Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1

241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m.;
given Stockholms slott den 16 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 16 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

E fter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 115 och 129, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till Statens sinnessjukhus: Avlöningar ett förslagsanslag av

26 475 000 kronor,

dels ock'' till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar ett förslagsanslag
av 375 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241.

384 45

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

I samband med min preliminära anmälan av hithörande spörsmål anförde
jag, att inom socialdepartementet förelåge ett av särskilda sakkunniga
den 18 januari 1943 avgivet betänkande angående översyn av tjänsteförteckningen
för allmänna civilförvaltningen, i vad densamma avsåge statens sinnessjukhus
och statens anstalt för fallandesjuka, samt att jag hade för avsikt
att upptaga de sakkunnigas förslag till prövning inom sådan tid, att eventuell
proposition i ämnet kunde föreläggas årets riksdag. Vidare framhöll jag,
att i samband med behandlingen inom justitiedepartementet av strafflagberedningens
förslag angående sinnesundersökningar m. m. vissa åtgärder
övervägdes, som kunde komma att påverka medelsbehovet för sinnessjukhusens
avlöningskostnader.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
I samband därmed torde, förutom medicinalstyrelsens anslagsäskanden
för nästa budgetår, en av statens sjukhuspersonals förbund gjord framställning
örn utbyte av vissa extra ordinarie tjänster vid sinnessjukhusen
mot ordinarie befattningar böra göras till föremål för prövning.

Till en början torde en kort översikt av den statliga anstaltsorganisationen
på området böra lämnas.

I. Översikt av anstaltsorganisationen.

Statens sinnessjukhus äro 24 till antalet och fördelas med utgångspunkt
från det officiellt fastställda platsantalet i tre storleksgrupper. Den första
gruppen omfattar sjukhus med ett platsantal överstigande 1 200, den andra
gruppen, med två undantag, sjukhus med ett platsantal av 500—1 200 och den
tredje gruppen återstående sjukhus. Denna gruppering är i första hand
avgörande för sysslomännens lönegradsplacering men har även betydelse för
löneställningen och omfattningen av annan personal. Efter denna indelningsgrund
gruppera sig de nuvarande sjukhusen, inklusive statens anstalt

för fallandesjuka, sålunda:

_ .. . Officiellt

Benämning platsantal

Grupp I. S:t Lars sjukhus i Lund...................................... 1 306

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala .............................. 1 282

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ............................ 1 228

Ryhovs sjukhus i Jönköping.................................. 1 220

Grupp II. Restads sjukhus vid Vänersborg.............................. 1 080

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik............................ 986

Säters sjukhus ................................................ 984

Umedalens sjukhus vid Umeå................................ 918

Sidsjöns sjukhus i Sundsvall.................................. 916

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö.................................. 910

Källshagens sjukhus i Vänersborg............................ 870

Sundby sjukhus vid Strängnäs................................ 850

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn .......................... 848

Birgittas sjukhus i Vadstena.................................. 800

Frösö sjukhus vid Ostersund.................................. 785

Kungl. Majlis proposition nr 241.

3

Benämning

Grupp lil. Vipeholms sjukhus i Lund..........................

Furunäsets sjukhus vid Piteå ......................

Salberga sjukhus i Sala ............................

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg..................

Västra Marks sjukhus i Örebro ....................

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ................

Gådeå sjukhus i Härnösand ........................

S:t Olofs sjukhus i Visby ..........................

S:ta Annas sjukhus i Nyköping ....................

Anstalten för fallandesjuka, Vilhelmsro, Jönköping

Officiellt
platsantal
750
564
374
365
350
312
279
216
206
222

Summa platser 18 597

Av sinnessjukhusen äro S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus utrustade med
specialavdelning för manliga psykopatpatienter, varjämte vid vart och ett av
S:ta Gertruds och Säters sjukhus finnes en s. k. fast avdelning för vård av
särskilt samhällsvådliga och farliga, för rymning benägna sinnessjuka män.
Vipeholms sjukhus är avsett för vård av vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa.
Vid Källshagens sjukhus finnes ett stort antal straffriförklarade asociala
imbecilla. Medan sinnessjukhusen i allmänhet äro avsedda för både
manliga och kvinnliga patienter, emottagas vid Västra Marks sjukhus endast
kvinnliga och vid Salberga sjukhus endast manliga patienter; sistnämnda
sjukhus äro avsedda för asociala imbecilla. Statens anstalt för fallandesjuka
meddelar såväl undervisning som vård och behandling avj fallandesjuka,
varav en del tillika äro sinnesslöa.

Den ordinarie personalen vid sinnessjukhusen uppdelas enligt gällande
tjänsteförteckning i fyra huvudgrupper, nämligen läkarpersonalj kontorspersonal,
sjukvårdspersonal och ekonomipersonal. Vid statens anstalt för
fallandesjuka tillkommer såsom en femte grupp lärarpersonal. I samtliga
grupper utom den sistnämnda finnes härjämte icke-ordinarie personal, av
vilken vissa grupper, tillhörande ekonomipersonalen, avlönas enligt särskild
av Kungl. Maj:t fastställd löneplan (Ek).

Körande personalens närmare sammansättning och omfattning lämnas i
det följande erforderliga uppgifter. Beträffande förekomsten av ekonomiavdelningar,
areal och djurbesättning m. m. torde få hänvisas till två vid
betänkandet fogade bilagor (1 och 2).

II. Revision av tjänsteförteckningen och därmed
sammanhängande spörsmål.

A. Revisionens omfattning m. m.

Föreliggande betänkande i ämnet har utarbetats av följande inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga, nämligen ledamoten av riksdagens
första kammare O. G. Karlsson, tillika ordförande, byråchefen E. Björkquist,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

landstingsdirektören E. von Hofsten samt numera avlidne överläkaren vid
Långbro sjukhus S. Stenberg, vilka därvid antagit benämningen tjänstefolk
teckningssakkunniga för statens sinnessjukhus. I viss utsträckning har samråd
ägt rum med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga.

Betänkandet berör såväl läkar- och sjukvårdspersonalen som kontors- och
ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus ävensom motsvarande grupper
vid statens anstalt för fallandesjuka. Beträffande läkarna begränsa sig de
sakkunniga till att föreslå vissa ändrade tjänstebenämningar, medan beträffande
övrig personal framläggas förslag till ändringar avseende såväl
olika befattningars löneställning som dessas tjänstebenämning. I samband
härmed lia de sakkunniga även ingått på prövning av frågan, i vad mån
vissa slag av befattningar, som för närvarande endast finnas inrättade såsom
icke-ordinarie, böra förändras till ordinarie och därmed komma att
uppföras å tjänsteförteckningen. Härjämte lia i viss utsträckning organisatoriska
spörsmål upptagits till behandling, främst berörande vissa grupper
av sjukvårdspersonalen.

Emellertid vill jag erinra örn att riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944,
nr 451, anhållit örn utredning rörande de statsanställda sjuksköterskornas
med fleras löne- och anställningsförhållanden. I anledning härav har jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 chefen för finansdepartementet
tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen, varvid de sakkunniga bemyndigats bland annat
att, i den mån utredningen finner så påkallat, ompröva anställningsförhållandena
jämväl för annan statsanställd personal med sjuksköterskeutbildning.
Åt dessa sakkunniga har tillika uppdragits att verkställa en omprövning
av anställningsförhållandena för den lägre vard- och ekonomipersonalen i
statlig tjänst, närmast i syfte att åvägabringa större enhetlighet i lönebestämmelserna
för de personalgrupper, som för närvarande avlönas enligt
någon av Ek-, U-, V- eller MV-planerna. Vidare torde i detta sammanhang
böra framhållas, att Kungl. Majit på framställning av medicinalstyrelsen och
vederbörande personalorganisationer — som ansett att de sakkunniga icke
tillräckligt beaktat sjukvårdspersonalens mindre tillfredsställande utbildningsförliållanden
— genom beslut den 24 september 1943 uppdragit åt
medicinalstyrelsen att i samråd med berörda personalorganisationer verkställa
utredning rörande möjligheterna att bereda sjukvårdspersonalen vid
statens sinnessjukhus och anstalt för fallandesjuka förbättrad utbildning.
Under sådana förhållanden torde med prövning av föreliggande betänkande,
i vad detsamma avser sjukvårdspersonalen, böra anstå utom vad angår vissa
tjänstebenämningsfrågor, som jämväl beröra andra personalgrupper. Hinder
synas icke föreligga att till behandling upptaga de sakkunnigas förslag beträffande
övrig personal, vilken avlönas enligt civila ordinarie- och icke-ordinariereglementena
och därmed i allt väsentligt faller utanför lämen för den
inom finansdepartementet igångsatta utredningen.

Det bör nämnas, att de sakkunniga jämväl behandlat vissa spörsmål
angående lönegradsplaceringen av maskinpersonalen vid karolinska sjukhuset

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

och serafimerlasarettet. Dessa frågor torde sedermera få anmälas av chefen
för ecklesiastikdepartementet.

Vid de sakkunnigas förslag hava, såvitt angår personalen vid statens sinnessjukhus
och anstalt för fallandesjuka, fogats yttranden av representanter för följande
personalsammanslutningar, nämligen föreningen tjänstemän vid statens
sjukhusförvaltning, maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus, statens sjukhuspersonals
förbund, svensk sjuksköterskeförening och svenska sinnessjukhusens
förmansförening. Vidare hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen
efter hörande av vederbörande sjukhusdirektioner, allmänna
lönenämnden, statskontoret och Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund.
Härjämte hava svenska ekonomiföreståndarinnors förening och svenska
sinnessjukhusens förmansförening inkommit med skrifter i ämnet. Beträffande
de spörsmål, som här skola bli föremål för behandling, lämnas en
redogörelse för dessa yttranden i samband med vederbörliga delar av be -tänkandet.

B. Vissa tjänsfcebenämningsfråg-or för läkare och
sjukvårdspersonal.

Gällande bestämmelser.

För närvarande finnas vid sinnessjukhusen följande ordinarie tjänster till -

hörande läkarpersonalen.

Benämning Lönegrad

Överläkare av Ira klass .............................. A 29

Överläkare av 2:a klass .............................. A 28

Överläkare av 3:e klass .............................. A 27

Förste läkare.......................................... A 28

Andre läkare.......................................... A 26

Den likställdhet, som enligt sammanställningen förefinnes mellan förste
läkare och överläkare av 2:a klass, ävensom det försteg som råder för förste
läkare i förhållande till överläkare av 3:e klass, ha endast avseende å själva
lönegradsplaceringen; överläkare av 3:e och 2:a klass lia i realiteten högre
löneställning än förste läkare, enär de förra, i likhet med överläkare av l:a
klass, äga åtnjuta fri tjänstebostad med bränsle och elektrisk belysning.

