Kungl. Majda proposition nr 249.
1
Nr 249.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
Sveriges anslutning till ett mellan Storbritannien, Amekas
förenta stater m. fl. länder träffat, den 5 augusti
1944 i London undertecknat internationellt avtal rörande
principerna för fortsättandet av den samfällda kontrollen
över handelssjöfarten; given Stockholms slott den 9
mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att godkänna Sveriges anslutning till ett mellan Storbritannien, Amerikas
förenta stater m. fl. länder, den 5 augusti 1944 i London undertecknat
internationellt avtal rörande principerna för fortsättandet av den samfällda
kontrollen över handelssjöfarten.
GUSTAF.
Axel G fores.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.
De förenade nationernas handelsflottor hava under kriget helt varit tagna
i anspråk för den gemensamma krigsinsatsen. Efter en konferens i London
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 249.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
under sommaren 1944 mellan representanter för Belgien, Canada, Grekland,
Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien och Amerikas förenta stater
träffades den 5 augusti 1944 mellan sagda länder ett internationellt avtal rörande
principerna för fortsättandet av den samfällda kontrollen över handelssjöfarten
(»International agreement on principles having reference to
the continuance of co-ordinated control of merchant stopping», publicerat
jämte annex i september 1944 såsom »White Paper» av Foreign Office, Cmd
6556), vars text torde såsom bilaga 1 få fogas till statsrådsprotokollet. Vid
överläggningarna var jämväl det franska befrielseutskottet representerat.
Överenskommelsen undertecknades dock icke från fransk sida, men sedermera
har Frankrike liksom också Australiska statsförbundet och Brittiska
Indien anslutit sig till densamma. Sovjetunionen har icke tagit någon del i
överenskommelsen, men i det officiella meddelandet örn undertecknandet
upplyses, att Sovjetunionen och andra intresserade regeringar tillhörande de
förenade nationerna hava hållits underrättade örn förhandlingarna. Danmark
var vid överläggningarna representerat av en observatör.
Med överenskommelsen har man velat vinna följande syften. Å ena sidan
förklara de kontraherande regeringarna sig vilja ställa tonnage till förfogande
för militära och andra ändamål, som äro nödvändiga för eller en följd
av avslutandet av kriget i Europa och fjärran östern ävensom för försörjningen
av alla befriade områden samt av de förenade nationerna (art. 1). Å
andra sidan åtaga sig de fördragsslutande regeringarna att icke tillåta användning
av något sitt fartyg i »icke nödvändig» (non-essential) sysselsättning,
såvida icke det totala tonnaget inom sjöfartspoolen överskrider de
sammanlagda behoven. Även i ett sådant läge må fartygen endast användas
i enlighet med ömsesidigt godtagbara normer, vilka icke få innebära
diskriminering av någon stats sjöfartsintressen, och vilka åt alla fördragsslutande
regeringar skola inrymma skäliga möjligheter för deras fartyg att
deltaga i handelsjöfart (art. 3).
För fullföljandet av dessa syften åtaga sig signatärmakternas regeringar
att vidmakthålla en sådan kontroll över sina fartyg, som möjliggör att varje
fartyg sysselsättes i enlighet med nyss angivna syften. Denna kontroll skall
utövas genom rekvisition av nyttjande- eller äganderätten till fartygen
(art. 2).
Kontrollen skall omfatta samtliga fartygstyper, oberoende av storlek
(art. 8).
För genomförande av överenskommelsens principer åtaga sig de fördragsslutande
partenia vidare att utöva kontroll över alla för sjöfarten inom sina
respektive länder nödvändiga tjänster såsom bunkring, proviantering, klarering,
reparationer etc. samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som erfordras
för att säkerställa att alla nationers fartyg användas i överensstämmelse
med de förenade nationernas syften, övriga nationer, som ansluta sig till
överenskommelsen, skola avgiva en motsvarande utfästelse (art. 5).
Kungl. Mctj:ts proposition nr 249.
3
Allt det av överenskommelsen berörda tonnaget skall ställas till en särskild
• centralmyndighets förfogande. Denna myndighet skall träda i verksamhet
efter upphörandet av kriget mot Tyskland. Enligt en till överenskommelsen
logad organisationsplan skall centralmyndigheten bestå av dels ett råd,
»United Maritime Council», vilket skall vara en central för meningsutbyte
i principiella frågor (questions of policy) men icke hava någon beslutanderätt,
dels ock en verkställande styrelse, »United Maritime Executive Board»,
fördelad på två sektioner, en i London och en i Washington. I rådet skola,
förutom signatärmakterna, bland annat även neutrala stater, som ansluta sig,
bli representerade. Däremot skall antalet medlemmar i styrelsen vara begränsat.
