Kungl. Maj.ts proposition nr 278.
1
Nr 278.
Kungl. Maj.ds proposition till riksdagen angående ersättning för
skador till följd av Tämnarens översvämning m. m.:
given Stockholms slott den 20 april 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
Axel Rubbestad.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 april 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
statsrådet Rubbestad fråga örn understöd av statsmedel för skador till följd
av översvämningar i sjön Tämnaren och anför därvid följande.
Sedan ett tjugotal år tillbaka pågå undersökningar för genomförande av
ett företag för reglering av vattenståndet i sjön Tämnaren och dess avlopp
m. m. i Uppsala och Västmanlands län, avseende att bereda möjlighet till
bättre torrläggning och råda bot mot översvämningar å stora odlade och
oodlade områden belägna kring eller för sin torrläggning beroende av dessa
vattendrag. Genom beslut av 1933, 1938 och 1941 års riksdagar har medgivits,
att till bestridande av kostnaderna för nämnda undersökningar, vilka
utföras av statens lantbruksingenjör i Västmanlands län H. Welin-Berger,
linge från statens avdikningsanslag anvisas tillhopa högst 71 000 kronor
(motion 11:53/1933; r. skr. nr 156/1933, prop. nr 179/1938; r. skr. nr
Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 278. 1
2
Kungl. Mcij:ts proposition nr 278.
184/1938, prop. nr 60/1941 punkt 2; r. skr. nr 98/1941). Vidare har Kungl.
Majit i proposition nr 105 punkt 2 till årets riksdag föreslagit, att från samma
anslag ett belopp av ytterligare högst 10 000 kronor måtte anvisas för ändamålet.
Under år 1944 inträffade synnerligen omfattande och långvariga översvämningar
av Tämnaren, varigenom de kring sjön och dess avlopp liggande
markerna tillfogades skador i betydande utsträckning. Med anledning
härav ha ordföranden i sjön Tämnarens sänkningsföretag Joel Jansson,
m. fl., i skrivelse i augusti 1944 till Kungl. Majit hemställt, att ersättning av
statsmedel måtte tillerkännas de jordbrukare, som sålunda åsamkats ekonomiska
förluster. Sökandena ha tillika anhållit, att undersökningsarbetena rörande
regleringsföretaget omedelbart måtte slutföras samt att själva företaget
måtte givas en sådan angelägenhetsgrad, att detsamma med minsta
möjliga tidsutdräkt kunde komma till utförande. Härjämte har Uppsala läns
hushållningssällskap i skrivelse den 5 januari 1945 gjort framställning i enahanda
syften, över framställningarna ha infordrade utlåtanden avgivits av
lantbruksstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket. Lantbruksstyrelsen
har tillika överlämnat yttranden av lantbruksingenjören H. Welin-Berger
samt länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län. Vid länsstyrelsernas
yttranden ha fogats yttranden av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ävensom vissa genom länsstyrelsernas försorg verkställda utredningar.
Slutligen har ett antal av sökandena till Kungl. Majit inkommit med
en den 14 april 1945 dagtecknad skrift i ärendet.
Beträffande antalet skadelidande samt skadornas uppskattade
värde torde få hänvisas till nedan intagna, på grundval av
nyssnämnda utredningar gjorda sammanställning.
i Socken |
Antal skade-lidande |
Skadans uppskattade |
Uppsala län: |
28 |
23 875 |
59 |
50 487 |
|
Västmanlands län: |
108 |
179 963 |
39 |
64 097 |
|
Summa |
234 |
318 422 |
Av utredningarna inhämtas vidare rörande skadornas omfattning
å de av ifrågavarande jordbrukare innehavda fastigheterna bland annat följande.
Beträffande Björklinge och Tierps socknar kunde av en areal örn
cirka 1 500 hektar åkerjord bortåt 60 hektar på grund av översvämningarna
överhuvud taget icke bliva föremål för brukning under våren 1944, medan
på hösten samma år icke mindre än omkring 700 hektar voro översvämmade.
I Harbo socken blevo av cirka 2 000 hektar åkerjord omkring 460 hektar
vattenskadade, varjämte nära 330 hektar icke kunde brukas under år 1944
a
Kungl. Maj :ts proposition nr 278.
lill följd av översvämningarna. Vad angår Östervåla socken medlörde översvämningarna
skador å vårsäd på 190 hektar mark samt å vallar om cirka
110 hektar. Den totala arealen åkerjord å i sistnämnda socken herörda fastigheter
har angivits lill omkring 1 100 hektar.