Överläkare av l:a klass vid sinnessjukhus är alltid tillika sjukhuschef.
Vid 15 sinnessjukhus är överläkartjänsten av l:a klass. Dessa sjukhus lia,
med ett enda undantag, därjämte en eller två överläkartjänster av 3:e klass.
Överläkare av 2:a klass är också regelmässigt sjukhuschef och tillika ende
överläkare vid sjukhuset. Vid 7 sinnessjukhus är överläkartjänsten av 2:a
klass. Överläkartjänst av 3:e klass förekommer dels vid 2 sinnessjukhus
såsom enda ordinarie läkartjänst, varvid tjänstinnehavaren självfallet tillika
är sjukhuschef, dels ock — såsom av det anförda framgår — vid sidan av
överläkartjänst av l:a klass vid samma sjukhus; det sistnämnda är fallet vid
14 sinnessjukhus.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vid statens anstalt för fallandesjuka finnes endast en läkartjänst, vars
innehavare är överläkare av 2:a klass i lönegraden A 28 och tillika chef för
anstalten.

Av sjukvårdspersonalen beröras i förevarande sammanhang endast
uppsyningspersonalen av de sakkunnigas förslag. Denna personal är för
närvarande fördelad på följande slag av befattningar:

Benämning Lönegrad

Uppsyningsman av lia klass ...................... A 14

Förestånderska av l:a klass ...................... A 12

Uppsyningsman av 2:a klass ...................... A 10

Förestånderska av 2:a klass ...................... A 7

Härutöver finnas skötare och sköterskor samt Överskötare och översköterskor.

Uppsyningspersonalen är avpassad efter bland annat antalet överläkaravdelningar
vid vederbörande sjukhus. Härvid är en och samma överläkaravdelning
normalt tilldelad en eller två uppsyningsmän eller förestånderskor.
Är överläkaravdelningen enbart belagd med kvinnor, tjänstgöra förestånderskor.
Vid mansavdelningar samt blandade mans- och kvinnoavdelningar
förekommer manlig respektive kvinnlig uppsyningspersonal i varierande utsträckning
vid olika sjukhus. Vid statens anstalt för fallandesjuka förekomma
endast förestånderskor.

Uppsyningspersonalens arbete består närmast i utövande av visst inseende
över dem underordnad sjukvårdspersonal, patientbeläggningen, vissa
inre och yttre arbeten samt delvis ganska omfattande expeditionsarbeten.
Det rent sjukvårdande arbetet på avdelningarna ombesörjes i huvudsak av,
förutom läkarna, den underordnade sjukvårdspersonalen.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå till en början, att nuvarande klassbeteckningar
avskaffas över hela linjen, alltså icke blott för läkare och sjukvårdspersonal
utan även för kontors- och ekonomipersonal. De sakkunnigas förslag står
i detta hänseende helt i överensstämmelse med de principer, som av 1939
års tjänsteförteckningssakkunniga förordats för civilförvaltningen i övrigt i
dess betänkande angående tjänstebenämningar m. m. (Delin, SOU 1942:46).

Vid bifall till detta förslag skulle tjänsteförteckningen, i vad den avser
överläkarna vid statens sinnessjukhus och anstalt för fallandesjuka, allenast
komma att upptaga överläkare i följande lönegrader, nämligen i A 27, A 28
och A 29. Emellertid erinra de sakkunniga om att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i annat betänkande (Del II, SOU 1942: 30) framlagt förslag
rörande evalvering av bland annat ifrågavarande överläkares nuvarande
bostadsförmån till högre kontant lön. Därest detta förslag vunne statsmakternas
godkännande, föreslås tjänsteförteckningen i här berörda delar i stället
erhålla följande utformning, nämligen beträffande statens sinnessjukhus
överläkare A 30, överläkare och sjukhuschef A 31, överläkare och sjukhus -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

chef A 32, överläkare och sjukhuschef A 33 samt beträffande statens anstalt
för fallandesjuka överläkare och sjukhuschef A 32.

Yad angår övriga läkartjänster vid ifrågavarande sjukhus föreslå de
sakkunniga, att förste läkare i A 28 utbytes mot avdelningsläkare i samma
lönegrad samt att andre läkare i A 26 likaledes utbytes mot avdelningsläkare
i oförändrad lönegrad. Detta förslag synes de sakkunniga vara att
föredraga framför ett av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga med viss
tveksamhet framfört uppslag att tjänsteförteckningen skulle upptaga benämningarna
förste läkare och läkare.

Beträffande uppsyningspersonalen räkna de sakkunniga alltjämt med
en uppdelning av denna i en högre och en lägre lönegrupp. De manliga
befattningshavarna föreslås — med iakttagande av klassbeteckningens borttagande
— skola benämnas förste uppsyningsman respektive uppsyningsman,
varvid den förra gruppen väsentligen skulle handhava övervakningen av
arbetet å sjukavdelningarna, medan den senare skulle i huvudsak övervaka
patienternas utearbete. Av de kvinnliga befattningshavarna skulle den högre
lönegruppen handhava övervakningen av sjukvårdsarbetet å respektive överläkaravdelningar
med biträde av befattningshavarna i den lägre lönegruppen.
De förra skulle benämnas föreståndarinna, de senare biträdande föreståndarinna.

För övrig sjukvårdspersonal föreslås icke någon ändrad benämning.

Yttranden.

Förslaget örn slopande av klassbeteckningarna har praktiskt taget genomgående
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena.

Yad särskilt angår läkartjänsterna har flertalet sjitfchusdireJctioner tillstyrkt
de föreslagna benämningarna av såväl över- som underordnade läkare.
Några direktioner ha dock ansett skäl ej föreligga att ändra de nuvarande
benämningarna.

Beträffande överläkartjänsterna föreslår en direktion, att även vid bibehållen
lönegradsplacering åtskillnad bör göras mellan benämningen på överläkare,
som är sjukhuschef, och annan överläkare.

I fråga om de underordnade läkartjänsterna lia några direktioner föreslagit
införande av de vid kroppssjukhusen förekommande benämningarna
förste och andre underläkare. Även benämningarna biträdande läkare och
underläkare lia föreslagits.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget beträffande överläkarna men är tveksam
mot förslaget i vad det gäller de underordnade läkarna. Styrelsen
yttrar sålunda:

Vad angår den föreslagna benämningen av de underordnade läkarna, avdelningsläkare,
kan styrelsen icke dela de sakkunnigas uppfattning, utan
finner styrelsen 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, förste läkare
och läkare, avgjort vara att föredraga. Begreppet avdelning hänför sig i
första hand till den minsta enheten av ett sjukhus, för vilken särskild läkare
icke finnes anställd. De sakkunnigas förslag skulle ock föra till det enligt
medicinalstyrelsens förmenande icke tillfredsställande förhållandet, att vid

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

de sex minsta sinnessjukhusen, där endast två läkare finnas anställda, skulle
finnas en överläkare och en avdelningsläkare, åt vilken senare icke kommer
att bliva anförtrodd några särskilda funktioner vid viss avdelning, enär han
har att för hela sjukhuset fullgöra allt det arbete, som åvilar den underordnade
läkaren.

Allmänna lönenämnden finner icke anledning till erinran mot förslaget i
denna del.

Statskontoret erinrar örn att ämbetsverket i utlåtande den 18 mars 1943
över 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förut berörda betänkande, del
III, då icke funnit tidpunkten lämplig för en uteslutande formell omarbetning
av tjänsteförteckningen. En dylik förde nämligen med sig ett stort
antal andra författningsändringar, berörande i främsta rummet instruktioner,
stadgor, arbetsordningar m. m., där äldre tjänstebenämningar skulle ersättas
med nya. På grund härav och då frågan örn tjänstebenämningarna torde böra
upptagas till prövning samtidigt för hela statsförvaltningen, utginge statskontoret
från att de framförda förslagen örn ändring av benämningarna av såväl
läkartjänsterna som övriga befattningar vid sinnessjukhusen komme att tagas
under omprövning i samband med den fortsatta behandlingen av 1939 års
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag i ämnet.

Beträffande sjukvårdspersonalen lia representanterna för svenska sinnessjukhusens
för mans förening föreslagit, att samtliga uppsyningsmans- och föreståndersketjänster
benämnas uppsyningsman respektive föreståndarinna och
att de olika tjänsterna med samma benämning åtskiljas blott genom lönegradsplaceringen.
Representanterna framhålla, att benämningen förste uppsyningsman
syntes förutsätta, att det skulle finnas minst två uppsyningsman
inom det verksamhetsområde vederbörande hade sig tilldelat. Så torde
dock i allmänhet icke bliva fallet. Vid specialavdelningarna, liksom vid
flera av de större sjukhusen, funnes för närvarande endast en uppsyningsman.
Aven vid sjukhus med två uppsyningsman kunde prefixet »förste»
utan olägenhet undvaras, då befattningshavarna alltid komme att placeras
i olika lönegrader.

I en den 7 februari 1945 ingiven framställning har förmansföreningen
vidhållit sin uppfattning härutinnan samt beträffande benämningen biträdande
föreståndarinna tillagt, att denna titel skulle kunna medföra vissa
olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Eörestånderskorna vid de mindre
sjukhusen vore för närvarande av 2:a klass, och eftersom arbetsuppgifterna
vid dessa sjukhus självfallet vore av mindre omfattning än vid de stora
sjukhusen, kunde en uppfattning av nämnda förestånderskor i samma lönegrad
som motsvarande befattningshavare vid de stora sjukhusen knappast
ifrågasättas. När det gällde personal i förmansställning borde även titeln
biträdande helst undvikas. I detta sammanhang framhåller föreningen önskvärdheten
av att frågan örn gemensam tjänstetitel för uppsyningsmän och
förestånderskor gjordes till föremål för utredning.

