Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
1
Nr 265.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fullmakt att i
arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten för
vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för
budgetåret 1944/45; given Stockholms slott den 6 april
1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rurrestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I statsverkspropositionen upptogs under inkomsterna å driftbudgeten (s.
6 ff) bland annat till behandling riksstatsförslagets avvägning i förhållande
till beredskapsstatema. Därvid framhölls, att behov även för nästa budgetår
förelåge av en särskild allmän beredskapsstat vid sidan av riksstaten.
Utformningen av denna stat ansågs emellertid böra undergå vissa ändringar
i jämförelse med innevarande budgetår, vilka i sin tur återverkade på riksstatens
utformning. Den allmänna beredskapsstaten borde sålunda nästa
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sami. Nr 265.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
budgetår göras helt enhetlig och begränsas till att omfatta anslag till arbeten,
avsedda att användas i sysselsättningspolitiskt syfte, med tillägg av dels
ett anslag till planering av dylika arbeten, dels ett anslag för kostnader för
överflyttning av arbetskraft. Angående den närmare innebörden av de föreslagna
ändringarna torde i övrigt få hänvisas till vad i propositionen anförts
härom.
Såsom i statsverkspropositionen vidare framhållits har den för nästa budgetår
avsedda allmänna beredskapsstaten krävt omfattande förarbeten, vilka
bedrivits av investeringsutredningen, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen
och statens byggnadslånebyrå. Resultaten av utredningarna ha
numera framlagts. Av skäl, för vilka i det följande redogöres, kommer emellertid
förslag till allmän beredskapsstat, grundat på de verkställda utredningarna,
att framläggas först vid en senare tidpunkt. Det torde dock vara
lämpligt att redan i detta sammanhang lämna en kortfattad översikt över
resultaten av utredningarna.
Investeringsutredningens förslag.
Investeringsplaneringen. Investeringsutredningen har i sitt betänkande
(SOU 1945: 12 och 13) lämnat en översikt över utredningens arbete efter avlämnandet
av det förra betänkandet. Därvid redogöres bland annat för de
åtgärder som vidtagits i syfte att befordra detaljplaneringen av i den nuvarande
investeringsreserven medtagna företag och vinna översikt över planeringsarbetets
fortskridande. Enligt den lämnade redogörelsen kan detaljplaneringen,
såvitt av inhämtade uppgifter framgår, anses i stort sett tillfredsställande.
I reserven medtagna företag vore sålunda på få undantag när
numera så förberedda, att de — i den mån klimat- eller materialförhållandena
icke utgjorde hinder härför — kunde igångsättas omedelbart eller
med endast kort varsel.
Det nu framlagda förslaget till investeringsreserv för statliga, kommunala
och statsunderstödda anläggningsarbeten har tillkommit främst genom
komplettering och revidering av de för budgetåret 1944/45 sammanställda
reserverna. En komplettering har varit erforderlig redan med hänsyn till
att ett förhållandevis stort antal företag i den nuvarande reserven beräknats
icke längre stå till förfogande som reservföretag efter utgången av innevarande
budgetår. Anledningen härtill har i flertalet fall varit, att företagen
avsetts att komma till utförande såsom ordinarie arbeten nästa budgetår.
Vissa kommunala och enskilda i reserven för innevarande budgetår upptagna
arbeten ha jämväl beräknats komma till utförande såsom ordinarie
företag redan under löpande budgetår; i enstaka fall gäller detsamma även
i fråga örn statliga företag.
Urvalsunderlaget för den nödvändiga kompletteringen av reserven har utgjorts
av dels vid 1943 års inventering anmälda investeringsobjekt, vilka av
olika skäl icke medtagits i reserven för innevarande budgetår, dels investeringsobjekt,
som anmälts till utredningen i samband med en under .senare
Kungl. Maj.ts proposition nr 265.
3
halvåret 1944 verkställd, kompletterande inventering. Urvalsunderlaget har
ökats genom att vissa nya grupper av företag tillförts utredningens arbetsomrade
samt investeringsbehoven inom andra områden blivit mera fullständigt
utredda än föregående år.
Beträffande de i reserven kvarstående företagen har i många fall en
omfattande revidering av de tidigare förslagen visat sig erforderlig. Vid
detaljplaneringen ha sålunda i viss utsträckning tidigare kostnadsuppskattningar
fått justeras. Nya synpunkter på företagens angelägenhet och lämplighet
ha vidare framkommit, som kunnat föranleda en omvärdering av
objekten.
Allmänna synpunkter på investeringsreservens sammansättning och omfattning.
