Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
1
Nr 245.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 16 mars 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
mars 1955.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med år
1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
bestämmelser. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien täckning
av de med sockertillverkningen förbundna kostnaderna, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta SveriBihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 245.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
ges sockerfat»lillaktiebolag. Under år 1936 inträdde en förändring såtillvida,
att Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
De nuvarande bestämmelserna, grundade å ett kontrakt
mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit i överensstämmelse med
beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 195; r. skr. nr 146) och gälla för tiden
till och med den 31 juli 1945.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.
Genom förordning den 21 april 1944 (nr 164) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde ’i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1944, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1945. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt
1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr
252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara, som
på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest
densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom
olovligen införd, åter utföras, under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
3
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse investerat
kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under statens
garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1944 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall
utgöra 4 kronor 50 öre.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran om den mellan Kungl.
Maj :t och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att
på hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån
förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §•
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1944 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen
underskriven förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna
1944 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna
förbindelser skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §.
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Majit fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Majit.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
5 §•
För räkenskapsåret 1 augusti 1944—31 juli 1945 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen erhållna
biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning, som
följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av bolagets
för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola
särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition stående
medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshvra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets eget
kapital (vinst) utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det att
bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,22 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta moments
första stycke avsedda konton eller i övrigt lill statsregleringens nackdel
verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra sockerrörelsen,
samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen,
cistemvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å respektive
konton.
Skulle under tiden 1 augusti 1944—31 juli 1945 sådana förändringar beträffande
en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera
parten förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,22 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga lönetillägg
skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,22 öre.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.
Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 morn. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1945, skall gälla, att raken
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
5
skapsårets drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att bolaget
kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av varan
till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och lagervärden
förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej fastställts,
med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar kan
anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli i945 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1945 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta innebär
i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt, genom
belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å varan
och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret — förslår
för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda avsatts,
här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken under
eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som motsvarar
det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt från å ena
sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra sidan det
ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i normallagret
för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får, under iakttagande
av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens gottskrivande
under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden vid prisfall
å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret. 1 syfte
att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är, skall bolaget rörande
återanskaffningen samråda med statens sockernämnd eller annat av
Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran, till staten
överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig återställning
av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget
rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller
mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall dylik
tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
Det förutsättes, att efter erforderliga utredningar överenskommelse må
kunna träffas mellan parterna örn viss avveckling redan under kontraktstiden
av de i detta moment andra och tredje styckena intagna bestämmelser
(jämför efterföljande allmänna uttalanden från förhandlingarna punkt 4).
3 moni. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall
— oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända lill efterrättelse i mellanhavandet mellan
staten och bolaget enligt delta kontrakt. A ena sidan skall under räkenskapsåret
1944/45 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten iir redovisningsskyldig!.
räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets utgång
kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat lill vid sagda tillfälle
gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt förekommande
sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande kvarvarande
råsocker jämväl raffineringskoslnader. Å andra sidan skall under
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot bolaget
lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid räkenskapsårets
ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åtemedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget den
31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad. Först
sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret,
skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten få
framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris,
som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl.
Majit fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att
till sagda pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång
överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den
ej intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen; dock att den betmassa,
som frigöres vid saftstationen i Ängelholm, därigenom att vissa betodlare i
Halland erhålla torrsnitsel från Hasslarp, fortfarande skall redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp ej ingår
bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, .skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
7
6 §.
Viel försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris. ... o •
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj :t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.
8 §•
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1944 till och
med den 31 juli 1945 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, alt uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden.
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid beräknandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av 17,22
öre förutsatts, att nuvarande kvaliteter å socker i huvudsak bibehållas oförändrade.
4. För ernående av förenkling samt besparing i bokförings- och kontrollkostnader
är det önskvärt, örn redan under kontraktstiden en avveckling
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
kunde ske av de i 5 § 2 mom. intagna bestämmelserna örn rekonstruktionsfonder
och andra lagervärdeberäkningar i vad bestämmelserna hänföra sig
till mindre betydande förnödenheter, såsom annat än bränsle, emballage och
kalksten. En bestämmelse härom har intagits i sagda moment sista stycket.
Då emellertid de för en dylik avveckling erforderliga sifferutredningarna icke
kunna medhinnas inom den tid, då uppgörelse rörande förevarande kontrakt
bör träffas, förutsattes, att efter förhandlingar mellan statens sockernämnd
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget särskild överenskommelse örn här avsedd
avveckling senare ingås mellan parterna, däi*vid för statens vidkommande
överenskommelsens giltighet förutsätter Kungl. Maj:ts godkännande.
I brev till generaltullstyrelsen den 21 april 1944 angående åtgärder till
sockerbetsodlingens uppehållande (SFS nr 165) har Kungl. Maj:t tillkännagivit,
att Kungl. Majit å Svenska sockerfabriksaktiebolaget för tiden från
och med den 1 augusti 1944 till och med den 31 juli 1945 överlåtit rätt att
till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vissa bestämmelser rörande betarbetarlöner för år 1944 m. m.
Enligt den förbindelse (jfr SFS nr 165/1944), som jämlikt förenämnda
kontrakts 3 § skall avfordras betodlare, åligger det sådan odlare dels att vid
användning under 1944 av lejd arbetskraft för sockerbetors skötsel eller
upptagning, där ej gällande kollektivavtal örn dylikt arbete är tillämpligt
eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning enligt de i kollektivavtalet
stadgade bestämmelserna, betala vissa i förbindelsen angivna arbetslöner,
dels ock att till täckande av kostnader, som sockemämnden har
att bestrida, under 1944 till nämnden erlägga en avgift av — enligt Kungl.
Maj :ts bestämmande — intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens
sockerbetsodling sagda år. Nyssnämnda arbetslöner, som skola gälla landet
i dess helhet, ha i förbindelsen bestämts sålunda, att för sommarskötseln
skall utgå ersättning enligt följande grundpris: för första backängen 25 öre
per 100 sträckfamnar eller 1 krona 40 öre per 1 000 meter, för gallringen 79
öre per 100 sträckfamnar eller 4 kronor 43 öre för 1 000 meter, för hackningen
närmast efter gallringen 42 öre per 100 sträckfamnar eller 2 kronor 36
öre per 1 000 meter och för varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning
23 öre per 100 sträckfamnar eller 1 krona 29 öre per 1 000 meter, dock
att, därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare höjes
till 96 öre per 100 sträckfamnar eller 5 kronor 39 öre per 1 000 meter. Arbetarna
garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning och
hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 1 krona 1 öre per 100 sträckfamnar eller med 5
kronor 67 öre per 1 000 meter. Nu nämnda siffror äro grundpris, vartill på
grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår enligt vissa bestämmelser.
Örn jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, kan grundpriset höjas med 30 procent. För upptagningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
9
skall utgå ackord per 400 sträckfamnar med minst: för arbete verkställt före
den 25 oktober 6 kronor 80 öre, för arbete verkställt frän och med den 25
oktober till och med den 9 november 7 kronor 35 öre och för arbete verkställt
från och med den 10 november 8 kronor 65 öre, dock att beträffande
arbetare, som fullgjort åtaget arbete, totalersättningen alltid skall utgöra
minst 7 kronor 35 öre per 400 sträckfamnar. Beräknas ackordet per 1 000
meter skall ersättningen utgöras för arbete verkställt före den 25 oktober 9
kronor 54 öre, för arbete verkställt under tiden 25 oktober—9 november 10
kronor 31 öre, för arbete verkställt från och med den 10 november 12 kronor
14 öre samt totalersättningen alltid minst 10 kronor 31 öre per 1 000
meter. Härutöver skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 8
öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter för varje 1 000-tal
kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 280 deciton
avräknade sockerbetor per hektar.
För samtliga betodlare gäller, att kvantitetstillägg skall utbetalas senast
tre veckor efter kampanjens slut vid vederbörande fabrik. Om arbetare genom
styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad slutföra åtaget
arbete örn minst 3 200 sträckfamnar skall kvantitetstillägg utgå till respektive
arbetare i proportion till upptagen areal. Betodlare skall, sedan leveransen
av sockerbetor för året avslutats, för betarbetare som så påfordrar förete
skriftlig, av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållen uppgift å sin
medelskörd av sockerbetor under året.
Bestämmelse örn skyldighet för sockerindustrien att avfordra betodlarna
sådan förbindelse, varom nyss nämnts, infördes första gången 1934. Stadgandet
tillkom för att hindra underbetalning av arbetskraften samtidigt med
att betodlarna genom det statliga ingripandet erhöllo viss prisgaranti. De
betarbetarna i förbindelsen tillförsäkrade lönerna ha svarat mot bestämmelserna
i gällande kollektivavtal.
Under tiden 1934—1940 gällde även ett åtagande för sockerindustrien att
bestrida 50 procent av kostnaderna för statens sockernämnd. Från och med
budgetåret 1940/41 bekostas sockernämndens verksamhet helt av statsmedel.
För ändamålet har riksdagen anvisat för budgetåret 1941/42 under elfte
huvudtiteln ett förslagsanslag av 50 000 kronor samt för ett vart av budgetåren
1942/43—1944/45 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 45 000
kronor. För budgetåret 1945/46 har Kungl. Majit i statsverkspropositionen
ilska t ett belopp av likaledes 45 000 kronor.
Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen 1945.
Rörande sommarskötsel och upptagning av sockerbetor m. m. under 1945
gäller en efter förhandlingar mellan vederbörande ^^arbetsgivarorganisationer
och lantarbetarorganisationer i mars 1945 träffad överenskommelse
rörande nytt kollektivavtal. Enligt detta skall i huvudsak tillämpas följande.
För sommarskötseln är bestämt ett grundpris av 28 öre för första back -
10
Kungl. Majlis proposition nr 245.
ningen, 87 öre för gallringen, 47 öre för häcklingen närmast efter gallringen
och 23 öre för varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning, allt per
100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker före gallringen,
priset för den senare höjes till 1 krona 5 öre per 100 sträckfamnar. Motsvarande
ersättningar för 1 000 meter utgöra 1 krona 57 öre, 4 kronor 88 öre, 2
kronor 64 öre, 1 krona 29 öre och 5 kronor 89 öre. För 1945 års sockerbetskampanj
garanteras arbetarna utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning
och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 1 krona 11 öre per 100 sträckfamnar eller
6 kronor 23 öre per 1 000 meter. Förenämnda grundpris är vid ett avstånd
av 25 cm mellan plantorna i raden beräknat efter 38 000 plantor per 6 400
sträckfamnar eller 3 330 plantor för 1 000 meter. Tillägg till eller avdrag
från grundpriset skall göras med hänsyn till det plantantal, som gallringsarbetet
givit till resultat. Sålunda utgår tillägg, som ökar med 1 krona 50
öre för varje tusental plantor utöver 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar
upp till ett antal av 46 000 plantor men över detta antal återigen minskar
med 1 krona 50 öre per 1 000 plantor. Avdrag sker för plantantal understigande
38 000 med 1 krona 50 öre’ för ett vart av de tre första tusentalen
plantor och därefter med 3 kronor för tusental, allt per 6 400 sträckfamnar.
— För upptagning av sockerbetor utgår ersättning
vid plantantal per 6 400
sträckfamnar om
#
38 000 och därunder
39 000 .............
40 000 .............
41 000 .............
42 000 .............
43 000 .............
44 000 .............
45 000 .............
46 000 och däröver .
per 400 |
per 1 000 |
. . 8 |
11-23 |
. . 8T0 |
11-37 |
. . 8-20 |
11-51 |
. . 8-30 |
11-65 |
. . 8-40 |
11-79 |
. . 8-50 |
11-93 |
. . 8-60 |
12-07 |
. . 8-70 |
12-21 |
. . 8-80 |
12-35 |
Förenämnda priser gälla för upptagning, verkställd annorstädes än i Östergötland
och Västergötland under tiden 25 oktober—9 november. För upptagning,
verkställd före den 25 oktober, sker avdrag med 55 öre per 400 sträckfamnar
(respektive 77 öre per 1 000 meter) samt för upptagning, verkställd
från och med den 10 november tillägg med 1 krona 30 öre per 400 sträckfamnar
(respektive 1 krona 82 öre per 1 000 meter). För Östergötland och
Västergötland skola följande tidsperioder gälla, nämligen före den 15 oktober
i stället för före den 25 oktober, den 15 till 25 oktober i stället för den 25
oktober till 9 november samt från och med den 26 oktober i stället för från
och med den 10 november.
Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å
överenskommen areal, dock minst 3 200 sträckfamnar eller 5 500 meter, eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
11
-— där uppgörelse om viss areal ej föreligger — upptagit minst samma
areal, utgår för verkställt upptagningsarbete s. k. kvantitetstillägg med 8
öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter för varje fullt 1 000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 28 000 kilogram
betor per hektar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller annat
laga förfall är förhindrad fullgöra åtaget arbete, skall kvantitetstillägget utgå
i proportion till upptagen areal. För den areal, där plantantalet enligt gårdens
före upptagningen verkställda uppmätning överstiger 46 000 per 6 400 sträckfamnar
eller 4 030 per 1 000 meter, skall upptagare — därest arbetsgivare
påfordrat större plantantal än det nämnda — vara berättigad till en extra
ersättning av 50 öre per 400 sträckfamnar eller 70,2 öre per 1 000 meter.
Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat fortlöpande arbete, ha
rätt till eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget av upptagningsarbetet.
Om den s. k. »smutsprocentens» inverkan på kvantitetstillägget gälla särskilda
bestämmelser.
Liksom under år 1944 gälla kollektivavtalets bestämmelser jämväl betodlare
på Gotland och odlare på Öland anslutna till Mörbylånga råsockerfabrik.
Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1944.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1944 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna
priser och bestämmelser.
Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelser
mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,
att till grund för beräkning av betpriset för visst år skulle läggas medelpriset
å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars det
år, betorna odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån dragits
den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten skulle betpriset
röna ett tillägg eller avdrag med Vigo av grundpriset. Till följd av statsmakternas
åtgärder hade för 1932—1939 års betodling denna regel om betprisets
fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att odlaren
— oberoende av sockerprisets eventuella växlingar — garanterades ett
visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan
förbindelse rörande betarbetarlöner som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,
som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram
betor med 16 procent sockerhalt, undergick senare höjning och utgjorde för
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades
en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas
med hänsyn till variationerna i medelhektarskörden. För 1941 års odling
bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
till 4 kronor 10 öre, därest den totala uppmätta betarealen uppgick till
eller översteg 85 procent av 1940 års odling, och till 3 kronor 80 öre vid en
uppmätt areal understigande 85 procent av samma odling. Beträffande odlingen
under åren 1942—1944 bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt till 4 kronor 50 öre.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol
å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.
Kampanjår |
Betareal |
Skörderesultat |
Betpris, öre |
per deciton |
||||
Betskörd, inköpt |
Socker- halt % |
Grund-pris för |
Tillägg för socker- halt |
Extra tillägg |
Tillhopa |
|||
Hela riket ton |
Deciton per hektar |
|||||||
1932/33 .... |
40 681 |
1549 398 |
380 |
16-95 |
230-00 |
13-66 |
243-66 |
|
1933/34 .... |
50 574 |
1839 914 |
364 |
18-16 |
225-00 |
30-38 |
_ |
255-38 |
1934/35 .... |
50572 |
1 861939 |
368 |
16-39 |
225-00 |
5-48 |
_ |
230-48 |
1935/36 .... |
50 640 |
1865 930 |
369 |
17-52 |
225-00 |
21-38 |
4-00 |
250-38 |
1936/37 .... |
51 368 |
1 799 565 |
350 |
18-19 |
225-00 |
30-80 |
12-00 |
267-80 |
1937/38 .... |
55 241 |
2 076 740 |
376 |
18-11 |
255-00 |
33-63 |
_ |
288-63 |
1938/39 .... |
50 760 |
1834 081 |
361 |
17-58 |
270-00 |
26-66 |
_ |
296-66 |
1939/40 .... |
50 750 |
1 902 212 |
375 |
17-69 |
270-00 |
28-52 |
_ |
298-52 |
1940/41 .... |
54 439 |
1 859 635 |
341 |
17-82 |
310-00 |
35-26 |
_ |
345-26 |
1941/42 .... |
53 403 |
1 843 680 |
345 |
18-07 |
41000 |
53-04 |
_ |
463-04 |
1942/43 .... |
53 255 |
1 733 660 |
325 |
16-89 |
450-00 |
25-03 |
_ |
475-03 |
1943/44 .... |
50 335 |
1 868 260 |
371 |
17-10 |
450-05 |
30-94 |
_ |
480-94 |
1944/45 .... |
54 979 |
1 803 350 |
328 |
1704 |
450-00 |
29-25 |
— |
479-25 |
Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.
