Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
1
Nr 2S0.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den framtida
organisationen av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen
bedrivna verksamheten m. m.; given
Stockholms slott den 20 april 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen
hemställt.
GUSTAR
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 april 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 3 december 1943 tillkallade jag
såsom sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående
Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet generaldirektören H. T.
Sylvan, tillika ordförande, byråchefen E. A. Granström, rektorn för lantbrukshögskolan
N. R. Nilsson samt föreståndaren för nämnda förening, filosofie
licentiaten friherre G. Rappe.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280.
1
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
För att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande överlämnades
den 11 januari 1944 till de sakkunniga en från föreningen inkommen
framställning örn anslag för igångsättande av undersökningar rörande skogsbetesfrågan
i Norrland.
Med skrivelse den 30 december 1944 lia de sakkunniga avlämnat betänkande
med förslag angående Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet.
Vid betänkandet har fogats särskilt yttrande beträffande vissa delar
av förslaget av föreståndaren Rappe. Yttranden över betänkandet ha avgivits
av statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens pensionsamstalt, allmänna lönenämnden,
styrelserna för lantbrukshögskolan samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt,
statens skogsförsöksanstalt, lantbruksakademien, statens livsmedelskommission,
norrlandskommittén, samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk (RLF),
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund samt civilförvaltningens
personalförbund. Vid skogsstyrelsens yttrande vörö fogade utlåtanden av
skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Västmanlands, Jämtlands och
Västerbottens län samt av Sveriges skogsägareförbund, Skogsindustriernas
samarbetsutskott och Norrlands skogs vårdsförbund. Styrelsen för lantbrukshögskolan
har överlämnat yttrande från högskolans lärarråd. Till livsmedelskommissionens
yttrande hade fogats en inom kommissionens produktionsavdelning
upprättad promemoria och till Svenska vall- och mosskulturföreningens
yttrande en promemoria rörande föreningens arbetsuppgifter och
verksamhet.
Innan jag övergår till en närmare behandling av de sakkunnigas i betänkandet
framlagda förslag och de däröver avgivna yttrandena, torde jag få
lämna en redogörelse för den nuvarande organisationen av försöksverksamheten
å jordbrukets område, såvitt nu är i fråga.
Den nuvarande jordbruksförsöksverksamheten.
Jordbruksförsöks verksamheten handhaves för närvarande av bland annat
dels de till lantbrukshögskolan knutna jordbruks- och husdjursförsöksanstaltema
och dels den statsunderstödda Svenska vall- och mosskulturföreningen.
Jordbruks- oell husdjursförsöksanstalterna.
Huvudlinjerna för den statliga försöksverksamheten finnas uppdragna i
stadgarna för lantbrukshögskolan den 28 oktober 1938 (nr 668). Enligt dessa
stadgar står högskolan under ledning av en styrelse, och handhavas dess
angelägenheter i övrigt av rektor eller vid förfall för honom av prorektor
samt av lärarrådet, försöksnämnden, försöksrådet för jordbruksförsök och
försöksrådet för husdjursförsök.
Kungl. Maj:ts proposition nr 280-
3
Program för försöksverksamheten fastställes årligen av högskolestyrelsen,
som jämväl låter anordna och fastställa program för försöksledaremöte.
Försöksnämnden har till uppgift att utarbeta och för försöksråden framlägga
förslag till försöksprogram och kostnadsberäkningar för programmens
genomförande. Därjämte skall nämnden enligt styrelsens närmare anvisningar
handlägga försöksfrågor av löpande natur. Försöksnämnden består
av högskolans rektor såsom ordförande, av styrelsen utsedd representant i
försöksråden, de båda föreståndarna för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna,
professorerna i allmän jordbrukslära, i växtodlingslära samt i husdjurens
utfodring och skötsel, Ultuna egendoms förvaltare samt föreståndaren
för Svenska vall- och mosskulturföreningen.
Försöksrådens uppgift är att utarbeta och för styrelsen framlägga slutgiltiga
förslag till årsprogram för försöksverksamheten ävensom kostnadsberäkningar
för denna verksamhet, det ena rådet för jordbruksförsök och det
andra för husdjursförsök. I vart och ett av försöksråden ingå högskolans
rektor såsom ordförande, föreståndarna för försöksanstalterna, Ultuna egendoms
förvaltare, föreståndaren för Svenska vall- och mosskulturföreningen,
en av styrelsen inom densamma utsedd för försöksråden gemensam ledamot,
en av lärarrådet inom detta utsedd ledamot samt fem av Kungl. Majit utsedda
ledamöter, därav i försöksrådet för jordbruksförsök en representant
för den lokala försöksverksamheten och i försöksrådet för husdjursförsök en
representant för mjölkhushållningen. Vidare äga vissa sakkunniga deltaga i
försöksrådens överläggningar men ej i besluten. Högskolestyrelsen kan därjämte
för överläggning inom försöksråden till dessas sammanträden inkalla
personer som kunna gagna försökens planläggning.
Jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter skola i huvudsak avse agronomisk
hydroteknik, jordbearbetning, kalkning, gödsling, växtodling och ogräsbekämpning.
Under anstaltens ledning står jämväl sådan försöksverksamhet
på växtodlingens område, som genom hushållningssällskap eller skolor för
lägre lantbruksundervisning bedrives med understöd av statsmedel.
Husdjursförsöksanstältens huvudsakliga arbetsuppgifter hänföra sig till
husdjurens utfodring och skötsel jämte foderkonservering samt betesmarkernas
utnyttjande.
Var och en av försöksanstalterna står under ledning av en föreståndare i
professors ställning, varjämte finnas anställda statsagronomer samt förste
assistenter och assistenter.
Till anstalterna hörande försöksgårdar ledas av särskilda föreståndare med
biträde av förste assistenter eller assistenter.
Anstaltsföreståndarnas, statsagronomemas och försöksgårdsföreståndarnas
åligganden äro angivna i högskolans stadgar. Sagda befattninghavare skola
låta sig angeläget vara att, envar inom sitt område, följa vetenskapens och
försöksverksamhetens framsteg. De lia att i enlighet med gällande försöksplaner
och av högskolestyrelsen eljest meddelade föreskrifter utöva försöksverksamheten.
Det åligger särskilt anstaltsföreståndare att enligt vad därom föreskrives
vårda anstalten och därtill hörande inventarier och försöksmaterial,
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
att till försöksnämnden avgiva förslag till försöksprogram och anslagsäskanden,
att på anmodan av styrelsen eller lärarrådet, vid behov efter hörande av
statsagronom, avgiva utlåtande i förekommande frågor och ansvara för publicering
av försöksresultaten samt att i anslutning till demonstrationer av försök
utöva av styrelsen bestämd undervisning vid högskolan. Statsagronom
har att biträda vid upprättande av försöksprogram, att i viss omfattning handhava
särskilda försöksuppgifter och medverka vid publicering av försöksresultat
samt att utöva viss undervisning vid högskolan. Försöksgårdsföreståndare
skall handhava skötseln av försöksgården och avgiva förslag till försöksprogram
samt försöks- och driftsplaner ävensom statförslag.
Jordbruksförsöksanstalten är förlagd till Experimentalfältet utanför Stockholm
och disponerar där tvenne byggnader, nämligen de institutionsbyggnader
som tidigare använts av centralanstaltens jordbruksavdelningar och entomologiska
avdelning. Dessa båda byggnader innehålla tillhopa 13 tjänsterum,
biblioteksrum, verkstadsrum, lunchrum, lagerrum m. m. med en sammanlagd
golvyta av 468 m2.
Vid Experimentalfältet disponerar anstalten ett jordbruk örn 14 hektar
med tillhörande stall, loge, magasin m. m. Vidare finnes där en kärlförsöksgård
för 900 kärl.
Till anstaltens förfogande stå 7 statens försöksgårdar, nämligen Flahult i
Jönköpings län, Ugerup i Kristianstads län, Lanna i Skaraborgs län, Offer i
Västernorrlands län, Gisselås i Jämtlands län samt Brännberg och Sunderbyn
i Norrbottens län. Enligt beslut vid 1944 års riksdag har ytterligare en försöksgård,
Öjebyn i Norrbottens län, tillkommit. Denna försöksgård, som är
avsedd att användas för såväl jordbruks- och husdjursförsök som trädgårdsförsök
m. m., står direkt under lantbrukshögskolans styrelses ledning med
skyldighet för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna ävensom statens
trädgårdsförsök att handhava tillsynen över försöken.
Under jorell>ruksför s ök s ans t al ten sortera 20 till lantbruks- och lantmannaskolor
förlagda s. k. fasta försöksstationer samt hushållningssällskapens lokala
försöksverksamhet på enskilda egendomar i olika delar av landet, omfattande
dels årligen upprepade försök på samma gård (s k. fasta försöksfält,
9 till antalet) och dels ett större antal försök på gårdar, som växla år från år.
Ansvaret för försöksverksamheten är vid huvudanstalten uppdelat så att
föreståndaren leder försöken på växtodlingens område, den ene av statsagronomerna
kalknings- och gödslingsförsöken och den andre försöken rörande
organogena jordar och vallar. Vidare handhar en förste assistent alla löpande
ärenden rörande de lokala gödslingsförsöken, en annan de lokala sortförsöken,
en tredje anstaltens försök rörande stallgödsel, under del att en fjärde är
anstaltens specielle försöksmatematiker. En förste assistent är placerad på
försöksgård. Tre extra ordinarie assistenter biträda vid arbetet med de lokala
gödslingsförsökens bearbetning m. m., en vid bearbetningen av de lokala sortförsöken
och en har hand örn ogräsbekämpningsförsöken. En extra assistent
biträder statsagronomen i kalkning och gödsling med kärlförsök m. m. och en
är under större delen av året sysselsatt med bearbetning av lokala gödslings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
5
försök. Samma uppgifter lia även fyra under vinterhalvåret anställda tillfälliga
biträden, under det att två andra sådana syssla med de lokala sortförsökens
bearbetning.
En kansliskrivare har hand om kassa, korrespondens m. m. och fyra kontorsbiträden
äro så gott som uteslutande sysselsatta med maskinskrivning av
försöksresultat m. m.
Tre laboratoriebiträde!! äro under vinterhalvåret sysselsatta med provberedning
för jord och spannmål samt under sommarhalvåret med skötseln
av kärlförsök och andra arbeten. Ett laboratoriebiträde är under större delen
av året sysselsatt med botaniska analyser av höprov från vallförsök.
En fältassistent är arbetsledare vid Experimentalfältets jordbruk och sköter
där anlagda fältförsök.
Förslag till arbetsprogram för jordbruksförsöksanstalten, försöksgårdama,
de fasta försöksstationerna och försöksfälten samt den lokala försöksverksamheten
upprättas under höstmånaderna och diskuteras vid ett tjänstemannamöle
inom anstalten, vid vilket möte, förutom anstaltens föreståndare, statsagronomer
och förste assistenter, även samtliga försöksgårdsföreståndare äro
närvarande. De sålunda justerade förslagen underställas försöksledarmötet
som hålles i november, där hushållningssällskapens försöksledare äro i tillfälle
att framföra sina synpunkter och önskemål, samt överlämnas sedan till
försöksnämnden och försöksrådet för granskning för att slutligen, efter eventuella
av nämnden och rådet gjorda ändringar och tillägg, underställas lantbrukshögskolans
styrelse för fastställelse. Detaljplaner för försöken utarbetas
därefter vid anstalten och försöksgårdama, utsäde och gödselmedel anskaffas,
varjämte försöksledarna vid de fasta försöksstationerna och den lokala
försöksverksamheten erhålla erforderliga instruktioner rörande försökens anläggning
och skötsel m. m.
De utlagda försöken inspekteras under sommaren av anstaltens föreståndare,
statsagronomer och förste assistenter.
När försöken slutförts insändas samtliga primärresultat jämte jordprov och
prov av skördeprodukter till anstalten, där resultaten bearbetas och proven
förberedas för vederbörliga analyser. Försöksresultaten från försöksgårdama
bearbetas dock av gårdarnas egen personal under vintermånaderna.
Anstaltens försöksverksamhet kan sägas bedrivas efter trenne huvudlinjer,
nämligen dels försök utförda av anstalten själv eller under dess omedelbara
ledning, dels försök vid försöksgårdama samt dels hushållningssällskapens
lokala gödslings- och växtodlingsförsök.
De av jordbruksförsöksanstalten eller under dess omedelbara ledning utförda
försöken förläggas till försöksstationen vid Experimentalfältet, till de
fasta försöksstationerna vid lantbruks- och lantmannaskolor där en av
lärarna vid vederbörande skola tjänstgör såsom försöksledare samt till enskilda
egendomar runt örn i landet, därvid antingen vissa försök år efter år
upprepas på samma gård (fasta fältförsök) eller årligen nya försöksvärdar
vidtalas. Det med dessa senare försök förenade fältarbetet ombesörjes
av jordbrukskonsulent och vandringsrättare hos vederbörande hushållnings
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
sällskap enligt föi-eskrifter, meddelade av anstalten. Till skolorna, de enskilda
försöksvärdarna och hushållningssällskapen utbetalas statsbidrag för arbetet
nied försöksverksamheten. De utförda försöken redovisas i anslutning till
försöksprogrammet under följande rubriker: A I. Egentliga växtodlingsförsök.
A II. Ogräsförsök. B. Gödslingsförsök. C I. Försök på organogena jordar.
C II. Vallförsök.
Samtliga försöksresultat underkastas omedelbart en första statistisk bearbetning
och arkiveras därefter för att slutligen sammanställas och publiceras
när försöksarbetena avslutats. Som regel beräknas, att en försöksserie
skall ha pågått i minst 3 eller helst 5 år innan den kan avslutas. Varje
försöksgrupp bör omfatta minst ett 30-tal försök. Avskrifter av försöksresultaten
tillställas försöksvärdarna under vårens lopp.
Försöken vid försöksgårdarna ledas av respektive föreståndare med biträde
av assistenterna i enlighet med av jordbruksförsöksanstalten fastställda
försöksplaner. Försöksresultaten bearbetas och arkiveras vid gården till
dess försöksserierna anses kunna avslutas, då de sammanställas och publiceras
i form av meddelanden från jordbruksförsöksanstalten. Avskrifter av
samtliga årsresultat tillställas dels jordbruksförsöksanstalten dels de övriga
försöksgårdarna och dels, i vad rör sort- och stamförsök, de statsunderstödda
växtförädlingsanstaltema. Antalet under år 1943 slutförda försök vid
försöksgårdarna uppgick till 255.
De lokala gödslings- och växtodlingsförsöken utföras av hushållningssällskapen,
inom vissa län i samarbete med s. k. försöksringar. Förslag till
planer för dessa försök uppgöras av jordbruksförsöksanstalten. Hushållningssällskapens
försöksledare, jordbrukskonsulenterna, få sedan vid det årligen
i november månad hållna försöksledaremötet framföra sina synpunkter på
anstaltens förslag och de önskemål som de i övrigt kunna ha beträffande
verksamheten. Planerna behandlas därefter av försöksnämnden och försöksrådet
för att slutligen fastställas av lantbrukshögskolans styrelse.
Inom varje hushållningssällskap finns utsedd en särskild försökskommitté
med uppgift att leda försöksverksamheten inom sällskapets område. Som
föredragande i kommittén tjänstgör i allmänhet jordbrukskonsulenten-försöksledaren.
Primärresultaten från ifrågavarande lokala försök insändas till jordbruksförsöksanstalten
för bearbetning. En kort sammanfattning av försöksresultatens
innebörd verkställes och till denna fogas de råd, vartill anledning kan
givas. Ett exemplar härav tillställes dels försöksvärden och dels försöksledaren
ävensom i fråga om sort- och växtodlingsförsöken de statsunderstödda
växtförädlingsantaltema.
Under år 1943 utfördes 1 679 lokala gödslings- och kalkningsförsök samt
651 lokala sort- och växtodlingsförsök eller tillhopa 2 330 försök. Det förtjänar
påpekas, att antalet lokala försök under åren 1938 och 1939 uppgick
till ca 4 000 örn året, vadan minskningarna sedan krigets utbrott varit
mycket betydande. Detta förhållande kan också tänkas bero på att metoden
att genom kemisk analys av jordprov bestämma gödslingsbehovet vunnit,
allt större förtroende bland jordbrukarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0. ''
Vid jordbruksförsöksanstalten förberedas för analys inkomna jordprov
från anstaltens egna försök och från samtliga lokala odlings-, kalknings-,
sort- och växtodlingsförsök, sädesprov från egna och lokala sortförsök jämte
en del andra försök, höprov från egna vallförsök samt potatisprov från lokala
sortförsök och andra försök med potatis.
Vid dessa undersökningar samarbetar jordbruksförsöksanstalten dels med
lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium dit proven översändas för
kemiska analyser och dels med statens centrala frökontrollanstalt som utför
bestämningar av grobarhet o. d.
Antalet undersökta jordprov under år 1943 uppgick till 4 993.
Ett viktigt led i jordbruksförsöksanstaltens verksamhet utgör dess omfattande
upplysningsarbete rörande uppnådda resultat och vunna erfarenheter.
Sålunda publicerar anstalten skilda serier meddelanden och särtryck ävensom
broschyrer och uppsatser. Vidare hålla tjänstemännen, förutom föreskrivna
föreläsningar för lantbrukshögskolans elever, föredrag vid jordbrukardagar,
hos lantbruksklubbar och vid andra förekommande tillfällen.
Husdjursförsöksanstalten disponerar kontorslokaler, arbetsrum m. m. örn
360 m2 i förutvarande gamla biblioteket i lantbrukshögskolans kanslihus,
laboratorieutrymmen örn sammanlagt 154 m2, som upplåtits av institutionerna
för marklära, husdjurens anatomi och fysiologi samt avels- och raslära,
kvännum, diskrum och fönådsrum om 50 m2 i för förstnämnda institution
avsedda utrymmen samt källarutrymme och verkstadslokal örn tillhopa ca
100 m2 i kanslihuset. Därtill kommer kontors- och laboratorieutrymmen vid
anläggningarna för djurförsök vid Kungsängen och Bäcklösa utanför Uppsala
samt i Hallsberg, Åstorp och Alnarp.
Anstaltens försöksverksamhet bedrives i första hand vid Ultuna egendom
— försök med hästar — och vid gårdar under nämnda egendom, nämligen
vid Kungsängen — försök med nötkreatur — och vid Bäcklösa — försök
med svin och fjäderfä. I övrigt äro försöken spridda pa olika hall i landet.
Anstaltens assistenter biträda sålunda vid fasta försök med nötkreatur, hästar
och svin vid Alnarps egendom samt med tillfälliga försök avseende utfodring
av nötkreatur och hästar vid Värmlands Säby och av nötkreatur vid
Holms säteri och Gisselås försöksgård. Kontrollen vid försöksstationerna för
avelssvin vid Hallsberg och Åstorp handhaves av därstädes placerade assistenter.
I den statliga svinstamkontrollen deltaga även de privata försöksstationerna
Viad och Kävlinge, vid vilken sistnämnda station dessutom utfodringsförsök
anställas. Kontrollarbetet utföres efter anvisningar från husdjursförsöksanstalten.
Slutligen har anstalten försök utlagda pa följande
platser utan att särskild försökspersonal tillhandahalles fran anstalten, som
dock helt eller delvis bestrider försökskostnaderna, nämligen Sveriges pälsdjursuppfödares
riksförbunds försöksgård Frölunda, Hemfosa, med försök
rörande fiskkonservat till blårävshonor och proteinhalt i fodret till silverrävsvalpar,
försöksgården Offer med ensileringsförsök och smältbarhetsförsök
med hö i samband med skördetidsförsök, försöksgården Flahult med
ensileringsförsök och smältbarhetsförsök med lupinensilage, Binga gård.
8
Kungl Maj:ts proposition nr 280.
Hossmo, med försök med mineraltillskott till mjölkkor inom område, där
skrävelsjukan brukar förekomma, samt Gustafsberg och Skytteholm, Ekerö,
med ensileringsförsök i småsilor för att pröva nya ensileringsmetoder.
Till förestående översikt av försöksverksamheten må anmärkas, att försöken
med nötkreatur ännu icke fått den omfattning som avsetts särskilt i
vad gäller betesmarkernas utnyttjande samt vidare att försöksgården Öjebyn
i Norrbottens län tillkommit enligt beslut vid 1944 års riksdag.
Enligt den genomförda arbetsfördelningen vid anstalten leder förestånda
ren försöken med hästar, fjäderfä och laboratoriedjur, en statsagronom försöken
med svin samt avelssvinkontrollen och en annan försöken med nötkreatur,
får och pälsdjur. En förste assistent handhar bearbetningen av materialet
från svinstamkontrollen. Den andre vid anstalten tjänstgörande förste
assistenten leder analysarbetet vid anstaltens kemiska laboratorium och
svarar för vissa arbeten i samband med anstaltens metodundersökningar.
Inom huvudinstitutionen arbetar i övrigt följande personal: en assistent deltager
i bearbetningen av försöksmaterial av skilda slag, en i försöksarbetet
med nötkreatur, en i arbetet med hästar och en i försöken med laboratoriedjur.
Vidare utföras skriv- och räknearbeten av två kontorsbiträden och två
extra skrivbiträden. På Kungsängen leder en assistent försök med nötkreatur.
På Bäcklösa är en assistent sysselsatt med svinförsök och en med fjäderfäförsök
ävensom en planerad för att biträda vid olika försöksarbcten,
varjämte hönsskötare och två arbetsbiträden deltaga i försöksarbetet med
fjäderfä. Ytterligare assistenter biträda vid försök, som anstalten har förlagda
till Alnarps egendom, Värmlands-Säby, Holms säteri och Gisselås försöksgård.
Svenska vall- och mosskulturföreningen.
Enligt sina stadgar har Svenska vall- och mosskulturföreningen, som bildades
år 1939 genom sammanslagning av Svenska mosskulturföreningen
samt Svenska betes- och vallföreningen, till ändamål att inom landet verka
för en rationellt genomförd betes-, vall- och mosskultur. Detta sitt syfte skall
föreningen söka uppnå bland annat genom att utföra för betes-, vall- och
mosskulturen samt för därtill hörande nyodling erforderliga försök, att bedriva
praktisk-vetenskaplig undersökningsverksamhet för klarläggande av
hithörande frågor, att insamla och bearbeta vunna rön och erfarenheter på
dessa områden, att följa motsvarande arbeten i andra länder, att främja
en ändamålsenlig tillämpning av gällande bestämmelser örn betesreglering
samt att utöva upplysningsverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens
områden ävensom på begäran tillhandagå jordbrukare eller organisationer
och deras tjänstemän med råd i dithörande ämnen.
Föreningens styrelse utgöres av sju för tre år i sänder tillsatta ledamöter,
av vilka ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter för dessa utses
av Kungl. Majit och tre ledamöter jämte suppleanter för dem väljas av föreningsstämma.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
Svenska vall- och mosskulturföreningen övertog år 1939 en av Svenska
betes- och vallföreningen år 1930 uppförd institutionsbyggnad i Ultuna. År
1941 uppfördes på samina tomt en särskild byggnad för laboratorium m. m.
Byggnaderna äro belägna på ett område örn cirka 0,5 hektar av Ultuna
egendoms mark, vilket område jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1929
till Svenska betes- och vallföreningen upplåtits avgiftsfritt att av föreningen
innehavas tills vidare så länge föreningens nuvarande verksamhet uppehölles
samt under villkor i övrigt, att föreningen på egen bekostnad och i samråd
med institutets styrelse dels utförde den vägförbättring och det därav föranledda
vägunderhåll, som kunde erfordras, dels uppsatte och underhölle stängsel
omkring tomtområdet, dels ock utförde avloppsledning samt önskade ledningar
för vatten, gas och elektrisk kraft, under iakttagande av att styrelsen
för lantbruksinstitutet vid Ultuna, vars behov i första hand skulle tillgodoses,
erhölle gottgörelse för uppkommande kostnadsökning. Därjämte förordnade
Kungl. Maj :t, att upplåtelse till föreningen av Ultuna egendom tillhörig mark,
avsedd till försöksändamål, icke finge ske annat än tills vidare.
För bestridande av kostnaderna för institutionsbyggnaden erhöll Svenska
betes- och vallföreningen den 9 november 1928 av lotterimedel 200 000 kronor
under villkor att Kungl. Maj :t godkände ritningarna till institutionsbyggnaden
och de bostadslägenheter för befattningshavare hos föreningen, vilka
kunde ifrågasättas, samt att föreningen i sina stadgar intoge bestämmelser
om att byggnaden icke finge intecknas för gäld, att byggnaden, därest föreningen
upphörde med sin nuvarande verksamhet, skulle övergå i statens ägo,
och att sagda bestämmelser icke finge upphävas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
I de för Svenska vall- och mosskulturföreningen gällande stadgarna finnes
intagen en paragraf av följande lydelse: Utan Kungl. Maj:ts medgivande
må varken det område å Ultuna egendom i Uppsala län, varå föreningens
.—- tidigare Svenska betes- och vallföreningens — institutionsbyggnad är uppförd,
eller själva byggnaden, även örn området av föreningen förvärvats med
äganderätt, intecknas för gäld; och skall, därest föreningens verksamhet enligt
dess stadgar upphör, såväl sagda byggnad med därtill hörande ledningar
och andra för institutionens behov å Ultuna egendom utförda anläggningar
som ock sagda område, om detta av föreningen förvärvats med äganderätt,
övergå i statens ägo. Ändring av denna paragraf är icke gillig, med mindre
Kungl. Maj:t lämnat medgivande därtill.
Laboratoriebyggnadens uppförande har dragit en kostnad av cirka 100 000
kronor som bestritts av Svenska vall- och mosskulturföreningens egna medel.
Institutionsbyggnadens jordvåning innehåller, förutom vaktmästarebostad
örn två rum och kök, tre biblioteksrum, luftskyddsrum, garage, arkiv, torkrum,
slöjd- och uppackningsrum, kol- och pannrum ävensom källarutrymmen
till föreståndarebostaden, d. v. s. matkällare, vedkällare, tvättrum samt
mangel- och strykrum. I bottenvåningen finnas de egentliga arbetsrummen
för föreningens funktionärer, tillsammans tio större eller mindre runi, vidare
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
tillhörande föreståndarebostad två större runi jämte jungfrukammare, hall
och kök. övervåningen inrymmer en hörsal samt sju arbetsrum förutom fyra
rum och hall till föreståndarebostaden. Ytterligare en trappa upp finnas små
vindsutrymmen för förvaring av prover m. m. Golvytan till bottenvåningen
är cirka 460 m2 och övervåningen cirka 400 m2, tillhopa cirka 860 m2. Jordvåningens
ytinnehåll är cirka 460 m2, därav bibliotek och lunchrum upptaga
cirka 80 m2.
Laboratoriebyggnadens jordvåning innehåller, förutom rymlig förvaringskällare
och stort rum för provberedning, pannrum och nio rum för skilda
ändamål såsom jordtork, hötork, analyser, jordprov, skördeprov, kemikalier
m. m. ävensom matkällare till vaktmästarebostaden i institutionsbyggnaden.
I bottenvåningen inrymmas själva laboratoriet med lokal för kemiska laborationer
samt avdunstningsrum, vågrum, rum för konstant temperatur, Kjeldahlrum,
glödningsrum och rum för laboratorieföreståndaren, vidare utrymmen
till förrådslada, museum och garage. I vindsvåningen finnas ett större och
ett mindre rum för den botaniska avdelningen, stor torkvind jämte vindskontor
och dessutom två bostadsrum m. m. Ytinnehållet av bottenvåningen
är cirka 325 m2 och av vindsvåningen cirka 250 m2, tillhopa cirka 575 m2.
Jordvåningen innehåller cirka 325 m2.
Föreningens personaluppsättning och avlöningsstat framgå av följande uppställning
för kalenderåret 1944, utvisande bland annat att lönerna — grundlön,
ålderstillägg och personligt lönetillägg — uppgå till sammanlagt 91 600
kronor, vartill kommer 35 procent dyrtidstillägg med 32 060 kronor, eller
jämte föreståndarearvode tillhopa 125 160 kronor.
Befattningshavare |
Grund- lön |
Ålders- tillägg |
Person-ligt löne-tillägg |
Summa |
Avdelningsförest. G. Rappe......... |
... 7 700 |
500 |
— |
8 200 |
» G. Giöbel.......... |
... 7 700 |
1 000 |
— |
8 700 |
Laboratorieförest. H. Hjertstedt...... |
... 5 200 |
1 500 |
— |
6 700 |
Laboratorieförest. G. Sandberg....... |
... 5 200 |
— |
— |
5 200 |
Konsulent J. Borg.............. |
... 5 200 |
1 500 |
— |
6 700 |
» B. Wallin............... |
... 5 200 |
1 500 |
— |
6 700 |
» 0. Djurle................ |
... 5 200 |
1 500 |
— |
6 700 |
» B. Ahlström.............. |
.... 5 200 |
— |
— |
5 200 |
» S. Olofsson............... |
... 5 200 |
— |
--- |
5 200 |
Ekonomiassistent B. Franke......... |
... 4 500 |
— |
_ |
4 500 |
Laboratorieass. H. Löfvenmark...... |
... 3 900 |
— |
1 600 |
5 500 |
» V. Karlsson.......... |
... 3 600 |
— |
300 |
3 900 |
Försöksassistent A. Forsgren1....... |
... 3 400 |
— |
500 |
3 900 |
Kassörska och korr. V. Björkman .... |
... 2 400 |
600 |
300 |
3 300 |
Bibliotek, o. korresp. I. Nilson....... |
... 2 200 |
450 |
300 |
2 950 |
1 Avliden den 96 november 1944.
Kungl. Maj:ts |
proposition |
nr 280. |
11 |
|
Befattningshavare |
Grund- lön |
Ålders- tillägg |
Person-ligt löne-tillägg |
Summa |
Laboratoriebitr. E. Gustafsson...... |
.... 2 200 |
450 |
— |
2 650 |
» B. Almqvist........ |
..... 2 400 |
— |
— |
2 400 |
Vaktmästare M. Johansson......... |
..... 2 900 |
300 |
— |
3 200 |
79 300 |
9 300 |
3 000 |
91 600 |
|
30 procent dyrtidstillägg å 91 600 .. |
27 480 |
|||
119 080 |
||||
5 procent extra dyrtidstillägg...... |
4 580 |
|||
123 660 |
||||
1 500 |
||||
Summa |
kronor |
125 160 |
Ytterligare fyra befattningshavare finnas upptagna i efterföljande utgiftsstat
för föreningen.
Förste assistent G. Frycklund. .. nied grundlön 3 230 kr. jämte dyrtidstillägg
Skrivbiträde I. Jonsson........ » * 2 400 » »
Driftsledare S. Ring........... » årsarvode 7 200 »
Driftsledare H. Åkerberg....... » » ” 200 »
Föreningens inkomster och utgifter för kalenderåret 1944 framgå av följande
stat.
Inkomster.
Anslag från hushållningssällskap och landsting............
från staten till distriktslantbruksmötet.............
» »> » » föreningens verksamhet............
» » » » konstgödselmedel..................
» » » » studiegårdsverksamhet..............
» » Wenner-Grenska fonden till studiegårdsverksam
heten.
....................................
2 500
1 200
205 500
34 000
31 250
20 250
Årsavgifter..........
Räntor...............
Konsultationer........
Kemiska laboratoriet
Balanserat från 1943
Analysinkomster
1 100
7 000
294 700
6 000
4 000
800
8 100
Annonsinkomster...................
Hyresinkomster.....................
Bokförlaget........................
Bostadshuset vid Lilla Sunnersta, hyra
Beslutat lån ur Smithska fonden . . ..
................ 4 000
................ 2 870
................ 100
................. 1 000
................. 5 000
Summa inkomster 326 570
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
Utgifter.
Löner: till ord. tjänstemän inkl. 30 procent dyrtidstillägg... 119 080
5 procent extra dyrtidstillägg..................... 4 580
Föreståndarearvode............................... 1 500
Pensionsavgifter....................
Resekostnads- och traktamentsersättning
Försöksverksamheten:
Vallavd. (inkl. I. Jonsson)............................. n 400
Mossavd. (inkl. G. Frycklund)......................... 10 100
Försöksg. Lilla Sunnersta etc.......................... 2 300
Förevisnings fält, kurser och möten ..............
Konstgödselkostnader till försök och förevisningsfålt
Studiegårdsverksamheten:
Föreståndarens res$j-.................................. 1 800
Driftsledarnas resor................................... 12 000
» löner................................... 12 600
Ersättning t. gårdsägarna............................. 16 700
Bokföringskostn. och material.......................... 5 000
Övriga kostnader..................................... 3 400
Laboratorierna: Kemiska laboratoriet................ 10 300
Botaniska laboratoriet..................... 200
Publikationer: Kvartalsskriften.......................... 9 910
Särtryck, klichéer etc..................... 1 700
Författarearvoden........................ 800
Meddelanden.............................. 2 000
Biblioteket, litteraturinköp, bindning av böcker
Byggnaders underhåll........................
Inventariers underhåll.......................
Skatter och försäkringar......................
Distriktslantbruksmötet i Umeå...............
Diverse omkostnader.........................
Bostadshuset å Lilla Sunnersta...............
Administration: Porto, telefon & telegraf................. 4 300
Skriv- & ritmaterial..................... 2 300
Revision................................ 800
Städning & renhållning.................. 3 200
Uppvärmning............................ 5 000
Vatten, elektrisk kraft.................... 1 800
125 160
1 800
34 300
23 800
3 600
34 000
51 500
10 500
13 510
1 900
2 400
1 800
1 000
1 200
1 700
1 000
17 400
Summa utgifter 326 570
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
13
I detta sammanhang må erinras örn att Svenska vall- och mosskulturföreningen
liksom tidigare Svenska mosskulturföreningen och Svenska betesoch
vallföreningen under årens lopp uppburit statsunderstöd i betydande utsträckning.
Statsanslag ha sålunda utgått till Svenska mosskulturföreningen
under åren 1888—1928 med 2 742 400 kronor, till Svenska betes- och vallföreningen
under åren 1919—1938 med (1 119 980 + 131 500 =) 1 251 480
kronor samt till Svenska vall- och mosskulturföreningen under åren 1939—
1942 med 837 955 kronor eller sammanlagt 4 831 835 kronor. Anslaget till
sistnämnda förening innefattar även medel till inköp av konstgödsel, som
erhållits kostnadsfritt av de båda tidigare föreningarna. Föreningarnas övriga
inkomster lia uppgått till respektive 1 299 046, 578 327 och 96 576 kro
-
nor eller tillhopa 1 973 949 kronor.
Bland svenska vall- och mosskulturföreningens tillgångar, förutom byggnaderna
och dessas utrustning, märkas fondmedel, vid utgången av år 1944
uppgående till sammanlagt cirka 190 000 kronor, fördelade på följande fonder:
ständiga
ledamöters fond..................................... 28 150:
Troed Nilssons fond I och II................................. 22 406: 62
H. von Feilitzens Minnesfond................................. 2 928: 88
J. W. Smiths Donationsfond.................................. 29 555: 92
pensionsregleringsfonden...................................... 25 433: 57
Wenner-Grenska studiegårdsanslaget................... 82 186: 68
Summa kronor 190 661: 67
Enligt av föreningens styrelse till de sakkunniga lämnade uppgifter har
föreningen följande organisation.
Dess verksamhet är uppdelad på två avdelningar, en för betes- och vallfrågor
och en för mosskulturfrågor. Till avdelningarnas förfogande stå den
botanisk-geologiska undersökningen och det kemiska laboratoriet ävensom
föreningens expedition samt dess bibliotek och tidskrift. Under mossavdelningen
sorterar föreningens studiegårdsverksamhet.
Föreningens föreståndare är samtidigt avdelningsföreståndare vid mossavdelningen
och ledare för studiegårdsverksamheten.
Vardera avdelningsföreståndaren har till åliggande, att planlägga och
leda avdelningens försöks- och forskningsverksamhet, att under medverkan
av avdelningens tjänstemän bearbeta framkommet försöksmaterial i och
för nyttiggörande för upplysnings- och rådgivningsverksamheten samt för
försöksberättelser i föreningens publikationer, att följa litteraturen och utvecklingen
på avdelningens arbetsområde såväl inom som utom landet samt
att deltaga i avdelningens upplysningsverksamhet genom hållande av föredrag,
medverkan vid kurser och demonstrationer samt författande av artiklar
för föreningens tidskrift och lantbrukspressen.
Föreningen har sammanlagt fem konsulenter, varav två tillhöra vallavdelningen
och tre mossavdelningen. Gemensamt handhava dessa arbetet
vid föreningens tillämpningsförsök eller s. k. förevisningsfält, var och en
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
inom geograliskt avgränsad del av landet. Det åligger dem att medverka i
respektive avdelningars försöksverksamhet, att genom kurser och föredrag
samt artiklar i olika organ, ej minst föreningens egen tidskrift, utöva undervisningsverksamhet,
att handhava föreningens förevisningsfält och odlingar,
att ställa sin sakkunskap till förfogande vid laga syneförrättningar
och rättstvister samt att följa utvecklingen på sitt verksamhetsområde såväl
inom som utom landet för att i tjänsten draga nytta av och omsätta
sålunda inhämtade erfarenheter, rön och forskningsresultat.
Vallavdelningens konsulenter skola vidare verkställa undersökningar rörande
beteskonsumtionens beroende av betesmattans ymnighet och därmed
sammanhängande frågor rörande fållindelning, stängselfrågor m. m., utföra
undersökningar och studier rörande betesvallarnas lämpliga liggetid och
därmed sammanhängande frågor samt genom besiktningar och på dessa
grundade utredningar och förslag utöva rådgivning i det praktiska jordbruket.
Mossavdelningens konsulenter ha förutom förut angivna uppgifter att såsom
sakkunniga i nyodlings- och växtodlingsfrågor på organogena jordar
stå till myndigheters och enskildas förfogande i samband med planering av
vattenavledning för nyodling och efterföljande växtodling på organogena
jordar samt att verkställa de undersökningar och utredningar, som äro erforderliga
för utövandet av nämnda verksamhet.
Två försöksassistenter skola handhava utstakning av försök, utritning av
försöksplaner, stängsel- och kultiveringsarbeten m. m. vid försöksanläggningar,
uppvägning, paketering och avsändning av konstgödsel m. m. för
försöken, utläggning av konstgödsel m. m. å försöken, skördearbeten med
vägningar, uttagning av jord- och skördeprov, förberedande arbeten för
dessas undersökning, såsom torkning, vägning, sortering, uttagning av analysprov,
målning, torrsubstansbestämning m. m., samt tillsyn och vård av
redskap m. m. för försöksarbetena. Under vinterhalvåret skola de verkställa
vissa bearbetningar av försöksrapporterna. De biträda även i mån av behov i
diverse övriga arbeten.
