Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
1
Nr 293.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om provisorisk förstärkning av blindhetsersåttningar,
m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om provisorisk förstärkning
av blindhetsersättningar,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1945
t sami. Nr 293
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 293.
Förslag
till
Förordning
om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall av statsmedel erhålla provisorisk
förstärkning av densamma med 108 kronor för varje budgetår.
Provisorisk förstärkning utbetalas å den tid och i den ordning Konungen
bestämmer. Örn förstärkning, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till
betalning tidigare än under kalenderkvartalets sista månad, utgår förstärkningen
med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen upphör att
utgå efter den månad, under vilken förfallotiden inträffar. Förstärkning
utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå, när förstärkningen
eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §.
Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande
provisorisk förstärkning; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen
att meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad denna förordning
innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.
Kungl. Majda proposition nr 203.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om provisorisk förstärkning
av blindhetser sättningarna samt anför:
Inledning.
I skrivelse den 3 mars 1945, nr 44, har riksdagen hemställt, att Kungl.
Maj :t ville låta utarbeta och örn möjligt till innevarande års riksdag framlägga
förslag till provisorisk förbättring av blindhetsersättningar.
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt pensionsstyrelsen att utarbeta det förslag
varom riksdagen hemställt, har pensionsstyrelsen med skrivelse den
9 april 1945 framlagt förslag till bestämmelser om provisorisk förstärkning
av blindhetsersättningar.
Över pensionsstyrelsens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av
socialstyrelsen och socialvårdskommittén; och anhåller jag nu att få upptaga
ärendet till behandling.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår,
med vissa undantag, blindhetsersättning med ett fast belopp av 500
kronor örn året till envar svensk medborgare över 16 år, som saknar synförmåga
eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt
alt han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Rätten till blindhetsersättning är
oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Den, vars egen eller vars
försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhets
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 293.
ersättning rimligen icke bör utgå till honom, är emellertid undantagen från
rätt till blindhetsersättning (2 §). Pensionsstyrelsen beslutar rörande tillerkännandet
av ersättningen (6 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides
helt av staten (11 §).
Från och med år 1941 har dyrtidstillägg utbetalats till den som åtnjuter
blindhetsersättning. Dyrtidstillägget utgår för närvarande enligt förordningen
den 19 maj 1944 (nr 234) om dyrtidstillägg under budgetåret
1944jl945 å blindhetsersättningar samt utgör 208 kronor för år räknat, motsvarande
i avrundat belopp fem extra månadsutbetalningar. I propositionen
nr 151 till innevarande års riksdag har föreslagits, att dyrtidstillägg av enahanda
storlek måtte utgå även under nästkommande budgetår.
Vidare må här erinras örn lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering
(nr 434) och förordningen samma dag (nr 435) örn invalidunderstöd. Folkpension
består dels av grundpension, dels av tilläggspension (6 §). Den
förra motsvarar avgiftspension enligt äldre rätt och utgår till var och en
som erlagt någon pensionsavgift enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen
utgöres av dels ett fast belopp, enligt huvudregeln 70 kronor,
dels ock ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp,
utgörande en tiondel av avgifterna. Rätten till tilläggspension är förenad
med viss prövning av behovet i varje särskilt fall. Tilläggspensionen, som
utgår efter samma grunder för alla utan hänsyn till kön, civilstånd eller
andra dylika omständigheter, är graderad efter dyrort (6 § 2 morn.). Riket
är för detta ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tilläggspensionens maximibelopp
är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de lägsta levnadskostnaderna,
350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i ortsgrupp 3.
Enligt i folkpensioneringslagen meddelade övergångsbestämmelser (40 §)
utgår tilläggspension även till personer, som erhållit pension enligt lagen
örn allmän pensionsförsäkring, men med hänsyn till att dessa icke komma i
åtnjutande av grundpension, som i regel skulle utgå med avsevärt högre
belopp än det, vartill avgiftspension uppgår, har tilläggspensionens maximibelopp
för dem satts 50 kronor högre än för andra eller till 300 kronor i ortsgrupp
1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor i ortsgrupp 3. Den tillläggspension,
som i det särskilda fallet skall utgå, beräknas genom att från
maximibeloppet draga 5/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad
denna må överstiga 200 kronor (6 § 2 mom.). Årsinkomst, som i lagen örn
folkpensionering avses, utgör den inkomst som den pensionsberättigade skäligen
kan antagas komma att tills vidare årligen åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag
skola emellertid icke alls medräknas och vissa slags inkomster
äro på det sättet privilegierade, att de intill visst sammanlagt belopp, olika
för de skilda ortsgrupperna, icke medräknas. Blindhetsersättning är varken
undantagen eller privilegierad. Med stöd av ett i propositionen nr 304 till
1941 års riksdag med förslag till bland annat lag örn dyrtidstillägg å folk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
5
pensioner m. m. förekommande uttalande, att kristillägg å statliga pensioner
samt med sådana tillägg jämförliga inkomsttillskott tills vidare vid tillämpning
av 7 § lagen örn folkpensionering icke böra anses utgöra inkomst, har
pensionsstyrelsen däremot icke ansett sig böra räkna å blindhetsersättning
utgående dyrtidstillägg såsom inkomst enligt nämnda lagrum. I fråga örn
äkta makar skall årsinkomsten för var och en av dem i regel beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst. — Enligt förordningen om
invalidunderstöd kan under däri angivna omständigheter understöd utgå till
personer, vilka icke erlagt pensionsavgift och därför icke äga rätt till folkpension.
