Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1945/46 till yrkesundervisningen; given
Stockholms slott den 6 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Andrén, följande.

Under punkterna 216, 217, 219 och 230 i 1945 års åttonde huvudtitel har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, beräkna för budgetåret 1945/46

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt kommunala anstalter för yrkesundervisning ett förslagsanslag av
3 000 000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt enskilda anstalter för yrkesundervisning ett förslagsanslag av 460 000
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr SOU.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till driften av centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 1 200 000 kronor;

dels ock till Yrkesutbildning i beredskapskurser m. m. ett förslagsanslag
av 4 000 000 kronor.

Sedan beredningen av dessa anslagsfrågor numera avslutats, anhåller jag
att få ånyo anmäla dem.

1. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning: Understöd åt kommunala
anstalter för yrkesundervisning.

Belastningen på de för detta ändamål under nedannämnda budgetår anvisade
anslagen utgör enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning:

Budgetår

Anslag

kronor

1938/39 ............ 2 400 000

1939/40 ............ 2 600 000

1940/41 ............ 2 400 000

1941/42 ............ 2 300 000

1942/43 ............ 2 400 000

1943/44 ............ 2 700 000

Nettoutgift

kronor

2 456 300
2 299 900
2 140 500
2 218 400
2 412 439
2 383 885.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av
3 000 000 kronor. Anslaget är uppdelat på två poster, en till understöd till
avlöning av lärare på förslagsvis 2 600 000 kronor och en till understöd till
undervisningsmateriel m. m. på förslagsvis 400 000 kronor. Från sistnämnda
post avföras utgifter — förutom för undervisningsmateriel — för förhyrande
av lokaler för vissa flygmekanikeravdelningar.

Alltsedan budgetåret 1940/41 gälla vissa restriktiva bestämmelser i fråga
örn beviljande av understöd, innebärande bland annat att understöd icke utgår
för undervisning i främmande språk i lärlingsskolor, lärlingskurser och kurser
för äldre.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
framlagt förslag dels örn upphävande av bestämmelsen, att statsunderstöd
icke må utgå för undervisning i främmande språk i lärlingsskolor, lärlingskurser
och kurser för äldre, dels ock om höjning av understödet för undervisning
i husligt arbete till samma belopp som de för undervisning i hantverk,
industri och handel bestämda. Vidare har överstyrelsen berört frågan örn
understöd till lärlings- och yrkesskolkurser, som vid kommunala anstalter för
yrkesundervisning anordnats för trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare.
Över överstyrelsens anslagsäskanden har statskontoret yttrat sig. Framställningar,
syftande till att understöd för undervisning i husligt arbete måtte
utgå efter samma grunder för undervisning i husligt arbete som för under -

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

visning i hantverk, industri och handel, ha ingivits av centralstyrelsen för svenska
skolkökslärarinnornas förening och föreningen Engelbrekts barnavårds- och
h usmodersskola.

a) Understöd för undervisning i främmande språk.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört:

Den alltsedan budgetåret 1940/41 gällande bestämmelsen, att statsunderstöd
icke må utgå till undervisning i främmande språk i lärlingsskolor, lärlingskurser
och kurser för äldre, torde ha varit dikterad av nödvändigheten
att för mötande av krissvårigheterna företaga alla för tillfället möjliga besparingar.
Emellertid har denna bestämmelse under årens lopp känts alltmera
besvärande, särskilt beträffande kurser avseende utbildning för handel i olika
former. För yrkesutbildning på handelns område måste undervisning i främmande
språk, särskilt engelska och tyska, anses vara av central betydelse.
Att en inskränkning i möjligheterna att studera främmande språk vidtagits
under krigsåren, kan möjligen motiveras med hänsyn till minskningen i Sveriges
utrikeshandel. En god fredsplanering synes emellertid även böra innebära
ett återgående till förkrigsförhållandena på nu behandlade punkt. Överstyrelsen
vill också nämna, att under den tid nämnda begränsning varit gällande,
sådana kurser i främmande språk, till vilka statsunderstöd icke kunnat
utgå, i viss utsträckning anordnats på kommunernas egen bekostnad. I denna
omständighet torde man vara berättigad att se ett bevis på den betydelse,
dessa kurser tillmätts i utbildningshänseende.

Överstyrelsen får därför hemställa, att ifrågavarande bestämmelse angående
statsunderstöd till undervisning i främmande språk i lärlingsskolor, lärlingskurser
och kurser för äldre icke måtte erhålla fortsatt giltighet efter utgången
av budgetåret 1944/45. Kurser i främmande språk i andra yrkesavdelningar
än för handel böra dock icke ifrågakomma annat än i undantagsfall
och då särskilda skäl härför kunna anföras. Det torde därför böra ankomma
på överstyrelsen att vid beviljande av understöd ägna uppmärksamhet
häråt vid prövning av ansökningar om statsunderstöd till dylika kurser.

Överstyrelsen beräknar den nödvändiga anslagshöjningen vid bifall till överstyrelsens
ifrågavarande förslag till 15 000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Att besparingsåtgärderna på förevarande område kommo att drabba undervisningen
i främmande språk torde väsentligen ha berott därpå, att denna
undervisning var frivillig. Det kan i betraktande härav synas i viss mån
tveksamt, om tidpunkten för ett lättande av de vidtagna restriktionerna ännu
kan anses vara inne. Statskontoret vill emellertid icke förneka, att för utbildning
i handel undervisning i främmande språk är av vikt. Under hänvisning till
vad överstyrelsen därutinnan anfört vill ämbetsverket därför föreslå, att framställningen
i så måtto biträdes, att understöd för dylik undervisning må
kunna lämnas för utbildningen i handel vid lärlingsskolor, lärlingskurser och
kurser för äldre.

b) Höjning av understödet för undervisning i husligt arbete.

Enligt gällande bestämmelser örn understöd till kommunala anstalter för
yrkesundervisning (kungörelsen 1942: 420) utgå understöd till avlöning åt
rektor och övriga lärare med belopp, som ej må överstiga % av samman -

4

Kungl. Maids proposition nr ‘260.

lagda beloppet av den till dem för den tid, understödet avser, utgående
avlöning och som, beräknat efter antalet undervisningstimmar, må utgå med
högst vissa belopp för undervisningstimme. Maximibeloppen, såvitt de här
äro av intresse, och deras växlingar sedan år 1919 framgå av följande sammanställning: -

1919-21

1921-24

1924-33

1933-42

1942-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Lägre stadiet inora hantverk, industri och

handel (lärlingsskola m. m.)........

2: 67

3: —

2: 67

2: 35

2: 35

Högre stadiet inom hantverk, industri och

handel (yrkesskola m. m.) . ........

3: —

3:33

3: —

2:55

2: 55

Lägre stadiet inom husligt arbete ......

1:33

1:83

1: 67

1:50

1:80

Högre stadiet inom husligt arbete......

1:33

2: —

1: 83

1:65

1:95

Överstyrelsen för yrkesutbildning har, såsom förut nämnts, föreslagit, att
understödet för undervisning i husligt arbete skall höjas till samma belopp
som de för undervisning i hantverk, industri och handel bestämda, d. v. s. 2
kronor 35 öre respektive 2 kronor 55 öre för undervisningstimme, och därvid
anfört bland annat följande.

För budgetåret 1942/43 förordade skolöverstyrelsen ändring av grunderna
för beräkning av statsunderstödet till yrkesundervisningsanstalter så, att de
för yrkesundervisningen i hantverk, industri och handel gällande grunderna
gåves allmän giltighet och komme att jämväl omsluta husligt arbete, vilket
skulle innebära, att understödet för undervisningstimme höjdes från dåvarande
1 krona 50 öre i lärlingsskola och verkstadsskola och 1 krona 65 öre i yrkesskola
till respektive 2 kronor 35 öre och 2 kronor 55 öre. 1942 års riksdag
fattade därefter beslut om höjning av understödet till lärarlöner vid de kommunala
yrkesskolorna till högst 1 krona 80 öre respektive 1 krona 95 öre
för undervisningstimme.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhöll i sina petita för budgetåret
1944/45, att överstyrelsen i princip delade den av skolöverstyrelsen tidigare
framförda uppfattningen om ändring i sagda grunder. För att kunna bedöma
de ekonomiska konsekvenserna av en ökning av lärarbidraget för husligt
arbete vid nämnda skolor syntes emellertid viss utredning vara påkallad.
Sådan utredning har nu verkställts. Överstyrelsen vidhåller sin förut deklarerade
uppfattning, att de för understöd till lärarlöner vid yrkesutbildning
inom industri, hantverk och handel gällande grunderna böra utsträckas till
att omfatta jämväl husligt arbete, och föreslår, att sagda understödsgrunder
måtte tillämpas från ingången av budgetåret 1945/46.

Utbildningen av husmödrar och hembiträden torde vara en för landet lika
viktig sak som utbildningen av yrkesutövare inom hantvefk, industri och
handel. Under kristider, då det är av största vikt, att såväl födoämnen som
textilier i hemmen omhändertagas på för folkhälsa och ekonomi bästa sätt
och icke minst, att barnen få sin rätta vård, är undervisningen i husligt arbete,
vilken omfattar såväl hushållsgöromål som sömnad och barnavård, av ännu
större betydelse än eljest. Det är då även av betydelse, att goda lärarkrafter

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

erhållas, och denna sak står givetvis i ett visst samband med lönen och därmed
med grunderna för statsunderstödets utgående.

Yrkesundervisningens omfattning kommer sannolikt att gynnsamt påverkas
av en höjning av statsbidraget. Det förekommer nämligen, att kommuner,
som äro nödsakade att betala lärarlöner väsentligt överstigande dem, som
motsvaras av statsbidraget, befinnas ovilliga att giva yrkesundervisningen i
husligt arbete den omfattning, som skulle vara fallet vid högre statsbidrag.

I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om de löneförmåner, som
lärarinna i hushållsgöromål i fortsättningsskola åtnjuter (kungörelsen
1944:225). Efter den av 1942 års riksdag beslutade höjningen motsvarar
understödet för husligt arbete vid de kommunala yrkesundervisningsanstalterna
en lön av 2 kronor 70 öre respektive 2 kronor 92 öre per undervisningstimme.
(I verkligheten variera dock lönerna betydligt; undantagsfall
förekomma, då lönen ej uppgår till två kronor per timme, men fall finnas
även, då lönen överstiger sex kronor.) Riksdagen uttalade år 1942, att förhöjningen
medförde, att löneställningen för lärare i husligt arbete i stort sett
bomme i paritet med lönenivån för skolkökslärarinnorna vid fortsättningsskolorna.
Emellertid har 1944 års riksdag (skrivelsen nr 182) godkänt ett
av Kungl. Majit framlagt förslag, syftande till en provisorisk förbättring av
avlöningsförhållandena för bland andra lärarinnorna i hushållsgöromål vid
fortsättningsskolor. Nämnda lärarinnor åtnjuta i grundlön (första arvodesgruppen)
2 kronor 50 öre per undervisningstimme och erhålla efter 3, 6 och
9 års tjänstgöring respektive 2 kronor 75 öre, 3 kronor och 3 kronor 25 öre
per undervisningstimme. Dessa lärarinnor ha dessutom rätt till fri bostad
jämte bränsle eller ersättning därför samt i vissa fall vid tjänstledighet
eller tjänstgöringshinder arvode eller avlöning. Lärarinna i hushållsgöromål
vid kommunal anstalt för yrkesundervisning är alltså i många fall sämre
ställd i lör.ehänseende än motsvarande lärarinna vid fortsättningsskola.

Enligt av överstyrelsen infordrade uppgifter uppgick totalkostnaden för
avlönande av lärare i husligt arbete vid de kommunala anstalterna för yrkesundervisning
för budgetåret 1942/43 till cirka 1 205 900 kronor. Härav belöpte
på beviljat statsbidrag 544 850 kronor. Av det av riksdagen beviljade
anslaget åtgingo nära 27 procent såsom understöd till avlöning åt lärare
i husligt arbete. Örn statsunderstödet utgått efter för lärare i hantverk, industri
och handel gällande grunder, skulle staten ha åsamkats en merkostnad
av 115 600 kronor, motsvarande omkring 21 procent av det beviljade
statsbidraget.