Med hänsyn till att nu föreliggande förslag till investeringsreserv
till stora delar överensstämmer med reserven för innevarande budgetår kunna
de allmänna synpunkter på investeringsreservens sammansättning och
omfattning, vilka anförts i investeringsutredningens föregående betänkande,
i huvudsak anses fortfarande gälla. Investeringsutredningen framhåller, att
erinringar mot dessa synpunkter endast i elt par avseenden gjordes i samband
med statsmakternas prövning av investeringsutredningens föregående
förslag. Utredningen har i förevarande betänkande endast funnit anledning
att närmare ingå på med dessa erinringar sammanhängande frågor.
I utlåtande över investeringsutredningens föregående betänkande förordade
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, bland annat, att — med
hänsyn till riskerna för en fortsatt och eventuellt ytterligare förvärrad materialknapphet
— planläggningen av lämpliga grovarbeten energiskt skulle
fortsättas samt att den föreslagna investeringsreserven skulle kompletteras med
elt program för statsbeställningar och andra åtgärder ägnade att bereda sysselsättning
inom industrier, som icke direkt berördes av anläggningsarbeten.
Onödigt stora rubbningar på arbetsmarknaden syntes härigenom kunna undvikas.
Även statens industrikommission framhöll i utlåtande över investeringsutredningens
föregående betänkande vikten av att, därest investeringsreserven
behövde tillgripas för beredande av ökad sysselsättning medan
ännu knapphet på råvaror vore rådande, grovarbeten kunde komma till
utnyttjande i stället för de arbeten i investeringsreserven, som krävde viktiga
och knappa råvaror.
Statsutskottet (utlåtande nr 212) uttalade, att en överarbelning av urvalet
av de i investeringsreserven ingående arbetsobjekten borde ske före framläggandet
av nytt förslag till allmän beredskapsstat. Härvid borde uppmärksamhet
ägnas åt fördelningen av arbetsobjekten mellan å ena sidan städer
och andra tätorter samt å andra sidan den egentliga landsbygden. Den omständigheten
att tätorterna alltid konnne att intaga en i förhållande till den
rena landsbygden gynnad ställning vid arbetsobjektens fördelning, gjorde det
så mycket angelägnare, att förefintliga möjligheter till beredande av arbetstillfällen
på landsbygden i görligaste mån tillvaratoges. Det vore enligt utskottet
uppenbart, att möjligheterna till en jämn fördelning av arbetstillfäl
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
lena mellan tätorter och den rena landsbygden vöre större i fråga om företag
av grovarbetstyp än beträffande mera materialkrävande företag. Bland arbetsobjekten
borde därför beredas utrymme för grovarbeten i betydande omfattning.
Härför talade även den omständigheten, att materialbrist i praktiken
kunde komma att begränsa sysselsättningsmöjligheterna till just sådana
arbeten.
Investeringsutredningen har funnit de av kommissionerna och statsutskottet
sålunda anförda synpunkterna väl överensstämma med de principer för
investeringsreservens sammansättning, som av utredningen angivits redan i
föregående betänkande. Beträffande nu föreliggande förslag till investeringsreserv
har utredningen strävat efter såväl att ytterligare öka mängden
grovarbeten i den allmänna investeringsreserven som att samtidigt härmed
söka uppbringa storleken av den särskilda grovarbetsreserven.
Strävandena att tillgodose statsutskottets och riksdagens nyss berörda önskemål
ha föranlett en utökning av investeringsreservens omfattning i förhållande
till reserven för innevarande budgetår. 1 samma riktning har verkat,
att investeringsutredningen ansett sig böra beakta möjligheten, att vissa av
de även till den nya reserven hänförda arbetena kunna komma till utförande
redan detta budgetår. För en utvidgning av reserven har utredningen även
anfört det skälet, att det vore angeläget att innan en kris sätter in skaffa fram
en betydande mängd färdigplanerade företag på grund av svårigheterna att
under en kris samtidigt handhava en ansvälld byggnads- och anläggningsverksamhet
och detaljplanera ytterligare företag i större omfattning.
Vid de enskilda investeringsplanernas sammansättning, avvägning och uppställning
har utredningen sökt tillämpa i möjligaste mån enhetliga normer.
Med hänsyn till de stundom vitt skilda faktorer, som påverkat valet av
reservobjekt för olika förvaltningsområden eller kategorier av företag, har
utredningen dock funnit det vara outförbar! att göra planerna fullt enhetliga.
Bland de omständigheter, som begränsa investeringsreservens möjliga omfattning
nämner utredningen i första hand fyra huvudfaktorer, nämligen
dels tillgången på angelägna objekt, dels möjligheten att medhinna planeringsarbetet,
dels arbetskapaciteten (tillgång på arbetsledare, specialarbetare, redskap,
maskiner, transportmedel och förläggningsmateriel), dels ock materialtillgången.
Utredningen har sökt avpassa kostnadsramen för varje särskild
reserv efter den av de tre förstnämnda faktorerna som betingat den
snävaste gränsen för reservens omfattning. Då förändringar i malerialförsörjningsläget
såväl till det bättre som till det sämre torde kunna inträffa
mycket snabbt, har det liksom föregående år icke ansetts lämpligt att alltför
mycket begränsa investeringsreserven av hänsyn till materialåtgången.