Enligt lagen den 1 december 1944 (nr 751) om provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd skola till den, vilken åtnjuter folkpension,
vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska
förstärkningar av tilläggspensionen eller understödet för varje budgetår utgå
a) ett belopp, utgörande för ogift person ävensom för den vars make fyllt
60 år och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd 100
kronor samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor; b) ett
belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en
månad.
Enligt lagen den 19 maj 1944 (nr 232) örn dyrtidstillägg under budgetåret
1944)45 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag utgår å folkpension,
vari ingår tilläggspension, och invalidunderstöd dels tre procentuella
tillägg, motsvarande vartdera en månadsutbetalning, dels ock två fixa tilllägg,
vartdera om minst 35 kronor. I den förutnämnda propositionen nr 151
till innevarande års riksdag föreslås att dyrtidstillägg av enahanda storlek
skola utgå även under nästkommande budgetår.
I samma proposition framlägges vidare förslag till lag örn provisoriska
utjämning spensioner och utjämning sunder stöd. Dessa pensioner och understöd
äro avsedda att utjämna den diskontinuitet som uppkommer i totalinkomstens
storlek mellan å ena sidan dem som åtnjuta tilläggspension eller
invalidunderstöd och å andra sidan dem som ha en inkomst av sådan storlek
att den nätt och jämnt utestänger dem från rätt till sådan pension eller
sådant understöd.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas att kommun under vissa förutsättningar
må lämna understöd utan fattigvårdskaraktär till utfyllande av
bland annat folkpension, invalidunderstöd och blindhetsersättning. Bestämmelserna
härom återfinnas i lagen den 18 juni 1937 (nr 384) örn kommunala
pensionstillskott m. m.
Kostnaderna för blindhetsersättningarna uppgingo under budgetåret
1943/44 till 1 620 011 kronor. Till bestridande av utgifterna för blindhetsersättningarna
har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom i årets
statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 56) gjorda hemställan, liksom
tidigare, till ersättning åt blinda m. m. för budgetåret 1945/46 anvisat ett
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 293.
förslagsanslag av 1 600 000 kronor. Beträffande dyrtidstillägg å ersättning
åt blinda för budgetåret 1945/46 har i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln,
punkt 57) upptagits ett förslagsanslag av samma storlek som näst
föregående år eller 670 000 kronor; på denna punkt har riksdagen ännu icke
utlåtit sig.
Tidigare behandling av frågan.
Vad blindhetsersättningens belopp beträffar föreslogo såväl blindvårdssakkunnigo
i sitt den 10 april 1922 avgivna betänkande som ock rektorn vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Emanuel Ek, vilken den
30 november 1931 på uppdrag avgav utredning och förslag rörande blindvårdens
ordnande, att blindhetsersättningen skulle utgöra, för år räknat, det belopp,
som motsvarade existensminimum för blind person, minskat med hälften
av understödstagarens egen inkomst. Existensminimum beräknades till
olika belopp, beroende på dyrorten. Kommunerna voro indelade i tre dyrortsgrupper.
Medelunderstödet för varje blind beräknades komma att uppgå till
500 kronor.
I ett år 1933 å socialdepartementets lagbyrå upprättat förslag sattes ersättningsbeloppet
för varje blind till det medelvärde, som blindhetsersättningen
enligt de tidigare förslagen beräknats skola utgöra, eller till 500 kronor. På
så sätt förorsakades ej några ökade kostnader för statsverket genom behovsprincipens
övergivande.
I det förslag till förordning örn blindhetsersättning m. m., som genom proposition
nr 79 förelädes 193i års riksdag, hade ersättningsbeloppet satts till
500 kronor. I egenskap av föredragande departementschef anförde jag därvid
bland annat, att denna ersättning icke torde bereda den blinde möjlighet att
i alla delar av landet uppnå samma inkomst som flertalet seende arbetare.
Då det emellertid vore ett önskemål, att de arbetande blinda örn möjligt uppnådde
samma sammanlagda inkomster som det stora flertalet seende arbetare,
vore det att hoppas, att i samhällen med högre levnadskostnader vederbörande
kommuner genom kommunala tillägg till blindhetsersättningen fyllde
ut densamma.
I en i anledning av propositionen av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.
väckt motion, II: 533, föreslogs, bland annat, att ersättningen skulle bestämmas
till 700 kronor för år .räknat. Detta ersättningsbelopp var enligt motionärernas
mening absolut behövligt som bidrag till täckande av de mest oundgängliga
behoven för dem som på grund av sin nedsatta synförmåga saknade
möjlighet att erhålla arbete i öppna arbetsmarknaden.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i samband därmed
väckta motioner, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 14, att
utskottet med hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget icke kunde
föreslå riksdagen att bestämma blindhetsersättningens belopp högre än som
skett i propositionen eller till 500 kronor om året.