De botaniska och geologiska undersökningarna förestås av en botanist,
tillika geolog, som har att, under medverkan av en assistent och ett kvinnligt
biträde, ansvara för hithörande uppgifter, utarbeta berättelser över utförda
arbeten samt följa den in- och utländska litteraturen på området
i fråga. Dessutom har han att såväl i fält som på laboratoriet utföra de för
försöksbearbetningen grundläggande botaniska analyserna av betes- och
vallbeståndens botaniska sammansättning, såväl kvalitativt som kvantitativt,
registrera de förändringar som under försökstiden äga rum inom bestånden,
bearbeta det så erhållna materialet, medverka i den växtbiologiska
tolkningen av försöksresultaten samt planläggningen av nya försök, utföra
jordartsbestämningar respektive mikroskopisk granskning av torvprov samt
de övriga undersökningar av botanisk eller geologisk karaktär, som kunna
vara av betydelse för verksamheten.
Assistenten inom den botaniska undersökningen har att utföra beståndsanalyser,
botaniska analyser av hö- och betesprov, eventuella fröanalyser
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
15
och grobarhetsbestämningar, beräkning av utsädesmängder för försöken samt
registrering och matematisk bearbetning av analysmaterial tilbka med vissa
delar av övrigt försöksmaterial, vidare att verkställa mikroskopisk undersökning
av bränntorvprov samt att biträda i övriga botaniska arbeten.
Det kvinnliga biträdet utför botaniska hö- och betesprovanalyser med tillhörande
vägningar, verkställer uttagning av analysprov ur insända parcellprov
samt mikroskopiska bränntorvundersökningar och biträder i övriga
botaniska undersökningar.
Kemiska laboratoriets föreståndare har bland annat till uppgift att leda
verksamheten vid föreningens kemiska laboratorium, att med utnyttjande
av tillgängliga medarbetare utföra analyser å inkommande material,
att utöva föreningens sakkunskap i sådana frågor, som tillhöra torvkemien
och den därtill anknutna torvfysiken, att utföra sammanfattningar och
bearbetningar av det i föreningens analysverksamhet framkomna materialet,
att följa frågor rörande bränntorv- och torvströproduktionen såväl
vid den fabriksmässiga som husbehovsmässiga tillverkningen samt meddela
vederbörande råd och upplysningar i hithörande frågor, att ombesörja anskaffningen
av behövlig apparatur jämte kemikalier för driften, att instruera
arbetspersonalen i metodiken för analys av jord, skördeprodukter etc., att fördela
arbetsmaterialet på lämpligaste sätt och utfärda analysbevis för från allmänheten
inkomna prov, besvara inkomna förfrågningar angående insända
prov och avgiva utlåtanden på grund av utförda analyser m. m. samt att årligen
avgiva berättelse över kemiska laboratoriets verksamhet.
En assistent på kemiska laboratoriet registrerar till analyslaboratoriet
inkommande prov, ombesörjer (tillika med försöksassistentema) provberedningen,
uttager jordprov för mikroskopisk analys, utför volym viktsbestämningar
å jord, verkställer (jämte övrig laboratoriepersonal) analyser och
registrerar analysresultaten i laboratoriets liggare.
Ett kvinnligt laboratoriebiträde registrerar inkommande prov, utför jämte
övrig laboratoriepersonal analyser, registrerar analysresultaten i liggare och
sköter analysexpeditionen genom utskrivandet och avsändandet av analysbevisen.
Analysverksamheten avser olika prover, som antingen ha direkt samband
med föreningens fältförsöksverksamhet eller ock ingå i föreningens uppgift
att betjäna allmänheten såsom särskilt i fråga om bränntorvundersökningen,
vilket fått speciell aktualitet under krigsåren. Under år 1943 undersöktes
5 363 prov, innefattande cirka 16 050 bestämningar.
Till föreningens studiegårdsverksamhet äro knutna tvenne driftsledare,
varav den ene är bosatt i Östersund oell verksam vid 12 gårdar, belägna på 9
platser i nedre Norrlands inland. Den andre är bosatt i Robertsfors och verksam
vid 14 gårdar, belägna på 9 platser i övre Norrlands kustland.
Föreningen arrenderar av Uppsala universitet Lilla Sunnersta försöks- och
demonstrationsgård samt av Ultuna egendom torpet Svia. Ledningen av föreningens
verksamhet därstädes utövas av dess förre föreståndare, doktorn
Anders Elofson.
Å föreningens expedition tjänstgöra en ekonomiassistent, en korrespondent
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
och kassörska, en korrespondent och bibliotekarie, en korrespondent och räknebiträde
samt en vaktmästare.
Av föreningen utgivas tvenne publikationsserier, Svenska Vall- och Mosskulturföreningens
kvartalsskrift samt Svenska Vall- och Mosskulturföreningens
Meddelanden. Den förstnämnda av dessa är det sammanhållande organet
för föreningens medlemmar och innehåller förutom rena föreningsmeddelanden
uppsatser av skilda slag inom föreningens arbetsområden. Den sistnämnda
publika tionsserien innehåller uteslutande originalberättelser från
föreningens egen försöks- och forskningsverksamhet med sammanfattningar
på något av de tre kulturspråken.
Dessa publikationer utdelas kostnadsfritt förutom till föreningens medlemmar
till samtliga institutioner och undervisningsanstalter på jordbrukets
område inom landet samt till ett stort antal lantbruksinstitutioner m. fl.
utomlands.
Genom att föreningen och dess moderorganisa tioner under mer än ett halvt
århundrade utgivit publikationsserier av liknande beskaffenhet och under
hela denna tid utnyttjat dessa såsom bytesobjekt för erhållande av publikationer
från ett stort antal in- och utländska institutioner och organisationer
på jordbruksforskningens skilda områden, har föreningen tillförts ett omfattande
och värdefullt material av litteratur till sitt bibliotek.
Antalet medlemmar i föreningen uppgick vid slutet av år 1943 till 1 856.
Därav voro 5 hedersledamöter, 7 korresponderande ledamöter, 214 svenska
ständiga ledamöter, 13 utländska ständiga ledamöter, 1 234 svenska årsledamöter,
55 utländska årsledamöter och 328 ledamöter utan avgift (försöksvärdar,
studiegårdsägare och vissa privatpersoner).
De sakkunnigas förslag.
De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande.
Enär de ursprungliga förutsättningarna för Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet numera förändrats därhän att bibehållandet av statligt
understöd till densamma måste ifrågasättas, särskilt i betraktande av att
verksamheten måste anses utgöra en gren av den vetenskapliga verksamhet
varför lantbrukshögskolan har att sörja, bör föreningens verksamhet förstatligas
genom att densamma överflyttas på lantbrukshögskolan. Därvid skola
föreningens uppgifter i huvudsak övertagas av jordbruksförsöksanstalten samt
ökade möjligheter tillförsäkras husdjursförsöksanstalten att utföra för betesproblemens
lösning erforderliga försök med husdjur. Vid övertagandet av
föreningens uppgifter på vall- och mosskulturens områden bör jordbruksförsöksanstaltens
nuvarande verksamhet i fråga om organogena jordar och vallar
fördelas på två avdelningar, en för enbart mosskultur och en för betesoch
vallkultur utan samband med specifika djurförsök. Vid jordbruksförsöksanstalten
bör vidare inrättas en ny avdelning för jordbruksekonomiska
försök i Norrland (studiegårdsverksamhet). Föreningens kemiska analysverk
-
Kungl. Alaj.ts proposition nr 280.
17
samhet skall överföras till lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium.
Husdjursförsöksanstalten bör jämväl i forsättningen ha tillgång till ett eget
kemiskt laboratorium med erforderlig personal. Föreningens personal bör
vid lantbrukshögskolan erhålla mot sina hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden
svarande befattningar i den mån förtidspensionering icke bör ifrågakomma.
1 samband med förstatligandet av föreningens verksamhet skola jordbruksoch
husdjursförsöksanstalterna erhålla förbättrade tjänstelokaler. Jordbruksförsöksanstalten
skall därvid överflyttas från Experimentalfältet till föreningens
nuvarande institutionsbyggnad i Ultuna, varjämte för anstalten bör
uppföras en nybyggnad för torkning och beredning av prover samt för tröskning
och förråd lii. m. Föreningens laboratoriebyggnad bör ställas till husdjursförsöksanstaltens
disposition. För tomten och institutionsbyggnaden
skall ersättning icke utgå till föreningen. Laboratoriebyggnaden bör däremot
inlösas för 108 000 kronor. I dessa båda byggnader erforderliga omändringsarbeten
och nybyggnaden lia beräknats kosta 136 100 kronor.
Såsom allmän motivering till sitt förslag lia de sakkunniga anfört.
Frågan om en omorganisation av de på jordbruksförsökens område tidigare
verksamma båda statsunderstödda sammanslutningarna Svenska mosskulturföreningen
och Svenska betes- och vallföreningen — vilka jämte upplysnings-
och konsultationsverksamhet bedrevo försöksverksamhet på respektive
områden — upptogs till ingående behandling i samband nied inrättandet
av lantbrukshögskolans jordbruks- och husdjursförsöksanstalter. År 1931 tillkallade
utredningsmän föreslogo sålunda i eli år 1935 avgivet betänkande
att föreningarnas verksamhet skulle inrangeras i den statliga försöksorganisationen.
En sistnämnda år tillkallad utredningsman åter ansåg, att föreningarna
borde kvarbliva nied i stort sett oförändrade uppgifter. I proposition
till 1936 års riksdag föreslogs därefter, att föreningarna skulle fortbestå eller
eventuellt sammanslås till en förening men icke omhänderhava lörsöksuppgilter
utan allenast utöva upplysnings- och propagandaverksamhet. Riksdagen
fann visserligen föreningarnas sammanslagning till en vara välbetänkt men
ansåg att föreningarna borde lia möjlighet att själva utöva försöksverksamhet.
I anslutning härtill och efter fortsatt utredning framlade Kungl. Maj:t till
1937 års riksdag det förslag i ämnet som med riksdagens godkännande lade
grunden till Svenska vall- och mosskulturföreningen efter sammanslagningen
från och med år 1939 av de båda föreningarna i fråga. Sedermera behandlades
ifrågavarande organisalionsspörsmål av besparingsberedningen, som den
20 november 1941 avlämnade förslag om att lantbrukshögskolan och hushållningssällskapen
borde övertaga Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet.
När de sakkunniga nu framlägga sina allmänna synpunkter på frågan örn
Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet, uppställer sig ånyo
spörsmålet huruvida föreningens arbetsuppgifter verkligen iiro av sådan speciell
ari ali de icke lämpligen kunna anförtros ål något statligt organ såsom
skei! med övriga hithörande uppgifter och det därför kan anses vara rationellt
att staten fortsätter med att understödja ifrågavarande enskilda förening
vid sidan av de statliga försöksanstalterna.
Den nuvarande organisationen av försöksverksamheten på växtodlingens
område har fungerat endast en tämligen kort lid. Även med hänsyn härtill
torde en återblick på tidigare rådande förhållanden vara önskvärd och kunna
lämna viss vägledning i ämnet.
Billang till riksdagens protokoll 194!>. 1 sami. Nr 2S0. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 280-
Då Svenska mosskulturföreningen samt Svenska betes- och vallföreningen
på sin tid bildades, fanns icke någon statlig verksamhet organiserad på därmed
avsedda speciella områden eller var den föga utvecklad, varför föreningarnas
ändamål och uppgifter framstodo såsom något nytt inom jordbruket.
Upplysning och propaganda fingo givetvis under dylika förhållanden särskild
betydelse såsom medel för att väcka intresse hos jordbrukarna för föreningarnas
syften. Framför allt gällde detta mosskulturföreningen som bildades
redan år 1886, medan den statliga centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet inrättades först är 1907. Jämväl startandet år 1916 av betesoch
vallföreningen inträffade innan den statliga försöksverksamheten fått
sina nuvarande organ genom tillkomsten av jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna.
Bägge föreningarnas uppgifter hänförde sig också till en början
kanske främst till upplysning och propaganda bland jordbrukarna för att
vinna dessas förståelse för de värden som en tidsenlig mosskultur, betesskötsel
och vallodling kunde bringa jordbruksnäringen. Men denna verksamhet
förutsatte att föreningarna kunde stödja sig på vunna erfarenhetsrön. Detta
fick till följd att föreningarna, då motsvarande organ för forsknings- och försöksverksamhet
saknades inom landet, jämväl började bedriva dylik verksamhet
på respektive områden.
Tack vare föreningarnas värdefulla insatser och till följd av utvecklingen i
allmänhet lia, särskilt under den tid som Svenska vall- och mosskulturföreningen
verkat, berörda förhållanden efter hand blivit helt förändrade. Odling
av torvjord utgör numera överallt där naturliga förutsättningar härför äro tillfinnandes
ett självklart led i jordbruksdriften; betes- och vallodlingen är likaså
allmänt erkänd såsom en av grundvalarna för ekonomisk foderproduktion.
På grund härav har föreningens roll såsom upplysnings- och propagandaorgan
— även örn den ej kan anses vara utspelad — dock förlorat mycket av
sin ursprungliga betydelse och i varje fall trätt i bakgrunden, åtminstone inom
landets södra och mellersta delar. Med de av föreningen anlagda demonstrationsfälten
exempelvis, vilka finnas spridda över landet, synas sålunda avses
förevisningar av den elementära karaktär att de knappast längre ha någon sådan
uppgift att fylla att ledningen av desamma lämpligen bör tillkomma ett
centralorgan utan, i den mån de anses skola upprätthållas, lokala organ, närmast
hushållningssällskapen. Föreningens upplysningsverksamhet riktar sig
också numera i första hand mindre till de enskilda jordbrukarna än fastmera
till hushållningssällskapens konsulenter. Denna uppgift har tillmätts den
största betydelse, då den tidigare ej kunnat fyllas av annat organ. För den expertis
som är erforderlig vid utbildning av jordbrukets lokala tjänstemän bör
emellertid sörjas i annan ordning än genom anlitande av enskild förening.
Här är det givetvis lantbrukshögskolan som genom sina forsknings- och försöksanstalter
skall svara för undervisningen likaväl som beträffande övriga
områden av växtodlingen. Det vill synas de sakkunniga som örn utvecklingen
lett därhän att föreningens upplysningsverksamhet, vilken tidigare avsatt
betydelsefulla och bestående resultat, numera lämpligen bör bedrivas i anslutning
till annan dylik verksamhet. Bland den mångfald sätt och vägar på
vilka upplysning nu för tiden spri des bland jordbrukarna örn deras yrkesfrågor
må framhållas hushållningssällskapen, lantbruks- och lantmannaskolorna,
de fasta försöksgårdama, jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelser,
deras ungdomsorganisationer samt den på sistone inrättade jordbrukets upplysningsnämnd.
Dessa institutioner och organisationer ha till sitt förfogande
en stab av fackmän samt vidare ett flertal spridda tidningar och tidskrifter
ävensom möjlighet att anlita radion och filmen i upplysnings- och propagandasyfte.
Kunyl. Maj.ts proposition nr 280.
19
Om en fortgående och i oell för sig helt naturlig förskjutning i arbetsuppgifterna
vittnar för övrigt den omständigheten att föreningen år 1942 ansåg
sig böra igångsätta en sådan ny verksamhet som den nied studiegårdar i Norrland,
vilken närmast åsyftar allsidiga jordbruksekonomiska undersökningar.
Enligt de sakkunnigas mening framstode såsom föreningens huvuduppgift
alltmer den forskningsverksamhet, som avsåge att vara till stöd och ledning
för de förut omförmälda institutionerna och organisationerna i deras strävanden
att främja och utveckla jordbruksnäringen. Motsvarande uppgift för andra
grenar av växtodlingen än moss- och vallodlingen åvilade emellertid lantbruksliögskolans
försöksanstalter, i första hand den för jordbruksförsök. För
en sådan uppdelning av forskningen inom växtodlingen alt just moss- och
vallodlingen skulle tillkomma en enskild förening, som vore helt beroende av
statsmedel, medan andra forskningsgrenar tillhörde jordbruksförsöksanstalten,
kunde enligt de sakkunnigas mening näppeligen anföras bärande skäl.
Att upprätthålla en dylik dualism måste tvärtom te sig inkonsekvent och irrationellt.
Härom lia de sakkunniga vidare anfört följande.
Problemen rörande gödsling, kalkning, sortval, ogräsbekämpning m. m. äro
principiellt desamma för såväl fastmarksjordar som organogena jordar, d. v. s.
moss-, kärr- och gyttjejordar. Vad betesskötseln beträffar kan visserligen
saken måhända ligga något annorlunda till och skäl möjligen andragas för
att hänföra därunder fallande spörsmål till ett speciellt forskningsområde.
Insatt i sitt större sammanhang är emellertid betesskötseln till stor del en
växtodlingsfråga, och forskningen på området bör därför anknytas till övrig
forskning på växtodlingens område, varigenom även vinnes ökad möjlighet till
att lösa hithörande spörsmål i erforderlig samverkan med försök på husdjursskötselns
område. Att problem som sammanhänga med odlingen av slättervall
tillhöra växtodlingens område torde ej från något håll förnekas. Den
nuvarande uppdelningen mellan vall- och mosskulturföreningen samt jordbruksförsöksanstalten
av forskningen på gödslingens, kalkningens och växtodlingens
områden, varvid i ena fallet jordarten och i andra fallet grödan får
utgöra indelningsgrunden, måste innebära ett konstlat tillskapande av stora
och betydelsefulla gränsområden för forskningen, ett förhållande som städse
bör undvikas vid organiserandet av forskningsverksamhet.
Även forsknings- och försöksverksamheten som sådan har undergått betydelsefulla
förändringar under årens lopp. Helt andra krav än tidigare ställas i
nutiden och säkerligen än mera för framtiden på att forskningen skall inriktas
icke enbart på kvantitativa utan tiven på kvalitativa undersökningar.
Framåtskridandet här som på andra områden uppställer oavbrutet alltmera
invecklade forskningsproblem och förutsätter att forskningsorganens vetenskapliga
resurser anpassas efter dessa. Till följd av den nuvarande splittringen
på skilda organ lia också tendenser till eftersläpning i vissa delar framträtt.
Den bästa garantien häremot synes vara ali organisatoriskt sett tillämpa
samma system över hela forskningsområdet. Den vetenskapliga ledning som
de statliga försöksanstalterna inom lantbrukshögskolan liro underställda lior
därför enligt de sakkunnigas mening omfatta även de forskningsuppgifter
varmed vall- och mosskulturföreningen hittills sysslat. En dylik omläggning
bör för övrigt ingalunda strida mot utan helt sammanfalla med de intressen
som uppbära föreningen.
Det anförda torde lia givit vid banden all utvecklingen ställt vall- och mosskulturföreningens
verksamhet i eli läge, där de ursprungliga förutsättningarna
20
Kungl. Maj:ts proposition ni 280.
för dess vidmakthållande numera äro så förändrade att bibehållandet av statligt
understöd till föreningen måste ifrågasättas, särskilt i betraktande av att
verksamheten måste anses utgöra en gren av den vetenskapliga verksamhet
som det tillkommer lantbrukshögskolan att sörja för. De sakkunniga komma
efter dessa principiella överväganden till den slutsatsen att huvuduppgiften på
moss-, betes- och vallkulturens områden är forskning och försök och alt den
rationella lösningen av förevarande organisationsfråga är att söka i ett sammanförande
av detta arbete med övrig vid lantbrukshögskolan bedriven forsknings-
och försöksverksamhet på växtodlingens och därmed sammanhängande
områden.
De sakkunniga äro icke främmande för att den invändningen nu liksom eljest
kan göras, nämligen att en enskild förening ger utrymme för friare och
smidigare arbetsformer än vad ett statsorgan anses kunna och att detta är en
tillgång som bör tillvaratagas. Häremot må för det första framhållas att denna
invändning, även örn den i och för sig kan vara riktig och förtjäna beaktande,
icke kan sägas träffa särskilt de arbetsuppgifter varmed föreningen
sysslar. Vad angår föreningens ställning så är i själva verket denna ingalunda
fri och oberoende av statligt inflytande, eftersom föreningens verksamhet så
gott som helt och hållet finansieras genom årliga statsanslag och därmed är
underkastad statlig kontroll vad beträffar såväl arbetets bedrivande som personalförhållandena.
Föreningen fungerar närmast såsom en statlig institution,
dock utan den högskolemässiga karaktär som motsvarande statliga institutioner
erhållit. Med hänsyn härtill fråga sig de sakkunniga om det ur statsfinansiell
synpunkt föreligger anledning att underhålla ifrågavarande enskilda
förening vid sidan av de statliga försöksanstalterna eller örn icke försöksuppgifternas
inordnande under någon av dessa anstalter är ekonomiskt fördelaktigare
för statsverket. Svaret härpå kan icke lämnas annat än i samband
med kostnadsberäkningar i anslutning till ett dylikt förslag. De ekonomiska
verkningarna hänföra sig emellertid icke endast till huruvida motsvarande
verksamhet måhända kan bedrivas billigare i statlig regi utan även
till spörsmålet örn genom en dylik rationalisering kan vinnas större effekt av
statens ekonomiska uppoffringar för ändamålet.
I syfte att erhålla ytterligare hållpunkter för ett bedömande av den ekonomiska
sidan av föreliggande organisationsfråga ha de sakkunniga den 26 maj
1944 tillställt föreningens styrelse en skrivelse, vari de sakkunniga hemställt
om upplysningar i följande hänseenden.
1) Utredningen önskar att styrelsen ville framlägga en plan, huru föreningens
verksamhet i fortsättningen lämpligen skulle kunna organiseras och bedrivas
under förutsättning att årligt statsbidrag erhålles till ett belopp av högst
200 000 kronor.
2) Av utredningsmaterial, varmed föreningens tjänstemän tillhandagått
ulredningen, synes framgå att man inom föreningen anser en betydande utvidgning
vara påkallad med avseende på den fortsatta verksamheten. Utredningen
är intresserad av att vinna kännedom om styrelsens ställning till ett
dylikt projekt samt örn storleken av det årliga statsbidrag som kan beräknas
erforderligt för projektets realiserande.
3) Utredningen har övervägt frågan om en avveckling av föreningens verksamhet
genom densammas överflyttande på statens jordbruksförsöksanstalt
och — delvis — på statens husdjursförsöksanstalt. Därvid har ifrågasatts örn
icke föreningens lokaler i Ultuna skulle bliva lediga och möjligen kunna överlåtas
till staten för alt utnyttjas av nämnda båda anstalter. För utredningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
21
är det följaktligen av vikt att få besked, huruvida och mot vilken ersättning
föreningen kan förväntas vara villig att till staten frånträda institutionsbyggnaden
och laboratoriebyggnaden.
4) En preliminär beräkning av statens årliga kostnadsökning för jordbruksförsöksanstalten
och husdjursförsöksanstalten efter ett genomförande av sistberörda
alternativ — bortsett sålunda från uppkommande engångskostnader
m. m. — synes giva vid handen att denna skulle kunna nedbringas till närmare
hälften av det belopp som nu anvisas föreningen. Detta förhållande ger
utredningen anledning uppställa frågan, huruvida statsbidraget till föreningen
i fortsättningen eventuellt skulle kunna minskas till motsvarande belopp och
huru dess verksamhet då skulle organiseras och bedrivas.
I svar å skrivelsen den 18 juni 1944 har föreningens styrelse anfört i huvudsak
följande.
Enligt styrelsens uppfattning inrymmer föreningens verksamhet särskilt
betydelsefulla uppgifter på betes-, vall- och mosskulturens områden, vilkas
effektiva tillgodoseende är en angelägenhet av första ordningen för det svenska
jordbruket. De uppgifter, som föreningen hittills företrätt, ligga till stor
del utanför ramen för den slags verksamhet, som bedrives av de statliga försöksorganisationerna,
samtidigt som dock beröringspunkterna med dessa, i
fråga örn den egentliga försöksverksamheten, måste anses vara starka.
Föreningens arbetsområde omsluter en serie av odlingsspörsmål, försöksfrågor
och andra frågor, som sammanhållas av en gemensam jordbruksekonomisk
frågeställning: Vad är att iakttaga för att befordra en rationell
betes-, vall- och mosskultur under de växlande betingelser, som äro rådande
i skilda delar av vårt land? Det är en stor styrka i den nuvarande organisationsformen,
att hela detta problemkomplex bär ett gemensamt företrädande
organ. Vilken förändring, som än må ske med organisationsformen, vill
styrelsen framhålla vikten av att den framtida organisationen vidmakthåller
ramen för den verksamhet som skall bedrivas. Om så sker, kan det knappast
bliva tal örn någon inskränkning av den verksamhet, som föreningen nu bedriver.
Problemkomplexet är så omfattande och så betydelsefullt, att det
måste betraktas såsom uteslutet, att statsmakterna skulle finna skäl att inskränka
verksamhetens omfattning.
En annan fråga är, om möjligen ett inordnande av föreningens verksamhet
inom lantbrukshögskolans ram kan bliva för statsmakterna ekonomiskt
fördelaktigare än ett understödjande av föreningen. Av vissa uppgifter, som
styrelsen erhållit genom föreningens representant i utredningen, synes framgå,
att en viss kostnadsbesparing måhända skulle vara förenad med överförandet
av föreningens kemiska analysverksamhet till lantbrukshögskolans
driftslaboratorium. Ifrågasättas kan emellertid, om icke de olägenheter,
som därmed bleve förenade, kunde överväga de ekonomiska besparingarna.
I detta sammanhang må framhållas, att föreningens försöksarbete och andra
undersökningar alltmer komma all beröra kvalitetsfrågorna, varigenom
behovet av nära kontakt med laboratoriearbetet blir mer och mer framträdande.
Styrelsen vill således icke tro, att statsmakterna skola vilja göra inskränkningar
i arbetsuppgiftens omfattning. Utan sådan inskränkning, och därmed
inskränkning i antalet tjänstemän, kan en nedskärning inom föreningens nuvarande
anslagsram icke genomföras.
1 anslutning till de frågor, som av utredningen framställts, vill styrelsen
såsom sin mening uttala, att ett kvarvarande av föreningen i dess nuvarande
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
organisationsform, ehuru med tillräckliga statliga anslag, utgör den enligt
styrelsens mening lämpligaste lösningen av utredningens uppgift.
Enligt styrelsens mening böra varken föreningens försöks- och undersökningsverksamhet
eller dess upplysningsverksamhet inskränkas. Det rent motsatta
vore i stället att förorda. Försöksverksamheten har, av brist på medel,
icke på långt när kunnat uppnå den omfattning, som förutsatts i 1937 års
utredning och riksdagens i anledning därav fattade beslut. Detta är en naturlig
följd av att samtliga utgifter stigit utan motsvarande ökning av föreningens
statsanslag. Konsulenternas resemöjligheter lia också avsevärt nedsatts
genom stigande resekostnader.
Av vad sålunda anförts framgår, att styrelsen icke anser det möjligt att
anvisa en plan för att på ett ändamålsenligt sätt hedriva föreningens verksamhet
med ett anslag av högst 200 000 kronor och än mindre med ett anslag
på 100 000 kronor under nu rådande löne- och prisläge.
1 händelse utredningen emellertid skulle stanna för att föreslå ett förstatligande
av föreningens verksamhet, vill styrelsen som sin bestämda mening
uttala, att sådant förstatligande skulle medföra största effektivitet hos den
blivande verksamheten, om densamma erhölle en självständig ställning, sidoställd
med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna. Den del av förutvarande
Svenska mosskulturföreningens verksamhet, som sedan 1939 övertagits
av jordbruksförsöksanstalten, kunde i samband därmed återförenas i
sitt ursprungliga, naturligt framvuxna sammanhang. Genom föreslagna anordning
skulle det i hög grad underlättas att hos organisationen vidmakthålla
den kombination av försöks-, utrednings- och upplvsningsuppgifter,
som sedan gammalt utgör föreningens och dess företrädares särmärke.
I anledning av vad som under 2) i utredningens skrivelse anförts får styrelsen
hänvisa till sina år från år framförda äskanden örn statsanslag. 1 forsta
planet framträder däri det trängande behovet av att genom lönereglering
tillgodose föreningens tjänstemän, vilkas lönesatser äro bestämda efter 1929
års förhållanden och endast i obetydlig grad reglerade genom höjda dyrtidstillägg.
I andra rummet framträder behovet av förhöjda försöksanslag samt
ett återförande av tjänstemännens reseersättningar till den nivå, dessa hade
före kristiden.
I händelse utredningen framkommer med förslag örn förstatligande av
huvuddelen av den verksamhet, som föreningen bedriver, och i händelse föreningen
kan godkänna detsamma, är styrelsen beredd att hos föreningen förorda
byggnadernas överlåtande på staten efter opartisk värdering av desamma.
I betraktande av den ståndpunkt föreningens styrelse sålunda förklarat
sig intaga ha de sakkunniga icke ansett påkallat att vidare befatta sig med
ifrågasatta alternativa lösningar utan till närmare behandling och utformning
upptagit förslaget att förstatliga föreningens med statsunderstöd bedrivna
verksamhet. De sakkunniga ha därvid funnit spörsmålet om hur föreningens
verksamhet för framtiden bör organiseras lämpligast kunna lösas genom att
utvidga de statliga forsknings- och försöksorganens verksamhet till att omfatta
även föreningens hithörande uppgifter, en lösning som syntes de sakkunniga
betingad av utvecklingen på forsknings- och försöksverksamhetens
område. De sakkunniga ha härutinnan anfört följande.
Det är angeläget för de sakkunniga att vitsorda och understryka värdet av
föreningarnas insatser, vilka i hög grad medverkat till att öppna nya vägar
för en ekonomisk jordbruksdrift och sålunda höja bärkraften hos jordbruks
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
23
näringen såsom sådan. Vidare vilja de sakkunniga med full uppskattning
av sagda gärning framhålla att de ingalunda lia för avsikt att beskära möjligheterna
till fortsatt arbete på området utan vilja söka ordna så att föreliggande
forsknings- och försöksuppgifter för framtiden bliva tillgodosedda
på bästa sätt under iakttagande samtidigt att statens medelsanvisningar för
ändamålet få den största effekten. Någon förändring av hithörande uppgifter
åsyftas icke i annan män än som kan påkallas i anslutning till tidigare
anförda allmänna synpunkter i ämnet, d. v. s. såsom en naturlig anpassning
efter utvecklingen på området. Då det fördenskull givetvis är angeläget att
forsknings- och försöksorganen icke på förhand klavbindas nied avseende
på ifrågakommande arbetsuppgifter, bör det liksom hittills stå öppet att ompröva
dessa genom att år för år fastställa försöksprogram för verksamheten.
Särskilt när det som här är fråga om forskning och försök, torde ett dylikt
medgivande av behandlingsfrihet vara välbetänkt.
Den ifrågasatta omorganisationen bör enligt de sakkunnigas mening genomföras
så att föreningens verksamhet inordnas under jordbruksförsöksans
tälten och att i samband därmed husdjursförsöksanstalten erhåller ökade
möjligheter att utföra för betesproblemens lösning erforderliga försök med
husdjur. Vad föreningens personal beträffar utgå de sakkunniga ifrån att
de fast anställda befattningshavarna skola vid nämnda anstalter erhålla mot
sina hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden svarande befattningar eller ock
sysselsättning på annat håll inom lantbrukshögskolan, försåvitt icke förtidspensionering
bör ifrågakomma. Samtidigt härmed vilja de sakkunniga föreslå
åtgärder för att bereda försöksanstalterna förbättrade tjänstelokaler. Önskemålet
att jordbruksförsöksanstalten överflyttas från Experimentalfältet till
Ultuna kommer därvid att uppmärksammas.
Beträffande vall- och mosskulturverksamheten ha de sakkunniga
anfört.
De sakkunnigas förslag bygger på den grundtanken att jordbruksförsöksanstalten
skall övertaga föreningens verksamhet vilken huvudsakligen omfattar
dels torvjordars utnyttjande för jordbruksändamål, dels ock betes- och
vallfrågor. Ifrågavarande verksamhet torde lämpligen inorganiseras i jordbruksförsöksanstalten
på så sätt att anstaltens ärenden rörande organogena
jordar och vallar fördelas på två avdelningar, en tor enbart mosskultur
och en för betes- och vallkultur utan samband med specifika djurförsök.
Dessa avdelningar skola sålunda lia till uppgift alt i samarbete med lantbrukshögskolans
övriga institutioner bedriva forskning och försök samt utföra
undersökningar och utredningar, förstnämnda avdelning beträffande
torvjordars uppodling samt deras utnyttjande till åkerjord och sistnämnda
avdelning på betes- och vallkulturens område. Då avdelningarna skola i stort
sett fortsätta att syssla med föreningens motsvarande uppgifter, torde för
deras inrättande icke behövas någon ytterligare motivering.
Med hänsyn till den ökade arbetsbörda som förslaget medför för jordbruksförsöksanstalten
är det uppenbarligen nödvändigt alt tillföra anstalten
ytterligare arbetskrafter. För mossavdelningen torde erfordras — förutom
den nuvarande personalen — dels en förste assistent och dels en assistent.
Vid betes- oell vallavdelningen torde personalen böra utgöras av en statsagronom
såsom avdelningsföreståndare och vidare två förste assistenter, den
ene såsom betesexpert och den andre såsom botanist, ävensom tva assistenter.
I fråga om nödvändigheten av alt till anstalten knyta en botanist ha de
sakkunniga varit tveksamma men funnit att en dylik befattning bör inrättas.
Slutligen torde anstalten böra tilldelas ytterligare ett tekniskt biträde
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
för botaniska göromål och ett kontorsbiträde. Vad angår de olika befattningshavarnas
åligganden utöver vad som framgår av det anförda, synes det
de sakkunniga knappast vara lämpligt att dessa på förhand fastlåsas; de böra
kunna jämkas allteftersom så påkallas med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter.
Betesskötseln är enligt de sakkunnigas mening i huvudsak en växtodlingsfråga
och bör därför falla inom jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter.
Emellertid böra vissa hithörande uppgifter tilldelas husdjursförsöksanstalten.
Gränsdragningen mellan berörda båda grupper av uppgifter ha de sakkunniga
ansett tillräckligt att helt allmänt angiva så att jordbruksförsöksanstälten
skall handhava ifrågavarande försök, försåvitt icke dessa äro kombinerade
med specifika djurförsök, i vilket fall de skola ankomma på husdjursförsöksanstalten.
Det närmare bestämmandet av vardera anstaltens
hithörande försöksuppgifter torde lämpligen böra ske i samband med det
årliga fastställandet av anstalternas försöksprogram.
Husdjursförsöksanstalten beröres av de sakkunnigas förslag således endast
i så måtto att därigenom avses att tillförsäkra sagda anstalt ökade möjligheter
att bedriva djurförsök på betesmarker. Ben avdelning hos anstalten
som sysslar med dylika försök synes därför böra tilldelas en förste assistent
såsom specialist på hithörande problem. Vidare lia de sakkunniga funnit
det vara angeläget att anstalten i detta sammanhang erhåller personalförstärkning
för sina laboratoriearbeten. Härför torde beräknas en förste assistent
såsom kemist samt ett tekniskt biträde.
Den av föreningen upptagna studiegårdsverksamheten ha de
sakkunniga funnit kunna lämna värdefulla bidrag till fromma för det norrländska
jordbruket. Någon ändring i det allmännas stöd åt verksamheten
borde därför icke göras. Härom lia de sakkunniga anfört.
Verksamheten nied föreningens studiegårdar har pågått relativt kort tid.
Den påbörjades i maj 1942 och blev fullt utbyggd efter den från början uppgjorda
planen under år 1943. Endast berättelsen för första verksamhetsåret
föreligger färdig. Det är därför ej möjligt att för närvarande enbart på basis
av erfarenheter och resultat från studiegårdarna grunda en uppfattning om
deras betydelse för norrländskt jordbruk. Såsom utgångspunkt få i stället huvudsakligen
användas de motiv, som föranledde gårdarnas upprättande,
samt den organisation de erhållit.
Den vid studiegårdarna bedrivna verksamheten åsyftar att gagna skilda
ändamål. Genom studiegårdarna möjliggöres sålunda ett noggrant studium
av de faktorer som bestämma lanthushållningens ekonomi. Bokföringen vid
gårdarna har för närvarande en sådan omfattning att den väsentligen torde
motsvara Sveriges lantbruksförbunds s. k. E-kontroll. Den synes därigenom
erbjuda ett material som hittills icke lika fullständigt stått att erhålla
från i Norrland driftskontrollerade jordbruksgårdar. Studiegårdarna torde
därför i väsentlig grad kunna lämna bidrag för studier av norrländska
ekonomiska jordbruksproblem såväl sorn av problem rörande samverkan
mellan jordbruk och skogsbruk. Resultaten från den jordbruksekonomiska
forskning till vilken studiegårdarna sålunda lämna material böra i hög grad
kunna utgöra underlag för såväl den enskildes som det allmännas åtgärder
för uppbyggande av framtida norrländskt jordbruk.
Studiegårdarna skola även utgöra informationsorgan och förmedlare av
upplysning i jordbruksfrågor. Efter den rationalisering som avses att genomföras
vid gårdarna genom samarbetet mellan driftsledarna och ägarna,
böra de efter hand kunna bliva lämpliga studieobjekt för omkringliggande
25
Kungl. Majlis proposition nr 280.
jordbruk. De kunna därför också förväntas avhjälpa den i Norrland ganska
framträdande bristen på ledande jordbruk.
En viktig uppgift torde också studiegårdarna kunna fylla som kontaktorgan
mellan det praktiska jordbruket i Norrland och försöksverksamheten
därstädes. Då rationaliseringen vid gårdarna till stor del torde komma att
bygga på erfarenheter från försöksverksamheten, bliva de härigenom förmedlare
av denna verksamhets resultat samtidigt som de kunna utöva en
viss kontroll under ganska skiftande miljöer av resultatens praktiska värde.
Den omfattande bokföringen av jordbruksdriften och jordbruksförhållandena
vid gårdarna torde å andra sidan kunna erbjuda försöksverksamheten
såväl som all forskning över norrländskt jordbruk (iverhuvud taget åtskilliga
problem och ett omfattande material till studium och undersökning. Det
synes därför som örn studiegårdarna skulle kunna komma att bilda en värdefull
och önskvärd komplettering av nu förefintlig norrländsk försöksverksamhet.
Enligt de sakkunnigas mening borde studiegårdsverksamheten inordnas
såsom ett led i lantbrukshögskolans försöksverksamhet och förenas med
jordbruksförsöksanstalten såsom en avdelning för jordbruksekonomiska försök
i Norrland under ledning av en därstädes bosatt statsagronom. Verksamheten
skulle bedrivas i samråd med lantbrukshögskolans institution för
lantbruksekonomi. De sakkunniga lia örn detta sitt förslag närmare anfört
följande.
Den forskning som studiegårdarna lämna material till torde närmast böra
betecknas som jordbruksekonomisk försöksverksamhet. Av de nuvarande
statliga jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna synes ingendera hittills
ha upptagit en verksamhet fullt likartad med den som bedrives vid studiegårdarna.