Det är dock uppenbart, att materialknapphet skulle komma att i en arbetslöshetskris
nödvändiggöra en mycket kraftig beskärning av vissa kategorier
av de såsom sysselsättningsobjekt eljest lämpliga och möjliga företagen.
Utredningens allmänna resultat. Till investeringsutredningens förfogande
såsom urvalsunderlag ha stått från statliga och kommunala myndigheter
Kungl. Maj.ts proposition nr 265.
5
och organ ävensom från enskilda företagare erhållna uppgifter rörande ca
9 000 investeringsobjekt till en uppgiven sammanlagd kostnad av ca 5,5 miljarder
kronor. Motsvarande siffror förra året utgjorde 7 100 objekt till en
kostnad av 3,7 miljarder kronor. Den investeringsreserv utöver de normala
statliga och kommunala investeringarna, som beräknats kunna bli detaljplanerad
och färdig att utnyttjas i arbetsmarknadsreglerande syfte under
budgetåret 1945/46, innefattar anläggningsarbeten och anskaffningar för en
total kostnad av ca 790 miljoner kronor för den s. k. allmänna reserven och
ca 240 miljoner kronor för den särskilda grovarbetsreserven (mot för innevarande
budgetår ca 580 respektive 215 miljoner kronor).
Av den allmänna investeringsreservens kostnadssumma, ca 790 miljoner
kronor, hänföra sig ca 375 miljoner kronor till företag, som till väsentliga
delar utgöras av grovarbeten (såsom företag avseende vägar, flygfält, hamnar,
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, dubbelspår, linjeomläggningar
m. m.) och ca 415 miljoner kronor till företag, som äro av mera materialkrävande
art eller utgöras av industribeställningar. Inom sistnämnda grupp
inrymmas husbyggnader för ett belopp av 187 miljoner kronor.
Därest materialknapphet skulle omöjliggöra utnyttjande av materialkrävande
företag för beredande av sysselsättning, stå alltså företag av utpräglad
grovarbetskaraktär till förfogande för en sammanlagd kostnad av (375 +
240 =) 615 miljoner kronor. Det är dock att märka, att även för en mindre
del av dessa arbeten förefinnes behov av bland annat vissa kvantiteter rör
och armeringsjärn, varpå brist kan komma att råda.
Utredningen har jämväl beräknat investeringsreservemas fördelning mellan
städer och landsbygd. Denna beräkning har givit vid handen, att av
kostnaden för den allmänna investeringsreservens företag, 790 miljoner
kronor, hänföra sig ca 300 miljoner kronor till företag inom städer och ca
490 miljoner kronor till företag på landsbygden. För den särskilda grovarbetsreserven
av företag för sammanlagt ca 240 miljoner kronor uppgå
motsvarande belopp till ca 27 miljoner kronor respektive ca 213 miljoner
kronor.
Genom den allmänna reserven skulle under ett budgetår i medeltal ca
83 000 man kunna beredas arbete. Den särskilda grovarbetsreserven skulle
under samma tidrymd ge sysselsättning åt ca 30 000 man.
På grund av de svårigheter, som göra sig gällande vid beräkningarna, få
dessa tal icke betraktas såsom alldeles tillförlitliga. Bland annat kan dagsverksantalet
för ett arbete icke uppskattas med någon större noggrannhet
utan kännedom örn ett flertal faktorer såsom terrängförhållanden, användningen
av arbetsmaskiner av olika slag, arbetarnas yrkesvana etc. De anförda
talen, som äro resultatet av en summering av sysselsättningsmöjligheterna
vid olika alternativa arbetsobjekt, måste dessutom betraktas såsom
i viss mån fiktiva som mått på en i praktiken realiserbar total arbetsreserv.
Även örn hela anläggningsreserven skulle kunna tagas i anspråk, kunde man
icke räkna med att omedelbart sysselsätta så mycket som 83 000 man. Ofta
kan det nämligen dröja, innan den fidla arbetsstyrkan kan sättas in. På
6
Kungl. Maj:ts proposition nr £65.
ett senare stadium skulle däremot för en kortare tid eventuellt mer än
83 000 man kunna sysselsättas vid de arbeten, som ingå i den allmänna
investeringsreserven, fortfarande linder förutsättning att denna kunde helt
tagas i anspråk.
