överstiger 150 kronor, dock
att premien för jordbruksarbetare, anställd med fast lön, utgår med 20 procent
av hela arbetsinkomsten. För framkörning av veden utgör premien 20
procent av hela arbetsinkomsten.

Förmånligare prisbestämmelser för vedfransporter med häst ha även meddelats,
varjämte särskilda priser för grövre massaved införts. Dessutom ha
vissa större bränsleförbrukare ävensom kristidsnämnder uppmanats att själva
söka anskaffa ved utöver det uppgjorda avverkningsprogrammet.

I syfte att uppnå en ökad tillverkning av bränntorv har Kungl. Majit bemyndigat
bränslekommissionen att, med anlitande av vedclearingkassan, till
torvföretagare utbetala en premie av 5 kronor för ton för maskintorv, som
utöver en för varje torvföretagare bestämd grundkvantitet under år 1945
tillverkas samt försäljes och levereras till torvhandlare eller förbrukare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

7

Vad massaveden beträffar utgick man, såsom förut omnämnts, vid avverkningsprogrammets
uppgörande från att särskilda åtgärder icke vore erforderliga
för att täcka behovet. Då importen av fossila bränslen upphörde
under hösten samtidigt som vedavverkningama icke motsvarade förväntningarna,
blev det klart, att man måste räkna med att betydande mängder
massaved kunde behöva tagas i anspråk för bränsleändamål. Vid meddelandet
av inköpstillstånd för massaindustrien förbehöll sig därför kommissionen
rätt att övertaga 25 procent av all inköpt och inmätt massaved. Inom
det s. k. femte prisområdet (i huvudsak omfattande de 17 södra länen) träffades
en överenskommelse med vederbörande företag, enligt vilken dessa
förbundo sig att i viss utsträckning avverka eller uppköpa massaved, under
det att kommissionen åtog sig att övertaga hälften av den avverkade
eller uppköpta massaveden eller i vart fall hela den kvantitet som översteg
2 miljoner kubikmeter. Tillika har kommissionen erhållit bemyndigande att
i produktionsfrämjande syfte inköpa ytterligare vissa kvantiteter massaved.

Avverkningen av massaved under innevarande avverkningsår beräknades
av bränslekommissionen komma att uppgå till ca 16 miljoner kubikmeter.
De sammanlagda avverkningarna under avverkningsåret ha sålunda av kommissionen
beräknats till 30 miljoner kubikmeter kastved och långved för
bränsle- och gengasändamål, 4 miljoner kubikmeter kolved för tillverkning
av industriträkol och 16 miljoner kubikmeter massaved, eller tillhopa 50
miljoner kubikmeter. Enligt preliminära uppgifter uppgingo avverkningarna
den 1 april 1945 till sammanlagt ca 20,8 miljoner kubikmeter, varav ca 5,9
miljoner kubikmeter massaved. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande
siffror den 1 april 1944 vörö 33,8 miljoner resp. 9,6 miljoner. Intill den 1
april 1945 bade ca 70 % av den ved som den 1 juli 1944 kvarlåg i skogarna
framkörts till bil- eller annan transportväg samt ca 58 procent av den ved som
avverkats under tiden 1 juli 1944—31 mars 1945.

I fråga örn regleringen av ved förbruk ningen tillämpas i
huvudsak samma regleringssystem som tidigare. Sålunda äro de olika delarna
av landet med hänsyn till möjligheten att förse dem med vedbränsle
hänförda till någon av zonerna 1, 2 eller 3 eller till de s. k. handelsreglerade
orterna. För dessa olika grupper gälla något olika regleringsföreskrifter.
Längst gående i fråga om vedhandeln äro dessa för de handelsreglerade
orterna, där handeln nied ved är fullständigt reglerad, under det att i zon 1,
sorn i huvudsak omfattar den rena landsbygden, direkthandeln mellan producent
och förbrukare i stor utsträckning är fri. En närmare redogörelse
för regleringsföreskrifterna finnes intagen i propositionen nr 192 lill 1943
års riksdag (sid. 8 ff.). Det beslag på ved, som Ingis genom kungörelsen
den 3 oktober 1941 (nr 792) oell som den 17 december 1943 (SFS 907/43)
upphävts för Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län,
hävdes i vad det gäller massaved och props från och med den 1 juli 1944
(SFS 355/44). Med hänsyn till ali svårigheter förelegat alt på frivillighetens

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

väg framskaffa de avsevärda mängder massaved som erfordrats för bränsleändamål
samt till att ännu större behov av massaved för sådant ändamål
är att förutse i fortsättningen, har beslag å massaved och props ånyo införts
genom kungörelse den 20 april 1945 (nr 138).

Jämlikt kungörelsen den 13 september 1940 (nr 819) gäller, att varmvatten
från central varmvattenberedare får inom byggnad, som begagnas huvudsakligen
för bostads-, butiks- eller kontorsändamål, tillhandahållas endast
enligt bränslekommissionens bestämmande. Under innevarande bränsleår
har generellt tillstånd att tillhandahålla varmvatten gällt från och med den
1 oktober 1944, framförallt i syfte att minska gasförbrukningen. På grund
av svårigheter att tillföra ved till de större orterna, orsakade framförallt av
att framforslingen av ved till järnvägsstationerna försvårats av ogynnsamma
väderleksförhållanden, har varmvattenstillståndet åter indragits från och
med den 1 mars i år.

De knappa tillgångarna på gaskol lia gjort det nödvändigt att söka åstadkomma
en inskränkning i förbrukningen av gas. Till en början gjordes
försök att åstadkomma denna inskränkning på frivillighetens väg. Då nedgången
av gasförbrukningen på många håll icke motsvarade önskemålen
och då återinförandet av varmvattenförbudet försvårade möjligheterna av
en frivillig besparing, bemyndigade Kungl. Majit, sedan vissa förberedelsearbeten
vidtagits, genom kungörelse den 6 april 1945 (nr 106), med stöd av
lagen 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft och gas, bränslekommissionen att införa gasransonering inom samtliga
städer med gasverk eller viss eller vissa av dem. Kommissionen har
sedermera meddelat bestämmelser örn sådan ransonering för flertalet gasverksstäder.

De för tillverkare och återförsäljare gällande normalpriserna på brännved
ha i huvudsak varit oförändrade under bränsleåret. För massaved och
props, där normalpriser förut gällt inom ett område som i huvudsak
motsvarar de 17 södra länen, ha normalpriser införts även för landet
i övrigt. De nya normalpriserna överensstämma i stort sett med de priser,
som jämlikt överenskommelser med uppköparna tidigare gällt inom dessa
områden. Vidare ha för det s. k. prisområde 5 (omfattande i huvudsak de
17 södra länen) särskilda normalpriser införts för prima grov massa ved,
d. v. s. sulfitved över 8 tirni och sulfatved över 6 tum i toppdiameter.

