Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

1

Nr 285.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till
driften av anstalter för bildbara sinnesslöa m. m.; given
Stockholms slott den 6 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 128 och 132)
har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke
äro fallandesjuka, ett förslagsanslag av 1 725 000 kronor,

dels ock till Bidrag lill epileplikeranstalter ett förslagsanslag av 325 000
kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande
spörsmål.

lii hang till riksdagens protokoll 11)45. 1 sami. Nr 285.

I

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Inledning.

Den 30 oktober 1941 uppdrog Kungl. Majit åt ordföranden i allmänna
.svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjnka, professor
emeritus Alfred Petrén och dåvarande inspektören för sinnesslövården Annalisa
Annell att såsom sakkunniga upprätta och till Kungl. Majit inkomma
med förslag till åtgärder för att bereda plats å uppfostringsanstalt åt sinnesslöa
barn i skolåldern, vilka icke vore fallandesjuka eller blinda.

Den 26 november 1941 överlämnades till de sakkunniga en framställning
från styrelsen för allmänna svenska föreningen för vården om sinnesslöa
och fallandesjuka angående statens övertagande av avlöningen till föreståndare
och lärarpersonal vid vissa skolor för sinnesslöa och fallandesjuka att
tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande.

De sålunda utsedda sakkunniga (sinnesslövårdssakkunniga) hava därefter
avgivit betänkanden dels den 21 april 1943 rörande sinnesslövårdens
organisation (SOU 1943: 29), dels ock den 19 juli samma år rörande reglering
av löner och tjänsteförhållanden m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda
sinnesslöskolor (SOU 1943:33). Vid utarbetande av sistnämnda
betänkande ha de sakkunniga biträtts av t. f. undervisningsrådet Gottfrid
Björkman såsom särskild sakkunnig samt pedagogiska inspektören för
sinnesslöundervisningen Ragnhild Jungner såsom expert.

I förstnämnda betänkande föreslogo de sakkunniga, att särskild skolplikt
skulle införas för bildbara sinnesslöa barn samt att landsting och städer
utanför landsting skulle anordna erforderliga anstalter ävensom i övrigt
handhava den för ändamålet nödvändiga organisationen. I anslutning härtill
upptogo de sakkunniga till behandling frågan örn ökade bidrag av statsmedel
till sinnesslövården, därvid de sakkunniga föreslogo — frånsett vissa
jämkningar i utgående driftbidrag — att staten skulle lämna bidrag till
erforderliga ny- och ombyggnader samt övertaga kostnaderna för lärarpersonalens
avlöning. Sistnämnda spörsmål hava de sakkunniga därefter
upptagit till närmare behandling i betänkandet 1943:33.

På grundval av betänkandet den 21 april 1943 avlät Kungl. Maj:t den
3 mars 1944 på min hemställan två propositioner (nr 205 och 206) till riksdagen,
den första med förslag till lag örn undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa m. m. och den andra angående statsbidrag till uppförande
m. m. av anstalter för nämnda sinnesslöa. Sedan riksdagen anmält sina beslut
i anledning av propositionerna (riksdagens skrivelser nr 386 och 423
år 1944), har Kungl. Maj:t den 30 juni 1944 utfärdat dels lag örn undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa (nr 477) och dels kungörelse angående
statsbidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa
(nr 535).

Betänkandet den 19 juli 1943 örn reglering av löner och tjänsteförhållanden
m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor omfattade

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

3

— utöver förslag angående löne- och pensionsreglering samt statsbidrag till
avlöning av lärare vid nämnda skolor — förslag till reglemente för undervisningen
vid skolorna samt till instruktion för inspektören för sinnesslöundervisningen.
Kungl. Majit har den 22 december 1944 utfärdat reglemente
för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa (nr 822) samt instruktion
för inspektören för sinnesslöundervisningen (nr 823).

Av de av de sakkunniga framlagda förslagen återstår alltså att behandla
frågorna om dels ändrade grunder för statsbidrag till driften av sinnesslöskolorna,
däri inbegripet bidrag till kostnader för lärarlöner, dels ock
genomförandet i samband härmed av en löne- och pensionsreglering för
föreståndare och lärare vid nämnda skolor.

Förstnämnda spörsmål har jag för avsikt att upptaga till behandling i
det följande. Frågan örn löne- och pensionsregleringen anmäles jämväl
denna dag av chefen för finansdepartementet.

Nuvarande organisation och gällande
statsbidragsgrunder.

Skolor för bildbara sinnesslöa barn började grundas under senare delen
av 1800-talet. De inrättades och ha sedan dess i allmänhet upprätthållits av
landsting, av städer, som ej deltaga i landsting, samt av föreningar och stiftelser.
Statliga äro endast några anstalter för vissa speciella grupper av
sinnesslöa. I de statliga vårdanstalterna i Gävle och Lund för blinda och
dövstumma med komplicerat lyte utgöres sålunda klientelet till huvudsaklig
del av sinnesslöa. För vanartade sinnesslöa har staten upprättat en anstalt
i Salbohed, avsedd för gossar, och en anstalt i Vänersborg, avsedd för flickor.
Slutligen finnas även sinnesslöa i statens anstalt för fallandesjuka
(Vilhelmsroanstalten).

De statsunderstödda sinnesslöskolorna äro för närvarande 34 till antalet,
därav 30 internatskolor och 4 externatskolor. Av internatskolorna äro 9
enskilda och 21 inrättade av landsting och städer, som ej deltaga i landsting.
Två av de 30 internatskolorna äro så nyligen tillkomna, att några
uppgifter örn desamma icke influtit i betänkandet. I de 31 sinnesslöskolor,
beträffande vilka statistiskt material föreligger i betänkandet, undervisades
under år 1942 sammanlagt 1 839 barn, varav 225 i externatskolor och 1 614
i internatskolor. Av de sistnämnda undervisades 1 310 barn i skolor, som
upprättats av landsting och städer, som ej deltaga i landsting, och 304 barn
i enskilda skolor.

Enligt riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
nr 205/1944 skall det nuvarande systemet med de bildbara sinnesslöa
barnens undervisning förlagd till icke-statliga skolor fortbestå. Genom lagen
örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa bar från och med den

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 285.

1 januari 1945 införts särskild skolplikt för alla bildbara sinnesslöa barn i
skolåldern. Genom ett särskilt stadgande i lagen, vilket dock ej skall träda
i kraft förrän den dag, Konungen förordnar, har det ålagts landsting och
stad, som ej deltager i landsting, att draga försorg örn att bildbara sinnesslöa
inom landstingsområdet eller staden erhålla undervisning och vård.
För sådant ändamål skall för varje landstingsområde och för varje stad,
som ej deltager i landsting, finnas genom landstingets eller stadens försorg
upprättad centralanstalt med erforderligt antal platser. Centralanstalt skall
som regel omfatta upptagningshem för sinnesslöa barn, som ej börjat skolan,
skolhem med sinnesslöskola för undervisning av barn i skolåldern samt
arbetshem för utbildning i praktiskt hänseende av dem, som avslutat skolundervisningen
i skolhemmet. Två eller flera landsting och städer kunna
förena sig om gemensam centralanstalt.

När detta system blir fullt utbyggt, torde enligt de sakkunnigas beräkningar
antalet i sinnesslöskolorna undervisade barn komma att stiga till
ungefär 2 800.

För omhändertagande av fallandesjuka finnas, frånsett statens anstalt
(Vilhelmsro), 1 skolhem och 11 arbetshem, vilka erhålla statsbidrag till
driften.

Staten har alltsedan år 1878 lämnat bidrag till de icke statliga sinnesslöanstalterna.
Statsbidraget har utgått och utgår i form av driftkostnadsbidrag
med särskilda av Kungl. Majit och riksdagen fastställda belopp. Enligt
den nu gällande kungörelsen i ämnet den 19 maj 1933 (nr 237) angående
statsbidrag till driftkostnader vid anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke
äro fallandesjuka, och vid epileptikeranstalter (ändrad genom kungörelser
nr 381/1940 och 269/1942) utgår statsbidrag, vilka utbetalas i efterskott för
halvår respektive lästermin, med i följande sammanställning angivna belopp
till anstalt, som är anordnad och understödd av landsting eller stadsfullmäktige
i stad utanför landsting och som är ställd under inseende av en
utav landsting eller stadsfullmäktige utsedd styrelse (kommunal anstalt).

