Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
I
Nr 255.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisutj åmning savgifter;
given Stockholms slott den 6 april 1945.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 april 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för folkhushållningsdeparlementet, statsrådet Gjöres, fråga om uttagande
av prisutjämningsavgifter. Han anför därvid följande.
Sedan krigets början lia statsmakterna genom skilda åtgärder sökt begränsa
omfattningen av den prisstegring inom landet, till vilken rådande extraordinära
förhållanden givit upphov. I detta syfte har en omfattande priskontroll
ordnats, vid vilken fram till lidpunkten för genomförande av prisstopp prishöjningar
i huvudsak medgivits endast för täckning av stegrade rörliga
kostnader och därefter även sådana kostnadsstegringar förutsatts hiima av
företagarnas marginaler. Vidare har nian genom clearinganordningar och —
i vissa fall — subventioner dels sökt utjämna prisskillnader mellan varupartier
sorn tillförts marknaden till olika kostnader, dels förebyggt sådana
prisrörelser som kunnat befaras få särskilt ogynnsamma verkningar på den
Bihang till riksdagens protokoll 1945. Isum!. Nr. 255. 1
•2
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
allmänna prisnivån. De grundläggande tankegångarna vid uppbyggandet av
denna prispolitik ha utvecklats särskilt i propositionerna nr 53 och 58 till
1939 års urtima riksdag.
Vid utformningen av de åtgärder, örn vilka här erinrats, har beaktande
skänkts bland annat prisutvecklingen på importvaror och dess inflytande
på prisbildningen på hemmamarknaden. Övriga sidor av frågan örn förhållandet
mellan den internationella och den inhemska prisutvecklingen — särskilt
spörsmålet örn exportprisernas inverkan — lia hittills av naturliga skäl
i huvudsak kunnat lämnas å sido. I och med att handeln åter kommer i gång
i mera normal omfattning och i sådana friare former, att bilaterala överenskommelser
med ömsesidiga prisbindningar icke längre torde komma i fråga,
måste spörsmålet om förhållandet mellan den svenska prisnivån och priserna
på världsmarknaden tagas upp till förnyat övervägande.
Vid behandlingen vid fjolårets riksdag av utgångspunkterna för den svenska
penningpolitiken efter kriget utgick man ifrån att en anpassning av växelkurserna
och av den svenska prisnivån till det internationella prisläget borde
ske snarast möjligt. En sådan anpassning vore nämligen en förutsättning för
återställandet av mera normala handelsrela tioner med utlandet och prisbildningsförhållanden
inom landet. Man räknade därvid bland annat med att
möjligheten att åter erhålla importvaror i tillfredsställande omfattning och
till lägre priser skulle öva ett kostnads- och prissänkande inflytande på den
svenska marknaden. Diskussionen inriktades på problemställningen vid den
tidpunkt, då förhållandena på världsmarknaden ånyo blivit relativt stabiliserade.
Utvecklingen under senare tid har i stigande grad givit vid handen, att
man mellan fientligheternas upphörande i Europa och den tidpunkt på vilken
den penningpolitiska programdiskussion, örn vilken jag här erinrat, tog sikte,
har att räkna med en övergångsperiod, som kommer att ställa den svenska
penningpolitiken inför särskilda problem. Den stora internationella varubristen
kommer då, såsom chefen för finansdepartementet närmare utvecklat
i årets statsverksproposition, att medföra dels fortsatta svårigheter att erhålla
importvaror, dels en betydande efterfrågan på vissa svenska exportvaror.
Prisbildningen kan väntas bli oenhetlig. Även örn priserna på vissa
import- och exportvaror kunna väntas falla, komma priserna på andra varor
att bliva förhållandevis höga. Det är även sannolikt, att priserna komma att
vara mycket olika på skilda marknader. Allmänt sett måste stor ovisshet
råda om varaktigheten av de prisrelationer som komma att föreligga under
övergångstiden.
