Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
1
Nr 256.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1955, m. m.; given
Stockholms slott den 23 mars 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
bifogade förslag till
dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945,
dels ock förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg
eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 256.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Förslag
till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt
nedan stadgas för år 1945 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
2 §.
1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till
a) inkomst av rörelse;
b) inkomst av jordbruk;
c) inkomst av skogsbruk;
d) inkomst av annan fastighet;
e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt
f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;
allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
nästa stycke sägs.
1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest en
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
3
ligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller
juridiska personen vid 1945 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom
sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen
inräknas.
Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.
Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare
å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.
Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk person.
Taxerad merinkomst.
3 §•
Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1945 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).
Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.
Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår
belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin
huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på
sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av de
inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest
i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till böjning av den allmänna prisnivån
och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti
1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
4 §.
1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.
Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.
Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.
avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2
mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning till beloppet fastställas.
Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av
pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.
Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp -— avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.
A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss
förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som oinförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939
översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt.
I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.
Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
5
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.
5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelse
inkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej överstiger
50 000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten, som ej
överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan under
andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat bedriva
ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång, under
första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den
merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest
sådan fond ej tagits i anspråk.
7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
26 maj 1944 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år
1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning
av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning
vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning
av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för
taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig
egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan
egendom.
Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av
jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.
2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden
som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna
intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller
förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring
från förkrigsinkomslåren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas
ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses
utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sisla stycket sägs, efter skälig
nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd
avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock
skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av
den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk
under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande
fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,
utgöra uppskattad merinkomst.
2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §•
Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer
av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig
förvärvsverksamhet såsom taxerad merinkomst upptagas
a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som
belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller
omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av
år 1939,
samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
7
i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige nied bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av
förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock
b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig iörvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott pa värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §■ Det salunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket
samt med utjänmingsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton
procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,
för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
10 §.
1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.
Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas
dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt
år 1943 efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
dels ock ett belopp av 3 000 kronor.
Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk
under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas
allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas örn sådan
fond ej tagits i anspråk.
Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även
haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan
anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig
hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.
2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1944
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tilllämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas
vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i
den mån avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren
1941—1944.
3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall
utgöra,
a) beträffande rörelse:
å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som
ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst: ................ 50 %,
överstiger 20 men ej b0% av motsvarande jämförelseinkomst: ........ 60 %,
» 50 % » » » : ........ 70 %,
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
9
b) beträffande övriga förvärvskällor:
50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
12 §.
Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i
förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas
för makarna gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats örn inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å
makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter
förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.
Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.
13 §.
Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt
a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
b) för mötande av framtida prisfall (15 §),
c) för kostnadsutjämning (16 §),
d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),
e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §) samt
f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).
14 §.
Provisorisk påföring av krigskon junk turskatt för framtida nedskrivning av
er sättning slag er skall ske,
därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid
utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,
samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av
augusti 1939 och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits
högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
15 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall
skall ske,
därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,
samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om de inköpta lagertillgångama hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning
medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
16 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall
ske,
därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
11
hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader
under beskattningsåret.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej
medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för
tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
17 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,
därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,
men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.
Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.
(Se vidare anvisningarna.)
18 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
ersåttningstonnage med mera skall ske,
därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,
och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, örn det insatta beloppet utgöres
av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
örn det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde
när avyttringen ägde rum eller förlusten limade, eller, örn tillgången när den
avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde
med avdrag av gälden.
(Se vidare anvisningarna.)
19 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,
därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto bos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,
avdragits vid inkomstuppskatlningen.
(Se vidare anvisningarna.)
20 §.
Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring lill sådan fond skall göras
från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde
disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.
För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond
eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med
sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som
fastställes av Kungl. Maj:t, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana
fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat
tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma
ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för åren
1942—1944. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom
nedskrivning eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående
två beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold
reserv i varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen
eller avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till
kostnadsutjämningsfond. Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton
eller andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,
som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur
rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits
endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas
i andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses
årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett
som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.
Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, om dylik insättning skett senast den 31 juli 1945 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat
villkor för den provisoriska skattepåföringen.
21 §.
Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån
före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
13
a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lagertillgångama,
b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,
c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,
för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskon junkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,
d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan
anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller
f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
dock alt, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.
Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall iakttagas, att
tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava
tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett enligt denna
förordning.
Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning
till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 §
andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt
c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i
balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året efter
det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning titll kostnadsutjämningsfond. Såsom
kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl
den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser
provisorisk skattepåföring erhållits.
Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,
varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller
värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej
14
Kungl. Majlis proposition nr 256.
därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis
av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån
restitution som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i c) avsedda
omkostnader.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig alt disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.
Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken
godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande
enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.
Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,
meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.
2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 31 juli 1945 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning
av denna förordning så anses som örn belopp, vilket använts för
betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.
3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som
restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.
Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.
k mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.
23 §.
A erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är
om restitution enligt 21 § c).
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
15
Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 moni. med erläggande av krigskonjunkturskatt,
är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes
betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast
skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
24 §.
Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,
huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till
krigskon junk turskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.
Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik
skatt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.
Beskattningsort.
25 §.
Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.
t
26 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.
Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med
län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,
med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt
med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld
tjänsteman.
27 §.
I mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1945 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
sammanlagt ej understigande 4 000 kronor, är såvitt ej Kungl. Maj:t annor
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
lunda föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken
för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.
Deklarationen skall senast den 31 juli 1945 avlämnas till länsstyrelsen i
det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum.
2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering
till krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock
ej beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk.
3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.
4 mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att
1 den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 morn.
5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.
6 morn. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tilllämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet
att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande
»illämpning.
28 §.
Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.
29 §.
1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
17
taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den
skattskyldige och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag
för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering
av en var skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ifrågakommer.
Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade
upplysningar enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.
2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 morn. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen
i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.
Förslag som avses i 1 morn. andra stycket skall genom taxeringsintendentens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där
särskilda omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare
än den 1 oktober 1945.
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning lian vill
åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra
det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
30 §.
1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.
2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1945, dock senast den 31 december
samma år, eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för år 1945 prövningsnämnden efter särskild
prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1946.
3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelcingd) enligt
formulär, som fastslälles av Kungl. Maj:t.
fallang till riksdagens protokoll lO-iö. 1 sami. Nr 25G. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 256.
A mom. Till en var skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens
protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola
översändas senast den 15 januari 1946 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering
till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1945.
31 §.
Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar
Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig
att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.
Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till
krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 32 §.
32 §.
Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)
med uppgift att
dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,
dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.
Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsårordningen
meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.
33 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.
Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad
nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxerings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
19
förordningen stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande och
ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den centrala
krigskon junkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande tilllämpning.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt
taxeringsförordningen.
34 §.
För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 31 § förmäles.
35 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt
tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsinlendent.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen
till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett,
må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans för
att prövas i sammanhang med målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
36 §.
1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxeiing
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären
prövas i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
förmögenhetsskatt för år 1945 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock
att, därest beslut örn böjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering till
krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande
fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter
det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj :ts utslag angående samma
taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande
tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas
den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående
prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt
skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl.
Maj :t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.
2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt eller
påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd efter den 31 december
1945, skola bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under
iakttagande, dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket
sägs må avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det
år under vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken
som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren
bestämmer.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut
örn höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av
kammarrätten eller Kungl. Maj:t, dock under iakttagande att beslut om provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning av
den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning
skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag
delgivits den skattskyldige.
Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som
i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda
särskilda föreskrifter.
Eftertaxering.
37 §.
1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
21
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits
staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att eftertaxering
icke må ske senare än den 31 december 1950 samt att det skall ankomma
på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på
grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.
2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.
3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda
krigskonjunkturskatten.
Straffbestämmelse.
38 §.
Örn ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.
Kostnader för taxeringsarbetet.
39 §.
Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
Särskild föreskrift.
40 §.
Kungl. Maj.t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Anvisningar
till 4 §.
1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra
stycket i. denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering
till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas
såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår
skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad
nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom
är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.
2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.
a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan
nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.
b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller
andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med
belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat, den
verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas
vid inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.
Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.
d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal
ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst
av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det anta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
23
gas, att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för
sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämföreiseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.
Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,
beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg
beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.
Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst
sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras
varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava
under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets
ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig
hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren
erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits
endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för
den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler
ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra
delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt
i denna.
För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.
Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rö -
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
reisen enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1944 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1944 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.
b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till
lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång
mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels
att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.
Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid inkomstuppskattningen
nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret
uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å
lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock
vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter
inträda.
Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden
vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv sornavses
i 4 § 4 morn. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej
anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med
förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång
räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.
Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan.
Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än
det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldig^
visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning
som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.
Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,
vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt
ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda
till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma
vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.
c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1944 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret
den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande
dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock
att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det
beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden
mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven
åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.
Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var
nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst
skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.
Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.
dj För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret
och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag
å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i
räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.
Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk och som icke utgöra ersättningsanskaffning för före krigsutbrottet
befintliga tillgångar av ifrågavarande slag, bör större avdrag för överpris
än nyss sagts i regel ej medgivas. Kan det med hög grad av sannolikhet
förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör dock
avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett
i räkenskaperna. Har fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som
den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande
tillgång anskaffats i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas högst
med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna
värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången
eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången,
till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — en
och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall
kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild
grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
27
e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.
f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller
dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår
den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats av rörelsens
utvidgning eller andra särskilda förhållanden.
Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.
g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.
h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av teknislct-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften
i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.
i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår
av punkterna G och 8 bär nedan.
5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med
belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder
användes för avsättning till dylika fonder.
6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska
ekonomiska föreningar.
7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,
i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt
tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.
8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna
kanilal, som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas
till medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.
b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,
dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid
inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigs
-
Kungl. Majda proposition nr 256.
29
inkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda
år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,
eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,
samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.
Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,
att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,
alf såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,
att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,
alt, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande
taxering ej skall räknas såsom skuld, samt
att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.
Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.
Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.
9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förfares på följande sätt:
Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,
örn jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden
i motsvarande mån jämkas.
10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad inkomstminskning
framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Emellertid
skall, där jämförelseinkomsten fastslälles till högre belopp än det som
motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937-—1939 eller däremot
svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då
verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet
av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det
minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige
ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av
uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig.
11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreseru i tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband
med lagerminskning.
Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket del belopp,
varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna
förordning då gällande värde.
Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förförkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.
Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigs
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
31
reserven vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra
sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.
b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid nämnda
tidpunkt.
12. Vad angår bevisning enligt 4 $ 4 inom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,
att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,
eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas
i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana
förhållanden ej inträffat,
eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.
13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott
på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.
Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl
för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu
sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med
sådan verksamhet.
14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§
meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
skall antagas hava berott på förhållanden sorn omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres en var av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning
av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore örn en delägarens
egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § örn skattens
beräkning skall en var delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.
Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag
svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilliämpning
av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3 000 kronor.
till 5 §.
1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,
att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels
för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt
av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen
med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt
av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av
jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.
I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på
jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att
för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader
för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande
viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av olika
slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras samtliga
de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de överstiga
de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser
för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av olika slag
av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala
krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts, må, örn
ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan förebringas,
dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen
av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket visar
underskott, se punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 6 §.
Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk
ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av
jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
33
2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse
ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen
för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis
under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning
i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande
jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,
bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte bör
beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader under
något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit för reparationer,
inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning
av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig
jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket de belöpa, dock
under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses förekommit under
beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga
det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av
augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier
eller ny-, till- eller ombyggad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller
till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl
avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det
belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle
hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett
av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden
som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att
äga sedan kriget upphört.
Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.
Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen uppskattad inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets
ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren
bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden
jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren
visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må i
stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,
som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Tiar den skattskyldige
oj under förhållanden jämförbara nied förhållandena under beskattningsåret
lii hain/ lill riksdagens protokoll 1955. I sami. Nr 256.
3
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
hedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under ett av
dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under detta år ungefärligen
motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande jordbruk
i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens
bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som om dessa
vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då bedrivit jordbruk å samma fastighet.
För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej örn avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.
5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses
i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med
avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,
avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad
hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda
avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall
anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden, som i 1 § sågs, har att
till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.
Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast
j bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttåg till egen rörelse
av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels
täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet
dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 g sista stycket. Hänsyn
tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av
andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning
på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i
större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten
i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning
å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten
Kungl. Maj:ts proposition nr 256. 35
endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under
förkrigsinkomståren.
Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Maj:t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Örn det av skattskyldig eller beskattningsmvndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser
vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större
prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.
till 6 §.
1. Den grundläggande principen i fråga örn krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar
prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till
det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den män denna prisstegring
överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen
reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att
befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett avdrag
som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom
inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret
äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig
grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner
under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej
fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade
merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige
kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den
närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.
2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses
i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren
å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning
i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger
vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen
torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande
olika produkter.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas lill
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn
till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent
å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å samtliga
den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, örn avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande återstående
beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Majit äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda
virkesslag förordna örn större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten
av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en
dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan
anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad
nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek skall
utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles
genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade
talen för areal, bonitet och relativ skogsdräng. Det ovan angivna
resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till
r espektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet
kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.
Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för
kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag
av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.
Örn den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar
eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under
beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre
eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven
beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket
sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.
Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl
för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses
normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige
till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved
eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i
åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,
åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning
varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.
3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall
än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp
som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
37
Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och
jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom
omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad
för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna
ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts
dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt
redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.
Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hänför
sig till skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall
denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret
endast i den mån den hänför sig till under detta år avyttrade produkter.
Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag
för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade
men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare
åtnjutit avdrag för denna omkostnad. Därest under beskattningsåret
nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket
nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket hänförlig grundförbättring
å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas
i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande
nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti
1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan anses hava
väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, del
värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört. Såsom
omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med
avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra
stycket kommunalskattelagen upptagas endast örn fastigheten förvärvats efter
utgången av augusti 1939.
1 fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som
skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att vid
beräkning av nettointäkten av skogsbruket till omkostnader för skogsbruk
överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet
å detta bortfaller.
4. 1 fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så ali från den
för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande
mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti
1939 eller, örn skogens för ägaren gällande ingångsvärde val’ större, detta
värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den
män de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av .skogsbruk,
minskad med uljämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
femton procent å nettointäkten, upptages såsom taxerad merinkomst
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
å avy 11 ringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den
växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, alt bevisning rörande
dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å
den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till
högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den
allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.
5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan taxerad
merinkomst framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan
beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt
högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å
rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter
i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.
Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort
sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas
med hänsyn till den tillämpade prissättningen.
6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av
marken och inläkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.
Har växande skog tagits i anspråk av kronan genom förfogande enligt
allmänna förfogandelagen eller har växande skog eljest avyttrats under sådana
förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses vara för
handen, skall vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas likaledes äga
motsvarande tillämpning.
7. Vid taxering till krigskon junk turskatt skall helt bortses från bruttointäkt
av under år 1943 stormfälld skog så ock från därå belöpande omkostnader.
till 7 §.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthymingsmöjligheter,
som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
39
Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund
av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas
hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas,
att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller
slitning, som ej skulle hava uppkommit, örn ej uthyrningen ägt rum. Sådant
förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation
eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag
för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts
för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår
blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag
för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förlcrigsinkomståret, skall i
regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet elier fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas residtat.
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den
skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna
i fastigheten nedlagda egna kapitalel.
För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skid därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, saint vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej örn avbetalning skett
av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
tilis §.
1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den män ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.
2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.
3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,
befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,
och skulle, örn den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den
nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas
med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre
belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
till 9 §.
1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning
av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, om värdet vid utgång
en av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
41
värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av
realisationsförlusten, försåvitt värdet ä den egendom förlusten avser då var
lägre än kostnaden för förvärvet.
Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Örn
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske
genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.
2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.
3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång
mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskon junk turskatt
ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då
gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under
beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som örn omedelbart
avdrag för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften
det föregående året avsett.
4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste
anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
rum även örn tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §■
till 10 §.
1. Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 §■ och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk oell rörelse utjämning i vissa läll skall
enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning
och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning
skall enligt punkt 3 sista stycket och punkt 5 av anvisningarna till 6 §
jämväl i vissa fäll ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,
å andra sidan jordbruk, därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest
denna utvisar inkomstminskning.
42
Kungl. Majlis proposition nr 256.
Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt
denna förordning kunna ifrågakomma.
Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes ej
enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt
3 här nedan.
Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.
2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.
Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma
ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall
medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §
1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning
och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,
från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga örn inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan
inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.
Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas
till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst
under ett antaget jämförelseår.
Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande
att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej
framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.
•
Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår förstås,
där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster
av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.
Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från taxerad
merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen skall
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives
i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del avdraget
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
43
ej kail sålunda lulli utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor,
i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning
som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk gällande reglerna.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa
inkomster. I fall, då jordbruket för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,
skall inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta
av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej
haft ifrågavarande jordbruk under båda förkrigsinkomståren, må beloppet
av inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen
skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, därest ej den skattskyldige visar, att större del av inkomstminskningen
berott på sådana förhållanden.
Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i
första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande
i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade
inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1944 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att sådant
avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det i
10 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande
föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara antingen
örn sådan inkomstminskning, som vid 1941—1944 års taxeringar
skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller
örn sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna
örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944. Avdrag medgives endast i den
mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 g, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning å annan
fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla
under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å viss
förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1944 års taxeringar avsågo
må ej vid tillämpning av 10 §2 morn. hänsyn tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall an
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
ses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 10 §
omförmälda avdraget å 3 000 kronor.
Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning
å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet
skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den män
den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom
är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet
framkallade läget.
Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.
till 14—19 samt 21 §§.
1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna lill
4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige
i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,
avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i
det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken
avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt
yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den
skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring
för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den
nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska
skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet
större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse
lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom örn lagret vid denna tidpunkt
varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.
Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej
allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall
godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid
nettointäktens beräkning.
Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
45
Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk
uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.
Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat
till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna
till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer
alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid
beskattningsårets utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.
Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret
eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv
i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande
belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering
till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas
från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk
skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens
storlek. Att ytterligare begränsning kail ifrågakomma, då fondavsättning tilllika
skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda
skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle
hava minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda
beräknas, avdragits vid inkomstuppskattningen.
Örn ett senare år ersättningslager anskaffas och nied anlitande av varuförnyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande
skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd
restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning
av ersättningslager, upphör i motsvarande män rätten till restitution.
Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar
för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu
ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.
2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade
varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras
för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser
hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till
större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 g rätten till nedskrivning är mera begränsad
beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.
Sker provisorisk skattepåföring för avsättning lill prisfluktuationslond,
medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varu förnyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till
prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske avredovisad
årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdx-ag vid taxering
till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.
I förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid
taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.
Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen
disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,
om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,
där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot
de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår
då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett
på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.
Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej använts
för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.
4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å
tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande
år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den
skattskyldige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det
belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna
gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.
När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot
den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till
vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits. skall rätten till
ytterligare restitution hava förfallit.
5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 g erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigs
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 256.
47
konjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten
ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med
det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.
Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna
avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid
ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då annat
fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkt urskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning
skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.
Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring
medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den
beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget
icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.
Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen
må inom ramen för nämnda gäl dbelopp medräknas som köpeskilling
för detta fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution
dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.
Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.
Vad nu sagls örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.
Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.
6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.
7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§. T samtliga exempel för -
48 Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
utsättes, att utjämningsavdraget bestämts med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.
a) Ett rederi har den 1 november 1944 för 900 000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500 000 kronor men i beskattningsavseende nedskrivet
till 400 000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900 000 kronor, insättes i sin helhet å vederbörligt
konto i riksbanken.
I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900 000 — 400 000 —
500 000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500 000 kronor. Rederiet kan då efter
yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden
mellan 900 000 och 400 000 kronor, d. v. s. å 500 000 kronor.
Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900 000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med
500 000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944
varit 200 000 kronor mindre, restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som .sedermera faslställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution
medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1944 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.
Sammanlagt har alltså skalterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350 000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.
b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att
rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300 000
kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900 000
kronor.
Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300 000
kronor.
Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma
sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200 000 kronor.
Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett
belopp av 100 000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300 000
kronor. I detta fall blir emellertid salunda hela skatten föi beskattningsåret
1944 restituerad.
c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600 000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken
insatta beloppet, 300 000 kronor andra medel.