I enlighet med riksdagens medgivande föregående år (prop. nr 255 och
skr. nr 381) har tidigare clearingförfaranden beträffande priserna på ved från
och med den 1 juli 1944 utvidgats med ett prisutjämningsförfarande, som
åsyftar att undvika att priserna på ved och torv, beräknade fritt banvagn eller
fritt i fartyg på mottagningsorten, överstiga vissa högsta prisgränser, som för
pannved utgör 15 kronor för kubikmeter och för prima maskintorv med 30
procent fuktighetshalt 49 kronor för ton, med prisgränser för övriga sortiment
och kvaliteter i proportion härtill med undantag av massaved för vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

9

en högre prisgräns fastställts. Prisutjämningen avser saluförd kastved,
långved och massaved för bränsleändamål, som transporteras med järnväg
eller fartyg, samt saluförd järnvägstransporterad bränntorv. Ved eller torv,
som levereras till statliga och enskilda järnvägar, omfattas i huvudsak icke
av denna prisutjämning. För genomförande av densamma ha enhetliga debiteringspriser
å kastved och massaved fastställts för leveranser å avsändningsstation
eller i kusthamn, varjämte överenskommelser träffats mellan bränslekommissionen
och järnvägsstyrelsen respektive Svenska järnvägsföreningen
om sådan begränsning av den fraktavgift, som debiteras vedens mottagare,
att debileringspriserna med tillägg av fraktavgifterna icke överskrida ovannämnda
högsta prisgränser. Den del av fraktkostnaderna som överstiger
nämnda fraktavgift betalas av bränslekommissionen direkt till vederbörande
järnvägsföretag. För långved ha inga debiteringspriser fastställts, utan allenast
viss begränsning av fraktkostnaderna skett genom nyssnämnda överenskommelser.
För bränntorv ha genom samma överenskommelse fraktavgifterna
på järnväg begränsats till högst 4 kronor för ton. I de fall, då
kostnaderna för ved, som levereras med fartyg, eller för bränntorv å mottagningsorten
överskrida de högsta prisgränserna, erhålla mottagarna ersättning
för de överskjutande kostnaderna direkt från kommissionen. Clearingen
av kostnaderna för ved, som levereras lill debiteringspriser å avsändningsstation
eller kusthamn, sker genom de auktoriserade brännvedsuppköparna
eller i vissa fall genom kristidsslyrelserna. Kostnaderna för det
sålunda genomförda prisutjämningsförfarandet bestridas i första hand från
kommissionens vedclearingkassa, men avses att i sista hand täckas från
kolclearingkassan.

Förutom det nu omnämnda clearingförfarandet tillämpas fortfarande de
tidigare clearingförfarandena för ved, som levereras till tätorter i zon 3 eller
till handelsreglerade orter. För de sistnämnda (Stockholm och Göteborg
med vissa förorter, Norrköping, Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg,
Eslöv) fastställer bränslekommissionen sålunda basispriser för veden, gällande
fritt banvagn eller fritt å sjökaj i ankomstorten. I den mån inköpspriserna
avvika från dessa basispriser sker en clearing mellan bränslekommissionen
och kristidsnämnderna. För tätorter i den s. k. zon 3 (för vilka
viss handelsreglering genomförts, dock ej i så hög grad som i de handelsreglerade
orterna) fastställer bränslekommissionen återförsäljningspriser, avseende
ved till hushåll eller småindustrier, fritt hemkörd till konsument eller
till vedhandlares upplag. Clearingen sker genom de auktoriserade uppköparna
eller, i vissa fall, genom kristidsstyrelserna. Dessa basispriser och återförsäljningspriser
äro avsedda att för varje ort motsvara de genomsnittliga självkostnaderna
för den i clearingförfarandet för orten ingående veden, dock att
förutnämnda högsta prisgränser ej få överskridas. Vidare ha särskilda
clearingpriser fastställts för ved, som för sjöfartens bunkringsbehov levereras
fritt å sjökaj i kusthamnarna. Ej heller dessa clearingpriser äro av -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

sedda att medföra förlust eller vinst för vedclearingkassan. Från denna bestridas,
såsom tidigare omnämnts, även kostnader för utkörning av ved från
av kristidsnämnd upplagt centrallager inom tätort i zon 3 till förbrukare,
kostnader för tillhandahållande i viss utsträckning av långved och massaved
till hushållsförbrukare inom tätorter i zon 3 och handelsreglerade orter till
priser understigande nyssnämnda högsta prisgränser, kostnader för utbetalande
av premier för framkörning av ved och för utökad torvtillverkning samt
av pristillägg för möjliggörande av skälig nettoersättning på vedavverkning.

Förutom clearingförfarandena för ved och torv tillämpas även vissa clearingförfaranden
för kol och köks.

Genom kungörelse den 28 juni 1940 (nr 650) inrättades en särskild
clearingkassa för reglering av importpriserna på stenkol, köks och kolbriketter.
Bränslekommissionen fastställer avräkningspriser eif svensk hamn, innefattande
även den fastställda grosshandelsmarginalen. I den mån den verkliga
cifkostnaden överstiger avräkningspriset erhåller importören skillnaden
från kolclearingkassan; understiger cifkostnaden avräkningspriset inbetalas
skillnaden till kassan. I avräkningspriset inräknas även en avgift till en av
kommissionen inrättad särskild krigsriskkassa, vilken svarar för vissa transportrisker,
som icke täckas av den vanliga krigsriskförsäkringen.

Från kolclearingkassan skola även, jämlikt beslut av föregående års riksdag,
bestridas kostnaderna för nyssnämnda begränsning av priserna på ved
och torv till vissa högsta prisgränser. Kolclearingkassans och krigsriskkassans
sammanlagda behållning beräknas komma att den 1 juli 1945 uppgå
till ca 104 miljoner kronor.

Sedan statens kolnämnd i enlighet med de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 15 till 1939 års urtima riksdag uppdragna riktlinjerna organiserat en
s. k. pool för kolimporten, omfattande samtliga importörer utom de företag
som införde kol endast för egen förbrukning, träffade nämnden å statens
vägnar med denna pool, Svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a., ett
den 20 september 1939 dagtecknat avtal, som därefter godkändes av 1939
års urtima riksdag^ enligt dess skrivelse nr 4. I avtalet förband sig föreningen
att för egen och medlemmarnas del ställa sig till noggrann efterrättelse de
föreskrifter som av staten kunde fastställas i avseende på försäljningen av
stenkol, koks och kolbriketter. Staten å sin sida åtog sig att ersätta varje
föreningsmedlem den förlust som kunde tillskyndas denne vid försäljning
på de av staten föreskrivna villkoren, varemot föreningsmedlem skulle till
staten avstå den vinst, utöver fastställd handelsvinst, som han kunde komma
att göra vid försäljning efter den 17 september 1939, antingen denna vinst
uppstått på äldre lager eller vid försäljning av vara, importerad efter nämnda
dag. Sedan det visat sig att oklarhet i vissa hänseenden rådde rörande avtalets
rätta innebörd, träffades en överenskommelse den 24 augusti 1943 mellan
bränslekommissionen och föreningen rörande tolkningen av avtalet.
Överenskommelsen har godkänts av Kungl. Maj:t den 17 september 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

11

För reglering av de ekonomiska förhållandena mellan staten och föreningen
inrättades en särskild s. k. subventionskassa. Därest det för lagerhandeln
fastställda utförsäljningspriset för av föreningsmedlem försåld kol
eller koks över- eller understiger de faktiska, på nyssnämnda avräkningspris
grundade inköpskostnaderna med tillägg av fastställd marginal sker inbetalning
till, respektive utbetalning från kassan av skillnaden. Från kassan
utgår även vissa ersättningar för av lagerhandlare verkställd reservlagring
av kol och koks.

De för lagerhandeln fastställda utförsäljningspriserna lågo till en början
avsevärt lägre än de faktiska kostnaderna och inneburo en subvention för
de kol- och koksförbrukare som icke själva importerade varan. Genom
senare inträdda prishöjningar minskades spännvidden mellan inköps- och
försäljningspriserna, och från och med början av april 1940 kommo de senare
att ligga över de förra, varigenom en återströmning av medel skedde
till kassan. Därefter vidtagna prisjusteringar åsyftade att bringa marknadsnivån
i överensstämmelse med det verkliga kostnadsläget. Det för närvarande
gällande kokspriset vid försäljning per hektoliter är emellertid sedan en
tid tillbaka lägre än de verkliga kostnaderna, bland annat på grund av att
den på senare tid importerade koksen visat sig vara tyngre än tidigare, vilket
medfört ett mindre hektoliterutfall per ton än vad man vid fastställandet
av nuvarande hektoliterpriser utgått ifrån. Dessutom uppkomma avsevärda
extra kostnader i de fall då kol och koks måste tillföras lagerhandeln
från statens reservförråd. Av allmänna prispolitiska skäl har det emellertid
hittills icke ansetts lämpligt höja lagerhandelns utförsäljningspriser.