Bidragsbelopp per

Anstaltsform halvår respektive

lästermin

Uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, som icke äro fallandesjuka
eller blinda:

a) för varje barn, som under lästermin å anstalten eller

på dess bekostnad åtnjutit underhåll .............. kronor 225: —

b) för varje barn, som endast åtnjutit undervisning .... » 112: 50

Uppfostringsanstalt för blinda sinnesslöa barn .......... » 225: —

Uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn .............. » 250: —

Arbetshem för sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka eller

blinda ............................................ » 175: —

Arbetshem för blinda sinnesslöa........................ » 225: —

Arbetshem för fallandesjuka ........................... » 250: —

Till enskild anstalt utgår statsbidrag med högst nu angivna belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

.)

Förenämnda statsbidragsbelopp äro avsedda att motsvara en tredjedel av
kostnaderna för de å anstalterna intagna.

Till arbetshem, som anordnar kontrollerad familjevård för sinnesslöa
eller fallandesjuka, utgår statsbidrag med belopp, motsvarande, såvitt angår
sinnesslöa, arbetshemmets kostnad härför, dock högst 90 kronor samt, såvitt
angår fallandesjuka, en tredjedel av kostnaden, dock högst 150 kronor för
var och en av det antal, som i medeltal för dag under halvåret utackorderats
från arbetshemmet.

Statsbidrag utgår icke för flera å anstalt samtidigt vårdade än det antal,
för vilket anstalten blivit av medicinalstyrelsen godkänd.

Förslag av sinnesslövårdssakkunniga.

Sorn inledningsvis nämnts ha de sakkunniga förordat, att staten skulle
övertaga kostnaden för avlöningarna åt sinnesslöskolornas lärarpersonal.
I det särskilda betänkande, som de sakkunniga framlagt härutinnan, har
erinrats om, bland annat, att staten efter hand övertagit hela kostnaden för
blind- och dövstumsundervisningen ävensom för vanartade sinnesslöa. Vidare
framhålles, att staten numera bestrider utgifterna för folk- och småskolornas
kontanta avlöning ävensom motsvarande utgifter för skolundervisningen
vid vissa sjukvårdsanstalter, såsom vanföreanstalter, kustsanatorier, tuberkulossjukhus,
dispensärbarnhem och hem för nervösa och psykopatiska
barn, vilka anstalter även i övrigt åtnjuta statsbidrag till driftkostnaderna.

Rörande skälen för statens övertagande av lärarlönerna vid sinnesslöskolorna
anföra de sakkunniga ytterligare i huvudsak följande.

Utvecklingen har sålunda i realiteten lett därhän, att staten numera bekostar
allmänt grundläggande, på olika sätt avpassad undervisning åt varje
svenskt barn, som överhuvudtaget äger någon möjlighet att mottaga och
tillgodogöra sig densamma — dock med ett icke oväsentligt undantag: bildbara
sinnesslöa, för såvitt de icke äro blinda, dövstumma eller vanartade.

Då det statsbidrag, som alltsedan år 1878 utgår till driften av skolor för
bildbara sinnesslöa, vilka drivas av landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, ävensom föreningar och stiftelser, ej i något avseende varit förbundet
med några bestämmelser örn lärarpersonalens löner, har det tillkommit
vederbörande anstaltsstyrelse att var för sin anstalt bestämma
lärarnas löneförmåner och tjänstgöringsskyldighet. För beredande av pensionsrätt
åt lärarpersonalen lia styrelserna visserligen i regel beslutat örn
sådan reglering av tjänsterna, som angives i § 5 reglementet för statens
pensionsanstalt. Dessa regleringar ha, jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande,
underställts skolöverstyrelsen för godkännande, men då överstyrelsen därvid
endast haft att pröva, huruvida de löneförmåner, som vid förevarande
tidpunkt av varje särskild styrelse beslutats, kunde anses skäliga som minimilöner,
hade någon egentlig enhetlighet i löneliänseende icke genom dessa
regleringar kunnat ernås. En naturlig följd av dessa förhållanden har
blivit, att vid de olika anstalterna råder en betydande olikhet i fråga örn
lönernas storlek, oavsett om tjänstgöringen är längre eller kortare oell utan
egentlig hänsyn till den ortsgrupp, anstalten tillhör.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Nämnda förhållande måste anses innebära en orättvisa, då det vid de
olika skolorna är fråga örn ett arbete av i huvudsak samma karaktär.
Någon ändring i denna otillfredsställande ordning kan emellertid icke uppnås,
så länge inga allmänna avlöningsbestämmelser finnas, och sådana
torde ej heller kunna utfärdas, så länge lönerna icke helt eller delvis utgå
av statsmedel. Att staten endast delvis skulle ikläda sig kostnaderna för
lärarnas löner, synes, med hänsyn till vad redan erinrats örn beträffande
andra skolor, icke böra ifrågasättas. Ett fullständigt övertagande av läraravlöningarna
med därav följande regleringsbestämmelser skulle råda bot
på ett förhållande, som för dessa lärares vidkommande ter sig som en
orättvisa och som måste betecknas som i hög grad otillfredsställande.

Som i betänkandet nr 29/1943 framhållits, böra de kommunala och enskilda
sinnesslöskolorna underställas statens omsorg, tillsyn och kontroll
i samma utsträckning som andra skolor. Även häri kan ligga ett skäl till
ökat ekonomiskt understöd från statens sida.

En av de drygaste utgiftsposterna vid dessa anstalter utgöres av lärarlönerna,
till vilka något särskilt statsbidrag hittills icke utgått. Därest staten
.skulle helt övertaga kostnaderna för dessa löner, kan möjligen den
frågan uppstå, huruvida detta kan principiellt försvaras. Som svar därpå
torde emellertid endast behöva erinras om de kommunala mellanskolorna
och flickskolorna, de högre folkskolorna samt framför allt de allmänna
folkskolorna jämte de i viss mening till dem hörande, förut berörda skolorna
för tuberkulösa, vanföra m. fl. Vid samtliga dessa skolor avlönas
lärarna utan att vara statsanställda i huvudsak av statsmedel. Ur principiell
synpunkt torde följaktligen intet kunna anföras mot att även de icke statsanställda
lärarna vid skolor för sinnesslöa bliva statsavlönade.

Ej heller ur någon annan synpunkt torde finnas något skäl, varför sinnesslöundervisningen
i detta avseende skall intaga en särställning. Den omständigheten,
alt staten genom att bekosta läraravlöningarna numera sörjer för
att alla barn, såväl normala som abnorma — med undantag för de sinnesslöa
— erhålla för de olika kategorierna lämpad undervisning, måste anses
konsekvensenligt kräva, icke blott att sådan undervisning blir ordnad för
samtliga bildbara .sinnesslöa, utan även att denna undervisning bekostas på
samma sätt som för övriga, alltså genom att staten övertager lärarnas avlöning.

De sakkunniga erinra i fortsättningen om att man vid sinnesslöskolorna
hade att räkna med tre lärarkategorier: lärare i kunskapsämnen, lärare i
kvinnlig slöjd samt lärare i manlig slöjd. De två förstnämnda av dessa
lärargrupper intoge en likartad ställning i så måtto, att deras arbete i
skolan, som visserligen kunde i viss mån växla med avseende på antal
veckor och timmar under året, dock utgjorde cn heltidstjänstgöring, som
ej kunde förenas med annan anställning. Ett statligt övertagande av lärarlönerna
vid sinnesslöskolorna borde därför avse båda dessa slag av lärare.
Vad anginge lärarna i manlig slöjd vore dessa befattningshavare, där de
förekomme, i regel anställda jämväl för annan verksamhet vid anstalten.
Deras avlönande kunde alltså anses ingå i anstaltens driftkostnader, till
vilka statsbidrag redan utginge. Någon annan reglering av deras tjänster

Kungl. Mcij:ts proposition nr 285.

7

än den, sorn i flertalet fall redan blivit ordnad, syntes därför, åtminstone
tills vidare, icke böra påkallas.

De sakkunnigas förslag till lönereglering jämte därmed sammanhängande
reglering av pensionsförmånerna för sinnesslölärarna innebär i korthet,
att ordinarie lärare i kunskapsämne och kvinnlig slöjd skola placeras i
lönegrad 11 och de extra ordinarie i lönegrad 9. Föreståndarna skulle härutöver
åtnjuta särskilt arvode, vilket lägst skulle utgöra 2 000 kronor för
föreståndare vid centralanstalt och 800 kronor för föreståndare vid annan
anstalt. Tjänste- och familjepension föreslås utgå efter motsvarande grunder
som flir folkskollärare.