Med tillämpning av samma procentberäkning och med beaktande av att
den föreslagna höjningen av statsunderstödet sannolikt kommer att gynnsamt
påverka omfattningen av yrkesundervisningen i husligt arbete uppskattar överstyrelsen
den för nästa budgetår vid bifall till ifrågavarande förslag erforderliga
anslagshöjningen till 200 000 kronor, varav 30 000 kronor såsom en följd
av undervisningens ökade omfattning.

Centralstyrelsen för svenska skolköhslärarinnornas förening har anfört
bland annat:

Styrelsen har företagit en undersökning av anställnings- och löneförhållandena
för lärarinnor i hushållsgöromål vid anstalter för yrkesundervisning.
Därvid har framkommit, att vid 12 skolor dessa lärarinnor har lägre timarvode
än 2 kronor 50 öre, det lägsta arvode som tillkommer lärarinnor i
hushållsgöromål vid fortsättningsskolor. Vid 29 skolor ha dessa lärarinnor

6

Kungl. Majlis proposition nr 360.

lägre arvode än 3 kronor 25 öre, det högsta statsbidraget för sistnämnda
lärarinnor. Det stora flertalet lärarinnor vid yrkesskolor lia dock 3 kronor
25 öre eller högre arvode.

Styrelsen vill vidare framhålla, att lärarinnor vid yrkesskolor rätteligen borde
tillerkännas högre avlöningsförmåner än lärarinnor, som meddela elementär
undervisning. Undervisningen vid yrkesskolorna är nämligen mera krävande.
Det är även av vikt att kunna erhålla väl kvalificerade lärarkrafter därtill,
vilket äventyras, örn arvodet i jämförelse med det inom andra skolformer
gällande är lägre. Därtill kommer, att en stor del av arbetet inom yrkesskolorna
utgöres av kvällsarbete, vilket måste anses särskilt tröttande. Slutligen
må framhållas, att under nuvarande brist på arbetskraft inom det husliga
arbetets område utbildningen i husligt arbete bör intensifieras.

Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens framställning och därvid anfört
bland annat följande.

I sitt utlåtande över 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till provisorisk
reglering av avlönings- och anställningsförhållandena för lärarinnorna i hushållsgöromål
vid fortsättningsskolan framhöll statskontoret (propositionen
1944: 90, s. 13), att det stora flertalet av ifrågavarande lärarinnor icke blivit
delaktig i de förmåner i fråga om ålderstillägg, lön under sjukdom m. m.,
som tillförsäkrats fast anställd lärarinna med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
oaktat de av undervisningen i fortsättningsskolan haft sin huvudsakliga
försörjning. Detta, syntes främst ha berott på att skoldistrikten visat
obenägenhet att inbördes samverka för en reglering av tjänsterna i pensionsanstalten.

De av de sakkunniga föreslagna och av statsmakterna numera beslutade
bestämmelserna om höjningen av minimiarvodet för undervisningstimme åt
nyssnämnda lärarinnor efter viss tids tjänstgöring innebär således — såvitt
statskontoret kan finna — icke annat än en av omständigheterna påkallad
teknisk omläggning av förut gällande föreskrifter beträffande ålderstilläggm.m.
Bestämmelser om ålderstillägg finnas icke meddelade i kungörelsen om statsunderstöd
till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, och
överhuvudtaget äro föreskrifterna om statsbidrag till dessa anstalter konstruerade
på ett sätt, som i åtskilliga avseenden avviker från de bestämmelser,
vilka gälla för fortsättningsskolorna. Den omständigheten, att en revision
skett av principerna för ålderstillägg m. m. åt skolkökslärarinnorna vid dessa
skolor kan därför icke utgöra skäl för en höjning av statsunderstödet för lärare
i husligt arbete vid yrkesundervisningsanstalterna. Ett bifall till framställningen
skulle rubba den paritet i lönehänseende mellan nämnda båda lärarkategorier,
som avsågs komma till stånd genom 1942 års riksdags förenämnda
beslut om reglering av statsbidraget till lärarna i husligt arbete vid yrkesundervisningsanstalterna.
I avvaktan på en blivande allmän översyn av yrkesundervisningsväsendet
måste statskontoret med hänsyn till vad som sålunda anförts
bestämt avstyrka överstyrelsens förevarande framställning.

c) Understöd till anordnande av lärlings- och yrkesskolkurser för
trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare.

Såom förut antytts har överstyrelsen för yrkesutbildning i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår upptagit frågan om beviljande av understöd
från nu ifrågavarande anslag till lärlings- och yrkesskolkurser, som vid kom -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

munala anstalter för yrkesundervisning anordnats för trädgårdslärlingar och
trädgårdsarbetare. Beträffande denna fråga har överstyrelsen anfört följande.

Genom beslut den 18 december 1924 fastställde skolöverstyrelsen undervisningsplan
för en lärlingsskolans yrkeskurs för trädgårdslärlingar, som styrelsen
för Hälsingborgs lärlingsskola anmält sig vilja anordna. Skolöverstyrelsen
fann sig för det dåvarande kunna anse, att trädgårdsmästaryrket vore
att anse såsom hantverksyrke. Frågan huruvida så skall kunna anses vara
fallet har emellertid kommit i ett annat läge, sedan kommerskollegium funnit
sig förhindrat att fastställa trädgårdsmästaryrket såsom mästaryrke enligt
kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 873). Kollegium bär därvid ansett trädgårdsmästaryrket
tillhöra jordbruket och dess binäringar.

Överstyrelsen har i ärendet inhämtat yttrande från lantbruksstyrelsen, som
bestyrkt den av kommerskollegium hävdade uppfattningen rörande yrkets
näringstillhörighet. Vid förda överläggningar med lantbruksstyrelsen har emellertid
å andra sidan framhållits, att styrelsen icke disponerade medel eller
möjligheter i övrigt att å de orter, där kurser av detta slag förekommit och
visat sig vara av behovet, anordna egna kurser. Därest undervisningsplaner
fastställdes efter hörande av lantbruksstyrelsen, vore det ett allmänt intresse,
att liknande kurser alltfort kunde anordnas vid lärlings- och yrkesskolorna.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har vid detta förhållande och med beaktande
även av att trädgårdsmästarna, enligt vad som bestyrkts från hantverkshåll,
ofta tillhöra hantverkarnas lokalorganisationer och sålunda i många
fall själva betrakta sig såsom hantverkare, funnit sig böra medgiva fortsatt
statsbidrag för innevarande budgetår för de kurser av detta slag, som pågingo
läsåret 1943/44. Överstyrelsen avser att även framgent bevilja statsbidrag
för anordnande av lärlings- och yrkesskolkurser för trädgårdslärlingar och
trädgårdsarbetare, därest erinran häremot icke reses från Kungl. Maj:ts sida.

Statskontoret har anfört:

Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört synes uppenbart, att lärlings- och
yrkesskolkurser för trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare — vilka enligt
vad statskontoret under hand inhämtat innevarande budgetår påbörjats eller
påtänkts i Stockholm, Göteborg, Lund och Huskvarna — icke höra till utbildning
i hantverk, industri, handel eller husligt arbete, vilka näringsgrenar
omfattas av bestämmelserna i stadgan för den kommunala yrkesundervisningen
samt i kungörelsen angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning. Det föreliggande förslaget torde avse,
att statsbidrag det oaktat skulle utgå enligt för dylika läroanstalter gällande
grunder. Då olika slag av kurser på trädgårdsnäringens område för närvarande
anordnas med understöd från under nionde huvudtiteln anvisade anslag,
synes den naturliga utvägen vara, att den under lantbruksstyrelsens inseende
stående kursverksamheten utvidgas för att tillgodose eventuellt förefintligt
behov av kurser för trädgårdsarbetare oell trädgårdslärlingar. Statskontoret
kan nämligen icke finna det tillfredsställande, att för kursverksamhet inom
sagda näringsgren disponeras anslag under åttonde huvudtiteln. Det synes
också angeläget, att man icke frånfaller den begränsning av utbildningsverksamheten
vid de kommunala yrkesundervisningsanstalterna, som sedan gammalt
gällt och som framgår av bestämmelserna rörande dessa läroanstalter.
Dessa bestämmelser lia för övrigt tillkommit efter riksdagens hörande, och ett
bifall till framställningen torde fördenskull förutsätta riksdagens medverkan.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

d) Anslagsberäkningar.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har hemställt, att ifrågavarande anslag
måtte för nästa budgetår höjas med 700 000 kronor till 3 700 000 kronor.
Överstyrelsen har anfört:

För budgetåret 1944/45 ha understöd sökts med i avrundade tal 3 012 000
kronor till avlöning av lärare och 676 000 kronor till undervisningsmateriel
eller tillhopa 3 688 000 kronor. Överstyrelsen har till och med den 31 juli
1944 beviljat understöd med 2 974 000 kronor till avlöning av lärare och
509 000 kronor till undervisningsmateriel eller tillhopa 3 483 000 kronor.

En jämförelse mellan de sökta understöden för budgetåren 1943/44 och
1944/45 visar en ökning från 3 261 000 kronor för det förstnämnda budgetåret
till 3 688 000 kronor för det sistnämnda. Denna ökning kan sägas i
stort sett motsvara en normal utveckling av skolornas verksamhet, ehuruväl
ökningen i någon mån betingats av nyinrättade flygmekanikeravdelningar.
För att helt kunna kontrollera, vilka kurser, som komma att anordnas
vid de särskilda skolorna, har överstyrelsen föreskrivit, att under budgetåret
1944/45 statsunderstöd icke må utan överstyrelsens särskilda medgivande
utgå för kurser, som icke upptagits i årets understödsansökan, även
om undervisningsplan tidigare fastställts för desamma och det beviljade
understödet skulle lämna tillgång därtill genom att andra, i ansökan uppgivna
kurser av någon anledning icke kommit till stånd.

De av överstyrelsen för innevarande budgetår beviljade understöden uppgå
sammanlagt till högre belopp än det, varmed anslaget är uppfört. Liksom
under tidigare budgetår har man emellertid anledning räkna med att
den verkliga medelsförbrukningen kommer att hålla sig inom anslagets ram,
på grund av att tilltänkta avdelningar i åtskilliga fall bli upprättade först
senare under året eller ej alls komma till stånd.

Med hänsyn till den utvidgning av det kommunala yrkesskolväsendet,
som torde böra förutsättas under budgetåret 1945/46 bland annat genom
att samtliga planerade flygmekanikeravdelningar komma att vara i full drift
redan vid budgetårets början, ävensom till den kostnadsökning, som beräknas
uppkomma genom upphävande av bestämmelsen, att statsunderstöd
ej må utgå till undervisning i främmande språk i lärlingsskolor, lärlingskurser
och kurser för äldre, torde man böra räkna med en medelsförbrukning
av i runt tal 3 500 000 kronor. Överstyrelsen utgår härvid från att —
med nyss angivna undantag — nu gällande restriktioner skola bibehållas.
Av nyssnämnda belopp torde förslagsvis 3 000 000 kronor böra avses till
lärarlöner och 500 000 kronor till undervisningsmateriel. Vid bifall till över
styrelsens förslag om höjning av statsunderstödet för undervisning i husligt
arbete bör anslagsposten till lärarlöner uppräknas med 200 000 kronor till
3 200 000 kronor.

Statskontoret har framhållit, att nettoutgiften å anslaget sistlidet budgetår
uppgått till i runt tal 2 400 000 kronor eller något mindre än närmast
föregående budgetår. Ehuru orsaken till detta förhållande kunde vara en
viss förskjutning i redovisningen av statsbidragen, kunde likväl ifrågasättas,
om icke ökningen av anslaget borde begränsas till samma belopp som för
innevarande budgetår eller 300 000 kronor. Statskontoret har härvid icke
räknat med någon höjning av understödet för undervisning i husligt arbete.

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr c260.

I besparingssyfte har under krigsåren meddelats föreskrift om att statsunderstöd
icke må utgå till undervisning i främmande språk i lärlingsskolor,
lärlingskurser eller kurser för äldre. Med hänsyn till vad överstyrelsen för
yrkesutbildning anfört biträder jag överstyrelsens förslag, att denna föreskrift
icke skall givas fortsatt giltighet efter utgången av innevarande budgetår.
Understöd till undervisning i främmande språk torde dock endast i
undantagsfall böra beviljas för andra yrkesavdelningar än sådana, i vilka
handelsundervisning meddelas. Vad jag sålunda förordat torde medföra en
merutgift för statsverket av omkring 15 000 kronor.