Representanterna för- statens sjukhuspersonals förbund hemställa, att benämningarna
skötare och sköterska ändras till sjukskötare respektive sjukskö -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

terska. Till stöd liärför anföres, att de nuvarande benämningarna vore intetsägande
samt att ordet skötare eller sköterska i en del andra fall, där det
användes som yrkestitel, föreginges av ett prefix, t. ex. djurskötare, traktorskötare.
Att de vid lasaretten utbildade sköterskorna använde sig av benämningen
sjuksköterska borde icke stå hindrande i vägen, enär yrket och
icke utbildningen borde vara avgörande för benämningsfrågan.

jRepresentanterna för svensk sjiikskö ter skef örening lia icke något att erinra
mot de sakkunnigas förslag i denna del. De framhålla i övrigt, att det vore
vedertaget bruk, att med sjuksköterska förstodes allenast den som genomgått
av staten godkänd sjuksköterskeskola samt att sådant behörighetskrav
icke gällde för skötersketjänsterna vid sinnessjukhusen.

Flertalet sjukhusdirektioner har tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller lämnat
detsamma utan erinran. Av de övriga direktionerna ha några ansett de nuvarande
benämningarna böra bibehållas, medan vissa andra — under framhållande
av att tjänstebenämningen bör ange ifrågavarande personals uppgift
att vårda sjuka — föreslagit benämningarna vårdföreståndare, sjukvårdare
och sjukvårdarinna i stället för respektive uppsyningsman, skötare och
sköterska.

Medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden ha lämnat de sakkunnigas
förslag i fråga örn benämningen av uppsyningsmans- och förestånderskebefattningarna
utan erinran samt i övrigt icke gjort något uttalande beträffande
sjukvårdspersonalens tjänstebenämningsfråga.

JDejmrtementseh ef en.

Förslaget örn borttagande av nuvarande klassbeteckning för vissa befattningar
vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka utgör närmast en
tillämpning på ifrågavarande område av de allmänna principer rörande tjänstebenämningarnas
utformning inom civilförvaltningen i övrigt, som förordats
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Med hänsyn härtill och då åtgärden
synes mig utan olägenhet kunna genomföras, tillstyrker jag densamma.
En följd av klassbeteckningarnas avskaffande blir givetvis, att i fullmakt eller
konstitutorial måste angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan
även tjänstens lönegrad.

Det av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget örn
evalvering av, bland andra, överläkarna vid statens sinnessjukhus och anstalten
för fallandesjuka tillkommande bostadsförmån till högre kontant lön
är för närvarande föremål för prövning inom finansdepartementet. Enligt
vad jag inhämtat räknar chefen för nämnda departement icke med att
framlägga förslag i ämnet för årets riksdag. Vid sådant förhållande torde
beträffande överläkarna vid ifrågavarande sjukhus icke böra vidtagas annan
ändring än den som föranledes av klassbeteckningens avskaffande. Tjänsteförteckningen
skulle i enlighet härmed komma att upptaga befattningar som
överläkare i lönegraderna A 27, A 28 och A 29.

Beträffande de underordnade läkarna innebär nu ifrågavarande sakkunnigförslag,
att benämningarna förste och andre läkare (i lönegrad A 28 och A 26)

10

Kungl. Maj:ts •proposition nr 241.

skulle utbytas mot benämningen avdelningsläkare i samma lönegrader. Med
hänsyn till den kritik, som av medicinalstyrelsen framförts mot denna benämning,
anser jag mig icke böra förorda förslaget i denna del. De av 1939
års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna benämningarna förste läkare
respektive läkare synas mig icke heller fullt tillfredsställande. Då vid remissbehandlingen
ej heller från andra håll framkommit något förslag, som synes
mig vara att föredraga framför de nuvarande benämningarna, anser jag lämpligast,
att tjänsteförteckningen i denna del tills vidare bibehålies oförändrad.

I fråga örn uppsyningspersonalen innebär det föreliggande sakkunnigförslaget,
att befattningarna såsom uppsyningsman av 1 :a och 2 :a klass (i lönegraderna
A 14 och A10) skulle benämnas förste uppsyningsman respektive uppsyningsman
samt att befattningarna såsom förstånderska av l:a och 2:a klass
(i lönegraderna A12 och A 7) skulle benämnas föreståndarinna respektive
biträdande föreståndarinna. Dessa benämningar ha, som nämnts, godtagits
av medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden, medan vederbörande personalförening
förordat, att samtliga ifrågavarande befattningar skulle benämnas
uppsyningsman respektive föreståndarinna och endast skiljas åt
genom lönegradsplaceringen. Härutöver har personalföreningen uttalat önskemål
örn att frågan örn införande av gemensam tjänstebenämning för all uppsyningspersonal
gjordes till föremål för utredning.

Den mot sakkunnigförslaget i förevarande del framförda kritiken synes mig
icke helt sakna fog. Aven enligt min uppfattning bör största möjliga förenkling
av titulaturen eftersträvas. Så länge manlig och kvinnlig uppsyningspersonal
äro placerade i skilda lönegrader, torde emellertid en gemensam
benämning för samtliga hithörande befattningar knappast böra ifrågakomma
med hänsyn till de olägenheter i förvaltningshänseende, som därav
skulle bli följden. Ej heller är jag i betraktande av den praxis, som utbildat
sig och godtagits för större delen av civilförvaltningen i övrigt, beredd
att nu förorda gemensamma benämningar beträffande de manliga och
kvinnliga befattningshavargrupperna var för sig i enlighet med vad personalföreningen
hemställt. Däremot anser jag den från personalkåren framförda
kritiken mot beteckningen biträdande föreståndarinna vara av den art, att
en jämkning av förslaget härutinnan bör ske, förslagsvis på så sätt att prefixet
»biträdande» bortfaller. Min ståndpunkt till föreliggande sakkunnigförslag
skulle alltså innebära, att befattningarna i fråga skulle benämnas
förste uppsyningsman och uppsyningsman respektive första föreståndarinna
och föreståndarinna.

Yad slutligen angår den av vederbörande personalsammanslutning väckta
frågan örn ändrad benämning för den manliga och kvinnliga skötarpersonalen
synes mig detta spörsmål lämpligen böra upptagas till prövning i samband
med pågående utredningar örn sjukvårdspersonalens utbildnings- och
anställningsförhållanden. Jag lämnar alltså detta spörsmål åsido i förevarande
sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

11

C. Kontorspersonalen.

Gällande bestämmelser.

Vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka finnas följande tjänster
tillhörande kontorspersonalen.

Antal. Befattning. Lönegrad.

4 Syssloman av lia klass...................... A 24

11 Syssloman av 2:a klass ...................... A 22

10 Syssloman av 3:e klass...................... A 21

17 Bokhållare .................................... A15

25 Kassör ........................................ All

15 Kameralbiträde................................ A 8

16 Kanslibiträde.................................. A 7

7 Kontorsbiträde................................ A 4

Av dessa tjänster finnas vid statens anstalt för fallandesjuka allenast
syssloman av 3:e klass, kassör och kontorsbiträde.

Fördelningen av sysslomanstjänsterna på de olika sjukhusen ansluter sig
till den förut angivna storleksgrupperingen av sjukhusen sålunda, att syssloman
av lia klass finnes vid de större sjukhusen (grupp I), syssloman av 2:a
klass vid de medelstora sjukhusen (grupp II) och syssloman av 3:e klass vid
de mindre sjukhusen (grupp lil).]

För behörighet till befattning såsom syssloman erfordras dels att ha avlagt
minst realexamen samt därjämte ha antingen avlagt godkänd avgångsexamen
vid ett av staten understött handelsgymnasium eller på annat sätt
förvärvat motsvarande utbildning, dels ock att ha ådagalagt skicklighet och
beprövad erfarenhet i ekonomisk förvaltning.

[Sysslomanstjänst tillsättes av medicinalstyrelsen. Beträffande sysslomännens
åligganden meddelas bestämmelser i 45—51 §§ av Kungl. Majlis stadga
angående sinnessjukvården i riket (S. F. S. 1929:328). Enligt dessa bestämmelser,
som äro tillämpliga även å sysslomannen vid anstalten för fallandesjuka,
har syssloman att under direktionen och sjukhuschefen handhava
sjukhusets ekonomiska förvaltning och därmed i sammanhang stående angelägenheter,
att leda och övervaka kontors- och ekonomipersonalens arbete
samt att verkställa den utredning, som erfordras för föredragning i direktionen
av frågor rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning. Sysslomannen
åligger särskilt att träffa avtal örn inköp av förnödenheter och verkställa ^anordning
av medel för erforderliga likvider, att följa de för sjukhuset anvisade
anslagens ställning, att utöva kontroll över kassarörelsen, att ombestyra
uppbörd av avgifter för intagna samt att ombesörja förandet av sjukhusets
räkenskaper. Härjämte har sysslomannan att i den omfattning, som anförtros
honom, i direktionen föredraga respektive själv besluta i ärenden
av ekonomisk innebörd.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Bokhållar tjänst finnes vid samtliga större och medelstora sjukhus. De
mindre sjukhusen utom S:t Jörgens och Furunäsets sjukhus sakna sådan
befattning.

Samtliga sjukhus ha kassörstjänst, under det att kameralbiträdestjänst
saknas vid de mindre sjukhusen, utom Vipeliolms sjukhus, samt ett av
de till mellangruppen hörande sjukhusen, nämligen Frösö sjukhus.

Enligt sinnessjukvårdsstadgan har bokhållare och kameralbiträde att biträda
sysslomannen vid dennes göromil samt kassör att handhava och ansvara
för sjukhusets kassa och att upprätta avlöningslistor. För behörighet
till befattning såsom bokhållare, kassör eller kameralbiträde vid sinnessjukhus
fordras dels att hava underrätt minst realexamen eller, vad angår kassör
och kameralbiträde, avgångsexamen från statens normalskola för flickor i
Stockholm eller med denna i fråga örn kompetensvärdet av avgångsbetyg
jämställd skola, dels att hava antingen avlagt godkänd avgångsexamen vid
ett av staten understött liandelsgymnasium eller på annat sätt förvärvat motsvarande
utbildning, dels ock att under minst ett år hava tjänstgjort vid
något statens sinnessjukhus och visat sig lämplig för tjänstgöringen.

Kansli- eller kontorsbiträdestjänst saknas endast vid S:ta Annas och Gådeå
sjukhus. Yid övriga sjukhus finnes en befattning såsom antingen kanslibiträde
eller kontorsbiträde. Till arvoden åt extra skrivhjälp å sysslomanskontoren
och överläkarexpeditionerna utgå vid samtliga sinnessjukhus varierande
belopp.

För behörighet till befattning såsom kanslibiträde eller kontorsbiträde
vid sinnessjukhus fordras skolunderbyggnad i likhet med den för kassör
och kameralbiträde föreskrivna ävensom kunskap i maskinskrivning. Aven här
gäller dessutom nyssnämnda krav, att vederbörande under minst ett år tjänstgjort
vid något statens sinnessjukhus och visat sig lämplig för tjänstgöringen.