Från försöksanstalterna tillhörande försöksgårdar avses a 11.erhålla
förutom rena försöksuppgifter även uppgifter av jordbruksekonomisk art,
men dessa senare måste av flera skäl bliva av annan karaktär än de som
studiegårdarna frambringa. Gällande författning för försöksanstalterna inrymmer
ej heller direkt jordbruksekonomisk forskning i arbetsuppgifterna.
Vid en överföring av föreningens verksamhet på förefintliga statliga organ
för försöksverksamheten synes emellertid hinder ej böra föreligga att anknyta
studiegårdsverksamheten till lantbrukshögskolans försöksverksamhet.
En sådan anordning skulle på lämpligt sätt kunna komplettera den nuvarande
försöksverksamheten i Norrland.
Studiegårdsverksamheten skulle alltså utgöra en del av lantbrukshogskolans
försöksverksamhet. Då den för närvarande helt är förlagd till Norrland,
synas skäl tala för all även den närmaste ledningen för densamma halsin
placering i verksamhetsområdet. Ledningen hör stå i god kontakt med
gårdarna och deras driftsledare, noga följa jordbruksutvecklingen i Norrland
och ■ffira väl förtrogen med den där bedrivna försöksverksamheten. Förläggningsorten
torde därför böra utväljas dels efter studiegårdarnas belägenhet
och dels på lämpligt sätt i anslutning till jordbruksförsöksverksamheten. Da
det är bekant att norrlandskommittén har leir avsikt att verkställa en översyn
i fråga örn forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område,
torde det vara lämpligt att avgöra placeringen för ledningen av studiegårdsverksamheten
i sammanhang nied denna översyn. Förslagsvis kan nämnas
Sollefteå eller Umeå eller dessa städers närhet.
Studiegårdarna tillhöra alltjämt de ursprungliga ägarna, och föreningens
ledning av desamma grundar sig på skriftliga avtal, som för de gårdar för
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
vilka statsbidrag utgå äro 20-åriga med rätt lill uppsägning efter 5 år. Föreningens
rådgivande verksamhet för gårdarna förmedlas i lörsta hand av
föreståndaren och två driftsledare men tillika vid behov av föreningens
övriga tjänstemän. Driftsledarna besöka gårdarna regelbundet varje månad
under hela året. Bokföringen omhänderhaves av Sveriges lantbruksförbunds
avdelningskontor i Härnösand efter anvisningar från lantbrukshögskolans
institution för lantbruksekonomi.
Den korta tid som studiegårdsverksamheten pågått giver ej möjlighet att
tillförlitligt bedöma, huruvida organisationen av samarbetet mellan densamma
och föreningens övriga verksamhetsgrenar kan anses fullt tillfredsställande
eller påkallar några förändringar. Ingenting giver emellertid vid handen
att behov av förändring för närvarande föreligger. Det förefaller därför ej
finnas anledning till att vid anknytning av studiegårdsverksamheten till annan
organisation än föreningen rubba den uppbyggnad i stort av till densamma
hörande rådgivande och kontrollerande verksamhet som nu finnes. Samtliga
de studiegårdar, för vilkas organisation statsbidrag eller bidrag från
enskilda nu utgå till föreningen, böra således anslutas till verksamheten och
denna bör fullföljas i enlighet med nu gällande avtal. Bokföringen bör bearbetas
av Sveriges lantbruksförbunds avdelningskontor i Härnösand. Såsom
rådgivare för studiegårdarnas driftsledning böra två driftsledare fungera.
I Norrland lia vallodling och myrodling sin relativt största omfattning
i vårt land. Den expertis som på dessa båda områden av föreningen tillhandahållits
för Norrland synes fortfarande vara motiverad. Då såväl vallodlingen
som myrodlingen även i framtida norrländskt jordbruk kan förväntas få
minst samma relativa betydelse som hittills, måste det anses önskvärt att i
fortsättningen både vallkulturen och myrodlingen givas samma stöd som
för närvarande tillkommer desamma.
Föreningens konsulentverksamhet i vall- och myrodling bör, vad rör Norrland
och jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands län, därför anknyta
till blivande organisation för studiegårdsverksamheten i Norrland.
Åtskilliga fördelar torde härigenom vara att vinna. Studiegårdarnas material
förutsattes även böra utnyttjas i upplysningsverksamheten och synes kunna
tillrättaläggas härför genom konsulenter i vad den avser på dem ankommande
arbetsuppgifter. Den tilltänkta placeringen av studiegårdsledningen
skulle tillika möjliggöra ett lämpligt utnyttjande för konsulenterna av försöksverksamheten
i Norrland. Konsulenternas sakkunskap synes vidare böra
vara till gagn för planeringen av åtgärder för främjande av vallkultur eller
myrodling vid studiegårdama. Med hänsyn till den omfattning denna konsulentverksamhet
för närvarande har och framdeles torde komma att få, synas
för Norrlands vidkommande minst erfordras en konsulent i vallodling och
en i myrodling.
Behovet av de två anförda konsulenterna i vallodling och myrodling får
ses mot bakgrunden av att dessa odlingsgrenar erfordra mer specialbetonad
sakkunskap än vad andra växtodlingsgrenar eller odlingsbetingelser kfäva.
Vallodlingens mångskiftande karaktär i anläggning, skötsel, skörd m. m. liksom
myrodlingens speciella förhållanden med avseende på struktur, näringstillgång
m. m. tarva specialkännedom och därmed också sina särskilda rådgivare.
Därtill kommer att såväl vallodlingen som myrodlingen särskilt i
Norrland är i behov av en intensiv upplysningsverksamhet dels med hänsyn
till deras stora betydelse och dels enär ingendera står på den produktionsnivå
som önskvärt och möjligt är.
En granskning av lanthushållningens olika problem synes giva vid handen
att för Norrlands vidkommande även en annan gren bör göras till föremål
för särskild upplysningsverksamhet. Här åsyftas närmast arbetstekniska
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
frågor, såsom handhavandet och skötseln av maskiner och redskap, utnyttjandet
av arbetskraft för olika uppgifter i lanthushållningen, samordningen
av arbetsuppgifter i jordbruk och skogsbruk. I alla dessa frågor kunna åtskilliga
brister i nutida norrländskt jordbruk påvisas, och en vidgad upplysningsverksamhet
synes vara på sin plats. Även tor en sadan erbjuder studiegårdarna
ett användbart material. Då näppeligen kan påräknas att övrig i
Norrland arbetande upplysningsverksamhet kan giva tillräckligt omfattande
och ingående rådgivning även på nu skisserat område, synas skäl löieligga
att även för arbetstekniska frågor lia en specialkonsulent.
Förutom denna personal bör för studiegårdsledningen anställas ett kontorsbiträde.
De sakkunnigas förslag berör även föreningens kemiska analysverksamhet
och husdjursförsöksanstaltens kemiska laboratorium.
I dessa hänseenden lia de sakkunniga anfört.
Vid eli överförande av föreningens arbetsuppgitter på lantbrukshögskolans
försöksanstalter förefaller det lämpligast och helt i överenstämmelse med högskolans
hittillsvarande organisation att föreningens hela kemiska analysverksamhet
överföres till högskolans kemiska analyslaboratorium. Genom en
dylik överflyttning är det uppenbart att antalet analysuppdrag till analyslaboratoriet
kommer att avsevärt öka. Denna stegring kan väntas komma att
omfatta dels en fortsättning av sådana arbeten som nu utföras vid föreningen
och dels nya arbetsuppgifter i anslutning till försöksanstalternas önskemal
i samband med vall- och mossodlingsproblemen. En ökning av analyslaboratoriets
arbetsuppgifter är emellertid endast möjlig att genomföra under förutsättning
att laboratoriet erhåller tillgång till ytterligare arbetskrafter.
De sakkunniga vilja på grund av anförda förhållanden föreslå att analyslaboratoriet
tilldelas en assistenttjänst. Vidare böra ytterligare medel anvisas
till analyslaboratoriet för anlitande av tillfälliga laboratoriebiträden.
Från husdjursförsöksanstalten har uttalats behov av en egen assistent med
kemisk utbildning, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att under forsökens
gång följa dessa genom kontinuerliga kemiska analyser. Med den
omfattning arbetet vid analyslaboratoriet erhållit under de sista åren är det
dessutom fördelaktigt örn vissa förberedelsearbeten lör den fortsatta kemiska
analysen kunna komma till utförande redan vid försöksinstitutionen. Genom
en dylik anordning vinnes ökad garanti för att till analyslaboratoriet överlämnas
endast sådana analysuppdrag som med nuvarande lokalutrymme och
med förefintlig utrustning snabbt och noggrant kunna bringas till utförande
utan att inkräkta på övriga uppdragsgivares intressen.
På grund av nämnda förhållanden synes det de sakkunniga vara en lämplig
utväg att vid verksamhetens omorganisation till husdjursförsöksanstalten
knvta en tjänsteman med kemisk fackutbildning i förste assistents ställning
med uppgift att handlägga vid anstalten förekommande speciella uppdrag
samt att i samråd med analyslaboratoriet låta verkställa erforderliga förberedelsearbeten
på sådant analysmaterial som överlämnas till laboratoriet.
Denne tjänsteman bör sålunda tillhöra husdjursförsöksanstalten, men det
kan tidvis vara lill fördel för arbetena både vid husdjursförsöksanstalten
och vid analyslaboratoriet örn han av anstaltens föreståndare tillfälligtvis
kan hänvisas till att för försöksanstaltens räkning utföra vissa arbeten vid
den sistnämnda institutionen.
Lantbrukshögskolans analyslaboratorium har hittills ej förfogat över någon
botaniskt-analytisk verksamhet, såsom analys av torvjords- och mossprovers
botaniska härkomst, botanisk analys av vegetations- och foderpro
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
ver etc. I den mån sådan analys varit erforderlig för verksamheten vid jordbruksförsöksanstalten
har den utförts direkt vid anstalten.
Efter den ifrågasatta överflyttningen av föreningens verksamhet till lantbrukshögskolan
är det att förutse att botaniska analyser komma att bliva
av betydelse för såväl jordbruks- som husdjursförsöksanstalten.
Då analyslaboratoriet icke har några som helst lokalutrymmen att ställa
till förfogande, är det — utan verkställande av tillbyggnad för laboratoriet
— för närvarande ej möjligt att införliva en botaniskt-analytisk verksamhet
med analyslaboratoriet. Ett inordnande av den botaniska analysen under det
kemiska analyslaboratoriet är ej heller lämpligt av den anledningen att analyslaboratoriets
ledning ej är i besittning av den botaniskt-vetenskapliga expertis
som är en viktig förutsättning för att verksamheten i fråga skalf kunna
upprätthållas på en vetenskapligt hög nivå, men som genom inrättande
av förutnämnda botanistbefattning vid jordbrnksförsöksanstalten kommer
att vara tillgänglig vid jordbruksförsöken och även bör kunna anlitas för
husdjursförsöksanstaltens betesförsök när så påkallas. Härtill kommer
önskvärdheten av att ett botaniskt analyslaboratorium helst bör vara placerat
i närheten av de lokaler som disponeras av den statsagronom vilken
är närmast intresserad av den botaniska analysverksamheten inom
jordbruksförsöksanstalten samt av motsvarande tjänsteman inom husdjursförsöksanstalten.
Man bör även taga i betraktande att andra institutioner
vid lantbrukshögskolan kunna behöva till ett botaniskt analyslaboratorium
inlämna prover för bestämning ävensom möjligheten att för största
vederhäftighets vinnande anordna någon form av samarbete mellan högskolans
växtsystematisk-genetiska institution och dess botaniska analyslaboratorium
i likhet med motsvarande anordning på den kemiska analysverksamhetens
område.
När de sakkunniga föreslagit förestående lösning av försöksanstalternas
laboratoriefråga har denna förestavats av hänsyn till även andra än nu
nämnda synpunkter. De sakkunniga lia nämligen funnit att husdjursförsöksanstalten
med hänsyn till vad nyss anförts rörande dess behov av kemiska
snabbanalyser jämväl i fortsättningen nödvändigtvis bör ha tillgång till ett
eget välutrustat kemiskt laboratorium och att dess personal för ändamålet
hör utökas. Däremot ha de sakkunniga ansett att jordbruksförsöksanstalten,
som hittills icke haft eget dylikt laboratorium men likväl kunnat utföra erforderliga
botaniska analyser och i övrigt anlitat lantbrukshögskolans analyslaboratorium,
kan utan egentlig olägenhet fortsätta härmed även sedan anstalten
övertagit föreningens ifrågavarande arbetsuppgifter men å andra sidan
i samband därmed tilldelats en botanisk expert. Den omständigheten
att föreningen varit utrustad med kemiskt laboratorium, vilket för övrigt
tillika fungerat såsom kemisk station, bör givetvis i och för sig icke tagas
till intäkt (ör att samma behov därav skall uppkomma för jordbruksförsöksanstalten
i fortsättningen. Såsom en enskild institution har det för visso
legat föreningen fjärran att söka anlita lantbrukshögskolans analyslaboratorium.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas den omständigheten att föreningens
kemiska laboratorium såsom nämnts hittills i viss utsträckning varit verksamt
såsom kemisk station och alltså mot ersättning utfört kemiska analyser
åt allmänheten. I enlighet med försöksverksamhetens önskemål och en hittills
med sträng konsekvens tillämpad praxis tager lantbrukshögskolans analvslaboratorium
principiellt ingen befattning med analysprover av denna kategori
utan hänvisar dem i förekommande fall antingen till statens lantbrukskemiska
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
kontrollanstalt eller till någon av de lokala lantbrukskemiska kontrollstationema.
Analysprover av den beskaffenheten att kostnaden tor analysen skall
bestridas av uppdragsgivare utanför lantbrukshögskolan i enlighet roed
bruksstyrelsens taxa för de kemiska stationerna måste sålunda, även i de
fall att någon av föreningens förutvarande konsulenter medverkat till provtagningen
eller animerat till undersökningens utförande, i framtiden hänvisas
till någon av de nämnda analysinrättningarna.
Beträffande lantbruks högskolans kansli ha de sakkunniga
framhållit, att den föreslagna utvidgningen av försöksanstalternas verksamhet
givetvis medförde viss ökning av arbetet inom kansliet. Då kansliarbetet
dessutom redan nu vore så betungande att lantbrukshögskolan vore i stort behov
av ytterligare arbetskrafter för detsamma, ha de sakkunniga funnit sig
böra föreslå att vid kansliet skulle inrättas en kassörstjänst. Vidare borde
ytterligare en vaktmästare finnas tillgänglig vid kansliet.
De sakkunniga ha utgått från att föreningens personal vid en
eventuell avveckling av föreningens verksamhet i samband med ett genomförande
av de sakkunnigas förslag skulle kunna beredas mot sina hittillsvarande
tjänstgöringsförhållanden svarande befattningar vid lantbrukshögskolan,
försåvitt förtidspensionering icke borde ifrågakomma. I anslutning till
det av de sakkunniga angivna ökade personalbehovet vid lantbrukshögskolan
ha de sakkunniga föreslagit följande överflyttning av föreningens befattningshavare
i de nya befattningarna.
Föreningens personal |
Statlig befattning |
Lönegrad |
|
Jordbruksförsöksanstalten. |
|||
Mossavdelningen. |
|||
Konsulent 0. Djurle...... |
......... Förste assistent |
Eo |
21 |
Assistent G. Frycklund ... |
........... Assistent |
Eo |
10 |
Betes- och vallavdelningen. |
|||
Avdeln.förest. G. Giöbel . . |
............. Statsagronom |
A |
26 |
Konsulent J. Borg....... |
............ Förste assistent |
Eo |
21 |
Lab.förest. G. Sandberg . |
.......... » » |
Eo |
21 |
Assistent H. Löfvenmark |
.......... Assistent |
Eo |
16 |
.......... » |
Eo |
12 |
|
Lab.biträde E. Gustafsson |
......... Tekniskt biträde |
Eo |
4 |
Skrivbiträde I. Jonsson . |
........ Kontorsbiträde |
Eo |
4 |
Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland. |
|||
Föreståndare G. Rappe . |
........ Statsagronom |
A |
26 |
Konsulent B. Wallin . . . . |
......... Beteskonsulent |
Eo |
21 |
Föreningens motsvarande tjänsteman är avliden.
30
Kimot. Majlis proposition nr 280.
Föreningens personal |
Statlig befattning |
Lönegrad |
|
Konsulent B. Ahlström____ |
Eo |
21 |
|
(Vakant)1 ............... |
Eo |
21 |
|
(Vakant)1 ............... |
Eo |
4 |
|
Driftsledare S. Ring...... |
Årsarvode |
||
Driftsledare H. Åkerberg .. Konsulent S. Olofsson..... |
II usdj urs försöksanstalten. |
Eo |
» 21 |
Lab.förest. H. Hjertstedt .. |
Eo |
21 |
|
Lab.biträde B. Almqvist . . |
Eo |
4 |
|
Lab.assistent V. Karlsson . |
A n alijslaboratoriet. |
Eo |
12 |
Ekonomiass. B. Franke . . . |
Kansliet. |
Eo |
18 |
Vaktmästare M. Johansson |
Eo |
7 |
Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som komme att föranleda ifrågavarande
personals överflyttning till statstjänst, ha de sakkunniga ansett
sig kunna förutsätta, att befattningshavarna skulle få tillträda sina respektive
befattningar utan att dessa behövde ledigförklaras i vanlig ordning. Det
borde räcka med att vederbörande inkomme med en förklaring att han önskade
erhålla den för honom avsedda befattningen.
Enär åtskilliga av föreningens befattningshavare vid tiden för övergången
till statstjänst, vilken av de sakkunniga beräknats till den 1 juli 1946, komme
att ha ett betydande antal anställningsår i föreningens motsvarande
tjänst bakom sig och i vissa fall på grund av sin levnadsålder icke kunde
hinna med de löneklassuppflyttningar, som eljest skulle stå dem till buds,
ha de sakkunniga funnit det motiverat att redan från början åtgärder vidtoges
för att bereda befattningshavarna förbättringar i form av löneklassuppflyttningar.
Härom ha de sakkunniga anfört.
De sakkunniga ha övervägt skilda anordningar och kommit att stanna för
den lösningen, att vederbörandes antal anställningsår såsom ordinarie innehavare
av nuvarande befattning hos föreningen bör läggas till grund för en
omedelbar löneklassuppflyttning på så sätt att en tredjedel av sagda anställningstid
^ må tillgodoräknas för dylik uppfattning. Minst nio anställningsår
skulle sålunda erfordras för en löneklassuppflyttning. Exempelvis skulle en
befattningshavare med tjugufyra anställningsår få räkna sig till godo åtta
år och sålunda redan från början åtnjuta uppfattning med två löneklasser
samt med avseende på nästkommande uppflyttning få tillgodoräkna två år,
vadan för en tredje uppflyttning i löneklass skulle erfordras endast ett år
i statstjänst.
1 Motsvarande befattning finnes icke hos föreningen.
31
Kungl. May.ts proposition nr 280.
Den av de sakkunniga föreslagna regeln för löneklassuppflyttning giver följande
resultat.
Befattningshavare
Djurle..........
Frycklund.......
Giöbel..........
Borg...........
Sandberg .......
Löfvenmark.....
Gustafsson......
Jonsson.........
Rappe ..........
Wallin..........
Ahlström.......
Olofsson........
Hjertstedt......
Almqvist........
Karlsson........
Franke .........
Johansson.......
Anställd Antal anst.-år
den d. lji 46
15A |
1922 |
24 |
Vs |
1939 |
7 |
Vio |
1925 |
20 |
Vs- |
1917 |
29 |
1/ /1 |
1940 |
6 |
Vo |
1920 |
26 |
Vo |
1916 |
30 |
27/s |
1937 |
9 |
Vil |
1931 |
11 |
16/o |
1918 |
28 |
lbU |
1938 |
8 |
16/s |
1937 |
9 |
v. |
1908 |
38 |
V. |
1937 |
8 |
Vi |
1918 |
28 |
10/o |
1942 |
4 |
Vs |
1930 |
16 |
Lönegrad |
Löneklass |
Eo 21 |
22 |
Eo 10 |
9 |
A 26 |
28 |
Eo 21 |
23 |
Eo 21 |
20 |
Eo 16 |
17 |
Eo 4 |
6 |
Eo 4 |
4 |
A 26 |
27 |
Eo 21 |
23 |
Eo 21 |
20 |
Eo 21 |
21 |
Eo 21 |
23 |
Eo 4 |
4 |
Eo 12 |
14 |
Eo 18 |
17 |
Eo 7 |
7 |
Beträffande föreningens föreståndare Rappe ha de sakkunniga föreslagit
ett personligt lönetillägg å 1 500 kronor, motsvarande hans nuvarande föreståndarearvode,
under förutsättning att han icke erhölle kompensation härför
i annan ordning av föreningen. De sakkunniga ha vidare framhållit, att
föreståndaren Rappe hade bostad om sju rum och kök i föreningens institutionsbyggnad
och därför, inklusive värme, erlade hyra med 2 000 kronor.
I betraktande av hyresbeloppets storlek syntes föreståndaren Rappe åtnjuta
en betydande bostadsförmån, varför det enligt de sakkunnigas mening vore
rimligt att han kompenserades för mistning av sagda förmån genom att —
under nyssnämnda förutsättning — tilldelas ytterligare personligt lönetilllägg,
beräknat till 1 000 kronor.
Föreningens återstående personal, kassörskan V. Björkman och bibliotekarien
I. Nilsson, skulle enligt de sakkunnigas förslag förtidspensioneras. De
sakkunniga ha härutinnan anfört följande.
Vid avgång från sina hos föreningen innehavda med pensionsrätt förenade
befattningar torde sagda befattningshavare enligt reglementet för statens
pensionsanstalt, där deras pensionering är tagen, bliva berättigade att vid
pensionsålderns uppnående eller vid tidigare inträdande varaktig oförmåga
till arbete erhålla uppskjuten tjänstepension. Vid bestämmande av denna
pension tillgodoräknas försäkringsavgift för den tid före avgången för vilken
befattningshavaren enligt reglementet äger räkna tjänsteår. Avgiftsbetalningen
upphör med avgången. .. .... ...
I tidigare liknande fall ha statsmakterna emellertid i allmänhet sorjt tor
att befattningshavare, vars befattning blivit indragen till följd av statsmakternas
beslut, under vissa förutsättningar tillerkänts viss ersättning för tiden
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
fram till pensionsålderns uppnående ävensom rätt till fortsatt pensionsrätt
i statens pensionsanstalt. Sålunda har exempelvis befattningshavare vid den
1 juli 1939 nedlagd kemisk station genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli
1939 under förutsättning att han vid nedläggandet kunde tillgodoräkna minst
20 eller, därest han uppnått 50 levnadsår, minst 15 anställningsår tillerkänts
årlig ersättning, motsvarande den genast började tjänstepension jämte pensionsförhöjning
och dyrtidstillägg som skulle ha tillkommit honom, därest
han kvarstått i tjänst intill pensionsålderns inträdande, att bestridas till
hälften av staten och till hälfen av vederbörande huvudman. Befattningshavare
som tillerkänts ersättning har med avseende på pension i statens pensionsanstalt
samma rättigheter och skyldigheter som om han fortfarande
innehade den befattning från vilken han entledigats.
Beträffande nu ifrågavarande befattningshavare synas I. Nilsson men icke
V. Björkman redan kunna tillgodoräkna mer än 20 anställningsår. V. Björkman
synes vid uppnående av 50 levnadsår den 8 september 1945 kunna tillgodoräkna
mer än 15 anställningsår.
Beloppen av de genast börjande tjänstepensioner jämte pensionsförhöjning
samt dyrtids- och kristillägg vid nu tillämpade procenttal för beräkning av
sådana tillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshavarna, därest de
kvarstode i tjänst till pensionsålderns inträdande, ha av de sakkunniga angivits
vara följande.
Namn Födelse- Årlig tjänstepension Pensions- Dyrtidsdatum
fr q m kronor förhöjning tillägg
V. Björkman % 1895 1j10 11*55 1 785: — 231: — 564: —
I. Nilsson “/i 1895 V* 1955 1 500: — 288: — 504: —
3 285: — 519: — 1 068: —
Kris- Summa
tillägg kronor
360: 96 2 940: 96
322: 56 2 614: 56
683: 52 5 555: 52
Vid pensionsbeloppens uträkning ha de sakkunniga antagit, att tjänsteårsberäkningen
skulle fortlöpa utan avbrott efter inträdet i statens pensionsanstalt.
I fråga örn de av föreningen disponerade byggnaderna vid
Ultuna lia de sakkunniga anfört.
Ett genomförande av den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av
den statliga forsknings- och försöksverksamheten torde komma att medföra
motsvarande begränsning av föreningens verksamhet, sannolikt en avveckling
av föreningen. Då föreningen under dylika ändrade förhålladen i fortsättningen
icke får användning för sina byggnader i Ultuna, ha de sakkunniga
övervägt huruvida dessa byggnader skulle kunna tagas i anspråk av
någon statlig institution, närmast jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna.
Föreningens dispositionsrätt till den från Ultuna egendom upplåtna tomtmarken
upphör i och med att föreningens nuvarande verksamhet nedlägges.
Samtidigt övergår den med statsmedel uppförda institutionsbyggnaden i statens
ägo. I samband härmed synes laboratoriebyggnaden böra övertagas av
staten. Jämväl utrustning och apparatur i byggnaderna torde böra övertagas
av staten i den utsträckning som användning därav kan förefinnas.
Såväl husdjursförsöksanstalten som jordbruksförsöksanstalten är i trängande
behov av förbättrade tjänstelokaler, varjämte det är angeläget att sistnämnda
anstalt kan med det snaraste förflyttas från Experimentalfältet till
Ultuna för att där sammanföras med lantbrukshögskolans övriga institutio
-
Kungl. Majlis proposition nr ''280.
33
ner, främst husdjursförsöksanstalten med vilken ett nära samarbete förutsattes,
särskilt vad gäller betesförsök. Enligt tidigare uppgjort byggnadsprojekt
har en gemensam nybyggnad för ifrågavarande båda försöksanstalter
planerats i Ultuna. Om föreningens byggnader emellertid bliva tillgängliga
1 samband med den föreslagna omorganisationen, synes därigenom yppa sig
ett oförutsett tillfälle att ordna anstalternas lokalfråga genom att berörda
byggnader ställas till anstalternas förfogande.
Efter företagen undersökning i samråd med försöksanstalternas föreståndare
vilja de sakkunniga föreslå att ifrågavarande båda byggnader för statens
räkning utnyttjas så att jordbruksförsöksanstalten erhåller institutionsbyggnaden
och husdjursförsöksanstalten laboratoriebyggnaden. För jordbruksförsöksanstalten
erfordras dessutom att en nybyggnad uppföres för
torkning och beredning av prover samt för tröskning och förråd m. lii. Vidare
påkallas vissa omändringsarbeten i institutionsbyggnaden, huvudsakligen för
att ombilda föreståndarebostaden till tjänstelokaler. Eventuellt ytterligare
behövliga förvaringsutrymmen för jordbruksförsökanstalten kunna beredas
och utan nämnvärda kostnader iordningställas i den disponibla ungdjursladugården
på Ultuna egendom. Husdjursförsöksanstalten förutsättes bibehålla
sina nuvarande lokaler i lantbrukshögskolans kanslihus tills vidare och
till dess att sagda lokaler kunna ersättas genom uppförande av en ny institutionsbyggnad
för anstalten. För att laboratoriebyggnaden skall kunna komma
till avsedd användning för husdjursförsöksanstalten erfordras att vissa
ytterligare utrymmen därstädes vinterbonas och förses med värmeledning.
Härutöver är sistnämnda anstalt i behov av förbättrade möjligheter att verkställa
försök med husdjur som måhända kunna tillskapas genom att anstalten
får disponera den av föreningen från Uppsala universitet arrenderade
försöks- och demonstrationsgården Lilla Sunnersta.
En jämförelse mellan försöksanstalternas nuvarande lokalutrymmen och
de som bliva tillgängliga för anstalterna genom de sakkunnigas förslag ger
vid handen att vad jordbruksförsöksanstalten beträffar denna även med
hänsyn tagen till den ifrågasatta personalökningen erhåller betydligt rymligare
lokaler. På Experimentalfältet disponerar anstalten tvenne byggnader,
innehållande 13 tjänsterum, biblioteksrum, lunchrum, verkstadsrum, lagerrum
m. m. med en sammanlagd golvyta av cirka 470 m2. I institutionsbyggnaden
på Ultuna kommer anstalten att — efter de föreslagna förändringarna
—• erhålla i bottenvåningen 15 tjänsterum, varav 3 större, i övervåningen
8 mindre och 4 större tjänsterum ävensom 1 samlingssal samt slutligen i
jordvåningen biblioteksrum, tidningsrum, lunchrum, uppackningsrum och
2 förrådsrum, allt med en golvyta av tillhopa cirka 690 m2. I jordvåningen,
vars golvyta är cirka 460 lii2, finnas dessutom bostad om 3 ruin oell kök
åt vaktmästare samt pannrum, luftskyddsrum och källarlokaler. Härtill
kommer nybyggnaden — avsedd att inrymma, förutom ett par tjänsterum,
lokaler för torkning och beredning av prover samt tröskning och
förråd lii. lii. — vilken innehåller i jordvåningen cirka 265 m2, i bottenvåningen
likaledes 265 lii2 samt i vindsvåningen cirka 230 lii2. Husdjursförsöksanstälten
har till sitt förfogande, förutom tjänsterum örn tillsammans
cirka 300 m2 i lantbrukshögskolans kanslihus jämte vissa källarlokaler
därstädes, laboraloricutrymmen spridda på skilda håll inom högskolans
institutioner, upptagande tillhopa cirka 160 m2, vartill komma cirka 80
lii2 sorn utnyttjas lill kvarnrum, diskrum, förrådsrum lii. lii. Föreningens
laboratoriebyggnad — avsedd att ersätta nämnda laboratorielokaler — innehåller
i jordvåningen cirka 325 m2, i bottenvåningen likaledes 325 lii2 samt
i vindsvåningen cirka 250 lif. Samtidigt sorn anstalten får sitt laboratorium
samlat i en byggnad, innebär detta en avsevärd utökning av lokalutrymmena
Bihang till riksdagens protokoll 1945. I saini. Nr 2S0. 3
34
Kungl. Maj-.ts proposition nr 280-
för ändamålet. Bägge försöksanstalternas föreståndare ha också förklarat att
anstalternas lokalbehov blivit väl tillgodosedda genom de av de sakkunniga
föreslagna anordningarna, dock att för husdjursförsöksanstaltens del räknas
med att en särskild institutionsbyggnad kommer att uppföras framdeles.
Arrendet av Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård
bör enligt förslaget övertagas av lantbrukshögskolan för att disponeras
av husdjursförsöksanstalten i anslutning till dess försöksanläggningar
vid Bäcklösa. Det av förenigen arrenderade torpet Svia under Ultuna
egendom bör i fortsättningen disponeras på samma sätt som Lilla Sunnersta.
Om dessa förslag ha de sakkunniga anfört.
Den av föreningen från Uppsala universitet arrenderade jordbruksfastigheten
Lilla Sunnersta i Bondkyrko socken är belägen cirka 1,5 kilometer
från föreningens institution. Denna fastighet innehåller cirka 41,21 hektar
öppen åker, 7,44 hektar permanenta betesvallar, 2,5 hektar hagmark och
ungefär 1 hektar impediment. Upplåtelsen omfattar tiden 14 mars 1934—
14 mars 1954. Avgälden är bestämd till 50 hektoliter spannmål efter årets
medelmarkegångspris för länet, d. v. s. för 1943/44 636 kronor 75 öre.
Fastigheten användes av föreningen såsom försöks- och demonstrationsgård.
Driften ledes av doktor A. Elofson i samråd med föreningens föreståndare
mot årsarvoden av tillhopa 1 500 kronor, varjämte Elofson åtnjuter
årliga naturaförmåner uppskattade till cirka 1 000 kronor. Elofson har
sin bostad på gården och erlägger härför hyra med 1 000 kronor.
Vid en eventuell avveckling av föreningens verksamhet synes de sakkunniga
ifrågavarande arrende kunna övertagas av lantbrukshögskolan. Då gården
är särskilt lämplig att användas för betesodling i samband med djurförsök,
torde den i så fall böra disponeras av husdjursförsöksanstalten i anslutning
till dess försöksanläggningar vid det närbelägna Bäcklösa. Genom en
dylik anordning kan sagda anstalt fortsätta nu pågående betesförsök, varjämte
gården kan utnyttjas för en hel del viktiga djurförsök.
Sålunda kan husdjursförsöksanstaltens smältbarhetsförsök med hästar till
större delen utföras på Lilla Sunnersta, eftersom ett härför lämpligt antal
hästar (4—6) kan hållas vid gården samt där skötas och behandlas på ett
för ändamålet lämpligt sätt. För anstalten medför tillgången till egna hästar
även den fördelen att behovet av hästdagsverken för försöksanläggningar
vid Bäcklösa kan fyllas. Vidare blir det möjligt att till Lilla Sunnersta förlägga
smältbarhetsförsöken med får, för vilket ändamål en mindre fårbesättning
kan liksom hittills hållas.
Anstalten har för avsikt att utvidga försöksverksamheten angående betesvegetationens
rationella utnyttjande genom betesdjur. Det är emellertid nödvändigt
att företaga ingående metodikundersökningar, innan ett större försöksarbete
igångsättes. Ur nämnda synpunkt kan Lilla Sunnersta vara en
värdefull tillgång för anstalten, då djurmaterial och betesvallar kunna disponeras
för dylika undersökningar, vilket icke synes vara möjligt på Kungsängen.
Undersökningarna böra utföras med hästar, nötkreatur och får samt
avse utrönandet av den bästa metodiken för bestämning av betesvallarnas
avkastning genom djurproduktion. Smältbarhetsförsök med betesvegetation
kunna utföras i relativt stor omfattning vid Lilla Sunnersta.
På grund av det höga grundvattenståndet å Kungsängen kan anstalten
där icke använda gropsilor. Jämförande undersökningar mellan grop- och
tornsilor med hänsyn till de under ensileringen uppstående förlusterna kunna
däremot utföras vid Lilla Sunnersta. Vidare kunna ensileringsförsök med
betesgräs genomföras därstädes, vilket knappast är möjligt på Kungsängen.
Kline/!. Majlis proposition nr 280.
35
För gruppförsök är kreatursbesättningen på Lilla Sunnersta givetvis otillräcklig.
Däremot kunna djur för de fysiologiska försök som äro planerade
att utföras vid anstalten erhållas från denna besättning, varvid före den
egentliga försökstiden djuren kunna givas speciell utfodring för att bliva
mest lämpliga för de uppställda försöksproblemen. Nötkreatursbesättningen
kan jämväl användas för demonstrationsändamål, varvid särskilt betingelserna
för användandet av största möjliga mängd hemproducerat foder för att erhålla
hög produktion kunna demonstreras praktiskt.
I fråga om bostadsupplåtelsen till dr Elofson ifrågasattes icke någon förändring.
Såsom kostnader för förslagets genomförande lia de sakkunniga
upptagit dels engångsutgifter för byggnader och utrustning, dels
ock ökade årsutgifter för lantbrukshögskolans del. Samtidigt skulle emellertid,
såsom de sakkunniga framhållit, statens årliga anslag till föreningen, för
närvarande uppgående till 270 750 kronor, komma att inbesparas. I fråga
örn engångsutgifterna ha de sakkunniga anfört.
De sakkunnigas förslag innebär dels att tidigare planerad gemensam nybyggnad
för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna kan begränsas till
att avse endast en ny byggnad för husdjursförsöksanstalten för att ersätta
dess nuvarande lokaler i lantbrukshögskolans kanslihus dels ock att jordbruksförsöksanstaltens
byggnader och jordbruk på Experimentalfältet bliva
disponibla för annat ändamål.
Genom lantbruksförbundets byggnadsförening ha de sakkunniga låtit
verkställa beräkning av nuvärdena hos föreningens institutionsbyggnad och
laboratoriebyggnad, vilka angivits till 230 000 kronor respektive 108 000 kronor.
Till jämförelse må nämnas, att byggnadernas värden vid uppförandet
uppskattats till 200 000 kronor respektive 100 000 kronor.
Till Svenska betes- och vallföreningen har enligt Kungl. Maj:ts brev den
27 juni 1929 upplåtits tomt från Ultuna egendom att avgiftsfritt innehavas
av föreningen tillsvidare så länge föreningens nuvarande verksamhet uppehälles.
Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 9 november 1928 har föreningen erhållit
statsmedel å 200 000 kronor till institutionsbyggnadens uppförande under
villkor bland andra att, därest föreningen skulle upphöra med sin nuvarande
verksamhet, byggnaden skall övergå i statens ägo. I de för Svenska
vall- och mosskulturföreningen gällande stadgarna finnas bestämmelser intagna
om att, därest föreningens verksamhet enligt dessa stadgar skulle upphöra,
såväl institutionsbyggnaden med därtill börande ledningar och andra
för institutionens behov å Ultuna egendom utförda anläggningar som ock
tomtområdet, om detta av föreningen förvärvats med äganderätt, skola övergå
i statens ägo. Med hänsyn till sagda villkor synes föreningen icke kunna
påräkna någon ersättning för alt vid den ifrågasatta omorganisationen avstå
tomt och institutionsbyggnad till staten. Vad åter angår laboratoriebyggnaden,
vilken uppförts efter antagandet av nyssberörda stadgar och kostat föreningen
cirka 100 000 kronor, torde vid statens övertagande av densamma böra räknas
med att ersättning lämnas. Beloppet av denna ersättning torde beräknas
lill byggnadens nuvärde, enligt förut åberopad värdering uppgående till
108 000 kronor.
Beträffande de planerade omändringsarbetena i nämnda båda byggnader
ävensom rörande den föreslagna nybyggnaden lia ritningar och kostnadsberäkningar
utförts av lantbruksförbundets byggnadsförening. Nybyggnaden
beräknas uppföras såsom tillbyggnad lill laboratoriebyggnaden och med
anslutning lill institutionsbyggnaden. Berörda byggnadsarbeten lia kostnads
-
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
beräknats till 34 100 kronor för institutionsbyggnaden, 2 000 kronor till laboratoriebyggnaden
och 100 000 kronor för nybyggnaden eller sammanlagt
136 100 kronor. Dessa siffror grunda sig på följande beräkningar:
Institutionsbyggnaden. kronor
Rivningsarbeten................................... 1 180: —
Snickeri-, murnings- och grovarbeten................ 15 000: —
Målningsarbeten................................... 2 400: —
Värme och sanitära anläggningen................... 3 200: —
Elektrisk installation............................... 1 320: -—■ 23 100:_
Ombyggnadsarbeten för anslutning till nybyggnaden
samt vaktmästarebostaden:
Rivningsarbeten................................... 300: —
Snickeri-, murnings och grovarbeten................. 5 500: —
Målningsarbeten................................... 650: —
Värme och sanitära anläggningen................... 2 000: —-
Elektrisk installation............................... 350: — 8 800: —•
Ritningsarvode enl. arkitekttaxa klass II.................... 2 200: —
Ombyggnadsarbeten i laboratoriebyggnaden.