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
7
Vid 1936 års riksdag förelåg till behandling frågan om medgivande av privilegierad
ställning för blindhetsersättning i folkpensionshänseende genom
en då av herr Brännström i Burträsk väckt motion, II: 61, vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 7 § i lagen örn folkpensionering
att inkomst av blindhetsersättning bomme att upptagas bland de förmåner,
som enligt nämnda lag intill visst belopp ej inräknades i den inkomst, som
skulle läggas till grund för beräkning av tilläggspension.
Motionen behandlades av sammansatt stats- och andra lagutskott, som i
sitt utlåtande, nr 6, hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll denna hemställan.
Är 1937, då ortsgradering av tilläggspensioner och invalidunderstöd beslöts,
väcktes inom riksdagen två motioner avseende de bestämmelser i lagen
om folkpensionering, som reglera den till grund för tilläggspensionens bestämmande
liggande inkomstberäkningen. I motionen nr 127 i första kammaren
hemställdes sålunda, att riksdagen ville besluta sådan lagändring, att
inkomst härflytande från blindhetsersättning undantoges vid beräkning av
tilläggspension. 1 motionen nr 169 i andra kammaren yrkades, att riksdagen
måtte besluta sådan lagändring, att blinda finge full folkpension oavsett av
dem erhållen blindhetsersättning.
Dessa motioner behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr
27 anförde:
Det i de nu till behandling föreliggande motionerna framförda önskemålet
är enligt utskottets mening i hög grad behjärtansvärt. Visserligen har samma
önskemål så sent som föregående år prövats av riksdagen och då avböjts,
men utskottet har det oaktat kommit till den uppfattningen, att frågan är
förtjänt av allvarligt övervägande. I viss mån torde densamma för övrigt
komma i ett något annat läge, därest riksdagen, på sätt utskottet i det föregående
förordat, godkänner Kungl. Maj:ts förslag örn ortsgradering av folkpensionerna.
Den tanken har sålunda exempelvis nämnts inom utskottet,
att även blindhetsersättningen då borde graderas efter levnadskostnaderna.
Även möjligheten att bereda de blinda en något ökad ersättning — så som
för övriga invalider nyligen skett och vid bifall till det föreliggande lagförslaget
ytterligare skulle bliva fallet — har, såsom framgår av den av utskottet
särskilt för sig behandlade motionen II: 100, blivit framförd. Utskottet Ilai
emellertid för sin del icke ansett sig nu böra gå närmare in på de olika spörsmål,
som här kunna uppställas, utan föreslår en skrivelse till Kungl. Majit
med anhållan örn en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till
blindhetsersättning berättigade personer genom ändringar i lagen om folkpensionering
eller på annat sätt kunna beredas en förbättrad ekonomisk
ställning.
Under hänvisning till vad utskottet anfört anhöll riksdagen i skrivelse den
16 april 1937, nr 147, örn en sådan utredning, som av utskottet föreslagits,
samt örn framläggande för riksdagen av de förslag, lill vilka utredningen
kunde föranleda.
1 ovannämnda vid 1937 års riksdag inom andra kammaren väckta motion,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
nr 100, hemställdes, att riksdagen måtte besluta höja blindhetsersättningen
från 500 kronor till 750 kronor årligen.
Jämväl denna motion behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande,
nr 28, i anledning av densamma anförde följande. Utskottet hade i sitt förut
samma dag avgivna utlåtande nr 27 föreslagit riksdagen att hos Kungl. Majit
anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till blindhetsersättning
berättigade personer genom ändring i folkpensioneringslagen
eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk ställning. I sin
motivering till denna hemställan hade utskottet bland annat erinrat örn förevarande
motion. Utskottet ansåge till följd härav skäl icke föreligga för riksdagen
att i anledning av den nu behandlade motionen vare sig vidtaga den i
motionen ifrågasatta ändringen i förordningen om blindhetsersättning eller
hos Kungl. Majit göra någon särskild framställning i ämnet. Utskottet hemställde
därför, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Denna hemställan bifölls.
I anledning av riksdagens skrivelse den 16 april 1937, nr 147, uppdrog
Kungl. Majit åt pensionsstvrelsen att verkställa den av riksdagen begärda
utredningen. Pensionsstyrelsen framlade den 23 december 1938 betänkande
med förslag till vissa ändringar i förordningen örn blindhetsersättning. Pensionsstyrelsen
diskuterade närmare fem olika alternativ samt förordade för
sin del, att ändringar skulle vidtagas i förordningen om blindhetsersättning
av den innebörd, att ersättningen skulle såväl höjas som ortsgraderas på sådant
sätt, att dess belopp i de olika ortsgrupperna skulle utgöra 600, 750 och
900 kronor.