För täckande av utgifter för kolsubventionen har riksdagen vid olika tillfällen
under anslagstiteln Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder anvisat sammanlagt 20 500 000 kronor. Härav ha ca 7 700 000 kronor
återförts till anslaget. Enligt uppgifter från bränslekommissionen räknar
man med att utgifterna under innevarande budgetår komma att överstiga
kassans tillgångar med i runt tal 500 000 kronor. Härtill komma reservlagringsersättningar,
som förfalla till betalning efter utgången av budgetåret
och som, såvitt nu kan bedömas, antagas uppgå till i runt tal 3 500 000
kronor.

1 skrivelse den 13 april 1945 har bränslekommissionen i fråga om
möjligheterna att tillgodose bränslebehovet under
bränsleåret 1 9 4 5/4 G anfört bland annat följande.

Det hittills föreliggande avverkningsresultatet innebär fortfarande en avsevärd
eftersläpning i förhållande till det uppställda avverkningsprogrammet
för innevarande avverkningsår, 50 milj. m1 * 3 t. (30 milj. m3 t. brännved, 4 milj.
m3 t. ved för framställning av industriträkol samt IG milj. m3 t. massaved).

Redan nu torde därför kunna fastslås, att, därest icke mycket vittgående extra
ordinära åtgärder vidtagas det uppställda avverkningsprogrammet icke kommer
att kunna genomföras. Kommissionen beräknar dock att en del av efter -

12

Kungl. Majlis proposition nr 294.

släpningen kan tagas igen, sedan vissa i det följande angivna, stimulerande åtgärder
vidtagits, men huru stor del är givetvis svårt att nu beräkna. Kommissionen
har dock sökt verkställa en prognos över det troliga avverkningsresultatet
vid avverkningsårets slut, den 30 juni 1945, och enligt denna
prognos skulle den sammanlagda avverkningen under innevarande avverkningsår
komma att uppgå till ca 22 milj. m3 t. bränn- och kolved samt ca
11 milj. m3 t. massaved.

Genom forcerad höstavverkning 1945 och genom i anspråktagande av
vissa kvantiteter massaved för bränsleändamål beräknas de sammanlagt tillgängliga
vedkvantiteterna för nästa bränsleårs behov uppgå till ca 35

milj. m3 t. enligt nedan.

1. Avverkning av kastved och långved under avverkningsåret
1944/45 ....................................... 22 milj. m31.

2. Utfall av ribb- och bakved 1945/46 .................. 2 » »

3. Forcerad höstavverkning 1945 ...................... 6 »

4. Massaved och/eller genom andra åtgärder anskaffad ved 7 »

5. Avgår under 1944/45 förbrukad del av höstavverkningen

1944 ............................................. —2 *

Summa 35 milj. m31.

I skrivelse den 14 november 1944 framhöll kommissionen bland annat,
att, därest ingen kolimport återupptagits under våren 1945 och situationen
fortfarande vore sådan, att någon import icke heller kunde förväntas
inom tiden närmast därefter, en övergång till en s. k. nödplan torde bliva
nödvändig. Enligt sistnämnda plan skulle vedbehovet för bränsleåret
1945/46 komma att uppgå till ca 49 milj. exklusive behovet för varmvatten.
Därest icke större vedkvantiteter än ovan angivna kunna anskaffas,
måste — då kommissionen ännu icke vågar räkna med någon nämnvärd
import av fossila bränslen under nästkommande bränsleår — följden bliva
att icke alla i nödplanen upptagna behov kunna täckas. Det blir därför
under dessa förutsättningar nödvändigt att mycket kraftigt inskränka alla
reglerbara bränslebehov. Genom borttagandet av varmvattnet och en behovsinskränkning
i övrigt till i medeltal 75 procent och ökad brytning av
svenska kol beräknas vedbehovet kunna nedbringas med 14 milj. m3 t. till
den enligt ovan beräknade disponibla vedkvantiteten, 35 milj. m3 t. Örn
man räknar med att den milda vintern i år möjliggjort en besparing av
bränsle för hushållsförbrukarna av 10 procent, skulle en nedskärning av
tilldelningen till 75 procent innebära, att rumstemperaturen måste nedsättas
med två å tre grader och sålunda medföra avsevärda olägenheter
beträffande bostadsuppvärmningen. En motsvarande nedskärning av industriens
bränsletilldelning måste — även om nedskärningen differentieras
med hänsyn till vederbörande industris betydelse — komma att medföra
en produktionsminskning, som blir mycket allvarlig för landets försörjning
och för dess exportmöjligheter. Sjöfartens och de icke elektrifierade
järnvägarnas transportkapacitet kommer även att gå ned i proportion till
den minskade bränsletilldelningen och medföra rubbningar i transporterna.
Kalkylen bygger dock på mycket osäkra förutsättningar, bland annat beträffande
möjligheten att effektivt genomföra en behovsinskränkning för
vissa förbrukarekategorier samt frigöra motsvarande vedkvantiteter för
den allmänna försörjningen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

13

Då det angivna vedbehovet, 35 milj. m3 t., således är att betrakta som
ett absolut minimibehov, som icke får underskridas, måste, för att icke
hela vår försörjning skall äventyras, under alla omständigheter minst de
kvanliteter avverkas, som ovan angivits för täckandet av detta behov. Fördenskull
har vidtagits en serie stimulerande åtgärder. Sålunda ha skogsägarna
inom de 17 södra länen medgivits att fullgöra produktionsplikten
i eget val i förm av brännved eller massaved. Genom att sekunda aspved
och utskottsved samt långved numera få uppköpas av de auktoriserade
brännvedsuppköparna även inom auktorisationens ram böra de tidigare förmenade
svårigheterna för skogsägarna att vinna avsättning för sådan ved
helt lia undanröjts. Genom premiering av framkörning av kastved och
viss långved samt genom bemyndigande för kristidsstyrelserna inom de 7
norra länen att lämna skogsägare viss rotvärdesgaranti har kommissionen
sökt tillförsäkra skogsägarna ett större ekonomiskt vederlag för avverkningarna.
Förmånligare prisbestämmelser för vedtransporter med häst ha
även meddelats. Bland ytterligare stimulerande åtgärder kunna nämnas
utsträckande av rotvärdesgarantin att gälla hela landet, förenklade och
förmånligare bestämmelser för premiering av framkörning av ved, viss
justering av normalpriserna å props och inom de 17 södra länen även å
massaved samt premiering av vana skogsarbetare för huggning och framkörning
av ved. Vidare har kommissionen föreslagit utbetalande av skogsodlingsbidrag
vid kalavverkning av otillfredsställande bestånd samt att
krigskonjunkturskatt för inkomst år 1945 av brännved, massaved, props
och träkol icke skall utgå. Vissa industrier och trafikföretag ha dessutom
uppmanats att genom förvärv av avverkningsrätter själva bidraga till sin
vedförsörjning.