Snickeri-, murnings- och grovarbeten . ..
Värme och sanitära anläggningen......
Arbetsledning.......................
Summa kronor |
34 100: — |
... 1 500:— |
|
400: — |
|
100: — |
2 000: — |
Summa kronor |
2 000: — |
Nybyggnaden.
(Värmeledning till denna byggnad avses att tagas från
laboratoriebyggnadens värmepanna).
Byggnadsarbete 1 900 m3 å 50: —................... 95 000: —
Ritningsarvode enl. arkitekttaxa klass II.......... 5 000: — 100 000: —
Summa kronor 100 000: —
Såsom ytterligare engångskostnader torde böra räknas med ersättning för
övertagande av dels viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna
och dels vissa inventarier på Lilla Sunnersta. Vidare kan det tänkas att föreningen
gör anspråk på ersättning för vissa förbättringar å byggnadsbeståndet
på Lilla Sunnersta och Svia. I ärendets nuvarande läge ha de sakkunniga
icke funnit anledning föreligga att söka verkställa närmare beräkning
av de kostnader som sålunda kunna uppkomma, utan torde det få ankomma
på föreningen att framlägga förslag härutinnan. Ifrågavarande kostnader
torde icke komma att bliva av sådan storleksordning att hänsynen därtill
bör få inverka på ärendets gång.
De av de sakkunniga upptagna ökade årsutgifterna för lantbrukshögskolans
del ha föranletts av de sakkunnigas förslag örn personalförstärkning vid
högskolan. Nettogrundlönerna, d. v. s. med avdrag av pensionsavgifterna,
för ifrågavarande ordinarie och extra ordinarie personal — beräknade efter
dyrort F1 och föreslagna löneklasser, de vakanta tjänsterna enligt lägsta löne
-
1 För den personal som avses bliva placerad i Norrland kan annan dyrortsgrupp bliva till
lämplig och även kallortstillägg komma i fråga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
37
klasser — ha av de sakkunniga upptagits till 108 978 kronor. De fördela sig
på de olika institutionerna enligt följande uppställning:
Jordbruksförsöksanstalten.
Mossavdelningen...........................................
Betes- och vallavdelningen.................................
Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland......
Husdjurs försöksanstalten.......................................
Analyslaboratoriet............................................
Kansliet....................................................
Summa kronor
kronor
10 422: —
37 821: —
31 452: —
16 677: —
4 359: —
8 247: —
108 978: —
De sakkunniga ha beträffande lönekostnaderna och övriga ökade årsutgifter
anfört ytterligare följande.
Såsom rörligt tillägg torde tillkomma cirka 16 300 kronor. Nettolönerna
för ifrågavarande personal utgöra sålunda (108 973 + 16 300 =) 125 278 kronor,
exclusive kristillägg.
Härtill kommer avlöning åt två driftsledare för studiegårdarna, vilken enligt
Kungl. Maj:ts brev den 25 september 1942 är bestämd såsom årsarvode
å högst 7 750 kronor för var och en samt tillsvidare utgår med 7 200 kronor.
I fortsättningen torde böra räknas med tillhopa 15 500 kronor för ändamålet.
Vidare torde böra upptagas ett belopp av 5 000 kronor för anlitande av
tillfälliga laboratoriebiträden vid analyslaboratoriet.
Personalkostnadsökningarna vid lantbrukshögskolan uppgå enligt förestående
beräkningar till (125 278 + 15 500 + 5 000=) 145 778 kronor, exclusive
kristillägg.
De sakkunniga ha avstått från att söka närmare angiva lantbrukshögskolans
omkostnadsökningar, då därmed synes böra anstå tills högskolan med
ledning av statsmakternas blivande beslut rörande reformens genomförande
kan för Kungl. Majit framlägga förslag i denna del. En överslagsberäkning
har emellertid givit till resultat att ifrågavarande kostnadsökningar
torde stanna inom ett sådant belopp att dessa tillsammans med löneökningarna
icke överskrida vad som för närvarande tilldelas föreningen i årsanslag
eller tillhopa cirka 270 000 kronor. Vad särskilt angår omkostnaderna för
studiegårdsverksamlieten utgå de sakkunniga ifrån att vad som kan återstå
av de medel föreningen för ändamålet erhållit från Wenner-Grenska stiftelsen
även i fortsättningen må disponeras för verksamheten. Vid beräknandet
av anslag för bestridande av ifrågavarande omkostnader bör givetvis hänsyn
tagas till berörda förhållande.
Det är de sakkunnigas mening att byggnadsfrågorna skola kunna redas
lipp inom sådan tid att den nya organisationen kan träda ikraft den 1 juli
1946. Detta förutsätter att erforderliga medel för byggnadsinlösen, 108 000
kronor, och för byggnadsarbeten, 136 100 kronor, tillhopa 244 100 kronor,
anvisas för budgetåret 1945/46. Anslagsanvisning till övriga engångskostnader
samt till de ökade årsutgifterna torde kunna bero till att avse påföljande
budgetår, då anslag till föreningen samtidigt skulle upphöra att utgå.
Rörande den förut omförmälda, till de sakkunniga överlämnade framställningen
om anslag för igångsättande av undersökningar
rörande skogsbete, sfrågan i Norrland ira de
sakkunniga uttalat, att påbörjandet av dylik verksamhet syntes vara en angelägenhet
som torde komma att uppmärksammas av norrlandskommittén. I
den mån forsknings- och försöksverksamhet ifrågasattes för ändamålet borde
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
det enligt de sakkunnigas mening ankomma på jordbruksförsöksanstalten att
framlägga det förslag i ämnet, vartill anstalten kunde finna anledning.
De sakkunniga lia vidare anfört följande.
Det har väckt de sakkunnigas uppmärksamhet att en hel del äldre och
nyare försöksmaterial fått bliva liggande obearbetat hos föreningen och sålunda
icke kommit att utnyttjas. De sakkunniga anse det vara en angelägenhet
av vikt att dylikt försöksmaterial, för vars frambringande föreningen
åtnjutit statsunderstöd, göres till föremål för inventering och sortering
samt vederbörlig bearbetning och att föreningen snarast vidtager härför erforderliga
åtgärder, eventuellt såsom ett led i en avveckling av verksamheten
och därav föranledda dispositioner med avseende på föreningens tillgångar.
Vad åter angår sådant förefintligt material som har samband med föreningens
pågående försök utgå de sakkunniga ifrån att detta ställes till den statliga
försöksorganisationens förfogande.
I sitt förenämnda, vid de sakkunnigas förslag fogade särskilda yttrande
har föreståndaren G. Rappe förklarat sig lia biträtt förslaget om
förstatligande av huvuddelen av Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet under den förutsättningen, att föreningens arbetsuppgifter inom
den statliga organisationsformen skulle bliva minst lika väl tillgodosedda,
som de skulle lia blivit, om de båda ursprungliga föreningarna fått fortsätta
sitt arbete med tillräcklig frihet och tillräckliga statliga anslag och utan de
upprepade störningsmoment, som vore ofrånkomliga under sådana perioder,
då antingen utredningar rörande organisationsformen förbereddes eller påginge
eller de ur utredningarna framkomna ändringsförslagen vöre under utförande.
Det framlagda förslaget vore emellertid icke av den beskaffenhet,
att detsamma kunde biträdas i oförändrat skick. Enligt föreståndaren Rappes
mening borde föreningens verksamhet icke inordnas under jordbruksförsöksanstalten
utan anslutas till lantbrukshögskolan under friare former. Föreståndaren
Rappe har härom anfört i huvudsak följande.
Genom att majoriteten av de sakkunniga ansett sig utan vidare böra sätta
jordbruksförsöksanstalten i dess nuvarande form såsom huvudman för föreningens
tre verksamhetsgrenar, lia många svårigheter och felbedömningar
uppstått. Så tili exempel saknas parallelltjänster till flera av föreningens viktigaste
befattningar helt inom jordbruksförsöksanstalten, vilket föranlett
flertalet av de sakkunniga att ändra örn föreningens befattningar på ett sådant
sätt, att de skulle kunna inpressas i försöksanstaltens ram.
Det synes finnas anledning ifrågasätta örn det är riktigt att utan närmare
överväganden rörande lämpligheten i och för sig av en sådan åtgärd fatta
beslut om att utvidga ramen för en forskningsanstalt sådan som jordbruksförsöksanstalten.
Det synes kunna befaras, att häri ligger en fara för verksamhetens
effektivitet. Det torde nämligen vara vida bättre med ett flertal
mindre organisationer, vilkas chefer var och en bära fullt ansvar för vad
som sker inom deras respektive arbetsområden, än med en stor organisation,
vars chef skall bära ansvaret för ett flertal arbetsområden. De så tidstypiska
sammanslagningar av mindre organisationer, som komma till stånd bland
annat för att spara administrationskostnader, äro med säkerhet välbefogade,
när det gäller ekonomiska företag, men knappast när det gäller forskningsorgan.
I varje fall bör en ingående undersökning verkställas i denna
sak, innan beslut fattas örn en så betydande utvidgning av jordbruksförsöks
-
Kungl■ Maj:ts proposition nr 280.
39
anstalten, som skulle bliva följden av att föreningens tre avdelningar inordnades
under densamma.
I Danmark ha motsvarande anordningar undvikits och man har där bevarat
det fulla ansvaret för försöksverksamheten hos de ute i jordbruksbygderna
direkt med försöken arbetande försöksledarna, vilka i regel äro föreståndare
för statliga försöksgårdar. Dessa uppdela frivilligt sig emellan ledningen
av och bearbetningen av materialet från sådana försöksuppgifter, som
för sin lösning kräva samverkan mellan flera försöksledare. Till rådgivare
och medarbetare disponera de ett antal specialister. Gemensamt utgöra dessa
män försöksverksamhetens ledning, och för sammanträden och konferenser
dem emellan disponeras erforderliga reseanslag.
Inom lantbrukshögskolans ram arbeta ett flertal institutioner för forskning
och undervisning, var och en under sin för verksamheten helt ansvarige
chef i professors ställning.
Sedan högskolan nu inom sig upptagit större delen av försöksverksamheten,
måste det finnas möjlighet att inom dess ram skapa smidiga arbetsformer
för ett effektivt försöks- och forskningsarbete med därtill ansluten informationsverksamhet.
Detta måste ske på ett flertal arbetsområden, inom vilka
verksamheten visserligen icke nödvändigt behöver ledas av professorer, men
väl av personer som både reellt och officiellt ikläda sig fullt ansvar för den
verksamhet de ha örn händer. En till full effektivitet utbyggd förvaltningsorganisation
kunde vara gemensam för såväl de av professorerna ledda institutionerna,
som för de organisationer av skilda slag, som skulle bära upp
de olika grenarna av forsknings- och försöksverksamheten.
Dessa organisationer kunde exempelvis tillhöra följande tre kategorier.
1. Centrala avdelningar för specialforskning inom särskilda grenar av
jordbruksförsöksverksamheten med till dessa knutna på undersöknings-, utrednings-
och informationsverksamhet inriktade experter i avdelningens specialfrågor.
2. Ett större antal regionala avdelningar för den fasta och den lokala försöksverksamheten,
under ledning av föreståndare för försöksgårdar, omfattande
försöksdistrikt i viss anslutning till naturliga jordbruksområden.
3. Ett mindre antal regionala avdelningar för jordbruksekonomisk-tekniska
försöks- och forskningsfrågor med till dessa anknutna specialkonsulenter,
i saklig samverkan med respektive centrala avdelningar för specialforskning
och expertverksamhet.
För översyn av hela verksamheten och reglering av arbetet inom gränsområdena
mellan sidoställda organisationer kunde en jordbruksförsöksverksamhetens
chef i professors ställning vara verksam. Han kunde vara ordförande
i en beslutande församling av ansvariga försöksmän. Till dess organisationen
hunnit bliva genomförd i sin helhet, kunde denne professor direkt
utöva ledningen av försöksarbetet inom de geografiska distrikt, som ännu
icke erhållit någon lokal ledning, och inom de specialist- och expertområden,
som ännu icke erhållit särskild organisation. Men samtidigt skulle han för
den färdigorganiserade delen av verksamheten vara den person, som utåt
representerar all forsknings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet,
handlägger det stora antal remissärenden som hänskjutas lill försöksverksamheten
och såsom sakkunnig i försöksfrågor deltager i statliga utredningar
och kommissioner m. lii. För den egna försöksverksamhet, som denne
professor kan få tillfälle ali bedriva, skulle han disponera särskilda medhjälpare.
På detta sätt förhindras uppkomsten av en stor, tungskött anstalt med en
föreståndare som jämte en mångfald administrativa uppgifter har att ensam
uppbära det officiella ansvaret för ett flertal forskningsområden, fastän
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
han personligen knappast kan tänkas vara delaktig i själva försöksarbetet på
mer än en avdelning. Det kan svårligen betraktas såsom något eftersträvansvärt,
att en sådan organisation tillskapas, örn man vill befordra det praktiskvetenskapliga
arbetets effektivitet. Den administrativa fördel, som därmed
kunde vara förenad, åtnjutes ju redan av de statliga forsknings- och försöksorganen
genom att dessa äro inpassade i lantbrulcshögskolans ram.
En assimilation av Svenska vall- och mosskulturföreningens tre verksamhetsgrenar
efter här skisserade linjer kunde vara det första steget vid utformandet
av den föreslagna organisationen för försöks-, forsknings- och informationsverksamheten
på jordbrukets område. Men alldeles oavsett statsmakternas
inställning till denna större organisationsfråga, borde det icke behöva
möta hinder att, såsom en provisorisk anordning i avvaktan på resultatet av
förestående större utredning, låta de tre föreslagna avdelningar som skulle
fortsätta föreningens verksamhet ansluta sig till lantbrukshögskolan under
de friare former som nu föreslagits.
Av de tre grenarna i Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet
böra således skapas två centrala avdelningar för specialforskning och expertverksamhet
samt en regional avdelning för jordbruksekonomisk-teknisk försöks-
och forskningsverksamhet med därtill anknutna experter i betes- och
nyodlingsfrågor. Det torvkemiska m. m. arbetet bör därvid tillföras avdelningen
för organogena jordar, det botaniska tillföras betes- och vallavdelningen,
varjämte båda arbetsområdenas företrädare böra stå till förfogande
jämväl för övriga delar av försöksverksamheten på jordbruksområdet.
För den händelse huvuddelen av föreningens verksamhet skulle inordnas
under jordbruksförsöksanstalten, borde enligt föreståndaren Rappes mening
även föreningens kemiska laboratorium med sin specialiserade personal överflyttas
till samma institution. Härom har anförts följande.
Personalen på föreningens kemiska laboratorium bör i likhet med flertalet
av föreningens övriga tjänstemän placeras vid den statliga försöksorganisation
som kommer att övertaga föreningens verksamhet. Därmed skulle betydande
fördelar kunna vidmakthållas vilka nu äro förhanden inom föreningen.
Genom att torvkemisten såsom medhjälpare finge påräkna samma personal
som hittills, kunde han, utöver det rent torvkemiska arbetet, utföra en stor
del av de kemiska analyser av växtprodukter, som försöksorganisationen eljest
måste överlämna till driftslaboratoriet och vilka icke alltid lika väl lämpa sig
för detta som för ett mindre laboratorium. I första hand skulle detta då gälla
sådana kompletterande analyser, som måste utföras jämsides med pågående
försöksbearbetningar, ävensom sådana förberedande analyser, som verkställas
i anslutning till uppläggningen av nya försöksserier.
Principiellt är det riktigt, att försöksverksamheten på jordbruksområdet liksom
på liusdjursområdet får disponera ett eget forskningslaboratorium med
erforderlig personal. Att så icke varit fallet under de senaste åren vid Experimentalfältet,
bevisar intet i motsatt riktning. Föreningen och dess föregångare
ha alltid varit utrustade med speciella laboratorier. Då huvudparten av föreningens
verksamhet nu överflyttas på det statliga försöksväsendet på jordbruksområdet,
är det angeläget, att också det kemiska laboratoriet med dess
specialiserade personal blir överflyttat till samma institution.
Det må anses beklagligt, att genom en sådan anordning husdjursförsöksanstalten,
som av utredningsmajoriteten tilldelats föreningens laboratorium
med huvuddelen av dess personal, icke skulle kunna erhålla denna förmån.
Visserligen bör anstalten i fråga fortast möjligt förses med laboratorium och
väl kvalificerad personal samt tillföras nödig försökspersonal för upptagande
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
41
av husdjursförsök på betesmarker, men intetdera av dessa båda behov faller
inom de arbetsområden, för vilka vall- och mosskulturföreningen är satt att
verka. Ett förstatligande av föreningens verksamhet vilket är en ren jordbruksfråga
synes därför icke på något sätt böra inverka på lösningen av husdjursförsöksanstaltens
ärenden vilka samtliga äro rena husdjursspörsmål. Frågan
örn förstatligande av den verksamhet som nu bedrives av föreningen bör
lösas såsom en självständig angelägenhet av alldeles tillräcklig vikt för det
allmänna för att ett rationellt förfarande vid dess genomförande icke borde få
undanskymmas av aldrig så legitima önskningar och krav från en helt utanförstående
organisation. Utredningsmajoritetens förslag på denna punkt måste
anses innebära en avgjord försämring. Det torvkemiska, torvgeologisk-botaniska
och torvodlingstekniska arbetet inom den statliga organisationsformen
bör i stället liksom hittills inom föreningen hållas samlat inom det försöksoch
forskningsorgan, som har de organogena jordarna till arbetsobjekt.
I fråga om personalen å föreningens laboratorium och denna personal åvilande
arbetsuppgifter har föreståndaren Rappe anfört i huvudsak följande.
Vid mosskulturföreningen har, alltsedan en botanistbefattning år 1891 inrättades,
den växtbiologiskt inriktade botaniska verksamheten intagit en mycket
framskjuten plats. Den har sålunda letts av akademiskt skolade botanister-torvgeologer,
vilka i löneavseende och tjänsteställning varit placerade närmast
efter föreståndaren. Fältarbeten, forskning och försöksverksamhet ha
varit självskrivna uppgifter för dessa botanister. På deras och torvkemisternas
grundläggande arbeten i förening med kulturingenjörernas praktiska erfarenheter
och rön är det, som föreningens sakkunskap i huvudsaklig grad
kunnat stödja sig. Försöksverksamheten har behandlat de särskilda växtodlings-
och gödslingsfrågorna m. m. Det goda samspel mellan försöksledare (föreståndare),
botanist-torvgeolog, torvkemist och kulturingenjör som var rådande
i mosskulturföreningen var en betydande tillgång för svenskt jordbruk.
Även vid betes- och vallföreningen har det botaniska arbetet utgjort en
mycket viktig del av verksamheten och redan år 1920 inrättades där en botanistbefattning.
Under den senaste femårsperioden har dess efterföljare — betes-
och vallavdelningen i nuvarande förening — organiserat sitt arbete mer
än tidigare efter geobotaniska riktlinjer. Denna inriktning utgör ett väsentligt
framsteg, icke minst därigenom att erhållna försöksresultat, erfarenheter och
rön på betesområdet vinna ökad reproducerbarhet. Det goda samspelet mellan
befattningshavare av skilda kategorier i mosskulturföreningen är, efter de
två föreningarnas sammanslagning, nu på god väg att överföras även till betesoch
vallavdelningen och det är en angelägen uppgift i föreliggande utredning
att se till att icke sådant spolieras, som genom år av erfarenhet så småningom
utkristalliserat sig och visat sig fruktbart för den verksamhet det gäller.
Vid utredningen angående en sammanslagning av de bägge föreningarna
föreslog lantbrukshögskolans styrelse inrättandet av två botanistbefattningar
inom den nya föreningen, en för dess mossavdelning och en för dess betcsoch
vallavdelning. Departementschefen ansåg det emellertid tillräckligt med
endast en botanistbefallning. Härvid stannade även riksdagens beslut. Den
sammanslagna föreningens botanist övertog därmed ensam ansvaret för såväl
mosskulturförcningens som betes- och vallföreningens botaniska och geologiska
arbetsuppgifter (med den senare föreningens botaniske laborator som
assistent). Den ökning av kompetenskraven, som denna anordning självfallet
innebar, motsvarades dock icke av några förbättrade lönelörhallanden.
Hithörande geobotaniska arbeten måste utföras såväl i hilt som på laboratoriet.
Sakkunnigemajoriteten synes emellertid utgå från att dessa specialar
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
beten i huvudsak skulle kunna utföras genom undersökningar på laboratoriet
av insamlade prov. Detta är emellertid möjligt endast i vissa fall, framför allt
i fråga om enklare eller mindre omfattande försök på odlade marker. I fråga
om större försök måste beståndsanalyser i fält tillgripas redan av den anledningen,
att man därigenom i hög grad kan minska antalet prov som underkastas
den mera tidskrävande botaniska laboratorieanalysen. Härtill kommer,
att den individuella granskning, som försöksparcellerna underkastas vid beståndsanalysen,
utgör en garanti för att inträffande skador (genom exempelvis
isbränna och andra utvintringsfenomen, sjukdomsangrepp o. dyl.) bliva vederbörligen
registrerade samt att botanisten på ett helt annat sätt kan medverka
vid försökens bearbetning och tolkning än örn han endast sättes att utföra det
ensidiga sorteringsarbetet på laboratoriet. Vad beträffar försök och undersökningar
rörande de naturliga markerna måste de geobofaniska arbetena självfallet
så gott som helt utföras i fält, även örn vissa prov därjämte kräva kompletterande
undersökningar på laboratoriet.
Vid sidan av dylika arbeten pågå för närvarande under botanistens ledning
försök eller undersökningar i vissa frågor, såsom bekämpningen av betesogräs
(bland annat tuvtåtel), vallarnas utvintringsproblem, lämpligaste skördetiden
för olika valltyper, registreringssystem för vallväxternas utvecklingsstadier,
vattenregleringarnas inflytande på ängsmarkerna, tuvbildningen i betesmarkerna
m. m. Till hans åligganden inom föreningen höra även vissa jordmånsundersökningar
samt torvslagsbestämningarna.
Det synes ofrånkomligt, att den nya organisationen tilldelas en botanistbefattning,
som minst är jämförbar med mosskulturföreningens och den nuvarande
föreningens botanistbefattningar och med uppgift för innehavaren att
självständigt fullfölja de geobotaniska arbeten, särskilt på betes- och vallområdet,
om vilkas fruktbringande och i viktiga avseenden grundläggande betydelse
för den fortsatta forskningen och försöksverksamheten all sakkunskap
inom och utom föreningen är sällsynt enig.
Mosskulturföreningens torvkemister lia sedan gammalt intagit en framskjuten
ställning inom forskningen på mosskulturens område. Mosskulturföreingen
hade två ordinarie kemister, varav den ene, förste kemisten, i likhet
med botanisten-torvgeologen, var löneplacerad närmast efter föreningens föreståndare.
När dåvarande förste kemisten med utgången av år 1932 avgick med pension,
tvingades föreningen att på grund av minskade statsanslag tills vidare
vakantställa hans befattning och låta det kemiska analysarbetet utföras av
endast en kemist, dåvarande andre kemisten, med tillhjälp av tekniska biträden.
Då sedermera den nuvarande föreningen skulle bildas, voro utredningsmännen
genom erhållna direktiv förhindrade att verkställa några nämnvärda
förändringar av under provisoriet innehavda befattningar och utgående
löner. Detta ledde till att den nya föreningens kemiska avdelning endast kom
att upptaga en utbildad torvkemist.
Inom den nuvarande föreningens mossavdelning och i förutvarande mosskulturföreningen
har i sammanlagt nu snart 60 år i personalstaben alltid
ingått minst en torvkemist, som med torvjordar (inklusive gyttjor) från olika
delar av landet utfört undersökningar rörande dels deras fysikaliska beskaffenhet
och dels deras balt av olika mineralämnen, kväve etc. Ur det
kontinuerligt samlade stora analysmaterialet har kemisten tid efter annan
gjort sammanställningar, delvis publicerade, vilka varit av stort värde bland
annat vid uppgörande av normer för torvjordarnas lämpliga kalkning och
gödsling. Genom det samarbete, som ägt rum mellan å ena sidan föreningens
botanister och kulturingenjörer som på ort och ställe verkställt fältunder
-
Kanyl. Maj:ts proposition nr 280.
43
sökningar och försök och å andra sidan dess kemister som på laboratoriet
utfört kemiska och fysikaliska undersökningar av tagna jordprov, har en
successivt fördjupad regional kunskap vunnits rörande torvjordarnas egenskaper
i olika delar av landet.
Föreningen har förut genom sina konsulterande tjänstemän samt botanister
och kemister, tidvis i rätt stor utsträckning, åt statliga myndigheter
såväl som åt allmänheten utfört undersökningar och analyser dels gratis och
dels emot ersättning enligt fastställd taxa. Utredningsmajoriteten förutsätter
nu, att i enlighet med vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium tilllämpad
praxis inga undersökningar mot avgift skola få utföras åt allmänheten.
Sådana analysprov skola i stället hänvisas till statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt eller till någon av de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna.
Vad mineraljordar beträffar, där analysering i flertalet fall
kan verkställas rutinmässigt enligt vissa snabbmetoder, synes också lämpligt,
att dylika prov hänvisas till förutnämnda analyslaboratorier. I fråga
om torvjordar, där i allmänhet icke de vanliga snabbmetoderna utan mera
tids- och arbetskrävande sådana komma till användning, kan däremot ifrågasättas
örn hänvisning till dessa analysanstalter bör ske. Själva torde dessa
kemiska stationer lia mindre intresse av att för en relativt ringa avgift utföra
dylika sporadiskt förekommande analyser. De flesta torv- och gyttjeproven
torde beräknas komma från statsunderstödda torrläggningsföretag. Som av
1942 års torrläggningssakkunniga framhålles ha såväl lantbruksingenjörerna
som lantbruksstyrelsen vid sin handläggning av torrläggningsärenden ofta
från föreningen inhämtat utlåtanden i frågor rörande torv- och gyttjejordar,
vilka utlåtanden grundats på kemiska respektive torvgeologiska undersökningar.
I enlighet med nu anförda synpunkter och förslag borde hithörande
delar av föreningens verksamhet inom den statliga organisationen utgöra betydelsefulla
arbetsområden för vissa tjänstemän med bland annat härför
särskilt upprätthållen kompetens. Detta synes å ena sidan kraftigt tala för,
att föreningens speciellt utbildade torvkemist, liksom dess torvgeolog, vid
omorganisationen bör placeras vid den statliga försöksorganisation, som
kommer att övertaga föreningens hithörande arbeten, och å andra sidan att
i vissa fall analyser mot avgift skulle få utföras av nämnda organisation.
Enligt föreståndaren Rappes mening måste det anses vara en angelägenhet
av vikt, att den sakkunskap, som föreningens nuvarande fem konsulenter
representerade, utnyttjades inom sitt fackområde och icke spolierades
genom överförande till nya arbetsområden. De tre äldsta konsulenterna vore
att betrakta såsom landets främsta experter i fråga örn försök, undersökningar
och utredningar berörande den tekniska sidan av med moss- och beteskulturen
sammanhängande frågor samt i fråga örn rådgivning och upplysning
i de spörsmål, som rörde rationell beles-, vall- och mosskultur. De
återstående två konsulenterna hade ävenledes inom dessa områden förvärvat
en icke oväsentlig expertis, ehuru de ännu icke hunnit nå den mognad och
befästa den erfarenhet som endast ett långvarigt på viss specialgren inriktat
arbete kunde skänka. Rörande dessa tjänstemäns arbetsuppgifter har föreståndaren
Rappe i övrigt anfört i huvudsak följande.
De fem konsulenterna lia såsom hjälpmedel vid utövandet av sin verksamhet
bland annat hand om var sina cirka 50 tillämpningsförsök eller s. k.
förevisningsfält. På mossområdet utgöras dessa dels av sådana särskilt utlagda
växtföljder, som av föreningen förordas och sorn innehålla sådana
sorter och stammar vilka anses lämpliga på ifrågavarande jord, och dels av
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
enkla försök med jordpåföring, kalkning, kreaturs- och konstgödsel m. in.,
närmast avsedda demonstrationsändamål men genom sina resultat i icke
ringa män tjänande såsom komplement till den egentliga försöksverksamheten.
På betesområdet rör det sig i huvudsak örn demonstrationsfält rörande
konstgödselanvändning, men i ett flertal fall ha dessa utvidgats till praktiska
försök med olika gödslingar, hjälpsådd, avbetning m. m., och ha resultaten
från dessa tillämpningsförsök varit av icke oväsentligt värde för bedömande
av hithörande produktionsfrågor i olika delar av landet.
Förevisningsfälten äro tillika fasta punkter, till vilka konsulenterna regelbundet
återvända, och bland annat genom deras värdar erhålla konsulenterna
kontinuerlig kontakt med och information om rådande förhållanden
inom sina specialtack i skilda delar av landet. Till fälten samlas jordbrukarna
vid konsulenternas demonstrationer, varvid kontakt knytes och ömsesidigt
utbyte av erfarenheter kommer till stånd. I samband med dessa demonstrationer
ha ofta rekvisitioner skett till personliga besök hos enskilda
jordbrukare
Sakkunnigemajoriteten utgår emellertid från att det är felaktigt, att en
central organisation skall arbeta på detta sätt. Den del av föreningens verksamhet,
som har samband med dessa förevisningsfält, förutsättes därför övergå
till hushållningssällskapens befattningshavare och undervisningen för
dessa befattningshavare förutsättes förlagd till lantbrukshögskolan.
Det är ju givet, att en central institution direkt kan nå endast ett mycket
ringa antal av de utövande jordbrukarna och att det vore bättre, örn jordbrukarnas
lokala rådgivare, konsulenter och vandringsrättare, kunde förmedla
en likvärdig rådgivning och övertaga den upplysningsverksamhet som
bedrives.
Örn en sådan förändring skall kunna ske, måste man sörja för en kontinuerligt
fortlöpande information och stimulans på dessa båda fackområden,
vilken bör meddelas icke blott till hushållningssällskapens konsulenter
utan även och framför allt till deras vandringsrättare, vilka äro de tjänstemän
som i första hand komma i personlig beröring med jordbrukarna.
Skall man fråntaga jordbrukarna den möjlighet som de nu i viss utsträckning
ha till att direkt få konsultera särskilda specialfackmän, böra de åtminstone
i stället erhålla möjlighet att vända sig direkt till sådana tjänstemän,
som upprätthålla omedelbar kontakt med dylika specialfackmän. Förhållandena
te sig icke oväsentligt olika inom föreningens tvenne specialgrenar. Örn
en sådan kontinuerligt år ifrån år fortlöpande informationsverksamhet organiserades
och om densamma utövades av personer, som hade samma möjligheter
som föreningens nuvarande konsulenter till att vidmakthålla och förkovra
sin kompetens, då skulle den av utredningens majoritet föreslagna anordningen
innebära ett verkligt framsteg. Om däremot denna informationsfråga
lämnas obeaktad eller i avseende på dess lösning endast en hänvisning
sker till högskolans allmänna undervisningsverksamhet, då är frågan
icke löst och förslaget innebär i så fall en försämring för jordbrukarna av
nu rådande förhållanden.
Frågan örn möjligheten för en enskild jordbrukare att direkt kunna få
anlita en expert för rådgivning i betes- och mossfrågor får dock ej helt negligeras.
Organiserandet av exempelvis betesdriften på en gård eller nyodlingen
av en torvjord kräver ofta stora kapitalutlägg och det är därför självklart,
att man söker tå arbetet så rationellt utfört som möjligt. Anlitandet av
en fackman bör giva de största garantierna i detta avseende, en omständighet
som också numera allmänt beaktas exempelvis vid planerandet av större
byggnadsföretag inom jordbruket.
Tjänstemännen hos hushållningssällskapen, såväl konsulenterna som vandringsrättarna,
ha i regel mycket liten tid disponibel till att specialisera sig
45
Kungl. Maj:ts proposition nr ''.''SO.
inom något visst arbetsområde. Huvuddelen av sin tid mäste de agna at de
många löpande allmänna uppgifterna inom lanthushållningen. Y arken en
jordbrukskonsulent, en lärare eller en vandringsrättare kan emellertid i sitt
arbete alldeles förbigå betesfrågorna. Dessa stå så helt i centrum för svensk
lanthushållning att de omöjligen kunna skjutas åt sidan. Annorlunda är det
med de frågor som beröra organogena jordar.
Föreståndaren Rappe har vidare uttalat, att betestekniska experter j framtiden
liksom hittills måste finnas tillgängliga och alt de borde handhava den
fortlöpande informationsverksamheten på betes- och vallkulturens område.
Rörande dessa experter och deras arbetsuppgifter har föreståndaren Rappe i
övrigt anfört följande.
Kvaliteten av ifrågavarande informationsverksamhet är en angelägenhet^
största vikt. För dess vidmakthållande och fortsatta utveckling är det ofrånkomligt,
dels att de experter, som skola utöva densamma, liksom nu är fallet
inom föreningen, stå i ständig kontakt med hela lörsöks- och undersökningsverksamheten
på betesområdet och dels att de, såsom ävenledes är fallet inom
föreningen, ha sig anförtrodda bestämda delar av undersöknings-, forskningsoch
försöksverksamheten och vid utövandet av sina arbetsuppgifter komma de
för jordbrukarna aktuella betesfrågorna så nära in på livet att de även kunna
tjänstgöra som förmedlare mellan å ena sidan den praktiska betesmannen
och å andra sidan ledningen för försöks- och undersökningsverksamheten.
Detta är en mycket värdefull tillgång, när det gäller att bedöma de olika
försöksuppgifternas inbördes vikt och praktiska betydelse. Vid begränsade
ekonomiska resurser för försöksverksamheten bör arbetet genom experternas
förmedling lättare kunna bliva koncentrerat till de viktigaste och för
skilda geografiska områden mest aktuella uppgifterna. Försöksmännen själva
ha varken tid eller medel till förfogande för upprätthållande av härtill erforderlig
kontakt med jordbrukets utövare i skilda bygder i större utsträckning
än som, i stort sett, är betingat av försöksverksamhetens lokalisering.
De delar av undersökningsverksamheten som här åsyftas äro sådana som
röra den egentliga betestekniken. Såsom exempel kunna anföras frågor rörande
fållstorlek och fållindelning och den i samband därmed stående
avbetningsintensiteten, frågor rörande tidsintervallens längd mellan de olika
avbetningarna på samma fålla vid visst kreatursbestånd och under skilda
naturliga betingelser, vidare bland annat hela liägnadsproblemet med undersökningar
och utarbetandet av typer och metoder tor åstadkommande av
ökad stängningsförmåga, hållfasthet och varaktighet hos stängsel. Hit hör i
stor utsträckning den betydelsefulla skogsbetesfrågan, som alltjämt väntar
på att upptagas till verkligt objektiv prövning med utnyttjande av föreliggande
kunskaper och erfarenheter på bland annat den geobotaniska forskningens,
betesteknikens, skogsvårdens, jordbruks- samt skogsekonomiens områden.
Hit höra även spörsmål av delvis juridisk karaktär, vilka stå i samband
med betesdriften, såsom frågor örn hägnadsskyldighet, ersättningsskyldighet
för betesskada å annans mark samt betesregleringsinstitutets tillämpning
och de frågekomplex som sammanhänga därmed.
Allt detta rör frågor, vilkas rätta behandling, förutom nödvändig sakkunskap
och erfarenhet, kräver en praktisk blick oell sund omdömesförmåga,
som för alt kunna framväxa hos en tjänsteinnehavare erfordrar mångårig
koncentration på hithörande spörsmål och i varje fall omöjligen kan presteras
av en person, vilken såsom övergångstjänst i assistents ställning direkt
blir ställd inför dessa viktiga uppgifter. Att han är assistent hos en framstående
försöksman gör honom icke mer kvalificerad i dessa avseenden, när
försöksmannens fackområde endast delvis täckes av hans eget.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
Även mossodlingsexperter borde i fortsättningen enligt föreståndaren Kappes
åsikt finnas tillgängliga för utövande av kontinuerlig informationsverksamhet
bland jordbrukets rådgivare och lärare. Härom har anförts i huvudsak
följande.
Betes- och vallkulturfrågorna intaga en så central plats inom den svenska
lanthushållningen, att de svårligen av någon lantbrukstjänsteman kunna
skjutas åt sidan. Helt annorlunda ställer det sig med mosskulturfrågorna.
Dessa ha icke samma centrala ställning inom svenskt jordbruk som betesfrågoma.
Ett mycket stort antal jordbruksenheter sakna helt organogena jordar,
och ett stort antal ha endast ringa areal odlad torvjord, medan huvuddelen av
åkerjorden utgöres av mineraljord. Ett icke obetydligt antal jordbruk finnes
dock, där odlad torvjord utgör en betydande del eller huvuddelen av åkerjorden.
Alla landets jordbrukare böra dock ha möjlighet att konsultera sakkunniga
rådgivare för sina odlingar, oavsett om dessa äro belägna på mineraljord
eller organogen jord. Detta har också hittills varit fallet i vårt land tack vare
föreningens kulturingenjörer-konsulenter, vilka sedan slutet av 1800-talet
upprätthållit konsulterande verksamhet rörande lantbruksdrift på organogena
jordar och för övrigt haft sin verksamhet uteslutande inriktad på dessa
jordars särskilda problemställningar. Men vid ett överförande av delar av
deras verksamhet till hushållningssällskapen, komma dessa delar av verksamheten
att i stället utövas av personer (konsulenter och vandringsrättare)
vilka icke ha de organogena jordarnas problem såsom huvudintresse.
Endast cirka en sjättedel av landets åkerareal utgöres av torvjord, varför
det är fullt rimligt, att berörda tjänstemäns intresse endast i mindre grad
kan ägnas åt torvjordsproblemen, t. ex. deras uppodling, dikning, jordförbättring,
jordbearbetning, gödsling och växtodling. Mot bakgrund härav
framstår det som ett avgjort statsintresse, att det i landet finnes en organisation
som icke blott bedriver forsknings- och försöksverksamhet på hithörande
områden utan jämväl är så utrustad, att från densamma en fortlöpande
informationsverksamhet kan bedrivas bland jordbrukets konsulenter, lärare
och vandringsrättare ävensom i någon mån hos enskilda jordbrukare
under samverkan med respektive länskonsulenter.
Vad förut nämnts rörande betes- och vallfrågornas rätta behandling och
erforderlig kompetens hos utövarna av denna verksamhet, har i stor utsträckning
sin tillämpning även på torvjordsexperterna. Klart är, att endast en
man, som i sin verksamhet har hand om de rent praktiska frågeställningar113
på detta område, kan förvärva den praktiska erfarenhet och omdömesförmåga
som erfordras för en kvalificerad informationsverksamhet på området.