Över pensionsstyrelsens förslag avgåvos yttranden av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
medicinalstyrelsen, statskontoret, socialvåraskommittén,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och de blindas förening u. p. a. Vid
några av de avgivna yttrandena funnos fogade yttranden av underlydande
myndigheter. Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran i det övervägande
flertalet yttranden. Uttalanden av annan innebörd gjordes endast av
socialvårdskommitténs majoritet, Kopparbergs läns fattigvårds- och barnavårdsförbund,
statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet
samt en minoritet inom riksförsäkringsanstalten. Av innehållet i yttrandena
återgives här följande uttalande av socialvårdskommittén:
Kommittén, som erhållit i uppdrag att företaga en översyn över socialvårdens
olika grenar, lärer icke kunna underlåta att även upptaga förordningen
om blindhetsersättning till granskning. Det kan heller icke bortses från att
skäl förefinnas för att jämväl andra personer med stadigvarande lyte böra
komma i åtnjutande av samhällelig hjälp i särskilt för dem avpassade former.
I en rationellt utformad socialvård böra dessa förhållanden beaktas och
socialvården i allmänhet mera differentieras än vad som nu är förhållan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
9
det. Vid en avvägning av understödsbeloppen för personer, som hava svåra
lyten, bör uppenbarligen tillses, att i möjligaste mån enhetliga grunder tilllämpas.
Kommittén är av dessa skäl tveksam om lämpligheten av att nu genomföra
en förändring av blindhetsersättningen, som innebär en förhöjning
av ersättningsbeloppen, och i samband därmed genomförande av en dyrortsgruppering.
Kommittén är visserligen ense med pensionsstyrelsen därom, att
vid utmätande av blindhetsersättningens belopp viss hänsyn bör tagas till
skilda orters levnadskostnader, men det vill synas kommittén, att med ett
genomförande av denna förbättring bör anstå till dess förordningen blivit
föremål för en närmare granskning.
Två reservanter inom socialvårdskommittén ansågo, att de blindas ställning
borde förbättras genom en sådan höjning och dyrortsgradenng av blindhetsersättningen
som pensionsstyrelsen föreslagit.
Med skrivelse den 28 november 1940 framlade pensionsstyrelsen en inom
styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunde vara framkomliga
för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.
Därvid föreslogs dyrtidsförhöjning med två extra månadsutbetalningar
årligen. I fråga örn behovet av höjda blindhetsersättningar anförde pensionsstyrelsen
följande:
För det övervägande antal till blindhetsersättning berättigade personer,
vilka sakna egen inkomst eller åtnjuta endast obetydlig sådan, finnes även
möjlighet att erhålla tilläggspension eller invalidunderslöd och således även
dyrtidstillägg härå enligt föreslagna grunder, i den mån blindhetsersättningen
jämte eventuell annan inkomst icke lägger hinder i vägen. Beträffande blindhetsersättning
torde sålunda icke samma skäl för ett generellt dyrtidstillägg
föreligga som i fråga örn folkpension och invalidunderstöd. Å andra sidan är
det emellertid, med hänsyn till arten av de blindas lyte, uppenbart, att de
nödvändiga levnadskostnaderna för dem i regel uppgå till väsentligt högre
belopp än levnadskostnaderna för de flesta på grund av sjukdom eller ålder
arbetsoförmögna personer. Det synes därför skäligt att även beträffande
blindhetsersättningen företaga en dyrtidsförhöjning med ett eller två månadsbelopp.
I den proposition, nr 41, varigenom förslag till förordning om dyrtidstilllägg
å blindhetsersättning framlades för 1941 års riksdag anförde t. f. chefen
för socialdepartementet, statsrådet Bergcjuist, bland annat följande:
En höjning av den ersättning, som för närvarande utgår till de blinda, synes
vara av omständigheterna påkallad. För genomförande av en sådan höjning
äro enligt de utredningar, som verkställts av pensionsstyrelsen, olika vägar
möjliga. Valet synes mig böra stå mellan förslaget örn dyrortsgradering
och samtidig höjning av blindhetsersättningen till (500, 750 och 900 kronor i
de olika ortsgrupperna, å ena sidan, samt förslaget örn dyrtidstillägg, å den
andra. I nuvarande läge delar jag den uppfattning, åt vilken majoriteten
inom socialvårdskommittén givit uttryck, att man under pågående omfattande
utredningsarbete inom socialvården icke bör vidtaga åtgärder, vilka kunna
föregripa kommitténs blivande förslag. Med hänsyn härtill synas för närvarande
endast sådana anstalter böra vidtagas, att de blinda erhålla ett skä
-
10
Kungl. Majas proposition nr 293.
ligt tillägg till blindhetsersättningen såsom kompensation för den av nu rådande
krisförhållanden föranledda levnadskostnadsstegringen.
På hemställan av departementschefen föreslog Kungl. Maj:t ett dyrtidstillägg,
motsvarande två månadsutbetalningar av blindhetsersättningen.