I fråga örn de skadelidande jordbrukarnas ekonomiska
ställning torde jag få hänvisa till vad handlingarna i ärendet därom innehålla.
Här torde beträffande nämnda förhållanden sammanfattningsvis
endast få återgivas följande.
Såsom framgår av förut intagna sammanställning har ersättning pa grund
av ifrågavarande översvämningar ifrågasatts skola utgå till 234 jordbrukare.
För bedömande av dessas ekonomiska ställning ha genom respektive länsstyrelsers
försorg införskaffats utredningar angivande dels de av ifrågavarande
jordbrukare innehavda fastigheternas hela areal åkerjord, dels ock beträffande
flertalet av samma jordbrukare dessas taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt år 1944 och behållna förmögenhet den 31^ december
1943. Av de i förstnämnda hänseende lämnade uppgifterna framgår, att fastigheternas
åkerareal i cirka 85 fall uppgår till 10 hektar eller mindre, medan
samma areal i ett hundratal fall upptagits till 10—25 hektar. I blott 13 fall
har åkerarealen angivits vara 50 hektar eller däröver samt i 6 av dessa fall
över 100 hektar. De skadelidande torde sålunda i stort sett vara att betrakta
såsom innehavare av mindre eller medelstora jordbruk. Detta bekräftas även
av nyssnämnda uppgifter rörande jordbrukarnas i fråga inkomsttaxering
år 1944 och behållna förmögenhet den 31 december 1943. Sagda uppgifter
giva nämligen vid handen, att inkomsten i blott ett relativt litet antal fall
—- cirka 35 — överstigit 5 000 kronor och därav blott i några fall 10 000
kronor. Det övervägande flertalet eller omkring 180 jordbrukare har haft
en inkomst av 1 000—5 000 kronor. Av nämnda grupp har i ungefär 100
fall inkomsten legat mellan 1 000—3 000 kronor. Uppgift beträffande inkomsttaxeringen
saknas emellertid i cirka 15 fall. Vad åter angår uppgifterna om
de skadelidandes behållna förmögenhet den 31 december 1943 utvisa dessa
uppgifter en något större variation i jordbrukarnas i fråga förmögenhetsställning.
Å ena sidan har sålunda i 7 fall icke någon förmögenhet eller brist angivits
föreligga, medan å andra sidan förmögenheten i ett tiotal fall uppgivits
till omkring 50 000 kronor eller däröver och i ett fall till ej mindre än
138 000 kronor. I fråga om huvuddelen av de skadelidande har förmögenheten
upptagits till belopp mellan 0—30 000 kronor, fördelat på grupperna
0—5 000, 5 000—10 000 och 10 000—30 000 kronor med respektive omkring
25, 35 och 70 fall. Ej heller i nu förevarande hänseende har emellertid uppgift
lämnats beträffande samtliga de skadelidande.
Sökandena ha framhållit, all de genom ifrågavarande översvämningar vållats
synnerligt avbräck i sin näring. Stora delar av åkerjorden närmast Tämnaren
stöde ännu i april 1945 under vatten och kunde därför icke besås
i rätt lid instundande vår annat än lill möjligen en mycket ringa del. För
dem av sökandena, som hårdast drabbats av katastrofen och som icke hade
tillräckligt stark ekonomi all bära de lidna förlusterna, tedde sig situationen
förtvivlad. Det inträffade syntes understryka vikten av afl undersökningarna
rörande Tämnarens reglering bringades till elt snart slut och afl själva regleringsföretaget
så snart som möjligt påbörjades och slutfördes.
Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala och Västmanlands
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 278.
län ha tillstyrkt, att understöd av statsmedel beviljades ifrågavarande jordbrukare
med belopp, som angivits i förut intagna sammanställning.
Lcmtbruksingenjören H. Welin-Berger har yttrat i huvudsak följande.