Enligt överenskommelsen (annex, art. 7) skall styrelsen bestå av representanter
för amerikanska, brittiska, nederländska och norska regeringarna.
Kontraherande regering, som icke är representerad i styrelsen, skall
företrädas av en adjungerad ledamot (associate member), vilken i frågor berörande
fartyg under dess kontroll eller i frågor berörande tilldelning av tonnage
för dess territorium skall hava samma befogenheter som styrelsens permanenta
representanter (annex, art. 8). Beslut angående fartyg hörande under
viss regering skall fattas i samförstånd med denna regering genom dess
representant i styrelsen (ledamot eller adjungerad ledamot, annex, art. 9,
10). Beslut genom röstning skall sålunda icke förekomma.
Centralmyndighetens huvudsakliga befogenheter äro följande:
Den skall bestämma fartygens sysselsättning i och för fullföljandet av
överenskommelsens syften. Den skall anskaffa det tonnage, som från tid till
annan erfordras för tillgodoseendet av de förenade nationernas militära eller
andra behov. För att verkställa centralmyndighetens direktiv föreskrives
vidare, att de fördragsslutande regeringarna skola ställa fartyg till förfogande
för dessa behov i enlighet med centralmyndighetens beslut (art. 7 b).
Fartyg, som äro sysselsatta i kustfart eller i fart mellan närbelägna länder
(short trades), skola dock vara undantagna från denna regel. För denna
kategori av fartyg — överenskommelsen definierar dem icke närmare —
skola vidtagas särskilda kontrollåtgärder, avpassade efter förhållandena
inom respektive områden (art. 8).
Såsom allmän regel fastslås att fartyg under ett visst lands flagg skola
anses lyda under flagglandets kontroll eller under det lands kontroll, lill vilket
det befraktats (art. 7 c).
Den ersättning, som skall utgå för nyttjandet av fartygen, skall bestämmas
av centralmyndigheten med hänsyn till skälighet och i enlighet med följande
huvudprinciper:
1) fartyg, under vilken Dagg det vara må, vilka utföra samma eller liknande
transporter skola erhålla samma frakt,
2) fartygen skola sysselsättas enligt vad som påkallas och utan ekonomiska
hänsyn (art. 7 b).
De bestämmelser, som fastställas genom överenskommelsen, avses skola
träda i kraft vid slutet av kriget mot Tyskland och fortsätta att tillämpas
under en period, som ej överstiger sex månader efter Europa-krigets eller
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
Asien-krigets slut, vilkendera tidpunkten som är den senare, såvida icke
överenskommelse örn tidigare upphörande träffas.
Enligt överenskommelsen skola neutrala stater, vilkas handelsflottor överstiga
vad som erfordras för tillgodoseendet av deras nödvändiga importbehov,
inbjudas att ansluta sig till avtalet (art. 4). Dylik inbjudan har hittills,
såvitt bekant, endast riktats till Sverige, vilket skett genom en den 22 september
1944 dagtecknad inbjudan från Storbritanniens och Amerikas förenta
staters regeringar.
Vad beträffar den svenska handelsflottan under kriget må inledningsvis
erinras om följande. Den svenska handelsflottans tonnage uppgick vid krigets
utbrott till omkring 1 (320 000 bruttoton, varav omkring 1 550 000 bruttoton utgjordes
av sjögående fartyg om 100 bruttoton och däröver. Vid tillkomsten av
minspärren i Skagerack den 9 april 1940 befunno sig fartyg till ett sammanlagt
tonnage av omkring 700 000 bruttoton väster om spärren. Något mindre
än hälften av det svenska sjögående tonnaget befann sig sålunda utanför spärren
vid detta tillfälle. Genom sänkningar, som i främsta rummet drabbat tonnaget
utanför spärren, samt genom betydande nybyggnader i Sverige lia proportionerna
numera förskjutits. Vid årsskiftet 1944/45 omfattade den svenska
handelsflottan sammanlagt 1 500 000 bruttoton sjögående tonnage, varav omkring
500 000 bruttoton befann sig utanför spärren, lejdtonnaget oberäknat.