Resultatet av ovan angivna åtgärder torde dock enligt kommissionens
mening sannolikt bliva att avverkningarna av kastved och långved per den
1 oktober 1945, till vilken tidpunkt kommissionen hemställer, att avverkningsåläggandena
för innevarande avverkningsår måtte utsträckas, icke
komma alt uppgå till större kvantitet än vad som beräknats i den tidigare
angivna prognosen eller sammanlagt 28 milj. m3 t. bränn- och kolved.
Kommissionen räknar därjämte med att under sommaren och hösten vissa
kvantiteter massaved komma att avverkas. Emellertid är icke helt uteslutet
att de verkliga avverkningarna hittills komma att visa sig vara större
än vad som framgår av skogsägarnas avverkningsdeklarationer. Det kan
därför tänkas, att det slutgiltiga avverkningsresultatet blir bättre än vad
man nu vågar räkna med. Möjligheterna att i viss utsträckning använda
rå ved kvarstå dessutom.

Då någon säkerhet i nu berörda avseenden emellertid icke föreligger,
har kommissionen i detta sammanhang övervägt huruvida, utöver vad ovan
angivits, extra ordinära åtgärder av sådan djupt ingripande art, som
antytts i kommissionens skrivelse den 14 november 1944, böra företagas
nu eller senare för att söka höja den beräknade avverkningskvanliteten
till en sådan storlek, att de i nödplanen upptagna behoven, exklusive
varmvattnet, kunna täckas antingen helt eller i vart fall till högre
procentsats än man nu kan räkna med. Sådana åtgärder kunna icke
genomföras utan omfattande tvångsingripanden och betydande kostnad.
Arbetskraft torde icke kunna erhållas i tillräcklig omfattning utan att den
tages från andra näringsgrenar och utan att produktionen inom dessa i
viss mån går ned. I och för sig bliva emellertid dessa olägenheter väsent -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

ligt mycket mindre omfattande än olägenheter, som skulle uppslå, därest
industrien på grund av bränslebrist under kommande bränsleår skulle behöva
minska sin produktion eiler tidvis helt lägga ned arbetet. Den förlust
för folkförsörjningen, som skulle uppstå genom en produktionsminskning
av 25 procent inom industrien skulle mångfaldigt överstiga kostnaden
för att framskaffa den felande vedkvantiteten. Det måste emellertid även
beaktas, att viss risk kan föreligga att sådan med ingripande tvångsåtgärder
och till hög kostnad framskaffad ved till viss del framdeles kan visa sig
icke bliva behövlig för försörjningen på grund av möjligheterna att åter få
in kol. Ett på extra ordinära åtgärder grundat avverkningsprogram synes
enligt kommissionens mening icke böra inriktas på hela den vedkvantitet,
som nu förutses komma att fattas för en försörjning enligt nödplanen,
utan endast på viss del av den felande kvantiteten. Kommissionen är icke
beredd att nu framlägga och taga ställning till frågan. Ett dylikt program
är emellertid under utarbetande inom kommissionen och en promemoria
kommer att inom den närmaste tiden överlämnas till folkhushållningsdepartementet.
Efter ytterligare utredning och genomarbetning kommer
det extra ordinära avverkningsprogrammet att snarast möjligt för prövning
framläggas för Kungl. Maj:t.

I fråga om den erforderliga vedavverkningen 194 5/4 6 har
kommissionen anfört:

Som framgår av det föregående föreligga svårigheter att slutgiltigt fastställa
vedbehovet för nästkommande bränsleår. Det är då givetvis ännu
svårare att nu beräkna storleken av de erforderliga vedavverkningarna
under avverkningsåret 1945/46, d. v. s. huvudsakligen vedbehovet under
bränsleåret 1946/47, speciellt som en avveckling av krisåtgärderna kan bliva
aktuell under denna tid. Även örn det nu kan förutses, att kolimporten
åter kan upptagas under bränsleåret 1945/46 är dock storleken av denna
import alltjämt mycket oviss. Detta förhållande i förening med de obetydliga
lager av fossila bränslen, som den 1 juli 1946 kunna beräknas finnas
i landet, har föranlett kommissionen att tillsvidare räkna med ett lika
stort avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46 som för innevarande
avverkningsår eller 34 milj. m3 t. bränn- och kolved samt 16 milj. m3 t.
massaved.

Med hänsyn till det otillfredsställande resultat, som erhölls under den
tid frivilliglinjen tillämpades, anser kommissionen att avverkningsålägganden
böra utfärdas även för avverkningsåret 1945/46 och då jämväl för de
tre nordligaste länen, d. v. s. för landet i sin helhet.

Förberedande åtgärder i nu antydd riktning ha redan vidtagits i det att
samtliga kristidsstyrelser genom kommissionens cirkulärskrivelse nr 296
anmodats att före den 1 maj 1945 upprätta avverkningslängder för avverkningsåret
1945/46 på basis av ett 50 miljonersprogram. De nya avverkningsåläggandena
beräknas därför kunna utfärdas i början av juni månad.
Skogsägarna ha också genom uppgift härom i avverkningsbeskeden å kastved
för innevarande avverkningsår förberetts på att avverkningsålägganden
komma att meddelas även för avverkningsåret 1945/46.

Oaktat avverkningstiden i årets avverkningsålägganden av kommissionen
föreslagits att utsträckas till den 1 oktober 1945, anser kommissionen, att
nästkommande avverkningsår bör räknas från den 1 juli 1945. Härigenom
skulle de skogsägare, som den 1 juli 1945 fullgjort sina ålägganden för inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

15

varande avverkningsår, kunna påbörja avverkningar på det nya åläggandet
redan i sommar. Bestämmelserna örn framkörningspremie innebära att
skogsägare för den vedkvantitet han avverkar före den 1 oktober 1945 och
framkör till normal leveransplats före den 1 mars 1946 enligt produktionsplikt
för avverkningsåret 1945/1946, skall vara berättigad till premie enligt
samma grunder som gälla beträffande ved avverkad enligt avverkningsåläggande
för innevarande avverkningsår.

Då vedbehovet under bränsleåret 1946/1947 är ytterst vanskligt att bedöma,
anser kommissionen det lämpligt att meddela avverkningsåläggandena
i etapper. I fråga örn de tider och kvantiteter, som dessa etapper böra
omfatta, avser kommissionen att härom senare ingiva skrivelse.

Beträffande de 17 södra länen böra avverkningsåläggandena upptaga en
sammanlagd kvantitet kastved och massaved med rätt för skogsägaren att
fullgöra åläggandet efter eget val i form av kastved eller massaved.

Med hänsyn till att massaveden inom de 7 norra länen i stor utsträckning
avses att flottas och därvid kan komma till användning först vid en långt
framskriden tidpunkt, böra avverkningsåläggandena beträffande dessa län
tillsvidare endast omfatta kastved. Med undantag för Norrbottens och
Västerbottens län böra dock de i avverkningslängderna upptagna kastvedkvantiteterna,
där så kan ske, utökas med förslagsvis 10 procent, varvid
skogsägarna skulle medgivas rätt att i åläggandet inräkna sådan randbarkad
massaved, som kan levereras vid bilväg eller framköras till järnväg.