Undervisningen i husligt arbete vid anstalterna för yrkesundervisning har
hittills i statsbidragshänseende intagit en mindre gynnsam ställning än
undervisningen i hantverk, industri och handel. Statsunderstödet till de tre
sistnämnda yrkesgrenarna har alltsedan år 1933 för undervisningstimme utgått
med högst 2 kronor 35 öre på det lägre stadiet och högst 2 kronor 55
öre på det högre stadiet, vilka belopp motsvara en avlöning av respektive
3 kronor 52 öre och 3 kronor 82 öre. Understödet för undervisning i husligt
arbete åter utgår efter den av 1942 års riksdag vidtagna höjningen av detsamma
med högst 1 krona 80 öre på det lägre och högst 1 krona 95 öre
på det högre stadiet. Dessa belopp motsvara en avlöning av respektive
2 kronor 70 öre och 2 kronor 92 öre för undervisningstimme. För det av
överstyrelsen nu framlagda förslaget om höjning av statsbidraget till undervisning
i husligt arbete tala enligt min mening starka skäl. Jag vill särskilt
framhålla vikten av att kommunerna icke av en jämförelsevis ogynnsam
avvägning av statsibidraget föranledas att alltför mycket begränsa den
ifrågavarande yrkesundervisningen. Jag anser mig därför böra biträda
överstyrelsens föreliggande förslag. Statsunderstödet torde alltså från och
med nästa budgetår böra utgöra i lärlingsskola för husligt arbete eller hushållsskola
ävensom i lärlingsskola för industri eller hantverk i läroämnen,
som avse husligt arbete, högst 2 kronor 35 öre samt i yrkesskola för husligt
arbete högst 2 kronor 55 öre för undervisningstimme. I enlighet med överstyrelsens
beräkningar torde höjningen av understödet för undervisning i
husligt arbete kunna beräknas medföra en merutgift för nästa budgetår
under ifrågavarande anslag av i runt tal 200 000 kronor, varav 30 000 kronor
såsom en följd av den utvidgning av undervisningen, som torde vara
att förvänta på grund av det höjda understödet.

Bestämmelserna i gällande stadga för den kommunala yrkesundervisningen
och kungörelse angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning avse utbildning för yrken, tillhörande näringsgrenarna
hantverk, industri, handel och husligt arbete. Sedan ett tjugutal
år tillbaka har triidgårdsmästaryrket ansetts såsom hantverk vid bedömande
av framställningar örn understöd till vid kommunala anstalter för
yrkesundervisning anordnade kurser i detta yrke. Enligt vad överstyrelsen
feif yrkesutbildning meddelat har yrket i fråga nu av kommerskollegium

Departe mentschefen -

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

och lantbruksstyrelsen förklarats hänförligt till jordbruket och dess binäringar.
Överstyrelsen har nu föreslagit, att statsbidrag det oaktat skall
kunna utgå från förevarande anslag enligt för kommunala anstalter för
yrkesundervisning gällande grunder till lärlings- och yrkesskolkurser, som
anordnas vid dylika anstalter för trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att överstyrelsen för yrkesutbildning
efter samråd med kommerskollegium i skrivelse den 20 december
1944 underställde Kungl. Maj:ts prövning frågan om statsbidrag till en vid
Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning planerad yrkesskola för sjömän
av manskapsgrad (däcks- och maskinpersonal). Överstyrelsen erinrade
därvid, att 1943 års riksdag (skrivelsen 414) uttalat, att starka skäl talade
för att vid yrkesskolväsendets utbyggnad hänsyn toges till behovet av särskild
yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad. Detta slag av yrkesutbildning
borde enligt riksdagens mening lämpligen falla under verksamhetsområdet
för överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsen erinrade vidare,
att frågan om anordnande av utbildning för sjöfolk av manskapsgrad
vore föremål för övervägande av sakkunniga. Då det emellertid sannolikt
komme att dröja avsevärd tid, innan statsmakterna tagit ställning till de
sakkunnigas förslag, och då överstyrelsen efter samråd med kommerskollegium
funnit det önskvärt, att utbildning av ifrågavarande slag snarast möjligt
komme till stånd, förordade överstyrelsen, att ett försök gjordes utan
avvaktande av sagda förslag. Genom beslut den 26 januari 1945 medgav
Kungl. Majit, att statsunderstöd finge under de i gällande kungörelse angående
statsunderstöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
stadgade villkor och förutsättningar utgå för anordnande vid Göteborgs
stads skolor för yrkesundervisning våren 1945 av de planerade lärlingskurserna
för däcks- och maskinpersonal. Tillika förordnade Kungl.
Maj :t, att kurserna skulle stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Det synes mig vara lämpligt, att det kommunala yrkesskolväsendet i viss
utsträckning utnyttjas även för utbildning inom andra yrken än sådana,
som kunna hänföras till industri, hantverk, handel eller husligt arbete. Efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet anser jag mig därför böra
förorda, att statsunderstöd må utgå från förevarande anslag till vid kommunala
anstalter för yrkesundervisning anordnade lärlings- och yrkesskolkurser
för trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare. Jag förutsätter, att
Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall skall äga medgiva, att understöd
utgår från förevarande anslag till anordnande av utbildning även
i andra yrken, vilka icke äro att hänföra till industri, hantverk, handel
eller husligt arbete.

Medelsbehovet för nästa budgetår påverkas — förutom av den av mig
förordade höjningen av understödet för undervisning i husligt arbete och

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

ändringen av gällande besparingsföreskrifter, såvitt desamma avse undervisning
i främmande språk — av den kommunala yrkesundervisningens
fortgående utvidgning. Enligt överstyrelsens förslag bör ifrågavarande anslag
för nästa budgetår höjas med 700 000 kronor. Med beaktande av vad
statskontoret anfört i fråga om anslagsberäkningen finner jag det vara tillräckligt,
att anslaget uppräknas med 550 000 kronor och således uppföres
med 3 550 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter
för yrkesundervisning.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 460 000 kronor.

I skrivelsen 1944: 8, punkt 210, erinrade riksdagen, i anledning av motionerna
1:58 och II: 101, därom, att riksdagens statsutskott i utlåtandet
1943: 8, punkt 195, på grund av motionsvis framställda yrkanden om utredning
angående de enskilda yrkesundervisningsanstalternas ställning och
behov, uttalat, att Kungl. Majit redan fått sin uppmärksamhet riktad på
denna fråga och att riksdagen vore övertygad om att nämnda spörsmål
så snart som möjligt komme att bliva föremål för närmare omprövning från
Kungl. Maj:ts sida. Riksdagen ville nu ifrågasätta, huruvida icke en undersökning
av förhållandena på detta område kunde befinnas påkallad, varvid
till prövning syntes böra icke blott upptagas frågan om behovet av en
allmän förhöjning av statens understöd till de enskilda yrkesundervisningsanstaltema
utan även de lämpliga fördelningsgrunderna för understödets
utgående.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 9 juni 1944 fäst överstyrelsens för
yrkesutbildning uppmärksamhet på vad riksdagen sålunda anfört angående
önskvärdheten av viss översyn av de enskilda yrkesundervisningsanstalternas
ställning och behov, har överstyrelsen för yrkesutbildning i skrivelse den
20 december 1944 framlagt utredning och förslag i ämnet. Häröver ha yttranden
avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Överstyrelsens utredning och förslag.

I sin skrivelse anför överstyrelsen för yrkesutbildning till en början i
huvudsak följande.

Beslut om statsunderstöd till enskilda anstalter för yrkesundervisning i
den form, vari det fortfarande i huvudsak utgår, fattades första gången av
1918 års riksdag som en del av det omfattande beslutet rörande praktiska
ungdomsskolor. De sakkunniga, som år 1916 tillkallats för att biträda vid
den fortsatta utredningen av frågorna örn den lägre tekniska undervisningen
m. m., framhöllo i sitt den 3 oktober 1917 avgivna betänkande bland
annat, att, därest enskilda yrkesskolor, arbetande efter de riktlinjer, som av

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

de sakkunniga uppdragits för kommunala läroanstalter, fyllde ett verkligt
behov, de enligt de sakkunnigas förmenande borde av staten understödjas
på ett i jämförelse med motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt
och i särskilda fall till och med verksammare sätt.

Till de av 1916 års sakkunniga i berörda spörsmål framförda synpunkterna
anslöt sig departementschefen (propositionen 1918: 96) och föreslog,
att statsunderstöd till enskilda anstalter för yrkesundervisning måtte utgå
efter i huvudsak samma grunder som för motsvarande av kommun upp
rättad skola, vilket också blev riksdagens beslut.

I kungörelsen den 16 september 1918 (nr 771) angående statsunderstöd
åt skolor för den lägre yrkesundervisningen meddelades närmare bestämmelser
angående statsunderstöd till enskilda skolor för yrkesundervisning.
Denna kungörelse upphävdes genom den i huvudsak fortfarande gällande
kungörelsen den 4 november 1921 (nr 705) angående statsunderstöd till
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning. Jämlikt denna
kungörelse må till enskild anstalt för yrkesundervisning, efter prövning av
Kungl. Majit i varje särskilt fall, utgå understöd med belopp, som av Kungl.
Majit bestämmes. För utgående av statsunderstöd gäller, att anstalten skall
stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning ävensom, där ej
vid understödets beviljande Kungl. Majit annorlunda föreskriver, vara
underkastad de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Majit äro eller
varda meddelade angående statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning.

Jämlikt kungörelsen den 4 november 1921 (nr 707) med bestämmelser angående
statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning skola
vissa paragrafer i stadgan för den kommunala yrkesundervisningen (1921:
706) i tillämpliga delar gälla för enskilda anstalter för yrkesundervisning.
Undervisningen vid enskilda anstalter för yrkesundervisning skall bestridas
av lärare, som blivit av skolöverstyrelsen godkända för ändamålet. Dylik
anstalts lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriel skola godkännas
av skolöverstyrelsen. Reglemente med undervisningsplan, innefattande
jämväl bestämmelser rörande inträdesfordringar och lärjungeavgifter, skall
underställas skolöverstyrelsen för godkännande.

Överstyrelsen vill erinra om att understöden efter förslag av överstyrelsen
bestämmas av Kungl. Majit till vissa högsta belopp dels för lärares och
föreläsares avlöning, dels ock för anskaffande samt underhåll och förbrukning
av undervisningsmateriel. Beträffande understödsbeloppet för avlöningar
fastställes för de flesta anstalterna, att avlöningarna till föreståndare
och lärare skola uppgå till minst 1 */2 gånger (i vissa fall 2 gånger)
statsunderstödet till avlöningar, varjämte för de flesta anstalterna understödsbeloppet
för avlöningar fastställes till visst högsta belopp för undervisningstimme.
I sistnämnda avseende samt i fråga örn maximiunderstöd till
undervisningsmateriel tillämpas samma grunder, som gälla för de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning, vilket dock endast i något enstaka
undantagsfall innebär, att de till de enskilda anstalterna för yrkesundervisning
faktiskt utgående understöden äro beräknade efter för kommunala
anstalter för yrkesundervisning gällande grunder.

Överstyrelsen lämnar i det följande en översikt över utvecklingen beträffande
de statsunderstödda enskilda anstalterna för yrkesundervisning. Av
redogörelsen härför inhämtas bland annat följande.

13

Kungl. Majda ''proposition nr £60.

Att understödsformen i fråga fyllde ett behov, framgår därav, att efter en
relativt kort tid ett stort antal skolor av ifrågavarande typ erhöllo statsunderstöd.
Ganska stora förändringar ha under årens lopp skett beträffande
vilka enskilda anstalter för yrkesundervisning, som erhållit statsunderstöd.
Icke få dylika skolor ha övertagits av kommunerna, andra ha
upphört och nya ha tillkommit. Det kan nämnas, att av de 55 skolor, som
erhållit statsunderstöd för budgetåret 1944/45, kvarstå 41 sedan budgetåret
1928/29.

Statsunderstödens belopp ha också växlat avsevärt. Här lämnas en sammanställning
av de av riksdagen för varje budgetår från och med 1929/30
beviljade anslagen:

1929/32 ........

........ 675 000

1932/33 ........

........ 495 000

1933/36 ........

........ 400 000

1936/38 ........

........ 450 000

1938/40 ........