Investeringsreservens finansiering. Det totala beräknade anslagsbehovet
för de av investeringsutredningen i reserven föreslagna arbetena uppgår
enligt utredningens uppgift till i runt tal 835 miljoner kronor, varav ca
595 miljoner kronor belöpa å den allmänna investeringsreserven och ca
240 miljoner kronor å den särskilda grovarbetsreserven. Liksom skett vid
framläggandet av förslagen till investeringsplaner för innevarande budgetår
har utredningen emellertid understrukit, att de sammanlagda anslagssummornas
storlek icke gåve en riktig bild av det verkliga anslagsbehovet vid
ett utnyttjande av investeringsreservema. Sålunda vore att märka, att grovarbetsreserven
vore avsedd att tillgripas endast som ett alternativ under
speciella förhållanden, i första hand då brist på material för de i den allmänna
reserven medtagna företagen omöjliggjorde genomförande av ett differentierat
arbetsprogram. Vidare kunde olika arbetslöshetssituationer ställa
skilda krav på ett utnyttjande av de i beredskapsstaten ingående anslagen.
En allmän investeringsökning kunde i en viss situation och under vissa betingelser
bliva nödvändig och möjlig samt då medföra ett ganska stort ianspråktagande
överhuvud av de olika anslagen. I en del fall kunde visst eller
vissa slag av arbeten anses böra påskyndas och till och med utökas utöver
vad de särskilda anslagen gåve utrymme för. I andra fall åter kunde den
lokala arbetslöshetsfördelningen kräva en ökning av arbetena allmänt eller
av ett visst slags arbeten å en särskilt utsatt ort. För att kunna möta de
skilda kraven i olika arbetslöshetssituationer hade anslagsbehovet för varje
företag eller varje grupp av företag beräknats under förutsättning, att ett
totalt utnyttjande av ifrågavarande anslag skulle kunna bliva nödvändigt.
Under angivna förhållanden hade en viss överdimensionering av beredskapsstaten
måst ske. Ett utnyttjande av beredskapsstaten i dess helhet vore varken
möjligt eller avsett. Till hur stor del beredskapsstaten maximalt kunde
komma att tagas i anspråk läte sig givetvis icke beräkna.
I fråga om finansieringen av investeringsreserven har investeringsutredningen
vidare, i anslutning till vad i statsverkspropositionen anförts, funnit
skäl föreslå, att Kungl. Majit inom ramen av de olika, specificerade anslag,
vilka kunde bliva uppförda å allmän beredskapsstat, skulle äga att utan
riksdagens hörande utnyttja ett sammanlagt anslagsbelopp av 150 miljoner
kronor. Beträffande motiveringen av detta belopp har i betänkandet anförts
följande.
Såsom ovan anförts måste de föreslagna investeringsreservernas effektiva
omfattning anses vara åtskilligt mindre än de sammanlagda anslagssummornas
storlek utvisar. Om beredskapsstaten i sin helhet skulle hava finansierats
med en finansfullmakt utan specificerad användning, kunde storleken av
denna hava satts till ett lägre belopp än det, till vilket det totala medelsbehovet
för samtliga i reserverna ingående arbeten uppgår. Samma synpunk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
ter få anses gälla även i fråga om den nu ifrågasätta finansfullmakten, som
visserligen är avsedd att utnyttjas för endast en mindre del av beredskapsstalen
men som samtidigt icke är bunden vid specificerade ändamål. Denna
bör således icke sättas i relation till beredskapsstatens totala omfattning. Vid
en jämförelse med den allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår
bör detta även hållas i minnet. De å beredskapsstat II uppförda anslagen få
av Kungl. Maj:t disponeras för därmed avsedda ändamål örn och i den mån
försörjnings- eller arbetsmarknadsläget det medgiver respektive om och i den
mån en försämring av arbetsmarknadsläget det påkallar. Örn hänsyn tages
endast till det sistnämnda villkoret innebär beredskapsstat II en finansfullmakt
av liknande innebörd, som den nu förordade, ehuru med den skillnaden,
att den är bunden vid vissa av de i beredskapsstaten specificerade ändamålen.
Beredskapsstat II slutar å 276,9 miljoner kronor och beredskapsstat
III å 655,4 miljoner kronor, vilket för båda delstaterna utgör tillhopa 932,3
miljoner kronor. Om dessa två stater, med undantag för de företag i den
förra, som äro avsedda att utföras redan vid bättre läge i fråga om tillgång
på material och arbetskraft, skulle hava sammanslagits och i stället en finansfullmakt
av nu föreslagen typ skulle ersatt beredskapsstat II, kunde
denna fullmakt hava givits en i förhållande till de håda staternas sammanlagda
storlek proportionsvis betydligt mindre omfattning än vad beredskapsstat
II nu har.
Den senaste arbetsmarknadskrisen av svårare slag inträffade under åren
1932—1935 med kulmen år 1933, då nära 200 000 arbetslösa hjälpsökande
registrerades. Av visst intresse i förevarande sammanhang kan vara att belysa,
i vilken omfattning medel då anslogos av staten i arbetslöshetsbekämpande
syfte. I anslutning härtill angivas i del följande vissa anslags- och
kostnadssiffror, omräknade med hänsyn till nuvarande prisnivå.