I fråga om storleken av de anslag för budgetåret 194 5/4 6 som
kunde behöva anvisas för vedförsörjningens tryggande har kommissionen i
skrivelse den 6 december 1944 beräknat det sammanlagda medelsbehovet
till Reglering av vedproduktionen till 211 miljoner kronor, eller avrundat
215 miljoner kronor, samt med anledning därav hemställt, att ett ytterligare
anslagsbelopp av 70 miljoner kronor måtte äskas för nästa budgetår. Kommissionen
har därvid räknat med ett medelsbehov av 110 miljoner kronor
för utlämnande av förlagskapital till de auktoriserade brännvedsuppköparna,
eller samma belopp som för innevarande budgetår. Härtill bomme behovet
av medel för kommissionens egna inköp av brännved och massaved samt
vissa inköp av props. Inköpen av massaved kunde förväntas komma att
öka avsevärt vilket komme att medföra ett ökat medelsbehov. Till ledning
för bedömandet av anslagsbehovet hade kommissionen uppgjort följande
tablå, utvisande den faktiska anslagsbelastningen, under tiden 1 juli—
1 november 1944 och den beräknade belastningen för tiden därefter fram
till den 1 augusti 1945, då medelsbehovet kunde förväntas vara som störst.
Beloppen angiva belastningen i miljoner kronor.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Vedi

nköp

Datum

Bränn-

ved

Massaved

och props

Summa

vedinköp

Förlags-

kapital

Total

1943/44
års fångst

1944/45
års fångst

i/„ 44....................

3

8

11

92

103

i/a 44....................

3

26

_

29

97

126

i/„ 44....................

3

27

_

30

97

127

44....................

3

23

_

26

92

118

44....................

3

21

_

24

81

105

i/t 45....................

4

21

5

30

70

100

i,'' 45....................

6

14

20

40

90

130

i/, 45....................

4

7

60

71

105

176

V» 45....................

4

7

90

101

110

211

I sin förutnämnda skrivelse den 13 april 1945 har kommissionen förklarat
att någon anledning till ändring i sagda anslagsberäkning icke föreligger.

Vad beträffar anslaget till Omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved, m. m. har kommissionen i sistnämnda skrivelse anfört följande.

I fråga örn belastningen på årets anslag komma de direkta omkostnaderna
för vedinköp att uppgå till något högre belopp än tidigare. Kommissionen
har nämligen i vissa fall, såsom var att förutse, ansett nödvändigt att omhändertaga
långved för kapning, vilket medfört kostnader, som icke kunna
täckas genom att uttaga motsvarande högre pris pa veden. Såvitt nu kan
bedömas torde sådana omkostnader för vedinköp dock icke komma att överstiga
200 000 kronor.

Till omkostnader i samband med vedinköp komma under innevarande år
vissa ofrånkomliga kostnader, beroende på de ogynnsamma förhållanden,
under vilka ved måste göras tillgänglig för konsumtion under den nu tilländalupna
vintern. Av kända klimatiska orsaker ha sålunda uppkommit
extra ordinära svårigheter för framkörning och vidaretransport av torr^ ved
i nöjaktig omfattning. Inom de sju norra länen förorsakade de på många
håll onormalt stora snömängderna på ofrusen mark sådana opåräknade
merkostnader för producenterna vid framkörning av veden till normal leveransplats,
som skäligen ansetts böra i viss mån kompenseras. Med hänsyn
till att den befintliga torra veden i största omfattning måste göras tillgänglig
för innevarande bränsleårs konsumtion beslöt kommissionen i februari månad
1945 i samråd med priskontrollnämnden att för dessa län och inom
områden, som kristidsstyrelserna fastställde, medgiva ett särskilt tillägg till
normalpriset för torr kastved, avverkad före den 1 juli 1944, som under
tiden 1 januari till 15 april 1945 framkörts till normal leveransplats (eventuellt
levererats fritt banvagn) och under samma tid där inmätts i huvudsak
för förbrukning i tätort, zon 3, eller för leverans till underskottsområden.
De pristillägg för kastved, som i enlighet härmed levererats per järnväg eller
till tätort, zon 3, komma att automatiskt påföras vedclearingen såsom omkostnader
i avräkning mot fastställda clearingpriser. I de fall däremot då
kristidsstyrelserna nödgats att för angelägen annan inomlänsförbrukning
taga i anspråk torr kastved, som levereras med pristillägg under nämnda
tid, har pristillägget icke debiterats förbrukarna utan särskilts i brännveduppköparnas
och kristidsstyrelsernas redovisningar för senare reglering

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

17

genom kommissionens försorg. Pristilläggen anses i sådana fall lia karaktär
av rena omkostnader för ved, som genom de berörda kristidsstyrelsernas
dispositioner tillhandahållits under rådande speciella förhållanden, och omkostnaderna
i fråga böra enligt kommissionens mening belasta här ifrågavarande
anslag. Storleken av dessa kostnader kan för närvarande icke närmare
angivas, men sammanlagda beloppet torde icke komma att överstiga
100 000 kronor.

De svåra snöförhållandena nödvändiggjorde emellertid dessutom åtgärder
för att den torra veden i tid skulle kunna transporteras från bilvägar till
konsumtionsorterna. Bränslekommissionen bemyndigade därför kristidsstyrelserna
att bidraga till kostnaderna för upplogning av sådana enskilda
vägar, från vilka ved eljest ej kunnat framforslas under innevarande vinter.
Snöplogningen i fråga, som i regel ej beräknades draga större kostnad än
50 öre per nr31, lösgjord ved, verkställdes i första hand medelst tillgängliga
resurser inom respektive kristidsstyrelseområde och i de fall dessa ej voro
tillräckliga genom militär myndighets försorg. Kommissionen medgav även
att i stället för plogning hästtransport av ved fick äga rum från normal
leveransplats till plogad bilväg enligt högst de kostnader, som äro fastställda
i gällande hästtransporttaxa.

Genom snöplogningen har cirka 400 000 m3 t. torr brännved kunnat framforslas
för omedelbar konsumtion. Dessutom har snöröjningen möjliggjort
samtidig framforsling av bland annat långved och rå ved. De uppkomna
kostnaderna, som beräknas uppgå till ett belopp av omkring 175 000 kronor,
anser kommissionen vara av sådan natur, att de i sista hand böra bestridas
från här ifrågavarande anslag.

Anslaget avser vidare att möjliggöra utleveranser av ved från centrallager
i tätort, zon 3, utan särskilda merkostnader för de mindre förbrukarna. I
enlighet härmed ha utkörningskostnaderna för ved från centrallager bestritts
av kristidsstyrelserna enligt tidigare prövade grunder. Uppskattningsvis
kunna kostnaderna härför nu angivas till 250 000 kronor.

Slutligen är anslaget avsett att täcka sådana prisförluster på långved och
på massaved, som måst tågås i anspråk som bränsle, vilka förluster icke
jämlikt 1944 års riksdagsbeslut skola ersättas från kommissionens kolclearingkassa.
För anslagets användning och medlens avgränsning från vedclearingen
torde enligt nämnda beslut böra gälla, att prisförluster på långved
böra täckas av anslaget i de fall, då kommissionens självkostnader icke
kunnat täckas samt att även prisförluster på massaved för bränsleändamål
få täckas i de fall, då massaved tillföres handelsreglerade orter eller eljest
tillhandahållits för tätorter, zon 3, lill särskilda priser, som understiga kommissionens
självkostnader för massaveden. Nu nämnda prisförluster hava
under innevarande hränsleår blivit större än tidigare, beroende på att massaved
i ökad omfattning måste tagas i anspråk, särskilt för den inskränkning
i tilldelningen av fossilt bränsle, som måst ske fr. o. m. den 1 januari 1945.
Kommissionen beräknar sålunda, att prisförlusterna i fråga komma att
uppgå för innevarande budgetår lill ett belopp av 2 milj. kronor.

Erfarenheterna från nu löpande budgetår synas giva vid banden, att anslagsbehovet
för bär ifrågavarande ändamål är i stigande. De direkta omkostnaderna
för vedinköp torde emellertid, även örn vissa opåräknade utgifter
liksom i år skulle tillkomma, icke böra för nästa bränsleår upptagas
lill högre belopp än som tidigare angivits eller 500 000 kronor. För ulkörning
av ved från centrallager i tätorter, zon 3, anses kostnaderna visserligen

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 294.