Medan, som nämnts, de sakkunniga ansett kostnaderna för lärarlönerna
helt böra utgå av statsmedel, föreslå de sakkunniga, att statsbidrag till de
.särskilda arvodena till föreståndarna, i likhet med vad som gäller i fråga
örn arvoden till Överlärare vid folkskola, utgår med hälften av arvodet
dock att bidraget i intet fall må överstiga 1 000 kronor. Som särskilt villkor
för bidrag till föreståndares lön eller arvode föreslås böra uppställas,
att föreståndaren meddelar undervisning i den utsträckning, som skolöverstyrelsen
efter samråd med medicinalstyrelsen i varje särskilt fall bestämmer.

De sakkunniga framhålla, att liksom de kommunala skoldistrikten närmast
vore ansvariga för folkskoleväsendets behöriga upprätthållande, för
anställandet vid skolorna av tillräckligt antal lärare, för den närmaste tillsynen
över skolornas verksamhet m. m., måste motsvarande uppgifter beträffande
skolor för sinnesslöa allt fortfarande tillkomma dem, som hittills
svarat för sinnesslöundervisningens ordnande, alltså, i de olika förekommande
fallen, landsting eller städer, som ej deltaga i landsting, samt
föreningar eller stiftelser. Dessa korporationer och av dem utsedda styrelser
för sinnesslöskolorna skulle sålunda gent emot nämnda skolor intaga
samma ställning som skoldistrikten och av dem valda folkskolestyrelser
eller skolråd intaga lill de olika distriktens folkskoleväsen.

Även örn staten helt komme att bestrida kostnaderna för lärarlönerna vid
sinnesslöskolorna, anse de sakkunniga, att detta borde ske i form av statsbidrag,
i likhet med vad som gäller beträffande avlöningar till folk- och
småskollärare. De sakkunniga påpeka härvid, att inom folkskoleväsendet
visserligen råddö det förhållandet, att skoldistrikten vöre skyldiga att tillhandahålla
lärarna tjänlig bostad eller däremot svarande ersättning, varför
av statsbidraget för varje lärare avdroges ett belopp, motsvarande vad
läraren, enligt i avlöningsreglemcntet fastställd värdering av de i boställsordningen
föreskrivna tjänstebostäderna, vore skyldig vidkännas sorn
hyresavdrag. Å andra sidan utginge statsbidrag till skoldistrikten till tjänstebostäder
åt lärarna, ehuru ej med lika stora belopp som hy resa vdragen.
lin liknande anordning vid sinnesslöanstalterna syntes emellertid knappast
lämplig. Den skulle bland annat medföra, all en boställsordning bleve

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

erforderlig, och boställssyner måste hållas. Hellre än att även i fråga om
sinnesslöanstalterna tillämpa denna något invecklade procedur med statsbidrag
till avlöningen, avdrag för tjänstebostad och åter statsbidrag till
tjänstebostäder syntes statsbidrag böra utgå till hela läraravlöningen utan
avdrag med viss kompensation.

Enligt ett av de sakkunniga uppgjort kungörelseförslag skulle som villkor
för rätt till statsbidrag gälla, bland annat, att skolundervisningen anordnats
i enlighet med härför utfärdade föreskrifter, att skolans lärare
tjänstgjort i minst den omfattning som föreskrevs i vederbörligt avlöningsreglemente,
att lärarnas avlöningsförmåner utginge i enlighet med därom
meddelade bestämmelser samt att lärare icke därutöver skulle av anstalten
äga åtnjuta ersättning för fullgörande av arbetsuppgifter, som ålåge honom
i tjänsten.

Antalet vid statsunderstödda skolor för sinnesslöa anställda lärare med
lull tjänstgöring uppgick enligt de sakkunniga vid ingången av år 1943 till
206, därav 168 lärare i kunskapsämnen och 38 lärare i kvinnlig slöjd. I
den förra gruppen äro även föreståndarna inräknade.

De sakkunniga hava verkställt utredning rörande huru stor andel av
sinnesslöanstalternas totala utgifter, som lärarlönerna utgöra. Av utredningen
härom framgår, att nämnda andel är mycket varierande, vilket
bland annat sammanhänger med att vissa anstalter endast äro skolhem
medan flertalet består av även andra avdelningar än skolhem. Vid de anstalter,
som endast bestå av skolhem, utgjorde lärarlönerna år 1941 33—69
procent av alla vid anstalten utgående avlöningar och 12—26 procent av
anstaltens hela utgiftsstat. Då naturaförmåner icke inräknats i dessa tal,
anse de sakkunniga de lägsta siffrorna vara något missvisande. Enligt de
sakkunniga kunde man i genomsnitt räkna med att statens övertagande
av lärår- och föreståndarelönerna vid skolhemmen komme att innebära
en nedsättning i huvudmännens kostnad med 40—50 procent av alla avlöningar
resp. omkring 20 procent av skolhemmens totalkostnad.

Slutligen uppgiva de sakkunniga, att under nyssnämnda år utbetalats
sammanlagt 744 883 kronor i löner till lärare och föreståndare vid skolhem,
i vilket belopp dock ej löner till slöjdlärare inräknats, då slöjdlärarna
i regel även fungerade som vaktmästare, arbetsledare eller dylikt.

Utgifterna för statsverket vid en genomförd lönereglering för lärare och
föreståndare i enlighet med de sakkunnigas förslag skulle, beräknat efter
antalet dylika befattningshavare vid tidpunkten för avgivandet av de sakkunnigas
betänkande i ämnet, enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå
till i runt tal 900 000 kronor, frånsett erforderliga belopp för rörligt tilllägg
och kristillägg. Vid fullt utbyggd organisation i enlighet med de sakkunnigas
förslag beräknas .statens andel i avlöningskostnaderna till cirka
1 340 000 kronor för år, likaledes exklusive kostnaden för rörligt tillägg
och kristillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5‘85.

9

De nuvarande driftbidragen lia de sakkunniga nied hänsyn till behovet
av ökat statsbidrag till sinnesslövården ansett böra kvarstå i huvudsak
oförändrade, ehuru staten genom övertagande av lärarlönerna, som nämnts,
beräknas påtaga sig omkring 20 procent av skolhemmens hittillsvarande
genomsnittliga driftkostnader. Vissa mindre jämkningar föreslås dock,
bl. a. i syfte att underlätta överflyttningen av patienter från vårdhem till
arbetshem. Vidare anses särskilda driftbidrag — utöver lärarlönerna —
icke höra utgå till externatskolorna.

De sakkunniga anföra härom:

Statsbidraget för arbetshemselever har hittills varit lägre än för vårdhemspatienter
med hänsyn till att dessa elever kräva mindre hjälp med sin
skötsel och ha förmåga att under ledning utföra nyttigt arbete. Så är visserligen
förhållandet, men det är att märka att dessa mer högtstående
sinnesslöa kräva en annan och högre standard än de helt lågtstående, deras
rum måste möbleras bättre, deras mat vara mer omväxlande och deras
kläder motsvara vanliga ungdomars, vilket gör att omkostnaderna för de
på arbetshem intagna bli större än för de i vårdhemmen intagna. Det hittillsvarande
systemet med olika stora statsbidrag har i en del fall medfört
svårighet för en rationell uppdelning av klientelet. Äldre arbetshemselever,
hos vilka arbetsförmågan praktiskt taget upphört, men vilka intellektuellt
hört hemma bland de bildbara, ha ogärna, på grund av det lägre statsbidraget,
mottagits på arbetshem och härigenom blivit mycket svåra att
placera; å andra sidan finnas fall, där intellektuellt lågtstående kunnat
läras upp och bli mycket duktiga i en enda syssla t. ex. vedhuggning, diskning
o. dyl. För en sådan patient har trots hans arbetsförmåga det högre
bidraget för obildbara sinnesslöa utgått. Störst olägenhet ha dock de olika
bidragen medfört genom att minska intresset hos föreståndarna för vårdhemmen
för en energisk arbetsterapi bland de intagna. Man har trott sig
riskera att patienterna, sedan de bibringats vissa färdigheter, skulle rubriceras
som arbetshemselever och genom det lägre statsbidraget giva sämre ekonomiskt
utbyte. Dessa förhållanden tala för att lika stort statsbidrag för arbetshemselever
och obildbara sinnesslöa bör utgå. För i familjevård utackorderade
bär föreslagits, att statsbidrag för epileptiker liksom för sinnesslöa skall
motsvara arbetshemmets hela kostnad för den utackorderade med de fastställda
maximibeloppen oförändrade. Den nu gällande bestämmelsen, att
endast en tredjedel av omkostnaderna för familjevård av epileptiker skall
kunna täckas med statsbidrag, verkar ej stimulerande på användandet av
denna vårdform, vilken borde komma till användning i större utsträckning
än som hittills skett.