Provisorisk skatt pålöres då endast för ett belopp av 600 000 — 400 000 =
200 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
49
Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.
beräknad å ett belopp av 200 000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.
d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300 000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900 000 — 300 000 = 600 000
kronor.
Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av
500 000 kronor.
När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600 000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300 000 kronor andra medel.
Restitution medgives som i exempel a).
e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550 000 kronor.
Eftersom beloppet 150 000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §
4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna
beloppet 900 000 kronor insättes i riksbanken.
I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast
350 000 kronor.
Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350 000 kronor.
Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda exempel
beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde under
550 000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande
mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500 000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske endast
å ett belopp av 350 000 kronor.
f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet, 900 000
kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400 000 kronor till inköp
av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 100 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100 000 kronor mindre,
restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,
om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944 varit ytterligare
150 000 kronor mindre.
Återstående skatt blir definitiv.
g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Det antages emellertid alt det ny förvärvade fartyget betingar ett pris av
1 800 000 kronor, varav 900 000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort
Biliam/till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 256. 4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för
beskattningsåret 1946 kunnat medgivas med 400 000 kronor, och att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300 000 kronor
under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall
köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget
och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan
hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i
exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper
å fartyget i dess helhet.
För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200 000 kronor och provisorisk skattepåföring intill
150 000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.
h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900 000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450 000 kronor.
Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen
försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom
i exempel a).
8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma
i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
51
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360)
med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa
år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något
av åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något
av de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga ram år 1941 eller år 1942,
skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen
ägt ram under beskattningsår, för vilket taxering skall äga ram år 1946.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
krigskonjunkturskatt för år 1945, m. m. samt anför därvid.
Inledning.
Inledningsvis torde få erinras örn att krigskonjunkturskatt utgått för åren
1940—1944. Den senaste förordningen i ämnet utfärdades den 26 maj 1944
(nr 275) och avsåg merinkomster under år 1943 (motsvarande räkenskapsår).
Det må vidare framhållas, att ifrågavarande beskattningsform från början
anordnats så att dess slutliga effekt i beskattningshänseende skulle framträda
först i samband med en vid skatteformens avveckling skeende slutavräkning.
Sedan jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1944 samma
dag tillkallat bankdirektören E. Browaldh, professorn E. Lindahl, direktören
N. W. Lundblad, professorn A. Montgomery, ledamoten av riksdagens första
kammare, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens
första kammare, kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra
kammare, hemmansägaren O. E. Wemer att såsom sakkunniga inom finansdepartementet
biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande
skattesystem, hava de sakkunniga — vilka antagit benämningen 1944 års
allmänna skattekommitté — igångsatt en allmän översyn av skattesystemet
i anslutning till de lämnade direktiven. Därvid har kommittén funnit sig
böra i första hand ägna uppmärksamhet åt krigskonjunkturbeskattningen.
Kommittén har motiverat detta med att föreskrifter angående slutavvecklingen
hittills icke meddelats, varigenom en viss osäkerhet och tvekan framkallats hos
de av skatten berörda, och att det synts erforderligt att berörda förhållanden
snarast möjligt avhjälptes. I enlighet härmed har kommittén utarbetat och
med skrivelse den 8 december 1944 överlämnat betänkande med förslag
till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU 1944:
62).
över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,
kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskolle
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
53
gium (med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och kooperativa
förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, centrala
krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala prövningsnämnden samt
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.
I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats
ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges
industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och
svenska försäkringsbolags riksförbund.
Fråga om krigskonjunkturskatt för år 1945 samt om tidpunkten
för skattens avveckling.
Kommittén. Kommittén, som ansett det icke ankomma på densamma att
framlägga förslag om tidpunkten för krigskonjunkturbeskattningens avveckling,
har uttalat att det likväl icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta
avvecklingen. Kommittén har nämligen ansett det vara av vikt, att de produktionshämmande
verkningar, som en skatt av detta slag måste antagas
hava — särskilt vid ett även i övrigt högt skatteläge — icke tillätes bestå inför
den kommande omställningsperioden efter krigets slut och de krav på
effektiva åtgärder flan näringslivets sida för svårigheternas övervinnande,
som då måste ställas. Kommittén har även framhållit, att man icke kunde
underlåta att fästa avseende vid de för varje år alltmer ökade svårigheterna
att avgöra huruvida förefintliga merinkomster verkligen vore beroende på
krig eller krigskonjunktur. Kommittén har emellertid, för att vinna en överskådlig
formulering av i förslaget angivna författningsbestämmelser angående
avvecklingsförfarandet och den därmed förenade avräkningen, sett sig
nödsakad att arbeta med en viss antagen tidpunkt, efter vilken uppkomna
mervinster icke skulle tagas till krigskonjunkturbeskattning, och har denna
tidpunkt angivits till den 31 december 1944. Vidare har kommittén, som ansett
under kriget skapade reserver böra tagas till beskattning genom att lagerökningarna
uppräknades till elterkrigspris (E-pris), funnit skäligt räkna
med en E-prisnivå motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå.
Remissyttrandena. Vid remissbehandlingen har rått enighet örn att en
snar avveckling av krigskon junk turbeskattningen i och för sig vöre önskvärd.
Däremot hava meningarna varit delade beträffande frågan om en avveckling
borde komma lill stånd redan nu. Flertalet remissinstanser har inskränkt
sig till att framhålla angelägenheten av en snar avveckling utan att
därvid angiva viss dag, lill vilken avvecklingen borde anknyta. I åtskilliga
yttranden har emellertid uttryckligen angivits, att avvecklingen borde ske
per den 31 december 1944. I åter andra yttranden har gjorts gällande, att
avveckling icke holde ske redan per nyssnämnda dag eller ali beslut om
avveckling i allt fall ännu icke borde träffas.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Vad angår det närmare innehållet i remissyttrandena beträffande nu förevarande
spörsmål må vidare följande här nämnas.
Till en början må såsom typiskt för de yttranden, i vilka en snar avveckling
förordas utan att viss dag för avräkningen föreslås, återgivas det av
Överståthållarämbetet avgivna yttrandet. Överståthållarämbetet har i denna
del anfört:
Först må erinras om den relativt underordnade betydelse som krigskonjunkturskatten
har ur statsfinansiell synpunkt och de ogynnsamma verkningar
densamma enligt vad som samstämmigt omvittnats från företagarhåll
haft för näringslivet. Om från influtna skattebelopp avräknas restitutioner
på grund av kammarrättens och regeringsrättens utslag samt provisoriskt
påförda skattebelopp, som kunna förväntas bliva restituerade, ävensom kostnader
för taxering, uppbörd m. m. torde vad därefter kvarstår av skatten
uppgå till belopp av relativt sett ringa storleksordning. Erfarenheten har
jämväl visat, att de höga skattesatserna av näringsidkarna ansetts så avskräckande,
att de för att undgå beskattning vidtagit åtgärder av sådan
natur som icke kunna anses företagsekonomiskt välgrundade. Sålunda torde
bl. a. onormala lagerökningar i syfte att framskjuta beskattningen hava förekommit.
Vidare må framhållas de allt större svårigheterna för såväl de
skattskyldiga som beskattningsnämnderna att avgöra, huruvida en eventuell
merinkomst uppkommit på grund av förhållanden, föranledda av det pågående
kriget samt den därav följande ojämnheten i beskattningen. Ju längre
tid som förflutit sedan normala förhållanden rått desto större måste dessa
svårigheter bli. Därjämte må framhållas, att det mycket krävande arbetet
med taxeringen till krigskon junk turskatt även torde hava i icke ringa mån
förorsakat en minskad effektivitet i det övriga taxeringsarbetet.
De rättvisesynpunkter, som på sin tid föranledde införandet av krigskonjunkturskatten,
förlora i styrka ju längre tid som förflutit sedan krigsutbrottet.
Sambandet mellan en merinkomst och själva krigskonjunkturen blir som
redan framhållits allt svårare att påvisa; ett ändrat driftsresultat kan allt
mera hänföra sig till den näringslivets utveckling, som gör sig gällande även
under normala förhållanden. Överståthållarämbetet finner därför lika med
de sakkunniga att en avveckling av krigskonjunkturskatten snarast bör äga
rum.
En avveckling av krigskonjunkturskatten per den 3.1 december 1944 har
uttryckligen tillstyrkts av riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Värmlands
och Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Värmlands län har t. o. m. förklarat
sig benägen att tillstyrka även en tidigare tidpunkt för beskattningens
upphörande, förslagsvis 1943 års utgång. I fortsättningen har länsstyrelsen
emellertid ifrågasatt, om icke krigskonjunkturskatten kunde bibehållas
endast för intäkt av rörelse och möjligen även i fråga örn realisationsvinster.
Centrala krigskonjunkturskattenämnden (majoriteten inom nämnden) har
likaledes förordat en avveckling per den 31 december 1944. Nämnden har
därvid anfört:
Enligt vad som framgår av uttalanden av vederbörande departementschef
och bevillningsutskottet vid tiden för krigskonjunkturskatteförordningens
tillkomst och under de första åren av dess tillämpning har emellertid förut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
55
satts, att krigskonjunkturbeskattningen skulle komma att bestå så länge
krigskonjunkturen varade och att ett avräkningsförfarande skulle äga rum
först sedan läget efter krigets slut stabiliserats, För ett bibehållande av krigskonjunkturbeskattningen
ännu under en övergångsperiod efter krigets slut
kunna vissa skäl åberopas. Enligt en allmänt accepterad uppfattning väntas
nämligen de närmaste åren efter krigets slut i vissa betydelsefulla avseenden
få samma karaktär som krigsåren. Varuknapphet kan fortfarande komma att
råda inom stora områden av näringslivet till följd av otillräcklig import. En
stark ökning i exporten liksom i byggnads- och anläggningsverksamheten
kan mediöra en utpräglad högkonjunktur. I ett sådant läge kunna uppenbarligen
starka inflationstendenser uppstå. Priskontrollen skulle möta särskilda
svårigheter, som av olika skäl t. o. m. kunna väntas bliva större än
under krigstiden.