Nu angivna behörighetsbestämmelser gälla även beträffande anstalten för
fallandesjuka. Härvid skall tjänstgöring vid nämnda anstalt anses likvärdig
med motsvarande tjänstgöring vid statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå till en början, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
att benämningen syssloman ersättes med sjukhusintendent.
Till stöd för denna förändring anföra de sakkunniga följande.

Från personalhåll har bland annat anförts, att fordringarna på en tjänstetitel
borde vara, att den förmådde giva allmänheten en tydlig och klar föreställning
örn det arbete inom respektive verk, som tjänstemannen hade sig anförtrott,
och att den vore lätt att skilja från övriga inom verket förekommande
titlar. I båda dessa avseenden bruste'' titeln syssloman. Dels visade
det sig nämligen, att den allmänhet, som bomme i beröring med sinnessjukhusen,
ofta icke hade klart för sig, vilka arbetsuppgifter som tillhörde
sysslomännens verksamhetsområe, dels gåve den nuvarande titeln anledning
till ständiga förväxlingar med benämningen uppsyningsman, vilket hade till
följd ökat besvär och olägenheter i övrigt, bland annat genom felexpediering
av post och telefonsamtal m.m. Tjänstetiteln intendent hade vunnit burskap

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

såsom benämning på tjänstemän såväl inom statsförvaltningen som inom
den privata verksamheten med åligganden att handha ekonomisk förvaltning
i viss mån likartad den, som tillkomme sysslomannen vid sinnessjukhusen.
På i huvudsak nu anförda skäl ha de sakkunniga anslutit sig till yrkandet
örn titeländring för sysslomännen.

De sakkunniga anse, att ifrågavarande tjänster liksom hittills böra vara
indelade i tre grupper, innefattande jämväl intendentsbefattningen vid
anstalten för fallandesjuka. I enlighet med tidigare omförmält förslag angående
slopande av nuvarande klassbeteckningar utgå de sakkunniga i det
följande från en indelning av intendentstjänsterna i olika grupper, allt efter
placeringen i lönegrad.

De sakkunniga framhålla vidare, att frågan örn det antal befattningar,
som borde upptagas under var och en av de tre nämnda grupperna, icke
reglerades genom tjänsteförteckningen utan avgjordes i samband med fastställandet
av vederbörlig personalförteckning. På grund av sitt organisatoriska
sammanhang med tjänsteförteckningen syntes jämväl nämnda fråga
böra upptagas till behandling i detta sammanhang. Därvid talade starka
rättviseskäl för att, såsom även vederbörande personalorganisation framhållit,
jämviil andra omständigheter än den officiella platssiffran toges i betraktande.
Härjämte finge icke förbises det faktum, att det för befrämjandet
av en god rekrytering framstode som ett angeläget önskemål att den högsta
gruppen icke vore allför snävt avgränsad. Från dessa utgångspunkter lia
de sakkunniga till omprövning upptagit den nuvarande klassindelningen av
sysslomanstjänsterna vid de statliga sinnessjukhusen samt anföra härom
följande.

Vissa av de sakkunniga införskaffade uppgifter, avseende år 1940, rörande
den faktiska patientbeläggningen och patientomsättningen, personalnumerären,
antalet ekonomiavdelningar, trädgårds- och jordbruksarealen, djurbesättningens
storlek, fastighetsfondens utgifter och de totala driftkostnaderna giva
vid handen, att anledning icke föreligger att ifrågasätta någon ändring med
avseende å grupperingen av de fyra sjukhus, där för närvarande sysslomanstjänster
av lia klass finnas. Vidare framgår av uppgifterna, att följande
fyra sjukhus, nämligen Restads, S:ta Gertruds, Säters och S:t Sigfrids sjukhus,
vilka nu lia sysslomanstjänst av 2:a klass, kunna sägas i det hela vara
av den storlek och beskaffenhet i övrigt, att de böra i nu ifrågavarande
avseende hänföras till samma grupp som de förstnämnda sjukhusen. Detta
tar sig uttryck bland annat i att antalet av de till ekonomipersonalen hörande
fast anställda befattningshavarna — något som måste anses utgöra en viss
måttstock på arten och omfattningen av sysslomannens arbete — vid sistnämnda
sjukhus motsvarar eller överstiger antalet ekonomipersonal vid de
redan tidigare till den nuvarande första klassen hänförda sjukhusen. Vad
särskilt S:t Sigfrids sjukhus angår torde dessutom böra erinras örn att medicinalstyrelsen
redan år 1933 uttalat sig för sysslomanstjänstens uppfattning
till högre klass och därvid framhållit sjukhusets komplicerade förvaltningsapparat
med tvenne jordbruk, familjevård och speciell kriminalavdelning
— allt omständigheter som medföra ett splittrat och betungande arbete för
sysslomannen. De sakkunniga föreslå alltså, att sammanlagt åtta sinnessjukhus
erhålla sjukhusintendentstjänster tillhörande den högsta gruppen.

Vid övervägande av frågan örn de intendentstjänster, som böra tillhöra

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

mellangruppen, ha de sakkunniga funnit, att följande sinnessjukhus böra
bibehålla sin nuvarande placering, nämligen Umedalens, Sidsjöns, Källshagens,
Sundby, Mariebergs, Birgittas och Frösö sjukhus. Till nu angivna
grupp böra enligt de sakkunnigas mening hänföras jämväl Furunäsets och
Vipeholms sjukhus, vilka för närvarande ha sysslomanstjänst av 3:e klass
men beträffande vilka vederbörande sjukhusdirektioner gjort framställning
örn sysslomanstjänstens uppflyttning från lägsta gruppen till mellangruppen.
Yad angår Furunäsets sjukhus få de sakkunniga framhålla, att detta sjukhus
har blivit föremål för utbyggnad och med utgångspunkt från nuvarande
platsantal kan komma i fråga till dylik uppflyttning. Visserligen är antalet
till ekonomipersonalen hörande befattningshavare vid sjukhuset icke särskilt
stort, men å andra sidan bedrives genom sjukhuset en omfattande
familjevård. Härtill kommer, att det för undvikande av alltför täta ombyten
å sysslomanstjänsten vid sjukhuset — som är det nordligast belägna av de
statliga sinnessjukhusen — är av viss betydelse, att nämnda tjänst icke tillhör
de i lönehänseende lägst placerade. I fråga om Vipeholms sjukhus klätt
märka, att detta sjukhus är av en speciell karaktär, i det att det är avsett
för vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa och mottager patienter från
hela landet. Sjukhuset, som varit i full drift först sedan år 1938, är numera
utökat med en paviljong för kvinnor med 150 platser. Både patientantalet
och personalnumerären äro betydande. Nyintagningen av patienter,
som uppgick till allenast 55 för år 1940, utgjorde för år 1941 116. I det
hela har detta sjukhus numera i förvaltningshänseende nått en sådan omfattning,
att ett jämställande av sjukhuset, i vad avser intendentstjänstens
lönegradsplacering, med de till lägsta gruppen hörande sjukhusen icke
längre kan anses motiverat. De sakkunniga föreslå alltså, att nio sinnessjukhus
erhålla sjukhusintendentstjänster tillhörande den mellersta av de
tre olönegradsgrupperna.

Återstående sju sinnessjukhus torde alltjämt böra hänföras till den lägsta
gruppen. De sakkunniga hava icke heller funnit anledning att för närvarande
ifrågasätta någon ändring av intendentstjänsten vid anstalten för
fallandesjuka.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att av samtliga sjukhusintendentstjänster
8 hänföras till högsta gruppen, 9 till mellangruppen och 8 till lägsta
gruppen. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär de sakkunnigas
förslag, att 4 tjänster överföras från mellangruppen till högsta gruppen samt
att 2 tjänster uppflyttats från lägsta gruppen till mellangruppen.

Beträffande intendentstjänsternas lönegradsplacering framhålles,
att sedan den nuvarande löneställningen för sysslomännen bestämdes, hade
ny stadga angående sinnessjukvården i riket trätt i kraft, vilken innehölle
gällande bestämmelser om sysslomännens uppgifter. Vid framläggande av
förslaget till den nya stadgan hade föredragande departementschefen betonat
bland annat, att vid överlåtande av beslutanderätten i vissa ekonomiska ärenden
åt sysslomannen finge denne icke blott faktiskt avgöra dessa frågor utan
komme även juridiskt att, med direktionens uteslutande, bliva därför ansvarig.
De sakkunniga framhålla även, att sysslomannen, åt vilken sjukhuschefen
ägde uppdraga föredragning inom sjukhusdirektionen av ärende
rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning, i åtskilliga fall faktiskt fungerade
såsom föredragande i sådana ärenden.

Vidare erinras örn att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt be -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

tänkande angående revision av tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen
(Del I, SOU 1941: 17) uttalat sig angående kamrerares löneställning.
I sådant hänseende hade i sistnämnda betänkande anförts, att då 24 lönegraden
syntes vara den högsta löneställning, till vilken rent kamrerararbete
i allmänhet borde leda —- arbetsuppgiftens kvantitativa omfång borde endast
hava inverkan på behovet av biträdeskrafter å kamrerarkon toren —
därav följde, att 26 lönegraden borde vara förbehållen allenast några få
kamrerartjänster, vilka vore förenade med göromål, som krävde en alldeles
särskilt stor organisatorisk duglighet eller förmåga att handhava föredragningen
av större ekonomiska remisser eller andra ärenden, som läge utanför
den egentliga kassagöromålstjänsten.

Härefter fortsätta de sakkunniga för egen del:

Det synes de sakkunniga uppenbart, att vid sinnessjukhusen, med deras
mångfald av olika ekonomiavdelningar och ofta synnerligen omfattande förvaltningsapparat
i övrigt, sysslomännens åligganden numera äro av den
kvalificerade beskaffenhet, att den nuvarande löneställningen för tjänstinnehavarna
i stort sett måste anses för låg. Det är för det enskilda sjukhusets
ekonomi av största betydelse, att sysslomannen är väl kvalificerad för sin
uppgift. Erinras må, att enligt riksstaten för budgetåret 1942/43 de statliga
sinnessjukhusens driftkostnader utgöra omkring 41000 000 kronor, varav
mer än 15 000 000 kronor belöpa på omkostnadsstaten. Det torde vara obestridligt,
att sysslomännen i praktiken ha att ensamma taga ansvaret för åtskilliga
åtgärder av i ekonomiskt hänseende betydande räckvidd. På dessa
tjänstemän böra därför kunna ställas stora krav på organisationsförmåga och
personlig initiativkraft. Vidare är att märka, att sysslomannen vid ett sinnessjukhus
tjänstgör såsom chef för ett förhållandevis stort antal befattningshavare
tillhörande kontors- och ekonomipersonalen; i åtskilliga fall uppgår
den personal, vars arbete han har att leda och övervaka, till över ett hundratal
befattningshavare. Det är sålunda ur skilda synpunkter mycket betydelsefullt,
att lönesättningen för ifrågavarande tjänster blir sådan, att för desammas
besättande kunna påräknas väl kvalificerade krafter.