De översvämningar av Tämnaren, som påbör jades under våravsmältningen
år 1944 och sedan med längre eller kortare uppehåll fortsatte under året, togo
under hösten och särskilt i december en omfattning, som man får gå tillbaka
till år 1924 för att tinna motsvarighet till. 1 långvarighet har .sådan
översvämning ej i mannaminne förekommit. Förhållandena äro för närvarande
katastrofala, och de skador, som orsakats genom vårens flöden, lia undan
för undan ökats, varigenom flödena förhindrat ett rationellt brukande
ej blott av de översvämmade markerna utan även av kringliggande av högvattnet
beroende områden. I december 1944 stodo tusentals tunnland marker,
därav stora odlade områden, helt under vatten, och när avtappningen
kan ske är ovisst. Under alla förhållanden äro skördeutsiktema för kommande
skördar starkt försämrade. Även om vattnet skulle under närmaste
tiden avrinna och man i bästa fall finge en kort vårflod 1945, så kvarstår
ändock den skada, som översvämningen förorsakat å växande gröda och å
vallar m. m. Jordens urlakning och näringsämnenas urtvättning och bortförande,
markens sammanpackning och ihopsjunkning äro skador, som ej
under kort tid kunna repareras eller gottgöras. Det kan sålunda lämnas
ostridigt att betydande skador redan orsakats och komma att fortfarande
orsakas samt att många jordbrukare utan ekonomiskt stark ställning ej kunna
bära de påfrestningar, som måste åtfölja katastrofer av ifrågavarande
stag.
Rörande möjligheterna att snabbt avsluta undersökningarna för ifrågavarande
regleringsföretags genomförande må framhållas, att härför erfordras
utökning av personalen inom lantbruksingenjörsdistriktet. Under förutsättning
av att en sådan utökning sker synes möjligt, att undersökningarna
skota kunna avslutas under loppet av år 1945.
Vad slutligen angår själva regleringsföretaget torde väl avsikten lia varit
den, att detsamma skulle utgöra ett lämpligt arbete i samband med en blivande
krisavveckling. Härvid bör emellertid bemärkas, att arbetet i fråga
måste utföras med maskiner, därest detsamma skall kunna genomföras på
rimlig tid.
Slutligen må påpekas, att även örn arbetet med regleringsföretaget kunnat
påbörjas för några år sedan, de nu förekomna översvämningarna det oaktat
icke torde lia kunnat undvikas.
Länsstyrelsen i Uppsala län har tillstyrkt, att sökandena måtte tilldelas
högsta möjliga statsbidrag. Därvid syntes emellertid särskild hänsyn höra
tagas till dem, som i förhållande till sina arealer lidit de största förlusterna.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har tillstyrkt, att understöd lämnades
med utgångspunkt från värderingen av de åsamkade förlusterna. Enligt styrelsens
mening borde därvid tagas under särskilt övervägande, i vilken grad
vederbörande jordbrukare med hänsyn till ekonomiska förhållanden kunde
anses mäktig att i större eller mindre grad själv bära de ekonomiska följderna
av den respektive fastigheter övergångna skadegörelsen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande inledningsvis anfört följande.
Sedan åtskilliga tiotal år tillbaka ha översvämningar av Tämnaren inträffat
nästan årligen. I allmänhet ha därav orsakade skador å markerna kring
sjön och längs dess avlopp fått relativt begränsad omfattning, i viss mån bero
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 278.
ende därpå, att vid utnyttjandet av ifrågavarande marker viss anpassning med
nödvändighet måst ske till i sjön normalt inträdande högvatten. Gentemot
större, med olika långa intervaller återkommande flöden och därmed följande
skadegörelse ha däremot strandägarna stått helt försvarslösa. Även dessa
flöden lia likväl i regel icke varit av större omfattning och varaktighet, än att
det varit möjligt att i viss mån begränsa därigenom uppkommande skador.
Ett undantag härifrån utgör 1944 års flöde, som enligt uppgift icke i mannaminne
haft någon motsvarighet i avseende å vare sig flödenas intensitet och
höjd eller översvämningarnas omfattning och långvarighet. Skadegörelsen
har sålunda i detta fall vida överträffat vad som tidigare förekommit och
måste betecknas såsom i stor utsträckning katastrofal.