Kampanjår |
Tillverkat |
Tillverkad |
1932/33 .......... |
.......... 233 593 |
228 398 |
1933/34 ........... |
.......... 304 310 |
250 738 |
1934/35 .......... |
.......... 270 063 |
251 488 |
1935/36 ........... |
.......... 293 053 |
262 659 |
1936/37 ........... |
.......... 298 278 |
258 093 |
1937/38 ........... |
.......... 345 428 |
292 127 |
1938/39 ........... |
.......... 292 359 |
272 764 |
1939/40 ........... |
.......... 308 411 |
343 727 |
1940/41 ........... |
.......... 300 263 |
263 782 |
1941/42 ........... |
......... 308 580 |
262 650 |
1942/43 ........... |
.......... 264 057 |
237 237 |
1943/44 ........... |
......... 290 907 |
239 841 |
1944/45 ........... |
......... 279 113 |
245 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
13
Försäljningen av socker inom riket m. m.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantprisema å övriga
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes
av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter. Priset
å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,
varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde tilllämpas
än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande tablå
varierat under de olika monopolåren.
Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5
V3 1932—28/a 1933 .................. 31 öre per kg
Vs 1933—28/a 1934 ..................| ll Öre per *Ör l!den 1/s-31/6 1933
| 30 ore per kg därefter
Vs 1934—28/2 1935 .................. 30 öre per kg •
Vs 1935—-29/2 1936 .................. 30 öre per kg
xi 1P3fi 28/ 1QS7 / 31 öre per kg för tiden Vs—*°/u 1936
3 2 ..................\ 30 öre per kg därefter
1/3 1937—28/2 1938 .................. 32 öre per kg
1/3 1938—29/2 1940 .................. 32 öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten garanterat bolaget täckning för de med socker tillverkningen förbundna
kostnaderna — viss förräntning av bolagets eget kapital däri inräknad —
mot det att bolaget varit redovisningsskyldig! för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Det har förutsatts, att priserna skola av
Kungl. Maj :t så avvägas, att den staten åvilande garantien principiellt och i
stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar, en princip som emellertid
under det senaste året, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts
böra följas.
Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av
de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.
Priskurantprisema i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
Krossmelis |
Bitsocker |
Toppsocker |
||||
28 / / 2 |
1932- |
-28/s |
1932 .............. |
................ 31 |
37 |
38 |
29/g |
1932- |
-W/9 |
1932 .............. |
................ 32 |
38 |
39 |
14/9 |
1932- |
-S1/6 |
1933 ............. |
................ 31 |
37 |
38 |
7« |
1933- |
- V« |
1933 ............. |
................ 30 |
36 |
37 |
®/6 |
1933 |
— 8/® |
1933 .............. |
................ 31 |
37 |
38 |
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
Priskurantpriserna i öre per kg enligt
T i |
d s p e r i |
o d |
sockerbolagets noteringar |
||
Krossmelis |
Bitsocker |
Toppsocker |
|||
9/9 |
1933—19/9 |
1933 ............. |
............... 32 |
38 |
39 |
20/9 |
1933—22/n |
1933 ............. |
............... 31 |
37 |
38 |
23/n |
1933—22/i |
1934 ............. |
............... 30 |
36 |
37 |
23/l |
1934— 6/s |
1934 ............. |
............... 31 |
37 |
38 |
7/3 |
1934-29/2 |
1936 ............. |
............... 30 |
36 |
37 |
V» |
1936—19/u |
1936 ............. |
............... 31 |
37 |
38 |
2°/n |
1936—27/1 |
1937 ............. |
............... 30 |
36 |
37 |
28/i |
1937—2i/4 |
1939 ............. |
............... 32 |
38 |
39 |
22/4 |
1939— s/6 |
1939 ............. |
............... 33 |
39 |
40 |
76 |
1939—23/t |
1939 ............. |
............... 34 |
40 |
41 |
24/j |
1939—30/7 |
1939 ............. |
............... 33 |
39 |
40 |
»i/t |
1939— 6/i2 |
1939 ............. |
............... 32 |
38 |
39 |
7/l2 |
1939—3i/3 |
1940 ............. |
............... 34 |
40 |
41 |
V* |
1940—28/2 |
1941............. |
............... 38 |
44 |
45 |
V3 |
1941— 4/u |
1941............. |
............... 41 |
47 |
48 |
ä/ll |
1941—‘V? |
1942 ............. |
............... 45 |
51 |
52 |
13/, |
1942— |
............... 49 |
55 |
56 |
Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste räkenskapsåren,
ett vart omfattande tiden från och med 1 augusti ena året till och
med 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter.
1935/36 .................................. 273 835 ton
1936/37 .................................. 270 106 »
1937/38 .................................. 271 812 »
1938/39 .................................. 293 221 »
1939/40 .................................. 326 387 »
1940/41 .................................. 252 023 »
1941/42 .................................. 245 954 »
1942/43 .................................. 264 752 >
1943/44 .. ................................ 228 304 »
Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till
normalt ungefär 270 000 ton per år. Den för året 1938/39 angivna siffran
innebär en ökad expedition av drygt 20 000 ton, till stor del förorsakad av
vissa av kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo
i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagels försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen.
Lagringsköpen forlforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även sirap i
ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad raffinadförbrukning
av omkring 250 000 ton per år. Den låga försäljningssiffran för
1943/44 beror på att under den våren och försommaren 1944 rådande
strejken i sockerfabrikerna intet socker kunde expedieras från fabrikerna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
15
Statens sockernämnds verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabrilcsaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj
1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända till
efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt den
nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla
lönetvister mellan betodlare och höarbetare m. m. ävensom, enligt särskild
författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar för
utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.
I skrivelse den 14 mars 1945 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.
I skrivelsen bär nämnden till en början upptagit en redogörelse för
sin granskning av socker b olagets verksamhet för verksamhetsåren
1942/43 och 1943/44. Härutinnan anföres följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill regleras allt sedan den nuvarande
sockemämndens tillkomst genom av riksdagen årligen godkända kontrakt
mellan staten och bolaget, innebärande bland annat, att staten svarar för
täckning av bolagets kostnader för sockrets och dess biprodukters tillverkning
och försäljning ävensom för åren 1939/40—1942/43 visst vinstbelopp
ikapitalränta), mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina inkomster
av samma rörelse, allt enligt vissa i kontrakten närmare angivna bestämmelser.
Frånsett de två första kontraktsåren ha avtalens giltighet begränsats
till ett år, men lia efter förhandlingar årligen förnyats, varje gång med
vissa ändringar, förestavade av det senast gångna kontraktsårets erfarenheter.
De ursprungliga bestämmelserna i 1940 års kontrakt ändrades sålunda
1941 bland annat rörande lagerrekonstruktionen ävensom därutinnan, att
vissa fasta kostnadsposter utbrötos ur statsgarantien och fastlåstes vid ett
visst fixerat belopp per kilogram tillverkat råsocker oavsett tillverkningens
storlek. I 1942 års kontrakt medgavs vid i stort sett oförändrade bestämmelser
i övrigt en viss höjning i den sålunda låsta kostnadsposten, beroende
på den genom krisen förorsakade kostnadsstegringen å löner och material.
I 1943 års kontrakt utsträcktes den låsta kostnadsposten att omfatta förutom
de tidigare däri ingående kostnadsposterna flertalet av bolagets övriga
kostnader ävensom förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Utanför den
låsta posten kommo huvudsakligen att ligga sådana på förhand mera svårfixerbara
kostnader såsom betkostnader av olika slag, bränsleutgifter, ernballage,
räntor och frakter. I samband härmed höjdes den låsta kostnadsposten
från 5,22 till 17,22 öre per kilogram tillverkat råsocker, siffran baserad
på en oförändrad råsockertillverkning av 272 000 ton ävensom på den
före prisstoppet den 1 november 1942 rådande löne- och kostnadsnivån. För
innevarande verksamhetsår, alltså 1944/45, gäller i stort sett samma bestämmelser
som i 1943 års kontrakt, dock med den avvikelsen, att staten garanterat
bolaget att till visst pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets
utgång överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, var
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
jämte vissa uttalanden gjorts rörande en ifrågasatt avveckling av rekonstruktionslonderna,
i vad bestämmelserna hänföra sig till mindre betydande förnödenheter.
Det nu gällande kontraktet utgår den 31 juli 1945, dock med
vissa övergångsstadganden rörande lagerdispositioner och lagervärderingar
samt rörande salupriset å utgående sockerlager.
Nämndens viktigaste uppgift, den att granska sockerbolagets verksamhet,
har av nämnden utförts efter enahanda grunder, som omnämnts i
nämndens tidigare verksamhetsberättelser. Nämnden har sålunda jämlikt sin
instruktion utövat en fortlöpande tillsyn över sockerbolagets verksamhet, så
långt denna beröres av under respektive år gällande statskontrakt, och har
härvid särskild uppmärksamhet ägnats åt frågor, fallande under bestämmelserna
i 5 § i kontraktet, avseende bolagets redovisningsskyldighet för
sina inkomster samt statens åtagande att svara för täckning av bolagets
kostnader. Härför har nämnden tagit del av styrelsens protokoll samt genom
auktoriserad revisor och en biträdande revisor fortlöpande genomgått
och granskat såväl huvudkontorets som brukens räkenskaper, varvid på grund
av statskontraktens under de senare åren ändrade konstruktion och utökningen
av bolagets utanför sockerrörelsen liggande verksamhet tillsetts, att de olika
kostnadsposterna påförts riktiga konti, så att ej sockerrörelsen kommit att
påföras kostnader, vilka rätteligen bort drabba bolagets utanför sockerrörelsen
liggande verksamhet. Resultatet av granskningsarbetet har framlagts
för nämnden i form av rapporter och ingående analyser av bolagets
balans- samt vinst- och förlusträkningar. Härigenom ävensom ur handlingar
i övrigt berörande sockerrörelsen, genom fortlöpande överläggningar
med bolagets ledning, genom förhandsinformationer samt genom inspektion
av fabriker och andra anläggningar har nämnden följt och bildat sig en
uppfattning örn de viktigare affärshändelserna. Slutligen har nämnden för
fullgörande av sitt åliggande jämlikt § 5 e i instruktionen genom periodvis
upprättade räkenskapssammandrag för huvudkontor och fabriker ävensom
genom kalkyler och kostnadsberäkningar för den ej tilländalupna tiden av
kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna och dessas förändringar i fråga
örn socker och dess biprodukter. Nämndens verksamhet i här berörda avseende
har vid skilda tillfällen föranlett skrivelser till Kungl. Maj:t angående
differensen mellan tillverkningskostnaderna och försäljningsprisen å
socker och dess biprodukter.
Bolagets senast föreliggande bokslut och verksamhetsberättelse avser verksamhetsåret
Vs 1943—''"17 1944, och har nämndens granskningsarbete under
det gångna kalenderåret därför huvudsakligen kommit att omfatta detta
verksamhetsår.
De allmänna betingelserna för bedrivandet av bolagets verksamhet under
verksamhetsåret ifråga ha varit övervägande gynnsamma. Vad först angår
1943 års betkampanj blev denna för såväl betodlarna som sockerbolaget
synnerligen tillfredsställande. Betaralen minskades visserligen med cirka
5,6 procent eller från 53 288 till 50 335 hektar, men utbytet per hektar ökades
från 32 534 till 37 117 kilogram eller med cirka 14 procent och betpriset
på grund av ökad sockerhalt med 5,8 öre per 100 kilogram. Betutgiften
per hektar blev härigenom även den högsta hittills under de senaste
sju åren redovisade eller 1 804 kronor, vilket innebär en stegring gentemot
förgående år med cirka 16 procent. Den inköpta betkvantiteten utgjorde
trots den lägre arealen 1 868 000 ton, sockerhalten blev 17,10 procent och
smutshalten 1,40 procent. Motsvarande siffror för 1942 års kampanj utgjorde
respektive 1 734 000 ton, 16,89 och 1,53 procent. Råsockerskörden per
hektar ökade till följd härav från 4 955 till 5 779 kilogram eller med 17 pro
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
17
cent och råsockertillverkningen trots den som nämnt minskade arealen från
264 057 till 290 908 ton. Den tillverkade råsockermängden motsvarade en
raffinadkvantitet å 269 800 ton, vilken kvantitet mer än täcker årskonsumtionen.
Det för året gällande betpriset utgjorde oförändrat 4 kronor 50 öre,
tillägget för högre sockerlialt 30,8 öre, allt per deciton.
Beträffande själva sockertillverkningen har denna i fråga örn raffinadtillverkningen
påverkats av den under året inträffade arbetsinställelsen. Denna
senare tillverkning kom härigenom endast att utgöra 239 641 ton, därigenom
även påverkande tillverkningskostnaderna i stigande riktning. Den under
året låsta posten bär omfattat, förutom de i tidigare kontrakt låsta kostnadsposterna
underhåll, avskrivningar, skatter till stat och kommun och till
bolagsstyrelsens fria disposition stående medel, jämväl posterna avlöningar,
pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö och
försäkringar samt förräntningen av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget har
haft att självt täcka dessa kostnader mot det att bolaget oavsett produktionens
storlek fått tillgodoräkna sig 17,22 öre för varje under räkenskapsåret i
fråga tillverkat kilogram råsocker. Nämnden har därför ej behövt ägna här
angivna kostnadsposter samma ingående granskning som tidigare år, utan
har nämndens granskningsarbete mera kunnat inrikta sig på att följa bolagets
verksamhet i stort, den totala kostnadsutvecklingen och de övriga detaljkostnader,
vilka falla under statsgarantien. Beträffande dessa senare,
alltså de statsgaranterade kostnaderna, varunder innefattas sådana på förhand
mera svårfixerbara kostnader såsom betkostnader, bränsle, emballage,
räntor och frakter, har nämnden sökt hålla dessa kostnader i görligaste mån
nere, varjämte nämnden som berörts tillsett, att icke sammanblandning ägt
rum mellan sockerrörelsens kostnader och kostnader, hänförande sig till
andra bolagets rörelser liggande utanför sockerregleringen. Nämndens
granskningsarbete i här berörda avseenden har föranlett ett antal utredningar
och undersökningar för fastställande av kostnadsposter och kostnadsdetaljer.
Dylika utredningar och undersökningar lia sålunda verkställts för
beräknandet och fastställandet av bränslekostnaderna, av råsockervolymen,
av kostnaderna för gåvor och understöd, kontorsutensilier och kontorsmaskiner,
av omkostnaderna samt av utgifterna för löner, hyror och vägavgifter.
Detaljgranskningen av här angivna kostnader har efter överläggning
med bolagets ledning föranlett, ali icke obetydliga belopp kunnat och ytterligare
komma att gottskrivas statsregleringen.
Den råsockerkvantitet, som skall ligga till grund för beräkningen av det
belopp, bolaget enligt avtalets 5 g 1 mom. äger tillgodoräkna sig för täckandet
av de låsta kostnaderna, har genom förut berörda utredningar med tillämpande
av i tidigare verksamhetsberättelser angivna grunder för fastställandet
av över- och undervikter vid fabrikerna och för kristidskvaliteternas omräknande
i råsocker i avtalets mening för verksamhetsåret 1943/44 fastställts
utgöra 2 909 136 deciton, vilken kvantitet är något högre än den i bokslutet
angivna. Statsregleringen kommer därför i innevarande års bokslut att påföras
ett visst mindre belopp.
Beträffande de mera betydande statsgaranterade kostnaderna kan nämnas,
att nämnden granskat inköps-, förbruknings- och lagervärden och kostnader
å de viktigare förnödenheterna, särskilt bränsle och emballage. Trots afl
bolaget på grund av den försvårade kolsituationen lia bränslekommissionens
anmodan nödgats i allt större utsträckning övergå till den väsentligt dyrare
ved- och torveldningen, har bränslekostnaden, pr kilogram råsocker räknat,
året 1943/44 kunnat hållas vid samma nivå som år 1942/43, beroende på
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 24ö. •>
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
rationalisering av kraft- och ångförbrukningen ävensom på övergång till förenklad
raffinering och till vitsockerförfarandet. Även emballagekostnaden,
vilken under de föregående krisåren företett en fortgående och betydande
kostnadsstegring, beroende på den alltjämt fortgående övergången fill paketemballage
samt bomulls- och jutesäckarnas ersättande med papperssäckar,
utvisar för året en mindre nedgång. Av övriga statsgaranterade kostnader ha
särskilt frakterna underlegat granskning, då transporterna av råsocker och
raffinad ävensom av melass och kalksten huvudsakligen ägt rum medelst
egna och dotterbolags båtar. De egna fraktdebiteringarna ha härvid konstaterats
icke överstiga de i marknaden gällande fraktsatserna. De totala fraktkostnaderna
ha under året nedgått, vilket huvudsakligen är att tillskriva på
grund av strejken minskade råsockertransporter och nedgång i den ciflevererade
raffinadkvantiteten.