Med hänsyn till den proportionsvis stora del av kostnaderna vid externatskolor
för sinnesslöa, som utgöres av avlöningar till lärare och föreståndare
ha de sakkunniga ansett att, då staten övertager dessa avlöningar, intet ytterligare
driftbidrag bör utgå till externatskolor.

Remissyttranden.

över de sakkunnigas betänkande örn löne- och pensionsreglering m. m.
för sinnesslöskolornas lärarpersonal hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statskontoret, allmänna löne -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

nämnden, 1941 års lärarlönesakkunniga, statens pcnsionsanstalt, flertalet
landstings förvaltningsutskott och städer utanför landsting, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, allmänna svenska föreningen för
vården om sinnesslöa och fallandesjuka, föreningen för sinnesslöa barns
vård, svenska sinnesslöskolornas lärarförbund ävensom slöjd- och yrkeslärarnas
riksförbund.

Förslaget att överflytta kostnaden för lärarpersonalens avlöning å staten
har i princip tillstyrkts i alla yttranden. I några yttranden ha dock jämkningar
härutinnan ifrågasatts. Därjämte lia vissa erinringar framkommit
beträffande de föreslagna driftbidragen i övrigt.

Skolöverstyrelsen yttrar:

Sitt förslag att statsbidrag skall utgå med hela kostnaden för lärarlönerna
motivera de sakkunniga dels därmed, att staten helt bekostar undervisningen
av blinda och dövstumma m. fl., dels ock därmed, att den kommunala delen
av lönekostnaden vid folkskoleväsendet knutits till bostadskostnaden men
att det vid sinnesslöundervisningen icke är lämpligt med en särskild boställsordning
och mera detaljerade föreskrifter beträffande bostädernas beskaffenhet.
Beträffande förstnämnda skäl vill överstyrelsen anföra, att undervisningen
av blinda och dövstumma övertagits av staten och att det därför
är helt naturligt, att statsverket också bestrider kostnaderna. Sinnesslövården
åter är en uppgift, som alltjämt skulle vila på landstingen. Såvitt
överstyrelsen kan finna förekommer det -— frånsett statsbidrag till timlärararvoden
— praktiskt taget aldrig, att statsbidrag utgår med liela kostnaden
för en kommunal löneutgift. Överstyrelsen vill också understryka, att det
ingalunda är nödvändigt att knyta en eventuell kommunal del av lönekostnaderna
till bostadsfrågan. Vid det högre kommunala skolväsendet exempelvis
lämnar staten ett bidrag med för närvarande 78 procent av kostnaderna
för lärarnas avlöning. Intet hindrar att ett statsbidrag till lärarlönerna vid
sinnesslöskolorna utgår med viss procent av de samlade kostnaderna enligt
avlöningsreglementet. Överstyrelsen vill för sin del förorda detta. Beträffande
frågan hur stor del av lönekostnaden, som i detta fall borde ankomma
på statsverket, vill överstyrelsen uttala, att nämnda del i vart fall icke bör
överstiga 75 procent.

Skolöverstyrelsen har vidare ingått på frågan örn sambandet mellan statens
övertagande helt eller delvis av kostnaden för lärarlönerna samt den
föreslagna löneregleringen. Överstyrelsen yttrar härom:

Det synes naturligt, att de ökade krav på sinnesslöundervisningen, som
ett införande av .skolplikt innebär, följas av ett ökat ekonomiskt stöd från
statens sida. Det synes dock under nu rådande förhållanden tveksamt, huruvida
detta ökade stöd med nödvändighet behöver kombineras med en lönereglering
för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor, innebärande icke
oväsentliga löneökningar. 1 detta sammanhang kan överstyrelsen icke underlåta
en erinran därom, att — frånsett det förhållandet att den nuvarande
allmänna situationen icke är lämplig för mera omfattande löneregleringar
— det finnes andra lärargrupper, vilkas behov av löneförbättring är än mera
trängande. Detta gäller bland annat vissa vid fortsättningsskolväsendet anställda
lärare, vilka i betydande utsträckning sakna såväl fast anställning

Kungl. Majda proposition nr 285.

11

som pensionsrätt. Med hänsyn härtill kunde det tänkas, att ett ökat ekonomiskt
stöd till sinnesslöundervisningcn provisoriskt exempelvis gåves formen
av en höjning av driftbidragen. Trots de anförda betänkligheterna, vilka
alltså hänföra sig till det nuvarande krisläget, anser sig emellertid överstyrelsen
böra tillstyrka en lönereglering för lärarna vid sinnesslöundervisningen
i ungefär den omfattning, som de sakkunniga föreslagit. Överstyrelsen finner
nämligen en sådan lönereglering i och för sig väl motiverad genom införandet
av skolplikt för denna kategori av barn.

Statskontoret anför bland annat:

De sakkunnigas förslag örn .statens övertagande av kostnaderna för avlönande
av lärare och föreståndare vid sinnesslöskolorna får statskontoret
i princip tillstyrka. Härvid böra givetvis icke tillämpas förmånligare grunder
för statsbidragen än inom folkskoleväsendet. Ett sådant överflyttande av
en väsentlig del av kostnaderna vid skolhemmen för sinnesslöa bör emellertid
föranleda en justering av driftbidragen. Statskontoret vill här erinra, att
dessa bidrag beräknats utgå med en tredjedel av vårdkostnaden. Med hänsyn
till lärarlönerna hava bidragen för elev å uppfostringsanstalt legat 100
kronor för år högre än för elev å arbetshem. Därest staten övertager kostnaderna
för lärarlöner, bör givetvis, då anledning icke föreligger att enbart
för vissa anstalter frångå principen örn bidrag med en tredjedel av driftkostnaderna,
driftbidragen till uppfostringsanstalter (och vårdhem) minskas
till samma belopp som nu utgå för elev vid arbetshem. Härigenom skulle
uppstå en minskning i de nuvarande kostnaderna med i ruut tal 170 000
kronor.

Beträffande statsbidraget till lärarlönerna bar i betänkandet förordats,
att samma grunder skulle tillämpas som inom folk- och småskoleväsendet,
dock med den avvikelsen att avdrag å understödet till en anstalt icke skulle
göras för hyresersättning, som erlägges lill anstaltens huvudman av lärare,
vilken beretts bostad genom huvudmannens försorg. Statskontoret är av
den uppfattningen, att anledning saknas att giva sinnesslöanstalten^ en förmånligare
ställning med avseende å rätten till statsunderstöd än folk- och
.småskolorna. Enligt ämbetsverkets mening bör alltså vid statsbidragets bestämmande
hänsyn tagas därtill, att en anstalt genom upplåtande av lägenhet
åt lärare tillföres viss inkomst och att, i den mån bostad icke inretts
inom anstalten, en besparing skett i kostnaderna för anstaltens byggnader.
Något binder mot en sådan anordning kan statskontoret icke finna i den
omständigheten, att boställsordning för lärarna vid sinnesslöskolorna eventuellt
icke skulle komma att utfärdas. I fråga örn storleken av hyresavdragen
synes del statskontoret riktigast, att dessa oberoende av bostadens beskaffenhet
i det särskilda fallet fixeras i bidragsförfattningen. Avdragen
torde lämpligen böra fastställas till de belopp, som i 38 § folkskolans avlöningsreglemente
angivas för bostad örn ett rum oell kök med samma fördelning
på liyresgrupper som enligt sagda reglemente. Däremot torde bidrag,
motsvarande det skoldistrikt tillkommande tjänstebostadsbidraget,
icke böra utgå.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i princip till lörslaget örn överflyttande
av bela kostnaden för lärarpersonalens avlöning på staten. Förbundet
framhåller tillika, att vid fastställandet av nu gällande driftbidragsbelopp.
vilket skedde år 1942, hänsyn allenast tagits till den kostnadssteg -

12

Kungl. Majlis proposition nr 285.

ring, som inträtt till och med år 1940. Enligt styrelsens mening motiverade
emellertid den därefter inträdda ökningen av kostnaderna en ytterligare höjning
av dessa belopp.

Stadsfullmäktige i Norrköping anse obilligt, att driftbidrag — utöver lärarlönerna
— icke skall utgå för externatskolor, samt påyrka, att dylikt bidrag
även i fortsättningen må utgå, örn ock med någon jämkning beträffande
beloppet.

Allmänna svenska föreningen för vården örn sinnesslöa och fallandesjuka
framhåller som sin uppfattning, att externatskolorna böra komma i åtnjutande
av driftbidrag enligt samma grunder som gälla för folkskolorna.