I ärendet har framhållits, att 1944 års översvämning bort kunna undvikas,
därest den sedan åtskilliga år pågående utredningen rörande Tämnarens reglering
blivit slutförd inom rimlig tid. Lantbruksstyrelsen vill häremot erinra,
att, även örn sagda utredning blivit avslutad tidigare än vad nu av särskilda
anledningar kan ske, del likväl kan ifrågasättas, huruvida det varit möjligt
att i tillräckligt god tid jämväl medhinna de synnerligen omfattande regleringsarbeten
i Tämnaren, som skulle lia erfordrats för avvärjande av den nu
inträffade översvämningen.
Rörande frågan örn unde r s t ö d av statsmedel har lantbruksstyrelsen
yttrat i huvudsak följande.
Lantbruksstyrelsen anser i likhet med länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands
län understöd av .statsmedel vara i detta fall av förhållandena särskilt
påkallat. Förstörelsen av gröda m. m. å den översvämmade marken har
varit av mycket betydande omfattning och i vissa fall total.
Med avseende å skadevärderingarna vill lantbruksstyrelsen framhålla, att
full överensstämmelse ej alltid synes förefinnas mellan de båda länen i fråga
om de vid uppskattningen av skadornas belopp använda beräkningsgrunderna.
Bemärkas må därjämte, alt dessa grunder kunna, enligt vad erfarenheten
visat i andra dylika fall, bedömas ur olika synpunkter. Då emellertid godtagbara
skäl kunna anföras för de använda beräkningsgrunderna, och någon
allmän erinran sålunda icke synes böra framställas mot den gjorda värderingen,
bör densamma enligt lantbruksstyrelsens uppfattning i huvudsak
kunna läggas till grund för beviljande av statsbidrag.
I fråga örn grunderna för bestämmandet av statsbidragets storlek i varje
särskilt fall lia båda länsstyrelserna antytt lämpligheten av att någon begränsning
av bidraget vidtoges med hänsyn till vissa med de skadelidandes
ekonomiska bärkraft sammanhängande förhållanden. Även lantbruksstyrelsen
är av den uppfattningen, att visst beaktande skäligen bör ägnas de förhållanden.
som kunna inverka på vederbörandes förmåga att själva bära den
förlust, varav de drabbats. Med hänsyn till den mångfald på varandra inverkande
och var flir sig svårbedömda faktorer, som härvid spela in, anser
lantbruksstyrelsen dels skadans relativa omfattning i förhållande till respektive
fastigheters totala innehav av odlad jord, dels ock storleken av den
nettoförmögenhet, varöver den skadelidande disponerar, böra härvid tillmätas
huvudsaklig betydelse. I sistberörda avseende må framhållas, ali bland
de skadelidande förekommer ett antal jordbrukare med behållen förmögenhet
av i detta sammanhang relativt betydande storleksordning. Lantbruksstyrelsen
finner för sin del .skälig hänsyn härtill böra tagas på sådant sätt.
att viss reducering vidtages av statsbidragen till ifrågavarande skadelidande.
Denna reducering torde å andra sidan med beaktande av skadornas allvarliga
ari och storleken av i värjo .särskilt fall för deras avhjälpande erforderliga
kapilalulliigg icke laira drivas för långt. Lantbruksstyrelsen linner med
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 278.
hänsyn härlin skäligt, afl relationen mellan skadebelopp och nettoförmögenhet
bestämmes på sådant sätt, att statsbidrag utgår med 100 procent av skadans
belopp till de jordbrukare, vilkas nettoförmögenhet uppgår till högst
30 000 kronor, varefter bidragsprocenten sjunker proportionsvis till 40 procent
av skadebeloppet, när vederbörandes nettoförmögenhet uppgår lill
150 000 kronor. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna bidragsprocenten kan
otvivelaktigt förefalla hög. Med avseende härå må emellertid beaktas, bland
annat, att skadeverkningarna av ifrågavarande långvariga översvämningar
icke begränsa sig enbart till ett enda års skörd utan kunna förväntas göra
sig i olika avseenden gällande under ytterligare något år framåt i tiden.
Med tillämpning av här angivna grunder har lantbruksstyrelsen beräknat
storleken av det statsbidrag, som synes böra utgå till de skadelidande för av
översvämningen orsakade förluster, till ett belopp av i avrundat tal 300 000
kronor. Fördelningen av statsbidraget på delägarna i företaget synes böra
verkställas av länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län gemensamt
efter samråd med respektive hushållningssällskap.