Enligt avtalet innefattas såsom förut framgår i den låsta posten, 17,22 öre,
samtliga bolagets lönekonto påförda löner. Enligt särskilt Kungl. Maj:ts beslut
den 14 juli 1944 gäller detta likväl icke för viss del av de ökade lönekostnader,
vilka äro en följd av förlikningen i avtalstvisten mellan bolaget och
dess arbetare våren 1944. Enligt nämnda beslut skola — utan hinder avföreskrifterna
i 5 § 1 mom. i gällande statskontrakt — de på grund av förlikningen
för bolaget för tiden t. o. m. den 31 juli 1945 uppkommande merutgifterna
å lönekontot täckas av statens garanti för icke låsta poster och
således icke inräknas under de i 1 mom. samma paragraf ingående kostnaderna.
Då avtalet löper från och med den 13 juni 1944, hade juni och juli
månaders merkostnader bort belasta statsregleringen i det gångna årets
räkenskaper. Detta har ej kunnat ske, vadan hela merkostnaden kommer
att påvila innevarande års statsreglering. Beloppet har beräknats utgöra
300 000 å 350 000 kronor.
Liksom tidigare år har nämnden med uppmärksamhet följt den fortgående
nyinvesteringen av kapital i nya rörelsegrenar, liggande utanför sockerrörelsen,
varigenom ökade räntekostnader kunnat komma att påvila statsregleringen.
Betydande dylika investeringar ha visserligen under året ägt rum,
men å andra sidan har totala i sidorörelser investerade kapitalet under året
nedgått, beroende på i förhållande till tidigare år minskad investeringsverksamhet
ävensom på att inkomsterna från dessa sidorörelser ej anlitats för
vinstutdelning utan kvarblivit såsom kapital inom bolaget ävensom på att de
investerade medlen avskrivningsvägen delvis återgått till bolaget.
De under året gjorda investeringarna i sidorörelser avse huvudsakligen
torkanläggningar. Dylika ha för närvarande färdigställts vid tolv av bolagets
bruk. Dessutom ha under året slutförts bolagets anläggningar vid Flås myr
för tillverkning av frästorv från egen mosse. Leveranser från denna debiteras
sockerrörelsen efter nya av priskontrollnämnden föreslagna grunder, vilka
godkänts av sockernämnden. Det nya prisberäkningssättet har tillämpats å
torv av 1943/44 års tillverkning och är avsett att bibehållas, så länge nu
gällande normalpris å maskintorv kvarstår oförändrat.
Den av livsmedelskommissionen anbefallda beredskapslagringen av socker
har under året föranlett en kostnad av 209 290 kronor 99 öre. Motsvarande
kostnader de tre närmast föregående åren lia utgjort respektive 243 244,
189 808 och 181 653 kronor. Kostnaderna ha samtliga år påförts sockerrörelsens
fraktkostnadskonto.
Bolagets kreditbehov, i vad det betingas av det i förhållande till tillverkningskostnaderna
alltför låga sockerpriset ävensom av kostnaderna för sockerimporten
från Danmark, har täckts i enlighet med det i föregående verk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
19
samhetsberättelse närmare omnämnda finansieringsavtalet mellan riksbanken
och bolaget, vilket alltjämt är gällande. Genom minskningen i de inneliggande
lagren av danskt socker har bolagets nettoskuld till riksbanken under
året väsentligt nedgått och därmed även räntekostnaderna. Vid bokslutstillfället
hade bolaget hos riksbanken en växelskuld å 50 251 256 kronor. Å
särskild räkning hade emellertid bolaget jämlikt finansieringsavtalet innestående
ett tillgodohavande å 31 141 227 kronor, varför det i balansräkningen
angivna skuldbeloppet, 19 110 029 kronor, utgör bolagets saldoskuld till
riksbanken. Motsvarande saldoskuld föregående år utgjorde 34 774 921 kronor.
Då bolagets växlar av riksbanken diskonteras till ett diskonto av 1 procent
per år, har räntebesparingen utgjort 2 procent, vilken besparing helt
kommit sockerrörelsen till godo.
Beträffande lagerrekonstruktionen uttalades i 1944 års avtal, att det förutsattes,
att efter erforderliga utredningar överenskommelse må kunna träffas
mellan parterna örn viss avveckling redan under kontraktstiden av de i
5 § 2 och 3 mom. intagna bestämmelserna. För ernående av förenkling och
besparing i bokförings- och kontrollkostnader ansågs det nämligen önskvärt,
om redan under kontraktstiden en avveckling kunde ske av bestämmelserna
rörande rekonstruktionsfonder och andra lagervärdeberäkningar, i vad bestämmelserna
hänföra sig lill mindre betydande förnödenheter. Det förutsattes
härvid, att — efter erforderliga sifferutredningar och efter förhandlingar
mellan nämnden och bolaget — särskild överenskommelse örn bär avsedd
avveckling senare skulle ingås mellan parterna, därvid för statens vidkommande
överenskommelsens giltighet förutsatte Kungl. Maj:ts godkännande.
De för en avveckling av de här avsedda rekonstruktionsfonderna erforderliga
utredningarna lia under året verkställts av bolaget. Vid förhandlingar
med bolaget i frågan har emellertid nämnden såsom sin mening uttalat
att, örn en avveckling redan nu skulle äga rum, överenskommelse borde
sökas på en prisnivå, liggande mitt emellan förkrigspriset och nu gällande
dagspris. Då en uppgörelse på denna grund från bolagets sida ansågs utesluten,
har nämnden och bolaget enats örn att framställning till Kungl. Majit
rörande avvecklingen av rekonstruktionsfonderna å låsta leonti nu ej skulle
göras. För ernående av förenkling och i arbetsbesparande syfte skulle likväl
under tiden, till dess slutuppgörelse sker, bristskulderna för låsta konti icke
behöva uträknas i detalj och för värjo särskild förnödenhet för sig ulan regleras
mera summariskt med ledning av gällande index eller med hänsyn till
vid respektive bokslutstillfällen gällande prisnivå.
Sockerbolagets bokslut per den 31 juli 1944 företer, sedan de under beloppet
17,22 öre per tillverkat kilogram råsocker innefattade kostnaderna och
kapitalränta ävensom de garanterade kostnaderna blivit täckta och sedan
det av riksdagen leir kostnader i samband med sockerregleringen anvisade
anslaget å 25 000 000 kronor tagits i anspråk, en statsregleringens fordran
å sockerbolaget å 1 792 072 kronor 14 öre. A statsregleringens konto inbalanserades
vid verksamhetsårets början, alltså den 1 augusti 1943, en bolagets
fordran å statsregleringen med 2 093 449 kronor 72 öre. För täckandet av
denna skuld ävensom den genom de i förhållande lill tillverkningskostnaderna
alltför låga sockerpriserna under året uppkommande förlusten, beviljades
av riksdagen förut nämnda anslag å 25 000 000 kronor, vilket inbetaides
av statskontoret i maj 1944. Beloppet var beräknat med viss säkerhetsmarginal,
varför även vid verksamhetsårets slut den 31 juli 1944 en statsregleringens
fordran å bolaget kunde utbalanseras med förut angivna belopp
1 792 072 kronor 14 öre. Örn hänsyn ej tages till den av statskontoret
sålunda gjorda inbetalningen, bär å kontot under verksamhetsåret 1943/44
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
uppstått en räkenskapsmässig förlust å 21 114 478 kronor 14 öre mot en förlust
närmast föregående år å 19 181 444 kronor 76 öre. Förlusten å själva
sockerrörelsen under året enligt räkenskaperna, sedan bolaget tillkommande
kapitalränta utgått enligt bestämmelserna i avtalet, utgör 21 084 923 kronor
34 öre och för verksamhetsåret 1942/43 19 961 207 kronor 94 öre, beloppen
utgörande kostnader, vilka icke kunnat täckas av respektive års inkomster av
försäljningen av socker och dess biprodukter. Orsaken härtill har båda åren
givetvis såsom redan nämnts varit, att sockerpriset icke fått höjas i samma
mån, som priserna för betornas inköp och förädling stigit. Differensen mellan
förut angivna förlustbelopp föranledes av diverse tillkommande eller avgående
poster, uteslutande hänförande sig till korrigeringar av tidigare års
räkenskaper, föranledda av nämndens efterföljande och successiva granskning
av bolagets räkenskaper. Det utbalanserade skuldbeloppet å statsregleringens
konto är ej heller för det gångna verksamhetsåret definitivt utan
kommer att öka med vissa belopp, representerande återförda kostnader, vilka
kunnat gottskrivas statsregleringen först i innevarande års räkenskaper.
Nämndens granskning av bolagets verksamhet och räkenskaper för det gångna
verksamhetsåret 1943/44 har ännu ej slutförts, varför här kunna framkomma
poster, som kunna komma att ytterligare korrigera det förut angivna
överskottet.
Beträffande verksamhetsåret den 1 augusti 1944—31 juli 1945 har nämnden
anfört följande.
Betodlingen utvecklade sig under året i motsats till vad fallet var föregående
år övervägande ogynnsamt. Arealen blev visserligen den under statsregleringsperioden
hittills största eller 54 979 hektar. Skörden per hektar blev
däremot väsentligt sämre eller 32 801 kilogram mot 37 117 kilogram föregående
år, vilken förstnämnda kvantitet är ungefär densamma som det ogynnsamma
året 1942/43. Den inköpta och avverkade betkvantiteten blev lägre
än föregående år — 1 803 000 och 1 777 000 ton mot respektive 1 868 000
och 1 842 000 ton — trots en med cirka 9,3 procent ökad betareal. Betorna
voro på grund av torkan under försommaren övervägande små, sockerhalten
förhållandevis låg, 17,04 procent, och smutsprocenten och undervikten hög,
respektive 13,62 och 1,47 procent, innebärande ökade frakter och försvårat
fabrikationsarbete. För sockerbolagets del motverkas försämringen i arealutbytet
av betodlingen — 5 077 mot 5 779 kilogram råsocker per hektar föregående
år — av den från 50 335 till 54 979 hektar ökade betarealen. Den
erhållna råsockerkvantiteten minskades därför endast till cirka 279 100 ton
mot cirka 290 900 ton föregående år. Vid oförändrad areal skulle råsockerutbvtet
ha utgjort endast cirka 256 300 ton. Vid oförändrat arealutbyte och
den faktiska arealen skulle å andra sidan råsockermängden lia blivit cirka
315 000 lon. Den tillverkade råsockermängden motsvarar en raffinadkvantitet
å cirka 259 000 ton, vilken kvantitet täcker landets behov vid nuvarande
ransonering.
Om resultatet av betodlingen sålunda för närvarande kan överblickas och
måste anses såsom mindre gott, är det givetvis svårare att redan nu göra bestämda
uttalanden rörande årets sockertillverkning och dess ekonomiska slutresultat.
Råsockerkampanjen är visserligen nu avslutad och bokslut föreligger
per den 31 december 1944. Nämnden har härjämte liksom tidigare år pa
grundval av rörande kampanjen föreliggande uppgifter, genom förliandskalkyler
och kostnadssammanställningar sökt bilda sig en uppfattning örn årets
verksamhetsresultat. Några mera allmänna uttalanden torde därför kunna vå
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
21
gas rörande det sannolika utfallet av årets sockertillverkning. Råsocker- och
raffinadtillverkningarna torde såsom förut nämnts komma att utgöra respektive
cirka 279 100 och 259 000 ton, den senare kvantiteten givetvis under förutsättning
av raffinering av hela den under året tillverkade råsockerkvantiteten.
Beträffande tillverkningskostnaderna komma de i den låsta posten 17,22
öre per kilogram tillverkat råsocker innefattade kostnaderna att förbliva oförändrade,
då denna post icke underkastades någon ändring i 1944 års avtal. Av
de garanterade kostnaderna torde den ojämförligt största och betydelsefullaste
kostnaden — totala betkostnaden — komma att förete en mindre sänkning.
Grundpriset är oförändrat sedan föregående år eller 4 kronor 50 öre per
deciton 16-procentiga betor, medan tilläggspriset för högre sockerhalt företer
en mindre nedgång från 30,8 till 29,25 öre. Per kilogram råsocker räknat torde
betkostnaden bliva i det närmaste oförändrad. Räntorna torde på grund av
minskad lagerhållning komma att minska. Övriga icke låsta kostnadsposter
torde, så långt nu kan överblickas, icke komma att förete några större förskjutningar,
frånsett likväl bränsle- och fraktkostnaderna. På grund av situationen
på bränslemarknaden har bolaget enligt direktiv från bränslekommissionen
i betydande utsträckning nödgats övergå till ved- och torveldning. Då
vedbränsle och torv i förbrukningshänseende och räknade i värdeenheter
ställa sig respektive 65 och 120 procent dyrare än stenkol, då verkningsgraden
är lägre och hanteringskostnaderna väsentligt högre, äro ovisshetsmomenten
beträffande kostnadsläget här starkt framträdande.
Bolagets likviditetsställning har under året genom minskad lagerhållning
av importerat danskt socker väsentligt förbättrats. Härigenom ävensom genom
det mellan riksbanken och bolaget år 1943 träffade finansieringsavtalet,
ha bolagets ränteutgifter väsentligt nedgått, innebärande minskad kostnad för
statsregleringen.
Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under statsregleringsperioden
framgår av sammanställningen nedan. I nämndens tidigare
verksamhetsberättelser har såsom basår valts statsregleringsperiodens första
år 1939/40. Vid bedömandet av kostnadsutvecklingen under perioden måste
då hänsyn tagas till att raffinadproduktionen detta år var ovanligt stor,
343 727 ton mot genomsnittligt för hela perioden 269 409 ton, varför även alla
fasta kostnader blevo osedvanligt låga. Ett flertal kostnadsposter såsom förbrukningsartiklar,
råsockerfrakter och skatter hade vidare vid detta val av
basår redan påverkats av skedda pris- och skatteökningar, varjämte räntorna
väsentligt nedgått genom de osedvanligt stora banktillgodohavanden, som voro
en följd av de stora raffinadförsäljningarna detta år, 321 387 ton mot genomsnittligt
för hela perioden 262 248 ton. I här förevarande berättelse har
därför för möjliggörande av en mera rättvisande kostnadsbedömning som
basår valts förkrigsåret 1938/39, vars kostnader ännu ej påverkats av kristidens
prisförhöjningar och där årets raffinadproduktion, 272 764 ton, ej i
nämnvärdare mån avviker från genomsnittsproduktionen för hela statsregleringsperioden,
269 409 ton.
Detta års kostnader lia sålunda angivits = 100. Siffrorna belysa kostnadsutvecklingen
lier deciton tillverkad raffinad.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.
Betor ........................
Avlöningar ..................
Pensioner ....................
Materialier:
förbrukningsartiklar ........
emballage ..................
Bränsle ......................
Underhåll ....................
Råsockerfrakter ..............
Raffinadfrakter ..............
Skatter ......................
Räntor ......................
Avskrivningar ................
Kapitalränta (vinst)...........
Övriga........................
Summa kostnader
Härav:
Betkostnad..................
Övriga kostnader............
Tillverkning
Råsocker ton................
Raffinad ton................
1938/39 |
1939/40 |
1940/41 |
100 |
99-6 |
117-0 |
100 |
94-0 |
119-5 |
100 |
84-4 |
88-9 |
100 |
118-5 |
1370 |
100 |
111-8 |
157-4 |
100 |
166-2 |
238-4 |
100 |
101-3 |
147-1 |
100 |
125-3 |
165-3 |
100 |
112.8 |
143-6 |
100 |
256''5 |
148-4 |
100 |
13-6 |
— |
100 |
89-9 |
110-1 |
100 |
78-5 |
87-8 |
100 |
100-9 |
105-6 |
100 |
103-3 |
1233 |
100 |
99-6 |
117-0 |
100 |
108-1 |
131-5 |
292 359 |
308 411 |
300 263 |
272 764 |
343 727 |
263 782 |
1941/42 |
1942/43 |
1943/44 |
148-5 |
167-3 |
166-2 |
121-3 |
144-8 |
131-5 |
93-3 |
113-3 |
106-7 |
146-3 |
161-1 |
150-0 |
191-2 |
223-5 |
217-6 |
207-9 |
260-9 |
259-6 |
109-8 |
128-8 |
1484 |
157-3 |
173-3 |
158-7 |
130-8 |
171-8 |
139-7 |
174-2 |
200-0 |
221-0 |
77-3 |
136-4 |
100-0 |
134-8 |
144-3 |
165-8 |
86-0 |
98-8 |
97-1 |
140-2 |
197-2 |
213-1 |
1418 |
leio |
162-3 |
148-5 |
167-3 |
166-2 |
133-2 |
159-7 |
157-4 |
308 580 |
264057 |
290 908 |
262 650 |
237 237 |
239 641 |
Totala tillverkningskostnaden företer under hela statsregleringsperioden en
fortgående stegring, frånsett senaste verksamhetsåret, då en mindre nedgång
föreligger. Sockerindustriens ojämförligt största och för sockerprisets höjd
mest avgörande kostnadspost, betkostnaden, under senaste verksamhetsår utgörande
cirka 60 procent av sockrets totala kostnadspris, har under perioden
ökat med cirka 67 procent. De största ökningarna i övrigt under perioden förete
emballage, bränsle, frakter och skatter. Emballagekostnaden har ökat på
grund av den fortgående övergången till paketemballage ävensom genom
bomulls- och jutesäckarnas ersättande av papperssäckar. Uppgången i bränslekostnaden
har föranletts förutom av prisstegringen å importerade bränslen
av den särskilt de tvenne senaste åren betydande övergången till ved- och
torveldning. Uppgången i fraktkostnaderna slutligen är betingad av stegringen
i sjöfrakter och försäkringspremier. Förutom här angivna kostnadsposter förete
jämväl övriga av naturliga skäl större eller mindre kostnadsstegringar
med undantag likväl för räntor och kapitalränta. Räntekostnaden var senaste
året densamma som basårets, under det att kapitalräntan (vinsten) utslagen
per tillverkad enhet samtliga år under regleringsperioden legat under 1938/39
års nivå. Den nedgång, som flertalet av siffrorna för det allra senaste verksamhetsåret
visa, kan tillskrivas den omständigheten, att råscckertillverkningen
det året översteg föregående års, samt beträffande löner och frakter den
5 veckor långa arbetsinställelsen försommaren 1944. Av de fåtaliga kostnadsstegringarna
senaste året har ökningen i underhåll möjliggjorts genom årets
tack vare den stora råsockertillverkningen gynnsamma verksamhetsresultat.