Enligt de sakkunnigas förmenande torde det icke finnas någon statlig
tjänstemannakår, som med avseende å arbetsuppgifternas natur är helt jämförbar
med sysslomännen vid sinnessjukhusen I viss mån liknande uppgifter
åvila kamrerarna inom allmänna civilförvaltningen. Örn överhuvud en
jämförelse skall göras med andra statliga befattningshavargrupper, synes det
endast kunna konstateras, att sysslomännens arbete i det hela icke kan anses
mindre kvalificerat än det som åvilar kamrerarna.

För närvarande rekryteras sysslomanstjänsterna i allmänhet bland de
inom sinnessjukhusens kontorspersonal förefintliga befattningshavarna, närmast
bokhållarna. I viss utsträckning förekommer emellertid, att dugande
kameralbiträden, i stället för att inom sinnessjukhusens område avvakta befordran
till tjänster såsom bokhållare och syssloman, söka sig över till andra
förvaltningsområden — icke minst i landstings eller kommuns tjänst — med
bättre befordringsmöjligheter. Den nuvarande löneställningen för sysslomanstjänsterna
vid sinnessjukhusen utgör uppenbarligen icke alltid tillräcklig
lockelse för dugande tjänstemän att tvärstanna inom detta förvaltningsområde,
helst som befordran till syssloman i åtskilliga fall icke kan påräknas
förrän efter många års tjänstgöring. Det måste anses angeläget, att åtgärder
vidtagas i syfte att förebygga de konsekvenser, som måste uppstå tili följd
av berörda förhållande.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Med beaktande av nu anförda omständigheter ha de sakkunniga kommit
till den uppfattningen, att grundad anledning föreligger att i viss utsträckning
vidtaga höjning av löneställningen för nu ifrågavarande tjänster vid
sinnessjukhusen. Vid övervägande av frågan, i vilka lönegrader sjukhusintendentstjänsterna
lämpligen böra placeras, lia de sakkunniga — som funnit sig
icke kunna tillstyrka en uppflyttning av den betydande omfattning, som
vederbörande personalsammanslutning föreslagit (högst A 28 och lägst A 23)

— kommit till det resultatet, att intendentstjänst tillhörande den högsta av
de tre föreslagna lönegradsgrupperna icke rimligen bör i lönehänseende placeras
lägre än i den lönegrad, som anses böra tillkomma kamrerartjänster
av särskilt kvalificerad natur, eller lönegraden A 26, innebärande en uppflyttning
med två lönegrader i förhållande till nuvarande sysslomanstjänst
av l:a klass.

För sjukhusintendentstjänst tillhörande mellangruppen vilja de sakkunniga

— likaledes under hänvisning till kamrerarnas löneställning — föreslå placering
i lönegraden A 24, innebärande en uppflyttning likaledes med två
lönegrader i förhållande till nuvarande sysslomanstjänst av 2:a klass.

Aari slutligen beträffar den lägsta gruppen av sjukhusintendentstjänster
kan i anslutning till det tidigare anförda en uppflyttning till lönegraden A 22
av dessa tjänster ifrågasättas. Då emellertid här avses anstalter av mindre
omfattning och då dessutom ifrågavarande tjänster lia karaktär av passagetjänster,
anse sig de sakkunniga böra förorda, att löneställningen för dessa
tjänster bibehålies oförändrad.

De sakkunniga föreslå i enlighet härmed, att å tjänsteförteckningen, i vad
den avser statens sinnessjukhus, upptagas befattningar såsom sjukhusintendent
i lönegraderna A 21, A 24 och A 26, samt att å nämnda förteckning,
i vad den avser statens anstalt för fallandesjuka, upptages en befattning
såsom sjukhusintendent i lönegraden A 21. Såsom en konsekvens härav förorda
de sakkunniga vidare, att dessa tjänster hädanefter tillsättas av Kungl.
Majit genom fullmakt. För åstadkommande av största möjliga garantier för
att, med beaktande av objektivitetens krav, jämväl personliga lämplighetssynpunkter
bli vederbörligen tillgodosedda finna sig de sakkunniga dessutom
böra förorda den anordningen, att förslag till tjänstens besättande
skall uppgöras av medicinalstyrelsen, som, sedan vederbörande sjukhusdirektion
avgivit förord, har att med eget yttrande översända handlingarna till
Kungl. Majit.

De sakkunniga omförmäla i anslutning härtill, att vid genomförandet av
1922 års lönereglering vissa sysslomän funnit sig böra kvarstå å äldre lönestat,
närmast med hänsyn till värderingen av den å sådan stat tillkommande
förmån av fri bostad. Av dessa återstode tre, vilka alltjämt tillhörde före
den 1 januari 1923 gällande lönestat. Ehuru det folie utom ramen för de
sakkunnigas uppdrag, ha de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta, huruvida
icke i samband med genomförandet av den nu ifrågavarande översynen av
tjänsteförteckningen för sinnessjukhusen nämnda sysslomän borde beredas
tillfälle att övergå på numera gällande civila avlöningsreglemente. Ett sådant
medgivande, vilket för dessa befattningshavare skulle vara liktydigt
med en lönereglering, förutsatte särskilda övergångsanordningar, varvid bland
annat borde uppmärksammas, att ifrågavarande sysslomän för närvarande
ägde uppbära en del av dem tillkommande avlöning i förskott.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Yacl härefter angar tjänsterna som bokhållare, kassör och kameralbiträcle
meddela de sakkunniga, att vederbörande personalorganisation framställt
önskemål örn dessa tjänsters utbytande mot befattningar som assistenter
i respektive 20, 18 och 16 lönegraden. Till stöd härför hade anförts,
att man genom en sådan anordning skulle vinna större frihet att på mest
ändamålsenliga sätt fördela förefintliga arbetsuppgifter mellan de olika befattningshavarna.
Den för fångvårdsanstalten^ gällande tjänsteförteckningen
hade tjänat som förebild för den föreslagna benämningen och lönegradsplaceringen.

De sakkunniga finna för sin del, att gällande bestämmelser — vilka endast
beträffande kassörerna angiva vissa bestämda arbetsuppgifter — erbjuda tillräckliga
möjligheter för en ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna
mellan kontorets befattningshavare. De framhålla vidare, att det sannolikt
skulle försvåra för allmänheten att vid mellanhavanden med sinnessjukhusen
komma i förbindelse med rätt person, därest flertalet till kontorspersonalen
hörande befattningshavare skulle erhålla samma benämning. Med hänsyn
härtill finna de sakkunniga sig icke böra tillstyrka ett allmänt genomförande
av den ifrågasatta förändringen. De sakkunniga anföra härefter:

Däremot anse de sakkunniga skäl tala för att personalrepresentanternas
framställning i så måtto vinner beaktande, att vid de sinnessjukhus, där
behov föreligger av en kvalificerad befattningshavare såsom intendentens
ställföreträdare och närmaste man, inrättas en befattning såsom assistent.
En sådan förändring skulle, på sätt av det följande framgår, medföra ett
avskaffande för sinnessjukhusens vidkommande av tjänstetiteln bokhållare
— en benämning, som för övrigt icke kan anses väl motsvara de inom detta
förvaltningsområde förefintliga arbetsförhållandena.

Ettvart av de åtta större sinnessjukhusen — vid vilka sjukliusintendentstjänst
av den högsta lönegraden föreslagits — är utan tvivel av den storleksordning,
att behovet av en kvalificerad tjänsteman såsom intendentens
närmaste man gör sig starkt gällande.

I fråga örn de nio medelstora sinnessjukhusen — vid vilka intendentstjänst
tillhörande den mellersta lönegradsgruppen föreslagits -— kan visserligen
behovet av särskilda kvalifikationer hos intendentens ställföreträdare i
allmänhet icke anses framträda med samma styrka som vid den förstnämnda
gruppen av sjukhus, men enligt de sakkunnigas mening föreligga i allt fall
fullgoda motiv för att även vid dessa sjukhus räkna med en befattning såsom
assistent. Vid samtliga dessa sjukhus utom Vipeholms skulle assistentbefattningen
ersätta den nuvarande bokhållarbefattningen. Vid Vipeholms
sjukhus saknas för närvarande bokhållartjänst, medan i stället en kameralbiträdestjänst
finnes. Med utgångspunkt från de förhållanden, som i det
föregående föranlett de sakkunniga att för detta sjukhus föreslå intendentstjänstens
uppflyttning till mellangruppen, finna sig de sakkunniga böra föreslå,
att Vipeholms sjukhus tilldelas assistenttjänst i stället för kameralbiträdestjänsten
och därmed blir helt likställt med Frösö och Furunäsets
sjukhus.

Övriga sju sinnessjukhus ävensom anstalten för fallandesjuka äro icke av
den storlek, att ett inrättande av assistenttjänster där kan, med den motivering
som i det föregående anförts, anses påkallat. Av nu ifrågavarande
sjukhus har ett, S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg, för närvarande både bokhållar-
och kassörstjänst. Enligt de sakkunnigas mening kunna tillräckliga

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. lisi « 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

skäl icke anses föreligga att för detta sjukhus’ vidkommande bibehålla två
kontorstjänster i så kvalificerad löneställning, som nu nämnts. De sakkunniga
vilja därför förorda, att detta sjukhus — med bibehållande av befattningen
som kassör — i stället för den nuvarande bokhållartjänsten tilldelas
en kontoristtjänst i lönegraden A 9.

Beträffande löneställningen för assistenttjänsterna framhålla de
sakkunniga, att de i ett preliminärt förslag, som tillställts vederbörande
personalförening, uttalat sig för en differentiering av dessa tjänster på en
högre och en lägre lönegrad, varvid den högre lönegraden skulle förekomma
vid de åtta större sjukhusen och den lägre vid de nio medelstora sjukhusen.
Gentemot detta förslag hade vederbörande personalorganisation erinrat,
att en differentiering på ett så långt framskridet karriärstadium, som
utnämning till assistent representerade, vore mindre lycklig, samt att det
skulle vara värdefullare ur utbildningssynpunkt och mindre olägligt med
avseende å förvaltningens stabilitet, örn en differentiering i stället genomfördes
för kameralbiträdesbefattningarna.