Det är tydligt, att en sådan anpassning av växelkurserna och den svenska
prisnivån efter de internationella förhållandena, som på något längre sikt
bör eftersträvas enligt programmet för den svenska penningpolitiken, icke är
möjlig i det läge varmed man sålunda har att räkna under övergångstiden.
Utgångspunkter saknas då ännu för en bedömning av de lämpliga växelkurserna.
Och en anpassning av skilda svenska priser vid oförändrade växelkurser
efter de från hemmamarknadspriserna delvis avvikande priser, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
3
kunna gälla vid export till olika marknader, skulle — i den mån exportpriserna
mera väsentligt överstege hemmamarknadspriserna — kunna medföra
en förskjutning av den inhemska prisnivån, som på kort sikt bleve av
inflatorisk natur och på längre sikt skulle medföra risker för allvarliga bakslag.
Särskilt framträdande bleve olägenheterna, om kapitalvärden och kostnader
i Sverige skulle tillåtas anpassa sig efter höga exportpriser av kanske
mycket begränsad varaktighet och varierande de olika marknaderna
emellan.
Det kan naturligtvis hävdas, att senast berörda svårigheter för prispolitiken
skulle kunna undvikas, örn man vore beredd att, oavsett det internationella
prisläget, vid svenska försäljningar till utlandet tillämpa samma
prisreglering som på hemmamarknaden. En tillämpning av svenska hemmamarknadspriser
vid export, oaktat dessa understege på exportmarknaderna
eljest accepterade priser, skulle emellertid bland annat innebära, att Sverige
av inre prispolitiska skäl försämrade sina bytesrelationer mot utlandet på ett
sätt, som skulle medföra förluster för det svenska folkhushållet. Därtill
kommer, att export till priser, väsentligt understigande den internationella
nivån, skulle vara förbunden med uppenbara handelspolitiska risker.
Örn än Sverige sålunda icke kan vid export generellt tillämpa de stränga
prissättningsnormer som gälla för hemmamarknaden, så är det dock å andra
sidan givet, att Sverige bör söka undvika att genom uppdrivna exportpriser
bidraga till en internationell prisstegring, detta både med hänsyn till vikten
även ur svenska synpunkter av att en inflatorisk utveckling på världsmarknaden
undvikes och av hänsyn till den inhemska prisnivån. Det är att hoppas,
att en återhållsam prispolitik kommer att tillämpas också från utlandets
sida. Framträder en prisstegring på varor som införas till Sverige, måste
detta få återverkningar även på prissättningen vid export från Sverige.
Örn en del hemmamarknadspriser övergångsvis komma att ligga under de
priser som bjudas på skilda marknader i utlandet och örn en anpassning
varken kail ske genom växelkursförändringar eller genom export till svenska
hemmamarknadspriser, uppstå — såsom nyss berörts — risker för en av
exportprisutvecklingen betingad stegring av de priser som gälla på den
svenska hemmamarknaden. En sådan återverkan behöver givetvis icke befaras
i alla de fall där exportpriserna på en eller flera utländska marknader
överstiga hemmamarknadspriserna. Men på viktiga punkter kan inflytandet
från exportprisutvecklingen vara i hög grad ägnat ali försvåra den inhemska
prisstabiliseringen. Denna stabilisering behöver då stödjas genom särskilda
prisutjämningsavgifter vid exporten. Sådana avgifter skulle behöva utgå endast
i de fall där de priser, lill vilka exporten sker, skulle öva ett stegrande
inflytande på den inhemska prisnivån. De skulle utlagas blott med de belopp,
som vore nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. 1 motsats till
exportavgifter skulle de med denna utgångspunkt tydligen icke komma att eller
kunna tillåtas öva något stegrande inflytande på exportpriserna. Så snart
spänningen mellan dessa priser och hemmaprisnivån icke längre hotade att
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
utlösa sådana prisstegringar inom landet, som kunde beräknas försvåra den
allmänna prisstabiliseringen, skulle avgifterna helt bortfalla.
