Kungl. Maj.ts proposition nr 292-

1

Nr 292.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse
för riksbanken från skyldigheten att inlösa av
banken utgivna sedlar med guld m. m.; given Stockholms
slott den 27 april 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

I skrivelse den 24 april 1945 lia fullmäktige i riksbanken hemställt, att
riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1945 till och med den
30 juni 1946 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret
ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige
vidare behandlat fragan örn riktlinjerna för den statliga penningpolitiken
och härvid anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 292.

1

2

Kungl. Alaj.ts proposition nr 292.

I propositionen nr 265 till innevarande ars riksdag tiar chefen för finansdepartementet
i anslutning till den översikt över de ekonomiska framtidsutsikterna
som lämnats i årets statsverksproposition uttalat, att det sannolika
läget i Sverige efter fientligheternas upphörande skulle kunna karakteriseras
såsom en högkonjunktur komplicerad av iortsatt varubrist. I en sådan situation
förelåge alltjämt svårigheter för stabiliseringen av penningvärdet medan
däremot sysselsättningsproblemet i viss mån trädde i bakgrunden. Framtidsbedömningen
i statsverkspropositionen tog, såsom finansministern understryker,
sikte på förhållandena efter fientligheternas upphörande och förbigick
därför i huvudsak de problem som dessförinnan vore att motse, örn
handelsavspärrningen icke kunde hävas. Det framhölls endast, att orn^ avspärrningen
bleve av längre varaktighet, så måste den inom vissa områden
medföra allvarliga svårigheter för sysselsättningen och försörjningen. I nyssnämnda
proposition framhålles att även örn handeln åter blir fri men importvaruförsörjningen
av andra skäl förblir otillräcklig, sådana svanghetei
tydligen kunna komma att göra sig gällande. ... „.. , .

‘ När fullmäktige senast behandlade frågan om riktlinjerna tor den statliga
penningpolitiken i skrivelser den 30 mars och den 30 september 1944
saknades ännu de utgångspunkter för en mera bestämd bedömning av handelsutvecklingen
och försörjningsläget, som ligga till grund tor de ovan
återgivna uttalandena. I skrivelsen våren 1944 diskuterades i framsta rummet
principerna för penningpolitikens inriktning efter kriget medan i utlåtandet
den 30 sistlidne september uppmärksamheten närmast inriktades pa de omedelbara
problem för penningpolitiken som sammanhängde med kraven pa
ytterligare lönekompensation för ökade levnadskostnader.

För stora delar av arbetsmarknaden lia under vintern nya avtal kommit
till stånd, men läget på denna präglas alltjämt i betydande omfattning av
ovisshet. Den minskade tillgången på vissa varor oell riskerna för att vaiuknappheten
kommer att fortbestå och kanske ytterligare skärpas under den
närmaste tiden efter ett vapenstillestånd i Europa ge även enligt fullmäktiges
mening anledning till farhågor för att allvarliga svårigheter for sysselsättningen
och försörjningen kunna komma att mota inom vissa områden.
Framför allt är det försämrade försörjningsläget beträffande bränsle agnat
att inge farhågor på grund av de återverkningar detta kan komma att ta
inom stora delar av hela näringslivet. Den senaste tidens erfarenheter ge vidare
ökad anledning att räkna med att ett betydande exportöverskott kommer
att föreligga under den första efterkrigstiden, varigenom marknaden
även under denna period kommer att tillföras köpkraft i större utsträckning
än som svarar mot varutillgången.

Enligt den uppfattning rörande de sannolika utvecklingstendenserna under
den närmaste tiden, som kommit till uttryck i propositionen nr 265 och till
vilken fullmäktige sålunda i huvudsak kunna ansluta sig, får risken tor depression
anses ligga något längre fram i tiden än man tidigare raknat med.
Detta måste givetvis i olika hänseenden återverka pa bedömningen av den
ekonomiska politikens detaljutformning. Fullmäktige vilja, i detta sammanhang
erinra om att sedan fullmäktige senast uttalade sig i har berörda
spörsmål, riksbanken ansett sig böra justera ned räntenivån h. procent. Friskontrollen
och övriga regleringsåtgärder lia medfört, att rantemvans höjd
icke för närvarande äger den betydelse för gestaltningen av konjunkturer och
prisutveckling som under normala förhållanden tillkommer deri.

De förhållanden och utvecklingstendenser med vilka man enligt vad tullmäktige
här uttalat för närvarande har att räkna synas icke ge anledning
att ånyo upptaga de penningpolitiska problemen till p r m ci p i eli. d i sk u ssio n.
Vad i ovannämnda skrivelser samt i propositionen nr 25- till 1944 ars rias -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

3

dag anförts rörande den allmänna målsättningen för penningpolitiken såväl
i rådande läge som efter kriget synes äga fortsatt giltighet. Penningpolitiken
bör alltså alltjämt avse en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas
på en förbättring av detta, i den mån efter kriget den extraordinära varuknappheten
minskar samt import- och produktionskostnader nedgå.

I anslutning till framställningen om befrielse för riksbanken från skyldig- Departements.
heten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld ha fullmäktige liksom ‘''Äe/enunder
föregående år uttalat sig rörande riktlinjerna för den statliga penningpolitiken.
.Fullmäktige ha härvid framhållit, att det icke syntes finnas anledning
att ånyo upptaga de penningpolitiska problemen till principiell diskussion,
då det av statsmakterna förra året fastställda programmet torde böra
äga fortsatt giltighet. Penningpolitiken borde i enlighet härmed alltjämt avse
en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas på en förbättring av
detta i den mån efter kriget den extraordinära varuknappheten minskar samt
import- och produktionskostnader nedgå.

Med avseende å de ekonomiska framtidsutsikterna ha fullmäktige endast
hänvisat till de i olika sammanhang till årets riksdag lämnade redogörelserna.

I likhet med fullmäktige anser jag, att rådande förhållanden icke påkalla
vare sig en förnyad diskussion rörande de sannolika utvecklingstendenserna
eller en omprövning av det tidigare uppställda penningpolitiska programmet.

Det må blott framhållas, att den senaste tidens erfarenheter givit ökat stöd
åt uppfattningen, att ett mycket betydande exportöverskott är att motse under
den närmaste tiden efter fientligheternas upphörande. Samtidigt har vårt
försörjningsläge beträffande vissa varor försämrats, varför det tidigare vid
olika tillfällen betonade sambandet mellan våra möjligheter till kreditgivning
till utlandet och importen av viktigare råvaror fått ökad aktualitet.

Den av riksbanken under våren genomförda räntesänkningen, om vilken
erinras i fullmäktiges skrivelse, föranleder icke heller något uttalande från
min sida. Jag vill i detta sammanhang endast erinra örn att det i fjol uppställda
programmet, enligt vad jag då framhöll, icke var avsett att fastlägga
en penningpolitik, som skulle tillämpas oberoende av den faktiska utvecklingen,
vilken tvärtom inom ramen för programmets allmänna principer måste
bli bestämmande för penningpolitikens utformning.

I anledning av bankofullmäktiges förslag örn fortsatt befrielse för riksbanken
från scdelinlösningsskyldigheten bör sedvanlig framställning i ämnet nu
göras till riksdagen.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1945
till och med den 30 juni 1946 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill giva anledning, före utgången av nämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Folke Lyberg.

457906. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.