Det svenska tonnage, som under kriget befunnit sig utanför spärren, har som
bekant icke kunnat fritt disponeras. Genom överenskommelse mellan å ena
sidan Sjöfartskommittén 1939 — den svenska rederinäringens vid krigets början
skapade exekutivorgan —- samt å andra sidan vederbörande allierade myndigheter
har sysselsättningen för här ifrågavarande svenska fartyg reglerats.
Bortsett från det tonnage, som användes i lejdtrafiken och i Internationella
Röda Korsets tjänst, samt ett fåtal andra fartyg, är numera praktiskt taget
hela det svenska tonnaget utanför spärren sysselsatt för allierad räkning.
Vid förhandlingarna rörande Sveriges anslutning till sjöfartspoolen lia i
huvudsak följande synpunkter kommit till uttryck.
Det hade ur allierad synpunkt synts naturligt, att Sverige i samma utsträckning
som de förenade nationerna efter krigets upphörande i Europa genom
sin handelsflotta deltager i arbetet på såväl ett återställande av mera normala
förhållanden i Europa som ock de i samband därmed erforderliga humanitära
hjälpaktionerna. Att bland de neutrala länderna endast Sverige erhållit inbjudan
till anslutning torde ha sin grund däri, att vårt land synes vara det enda utanför
de förenade nationernas krets, som är i besittning av en relativt betydande
handelsflotta även om denna med undantag för visst specialtonnage ej är
tillfyllest för de normala tonnagebehoven. Det torde vidare vara ett önskemål
från allierad sida, att Sverige icke lämnas tillfälle att med hjälp av
sin moderna och till stor del nybyggda handelsflotta begagna sig av sin neutrala
ställning för att skaffa sig särskilda fördelar. Å andra sidan har det i
Kungl. Mcij:ts proposition nr 249.
5
samband med inbjudningen framhållits, att Sveriges biträdande av avtalet
borde vara helt frivilligt och dikterat av Sveriges egna intressen.
En vägran från svensk sida att ansluta sig skulle medföra, att svenska
fartyg i de anslutna ländernas hamnar — det vill säga just de länder, som
ur sjöfartssynpunkt äro av avgörande betydelse — komme att sättas i efterhand
vad beträffar bunkring, erhållande av skeppsförnödenheter, klarering,
reparationer m. m., vilket allvarligt skulle påverka den svenska handelsflottans
konkurrenskraft och rörelsefrihet och särskilt svensk linjesjöfarts
intressen. Från allierat håll har betonats, att avsikten med nämnda överenskommelse
vore icke blott att befordra förenämnda syften, utan även
att skapa en organisation för eventuellt framtida frivilligt internationellt samarbete
på sjöfartens område.
De betänkligheter, som från svensk sida anförts mot en anslutning till sjöfartspoolen,
ha framför allt riktat sig mot rekvisitionsföreskriften i artikel 2
samt mot bestämmelsen om deltagande i militära transporter. Vidare har man
önskat tillfredsställande försäkringar dels att svenskt tonnage i första hand
skulle reserveras för svenska import- och exportbehov, dels ock att avtalet
icke komme att användas i handelspolitiskt syfte. Slutligen har man å
svensk sida förklarat, att man under inga omständigheter komme att tilllämpa
bestämmelserna i artikel 5, så att Sverige skulle nödgas behandla
exempelvis sovjetiska eller finska fartyg i svenska hamnar på ett diskriminerande
sätt.