Kommunalskatteberedningens betänkande.

I sitt år 1943 avgivna betänkande (SOU 1943: 43) har kommunalskatteberedningen
även berört frågan om sinnesslövårdens organisation och finansiering.
Beredningen hyser från sina utgångspunkter närmast den uppfattningen,
att sinnesslövården bör helt förstatligas. Därest huvudmannaskapet
för sinnesslövården anses böra åvila landstingen och städerna utanför landstingen,
bör enligt beredningens mening statens bidrag till vården så ökas,
att de i det närmaste täcka kostnaderna för densamma. På de kommunala
enheterna bör allenast vila så stor del av kostnaden, som erfordras för att
vidmakthålla intresset för sparsamhet vid vårdens handhavande. Efter att
ha utvecklat sina synpunkter på statens bidrag till hälso- och sjukvård i
allmänhet yttrar beredningen i nu förevarande fråga bland annat följande.

Vad angår det spörsmål om statsbidrag till sinnesslövården, vilket uppkommer,
därest icke denna vårdgren helt förstatligas utan i enlighet med
det i ämnet framlagda sakkunnigbetänkandet delvis skall handhavas av
landsting och städer utanför landsting, må framhållas att statsbidragen till
sinnesslöundervisningen i dylikt fall böra givas en sådan storlek, att de
kommunala bördorna för detta ändamål bliva mycket begränsade. Statens
övertagande av hela kostnaderna för avlöning åt lärarpersonalen vid sinnesslöskolorna
i enlighet med de sakkunnigas förslag synes vara en riktig och
lämplig åtgärd. Det gäller här fasta utgifter, på vilkas storlek landstingen
och städerna icke kunna inverka. De föreslagna byggnadsbidragen till
landstingens och städernas sinnesslöundervisningsanstalter, vilka icke torde
uppgå till stort mer än en tredjedel av de nuvarande byggnadskostnaderna
och som maximerats till hälften av de verkliga kostnaderna, äro däremot
enligt beredningens mening alltför låga. De böra utan fara för det kommunala
sparsamhetsintresset kunna bestämmas till sådana belopp per nyinrättad
vårdplats, som någorlunda motsvara de nuvarande genomsnittliga
kostnaderna, och begränsas till en jämförelsevis hög kvotdel av de verkliga
kostnaderna. På samma sätt böra driftbidragen till anstalterna, vilka bidrag
enligt de sakkunnigas förslag skola liksom för närvarande utgå med
fasta belopp per vårdad sinnesslö, motsvarande ungefär en tredjedel av

Kungl. Majlis proposition nr 285.

13

vårdkostnaderna, utan olägenhet kunna höjas till belopp, som i det närmaste
täcka dessa kostnader.

Någon fara för oekonomisk drift torde icke föreligga, även örn statsbidragen
förhöjas på angivet sätt. Vård av ifrågavarande slag torde överhuvud
taget icke komma i fråga annat än i nödvändiga fall, enär vårdbehovet alltid
är ganska tydligt framträdande. Då statsbidragen skola utgå med fasta
belopp per vårdplats och vårdtagare, inverkar dessutom anstalternas skötsel
direkt på landstingens och städernas ekonomi, vilket innebär en garanti mot
olämplig hushållning.

I utlåtandena över kommunalskatteberedningens betänkande har frågan
om statens förhållande till sinnesslövården närmare berörts allenast av
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och svenska landstingsförbundet.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget örn överföring av sinnesslövården till
staten, dock med reservation för undervisningen och vården av de bildbara
sinnesslöa, beträffande vilka 1944 års riksdag beslutat, att de liksom tidigare
skulle omhänderhavas av landsting och städerna utom landsting.

Svenska landstingsförbundet anför, att starka skäl förelåge för förstatligandet
av sinnesslövården, men att, då detta efter 1944 års riksdagsbeslut,
åtminstone vad anginge de bildbara sinnesslöa, för närvarande icke syntes
kunna ske, det vore angeläget, att staten i enlighet med beredningens förslag
påtoge sig huvudparten av kostnaderna för ifrågavarande vård. I sådant
syfte vore det nödvändigt, att staten snarast övertoge kostnaderna för
lärarlönerna vid sinnesslöskoloma samt helt svarade för vården av de obildbara
sinnesslöa, som uppnått 16 års ålder. För dylika sinnesslöa, som ej
uppnått nämnda ålder, borde slaten lämna ett så stort bidrag, att kostnaderna
i huvudsak bleve täckta.

Medicinalstyrelsen slutligen framhåller angelägenheten av att de spörsmål
i avseende å sinnesslövården, vilka vid 1944 års riksdags behandling av
sinnesslövården ställdes på framtiden, bringas till lösning så snart omständigheterna
det medgiva.

Departementschefen.

Enligt 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa
åligger det landsting och städer utanför landsting att draga försorg örn att
sådana sinnesslöa erhålla undervisning och vård. För sådant ändamål ankommer
det å landstinget, respektive staden att ombesörja anordnandet av
en centralanstalt med erforderligt antal platser. Centralanstalt skall omfatta
upptagningshem för barn, skolhem och arbetshem, med möjlighet till
organiserad samverkan med befintliga enskilda anstalter på området. I viss
utsträckning beräknas behovet av skolplatser kunna tillgodoses genom inrättande
av s. k. externatskolor eller externatplatser i samband med skolhemmen.
Genomförandet av 1944 års lag förutsätter emellertid en väsentlig

14

Kungl. Maj :ts proposition nr 285.

utökning av den nuvarande anstaltsorganisationen och därmed ökade utgifter
för huvudmännen.

Sinnesslövårdssakkunniga, vilkas förslag rörande vårdens organiserande
låg till grund för nämnda lag, förordade, att staten borde åtaga sig en ökad
andel av utgifterna för vården av de bildbara sinnesslöa genom att helt bestrida
kostnaderna för lärarlöner, frånsett löner till de manliga lärarna i
slöjd. Skolöverstyrelsen ansåg sig endast kunna tillstyrka, att statsbidraget
till lärarlöner skulle utgå med högst 75 procent. Kommunalskatteberedningen
uttalade, att därest staten icke helt övertoge ansvaret för sinnesslövården,
statsbidragens storlek beträffande såväl byggnader som drift borde
bestämmas till sådana belopp, att de i det närmaste motsvarade de faktiska
genomsnittskostnaderna. Från landsting och städer utanför landsting ha
jämväl påyrkats höjda statsbidrag.

I propositionen nr 206/1944 föreslogs, att statsbidrag skulle utgå till uppförande
av anstalter för bildbara sinnesslöa. I det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars 1944
framhöll jag, att jag vid mitt ställningstagande till de sakkunnigas förslag
rörande vård och undervisning av bildbara sinnesslöa ansett skäligt, att
staten i väsentligt större utsträckning än för närvarande lämnade ekonomisk
medverkan till vårdens finansiering. Jag förklarade mig därvid i stort
sett kunna ansluta mig till kommunalskatteberedningens linje. I fråga örn
byggnadsbidragen fixerades dessa till 4 000 kronor per vårdplats med iakttagande,
att bidraget icke fick överstiga 75 procent av de verkliga kostnaderna
för platsernas anordnande.

Frågan om driftbidragens storlek, vilken av olika anledningar ansågs böra
uppskjutas, synes mig nu böra upptagas till prövning. Jag anser mig härvid
i anslutning till mitt nyssnämnda uttalande böra förorda, att staten påtager
sig huvudparten av de löpande kostnaderna för vården av de bildbara sinnesslöa,
däri inbegripet kostnaderna för löner till föreståndare och lärare.
Vad angår sistnämnda kostnader anser jag mig ej kunna tillstyrka, att desamma
helt bestridas av statsmedel, utan vill jag ansluta mig till skolöverstyrelsens
förslag, att statsbidraget begränsas till 3/i av avlöningsförmånerna
till föreståndare och lärare vid skolhem och med dem samorganiserade
arbetshem med undantag för lärarna i manlig slöjd. Örn staten sålunda
övertager huvudparten av kostnaderna för avlönande av ifrågavarande
befattningshavare, bör som villkor härför föreskrivas, att befattningshavarna
skola äga åtnjuta avlöningsförmåner enligt av statsmakterna fastställda
grunder. I enlighet härmed framlägger chefen för finansdepartementet
senare denna dag förslag till lönereglering för nämnda personal,
innebärande att befattningshavarnas avlöningsförmåner regleras i huvudsaklig
överensstämmelse med de för statens befattningshavare gällande
grunderna. Lärarna äro härvid avsedda att inplaceras i 11 lönegraden och

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

15

föreståndarna, alltefter anstalternas storlek lii. m., i någon av lönegraderna
14, 15, 17. 19, 21 och 23.