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida krigskonjunkturbeskattningen under
krigsåren verkligen haft den återhållande inverkan på prisstegringstendensen,
som avsetts. Denna beskattningsform synes i många fall ha medfört
stegringar i utgifter, exempelvis för reparationer och varulager, som snarast
verkat uppdrivande på prisnivån. Krigskonjunkturskatten är så konstruerad.
att den uppenbarligen icke varit avsedd för tillämpning under en längre
period. De ofta påtalade svagheterna i krigsvinstbeskattningen kunna komma
att göra sig i högre grad gällande under en efterkrigsperiod än tidigare
under kriget. Svårigheten att avgöra, huruvida uppkomna mervinster orsakats
av krigskonjunkturen, bliva också större ju längre tid som förflyter
efter det antagna jämförelseåret. Det måste nämligen antagas, att näringslivets
fortgående utveckling även under normala förhållanden skulle medföra
en stegring av företagens inkomster, varför jämförelseinkomsterna —-sedan numera sex år förflutit efter sista förkrigsinkomstårets utgång
—■ i regel icke kunna anses giva ett rättvist uttryck för företagens normala
förtjänstmöjligheter. De svårigheter, som äro förenade med omställningen
av näringslivet med hänsyn till ett fredsläges betingelser, kunna
även ökas väsentligt genom en kvarstående mervinstbeskattning. Industrin i
allmänhet^ och exportföretagen i synnerhet torde ha svårt att uppgöra planer
för övergången till fredsproduktion och för verksamheten efter kriget, så
länge ovisshet råder örn tidpunkten och sättet för krigskonjunkturskattens
avveckling.
Ehuru principiella skäl kunna tala för en beskattning av mervinster även
under de närmaste åren har nämnden funnit vissa olägenheter av den nuvarande
krigskonjunkturbeskattningen så betydande, att en snar avveckling
av densamma är önskvärd. Nämnden vill för sin del uttala sig för en avveckling
av krigskonjunkturbeskattningen, så att i princip inkomstökning,
som uppkommer efter utgången av år 1944, icke skall tagas till krigskonjunkturbeskattning.
Tre reservanter inom centrala krigskon junklurskattenämnden hava ansett,
att nämnden såsom sådan icke bort göra något uttalande beträffande den
definitiva tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling.
Suppleanten i nämnden, professorn Lilndberg har för sin del funnit övervägande
skäl tala för ett uppskov med avvecklingen av krigskonjunkturskatten.
Lundberg har därvid anfört:
I själva verket torde man icke kunna frånkänna krigskonjunkturbeskattningen
en stödjande betydelse vid prispolitikens genomförande. Från näringslivets
sida har vid förhandlingar med priskontrollnämnden ofta häv
-
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
dats, att förekomsten av en mervinstbeskattning verkat återhållande på lusten
att utnyttja en knapphetssituation genom prisstegring. Man bär sålunda
ibland önskat avvisa en prisreglering med argumentet, att något intresse
från företagens sida för uttagande av för höga priser överhuvud taget icke
förelåge till följd av krigskonjunkturbeskattningen. Även om dessa synpunkter
i någon mån överdrivits inför priskontrollnämnden, är det dock mycket
sannolikt, att förekomsten av en hård mervinstbeskattning i många fall verkat
återhållande vid prissättningen. Vilken roll krigskonjunkturbeskattningen
spelat i detta hänseende, kan icke på något sätt fastställas; taxeringsutfallet
säger uppenbarligen ingenting örn detta. Krigskonjunkturbeskattningen
har dock utan tvivel utgjort ett komplement till prispolitiken. Avsärskild
betydelse har krigskonjunkturbeskattningen därvid varit för de områden
av näringslivet, för vilka en priskontroll av tekniska eller andra skäl
icke kunnat genomföras eller varit i hög grad ofullständig. I vuss mån kan
förefintligheten av en krigskonjunkturbeskattning sägas ha varit en förutsättning
för den allt mer skärpta prispolitik, som genomförts framför allt
för de områden av näringslivet, som äro av direkt intresse ur konsumentsynpunkt.
En av en mervinstbeskattning ohämmad prisbildning på de icke
eller i ofullständig grad prisreglerade områdena kunde — vid sidan om
uppenbara orättvisor mellan näringsidkare inom olika områden — medföra
en icke önskad snedvridning i prissystemet.
Med stöd av ovan anförda synpunkter kommer jag till slutsatsen, att en
avveckling av krigskonjunkturbeskattningen icke bör ske med året 1944.
År 1945 kan väntas få i stort sett samma karaktär som de föregående krigsåren
och tillräckligt starka skäl lia icke förebragts för att eliminera det led
i den ekonomiska politiken, som krigskonjunkturbeskattningen trots allt utgör.
Såvitt man nu kan döma synes krigskonjunkturbeskattningen i dess nuvarande
form däremot icke böra bibehållas under övergångstiden efter
europakrigets slut. De påtalade bristerna i taxeringsförfarandet och framför
allt de återhållande verkningarna på företagsamheten kunna under denna
period bli så stora, att den nuvarande beskattningsformen måste slopas. Ett
ställningstagande till denna fråga bör dock enligt min mening med fördel
kunna framflyttas till 1946.
Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hava uttalat, att en avveckling
under alla förhållanden borde komma till stånd per den 31 december
1944. Till utveckling av sin ståndpunkt hava delegerade anfört:
Huvudmotiven för skattens införande voro icke av statsfinansiell utan
av psykologisk och penningpolitisk natur. Man utgick ifrån, att de allra
flesta medborgargrupperna måste räkna med en sänkt levnadsstandard
på grund av försämrade försörjningsmöjligheter lill följd av kriget, och
det syntes under sådana omständigheter icke försvarligt att låta enstaka
medborgare erhålla särskilda fördelar tack vare den olycka för samhället,
som kriget utgjorde. Av krigskonjunkturen framkallade oförtjänta merinkomster
borde därför i möjligaste män överföras till det allmänna. Härigenom
avsåg man även att minska köpkraftsöverskottet och främja stabiliseringen
av penningvärdet.
De skäl av psykologisk natur, som vid krigsutbrottet och tiden närmast
därefter kunna anses ha talat för införande av denna beskattningsform,
lia uppenbarligen alltmer förlorat i styrka och torde för närvarande
göra sig gällande i mycket ringa grad. Vad man i främsta rummet åsyftade
var att stävja osunt spekulationsintresse och till det allmänna indraga
»gulaschvinster». Erfarenheten visar emellertid, att krigskonjunkturskatten
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
57
till den ojämförligt största delen anlingen härflutit av en ur allmän synpunkt
önskvärd mer- eller nyproduktion eller ock rent slumpvis belastat
företag, vilka av en eller annan anledning råkat redovisa dåliga vinstresultat
för jämförelseåren. För ett framgångsrikt bekämpande av de befarade
osunda tendenserna inom affärslivet har den alltmer omfattande kontrollen
över prisutvecklingen och andra åtgärder från samhällets sida visat sig
vara vida effektivare än krigskonjunkturbeskattningen. Någon anledning att
bibehålla denna beskattning såsom ett medel för bekämpande av osunda tendenser
av angivet slag synes därför icke längre föreligga. Å andra sidan bar
den under kriget rådande varubristen å olika områden vållat samtliga medborgare
svårigheter, i vilka allmänheten icke sällan kunnat spåra krigskonjunkturbeskattningens
hämmande inverkan å varutillgången. Härtill kommer
att på sätt även vederbörande departementschef framhållit (prop. 287/1942
s. 101) det icke kan bestridas, att, då en merinkomstbeskattning i allmänhet
motiveras med att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning,
motiven för densamma försvagas ju längre tid som förflyter från
den tidpunkt då förändringen skedde.
I vårt yttrande den 17 februari 1943 över det då föreliggande förslaget till
krigskonjunkturskatt för år 1943 gjorde vi gällande att med hänsyn till det
ringa beloppet av den genom krigskonjunkturbeskattningen inflytande skatteintäkten
i förhållande till nationalinkomsten, denna beskattnings inverkan
å köpkraften måste anses minimal, i synnerhet om den såges i förhållande till
de enorma skattebelopp, som på andra vägar indroges till det allmänna. Vi
underströko vidare, att prisstegringar undvekes icke blott genom sparande
samt omfattande varu- och prisregleringar utan även genom ökning av varutillgången,
framför allt i den mån produktionsökningen kunde åstadkommas
utan större nyinvesteringar enbart genom förbilligande rationaliseringsåtgärder.
Det sagda gäller alltjämt med oförminskad styrka. De stabiliserande verkningar
å penningvärdet, som krigskonjunkturbeskattningen må medföra, torde
vara obetydliga i jämförelse med de med dess produktionshömmande egenskaper
förbundna nackdelar, vilka göra sig gällande även i penningpolitiskt
hänseende.
Beträffande krigskonjunkturbeskattningens statsfinansiella betydelse har
otvivelaktigt en viss förskjutning i uppfattningen kunnat förmörkas i det att
under krigsperiodens senare del de statsfinansiella skälen i stigande grad åberopats
till stöd för dess bibehållande. Det förefaller emellertid tämligen uppenbart,
att dessa statsfinansiella skäl icke äro av sådan styrka, att de kunna
motivera bibehållande av en ur så många synpunkter olämplig beska! tningsform.
Det torde t. o. m. kunna ifrågasättas, örn krigskonjunkturskatten överhuvud
taget givit något nämnvärt netto, därest man beaktar den produklionshämmande
inverkan, som redan skattens existens måste anses ha utövat, och
de otvivelaktigt mycket stora kostnader för näringslivet och det allmänna,
som det därav föranledda deklarations- och taxcringsförfarandet medfört.
Allt från början framställdes mot krigskonjunkturskatten den erinran, att
heskattningsnämnderna redan förut vore starkt belastade och ali det därför
innebure uppenbara vådor att pålägga dem nya och krävande uppgifter, som
skulle väsentligt inkräkta på deras arbete i (ivrigt. De taxeringstekniska svårigheterna
lia |)ä sint kommittén framhållit tikal flir värjo år. Den arbetsbörda
denna beskattning medför blir ock för varje är allt tyngre för såväl de
dek larat ionsskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Trots det arbete, som
nedlägges å taxeringen, mäste resultatet därav materiellt sett Idiva allt melodi
mer otillfredsställande. Det ligger nämligen i sakens natur, all svårigheterna
all avgöra, huruvida uppkomna merinkomster verkligen örn föranledda
av kriget eller ej, (ika i samma mån som förkrigsinkomslåren ligga allt längre
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
tillbaka i tiden. Med hänsyn till den utveckling, som städse äger rum på det
ekonomiska området, torde en jämförelse med de inkomster, som intjänats
för 7 å 8 år sedan, näppeligen tjäna till någon ledning vid bedömande av vad
som skall anses utgöra ett företags nuvarande normala inkomst. De felbedömningar,
som sålunda äro ofrånkomliga vid tillämpning av krigskonjunkturskatteförordningen,
hur fullständig bevisning den skattskyldige än söker
åvägabringa, framstå för honom som särskilt obilliga genom beskattningens
konfiskatoriska karaktär.