I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren en motion,
nr 244, av herr Senander m. fl. I motionen hemställdes, att riksdagen måtte
besluta godkänna det av pensionsstyrelsen i skrivelsen den 23 december 1938
framlagda förslaget om ändringar i förordningen om blindhetsersättning och
att dyrtidstillägg i enlighet med vad som föreslagits i propositionen måtte
utgå på de i pensionsstyrelsens förslag angivna beloppen samt alternativt att
de i propositionen föreslagna dyrtidstilläggen måtte höjas så, att tre extra
månadsersättningar utbetalades såsom tillägg till blindhetsersättningarna.
Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen
och motionen, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2, att utskottet
ansåge en höjning av den ersättning som utginge till de blinda vara
av behovet påkallad. Utskottet anslöte sig till det i propositionen framlagda
förslaget, att denna höjning skulle erhålla karaktären av en kompensation
för den ökning av levnadskostnaderna, som inträtt till följd av det rådande
krisläget. Utskottet kunde alltså icke biträda det i motionen 11:244 framställda
yrkandet, att en dyrortsgradering av blindhetsersättningen för det
dåvarande borde genomföras.
Såsom tidigare nämnts ha dyrtidstilläggen å blindhetsersättningarna sedermera
höjts.
I en under innevarande års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 301, hemställde fru Rönn-Christiansson med flera örn riksdagens godkännande
av, bland annat, sådan ändring i förordningen om blindhetsersättning,
att blindhetsersättningens årliga belopp höjcs från nuvarande 500 kronor
till 650 kronor.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 11, såvitt
angår förevarande fråga, anförde bl. a. följande.
Önskemålet att blinda personer skola erhålla en förbättrad ekonomisk
ställning är enligt utskottets mening i hög grad behjärtansvärt. Härvid måste
beaktas — förutom svårigheten för den blinde att genom eget arbete förvärva
medel till sitt uppehälle — den rent humanitära synpunkten att den
tunga börda som den blindes lyte redan i och för sig utgör icke ökas genom
svårigheter av ekonomisk art.
Vad angår den i motionen berörda frågan örn höjning av blindhetsersättningens
belopp bör framhållas, att från och med år 1941 dyrtidstillägg utgått
å dylik ersättning, vilket tillägg för innevarande budgetår uppgår till 208
kronor. Vidare är att märka, att flertalet personer som åtnjuta blindhetsersättning
torde få anses vara till arbete varaktigt oförmögna i folkpensioneringslagens
mening och följaktligen äga rätt till folkpension. Blindhetsersättningen
anses emellertid såsom inkomst vid tillämpningen av 6 § 2 inom. folkpensioneringslagen
och inverkar följaktligen å tilläggspensionens belopp. En
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
11
ogift blind person som saknar annan inkomst får på grund av sistnämnda
bestämmelse vidkännas avdrag å sin tilläggspension med 150 kronor.
Ehuru till blindhetsersättning berättigade personer sålunda i många fall
torde vara berättigade till tilläggspension jämte dvrtidstillägg därå och förstärkning
av pensionen, lärer det dock icke kunna bestridas, att en förbättring
av deras ekonomiska ställning är synnerligen önskvärd. Förevarande
spörsmål torde också komma att beaktas vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.
Emellertid lärer åtskillig tid dröja innan resultatet av socialvårdskommitténs
arbete i denna del kan komma att bliva föremål för ställningstagande
från statsmakternas sida. På grund härav vill utskottet föreslå
riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa örn utarbetande av förslag till en
provisorisk förbättring av blindhetsersättningarna. Denna utredning bör
kunna bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande
års riksdag. Utredningen bör givetvis icke föregripa den slutliga utformningen
av bestämmelserna angående de förmåner, som komma att utgå till
de blinda av allmänna medel.
På hemställan av utskottet avlät riksdagen den förut omnämnda skrivelsen
den 3 mars 1945, nr 44.
För närvarande åt de blinda utgående ersättningar.
Antalet personer, vilka åtnjuta blindhetsersättning, uppgår för närvarande
till omkring 3 200. Av dem som åtnjuta blindhetsersättning erhålla
enligt en av pensionsstyrelsen företagen stickprovsundersökning omkring
900 personer, eller ungefär 28 procent, därjämte tilläggspension eller invalidunderstöd.
Antalet blinda med blindhetsersättning, vilka ingått äktenskap
med varandra och anmält detta till styrelsen, torde uppgå till inemot
200. Av dem torde ungefär en femtedel åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.
Såsom förut nämnts utgör blindhetsersättningens grundbelopp 500 kronor
för år, varå utgår dyrtidstillägg med 208 kronor örn året. För närvarande
uppgår alltså blindhetsersättning med tillägg till 708 kronor örn
året eller 59 kronor i månaden.
För blinda, som åtnjuta grund- eller avgiftspension och därjämte tillläggspension,
utgöra grund- och avgiftspensionerna, räknat något i underkant,
i genomsnitt 65 respektive 15 kronor om året. Med hänsyn till tillläggspensionens
maximibelopp i de olika ortsgrupperna erhålla alltså sådana
blinda folkpension med i respektive ortsgrupper 315, 415 och 515
kronor med avdrag i enlighet med vad förut nämnts på grund av vederbörandes
egen inkomst.