I fråga om dessa specialtjänstemän tillkommer emellertid ett omfattande
och ansvarsfyllt verksamhetsområde, som nyligen berörts i ett av 1942 års
torrläggningssakkunniga avgivet betänkande (SOU 1944:56).
Om torvjordsexperternas sakkunskap helt utnyttjas för allmän information
av jordbrukets instruktörer och för samverkan med lantbruksingenjörerna
vid torrläggningsföretag på organogena jodar, komma med säkerhet
två befattningshavare att erfordras. Experter på dessa speciella områden finnas
emellerid icke tillgängliga utan vidare. Till uppgifterna anställas personer
med agronomutbildning, vilka efter flera års samarbete med förutvarande
befattningshavare pa området sa småningom förvärva den expertis som
erfordras.
I avseende å den i sakkunnigemajoritetens förslag upptagna studiegårdsverksamheten
i Norrland har föreståndaren Rappe anfört bland annat följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
47
A den av sakkunnigemajoriteten förslagna arbetstekniske experten kommer
att vila mycket centrala och för utvecklingen av det norrländska näringslivet
betydelsefulla arbetsuppgifter. Med hänsyn till uppgiftens stora
omfattning och komplicerade karaktär samt i betraktande av att den berör
frågor rörande hemmen och arbetsförhållandena där bör till verksamheten
knytas även en kvinnlig befattningshavare. Lantbrukar- och småbrukarhustrurnas
insatser inom jordbruksnäringen i Norrland lia nämligen en så genomgripande
betydelse för hela livsföringen hos de befolkningslager det
gäller, att varje försök att komma hithörande problem in på livet med nödvändighet
förutsätter ett studium av deras arbetsförhållanden. Arbetsfrågorna
i lanthushållningen böra dessutom ses lika mycket från hustruns som från
mannens synpunkt, och det är lättare för en kvinnlig än för en manlig befattningshavare
att bedöma och överblicka hustruns och familjens arbetsförhållanden.
Av de sakkunnigas majoritet har emellertid framhållits, att hela arbetsområdet
kunde anförtros åt en manlig befattningshavare och att denne i
frågor rörande den kvinnliga arbetskraften i sin verksamhet kunde utnyttja
de hemkonsulenter, som finnas anställda hos de norrländska hushållningssällskapen,
var och en inom det område, där ifrågavarande studieob jekt är beläget.
Arbetet kan givetvis läggas efter dessa linjer, men det är icke rationellt
att på detta sätt splittra en så central del av studieområdet som hemarbetet
utgör.
De kvalifikationer som de båda sålunda tänkta tjänsteinnehavarna böra
besitta böra icke alltför mycket bedömas efter formella meriter. Det är angeläget
vid dessa verkligt ömtåliga undersökningar, att den som bedriver
dem besitter lämpligast möjliga rent mänskliga kvalifikationer, varför eventuell
brist på formella meriter föreslås i väsentlig utsträckning kunna få
uppvägas av stora meriter på sistnämnda område.
Årsresultaten från studiegårdarna måste givetvis framdeles liksom för närvarande
offentliggöras i en särskild, utförlig årsberättelse, men ur avdelningens
arbete måste successivt framkomma mycket annat material, som kan tjäna
att på skilda sätt belysa de nordsvenska lantbruksförhållandena. Detta
material borde offentliggöras i en bestämd publikation så att det alltid funnes
tillgängligt för utnyttjande i olika sammanhang.
Om avdelningen varit knuten till en kvarvarande förening, vore denna
förenings kvartalsskrift den naturliga platsen för sådant sammanförande av
vunna erfarenheter och rön. Men även i den statliga formen kunde man tänka
sig en liknande anordning. Föreningens kvartalsskrift är nämligen en sådan
publikation, som icke bör försvinna för att verksamheten inom föreningen
förstatligas. Eli undersökning bör därför göras om icke en tidskrift av ungefär
samma beskaffenhet som föreningens kvartalsskrift skulle kunna utgivas
av försöksanstalterna gemensamt och eventuellt redigeras från den norrländska
avdelningen, där de jordbruksekonomiska aspekterna i förening med där
representerade specialgrenar inom upplysningsverksamheten, kunde giva en
lämplig bakgrund för det redaktionella arbetet, vilket givetvis finge utövas
av särskild person med även annan uppgift inom avdelningen.
Därest detta förslag kunde genomföras, synes det lämpligt att Svenska vaundi
mosskulturföreningen ställde sitt bibliotek till den norrländska anstaltens
förfogande. För bibliotekets successiva underhåll är tidskriften en ändamålsenlig
anknytning, enär biblioteket i huvudsak är att betrakta som en produkt
av föreningens publikationer. Ulan tidskriften såsom bytesobjekt skulle
kostnaderna för hållande av de många fackorgan vartill föreningen haft tillgång
ha blivit alldeles för stora, men tack vare tidskriften, i förening med de
små statsanslag sorn erhållits för inbindning och litleralurinköp m. m., disponerar
föreningen för närvarande ett väl katalogiserat bibliotek av respektabel
kvalitet.
4S
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
Det är en angelägenhet av icke oväsentlig betydelse, att de in- och utländska
förbindelser som föreningen upprätthållit och den allmänna goodwill som
föreningen åtnjuter för framtiden i viss mån bevaras åt den svenska lantbruksnäringen
genom att tidskriften kontinuerligt fortfar att utkomma, fast
under ett för de nya förhållandena anpassat namn. Försölcsväsendets norrlandsavdelning
bleve så att säga arvtagare till föreningens genom tidskriften
upprätthållna förbindelser och tidskriften bidroge i fortsättningen liksom hittills
till upprätthållande av biblioteket.
Det kan lika väl försvaras att från Norrland utgives en publikation som
vänder sig till hela landet som att detta sker från Skåne. Sistnämnda är fallet
med Sveriges utsädesförenings tidskrift. Utsädesproduktionens främsta landskap
är väl Skåne, men Norrland är nog den landsdel, där såväl betes- och
vallkulturen som myrkulturen i förhållande till andra delar av lantbruksdriften
intar det största procentuella utrymmet. När dessutom just i Norrland de
jordbruksekonomiska försöksfrågorna på hithörande områden skulle erhålla
en särskild avdelning av försöksväsendet, synes det, att mycket talar för att
en betes-, vall- och myrodlingspublikation kunde ha denna avdelnings förläggningsort
till utgivningsplats. Om så vore fallet, behövde man icke tveka
örn platsen för offentliggörande av avdelningens allmänna erfarenheter och
rön. I motsatt fall är emellertid detta en fråga, som bör bli föremål för övervägande.
Enligt föreståndaren Rappes mening talade åtskilliga skäl för att bland
alternativen för norrlandsavdelningens förläggning även upptoges Östersund
och Örnsköldsvik eller dessa städers närhet. En forskningsstation för nordsvenskt
jordbruk borde ha sin förläggning på själva landsbygden inom en för
norrländska lantbruksförhållanden särskilt karakteristisk jordbruksbygd.
Samtidigt vore det mycket angeläget att förläggningsplatsen valdes så, att man
från densamma lätt kunde nå skilda delar av verksamhetsområdet. Det syntes
föreståndaren Rappe, att Östersundstrakten väl fyllde dessa krav, särskilt i
betraktande av att vissa delar av Dalarna och Värmland skulle inräknas i
nämnda område. Förutvarande Ope lantbruksskola hade varit förlagd till
en gård belägen mitt emellan Östersund och Brunflo. De stora byggnader, i
vilka skolan varit inrymd, kunde med fördel iordningställas för ifrågavarande
ändamål. Enligt vad föreståndaren Rappe inhämtat vöre denna gård till
salu för rimligt pris.
I fråga om sakkunnigemajoritetens förslag beträffande överflyttningen av
föreningens nuvarande personal till statlig tjänst har föreståndaren Rappe anfört
i huvudsak följande.
Sakkunnigemajoriteten föreslår, att de flesta av föreningens tjänstemän
skola placeras i extra ordinarie lönegrad. Vidare göres löneplaceringen så låg,
att den inom föreningen sedan en följd av år påyrkade och av lantbruksstyrelsen
tidigare förordade förbättringen av tjänstemännens löner icke på långt
när tillgodoses. Detta har skett samtidigt som reglering av lönerna inom Sveriges
utsädesförening är förberedd i stort sett efter samma principer, som av
lantbruksstyrelsen tidigare förordats för båda föreningarna.
Föreningens tjänstemän äro ordinarie befattningshavare i sin nuvarande
tjänst. Det är icke nu fråga om att statsmakterna skola upptaga något nytt
verksamhetsområde utan om fullföljandet av en verksamhet, som delvis under
ett halvt århundrade bedrivits med anslag från statsverket. Det synes då
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
49
vara en självskriven sak, alt tjänstemännen böra iå behålla sin ställning som
ordinarie befattningshavare även sedan de övergått i statstjänst. Den låga
löneplacering, som nu föreslås och som torde vara lägre än vad som skulle
bliva fallet vid en löneplacering jämförbar med den, som ifrågasättes för
tjänstemännen vid Sveriges utsädesförening, motiveras av utredningsmännens
majoritet med rådande löneläge inom lantbrukshögskolan. Häremot må
invändas, att för flera befattningar inom föreningen icke finnas några fullt
jämförbara befattningar inom högskolan. Detta gäller framför allt befattningen
som botanist-torvgeolog och befattningarna som konsulenter.
Ingen befattning inom hithörande försöksverksamhet fordrar i så hög grad
specialisering som botanistbefattningen. Den som specialiserat sig på en sådan
verksamhetsgren är hänvisad till sin befattning såsom sluttjänst.
Å andra sidan måste kraven på en sådan befattningshavare ställas mycket
höga. Det är icke nog med att han måste besitta akademisk kompetens, han
måste dessutom ha ådagalagt förmåga att praktiskt behandla hithörande
problem och bedöma de situationer, som kunna uppstå i samband med forsknings-
och försöksverksamheten på hithörande områden. Det måste sålunda
vara en vetenskapsman med praktisk blick och omdömesförmåga.
Om en person med dessa kvalifikationer skall inrikta sig på att för huvuddelen
av sin verksamhetstid ägna sig åt geobotanisk forskning på lantbruksområdet
och därmed i huvudsak avsäga sig möjligheten att söka annan tjänst,
fordras det alt framtidsmöjligheterna te sig ljusare än de bliva genom en
placering vid lantbrukshögskolan såsom förste assistent. Befattningen bör därför
placeras i 24 lönegraden. Botanistbefattningen är icke och har aldrig varit
någon assistentbefattning utan en självständig specialistbefattning. Med hänsyn
till dess karaktär av sluttjänst, till de kvalifikationer den erfordrar i fråga
om utbildning m. m. samt till nödvändigheten av en betryggande kontinuitet
i arbetet skulle en ännu högre löneställning än den sålunda föreslagna förvisso
kunna anses motiverad.
En torvkemist skall icke endast kunna utföra alla erforderliga analyser utan
även kunna riktigt bedöma de kemiska och fysikaliska problemställningar,
som uppträda vid frågor om torvens användning till odlingsändamål eller till
beredning av torvströ och bränntorv. Då befattningen som torvkemist bör betraktas
såsom en slutbefattning och alltså något ytterligare avancemang ej
kan påräknas för dess innehavare, är det av vikt att för erhållande av kompetent
innehavare lönen sättes högre än den av sakkunnigemajoriteten föreslagna
Eo 21. Lämpligen sättes den i 24 lönegraden.
Ansvaret för informationsverksamheten på betes- och vallkulturens område
bör anförtros en person, vars avlöningsförhållanden och tjänsteställning äro sådana,
att han har anledning betrakta sin befattning såsom en sluttjänst, för
vars rätta fyllande han under bela sitt liv bör sträva att göra sig mer och
mer kvalificerad utan att behöva sikta på någon annan framtida verksamhet.
Om tjänsten gives sådan karaktär, kan man vänta sig, att de bästa krafter inrikta
sig på ett erhålla densamma, vilket är en angelägenhet av stor vikt i
denna fråga. Därför erfordras, att denne tjänsteman gives en löneplacering i
24 lönegraden.
Det är en angelägenhet av vikt, att föreningens expertis i fråga örn myrodling
tillföres lantbrukshögskolan i samband med dess övertagande av föreningens
arbetsuppgifter och att detta sker på ett sådant sätt, att säkerhet
skapas för expertisens fortbestånd. Detta kan endast ske genom att giva den
främste företrädaren för dessa uppgifter en sådan tjänsteställning och avlöning,
alt förutsättningar skapas för särskilt dugande och för ändamålet
lämpade män alt för framtiden helt och fullt ägna sig åt denna specialise
Rihang
lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280. 4
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
rade uppgift. Detta kail bliva fallet, om tjänstemannen i fråga placeras i 24
lönegraden.
Såsom tidigare berörts, måste dessa två befattningshavare, vilka av sakkunnigemajoriteten
föreslagits till förste assistenter i försöksverksamheten,
med nödvändighet ägna hela sin arbetstid åt särskilda uppgifter av informatorisk
art. Dessa tjänstemän kunna icke vid sidan av nämnda uppgifter få
så stor del av sin tid disponibel för den egentliga försöksverksamheten, att
densamma därmed kan bliva betjänad. Den ena befattningen såsom förste
assistent bos de två statsagronomema bör hellre besättas med en av mossavdelningens
två yngre konsulenter, vilka båda redan nu använda halva sin
tid till avdelningens parcellförsök. Den andra förste assistenttjänsten måste
nytillsättas. Detta innebär dock icke någon ökning av antalet inom ifrågavarande
verksamhetsgrenar sysselsatt personal, enär befattningens tillkomst
motväges av alt föreningens föreståndare överföres till särskild verksamhet
i Norrland. Dessa båda förste assistenter kunna då möjligen givas lägre
lönegradsplacering och sålunda i enlighet med sakkunnigemajoritetens förslag
placeras i 21 lönegraden.
De arbetsuppgifter, som skulle åvila tjänstemännen inom avdelningen för
''Norrland och likartade delar av angränsande landskap, äro av så genomgripande
betydelse för landsdelens näringsliv, att det synes angeläget att till
tjänsterna i fråga kunna knyta och för framtiden bevara de bästa agronomiskt
utbildade personer, som finnas tillgängliga. Vidare måste tillses, att
dessa finna med sin fördel förenligt att kvarstanna i sina befattningar och
icke antingen övergå till bättre avlönade tjänster i Norrland eller — en mycket
vanlig företeelse hos dugande norrländska tjänstemän — söka transport
till sydligare delar av vårt land.
Örn detta skall bliva fallet, måste med säkerhet lönesättningen bliva en annan
än den av utredningen föreslagna. Särskilt gäller detta de tre expertbefattningama,
vilkas placering i 24 lönegraden sannolikt framdeles blir en nödvändighet
för att förhindra att befattningarnas innehavare söka sig över till
konsulent- eller läraretjänster hos hushållningssällskapen, till vilka befattningar
deras verksamhet vid avdelningen sannolikt kommer att starkt meritera
dem. Av liknande skäl synes avdelningens föreståndare böra placeras i
28 lönegraden, vilken kommer närmast den löneplacering som sannolikt blir
bestämd för Sveriges utsädesförenings avdelningsföreståndare. En sådan åtgärd
underlättas därav att befattningen skulle bliva den enda avdelningsföreståndaretjänsten
vid lantbrukshögskolan med förläggning på annan plats än
Ultuna. De båda arvodestjänsterna såsom driftsledare synas framdeles böra
avlönas något högre (förslagsvis 8 500 kronor) än av de sakkunniga föreslagits,
med hänsyn till möjligheten att till dessa icke pensionsreglerade befattningar
förvärva och behålla sådana befattningshavare, som för denna ömtåliga
verksamhet besitta såväl högsta möjliga fackliga meriter som för uppgiften
nödvändiga personliga kvalifikationer.
Sakkunnigemajoritetens förslag innebär, att föreningens befattningshavare
vid löneklassplaceringen blott skulle få tillgodoräkna sig en tredjedel av
sina anställningsår i föreningens tjänst. Nio år i föreningens tjänst skulle
således motsvara tre år i statens tjänst. Då inom föreningen fem år ansetts
berättiga till löneklassuppflyttning, synes det skäligt, att åtminstone hälften
av antalet tjänsteår inom föreningen skulle få tillgodoräknas vid löneklassplaceringen
och att alltså sex år i föreningens tjänst skulle få motsvara tre
år i statens.
I stället för att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreningens laboratoriebyggnad
skulle ställas till husdjursförsöksanslaltens disposition, borde en
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
öl
ligt föreståndaren Kappes uppfattning denna byggnad tagas i anspråk för
jordbraksförsöksanstaltens räkning och för husdjursförsöksanstalten uppföras
en nybyggnad. Härom har föreståndaren Rappe anfört följande.
I en nyupplörd byggnad disponerar föreningen för närvarande erforderliga
utrymmen för provberedning med tillhörande lokaler för invägningar,
torkning och målning av såväl vegetationsprov som jordprov, bestämningar
av torrsubstans m. m., ävensom utrymmen för förvaring av redskap och arbetsmaskiner
samt stora utrymmen till förvaring av vegetationsprov och förråd
av skilda slag. Omkring en sjättedel av denna byggnad är inredd till
kemiskt laboratorium och en något mindre del till botaniskt laboratorium.
Byggnaden äger så pass stora dimensioner, att den tillsammans med föreningens
institutionsbyggnad tills vidare skulle kunna täcka utrymmesbehovet
för såväl jordbruksförsöksanstalten som de från föreningen övertagna
avdelningarna. Detta innebär således, att jordbruksförsöksanstaltens lokalfråga
tills vidare skulle kunna lösas utan nybyggnader.
Enligt sakkunnigemajoritetens förslag skall emellertid även husdjursförsöksanstaltens
behov av laboratorielokaler m. m. tillgodoses inom föreningens
byggnader. Detta skulle möjliggöras genom att jordbruksförsöksanstalten,
inklusive de från föreningen tillförda avdelningarna, icke skulle få disponera
något eget laboratorium. Anstalten skulle då helt kunna avstå från
den sjättedel av byggnadsutrymmet, som intages av själva laboratorielokalerna.
Verksamheten skulle emellertid dessutom till husdjursförsöksanstalten
avstå även de återstående fem sjättedelarna av byggnaden, men ersättning
härför skulle erhållas genom motsvarande nybyggnad. Nybyggnaden har kostnadsberäknats
till ett värde, som ligger 8 000 kronor lägre än den nuvarande
laboratoriebyggnadens beräknade värde.
Majoritetens förslag innebär onödigt vidlyftiga förändringar. En kostnadsbesparing
på 8 000 kronor kan ju knappast motivera den betydande olägenhet
i arbetet, som förändringar och omflyttningar alltid måste innebära. Det
synes vara långt mer rationellt att i stället uppföra en byggnad, speciellt lämpad
och inredd för husdjursförsöksanstalten och att låta föreningens lokaler
i sin helhet tagas i anspråk för den utökade jordbruksförsöksanstalten.
Det bör ju för husdjursförsöksanstalten vara en fördel att erhålla en nybyggnad,
uppförd direkt för dess speciella behov.
Örn dessa förslag härvidlag följas, kunna föreningens nuvarande byggnader
i obeskuret skick disponeras av försöksverksamheten på jordbruksområdet
och en eljest nödvändig sammangyttring av byggnaderna kan undvikas.
Jordbruksförsöken få elt eget specialutrustat forskningslaboratorium med
en personal, väl insatt i de analysuppgifter m. m., som sammanhänga med
denna verksamhet, särskilt på torvmarksområdet. Härigenom möjliggöres
också det fortsatta samarbete på gemensamma uppgifter, som varit så fruktbärande
under de sextio år, som föreningens laboratorium existerat.
Beträffande de sakkunnigas förslag om disponerandet av Lilla Sunnersta
försöks- och demonstrationsgård har föreståndaren Rappe anfört.
Sakkunnigemajoritetens förslag i denna del synes icke böra föranleda någon
åtgärd, förrän ledningen för deli blivande .statliga forsknings- och försöksverksamheten
på beles- och vallområdet fått taga ställning lill frågan.
Denna verksamhet torde vara närmast berättigad lill att övertaga gården, örn
föreningen överlåter sin arrenderätt lill statsverket. Först om betes- och vallavdelningen
frivilligt avstår därifrån, kan det bliva tal örn att husdjursförsöksanstalten
kan komma i fråga. Båda organisationerna skulle emellertid
kunna draga nytta av gården för sina respektive uppgifter, om ömsesidigt
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
tillmötesgående visades från respektive försöksledningar. Föreningen har
nedlagt betydande kostnader på gårdens byggnader, för vilka densamma är
berättigad erhålla ersättning i samband med eventuell överlåtelse av arrenderätten.
Föreståndaren Rappe har i sitt särskilda yttrande vidare anfört, att —
örn den torvkemiska expertisen bevarades inom verksamhetens ram och de
av honom i övrigt föreslagna dispositionerna vidtoges samt informationsverksamhetens
rationalisering genomfördes under förståelse och medverkan från
hushållningssällskapens ledning — en större effektivitet skulle tillföras verksamheten
på betesodlingens och mosskulturens område utan att någon utökning
av antalet inom ifrågavarande fackområden verksamma krafter behövde
genomföras. I oförändrat skick skulle sakkunnigemajoritetens förslag enligt
föreståndare Rappes uppfattning leda till en icke oväsentlig försämring av
nuvarande förhållanden. Det syntes även innebära ett fullständigt brytande
med hävdvunna och sakligt starkt betingade arbetsformer. Verksamheten
kunde icke avvara eller genom förändrade arbetsuppgifter inskränka någon
del av den sakkunskap, som funnes företrädd inom föreningen. Däremot
välkomnades sådana förändringar, varigenom den befintliga arbetskraftens
effektivitet kunde stärkas. Vid genomförande av de av föreståndaren Rappe
föreslagna förändringarna i sakkunnigemajoritetens förslag skulle åtskilligt
vara vunnet i sådan riktning.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag örn samordnande av Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet med den statliga forsknings- och försöksverksamheten
på jordbrukets område har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet
yttranden. I ett stort antal av dessa yttranden har dock föreslagits, att
föreningens verksamhet skulle inordnas under lantbrukshögskolan under
andra former än de av de sakkunniga föreslagna. Endast styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Kalmar läns södra, Värmlands läns
och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsema
i Uppsala och Jönköpings län, Sveriges utsädesförening, Sveriges
skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott samt Norrlands
skogs vårdsförbund ha avstyrkt, att Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet skulle förstatligas. I de yttranden, som avgivits av Stockholms
läns och stads samt örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, lantbruksakademien,
styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet landsbygdens folk, har hemställts, att frågan
huruvida föreningens verksamhet alltjämt kunde och borde bedrivas under
föreningens ledning eller borde inordnas under den statliga försöksverksamheten
måtte underkastas ny förutsättningslös utredning. Statskontoret, riksräkenskapsverket,
skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län
lia — under hänvisning till att Kungl. Majit den 14 september 1944 anbefallt
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
53
styrelsen för lantbrukshögskolan alt inkomma med de förslag (ill åtgärder
rörande forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område m. m.,
som styrelsen kunde finna påkallade i anledning av riksdagens skrivelse nr
455/1944 — hemställt att de sakkunnigas förslag icke måtte för närvarande
genomföras. Även statens livsmedelskommission har ifrågasatt, örn icke spörsmålen
rörande betes-, vall- och mosskulturförsökens organisation borde avgöras
i sammanhang med problemet örn organisationen av jordbruksförsöksverksamheten
överhuvud taget. Av yttrandena må här i övrigt återgivas följande.
Norrlandskommittén har i sitt yttrande anfört följande allmänna
synpunkter på frågan om samordnandet av Svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet med den statliga försöks- och forskningsverksamheten.
Forsknings- och försöksverksamheten på vall- och myrodlingens områden
har vid Svenska vall- och mosskulturföreningen varit företrädd genom två
särskilda avdelningar, vilka tillskapades vid den sammanslagning av Svenska
betes- och vallföreningen samt Svenska mosskulturföreningen, som skedde år
1939. Dessa båda sistnämnda föreningar utgjorde centrala organ för sina respektive
verksamhetsområden, betes- och vallföreningen främst för beteskulturen
och mosskulturföreningen för myrodlingen. De hade därvid till sitt förfogande
särskilda institutioner nied tillhörande laboratorier, försöksgårdar,
försöksfält m. m. Samtidigt funnos emellertid andra organ, som mer eller
mindre sysslade med liknande försöksuppgifter som föreningarnas, t. ex.
centralanstalten för försöksväsendet på jordbrukets område och kemisk-växtbiologiska
anstalten. Vid nämnda sammanslagning av betes och vall- samt
mosskulturföreningarna övergingo den sistnämnda föreningens såväl som kemisk-växtbiologiska
anstaltens försöksgårdar till nuvarande lantbrukshögskolans
jordbruksförsöksanstalt, och samtidigt upphörde viss av betes- och vallföreningen
ledd försöksverksamhet. Vid nämnda försöksanstalt företrädes numera
försöksverksamheten rörande organogena jordar och vallar av särskild
statsagronom. Utvecklingen inom den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten
har alltså på vall- och myrjordens område gått mot ett delvis
överförande av densamma på den rent statliga försöksverksamheten.
Svenska vall- och mosskulturföreningens arbetsuppgifter avseende upplysningsverksamheten
å vall- och myrkulturens område utgöra en fortsättning
av primärföreningarnas motsvarande verksamhet. Vid sammanslagningen av
dessa föreningar kom upplysningsverksamheten i anslutning till de direktiv
som lämnades alt mera träda i förgrunden bland den nya föreningens arbetsuppgifter.
Liksom vid primärföreningarna företrädes upplysningsarbetet i den
nuvarande föreningen av i första hand särskilda konsulenter, vilka äro knutna
till endera av vall- och mossavdelningarna. En motsvarande konsulenttjänst
finnes för närvarande icke vid den rent statliga försöksverksamheten,
varken för vall- och myrkultur eller för dess övriga arbetsområden. Upplysningsarbetet
bedrives närmast genom publikationer av olika slag samt genom
viss rådgivning av tjänstemännen. Utredningens förslag innebär ett bibehållande
av den nämnda konsulenlverksamheten för Norrland oell en placering av
denna verksamhet i anslutning till ledningen för den jordbruksekonomiska
försöksverksamheten i Norrland.
Norrlandskommittén anser sig ur sina synpunkter i första hand böra bedöma
den innebörd ett förstatligande av Svenska vall- och mosskulturföreningen
skulle få med avseende å upplysningsverksamheten. Kommittén hyser
närmast den uppfattningen, alt, evad upplysningsverksamheten avser att nå
54
Kungl. Mcij.ts proposition nr 280.
jordbrukets utövare, denna främst bör anförtros lokala organ och då i första
hand hushållningssällskapen. Kommittén har också under övervägande att
framlägga förslag om utvidgade möjligheter för hushållningssällskapen i
Norrland att omhänderhava denna verksamhet såväl som för densamma
erforderlig lokal försöksverksamhet. Kommittén tillmäter härvid den av föreningen
bedrivna och till upplysningsverksamheten intimt knutna försöksverksamheten,
i första hand de s. k. demonstrationsförsöken, en stor betydelse
och anser att denna även i fortsättningen bör givas en förhållandevis stor
omfattning ehuru i hushållningssällskapens regi. Med den inställning kommittén
sålunda intager finner kommittén ett bibehållande av Svenska valloch
mosskulturföreningen ej behövligt med hänsyn till nu berörda uppgift.
Föreningen har emellertid att i sin upplysningsverksamhet även stå befattningshavarna
vid sällskapen m. fl. till tjänst genom kurser eller genom
rådgivande medverkan i dessas upplysningsverksamhet. Vall- och myrodlingen
innefattar därvidlag två arbetsområden, som dels med hänsyn till omfattningen
och dels med hänsyn till problemställningarna kräva så omfattande
specialkunskaper, som befattningshavarna i allmänhet icke kunna förvärva
utan flerårig sysselsättning på respektive områden. Kommittén finner
därför anledning ansluta sig till utredningens förslag om specialkonsulenter
för vall- och mvrkultur i Norrland. Det synes kommittén angeläget att en
nära kontakt upprätthålles mellan upplysningsverksamheten och försöksverksamheten.
Därest denna senare verksamhet helt förstatligas böra de
båda specialkonsulenterna i vall- och myrkultur för Norrland anknytas till
den statliga försöksverksamheten. Det synes ej finnas skäl antaga, att ifrågavarande
konsulenters arbete skulle bliva lidande av att föreningens verksamhet
förstatligas.
Föreningens försöksverksamhet har dels utgjorts av de redan omnämnda
försök, som direkt anlagts för upplysningsverksamheten, och dels av mera
grundläggande och utredande försök och forskning. Redan har framhållits,
att den sistnämnda verksamheten å vall- och myrkulturens område delvis
övertagits av den statliga verksamheten, lantbrukshögskolan, bland annat
genom att på denna överförts de för försök och forskning så nödvändiga instrument,
som försöksgårdarna utgöra. Utgående från den utveckling som
redan skett med avseende å den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten
på vall- och myrkulturens område finner kommittén anledning
tillstyrka ett förstatligande av nu åsyftad del av föreningens verksamhet.
Denna verksamhet har till huvudsaklig del bedrivits med statsanslag,
och under beaktande härav och vad i övrigt anförts synes anledning förefinnas
antaga att ett förstatligande innebär det bästa utnyttjande av de anslag,
som staten lämnar verksamheten i fråga. Kommittén vill betona betydelsen
och behovet av fortsatt forsknings- och försöksverksamhet i fråga
om vall- och myrkultur, detta icke minst för norrländska förhållanden, och
vill därför framhålla vikten av att densamma erhåller en sådan organisation
i den centrala jordbruksförsöksverksamheten att den är i stånd fullfölja
föreningens ax-betsuppgifter.
Av vad kommittén här anfört framgår, att kommittén funnit sig ha skäl
att tillstyrka ett förstatligande av berörda delar av svenska vall- och mosskulturföreningens
verksamhet.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har i detta hänseende uttalat följande.
Enligt styrelsens mening har problemet av de sakkunniga lösts på ett i
det hela tillfredsställande sätt. Styrelsen kan icke finna annat än att det för
den speciella försöksverksamhet, som bedrivits av Svenska vall- och mosskulturföreningen,
måste vara en styrka att samordnas med den av lantbruks
-
Kungl. Maj.ts proposition ni 280.
55
högskolan bedrivna försöksverksamheten. Det måste hälsas med tillfredsställelse.
att det gamla önskemålet om jordbruksförsöksanstaltens överflyttande
till Ultuna i samband därmed realiseras. Såväl forsknings- och försöksverksamheten
som även den högre undervisningen på jordbruksområdet
måste obestridligen vinna därpå och denna vinst måste i form av ökad sakkunskap
på de speciella områden varom här är fråga komma hela vår jordbruksnäring
till godo. Tillgången till de resurser ett välutrustat och vetenskapligt
högtstående laboratorium har att bjuda synes likaledes för mossoch
vallkulturforskningen vara av stort värde och ett gott stöd för denna
viktiga försöksverksamhet. Slutligen måste det vara till obestridlig fördel för
försöksverksamheten på beteskulturens område att husdjursförsöksanstalten
inkopplas i arbetet så att till de av föreningen hittills huvudsakligen bedrivna
växtodlings- och gödslingsförsöken komma även djurförsök utförda
i anslutning till dessa.
Statens livsmedelskommission har anfört.
Den verksamhet, som Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess
föregångare bedrivit för uppnående i vårt land av en rationell betes-, valloch
mosskultur, har varit av mycket stor betydelse för jordbrukets utveckling
under de senaste decennierna och har i hög grad bidragit till den allmänna
standardhöjning av det svenska jordbruket, som under nämnda tid
förekommit. Emellertid återstå att lösa åtskilliga viktiga uppgifter på förevarande
område och det måste förutsättas, att lösningen av dessa uppgifter
kommer att spela en väsentlig roll för jordbrukets fortsatta rationalisering.
På grund härav är det av största vikt, att man vid en eventuell omorganisation
av föreningens verksamhet tillser, att denna icke minskas i effektivitet.
Det är i stället ett starkt önskemål att i den mån så är möjligt höja effektiviteten.
Huruvida de sakkunnigas förslag att inordna föreningens nuvarande verksamhet
inom ramen för den statliga försöksverksamheten pa jordbrukets
område är att anse som ett framsteg ur effektivitetssynpunkt är vanskligt
att bedöma, i all synnerhet som organisationen av sistnämnda försöksverksamhet
numera enligt beslut av Kungl. Maj:t befinner sig i stöpsleven. Kommissionen
kan emellertid icke bestrida, att de skäl, som av de^ sakkunniga
anförts till stöd för en samordning av den försöksverksamhet på växtodlingens
område, som för närvarande bedrives av föreningen, med jordbruksar -söksverksamhetens övriga grenar i och för sig måste anses bärande och kommissionen
vill med hänsyn härtill icke avstyrka de sakkunnigas förslag i
vad det avser att åstadkomma en dylik samordning. Härvid förutsättes emellertid,
att genom samordningen möjligheterna till fortsatt fruktbringande
arbete på betes-, vall- och mosskulturens område icke minskas utan i stället
örn möjligt vidgas.
Ehuru kommissionen således i princip icke avstyrker, alt Svenska valloch
mosskulturföreningens nuvarande verksamhet samordnas med den statliga
försöksverksamheten, vill kommissionen å andra sidan ifrågasätta, huruvida
det kan vara lämpligt, att spörsmålet örn betes-, vall- och mosskulturförsökens
organisation behandlas fristående från det väsentlig större problemet
örn organisationen av jordbruksförsöksverksamheten överhuvudtaget.
Det förefaller ur flera synpunkter mest fördelaktigt, att dessa frågor
vilka liro starkt beroende av varandra avgöras i ett sammanhang.
Skogsstyrelsen har i sill yttrande anfört i huvudsak följande.
Betesfrågans rationella ordnande är av utomordentlig vikt ej blott för landets
jordbruk utan även i hög grad för skogsbruket. Någon längre utlägg
-
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
ning härav torde icke erfordras. Här må blott anföras, att bland skogssakkunniga
anses, att skogsbetet kan såväl avsevärt försvåra och fördröja uppkomsten
av plantskog som ock förorsaka att den senare blir luckig och kvalitativt
dålig. Det är också en gängse uppfattning bland skogsmän, att i
många fall en avlysning av skogsbetet och beredande av särskilda be.tesmöjligheter
åt hemdjuren är en grundförutsättning för bedrivande av mer intensiv
skogsvård. Frågan om de olika betesformerna, deras betingelser, resultat
och dylikt kan dock ännu icke sägas vara tillfredsställande klarlagd.
Att en på vetenskaplig forskning baserad, i tillräckligt stor skala bedriven
försöksverksamhet i syfte att klarlägga betesproblemen därför är behövlig
är ställt utom varje tvivel.
I detta avseende har Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess
föregångare gjort en betydelsefull insats. Föreningen har även i icke ringa
utsträckning på ett fruktbärande sätt samarbetat med landets skogsvårdande
myndigheter och sammanslutningar till fromma för skogsbetets inskränkning.
Vid ställningstagande till frågan om lämpligaste organisationsformen för
en verksamhet av angivet slag torde man böra uppmärksamma även andra
förhållanden än att de av föreningen uppnådda resultaten hitintills varit
mycket aktningsvärda och till gagn för jord- och skogsbruk. Förutsättningarna
för denna verksamhet äro nu helt andra än tidigare. Sålunda bedrives
betespropaganda, som från början var den kanske främsta uppgiften för
föreningen, även på många andra håll. Sistnämnda verksamhetsbehov torde
sålunda numera i betydande utsträckning tillgodoses genom andra organisationer.
Den forsknings- och försöksverksamhet, som under senare år alltmer
blivit föreningens främsta uppgift, möter till stora delar samma problem,
som uppställa sig för lantbrukshögskolans försöksinstitutioner. Att vetenskapligt
arbete med väsentligen samma mål och förutsättningar bedrives
på skilda håll kan medföra dubbelarbete samt bristande hushållning med
tillgängliga medel och forskarekrafter. Det förefaller därför skogsstyrelsen,
som om flera skäl tala för det i betänkandet framlagda förslaget om förstatligande
av den nu ifrågavarande verksamheten, detta så mycket mer som
föreningens inkomster under de senaste åren till den helt övervägande delen
utgjorts av statsmedel.
För närvarande pågår emellertid inom styrelsen för lantbrukshögskolan
en av Kungl. Majit anbefalld utredning rörande organisationen av forsknings-
och försöksverksamheten på jordbruksområdet. Skogsstyrelsen ställer
sig därför tveksam till lämpligheten av att, innan sagda utredning slutförts,
genomföra de i betänkandet framlagda förslagen.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att
den av Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess föregångare bedrivna
verksamheten enligt utskottets mening efter hand ändrat karaktär. Upplysnings-
och propagandaverksamheten på de olika platserna hade till stor
del övertagits av hushållningssällskapen genom de hos dem anställda konsulenterna
och vandringsrättarna. Föreningens verksamhet syntes därför i
huvudsak ha kommit att omfatta forsknings- och försöksverksamhet samt
förmedling av de därvid vunna resultaten till hushållningssällskapens konsulenter.
Under sådana förhållanden ansåge förvaltningsutskottet i likhet
med de sakkunniga lämpligt att forsknings- och försöksverksamheten på
vall- och mosskulturens område samordnades med forsknings- och försöksverksamheten
i övrigt på jordbrukets och husdjursskötsel^ område.
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
57
Liknande synpunkter ha anförts av Västmanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär anfört.
Förvaltningsutskottet vill för sin del i fråga om föreningens fortbestånd
eller förstatligande framhålla, att de fria former under vilka en enskild förening
kan arbeta måste anses vara av så stort värde, att på grund därav föreningsformen
bör vara att föredraga framför en rent statlig verksamhet. Vad
Svenska vall- och mosskulturföreningen beträffar, kan emellertid icke förbises
att densamma under årens lopp i betydelsefulla avseenden förlorat sin fria
ställning. Föreningens egna inkomster ha med åren krympt ihop, under det
att statens anslag successivt ökat så att dessa nu torde få sägas vara helt avgörande
för verksamhetens fortsatta bedrivande. De av Kungl. Majit utsedda
ledamöterna i föreningens styrelse utgöra också numera majoritet inom densamma
och föreningens verksamhet står även i andra avseenden under statlig
kontroll. Härtill kommer att staten numera svarar för forsknings- och försöksverksamheten
på övriga områden inom växtodlingen. Under sådana förhållanden
vill förvaltningsutskottet icke motsätta sig att föreningens hittillsvarande
arbetsuppgifter överföras till andra därför lämpliga organ.
I sitt yttrande har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat följande.