Till följd av detta resultat har också avskrivningen kunnat ökas, särskilt genom
bortskrivning av krigsmerkostnader, samt även viss ökad skatteavsättning
kunnat ske. Totalt ha såsom av siffrorna förut framgår sockrets tillverkningskostnader
under perioden ökat med 62,3 procent, varav ökningen av betkostnaden
utgör 66,2 procent och ökningen av övriga kostnader 57,4 procent.
Differensen mellan tillverkningskostnaderna och bolagets medelförsäljningspris
belyses av nedanstående sammanställning, där siffrorna för basåret
1938/39 även här angivits = 100.
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
23
1938/39 |
1939/40 |
1940/41 |
1941/42 |
1942/43 |
1943/44 |
|
Betkostnad ........................ |
100 |
99-6 |
117-0 |
148-5 |
167-3 |
166‘2 |
övriga tillverkningskostnader........ |
100 |
108-1 |
131-5 |
133-2 |
159-7 |
157-4 |
Summa tillverkningskostnad |
100 |
103-3 |
123-3 |
1418 |
1640 |
162-3 |
Medelförsäljningspris ................ |
100 |
105-3 |
119-4 |
132-7 |
147-2 |
148-1 |
Försäljningsprisen lia såsom förut framgår icke följt kostnadsstegringen
under de statsreglerade åren och differensen mellan dem har frånsett senaste
verksamhetsåret fortgående ökats. Detta senare år har däremot spänningen
mellan kostnadspris och försäljningspris minskat, huvudsakligen beroende på
nedgången i tillverkningskostnaderna, medan sockerpriset, K5-priset, bibehållits
oförändrat allt sedan senaste stegringen den 13 juli 1942. I sammanställningen
förut anförda medelförsäljningspris utvisa visserligen även för året
1943/44 en mindre ökning, men är denna stegring helt beroende på ökad försäljning
av de dyrare sockerkvaliteterna.
Rörande nämndens befattning med frågor angående tvister
mellan odlare och arbetare örn löner samt rörande
den s. k. betavgiften har nämnden yttrat.
Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockemämnd avgiva förbindelse,
enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning
för betornas skötsel och upptagning, dels ock att för täckande av vissa
kostnader erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.
De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets
försorg skulle innehållas å odlarens betlikvider samt redovisas till sockernämnden,
skulle enligt bestämmande av Kungl. Majit användas till vissa
kostnader, som betodlingen i gemen kunde ha gagn av, såsom kontroll vid
betleveranser, försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d.
Den för 1943 års betodling ifrågakommande betavgiften blev av Kungl.
Majit den 20 augusti 1943 fastställd till 3 kronor 50 öre för varje uppmätt
hektar av varje betodlares odling 1943. Sockerbolaget inlevererade den 28
februari 1944 till sockernämnden avgiftsmedel för år 1943 med tillhopa
176 231 kronor 56 öre. Av nämnda belopp bemyndigade Kungl. Majit den 14
september 1944 statens sockernämnd att till bestridande av utgifter till betodlingens
gagn till Sveriges betodlares centralförening utbetala ett belopp av
176 179 kronor 80 öre att av centralföreningen användas enligt följande
uppställning.
Sveriges betodlares centralförening .................. kronor 70 890:26
Östergötlands, Västergötlands, Gotlands och Ölands betodlareföreningar
................................ 21 626:24
övriga till centralföreningen anslutna lokalföreningar . .__________83 663: 30
Summa kronor 176 179:80.
Sedan sistnämnda belopp utanordnats återstår av 1943 års betavgiftsmedel
ett belopp av 51 kronor 76 öre.
Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlare att förbinda sig att till sockernämnden erlägga en avgift av intill
4 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 4 augusti 1944 fast
-
24
Kungl. Mai:ts proposition nr 245.
ställde Kungl. Maj:! betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna lia i vanlig
ordning inkasserats av sockerbolaget, som den 23 februari 1945 till sockernämnden
inlevererat de influtna avgiftsmedlen 219 904 kronor 4 öre. Till
fördelning innevarande år står härefter tillgängligt ett belopp av 219 955
kronor 80 öre.
Såsom nyss erinrats, åligger det varje betodlare, som önskar erhålla det
bestämda betpriset, att i till sockernämnden avgiven förbindelse åtaga sig
att för betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften utgiva
ersättning enligt i förbindelsen närmare angivna grunder. Erhåller betarbetaren
icke ersättning enligt berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågavarande
förbindelse pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd
förelagd tid styrker sig ha till betarbetaren betalt vad som felas, efter anmodan
av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte ränta.
Liksom under åren 1941—1943 vidtog sockernämnden till 1944 års betkampanj
åtgärder (bland annat annonsering i ett stort antal ortstidningar)
för att bland den inom betodlingen sysselsatta lejda arbetskraften sprida
ökad kännedom om förefintliga möjligheter att hos nämnden inhämta upplysningar
angående den ersättning, som enligt odlarnas förbindelse till
nämnden skall utgå för utfört betarbete, ävensom att påkalla nämndens bistånd
för utfående av utebliven ersättning för dylikt arbete. Från betarbetarhåll
har man också i icke ringa utsträckning begagnat sig av dessa möjligheter.
Antalet hos nämnden under året gjorda förfrågningar i ämnet, övervägande
flertalet gällande kvantitetstillägg för betupptagning, har uppgått
till cirka 700. Under odlingsåret har ett antal tvistefrågor rörande betarbetarlöner
hänskjutits till nämnden. Under tiden 1 mars—31 juli 1944
uppgingo tvisterna till 11 och för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen beträffande
tiden för arbetet med betornas upptagning 1944, har antalet dylika
till nämnden hänskjutna lönetvister varit ett sjuttiotal. Av ifrågavarande
ärenden har övervägande antalet blivit av nämnden slutligt prövat. Ett mindre
antal ärenden är beroende på utredning. Till jämförelse må nämnas, att under
år 1942 och 1943 antalet dylika lönetvister inför nämnden höll sig kring
ett sjuttiotal årligen.
Beträffande utlämnande av bidrag och lån till lastning so
c b lossningsanordningar för sockerbetor vid enskilda
järnvägar har sockernämnden anfört följande.
I skrivelse den 20 augusti 1943 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
anmälde sockernämnden, att nämnden räknade nied en behållning
till år 1944 av omkring 80 000 kronor av det reservationsanslag, 150 000
kronor, som 1943 års riksdag anvisat för bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor vid enskilda järnvägar. Nämnden uttalade vidare,
att denna behållning med all sannolikhet bomme att vara tillräcklig för
att täcka behovet av medel till statsbidrag år 1944, vadan något ytterligare
anslag för detta ändamål icke ansågs behöva äskas av 1944 års riksdag. Skrivelsen
föranledde anmälan härom av statsrådet till riksdagen i 1944 års statsverksproposition.
Såsom sockernämnden redan anmält i sin berättelse till statsrådet den 13
november 1944 över verksamheten under det den 31 juli 1944 tilländalupna
verksamhetsåret, uppgick reservationen från år 1943 för ifrågavarande ändamål
i verkligheten till 109 850 kronor. I skrivelse den 10 december 1943 meddelade
nämnden vederbörande enskilda järnvägar, att de kunde inkomma
till nämnden med ansökan örn bidrag av statsmedel till betlastningsanord
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
25
ningar för 1944 års betkampanj. Dessförinnan hade en järnvägsförvaltning
lill nämnden ingivit ansökan om statsbidrag, vilket av nämnden beviljades
genom skrivelse den 9 november 1943. Efter prövning av de med anledning
av nämndens anmodan inkomna ansökningarna från ytterligare 4 enskilda
järnvägsföretag beviljade nämnden genom beslut den 2 februari, 1 och 14
mars, 12 april och 26 juli bidrag till lastningsanordningar och kompletteringsarbeten.
De till samtliga 5 järnvägar sålunda beviljade bidragen uppgingo
sammanlagt till 106 540 kronor, varav 80 700 kronor till nyanläggningar
vid 6 stationer och 25 840 kronor till kompletteringsarbeten vid 10
stationer.
De anläggningar och arbeten, till vilka statsbidrag beviljats, ha besiktigats
såväl av nämnden som av dess kontrollant, f. d. distriktschefen E. von Friesen.
Huvudsakligen på grund av brist på arbetskraft har största delen av de
tillämnade arbetena vid Gotlands järnväg icke kunnat utföras till 1944 års
betkampanj. Emellertid har nämnden på framställning av järnvägsförvaltningen
beviljat uppskov med ifrågavarande arbetens färdigställande till början
av 1945 års betkampanj. Vidare har beslutad komplettering av tidigare
utförda anläggningar vid en station tillhörande Ölands järnväg icke blivit
verkställd, emedan järnvägens ledning ändrat sina dispositioner beträffande
stationen i fråga. Det till kompletteringsarbetena vid denna station beviljade
statsbidraget har därför återgått till nämnden.
Slutlig besiktning av 1944 års anläggningar och arbeten verkställdes under
tiden 18 oktober —1 november 1944 av distriktschefen von Friesen, som
härom avgav redogörelse till nämnden den 15 februari 1945. Redogörelsen,
som utmynnade i ett tillstyrkande av anläggningarnas godkännande, behandlades
och godkändes av nämnden vid sammanträde den 7 mars 1945.
För att få kännedom örn de båda parternas erfarenheter rörande betlastningsanordningarna
under 1944 års kampanj riktade nämnden i likhet med
föregående år en anmodan till vederbörande järnvägar och till Sveriges betodlares
centralförening att till nämnden inkomma med yttrande häröver.
Av yttrandena framgår, att erfarenheterna varit övervägande gynnsamma
och att de mindre bristfälligheterna som förefunnits i allmänhet kunnat avhjälpas.
Vid Klintehamns station har uppställts en från statens järnvägar
inköpt och under några år använd elevator tillverkad år 1940 av Hässleholms
verkstäder. Denna har arbetat tillfredsställande och synes vara fullt
tillräcklig för den måttliga betmängd, omkring 2 200 ton, som lastas vid
denna station. För övrigt har det nu liksom tidigare visat sig, att tillkomsten
av mekaniska lastningsapparater är ägnad att stimulera betodlingen inom
vederbörande järnvägsstations odlingsområde.
Statsbidragen till 1944 års betlastningsanordningar ha ännu icke kunnat i
sin helhet slutligt fastställas. Av de redovisningar, som inkommit till nämnden,
framgår emellertid, att så gott som hela det belopp, 109 850 kronor,
som nämnden haft lill sitt förfogande, med all sannolikhet kommer att tagas
i anspråk för bidrag lill 1944 års arbeten och anläggningar.
Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Genom beslut den 10 november 1944 uppdrog Kungl. Majit åt statens
sockernämnd att i samråd med statens livsmedelskommission och statens
priskontrollnämnd vidtaga de förberedande åtgärder med avseende å sockerbetsodling
och sockertillverkning samt därmed sammanhängande frågor, som
ansågos påkallade för möjliggörande av all avtal i god tid skulle kunna träl''-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-5.
fas rörande 1945 års sockerproduktion m. m. Med anledning därav lia förenämnda
myndigheter dels verkställt erforderliga utredningar i ämnet, dels
ock förhandlat med Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares
centralförening rörande villkoren för 1945 års sockerproduktion och betodling.
I gemensam skrivelse den 14 mars 1945 lia statens livsmedelskommission,
statens priskontrollnämnd och statens sockernämnd redogjort för det
bedrivna arbetet samt vid förhandlingarna erhållna resultat ävensom framlagt
vissa förslag rörande sockerproduktionen under år 1945. Vid skrivelsen
fanns fogat förslag till nytt avtal mellan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande sockertillverkningen lii. m. under tiden 1 augusti 1945
—31 juli 1946, vilket kontraktsförslag torde såsom bilaga 1 få fogas till detta
protokoll.
I skrivelsen har angående socker betspriset och odlingsarealen
under 1 945 anförts följande.
Grundpriset för betor med 16 procent sockerhalt har under de tre åren
1942, 1943 och 1944 varit 4 kronor 50 öre för 100 kilogram med sedvanlig
reglering för högre sockerhalt. Betodlarnas representanter lia vid förhandlingarna
yrkat på betprisets höjning för 1945 till 4 kronor 90 öre. Såsom
skäl för höjningen lia anförts huvudsakligen höjda arbetslöner och konstgödselkostnader.
Den höjning av lantarbetarlönerna, som vidtogs i höstas och
nu inverkar på årets betodling, skulle enligt odlarnas uppgift fördyra produktionskostnaderna
för 100 kilogram betor nied 11 öre. Den i början av mars
1945 träffade uppgörelsen örn ackordslönerna vid skötseln och upptagningen
av betorna innebär en ytterligare stegring med 15 öre för 100 kilogram betor.
Genom att priset å chilesalpeter i år avsetts komma att vara 24 kronor
75 öre mot 21 kronor 1944 samt till följd av ökade superfosfatgivor beräkna
odlarna att en merkostnad å 10 öre skulle uppstå, varjämte de slutligen ansett,
att inventarieposten i betodlingskalkylen stigit med 4 öre, allt för 100
kilogram betor. Såsom ytterligare skäl för den av odlarna begärda höjningen
i betpriset har anförts, att fjolårets odling, då dålig väderlek försämrade
skörderesultatet, givit så svagt utbyte för odlarna i vissa betodlingsdistrikt.
att en förbättring av betpriset vore erforderlig för att odlarna i dessa trakter
skulle finna med sin fördel förenligt att uppehålla betodlingen.
Från nämndernas sida har vid förhandlingarna rests starka invändningar
mot kravet på höjning av betpriset. Så vitt framgår av inom statens livsmedelskommission
verkställda beräkningar om produktionskostnaderna för betor
samt i övrigt kända förhållanden, måste det under de senaste åren gällande
betpriset anses lia väl täckt produktionskostnaderna, inklusive kapitalränta,
och berett odlarna ett gott vinstresultat, där odlingen bedrivits under
normala odlingsbetingelser. Vidare ha nämnderna vid förhandlingarna betonat,
att enligt uppgörelsen våren 1944 om jordbrukspriserna en höjning av
betpriset, därest fjolårets regler härom behållas, måste föranleda motsvarande
försämring av priset å någon annan av jordbrukets produkter, ty i denna
uppgörelse hade å jordbrukets utgiftssida upptagits en fixerad och maximerad
siffra för löneökningar, och de på betodlingen belöpande nu inträdda
höjningarna i arbetslönerna finge således enligt dessa regler ej föranleda ytterligare
uppräkning av jordbrukets arbetslöner. Slutligen ha nämnderna vid
förhandlingarna framhållit, att ansträngningar borde göras för att ej bryta
prisstoppet på en så viktig produkt som sockerbetorna, samt påpekat, att en
höjning här kunde tagas till intäkt för prisuppgång å andra jordbruksprodukter
och varor. Trots de starka principiella skäl, som sålunda tala för oför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
ändrat betpris, ha nämnderna — efter att i frågan ha samråd med regeringen
— ansett sig slutligen kunna förorda ett till 4 kronor 65 öre förhöjt
grundpris under den bestämda förutsättningen, att en uppgörelse i betfrågan
i enlighet härmed och på de villkor i övrigt, som nämnderna funnit skäliga,
snarast kunde uppnås. Då nämnderna, ehuru det tidigare priset alltjämt torde
genomsnittligt täcka produktionskostnaderna, sträckt sig dithän, ha de
beaktat angelägenheten av att betodlingen alltjämt uppehälles i oförminskad
omfattning i syfte att landet för egen försörjning och även för att kunna
hjälpa behövande nordiska grannländer finge sockerfrågan nöjaktigt löst
även innevarande år.