Av alldeles särskild vikt ur såväl allmänna som företagsekonomiska synpunkter
är att beakta verkningarna av krigskonjunkturbeskattningens bibehållande
under den ömtåliga omställningsperioden till fredsförhållanden efter
krigets slut. Såväl statsmakterna som näringslivets representanter ha som bekant
ägnat frågan om åtgärder av skilda slag för övervinnande av de befarade
svårigheterna under denna period synnerlig uppmärksamhet. Örn näringslivet
icke skulle kunna verkställa de planeringar för effektivisering av
produktion, handel och transportväsen, som utgöra en nödvändig förutsättning
för en lyckosam framtid under fredliga förhållanden, ulan den hämsko,
ovissheten örn tidpunkten för krigskonjunkturskattens upphävande innebär,
komme de ansträngningar som icke minst från statsmakternas sida för närvarande
göras i efterkrigsplanerande syfte säkerligen i stor utsträckning att
icke leda till avsett resultat. Ett ytterligare bibehållande av denna beskattning
skulle förty framstå såsom bristande konsekvens i statsmakternas handlande.
Örn krigskonjunkturbeskattningen icke varit så utformad, att den skjutit
ett flertal ur såväl företagsekonomiska som allmänna synpunkter utomordentligt
betydelsefulla frågor på framtiden och för lösande därav hänvisat till ett
avräkningsförfarande, som tidigare förutsatts skola verkställas viss tid efter
krigets slut, förelåge ingen anledning till tveksamhet örn krigskonjunkturbeskattningens
omedelbara upphävande såsom ur alla synpunkter önskvärt och
rationellt. Vad som gjort frågeställningen mera invecklad bär varit nödvändigheten
av ett avräkningsförfarande och de speciella problem detta aktualiserar.
— — —-
Att såsom förhållandena nu utvecklat sig bibehålla krigskonjunkturskatten
lill den avlägsna tidpunkt, då en prisstabilisering kan antagas ha inträtt,
torde vara uteslutet. Väl torde från början hava förutsatts, alt krigskonjunkturskatten
skulle utgå jämväl under någon lid efter krigets slut och att avräkning
skulle ske först sedan prisstabilisering ägt rum. Då räknade man
emellertid otvivelaktigt icke med att kriget skulle pågå under en lång följd
av år och ej heller med att förhållandena skulle bli sådana att krigskonjunkturskattens
upphävande skulle bl. a. med hänsyn till lösningen av efterkrigsproblemen
framstå såsom synnerligen angeläget.
Samma ståndpunkt, som hävdats av delegerade för Sveriges industriförbund
m. fl., har intagits jämväl av kommerskollegium och flertalet av de
hörda näringsorganisationerna.
Några myndigheter, som i princip uttalat sig för krigskonjunkturskattens
avskaffande snarast möjligt, hava understrukit de olägenheter som vore förenade
med en avveckling per den 31 december 1944.
Sålunda har statskontoret anfört:
Det förefaller statskontoret tveksamt, huruvida förutsättningar äro för
handen att redan nu med någon större grad av säkerhet bestämma den prisnivå
(E-prisnivån), som skall ligga till grund för det slutliga avräkningsför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
59
farandet. Kommittén har för sin del funnit skäligt räkna med en E-prisnivå,
motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå enligt prisförhållandena
i december 1938 eller augusti 1939. Detta innebär, på sätt kommittén
framhåller, att man vid godkännande av denna beräkningsgrund fastslagit
en däremot svarande försämring av penningvärdet. I betraktande av den labilitet,
som f. n. torde vara utmärkande för det allmänna löneläget, och de
återverkningar, som mera betydande lönerubbningar i samband med förestående
avtalsuppgörelser kunna erhålla å efterkrigspriserna, synes frågan
örn E-prisnivåns lämpliga avvägning knappast kunna på nuvarande stadium
tillfredsställande besvaras, hur önskvärt detta i och för sig än kan anses
vara.
Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört:
En avveckling av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944, således
medan kriget ännu pågår, är utan tvivel förenad med vissa svårigheter.
Under de år taxering till krigskon junk turskatt skett, hava taxeringsmyndigheterna
i många avseenden varit hänvisade till sannolikhetsberäkningar vid
taxeringens åsättande. Det vore önskvärt, att dessa beräkningar vid avräkningen
bleve justerade med hänsyn till vad man då kunde veta rörande de
faktiska förhållandena under efterkrigstiden. Skall avveckling av krigskonjunkturbeskaturingen
ske redan vid 1945 års taxering måste även avräkningen
till huvudsaklig del grundas på sannolikhetskalkyler. Detta gäller i första
hand i fråga örn den prisnivå, som kan bliva bestående efter kriget. En felbedömning
av denna kan få synnerligen betydelsefulla konsekvenser för de
skattskyldiga. Det är emellertid — även örn man utgår från den förutsättningen
att våld land före ett fredsslut inte kommer in i kriget — likväl utomordentligt
svårt att göra några säkra uttalanden i en så oviss, men för den
slutliga krigskonjunkturbeskattningen av rörelseidkarna dock avgörande fråga
som hur prisbildningen skall gestalta sig, när freden en gång kommer.
Kommittén har således utan tvivel fullt fog för sitt uttalande, att E-priset
bör fastställas med försiktighet.
Även i övrigt uppstå många problem, som bliva svåra att lösa på ett tillfredsställande
sätt. Reglerna rörande lagervärderingen, sådana desamma nu
utformats, komme säkerligen att vålla betydande svårigheter i tillämpningen.
När det gäller att värdera varulagret vid beskattningsårets utgång möter man
sålunda frågan, huru ersättnings- eller surrogatvaror av olika slag skola värderas.
Man torde få förutsätta, att övergången till fredsekonomi sker på sådant
sätt, att ekonomiskt användbara ersättnings var or komma till nytta.
Konsumenternas inställning till de olika slagen sådana varor lärer emellertid
ej med någon större säkerhet kunna beräknas på förhand. Möjligen kan man
antaga att en del ersättningsvaror kunna hålla sig kvar i marknaden. Beträffande
andra kommer måhända åtminstone i detaljhandeln förefintligt lager
att säljas utan förlust, medan återigen en del ersättningsvaror förlora allt
värde, så snart originalvaror finnas att tillgå. Felbedömningar i fråga örn påräkneligt
efterkrigspris för olika slags surrogatvaror kunna föranleda, att fiktiva
merinkomster bliva beskattade eller att av kriget orsakade merinkomster
till kanske betydande belopp undgå krigskonjunkturbeskattning. Ytterligare
kan framhållas, att ett stort antal skattskyldiga, som icke verkställt
nedskrivningar till så låga lagervärden, som erhållas vid av skaltekommittén
angivna regler, skulle komma att beredas en allt för oförmånlig ställning
vid det slutliga avräkningsförfarande! samt alt skattskyldiga, vilka med
säkerhet kunna räkna med inkomstminskning, när de skola ersätta tömda
varulager eller försnilla maskiner och andra inventarier, knappast kunna
få full kompensation härför, när slutavräkning skor innan möjlighet föreligger
till sådan ersättningsanskaffning.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att en avveckling
per den 31 december 1944 försvårades av att lagren ännu vöre mycket krisbetonade.
Örn en avräkning skulle ske per nämnda dag borde enligt länsstyrelsens
förmenande de skattskyldiga ävensom vederbörande taxeringsintendent
tillförsäkras rätt att före 1946 års slut hos prövningsnämnden påkalla
omprövning av de år 1945 åsätta taxeringarna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att nied hänsyn till det för närvarande
flytande ekonomiska läget tidpunkten för en fixering av efterkrigsprisnivån
ännu icke vore inne. Denna tidpunkt borde så nära som möjligt
sammanfalla med tiden för slutavräkningsförfarandet. I avseende härå funne
länsstyrelsen i likhet med de sakkunniga det vara av vikt, att avvecklingen
av krigskon junk turskatten företoges, så snart så funnes vara lämpligt.
Det kunde då visa sig, att de för E-prisets och utjämningsavdragets beräknande
nu föreslagna procenttalen behövde justeras, uppåt eller nedåt. Länsstyrelsen
ifrågasatte därför bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid en tidpunkt,
som läge närmare slutavräkningsförfarandet, precisera E-prisnivån
och ett därefter lämpat utjämningsavdrag.
Länsstyrelsen i örebro län, som biträtt kommitténs förslag om en tidig avveckling
av krigskonjunkturskatten, har understrukit att till de skäl, som
talade emot en sådan avveckling, framför allt hörde den jämförelsevis stora
osäkerhet, varmed de framtida förhållandena i fråga om prisutveckling m. m.
kunde bedömas.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört, att det med hänsyn till det labila
prisläget torde vara synnerligen vanskligt att redan nu fastlåsa den prisnivå,
enligt vilken avräkningsförfarandet skulle ske.
Tanken att redan nu fatta beslut om en avveckling av krigskonjunkturskatten
avvisas av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige hava till en början uttalat,
att de i likhet med kommittén funne skäl tala för att statsmakterna redan
i nuvarande läge i princip toge ställning till frågan om formerna för slutavräkningsförfarandet.
Ett slutavräkningsförfarande förutsatte emellertid, att
krigskonjunkturbeskattningen samtidigt upphörde. Ehuru avskaffandet av
krigskonjunkturbeskattningen i dess nuvarande form vöre ur vissa synpunkter
motiverat, funne fullmäktige det olämpligt, att man i nu rådande
osäkra läge skulle avhända sig möjligheten att senare fritt pröva frågan om
skäl förelåge att uttaga en särskild skatt å de krigskon junk turvinster, som
kunde uppkomma under år 1945. Slutligt ställningstagande i denna fråga behövde
icke ske förrän vid 1946 års riksdag.