Svenska vall- och mosskulturföreningen och framför allt de ursprungliga
föreningarna lia haft avgörande betydelse för utvecklingen på ifrågavarande
områden. Enär de tillkommo under en tid, då den statliga försöks- och forskningsverksamheten
på jordbruksområdet icke blivit utbyggd i sådan omfattning,
att den kunde ägna alla specialspörsmål inom jordbruksnäringen erforderlig
uppmärksamhet, blev dessa organisationers verksamhet av utomordentligt
värde för klarläggandet av de spörsmål, som under de senaste decennierna
kommit att spela en avgörande roll för landets jordbruk och husdjursskötsel.
Sedan numera den statliga försöks- och forskningsverksamheten på jordbruksområdet
erhållit en fast organisation med lantbrukshögskolan som medelpunkt,
synes läget ha så förändrats, att det starkt kan ifrågasättas, om det
för framtiden är rationellt, att staten vid sidan av den verksamhet på ifrågavarande
område, som bedrives av de till lantbrukshögskolan knutna jordbruks-
och husdjursförsöksanstalterna, understöder andra organisationer i
deras verksamhet på i stort sett samma områden. Det har under senare tid i
den offentliga diskussionen örn forsknings- och försöksverksamheten pä jordbrukets
område med styrka framhållits värdet av en samordning på hithörande
område. Den nu föreslagna organisationen av verksamheten på valloch
mosskulturens område synes utgöra ett steg i sådan riktning.
I stort sett samma synpunkter lia upptagits i det yttrande, som avgivits av
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Lantbruksstgrelsen har anfört.
Svenska vall- och mosskulturföreningens nuvarande verksamhet berör enligt
lanlbruksstyrelsens mening ett område av allra största betydelse för ett
efter naturförhållandena anpassat jordbruk i vårt land, ett område som ännu
är i jämförelsevis ringa grad utforskat och som icke minst under det pågående
världskriget visat sig äga verkligt viktiga kraftfoderreserver. I landets
framtida agrara utveckling torde också den gren av lanthushållningen med
5S Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
vilken föreningen sysslar komma alt spela en måhända ännu mera betydelsefull
roll än hittills.
Lantbruksstyrelsen anser visserligen, alt åtskilliga av dessa problem, i den
mån de avse rent laboratoriemässiga forskningsuppgifter och fältförsök, med
framgång skulle kunna lösas av och inordnas i den statliga försöksverksamheten,
men då föreningens verksamhet omfattar ett helt problemkomplex av
lantbruksekonomiska och lantbrukstekniska frågor, synes det lantbruksstyrelsen
som örn varken jordbruks- eller husdjursförsöksanstalten, vilka anstalter
närmast äga till uppgift att lösa rena försöksfrågor, skulle på ett för
det praktiska jordbruket lika tillfredsställande sätt som föreningen kunna
lösa det stora flertalet av framför allt de viktiga tekniskt-ekonomiska problem,
varmed föreningen sysslar och som äro i högsta grad beroende av den expertis,
som förefinnes bos föreningens konsulenter. Det är knappast heller
möjligt antaga, att den upplysnings- och rådgivningsverksamhet, som nu bedrives
av föreningen, skulle för närvarande kunna helt fyllas av hushållningssällskapen.
Sistnämnda del av föreningens samordnande verksamhet utgör
för övrigt enligt lantbruksstyrelsens mening otvivelaktigt en viktig förebild för
landets statliga försöksverksamhet, som till skillnad från motsvarande anstalter
i vissa andra länder sakna till sådan verksamhet knutna konsulenter, vilka
emellertid utgöra ett naturligt och viktigt led mellan praktik och forskning
och som i vall- och mosskulturföreningens verksamhet visat sig fylla en viktig
uppgift i förhållande såväl till enskilda jordbrukare som till hushållningssällskapen.
Med utgångspunkt från det nu anförda anser lantbruksstyrelsen, att det
.skulle lia varit av stort värde, örn de sakkunniga jämväl utrett frågan örn
verksamhetens rationalisering inom föreningen, avseende även frågan om ett
organiserat samarbete mellan föreningen och närstående statliga organ. Detta
synes lantbruksstyrelsen lia varit så mycket naturligare som å ena sidan föreningsformen
icke utesluter statskontroll och å den andra föreningens svårigheter
närmast torde bero på föreningens bristande möjligheter att tillgodose
sina befattningshavares skäliga löneanspråk.
Enligt lantbruksstyrelsens mening hade också såsom en annan alternativ
lösning bort undersökas lämpligheten av en särskild statlig institution såsom
samordnande organ för den av föreningen bedrivna försöks- och forskningsverksamheten
med en härtill ansluten statsunderstödd förening för bedrivande
av på denna verksamhet grundad upplysningsverksamhet och teknisk rådgivning
och med en till Norrland förlagd filial med studiegårdsverksamheten
som kärna. Enligt sistnämnda alternativ skulle konsulenterna kvarstå i föreningens
tjänst och föreningen bibehålla och förkovra sitt bibliotek och alltjämt
utgiva sin tidskrift.
Utan en närmare utredning rörande olika alternativ för en rationalisering
av föreningens verksamhet anser lantbruksstyrelsen, att det möter stora svårigheter
att nu intaga någon bestämd ståndpunkt till hela frågan. I avsaknad
av närmare kännedom, huruvida och under vilka förutsättningar föreningen
själv önskar fortsätta sin verksamhet, finner lantbruksstyrelsen sig dock i
princip böra godtaga förslaget örn verksamhetens förstatligande.
De viktigaste fördelar som härigenom skulle vinnas äro dels att full samordning
av denna speciella forskningsverksamhet med övrig forskningsverksamhet
på jordbruksområdet uppnås och dels att nu förhandenvarande
risker för onödigt dubbelarbete inom föreningen och den statliga forskningsverksamheten
elimineras.
Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har i nu ifrågavarande
hänseende anfört bland annat följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
59
I det framlagda betänkandet vitsorda och understryka de sakkunniga värdet
av Svenska mosskulturföreningens, Svenska betes- och vallföreningens
samt den nuvarande Svenska vall- och mosskulturföreningens insatser, vilka
enligt de sakkunnigas mening i hög grad medverkat till att öppna nya vägar
för en ekonomisk jordbruksdrift och sålunda höja bärkraften hos jordbruksnäringen
som sådan.
Mot bakgrunden av detta uttalande måste de! beklagas, att de sakkunniga
icke ansett påkallat att vidare befatta sig med ifrågasatta alternativa lösningar
utan stannat vid att till närmare behandling och utformning upptaga
ett förslag som går ut på ett förstatligande av föreningens med statsunderstöd
bedrivna verksamhet genom densammas överflyttande på lantbrukshögskolan.
Enligt styrelsens mening hade det dock ålegat de sakkunniga att undersöka
jämväl möjligheten att bibehålla föreningen såsom sådan med erforderligt
statsunderstöd eller att vid ett förstatligande av dess verksamhet bibehålla
denna verksamhet som en enhet.
Föreningen har sökt kombinera sin försöks- och forskningsverksamhet med
upplysning, rådgivning och propaganda. De resultat som föreningen härigenom
erhållit lia jämte inhämtade praktiska rön och erfarenheter dels genom
livlig kursverksamhet och publikationer spritts till hushållningssällskapens
tjänstemän för att genom dem befordras vidare lill de enskilda jordbrukarna,
och dels direkt ställts till förfogande för enskilda jordbrukare som behövt anlita
en sådan särskild expertis, vilken icke funnits att tillgå annat än inom
föreningen. I många fall har också föreningen konsulterats vid offentliga utredningar,
t. ex. vid betesregleringar, vattenavledningsföretag och laga förrättningar.
Den speciella egenskapen hos föreningens konsulterande och upplysande
verksamhet, alt denna kunnat grundas på eget försöksarbete, har
upprepade gånger av riksdagen förklarats utgöra en lämplig kombination.
Med hänsyn till betydelsen av en fullständig sammanhållning av verksamhetens
olika grenar finner styrelsen det egendomligt, att den arbetsform, som
bos föreningen framvuxit, utan vidare förkastas av de sakkunniga. Möjligen
ha de sakkunniga påverkats av tanken att genom sitt förslag finna en önskvärd
lösning tili ett pär andra i och för sig viktiga frågor, nämligen överflyttandet
till Ultuna av jordbruksförsöksanstalten och anskaffandet av laboratorielokaler
till husdjursförsöksanstalten. Dessa frågor, huru viktiga de än må
vara, torde dock icke få skymma bort själva huvudspörsmålet för föreliggande
utredning, nämligen lämpligaste organisationsformen för den av föreningen
bedrivna, för svenskt jordbruk och svensk husdjursskötsel så betydelsefulla
verksamheten.
Då styrelsen nu vill taga ställning till de sakkunnigas förslag vill styrelsen
först och främst framhålla det betänkliga i den uppdelning av verksamheten,
som föreslås. Vidare vill styrelsen framhålla, att någon utredning rörande
jordbruksförsöksanstaltens möjlighet och lämplighet att i sig inkorporera
en verksamhet av den ari oell den omlattning det här är fråga om överhuvudtaget
icke förebragts. Icke blott den egentliga upplysningsverksamheten
skulle, därest förslaget genomfördes, komma att äventyras, utan även
hela den rådgivande verksamhet som föreningen bedriver i landets södra
och mellersta delar skalle därigenom bringas att upphöra, då jordbruksförsöksanstalten
i sin nuvarande organisationsform icke innefattar någon konsulterande
verksamhet.
Härvid får ej heller förbises att jordbruksförsöksanstalten för närvarande
tiar och, allteftersom försöksgärdarna utvecklas och bliva liera, ännu mera
får en så vidsträckt omfattning, att det synes nära nog uteslutet att en föreståndare
kan äga tillräcklig kompetens att leda och företräda såväl denna
verksamhet som den som för närvarande vilar på vall- och mosskulturför
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
eningen. Förrän en ingående utredning förebragts anser sig styrelsen därför
icke kunna förorda att föreningens verksamhet ens i sammanhållet skick
underordnas någon anstalt som icke har här avsedda ekonomiskt betydelsefulla
odlingsproblem till huvuduppgift.
Enligt styrelsens åsikt skulle ett bibehållande av föreningen i dess nuvarande
organisationsform men med tillräckliga ekonomiska resurser utgöra
den lyckligaste lösningen av den förelagda frågan. Styrelsen vill likväl icke
motsätta sig ett förstatligande av föreningens verksamhet, under förutsättning
att densamma bevaras som en sammanhållen enhet i en självständig
institution inom lantbrukshögskolans ram vid sidan av de nuvarande jordbruks-
och husdjursförsöksanstalterna. Styrelsen avstyrker således de sakkunnigas
förslag.
Styrelsen finner sig därmed nödsakad hemställa, att frågan måtte underkastas
förnyad eller kompletterande förutsättningslös utredning, vid vilken
föreningsalternativet genomarbetas lika väl som alternativet örn ett förstatligande
med verksamheten bibehållen såsom en enhet. Styrelsen gör denna
hemställan, trots att styrelsen mer än någon annan känner i vilket nödläge
föreningen kommit genom att anslagen år efter år hållits nere i avbidan på
än den ena än den andra utredningen. Med hänsyn såväl härtill som till
nödvändigheten, att tjänstemännen nu beredas skälig lön och efter 14 år av
utredningar och därav föranledda organsationsförändringar äntligen befrias
från de allvarliga störningar i arbetet, som detta tillstånd givetvis medfört, är
det styrelsen angeläget framhålla önskvärdheten av att den föreslagna omprövningen
snarast möjligt vidtages och fullföljes.
örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.
Ur hushållningssällskapens synpunkt är det angeläget, att den framtida
organisationen för upplysnings- och propagandaverksamhet blir så utformad,
att jordbrukarna på ett tillförlitligt och effektivt sätt kunna få del av nya
rön och synpunkter på de växtodlingsspörsmål, varom bär är fråga. Då nu
de sakkunniga kommit fram till, att försöks- och forskningsverksamheten på
hithörande områden bör överflyttas på statlig organisation, har upplysningsverksamheten
enligt utskottets förmenande icke blivit tillräckligt beaktad. Väl
anföres av de sakkunniga att hushållningssällskapen samt vissa andra institutioner
och organisationer skulle kunna övertaga denna upplysnings- och
propagandaverksamhet. Det bör då från början betonas, att skulle något sådant
bliva möjligt, måste tillräckliga medel ställas till förfogande för avlönande
av den arbetskraft som erfordras. Hushållningssällskapen kunna i de
flesta fall säkerligen icke påtaga sig denna maktpåliggande uppgift inom ramen
av den personaluppsättning, som är tilltänkt i framlagt förslag örn hushållningssällskapens
omorganisation. Men även örn tillräckliga medel för dylik
mera lokalt betonad upplysnings- och propagandaverksamhet ställes till
förfogande kan ifrågasättas, örn icke alltjämt ett centralt organ i föreningsform
kan anses erforderligt för upplysning och propaganda, särskilt i fråga
om betesvallarnas rationella anläggning, skötsel och utnyttjande. Väl har
inom utredningen i viss mån beaktats dessa synpunkter, då man tänkt sig
speciella befattningshavare inom den statliga försöksorganisationen för dessa
frågor. Återstår emellertid den mycket svårbedömbara frågan, örn uppslag
till och synpunkter från praktiken komma att bliva tillräckligt beaktade och
överhuvudtaget framförda, därest en statlig institution handhar hela verksamheten.
Det kan vidare ifrågasättas, om icke ett stort intresse från jordbrukets
och närliggande industriers och affärsföretags sida för hithörande frågors
behandling skulle komma att lamslås genom ett nedläggande av valloch
mosskulturföreningen. De sakkunniga göra visserligen gällande att utveck
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
61
lingen på hithörande områden kommit därhän, att en dylik upplysnings- och
propagandacentral icke längre skulle vara erforderlig. Gentemot detta torde
emellertid kunna anföras, att andra sakkunniga på hithörande områden ha
en helt annan uppfattning. Man förmenar att det här gäller stora ekonomiska
värden, som ännu icke blivit tillbörligt beaktade. Utskottet vill för sin del
ansluta sig till den uppfattningen, alt på detta område återstår mycket i fråga
örn upplysning, jämväl i en mera skärpt form såsom propaganda. Överhuvudtaget
torde utfodringsfrågoma hittills icke ha blivit tillräckligt uppmärksammade,
trots att desamma kunna anses intaga en framskjuten plats, när
det gäller det svenska jordbrukets framtidsmöjligheter.
Vad gäller den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna försöks- och
forskningsverksamheten torde skäl tala för en sammanslagning med övrig
av staten bedriven försöks- och forskningsverksamhet. Det synes därför utskottet
naturligt, att föreningens verksamhet i fortsättningen finge bliva den,
som ursprungligen torde ha betraktats såsom den främsta arbetsuppgiften, en
konsulterande verksamhet i vidaste mening. De forsknings- och försöksuppgifter
som anförtrotts föreningen liksom dess moderorganisationer synas i
vissa avseenden fått en alltför stor omfattning för alt kunna anses falla inom
ramen för ett föreningsmässigt drivet arbete på detta område. Detta förefaller
särskilt vara fallet med den speciella norrlandsverksamheten och till
densamma knutna studiegårdar. Utskottet saknar givetvis anledning att närmare
ingå på dessa spörsmål, men det synes uppenbart, att denna verksamhetsgren
är att betrakta som en jordbruksekonomisk forskningsuppgift, som
icke bör bedrivas isolerat utan i intim kontakt med de institutioner, som
syssla med jordbruksekonomiska frågor.
Trots det att hithörande organisationsfrågor varit föremål för utredning i
olika sammanhang, saknas i det föreliggande betänkandet detaljerade alternativa
lösningar, varför utskottet nödgas ifrågasätta en överarbetning av det
föreliggande förslaget. Denna skulle gå ut på, att den nuvarande organisationsformen
alltjämt finge bestå och att föreningen skulle handhava på hithörande
och närliggande områden erforderlig upplysnings- och propagandaverksamhet
genom väl utbildade och avlönade specialkonsulenter. Dessa
skulle utöver sitt utåtriktade arbete vara skyldiga att noga följa forskningsoch
försöksverksamheten å den närbelägna lantbrukshögskolan och därtill
knutna försöksanstalter samt rapportera iakttagelser och önskemål, som
framkommit vid fältarbetet.
Riksförbundet landsbygdens folk har yttrat i huvudsak följande.
Det torde vara omöjligt för dem, som ej i detalj haft tillfälle att följa lantbrukshögskolans
och Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet
alt med säkerhet avgöra i vilken grad det svenska jordbruket kan vara betjänt
av att föreningens verksamhet överföres till högskolan. Vad man vet
är att föreningen gjort en utomordentlig insats till fromma för jordbruket
samt att föreningen inom sin tjänstemannakår bar tjänstemän, som utan tvekan
äro våra främsta experter på sina specialområden.
Man måste då fråga, örn jordbruket är betjänt av en ytterligare koncentration
av forskningsverksamheten eller ej. Erfarenheten visar att de värden
för jordbruket, sorn kunna vinnas med en rätt ledd forsknings- oell propagandaverksamhet,
äro av sådan storleksgrad, att de helt överskugga trugan
örn något större eller mindre kostnader vid forskningens bedrivande. Det
förefaller emellertid som örn den här avsedda koncentrationsfrågan gjorts
aktuell genom ett av besparingsberedningen framlagt förslag av den 20 november
1941.
Med hänsyn till det anförda måste nian bliva rätt betänksam, när man
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
finner att det nu framlagda förslaget icke innebär någon som helst besparing
för statskassan. Tvärtom förefaller det som om de sakkunniga för att kunna
hålla sig inom samma kostnadsram som föreningen fått lov att erbjuda en
del av de mest betrodda tjänstemännen en väsentligt försämrad tjänsteställning.
Det förefaller även som om de sakkunniga varit mycket angelägna örn
att högskolan skall få tillgång till föreningens byggnader vid Ultuna. Tillgången
lill dessa byggnader tycks emellertid icke medföra att högskolans
byggnadsbehov blir fyllt, utan föreslår de sakkunniga ytterligare nybyggnader.
Av intresse torde vara med en undersökning av huruvida icke högskolans
direkta byggnadsbehov kan inom ungefär samma kostnadsram täckas
utan tillgång till föreningens byggnader.
Inför nu anförda erinringar måste man fråga sig vilka påtagliga fördelar
jordbruket kommer i åtnjutande av genom sammanslagningen. Förbundet
har i betänkandet icke kunnat finna några sådana. Det kan icke betraktas
som någon fördel att de praktiska jordbrukarna bliva berövade den nuvarande
möjligheten till direkt kontakt med föreningens experter och uteslutande
hänvisade till hushållningssällskapens tjänstemän, när man icke kan
beräkna att dessa senare kunna i större grad än hittills erhålla informationer
av experterna.
Av de institutioner och sammanslutningar, som avstyrkt, att Svenska valloch
mosskulturföreningens verksamhet skulle samordnas med den statliga
jordbruksförsöksverksamheten, har framhållits, att föreningsformen erbjudit
möjlighet till ett mera fritt arbetssätt och visat sig vara till gagn för ifrågavarande
verksamhet samt att det framlagda förslaget icke syntes innebära
någon besparing för statsverket. Sveriges utsädesförening har härom vidare
anfört.
Vad beträffar den rena försöks- och forskningsverksamheten på vall- och
mossodlingens områden står det fullt klart för utsädesföreningen, att vissa
skäl kunna anföras, vilka tala för ett inlemmande av denna verksamhet i
den övriga statliga jordbruksförsöksverksamheten. Även om utsädesföreningen
sålunda inser, att det under vissa förutsättningar kan vara motiverat, att
Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet förstatligas, kan den
däremot icke ansluta sig till sakkunnigemajoritetens uppfattning, att försöksoch
forskningsverksamheten skulle vara den enda verksamhetsgren inom
Svenska vall- och mosskulturföreningen, som för framtiden bör i full omfattning
bibehållas, medan upplysnings- och propagandaarbetet i nuvarande
läge vore av mindre betydelse. Tvärtom anser utsädesföreningen, att den i
flera hänseenden mycket värdefulla upplysnings- och propagandaverksamhet,
som Svenska vall- och mosskulturföreningen genom sina konsulenter och
specialister bedrivit bland landets jordbrukare, även i framtiden bör ha
en viktig uppgift att fylla. Att överflytta denna upplysningsverksamhet bland
jordbrukarna på hushållningssällskapen skulle enligt utsädesföreningens mening
vara en mindre lämplig åtgärd, då sällskapens jordbrukskonsulenter
och vandringsrättare dels endast i undantagsfall torde besitta samma grundliga
erfarenhet i berörda frågor som Svenska vall- och mosskulturföreningens
konsulenter, dels redan nu äro så överhopade med göromål av olika slag,
att de svårligen kunna påläggas även dessa nya uppgifter.
Då en av orsakerna lill den verkställda utredningen varit ett förslag av
1941 års besparingsberedning, torde avsikten från början ha varit, att en
eventuell rationalisering och omorganisation av föreningens verksamhet skulle
medföra minskade kostnader för statsverket. Den slutliga kostnadskalkylen
slutar emellertid på 270 000 kronor alltså på ungefär samma belopp, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
63
föreningen för närvarande åtnjuter i statsanslag. Någon besparing i fråga
om det årliga anslaget av statsmedel innebär sålunda icke det framlagda förslaget.
Däremot skulle, om sakkunnigemajoritetens förslag genomfördes, vissa
byggnader bliva disponibla för andra verksamhetsgrenar inom högskolan.
Den besparing, som härigenom kan vinnas, gäller emellertid endast engångsanslag,
vartill kommer, att den föreslagna hyggnadsdispositionen knappast
torde kunna genomföras utan att effektiviteten av verksamheten på
vall- och mosskulturens område blir lidande därpå.
Under hänvisning lill de nu framlagda synpunkterna vill utsädesföreningen
som sin mening framhålla, att tillräckliga skäl för en omorganisation enligt
de sakkunnigas förslag icke synas ha framkommit. Ej heller anser utsädesföreningen,
att de fördelar, som förstatligandet skulle medföra, kunna uppväga
nackdelarna med detsamma. Tvärtom förmenar utsädesföreningen, att
en förening nied tillräckliga ekonomiska resurser alltfort är den organisationsform,
inom vilken de intressen, för vilka Svenska vall- och mosskulturföreningen
arbetat, bäst kunna tillvaratagas.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har yttrat
följande.
Styrelsen vill framhålla den stora betydelse Svenska mosskulturföreningen
och Svenska betes- och vallföreningen ha haft var och en på sitt område och
att viktiga arbetsuppgifter icke heller saknats för den genom sammanslagning
av dessa båda föreningar år 1939 bildade Svenska vall- och mosskulturföreningen.
Det mera fria arbetssätt, som föreningsformen möjliggör, anser
styrelsen ha varit till stort gagn och i hög grad ha bidragit till att göra verksamheten
fruktbringande. Tack vare den mera fria ställning föreningsformen
erbjudit i förhållande till rent statlig organisation har verksamheten
kunnat inriktas på lösandet av speciella problem på vall- och mossodlingens
områden och verksamheten har kunnat bedrivas i god kontakt med det
praktiska jordbruket.
Styrelsen är mycket tveksam rörande lämpligheten att inordna föreningens
verksamhet under jordbruksförsöksanstalten, alldenstund denna i organisatoriskt
hänseende redan torde vara mycket tungarbetande. Denna tveksamhet
ökas ytterligare därav, att några besparingar, frånsett en viss besparing
för byggnader, icke uppnås därigenom. Jordbruksförsöksanstalten
å ena sidan samt föreningen å andra sidan synas även ha haft helt skilda
arbetsuppgifter och något dubbelarbete torde ej ha förekommit.
Styrelsen anser sig således icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag
rörande Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet. Styrelsen är
av den uppfattningen att föreningens arbetsuppgifter beträffande beteskultur
samt vall- och mossodling bäst främjas, örn den nuvarande organisationen
bibehålies.
Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott lia
uttalat, att den av Svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten
i flera hänseenden varit till betydande gagn jämväl för skogsbruket.
Enligt organisationernas uppfattning borde föreningens verksamhet icke
förstatligas därest ej full garanti kunde givas för att verksamheten kunde
handhavas av de statliga organen med samma energi, uppslagsrikedom och
anpassning efter näringslivets önskemål, som kunnat ske under föreningens
friare arbetsformer. Organisationerna lia vidare anfört.
64
Kungl. Mcij.ts proposition nr 280.
Organisationerna vilja på intet vis ifrågasätta kompetensen och arbetsdugligheten
hos ifrågavarande statsorgan, men organisationerna sakna från
andra verksamhetsområden icke erfarenhet av att det kan möta svårigheter
att åvägabringa en fruktbärande samverkan mellan det praktiska näringslivet
och en försöksverksamhet, bedriven i statlig regi samt under dennas
stelare arbetsformer. Föreningsformen giver större möjlighet till rörlighet och
anpassning i arbetet och har därför även många gånger visat sig vara mer
praktiskt nyttig.
Från skogsbrukets intressen vilja organisationerna på det föreliggande problemet
lägga följande synpunkter. Föreningen har på ett värdefullt sätt med
sitt arbete betjänat viktiga skogliga intressen. I vad mån dessa kunna under
nya och andra organisationsformer tillgodoses, är ovisst. Då den föreslagna
omläggningen ur statsfinansiell synpunkt icke medför några större besparingar,
är det mest önskvärt, att den nuvarande, beprövade organisationsformen
bibehålies, d. v. s. att Svenska vall- och mosskulturföreningen får
kvarstå och behålla sina nuvarande arbetsuppgifter.
Norrlands skogsvårdsförbund har förklarat sig ansluta sig till de av sistnämnda
båda organisationer anförda synpunkterna.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat
sig avstyrka förslaget, enär de sakkunniga icke beaktat Svenska vall- och
mosskulturföreningens huvuduppgift, som vore att främja produktionen och
utnyttjandet av landets billigaste fodermedel, och enär ett genomförande av
förslaget skulle medföra en tillbakagång på detta betydelsefulla verksamhetsområde.
I fråga örn organisationen av den av Svenska vall- och
mosskulturföreningen hittills bedrivna verksamheten
bär i ett flertal yttranden — i anslutning till föreståndaren Rappes särskilda
yttrande och en av styrelsen för föreningen till remissmyndighetema utsänd
sammanfattning av styrelsens synpunkter på frågan — föreslagits, att ifrågavarande
verksamhet måtte bevaras såsom en sammanhållen enhet i en självständig
institution inom lantbrukshögskolan vid sidan av de nuvarande jordbruks-
och husdjursförsöksanstalterna.
Sveriges utsädesförening har beträffande denna fråga anfört.
Om ett förstatligande av föreningens verksamhet anses böra ske, anser utsädesföreningen
den lämpligaste formen vara, att föreningen får äga bestånd
som en möjligast fristående anstalt inom lantbrukshögskolans ram. Flärigenom
skulle kontinuiteten i arbetet bevaras och den vid föreningen knutna
expertisen kunna utnyttjas; genom lämpliga bestämmelser och stadganden
skulle man därjämte kunna åvägabringa, att önskvärt samarbete med övriga
försöksanstalter inom högskolan kunde komma till stånd. Värdet av ett
dylikt samarbete, exempelvis med husdjursförsöksanstalten beträffande betesproblem,
inses till fullo av utsädesföreningen.
I överensstämmelse med denna sin uppfattning anser utsädesföreningen
det vara nödvändigt, att den till Svenska vall- och mosskulturföreningen
knutna personalen inordnas i den ifrågasatta statliga anstalten. Sakkunnigemajoritetens
förslag att överflytta vissa befattningshavare till andra, låt vara
närliggande, arbetsuppgifter inom högskolans försöksverksamhet är sålunda
enligt utsädesföreningens åsikt en mindre lycklig utväg, då den måste leda
till att kapaciteten hos den med vall- och mosskulturförsök arbetande anstalten
minskas och densamma berövas viss för lösandet av dess arbetsupp
-
Kanyl. Maj:ts proposition nr 280.
05
gifter synnerligen betydelsefull expertis. Av liknande skäl anser utsädesföreningen
det ävenledes nödvändigt, att Svenska vall- och mosskulturföreningens
kemist och kemiska laboratorium vid ett eventuellt förstatligande av
föreningen få förbliva knutna till den anstalt, som övertager föreningens arbetsuppgifter.
Det kemiska laboratoriet utgör ett värdefullt redskap och stöd
åt såväl försöks- som upplysningsverksamheten, och då behovet av kemiska
analyser i framtiden torde bliva mycket stort, synes det för att arbetena på
området skola kunna bedrivas så ändamålsenligt och rationellt som möjligt
vara nödvändigt, att den blivande organisationen liksom hittills disponerar
ett eget laboratorium.
Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har uttalat i huvudsak
följande.
Ehuru de sakkunnigas förslag förhållandevis väl tillgodoser den egentliga
försöksverksamheten, anser styrelsen det likväl angeläget framhålla försöksarbetets
utomordentliga betydelse för verksamhetens fortsatta bedrivande på
såväl betes- och vall- som mosskulturområdet. En ökning av denna verksamhet
skulle otvivelaktigt vara väl motiverad. Styrelsen finner det därför välbetänkt
och högeligen önskvärt, att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreståndarna
för verksamhetens båda avdelningar vardera förses med en förste
assistent för den rena försöksverksamheten, men anser det vara nödvändigt
att besättandet av dessa tjänster sker utan att upplysningsverksamheten berövas
nödig personal, vilket de sakkunnigas förslag i realiteten innebär, då
enligt detta till ifrågavarande befattningar såsom förste assistenter skulle
överföras föreningens nuvarande främsta specialister inom upplysnings- och
rådgivningsverksamheten. Dessa specialister böra icke vara förhindrade att
handhava viss försöks- och undersökningsverksamhet, ehuru mera på det
tekniska och ekonomiska området och i direkt anslutning till sin huvudverksamhet.
I fråga om upplysningsverksamheten inom såväl betes- och vallkulturen
som mosskulluren vill styrelsen emellertid taga avstånd från den av sakkunnigemajoriteten
uttalade uppfattningen att Norrland skulle vara i större behov
av specialiserad upplysningsverksamhet på dessa områden än södra och
mellersta Sverige. Jordbruksdriften i sistnämnda delar av landet är långt
mera utvecklad och allsidig och problemen därmed också mera specialbetonade
än vad fallet är i Norrland. Men konsulentverksamheten i södra och
mellersta Sverige har icke blivit tillgodosedd i det förslag, de sakkunniga
framlagt. Vad beträffar upplysningsverksamheten i allmänhet på jordbrukets
skilda områden föreligger dock med säkerhet ett större behov i Norrland
än i övriga Sverige.
En fortsättning av den expertverksamhet, som direkt utövas i samband
med planläggning och översyn av anläggningar hos enskilda jordbrukare och
företag, är, enligt styrelsens mening, en nödvändig förutsättning för den samlade
verksamhetens effektivi let dels med hänsyn lill expertisens vidmakthållande
och förkovran hos den utövande tjänstemannen, dels på grund av
den ökade stimulans och praktiska inriktning, som försöks- och undersökningsverksamheten
härigenom kan få, och dels med hänsyn lill nödvändigheten
av att för särskilt krävande förrättningar såväl den enskilde som det
allmänna skola lia möjlighet att konsultera särskilda fackmän.
Med hänvisning till det anförda vill styrelsen framhålla, alt föreningens botaniska
och kemiska expertis båda utgöra oskiljaktiga delar av den helhet,
som föreningen representerar, och att vid ett eventuellt förstatligande ett avskiljande
av endera från denna helhet skulle allvarligt rubba den balans i av
Bihang
lill riksdagens protokoll UH5. 1 sami. Nr 2S0. ö
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S0.
vägningen av föreliggande arbetsuppgifter, som så småningom utkristalliserats
inom föreningen, och försvåra för densamma att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sin uppgift. Varken kemisten eller botanisten lia nu eller tidigare
varit hänförda till assistents tjänsteställning. Båda lia under den tid föreningarna
verkat genom sina insatser på ett grundläggande sätt bidragit till
uppkomsten och utvecklingen av föreningens sakkunskap. Det skulle därför
innebära en tillbakagång i utvecklingen, örn sakkunnigemajoritetens förslag
att avskilja kemisten och det kemiska laboratoriet från verksamheten samt
att göra botanisttjänsten till en assistentbefattning vunne statsmakternas gillande.
Sveriges lantbruksförbund har yttrat.
De sakkunnigas förslag om en uppdelning av verksamheten på skilda organ
förefaller måhända vid första påseendet vara en rationell lösning, då föreningens
verksamhet innefattar grenar av olika karaktär och delvis berör olika
forskningsområden. Häremot må emellertid starkt framhävas, att dessa olika
verksamhetsgrenar sammanhållas av det viktiga lantbruksekonomiska problemet
att till lägsta kostnader frambringa det för husdjursproduktionen lämpligaste
fodret. Mosskulturen är nämligen i stor omfattning även ett foderodlingsproblem.
Frågeställningen synes därför böra vara, örn detta problemkomplex
i sig är av den karaktär och storleksordning, att ett speciellt institut
för dessa frågor är motiverat. Det är även naturligt, att större avseende bör
fästas vid hur jordbrukets behov av forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet
på detta område bäst skall tillgodoses än vid möjligheterna att i
första hand nedbringa kostnaderna för verksamheten och utnyttja den nuvarande
organisationens byggnader och resurser för att tillgodose vissa andra
laboratorie- och försöksbehov för husdjurs- och jordbruksförsöksanstalterna
vid lantbrukhögskolan. Under hänvisning till det anförda får förbundet sålunda
ifrågasätta lämpligheten av en splittring av de stora arbetsuppgifter, som
böra åvila ett speciellt forsknings- och försöksinstitut på detta område. En
uppdelning måste enligt förbundets mening medföra minskad effektivitet. Det
gäller nämligen icke blott att isolerat lösa olika problem inom detta område
utan att under beaktande av samtliga forsknings- och försöksresultat samt
icke minst praktiska erfarenheter tillrättalägga problemet för praktiken under
speciellt hänsynstagande till jordbruksekonomiska synpunkter.
Vad åter angår föreningens roll som upplysningsorgan kan förbundet icke
dela de sakkunnigas uppfattning, att ett helt avskiljande av upplysningsverksamheten
från den centrala forsknings- och försöksverksamheten på detta
område skulle vara ändamålsenligt. Det väsentliga för all målforskning torde
vara, att dess resultat på snabbaste och effektivaste sätt omsättas i praktiken.
Även om hushållningssällskapen skulle omhänderhava den direkta upplysningsverksamheten
gentemot jordbrukarna, torde en till forsknings- och försöksorganisationen
knuten upplysningsverksamhet vara nödvändig som förbindelse
till Iliand annat hushållningssällskapen och lantbruksundervisningen.
Man kan ej heller undgå den reflexionen, att det för en fruktbar växelverkan
mellan jordbrukets praktiska utövare och forskningsverksamheten på detta
såväl kvalitativt som kvantitativt viktiga område är av betydelse, att specialutbildade
konsulenter finnas tillgängliga. Utredningen har i varje fall ej ådagalagt,
att de speciella med vallodlingen och mosskulturen sammanhängande
behoven i detta hänseende skulle på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom
den föreslagna anordningen.
Liknande synpunkter ha upptagits i det yttrande, som avgivits av statens
växtskydd sanstal t.
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
(57
Lantbruksstyrelsen har uttalat, att ett genomförande av föreståndaren Kappes
förslag, att verksamheten skulle erhålla en mera självständig ställning och
sidoordnas nied de övriga forskningsgrenarna vid lantbrukshögskolan, otvivelaktigt
kunde förväntas medföra en starkare effektivisering av ifrågavarande
speciella forskningsverksamhet och således ur denna synpunkt erbjuda
vissa fördelar. Styrelsen ansåge sig dock icke höra göra något bestämt uttalande
till förmån för detta förslag, då spörsmålet snarast vöre att betrakta
såsom en inre organisationsfråga, som lantbruksliögskolans styrelse vore närmast
att bedöma.
Statens skogsförsöksanstalt har funnit en uppdelning av ifrågavarande arbetsuppgifter
på flera organ ej vara ändamålsenlig. Den av Svenska vall- och
mosskulturföreningen bedrivna forskningsverksamheten syntes i stället böra
bibehållas såsom en självständig enhet vid sidan av de nuvarande jordbruksoch
husdjursförsöksanstalterna. Då emellertid behov av samverkan även mellan
dessa båda anstalter torde föreligga, ansåge skogst örsöksans tal ten, att
frågan örn en sammanslutning av nämnda anstalter till ett gemensamt forskningsinstitut,
vari även forskningen på vallfoderproduktionens område inordnades,
borde närmare utredas.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.
Förvaltningsutskottet ansluter sig till de sakkunnigas förslag, att forsknings-
och försöksverksamheten på mosskulturens och betes- och vallodlingens
områden till huvudsaklig del skola infogas på tvenne avdelningar inom
jordbruksförsöksanstalten, men anser att statsmakterna böra låta sig angeläget
vara alt tillse att kontinuiteten i föreningens verksamhet på området så
mycket örn möjligt bevaras och att ifrågavarande avdelningar erhålla en så
fri och självständig ställning inom försöksanstalten som är möjligt. Förvaltningsutskottet
ansluter sig även till vad föreståndaren Rappe anfört om vakten
av att föreningens geo-botaniska verksamhet och dess arbete på torvkemiens
område lämnas så organisatoriskt orubbad som möjligt och gives den
omfattning och betydelse, den tidigare haft i föreningens verksamhet.
Den av föreningen bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten synes
icke lia blivit tillräckligt beaktad i de sakkunnigas förslag till omorganisation
av den av föreningen bedrivna verksamheten. Utskottet har i flera tidigare
remissyttranden i denna fråga hävdat och anser alltjämt att denna verksamhet
kan och lior till väsentlig del omhänderhavas av hushållningssällskapens
tjänstemän under förutsättning att sällskapen givas erforderliga ekonomiska
möjligheter härtill. Ä andra sidan torde fortfarande föreligga ett behov
av särskilda experter på detta område. Föreningens konsulenter ha i
bland annat detta avseende enligt utskottets mening fyllt en stor uppgift, och
det vore förvisso till skada för jordbruket örn dylika experter ej längre skulle
finnas att tillgå. Deras uppgift synes även för framtiden tämligen given, nämligen
att i speciellt svårbedömbara fall och när det gäller stora företag tillhandagå
enskilda jordbrukare med råd och anvisningar, att vid torrläggningsföretag
och i andra speciella fall stå till förfogande för myndigheter och enskilda
såsom särskilt sakkunniga, att stå i kontakt med den statliga forsknings-
och försöksverksamheten oell att utöva fortlöpande informationsverksamhet
bland hushållningssällskapens tjänstemän. Men dessa specialkonsulenler
höra enligt utskottets mening anknytas till hushållningssällskapen på så
sätt, att ett flertal hushållningssällskap hilda ett konsulentdistrikt på unge
-
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
får samma sätt som de på sin tid förekommande mejerikonsulentdistrikten.