Först upptagas till behandling de anslag, som ställdes till dåvarande statens
arbetslöshetskommissions förfogande. För budgetåret 1932/33 anvisades
medel till bekämpande av arbetslösheten örn sammanlagt 110 miljoner kronor,
av vilket belopp enligt från statens arbetsmarknadskommission till utredningen
lämnade uppgifter ca 57 miljoner kronor användes till utgifter
sammanhängande med statliga och statskommunala reservarbeten. Det högsta
antalet arbetslösa, som sysselsattes vid nämnda arbeten under en månad av
budgetåret uppgick till 34 000 man, medan medeltalet per månad för hela
hudgetåret utgjorde 25 800 man. Under budgetåret 1933/34, då medel örn
tillhopa 97 miljoner kronor anvisades för nämnda ändamål, uppgingo motsvarande
utgifter för statliga och statskommunala reservarbeten till ca 71
miljoner kronor, medan angivna siffror för antalet sysselsatta voro 44 000
respektive 36 100 man. För budgetåret 1934/35 slutligen anvisades medel
örn sammanlagt 150 miljoner kronor, varav ca 105 miljoner kronor användes
lill utgifter för statliga och statskommunala reservarheten. Under
förra hälften av sistnämnda budgetår sysselsattes maximalt 43 800 och i medeltal
38 000 arbetslösa hjälpsökande. Ilen senare hälften av budgetåret har
ej medräknats med hänsyn lill att arbetslösheten då starkt sjunkit. Återstoden
av de för respektive budgetår anvisade medlen utnyttjades för annan
hjälpverksamhet för arbetslösa, såsom kontantunderstöd, hyreshjälp, kursverksamhet
samt särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Förutom ovannämnda lill stålens arbetslöshctskommissions förfogande
ställda medel för arbetslöshetens bekämpande anvisades för budgetåren 1933/
34 och 1934/35 betydande anslag lill allmänna arbeten, vilka förutom alt de
tillgodosågo speciella intressen avsågo alt bidraga lill skapande av arbetstillfällen
eller bibehållande av sysselsättningsnivån. Sålunda anslogos för
nämnda håda budgetår (jfr SOU 1936: 32, s. 74 ff) under särskilda anslag
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
medel om sammanlagt 162 respektive 130 miljoner kronor, vilka belopp såsom
ovan nämnts äro omräknade med hänsyn till nuvarande prisnivå. Under
budgetåret 1933/34 uppgick det högsta antal arbetare, som under en kalendermånad
sysselsattes vid allmänna arbeten, varvid även medräknats enskilda
företag finansierade genom låneanslag, till 24 850 man, medan medeltalet
för månad uppgick till 9 000 man. För budgetåret 1934/35 utgjorde motsvarande
antal sysselsatta arbetare 40 700 respektive 28 700 man. Anslagen
utnyttjades till större delen under nämnda båda budgetår, varvid emellertid
såsom av de anförda sysselsättningssiffrorna framgår en stor del av anslaget
för budgetåret 1933/34 kunnat tagas i anspråk först under följande budgetår
med hänsyn till att de med anslaget finansierade företagen först då kommit
i gång i full utsträckning.
Den föreslagna finansfullmakten om 150 miljoner kronor skulle enligt
utredningen möjliggöra utförande av arbeten, vilka skulle ge arbetstillfällen
om uppskattningsvis lägst ca 4,5 och högst ca 7 miljoner dagsverken, beroende
bland annat på i vilken utsträckning dels grovarbeten, dels arbeten,
som endast delvis avses att finansieras med statsmedel, kunna komma till
utförande. Under förutsättning att såsom ett medelvärde 6 miljoner dagsverken
bleve utnyttjade, skulle fullmakten möjliggöra sysselsättning av i
medeltal 20 000 arbetare per arbetsdag under ett år.
Övriga framställningar.
Statens bgggnadslånebyrå har i skrivelse den 23 mars 1945 framlagt förslag
i fråga örn uppförande å allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46
av anslag till ändamål inom byråns verksamhetsområde.
Byggnadslånebyrån har inledningsvis framhållit, att betydande svårigheter
mötte att redan nu bedöma utvecklingen på materiel- och arbetsmarknaderna
under år 1946. Enligt byråns mening torde hinder ur sysselsättningssynpunkt
icke möta för en jämförelsevis omfattande bostadsproduktion; härvid förutsatte
byrån att den under senare år åvägabragta säsongutjämningen inom
byggnadsindustrien skulle kunna vidmakthållas. Såvitt anginge materielmarknaden
syntes man kunna räkna med, att densamma kunde komma att
undergå snabba förändringar, vilket sammanhängde med osäkerheten beträffande
den framtida bränsleförsörjningen och transportkapaciteten.