På därom av i förhandlingarna deltagande representanter för betodlingen
å Gotland och Öland gjord hänvändelse ha nämnderna vidare velat förorda,
att odlare, som tecknar kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller
Lidköpings sockerfabriker, för 1945 års odling tillerkännes ett arealtillägg av
20 kronor per hektar, att utbetalas med 10 kronor för varje påbörjat halvt
hektar, dock att för odling, som ej överstiger en kvarts hektar, arealtillägget
skall utgå med allenast 5 kronor. Under flera av de senaste åren har nämligen
skörderesultatet i de mellansvenska betodlingsdistrikten varit dåligt, och
risk föreligger att odlingen i dessa distrikt kan avsevärt nedgå eller avstanna.
Då stegringen i ackordslönerna per hektar räknat äro praktiskt taget lika för
alla odlare, men hektarskörden blivit väsentligen lägre i mellansverige, särskilt
å öarna, innebär den förut föreslagna generella prishöjningen med 15
öre en mindre kompensation för kostnadsökningen i dessa distrikt än^ vad
fallet är inom de trakter av landet, där högre hektarskördar pläga erhållas.
Då därtill kommer angelägenheten av att under rådande kristid i beredskapssyfte
uppehålla en viss spridning av betodlingen och råsockerfabrikationen,
ha nämnderna ansett det vara försvarligt och skäligt, att odlingen
inom de här ifrågasatta fyra mellansvenska distrikten för året erhålla det
förordade arealtillägget. Nämnderna äro på det klara med att svårigheter
föreligga att här draga en fullt rättvis gräns mellan de områden, där arealtillägget
skall utgå, och övriga distrikt, men nämnderna äro också av den
uppfattningen, att den nu föreslagna gränslinjen är den lämpligaste och att
man icke bör gå längre.
De villkor i avseende å 194 5 års belo äling, som nämnderna
ansett sig slutligen böra uppställa och förorda, framgå av följande sammanfattning
av det förslag i ämnet, som nämnderna såsom förhandlingsresultat
förelagt betodlarnas centralförening.
1. Beträffande grundpriset för 100 kg betor med 16 procent sockerhalt
vilja slatsdelegerade såsom yttersta bud förorda ett lill 4 kronor 65 öre förhöjt
grundpris. Dessutom tillstyrkes, att de odlare, som år 1945 teckna kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabriker,
erhålla ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade
hetor, dock att för odling, som ej överstiger en kvarts hektar, arealtillägget
skall utgå med allenast 5 kronor.
2. Prisbestämmelserna å sockerbetor i övrigt bibehållas oförändrade från
år 1944.
3. Vid föreslåendet av sagda grundpris lia statsdelegerade förutsatt, att
vad sorn i fjol slutligen överenskoms och uttalades örn betarealen och teckningsrätten
för en var odlare bibehålies oförändrat för 1945. Alltså lämnas
odlingen i princip sä till vida fri, att en var odlare får själv bestämma den
areal han år 1945 vill teckna, men därjämte skall särskilt iakttagas, att odlingen
i Västergötland och Östergötland ävensom de åren 1944 och 1945
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
nytillkommande odlingarna samt odlingar, där teckningen år 1945 ej överstiger
2 hektar, lämnas helt fri, medan sammanlagda teckningen år 1945
från andra odlare än nyss nämnts ej får överstiga den areal som sistnämnda
grupp odlare sammanlagt odlat år 1942. Vad betodlareföreningens styrelse
den 1 mars 1944 uttalat mot propaganda för arealminskning och för uppnående
av 1942 års areal skall gälla även beträffande teckningen år 1945;
dock må odlingen i Hasslarpsdistriktet bliva beroende på Hasslarpsodlarnas
egen vilja att odla betor i år, därvid skall gälla å ena sidan att förbud mot
odling i Hasslarpsdistriktet ej får godkännas av centralföreningen, men å
andra sidan att vid beräknandet av odlingsarealen åren 1942 och 1945 för
äldre odlare med mera än 2 hektars areal Hasslarpsfabrikens dylika odlingar
må lämnas utanför beräkningen enligt det förut angivna.
4. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt behållas
jämväl för 1945.
5. Beträffande melasstilldelningen förordas bibehållande av vad som i
allmänhet hittills gällt, d. v. s. att betodlare tilldelas två fat örn cirka 250
kilogram vardera per hektar odlade sockerbetor med enkel rabatt eller, om
tillgången ej medgåve detta, ett fat med dubbel rabatt (d. v. s. med nedsättning
med 7 öre per kilogram beträffande före den 1 december uttagen kvantitet
och med 5 öre per kilogram för därefter uttagen melass).
6. Beträffande tilldelningen av kvävegödselmedel antecknas, att enligt
vad livsmedelskommissionen meddelat tilldelningen blir år 1945 för betodlarna
350 kilogram chilesalpeter, 50 kilogram kalkkväve och 100 kilogram
ljungasalpeter eller svavelsyrad ammoniak, sammanlagt 500 kilogram,
allt per hektar. Priset å chilesalpeter (som vid import betingar en kostnad
av cirka 30 kronor) blir i år 23 kronor per 100 kilogram.1
7. Den av betodlarna framförda frågan om gummiringar blev ingående
behandlad vid förhandlingarna, och åberopas vad därvid meddelades bland
annat från industrikommissionens representant. Härav framgick i huvudsak,
alt någon inkallelse av gummiringar från betodlarnas hästvagnar, såvitt
nu kunde bedömas, ej vore att förvänta, samt att möjligheter funnes att
vid verkstäderna reparera ringar med fritt material.
8. I anledning av betodlarnas framställning rörande rätten att köra traktortåg
antecknas, att från trafikkommissionen erfarits att. örn ej något särskilt
inträffade, smörjolja liksom 1944 torde komma att lämnas för traktortåg
för bettransporter.
9. Betodlarnas önskemål örn bibehållande för 1945 av vad hittills gällt
örn visst statsbidrag till kockahushåll för Jutarbetare samt reseersättning
tor dylika arbetare torde, enligt vad som inhämtats från statens arbetsmarknadskommission,
bliva tillgodosedda.
10. I avseende å odlarnas krav beträffande järnvägsfrakterna för sockerbetor
och betmassa vilja statsdelegerade — liksom skedde åren 1943 och 1944
— förorda, att åtgärder vidtagas i syfte att någon fraktfördyring icke heller
1945 kommer till stånd för betor och betmassa, vare sig vid statens eller
enskilda järnvägar. I övrigt hänvisas till en redogörelse i fraktfrågan, som
vid förhandlingarna lämnades av f. distriktschefen v. Friesen.
11. Beträffande betodlarnas yrkande örn statsanslag till inrättande jämväl
under 1945 av betlastningsanordningar vid järnvägar må här antecknas,
att sockernämnden för vederbörande statsråd den 24 januari 1945 framlagt
beräkningar örn anordnande i år av dylika anläggningar, som enligt nämn
1
Detta pris har framkommit på så sätt, att man för den mängd chilesalpeter, som motsvarar
fjolårets giva, eller 150 kilogram, beräknat samma pris som i fjol (eller 21 kronor) och
för den ökade givan utgått från ett pris av 24 kronor 75 öre.
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-5.
29
den ansåges behövliga och lämpliga, slutande å en kostnadssumma lör statens
järnvägar å 495 000 kronor och för enskilda järnvägar å 110 000 kronor.
Statsdelegerade förorda, att staten anvisar medel i syfte att i huvudsak
de sålunda angivna anordningarna må komma till stånd. Det förutsättes,
alt odlare, efter utgången av den 5-årsperiod varunder en kajavgift av 2 öre
erlägges, skall för att få begagna mekanisk lastningsanordning i fortsättningen
erlägga 1 öre per transporterat deciton betor, så länge lastningsanordningen
underhålles och skötes. Föreningen uttalar vidare, att de vidtagna
anordningarna böra vara behövliga jämväl i fortsättningen samt att de torde
komma att även i framtiden användas, i den mån så befinnes ekonomiskt
och anordningarna hållas i ordning.
12. Beträffande frågan om Hasslarpsfabriken måste statsdelegerade, med
hänsyn särskilt till bränslefrågans läge, konstatera, att omläggningen av
fabrikationen där från den s. k. Steffenska metoden med erhållande av
torkad snitsel som biprodukt lill vanlig metod med betmassa som biprodukt
är ett faktum, som ej kan ändras. För att bereda Hasslarpsfabrikens
betodlare kompensation för den bortfallande förmånen av torkad snitsel förordas,
att odlarna såväl 1945 som 1946 erhålla följande villkor i avseende å
tilldelningen av biprodukt; betodlare norr om Halmstad erhålla 25 kilogram
betmassa gratis samt 2,5 kilogram snitsel eller betfor till 15,5 öre per kilogram;
övriga odlare till Hasslarpsfabriken erhålla 45 kilogram betmassa
gratis samt 0,5 kilogram snitsel eller betfor till 17,5 öre per kilogram, allt
per deciton betor.
13. Rörande bettransporter å bilar i Västergötland antecknas, att sockerbolaget
utlovat alt välvilligt pröva odlarnas önskemål örn enahanda villkor
i Västergötland som de, vilka för närvarande gälla beträffande bolagets avhämtning
av betor å vissa platser å Öland och Östra Gotland, under förutsättning
att transporterna äro analoga och tekniska möjligheter finnas för
transporternas ordnande.
14. Det påpekas, att en uppgörelse i flertalet av förestående punkter givetvis
liksom tidigare är beroende på att överenskommelsen gillas av Kungl.
Maj:t och riksdagen.
15. Det antecknas, att centralföreningens styrelse förklarat sig beredd att
tillstyrka förenämnda förslag.
Sedan Sveriges betodlares centralförening vid stämma den 12 mars 1945
behandlat förenämnda förslag, har från föreningen meddelats att stämman
godkänt förslaget.
I fråga örn den hittillsvarande statsregleringens bibehållande
samt beträffande förhandlingarna med Svenska
s ockerfabrik saktiebolaget bar i skrivelsen anförts följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad avser tillverkning och försäljning av
socker och vissa biprodukter samt statens förhållande härtill har för de sex
verksamhetsåren 1939/40—1944/45 reglerats genom av riksdagen godkända
kontrakt mellan staten och bolaget, innebärande bland annat att staten enligt
vissa regler svarar för täckning av bolagets kostnader för sockrets och
vissa biprodukters framställning och försäljning inklusive visst vinstbelopp
(kapitalränta), mot det alt bolaget är redovisningsskyldig! för sina inkomster
å samma rörelse. De för åren 1943/44 och 1944/45 gällande kontrakten
inneburo i förhållande lill tidigare kontrakt den skillnaden, att bolaget, i
stället för direkt kostnadsgaranti, för en serie utgiftsposter (skatter, underhåll,
avskrivningar, löner, omkostnader, förbrukningsartiklar, försäkringar
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
m. m. samt kapitalränta — tillsammans benämnda den låsta kostnadsposten)
i stället tillerkänts ett fixerat belopp per kilogram framställt råsocker. Däremot
ligga sådana på förhand mera svårfixerade poster som betkostnader,
bränsleutgifter, emballage m. m. under direkt statsgaranti och -kontroll.
Vid de innevarande år nied sockerbolaget förda förhandlingarna — därvid
nämnderna liksom föregående år ansett anledning saknas frångå det för
sockerindustrien tillämpade reglerings- och prissättningssystemet — har särskilt
ingående behandlats den s. k. låsta kostnadsposten. Det belopp, som
bolaget får tillgodoräkna sig för täckande av de i den låsta posten ingående
olika utgifterna, bär för ett vart av regleringsåren 1943/44 och 1944/45 fastställts
till 17,22 öre per kilogram råsocker. Rörande de beräkningar, som legat
till grund för bestämmandet av beloppet, hänvisas till i ämnet tidigare år
lämnade redogörelser (se prop. nr 188/1943 s. 31—33 och nr 195/1944 s. 31
—32). För frågans bedömande i nuvarande läge ha nämnderna, i likhet med
vad som skett tidigare år, från sockerbolaget införskaffat erforderligt siffermaterial
rörande berörda poster, vilket utredningsmaterial granskats av
nämnderna och legat till grund fö^r de i ämnet nu förda förhandlingar. Rörande
innebörden av den av bolaget för verksamhetsåret 1945/46 gjorda
kalkylen i vad den avser den s. k. låsta posten hänvisas till följande tablå,
däri till jämförelse även intagits vissa uppgifter, avseende motsvarande kostnadsposter
innevarande och närmast föregående år.
Enligt sockerbolagets |
Enligt sockerbolagets |
||||
för 1942/43 |
för 1943/44 |
för 1944/45 |
för 1945/46 |
||
Underhåll............................. |
4 |
778 000 |
7 485 000 |
5 600 000 |
5 600 000 |
Avskrivningar ........................ |
5 |
540 000 |
6 981 000 |
6 435 000 |
6 385 000 |
Skatter......•......................... |
3 |
000 000 |
3 540 000 |
3 000 000 |
3 000 000 |
Till fri disposition .................... |
300000 |
300 000 |
300 000 |
300 000 |
|
Avlöningar............................ |
18 |
679 000 |
18 020 000 |
19 500 000 |
19 169 000 |
Pensioner............................. |
1 |
250 000 |
1 231 000 |
1 230 000 |
1 230 000 |
Förbrukningsartiklar.................. |
2 |
115 000 |
2 188 000 |
2 271 000 |
2 262 000 |
Omkostnader......................... |
2 |
565000 |
2 148 000 |
2 150 000 |
2 150 000 |
Körsel................................ |
686 000 |
326 000 |
400 000 |
400 000 |
|
Vagnshyra............................ |
58 000 |
59 000 |
65 000 |
65 000 |
|
Betfrö................................ |
2 |
029 000 |
2 462 000 |
2 385 000 |
2 385 000 |
Försäkringar.......................... |
1 |
271 000 |
1 021 000 |
1 150 000 |
1150 000 |
Bolagets kapitalränta.................. |
4 |
100 000 |
4 323 000 |
3 577 000 |
4 100 000 |
Tillhopa |
46 |
371000 |
50 094 000 |
48 063 000 |
48196 000 |
Kvantitet tillverkat råsocker (ton)...... |
264 057 |
290 908 |
279 113 |
272 000 |
|
Öre per kg råsocker................... |
17-56 |
17-22 |
17-22 |
17-72 |
Vad angår förestående uppställning må först observeras, att till följd av
god hektarskörd råsockermängden det första avtalsåret med låst post (1943/
44) blev rätt avsevärt större än beräknat, nämligen i runt tal 291 000 ton
mot beräknad normalmängd av 272 000 ton. Till följd härav tillfördes bolaget
genom den låsta postens fixerande till 17,22 öre per kilogram råsocker
ett så stort belopp, att — såsom redan antytts i 1944 års motsvarande berättelse
-— möjligheter uppstodo för bolaget att verkställa bortskrivning av vissa
krigsmerkostnader och göra en extra avsättning för avarbetandet av eftersläpande
skatter. Medan alltså sagda år till följd av stor produktion blev
gynnsamt för bolaget, synes det nu löpande året 1944/45 komma att giva
sämre resultat, trots att råsockermängden även det året är något över beräk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
31
nåd normalmängd. Såsom framgår av förestående uppställning beräknar bolaget
kapitalräntan till 3 577 000 kronor mot vid uppgörelsen kalkylerat belopp
av 4 100 000 kronor. Beträffande året 1944/45 är att märka, att i den
angivna posten för avlöningar icke här inräknats det lönebelopp, som hänför
sig till löneökningen till följd av avtalsuppgörelsen i sockerindustriens arbetarfråga
sommaren 1944. Enligt särskilt medgivande av Kungl. Majit får
nämligen viss del av sagda löneökning — nämligen vad som motsvarar skillnaden
mellan det första och det slutligt antagna medlingsförslaget i sagda
avtalstvist — läggas helt utanför den låsta kostnadsposten och alltså falla
under statens direkta kostnadsgaranti. Det sålunda utanför den låsta posten
liggande lönestegringsbeloppet har uppskattats till inemot 300 000 kronor
per år.
Vad angår den för året 1945/46 framlagda kalkylen har bolaget framhållit,
att de däri nu angivna posterna beräknats helt enligt de synpunkter och
anvisningar, som nämnderna vid tidigare års granskning ansett böra gälla.