I likhet med de sakkunniga förordar jag, att särskilt statsbidrag utgår
jämväl för avlönande av föreståndare och lärare vid statsunderstödda epileptikerskolor
och med dem samorganiserade arbetshem. Bidragen torde härvid
böra utgå efter enahanda grunder som i fråga örn anstalterna för sinnesslöa.

Därest statsbidragen till lärarpersonalens löner fastställas att utgå i enlighet
med vad jag nu förordat, anser jag tillräckliga skäl ej föreligga att å
statsbidragen göra avdrag för den ersättning för tjänstebostad, som personalen
kan hava att erlägga till huvudmännen, på sätt statskontoret ifrågasatt.

Enligt kungörelsen (nr 237/1933) angående statsbidrag till driftkostnader
vid anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och vid
epileptikeranstalter utgår bidrag med vissa fixa, i det föregående angivna
belopp, vilka äro avsedda att motsvara V3 av de verkliga driftkostnaderna.
Enligt de sakkunnigas beräkningar, vilka dock delvis synas vila på ett osäkert
underlag, utgöra lönerna till föreståndare och lärare (frånsett lärare i manlig
slöjd) för närvarande i genomsnitt 20 procent av samtliga utgifter vid
skolhemmen. Vid bifall till mitt förslag, att staten bör bestrida % av den
kontanta lönen till ifrågavarande befattningshavare, skulle alltså statens andel
i de totala driftkostnaderna för skolhemmen komma att uppgå till omkring
50 procent. I fråga om arbetshemmen skulle motsvarande bidrag till
lärarlönerna endast i ringa grad medföra en ökning av statens andel i de
totala driftkostnaderna, då vid dessa hem nämnda löner utgöra en förhållandevis
obetydlig del av driftkostnaderna.

De sakkunniga ha ansett den omständigheten, att staten övertoge kostnaden
för föreståndare- och lärarlöner, i allmänhet ej böra föranleda någon
sänkning av de nu utgående bidragsbeloppen, varvid de hänvisat till behovet
av ökat statsbidrag till sinnesslövården i dess helhet. I fråga örn externatskolorna
förorda de sakkunniga emellertid, att det nuvarande bidraget slopas
med hänsyn till den stora andel av utgifterna vid dessa skolor, som
utgöres av löner till lärare.

Under hänvisning till min nyss åberopade uppfattning, att staten bör påtaga
sig huvudparten av kostnaderna för vård och undervisning av de bildbara
sinnesslöa, vill jag för egen del förorda en sådan höjning av de nu utgående
statsbidragsbeloppen, att desamma jämte förenämnda lönebidrag komma
att i genomsnitt täcka 3/4 av de totala driftkostnaderna. Av lämplighetsskäl
torde bidragen till lärarlönerna böra särskiljas från bidragen till övriga driftkostnader.
De förra torde i enlighet med vad som gäller i vissa liknande
fall böra utgå med 3/i av de styrkta verkliga utgifterna för lönerna, medan
de senare bidragen, i varje fall såvitt angår internatskolorna, torde böra
fixeras till vissa fasta belopp, avsedda att motsvara i genomsnitt 3U av
övriga driftkostnader.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

De totala driftkostnaderna för skolhemmen torde med ledning av nuvarande
bidragsbelopp, vilka fastställts så sent som år 1942 med beaktande
av den under åren 1939—41 inträffade prisstegringen, kunna beräknas till
i medeltal omkring (3 X 450) 1 350 kronor för elev oell år. Detta medeltal
torde visserligen ligga i underkant vid jämförelse med nuvarande prisnivå.
Då det gäller att bestämma statsbidrag för en längre tid framåt, synes det
emellertid motiverat att i huvudsak frånse rådande särskilda prisförhållanden.
Med beaktande härav och med ledning av föreliggande material för
bedömande av den andel, som kostnaderna för lärarlöner vid skolhemmen
utgöra av samtliga driftkostnader vid dessa hem, torde det fasta statsbidraget
till sådana hem böra fixeras till 400 kronor per elev och termin. Vid fastställande
av bidragsbeloppen till arbetshem torde man i stort sett kunna
bortse från de föreslagna statsbidragen till löner till föreståndare och lärare,
då utgifterna härför som nämnts utgöra allenast en obetydlig del av driftkostnaderna
vid dessa hem. Särskilt bidrag till lärarlöner är för övrigt avsett
att utgå allenast för arbetshem, som äro samorganiserade med skolhem.
Med hänsyn härtill och då kostnaderna för arbetshemmen torde vara av
ungefär samma storlek som för skolhemmen, därest lärarlönerna frånräknas,
förordar jag, att bidragen till arbetshemmen jämväl fixeras till 400 kronor
per elev och halvår. Från enahanda utgångspunkter torde ävenledes bidragen
till upptagningshemmen böra utgå med 400 kronor per elev och
halvår. Genom att på delta sätt bestämma de fasta bidragen till enahanda
belopp för nu nämnda, i en centralanstalt ingående avdelningar vinnes samtidigt
den fördelen, att erforderlig omflyttning av eleverna mellan avdelningarna
underlättas.

I betraktande av att utgifterna för andra ändamål än för lärarlöner vid
externatanstalterna förete mycket stora skiljaktigheter mellan de olika anstalterna
torde bidraget för berörda utgifter till dessa anstalter ej böra bestämmas
till ett fast belopp utan i stället utgå med 3At av de styrkta verkliga
kostnaderna, varvid bidragsbeloppet emellertid bör maximeras till 100 kronor
per elev och termin.

Bidragen till anstalterna för epileptiker, vilka hittills utmätts efter enahanda
grunder som bidragen till anstalterna för bildbara sinnesslöa, ehuru
de med hänsyn till de högre kostnaderna per vårdad utgått med ett något
högre belopp, synas jämväl böra regleras i förevarande sammanhang. Jag
vill därvid förorda, att bidragen till dessa anstalter per elev och termin fixeras
till 450 kronor för skolhemmen samt till samma belopp för arbetshemmen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle statsbidragen till anstalter
för bildbara sinnesslöa och epileptiker, vilka äro anordnade eller understödda
av landsting eller stad utanför landsting (kommunala anstalter), komma
att utgå med i följande sammanställning angivna belopp, frånsett bidrag
till lärarlöner:

Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 17

Bidrag per

Anstaltsform halvår o. elev

kronor

Upptagningshem ............................................ 400

Skolhem för sinnesslöa barn, som icke äro fallandesjuka:

a) för varje barn, som under lästermin å anstalten eller på dess

bekostnad åtnjutit underhåll ............................ 400

b) för varje barn, som endast åtnjutit undervisning, högst .... 100

Skolhem för fallandesjuka barn .............................. 450

Arbetshem för sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka............ 400

Arbetshem för fallandesjuka................................. 450

Till de enskilda internatanstalterna böra bidrag kunna utgå med högst nu
angivna belopp. Det bör ankomma på den utanordnande myndigheten att i
samband med beviljande av statsbidrag tillse, att vårdavgifterna vid de enskilda
hemmen jämkas nedåt efter de förhöjda statsbidragen. I den mån
vårdavgifter uttagas vid de kommunala anstalterna böra avgifterna jämväl
vid dessa anstalter i förekommande fall så jämkas, all desamma jämte statsbidragen
ej överstiga de verkliga driftkostnaderna.

Jag tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag att slopa den nu gällande
bestämmelsen, att endast 1/s av omkostnaderna för epileptiker, som utackorderats
i familjevård, får täckas med statsbidrag. Anledning att ändra det nu
gällande högsta bidragsbeloppet, 150 kronor för halvår, lärer för närvarande
icke föreligga.

Slutligen vill jag tillägga, alt därest det, sedan normala förhållanden inträtt,
skulle visa sig, att driftkostnaderna komma att mera avsevärt avvika
från de belopp, som legat till grund för beräkningen av nyss angivna statsbidragsbelopp,
frågan örn bidragens storlek framdeles bör upptagas lill omprövning.

De nya grunderna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945. I den mån
föreståndare eller lärare icke övergå till det avlöningsreglemente, som kan
komma att fastställas av statsmakterna, samt till sådan befattningshavare
utgående löneförmåner överstiga dem, som skulle ha tillkommit honom enligt
nämnda reglemente, bör givetvis statsbidraget till hans avlönande begränsas
till det belopp, som skulle ha utgått, därest reglementet varit tilllämpligt.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:! att meddela närmare bestämmelser
rörande grunderna för statsbidragens utgående.