........ 495 000

1940/42 ........

........ 415 000

1942/43 ........

........ 425 000

1943/44 ........

........ 450 800

1944/45 ........

........ 460 000

De avsevärda sänkningar i de utgående understödsbeloppen, som företogos
åren 1932, 1933 och 1940, hade sin grund i statsfinansiella skäl.

Beträffande elevantalet föreligga fullständiga uppgifter först från och
med läsåret 1934/35. Ett annat mått på skolomas verksamhet erhålles genom
antalet lärartimmar. Elevantalet och antalet lärartimmar under läsåren
1934/43 framgå av efterföljande sammanställning:

Läsår

Antal elever

Antal

lärartimmar

1934/35 .......

7 785

306 726

1935/3(4 .......

7 747

309 572

193G/37.......

7 958

308 470

1937/38 .......

7 717

306 399

1938/39 .......

8136

304 102

1939/40 .......

7 369

304 137

1940/41 .......

7 168

300 523

1941/42 .......

7 960

299 272

1942/43 .......

8 604*

317 204

* Anm.: Siffrorna liro preliminära.

Elevantalet och antalet lärartimmar visa sig sålunda under den period,
för vilken redovisning lämnats, ha varit relativt konstanta, dock är en ökning
av elevantalet märkbar under de båda senaste redovisningsåren och
av lärartimmarna under det senaste året. Vid tolkningen av siffrorna måste
man beakta, att antalet understödda skolor något minskats, huvudsakligen
genom kommunalisering, samt vidare att de företagna nedsättningarna i

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

statsunderstöden i hög grad måste ha verkat hämmande på skolornas verksamhet
och utveckling. Med tanke på vad som nu anförts, torde man tryggt,
kunna säga, att de angivna siffrorna utgöra belägg för att nu ifrågavarande
skolor väl hävdat sin plats inom det praktiska skolväsendet och att den in
sats, de gjort för ungdomens yrkesutbildning, varit av stor betydelse.

Överstyrelsen går i fortsättningen in på frågan om de statsunderstödda
enskilda anstalternas för yrkesundervisning nuvarande ställning och behov
och finner därvid, att en avsevärd förhöjning av statsunderstöden är erforderlig.
Överstyrelsen anför:

För ifrågavarande utredning har överstyrelsen från anstalterna i fråga
infordrat särskilda ekonomiska uppgifter avseende de senaste åren samt
andra upplysningar av intresse, varjämte överstyrelsen hos skold verstyrelens
statistiska avdelning inhämtat vissa uppgifter. I övrigt ha till grund för
utredningen legat de statsunderstödsansökningar, som anstalterna ingivit
för anslagsåret 1944/45 ävensom annat i överstyrelsen tillgängligt material
rörande dessa skolor (årsberättelser, reglementen m. m.).

Beträffande den uppgift, som tillkommer de enskilda anstalterna för
yrkesundervisning, torde överstyrelsen kunna fatta sig kort. Dessa skolors
friare organisation har gjort, att de blivit ett värdefullt komplement till de
kommunala yrkesundervisningsanstalterna. Många betydelsefulla initiativ
ha tagits vid de enskilda anstalterna för yrkesundervisning. Icke minst
värdefull har den verksamhet varit, som bedrivits av yrkesorganisationernas
skolor. Så har, till exempel, Köpmannainstitutet i Stockholm kommit
att intaga en central ställning, då det gällt att organisera och ge innehåll
åt den kursverksamhet för detalj handelsanställda, som under de senare åren
i allt större omfattning vuxit fram vid de kommunala anstalterna för yrkesundervisning
landet runt. Många av de statsunderstödda enskilda anstalterna
för yrkesundervisning, särskilt de för handel och husligt arbete, kunna
sägas delvis fylla den uppgift, som tillkommer de centrala verkstadsskolorna
i fråga om hantverk och industri. Nu åsyftade enskilda anstalter för yrkesundervisning
emottaga ofta elever från hela landet eller åtminstone från
en viss, större del av vårt land. Om icke dessa skolor hade funnits, så hade
det för ett rationellt ordnande av yrkesutbildningen varit ofrånkomligt att
på något sätt framskapa desamma.

Av vad som nu anförts, torde det stå klart, att det enligt överstyrelsens
mening måste vara principiellt riktigt, att enskilda anstalter för yrkesundervisning,
som på ett förtjänstfullt sätt fylla nödvändiga uppgifter i yrkesutbildningens
tjänst, få verksamt ekonomiskt stöd från statens sida.

På grund av de enskilda skolornas skiftande organisationsformer och verksamhet
lämpar sig det av överstyrelsen sammanbragta materialet ej i full
utsträckning för statistisk bearbetning. Det har emellertid ej synts nödvändigt
att meddela siffersammanställningar från en oavbruten serie av år.
Tendensen framträder tillräckligt tydligt även om siffror angivas endast
för vissa år.

Här nedan lämnas en sammanställning över de enskilda anstalternas för
yrkesundervisning inkomster och utgifter för vissa år, varvid för att underlätta
ett studium endast totalbeloppen angivas i absoluta tal och delbeloppen
i procent av totalbeloppen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £60.

15

Inkomster:

Inkomstposter

1931/32

%

1936/37

%

1940/41

%

1941/42

%

Bidrag av staten ..............

25.5

19.8

17.0

15.9

» » ägaren .............

20.6

15.9

24.0

23.4

Främmande bidrag..... ......

17.1

18.3

18.6

18.2

Lärjungeavgifter..............

34.0

41.7

35.3

38.9

Nettovinst på säljbar produktion.....

2.8

3.9

5.0

3.6

Övriga inkomster..............

—

0.4

0.1

—

Totalbelopp kronor

2 543 471

2 278 404

2 363 897

2 531 970

Anm.: Enligt preliminära siffror för budgetåret 1943/44 utgjorde bidraget från staten 13.3 %
och lärjungeavgifterna 36.7 % av det sammanlagda inkomstbeloppet.

Utgifter:

Utgiftsposter

1931/32

1936/37

%

1940/41

%

1941/42

%

Lärarlöner..................

Anskaffning av stadigvarande undervis-

58.6

55.2

53.2

54.4

ningsmateriel...............

Underhåll och förbrukning av undervis-

2.8

2.8

3.8

2.9

ningsmateriel...............

3.0

3.4

3.0

2.8

Inköp av inventarier...........

1.5

0.9

1.5

1.0

Råvaru-, kraft- och maskinkostnader . .

2.1

1.3

2.5

2.6

Allmänna omkostnader ..........

28.6

33.0

31.5

32.5

Nettoförlust på säljbar produktion ....

2.9

2.9

4.0

3.3

Stipendier och dylikt...........

0.6

0.5

0.5

0.5

Totalbelopp kronor

2 543 471

2 278 404

2 363 897

2 531 970

För jämförelses skull anföras här motsvarande siffror för de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning, varvid är att märka, att verkstadsskolorna
för viss arbetslös ungdom ingå i siffrorna för 1936/37 men icke i
övriga siffror.

Inkomstposter

Inkomster:

1931/32

1936/37

1940/41

1941/42

%

%

%

%

Bidrag av staten..............

37.2

43.2

30.5

26.7

» » ägaren .............

50.9

40.4

53.6

56.0

Främmande bidrag.............

4.2

4.5

4.5

5.1

Lärjungeavgifter..............

7.2

10.3

9.9

10.6

Nettovinst på säljbar produktion.....

0.2

1.4

1.0 ■

1.3

Övriga inkomster..............

0.3

0.2

0.5

0.3

Totalbelopp kronor

3 283 240

6 174 310

7 133 012

8(42 155

16 Kungl. Maj:ts proposition nr £60.

Utgifter:

1931/32 1936/37

Utgiftsposter

7© 7©

1940/41

%

1941/42

%

Lärarlöner..................

59.5

53.9

58.2

57.2

Anskaffning av stadigvarande undervis-ningsmateriel ...............

5.4

11.1

5.1

5.5

Underhåll och förbrukning av undervis-ningsmateriel ...............

3.7

3.8

4.4

3.8

Inköp av inventarier...........

1.6

2.3

1.0

0.9

Råvaru-, kraft- och maskinkostnader . .

1.1

1.4

1.3

1.5

Allmänna omkostnader..........

25.7

24.4

27.1

29.0

Nettoförlust på säljbar produktion ....

2.2

1.9

2.1

1.6

Stipendier (arbetspremier).........

0.8

1.2

0.8

0.5

Totalbelopp kronor

3 283 240

6 174310

7133 012

8 042 155

Vad man vid ett studium av ovanstående sammanställningar främst lägger
märke till är, hur avsevärt för de enskilda anstalterna för yrkesundervisning
statsbidragets procentuella andel i inkomsterna minskat; från 25.5 procent
år 1931/32 till 15.9 procent år 1941/42 och (enligt preliminära siffror) 13.3
procent år 1943/44.

Ytterligare några siffror kunna anföras. Läsåret 1934/35 hade de enskilda
anstalterna för yrkesundervisning ett elevantal av 7 785. Lärjungeavgifterna
nämnda läsår uppgingo till 819 377 kronor och ägarens bidrag till
407 274 kronor. Läsåret 1941/42, då elevantalet var 7 960, uppgingo lärjungeavgifterna
till 984 165 kronor och ägarens bidrag till 594 832 kronor.

En uträkning har även gjorts beträffande förhållandet mellan de statsunderstödda
enskilda anstalternas utgifter för lärarlöner och erhållet statsunderstöd
till lärarlöner anslagsåret 1943/44, varvid det visat sig att statsunderstödet
uppgick till endast 26.3 procent av utgifterna för lärarlöner
(siffran är dock preliminär). I runt tal uppgå alltså lärarlönema vid dessa
anstalter till fyra gånger större belopp än det för detta ändamål erhållna
statsunderstödet.

Verksamheten såsom sådan vid de flesta av ifrågavarande skolor har
under senare år gått med underskott. Det ställer sig emellertid svårt att
med ledning av utredningsmaterialet exakt angiva dessa underskott, då
täckning för desamma i allmänhet sammanförts med bidrag från ägaren
till en enda inkomstpost. För att nedbringa underskotten synas även flera
skolor ha varit tvungna att inskränka sin verksamhet.

Att de företagna kraftiga nedskärningarna i understödsbeloppen i hög
grad måst hämma dessa skolors verksamhet torde ligga i öppen dag. Nya
skolor och kurser ha endast i ringa omfattning kunnat komma till stånd.
Förutom nedskärningen av statsunderstöden har också den inträdda prisstegringen
ökat skolornas bekymmersamma ekonomiska ställning. Lärarna
vid dessa skolor ha icke i samma omfattning som statligt och kommunalt
anställda lärare kunnat kompenseras för levnadskostnadernas stegring. Detta
förhållande har medfört, att ifrågavarande skolors förmåga att i konkurrens
med andra skolor draga till sig goda lärarkrafter nedsatts. Lärjungeavgifterna
ha ofta måst tjäna som regulator, då det för skolorna gällt
att skaffa inkomster till täckning för de nödvändiga utgifterna. Att genom
ökning av lärjungeavgiftema vid dylika praktiska skolor försvåra ungdo -

17

Kungl. Marits proposition nr 260.

mens utbildning för praktiska levnadsbanor rimmar dock illa med det särskilt
på senare år allt mer uttalade intresset från statsmakternas sida att
draga ungdomen från teoretiska till praktiska utbildningslinjer.

Överstyrelsen anser, att på de skäl, som nu anförts, en avsevärd förhöjning
av statsunderstöden till enskilda anstalter för yrkesundervisning är erforderlig.

Beträffande grunderna för tilldelning av understöd anför överstyrelsen
följande.

Såsom förut antytts förutsatte 1918 års riksdag, att nu ifrågavarande
understöd skulle utgå efter i huvudsak de för av kommun inrättade skolor
gällande grunder. Enligt nu gällande författning (1921:705) må understöd
utgå efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall med belopp, som
av Kungl. Majit bestämmes.