Vid de förhandlingar, som förekommit angående Sveriges anslutning, har
man i allt väsentligt lyckats vinna beaktande för de svenska synpunkterna. Sålunda
har i fråga om rekvisitionsförfarandet medgivits, att svenska regeringen
äger att överlämna åt något av densamma utsett organ att för dess räkning
handhava avtalets verkställande under regeringens kontroll och för dess räkning
genom tidsbefraktningsavtal eller genom annan överenskommelse tillförsäkra
sig den befogenhet, som erfordras för verkställande av med avtalet följande
förpliktelser. Vad beträffar avtalets bestämmelser om militära transporter
har bekräftats, att de fördragsslutande regeringarna icke ha någon avsikt att
använda svenska fartyg för transporter, som skulle stå i strid med Sveriges
neutrala ställning. Vad angår de svenska önskemålen om tilldelning av tonnage
för nödvändiga export- och importbehov har förklarats, alt svenska tonnagebehov
komma att tillgodoses i proportionsvis samma utsträckning som de
förenade nationernas. Avsikten är, att varje land skall äga rätt att framställa
förslag rörande det tonnage, som skall användas för det egna landets behov,
med iakttagande av att varje land endast bör lia rätt till så stor del av den egna
trafiken, som före kriget ombesörjdes av ifrågavarande lands tonnage, dock
att i den mån icke övriga nationer, som tidigare deltagit i transporter till
och från landet, allt fortfarande äro beredda att ställa fartyg till disposition
för sådan trafik, det egna landets tonnage må insättas i motsvarande omfattning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
Beträffande övriga från svensk sida förut angivna synpunkter ha godtagbara
förklaringar erhållits. De förklaringar och modifikationer, som i det föregående
berörts, ha förutom i den noteväxling, som avses att äga rum, intagits
i ett antal skrivelser och memoranda, som under förhandlingarna
utväxlats i berörda frågor.
Såsom i det föregående framhållits skulle en anslutning till det mellan
Storbritannien, Amerikas förenta stater m. fl. länder träffade avtalet rörande
principerna för fortsättandet av den samfällda kontrollen över handelssjöfarten
komma att medföra fördelar i fråga om bland annat det
svenska tonnagets behandling i hamnar, tillhörande till avtalet anslutna
länder. En avvisande hållning skulle däremot innebära betydande olägenheter
för den svenska sjöfarten och måhända indirekt också för vår varuimport
ävensom försvåra ett önskvärt samarbete med de till avtalet anslutna
stora sjöfartsnationerna.
En viss säkerhet för att svenska intressen vid tillämpningen av här
ifrågavarande avtal icke skola åsidosättas synes mig ligga i den i annexet
till avtalet intagna bestämmelsen att beslut rörande svenska fartyg kunna
fattas endast med samtycke av den svenske representanten i det verkställande
organet. Ett från svensk sida framfört förslag rörande sysselsättning
av svenskt tonnage kan sålunda icke ändras genom röstning inom det
organ, som handlägger dessa frågor, utan endast genom överenskommelse.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, är jag beredd förorda anslutning
från svensk sida till avtalet. Det synes angeläget, att ett svenskt biträdande
av avtalet snarast möjligt kommer till stånd. Kungl. Maj:t torde böra för sin
del nu godkänna anslutningen. Då tiden och omständigheterna i övrigt medgiva,
att detta godkännande underställes riksdagens prövning, torde så med
hänsyn till ärendets natur böra ske.
Vad angår formen för en anslutning till avtalet synes densamma kunna
ske genom noteväxling mellan svenska regeringen samt brittiska och amerikanska
regeringarna. Förslag till note från svensk sida å ifrågavarande
inbjudan torde som bilaga 2 få fogas till statsrådsprotokollet.
Avsikten är att Sjöfartskommittén 1939 skall handhava avtalets genomförande
under kontroll av statens trafikkommission såsom licensmyndighet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte dels för sin del godkänna Sveriges anslutning till den internationella
överenskommelsen rörande principerna för fortsättandet av den
samfällda kontrollen över handelssjöfarten, dels ock i proposition föreslå
riksdagen
att godkänna Kungl. Majits förenämnda åtgärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
7
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan beslutar Hans Maj:t
Konungen att godkänna Sveriges anslutning till den
internationella överenskommelsen rörande principerna
för fortsättandet av den samfällda kontrollen
över handelssjöfarten samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Persson
8
Kungl. Mcij:ts proposition nr 249.
Bilaga 1.
AGREEMENT ON PRINCIPLES HAVING REFERENCE TO THE CON
TINUANCE
OF CO-ORDINATED CONTROL OF MERCHANT
SHIPPING.
THE undersigned representatives, duly authorised by their respective
Governments or Authorities, hereinafter referred to as contracting Governments,
havé agreed as follows: —
1. The contracting Governments declare that they accept as a common
responsibility the provision of shipping for all military and other tasks
necessary for, and arising out of, the completion of the war in Europé and
the Får East and for the supplying of all the liberated areas as well as of
the United Nations generally and territories under their authority.