Med hänsyn tagen till de sålunda angivna förutsättningarna beträffande
folkpensionens maximibelopp och inkomstens beräkning har pensionsstyrelsen
i sin förutnämnda skrivelse den 9 april 1945 lämnat en uppställning i
tabellform, utvisande det sammanlagda belopp av blindlietsersättning oell
folkpension, alla tillägg inberäknade, som tillkommer dels ogift person, som
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
ej har annan inkomst än nämnda förmåner, dels makar, av vilka den ene
har blindhetsersättning och folkpension men saknar annan inkomst, och den
andre, som förutsättes vara under 60 år, saknar varje inkomst, dels makar,
av vilka endast den ene har blindhetsersättning men som båda ha folkpension
och i övrigt sakna inkomster, dels ock makar, vilka båda ha blindhetsersättning
och folkpension och som sakna andra inkomster än dessa
förmåner (tabell I).
Tabell 1.
Blindhetsersättning oeh folkpension enligt nu gällande regler.
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Ogift person ................................ |
1 098 |
1 231 |
1 365 |
Makar, endast en har blindhetsers. och folkpen- |
|||
sion; den andre har ej fyllt 60 år .......... |
1 215 |
1 348 |
1 493 |
Makar, en har blindhetsers.; båda ha folkpension |
1 721 |
1 988 |
2 278 |
Makar, båda ha blindhetsers. och folkpension .. |
2 096 |
2 362 |
2 630 |
Till jämförelse har pensionsstyrelsen i en annan tabell (tabell II) lämnat
en sammanställning av de enligt nu gällande bestämmelser utgående folkpensionsbeloppen,
dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar medräknade,
dels för ogift person och dels för makar. I båda fallen förutsättes att
vederbörande icke har egen inkomst. Folkpensionen har utan tillägg antagits
uppgå till 315, 415 och 515 kronor i de olika ortsgrupperna.
Tabell II.
Högsta folkpension enligt nu gällande regler.
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Ogift person ................................ |
590 |
723 |
873 |
Makar, båda ha folkpension.................. |
1 080 |
1 347 |
1 645 |
Slutligen har pensionsstyrelsen i ännu en tabell (tabell III) lämnat en
uppställning, utvisande beloppet av a) blindhetsersättning och b) folkpension
samt c) summan av samtidigt utgående blindhetsersättning och folkpension
under olika tidsperioder. Tabellen avser ogift person, som åtnjuter avgiftspension
med 15 kronor örn året men därutöver inga andra inkomster än
de nyss angivna, och visar i vilken omfattning blindhetsersättning och folkpension
förbättrats sedan år 1935, då förordningen örn blindhetsersättning
trädde i kraft. Uppgifter för tidigare år än 1938, då tilläggspensioner och
invalidunderstöd icke voro dyrortsgraderade, ha införts i kolumnerna för
ortsgrupp 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 293. 13
Tabell lil.
Beloppet av blindhctsersättning och folkpension under olika tidsperioder.
a) Blindhetsersättning.
Period (kalender- eller budgetår) |
Kr. |
1935 ....................................... |
500 |
1941 .............................. |
625 |
1943/44 .................................... |
708 |
b) Folkpension.
Period (kalender- eller |
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
1935................ |
/240 (man) |
||
1937................ |
(225 (kv.) 315 |
||
1938................ |
315 |
415 |
515 |
1941................ |
394 |
519 |
644 |
1943/44 ............ |
464 |
589 |
730 |
1944/45 ............ |
590 |
723 |
873 |
c) Blindhet |
sersättning oc |
h folkpension. |
|
Period (kalender- eller |
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
1935................ |
515 |
||
1937................ |
535 |
||
1938................ |
535 |
635 |
735 |
1941................ |
669 |
794 |
919 |
1943/44 ............ |
984 |
1 109 |
1 234 |
1944/45 ............ |
1 098 |
1 231 |
1 365 |
Pensionsstyrelsens förslag.