Från de enskilda anstalternas för yrkesundervisning sida har ofta framförts
klagomål över att skolorna icke i förväg med trygghet kunnat räkna med bestämda
belopp i statsunderstöd. Vid de företagna avsevärda minskningarna
av statsunderstödsbeloppen ha skolorna fått sina understöd väsentligt ned
skurna och ha haft stora svårigheter att inrätta sig efter de ändrade anslagsförhållandena.
Ibland ha skolorna framfört klagomål över att möjlighet
till anslag till nytillkomna skolor måst skapas på så sätt, att de skolor, som
förut erhållit statsunderstöd, fått sina understöd minskade. Skolorna ha
också, måhända med visst fog, gjort gällande, att anslagsfördelningen icke
skett efter fullt rationella grunder. Sålunda ha nya skolor, som tillkommit
under en tid, då medelstillgången varit relativt riklig, erhållit proportionsvis
bättre anslag än skolor, som tillkommit, då medelstillgången varit sämre.
Justeringar uppåt av de understöd, som en gång tilldelats skolorna, sägas
ha varit svåra att uppnå, hur berättigade anspråken än må ha varit.

På anförda skäl anser överstyrelsen det önskvärt, att mera bestämda
fördelningsgrunder beträffande ifrågavarande understöd, i den mån så är
möjligt, bli tillämpade. De fördelningsgrunder, som då lämpligen kunna
komma i fråga, torde vara de, som gälla för kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Visserligen skulle skäl kunna anföras för att nu nämnda fördelningsgrun
der skulle tillämpas beträffande samtliga statsunderstödda enskilda anstalter
för yrkesundervisning, men av skäl, som framgå av den följande framställningen,
anser sig överstyrelsen icke kunna förorda en dylik anordning.
Även statsfinansiella skäl torde tala för ett dylikt ställningstagande.

För överskådlighetens skull bruka ifrågavarande anstalter för yrkesunder
visning indelas i tre grupper: grupp I omfattar huvudsakligen skolor för
hantverk och industri (men även ett par skolor av mera blandad typ):
grupp II omfattar skolor för handelsundervisning och grupp III skolor för
husligt arbete (vid en hithörande skola förekommer också handelsundervisning).
Nu nämnda mera formella uppdelning är till viss fördel vid understödsfrågornas
beredning i överstyrelsen och tillämpas i de brev, vari
Kungl. Majit för varje anslagsår anvisar understöd till de olika skolorna.
Denna uppdelning vill överstyrelsen bibehålla men vill föreslå, att skolorna
därjämte indelas i undergrupper A och B, varvid statsunderstödet för de
skolor, som föras till A-gruppen, beräknas enligt för kommunala anstalter
för yrkesundervisning gällande grunder, medan de skolor, som förås till
B-gruppen, erhålla statsunderstöd efter prövning i varje särskilt fall.

Bihang till riksdagens protokoll 19^5. 1 saini. AV %(>(). 2

18

Kungl. Maj:ts -proposition nr 260.

Överstyrelsen har också övervägt, huruvida anslaget till berörda skolor
lämpligen kunde uppdelas i två helt skilda anslag. Därigenom skulle emel
lertid uppdelningen av de olika skolorna på två grupper få en mera permanent
karaktär och skillnaden i understödshänseende mellan skolorna bli
alltför markerad, varför överstyrelsen icke vill förorda en dylik åtgärd.

Örn uppdelningen av skolorna företages enligt det av överstyrelsen föreslagna
tillvägagångssättet, kan en skola utan svårighet överföras från den
ena gruppen till den andra, örn tillräckliga skäl tala därför. Överstyrelsen
skulle varje år i sina petita preliminärt avgiva förslag örn uppdelningen för
nästkommande budgetår samt vid sitt förslag till fördelning av det av riks
dagen beviljade anslaget lämna definitivt förslag till ifrågavarande upp
delning, varefter det på samma sätt som hittills tillkomme Kungl. Majit
att fatta beslut om det anslag, som skulle utgå till varje särskild skola.

Det egentligt nya i det nu framlagda förslaget skulle sålunda vara, att
statsmakterna principiellt medgåve, att beträffande vissa enskilda anstalter
för yrkesundervisning statsunderstödet beräknades efter de för kommunala
anstalter för yrkesundervisning gällande grunderna. Någon författningsändring
synes icke vara nödvändig.

Fördelen för de skolor, som komme att hänföras till A-gruppen, vore,
förutom att flera av dem skulle få sina understöd åtskilligt höjda, att de
kunde känna sig mera trygga med avseende på statsunderstödens storlek.
Det torde kunna förutsättas, att en överflyttning av en skola från A grup
pen till B-gruppen endast i undantagsfall skulle förekomma.

Då det nu gäller att framställa ett konkret förslag till uppdelning av
ifrågavarande anstalter på de nämnda bägge grupperna, vill överstyrelsen
framhålla, att detta givetvis är en vansklig och i viss mån grannlaga upp;
gift. Överstyrelsen vill från början starkt understryka, att uppdelningen ej
på något sätt är att fatta såsom en värdering av de olika skolornas verksamhet.
Samtliga de enskilda anstalter för yrkesundervisning, som erhålla
statsunderstöd, utföra en värdefull verksamhet i den praktiska utbildningens
tjänst; detta är ju förutsättningen för att de över huvud skola erhålla
statligt understöd.

Överstyrelsen har vid sitt förslag till fördelning av ifrågavarande skolor
på de båda grupperna i huvudsak låtit följande synpunkter vara bestämmande.

Skolornas gruppering avgöres i första hand med hänsyn till om huvudmannen
är antingen en allmän institution, därmed jämförlig organisation
etc. eller enskild person, bolag etc. (ägandeförhållandet). Denna indelningsgrund
är emellertid ej tillfyllest. Hänsyn måste även tagas till omfattningen
och arten av skolans verksamhet samt till skolans ekonomiska förhållanden.
Skolornas gruppering skulle med utgångspunkt härifrån ske en
ligt följande principer.

''l. Ägandeförhållandet. Skolor, som ägas av föreningar, vilka äro bildade
för skolverksamhetens bedrivande och vilka uppenbarligen icke åsyfta att
giva sina medlemmar ekonomisk vinst av skolverksamheten, och vidare skolor,
som drivas av yrkesorg anisationer av olika slag, sam t. slutligen stiftelseskolor
kunna, ur ägandeförhållandets synpunkt, lämpligen hänföras till
grupp A. Anstalter med enskild ägare synas liksom skolor, ägda av bolag,
i regel böra hänföras till grupp B.

2. Omfattningen och arten av skolans_ verksamhet. Vissa statsunder
stödda enskilda anstalter för yrkesundervisning bedriva en verksamhet, som
i och för sig är väl värd att understödjas men som dock sker i former, vilka

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

så avvika från de av kommunala anstalter för yrkesundervisning vanligen
anordnade kurserna, att statsunderstödet till nu åsyftade anstalter svårligen
kan beräknas efter för kommunala anstalter för yrkesundervisning gällande
grunder. Sådana skolor böra alltså oavsett ägandeförhållandet hänföras
till grupp B.

3. Skolans ekonomiska förhållanden. Beträffande skolor med större kapitaltillgångar
(donationer eller liknande) synas friare beräkningsgrunder
böra tillämpas och prövning i varje särskilt fall företagas. Även dessa skolor
böra hänföras till grupp B.

Överstyrelsen framlägger i det följande, närmast för beräkningen av anslagsbehovet
för nästa budgetår, förslag till indelning i olika grupper av de
enskilda anstalter för yrkesundervisning, vilka erhållit statsunderstöd för budgetåret
1944/45. Beträffande förslagets detaljer torde få hänvisas till handlingarna.
Här torde böra nämnas, att av de 55 enskilda anstalter för yrkesundervisning,
som erhållit statsunderstöd för innevarande budgetår, 28 hänförts
till A-gruppen och de övriga 27 till B-gruppen. Anslagsbehovet har överstyrelsen
beräknat till 505 000 kronor för de anstalter, som hänförts till Agruppen,
och till 210 000 kronor för de anstalter, som hänförts till B-gruppen.
Överstyrelsen anför:

Till de enskilda anstalter för yrkesundervisning, som hänförts till A-gruppen,
har för anslagsåret 1944/45 statsunderstöd beviljats med 268 763 kronor
till lärares och föreläsares avlöning samt med 19 835 kronor till anskaffning
samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel eller tillhopa med
288 598 kronor. Om statsunderstödet till nu ifrågavarande enskilda anstalter
för yrkesundervisning beräknats enligt för kommunala anstalter för yrkesundervisning
gällande grunder, skulle understödet till lärares och föreläsares
avlöning för anslagsåret 1944/45 ha uppgått till i runt tal 385 000 kronor.
Lägges härtill den merkostnad, 57 500 kronor, som uppkommer, örn överstyrelsens
förslag om höjning av statsunderstödsbeloppen till kurser i husligt arbete
bifalles, kommer man fram till ett belopp av 442 500 kronor.

Vid beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret 1945/46 får man å ena
sidan utgå ifrån att liksom vid motsvarande kommunala anstalter för yrkesundervisning
ej alla i statsunderstödsansökningarna upptagna kurser komma
till stånd, varför statsunderstödet i vissa fall ej kan av skolorna utnyttjas i
sin helhet, men å andra sidan bör vid anslagets beräknande någon marginal
medtagas för möjligsrörande av skolverksamhetens utveckling. Överstyrelsen
uppskattar anslagsbehovet för budgetåret 1945/46 till lärares och föreläsares
avlöning för de enskilda anstalter för yrkesundervisning, som hänförts till
A-gruppen, till 460 000 kronor.

De enskilda anstalterna för yrkesundervisning ha varit sämre tillgodosedda
än kommunala anstalter för yrkesundervisning beträffande beviljade statsunderstöd
för undervisningsmateriel. För anslagsåret 1944/45 utgjorde för
de enskilda anstalterna för yrkesundervisning statsunderstödet till undervisningsmateriel
ej fullt 7 procent av hela understödssumman. För de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning överstiger motsvarande tal som
regel 15 procent. Örn nu de enskilda anstalterna för yrkesundervisning anses
böra vara föremål för verksammare statsunderstöd, böra även statsunder -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

stöden till anskaffning samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel
uppräknas. För all praktisk utbildning är givetvis tillgången på fullgod
och tillräcklig undervisningsmateriel av vital betydelse. Överstyrelsen vill
dock tills vidare icke föreslå proportionsvis lika högt statsunderstöd till undervisningsmateriel
för de enskilda anstalterna för yrkesundervisning som
för de kommunala anstalterna, detta med tanke på att yerkstadsbetonade
skolor med dyrbar maskinutrustning för närvarande äro mindre talrikt företrädda
bland de enskilda anstalterna. Överstyrelsen uppskattar anslagsbehovet
till undervisningsmateriel för nu ifrågavarande till A-gruppen hörande
enskilda anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1945/46 till 45 000
kronor.

Sålunda skulle anslagsbehovet för budgetåret 1945/46 för de enskilda anstalter
för yrkesundervisning, till vilka statsunderstöd skulle beräknas enligt
de för kommunala anstalter för yrkesundervisning gällande grunder, uppgå
till sammanlagt (460 000 + 45 000 =) 505 000 kronor.

De enskilda anstalter för yrkesundervisning, vilka hänförts till grupp B,
lia för anslagsåret 1944/45 i statsunderstöd erhållit 171 402 kronor, varav
11 105 kronor till undervisningsmateriel. Överstyrelsen är angelägen betona
vikten av att även för denna grupp en ökning av statsunderstödet genomföres.
Även örn det med fog beträffande vissa av till denna grupp hörande
skolor kan sägas, att de icke synas vara i större behov av ökade statsunderstöd,
så måste det framhållas, att beträffande andra hithörande skolor skillnaden
gentemot de skolor, som hänförts till grupp A, är så obetydlig, att en
alltför stor differens i understödshänseende icke låter försvara sig. Om de
till grupp B hörande skolorna icke skulle till någon del komma i åtnjutande
av en anslagshöjning, vore enligt överstyrelsens mening den av överstyrelsen
föreslagna anordningen med gruppindelning förfelad.

Med inräknande av den merkostnad på 14 500 kronor, vartill även beträffande
nu ifrågavarande skolor hänsyn bör tagas, för det fall att överstyrelsens
förslag örn höjning av statsunderstödet till kurser i husligt arbete
bifalles, uppskattar överstyrelsen anslagsbehovet för budgetåret 1945/46 för
de under B uppförda enskilda anstalterna för yrkesundervisning till 210 000
kronor, varav omkring 15 000 kronor till undervisningsmateriel.