Fullmäktige hava vidare anfört:
Ehuru fullmäktige icke kunna tillmäta ett avskaffande av krigskonjunkturskatten
i dess nuvarande form en betydelse ur penningpolitiska synpunkter,
som motiverar dess bibehållande örn andra, starka skäl tala däremot, vilja
fullmäktige framhålla, att behov alltjämt torde föreligga av en skatt av
krigskonjunkturskattens allmänna syftning såsom led i den inflationsbekämpande
politiken. Såsom i årets statsverksproposition utvecklats synes
man nämligen för den närmaste tiden efter krigets slut kunna räkna med
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Cl
goda konjunkturer inom vissa industrier i samband med exportens återupptagande,
ävensom för exempelvis rederinäringens vidkommande. Härvid
bör observeras att denna exportkonjunktur i väsentlig omfattning kommer
att vara avhängig av statlig kreditgivning till utlandet. De skäl av konjunkturpolitisk
art, som motiverat krigskonjunkturskattens införande, komma
att i lika hög grad göra sig gällande i angivna läge. Krigskonjunkturbeskattningen
i dess nuvarande form synes därför icke böra avskaffas under annan
förutsättning än att man på annat sätt kan nå de resultat i nyssberörda hänseende
som skatten åsyftar samt är beredd att, därest så visar sig erforderligt,
vidtaga härför lämpliga åtgärder.
Efter att hava erinrat örn att man tidigare förutsatt att slutavräkningen
skulle anstå till dess efter krigets slut mera stabila förhållanden inträtt samt
att kommittén icke närmare motiverat valet av den antagna efterkrigsprisnivån,
hava fullmäktige vidare anfört:
För att nå avsett syfte med krigskon junk turskatten samt för att undvika en
ojämn belastning av skattdragare bör enligt fullmäktiges mening den prisnivå,
som lägges till grund för avräkningsförfarandet, nära ansluta sig till
den verkliga nivån vid den tidpunkt, då den slutliga avräkningen äger rum.
Under sådana förhållanden synes det fullmäktige för närvarande föreligga
övervägande skäl för ett uppskov med slutavräkningen. Sålunda ha även de
sakkunniga framhållit att det i viss utsträckning kan visa sig nödvändigt att
vid en senare tidpunkt företaga jämkningar i den verkställda taxeringen,
örn denna skulle äga rum inom den närmaste tiden. Så t. ex. har kommittén
uttalat, att det kan visa sig erforderligt att förlägga den slutliga värderingen
av utländska fordringar och aktier till en senare tidpunkt än avräkningen
skulle avse. Samma skäl som därvid beaktats av de sakkunniga göra sig
gällande med avseende å varulager m. m.---
Fullmäktige, som även i vissa andra avseenden finna att de av de sakkunniga
föreslagna värderingsgrunderna kunna göras till föremål för diskussion,
anse det av anförda skäl under alla omständigheter nödvändigt att slutavräkningen
tillsvidare uppskjutes, oberoende av örn krigskonjunkturskatten
skulle kunna upphävas inom den närmaste tiden. Såsom ovan anförts bör
detta dock icke få förhindra att vissa grundläggande principer för avräkningsförfarandet
redan nu göras till föremål för prövning.
En reservant inom fullmäktige, fil. dr Ivar Anderson, har uttalat, att enligt
hans mening fullmäktige i sitt yttrande bort uttala sig för att avveckling av
krigskonjunkturskatten skulle äga rum enligt kommitténs förslag och att
slutavräkningen skulle ske i anslutning till 1945 års taxering till lcrigskonjunkturskatt.
Även ett par länsstyrelser hava uttalat sig mot ett omedelbart avskaffande
av krigskonjunkturskatten.
Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län anfört:
Länsstyrelsen har enligt sitt i kommittéförslaget å s. CO återgivna tidigare
yttrande uttalat, att krigskonjunkturskatten bör avvecklas, så snart normala
tider åter bli rådande. Det förefaller emellertid tvivelaktigt, att en återgång
till normala förhållanden är ali förvänta redan år 1945, och i varje
fall torde en avveckling per den .31 december 1944 medföra stora svårigheter
tor såviil de skattskyldiga som skattemyndigheterna, framförallt beträffande
värdering av surrogat- och ersättningsvaror samt utländska fordringar. Er
-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
sättningsvaror, som funnits vid denna tidpunkt men som senare försålts och
icke ersatts, skulle vid slutavräkning vid denna tidpunkt antagligen bliva
för lågt värderade. Härigenom skulle krigskon junkturbetonade merinkomster
icke bli föremål för krigskonjunkturbeskattning. Detta skulle även bliva
fallet för sådana företag, som få stora vinster under återstoden av kriget. Ä
andra sidan skulle de företag, som tidigare åsatts krigskonjunkturskattetaxering,
men som under de närmaste åren på grund av varubrist kunna påräkna
inkomstminskning, få erlägga krigskonjunkturskatt för större merinkomst,
än som uppkommit under krigsperioden i dess helhet. Vidare kan — därest
kriget skulle fortsätta ännu en längre tid — en stor varuknapphet befaras
och utan krigskonjunkturskatt torde prisstoppet under sådana förhållanden
bli svårt att upprätthålla. ----
Länsstyrelsen får såsom sin åsikt uttala att, örn kriget ej slutar inom de
närmaste månaderna, det synes tillrådligt att krigskonjunkturskatten---
bibehålies tills vidare. Skulle emellertid kriget upphöra inom nämnda tid.
har länsstyrelsen icke något att invända mot att avveckling verkställes per den
S1/i2 1944.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit det önskvärt att krigskonjunkturskatten
avskaffades snarast möjligt. De mervinster, som kunde uppkomma
under de närmaste åren och som berodde på krigskonjunkturen, torde
emellertid i stort sett kunna likställas med krigskonjunkturvinster under åren
1940—1944 och borde liksom de träffas av skatt. Sedan bestämmelser örn
avvecklingsförfarandet givits, syntes därför böra tagas under övervägande,
huruvida icke i vissa fall en särskild skatt borde uttagas. Härför erfordrades
emellertid en skatteform av annan konstruktion än den nuvarande krigskonjunkturskatten.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att frågan örn krigskonjunkturbeskattningens
avveckling måhända kunde anses väl tidigt väckt då kriget
alltjämt påginge och de skäl, som föranlett införandet av denna beskattning,
i huvudsak kvarstode oförändrade. Länsstyrelsen har vidare uttalat
bl. a., att den omständigheten att det för varje år bleve svårare att avgöra,
huruvida och i vad mån en merinkomst berodde på kriget eller därav föranledd
konjunktur, dock vöre av mera underordnad betydelse vid bedömande
av frågan örn beskattningens vara eller icke vara.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering (majoriteten inom kommissionen)
har förordat att beslutet örn tidpunkten för krigskon junk turskattens
avveckling uppskjutes. Kommissionen har härom anfört bl. a.:
När krigskonjunkturskatten vid krigets början infördes, förutsattes såsom
naturligt, att en sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen
varade. Då man numera har anledning att under den första tiden efter krigets
upphörande i Europa och i alla händelser till slutet av innevarande år,
räkna med nu rådande konjunktur, som blott med stora ansträngningar och
genom användning av så extraordinära medel som ransonering, priskontroll,
investeringskontroll o. s. v. kan förhindras övergå i öppen inflation, skulle
det i och för sig svara till syftet med denna beskattning att icke låta den upphöra
med beskattningen av 1944 års vinster. Ur konjunktursynpunkt skulle
snarast skälen för ett bibehållande av krigskonjunkturbeskattning av det
löpande årets vinster framstå starkare för närvarande än vid motsvarande
tidpunkt för ett år sedan. Den nyligen genomförda räntesänkningen bidra
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
63
ger, vad gäller aktievärden och andra realvärden, snarast till att skärpa behovet
av finansiella åtgärder nied konjunkturdämpande verkan. De fördelningspolitiska
och statsfinansiella skälen för en krigskonjunkturskatt äga
ungefär samma betydelse som för ett år sedan.
Häremot stå de av kommittén anförda skälen för en avveckling snarast möjligt
av krigskonjunkturskatten. På enstaka punkter kunna i viss mån delade
uppfattningar råda, särskilt vad gäller den relativa betydelsen av olika åberopade
olägenheter och skadeverkningar, men kommissionen vill för sin del
i anslutning till vad kommittén anfört uttala, att det med hänsyn härtill
vore önskligt, om krigskonjunkturskatten kunde avvecklas tidigast möjligt.
Större delen av dessa skäl för krigskonjunkturskattens avveckling förelåg
emellertid även för ett år sedan. Svårigheterna att skilja de av kriget och av
andra orsaker föranledda inkomststegringarna ökas likväl för varje år.--
Vi befinna oss för närvarande i ett mycket obestämt läge vad gäller statens
framtida finanspolitik, och den till årets riksdag framlagda statsverkspropositionen
präglas av denna obestämdhet. Kommissionen, som upptagit
de aktuella finansfrågorna till utredning inom en särskild delegation, har
ännu icke bildat sig en uppfattning örn hur dessa frågor böra lösas. Det
framstår i detta läge såsom önskvärt, att speciella frågor, såsom i detta fall
frågan örn krigskonjunkturskattens avveckling, icke upptagas isolerade utan
så vitt möjligt inbegripas under en enhetlig bedömning av samtliga aktuella
finansproblem. Blott inom ramen av en sådan enhetlig bedömning kan den
av 1944 års bevillningsutskott uttalade uppfattningen örn behovet av en ersättning
för krigskonjunkturskatten, örn denna skall upphöra, på ett rationellt
sätt komma under omprövning. På grund härav når kommissionen —
ehuru den som ovan sagts finner en avveckling av krigskonjunkturskatten
böra ske snarast möjligt — den uppfattningen, att ett slutligt ståndpunktstagande
till frågan om tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling
bör ske i sammanhang med dessa andra finansfrågor. Möjlighet till ett sådant
rådrum finnes, då beslut huruvida krigskonjunkturskatt skall uttagas
på 1945 års vinster skulle kunna uppskjutas ända till 1946 års riksdag.
Kommissionen vill framhålla att ett sådant uppskjutande icke behöver
förhindra statsmakterna från att omedelbart ta ståndpunkt till vissa specialfrågor
rörande krigskonjunturskatt på 1945 års vinster, därest sådan skatt
skulle komma att utgå. Vid kommissionens diskussion av här framlagda
remissutlåtande har särskilt pekats på frågan, huruvida personer på skogsbrukets
område, som av staten ålagts tvångsproduktion, böra vara fritagna
från beskattning av den mervinst, som härigenom kan uppkomma. Kommissionen
har funnit skälen för ett tidigt beslut örn sådant undantag vara vägande,
vilket kommissionen, som i detta sammanhang dock icke kunnat taga
slutlig ståndpunkt till detta spörsmål, velat anmäla.