2. The contracting Governments undertake to continue to maintain such
powers of control över all ships which are registered in their territories or
are otherwise under their authority as will enable them effectively to direct
each ship’s employment in accordance with the foregoing declaration.
Subject to the provisions of paragraphs 3 and 9, this control shall continue
to be exercised by each contracting Government through the mechanism of
requisitioning för use or title.
3. The contracting Governments agrée not to release from control any
ships under their authority or permit them to be employed in any nonessential
services or for any non-essential cargo unless the total overall
tonnage is in excess of the total overall requirements, and then only in
accordance with a mutually acceptable formula which shall not discriminate
against the commercial shipping interests of any nation and shall extend to
all contracting Governments an equitable opportunity för their respective
tonnages to engage in commercial trades.
4. Neutral Governments having ships under their control in excess of
the tonnage required to carry on their essential import requirements shall
be invited to subscribe to obligations in respect of all their ships which
shall ensure that their employment is in conformity with the general purposes
of the United Nations.
5. The contracting Governments undertake to exercise control över the
facilities for shipping available in their territories, by suitable measures on
the lines of the United States and British Ship Warrant Schemes, and to
take such other measures as may be necessary to secure that ships under
all Hags are used in conformity with the purposes of the United Nations.
Other Governments acceding hereto shall give a similar undertaking.
6. Without prejudice to questions of disposition or title, the employment
of such ships as may at any time be permitted to operate under enemy tlag
or authority shall be determined to serve the requirements of the United
Nations.
7. —(a) In order that the allocation of all ships under United Nations
control may continue to be effectively determined to meet the
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
9
requirements of the United Nations, a central authority shall
be established, to come into operation upon the general suspension
of hostilities with Germany. The central authority
shall be organised in accordance with the plan agreed in the
Annex.
(b) The central authority shall determine the employment of ships
for the purpose of giving effect to the responsibilities assumed
by each contracting Government in paragraph 1 to provide the
tonnage required from time to time to meet current requirements
for ships for the military and other purposes of the
United Nations, and ships shall be allocated for those purposes
by those Governments in accordance with the decisions of the
central authority. So får as is consistent with the efficient
overall use of shipping as determined by the central authority
for those purposes, and with the provisions of paragraph 7 (c),
each contracting Government may allocate ships under its own
authority, wholly or partly to cover the essential import
requirements of territories för which it has special shipping
responsibilities.
(c) In general, ships under the flag of one of the contracting Govern
ments
shall be under the control of the Government of that
flag, or the Government to which they havé been chartered.
In order to meet the special case of military requirements
those ships which havé been taken up, under agreements made
by the United States Government and/or United Kingdom
Government with the other Governments having authority for
those ships, for use as troopships, hospital ships, and for other
purposes in the service of the armed forces, shall remain on
charter as at present to the War Shipping Administration
and/or the Ministry of War Transport as the case may be,
under arrangements to be agreed between the Governments
severally concerned. (Any further ships required for such
purposes shall be dealt with in a like manner.)
The fact that these ships are assigned to military requirements
shall not prejudice the right of the Governments
concerned to discuss with the central authority the measures
to be taken to provide shipping for their essential requirements
within the scope of paragraph 1.
(d) The contracting Governments shall supply to one another, through
the central authority, all information necessary to the effective
working of the arrangements, e.g., regarding programmes,
employment of tonnage, and projected programmes, subject to
the requirement of military secrecy.
(e) The central authority shall also initiate the action to be taken
to give effect to paragraph 5 and shall direct action under
paragraph 6.
(f) The terms of remuneration to be paid by the users (Government
or private) of ships shall be determined by the central
authority on a fair and reasonahle basis in such manner as to
give effect to the following two hasie principles: —
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
(i) Ships of all flags performing the same or similar services
should charge the same freights.
(ii) Ships must be employed as required without regard to
financial considerations.
8. The principles herein agreed shall apply to all types of merchant
ships, irrespective of size, including passenger ships, tankers and whale
factories when not used for whaling (but paragraph 7 (b) will not be
applicable to ships engaged in Coastal trades and short trades between nearbv
countries, the arrangements for control of which shall be appropriate to
meet the requirements prevailing in each particular area).
The principles shall also be applied to the extent necessary, through
suitable machinery, to fishing vessels, whale catchers, and other similar
eraft in those areas where special measures in respect of such eraft are
agreed to be necessary. A special authority shall be set up capable of
apportioning between naval and commercial services such eraft as are
available in those areas.