I anledning härav ha de sakkunniga underkastat detta spörsmål förnyat
övervägande och därvid, efter samråd med vederbörande föredragande i medicinalstyrelsen,
kommit till den uppfattningen, att det måste vara av stor
vikt för en fullgod rekrytering av sjukhusintendentstjänsterna, att vederbörande
bleve i tillfälle att i egenskap av sjukhusintendents ställföreträdare
och närmaste man förvärva erfarenheter från minst två sinnessjukhus av
olika storlek, innan de definitivt anförtroddes ansvaret för den ekonomiska
förvaltningen vid visst sinnessjukhus. Mot bakgrunden av att de sakkunniga
förutsatt, att personliga kvalifikationer noga beaktades vid tillsättandet av
sjukhusintendentstjänst, tedde det sig vidare för de sakkunniga naturligt,
att aspiranterna på sådan tjänst under en ej alltför kort tid visat sig till
fullo motsvara de krav, som vid sinnessjukhus av olika storlek ställdes på
intendentens närmaste man och ställföreträdare. En tjänstgöring som kameralbiträde
(kontorist) vid olika sjukhus kunde enligt de sakkunnigas mening
ur nu berörda synpunkter icke ersätta tjänstgöring såsom assistent. För en
uppdelning av assistenttjänsterna i olika lönegrader talade i övrigt motsvarande
skäl som för en uppdelning av intendentstjänsterna. I normala fall
syntes därför befordringsgången böra ske från kameralbiträde (kontorist)
eller kassör via assistenttjänst i lägre lönegrad till assistenttjänst i högre
lönegrad och därifrån till sjukhusintendent.

De sakkunniga anföra härefter:

Vid löneställningens avvägande ha de sakkunniga uppmärksammat, att
assistenttjänster av i viss mån liknande typ vid fångvårdsanstalterna äro
placerade i 18 och 16 lönegraderna, allt efter som de förefinnas vid centralfängelser
eller straffängelser. Emellertid bör bemärkas, att assistenterna
vid fångvårdsanstalterna lia självständigt redogöraransvar och äro ställföreträdare
för styresmannen vid vederbörande anstalt. Förhållandena äro således
ej fullt jämförliga beträffande det personliga ansvaret för assistenterna vid
fångvårdsanstalterna och assistenterna vid sinnessjukhusen. De sakkunniga
ha för sin del ansett sig böra stanna vid att föreslå en inplacering av sistnämnda
assistenter i 17 respektive 15 lönegraden. Vid bifall härtill skulle

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lönegradsplaceringen av de båda högre grupperna av intendentstjänster, A 24
och Ä 26, motsvaras av en placering av vederbörande assistenttjänster i
A 15 respektive A 17.

Till närmare belysning av de skäl, som tala för den föreslagna placeringen
av vissa assistenttjänster i lönegrad A 17, hänvisa de sakkunniga till
att bokhållaren vid ett av de största sjukhusen, utom vad angår proviant,
bland annat har följande uppgifter, nämligen att utskriva rekvisitioner och
granska räkningar (cirka 1 800 respektive 2 500 per år), att biträda sysslomannen
vid upphandlingen och kontrollera alla inköp, att fördela utgifterna
å olika anslagsposter, att kontrollera tillverkningen å sjukhusets verkstäder
och att handha redovisningen av sjukhusets inventarier. Bokhållaren svarade
vanligen även för patientavräkningen eller den speciella bokföringen
och redovisningen av sinnessjukhusens mest omfattande uppbördsverksamhet.
De sakkunniga betona, att ifrågavarande göromål vid ett stort sinnessjukhus,
med dess mångfald av ekonomiavdelningar m. m., uppenbarligen
måste vara av så kvalificerad beskaffenhet, att en lägre lönegradsplacering
för vederbörande befattningshavare än enligt 17 lönegraden icke bör ifrågakomma.
I detta sammanhang erinras även örn att förste bokhållaren vid
karolinska sjukhuset, där motsvarighet likväl saknas till sinnessjukhusens
verkstads-, trädgårds- och jordbruksdrift, inplacerats i lönegraden A 18. Vid
omändring av bokhållartjänsterna till assistenttjänster bör enligt de sakkunnigas
mening i sinnessjukvårdsstadgan införas en instruktionsbestämmelse
av innebörd, att assistent skall närmast under sjukhusintendenten ha
ansvaret för arbetet å kontoret. Vid tillsättandet av assistenttjänst borde
således särskilt avseende fästas vid sökandes kompetens i sådant hänseende.
Vad särskilt anginge assistenttjänst tillhörande lönegraden A 17 framginge
av det tidigare anförda, att det vore av stor betydelse för rekryteringen av
intendentstjänsterna, att till sådan assistenttjänst endast befordrades tjänstemän,
vilka ansåges kunna ifrågakomma till vidare befordran.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag skulle alltså
de nuvarande 17 bokhållartjänsterna i lönegraden A 15 ersättas av assistenttjänster
i A 17 vid åtta sinnessjukhus, assistenttjänster i A 15 vid
likaledes åtta sinnessjukhus samt kontoristtjänst i A 9 vid ett sinnessjukhus
(S:t Jörgens sjukhus). Vidare skulle enligt de sakkunnigas förslag 1 assistenttjänst
i lönegraden A 15 inrättas vid Vipeliolms sjukhus i utbyte mot en
kameralbiträdestjänst.

Den för närvarande befintliga bokliållartjänsten vid S:t Jörgens sjukhus
föreslås, i den mån tjänstinnehavaren icke finnes böra förflyttas till annat
sjukhus, tills vidare överförd på övergångsstat i oförändrad lönegrad och
med bibehållen benämning.

Beträffande de nuvarande kassörstjänsterna lia de sakkunniga icke
funnit anledning ifrågasätta någon ändring ur organisatorisk synpunkt. Med
avseende å löneställningen anföra de sakkunniga följande.

Av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande, som i denna del
godtagits av statsmakterna framgår, att kassörstjänst förutsatts skola normalt
hänföras till 11 lönegraden, varjiimte i fall, då göromålen äro att

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2dl.

anse såsom mera kvalificerade, placering i 14 lönegraden kan ifrågakomma.
Såsom speciella motiv för kassörs tjänsts hänförande till 14 lönegraden ha
åberopats göromålens egentliga svårighetsgrad, föreliggande organisatoriska
problem, frånvaron av möjlighet att samråda med kameralt utbildad personal
i högre tjänsteställning samt särskild förtroendeställning för kassören.

Kassörstjänsterna vid sinnessjukhusen förete ur olika synpunkter väsentliga
skiljaktigheter i jämförelse med kassörstjänsterna inom civilförvaltningen
i allmänhet. På grund av att den överordnade kontorspersonalens arbetsuppgifter
huvudsakligen bestå i ledning och övervakning av de olika ekonomiavdelningarnas
verksamhet, trädgårds- och jordbruksdrift, reparationer m. m.,
komma kassörerna att inom sitt arbetsområde intaga en relativt självständig
ställning och vara hänvisade till att på egen hand lösa en mångfald uppgifter,
bland annat åtskilliga lönespörsmål av tämligen komplicerad natur.
Kassörerna kontrollera därjämte efterlevnaden av de föreskrifter, som reglera
befattningshavarnas naturaförmåner, samt verkställa den omfattande debitering
och uppbörd, som föranledas därav. Såväl uppbörd som utbetalningar
äro, i synnerhet vid de större och medelstora sinnessjukhusen, av
ansenlig omfattning. Granskningen av avlöningsuppgifter, upprättandet av
avlöningslistor och bestridandet av övriga med avlöningsutbetalningarna
förenade göromål ävensom förandet av tjänstematriklar ställa vid nyssnämnda
sjukhus till följd av personalens storlek och sammansättning stora
fordringar på kassörernas förmåga att planlägga och fördela de. förekommande
arbetsuppgifterna. I det hela kan sägas, att kassörerna vid sinnessjukhusen
inneha en betydelsefull förtroendeställning och att de måste
uppfylla förhållandevis stora krav i fråga örn omdöme, ansvarskänsla och
arbetsförmåga.

Med utgångspunkt från de särskilda förhållanden, som sålunda föreligga
beträffande kassörstjänsterna vid sinnessjukhusen, lia de sakkunniga icke
kunnat undgå att finna den nuvarande inplaceringen i den normala kassörslönegraden,
A 11. sakligt sett mindre tillfredsställande. En höjning av löneställningen
för kassörerna vid sinnessjukhusen utöver den för de lägsta
kassörstjänsterna inom allmänna civilförvaltningen förekommande finna de
sakkunniga därför väl motiverad. Å andra sidan lia de sakkunniga funnit
sig icke kunna tillstyrka ett från personalhåll framställt yrkande örn en
allmän uppflyttning av ifrågavarande kassörstjänster till 14 lönegraden. En
löneställning enligt sistnämnda lönegrad skulle nämligen enligt de sakkunnigas
mening framstå såsom väl hög.

De sakkunniga framhålla i anledning av tidigare ifrågasatt differentiering
i lönehänseende av kassörstjänsterna, att kassörsgöromålen visserligen
vore betydligt mera krävandel vid de större och medelstora sjukhusen än
vid de mindre, men att å andra sidan kassörerna vid de mindre sjukhusen
hade att fullgöra åtskilliga uppgifter, som eljest ankomme på bokhållare.
De sakkunniga anse därför, att samtliga ifrågavarande kassörstjänster böra
hänföras till samma lönegrad samt föreslå därvid att de, liksom kassörstjänsterna
vid statens vattenfallsverk och vissa kassörstjänster vid domänverket,
placeras i lönegrad A 12.

I fråga örn kameralbiträdestjänsterna erinra de sakkunniga örn att
dessa tjänster uppkommit genom förändring av tidigare förefintliga befattningar
såsom bokhållare av andra graden, varvid med avseende å löneställningen
de nuvarande kontoristbefattningarna vid statens järnvägar och
vattenfallsverk tjänat såsom förebild. Bortsett från sinnessjukhusen före -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

tomine kameralbiträdestjänster numera icke inom allmänna civilförvaltningen;
såsom exempel på verk, där sådana tjänster tidigare förekommit,
nämnes riksräkenskapsverket, där kameralbiträdestjänsterna från och med
den 1 juli 1942 ersatts av kontoristtjänster.