Även i andra liknande avseenden har tor övrigt samarbete förekommit mellan
flera hushållningssällskap.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har biträtt de
sakkunnigas förslag, att jordbruksförsöksanstalten skulle handhava försöksverksamheten
jämväl i fråga om organogena jordar, men föreslagit, att inom
lantbrukshögskolans ram skulle upprättas en fristående forsknings- och försöksinstitution
med arbetsuppgifter uteslutande inom betesskötselns område.
Utskottet har härom vidare anfört.
Frågan örn produktionen av foder på betesmarkerna hänger så intimt samman
med frågan om denna produktions utnyttjande genom djuren, att det
icke synes möjligt att utan betydande men för arbetets effektivitet göra en
uppdelning på två anstalter. En gränsdragning mellan dessas arbetsområden
torde därför också i praktiken ställa sig mycket svår, för såvitt icke^ anstalterna
undvika att upptaga de problem, som beröra dem båda. En sådan
lösning av gränsfrågan skulle emellertid vara synnerligen olycklig, eftersom
just dessa problem måste betraktas såsom de betydelsefullaste. Det synes
utskottet uppenbart, att försöksverksamheten på betesskötselns område på
grund av otillräckliga ekonomiska resurser hittills i alltför liten omfattning
begagnat sig av djurförsök. Den har också helt naturligt till ganska
väsentlig del tagit sikte på frågor, som röra anläggning av beten. I fortsättningen
torde emellertid med säkerhet sådana problem, som gälla det
ekonomiska utnyttjandet av betesmarkerna, alltmera träda i förgrunden.
Frågor om betesmarkernas avdikning, bevattning, gödsling, fållindelning
m. m. liksom örn avbetningsteknik, tillskottsfoder samt driftsintensitet
under olika förhållanden synas endast genom djurförsök kunna tillfredsställande
klarläggas i tekniskt och ekonomiskt hänseende, eftersom
djurproduktionen utgör måttet på betesskötselns resultat. Ett sådant särskiljande
mellan växtodling och djurproduktion, som utan större svårighet
kan genomföras i fråga örn vinterfoderproduktionen och stallutfodringen,
synes icke möjligt beträffande betesskötseln och djurproduktionen vid denna.
Med hänsyn härtill vill utskottet förorda, att inom lantbrukshögskolans ram
upprättas en fristående forsknings- och försöksinstitution med arbetsuppgifter
uteslutande inom betesskötseln. Givetvis bör denna institution samarbeta
med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna liksom med lantbrukshögskolans
institutioner.
Den föreslagna institutionen skulle utan tvivel få ett mycket rikt arbetsfält.
Utskottet vill erinra om betesskötselns ofantligt stora betydelse för jordbrukets
ekonomi och dess i jämförelse med åkerbruket mycket primitiva
ståndpunkt vid det alldeles övervägande flertalet brukningsdelar. De problem,
som röra betesskötseln, äro såväl i teoretiskt avseende som beträffande det
praktiska genomförandet genomarbetade i mycket ringa omfattning i jämförelse
med de problem, som röra åkerbruket och husdjurens vinterutfodring.
Det är sålunda här fråga om ett område, där behovet av forskningsoch
försöksverksamhet är särskilt framträdande.
Rådgivningen på betesskötselns område bör utan tvivel såsom de sakkunniga
föreslagit och i likhet med vad som i stort sett redan är fallet anförtros
åt hushållningssällskapen. Emellertid framstår det för förvaltningsutskottet
såsom varande av stor vikt, att den av utskottet föreslagna institutionen
beredes möjlighet att till sig knyta sådana specialister på betesskötsel,
vilka ha till uppgift bland annat att bedriva konsulterande verksamhet.
Kungl. Majlis proposition nr 280.
69
Härigenom skulle för hushållningssällskap och enskilda jordbrukare möjlighet
stå öppen att i speciella fall tillkalla dylika experter. För institutionen
skulle den kontakt nied det praktiska jordbruket, som sålunda etablerades,
förvisso bliva av mycket stor betydelse genom att den kunde giva värdefulla
impulser till upptagande av nya problem till behandling.
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar i sitt yttrande
anfört följande beträffande de sakkunnigas förslag om anordnandet av
den konsulterande och upplysande verksamhet, som Svenska vall- och mosskulturföreningen
bedrivit.
Upplysningsverksamheten rörande mosskulturen är av största betydelse.
Även i fråga om betes- och vallkullur tarvas alltjämt mycken upplysning
och propaganda. I likhet med de sakkunniga anser förvaltningsutskottet, att
sådan verksamhet kan och bör bedrivas genom hushållningssällskapen. Deras
konsulenter och vandringsrättare ha dock åtskilliga andra arbetsuppgifter
och kunna därför svårligen specialisera sig på de ifrågavarande områdena.
För att dessa grenar av växtodlingen ej skola bliva sämre lottade
än hittills beträffande sakkunnig rådgivning, synes det därför önskvärt, att
experter på mossodling samt betes- och vallkultur finnas att tillgå såsom
förut. Experternas sakkunskap måste givetvis grundas på forskning och försök,
och om denna del av Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet
överflyttas till lantbrukshögskolan, bör därför också föreningens rådgivande
verksamhet anknytas till högskolan. För att denna uppgift skall
bliva behörigen tillgodosedd, synes det emellertid angeläget, att antalet
tjänstemän, som nu äro anställda för denna verksamhet, icke minskas.
Liknande synpunkter lia anförts av Uppsala läns, Blekinge läns, Älvsborgs
läns södra och norra samt Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ävensom lantbrukshögskolans lärarråd och statens livsmedelskommission.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har uttalat, att Svenska vall- och mosskulturföreningens
av ålder bedrivna konsulentverksamhet icke borde nedläggas
utan inom jordhruksförsöksanstaltens ram bibehållas till dess ifrågavarande
verksamhet lämpligen kunde överföras på annat organ.
Beträffande organisationen av den verksamhet, som hittills bedrivits av
föreningen, har lantbrukshögskolans lärarråd ytterligare anfört, att föreningens
botaniska, torvgeologiska och kemiska undersökningar, vilka hörde
nära samman med och utgjorde ett stöd för såväl forsknings- som försöksverksamheten,
borde jämte erforderlig personal och laboratorieutrymme i
sin helhet införlivas med jordbruksförsöksanstalten.
En minoritet inom lärarrådet har ansett, alt behovet av ett särskilt laboratorium
för den del av jordbruksförsöksverksamheten, som nu bedreves av
föreningen, skulle bortfalla i och nied att verksamheten överfördes till jordbruksförsöksanstalten.
Det syntes för övrigt föga rationellt, att två laboratorier
med så likartade arbetsuppgifter som högskolans stora analyslaboratorium
och föreningens kemiska laboratorium skulle finnas inom några
hundra meters avstånd från varandra. Arbetskrafterna skulle enligt minoritetens
mening helt säkert kunna utnyttjas på eli mera rationellt sätt, örn
analyslaboratoriet övertoge den vid föreningens laboratorium bedrivna verksamheten.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
De sakkunnigas förslag örn utvidgning av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen
bedrivna studiegårdsverksamheten och om verksamhetens
införlivande med jordbruksförsöksanstalten har tillstyrkts i flertalet
yttranden.
Norrlandskommittén har i detta hänseende anfört.
Studiegårdsverksamheten är ännu relativt ny och helt få resultat föreligga,
på grundval av vilka 6tt omdöme om dcnsammas betydelse kan avgivas. Det
synes emellertid kommittén, att verksamheten, som den nu är planlagd, bör
vara i stånd att avlämna ett ganska omfattande material, som icke tidigare
stått till buds från och för det norrländska jordbruket. Sålunda synes bokföringsverksamheten
vid studiegårdarna giva möjlighet till en mera ingående
driftsanalys än vad fallet är från övriga kontrollerade jordbruk. Kommittén
förmenar att denna driftsanalys, riktigt genomförd, kan komma att
utgöra ett betydelsefullt underlag för framtida åtgärder för norrländskt jordbruk.
Men den måste även tillskrivas, om den väl utnyttjas, ett icke ringa
värde för den pågående upplysningsverksamheten och bör kunna bibringa
goda insikter om olika på försöksresultat baserade åtgärders ekonomiska
värde. Detta blir så mycket mera fallet, som studiegårdarnas driftsinriktning
i hög grad kan influeras av försöksverksamhetens resultat genom den kontinuerliga
samverkan mellan gårdsinnehavare och driftsledarna. Studiegårdarna
synas också kunna fylla ett förefintligt behov av föregångsjordbruk
i Norrland, ett behov som här är särskilt framträdande på grund av påtaglig
avsaknad av ledande jordbruk. Kommittén anser sig alltså kunna ansluta
sig till de sakkunnigas förslag örn att verksamheten vid studiegårdarna bör
fullföljas i enlighet med de avtal, som nu föreligga för desamma och i
den omfattning, som föreningen nu bedriver densamma. Ytterligare erfarenhet
synes böra vinnas, innan ändringar i nu berörda avseenden vidtagas.
Norrlandskommittén har i nuvarande läge ej i och för sig något att erinra
mot de sakkunnigas förslag, att vid ett förstatligande av Svenska vall- och
mosskulturföreningen studiegårdsverksamheten inordnas som ett led i lantbrukshögskolans
försöksverksamhet och förenas med jordbruksförsöksanstalten.
Då studiegårdsverksamheten endast berör Norrland och kommittén
har forsknings- och försöksverksamheten i denna landsdel under övervägande,
förutsätter kommittén emellertid, att kommittén framdeles lår tillfälle
att återkomma till här förevarande spörsmål.
De sakkunniga föreslå i samband med övervägande om studiegårdama inrättandet
av en tredje specialkonsulent i Norrland, vilken konsulent närmast
skulle vara sakkunnig rörande arbetstekniska frågor, såsom handhavandet
och skötseln av maskiner och redskap, utnyttjandet av arbetskraft för olika
uppgifter i lanthushållningen, samordning av arbetsuppgifter i jordbruk och
skogsbruk. Norrlandskommittén vill ansluta sig till förslaget örn en konsulenttjänst
för Norrland med anförda arbetsuppgifter. Särskilt synes härvidlag
böra betonas uppgiften att befrämja utvecklingen av studiegårdarna i
åsyftad riktning mot föregångsjordbruk. Denne konsulents arbetsuppgifter
torde vidare beröra områden, inom vilka snara förändringar äro av nöden
och där en väl anpassad upplysningsverksamhet kan leda till påtagliga förbättringar.
De beröra också problem, åt vilka hushållningssällskapens tjänstemän
i allmänhet ej hinna ägna någon större uppmärksamhet och i fråga
om vilka de därför ej kunna förvärva mera ingående erfarenheter. En specialkonsulent
vid studiegårdarna och för angiven upplysningsverksamhet i
allmänhet synes kommittén därför vara motiverad och önskvärd. Nämnda
konsulentverksamhet synes på grund av anförda synpunkter böra anknytas
Kungl. Maj:ts proposition nr 280-
71
lill och baseras på studiegårdsverksamheten, varvid det från denna framkraxa
materialet bland annat torde kunna giva stoff för den av konsulenten
bedrivna rådgivande och upplysande verksamheten.
I särskilt yttrande föreslår föreståndaren Rappe tillika inrättandet av en
kvinnlig konsulenttjänst till studiegårdsverksamheten. Kommittén vill omnämna,
att kommittén har under övervägande att föreslå en utvidgad hemkonsulentverksamhet
i de norrländska länen och vill tillika erinra om att för
lösande av forskningsuppgifter inom bland annat lanthushållningen nyligen
inrättats ett hemmens forskningsinstitut.
Ledningen av studiegårdarna föreslås av de sakkunniga böra förläggas till
plats, som giver möjlighet till nödigt samarbete med försöksverksamheten på
jordbrukets område i Norrland. Till ledningen skulle anknytas dels de tre
nämnda konsulenterna i vall- och mosskultur samt arbetsteknik dels studiegårdarnas
driftsledare samt kontorspersonal. Kommittén, som hävdar den
uppfattningen att en alltför långt driven centralisering av ledningen för jordbrukets
försöks- och upplysningsverksamhet bör undvikas, vill förorda en till
Norrland lokaliserad ledning av studiegårdarna och den till denna föreslagna
konsulentverksamheten. Kommittén är emellertid ej beredd att nu avgiva förslag
örn förläggningsplats för ledningen av studiegårdsverksamheten utan vill
liksom de sakkunniga förorda, att denna fråga avgöres i samband med ställningstagande
till kommitténs kommande förslag rörande forsknings- och försöksverksamheten.
Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har anfört i huvudsak
följande.
Ehuru styrelsen anser, att föreningens skilda verksamhetsgrenar nödvändigt
böra hållas samman, synes undantag kunna göras för studiegårdsverksamheten
och den jordbruksekonomiska försöks- och forskningsverksamhet, som av
de sakkunniga föreslagits utbyggd omkring densamma. Studiegårdsverksamheten
har visserligen utgått från föreningen och har en nära anknytning till
dess verksamhet såväl med hänsyn till den i det norrländska jordbruket förhärskande
vallodlingen som med hänsyn till myrodlingamas procentuellt
större omfattning i norrländskt än i sydsvenskt jordbruk. Verksamheten kan
dock utan olägenhet utbrytas ur föreningens ram och givas självständig organisationsform
i samverkan med forsknings- och försöksverksamheten i dess
helhet såväl på jordbruks- som på husdjursområdet.
Oavsett om föreningens verksamhet kvarstår under sin nuvarande organisationsform
eller densamma införlivas med lantbrukshögskolans verksamhet,
synes det styrelsen, att den föreslagna Norrlandsorganisationens blivande arbetsuppgifter
äro av så stor betydelse och så säregna till sin karaktär, att det
måste betraktas såsom en naturlig utveckling av händelsernas förlopp att
verksamheten nu gives självständig organisationsform. Styrelsen kan tänka
sig en lösning av denna fråga enligt tvenne olika linjer.
Den nya organisationen kan, såsom de sakkunniga föreslagit, anknytas till
lanlbrukshögskolan men bör då sortera direkt under högskolans styrelse.
Samverkan bör upprätthållas såväl med husdjurs- och jordbruksförsöksanstalten
som med vall- och mosskulturverksamheten och med högskolans skilda
institutioner, särskilt den jordbruksekonomiska. För verksamheten erforderliga
kemiska och botaniska analyser torde verkställas vid högskolans laboratorier.
Den nya organisationen kan även givas en liknande utformning, som föreslagits
för inrättande av ett enskilt fristående institut för forskning och upplysning
inom jordbrukstekniken, således i samverkan mellan staten och in
-
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
dustrien och i nära samarbete med försöksverksamheten på jordbruks- oell
husdjursområdet ävensom med lantbrukshögskolans skilda institutioner och
då särskilt den jordbruksekonomiska.
Sedan styrelsen erfarit, att i propositionen till årets riksdag för den jordbrukstekniska
verksamheten föreslagits denna fria organisationsform, har
styrelsen trätt i förbindelse med representanterna för de två största sltogsägande
norrländska industriföretagens centrala ledning, vilka båda visat intresse
för denna fråga oell lovat sin medverkan till att de skogsägande industriföretagen
i Norrland och angränsande landskap för en tioårsperiod skulle garantera
visst årligt bidrag till verksamheten. En särskild stiftelse skulle då hildas,
vilken skulle förmedla industriens bidrag. Förutsättning härför vore emellertid,
att verksamheten därigenom kunde få samma fria ställning, som föreslagits
för jordbrukstekniska institutet. Samtliga tjänstemän skulle då vara anställda
av denna fria organisation och samtliga omkostnader skulle bestridas
av densamma. De flesta detaljbestämmelser skulle i tillämpliga delar ordnas i
överensstämmelse med dem, som föreslagits gälla för jordbrukstekniska institutet.
Ledningen för Skogsindustriernas samarbetsutskott har förklarat sig beredd
att, understödd av ledningarna för nämnda industriföretag, undersöka förutsättningarna
för att få till stånd en organiserad samverkan mellan de i Norrland,
norra Dalarna och norra Värmland skogsägande industriföretagen för
bildande av en stiftelse med här angivet ändamål.
Det synes styrelsen särskilt angeläget, att organiserandet av den norrländska
verksamheten kommer till stånd fortast möjligt och oberoende av hur
Svenska vall- och mosskulturföreningens huvudverksamhet blir organiserad.
Sistnämnda verksamhet har behov av alla till densamma knutna tjänstemän,
varför en separat lösning av den kring studiegårdsarbetet föreslagna undersöknings-
och upplysningsverksamheten endast innebär ett lösryckande från
nuvarande föreningsorganisation av föreningens och mossavdelningens föreståndare,
vilken sålunda måste ersättas med annan tjänsteinnehavare.
Studiegårdsverksamheten har nu fortgått så länge, att ett avsevärt material redan
framskapats till belysande av de nordsvenska jordbruksförhållandena, och
tiden är synnerligen lämpad för att nu börja göra detta material fruktbärande
genom till gårdsarbetet anknuten undersökningsverksamhet. Den jordbruksekonomiska
och arbetstekniska upplysningsverksamheten, som i anslutning
därtill föreslagits av de sakkunniga, har i det redan insamlade iakttagelsematerialet
ett givande stoff som utgångspunkt för sitt arbete. Då dessutom
de jordbruksekonomiska frågorna i Norrland just nu äro särskilt aktuella,
synes det styrelsen att den föreslagna Norrlandsorganisationen utan dröjsmål
bör upprättas.
I samtliga frågor, som röra här avhandlade särskilda verksamhet i Norrland,
föreslår styrelsen, att detaljförslag utarbetas i samverkan mellan det
forskningsråd på jordbruksområdet, som av Kungl. Majit föreslagits upprättat
inom lantbruksakademien, samt norrlandskommitténs jordbrukssektion
och ledningen för föreningens verksamhet. Särskilt synes det styrelsen, att
samverkan med norrlandskommittén är en nödvändig förutsättning för att en
ändamålsenlig samordning skall kunna ske med de förslag till åtgärder för
främjande av Norrlands jordbruk, som kommittén kan komma att framlägga.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har beträffande de sakkunnigas förslag
om organisationen av studiegårdsverksamheten åberopat vad som härutinnan
anförts av en minoritet inom högskolans lärarråd. Denna minoritet har framhållit,
att ifrågavarande verksamhet å ena sidan icke syntes ha direkt sam
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
73
band med vare sig högskolans försöksverksamhet eller verksamheten vid högskolans
ekonomiska institution men att å andra sidan den av de sakkunniga
föreslagna norrlandsavdelningen borde bliva av stort värde för försöksverksamheten
inom Norrland. Därest studiegårdsverksamheten skulle anknytas till
norrlandsavdelningen måste dock en sådan omläggning av verksamheten ske,
att den kunde inpassas inom högskolans ram.
Majoriteten inom högskolans lärarråd har avstyrkt, att studiegårdsverksamheten
skulle överföras till högskolan. Majoriteten har härom anfört.
Studiegårdsverksamheten är en jämförelsevis nytillkommen gren av föreningens
verksamhet och ligger i själva verket utanför den ram, inom vilken
föreningen och dess båda föregångare sedan årtionden verkat. Ett överförande
av studiegårdarna till lantbrukshögskolan skulle innebära, att anslagen till
högskolan skulle komma att omfatta en ej obetydlig post, som icke sammanhänger
med högskolans egentliga verksamhetsområde. De resultat, som kunna
förväntas komma från verksamheten vid studiegårdarna, synas lämpligen
kunna bearbetas i anslutning till lantbruksstyrelsens lantbruksekonomiska
undersökningar. Andra möjligheter äro givetvis även tänkbara. Enligt lärarrådets
mening bör därför frågan örn den framtida verksamheten vid de
norrländska studiegårdarna hänskjutas till norrlandskommittén för ytterligare
överväganden.
Även Uppsala, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, lantbruksakademien, statens livsmedelskommission
och dess produktionsavdelning, statens centrala frökontrollanstalt
samt Sveriges utsädesförening ha föreslagit, att frågan örn studiegårdsverksamhetens
organisation skulle göras till föremål för ytterligare utredning.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att studiegårdsverksamheten även i fortsättningen
skulle handhavas av Svenska vall- och mosskulturföreningen. Styrelsen
har beträffande detta sitt förslag anfört i huvudsak följande.
Lantbruksstyrelsen delar visserligen de sakkunnigas synpunkter beträffande
såväl studiegårdsverksamhetens fortsatta bedrivande som intensifierad rådgivnings-
och upplysningsverksamhet i Norrland i fråga örn vall- och mosskultur
samt beträffande arbetsteknik men kan svårligen finna, att den i och
för sig viktiga studiegårdsverksamheten går helt i linje med jordbruksförsöksanstaltens
arbetsuppgifter och därför på ett lika naturligt sätt som föreningens
vid dess institution å Ultuna bedrivna forskningsverksamhet, vid ett
eventuellt förstatligande härav, kan'' tänkas falla inom den statliga försöksverksamhetens
ram.
Då det inom Norrland och jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands
län föreligger stort behov av ett omfattande pionjärarbete på ifrågavarande
område av minst samma angelägenhetsgrad som förelåg i södra och mellersta
Sverige vid tillkomsten av Svenska mosskulturföreningen samt Svenska betesoch
vallföreningen, kan lantbruksstyrelsen icke frigöra sig från den uppfattningen,
ali det pionjärarbete, som en i Norrland verksam förening eller filial
av Svenska vall- oell mosskulturföreningen bar ali utföra, knappast kan i
samma grad åstadkommas av en statlig försöksanstalt eller avdelning därav.
Det kan därför befinnas ändamålsenligt att, därest Svenska vall- och mosskulturföreningens
vid dess institution å Ultuna bedrivna försöks- och forskningsverksamhet
frånskiljes och inordnas i ett system av statlig försöksverksamhet,
föreningen i allt fall med understöd av statsmedel fortsätter sin verk
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
samhet i samarbete med den statliga försöksverksamheten inom området pä
en för ändamålet lämplig plats i Norrland och där —- med studiegårdsverksamheten
som kärna — bedriver direkt på norrlandsproblem inriktad verksamhet
av i huvudsak det slag, som de sakkunniga tänkt sig vid den särskilda
norrlandsavdelningen.
De sakkunnigas förslag om överflyttning av Svenska v a 11-och mos skulturföreningens nuvarande personal till
statstjänst har föranlett uttalanden i ett flertal yttranden. Beträffande
förslaget att huvuddelen av personalen skulle placeras i extra ordinarie lönegrad
har allmänna lönenåmnden anfört.
På grund av att vid lantbrukshögskolan statsagronomer äro ordinarie
tjänstemän, medan exempelvis förste assistenter och assistenter allenast innehava
extra ordinarie anställning, har den i betänkandet tillämpade överflyttningsmetoden
föranlett, att endast två av Svenska vall- och mosskulturföreningens
tjänstemän föreslagits till ordinarie anställning, under det att alla
övriga, till överflyttning till lantbrukshögskolan föreslagna tjänstemän upptagits
såsom extra ordinarie, varvid maximering skett till 21 lönegraden. Huruvida
en dylik lösning av överflyttningsfrågan är i alla lägen sakligt motiverad,
synes icke möjligt att bedöma på grundval av det framlagda utredningsmaterialet.
Vad nu anförts äger motsvarande tillämpning beträffande en till
nyinrättande föreslagen befattning såsom teknisk konsulent i Eo 21.
Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening
och Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund ha under hänvisning
till vad föreståndaren Rappe därom anfört i sitt särskilda yttrande
föreslagit, att hela den överflyttade personalen skulle erhålla ordinarie anställning.
Sistnämnda sammanslutning har därvid gjort undantag för assistentbefattningarna.
Statens livsmedelskommissions produktionsavdelning har ansett, att Svenska
vall- och mosskulturföreningens nuvarande konsulenter borde beredas ordinarie
anställning vid eventuell övergång till statstjänst.
I fråga örn de sakkunnigas förslag beträffande löneklassplaceringen har
allmänna lönenåmnden anfört.
De sakkunnigas förslag innebär att en tredjedel av de nuvarande befattningshavarnas
anställningstid hos föreningen skulle få för löneklassplacering
tillgodoräknas dem efter överförandet i statstjänst. Lönenämnden kan med
hänsyn till gällande löneklassplaceringsbestämmelser å reglerad statstjänst
icke förorda en dylik tillgodoräkningsrätt. Löneklassplaceringen vid övergången
torde i princip böra ske enligt begynnelselöneklass. I den mån härvid
löneminskning skulle uppkomma, torde frågan örn förhöjd löneklassplacering
böra i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Statskontoret har i detta hänseende yttrat.
Därest en lönereglering för Svenska vall- och mosskulturföreningens tjänstemän
i samband med ett eventuellt förstatligande av verksamheten skulle
komma till stånd efter de i förslaget angivna, för personalen synnerligen
förmånliga grunderna, saknas anledning att medgiva särskild tillgodoräkningsrätt
för löneklassuppflyttning utöver den, som normalt tillkommer be
-
Kungl. Majlis proposition nr 280.
to
fattningshavare vid övergång lill stålens tjänst. Statskontoret får därför avstyrka
förslaget, att en tredjedel av den tidigare anställningstiden hos föreningen
skulle få tillgodoräknas för omedelbar löneklassuppflyttning i den
statliga befattningen. Inplacering bör i stället ske lägst i den löneklass, som
giver en behållen avlöning, minst motsvarande den som omedelbart före övergången
uppburits.
Civilförvaltningens personalförbund bar uttalat, att åtgärder syntes böra
vidtagas för att Svenska vall- och mosskulturföreningens personal skulle
kunna erhålla en förmånligare löneklassplacering än de sakkunniga föreslagit.
Sveriges allmänna lantbrukstjånstemannaförbund har anfört följande.
Vid överflyttning från enskild till statlig tjänst har Kungl. Majit tillämpat
mycket restriktiva principer i fråga örn rätt att tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.
Förbundet anser emellertid, att här föreligga alldeles speciella omständigheter.
Det är i verkligheten här icke fråga om en överflyttning från
privat anställning till statlig tjänst. Svenska vall- och mosskulturföreningens
tjänstemän lia nämligen under hela sin tjänstetid utfört arbetsuppgifter av
allmännyttig natur och även sedan mer än tjugu år tillbaka helt fått sina
löner täckta av statsmedel. Ett förstatligande innebär alltså i detta fall icke
någon principiell förändring utan endast en rent formell åtgärd av organisatorisk
art. Placeringen i lönegrad tager främst sikte på de arbetsuppgifter,
som äro förenade med tjänsten, placeringen i löneklass däremot på vederbörande
befattningshavares speciella förhållanden. En placering i lägsta eller
någon av de lägsta löneklasserna inom respektive lönegrader skulle på grund
av befattningshavarnas relativt höga ålder i åtskilliga fall leda till orimliga
resultat. En del tjänstemän skulle vid en sådan ordning aldrig uppnå högsta
löneklassen. All tidigare tjänstgöring hos föreningen synes därför böra få
tillgodoräknas i och för placering i löneklass.
Styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen har hemställt, att föreningens
tjänstemän måtte vid uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig
sin tjänstgöring hos föreningen enligt de grunder, som varit gällande i föreningen.
Rörande lönegradsplaceringen av föreningens tjänstemän ha delade meningar
kommit till uttryck i yttrandena. I vissa yttranden har uttalats, att
de löner, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, vore för låga för
att rekryteringen å ifrågavarande område skulle kunna bliva tillfredsställande.
1 andra yttranden åter bar yppats tvekan örn lämpligheten att nu
genomföra den höjning av löneställningen, som de sakkunnigas förslag innebure.
Styrelsen för lantbruksliögskolan, styrelsen för Svenska vall- och
mosskulturföreningen och Sveriges allmänna lantbrukstjömstemannoförbund
ha uttalat, alt föreningens tjänstemän principiellt borde erhålla samma löner,
som i proposition till årets riksdag föreslagits i fråga örn Sveriges utsädesförenings
tjänstemän.
Beträffande löneförmånerna å den av de sakkunniga föreslagna befattningen
såsom föreståndare för avdelningen för jordbruksekonomiska försök
i Norrland har allmänna lönenåmnden anfört.
Föreningens föreståndare åtnjuter för närvarande i egenskap av avdelningsföreståndare
dels lön med 7 700 kronor, dels ålderstillägg med 500
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
kronor, dels ock dyrtidstillägg med 2 870 kronor sålunda tillhopa 11070
kronor. Han synes vid oförändrade löneförhållanden kunna påräkna ytterligare
ett ålderstillägg å 500 kronor, vilket enligt under hand inhämtad uppgift
skulle tillkomma honom inom kort; härvid skulle hans sammanlagda
avlöning såsom avdelningsföreståndare vid nuvarande procenttal för dyrtidstillägg
stiga till 11 745 kronor. Enligt förslaget skulle han vid förstatligandet
i egenskap av statsagronom inplaceras i lönegrad A 26 löneklass 27.
Därjämte borde han tillerkännas personliga lönetillägg å sammanlagt 2 500
kronor (1 500 kronor motsvarande nuvarande särskilda arvode såsom föreningens
föreståndare och 1 000 kronor såsom kompensation för den reella
bostadsförmån han för närvarande åtnjuter genom låg hyreskostnad). Enligt
lönenämndens mening bör ifrågavarande tjänstemans löneklassplacering såsom
statsagronom så avvägas, att den täcker hans nuvarande sammanlagda avlöning
å 11 070 kronor. Om man räknar med dyrortsgrupp motsvarande den
nuvarande (F-ort), befinnes det, att 26 löneklassen (begynneiselöneklass inom
lönegrad A 26), i vilken avlöningen för närvarande, bortsett från pensionsavdrag,
uppgår till 12 239 kronor, väl räcker till för att täcka såväl ifrågavarande
tjänstemans nuvarande avlöning såsom avdelningsföreståndare som
det ålderstillägg, han i sådan egenskap framdeles kan påräkna. Med hänsyn
härtill bör vederbörande vid överförandet till befattning såsom statsagronom
inplaceras i begynneiselöneklass. Vad angår frågan örn personligt lönetillägg
såsom kompensation för nuvarande föreståndararvode å 1 500 kronor,
synes densamma enligt lönenämndens mening kunna lösas på det sättet,
att personligt lönetillägg å 1 000 kronor tillerkännes vederbörande, så
länge han i egenskap av statsagronom tillhör 26 löneklassen. Hans sammanlagda
avlöning, beräknad efter F-ort, skalle då uppgå till (12 239 + 1 000=)
13 239 kronor eller i det närmaste samma belopp, som han för närvarande
synes kunna påräkna såsom slutlön i egenskap av avdelningsföreståndare
jämte föreståndararvode, eller (11 745 + 1 500 =) 13 245 kronor. Vid framtida
uppflyttning i löneklass torde böra upptagas till övervägande, huruvida
och i vad mån ifrågavarande personliga lönetillägg bör vidare utgå. Beträffande
slutligen den del av det i betänkandet föreslagna personliga lönetillägget
(1 000 kronor), som skulle utgå såsom kompensation för framdeles
mistad förmån av låg hyreskostnad, får lönenämnden framhålla, att ställning
till frågan, huruvida dylikt tillägg bör medgivas, icke torde kunna tagas,
förrän klarhet framdeles vunnits angående ifrågavarande tjänstemans
nya stationeringsort och hans bostadsförhållanden därstädes.
Statskontoret har ansett att personligt lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare
icke vore påkallat med hänsyn till att den tjänst, vartill
denne föreslagits, placerats i 26 lönegraden.
Lantbruksstyrelsen och styrelsen för Svenska vall- och mosskulturföreningen
ha föreslagit, att befattningen såsom föreståndare för nämnda avdelning
skulle hänföras tili 28 lönegraden.
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbuncl har uttalat, att en placering
av föreståndaren för betes- och vallavdelningen i lönegrad A 28 syntes
välmotiverad.
Svenska vall- och mosskulturföreningens botanist och kemist, som av de
sakkunniga föreslagits till förste assistenter i 21 lönegraden, lia av styrelsen
för föreningen och Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund
föreslagits skola placeras i 24 lönegraden. Steffens växtskyddsanstalt har be
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.
77
träffande botanistbefattningen uttalat, att för denna tjänst krävdes icke blott
kvalificerad akademisk examen utan även omfattande specialkunskaper samt
att den föreslagna lönegradsplaceringen med hänsyn därtill och i betraktande
av att befattningen vore att anse såsom en sluttjänst vore för låg.
Norrlandskommittén har framhållit, att föreningens nuvarande konsulenter
komme att fungera såsom rådgivare tillsammans med och även för hushållningssällskapens
tjänstemän. De borde därför enligt kommitténs mening
icke lämpligen ha lägre lönegradsplacering än nämnda tjänstemän utan
syntes böra givas en lönegradsplacering, som ställde dem fullt i nivå med
hushållningssällskapens konsulenter.
Statens livsmedelskommissions produktionsavdelning har för konsulenterna
föreslagit 24 lönegraden. Samma lönegrad har av styrelsen för Svenska
vall- och mosskulturföreningen och Sveriges allmänna Icintbrukstjänstemannaförbund
förordats för vissa av konsulenterna, under det att för de återstående
föreslagits 22 lönegraden.
Föreningens laboratorieassistent har av föreningens styrelse ansetts böra
placeras i 14 lönegraden. Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund
har föreslagit 15 lönegraden. En minoritet inom lantbrukshögskolans lärarråd
har förordat 7 lönegraden.
De av de sakkunniga föreslagna assistentbefattningarna i 10 och 12 lönegraderna
borde enligt civilförvaltningens personalförbunds mening placeras
i 15 lönegraden.
Beträffande den i de sakkunnigas förslag upptagna assistentbefattningen
inom betes- och vallavdelningen i 16 lönegraden har föreningens styrelse
föreslagit 20 lönegraden och Sveriges allmänna lantbrukst jänstemannaförbund
21 lönegraden.
Allmänna lönenänmden har ansett tillräckliga skäl icke föreligga att inrätta
en kassörstjänst vid lantbrukshögskolan i lönegrad Eo 18. Lönenämnclen
har i detta sammanhang erinrat om att Kungl. Maj:t den 10 november
1944 beslutat särskild utredning rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans
kansli och kamrerarexpedition.
Civilförvaltningens personalförbund har anfört, att vid inplaceringen i
löneklass av föreningens nuvarande vaktmästare hänsyn borde tagas till
dennes långa tjänstetid, femton år, och till den förmån av tjänstebostad, som
han åtnjöte hos föreningen. En inplacering i slutlöneklassen syntes förbundet
motiverad. Allmänna lönenänmden har ansett, att ifrågavarande befattning
borde hänföras till högst 6 lönegraden.
Föreningens styrelse och Sveriges allmänna lantbrukst jänstemannaförbund
lia avstyrkt de sakkunnigas förslag, att föreningens nuvarande kassörska och
bibliotekarie skulle förtidspensioneras. Föreningens styrelse har härom anfört.
Styrelsen föreslår, att dessa befattningshavare skola kvarstå inom organisationen,
oavsett om densamma fihr en kvarvarande förening eller en statsanslag
I senare fallet bortfaller behovet av en kassörska, men en person,
som har hand örn den statliga anstaltens specialbibliotek, blir rinder^ alla
omständigheter önskvärd, och båda dessa tjänsteinnehavares arbete såsom
78
Kungl. Maj-.ts proposition nr 280.
korrespondenter blir lika erforderligt vid förstatligande som eljest. Om förstatligande
kommer lill stånd och därvid befattningarna vid de två avdelningarna
icke skulle anses vara av så krävande natur att de kunna sättas i
7 lönegraden, föreslår styrelsen, att nämnda befattningshavare placeras i 7
lönegraden på övergångsstat samt att de befattningar, som de förutsättas
skola uppehålla, sättas vakanta till dess vederbörande avgår från sin tjänst.
... D.^ rör sig 1?.är om tvenne föreningens trotjänare, vilka på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Styrelsen finner det mycket angeläget,
att dessa båda tjänsteinnehavare under sina återstående tjänsteår
beredas föreslagen löneplacering och få kvarstå i sitt arbete. För statsmakterna
blir detta icke dyrare än att förtidspensionera dem. Nya tjänsteinnehavare
såsom korrespondenter för verksamheten skulle under alla förhållanden
vara oumbärliga.
Statens pensionsanstalt har beträffande ifrågavarande två befattningshavare
anfört.
Pensionsanstalten har intet att erinra mot att, såsom av de sakkunniga torde
ha avsetts, de båda befattningshavare hos föreningen, vilka ej skulle
komma att utnyttjas inom den nya organisationen, erhålla ersättningar efter
grunder liknande dem, som jämlikt Kungl. Majts brev den 14 juli 1939
tillämpas i fråga örn personal vid nedlagd kemisk station. Enligt dessa grunder
skall ersättningen regelmässigt motsvara den genast börjande tjänstepension
jämte pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, som skulle ha tillkommit
vederbörande befattningshavare, därest denne kvarstått i tjänst till pensionsålderns
inträdande. Det torde få förutsättas, att ersättningen skall innefatta
jämväl kristillägg. Pensionsanstalten vill emellertid erinra därom, att ersättningen
enligt nämnda brev skall bestridas till hälften av staten och till
hälften av befattningshavarens huvudman samt att huvudmannen skall ha
att jämväl i fortsättningen erlägga den hittillsvarande huvudmansavgiften
för befattningshavarens pensionering. Med hänsyn härtill torde enligt
pensionsanstaltens mening i nu förevarande fall böra meddelas föreskrift
örn liknande bidragsplikt för föreningen, varvid — då denna eventuellt kommer
att upphöra — de årliga bidragen torde böra ersättas med ett engångsbidrag.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att bland föreningens tillgångar
upptages en pensionsregleringsfond, som vid utgången av år 1944
uppgick till 25 433 kronor 57 öre; närmare upplysningar rörande denna fond
och dess syfte lämnas emellertid ej i betänkandet. Halva kapitalvärdet av
de i betänkandet angivna, beräknade pensions- och tilläggsförmånerna från
den 1 juli 1946 fram till pensionsåldern, ökat med värdet av huvudmansavgifterna
för samma tid, utgör per den 1 juli 1946 för V. Björkman 11 907 kronor
och för I. Nilsson 9 941 kronor, örn beräkningen av kapitalvärdena sker
med tillämpning av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 procent.
Om föreningen skall lämna ett engångsbidrag till en förtidspensionering av
de nämnda befattningshavarna, torde emellertid detta skäligen böra sättas
något lägre än summan av de båda nyss angivna beloppen, detta med hänsyn
till ovissheten i fråga om storleken av dyrtids- och kristilläggen under
de kommande åren. Befattningshavarna åvilande pensionsavgifter böra innehållas
vid utbetalningen av de dem tillkommande ersättningsbeloppen samt
inlevereras till pensionsanstalten.
I fråga örn övriga befattningshavares pensionering har statens pensionsanstalt
anfört.
Enligt i betänkandet lämnad uppgift äro å föreningens avlönings- och utgiftsstater
upptagna 22 befattningshavare, av vilka emellertid en avlidit i
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
79
slutet av år 1944. Av de kvarlevande 21 befattningshavarna äro 15 innehavare
av befattningar, vilka efter t.jänstereglering enligt § 5 reglementet för
statens pensionsanstalt äro förenade med pensionsrätt enligt nämnda reglemente.