9. The foregoing principles shall take effeet on the coming into operation
of the central authority, and shall remain in effeet for a period not extending
beyond six months after the general suspension of hostilities in Europé or
the Får East, whichever may be the later, unless it is unanimously agreed
among the Governments represented on the duly authorised body of the
central autority that any or all of the agreed principles may be terminated
or modified carlier.
Done in London on the 5th dav of August, 1944.
For the Government of Belgium:
A. BALTHAZAR.
For the Government of Canada:
VINCENT MASSEY.
A. L. MacCALLUM.
For the Royal Hellenic Government:
G. VASSILIADIS.
För the Government of the Netherlands:
J. M. de BOOY.
For the Government of Norway:
ARNE SUNDE.
For the Government of the Republic of Poland:
J. KWAPINSKI.
For the Government of the United Ivingdom of Great Britain
and Northern Ireland:
LEATHERS.
For the Government of the United States of America:
PHILIP D. REED.
HUNTINGTON T. MORSE.
WALTER A. RADIUS.
JOHN M. ALLISON.
For the French Committee of National Liberation:
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
11
ANNEX.
Organisation of tile Central Authority.
1. The central authority shall consist of—
(a) A Council (United Maritime Council).
(b) An Executive Board (United Maritime Executive Board).
(a) The United Maritime Council.
2. Eacli contracting Government shall be represented on the Council.
Membership of the Council shall also be open to all other Governments,
wliether of the United Nations or of neutral countries, winch desire to accede
and are prepared to accept the obligations of contracting Governments.
3. The Council shall meet when deemed necessary and at least twice a
year at such places as may be convenient. Meetings shall be arranged by the
Executive Board. The Council shall elect its own Chairman and determine
its own procedure. The meetings of the Council are intended to provide the
opportunity for informing the contracting Governments as to the overall
stopping situation and to make possible the interchange of views between
the contracting Governments on general questions of policy arising out of
the working of the Executive Board.
(b) The United Maritime Executive Board.
4. The Executive Board shall be established with Branches in Washington
and London under War Shipping Administration and Ministry of War
Transport chairmanship respectively.
5. The Executive Board shall exercise through its Branches the executive
functions of the central authority. Appropriate machinery under the two
Branches shall be established for the purpose of enabling them to discharge
the functions described in paragrapli 7 of the Agreement on Principles.
Machinery to carry out the arrangements under paragraph 8 of that Agreement
as regards slups engaged in coasting and short sea trades, and as
regards smäll eraft shall be set up under the Executive Board.
6. The division of day-to-day responsibility between the two Branches
of the Executive Board shall be established as convenient from time to time.
So that the two Branches of the Executive Board may work in unison,
meetings of the Executive Board as a whole shall be arranged at the instance
of the two chairmen, as often as may be necessary, and at such place
as may be convenient from time to time.
7. The membership of the Executive Board sliall be restrieted in
numbers. By reason of their large experience in shipping normally engaged
in international trade, and their harge contribution of ships for the common
purpose, the following Governments shall be represented on the Executive
Board :■—-
Government of the United Ivingdom of Great Britain and Northern
Ireland;
Government of the United States of America;
Government of Ilie Netherlands;
Government of Norway.
It shall be open to the members of the Executive Board to recommend to
contracting Governments additions to Ilie membership of the executive Board
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
as circumstances may require in order to promote the effective working of
the central authority.
8. Each contracting Government not represented on the Executive Board
shall be represented by an associate member who shall be consulted by, and
entitled to attend meetings of, the Executive Board or its Branches on
matters affecting ships under the authority of that Government, or on
matters affecting the supply of ships for the territories under the authority
of that Government.
9. The Executive Board and its Branches shall proceed by agreement
among the members. There shall be no voting.
10. The decisions of the Executive Board affecting the ships under the
authority of any contracting Government shall be reached with the consent
of that Government, acting through its representative on the Executive
Board or through its associate member, as the case may be.
11. The Executive Board shall be the duly authorised body for the
purpose of paragraph 9 of the Agreement on Principles, but it is understood
that no decision reached under that paragraph by the Governments represented
on the Executive Board shall impose any new or greater obligation
on any other contracting Government without its express consent.