2

18

Kungl. Majlis proposition nr 294.

komma att något överstiga årets belopp, men kommissionen beräknar, att
för detta ändamål icke borde behöva uppkomma större kostnader än sammanlagt
500 000 kronor. I övrigt synes anslaget böra täcka de prisförluster
på långved och massaved, som under nästa bränsleår torde bliva ofrånkomliga,
särskilt på grund av att massaved i stor omfattning förutsättes behöva
anlitas som bränsle dels för industrier, statliga och kommunala anläggningar
m. fl. och dels för hushållsförbrukare, i regel efter kapning och klyvning
i handelsreglerade orter samt i vissa fall i särskilt svårförsörjda tätorter,
zon 3. För såväl långved som massaved torde i prishänseende böra
gälla, att nyssnämnda större förbrukare få betala kommissionens självkostnadspriser
— i fråga örn massaved utjämnade genom debiteringspriser fritt
banvagn avsändningsstationer — men att clearing i fråga om långved och
massaved till dessa förbrukare såsom hittills sker i fråga om begränsning
av fraktkostnaderna för veden till mottagningsorten. I den mån dessa kostnader
överstiga fastställda högsta fraktgränser böra överskjutande belopp
sålunda påföras vedclearingen för att ersättas från kolclearingkassan.

I de fall då långved och massaved i bristsituationer eller med hänsyn till
kravet på en rationell transport- och distributionsordning måste tillhandahållas
hushållsförbrukare uppkomma i regel prisförluster, som kunna bliva
ganska avsevärda, om konsumentpriserna för sådan ved, vilket här förutsättes,
skola bibehållas vid nuvarande nivå. Det är visserligen svårt att på
förhand beräkna storleken av de vedkvantiteter, som komma att medföra
prisförluster vid leveranser till hushållsförbrukare, men kommissionen anser
sig ha stöd för antagande, att ungefär 1 milj. kbm, huvudsakligen massaved,
måste tagas i anspråk som hushållsbränsle och att detta kommer att
medföra samlade prisförluster på omkring 4 milj. kronor.

Under sålunda angivna förutsättningar har bränslekommissionen funnit
anslaget till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m.
böra för budgetåret 1945/46 upptagas till 0,5 miljoner + 0,5 miljoner +
4 miljoner = 5 miljoner kronor.

I fråga örn övriga utgifter från vedclearingkassan har kommissionen anfört,
att kostnaderna för den under föregående år genomförda prisutjämningen
med tillämpning av högsta prisgränser på ved och torv beräknas
komma att vid den löpande budgetens slut icke överstiga 10 miljoner kronor
samt att utgifterna för delta ändamål under nästkommande budgetår torde
komma att uppgå till samma belopp.

Kostnaderna för de förut omnämnda särskilda premierna för framkörning
av ved ha av kommissionen beräknats till 20 å 25 miljoner kronor. Kostnaderna
för pristillägg i syfte att möjliggöra skälig nettoersättning å avverkad
ved beräknas för nästa budgetår till en miljon kronor.

I samband härmed har kommissionen berört frågan om dispositionen av
överskott, som uppkommit på kommissionens vedinköpsverksamhet. Genom
beslut den 28 juli 1944 har Kungl. Majit medgivit, att under budgetåret
1943/44 uppkommet överskott finge av kommissionen användas för fortsatt
inköp av ved. Kommissionen har nu anfört, att sagda överskott, som per
den 1 juli 1944 uppgick till sammanlagt omkring 1,8 miljoner kronor, till
allt övervägande del uppkommit vid kommissionens leveranser av ved sjö -

Kungl. Majlis proposition nr 29b.

19

ledes. Under innevarande budgetår hade i stället på motsvarande leveranser
uppkommit förluster på drygt 1 miljon kronor på grund av den utvidgade
clearing av bland annat leveranser av ved per fartyg, som beslutats av
1944 års riksdag. Under sådana förhållanden ansåge kommissionen särskilda
skäl tala för att tidigare överskott finge tagas i anspråk för täckande
av sådana förluster. Med hänsyn till att liknande förluster även i fortsättningen
måste påräknas, skulle kommissionen finna det följdriktigt och mest
ändamålsenligt, att överskotten i fråga finge överföras till vedclearingkassan.

Såsom förut omnämnts har Kungl. Majit på förslag av skogsstyrelsen i
proposition nr 248 föreslagit riksdagen, att dels godkänna vissa ändrade
grunder för utlämnande av bidrag till bestridande av kostnader för kulturåtgärder
efter avverkning i skogsbestånd av otillfredsställande typ, dels
medgiva att de för ändamålet erforderliga medlen måtte få disponeras av
nionde huvudtitelns förslagsanslag till Skogsvård m. m.: Ersättning åt
skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning m. m. De föreslagna
nya grunderna innebära, att bidrag skall kunna utgå även om
vederbörande skogsägare enligt lag är skyldig att sörja för betryggande av
återväxten men där utkrävandet härav skulle vara oskäligt och för markägaren
synnerligen betungande.

I nyssnämnda proposition omnämndes även, att bränslekommissionen i
skrivelse den 13 mars 1945 föreslagit vissa andra statsbidrag vid kalavverkning.
I skrivelsen har kommissionen anfört i huvudsak följande:

Även om genom skogsstyrelsens nyssnämnda förslag avsevärt utökade
vedkvantiteter torde kunna utvinnas, synes av detta anslag bidrag icke
lämpligen böra utgå till skogsodling efter kalavverkning av mera virkesrika
bestånd, där kalavverkning utlöser reproduktionsplikt. Relativt virkesrika,
men av olika anledningar otillfredsställande bestånd finnas i vårt land i
stor utsträckning. Sålunda har granen ofta utträngt tallen på sådana marker,
där granen saknar utvecklingsmöjligheter. Stundom har, innan frågan
örn skogsträdens proveniens blivit närmare utredd, genom kultur uppdragits
bestånd av olämplig härstamning. Framför allt har inom stora områden,
särskilt i närheten av äldre kulturbygder, en degeneration av skogsträden
kunnat förmärkas som följd av huggningarnas bedrivande i äldre tider.
Härvid lia med all sannolikhet i första hand de kvalitativt bästa träden avverkats,
varigenom de sämsta träden kommit att ge upphov till de nya bestånden.
Kalavverkningen av dylika bestånd för uppdragande genom skogsodling
av tillfredsställande bestånd är ett led i rationell skogsvård. Då
ifrågavarande bestånd vid kalavverkning kunna lämna avsevärda kvantiteter
ved, synes det bränslekommissionen särskilt angeläget ali stimulera
skogsägarna till avverkning av ur konsumtionssynpunkt välbelägna dylika.
Bränslekommissionen har därför i samråd med skogsstyrelsen funnit lämpligast
att till främjande av sådan avverkning ett särskilt skogsodlingsbidrag
utgår enligt följande grunder.

Bidraget förutsattes utgå av medel, som stå lill bränslekommissionens för -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

fogande. Genom tillskapandet av desamma avses att stimulera skogsägarna
till frivilliga kalavverkningar av otillfredsställande skogsbestånd i
fall, då statsbidrag från förefintligt anslag enligt gällande bestämmelser icke
kan utgå eller där sådant bidrag utgör otillräcklig stimulans för skogsägarna
att företaga kalavverkningar. De marker, för vilka det nya bidraget
till skogsodlingskostnaderna skulle utgå, skulle främst vara sådana, där det
beräknade vedutfallet är större än vad som ansetts böra vara maximum för
erhållande av statsbidrag från redan förefinlligt anslag. Bidraget bör begränsas
till att endast utgå å med hänsyn till transportmöjligheterna välbelägna
marker inom de 17 södra länen samt Gästrikland.