Med utgångspunkt härifrån och en såsom normal ansedd råsockerkvantitet
av 272 000 ton, har för året 1945/46 framräknats ett till 17,72 öre stegrat belopp
för den låsta posten. Trots att bolaget ansett, att sagda belopp vore erforderligt,
har bolaget vid förhandlingarna stannat vid att begära beloppets
bestämmande för 1945/46 till 17,44 öre, innebärande en stegring av 0,22 öre
per kilogram råsocker. Därvid har bolaget såsom skäl för ökningen med 0,22
öre åberopat, att dylik böjning varit behövlig redan för året 1944/45 för att
bolaget skulle kunnat uppnå den avsedda kapitalräntan av 4 100 000 kronor,
samt att det vore ovisst örn man innevarande år kunde erhålla sådan betareal
och så stor råsockermängd som år 1944. Från nämndernas sida har
betonats nödvändigheten av att prisstoppet uppehölles, och att anledning ej
förelåge att räkna med stegring i de i den låsta posten ingående utgifterna.
Nämnderna lia dock funnit det vara ett naturligt fullföljande av Kungl.
Maj :ts sommaren 1944 meddelade beslut i avseende å täckande av bolagets
merkostnader till följd av den då gjorda avtalsuppgörelsen i lönekonflikten,
att det bolaget i särskild ordning garanterade merlönebeloppet — inemot
300 000 kronor — för enkelhets skull nu inräknas i den låsta posten. Detta
belopp motsvarar per kilogram råsocker ungefär 0,11 öre, varför nämnderna
ansett sig böra förorda, att den låsta posten för året 1945/46 höjes med detta
belopp till 17,33 öre per kilogram råsocker. Vid denna omräkning av beloppet
bör givetvis den bolaget enligt förenämnda Kungl. Majits beslut medgivna
rätten till täckning i särskild ordning av merlönebeloppet upphöra att
gälla. Bolaget har slutligen godtagit nämndernas förslag beräffande den fasta
postens bestämmande för året 1945/46, därvid bolaget dock räknat med att
betarealen ej skulle i år minskas i verkligt avsevärd mån.
Liksom i fjol har bestämmelsen örn den låsta posten, då det här gäller
ingående av ett avtal med avslutning först örn cirka 1 V2 år framåt i tiden,
kompletterats med ett stadgande örn möjlighet för vardera parten att vid väsentligt
ändrade förhållanden påkalla förhandlingar örn den låsta postens
storlek.
Angående vissa andra i kontraktet med socker b olaget
ingående, nu avhandlade frågor bär i skrivelsen anförts.
Vad angår övriga bestämmelser i det mellan staten oell bolaget gällande
kontraktet bar icke från någondera parten vid 1945 års förhandlingar framställts
yrkande örn ändringar i mer jin följande fråga. Bolaget bär framhållit,
att medan bolagets lager av vissa förbrukningsartiklar av så att säga
fredsmässig ari och kvalitet numera i Idig grad minskat eller belt förbrukats,
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-5.
bolaget å andra sidan har måst anskaffa och även upplagra ersättningsartiklar
för åsyftade varor. Detta gäller framför allt bränsle och emballage, och
har bolaget alltså minskat sina normallager av t. ex. stenkol och jute- och
linnesäckar, men å andra sidan måst upplägga lager av torv och ved samt
papperssäckar. Enligt gällande avtal är bolaget icke berättigat att i förhållande
till statsregleringen göra några nedskrivningar å lagervärdena för dessa
ersättnings- och surrogatvaror, men har bolaget enligt avtalsreglerna ägt
upplägga rekonstruktionsfonder för återställande i sinom tid av normallagren
å fredsvarorna. Nu har bolaget begärt, att i kontraktet skulle införas en
bestämmelse i syfte att viss nedskrivning skulle få ske å lagervärdena på
dessa ersättningsvaror. Nämnderna lia funnit denna begäran motiverad och
skälig, under förutsättning att lagret av ersättningsvaran, efter omräkning
med hänsyn till användningseffekt, betraktas såsom överförd till och utfyllande
bristen i bolagets lager av motsvarande fredsvara, därvid tillika skall
iakttagas, att nedskrivningen ej får ske å större myckenhet än som med
hänsyn till användningseffekten erfordras för utfyllande av normallagret. I
enlighet härmed har under 5 § 2 mom. tredje stycket i kontraktet intagits
följande nya bestämmelse. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret Ilar
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måste
anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är
bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som motsvarar
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå i normallagret
och hänsyn till dem alltså tågås vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret.
Inom nämnderna har i enlighet med förestående utarbetats ett förslag till
kontrakt mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande
sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti 1945—31 juli 1946
med därtill fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna. Bolaget har
förklarat sig berett att ingå avtal med staten enligt nämnda kontraktsförslag.
Liksom tidigare är till kontraktet fogat formulär till den förbindelse, en
var betodlare har att avgiva angående betarbetarlönerna m. m. I denna ha
införts de ersättningar för sommarskötseln och upptagningen, varom enighet
uppngtts vid årets förhandlingar örn nytt kollektivavtal i ämnet.
Nämnderna hemställa, att Kungl. Majit måtte för godkännande underställa
kontraktet riksdagen samt av riksdagen utverkar förlängning av nu gällande
införselmonopol å socker, förslagsvis till den 31 januari 1947.
Anslag för infriande av statens garanti till Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Som förut framhållits är Svenska sockerfabriksaktiebolaget enligt avtal med
svenska staten tillförsäkrat ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet
alt vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa
angivna priser och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget gentemot
staten är redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter. A andra sidan har staten enligt avtalet åtagit sig
Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.
33
att, med viss inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma tillverkning
och försäljning havda kostnader. Därest vid avtalstidens utgång
skulle kvarstå något under statens garanti ingående kostnadsbetopp, varför
täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits, skall staten — om annan
uppgörelse ej träffas — till bolaget omedelbart vid avtalets utgång utgiva vad
sålunda återstår.
I skrivelser den 14 september 1944 och 14 mars 1945 har statens sockernämnd
anmält, att därest någon ändring icke skedde i sockerpriset, vissa belopp
syntes erforderliga för infriande av statens garanti till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
för verksamhetsåret den 1 augusti 1944—31 juli 1945. I
skrivelsen deri 14 mars 1945 har detta belopp upptagits till 22 000 000 kronor.
Nämnden har i sistberörda skrivelse anfört i huvudsak följande.
Vid nu gällande sockerreglerings införande enligt beslut av 1940 års riksdag
förutsattes (prop. nr 189/1940 s. 19), att priserna å socker och sirap borde
i princip så avvägas under avtalstiden, att täckning därigenom erhålles för de
kostnader för sockrets tillverkning, inclusive viss förräntning av bolagets kapital,
som staten i enlighet med gällande avtal med bolaget garanterade. Denna
princip tillämpades i full utsträckning endast under de två första avtalsåren
1/8 1939—31/7 1941. Under tiden till och med den 13 juli 1942 höjdes
visserligen sockerpriset två gånger men ej i samma utsträckning, som motsvarade
ökningen i tillverkningskostnaderna. Efter nyss angivna tidpunkt
ha priserna å socker och sirap varit oförändrade, oaktat betpriset sedan
dess avsevärt ökats och även vissa andra tillverkningskostnader, huvudsakligen
bränslet, utvisat stegring. Kungl. Maj:t har emellertid låtit anstå med
erforderliga prisförhöjningar å socker och sirap, givetvis i syfte att sålunda
förhindra den fördyring av livsmedelskostadema, som förhöjda pris å dessa
produkter skulle innebära. För täckande av de härigenom årligen framkomna
förlusterna å sockertillverkningen har sockernämnden jämlikt sin instruktion
vid skilda tillfällen med överlämnande av utredningar i ämnet för Kungl.
Majit anmält frågan örn sockerprisets höjning. Efter prisstoppet i november
1942, då nämnden utgått från att Kungl. Majit icke önskade någon höjning
av priserna å socker och sirap, har nämnden inskränkt sig till att årligen
hos Kungl. Majit anmäla den av förut angivna orsaker föreliggande
bristen samt hemställa om anvisande av erforderliga anslag för bristens
täckande jämlikt bestämmelserna i avtalet.
Sålunda hemställde sockernämnden i utlåtande den 3 december 1942, att,
därest Kungl. Majit i dåvarande situation ej ville höja sockerpriset, ett särskilt
anslag för ändamålet måtte anvisas å 19 500 000 kronor, därav i runt
tal 2 500 000 kronor utgörande statens skuld till bolaget vid utgången av
avtalsåret 1941/42 och cirka 17 000 000 kronor utgörande det enligt upprättade
kalkyler beräknade underskottet för avtalsåret 1942/43. På grundval
av detta nämndens utlåtande föreslog Kungl. Majit i proposition nr 163
bil. 5, att 1943 års riksdag måtte till kostnader i samband med sockerregleringen
å lilläggsstat flir budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag å
19 500 000 kronor. 1 skrivelse nr 244 anmälde riksdagen alt propositionen
bifallits.
Nämnden hade i sitt nyssnämnda utlåtande den 3 december 1942 understrukit,
att det beräknade underskottet 19 500 000 kronor vore approximativt
och att vid tidpunkten i fråga med säkerhet ej kunde angivas, huru
utgifter och inkomster komme att gestalta sig under räkenskapsåret i fråga,
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 245. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
som först utginge sju månader senare eller den 31 juli 1943. På grund av
väsentligt försämrat areal- och råsockerutbyte blev det ekonomiska resultatet
sämre än tidigare beräknats. Sockerbolagets bokslut per den 31 juli 1943
utvisade sålunda en bolagets fordran på staten å 2 093 449 kronor 72 öre,
innebärande att det av sockernämnden i december 1942 uppskattade underskottet
för verksamhetsåret 1942/43 i verkligheten blev cirka 2 000 000 kronor
större eller 19 000 000 mot tidigare beräknade 17 000 000 kronor. Skuldbeloppet
överfördes med bolagets medgivande till påföljande år.
För infriande av statens garanti till sockerbolaget för verksamhetsåret 1943/
44 hemställde sockernämnden i skrivelse den 12 augusti 1943, att Kungl. Majit
i avbidan på senare närmare utredning måtte i budgetberäkningen preliminärt
uppföra å tilläggsstat för 1943/44 eller å riksstaten för 1944/45 ett anslag, sorn,
såvitt då kunde bedömas och därest ingen ändring skedde i sockerpriset, syntes
kunna uppskattas till 21 000 000 kronor. Sedan betkampanjen avslutats
och årets råsockertillverkning kunde överblickas, upprättades inom sockerbolaget
en ny kalkyl, vilken genom utfallet av årets betproduktion och stegringen
i vissa tillverkningskostnader utvisade delvis andra och högre siffror än den
tidigare uppgjorda. Med anledning härav anmälde sockernämnden i skrivelse
den 1 mars 1944 hos Kungl. Majit, att det för verksamhetsåret 1943/44
framkommande underskottet å årets sockertillverkning kunde med beräknande
av viss säkerhetsmarginal väntas komma att utgöra 22 600 000 kronor
i stället för tidigare beräknade 21 000 000 kronor. Med inräknande av
det från verksamhetsåret 1942/43 kvarstående skuldbeloppet å cirka 2 000 000
kronor kunde statens skuld till sockerbolaget den 31 juli 1944 sålunda sammanlagt
uppskattas till cirka 24 600 000 kronor eller avrundat 25 000 000
kronor.
På grund av denna nämndens anmälan föreslog Kungl. Maj :t i proposition
nr 195, att 1944 års riksdag måtte till kostnader i samband med sockerregleringen
å tilläggsstat för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av
25 000 000 kronor. I skrivelse nr 172 anvisade riksdagen det begärda anslaget.
Sockerbolagets bokslut per den 31 juli 1944 utvisade för verksamhetsåret
1943/44 en statsregleringens fordran på bolaget å 1 792 072 kronor 14 öre,
innebärande att rörelseunderskottet för året i verkligheten blivit i ungefärligen
motsvarande mån för högt beräknat i nämndens förenämnda skrivelse
den 1 mars 1944. Det utgjorde cirka 21 100 000 kronor mot i mars 1944 beräknade
22 600 000 kronor. Orsaken till överskottet var, att i kalkylen såsom
redan nämnts på grund av ovissheten rörande vissa kostnadsposter inlagts
en viss säkerhetsmarginal. Statsregleringens sålunda uppkomna fordran överfördes
per den 31 juli 1944 i ny räkning.
För det nu löpande avtalsåret, alltså tiden 1 augusti 1944—31 juli 1945,
har nämnden i skrivelse den 14 september 1944 hemställt, att Kungl. Majit
måtte, för den händelse höjning ej under året 1944/45 vidtages i gällande
sockerpris, i avvaktan på senare närmare utredning i ärendet för kostnader
i samband med sockerregleringen för budgetåret 1944/45 preliminärt beräkna
ett belopp av cirka 20 000 000 kronor, beloppet baserat på bokslutskalkylen
den 31 juli 1944. Det är givetvis ytterst vanskligt att redan vid ett verksamhetsårs
början göra uttalanden rörande det ekonomiska utfallet av årets rörelse
och detta särskilt inom en industri som den här förevarande, där råvaran
och därmed även utfallet av hela den efterföljande förädlingsprocessen
är avhängig av så ovissa faktorer som väderleksförhållanden, bränsleimport
m. fl. Nämnden har även i sin nyssnämnda skrivelse den 14 september 1944
framhållit, att, innan man med någon större grad av säkerhet kan bedöma
resultatet av bet- och råsockerkampanjen hösten 1944, det erforderliga an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
35
slagsbeloppet kunde beräknas endast mycket approximativt. Sedan emellertid
nu betredovisning föreligger och årets råsockertillverkning kan överblickas,
har inom sockerbolaget en ny kalkyl upprättats, vilken utvisar andra och
beträffande vissa kostnadsposter högre siffror än de i juli 1944 framkomna.
De största skiljaktigheterna förete, liksom tidigare år varit fallet, betproduktionen.
Det av nämnden i nyssnämnda skrivelse angivna underskottet hade
uppskattats med ledning av bokslutskalkylen den 31 juli 1944, korrigerad med
intill september 1944 föreliggande skördeuppgifter. De nu föreliggande faktiska
siffrorna rörande 1944 års betkampanj och råsockertillverkning äro
delvis ändrade och på grund av den torra väderleken samt stegrade bränslekostnader
ogynnsammare. Betarealen blev 54 979 hektar, skörden per hektar
32 801 kilogram, inköpta betmängden 1 803 760 ton och sockerhalten 17,04
procent. Såsom resultat av förändringarna i sockerrörelsens kostnader och intäkter
under verksamhetsåret 1944/45 skulle, såvitt nu kan bedömas, framkomma
ett rörelseunderskott för innevarande verksamhetsår å cirka 24 000 000
kronor. Detta belopp kommer likväl att minskas med cirka 230 000 kronor,
representerande korrigeringar till statsregleringens förmån av tidigare års räkenskaper.
Frånräknas statsregleringens från verksamhetsåret 1943/44 kvarstående
fordran å sockerbolaget å cirka 1 800 000 kronor, skulle alltså statens
skuld till bolaget den 31 juli 1945 totalt kunna uppskattas till cirka
22 000 000 kronor.
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år 1940
särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av
betor. För ändamålet ha anvisats dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor tillhopa 1 185 000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar sammanlagt
4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat
kungörelse (nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och
lossningsanordningar för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 199/1943. I
I skrivelse den 24 januari 1945 har statens sockernämnd anmält, att de
för statsbidrag till betlastningsanordningar vid enskilda järnvägar disponibla
medlen helt disponerats till bidrag för 1944 års anläggningar och arbeten. För
betlastningsanordningar att utföras till 1945 års betkampanj hade under
januari månad 1945 efter påstötningar från betodlarhåll ansökningar om
statsbidrag inkommit lill sockernämnden från järnvägarna på Gotland och
Öland. Därmed avsåges nyanläggningar av elevalorer vid följande sex stationer,
nämligen Skärlöv och Ölands Lindby å Öland samt Simunde, Bäl, Levide
och Burgsvik å Gotland, till en sammanlagd kostnad av i runt tal 110 000
kronor. Med 50 procent statsbidrag skulle det härför erforderliga statsanslaget
uppgå till i runt tal 55 000 kronor eller för säkrandet av oförutsedda utgifter
65 000 kronor.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
I remissyttrande den 13 mars 1945 har statskontoret erinrat, att ämbetsverket
i utlåtande över framställning från statens sockernämnd den 18 februari
1943 om anvisning av medel för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1943/
44 uttalat bland annat, att ämbetsverket med hänsyn till storleken av dittills
beviljade anslag måste finna det tveksamt, huruvida behov av ytterligare medel
för ändamålet kunde anses föreligga. Denna tvekan förstärktes — enligt
vad statskontoret ytterligare anförde — därav att det förefölle tämligen ovisst,
om och i vad mån ifrågavarande anläggningar kunde komma till nytta även
efter 1943 års betsäsong. Några garantier för att järnvägarna även efter ett
återinträde av mera normala förhållanden på arbetsmarknaden och inom
kommunikationsverket skulle få behålla bettrafiken, syntes nämligen icke ha
lämnats.