Byrån erinrar om att den i skrivelse den 23 mars 1945 gjort framställning
rörande anslagsäskanden å riksstaten för budgetåret 1945/46, därvid byrån
utgått från att bostadsbyggandet under år 1946 borde såsom ett minimum
omfatta 45 000 lägenheter i rikets tätorter. Byrån tillägger, att det i händelse
av en allmän arbetslöshetskris framstode såsom angeläget, att bostadsproduktionen
erhölle en något större omfattning än den nyss nämnda, varvid
dock enligt byråns åsikt tillskottet icke lämpligen borde bringa bostadsproduktionen
att överstiga 50 000 lägenheter då en ytterligare ökning av denna
skulle kunna äventyra stabiliteten inom bostadsbyggnadsindustrien.
Byggnadslånebyrån har härefter övergått till en beräkning av medelsbehovet
å allmän beredskapsstat under de olika anslagen, därest bostadsbyg
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 265.
9
gande! under år 1946 komme att omfatta 50 000 lägenheter i tätorterna. Medelsbehovet
har härvid uppskattats till sammanlagt 41 miljoner kronor.
Egnahemsstyrelsen har i skrivelser den 20 februari och den 23 mars 1945
framlagt förslag i fråga om uppförande å allmän beredskapsstat för budgetåret
1945/46 av anslag för tillgodoseende av ändamål inom styrelsens ämbetsområde.
I vad rör frågan om anslag till bostadsförbättringsverksamhet har styrelsen
uppskattat medelsbehovet till sammanlagt 70 miljoner kronor, varav till
bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden 35 000 000 kronor,
till lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden (nybyggnadslån)
22 000 000 kronor, till lån för uppförande och förbättrande av
lantarbetarbostäder 5 000 000 kronor samt till lån för bostadsförbättringsverksamhet
(förbättringslån) 8 000 000 kronor.
För andra ändamål än de här angivna räknar styrelsen med ett medelsbehov
å drygt 4 miljoner kronor.
I anslutning härtill framhåller styrelsen, att det för att stimulera till igångsättande
vid önskad tidpunkt av bostadsförbättringsföretag, varom här vore
fråga, liksom för innevarande budgetår borde skapas möjligheter att medgiva
mera liberala normer vid bedömningen av bidragsansökningarna ävensom
att höja bidragsbeloppen utöver vad eljest gällde. I överensstämmelse
härmed torde dels böra lämnas medgivande, att bidrag av statsmedel finge
utgå för utförande av ny bostad, även då den ej ersatte en gammal byggnad,
dels ock Kungl. Majit böra bemyndigas att med beaktande av arbetslöshetsläget
utfärda direktiv rörande normer för bedömningen av bidragsansökningarna
och meddela bestämmelser om höjning av bidragsbeloppen.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1945 hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmän beredskapsstat för budgetåret
1945/46 anvisa anslag om sammanlagt i runt tal 50 miljoner kronor
till bidrag till vissa förbättringsåtgärder å jordbrukets områden. För investeringar
i olika lånefonder beräknas anslag å sammanlagt 18 miljoner kronor.
Arbetsobjekten omfatta grundförbättringar samt uppförande och förbättring
av jordbruksbyggnader av olika slag.
Skogsstyrelsen har i skrivelse den 26 februari 1945 beräknat, att till bidrag
för utförande av redan planlagda skogliga beredskapsarbeten ett belopp av
15 000 000 kronor skulle erfordras, under förutsättning att bidrag lämnades
i enlighet med de grunder, som föreslagits i proposition 264/1944. Emellertid
har styrelsen icke ansett sig böra räkna med att nämnda belopp i sin helhet
komme att bliva erforderligt under budgetåret 1945/46. Med hänsyn härtill
har styrelsen föreslagit, att å allmän beredskapsstat för sagda budgetår till
bidrag till vissa skogsvårdsåtgärder m. m. måtte uppföras ett anslag av
10 000 000 kronor. Härvid har styrelsen förutsatt, att anslaget även finge
tagas i anspråk för utlämnande av bidrag till byggande av cykelstigar samt
till vissa kurser i skogsbruk. Sedermera bar skogsstyrelsen i en den 10 mars
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
1945 dagtecknad promemoria föreslagit, att ifrågavarande anslag finge anlitas
för utlämnande av bidrag i vissa fall till beredskapsarbeten jämväl å
ecklesiastika skogar.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i skrivelse den 2 mars
1945 fullföljt sitt uppslag från föregående år och framlagt ett utformat förslag
om anvisande av 64 miljoner kronor å allmän beredskapsstat för budgetåret
1945/46 att vid mera omfattande arbetslöshet inom vissa industrier
användas till bidrag till ensamstående mödrar med ett eller flera hemmavarande
barn under 16 år samt till andra familjer med minst två hemmavarande
barn under 16 år för inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror.
— Kommissionens skrivelse är för närvarande föremål för remissbehandling.