Med anledning av framställningen örn påskyndande av undersökningarna
rörande Tämnarens reglering har lantbruksstyrelsen
meddelat följande.
Hos lantbruksingenjören i Västmanlands län har numera för budgetåret
1944/45 placerats ett extra ritbiträde och eif extra kontorsbiträde. Vidare
må nämnas, att sagda lantbruksingenjör hos lantbruksstyrelsen anhållit, att
med anlitande av det belopp å högst 117 000 kronor, som av Kungl. Majit
genom beslut den 26 januari 1945 ställts till lantbruksstyrelsen förfogande
att användas under samma budgetår till bestridande av avlöningskostnader
vid planering av såsom beredskapsarbeten lämpade torrläggningsföretag hos
honom måtte — utöver nyssnämnda extra arbetskraft — anställas en assistent,
ett ritbiträde och ett kontorsbiträde. Styrelsen har för avsikt att anställa
denna ytterligare arbetskraft, så snart kompetenta sökande till befattningarna
blivit till lantbruksstyrelsen anmälda.
Lantbruksstyrelsen har slutligen beträffande genomförandet av
Tämnarens reglering uttalat, att nämnda företag syntes böra tillerkännas
en sådan relativ angelägenhetsgrad, att detsamma med minsta möjliga
tidsutdräkl kunde komma till utförande. Härför talade framförallt de
synnerligen betydelsefulla och omfattande såväl allmänna som enskilda intressen,
vilka berördes av företaget.
Statskontoret har anfört följande.
Statskontoret får till en början framhålla, att krav på ekonomisk hjälp från
statens sida under senaste år i allt större utsträckning rests av jordbrukare,
vilka i sin näring drabbats av förluster till följd av naturkatastrofer av skilda
slag. Vid olika tillfällen har ämbetsverket i utlåtanden över hos Kungl. Majit
gjorda framställningar om dylik hjälp givit uttryck för sina farhågor för denna
utveckling av statens hjälpverksamhet, vilken självfallet är ägnad att
ingiva starka betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt. Det torde därför
vara synnerligen angeläget, att dylika statsingripanden begränsas till sådana
fall, där den skadelidande visas vara i verkligt nödläge och behovet av
hjälp följaktligen är särskilt trängande.
Statskontoret vill bringa i erinran ett med det förevarande likartat fall,
nämligen 1927 års översvämning av Vänern. I detta fall hade — såsom Kungl.
Majits proposition nr 167 till 1928 års riksdag utvisar — uteslutande värde
-
Kungl. Majlis proposition nr 278.
7
rats skador å åker, äng och invallningar samt i vissa fall betesmark, och hade
dessa skador uppgått till omkring 1 270 000 kronor. Sedan riksdagen (r. skr.
nr 182/1928) medgivit, att Kungl. Maj:t för hjälp till de skadelidande finge
av anslaget till oförutsedda utgifter disponera ett belopp av intill 200 000 kronor,
träffades vid sammanträde inför dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
mellan landshövdingarna i de berörda länen överenskommelse rörande
vissa riktlinjer för medlens fördelning. Dessa riktlinjer inneburo, att verkligt
behövande, mindre bemedlade jordbrukare skulle bekomma understöd med i
medeltal 50 procent av det beräknade värdet å dem tillskyndade skador av
förenämnda slag. Hänsyn skulle vidare tagas såväl till skadans relativa betydenhet
i förhållande till respektive jordbruks totala areal och dess därav följande
inverkan på de skadelidandes utkomstmöjligheter, som ock till arten
av den gröda, vilken vid översvämningen skadats, och översvämningens förväntade
skadeverkan på efterföljande skördar. Därjämte skulle noggrann
uppmärksamhet ägnas vederbörandes ekonomiska förhållanden i allmänhet.
I anslutning till de av statskontoret nu anförda synpunkterna synes i föreliggande
fall ersättning böra beredas allenast de jordbrukare, som med hänsyn
till sin ekonomiska ställning och till skadornas omfattning äro att anse
såsom verkligt behövande. I likhet med Vänern-fallet lärer vidare ersättningen
böra utgå såsom understöd utan återbetalningsskyldighet med högst
50 procent av det beräknade värdet å de lidna skadorna. Enligt dessa ersättningsgrunder
torde ett belopp av i runt tal 100 000 kronor vara erforderligt
för utlämnande av understöden i fråga, vilket belopp, då medel för ändamålet
ej stå till Kungl. Maj:ts förfogande, torde böra äskas av riksdagen.