I skrivelse den 28 september 1944 har Sveriges betodlares centralförening
— under framhållande av den avgörande betydelse tillfredsställande lastningsanordningar
numera hade för en rationellt bedriven sockerbetsodling — hemställt,
att vissa lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor måtte
komma till stånd inom III distriktet vid statens järnvägar.
Över denna skrivelse ha yttranden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission och
statens sockemämnd.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att vid förhandlingar mellan betodlarnas
centralförening och statens järnvägars distriktschef denne låtit verkställa utredning
om kostnaderna för de av föreningen önskade nya eller förbättrade
betlastningsanordningarna. Genomförandet av dessa arbeten skulle medföra
en kostnad av 646 000 kronor. Härmed avsåges i huvudsak följande arbeten.
Nyanläggningar.
Anskaffning och uppsättning av skopkran inklusive därav betingade
komplettering av spårsystemet samt anordnande av
massaplan av betong och tillfartsvägar vid stationerna
Rynge, Ösbyholm och Lövestad för en kostnad av...... kronor 222 000
Utbyten.
Utbyte av befintliga lastningsapparater med därav följande
kompletteringsarbeten vid stationerna Östratorp, Barsebäcksby,
Rödaled, Slågarp, Kyrkhedding, Simlinge och
Vallby för en kostnad av............................ » 281 500
Kom pletteringar.
Anordnande av betongplan för betmassa å stationerna Marieholm,
Smedstorp, Kvidinge och Saxtorp samt förstärk
ning och påbyggnad av betongkaj vid Näsbyholm därjämte
uppsättning av 25 nockspel för en kostnad av.. . . » 142 500
Summa kronor 646 000.
Styrelsen har under åberopande av vad styrelsen tidigare vid ett par tillfällen
över liknande framställningar från föreningen anfört ställt sig synnerligen
betänksam inför dessa anspråk på ytterligare betydande anslag av statsmedel
för detta ändamål. Föreningen borde som motprestation någon gång
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
37
erbjuda sig att själv bära åtminstone någon del av anläggningskostnaderna
för dessa dyrbara anordningar, som, ehuru förlagda till statens järnvägars
område, dock komme endast en viss grupp av järnvägens godstrafikanter till
godo, nämligen betodlarna själva. Än vidare vore det enligt styrelsens mening
väl så att den största ekonomiska vinsten av den arbetsbesparande
metod användningen av de mekaniska betlastningsanordningarna innebure
gjordes av betodlarna själva.
För det fall att statsmakterna det oaktat ansåge sig böra tillmötesgå föreningens
framställning genom att bevilja ytterligare anslag till nya eller förbättrade
betlastningsanordningar vid statens järnvägars stationer vore styrelsen
emellertid beredd planlägga arbetena så att desamma kunde enligt
föreningens önskan bliva färdigställda i behörig tid till nästa års betkampanj.
Skulle så kunna ske, förutsättes dock, att licens erhölles för erforderliga
material- och maskinleveranser samt tillstånd medgåves till anställning
av behövlig arbetskraft, ävensom att beslut örn bifall förelåge i början
av år 1945. Styrelsen har vidare framhållit angelägenheten av att betodlarna
genom sin förening utfäste sig att fortsätta i oförminskad utsträckning
med sina bettransporter på järnväg till sockerfabrikerna, även sedan
normala förhållanden inom transportväsendet inträtt, givetvis förutsatt att
detta transportsätt icke ställde sig för betodlarna mindre ekonomiskt än
transport med bil direkt till fabriken. Vikten av sådan utfästelse framstode
än större nu, sedan statens kapitalinvestering i dessa anläggningar uppginge
till så betydande belopp som här vore fallet. Slutligen har styrelsen
hemställt, att anslagsbelopp som kunde komma att beviljas måtte omedelbart
avskrivas genom å driftbudgeten anvisat avskrivningsanslag.
Statskontoret har förklarat, att ämbetsverket i avsaknad av utredningsmaterial
icke kunde uttala sig i själva sakfrågan. Därest Kungl. Maj:t skulle
finna att särskilda medel borde anvisas för vidtagande av förevarande åtgärder,
torde enligt vad statskontoret vidare framhållit dylika medel böra
äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 i form av ett investeringsanslag
å kapitalbudgeten under rubriken Statens affärsverksfonder:
Statens järnvägar.
Statens arbetsmarknadskommission har, ur de synpunkter kommissionen
hade att beakta, funnit sig böra tillstyrka framställningen under villkor, att
arbetet i görligaste mån utfördes under vinterhalvåret. Det borde vidare ankomma
på vederbörande länsarbetsnämnd att bestämma den tid, under vilken
varje arbetsföretag finge komma till utförande, samt storleken av den
arbetsstyrka, som vid varje tidpunkt finge vara sysselsatt vid respektive arbetsplats.
Statens indus fri kommission har yttrat följande.
Ur försörjnings- och kapacitetssynpunkt finnes icke något hinder i vad
avser lastningsaggregatens tillverkning. I dessas utrustning ingå vissa elektriska
maskiner och apparater, som erfordra jämförelsevis lång leveranstid,
varför det är angeläget att, örn dessa anläggningar skola kunna färdigställas
i tid och utan forcering, verkstäderna kunna erhålla heställningen å
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
tillverkning av dessa anläggningar redan i slutet av år 1944 eller senast i
början av år 1945.
Det har nämligen visat sig att trots det, att industrikommissionen genom
reservationer av material sökt underlätta leveransernas snabba utförande,
svårigheter uppstått att få fram materiel i tid för alt få arbetena färdiga till
betkampanjens början på grund av att arbetena först under sommaren kunnat
påbörjas.
Kommissionen finner ej skäl till erinran emot att förbättringar, som
grunda sig på erfarenheter som erhållits vid de i drift varande anläggningarna,
tillämpas på de anläggningar, vilkas utförande nu begäres.
Statens sockernämnd har anfört i huvudsak följande.
Nämnden har från statens järnvägars vederbörande lokalförvaltning införskaffat
uppgifter rörande vilka stationer som avses, ävensom beräknade
kostnader för de olika planerade anläggningarna. Av dessa uppgifter framgår,
att förslaget innefattar nyanläggningar vid tre stationer för en preliminärt
beräknad kostnad av 222 000 kronor eller 74 000 kronor per station.
Med hänsyn till storleken av den vid dessa stationer inlastade betmängden
måste denna kostnad anses hög och uppgår i medeltal till omkring 18 kronor
per ton vid de tre stationerna lastade betor. För statsbidrag lill anläggningar
vid enskilda järnvägars stationer gäller jämlikt kungörelsen nr 199/1943, att
bidraget ej må, där icke särskilda skäl föreligga, överstiga ett belopp motsvarande
5 kronor för ton av den största mängd betor, som under något
av de tre senast förflutna kalenderåren lastats vid stationen. Ett bidrag av
denna storlek svarar mot en anläggningskostnad av omkring 10 kronor per
ton betor. Vidare planeras vid 7 stationer, vid vilka finnas tidigare anskaffade
och, så vitt nämnden har sig bekant, fortfarande användbara lastningsanordningar,
utbyte av dessa mot effektivare och dyrare sådana, vilket skulle
leda till att sammanlagda kostnaderna för lastningsanordningar skulle även
vid dessa stationer bliva synnerligen höga. Slutligen är ett belopp av 142 500
kronor avsett för kompletteringar av redan befintliga anläggningar vid 5
stationer, samt för ett antal elektriskt drivna nockspel.
Med all uppskattning av angelägenheten att få betlastningen vid järnvägsstationerna
rationellt ordnad, ställer sig dock sockernämnden mycket tveksam,
huruvida det kan anses ekonomiskt försvarbart att för ändamålet av
allmänna medel nedlägga så stora kostnader som här föreslagits. I den män
anordningar av ifrågavarande slag verkligen äro av betydelse för bex-örda
betodlare och för järnvägarna, kan ifrågasättas, om ej i fortsättningen odlarna
böra medverka med en något ökad del av kostnaderna och statens
järnvägar själva bestrida den återstående delen.
Skulle likväl så anses, att även för budgetåret 1945/46 särskilt anslag bör
anvisas för ifrågavarande ändamål, är sockernämnden beredd att mera ingående
granska förslagen. Nämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke
anslagsfrågan i så fall lämpligast borde prövas i samband med de förhandlingar
med betodlarna, som komma att upptagas rörande villkoren för betodling
under år 1945.
Sedermera har sockernämnden i skrivelse den 24 februari 1945 anmält att
kostnaderna för de arbeten av förevarande art, som nu kunde anses motiverade,
uppginge till i runt tal 495 000 kronor. Dessa arbeten avse:
Nyanläggningar vid Ösbyholm och Lövestad ............ kronor 77 800
Utbyte av lastningsanordningar vid 7 stationer .......... » 281 500
Kompletteringar vid 5 stationer........................ » 36 100
Nockspel vid 25 stationer............................. . » 100 000
Summa kronor 495 400.
Kungl. Majlis proposition nr 245-
39
Departementschefen.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen
för regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det att
bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit sig
att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt med det bestämda betpriset med
mindre odlaren avlämnat förbindelse angående betarbetarlönerna. Sedan fem
år tillbaka garanterar staten därjämte bolaget täckning av de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna, viss förräntning av bolagets eget kapital
däri inräknad, mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina på grund
av sockertillverkningen erhållna inkomster. I huvudsak synas även för nästa
tillverkningsår samma principer som hittills tillämpats böra gälla för sockemäringens
reglering. Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande
sockerproduktionen bör alltså även i år genomföras. Det härutinnan framlagda
förslaget (bilaga 1) torde kunna godtagas.
Efter förhandlingar angående sockerbetsodlingen har uppgörelse rörande
betpriset kommit till stånd av det innehåll, att grundpriset för 1945 års odling
skall i förhållande till priset för 1944 års odling höjas med 15 öre till
4 kronor 65 öre för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt.
Dessutom skall till odlare, som år 1945 tecknar kontrakt med Mörbylånga,
Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av
10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor. För odling, som ej
överstiger ett kvarts hektar, skall arealtillägget dock utgå med allenast 5
kronor. Reglering av priset efter sockerhalt skall ske enligt tidigare tillämpade
grunder. Skulle svårigheter uppkomma för betodlarna att få arbetare
för skötseln av betodlingarna, böra statsmakterna vidtaga åtgärder för anskaffande
av erforderlig arbetskraft.
Bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse, som betodlarna
skola avlämna till sockernämnden, böra ansluta sig till motsvarande
bestämmelser i det för året gällande kollektivavtalet. Enligt förbindelsen, som
skall gälla för landet i dess helhet, bör för sommarskötseln utgå ersättning
enligt följande grundpris: för första hackningen 28 öre, för gallringen 87 öre,
för hackningen närmast efter gallringen 47 öre samt för varje av arbetsgivaren
påfordrad annan hackning 23 öre, allt för 100 sträckfamnar; dock att,
därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare höjes till 1
krona 5 öre för 100 sträckfamnar. Motsvarande ersättningar per 1 000 meter
skola utgöra 1 krona 57 öre, 4 kronor 88 öre, 2 kronor 64 öre, 1 krona 29 öre
och 5 kronor 89 öre. Arbetarna skola garanteras utförande av minst tre arbetsmoment
vid sommarskötseln av sockerbetor. Därest allenast gallring utan
föregående hackning och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas
det förra arbetsmomentet som två och betalas med 1 krona 11 öre för 100
sträckfamnar eller 6 kronor 23 öre per 1 000 meter. Nu nämnda siffror äro
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår enligt
vissa bestämmelser. Örn jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är
avsevärt bemängd med svårare ogräs, kan grundpriset höjas med 5—30 procent.
För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
väl rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall utgå ackord per 400 sträckfamnar
med minst 8 kronor. Där plantantalet per 6 400 sträckfamnar överstiger
38 000 skall utgå tillägg med 10 öre för varje 1 000-tal plantor intill
46 000 plantor. Motsvarande minimiersättning per 1 000 meter skall utgöra
11 kronor 23 öre och tillägg för 1 000-tal plantor 14 öre. Nämnda ersättningar
skola gälla för upptagning, verkställd annorstädes än i Östergötland och Västergötland
under tiden 25 oktober—9 november samt i nämnda två landskap
under tiden 15—25 oktober. För upptagning, verkställd före den 25 respektive
den 15 oktober, skall ske avdrag med 55 öre per 400 sträckfamnar eller
77 öre per 1 000 meter samt för upptagning, verkställd från och med den
10 november respektive den 26 oktober, tillägg med 1 krona 30 öre per 400
sträckfamnar eller 1 krona 82 öre per 1 000 meter. Beträffande arbetare, som
fullgjort åtaget arbete, skall dock totalersättningen alltid utgöra minst 8 kronor
per 400 sträckfamnar eller 11 kronor 23 öre per 1 000 meter. Till arbetare,
som i enlighet med förenämnda föreskrifter antingen utfört åtaget arbete
med upptagning av sockerbetor å överenskommen areal, dock minst
3 200 sträckfamnar (5 500 meter), eller — där uppgörelse örn viss areal ej
föreligger — upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete,
utöver ackordet, utgå en särskild ersättning (kvantitetstillägg). För
varje fullt 1 000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger
28 000 kilogram avräknade sockerbetor per hektar, utgår kvantitetstilllägget
med 8 öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter. Stadgandet
om kvantitetstillägg får ej utgöra hinder för att, där så tidigare plägat
ske, en sådan bestämmelse upptages, att en förutsättning för dylikt tilllägg
skall vara, att betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent.
Liksom tidigare torde böra uttagas en betodlaravgift, som bör fastställas
till oförändrat 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling.
Avgiften torde böra användas för i huvudsak samma ändamål som
för närvarande.
Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen utöver vad nu berörts
får jag hänvisa till vid statsrådsprotokollet fogad bilaga 2.
Enligt tillämpad praxis ha sockerbetsodlare ägt att till nedsatt pris uttaga
viss kvantitet melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar.
Före 1941 uppgick den mängd melass, som betodlarna ringö uttaga, till två
fat eller omkring 500 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Med hänsyn
till behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i dess helhet har
kvantiteten de senare åren bestämts till ett fat motsvarande cirka 250 kilogram
per hektar odlade sockerbetor. Å denna kvantitet erhöllo betodlarna
en rabatt, som kompenserade dem för den minskning i tilldelning av melass,
som skett efter 1940. För år 1945 böra betodlarna liksom för år 1944 tilldelas
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
41
antingen ett fat melass om cirka 250 kilogram per hektar odlade sockerbetor
med dubbel rabatt — d. v. s. nedsättning med 7 öre per kilogram beträffande
före den 1 december uttagen kvantitet och med 5 öre per kilogram för
därefter uttagen kvantitet —- eller, om tillgången det medgiver, två fat melass
per hektar med enkel rabatt å varje fat.
Såsom i nämndernas och kommissionens skrivelse framhållits torde, under
förutsättning att odling på de av myndigheterna erbjudna villkoren kommer
till stånd, tilldelningen av kvävegödselmedel till betodlarna böra fastställas
till 350 kilogram chilesalpeter, 50 kilogram kalkkväve och 100 kilogram
ljungasalpeter eller svavelsyrad ammoniak eller sammanlagt 500 kilogram,
allt per hektar.
Vad i nämndernas och kommissionens skrivelse anförts rörande vissa specialbestämmelser
i odlingskontrakten ävensom rörande andra förutsättningar
för uppgörelsen om betpriset föranleder ej erinran från min sida.
Härefter torde jag få till behandling upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Enligt det gällande avtalet omfattar statens kostnadsgaranti
ej avskrivningar, underhåll, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens
fria disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan bolaget får för täckande av dessa poster tillgodoräkna
sig ett belopp av 17,22 öre per kilogram tillverkat råsocker. I
myndigheternas skrivelse har föreslagits att den s. k. låsta kostnadsposten
skulle höjas med 0,11 öre till 17,33 öre. Höjningen innebär, att i kostnadsposten
inräknas ett belopp av cirka 300 000 kronor, motsvarande vad Kungl.
Majit i anslutning till uppgörelse i lönekonflikt sommaren 1944 beslutat
skola av då genomförd lönestegring falla under statens direkta kostnadsgaranti.
Vad myndigheterna sålunda föreslagit har godtagits av bolaget.
Även jag finner mig kunna tillstyrka att den s. k. låsta kostnadsposten
under angivna förutsättning höjes till 17,33 öre.