Om avgifter av ifrågasatt slag uttagas, skulle detta ur de berörda exportindustriernas
synpunkt innebära, att dessa komme i ett ekonomiskt läge,
i viss mån motsvarande det som skulle förelegat, om exportpriserna varit underkastade
reglering efter för hemmamarknaden godtagna normer. Avgifterna
skulle alltså innefatta en prispolitiskt motiverad ersättning för den vanliga
priskontrollen, vilken av nyss angivna skäl icke kan vinna tillämpning
Vid export.
Intäkterna av ifrågavarande avgifter, vilka tydligen icke äro av fiskalisk
natur, böra icke inflyta till allmänna budgeten utan fonderas för att använ3as
för sådana gemensamma ändamål, som lämpligen böra tillgodoses med
intäkter av detta slag. Olika sådana ändamål kunna ifrågakomma. I vissa
fall kan det vara lämpligt, att avgifterna disponeras för jorisreduktioner vid
återuppbyggnadsleveranser eller för avskrivning på återuppByggnadskrediter.
I andra fall synes en reduktiojijrv vissa importpriser kunna ifrågakomma.
I åter andra fall — exempelvis för träindustriens del — synes i första
band böra övervägas att disponera medlen för allmänna åtgärder i syfte att
bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar; praktiska
exempel erbjuda anläggandet av skogsvägar, skogs- och träteknisk
forskning eller förbättrandet av arbetarbostäderna. På längre sikt skulle sådana
åtgärder tillgodose det allmänna intresset av bästa möjliga tillgång på
skogsprodukter.
Såvitt möjligt torde uttagandet av prisutjämningsavgifter efter angivna
linjer böra ske i anslutning till överenskommelser mellan staten och vederbörande
exportindustrier. För att garantier skola vinnas för en enhetlig tilllampning
och för att nödvändiga åtgärder skola bli möjliga även i de fall, där
överenskommelser icke kunna nås, är det dock önskvärt, att Kungl. Majit erhåller
befogenhet all uttaga prisutjämningsavgifter efter bär angivna normer.
En sådan befogenhet torde icke böra utnyttjas annat än efter förhandlingar
genom priskontrollnämnden med berörda parter. Jämväl handelskommissionen
torde regelbundet böra höras i ifrågavarande ärenden.
Vid fonderingen av avgifterna böra särskilda konton uppläggas för olika
slag" av export, så att en möjlighet erhålles att vid medelsanvändningen taga
hänsyn till avgifternas ursprung. I de fall där medelsanvändningen sker
för ändamål, hänförliga till respektive industriers intresseområden, torde
hinder icke böra möta för Kungl. Majit att utan riksdagens hörande meddela
beslut örn medelsanvisningar från fonden av mindre omfattning. I övrigt
böra frågor rörande disposition av fondmedel underställas riksdagen.
Beträffande uppbärandet av avgifterna stå olika utvägar till buds. Närmast
synes ifrågakomma att de uttagas av tullen i samband med export. Anledning
föreligger emellertid icke att i detta sammanhang binda sig för den
ena eller andra lösningen. Valet bör träffas så, att industriens praktiska intressen
bli så väl tillgodosedda som möjligt.
Av vad jag anfört framgår, att den tänkta anordningen är direkt betingad
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
5
av övergångstidens speciella problem och avser att bidraga till en successiv
inpassning av den svenska ekonomien i dess internationella sammanhang
utan onödiga och skadliga kastningar under den tid som förflyter, till dess
anpassningen kan ske i normala former. Prisutjämningsavgifterna ha karaktären
av en ren övergångsanordning med samma principiella bakgrund som
den allmänna prisregleringen. Behov synes icke föreligga att ge dem en fastare
formell ram i en särskild författning. Det torde vara tillräckligt att
Kungl. Majit erhåller riksdagens bemyndigande att för viss tid framåt, förslagsvis
till och med den 30 juni 1946, meddela föreskrifter örn uttagande
av prisutjämningsavgift enligt här angivna riktlinjer.
Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad
i det föregående anförts, när behov därav ur prispolitiska
synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter örn uttagande
för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.