Riksräkenskapsverket har yttrat följande.
I sitt utlåtande den 10 februari 1945 angående ersättning av statsmedel för
förlust på grund av hagelskada å växande gröda (se prop. 144/1945) uttalade
riksräkenskapsverket, att staten borde bidraga lill täckning av vissa särskilda,
icke självförvållade förluster i sådana fall, där skydd mot förlusten icke
kunde erhållas genom försäkring och förlusten vore av sådan art, att skaderegleringen
kunde anses ankomma på det allmänna. Såsom exempel på sådana
förluster omnämnde riksräkenskapsverket därvid bland annat skador,
orsakade av större översvämningar. Ytterligare skäl för skadeersättning i nu
förevarande fäll utgöra de omständigheter rörande utredningen angående
Tämnarens reglering, som omförmälas i lantbruksstyrelsens utlåtande. Riksräkenskapsverket
finner sålunda obestridligt, att ersättning av statsmedel i
detta fall är starkare motiverad än i fråga örn den i riksräkenskapsverkets
omnämnda utlåtande avhandlade ersättningen för vissa hagelskador. I sak
synes alltså befogat, att ersättning av statsmedel utgår.
I fråga örn avvägningen av ersättningens storlek linner riksräkenskapsverkel
likväl rimligt, alt vederbörande jordägare svara för viss självrisk. Det
ligger nämligen i sakens natur, alt jordbruksnäringen alltid måste räkna med
alt skörderesultatet icke kan bliva 100-procentigt. Riksräkenskapsverket anser
därför, alt det högsta belopp, med vilket ersättning kan utgå, bör sättas
lägre än det av lantbruksstyrelsen föreslagna maximibeloppet, 100 procent
av skadornas värderade belopp. Vid avvägningen av ersättningens storlek
synes man lia att laga ställning lill frågan, huruvida ersättning skall utbetalas
såsom skadestånd och alltså utgå med en för samtliga skador lika procentsats
eller örn ersättningen skall regleras med hänsyn (ill det individuella
behovet. Lantbruksstyrelsens förslag avser en kombination av dessa två principer,
varvid behovssynpunkten bedömts uteslutande med ledning av vederbörande
jordägares deklarerade nettoförmögenhet. Det kan emellertid ifråga
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 278.
Före
draganden.
sättas, om nian vid behovsprövning uteslutande bör taga hänsyn till vederbörandes
förmögenhetsställning. Riksräkenskapsverket vill lör sin del förorda,
att ersättningen beräknas till en för samtliga skador enhetlig procentsats,
förslagsvis 50 procent, samt att därutöver, i den mån så erfordras, efter
individuell behovsprövning utbetalas högre belopp till de jordägare, som genom
de inträffade skadorna råkat i allvarliga svårigheter, dock högst intill
90 procent av skadebeloppet.
De av lantbruksstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket sålunda
föreslagna principerna för statsunderstöd kunna sammanfattas i nedanstående
tabell.
Myndighet |
Princip för understöd |
Föreslaget totalbelopp, kronor |
! Lantbrukssty- |
Ersättning till samtliga. Vid nettoförmögenhet å högst 30 000 |
|
reisen |
kronor 100 procent, därefter proportionell minskning till |
|
vid nettoförmögenhet å 150 000 kronor 40 procent......... |
300 000 |
|
Statskontoret |
Ersättning till verkligt behövande. Högst 50 procent........ |
100 000 |
Riksräkenskaps- |
Ersättning till samtliga. 50 procent; därutöver ytterligare högst |
|
verket |
40 procent efter individuell behovsprövning............... |
Ej angivet |
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit ha sedan åtskilliga tiotal år tillbaka
översvämningar av Tämnaren inträffat så gott som årligen. Med anledning
härav ha undersökningar påbörjats rörande reglering av vattenståndet i
nämnda sjö och dess avlopp. Genom en dylik åtgärd skulle möjlighet beredas
till bättre torrläggning och förhindras översvämningar av stora odlade och
oodlade områden, vilka äro belägna kring eller för sin torrläggning beroende
av ifrågavarande vattendrag. I allmänhet lia visserligen skadorna icke varit
av större omfattning och varaktighet, men ett undantag härifrån utgöra
de skador, som uppkommit till följd av föregående års översvämningar. Enligt
vad utredningen i ärendet giver vid handen blevo nämligen översvämningarna
nämnda år av osedvanligt stor omfattning och långvarighet och
uppgingo skadorna enligt verkställda värderingar till icke mindre än 318 422
kronor.