Grunder för utlämnande av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten
på jordbrukets och skogsbrukets område.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 264 bemyndigade 1944 års
riksdag (skrivelse nr 435) Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa i propositionen uppdragna riktlinjer för budgetåret 1944/45 fastställa
grunder för utlämnande av statsunderstöd i händelse av mera omfattande
arbetslöshet till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets
områden. I propositionen angavs den allmänna ram inom vilken bidrag
skulle kunna utlämnas till dylika arbeten. Beträffande innehållet i propositionen
i övrigt tillåter jag mig hänvisa till densamma.
I särskilda skrivelser den 9 och 10 mars 1945 ha lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen hemställt, att berörda grunder måtte givas fortsatt giltighet vid
medelsanvisningen för ändamålet under budgetår 1945/46.
I anslutning härtill har emellertid skogsstyrelsen ifrågasatt utvidgning av
möjligheten att lämna statsbidrag för skogliga beredskapsarbeten till att i
vissa fall avse även skogar av ecklesiastik natur, vilka enligt nu gällande bestämmelser
icke omfattas av bidragsgivningen.
Departementschefen.
Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om de ekonomiska
framtidsutsikterna framhöll jag, bland annat, att den rådande starka
varubristen i Europa gjorde sannolikt, att efter fientligheternas upphörande
vissa exportindustrier skulle få goda avsättningsmöjligheter samtidigt som
importen kunde förväntas förbli av mycket begränsad omfattning. Det sannolika
läget skulle kunna karakteriseras såsom en högkonjunktur komplicerad
av fortsatt varubrist. I en sådan situation förelåge alltjämt svårigheter för
stabiliseringen av penningvärdet medan däremot sysselsättningsproblemet i
viss mån trädde i bakgrunden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
11
Eftersom den framtidsbedömning, om vilken jag här erinrat, tog sikte på
förhållandena efter fientligheternas upphörande, förbigick den i huvudsak de
problem som dessförinnan vore att motse, om handelsavspärrningen icke
kunde hävas. Det framhölls endast, att om avspärrningen bleve av längre
varaktighet, så måste den inom vissa områden medföra allvarliga svårigheter
för sysselsättningen och försörjningen. Även örn handeln åter blir fri
men importvaruförsörjningen av andra skäl förblir otillräcklig, kunna tydligen
sådana svårigheter komma att göra sig gällande.
I statsverkspropositionen förutsattes, att förslag senare skulle föreläggas
riksdagen om fastställande av en allmän beredskapsstat, på vilken uppförts
anslag till arbeten avsedda att utnyttjas i sysselsättningspolitiskt syfte. Att
sålunda särskilda anstalter ansågos nödvändiga för att möta en eventuell
försämring av arbetsmarknadsläget, trots att utsikterna att vidmakthålla god
sysselsättning efter ett vapenstillestånd bedömdes såsom goda, hade givetvis
sin bakgrund dels i riskerna för en fortsatt avspärrning, dels i den nyss berörda
möjligheten att varubristen även vid en senare, gynnsam exportkonjunktur
kunde ge upphov till arbetslöshet inom speciella områden.
På grund av omfattningen av de erforderliga förarbetena har förslag om
allmän beredskapsstat för nästa budgetår ännu icke kunnat framläggas. Sedan
dessa förarbeten, såsom framgår av den föregående redogörelsen, numera
slutförts, kan ställning tagas till förslagets utformning. Det måste emellertid
väcka betänkligheter att vid denna relativt sena tidpunkt underkasta det
mycket omfattande ärendet en forcerad behandling. Örn anslagsgranskningen
skall ske med sedvanlig omsorg, kan en proposition i ämnet icke avlåtas på
ännu någon tid, och risk föreligger därvid, att behandlingen av propositionen
skulle komma att försena riksdagens arbete. Såvitt möjligt bör givetvis en sådan
utveckling undvikas. Det finns därför anledning att pröva, örn icke de
behov den allmänna beredskapsstaten avser att fylla kunna på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses utan att en ny sådan stat nu fastställes.
I statsverkspropositionen förutsattes, att den nya beredskapsstaten skulle
göras fullt enhetlig och omfatta endast anslag till arbeten, avsedda att utnyttjas
vid en försämring av läget på arbetsmarknaden, jämte ett anslag till
planering av allmänna arbeten och ett anslag till överflyttning av arbetskraft.
Sistnämnda båda anslag skulle stå till Kungl. Maj:ts fria förfogande. I övrigt
skulle anslagen på beredskapsstaten utan riksdagens hörande få utnyttjas
blott inom ramen av ett visst högsta belopp. För statens ikraftträdande skulle
alltså krävas särskilt beslut av riksdagen. Genom att Kungl. Maj:t skulle vara
befogad att i viss utsträckning utnyttja staten, redan innan sådant beslut meddelats,
möjliggjordes en begränsning av arbetslöshetsanslagen på riksstaten
till vad som erfordrades under normala förhållanden på arbetsmarknaden.