12. A Plänning Committee shall be set up to begin work in London as
soon as possible after the signature of the Agreement on Principles for the
purpose of working out on a basis satisfactory to the contracting Governments
the details of the machinery required to enable the Executive Board
to discharge its functions, including the functions under paragraph 7 (f).
Any contracting Government may be represented on the Plänning Committee.
13. The Executive Board shall havé the full use of the machinery and
procedure of the War Shipping Administration and Ministry of War
Transport in order to avoid duplication.
14. The contracting Governments shall nominate their representatives
on the Plänning Committee to the Governments of the United States and the
United Kingdom, as soon as practicable. They shall also so nominate their
representatives as members or as associate members of the Executive Board
as the case may be. The Governments of the United States and the United
Kingdom shall be responsible, in consultation with the other contracting
Governments concerned, for determining the date of coming into operation
of the central authority in accordance with paragraph 7 (a) of the Agreement
on Principles.
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
13
Bilaga 2.
FÖRSLAG
till
note till brittiska och amerikanska regeringarna angående Sveriges anslutning
till den internationella överenskommelsen rörande principerna för fortsättandet
av den samfällda kontrollen över handelssjöfarten.
The Swedish Government havé now considered the memorandum
presented by the Governments of the United Kingdom and United States of
America on the 22nd September last in which those Governments invited the
participation of the Swedish Government in the scheme defined by the
»Agreement on Principles ha ving reference to the continuance of coordinated
control of Merchant Shipping», signed in London on August 5th,
1944.
The Swedish Government, finding itself in accord with the provisions
of the Agreement, desires, subject to the approval of the Swedish Riksdag,
to accede to it and to accept the obligations and exercise the rights of a
contracting Government on the understandings:—
(1) That the provision of shipping for the supply of Sweden on the
same basis as for the supply of the United nations shall be regarded
as a responsibility of all the contracting Governments under paragraph
1 of the Agreement;
(2) That Swedish ships shall not be required to carry anns, ammunition
and implements of war included in the five categories accepted
for the purpose of the International Convention for the Suspension of
International Trade in Arms and Ammunition of June, 1925.
In order to give effect to paragraph two of the »Agreement on Principles»,
a single responsible body will be the disponent of all Swedish
shipping by lime charter or bareboat charter or ownership and will act
in tilis capacity with the full authority of and as agent för the Swedish
Government, throughout the period of the »Agreement on Principles».
London...
Washington . . .
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
ÖVERSÄTTNING
av
FÖRSLAG
till
note till brittiska och amerikanska regeringarna angående Sveriges anslutning
till den internationella överenskommelsen rörande principerna för fortsättandet
av den samfällda kontrollen över handelssjöfarten.
Svenska regeringen har numera övervägt det memorandum, som den 22
september 1944 överlämnades av regeringarna i Storbritannien och Amerikas
Förenta Stater, i vilket dessa regeringar inbjödo svenska regeringen att
ansluta sig till den plan, som närmare angivits i den i London den 5 augusti
1944 undertecknade »Överenskommelsen rörande principerna för fortsättandet
av den samfällda kontrollen över handelssjöfarten».
Svenska regeringen, som samtycker till bestämmelserna i denna överenskommelse,
önskar under förutsättning av svenska riksdagens bifall ansluta
sig till överenskommelsen och ikläda sig de skyldigheter och utöva de rättigheter,
som tillkomma en fördragsslutande regering under förutsättning:
1) Att tilldelningen av tonnage för Sveriges försörjning skall ske enligt
samma grunder som beträffande försörjningen av de förenade nationerna
och anses såsom alla de fördragsslutande regeringarnas angelägenhet i enlighet
med artikel 1 i överenskommelsen;
2) Att svenska fartyg icke skola vara skyldiga att befordra vapen, ammunition
och krigsmateriel, tillhörande de fem överenskomna kategorier, som
angivas i den internationella konventionen av juni 1925 för kontroll av
internationell handel med vapen och ammunition.
För att sätta i kraft bestämmelserna i artikel 2 i »Överenskommelsen
rörande principerna» skall ett enda organ vara ansvarigt för handhavandet
av allt svenskt tonnage, vare sig genom tidsbefraktning eller på bareboat basis
eller för egen räkning; ifrågavarande organ skall i denna egenskap handla
med full behörighet och såsom ombud för svenska regeringen under hela
giltighetstiden av »överenskommelsen rörande principerna».
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
516656