I de nu föreliggande framställningarna har hemställts om understöd av
statsmedel till de jordbrukare, som lidit ekonomiska förluster på grund
av föregående års översvämningar. Med hänsyn till översvämningarnas
svårartade karaktär ävensom till vad i ärendet upplysts angående de drabbade
jordbrukarnas ekonomiska förhållanden finner jag i likhet med de
hörda myndigheterna skäligt, att staten åtminstone i viss utsträckning bidrager
till de lidna förlusternas täckande. Härför talar även den omständigheten,
att — såsom i ärendet jämväl framhållits —- de inträffade översvämningarna
torde komma att inverka försämrande på kommande års skördemöjligheter.
Jag vill i detta sammanhang tillika erinra om att Kungl.
Majit tidigare för årets riksdag framlagt förslag om understöd av statsmedel
i ett med det förevarande i viss mån likartat fall. Jag syftar härvid på de i
Kungl. Muj:ts proposition nr 27S.
9
propositionen nr 144 upptagna förslagen örn anvisande av medel till understöd
i vissa fall på grund av hagelskador.
Beträffande grunderna för det ifrågasatta statsunderstödet lia remissmyndigheterna
varit av delade meningar. Ehuru vissa skäl kunna åberopas för
lantbruksstyrelsens ståndpunkt anser jag mig likväl icke kunna tillstyrka att
full ersättning lämnas. Emellertid torde med hänsyn till att möjligheter i
förevarande fall icke torde ha förefunnits att skydda sig mot skadorna samt i
betraktande av omständigheterna i övrigt ett högre understöd böra lämnas än
i nyssberörda proposition förordades till hjälp åt dem, som lidit skador på
grund av hageloväder. Vidare bör iakttagas, att den enskilde jordbrukarens
behov av understöd åtminstone i viss utsträckning bör bliva avgörande för
understödets storlek. I överensstämmelse med dessa allmänna synpunkter har
jag kommit till den uppfattningen, att det av riksräkenskapsverket framlagda
förslaget innefattar en lämplig lösning av förevarande spörsmål. Understöd
torde sålunda böra utgå till samtliga sökande med 50 procent av den summa,
vartill skadorna uppskattats, samt därutöver efter behovsprövning med ytterligare
högst 40 procent av nämnda summa. Det högsta belopp, varmed understödet
skulle kunna utgå i det enskilda fallet, bör följaktligen bliva 90
procent av skadornas uppskattade värde.
Med utgångspunkt från dessa grunder för lämnande av understöd synes
kunna beräknas, att ett belopp av i runt tal 225 000 kronor blir erforderligt
för ändamålet. Ett anslag av nämnda storlek synes därför böra anvisas under
nionde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret 1945/46. Anslaget, som bör benämnas
Bidrag till ersättning för skador genom Tämnarens översvämning,
synes böra givas karaktär av reservationsanslag. Därest riksdagen skulle
anvisa medel för förevarande ändamål, torde det sedermera få ankomma å
Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter beträffande grunderna för
dispositionen av anslaget, vilket synes böra fördelas genom lantbruksstyrelsens
försorg.
Det i ärendet uttryckta önskemålet att undersökningarna rörande Tämnarens
reglering måtte snarast bringas till sitt slut synes i möjligaste mån böra
tillmötesgås och jag förutsätter att — sedan riksdagen tagit ståndpunkt till
de i propositionen nr 122 framlagda förslagen rörande lorrläggningsverksamhetens
omorganisation — möjligheter skola kunna beredas för ifrågavarande
undersökningars snabba slutförande.
Vad angår frågan örn det blivande regleringsförelagets utförande kan detta
spörsmål icke lämpligen upptagas till behandling i nu förevarande sammanhang.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till ersättning för skador genom Tämnarens
översvämning för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av......kronor 225 000.
Hihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 278.
2
10
Kunni. Maj.ts proposition nr 278.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
467808. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.