Pensionsstyrelsen framhåller i sin förut berörda skrivelse den 9 april
1945 till en början, att den av dyrtiden föranledda höjningen av blindhetsersättningarna
hållit jämna steg med motsvarande höjning av folkpensioner
och invalidunderstöd. Däremot saknade blindhetsersättningarna
motsvarighet till de från och med innevarande budgetår å tilläggspensioner
och invalidunderstöd utgående provisoriska förstärkningarna, motsvarande
ett månadsbelopp av utgående folkpension eller invalidunderstöd jämte ett
fast belopp örn 100 eller 50 kronor. Under sådana förhållanden läge det
enligt pensionsstyrelsens mening närmast till hands att utforma en provisorisk
förbättring av blindhetsersättningarna efter mönster av de provisoriska
förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
Pensionsstyrelsen fortsätter:
Anledningen till att de provisoriska förstärkningarna å tilläggspensioner
och invalidunderstöd bestämts att utgå med högre belopp för ogifta och
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
vissa gifta personer än för andra har i stort sett varit att man velat undvika,
att makar som båda ha tilläggspension eller invalidunderstöd bli
överkompenserade i förhållande till ensamstående personer, vilkas levnadskostnader
förutsatts i allmänhet vara större än hälften av sammanlagda
levnadskostnaderna för äkta makar. Med åberopande av samma skäl skulle
man kunna tänka sig att en provisorisk förbättring av blindhetsersättningarna
differentierades bland annat efter den blindes civilstånd. De skäl
som skulle tala för en sådan differentiering ha emellertid ej samma styrka
i fråga om blindhetsersättningar, enär dessa utgå utan sådan jämförelsevis
sträng behovsprövning som tilläggspensioner och invalidunderstöd. Då
härtill komma vissa praktiska olägenheter av en differentiering av förbättringen
efter civilstånd och andra personliga förhållanden — vilka
olägenheter dock icke äro av natur att i och för sig utgöra hinder för en
sådan anordning — bör enligt pensionsstyrelsens mening en differentiering
efter dylika grunder icke komma till stånd.
På sätt redan antytts komma till blindhetsersättning berättigade personer,
som beviljats tilläggspension eller invalidunderstöd, i åtnjutande av
provisoriska förstärkningar av sistnämnda förmån. Det kan givetvis under
sådana förhållanden diskuteras, huruvida dessa blinda jämväl böra erhålla
provisorisk förbättring av till dem utgående blindhetsersättningar eller örn
de eventuellt böra erhålla sådan förbättring med lägre belopp än övriga
blinda. Härtill må emellertid framhållas att, eftersom blindhetsersättningen
utgör en av behovsprövning i stort sett oberoende lytesersättning, torde
de blinda som jämväl åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd i allmänhet
vara ekonomiskt sämre ställda än blinda som åtnjuta enbart blindhetsersättning.
Vid sådant förhållande synas övervägande skäl tala för att,
om provisorisk förbättring av blindhetsersättningar skall utgå, den med
samma belopp tillerkännes alla blinda som åtnjuta blindhetsersättning.
Pensionsstyrelsen påpekar att av tabellerna I och III framginge, att de
blindas ställning under senare år förbättrats och att de ekonomiskt sämst
ställda blinda numera av det allmänna erhölle betydande förmåner i form
av blindhetsersättning och folkpension eller invalidunderstöd. Även med
hänsyn härtill syntes emellertid, om en förbättring skulle ske, densamma
knappast kunna sättas lägre än det fasta belopp av 100 kronor som för
närvarande utginge som provisorisk förstärkning till ogifta tilläggspensionärer.
Huruvida ett dylikt tillägg jämte redan nu utgående förmåner
kunde innebära ett föregripande av det slutliga ställningstagandet till frågan
örn storleken av det allmännas understöd till icke arbetsföra blinda
eller till hjälplösa personer i allmänhet undandroge sig pensionsstyrelsens
bedömande.
Pensionsstyrelsen anför vidare att det ur utbetalningssynpunkt syntes
lämpligt att det ifrågasatta beloppet avrundades så att det bleve jämnt delbart
med 12. Vid avrundning uppåt bomme beloppet att utgöra 108 kronor.
Blindhetsersättning jämte tillägg skulle med en sådan förbättring komma
att uppgå till 816 kronor om året eller 68 kronor i månaden. Den sålunda
föreslagna förbättringen syntes lämpligen böra benämnas provisorisk förstärkning
av blindhetsersättningar. Pensionsstyrelsen har vid sin skrivelse
Kungl. Maj:ts proposition nr 293. 15
fogat ett i enlighet med det av styrelsen anförda upprättat utkast till förordning
i ämnet.
Slutligen framhåller pensionsstyrelsen att, då en förstärkning av blindhetsersättningarna,
örn särskilda åtgärder icke vidtoges, torde komma att
räknas som inkomst enligt lagen örn folkpensionering, den föreslagna förstärkningen
för de omkring 900 blinda, som förutom blindhetsersättning
uppbure folkpension eller invalidunderstöd, i realiteten skulle komma att
minskas med i regel 72 kronor för ogift och 36 kronor för gift person
genom motsvarande minskning av pensionen respektive invalidunderstödet.
Ville man ernå den förut angivna förbättringen för samtliga blinda, torde
statsmakterna lämpligen böra uttala, att provisorisk förstärkning av blindhetsersättning
tills vidare icke borde anses utgöra inkomst enligt 7 § lagen
om folkpensionering.
I följande tabell (tabell IV) lämnas för de kategorier och under de förutsättningar
i övrigt, som avses i tabell I, uppgifter örn de belopp, vartill
blindhetsersättning och folkpension sammanlagt komma att uppgå, om
pensionsstyrelsens förslag genomföres.
Tabell IV.
Blindhelsersättning och folkpension enligt nu gällande regler jämte provisorisk förstärkning
å 108 kr. av den förra förmånen. Förstärkningen räknas icke som
inkomst enligt 7 § lagen om folkpensionering.