Jämlikt regleringsvillkoren skola ordinarie innehavare av dessa befattningar
vara anställda tills vidare med sex månaders uppsägning. Av de
befattningshavare, som äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt, avses vid
det föreslagna förstatligandet av föreningens verksamhet alla utom två erhålla
extra ordinarie statsanställning, således med pensionsrätt.
De i statstjänst övergående, i anstalten delaktiga befattningshavarna få
enligt gällande bestämmelser rätt att för blivande pension räkna sig till godo
de tjänstår, för vilka pensionsavgift till statens pensionsanstalt erlagts.
Pensionsåldern är för närvarande fastställd till 62 år för konsulenten
Djurle, 65 år för annan manlig befattningshavare och 60 år för kvinnlig
befattningshavare. Vid övergång till statstjänst skulle pensionsåldern, om
någon särskild föreskrift därom ej meddelas, komma att sänkas till 60 år
för assistenten V. Karlsson, örn han placeras i lönegrad Eo 12, samt till 63
år för vaktmästaren. Med hänsyn till att pensionsåldern för assistenten Karlsson
i sådant fall skulle inträda redan den 28 februari 1947, synes debara
skäligt att för honom personligen bestämmes en något högre avgångsålder.
Pensionsanstalten får föreslå, att pensionsåldern för honom fastställes med
tillämpning av de principer, som, då civila tjänstepensionsreglementet den
1 juli 1935 trädde i kraft, övergångsvis kommo till användning vid fastställande
av personlig pensionsålder för tjänstemän, vilka genom de nya bestämmelserna
skulle få pensionsåldern nedsatt. Därest omorganisationen av föreningens
verksamhet i enlighet med förslaget äger rum den 1 juli 1946
skulle dessa principer leda till att pensionsåldern inträder vid 64 års ålder,
således den 28 februari 1951. Såsom förutsättning för tillämpning av denna
pensionsålder bör föreskrivas, alt befattningshavaren inom viss av Kungl.
Majit fastställd tid anmält sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnåendet
av den i pensionsreglementet stadgade pensionsåldern. I fråga om vaktmästaren,
som enligt pensionsreglementet skulle få avgångsdagen flyttad från
den 11 oktober 1954 till den 31 oktober 1952, bomme en tillämpning av de
nämnda principerna ej att medföra någon ändring härvidlag, och beträffande
honom torde därför ej vara påkallat att föreskriva särskild pensionsålder.
För konsulenten Djurle, som är född den 24 april 1893, skulle förstatligandet
medföra en höjning av pensionsåldern från 62 till 65 år. Anledning
att för honom föreskriva annan pensionsålder synes icke föreligga. För
övriga befattningshavare skulle efter övergången till statstjänst komma att
gälla samma pensionsålder som för närvarande.
Enligt vad en företagen undersökning utvisar skulle efter övergången till
statstjänst den från här angiven pensionsålder utgående ålderspensionen i
intet fall komma att understiga den pension jämte pensionsförhöjning I,
sorn skulle lia tillkommit vederbörande befattningshavare vid kvarstående å
nuvarande pensionsvillkor; vid pensionernas beräkning har förutsatts oavbruten
tjänstårsberäkning fram till pensionsåldern. Ej heller i fråga örn famil
jepensionsförmånerna beräknas övergången medföra minskning.
Vad i reglementet för statens pensionsanstalt stadgas örn pensionsrätt för
befattningshavare hos föreningen bör utgå, örn ett förstatligande av föreningens
verksamhet kommer till stånd.
Beträffande de sakkunnigas förslag örn disponerandet av Svenska
vall- oell m ossk u llurfö reningens byggnader m. lii.
bar föreningens styrelse anfört.
80
Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.
Styrelsen anser det självskrivet, att föreningens byggnader i obeskuret
skick skola stå till förfogande för verksamheten, om denna bibehålies linder
föreningsformen. Skulle åter verksamheten förstatligas och byggnaderna
i samband därmed inlösas av statsverket, anser styrelsen att desamma även
i sådant fall i sin helhet böra disponeras för den verksamhet, som skall utgöra
en fortsättning av föreningens. Byggnaderna äro direkt anpassade för
verksamheten och väl lämpade härför, även med hänsyn till förutsedd framtida
utveckling inom föreningens verksamhetsområde. Om, på sätt de sakkunniga
föreslagit, jordbruksförsöksanstalten skulle få sitt lokalbehov tillgodosett
inom föreningens nuvarande byggnader, skulle en dylik utveckling
av verksamheten försvåras, varjämte tillgodoseendet av de ökade utrymmen,
som jordbruksförsöksanstalten inom sitt nuvarande arbetsområde kan
bliva i behov av, skulle omöjliggöras. Att därtill även husdjursförsöksanstalten
skulle komma i åtnjutande av utrymmen inom byggnaderna förefaller
styrelsen icke tänkbart. Förslaget att husdjursförsöksanstalten skulle övertaga
föreningens laboratoriebyggnad, under det att jordbruksförsöksanstalten
och den organisation, som skall fortsätta föreningens verksamhet, genom
någon art av bytesförfarande erhölle en nybyggnad till ungefär samma
kostnad som det beräknade inlösningsvärdet av laboratoriebyggnaden, måste
betecknas såsom högst olämpligt, så mycket mer som arrangemanget icke
skulle medföra någon besparing av statsmedel och lokalbehovet tämligen
snart skulle visa sig otillräckligt.
Rörande statsverkets eventuella övertagande av föreningens byggnader får
styrelsen erinra örn att styrelsen i skrivelse den 18 juni 1944 till de sakkunniga
förklarat sig beredd att hos föreningen förorda byggnadernas överlåtande
på staten eller opartisk värdering av desamma, därest de sakkunniga
framkomme med förslag örn förstatligande av huvuddelen av föreningens
verksamhet och föreningen kunde godkänna förslaget.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har i detta hänseende yttrat följande.
De sakkunnigas förslag rörande dispositionen av föreningens byggnader
samt den föreslagna tillbyggnaden har icke givit styrelsen anledning till erinran.
Styrelsen förutsätter härvid, att överenskommelse kan träffas med
föreningen rörande överlåtandet på staten av laboratoriebyggnaden.
Den verksamhet, som bedrives vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium.
är av så allmänt värde för högskolan, att en utvidgning av laboratoriets
lokaler och övriga resurser i och för sig är angelägen. Mångå av högskolans
övriga institutioner lia nämligen behov av att få ett större antal analyser
utförda, än vad nu är fallet. Härtill kommer att jordbruksförsöksanstalten
enligt uppgift vid vissa tillfällen har behov av snabbanalyser och detta torde
än mer bliva fallet, sedan föreningens verksamhet införlivats med anstalten.
Styrelsen vill därför framhålla nödvändigheten av att i den nybyggnad, som
enligt förslaget framdeles skall uppföras för husdjursförsöksanstalten, inrymmas
erforderliga lokaler för denna anstalts laboratorium. Föreningens nuvarande
laboratorium bör vid denna tidpunkt överföras från husdjursförsöksanstalten
till analyslaboratoriet. Till detta laboratorium kan i så fall
förläggas en del av de snabbanalyser, som jordbruksförsöksanstalten kan vara
i behov av. Därest så skulle visa sig vara erforderligt kunna i samband härmed
vissa delar av den nuvarande laboratoriebyggnaden överlämnas till det
botaniska laboratoriet.
Beträffande försöksgården Lilla Sunnersta anser styrelsen i överensstämmelse
med lärarrådsmajoriteten, att det synes lämpligast att arrendet övertages
av lantbrukshögskolan under förutsättning, att överenskommelse härom
kan träffas med markägaren, Uppsala universitet. Gårdens karaktär av
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
81
betesgård bör bibehållas. Dock torde deri, för att ekonomisk drift skall bliva
möjlig, böra samordnas med högskolans egendom och ställas under dess
förvaltning. Betesanläggningen bör omhänderhavas av jordbruksförsöksanstalten,
varvid dock för avkastningskontrollen samarbete med husdjursförsöksanstalten
kan erfordras. Vidare bör ett område kunna avskiljas för fårbete
med tillhörande kontroll inom besättningen.
Byggnadsstyrelsen har anfört.
Styrelsen har från Sveriges lantbruksförbunds byggnadsförening införskaffat
ritningar till de örn- och nybyggnadsarbeten, som de sakkunniga
ifrågasatt, vilka ritningar dock endast omfatta planer av institutionsbyggnaden
med föreslagna ändringar samt planer av förrådsbyggnaden.
Den nya förrådsbyggnaden beräknas uppföras såsom tillbyggnad till laboratoriebyggnaden
och med anslutning till institutionsbyggnaden samt med
värmepanna gemensam med laboratoriebyggnaden.
Något lokalprogram föreligger icke för någondera anstalten. Skäligheten
av upptaget rumsantal och angivna rumsstorlekar kan därför icke bedömas.
Efter vad styrelsen kan finna med ledning av de införskaffade ritningarna
synes det kunna ifrågasättas, örn icke en rationellare lösning vunnes genom
att nybygga för husdjursförsöksanstalten i stället för åt jordbruksförsöksanstalten.
Endast under förutsättning att den förra institutionen kan utnyttja
laboratoriebyggnaden utan några som helst ändringar torde ej heller ur ekonomisk
synpunkt det föreliggande förslaget vara att föredraga.
Byggnadskostnaden för förrådsbyggnaden har angivits till 100 000 kronor
och ombyggnadsarbetena inom institutionsbyggnaden till 34 100 kronor.
Några detaljerade beräkningar föreligga icke, men enligt meddelande under
hand från vederbörande arkitektbyrå lära kostnader för visst erforderligt
vägarbete samt för administration och kontroll m. m. icke vara medräknade.
Med hänsyn härtill, och då beräkningarna även i övrigt synas väl lågt
hållna, torde kostnaderna kunna väntas stiga till 120 000 kronor respektive
40 000 kronor. För att den beräknade kostnadssumman för det föreliggande
förslaget, 244 100 kronor, skall förslå, torde följaktligen inknappningar beträffande
den föreslagna nybyggnadens storlek bliva erforderliga.
Det beräknade värdet å laboratoriebyggnaden, som föreslagits till inlösen
av statsverket för 108 000 kronor, föranleder icke erinran från styrelsens
sida.
Statskontoret har funnit det i hög grad tveksamt, om anledning förelåge
för statsverket att utgiva ersättning för övertagandet av föreningens laboratoriebyggnad.
Ämbetsverket har härom anfört.
En förening, vars inkomster till inemot 80 procent utgöras av statsanslag,
kan svårligen i händelse av verksamhetens förstatligande göra anspråk på
att staten skulle till fulla saluvärdet inlösa en fastighet, vars tillkomst — i
varje fall indirekt — till alldeles övervägande del möjliggjorts genom frikostiga
statsanslag till föreningens allmänna verksamhet. Örn och i vad mån
särskild ersättning bör lämnas för byggnaden i fråga, torde få bliva en förhandlingsfråga,
varvid givetvis bör beaktas bland annat vilka förpliktelser
slaten kan komma att ikläda sig gentemot föreningens övertaliga personal.
Beträffande ifrågavarande spörsmål har lantbruksstyrelsen yttrat följande.
De sakkunnigas förslag i denna del lorde knappast kunna betraktas såsom
ett utan vidare genomförbart förslag. Det giver ett starkt inlryck av ensidigt
tvångsförfarande från statens sida. Det torde emcllerlid näppeligen kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 280. 6
82
Kungl. Majlis proposition nr 280.
förutsättas, att staten genom ett eventuellt indragande av statsbidrag till föreningen
skulle försätta denna i ett tvångsläge, varigenom föreningen skulle
bliva nödgad upphöra med sin verksamhet, och samtidigt göra anspråk på
tillämpning av stadgarnas bestämmelser örn överlåtelse av institutionsbyggnaden
m. m. på staten. Frågan torde kunna lösas endast genom direkta förhandlingar
med föreningen och torde kräva ytterligare utredning.
Departementschefen.
Av största betydelse för jordbruksnäringen är att inom landet finnes en
initiativkraftig och praktiskt betonad försöksverksamhet på såväl jordbrukets
som kreatursskötselns område. För närvarande bedrives försöksverksamheten
på berörda områden i både statlig och enskild regi. Då den enskilda
försöksverksamheten påbörjades, fanns icke någon statlig verksamhet organiserad
på ifrågavarande områden eller var den föga utvecklad. Så tidigt som
1886 startade Svenska mosskulturföreningen med syfte att genom försök,
rådgivning och föredrag befordra en rationell odling av moss- och kärrmarker.
År 1916 bildades Svenska betes- och vallföreningen med uppgift att befordra
en rationell skötsel av fodervallarna. Dessa båda föreningar sammanslogos sedermera
år 1939 till Svenska vall- och mosskulturföreningen. De initiativ, som
sålunda på sin tid togos för förbättring av odlingar av landets moss- och
kärrmarker samt skötseln av betesvallarna, lia otvivelaktigt varit av stort
värde för vårt lands jordbruk. Emellertid har under de senaste årtiondena vid
sidan av denna enskilda försöksverksamhet utvecklats en rent statlig sådan
verksamhet avseende såväl jordbruks- som husdjursförsök, vilken framför
allt i och med inrättandet vid lantbrukshögskolan av jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna
fått en dominerande ställning på dessa arbetsfält. Under
sådana förhållanden har det varit helt naturligt att den frågan mer och mer
trätt i förgrunden på vad sätt ifrågavarande enskilda och statliga verksamhet
lämpligen kunde koordineras. Detta spörsmål har med desto större skäl kommit
att för statsmakterna framstå såsom betydelsefullt som det av vall- och
mosskulturföreningen bedrivna arbetet med tiden kommit att så gott som
uteslutande uppbäras av statsmedel som ställts till föreningens förfogande genom
anslag i budgeten. För närvarande utgör detta anslag 270 750 kronor.
Men även ur rent vetenskapliga synpunkter har det ansetts vara en viktig
angelägenhet att få till stånd ett samordnande av föreningens verksamhet
och de statliga arbetena. Allteftersom forskningen rörande beteskulturen och
husdjursförädlingen gått framåt har det mer och mer kommit att stå klart
för de vetenskapsmän som syssla med ifrågavarande problem att forskningen
på dessa områden måste gå hand i hand. Sålunda måste en forskning i
fråga örn beteskulturen för att kunna vinna sitt syfte även stödja sig på
den vetenskapliga verksamhet som bedrives inom liusdjursförsöken. Ett
samordnande av dessa försöksverksamheter är därför erforderligt örn ett
tillfredsställande resultat skall uppnås. Vall- och mosskulturföreningen har
icke i sin nuvarande gestaltning och med sina nuvarande resurser möjlighet
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
83
att tiar driva fram forskningen vidare. Att så är tallet utvisar föreningens
i det föregående återgivna svarsskrivelse till de sakkunniga, däri föreningen
förklarat sig oförmögen att utan ökade resurser försätta sin verksamhet
på ett tillfredsställande sätt. Detta synes också framgå av det förhållandet
att, såvitt utredningen giver vid handen, icke obetydliga delar av det
av föreningen insamlade materialet icke blivit bearbetade utan för närvarande
ligga lagrade hos föreningen. Oaktat föreningen sålunda har haft
svårigheter att på ett önskvärt sätt bedriva sitt ursprungliga arbete har
densamma upptagit en helt ny verksamhet — jag åsyftar här den norrländska
studiegårdsverksamheten — vilken är helt artskild från föreningens tidigare
arbetsuppgifter. Jag vill ingalunda bestrida att denna verksamhet fyller ett
betydelsefullt behov och kan giva avsevärda resultat rörande de ekonomiska
förutsättningarna för jordbi-uket i Norrland, och jag har av denna anledning
ansett mig böra tills vidare tillstyrka stöd åt denna verksamhet. Emellertid
torde det vara uppenbart att denna nya verksamhet med föreningens begränsade
ekonomiska resurser och möjligheter i övrigt i längden måste medföra
en försvagning och en mindre lycklig splittring av föreningens arbete.
Aven andra omständigheter än de nu åberopade synas påkalla en omprövning
av föreningens ställning och arbetsuppgifter. Då föreningarna började
sin upplysningsverksamhet, vörö de förhållandevis ensamma på detta
område. Sedan dess har emellertid en snabb och betydelsefull utveckling
skett med avseende å upplysningsverksamheten på jordbrukets skilda områden.
Sålunda lia hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstaltema
här kommit att spela en alltmer framträdande roll och kommit att på
ett helt annat sätt än tidigare genom sin verksamhet nå ut över vida kretsar
av de i jordbruket sysselsatta befolkningsgrupperna. För närvarande pågår
inom lantbruksstyrelsen arbetet med den närmare utformningen av hushållningssällskapens
organisation. Det kan förutsättas att härvid hushållningssällskapens
upplysningsverksamhet kommer att givas en än större omfattning
såsom en av de viktigaste av sällskapens arbetsuppgifter.
Av det anförda torde framgå att det är ofrånkomligt att statsmakterna
med det snaraste till övervägande upptaga frågan rörande vall- och mosskulturföreningens
framtida ställning och arbetsuppgifter, därest icke föreningens
hela verksamhet skall äventyras. De sakkunniga ha för sin del
ansett, att den mest rationella lösningen av det föreliggande spörsmålet rörande
föreningens framtida organisation vore att inordna densamma som
delar i lantbrukshögskolan. Härvid ha de sakkunniga tänkt sig att föreningens
verksamhet till största delen skulle anslutas till jordbruksförsöksanstaltcn
samt i vissa hänseenden även upptagas i husdjursförsöksanstalten. Studiegårdsverksamheten
har ansetts skola anknytas såom en ny avdelning till
förstnämnda försöksanstalt.
I de avgivna yttrandena har förslaget örn en anslutning av vall- och mosskulturföreningen
till lantbrukshögskolan i allmänhet vunnit gillande. Emellertid
har i ett flertal yttranden uttalats att föreningen borde såsom en självständig
avdelning anknytas till högskolan. På vissa håll har åter den tanken
84
Kungl. Maj.ts proposition m 28U.
framförts att verksamheten skulle upprätthållas av en förening, vilken understöddes
av såväl enskilda som staten. Härvid har hänvisning gjorts till
den organisationsform som upptagits i det i propositionen nr 37 till årets
riksdag framlagda förslaget örn inrättande av jordbrukstekniska institutet.
I några yttranden har ifrågasatts att i allt fall studiegårdsverksamheten borde
ordnas efter dylika linjer. Vid sidan av de nu berörda yttrandena, som
i olika avseenden sölvi anvisa positiva lösningar för det föreliggande spörsmålet,
har i vissa utlåtanden förordats, att omorganisationen av vall- och
mosskulturföreningen borde upptagas till förnyat övervägande i samband
med den av riksdagen begärda utredningen rörande försöksverksamhetens
framtida organisation i dess helhet.
För att föreningsformen skall ha ett berättigande i ett fall som det nu ifrågavarande,
torde densamma böra uppbäras av såväl statliga som enskilda intressenter.
Så är förhållandet i de exempel på föreningsformer som åberopats
i vissa yttranden. Det jordbrukstekniska institutet stödes sålunda av de
maskintekniska och elektriska industrierna på detta område liksom ock av
jordbrukets föreningsrörelse. Motsvarande gäller beträffande svenska träforskningsinstitutet
och metallografiska institutet. Någon parallell kan icke
heller dragas med förhållandet mellan Sveriges utsädesförening i Svalöv och
Svenska utsädesaktiebolaget. Förutsättningar torde nämligen saknas för att
då det gäller vall- och mosskulturföreningens verksamhet få liknande arrangemang
till stånd. Att i föreningens form upprätthålla en forskningsverksamhet
som så gott som helt bekostas av statsmedel, då samtidigt vid sidan därav
bedrives en likartad verksamhet i statlig regi, synes icke rationellt. Bättre
resultat måste kunna vinnas, därest dessa forskningsarbeten samordnas i en
gemensam organisation. Härvid kommer hela lantbrukshögskolans vetenskapliga
kapacitet att på ett helt annat sätt än nu stå till verksamhetens
förfogande och ett intimare samarbete även med husdjursförsöksverksamheten
kan genomföras, vilket med hänsyn till vetenskapens nuvarande uppfattning
på detta område, såsom jag förut antytt, är i hög grad behövligt. I
betraktande av det anförda kan jag icke ansluta mig till den uppfattningen
att ett bibehållande av föreningens verksamhet i dess nuvarande form kan
anses mest ändamålsenligt utan framstår det såsom mest rationellt att verksamheten
anslutes till den vid högskolan bedrivna försöksverksamheten på
jordbrukets och husdjursskötsel^ område.
Ett uppskov med lösningen av ifrågavarande spörsmål och detsammas
hänskjutande till fortsatt övervägande i samband med utredningen rörande
hela försöksverksamheten vid högskolan anser jag mig icke kunna förorda.
Skall vall- och mosskulturföreningens verksamhet sammanföras med den
statliga försöksverksamheten — vilket jag såsom framgår av den av mig
förut utvecklade uppfattningen anser ändamålsenligt — torde detta med
hänsyn till föreningens nuvarande arbetsförhållanden och läge i övrigt böra
ske snarast möjligt. Det synes även lättare att sedan någon erfarenhet vunnits
beträffande den utvidgade verksamheten vid högskolan bedöma huru
denna sedermera lämpligast bör ordnas. Ett genomförande av de sakkun
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 280.
85
nigas förslag kommer sålunda icke att på något sätt föregripa ett blivande
ståndpunktstagande till försöksverksamhetens ordnande vid högskolan under
förutsättning att vall- och mosskulturföreningens verksamhet skall ingå i det
vid högskolan i detta hänseende bedrivna arbetet. Frågornas lösande i två
etapper torde i hög grad vara ägnat att underlätta omorganisationens genomförande.
Vad angår organisationen inom högskolans ram av den verksamhet, som
bedrivits av föreningen, finner jag mig kunna i huvudsak biträda de sakkunnigas
förslag, som synes ägnat att väl tillvarataga och befordra effektiviteten
ej blott av föreningens hittillsvarande arbete utan även av jordbruksoch
husdjursförsöksanstalternas nuvarande verksamhet. Förslaget torde på
ett rationellt och ändamålsenligt sätt infoga föreningens verksamhet i den
som bedrives vid högskolan. Det synes kunna förväntas att genom de ökade
möjligheter som härigenom givas försöksverksamheten densamma kommer
att vinna bättre och snabbare resultat. Att, såsom i vissa yttranden förordats,
giva föreningens nuvarande verksamhet en mera självständig ställning
inom lantbrukshögskolan än de sakkunniga föreslagit, torde knappast medföra
fördelar som svara mot de stegrade kostnader en dylik anordning otvivelaktigt
måste föranleda. Av traditionshänsyn kan givetvis för föreningen
en dylik anordning synas tilltalande men då densamma ur praktiska och
ekonomiska synpunkter icke kan anses motiverad finner jag mig icke kunna
förorda densamma. En sådan lösning av det organisatoriska spörsmålet skulle
uppenbarligen komma att förrycka syftet med omorganisationen, nämligen
att samordna, effektivisera och fördjupa försöksverksamheten på jordbruksnäringens
område.
Föreningens forsknings- och försöksverksamhet rörande vall- och mossodlingen
liksom den del av dess upplysningsverksamhet, som främst tager
sikte på hushållningssällskapens tjänstemän, synes sålunda böra övertagas
av jordbruksförsöksanstalten samtidigt som ökade möjligheter beredas husdjursförsöksanstalten
att utföra för betesproblemens lösning erforderliga försök
med husdjur. Den till jordbrukets utövare riktade upplysning, som föreningen
alljämt bedriver, bör i samband därmed i stort sett kunna omhändertagas
av hushållningssällskapen. Därest den speciella sakkunskap som
är representerad inom föreningen bör anlitas för sistberörda upplysningsverksamhet,
synes hinder icke möta mot att densamma, i den mån som framdeles
finnes behövligt, utnyttjas för detta ändamål. Såsom framgår av vad jag
i det följande kommer att föreslå, avses att föreningens nuvarande personal
i stort sett skall övergå till högskolan, linder sådana förhållanden kommer
densamma alltjämt att stå till förfogande i den mån så skulle finnas behövligt.
Vid övertagandet av föreningens uppgifter på vall- och mosskulturens område
bör jordbruksförsöksanstaltens nuvarande verksamhet i fråga om organogena
jordar och vallar fördelas på två avdelningar, en för enbart mosskultur
och en för betes- och vallkultur. Med hänsyn till den ökade arbetsbörda
som efter den föreslagna omorganisationen kommer att åvila jordbruksförsöksanstalten
lia de sakkunniga förordat, att ytterligare arbetskrafter
86
Kungl. Mcij:ts proposition nr 280.
tillföras anstalten. Mot de sakkunnigas förslag härutinnan har jag ej annan
erinran än att jag finner betes- och vallavdelningen icke böra tilldelas mer
än en assistentbefattning.
Jordbruksförsöksanstalten har hittills icke haft eget analyslaboratorium
men har likväl kunnat utföra erforderliga botaniska analyser. I övrigt har
anstalten anlitat lantbrukshögskolans analyslaboratorium. Utan större olägenhet
torde anstalten kunna fortsätta därmed även sedan den övertagit föreningens
ifrågavarande uppgifter. Såsom en minoritet inom lantbrukshögskolans
lärarråd framhållit, synes det vara föga rationellt att två laboratorier
med så likartade arbetsuppgifter som högskolans kemiska analyslaboratorium
och föreningens kemiska laboratorium skulle finnas på kort avstånd
från varandra. Den av föreningen bedrivna kemiska analysverksamheten bör
således överföras till högskolans kemiska analyslaboratorium. I samband därmed
bör detta tilldelas en assistenttjänst. Analyslaboratoriet synes vidare
böra erhålla möjlighet att anlita tillfälliga laboratoriebiträden. Husdjursförsöksanstalten
torde jämväl i fortsättningen med hänsyn till dess behov av kemiska
snabbanalyser böra ha tillgång till eget kemiskt laboratorium och anstaltens
personal torde i samband med omorganisationen böra utökas på sätt
de sakkunniga föreslagit. Även i fråga om lantbrukshögskolans kansli finner
jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag.
Den av föreningen under senare år upptagna studiegårdsverksamheten synes
såsom förut berörts kunna utgöra en värdefull komplettering av nu förefintlig
norrländsk försöksverksamhet. Den torde även giva möjlighet till en
ingående driftsanalys, som kan bliva ett betydelsefullt underlag för framtida
åtgärder för norrländskt jordbruk. Någon ändring av det allmännas stöd till
verksamheten bör därför icke vidtagas utan den bör fullföljas i enlighet med
gällande avtal och i den omfattning, som föreningen nu bedriver den. I likhet
med de sakkunniga finner jag, att ifrågavarande verksamhet lämpligen
bör inordnas såsom ett led i lantbrukshögskolans försöksverksamhet och förenas
med jordbruksförsöksanstalten såsom en avdelning för jordbruksekonomiska
försök i Norrland samt bedrivas i samråd med lantbrukshögskolans
institution för lantbruksekonomi. Då norrlandskommittén emellertid har
forsknings- och försöksverksamheten i Norrland under övervägande, torde
några förändringar eller någon utvidgning av studiegårdsverksamhetens organisation
ej för närvarande böra företagas i vidare mån än som föranledes av
verksamhetens överflyttande till lantbrukshögskolan. Sålunda synes i avvaktan
på kommitténs förslag frågan om förläggningen av ledningen för verksamheten
och anställande av ytterligare personal böra tills vidare anstå, dock
att föreningens nuvarande konsulentverksamhet, i vad rör Norrland och
jämförliga delar av Kopparbergs och Värmlands län, bör anknytas till den
blivande organisationen och denna därför tilldelas två konsulentbefattningar.
Avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland skulle således komma
att bestå av en föreståndare, två konsulenter och två driftsledare.
Föreningens personal torde vid en avveckling av föreningens verksamhet
böra beredas mot dess hittillsvarande tjänstgöringsförhållanden svarande be
-
Kungl. Mcij.ts proposition nr 2S0.
87
fattningar vid lantbrukshögskolan i den mån förtidspensionering icke bör
ifrågakomma. Vad de sakkunniga härutinnan förordat ävensom deras förslag
rörande lönegradsplacering av denna personal finner jag mig kunna biträda
utom såvitt angår de av de sakkunniga upptagna befattningarna vid
betes- och vallavdelningen såsom assistent i 16 lönegraden och såsom tekniskt
biträde i 4 lönegraden. Av dessa båda befattningar synes den förra böra placeras
i 18 lönegraden och den senare i 6 lönegraden. Med hänsyn till gällande
löneklassplaceringsbestämmelser anser jag mig emellertid icke kunna förorda
de sakkunnigas förslag, att en tredjedel av ifrågavarande befattningshavares
anställningstid hos föreningen skulle få för löneklassplacering tillgodoräknas
dem efter överförandet till statstjänst. Såsom allmänna lönenämnden framhållit,
synes löneklassplaceringen vid övergången i princip böra ske enligt
begynnelselöneklass. I den mån löneminskning härvid uppkommer, torde
frågan örn förhöjd löneklassplacering böra i varje särskilt fall avgöras av
Kungl. Majit. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som föranleda ifrågavarande
befattningshavares överflyttning till statstjänst, förordar jag, att
de skola få tillträda sina respektive befattningar utan att dessa ledigförklaras
i vanlig ordning. Det torde räcka med att vederbörande inkommer med en
förklaring att han önskar erhålla den för honom avsedda befattningen.
För föreningens föreståndare friherre Rappe synes ett personligt lönetillägg
å 1 500 kronor, motsvarande hans nuvarande föreståndarearvode, böra beräknas
under förutsättning att han icke erhåller kompensation härför i annan
ordning av föreningen. Vid framtida uppfattning i löneklass torde tagas i
övervägande, huruvida och i vad mån detta lönetillägg vidare bör utgå. Till
frågan, om friherre Rappe därjämte bör erhålla kompensation för framdeles
mistad förmån av låg hyreskostnad, synes ställning icke kunna tagas förrän
klarhet vunnits angående stationeringsort och bostadsförhållanden där.
Såsom de sakkunniga föreslagit torde föreningens nuvarande kassörska
och bibliotekarie böra förtidspensioneras och därvid erhålla ersättningar enligt
de grunder, som jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1939 tillämpas i
fråga om personal vid nedlagd kemisk station. Vad statens pensionsanstalt
härutinnan anfört finner jag mig kunna biträda. Föreningens engångsbidrag
till dessa befattningshavares pensionering synes icke böra bestämmas förrän
närmare förhandlingar örn bidragets storlek kunnat föras med föreningen.
Även övriga befattningshavares pensionering torde lämpligen kunna ske på
sätt pensionsanstalten föreslagit.
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn disponerandet av föreningens
byggnader finner jag ändamålsenligt. Såsom de sakkunniga framhållit, upphör
föreningens dispositionsrätt till den från Ultuna egendom upplåtna tomtmarken
i och med att föreningens nuvarande verksamhet nedlägges. Samtidigt
övergår den med statsmedel uppförda institutionsbyggnaden i statens
ägo. I samband därmed torde laboratoriebyggnaden böra övertagas av staten.
Örn föreningens byggnader sålunda bliva tillgängliga, synes därigenom bliva
möjligt alt inom kort i enlighet med tidigare beslut överflytta jordbruksförsöksanslallen
till Ultuna. I likhet med de sakkunniga anser jag, att förening
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
ens institutionsbyggnad bör ställas till nämnda anstalts förfogande. Därvid
torde vissa omändringsarbeten bliva erforderliga. För anstalten synes dessutom
erfordras en nybyggnad för torkning och beredning av prover samt
för tröskning och förråd m. m. Frågan angående den framtida användningen
av jordbruksförsöksanstaltens nuvarande byggnader får, därest nu förevarande
förslag skulle vinna riksdagens bifall, framdeles upptagas till särskilt
övervägande. Föreningens laboratoriebyggnad torde efter vissa mindre omändringsarbeten
i fortsättningen få disponeras av husdjursförsöksanstalten,
som därigenom kan få sitt laboratorium samlat i en byggnad och erhåller
utökade utrymmen för husdjursförsök. Jag torde i detta sammanhang få
erinra örn att tidigare beslutats uppförande av en för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna
gemensam institutionsbyggnad och att denna i
proposition nr 167 till 1936 års riksdag beräknats draga en kostnad av
423 000 kronor. Sedan det då föreliggande förslaget omarbetats och de för
anstalterna beräknade utrymmena i hög grad reducerats, uppskattades
byggnadskostnaden till 380 000 kronor. Därest emellertid de av mig nu
framlagda förslagen genomföras, skulle i stället för den planerade institutionsbyggnaden
endast behöva uppföras en kontors- och administrationsbyggnad
för husdjursförsöksanstaltens räkning. Härigenom skulle en avsevärd
kostnadsbesparing vinnas.
Arrendet av Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård synes böra
övertagas av lantbrukshögskolan. Det av föreningen arrenderade torpet Svia
under Ultuna egendom bör disponeras på samma sätt som Lilla Sunnersta.
Beträffande de nu berörda frågorna angående föreningens byggnader och försöksgårdar
synas närmare förhandlingar böra upptagas med föreningen sedan
slutligt beslut i organisationsfrågan fattats.
Vad angår kostnaderna för genomförandet av de förslag, för vilka jag nu
uppdragit riktlinjerna, synes vad de sakkunniga anfört i huvudsak kunna
godtagas. Med hänsyn till de villkor, varunder Svenska betes- och vallföreningen
år 1928 erhöll statsmedel för uppförande av en institutionsbyggnad,
kan Svenska vall- och mosskulturföreningen icke påräkna ersättning för att
vid den föreslagna omorganisationen institutionsbyggnaden avstås till staten.
För laboratoriebyggnaden, som uppförts med anlitande av föreningens egna
tillgångar, torde vid statens övertagande av densamma böra beräknas ersättning,
vilken, såsom de sakkunniga föreslagit, synes kunna bestämmas till högst
108 000 kronor. Omändringsarbetena i nämnda båda byggnader torde draga
en kostnad av 36 100 kronor. För den föreslagna nybyggnaden böra 100 000
kronor anvisas. Härtill komma vissa ytterligare engångskostnader i form av
ersättning till föreningen för viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna
samt vissa inventarier på Lilla Sunnersta försöks- och demonstrationsgård.
Föreningen kan vidare tänkas göra anspråk på ersättning
för vissa förbättringsarbeten å byggnadsbeståndet på nämnda gård och på
torpet Svia.
Förutom engångskostnader medför den föreslagna omorganisationen personalkostnads-
och omkostnadsökningar vid lantbrukshögskolan. Samtidigt
Kungl. Majds proposition nr 280.
89
komma emellertid statens årliga anslag till föreningen, för närvarande uppgående
till 270 750 kronor, att upphöra. De sakkunniga lia beräknat nettogrundlönerna
för den i de sakkunnigas förslag upptagna ordinarie och extraordinarie
personalen efter dyrön F till 108 978 kronor. Därest allenast de
tjänster, som jag föreslagit, inrättas och löneklassplaceringen i princip sker
enligt begynnelselöneklass med möjlighet till förhöjd löneklassplacering i
vissa fall, synas nettogrundlönerna för ifrågavarande personal icke komma
att uppgå till mer än i runt tal 90 000 kronor. Härtill kommer såsom rörligt
tillägg omkring 13 500 kronor samt såsom personligt lönetillägg 1 500 kronor.
För de två driftsledarna vid studiegårdsverksamheten torde böra räknas
med arvoden om sammanlagt 15 000 kronor. Vidare bör upptagas ett belopp
av 5 000 kronor för anlitande av tillfälliga laboratoriebiträden vid lantbrukshögskolans
kemiska analyslaboratorium. Enligt dessa beräkningar kommer
personalkostnadsökningen vid lantbrukshögskolan att uppgå till (90 000 +
13 500 + 1 500 + 15 000 + 5 000 =) 125 000 kronor jämte kristillägg.
Att närmare angiva lantbrukshögskolans omkostnadsökning i samband
med omorganisationen synes böra anstå till dess högskolan med ledning av
riksdagens blivande beslut i ärendet kan framlägga förslag i denna del. De
sakkunniga ha emellertid funnit en överslagsberäkning giva vid handen, att
omkostnadsökningen torde stanna vid sådant belopp, att den tillsammans med
den av de sakkunniga uppskattade personalkostnadsökningen icke komme att
överstiga föreningens nuvarande årsanslag. Detta innebär, att omkostnadsökningen
för lantbrukshögskolan skulle bliva omkring 125 000 kronor. Den
totala kostnadsökningen vid högskolan skulle således stanna vid i runt tal
(125 000 + 125 000 =) 250 000 kronor. Jag utgår från att vad som återstår
av de medel, föreningen för studiegårdsverksamheten erhållit från WennerGrenska
stiftelsen, även i fortsättningen få disponeras för denna verksamhet.
Hänsyn härtill bör givetvis tågås vid beräknandet av anslag för bestridande av
ifrågavarande omkostnader.
Den nya organisationen synes böra träda i kraft den 1 juli 1946. Detta
förutsätter, att de ifrågasatta omändringsarbetena och uppförandet av den
föreslagna nybyggnaden kunna äga rum under nästa budgetår. Härför erforderligt
belopp, 136 100 kronor, och det för inlösen av föreningens laboratoriebyggnad
förordade beloppet, 108 000 kronor, eller tillhopa 244 100 kronor
torde därför böra anvisas i form av ett särskilt reservationsanslag å riksstaten
för budgetåret 1945/46. Till övriga engångskostnader samt till kostnadsökningarna
för lantbrukshögskolan synas anslag icke behöva anvisas
förrän till påföljande budgetår, då anslag till föreningen samtidigt bör upphöra
att utgå.
Såsom de sakkunniga framhållit, synes, icke lill föreningen höra anvisas
medel för igångsättande av undersökningar rörande skogsbetesfrågan i Norrland.
Påbörjandet av dylik verksamhet torde böra ankomma på jordbruksförsöksanstalten.
Då, enligt vad de sakkunniga uppgivit, såväl äldre som
nyare försöksmaterial fått bliva liggande obearbetat hos föreningen, synes
föreningen såsom ett led i avvecklingen av dess verksamhet böra vidtaga
Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 280.
7
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
erforderliga åtgärder för inventering och bearbetning av detta material. Sådant
material som har samband med föreningens pågående försök torde böra
ställas till den statliga försöksorganisationens förfogande.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat sitt
beslut i ärendet, utfärda de bestämmelser som vid genomförandet av ifrågavarande
omorganisation må befinnas erforderliga.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig framlagda förslagen till grunder
för statens övertagande av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen
bedrivna verksamheten samt för omorganisation
av den nuvarande statliga försöksverksamheten på
jordbrukets område m. m.;
dels ock till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten för
försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1945/46 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 244 100.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till delta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Sune Wisén.
457636. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.