Sammanlagt beräknar överstyrelsen sålunda anslagsbehovet för budgetåret
1945/46 till enskilda anstalter för yrkesundervisning till (505 000 +
+ 210 000 =) 715 000 kronor.

Överstyrelsen har slutligen anfört följande.

De av riksdagen beviljade anslagen till enskilda anstalter för yrkesundervisning
ha under senare år betecknats som förslagsanslag. Vid anslagets beviljande
har emellertid riksdagen medgivit Kungl. Majit att under ifrågavarande
budgetår bevilja understöd åt dessa anstalter endast med förslagsanslagets
summa. Om, såsom av överstyrelsen nu föreslagits, vissa av ifrågavarande
anstalter för yrkesundervisning skola erhålla statsunderstöd enligt
för kommunala antalter för yrkesundervisning gällande grunder, torde en
dylik begränsning böra bortfalla.

I motsats till vad som gäller beträffande förslagsanslaget till kommunala
anstalter för yrkesundervisning skulle emellertid såsom hittills beslut örn
understöd från nu ifrågavarande anslag fattas av Kungl. Majit.

Överstyrelsen föreslår icke någon ändring beträffande tillvägagångssättet
vid de enskilda anstalternas för yrkesundervisning ingivande av ansökningar

21

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 260.

örn statsunderstöd eller vid behandlingen av dessa ansökningar. Likaså anser
överstyrelsen, att de särskilda villkor, som vid understödens fördelning pläga
föreskrivas av Kungl. Majit, i huvudsak böra bibehållas.

Om de av överstyrelsen föreslagna åtgärderna genomföras, har överstyrelsen
för avsikt att verkställa en förnyad översyn av de för de enskilda anstalterna
för yrkesundervisning fastställda lärjungeavgifterna. Därvid bör
prövas, i vad mån nu utgående lärjungeavgifter kunna nedbringas med hänsyn
till skolornas ekonomiska förhållanden, med beaktande även av förefintliga
möjligheter till befrielse från eller nedsättning av lärjungeavgifterna för
obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar.

Yttranden.

Statskontoret har anfört huvudsakligen följande.

Statskontoret får erinra, att med anlitande av förevarande anslag understöd
utbetalas för enskild undervisning av ganska olikartad karaktär. Att
riksdagen ansett sig kunna lämna sådan frihet vid medelsdispositionen
torde främst hava berott därpå, att endast ett visst maximerat belopp årligen
ställts till förfogande för ändamålet. Ett upphävande av bestämmelsen,
att Kungl. Majit endast finge bevilja understöd med anslagsbeloppets summa,
måste emellertid förutsätta, att bestämda riktlinjer för anslagets användande
fastställas av statsmakterna, innefattande bland annat reglerande
föreskrifter rörande skoltyper m. m. I dylikt fall skulle möjlighet icke längre
föreligga att liksom hitintills ur anslaget tillgodose behovet av understöd
till enskilda anstalter av vitt skiftande slag. Då det ur skilda synpunkter
förefaller önskvärt, att en dylik vid ram för anslagets användning bibehålies,
är statskontoret för sin del icke berett tillstyrka, att inskränkande
bestämmelser i sådant hänseende meddelas. Ämbetsverket förordar för den
skull, att hittillsvarande spärr bibehålies. Härför tala ock statsfinansiella
skäl. Detta bör givetvis icke hindra, att statsmakterna vid anslagsberäkningen
taga vederbörlig hänsyn till att åtskilliga enskilda skolor äro förtjänta av
understöd av samma storlek som kommunala anstalter. I betraktande härav
vill statskontoret icke motsätta sig en avsevärd ökning av anslaget.

Beträffande anslagsberäkningen för budgetåret 1945/46 må erinras, att
statskontoret i utlåtande den 29 november 1944 avstyrkt förslaget om höjning
av statsunderstöden till lärarlöner i husligt arbete vid kommunala och
enskilda anstalter för yrkesundervisning. I följd härav kan ämbetsverket icke
förorda en uppräkning av förevarande anslag för ett tillgodoseende av detta
ändamål. Då av framställningen vidare framgår, att flera av enskilda företag
drivna undervisningsanstalter torde hava en förhållandevis god ekonomi
och förty knappast kunna anses i behov av statsbidrag ens i den utsträckning
de nu erhålla, vill statskontoret för sin del förorda, att medelsanvisningen för
nästkommande budgetår bestämmes till högst 600 000 kronor. Inom ramen
av ett sådant belopp synas avsevärda möjligheter föreligga för ett tillgodoseende
av sådana anstalter, som av olika skäl anses böra jämställas med
kommunala skolor. Statskontoret förutsätter härvid, att vid understöds beviljande
en noggrann prövning rörande vederbörande anstalts skötsel och
ekonomi företages. Då, såsom i utredningen framhållits, svårigheter i åtskilliga
fall förefinnas för överstyrelsen att erhålla en inblick i vederbörande
läroanstalters ekonomi, synas vidare de för vissa anstalter föreskrivna bestämmelserna
rörande revision böra utsträckas till att omfatta samtliga statsunderstödda
läroanstalter.

De pär temén
tschefen.

22 Kungl. May.ts proposition nr 260.

Riksräkenskapsverket bär anfört bland annat följande.

Mot överstyrelsens förevarande anslagsberäkning, vars detaljer ej kunnat
kontrolleras, har riksräkenskapsverket i princip intet att erinra. I betraktande
av anslagets storlek och då beräkningen av understöd av den natur, varom
här är fråga, måste bliva tämligen osäker, bör dock anslaget enligt riksräkenskapsverkets
mening avjämnas till 700 000 kronor, varav 640 000 kronor för
understöd till avlöningar och 60 000 kronor för understöd till undervisningsmateriel.
Vad angår redovisningen av utgifterna för ifrågavarande understöd,
har riksräkenskapsverket övervägt, huruvida icke, på sätt nu sker i fråga
om redovisning av statsmyndigheternas avlöningar och omkostnader, förevarande
anslag borde uppdelas på två skilda riksstatsanslag, nämligen ett anslag
för understöd till avlöningar och ett för understöd till undervisningsmateriel.
Då emellertid en sådan uppdelning av anslaget icke lämpligen kan genomföras
redan för budgetåret 1945/46, vill riksräkenskapsverket i stället
förorda, att anslaget, i likhet med vad fallet för närvarande är beträffande
förslagsanslaget till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning,
uppdelas på två anslagsposter, nämligen en anslagspost för vartdera av nyssnämnda
två slag av understöd.

Riksräkenskapsverket vill icke motsätta sig den av överstyrelsen ifrågasatta
anordningen, att vid den årliga fördelningen av statsunderstöd till enskilda
anstalter för yrkesundervisning skulle få tas i anspråk större belopp än soni
motsvarade vederbörligt anslags storlek. Ämbetsverket förutsätter emellertid
att, därest anslaget höies i enlighet med vad ovan förordats, detsamma i regel
kommer att visa sig tillräckligt för ändamålet. Den omständigheten, att Kungl.
Majit liksom hittills allt fortfarande skall fördela anslaget, torde för övrigt
innebära garanti för att anslaget vid fördelningen icke överskrides i andra
fall än då detta är oundgängligen nödvändigt.

Jag delar överstyrelsens och statskontorets uppfattning, att åtskilliga av
de statsunderstödda enskilda anstalterna för yrkesundervisnin| äro förtjänta
av understöd av samma storlek som kommunala anstalter. Då emellertid en
sådan understödstilldelning icke är möjlig inom ramen av nu för ändamålet
disponibla medel, finner jag i likhet med myndigheterna en avsevärd höjningav
ifrågavarande anslag vara befogad.

Enligt överstyrelsens förslag skulle de enskilda anstalterna i understödshänseende
uppdelas på två grupper (A och B), av vilka den ena (A) skulle
erhålla understöd efter samma grunder som motsvarande kommunala skolor
och den andra (B) såsom hittills efter prövning i varje särskilt fall med visst
för varje anstalt fastställt maximibelopp. Överstyrelsen skulle i och för anslagsberäkningen
årligen i sina anslagsäskanden avgiva preliminärt förslag till
uppdelning av anstalterna på de båda grupperna. Definitivt förslag skulle
framläggas i samband med att överstyrelsen till Kungl. Maj:ts prövning och
avgörande överlämnade inkomna ansökningar om statsunderstöd. Det skulle
alltså ankomma på Kungl. Majit att årligen bestämma, till vilken av de två
grupperna var och en av anstalterna skulle hänföras, och för anstalt, som
hänförts till grupp B, såsom hittills jämväl bestämma grunderna för understödets
utgående och dettas maximibelopp. Vad överstyrelsen sålunda före -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr ''£60.

slagit anser jag mig böra biträda. Mot de av överstyrelsen uppdragna riktlinjerna
för den föreslagna grupperingen har jag icke funnit anledning till
erinran.

Den av mig sålunda förordade anordningen förutsätter, att — i olikhet med
vad nu gäller — vid den årliga fördelningen av statsunderstöd till de enskilda
yrkesundervisningsanstalterna ett större belopp vid behov må tagas i anspråk
än det, varmed anslaget är uppfört på riksstaten. Den omständigheten, att
Kungl. Majit även i fortsättningen skall fördela anslaget torde, såsom riksräkenskapsverket
framhållit, innebära en garanti för att anslaget icke överskrides
annat än då detta är oundgängligen nödvändigt. Ur redovisningssynpunkt
synes det mig vara lämpligt, att anslaget i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag uppdelas på två anslagsposter, en för avlöningar och en
för undervisningsmateriel.

Mot överstyrelsens anslagsberäkning har jag i princip icke funnit anledning
till erinran. Det av överstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet, 715 000
kronor, torde dock i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra avjämnas
till 700 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 240 000 kronor.
Av anslaget torde 640 000 kronor böra beräknas till understöd till avlöningar
och 60 000 kronor till understöd till undervisningsmateriel.

3, Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Bidrag till driften av centrala
verkstadsskolor.

Från ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår är uppfört med
1 200 000 kronor, bestrides statsbidrag jämlikt §§ 5—10 kungörelsen
1941:716 ävensom statsbidrag till förhyrande av lokaler för elevinternat.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
hemställt, att anslaget måtte höjas till 1 725 000 kronor. På grundval
av inhämtade uppgifter har överstyrelsen beräknat medelsbehovet till ifrågavarande
ändamål för de centrala verkstadsskolor, som redan innevarande budgetår
äro i verksamhet, till i runt tal 1 301 500 kronor. Överstyrelsen har därjämte
beräknat medel, 244 325 kronor, till driften av tre av Kungl. Majit
tidigare erkända centrala verkstadsskolor (i Häggvik, Ljungby och Övertorneå),
som beräknas påbörja verksamheten under nästa budgetår. Vidare
har överstyrelsen ansett sig böra beräkna medel, 120 400 kronor, till driften
av två planerade nya verkstadsskolor (i Uppsala och Stora Kopparberg) och
för en ny yrkesavdelning vid verkstadsskolan å Sandö. Slutligen har överstyrelsen
föreslagit, att särskilt bidrag skall utgå till förbrukningsmateriel vid
undervisning i svetsning. Kostnaderna härför ha för nästa budgetår beräknats
till i runt tal 67 000 kronor. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle sålunda
anslagsbehovet för nästa budgetår utgöra (1 301 500 + 244 325 + 120 400 -f
67 000 —) 1 733 225 kronor. Detta belopp har av överstyrelsen avrundats
till 1 725 000 kronor.

24

Kungl. Marits proposition nr 260.

Beträffande det ifrågasatta statsbidraget till förbrukningsmateriel vid undervisning
i svetsning har överstyrelsen anfört följande.

Överstyrelsen har i olika sammanhang framhållit, att svetsundervisningen
vid de centrala verkstadsskolorna är ytterst kostnadskrävande på grund av
åtgången av förbrukningsmaterial. Undervisning i svetsning bedrives på så
sätt, att »yrkesavdelningen för svetsare» sammansättes av elever, som periodvis
uttagas från de olika yrkesavdelningar, för vilka effektiv svetsundervisning
är erforderlig. På grund härav utgår ej särskilt statsbidrag till underhåll
och förbrukning av undervisningsmateriel vid yrkesavdelning för svetsare.
Detta har medfört, att svårigheter av ekonomisk art uppkommit för skolorna
att anordna sådan undervisning. De kostnader, varom här främst är fråga,
utgöras för gassvetsning av kostnader för svetstråd, skrot, syrgas och acetylen-(dissous-)gas
samt för bågsvetsning av kostnader för elektroder, elektrisk
kraft, skrot, syrgas och även acetylengas.

