Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) örn varuskatt; given Stockholms slott den 23
mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll t!)i5. I sami. Nr 250.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, att i förordningen den 25 maj 1941 örn varuskatt
skall, närmast efter 3 §, införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande
lydelse.

3 a §.

Kungl. Maj:t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Hubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt samt anför
därvid följande.

Enligt förordningen om varuskatt skall för vara, som är upptagen i en vid
förordningen fogad förteckning — därest varan tillverkas yrkesmässigt inom
riket för avsalu eller för vidare bearbetning eller ock införes till riket — till
staten erläggas särskild skatt (varuskatt). De i nämnda förteckning upptagna
varorna utgöras av bl. a. choklad med tillsats av socker, konfityrer, vissa
putsmedel och essenser samt toilettpreparat. I förordningen meddelas närmare
bestämmelser i fråga örn kontrollen över tillverkningen och importen
av varor, för vilka varuskatt skall utgå, samt angående skattens inbetalande
m. m. Någon bestämmelse, som möjliggör för skattskyldig att i fall, då en
beskattning med hänsyn till omständigheterna skulle te sig obillig eller obefogad,
erhålla befrielse från skyldighet att erlägga varuskatt eller att återfå
redan erlagd sådan skatt, har icke upptagits i förordningen.

I en vid innevarande års riksdag i första kammaren framställd interpellation
anförde interpellanten — under hänvisning till att visst namngivet företag
i Stockholm, som bedreve tillverkning av halvfabrikat för konditoribranschen,
förklarats skyldigt att retroaktivt erlägga varuskatt med cirka
86 000 kronor — att mot varuskatteförordningen kunde anmärkas, bland annat,
att densamma icke inrymde någon möjlighet för Kungl. Majit att restituera
eller efterskänka skatt, där sådant vore av särskilda omständigheter påkallat.
I det ifrågavarande fallet hade de rättstillämpande myndigheterna
därför icke ägt möjlighet att, såsom billigtvis bort ske, låta varuskatten —
därest sådan överhuvud bort utgå — träda i tillämpning först från och
med den dag då genom vederbörande myndighets beslut fastslagits, att skatteplikt
förelåge för de produkter företaget tillverkade. I anslutning härtill
framställde interpellanten till mig den frågan, huruvida jag ansåge att förordningen
borde kompletteras och ändras i syfte att undanröja sådana olägenheter
av dess tillämpning, som nyss angivits.

4

Kungl. Majlis proposition nr 250■

Departementschefen.

I anledning av interpellationen inhämtade jag yttrande i frågan från kontrollstyrelsen,
som därvid anförde, att styrelsen i princip delade den av interpellanten
uttalade meningen, alt varuskatteförordningen lämpligen borde
kompletteras i syfte ali åt Kungl. Maj:t inrymma befogenhet att i vissa fall
efterskänka varuskatt. En sådan befogenhet vore lämnad i 6 § förordningen
om allmän omsättningsskatt, enligt vilken Kungl. Maj:t ägde, där synnerliga
skäl därtill vore, medgiva befrielse från eller återbäring av allmän omsättningsskatt.
Då kontrollstyrelsen funnit sig kunna ansluta sig till interpellantens
ståndpunkt i nämnda hänseende, hade det närmast varit med tanke på den
understundom mycket härda verkan, som minimiskattebestämmelsen i 3 §

1 mom. varuskatteförordningen kommit att innebära för vissa smärre tillverkare,
för vilka efterdebileringen av minimiskatt för en förfluten tid rent av
kunnat överstiga varuomsättningens värde och i varje fall ofta uppgått till efter
deras förhållanden så stora belopp, all skattebeloppets utkrävande tett sig
orimligt. Bestämmelsen skulle emellertid sannolikt även kunna finna tilllärtlphing
i andra fall.

I samband härmed må erinras örn all jag i mitt svar å interpellationen —
vilket avgavs dell 14 i denna månad — uttalade att jag delade interpellarttens
uppfattning om önskvärdheten av den ifrågasatta kompletteringen av varuskatleförordningen
och att jag även vore beredd att, i vad på mig ankomme,
verka för ett snabbi genomförande därav.

Såsom framgår av mitt svar å den förut omnämnda interpellationen anser
jag det önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Majit att, då synnerliga skäl
därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt. Införandet av
en dylik bestämmelse i varuskatteförordningen skulle innebära, att denna
förordning i nu förevarande hänseende bringades i överensstämmelse med
förordningen örn allmän omsättningsskatt. I enlighet härmed tillstyrker jag,
att i varuskatteförordningen införes ett stadgande av angivet innehåll. Detta
stadgande torde lämpligen böra upptagas såsom en ny paragraf, benämnd
•”i a §.

Beträffande frågan örn de närmare förutsättningar, som böra gälla för till -tampning av det föreslagna stadgandet, torde viss ledning kunna hämtas från
förarbetena till förordningen om allmän omsättningsskatt (se första särskilda
Utskottets vid 1940 års urtima riksdag utlåtande nr 10 s. 26 o. f.). I övrigt
torde det få ankomma på Kungl. Majit att från läll till fall bedöma huruvida
»Synnerliga skäl» skola anses vara för handen. Jag förutsätter emellertid, att
med hänsyn till stadgandets karaktär detsamma erhåller en restriktiv tolkning.
Jag förutsätter även att, därest Kungl. Majit i visst fall skulle anse återbäring
av varuskatt böra medgivas, återbäringen skall kunna begränsas till
skälig del av det erlagda skattebeloppet. Den omständigheten, att varuskatt
erlagts redan innan den nu ifrågasatta ändringen i varuskatteförordningen
trätt i kraft, synes icke i och för sig böra hindra, att en framställning örn återbäring
av skatten bifälles, därest förutsättningar härför eljest föreligga.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det nu anförda upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 25 maj 1911 (nr 251) om varuskatt måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Ericsson.