Uppskjutes på sätt här förordats för fortsatt övervägande frågan örn tidpunkten
för krigskonjunkturskattens upphörande, vinnes även anstånd med
ståndpunktstagande till vissa andra frågor. Dit bitr i första hand spörsmålet,
huruvida avräkningsförfarandet bör ske i omedelbar anslutning till krigskonjunkturskattens
upphörande eller örn avräkningen bör uppskjutas till en
.senare tidpunkt efter krigets avslutande, då de ekonomiska förhållandena
hunnit mera definitivt stabiliseras och man med större tillförlitlighet kan
bedöma i vad män krigskonjunktnren medfört verkliga vinster. Utan att
vilja föregripa eli senare övervägande i detta spörsmål vill kommissionen
redan nu som sin mening uttala, ali starka skäl synas tala för det förstnämnda
tillvägagångssättet. Genom ett uppskov med avräkningsförfarandet
vidmakthålles en osäkerhet rörande den slutliga skatteplikten, som måste
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
befaras lia verkningar på näringslivet, vilka äro oönskliga både för det allmänna
och för de enskilda företagen. Denna synpunkt framstår desto betydelsefullare,
eftersom den ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden
sannolikt kommer att genomgå en lid följd av mycket särpräglade konjunkturlägen,
av vilka måhända för en lång tid inget enda kommer att i högre
grad motsvara vad man menar med en »normal» eller »stabiliserad» konjunktur.
Ifall nian av dessa och andra skäl konime att bestämma sig för att
avräkningsförfandet så nära som möjligt bör ansluta sig till krigskonjunkturskattens
upphörande, framstår det för kommissionen riktigast, att avräkningen
i högre grad än kommittén förutsatt blir slutligt bindande, ej blott för
staten utan även för de skattskyldiga.
Fem reservanter inom kommissionen (godsägaren C. G. Liedberg, lil. dr
H. Nordenson, direktören G. Söderlund, direktören E. Wehtje och disponenten
Hj. Åselius) hava avgivit ett särskilt yttrande oell anfört bl. a. följande:
I nuvarande läge, då man blott nied stora ansträngningar och genom användning
av så extraordinära medel som ransonering, priskontroll, investeringskontroll
o. s. v. kan förhindra ytterligare försämring av penningvärdet,
är det anledning att särskilt ställa frågan, hur detta konjunkturläge kan antagas
bliva påverkat av krigskonjunkturskattens bibehållande, respektive
dess avveckling.---
Den köpkraft, som de krigskonjunkturbeskattade få lämna ifrån sig under
år 1946 örn jämväl 1944 års inkomster beskattas, kan i alla händelser
antagas komma att röra sig omkring 50 milj. kr. Sker en avveckling av skatten
per den 31 december 1944, kommer härtill enligt kommitténs förslag och
beräkning en nära tre gånger så stor summa, vilket betyder att inemot 200
milj. kr. skulle inflyta å detta konto under första halvåret 1946. Huruvida
avvecklingen skulle komma att ge lika mycket, örn den uppskjutes till en
senare tidpunkt, är i varje fall icke säkert. Ej heller lärer det nu kunna avgöras,
huruvida den angivna köpkraftsindragningen är angelägnare då än
i början av 1946. Om man har den uppfattningen, att man befinner sig i en
farlig situation, böra motåtgärder vidtagas ju förr desto hellre. Ur den synpunkten
borde den större köpkraftsindragningen vara välkommen redan
1946. Bekymret för hur det skall gå 1947, om man då nödgas avstå från en
köpkraftsindragning på omkring 50 milj. kr., som man möjligen kunde förvänta
sig av krigskonjunkturskatt å 1945 års inkomster, är ingen realitet.
Till dess bör man nämligen, om det överhuvud behövs, lia hunnit besluta
om en köpkraftsbindning på ett eller annat sätt, som långt bättre än krigskonjunkturskatten
träffar den inflationsfrämjande efterfrågan.
Krigskonjunkturskattens betydelse i förhållande till de infiationistiska krafterna
är emellertid icke uttömmande angiven genom det yttre måttet på den
köpkraftsindragning, som därmed åstadkommes. Det är sannolikt, att en indragning
av köpkraft från mera köplystna inkomsttagare än det fatal rörelseidkare,
som bli föremål för krigskonjunkturbeskattning, skulle vara av större
effekt i motståndet mot inflation. Den höga beskattning av rörelsevinst,
vartill krigskonjunkturskatten leder, ger i själva verket en kraftig impuls åt
medelsdispositioner, som förstärka de infiationistiska krafterna och som eljest
icke skulle ifrågakomma. Skatten hämmar vidare produktiva insatser
av såväl kapital som arbetskraft, och genom merinkomstberäkningens anknytning
till förhållanden, som ligga långt tillbaka i tiden, hindrar den utvecklingen
på det ekonomiska området. Verkningarna härav äro på gott och
ont, då man betraktar dem ur inflationssynpunkt. Påståendet att skatten verkar
återhållande på företagens strävan till prisförhöjningar torde icke i nuvarande
läge motsvara verkligheten. Prisstoppet har satt en övre gräns för
produktpriserna; att företagen gå ned under denna nivå för krigskonjunk
-
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
t ili .sk ättens skull torde vara sällsynt. Tvärtom lia de höga skat tesatserna antoris
som grund för högre prissättning än som eljest skulle varit fallet.
Det förda resonemanget ger vid handen, att krigskonjunkturskatten icke
ar något verksamt medel,- när det gäller att motarbeta en inflationistisk utveckling.
Avgörande är i stället, att man i den allmänna politiken och i det
ekonomiska handlandet motstår frestelserna till utgiftsdispositioner och köpkraftsökningar,
som icke motsvaras av nytillskott i varor och tjänster. Det
kan icke vara riktigt att söka tinna motiv för bibehållande av krigskonjunkturskatten
—- om vars avskaffande alla äro ense — i nyligen vidtagna åtgärder
på penningpolitikens område, som kunna vara ägnade alt förstärka de
inflationistiska krafterna.
I enlighet med det anförda hava reservanterna förordat, att krigskonjunkturskatten
avvecklas per den 31 december 1944 i huvudsaklig överensstämmelse
med de av skattekommittén föreslagna bestämmelserna. Enligt reservanternas
mening borde beslut härom meddelas redan vid nu pågående
riksdag.
En ledamot av kommissionen (direktören T. Hernod), som varit förhindrad
att deltaga i kommissionens beslut, samt två av de till kommissionens
delegation för finans- och penningpolitiska frågor adjungerade experterna
hava förklarat sig hysa samma uppfattning, som kommit till uttryck i reservanternas
yttrande.
En annan ledamot, (riksdagsman O. E. Sandberg), som likaledes varit
förhindrad att närvara vid kommissionens beslut, har ansett att kommissionen
bort tillstyrka, att krigskonjunkturskatten avvecklades per den 31 december
1944 eller i alla händelser senast per den 31 december 1945.
Departementschefen. I årets statsverksproposition har under inkomsttiteln
krigskonjunkturskatt preliminärt upptagits ett belopp av 50 miljoner
kronor eller samma belopp, som beräknats inflyta å denna inkomsttitel under
löpande budgetår. Det har härvid förutsatts, att frågan om grunderna för
skattens uttagande skulle upptagas till slutlig prövning vid en senare tidpunkt.
I enlighet härmed förordar jag, att förslag nu framlägges om krigskonjunkturskatt
för år 1945. Beträffande skatteskalorna förordar jag, alt desamma
bibehållas oförändrade. Jämväl i övrigt torde den nya förordningen
kunna, med visst undantag vartill jag senare återkommer, utformas i överensstämmelse
med 1944 års förordning i ämnet.
I samband med frågan örn krigskonjunkturskatt för år 1945 loide spörsmålet
örn avveckling av ifrågavarande skatteform böra upptagas till diskussion.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skattekommittén icke
ansett det ankomma på kommittén att framlägga något förslag angående tidpunkten
för avvecklingen. Kommittén har i denna del inskränkt sig till att
framhålla, att det icke syntes tillrådligt att allt för länge uppskjuta den slutliga
avvecklingen. 1 åtskilliga av de över kommittébetänkandet avgivna remissyttrandena
har däremot framlagts förslag örn en avveckling per den 31
december 1944.
Bihang tilt riksdagens protokoll I9''i5. I sami. Nr 2.r>6.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Vid införandet av krigskonjunkturskatlen förutsattes att det avräkningsförfarande,
vid viiket den slutliga effekten i beskattningshänseende skulle
framkomma, skulle äga rum först sedan kriget upphört och förhållandena
hunnit något så när stabilisera sig. Delta program synes emellertid knappast
kunna vidhållas. Med hänsyn till de olägenheter, som äro förenade med ifrågavarande
skatleform och som framträda allt starkare ju längre tidsavståndet
blir mellan det aktuella beskattningsåret och jämförelseåren, torde nämligen
slutavvecklingen icke kunna uppskjutas lill dess konjunkturläget åter
ter sig normalt och stabiliserat.
Även örn man sålunda torde hava anledning att genomföra slutavvecklingen
under ett tidigare konjunkturskede än det, med vilket från början
räknats, synes beslut likväl icke redan nu böra fattas örn avveckling per den
31 december 1944. Ett sådant beslut skulle innebära, all man avhände
sig möjligheten att senare fritt pröva frågan örn krigskon junk turbeskattning
av merinkomster under innevarande år, vilket knappast synes lämpligt.
Skälen för och emot en krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets
merinkomster torde nämligen bättre kunna bedömas vid en senare tidpunkt.
Jag anser mig emellertid böra i detta sammanhang omnämna, att vid utformandet
av åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen under nästkommande
bränsleår även frågan om krigskonjunkturskattens fortvara blivit
föremål för överväganden. Befrielse från sådan skatt för merinkomst av
skogsbruk under innevarande år har därvid ansetts utgöra en förutsättning
för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras till skogsavverkningar.
Med hänsyn härtill synes det motiverat att i ett eventuellt förslag örn
krigskonjunkturskatt för år 1946 icke upptaga merinkomst av skogsbruk såsom
till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.
Som av det sagda framgår anser jag mig icke böra förorda, att beslut nu
fattas om avveckling av krigskon junk turskatten per den 31 december 1944.
Denna ståndpunkt innebär icke i och för sig, att jag ställer mig avvisande
till tanken att redan nu pröva huvudprinciperna för det blivande avvecklingsförfarandet.