Överstyrelsen föreslår, att denna olägenhet undanröjes genom att särskilt
bidrag till förbrukningsmateriel vid svetsundervisning må utgå.

Med ledning av uppgifter från ett antal svetskurser räknar överstyrelsen
med att berörda kostnader, alltefter svetsundervisningens omfattning å de
olika yrkesavdelningarna, uppgå till 75 ä Ilo kronor per elev, som endast
deltager i gassvetsning, samt till 145 å 180 kronor per elev, som deltager
i såväl gas- som bågsvetsning.

Sagda kostnadsuppgifter utgöra medeltal. I de enskilda fallen kunna förhållandevis
stora avvikelser förekomma. Med hänsyn härtill bör statsbidrag
utgå endast med viss del, förslagsvis cirka 80 procent, av kostnaderna. Såsom
fallet är med nu utgående bidrag till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel,
synes även här ifrågasatt bidrag böra utgå med visst belopp
per elev och år, dock högst de styrkta verkliga kostnaderna.

Då nyss angivna kostnader avse svetsundervisningen i dess helhet under
utbildningstiden, erhålles bidraget per år genom division med det antal år,
utbildningen inom skilda yrkesavdelningar avser, på sätt framgår av nedanstående
sammanställning.

Gassvetsning Gas- och båg -

svetsning
Kronor Kronor

Beräknade kostnader per elev för hela undervisningstiden .... 75—110 145—ISO

Föreslaget statsbidrag ;c:a 80 procent)............... 60—90 114—144

Statsbidrag per elev och år vid

2- årig utbildning.......................... 30—45 57—72

3- årig utbildning.......................... 20—30 38 — 48

Statsbidrag till förbrukningsmateriel vid svetsundervisning bör utbetalas
årsvis i efterskott, lämpligen i samband med bidrag avseende verksamheten
under arbetsårets sista kvartal.

Överstyrelsen torde böra äga att inom ramen av angivna belopp avväga
bidraget med hänsyn till det timantal — något olika för skilda yrken — svetsundervisningen
upptager i respektive undervisningsplan.

I enlighet med nyssnämnda grunder uppskattar överstyrelsen preliminärt
statsbidraget till de centrala verkstadsskolor, som under budgetåret 1945/46
beräknas ha sådana yrkesavdelningar, i vilkas undervisningsplaner undervisning
i svetsning ingår, till i runt tal 67 000 kronor.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Överstyrelsen har vidare i sina anslagsäskanden hemställt, att sådan ändring
måtte vidtagas i förutnämnda kungörelse, att nyanskaffning (komplettering)
av annan stadigvarande undervisningsmateriel än verktyg komme att
i statsbidragshänseende jämställas med nyanskaffning (komplettering) av maskiner.
Överstyrelsen har anfört:

Enligt § 3 bidragskungörelsen utgår statsbidrag till anskaffning av den
första uppsättningen av sådan stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner
samt verktyg och dylikt), som prövas erforderlig, med nio tiondelar av
de styrkta kostnaderna. Enligt samma kungörelse § 7 utgår statsbidrag nied
nämnda andel till nyanskaffning (komplettering) av maskiner. Erforderlig
komplettering av verktygsuppsättning sker alltså med anlitande av det bidrag
å 70 kronor per elev och år, som utgår till underhåll och förbrukning av
undervisningsmateriel m. m. (§8).

Till anskaffning av sådan stadigvarande undervisningsmateriel, som icke
är hänförlig till maskiner men som ej heller är att anse som verktyg, torde
med nu gällande lydelse av bestämmelserna särskilt statsbidrag icke kunna
utgå vid de centrala verkstadsskolorna, för så vitt icke anskaffningen sker
med stöd av § 3, d. v. s. i samband med den första uppsättningen stadigvarande
undervisningsmateriel för avdelningen. Detta leder till att en skola,
som iakttager sparsamhet i fråga om anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel
vid första uppsättningen, kommer i ett sämre läge än den,
som utnyttjar författningens bokstav och gör den första uppsättningen mera
fullständig. Det senare kan dessutom visa sig ur undervisningens synpunkt
mindre lämpligt och även ekonomiskt ofördelaktigt för såväl statsverket
som huvudmannen. Det är nämligen i många fall omöjligt att på förhand
avgöra vilken stadigvarande undervisningsmateriel, som för framtiden kan
prövas erforderlig. Icke minst teknikens ständigt fortgående utveckling försvårar
ett sådant förhandsbedömande. Det synes därför överstyrelsen rimligt,
att skolorna beredas möjlighet att med bidrag av statsmedel anskaffa
sådan stadigvarande undervisningsmateriel (annan än maskiner och verktyg),
som av överstyrelsen prövas erforderlig, men som av olika anledningar
icke ansetts böra eller kunna anskaffas samtidigt med den första uppsättningen
maskiner, verktyg m. m.

På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, att § 7 i
kungörelsen 1941: 716 måtte erhålla följande ändrade lydelse.

»Statsbidrag till nyanskaffning (komplettering) av maskiner och annan
stadigvarande undervisningsmateriel än verktyg utgår med nio tiondelar av
kostnaderna för den på grund av förslitning eller eljest nödvändiga anskaffningen.
»

Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag att särskilt statsbidrag
skulle utgå till förbrukningsmateriel vid undervisning i svetsning samt atl
nyanskaffning (komplettering) av annan stadigvarande undervisningsmateriel
än verktyg skulle i statsbidragshänseende jämställas med nyanskaffning
av maskiner. Statskontoret har därvid, under framhållande att överstyrelsen
icke ifrågasatt någon reducering av det för underhåll och förbrukning
av undervisningsmateriel m. m. för närvarande utgående bidraget av 70 kronor
för elev och år, vidare anfört huvudsakligen följande.

26

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

Gällande bestämmelser rörande statsbidrag till de centrala verkstadsskolorna
ha tillkommit efter förslag av verkstadsskoleutredningen, som hade att
bygga på erfarenheter från de verkstadsskolor för arbetslös ungdom, vilka sedermera
i viss utsträckning ombildades till centrala verkstadsskolor. En av
de väsentliga fördelarna med statsbidragssystemet för dessa skolor är, att
statsverkets bidrag i stort sett kunnat fastställas till schematiskt bestämda
belopp, motsvarande en viss del av de erfarenhetsmässigt uppkommande
genomsnittliga kostnaderna för en skola av lämplig storlek. Genom denna
genomsnittsberäkning av statsbidragen förutsågos stora underhålls- och förbrukningskostnader
för viss yrkesutbildning kunna utjämnas av mindre och
oväsentliga dylika utgifter för annan utbildning. Det synes vara av synnerlig
vikt, att icke detta bidragssystem kompliceras och statsverkets redan förut
stora kostnader för dessa skolor ökas genom att särskilda bidrag beviljas för
vissa av de utgifter, till vilka understöd nu lämnas genom det till 70 kronor
för elev och år bestämda bidraget till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel.
Vad särskilt angår förslaget om jämställande i bidragshänseende
av nyanskaffning av maskiner med anskaffning av annan stadigvarande
undervisningsmateriel än verktyg må beaktas, att ett bifall till detta
förslag torde lämna möjligheter för mycket olika uppfattningar om gränsdragningen
mellan nyanskaffning samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel.

Under åberopande av vad som sålunda anförts får statskontoret avstyrka
de föreslagna ändringarna av de så nyligen som vid 1941 års riksdag prövade
grunderna för statsbidrag till materiel vid ifrågavarande skolor.

Sedan riksdagen (skrivelsen 1944:318), i anledning av motionerna 1:123
och II: 182, uttalat, att en översyn borde verkställas beträffande gällande
grunder för statsbidrag till avlöning åt lärare vid centrala verkstadsskolor,
anbefallde Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1944 överstyrelsen för
yrkesutbildning att verkställa den av riksdagen ifrågasatta översynen. Överstyrelsen
har i en den 7 februari 1945 inkommen skrivelse framlagt utredning
och förslag i ämnet. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling.

Det av överstyrelsen för yrkesutbildning med anledning av den av 1944
års riksdag ifrågasatta översynen av nu gällande grunder för statsbidrag till
avlöning åt lärare vid centrala verkstadsskolor framlagda förslaget i ämnet
är av vittutseende beskaffenhet. Med hänsyn härtill och då remissbehandlingen
ännu icke är avslutad, torde, därest förslaget befinnes ägnat att läggas
till grund för proposition i ämnet, förslag i ämnet icke kunna föreläggas
riksdagen under nu pågående session. I varje fall synes det mig icke möjligt
att redan från och med nästa budgetår genomföra en omläggning av grunderna
för statsbidrag till avlöning åt lärare vid de centrala verkstadsskolorna i
anslutning till överstyrelsens förslag. Vid anslagsberäkningen i det följande
utgår jag därför från nu gällande grunder i detta avseende.

Enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
utgår statsbidrag till anskaffning av den första uppsättningen stadig -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

varande undervisningsmateriel (maskiner, verktyg och dylikt), som prövas
erforderlig, med nio tiondelar av de styrkta kostnaderna. Därjämte utgår
statsbidrag till nyanskaffning (komplettering) av maskiner — men ej av
verktyg eller annan stadigvarande undervisningsmateriel än maskiner — med
likaledes nio tiondelar av kostnaderna för den på grund av förslitning eller
eljest nödvändiga anskaffningen. Till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel
m. m. utgår statsbidrag med belopp, beräknat efter sjuttio
kronor för elev och år, dock att. bidraget sammanlagt ej må uppgå till högre
belopp än som svarar mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet
under den tid bidraget avser. Såsom kostnader för underhåll och förbrukning
av undervisningsmateriel m. m. må vid bidragets bestämmande räknas bland
annat kostnader för komplettering av verktyg och annan stadigvarande undervisningsmateriel
än maskiner. Överstyrelsen har nu föreslagit, dels att
särskilt statsbidrag skall utgå till förbrukningsmateriel vid svetsningsundervisning
till sådana centrala verkstadsskolor, vid vilka eleverna vid nämnda
undervisning bilda en särskild yrkesavdelning, dels ock att nyanskaffning
(komplettering) av annan stadigvarande undervisningsmateriel än verktyg
skall i statsbidragshänseende jämställas med maskiner. För sistnämnda
förslag ha enligt min mening bärande skäl anförts från överstyrelsens sida,
varför jag tillstyrker detsamma.

Av vad överstyrelsen anfört beträffande kostnaderna för förbrukningsmateriel
vid undervisningen i svetsning framgår, att dessa äro mycket betydande.
Med hänsyn till vikten av att denna undervisning bedrives på ett
fullt effektivt sätt vill jag icke motsätta mig en jämkning till huvudmännens
förmån av statsbidragsgrunderna såvitt gäller ifrågavarande undervisning.
Jag anser det dock icke befogat att i detta hänseende gå lika långt
som överstyrelsen föreslagit. En skälig kostnadsfördelning synes mig ernås,
därest staten och vederbörande huvudman komma att var för sig
svara för i genomsnitt 50 procent av de beräknade kostnaderna. Jag förordar
sålunda, att statsbidrag till kostnaderna för förbrukningsmateriel för
svetsningsundervisningen må utgå i enlighet med vad i följande samman -

ställning angives:

Gas- och båg-

Gassvetsning

svetsning

Kronor

Kronor

Beräknade kostnader per elev för hela utbildningstiden . . . .

. . 75-110

145-180

Statsbidrag per elev för hela utbildningstiden..........

. . 36-54

■<1

1

CT

O

Statsbidrag per elev och år för elev i yrkesavdelning med
2-årig utbildning.........................

t''-

1

co

rH

36—45

3-årig utbildning.........................

. . 12-18

24-30

Överstyrelsen torde böra äga att inom ramen av angivna belopp avväga
bidraget med hänsyn till det timantal — något olika för skilda yrken —
svetsningsundervisningen upptager i för vederbörande yrkesavdelning fast -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ställd undervisningsplan. Statsbidraget torde lämpligen i enlighet med
överstyrelsens förslag böra rekvireras budgetårsvis i efterskott. De av mig
nu förordade ändringarna i gällande statsbidragsgrunder böra genomföras
från och med nästa budgetår.

Överstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till i runt
tal 1725 000 kronor. Anslagsberäkningarna anser jag mig i huvudsak
kunna godtaga. Da statsbidrag till förbrukningsmateriel för undervisning
i svetsning enligt vad jag nyss förordat skall rekvireras budgetårsvis i efter
skott, bör nyssnämnda belopp minskas med 67 000 kronor. Anslaget torde
böra uppföras med ett till 1 650 000 kronor avrundat belopp, vilket innebär
en anslagshöjning med 450 000 kronor.

4. Bidrag till anordnande av elevinternat vid flygmekaniker skolan

i Mölndal.

Genom beslut den 28 januari 1944 medgav Kungl. Majit, att Mölndals
stads verkstadsskolor för arbetslös ungdom finge, räknat från och med den
1 januari 1944, successivt omorganiseras till en verkstadsskola för utbild
ning av flygmekaniker. Till driften av ifrågavarande skola, för vilken bidrag
tidigare utgick ur förslagsanslaget till understöd åt verkstadsskolor för
viss arbetslös ungdom, har för innevarande budgetår beviljats ett förslagsanslag
av 210 000 kronor (se propositionen 1944: 215, sid. 17 ff. och riks
dagens skrivelse 1944:318). Såsom framgår av statsliggaren, sid. 625 f.,
utgår från nämnda anslag bidrag med högst 25 350 kronor till hyreskostnader
för matserveringslokal, elevhem och övriga elevbostäder vid skolan.
Nämnda bidrag ina icke utgå med högre belopp än som motsvarar de
styrkta kostnaderna för ändamålet.

I 1945 års åttonde huvudtitel har under punkten 222 äskats ett förslagsanslag
av 215 000 kronor till driften av flygmekanikerskolan i Mölndal under
nästa budgetår. Av detta anslag har ett belopp av likaledes högst 25 530
kronor beräknats såsom bidrag till hyreskostnader för matserveringslokal,
elevhem och övriga elevbostäder vid skolan.

I skrivelse den 20 december 1944 har överstyrelsen för yrkesutbildning
hemställt, att för nästa budgetår måtte anvisas ett förslagsanslag av 225 000
kronor till bidrag till anordnande av elevinternat vid flygmekanikerskolan
i Mölndal och därvid anfört följande.

I skrivelse den 10 november 1944 har styrelsen för flygmekanikerskolan
i Mölndal enligt bemyndigande av Mölndals stad hemställt om statsbidragtill
uppförande av ett internat vid skolan samt till anskaffande av inventarier
till detta. Kostnaderna, varå statsbidrag beräknats, ha av sökanden
angivits, beträffande internatbyggnaden till 400 000 kronor samt vad angår
inventarierna till 50 000 kronor.

Sökanden anför, att inkvarteringen av de skolans elever, vilka icke äro
boende i sina hem, hitintills har anordnats dels hos privatfamiljer och dels

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

i av skolan för ändamålet förhyrda lägenheter. Utspisningen av eleverna
sker i en likaledes förhyrd byggnad. Dessa anordningar lida av allvarliga
brister och olägenheter, vilka ej kunna botas med mindre ett särskilt elevintern
at uppföres.

Överstyrelsen finner sig böra i princip tillstyrka bifall till skolstyrelsens
framställning. Överstyrelsen har emellertid ännu icke medhunnit någon slutlig
granskning av handlingarna i ärendet. De av överstyrelsen i det följande
upptagna statsbidragsbeloppen — beräknade för att bedöma storleken av
det^ anslagsbehov för ändamålet, som bör tillgodoses i riksstaten för budgetåret
1945/46 — äro fördenskull angivna med reservation för de änd
ringar, som vid den fortsatta granskningen av ärendet kunna bliva erforderliga.

Överstyrelsens byggnadssakkunnige, arkitekten Birger Jonson, har i av
givet yttrande icke haft annan erinran att framställa mot byggnadsförslaget
än att kostnaderna för detsammas utförande syntes honom vara räknade
i underkant.

I internatbyggnaden äro avsedda att inrymmas bostäder för viss personal,
husmor, vaktmästare, kokerska och köksbiträden. Då fråga varit om statsbidrag
till internet vid centrala verkstadsskolor ha statsbidrag medgivits
till i byggnaden inrymda bostäder för husmor och vaktmästare. Däremot
ha bidrag ej medgivits för bostad åt lärare, även om han tjänstgjort som
föreståndare för internatet. Till bostäder för kokerska och köksbiträden synes
hittills ej bidrag ha ifrågasatts. Överstyrelsen finner att för nu ifrågavarande
byggnad torde böra tillämpas samma principer, som vid centrala
verkstadsskolor. I den mån erfarenhet från dylika skolor saknas, torde
praxis beträffande elevhem vid det allmänna skolväsendet kunna tjäna som
vägledning. Med hänsyn härtill vill överstyrelsen, som uppskattar den på
bostäderna för kokerska och köksbiträden belöpande andelen i byggnadskostnaderna
till cirka 8 000 kronor, tillstyrka att statsbidrag utgår till
samtliga de personalbostäder, som få anses nödvändiga för internatets drift.
Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang kunna preliminärt beräkna
byggnadskostnaderna till det av sökanden angivna beloppet, vilket skulle
motsvara ett statsbidrag å 200 000 kronor.

I fråga örn anskaffning av inventarier och utrustning till internatet räknar
överstyrelsen med de av sökanden beräknade kostnaderna och upptager
sålunda såsom statsbidrag ett belopp av 25 000 kronor.

Sannolikt är, att, därest Kungl. Majit innevarande budgetår i huvudsak
bifaller sökandens framställning, internatet kommer att bliva färdigbyggt i
så god tid, att statsbidraget för byggnadskostnaderna och för anskaffning
av inventarier hinner att utanordnas före utgången av budgetåret 1945/46.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har överstyrelsen beräknat
statsbidrag till hyreskostnader för matserveringslokal, elevhem och övriga
elevbostäder vid ifrågavarande skola med 25 350 kronor. Diirest internatet
färdigställes före den 1 juli 1946, kommer detta givetvis att medföra att
statsbidraget till förhyrande av nämnda lokaler icke bör utgå för tiden efter
det internatet tagits i bruk, vilket förhållande skolans huvudman även förklarat
sig införstådd med. Då det för närvarande icke går att beräkna tid
punkten för internatets färdigställande, kan överstyrelsen ej nu angiva, örn
och i vilken omfattning ifrågavarande hyreskostnader komma att bortfalla
redan under budgetåret 1945/46.

30

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått bestrider staten i princip
hela kostnaden för förhyrande av lokaler för inkvartering och utspisning av
eleverna vid flygmekanikerskolan i Mölndal, i den mån nämnda kostnader
icke överstiga 25 350 kronor för år räknat. Den nuvarande anordningen för
elevernas inkvartering och utspisning är ur såväl ekonomiska som andra
synpunkter mindre tillfredsställande. Det nu av Mölndals stad fattade beslutet
om uppförande av ett elevhem innebär, att ett sedan flera år tillbaka
aktuellt önskemål skulle realiseras. Enligt överstyrelsens för yrkesutbildning
förslag skulle staten lämna bidrag till elevinternatets uppförande och
inredning enligt de grunder, som gälla för anordnande av elevinternat vid
centrala verkstadsskolor, d. v. s. med högst femtio procent av kostnaderna
för byggnadens uppförande och inredning. Då byggnadskostnaderna beräknats
till 400 000 kronor samt kostnaderna för inredning och inventarier till
50 000 kronor, skulle statens bidrag uppgå till högst 225 000 kronor, varav
25 000 kronor för inventarier och inredning. Byggnadskostnaderna ha, såsom
av den lämnade redogörelsen framgått, av överstyrelsens byggnadssakkunnige
ansetts vara beräknade i underkant. Enligt vad jag inhämtat
har skolans huvudman med anledning härav låtit verkställa ytterligare beräkningar
av byggnadskostnaderna, varvid det tidigare för ändamålet beräknade
beloppet, 400 000 kronor, visat sig tillräckligt. Jag anser mig böra
tillstyrka överstyrelsens förslag, att bidrag till elevinternatets anordnande
skall utgå enligt för centrala verkstadsskolor gällande grunder, varvid emellertid
bidraget bör maximeras till 225 000 kronor. För ändamålet torde för
nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag å sistnämnda belopp. Då
det nuvarande bidraget till hyreskostnader för matserveringslokal, elevhem
och övriga elevbostäder givetvis icke vidare bör utgå, sedan elevinternatet
tagits i bruk, synes den av mig förordade engångsanvisningen för ifrågavarande
ändamål vara ur statens synpunkt ekonomiskt fördelaktig.

5. Förslagsanslaget till Yrkesutbildning i beredskapskurser m. m.

För innevarande budgetår finnes å beredskapsstat I under förestående
rubrik upptaget ett anslag av förslagsvis 4 000 000 kronor. Chefen för finansdepartementet
har i 1945 års statsverksproposition förordat en överflyttning
till riksstaten av detta anslag.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har föreslagit, att ifrågavarande anslag
för nästa budgetår uppföres med ett till förslagsvis 3 000 000 kronor minskat
belopp.

Enligt chefens för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1944:281
(s. 127) gjorda uttalande äro 2 500 000 kronor av det för innevarande budgetår
uppförda anslaget avsedda för att tillgodose medelsbehovet för yrkesutbildning
i beredskapskurser, medan återstoden av anslaget avser medel till
förberedande åtgärder för och igångsättande vid behov av yrkesutbildningskurser
för arbetslösa. Överstyrelsen beräknar, att medelsbehovet för sagda

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ändamål under budgetåret 1945/46 kommer att uppgå beträffande yrkesutbildning
i beredskapskurser till 1 500 000 kronor samt, vad angår förberedande
åtgärder för och igångsättande vid behov av yrkesutbildningskurser
för arbetslösa i begränsad omfattning, likaledes till 1 500 000 kronor. Sammanlagda
anslagsbehovet för yrkesutbildning i beredskapskurser m. m. bör
sålunda upptagas till 3 000 000 kronor. Sagda anslag torde, i likhet med det
för innevarande budgetår anvisade, böra betecknas som förslagsanslag.

Från och med den 1 juli 1944 har den yrkesutbildningsverksamhet i s. k.
beredskapskurser, som statens arbetsmarknadskommission bedrivit sedan i
maj 1940 för utbildning av tempoarbetare och kvinnlig reservarbetskraft
för verkstadsindustrien, överflyttats till överstyrelsen för yrkesutbildning. Av
det för innevarande budgetår på beredskapsstat I anvisade anslaget av förslagsvis
4 000 000 kronor till Yrkesutbildning i beredskapskurser m. m. ha

2 500 000 kronor beräknats för den från kommissionen till överstyrelsen
överflyttade utbildningsverksamheten, medan återstoden av anslaget beräknats
för förberedande åtgärder för och igångsättande i begränsad omfattning
vid behov av yrkesutbildningskurser för arbetslösa. Beträffande grunderna
för anslagets användning torde få hänvisas till den utförliga redogörelse,
som lämnades i den av riksdagen i förevarande hänseende godkända propositionen
1944:281. Anslagsbehovet för dessa ändamål torde i enlighet med
överstyrelsens förslag för nästa budgetår böra beräknas till sammanlagt

3 000 000 kronor. Under förevarande anslag torde jämväl böra beräknas medel
till den yrkesutbildningsverksamhet, som enligt vad i propositionerna 1945: 154
och 225 förordats skall anordnas för f. d. fast anställt manskap vid försvaret,
dels ock för långtidsinkallad beredskapspersonal samt stå under ledning av
överstyrelsen för yrkesutbildning. Kostnaderna under nästa budgetår för anordnande
av ifrågavarande utbildningsverksamhet torde böra uppskattas till
500 000 kronor, i vad verksamheten avser f. d. fast anställda, och till likaledes
500 000 kronor, i vad densamma avser långtidsinkallad beredskapspersonal.
Anslaget i dess helhet torde alltså böra beräknas till 4 000 000 kronor.

6. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av.................................kronor 3 550 000;

2. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

kronor 700 000;

Departe mentschefen.

av

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

3. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 1 650 000;

4. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Bidrag till anordnande av elevinternat vid flygmekanikerskolan
i Mölndal för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av....................kronor 225 000;

5. till Yrkesutbildning i beredskapskurser m. m. för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor . 4 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

Stockholm 1945 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.