Investeringsutredningen har sedermera på förut redovisade grunder föreslagit,
att gränsen för Kungl. Maj:ts fria dispositionsrätt skulle fastställas till 150
miljoner kronor.
Vid de verkställda utredningarna har den arbetsreserv för vilken anslag
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 265.
uppförts på nu gällande beredskapsstat reviderats och kompletterats. Vissa
arbeten ha konnnit till utförande eller väntas ändå bli utförda under nästa
budgetår och ha därför uteslutits ur arbetsreserven. Nya områden ha inbegripits
under planeringen och andra ha underkastats en noggrannare genomarbetning.
Avvägningen mellan tätorter och landsbygd samt mellan grovarbeten
och andra arbeten har omprövats. I alla dessa avseenden innefatta
de nya förslagen nödvändiga modifikationer eller värdefulla förbättringar
i gällande stat.
Om förslag till allmän beredskapsstat, grundat på de verkställda utredningarna,
nu skulle föreläggas riksdagen och antagas av denna, skulle läget
i händelse av en arbetslöshetskris bli följande. Under tiden fram till ett nytt
riksdagssammanträde skulle Kungl. Majit kunna utnyttja staten inom ramen
av ett till 150 miljoner kronor föreslaget belopp. När riksdagen sedermera
sammanträder, skulle den endast lia att besluta om ikraftträdande av
staten, eftersom detaljprövning av denna redan skett. För den händelse ny stat
nu ej fastställes men Kungl. Maj :t i stället bemyndigas att med samma beloppsbegränsning
vid behov sätta igång arbeten inom ramen av den för detta
budgetår gällande staten, skulle läget förändras i två hänseenden. Dels skulle
hinder föreligga att under mellantiden fram till ett riksdagssammanträde utnyttja
de större urvalsmöjligheter som en ny stat skulle erbjuda. Dels skulle
riksdagen vid det senare sammanträdet ha att ingå i detaljprövning av denna
nya stat. Häremot har man att väga fördelen, att de tidigare berörda
olägenheterna av en forcerad behandling undvikas. Den skillnad i fråga om
arbetslöshetspolitikens utformning, som skulle följa därav, att Kungl. Majits
fullmakt under mellantiden skulle vara anknuten till den nuvarande i stället
för till den nya staten framstår på grund av fullmaktens relativt begränsade
omfattning såsom praktiskt sett oväsentlig.
Det synes redan av andra skäl påkallat, att riksdagen sammanträder till en
höstsession, vid vilken en ny allmän beredskapsstat kan fastställas. Till dess
så sker utgör, enligt vad det anförda givit vid handen, en på senast angivet
sätt utformad fullmakt ett godtagbart alternativ till en sådan stat. Fullmakten
torde ge tillräckliga möjligheter att möta den arbetslöshet som eventuellt
kan uppkomma under mellantiden. Övervägande skäl synas under dessa omständigheter
tala för att förslag till ny allmän beredskapsstat icke nu framlägges.
Hemställan bör då i stället göras om bemyndigande för Kungl. Majit
att, om arbetsmarknadsläget skulle motivera detta, inom ramen av visst belopp
igångsätta arbeten för vilka anslag uppförts å de för budgetåret 1944/45
fastställda allmänna beredskapsstaterna II och III. Jag förordar, att framställning
till riksdagen av denna innebörd nu göres. Den av investeringsutredningen
föreslagna begränsningen av fullmakten till 150 miljoner kronor
synes lämplig.
För den händelse ifrågavarande fullmakt tages i anspråk för förbättringsarbeten
på jordbrukets och skogsbrukets områden, böra de förmånligare
bidragsgrunder få tillämpas, som Kungl. Majit enligt tidigare omförmälda
bemyndigande av 1944 års riksdag kan komma att fastställa.
Kungl. Maj:ts proposition nr 265.
13
Om ny allmän beiedskapsstat icke nu fastställes, uppkommer frågan, hur
man skall förfara med de ofrånkomliga utgifter för arbetsplanering respektive
överflyttning av arbetskraft som förutsatts täckta från anslag på beredskapsstaten.
Örn riksdagen ej riktar erinran däremot, torde planeringskostnadema,
i den mån härför anvisade medel icke förslå för ändamålet, få bestridas
förskottsvis i avvaktan på att ny stat fastställes. Jag förordar vidare,
att kostnaderna för överflyttning av arbetskraft överföras till riksstaten och
där bestridas från ett särskilt anslag för ändamålet, om vilket chefen för socialdepartementet
senare torde komma att framlägga förslag.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, intill dess allmän beredskapsstat
för budgetåret 1945/46 av riksdagen fastställts,
därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom ramen av
ett belopp av 150 miljoner kronor meddela beslut örn utförande
av arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat
II och allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
William Dickson.