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Ogift person ................................ |
1 206 |
1 339 |
1 473 |
Makar, endast en har blindhetsers. och folkpen- |
|||
sion; den andre har ej fyllt 60 år.......... |
1 323 |
1 456 |
1 601 |
Makar, en har blindhetsers.; båda ha folkpension |
1 829 |
2 096 |
2 386 |
Makar, båda ha blindhetsers. och folkpension . . |
2 312 |
2 578 |
2 845 |
I fråga om kostnaderna för förslagets genomförande framhåller pensionsstyrelsen
att, då såväl blindhetsersättningarnas grundbelopp som därå utgående
dyrtidstillägg helt bekostades av statsmedel, även kostnaden för den
föreslagna provisoriska förstärkningen borde helt stanna å statsverket. Den
årliga kostnaden vid det ifrågasatta årsbeloppet 108 kronor kunde uppskattas
till i runt tal 350 000 kronor.
Yttrandena över pensionsstyrelsens förslag.
Socialstyrelsen anför i sitt yttrande över pensionsstyrelsens förslag följande:
Det
torde få anses vara fullt berättigat, att en provisorisk förbättring av
blindhetsersättningarna kommer till stånd med hänsyn till att provisoriska
förstärkningar nu utgå å tilläggspensioner och invalidunderstöd. Det synes
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 293.
ock vara skäligt, att, som pensionsstyrelsen har föreslagit, förbättringen
utgår med ett visst årligt belopp, lika för alla som åtnjuta blindhetsersättning.
Det föreslagna beloppet, 108 kronor, torde få anses lämpligt avpassat
med hänsyn till de förstärkningar, som utgå å tilläggspensionerna.
Socialstyrelsen förklarar i anslutning till det sagda att förslaget i övrigt
icke föranleder någon erinran från styrelsens sida.
Socialvårdskommittén meddelar att förslaget ej föranlett erinran från kommitténs
sida.
Föredragande departementschefen.
En förbättring av de blindas ekonomiska ställning är givetvis synnerligen
önskvärd. Svårigheten att åstadkomma en dylik förbättring ligger
väsentligen däri, att ersättningsreglerna lätteligen kunna komma att föregripa
det slutliga ställningstagandet till frågan örn storleken av det allmännas
understöd till icke arbetsföra blinda eller hjälplösa personer i allmänhet.
Sedan årets riksdag hemställt örn förslag till provisorisk förbättring
av blindhetsersättningarna, har emellertid pensionsstyrelsen, på uppdrag
av Kungl. Majit, framlagt förslag till en sådan förbättring, vilket
lämnats utan erinran av bl. a. den sakkunniginstans som närmast har att
svara för översynen av socialvården i landet, nämligen socialvårdskommittén.
Nyssberörda förslag, för vilket en närmare redogörelse lämnats i
det föregående, innebär att å blindhetsersättning skall utgå en provisorisk
förbättring efter mönster av de provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner
och invalidunderstöd. Här ifrågavarande förstärkning skall dock
utgå utan hänsyn till vederbörandes civilstånd samt för alla därtill berättigade
utgöra ett lika stort belopp, nämligen 108 kronor för år. Om hänsyn
tages jämväl till det för nästkommande budgetår av Kungl. Majit föreslagna
dyrtidstillägget skulle den sammanlagda blindhetsförmånen för nämnda
budgetår komma att uppgå till 816 kronor eller till 68 kronor i månaden.
Då det sålunda av pensionsstyrelsen framlagda förslaget synes innebära
en med hänsyn till rådande förhållanden väl avpassad, skälig ekonomisk
förbättring för ifrågavarande klientel, vill jag förorda att förslaget förelägges
riksdagen. Det av pensionsstyrelsen utarbetade utkastet till förordning
om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar torde i allt
väsentligt kunna godtagas. Förstärkningsbeloppet, som i pensionsstyrelsens
författningsutkast anknutits till kalenderåret, torde dock böra hänföras till
budgetåret. I anslutning till vad pensionsstyrelsen därom anfört vill jag
slutligen uttala, att förevarande förstärkningsbelopp tills vidare vid tillämpning
av 7 § lagen om folkpensionering icke bör anses utgöra inkomst.
Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna torde, liksom själva
blindhetsersättningarna, böra utgå helt av statsmedel. I enlighet med pensionsstyrelsens
beräkningar synas kostnaderna för nästkommande budgetår
—. förstärkningarna förutsättas skola utgå för tiden från och med den 1 juli
Kungl. Maj .Is proposition nr 293.
17
1945 böra beräknas till 350 000 kronor. För täckande av dessa kostnader
torde, i likhet med vad som skett beträffande de provisoriska förstärkningarna
av tilläggspensionerna och invalidunderstöden, ett särskilt anslag
av förslagsanslags natur böra upptagas under femte huvudtiteln.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till
förordning örn provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar,
dels ock till Provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda
tor budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av ...................... kronor 350 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 293.
2