Medelsbehovet för budgetåret 1945/46.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har medicinalstyrelsen hemställt örn anvisande
av medel för budgetåret 1945/46 lill dels bidrag till anstalter för
bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, dels ack Bidrag lill epileptikeranstalter.

Hillring lill riksdagens protokoll 1045. 1 saini. Nr 285. ''2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Med avseende å medelsbehovet för förstnämnda ändamål erinrar styrelsen
örn att enligt lagen den 30 juni 1944, nr 477, örn undervisning och vård
av bildbara sinnesslöa överinseende över de centralanstalter, vid vilka vården
av de bildbara sinnesslöa i huvudsak vore avsedd att meddelas, skulle
utövas av skolöverstyrelsen, varför det kunde ifrågasättas, örn icke anslag
för ifrågavarande ändamål borde utbetalas och disponeras av skolöverstyrelsen.
Då emellertid centralanstalter, för vilkas iordningställande som regel
fordrades betydande byggnadsarbeten, sannolikt icke i större utsträckning
komme att tagas i bruk under budgetåret 1945/46 och då förekommande
utbetalningar till skolöverstyrelsen underställda anstalter utan olägenhet
syntes kunna verkställas av medicinalstyrelsen, hade styrelsen funnit sig
sakna anledning föreslå, att dispositionen av förevarande anslag under budgetåret
1945/46 överflyttades från medicinalstyrelsen till skolöverstyrelsen.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet för nämnda budgetår har medicinalstyrelsen
räknat med att bidrag skulle utgå enligt för närvarande gällande
grunder. Styrelsen uppgiver, att belastningen å anslaget för budgetåret
1943/44, vilket för nämnda budgetår upptagits med 1 600 000 kronor,
utgjort 1 635 601 kronor. Med utgångspunkt härifrån och med beaktande
att antalet vårdplatser kunde väntas öka med omkring 250, varav 150 skolplatser
och 100 arbetshemsplatser, skulle anslaget kunna uppskattas till
(1 635 601 + 450 X 150 -f- 350 X 100) 1 738 101 kronor, vilket belopp syntes
kunna avrundas nedåt till 1 725 000 kronor, eller till ett belopp, som med
75 000 kronor överstiger det för innevarande budgetår anvisade anslaget.
Styrelsen har ansett det av styrelsen föreslagna anslagsbeloppet böra förslå
jämväl till bestridande av kostnaderna för två särskilda utgiftsändamål, till
vilka medel anvisats under innevarande budgetår, nämligen bidrag till dels
föreningen för sinnesslöa barns vård för uppehållande av verksamheten vid
föreningens seminarium för utbildande av lärarinnor vid skolor för sinnesslöa
barn, dels ock allmänna .svenska föreningen för vården örn sinnesslöa
och fallandesjuka för anordnande av en utbildningskurs för vårdpersonal
vid sinnesslöanstalterna. Medicinalstyrelsen anser behov föreligga av att
nämnda föreningar för berörda ändamål beviljas oförändrade bidrag med
50 000 respektive 3 600 kronor.

Vad angår anslaget till bidrag till epileptikeranstalter, vilket för innevarande
budgetår upptagits med 320 000 kronor, har styrelsen anfört, att belastningen
å anslaget för budgetåret 1943/44 utgjort 324 907 kronor. Styrelsen
har föreslagit, att anslaget för nästa budgetår beräknas i anslutning
till den senaste belastningssiffran och alltså upptages till 325 000 kronor. 1
sistnämnda belopp har inräknats ett extra bidrag å 8 000 kronor till svenska
diakonanstalten för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka män anordnad
klinisk undersökningsavdelning eller ett lika stort bidrag som under en
följd av år utgått för detta ändamål.

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla en av medicinalstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

19

med skrivelse den 27 mars 1945 överlämnad framställning från svenska
diakonsällskapet, däri sällskapet anhållit örn förhöjning av bidraget till
nyssnämnda vid Berga vårdhem för fallandesjuka män anordnade kliniska
undersökningsavdelning. I framställningen anföres till stöd härför i huvudsak
följande.

Alltsedan år 1938 hade sällskapet beviljats ett extra årligt statsbidrag
till driften av berörda avdelning. Vid avdelningen hade under dessa år
verkställts en ingående medicinsk och neurologisk undersökning såväl av
alla de patienter, som intagits å sällskapets egna epileptikerhem, som ock
å ett avsevärt antal andra patienter, vilka intagits under kortare tid för
specialundersökning antingen från andra vårdanstalter eller direkt från
sina hem.

Avdelningen, som bestode av 21 vårdplatser och vore försedd med en
fullständig utrustning för alla för ifrågavarande fall förekommande undersökningar,
hade en mycket viktig uppgift att fylla som en centralavdelning
för specialundersökningar av vårt lands manliga epileptiker. Vidare vore
den av stor betydelse för det vetenskapliga forskningsarbetet.

De ökade krav, som sällskapets epileptikervård sålunda ställts inför,
hade nödvändiggjort en omorganisation av läkartjänsten vid avdelningen.
I samråd med medicinalstyrelsen hade beslutats, att denna tjänst skulle
helt omorganiseras efter mönster av läkartjänsten vid statens anstalt för
fallandesjuka vid Vilhelmsro med skyldighet för läkaren att vara bosatt
vid anstalten. Sedan den 1 april 1943 vore också en överläkare med specialutbildning
i psykiatri och neurologi tillsatt. Sällskapets epileptikervård hade
därmed fått karaktären av sjukvårdsinrättning och icke endast arbetshem
för fallandesjuka.

Av framställningen framgår vidare, att merkostnaderna för klinikens
drift jämförda med kostnaderna för driften av ett vanligt arbetshem belöpt
sig till 15 760 kronor för år 1943. Sällskapet framhåller i anslutning
härtill, att då hittills i extra statsbidrag endast erhållits 8 000 kronor för
klinikens drift, hade ett underskott av 7 760 kronor uppstått. Bokslutet för
år 1943 utvisade för epileptikervården ett underskott å driften i dess helhet
av 15 668 kronor. Denna summa hade visserligen nedbringats med 6 727
kronor, som influtit genom gåvor och donationsmedel, men trots denna inkomst
av mera tillfällig art kvarstode alltså ett verkligt underskott av cirka
9 000 kronor.

I yttrande över framställningen den 14 juli 1944 anförde dåvarande inspektören
för sinnesslövården Anna-Lisa Annell att, frånsett berörda undersökningsavdelning,
skilde sig den vid anstalten i övrigt bedrivna epileptikervården
ej i något väsentligt avseende från vården vid andra epileptikerhem.
Trots detta läge vårdavgiften 150 kronor högre än vid någon annan
epileptikeranstalt. Denna högre avgift vore motiverad dels av de merkostnader,
som åsamkades på grund av anstaltens läge i närheten av Stockholm,
dels ock av de indirekta förmåner samarbetet med den kliniska avdelningen
medförde. Merinkomstcn av de högre vårdavgifterna uppginge

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

till omkring 30 000 kronor årligen. Det förefölle rimligt om av detta belopp
8 000 kronor kunde disponeras för den kliniska avdelningens räkning.
Innan ställning kunde tagas till den begärda ökningen av statsanslaget,
borde därför en undersökning företagas örn ej driften vid anstalten kunde
rationaliseras. En förutsättning för att ökat statsbidrag skulle kunna utgå
till detta ändamål syntes dock vara, att anstaltens läkare bleve den för
epileptikervården ansvarige, ej som hittills diakonanstaltens föreståndare,
samt att staten representerades i anstaltens styrelse.

Sedan sällskapet med anledning av vad inspektören för sinnesslövården
anfört avgivit yttrande i ärendet, har nuvarande inspektören för sinnesslövården
Assar Ohlsson i yttrande den 5 februari 1945 tillstyrkt sällskapets
framställning under förutsättning, att läkaren bleve den för epileptikervården
ansvarige och att staten linge en representant i anstaltens styrelse.

Medicinalstyrelsen hänvisar till att styrelsen den 13 februari 1945 förordnat
en tjänsteman hos styrelsen att verkställa undersökning, huruvida
genom en omläggning av driften vid anstalten skulle kunna åstadkommas
en besparing, vilken kunde täcka det medelsbehov, för vilket statsanslag
begärts. Som resultat av den gjorda undersökningen hade nämnde tjänsteman
sammanfattningsvis anfört, att driftkostnaderna vid anstalten ej syntes
kunna nedbringas i sådan omfattning, att den av sällskapet begärda
höjningen av det nu utgående statsbidraget till driften av undersökningskliniken
bleve obehövlig.