Med hänsyn till ovissheten i det nuvarande läget synes emellertid såsom
i skrivelsen föreslagits böra i avtalet mellan staten och bolaget, liksom i nu
gällande avtal, intagas en bestämmelse, som möjliggör ändringar i fråga
om nyssberörda belopp av 17,33 öre. Sålunda torde böra stadgas att — därest
före kontraktstidens utgång den 31 juli 1946 sådana ändringar inträda i priseller
lönehänseende, att en mera väsentlig stegring eller nedgång inträder i
summan av de i den låsta posten ingående kostnaderna — förhandlingar efter
anfordran av någondera parten skola upptagas mellan dem i syfte att
åstadkomma skälig jämkning i nyssnämnda belopp. Det har förutsatts, att
vid förhandlingar rörande jämkning, som här avses, staten skall företrädas
av sitt kontrollorgan. Dock skall fråga örn fastställande av ändring i beloppet
17,33 öre underställas Kungl. Majit, som bör äga att utan riksdagens hörande
fatta beslut i frågan.
Den av livsmedelskommissionen och nämnderna föreslagna ändringen i
avtalet anser jag mig kunna tillstyrka. För att möjliggöra viss nedskrivning å
lagervärdena på vissa ersältningsvaror torde sålunda i kontraktet böra in
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
tagas en bestämmelse av följande lydelse. Därest bolaget på något av kontona
brännmaterialier och emballage har brist i normallagret men utanför
normallagret har förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror,
som bolaget måst anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton
förda varuslag, är bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå,
som motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen
ingående varor, därvid hänsyn skall tagas till ersättningsvaromas användningseffekt
i bolagets drift respektive försäljning, men skola dessa därefter
anses ingå i normallagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av
rekonstruktionsfondens belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet
än som efter nyss angiven omräkning erfordras för utfyllande av normallagret.
I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 augusti 1945—31 juli 1946 med därtill fogade allmänna
uttalanden från förhandlingarna. Förslaget ansluter sig i det väsentliga
till nu gällande kontrakt. 1 enlighet med det förut anförda har ändring
vidtagits, som avser 5 § i gällande kontrakt. I övrigt tillåter jag mig hänvisa
till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under tiden
den 1 augusti 1945—31 juli 1946. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda
tid.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovisså förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrundema prövats av
riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Majit att, därest så av väsentligt
ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma om av
dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest
företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1946, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Meddelande av
erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit. Det
bör givetvis iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra
och tredje styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt,
då införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget
är avsett att utgå den 31 juli 1946, det med hänsyn till statens garanti
rörande bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
riksdagens beslut örn införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Majit
har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien
infriats genom lagrets försäljning, vilket kan antagas ha skett vid ingången
av februari månad 1947.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
43
Av vad sockernämnden uppgivit framgår, att för sockerbolaget i anledning
av sockerregleringen uppstått en förlust, som för tiden intill utgången
av löpande avtalsår beräknats komma att uppgå till omkring 22 000 000
kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka denna förlust.
Då en höjning av sockerpriset för närvarande med hänsyn till den tillämpade
prispolitiken torde böra undvikas och då anledning saknas att uppskjuta
regleringen av förlusten, synes såsom sockernämnden ifrågasatt medel
böra anvisas för täckande av denna. För ändamålet bör därför å tillläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av
22 000 000 kronor.
Såsom jag föregående år anförde vid anmälan av frågan om reglering av
sockernäringen i riket blir storleken av den slutliga förlusten på sockerprisregleringen
under krigsåren tydligen beroende på hur sockerpriset framdeles
avses böra avvägas i förhållande till betpriset och andra tillverkningskostnader.
För utnyttjande av möjligheten till utjämning av vinster och förluster
över en längre period saknar det uppenbarligen betydelse, om en partiell
reglering sker nu eller örn förlusten till vidare balanseras i bolagets
räkenskaper.
Under de senaste budgetåren ha vid olika tillfällen medel ställts till förfogande
för uppförande av arbetsbesparande anordningar för lastning och
lossning av sockerbetor vid såväl vissa enskilda järnvägar som statens järnvägar.
Framställningar örn anvisande av ytterligare medel för ändamålen
ha gjorts även i år. För anordningar vid enskilda järnvägar har statsbidragsbehovet
enligt inkomna uppgifter beräknats till i runt tal 65 000 kronor. I
fråga om anordningar vid statens järnvägar har hemställts om sådana till
en beräknad kostnad av sammanlagt 646 000 kronor.
De nu ifrågasatta anordningarna för enskilda järnvägar synas i anslutning
till den träffade uppgörelsen rörande betpriset m. m. för 1945 års sockerbetsodling
nu böra komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med
vad statens sockernämnd ifrågasatt. Härför bör å riksstaten för budgetåret
1945/46 under nionde huvudtiteln äskas ett reservationsanslag å 65 000 kronor.
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag tillstyrka
att genom järnvägsstyrelsens försorg vidtagas ytterligare betlastningsanordningar
vid statens järnvägar för en kostnad av tillhopa 495 000 kronor.
Det torde icke vara erforderligt att i detta sammanhang äska särskilt
anslag härför utan synes ändamålsenligt, att statens järnvägars dispositionsanslag
får för ändamålet tagas i anspråk. I den mån förberedande åtgärder
bliva erforderliga, innan detta anslag med ingången av nästkommande budgetår
blir disponibelt, torde kostnaderna härför förskottsvis få bestridas av
statens järnvägars drift medel. Förslag örn den förstärkning av dispositionsanslaget,
vilken sannolikt blir behövlig under loppet av nästa budgetår,
torde längre fram få anmälas av chefen för kommunikationsdepartementet.
De investeringar, som tidigare gjorts för betlastningsanordningar vid sta -
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
tens järnvägar, ha avskrivits med 50 procent genom anvisande å driftbudgeten
av särskilda avskrivningsanslag. Beträffande de nu ifrågasatta ytterligare
investeringarna har järnvägsstyrelsen hemställt, att investeringsbeloppet
måtte i sin helhet omedelbart avskrivas. Denna fråga, vid vars bedömande
hänsyn torde böra tagas till att betlastningsanordningarnas utförande ingår
såsom ett led i den med betodlarna träffade uppgörelsen, lärer få upptagas i
samband med blivande äskande av förstärkningsanslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1946
till och med dag, som Kungl. Majit bestämmer, dock senast
den 31 januari 1947, rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120) med av Kungl. Majit stadgade undantag
icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt;
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört;
4) till Kostnader i samband med sockerregleringen å till
läggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 22 000 000;
samt
5) till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för
sockerbetor å riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 65 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Scheler.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
45
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1945—31 juli 1946.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskomines mellan staten och
bolaget.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1945 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall utgöra
4 kronor 65 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1945 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett
arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor, dock
att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, areal tillägget skall utgå
med allenast 5 kronor.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran om den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till
sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till jämvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §•
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1945 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven
förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönema
1945 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser
skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall bolaget
innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
alt med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
5 §•
47
För räkenskapsåret 1 augusti 1945—31 juli 1946 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldig! tor sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det
att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,33 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.
Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1946 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,33 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,33 öre.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verk
-
48
Kungl. Majlis proposition nr 245.
ställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.
Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1946, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1946 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1946 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret -—
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, bär benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom lill statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbör
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
49
lig återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmateriaiier
och emballage bär brist i norinailagret men utanför normal Ingret Ilai''
lörrad av eiler kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst
anskal i a för alt trygga försörjningen av pä dessa konton förda varuslag, är
bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som motsvarar
bolagets boklörmgspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, meli skola dessa därefter anses ingå i normallagret
och hänsyn tili dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. —- Därest
enighet ej ernäs melian statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta stycke omlörmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
elter kontraktstidens utgång av lageråterstälningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.
3 inom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom mä tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. A ena sidan skall under
räkenskapsåret 1945/46 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, eiler avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen ä
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för konlraklsåret av Kungl. Maj:t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. t sami. Nr 245.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
-4 morn. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade alt köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp ej
ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Intemräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 morn. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse örn
beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §•
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §■
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockemämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
51
Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj:t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.
8 §■
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1945 till och
med den 31 juli 1946 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock näst sista stycket å s. 40 i
prop. nr 195/1944).
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid beräknandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av
17,33 öre förutsatts, aft nuvarande kvaliteter å socker i huvudsak bibehållas
oförändrade.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Bilaga 2.
Förbindelse
till
statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1945 samt bestridande av vissa på
statens sockernämnd ankommande kostnader.
§ 1.
Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens
sockernämnd att vid användning under 1945 av lejd arbetskraft för
sockerbetors skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal om
dylikt arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning
enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelserna — iakttaga följande:
1)
I fråga örn sommar sköt sein skall för omsorgsfullt och enligt givna föreskrifter
utfört arbete utgå ersättning enligt följande grundpris:
Per 100 sträck- Per 1 000
famnar meter
För första hackningen.............................. 28 öre 157 öre
» gallringen...................................... 87 » 488 »
» hackningen närmast efter gallringen.............. 47 » 264 »
> varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning. 23 » 129 »
dock att, därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare
höjes till 105 öre per 100 sträckfamnar (589 öre per 1 000 meter).
Arbetaren garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning
och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med lil öre per 100 sträckfamnar (623 öre per
1 000 meter).
Därest tidsperioden mellan avslutandet av hackning närmast efter gallring
och påbörjandet av nästföljande hackning utsträckes längre än tre veckor,
utgår för den senare hackningen ett tillägg av 2 öre per 100 sträckfamnar
(11,2 öre per 1 000 meter).
2) Ovanstående är ett grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg
eller avdrag utgår enligt följande tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
53
a) Tillägg:
Vid plantantal |
Utgår tillägg med |
Vid plantantal |
Utgår |
|
39 000 ...... |
1-50 |
3 420 ......... |
....... 13-2 |
|
40 000 ...... |
. . 3-00 |
3 510 ......... |
....... 26-3 |
|
41 000 ...... |
. . 4-50 |
3600 ......... |
....... 39-5 |
|
42 000 ...... |
. . 6-00 |
3 680 ......... |
....... 52-6 |
|
43 000 ...... |
. . 7-50 |
3 770 ......... |
....... 65-8 |
|
44 000 ...... |
. . 9-00 |
3 860 ......... |
....... 78-9 |
|
45 000 ...... |
. . 10-50 |
3 950 ......... |
....... 92-1 |
|
46 000 ...... |
. . 12-00 |
4 030 ......... |
....... 105-3 |
|
47 000 (12-00 |
— 1-50=) . |
. . 10-50 |
4 120 ......... |
....... 92-1 |
48 000 (12-00 |
— 3-00 = ) . |
. . 9-00 |
4 210 ......... |
....... 78-9 |
0. s. V. |
o. s. V. |
b) Avdrag:
Vid plantantal |
Verkställes |
Vid plantantal |
Verkställes |
37 000 ................ |
. . . 1-50 |
3 250 ........ |
........ 13-2 |
36 000 ................ |
. . 3-00 |
3 160 ........ |
........ 26-3 |
35 000 ................ |
. . . 4-50 |
3 070 ........ |
........ 39-5 |
34 000 (4-50 + 3-00-) ... |
. . . 7-50 |
2 980 ........ |
........ 65-8 |
33 000 (4-50+ 3-00+ 3-00 |
=) 10-50 |
2 890 ........ |
........ 92-1 |
o. s. v. |
o. s. v. |
För 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar (= 3 330 plantor per 1 000
meter), vilket erhålles vid ett avstånd mellan plantorna i raden på 25 cm,
utgår ej tillägg eller avdrag.
Därest stark torka eller andra ogynnsamma betingelser för fröets groning
förelegat, hästhackningen blivit mindre omsorgsfullt utförd, plantbeståndet
genom oväder blivit decimerat, eller om jorden är avsevärt bemängd med
svårare ogräs, framförallt kvickrot, skall avdrag från likviden enligt grundprisberäkningen
ej förekomma.
Tillägg till, respektive avdrag från grundpriset, beroende av plantantalet,
göres vid slutlikviden för sommarskötseln.
Som underlag för eventuellt avdrag innestår utav ersättningen för gallringen
15 procent tills slutlikvid sker.
Räkning av plantantal utföres för varje arbetare för sig och efter dennes
sista hackning och skall ske å 4 sträckor per gallrade 6 400 sträckfamnar örn
vardera 40 sträckfamnar (respektive å 4 sträckor per gallrade 11 000 meter
örn vardera 100 meter). Denna räkning, som utföres å sträckor representerande
det genomsnittliga gallringsresultatet, lägges till grund för uträkningen
av tillägg, respektive avdrag.
Vid beräknande av plantantal skola dubbelplantor ej medräknas.
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
3) Om jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, speciellt kvickrot, höjes grundpriset allt efter graden
av därav följande svårigheter vid gallrings- och hackningsarbetet från
5 till 30 procent.
Tillägg till grundpriset skall icke utgå vid allmänneligen förekommande
ogräsbestånd.
4) För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
väl rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall utgå ackord med minst
följande belopp:
Vid plantantal per 6 400 |
Per 400 sträck-famnar med |
Per 1000 |
38 000 och därunder.......... |
............ 8‘— |
11-23 |
39 000 ....................... |
............ 8-10 |
11-37 |
40 000 ....................... |
............ 8-20 |
11-51 |
41 000 ....................... |
............ 8-30 |
11-65 |
42 000 ....................... |
............ 8-40 |
11-79 |
43 000 ....................... |
............ 8-50 |
11-93 |
44 000 ....................... |
............ 8-60 |
12-07 |
45 000 ....................... |
............ 8-70 |
12-21 |
46 000 och däröver........... |
............. 8-80 |
12-35 |
Ovanstående priser gälla för upptagning, verkställd under tiden 25 oktober
—9 november.1 För upptagning, verkställd före den 25 oktober,1 2 sker avdrag
med 55 öre per 400 sträckfamnar (respektive 77 öre per 1 000 meter) samt
för upptagning, verkställd från och med den 10 november3 tillägg med 1
krona 30 öre per 400 sträckfamnar (respektive 1 krona 82 öre per 1 000
meter).
Arbete under ovan angivna tidsperioder betalas således med de för var
och en av dem fastställda priserna, dock med iakttagande av att — därest
för arbetare, som fullgjort åtaget arbete eller, där icke överenskommelse örn
viss areal träffats, kvarstannat tills skörden på egendomen är slut samt för
arbetare, som efter avtalsenlig uppsägning avflyttat från egendomen den 1
november, den genomsnittliga ersättningen för hela upptagningstiden understiger
8 kronor per 400 sträckfamnar (respektive 11 kronor 23 öre per 1 000
meter) — utfyllnad skall ske till sist nämnda belopp
Därest levnadskostnadsindex under år 1945 uppgår till minst 249, skall
från samma tid, som motsvarande indextillägg utgår enligt gällande kollektivavtal
mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetarförbundet
(riksavtalet för jordbruket), ett tillägg till upptagningspriserna
utgå med 25 öre per ruta örn 400 sträckfamnar (respektive 35,1 öre per 1 000
meter).
1 I Östergötland och Västergötland under tiden 15—25 oktober.
2 I Östergötland och Västergötland töre den 15 oktober
8 I Östergötland och Västergötland från” och med den 26 oktober.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
55
5) Till arbetare, som i enlighet med föreskrifterna under 4) bär ovan
antingen utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å överenskommen
areal, dock minst 3 200 sträckfamnar (5 500 meter), eller — där
uppgörelse örn viss areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall
för verkställt upptagningsarbete — utöver ackordet — utgå en särskild ersättning
(kvantitetstillägg). För varje fullt 1 000-tal kilogram per hektar, varmed
skörden å egendomen överstiger 28 000 kilogram avräknade sockerbetor
per hektar, utgör kvantitetstillägget 8 öre per 400 sträckfamnar (11,2 öre per
1 000 meter). Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller annat laga förfall
är förhindrad att slutföra åtaget upptagningsarbete, skall kvantitetstillägget
utgå i proportion till upptagen areal.
För den areal, där plantantalet enligt gårdens före upptagningen verkställda
uppmätning överstiger 46 000 per 6 400 sträckfamnar (4 030 per 1 000
meter), skall upptagare — därest arbetsgivaren påfordrat större plantantal än
det nämnda — vara berättigad till en extra ersättning av 50 öre per 400
sträckfamnar (70,2 öre per 1 000 meter).
Anm. Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat fortlöpande arbete, lia rätt till
eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget av upptagningsarbetet.
6) Betodlaren skall senast inom tre veckor, sedan kampanjen avslutats vid
vederbörande fabrik, per post översända kvantitetstillägget till arbetare, som
är bosatt å annan ort, därest arbetaren framställer begäran härom och uppgiver
fullständig adress.
Betodlaren förbinder sig alt, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,
för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor
under året.
7) Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna här ovan
under 1)—6), är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd
förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som
felas, efter anmodan av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande
ersättningen jämte 5 % årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
§ 2.
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockemämnd har att bestrida, under 1945 till nämnden erlägga en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Maj:t, skall
innehållas å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras
avgiften i proportion till arealen. 8
8 3.
Tvister örn tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri
inbegripet avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
§ 1 mom. 7 föreligger — skola avgöras enligt gällande lag örn skiljemän, med
iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för Svenska lantarbetarförbundet
samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit.
457541. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.