Bidraget bör utgöra 2 kronor per m3 t. upparbetad brännved och massaved.
Dock bör det sammanlagda bidraget icke få överstiga den av skogsvårdsstyrelsen
beräknade skogsodlingskostnaden. Bidrag bör däremot icke
utgå för vid avverkningen uttaget timmer eller annat gagnvirke än massaved.

Utöver vad tidigare sagts bör som villkor för erhållande av bidrag gälla
att skogsvårdsstyrelsen på grund av beståndets otillfredsställande typ finner
avverkning önskvärd i och för uppdragning av nytt bestånd, att nytt bestånd
av tillfredsställande typ icke bedömes kunna erhållas på annat sätt än
genom skogsodling samt att markägaren i överenskommelse med skogsvårdsstyrelsen
förbinder sig att enligt av styrelsen upprättad plan verkställa
skogsodlingen och härvid bestrida de kostnader, skogsodlingen kan draga
utöver bidraget.

Bidragen utbetalas av kristidsstyrelsen till vederbörande skogsvårdsstyrelse.
Därest veden försäljes till auktoriserad brännvedsuppköpare, bör
denne till kristidsstyrelsen insända särskild mätsedel beträffande den bidragsberättigade
kvantiteten. I fråga örn ved, som ej säljes genom uppköpare,
bör kristidsstyrelsen föranstalta örn inmätning av veden på annat
sätt, t. ex. genom inmätningsförening, varvid även särskild mätsedel bör
upprättas. Bidraget utbetalas till skogsvårdsstyrelsen på grundval av de
inkomna matsedlarna och från skogsvårdsstyrelsen erhållna uppgifter örn
de beräknade skogsodlingskostnaderna. I samband med skogsodlingens utförande
utbetalar skogsvårdsstyrelsen till markägaren enligt de regier, som
gälla för statens skogsodlingsanslag, bidragsbeloppet med eventuellt avdrag
av kostnaderna för av styrelsen tillhandahållet skogsodlingsmaterial. För att
såvitt möjligt undgå risken att annan ved än sådan som härrör sig från det
planlagda området inmätes, bör den normala leveransplatsen för veden noggrant
angivas i överenskommelsen mellan skogsvårdsstyrelsen och markägaren
(exempelvis genom kartskiss). Erforderliga medel för utbetalning av
ifrågavarande bidrag torde i avvaktan på utverkande av särskilt anslag få
förskotteras från vedclearingkassan. Då de kvantiteter ved, som kunna erhållas,
beräknas uppgå till högst 500 000 m3 t., skulle vedclearingkassan för
utbetalning av bidrag enligt ovan maximalt behöva anlitas för utbetalning
av 1 miljon kronor.

För att ett bidrag av nu nämnt slag skall få största möjliga effekt förutsätter
kommissionen, alt skogsägare, som erhålla ifrågavarande bidrag, icke
åläggas krigskonjunkturskatt för desamma.

Kommissionen förutsätter vidare, att bidrag skola kunna utgå på grundval
av avverkningar, som företagas i enlighet med ovanstående redan under
innevarande avverkningsår.

Erforderliga tillämpningsföreskrifter m. m. synas böra utfärdas av skogsstyrelsen
efter samråd med bränslekommissionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

21

På grund av vad sålunda anförts hemställde kommissionen att erhålla
bemyndigande att utbetala de sålunda föreslagna skogsodlingsbidragen, att
dessa bidrag måtte få förskotteras från vedclearingkassan samt att skogsstyrelsen
måtte bemyndigas att efter samråd med kommissionen utfärda
erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att avverkningarna hittills under Föredragan
innevarande avverkningsår icke motsvarat de tidigare uppgjorda planerna.

Härtill kommer, att framkörningarna av den avverkade veden på grund
av väderleksförhållandena gått sämre än väntat. Även om åtgärder vidtagits
i syfte att stimulera avverkningarna och framkörningarna, torde det
likväl icke vara att förvänta, att eftersläpningen skall kunna tagas igen
under den tid som återstår av avverkningsåret. Detta medför allvarliga
bekymmer för bränsleförsörjningen under bränsleåret 1 juli 1945—30 juni
1946. Enligt en tidigare uppgjord, preliminär försörjningsplan skulle under
förutsättning av fortsatt importstopp för fossila bränslen sammanlagt omkring
49 miljoner kubikmeter bränn- och kolved erfordras för att kunna
tillgodose bränslebehovet under sagda bränsleår, och då hade ändock förutsatts
att den sammanlagda bränsleförbrukningen skulle behöva inskränkas
med omkring 3 procent. Av denna kvantitet anser kommissionen att med
nuvarande åtgärder allenast 35 miljoner kubikmeter skola kunna framskaffas.
Häri bar då inräknats dels den brännved som avverkas under
kommande höst och som beräknas bliva tillräckligt torr för att kunna användas
under bränsleåret och dels högst 7 miljoner kubikmeter massaved.

Eftersom de lager av fossila bränslen, som beräknas återstå vid detta
bränsleårs slut, icke medgiva någon ökning i den tidigare planerade tilldelningen
av dylika bränslen, skulle den sammanlagda bränsleförbrukningen
behöva nedskäras med 25 procent i stället för tidigare beräknade
3 procent. En så vittgående inskränkning i bränsletilldelningen skulle medföra
allvarliga olägenheter för hela vårt näringsliv och måste därför så
långt möjligt undvikas. En tänkbar utväg skulle vara, att för bränsleändamål
taga i anspråk än större mängder massaved än de 7 miljoner kubikmeter
som kommissionen ansett vara möjligt att uttaga. Därvid måste dock
hänsyn tagas lill massaindustriens behov av råvara, vilket behov blir beroende
av de möjligheter till export som yppa sig i foitsättningen. Lagren
av massaved, som den 1 juli 1944 uppgingo till omkring 26,C miljoner
kubikmeter, beräknas komma att, frånsett den massaved som avverkas
under innevarande avverkningsår, den 1 juli 1945 utgöra omkring 12 miljoner
kubikmeter. Örn massavedavverkningarna under innevarande avverkningsår,
såsom bränslekommissionen beräknar, komma att giva 11 miljoner
kubikmeter, skulle alltså den 1 juli 1945 sammanlagt 23 miljoner kubikmeter
stå lill förfogande. Härtill kommer den massaved som under hösten
1945 avverkas och framköres till bilväg och som alltså skulle kunna tagas

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

i anspråk under nästa bränsleår. Som jämförelse kan nämnas, att massaindustriens
råvaruförbrukning år 1937 var omkring 21 miljoner kubikmeter.
Bränslekommissionen har i sin skrivelse den 13 april 1945 meddelat,
att kommissionen är i färd med att undersöka möjligheterna av extra ordinära
åtgärder, avseende att åstadkomma ytterligare vedavverkningar utöver
dem som beräknas komma till stånd genom de redan beslutade åtgärderna.
Även sådana åtgärder måste allvarligt övervägas i nuvarande läge.

Vid de nu angivna beräkningarna av vedbehovet under nästa bränsleår
har man utgått från den förutsättningen att importstoppet för fossila bränslen
kommer att kvarstå under hela tiden fram till den 1 juli 1946. Med
den utveckling som krigsförloppet numera tagit synes det icke oberättigat
att räkna nied att handelsvägarna utåt inom en icke alltför avlägsen framtid
ånyo komma att öppnas. Huruvida och i vilken utsträckning det blir
möjligt att importera fossila bränslen, är däremot fortfarande ovisst. De
största möjliga ansträngningar böra givetvis göras för att få en sådan
import till stånd. Det bör emellertid påpekas, alt en import av 2,5 å 3
miljoner ton fossila bränslen torde erfordras för att utan nyssnämnda extra
ordinära åtgärder kunna ersätta den beräknade bränslebristen av 25 procent.