Styrelsen har härutöver anfört bland annat:

Styrelsen finner den föreliggande framställningen motiverad med hänsyn,
bland annat, till de ökade kostnader, som äro förknippade med läkarvårdens
nuvarande organisation. Styrelsen anser, att en återgång till tidigare
förhållanden med en läkare, som endast någon gång i veckan besökte
anstalten, skulle medföra en allvarlig försämring av anstaltens standard
i sjukvårdsavseende. Risken för en dylik försämring torde få medräknas,
därest anstaltens ekonomi blir alltför ansträngd.

Vad angår de med driften av sällskapets anstalter förenade kostnaderna
håller medicinalstyrelsen före, att den numera framlagda redogörelsen
visar, att några egentliga besparingar knappast stå att vinna och att underskott
på driften redan föreligger.

Vad .slutligen beträffar förslaget, att såsom villkor för ett ökat statsbidrag
skulle stadgas, att staten tillsatte en representant i anstaltens styrelse och
att läkaren bleve den för epileptikervården ansvarige finner medicinalstyrelsen
sig, med hänsyn till att diakonsällskapets styrelse förklarat sig intet
ha att erinra häremot, kunna utgå från, att dessa villkor uppfyllas utan
att formlig föreskrift därom meddelas.

Under hänvisning härtill har styrelsen tillstyrkt sällskapets framställning.

Departements- i det föregående har jag förordat en uppdelning av statsbidragen till anstalter
för bildbara sinnesslöa och epileptikeranstalter sålunda, att bidrag
skulle utgå med dels 75 procent av kostnaderna för löner till de förestån -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

21

dare och lärare, vilkas löner nu äro avsedda att regleras, dels ock med
vissa tidigare angivna belopp till övriga driftkostnader. Beräkningen av
medelsbehovet för näsin budgetår torde därför böra ske med beaktande av
nämnda uppdelning. I avsaknad av någon erfarenhet rörande medelsbehovet
enligt de nu förordade statsbidragsgrunderna torde beräkningen allenast
kunna bliva approximativ.

Vad angår medelsbehovet till bidrag till driften av anstalter
för bildbara sinnesslöa synes, såvitt angår bidragen till löner
till lärarpersonalen, den av de sakkunniga gjorda beräkningen kunna
läggas till grund. Enligt nämnda beräkning skulle, därest staten belt övertoge
kostnaderna för nämnda löner, utgifterna härför med den omfattning
anstaltsorganisationen bade vid tidpunkten för framläggandet av de sakkunnigas
betänkande belöpa sig till i runt tal 900 000 kronor, frånsett erforderliga
belopp för rörligt tillägg och kristillägg. Därest nämnda tillägg
beräknas till 300 000 kronor, skulle således totala lönekostnaderna bliva
1 200 000 kronor för år. Örn, såsom av mig förordats, staten bestrider 3/i
av sistnämnda utgifter, skulle statens kostnader härför belöpa sig till
900 000 kronor för år.

Vad angår statsbidragen till övriga driftkostnader innebära de föreslagna
bidragsbeloppen i det närmaste en fördubbling av de nu gällande. Medicinalstyrelsen
bar uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår enligt gällande
bidragsgrunder till 1 725 000 kronor. Vid tillämpning av de nya grunderna
synas bidragen approximativt kunna beräknas till 3 000 000 kronor
för år. För statsbidrag till anstalter för bildbara sinnesslöa för nästa budgetår
skulle således erfordras ett anslag av tillhopa 3 900 000 kronor. Med
hänsyn till att bidragen äro avsedda att liksom för närvarande utbetalas
halvårsvis i efterskott och alltså bidragen för senare hälften av budgetåret
utbetalas först under nästa budgetår torde det vara tillräckligt att för budgetåret
1945/46 upptaga anslaget till 2 800 000 kronor. Härvid har beräknats
ett belopp av förslagsvis 450 000 kronor för bestridande av de på budgetårets
första hälft belöpande bidragen till lärarlöner. För budgetåret 1945/46
torde från anslaget få utgå bidrag med samma belopp som för innevarande
budgetår till dels föreningen för sinnesslöa barns vård för uppehållande av
verksamheten vid föreningens seminarium för utbildande av lärarinnor vid
skolor för sinnesslöa barn, dels ock allmänna svenska föreningen för vården
örn sinnesslöa och fallandesjuka för anordnande av en utbildningskurs för
vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna. Anslaget, som i gällande riksstat benämnes
Bidrag lill anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
torde hädanefter böra benämnas Bidrag till driften av anstalter för
bildbara sinnesslöa.

Anslaget till bidrag lill epileptikeranstalter har av medicinalstyrelsen
med tillämpning av nuvarande bidragsgrunder beräknats
till 325 000 kronor för nästa budgetår. De av mig i det föregående för -

22

Kungl. Majda proposition nr 285.

ordade bidragsbeloppen innebära i förhållande till de nu gällande beloppen
en höjning av statsbidragen till nära det dubbla. På grund härav torde,
sedan de nya grunderna trätt i kraft, medelsbehovet för budgetår kunna
uppskattas till i runt tal 600 000 kronor. Då statsbidrag till avlönande av
föreståndare och lärare för nästa budgetår endast torde komma att utgå
till en anstalt av här avsett slag, torde det vara tillräckligt att beräkna
bidragen härtill till 20 000 kronor. Med beaktande av att liksom i fråga
örn anstalterna för bildbara sinnesslöa statsbidragen till epileptikeranstaller
äro avsedda att utbetalas halvårsvis i efterskott, torde det vara tillräckligt
att upptaga anslaget till ett belopp av 450 000 kronor. Härav räknar
jag med att cirka 10 000 kronor behöva disponeras för bidrag till lärarlöner
vid nyssnämnda anstalt.

Vidkommande svenska diakonsällskapets framställning örn ett från 8 000
till 15 000 kronor förhöjt bidrag för den vid Berga vårdhem för fallandesjuka
män anordnade kliniska undersökningsavdelningen framgår av utredningen
i ärendet, att de särskilda kostnaderna för ifrågavarande avdelning
stigit avsevärt, sedan bidrag första gången lämnades för avdelningens
verksamhet. Bidraget har emellertid hittills ej undergått någon förhöjning.
Den undersökning, som medicinalstyrelsen låtit anordna rörande möjligheterna
att åstadkomma besparingar vid sällskapets epileptikeranstalt i
dess helhet, synes vidare utvisa, att driftkostnaderna vid anstalten icke
kunna nedbringas i sådan omfattning att den av sällskapet begärda ökningen
av statsbidraget därigenom skulle bliva obehövlig. På grund härav
och då vårdavgiften vid Bergahemmet redan nu betydligt överstiger motsvarande
avgift vid övriga epileplikerhem vill jag ej motsätta mig en förhöjning
av det extra statsbidraget. Av nämnda undersökning framgår emellertid
icke, huruvida hela det begärda beloppet, 15 000 kronor, kommer att
erfordras efter vidtagande av möjliga besparingar. Jag förordar därför, att
riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Majit att till sällskapet för
nästa budgetår utgiva statsbidrag med högst 15 000 kronor samt att bidragets
närmare fixerande får bli beroende av den ytterligare utredning,
som kan åvägabringas. Som villkor för ökat statsbidrag bör gälla, att läkaren
blir ansvarig för epileptikervården och att staten erhåller en representant
i anstaltens styrelse. Det för det nu utgående statsbidraget gällande
villkoret, att vid avdelningen skall mottagas patienter även från andra
epileptikeranstalter enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården
må meddela, bör alltjämt äga tillämpning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till driften
av anstalter för bildbara sinnesslöa samt för fallandesjuka,
som av mig förordats, att tillämpas från och med
den 1 juli 1945;

Kungl. Muj:ts proposition nr 285.

23

II. medgiva, att tili svenska diakonanstalten må — utan
hinder av gällande bestämmelser örn statsbidrag till epileptikeranstalter
— tor tiden från och med den 1 juli 1945 till
och med den 30 juni 1946 utgå ett extra statsbidrag med
högst 15 000 kronor för en vid Berga vårdhem för fallandesjuka
män anordnad klinisk undersökningsavdelning, på
villkor, bland annat, att vid densamma mottagas patienter
även från andra epileptikeranstalter enligt anvisningar, som
inspektören för sinnesslövården må meddela;

lil. å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret
1945/46 anvisa

dels till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa
ett förslagsanslag av .......... kronor 2 800 000;

dels ock till Bidrag till epileptikeranstalter ett förslagsanslag
av ............................. kronor 450 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Stig Hammar.