Tvärtom anser jag det ur vissa synpunkter vara till fördel,
örn statsmakterna redan i nuvarande läge kunde i princip taga ställning
till spörsmålet örn formerna för slutavräkningsförfarandet. Emellertid
torde med hänsyn till det för närvarande ovissa läget förutsättningar knappast
föreligga för prövning av den viktigaste frågan i samband med avvecklingen
eller frågan om den prisnivå, efter vilken avräkningen skall ske. Vid
sådant förhållande synes det mest ändamålsenligt att låta tills vidare anstå
jämväl med prövningen av övriga frågor rörande avvecklingen. Jag vill emellertid
understryka, att spörsmålet örn formerna för slutavräkningsförfarandet
bör upptagas till prövning så snart läget det medgiver.
Vissa detaljfrågor rörande krigskonjunkturskatten för år 1945,
I den inom finansdepartementets skatteberedning utarbetade promemoria,
som låg till grund för 1944 års förordning örn krigskonjunkturskatt, anfördes
bl. a. att man ett följande år borde överväga att något skärpa gällande
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
bestämmelser örn rätt till avdrag för överpris å industriella
inventarier, byggnader m. m., då skäl knappast syntes föreligga att
i den utsträckning, som i praxis skedde, medgiva överprisavdrag ända ned
till förkrigsnivå. Detta uttalande mötte icke någon erinran vid remissbehandlingen
av promemorian.
I anledning av förenämnda uttalande anfördes i propositionen nr 242 till
1944 års riksdag (s. 56) följande:
I punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till 4 § uttalas, att beträffande
industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar eller dylikt,
som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande bruk,
kan sådan omständighet, som bör föranleda större avdrag för överpris än
som erfordras för nedbringande av det oavskrivna värdet å tillgången till en
och en fjärdedel gånger priset vid utgången av augusti 1939, ofta anses vara
för handen. I enlighet härmed har praxis i stor utsträckning godkänt en
nedskrivning av ifrågavarande tillgångar till förkrigsnivå. En eventuell
skärpning av bestämmelserna med hänsyn till prisutvecklingen efter kriget
torde böra övervägas först med avseende å det beskattningsår, för vilket
taxering verkställes nästkommande år.
Skattekommittén har i sitt betänkande,anfört, att vid slutavräkningen nedskrivning
å byggnader och inventarier tydligen icke kunde medgivas längre
än till byggnadens eller inventariernas E-pris. Denna strängare regel finge
dock betydelse endast i det fall att tillgångar av angivet slag anskaffats under
beskattningsåret före den taxering, vid vilken avräkningen ägde rum.
Under tidigare år redan medgivna överprisavdrag komme icke att beröras av
de skärpta bestämmelserna.
I vissa remissyttranden har nu förevarande spörsmål upptagits till behandling.
Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län anfört:
Kommittén bär föreslagit en skärpning av de hittills gällande reglerna för
öyerprisavdrag å industriella anläggningar, i det att även för dessa liksom
för alla andra anläggningar överpris kan medgivas endast för den del av anskaffningskostnaden,
som överstiger 125 % av förkrigspriset.
Länsstyrelsen anser denna skärpning vara fullt motiverad i fråga örn sådana
nyanskaffningar, som innebära utvidgning. För sådana anskaffningar,
som äro att anse såsom ersättningar, borde rent principiellt fullt överprisavdrag
medgivas, då i annat fall samma realtillgång vid slutavräkningen skulle
komma att upptagas till högre värde än vid krigets början. Visserligen torde
det i praktiken stöta på vissa svårigheter att uppdela under kriget inköpta
inventarier i ersättnings- och utvidgningsanskaffning, men en schablonmässig
beräkning, baserad på under kriget medgivna normala värdeminskningsavdrag,
torde kunna leda till ett någorlunda tillfredsställande resultat.
Länsstyrelsen i örebro län har likaledes ifrågasatt, örn det icke vore riktigare
att vid ersättningsanskaffningar medgiva avskrivning till förkrigspris
i stället för efterkrigspris.
Mellankommunal a prövningsnä,maden bar i denna del anfört:
I fråga örn tillgångar för stadigvarande bruk har kommittén föreslagit, att
avdrag för överpris som regel skall medgivas ned till 125 % av förkrigsvärdet.
Enligt nämndens uppfattning torde dock överprisavdrag i fråga örn er
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
sättningsanskaffningar i enlighet med denna beskattnings principer böra
medgivas ned till förkrigsvärdet. Nämnden föreslår därför, att tillgångar för
stadigvarande bruk må nedskrivas till förkrigsvärdet örn de utgöra ersättningsanskaffningar
och till 125 % av förkrigsvärdet i övriga fall.
I praktiken kan det särskilt hos företag med stort maskinbestånd ibland
vara svårt att draga gränsen mellan ersättnings- och utvidgningsanskaffningar,
men i många fall torde företagens gränsdragning vid tidigare taxeringar
i samband med beräkning av merinkomst pa grund av utvidgning av rörelsen
kunna vara till vägledning vid taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1945.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett att, örn avveckling av krigskonjunkturskatten
skedde per den 31 december 1944, den föreslagna omläggningen
icke borde vidtagas. Länsstyrelsen bar därvid anfört:
För den händelse att krigskonjunkturbeskattningen kommer att avvecklas
från och med 1944 års utgång torde det vara lämpligt att bibehålla hittills
tillämpade principer även för beskattningsåret 1944. De skäl, som kunna
åberopas för att nedskrivningen bör begränsas till 125 °/o av förkrigskostnaderna,
hava jämväl förefunnits vid de senaste årens krigskonjunkturskattetaxeringar.
Vissa skattskyldiga torde i de fall, där bindande kontrakt
upprättats, redan vid 1944 års krigskonjunkturskattetaxering hava medgivits
fullt överprisavdrag å byggnader, som varit avsedda att uppföras under år
1944. Då det är önskvärt, att bestämmelserna för krigskonjunkturskattetaxeringen
i möjligaste mån bliva likiormiga under hela taxeringsperioden,
föreslår länsstyrelsen, att någon ändring ej genomföres beträffande rätten
att åtnjuta avdrag för överpris å byggnader och inventarier.
Beträffande merinkomst på grund av anställning å
handelsfartyg stadgas i 2 § 2 mom. 1944 års förordning örn krigskonjunkturskatt,
alt från skattskyldighet undantages den som är anställd
såsom befälhavare å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår
inkomst av sådan anställning.
I anledning av en vid årets riksdag i andra kammaren framställd, den 21
sistlidne februari besvarad interpellation rörande, bland annat, tillämpningen
av nyssnämnda bestämmelse med avseende å delägare i fraktskutor
därvid påtalats att sådana delägare taxerats till krigskonjunkturskatt ej blott
för andel i rörelsevinst utan även för uppburen hyra och krigsriskersättning
— inhämtades yttrande i ämnet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Länsstyrelsen anförde därvid:
I fråga om taxering till krigskonjunkturskatt lör delägare i fraktfartyg
förklaras det av interpellanten klandrade förhållandet med att krigsriskersättning
liksom hyra måste hänföras till delägares inkomst av rörelse. Meiinkomsten
skall sålunda, i den mån den anses bero av krigsförhållanden,
beskattas till krigskonjunkturskatt, medan likartad merinkomst för ickedelägare
räknas till tjänst och fritages från beskattning.
Länsstyrelsen anser det emellertid mindre angeläget och icke lämpligt att
nu, då beskattningen till krigskonjunkturskatt får anses vara under avveckling,
göra berörda frågor till föremål för författningsändringar, särskilt som
frågan knappast kan behandlas fristående utan måste ses i .samband med
motsvarande förhållanden inom fisket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
69
Departementschefen. På grund av stadgandet i punkt 4 d) andra stycket
av anvisningarna till 4 § i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt (däremot
svarande stadgande!! i de äldre författningarna) har i fråga om industriella
nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar eller dylikt, som
införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande bruk, praxis
i stor utsträckning godkänt en nedskrivning till förkrigsprisnivå. Med hänsyn
till prisläget torde skäl emellertid föreligga att vid årets taxering till
krigskonjunkturskatt tillämpa mera restriktiva bestämmelser härutinnan.
Som regel torde sålunda avdrag för överpris icke böra medgivas med större
belopp än att det återstående oavskrivna värdet å tillgången nedbringas till
en och en fjärdedel gånger det pris den kail anses hava betingat vid utgången
av augusti 1939. Denna skärpta regel torde dock, såsom i vissa remissyttranden
framhållits, icke böra tillämpas med avseende å tillgångar, som utgöra
ersättningsanskaffning för före krigsutbrottet befintliga tillgångar av
samma slag.
Vad härefter angår taxeringen av delägare i rederi torde jag få erinra
örn att enligt punkt 9 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen hyra
och krigsriskersältning, som uppburits av skattskyldig som nyss nämnts,
skola hänföras till intäkt av rörelse och sålunda i förekommande fall bliva
föremål för krigskonjunkturbeskattning. I den mån krigsriskersättningen
icke utgör skattepliktig intäkt enligt statsskatteförordningen (jfr prop. nr
187 till innevarande års riksdag) blir ersättningen emellertid icke heller skattepliktig
enligt förordningen om krigskonjunkturskatt. Att nu införa ytterligare
bestämmelser örn skattefrihet för delägare i rederi synes däremot
icke tillräckligt motiverat. Det bör även framhållas att den för vederbörande
fastställda jämförelseinkomsten innesluter jämväl uppburen avlöning, varför
eventuella bestämmelser örn skattefrihet vid krigskonjunkturbeskattningen
för den del av merinkomsten, som åtnjutits i form av avlöning, skulle
medföra vissa svårigheter vid taxeringsarbetet.
Hemställan.
Inom finansdepartementet har i enlighet med vad i det föregående anförts
upprättats förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945. Förslaget
överensstämmer, med de jämkningar som betingas av att författningen
avser ett nytt års taxering, med 1944 års motsvarande förordning, dock att
bestämmelserna angående avdrag för överpris å industriella nybyggnader
m. m. utformats i överensstämmelse med det förut sagda, varjämte den i
30 § 4 mom. angivna tidpunkten för översändande till de skattskyldiga av
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden m. m. framflyttats från den 10 till
den 15 januari.
Vidare bär förslag upprättats lill förordning med särskilda bestämmelser
beträffande taxering för inkomst år 1946 an ersättning på grund au försäkring
för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg. Den ge
-
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
noin förordning den 30 maj 1941, nr 360, medgivna rätten alt fördela ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg på en femårsperiod respektive att upptaga ersättningen såsom
intäkt under visst eller vissa år inom perioden torde nämligen böra utsträckas
att gälla även i de fall, då förlusten timat eller avyttringen ägt rum
under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1946.
Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda upprättade förslagen till
dels förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945,
dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande
taxering för inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring
för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Ericsson.
■457548. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.