Ovissheten rörande den kommande utvecklingen av importen av fossila
bränslen gör det mycket svårt att beräkna behovet av vedbränsle för
bränsleåret 1946/47. Importen har tidigare under krigsåren, frånsett år 1944,
varit 4 å 5 miljoner ton årligen. Avverkningarna av ved för bränsleändamål
och kolning lia under åren 1940/41, 1941/42, 1942/43 och 1943/44 uppgått
till respektive 35,2, 34,S, 36,3 och 28,2 miljoner kubikmeter, vartill kommer
den massaved som under dessa år använts såsom bränsle. Bränslekommissionen
har nu föreslagit ett avverkningsprogram för avverkningsåret
1945/46, som upptager 34 miljoner kubikmeter bränn- och kolved samt
16 miljoner kubikmeter massaved. Härav skulle den brännved som avverkas
i höst användas redan under nästa bränsleår. Med hänsyn till ovissheten
örn behovet av ved under bränsleåret 1946/47 kan det ifrågasättas örn icke
den föreslagna avverkningskvantiteten bör utgöras av massaved till större
del än vad kommissionen föreslagit. Härigenom skulle vinnas, att statens
förlustrisker, för den händelse veden på grund av ökad import av fossila
bränslen icke skulle behöva användas såsom bränsle, begränsades, enär
veden i så fall skulle kunna användas såsom råvara inom massaindustrien.
Dessutom torde tillgångarna på för avverkning lämplig vedskog numera
lia minskat, varför avverkningsprogrammet lättare synes kunna genomföras
för massaved än för brännved. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att senare fastställa avverkningsprogrammet, vilket, i likhet med vad
kommissionen föreslagit, synes böra genomföras i etapper. Därvid bör
eftersträvas att den under hösten avverkade veden så långt möjligt blir
tillgänglig redan under nästa bränsleår.

1 enlighet med vad kommissionen föreslagit torde avverkningarna tills

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

23

vidare böra genomföras med stöd av lagen örn avverkningsskyldighet. I
likhet med vad som för närvarande gäller, torde statsgaranti, innebärande
att ved som icke funnit avsättning skall av staten inlösas till fastställt pris
(garantipris), böra gälla för ved som jämlikt avverkningsåläggande avverkas
för avsalu. Såsom hittills torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga administrativa bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti
för ved.

Mot kommissionens förslag till särskilda skogsodlingsbidrag vid kalavverkning
i bestånd av otillfredsställande typ inom de 17 södra länen har
jag intet att invända. Till skillnad från de i propositionen nr 248 föreslagna
bidragen avse dessa bidrag kalavverkningar inom virkesrika bestånd,
där kalavverkning medför reproduklionsplikt. Enär bidraget i viss mån
kan anses såsom en ersättning för kostnader i samband med avverkningen,
som icke täckas av normalpriset för den avverkade veden, synes det lämpligt
att bidragen utgår från vedclearingkassan.

Såvitt för närvarande kan bedömas, torde det nu gällande systemet för
reglering av vedhandeln och vedförbrukningen kunna tillämpas även i fortsättningen.
Förändringar i bränslesituationen kunna givetvis medföra behov
av ändrade regleringsbestämmelser.

Kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Reglering av vedproduktionen
föranleder ingen erinran från min sida. Ett investeringsanslag
av 70 000 000 kronor under fonden för förlag till statsverket torde därför
böra äskas. Till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved,
m. m. har kommissionen för nästkommande budgetår räknat med ett
medelsbehov av 5 000 000 kronor, varvid 500 000 kronor beräknats för kommissionens
direkta omkostnader för vedinköp, 500 000 kronor för kostnader
för utkörning av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager i tätorter,
zon 3, samt 4 000 000 kronor för prisförluster på långved och massaved
utöver de förluster, som uppstå på grund av den föregående år införda
begränsningen till vissa högsta prisgränser, och som äro avsedda att täckas
från kolclearingkassan. Härutöver böra emellertid även beräknas medel
för vedclearingkassans utgifter för förutnämnda skogsodlingsbidrag. Dessa
sistnämnda utgifter ha av kommissionen beräknats till högst 1 000 000 kronor,
varför anslagsbehovet kan angivas till sammanlagt 6 000 000 kronor.

I enlighet med vad av kommissionen föreslagits, torde överskott, som
under ett budgetår kan komma att uppkomma på kommissionens egen
vedinköpsverksamhet, få överföras till vedclearingkassan.

Vedclearingkassans kostnader för begränsning av priserna på ved och
torv lill vissa högsta prisgränser beräknas av kommissionen komma alt för
innevarande budgetår icke överstiga 10 000 000 kronor. För nästkommande
budgetår räknar kommissionen med samma belopp. Dessa kostnader skola
jämlikt 1944 års riksdagsbeslut i sista hand drabba kolclearingkassan.
Från denna synes även böra ersättas vedclearingkassans kostnader för den

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

särskilda premieringen för framkörning av ved jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 2 februari och den 23 mars 1945, av kommissionen beräknade till
20 000 000 å 25 000 000 kronor, för utbetalande av pristillägg i syfte att
möjliggöra skälig nettoersättning å avverkad ved jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 23 februari och den 23 mars 1945 av kommissionen för nästkommande
år beräknade till högst 1 000 000 kronor, ävensom för utbetalande av
premier för utökad tillverkning av torv jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
23 mars 1945, beräknade till 750 000 kronor. Med hänsyn till det inbördes
sambandet mellan de olika clearingförfarandena för kol och koks synes
kolsubventionskassans förlust, för närvarande beräknad till omkring
4 000 000 kronor, böra ersättas från kolclearingkassan. Denna förutses såsom
förut nämnts komma att vid budgetårets slut ha en behållning av sammanlagt
omkring 104 000 000 kronor.

Jämlikt lagen örn reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas
skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, förbrukare av, bland annat, gas, som
uttager större myckenhet gas än han äger förbruka, betala en särskild avgift
för överförbrukningen. Sådan överuttagningsavgift skall enligt lagens bestämmelser
tillfalla kronan. Genom kungörelsen den 6 april 1945 (nr 106)
om inskränkning av förbrukningen av gas har bestämts, att överuttagningsavgiften
skall utgöra en krona för kubikmeter för den del av överförbrukningen
som icke överstiger 10 procent av den medgivna förbrukningen samt
tre kronor för kubikmeter för den del som överstiger nämnda myckenhet.

Vilka belopp som kunna komma att inflyta i överuttagningsavgifter, kan
icke nu bedömas. Det synes lämpligt, att avgifterna i första hand användas
för att täcka sådana med gasransoneringen sammanhängande kostnader, som
icke äro av natur att böra bestridas från bränslekommissionens omkostnadsanslag.
Med hänsyn till att ved, som av gasverken användes såsom ersättning
för kol i vissa fall på grund av gällande clearingförfarande medför utgifter
för vedclearingkassan, synes eventuellt återstående belopp böra tillföras
vedclearingkassan. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
föreskrifter om användningen av överuttagningsavgifterna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer,

dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa
a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m. under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag
av .................................. kronor 6 000 000,

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 25

b) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket ett investering söndag
av............................. kronor 70 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Persson.

;i

Hillring lill riksdagens protokoll 1945. I saini. Nr 294.