De sakkunniga framhålla, att kameralbiträdena vid sinnessjukhusen i allmänhet
handha utspisningen och vad därmed sammanhänger. Bland arbetsuppgifterna
nämnes särskilt uträknande, rekvisition och kontroll av proviantåtgången.
I dessa avseenden hade kameralbiträdet att fullgöra självständiga
och för det enskilda sjukhusets ekonomiska drift betydelsefulla
arbetsuppgifter; utspisningskostnaderna vore nämligen i hög grad beroende
av vederbörande tjänstemans intresse, omdöme och initiativrikedom.

Med beaktande härav ävensom av de behörighetsvillkor, som äro stadgade
för erhållande av kameralbiträdestjänst — realexamen, liandelsgymnasium,
ett års tjänstgöring — ha de sakkunniga ansett icke motiverat, att
för ifrågavarande tjänster skulle gälla lägre löneställning än som numera
fastställts för de förutvarande kameralbiträdestjänsterna i riksräkenskapsverket,
eller lönegraden A 9. De sakkunniga, som icke funnit tillräckliga
skäl att tillstyrka ett av vederbörande personalorganisation framställt yrkande
örn en differentiering på 9 och 11 lönegraderna av de nuvarande kameralbiträdestjänsterna,
lia för sin del stannat vid att föreslå, att de nuvarande
kameralbiträdestjänsterna vid sinnessjukhusen utbytas mot kontoristtjänster
i lönegraden A 9.

Vid bifall till vad i det föregående förordats skulle befordringsgången
inom kontorspersonalen bortsett från sjukhusintendenterna normalt bliva
lönegraderna A 9—A 12—A 15—A 17.

Vid framläggandet av sina löneplaceringsförslag lia de sakkunniga utgått
från antalet förefintliga bokhållar-, kassörs- och kameralbiträdestjänster enligt
nuvarande organisation. Ökat antal ordinarie tjänster tillhörande denna
kontorspersonal hade icke heller ifrågasatts av vederbörande personalrepresentanter.
De sakkunniga tillägga, att, i den mån en inom medicinalstyrelsen
i besparings- och rationaliseringssyfte pågående utredning rörande
kontorsorganisationen vid sinnessjukhusen komme att föranleda en utökning
av de icke-ordinarie befattningarna, borde frågan örn inrättande av särskilda
aspirantbefattningar inom den nu avsedda personalgruppen övervägas.

Vad härefter angår kansli- och ko n torsb iträdes tjänsterna föreslå
de sakkunniga, som upplysa, att ifrågavarande befattningshavare i allmänhet
helt tagas i anspråk för överläkarexpeditionernas behov, icke annan ändring
i nuvarande förhållanden än att kanslibiträdestjänsten vid psykiatriska sjukhuset
i Stockholm utbytes mot en kontorsbiträdestjänst, varvid den nuvarande
tjänstinnehavaren skulle föras på övergångsstat. Motsvarande åtgärd
ifrågasättes även vid S:t Jörgens sjukhus. Till stöd härför anföres, att
dessa båda sjukhus endast lia en överläkaravdelning, under det att enligt
de sakkunnigas mening kanslibiträdestjänsterna böra förbehållas sinnessjukhus
med minst två överläkaravdelningar.

De sakkunniga föreslå slutligen inrättande av ordinarie skrivbiträdes -

22 Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

tjänster vid sinnessjukhusen samt anföra i detta sammanhang bland annat
följande.

Sjukhuskontorens behov av skrivhjälp tillgodoses vid samtliga sjukhus
genom anlitande av extra personal, vilken avlönas med arvoden, varierande
mellan 500 och 5 100 kronor per år. I den mån ett konstant behov av
särskild skrivhjälp förefinnes å nämnda kontor måste det givetvis framstå
såsom obilligt, att fastare anställning än den nuvarande arvodesanställningen
— med vilken icke äro förenade särskilda förmåner med avseende å
semester, avlöning under sjukledighet m. m. — icke skall kunna ernås av
dem, som bestrida de ifrågavarande göromålen. Det bör även understrykas,
att förvärvandet åt sjukhuskontoren av mera stationär personal för skrivoch
räknearbeten skulle bereda möjlighet till rationalisering av arbetet å
övriga kontor stjänster. De sakkunniga vilja därför föreslå, att å tjänsteförteckningen,
i vad avser sinnessjukhusen, upptagas ordinarie skrivbiträdestjänster
i lönegraden A 2, avsedda i första hand för sjukhuskontoren. Till
en början och intill dess närmare erfarenhet vunnits synes emellertid lämpligt,
att vederbörande tjänstinnehavare — där ej särskilda förhållanden föranleda
undantag — erhålla extra ordinarie anställning. De sakkunniga äro
icke beredda att avgiva något detaljerat förslag angående den utsträckning,
i vilken nu ifrågavarande befattningar böra inrättas vid de olika sjukhusen.
Enligt de sakkunnigas mening bör nämligen först klarläggas, vilken inverkan
en förenkling och rationalisering av arbetsformerna inom sinnessjukhuskontoren
— bland annat genom ökat utnyttjande av maskinell utrustning,
inskränkning i insändandet av uppgifter till medicinalstyrelsen etc. —
kan tänkas få på frågan örn behovet av särskild arbetskraft för skrivändamål.
Såsom förut framhållits, pågår för närvarande inom medicinalstyrelsen
en undersökning av sådan innebörd. Man torde emellertid under alla förhållanden
kunna utgå ifrån, att behov av fasta skrivbiträdestjänster skall
visa sig föreligga vid åtminstone en del sinnessjukhus.

Yttranden.

Representanterna för föreningen tjänstemän vid statens sjukhusförvältning
ha beträffande sysslomans tjänster na icke anfört annat än att de av de
sakkunniga föreslagna lönegradsuppflyttningarna icke syntes vara tillräckliga
för att kunna motverka den kvalificerade personalens övergång till förmånligare
anställningar inom andra förvaltningsområden.

I fråga om assistenttjänsterna framhålles, att den föreslagna differentieringen
på två lönegrader skulle medföra en ökning av antalet personalförflyttningar,
varigenom avsevärda olägenheter skulle uppstå med avseende
å förvaltningens stabilitet, samt att differentieringen syntes strida mot den
eljest vedertagna principen, att arbetsuppgifternas kvalitativa art skulle vara
utslagsgivande vid bedömning av olika befattningars inbördes lönegradsplacering.
Då assistenterna icke skulle lia redogöraransvar eller ställning
som föredragande och personalchef, förelåge icke heller samma skäl för en
differentiering av dessa som beträffande intendenterna. Representanterna
understryka vidare sitt förut återgivna uttalande, att en differentiering i
syfte att erhålla en god rekrytering borde ske på ett tidigare karriärstadium,
förslagsvis beträffande kameralbiträdesbefattningarna. I enlighet härmed
lia representanterna yrkat, att samtliga assistenttjänster måtte placeras
i samma lönegrad, lägst A 17.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Beträffande kassörstjänsterna anse representanterna en placering i
lönegrad A 14 vara väl motiverad. Arbetet vore särskilt tyngande och ansvarsfullt
på grund av den stora personalen och dennas naturaförmåner,
förhållanden vartill motsvarighet saknades inom statsförvaltningen i övrigt.
Till jämförelse åberopa representanterna, att kassören vid statens centrala
frökontrollanstalt år 1942 uppflyttats från lönegrad A 11 till A 14 samt att
de sinnessjukhusens kassörer åvilande arbetsuppgifterna vore såväl kvalitativt
som kvantitativt minst lika betydande som nämnda kassörs. Representanterna
erinra även örn att arméns regementskassörer av lia klass vore
placerade i lönegrad UO 3, vilket motsvarade en något högre löneställning
än lönegrad A 14, samt att dessa kassörer gentemot regementsintendent
hade samma ansvarsställning som sinnessjukhusens kassörer i förhållande
till sysslomännen. Representanterna framhålla tillika, att ett borttagande av
felräkningspenningarna vid placering i lönegrad A 12 skulle medföra löneminskning
för flertalet av ifrågavarande kassörer.

I anslutning till vad representanterna anfört rörande lämpligheten av att
på ett tidigt stadium erhålla en utgallring av dem, som icke lämpade sig
för de högre tjänsterna bland kontorspersonalen, föreslås att kontoristtjänsterna
differentieras på två lönegrader, varvid befattningar som förste
kontorist i lönegrad A 11 skulle inrättas vid de åtta större sjukhusen.
Representanterna erinra örn att de sakkunniga föreslagit, att köksföreståndersketjänsterna
skulle uppdelas på tre lönegrader med hänsyn till förekommande
olikheter i utspisningens storlek och därav följande skillnad i
ekonomiskt ansvar för mathållningen, varvid dessa tjänster vid de åtta
större sjukhusen skulle tillhöra lönegrad A 10. Representanterna anse, att
samma skäl som i fråga örn nyssnämnda tjänster talade för en differentiering
av kontoristtjänsterna. Det vore vidare olämpligt, att innehavarna av
sistnämnda befattningar vid de större sjukhusen finge en i förhållande till
köksförestånderskorna underordnad tjänsteställning.

Samtliga sjukhusdirektioner, som yttrat sig i ärendet, ha tillstyrkt eller
lämnat utan erinran den föreslagna tjänstebenämningen sjukhusintendent.
Flertalet direktioner lia vidare tillstyrkt den föreslagna löneställningen för
sysslomännen. Några direktioner lia dock ansett, att den lägst placerade
gruppen av syssloman borde hänföras till lönegrad A 22, närmast för att
motverka ifrågavarande tjänsters karaktär av passagetjänster. En direktion
har ifrågasatt, huruvida icke sysslomännen borde hänföras till lönegraderna
A 25, A 23 och A 21.

De sakkunnigas förslag beträffande övrig kontorspersonal har av sjukhusdirektionerna
i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I fråga
örn de föreslagna assistenttjänsterna lia dock några direktioner biträtt personalrepresentanternas
krav på samtliga assistenttjänsters placering i lönegrad
A 17. Flertalet direktioner lia ock ansett en placering av kassörerna
i lönegrad A 14 motiverad, medan en direktion föreslagit, att dessa tjänster
skulle differentieras på lönegraderna A 14 och A 12. Några direktioner ha
instämt i personalrepresentanternas yrkande örn inrättande av tjänst som

24

Kungl. Marits proposition nr 241.

förste kontorist vid de åtta större sjulihusen, varjämte en direktion ansett
kanslibiträde böra placeras i lönegrad A 8.

Medicinalstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag i fråga om benämningen
sjukhusintendent samt intendentstjänsternas hänförande till olika
grupper med avseende å löneställningen. Styrelsen understryker härvid det
berättigade i att såväl Furunäsets som Vipeholms sjukhus hänföras till
mellangrupiien.

Beträffande intendentstjänsternas lönegradsplacering anför styrelsen
följande.

De göromål, som åvila sysslomännen vid de statliga sinnessjukhusen äro,
såsom de sakkunniga framhållit, till sin natur icke fullt jämförbara med
några andra statliga befattningshavares arbetsuppgifter. Enligt styrelsens
mening äro emellertid sysslomannens arbetsuppgifter i och för sig så pass
kvalificerade och ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla ävensom av så självständig
natur, att den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen för
de olika grupperna i respektive lönegraderna A 26, A 24 och A 21 torde
vara väl motiverad.

Medicinalstyrelsen vill ytterligare framhålla den av de sakkunniga påpekade
omständigheten att det ofta förekommer, att dugande tjänstemän
inom kontorsförvaltningen söka sig över till landstings eller kommuns tjänst,
där löne- och befordringsförhållanden äro gynnsammare. Så är förhållandet
icke endast vad angår kameralbiträden utan även beträffande kassörer och
bokhållare. I de flesta fall blir det härvid de mest dugande krafterna, som
lämna förvaltningen. Det måste därför ur statsnyttans synpunkt anses synnerligen
angeläget att vidtaga åtgärder i syfte att skapa garantier för att innehavarna
av kontorsbefattningar vid statens sinnessjukhus kvarstanna inom
förvaltningen i större utsträckning än vad nu är fallet. Denna synpunkt
bör i hög grad förtjäna uppmärksamhet vid bestämmande av lönegradsplaceringen
för ifrågavarande personal.

Såsom en konsekvens av vad som förordats rörande ifrågavarande tjänsters
lönegradsplacering föreslås, att desamma hädanefter skola tillsättas av Kungl.
Majit genom fullmakt. Medicinalstyrelsen har ej något att erinra mot detta
förslag, men styrelsen vill ifrågasätta, örn ej intendentstjänster i den lägsta
lönegruppen (A 21) nu liksom tidigare böra tillsättas av styrelsen. Framhållas
må, att tjänster i motsvarande lönegrad inom styrelsen icke tillsättas
av Kungl. Majit.

I anslutning till de sakkunnigas förslag att de sysslomän, som kvarstå
å äldre lönestat, i förevarande sammanhang måtte beredas tillfälle att övergå
på numera gällande civila avlöningsreglemente, meddelar styrelsen, att efter
utgången av mars 1944 komme att å äldre lönestat kvarstå endast sysslomännen
vid Sundby och Mariebergs sjukhus, vilka komme att uppnå pensionsåldern
1951 respektive 1953. Dessa befattningshavares avlöningsförmåner
utgjorde för närvarande 5 500 kronor jämte dyrtids- och kristillägg
ävensom fri bostad med bränsle och lyse. Av de kontanta avlöningsförmånerna
vore 1 500 kronor tjänstgöringspenningar samt återstoden lön, vilken
utbetalades i förskott. I den mån bestämmelserna i civila avlöningsreglementet
bleve tillämpliga å dessa befattningshavare syntes i överensstämmelse
med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922, nr 369, böra
föreskrivas, att vid ingången av den månad, från och med vilken övergång

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

till civila avlöningsreglementet ägde rum, till vederbörande skulle utbetalas
ett belopp, svarande mot det som han i lön för denna månad skulle hava
uppburit, därest han kvarstått å den äldre avlöningsstaten. Någon ersättning
för bostadsförmåner syntes icke böra utgå vid övergången, då befattningshavare
vid statens sinnessjukhus erlade hyresersättning för tjänstebostad
i efterskott.

Styrelsen tillstyrker även de sakkunnigas förslag örn inrättande av assistent^''än
ster i två olika lönegrader samt yttrar härutinnan bland annat:

Såsom från vederbörande personalsammanslutning framhållits, kunna vissa
skäl anföras för att en differentiering av befattningarna ej skall äga rum.
Enligt styrelsens mening vore det emellertid ur rättvise- och rekryteringssynpunkt
lämpligast, örn de sakkunnigas förslag till differentiering av ifrågavarande
tjänster genomfördes. Att såsom personalsammanslutningen föreslagit
i stället differentiera löneställningen för kontoristtjänsterna, finner
styrelsen knappast befogat, då några fullt bärande motiv för olika löneställning
för tjänster av så förhållandevis underordnad ställning icke torde
kunna anföras. En dylik differentiering skulle tvärtom kunna medföra praktiska
olägenheter och kostnader genom de täta personalombyten, som härigenom
skulle äga rum å dessa befattningar utan att motsvarande vinning
ernåddes ur rekryteringssynpunkt. Någon anledning att ur arbets- eller
rättvisesynpunkt införa olika grader av kontoristtjänster kan dessutom icke
anses föreligga. Fråga är alltså här endast, huruvida anledning i och för
sig föreligger att gradera assistenttjänsterna. Medicinalstyrelsen ansluter
sig för sin del till de sakkunnigas förslag örn differentiering i lönehänseende
av dessa tjänster, en anordning som torde vara väl motiverad med hänsyn
till arbetsuppgifterna och dessutom bör vara till avsevärd fördel ur rekryteringssynpunkt.
Den föreslagna inplaceringen av assistentbefattningarna i
17 respektive 15 lönegraden och grupperingen av tjänsterna Ilar icke givit
medicinalstyrelsen anledning till erinran.

I fråga örn kassörs tjänsterna erinrar medicinalstyrelsen örn de av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga angivna villkoren för kassörstjänsts
hänförande till 14 lönegraden, för vilka redogjorts i det föregående. Styrelsen
anser, att ifrågavarande kassörstjänster väl uppfyllde nämnda villkor
och att de därför borde placeras i lönegrad A 14. Härför talade även det
förhållandet, att vid genomförande av ifrågasatt borttagande av kassörernas
felräkningspenningar flertalet av dem även vid uppfattning till 12 löne
graden skulle få vidkännas löneminskning.

Vad de sakkunniga anfört i fråga örn kameral-, kansli- och kontorsbiträdestjänsterna
föranleder icke annan erinran från medicinalstyrelsen
än att vid ett konsekvent genomförande av principen, att kanslibiträdestjiinsterna
skulle förbehållas sjukhus med minst två överläkarexpeditioner,
även kanslibiträdestjänsten vid S:t Jörgens sjukhus borde omändras till kontorsbiträdestjänst.
Då vid S:ta Annas och Gådeå sjukhus funnes ett permanent
behov av kvalificerat biträde å överläkarexpeditionen, föreslår styrelsen
vidare, att kontorsbiträdestjänster inrättas även vid dessa sjukhus.

I anledning av förslaget om inrättande av befattningar som skrivbiträde
i lönegrad A 2 anser sig medicinalstyrelsen, ehuru den av de sakkunniga
omnämnda inom styrelsen pågående utredningen rörande kontorsorganisa -

26

Kungl. Majlis proposition nr 2dl.

tionen vid statens sinnessjukhus då ännu icke vore avslutad, kunna uttala,
att ett skrivbiträde till läkarnas hjälp vid samtliga sinnessjukhus skulle betyda
en väsentlig avlastning av arbetsuppgifter för dem, varigenom de skulle
frigöras för den tidsödande psykiska terapi, som tillmättes allt större betydelse
och som allt mera borde få upptaga läkarnas tid. Styrelsen föreslår
därför, att redan nu i personalförteckningen upptages en skrivbiträdestjänst
i lönegrad A 2 för samtliga sinnessjukhus.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas
förslag i fråga örn kontorspersonalen.

I anledning av förslaget, att de å äldre lönestat kvarstående sysslomännen
skulle beredas tillfälle att övergå till civila avlöningsreglementet, uttalar
nämnden, att det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
beslut avseende övergångslön vid övergången från förskotts- till efterskottsavlöning
m. m.

Statskontoret anser sig icke kunna enbart på grundval av föreliggande uppgifter
bedöma den föreslagna ändringen av gruppindelningen av sysslomanstjänsterna.
Beträffande de föreslagna förbättringarna av kontorspersonalens
löneställning anför ämbetsverket följande.

De kamerala göromål, som åvila sysslomännen, torde icke i och för
sig kunna motivera en högre löneställning än lönegraden A 24, d. v. s. den
högsta löneställning, till vilken rent kamrerararbete i allmänhet ansetts böra
leda. Såsom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framhållit i sitt betänkande
angående revision av tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen
(SOU 1941: 17), borde 26 lönegraden vara förbehållen allenast några
få kamrerartjänster, vilka vore förenade med göromål, som krävde alldeles
särskilt stor organisatorisk duglighet eller förmåga att handhava föredragningen
av större ekonomiska remisser eller andra ärenden, som läge utanför
den egentliga kassagöromålstjänsten. Såvitt statskontoret kan finna, äro
med ifrågavarande sysslomannatjänster icke förenade sådana arbetsuppgifter,
som i enlighet med vad sålunda anförts skulle erfordras för placering av
kameraltjänst i 26 lönegraden.

Utöver de rent kamerala arbetsuppgifterna hava emellertid sysslomännen
vid sinnessjukhusen att i praktiken ensamma taga ansvaret för åtskilliga åtgärder
av i ekonomiskt hänseende betydande räckvidd. I själva verket synes
sysslomannen hava att ansvara för sjukhusets ekonomiavdelningar jämte
därtill hörande förvaltningsapparat. Då driftkostnaderna vid dessa sjukhus
uppgå till betydande belopp, är det givetvis av vikt att som chef för kontors-
och ekonomipersonalen hava en tjänsteman med organisationsförmåga
och personlig initiativkraft. Aven med beaktande av nu anförda synpunkter
måste statskontoret emellertid hysa tvekan örn tillräckliga skäl föreligga fölen
ändrad löneställning för sysslomännen.

Yidkommande härefter den föreslagna differentieringen av de nuvarande
bokhållartjänsterna, anser statskontoret i likhet med vederbörande personalorganisation,
som bestämt motsatt sig en uppdelning av här ifrågavarande
befattningar på olika lönegrader, att de skäl, som motiverat en uppdelning
av sysslomanstjänsterna icke kunna åberopas för liknande gruppering
av förstnämnda befattningar. Statskontoret får därför avstyrka de sakkunnigas
förslag i denna del.

Ämbetsverket kan ej heller finna tillräckliga skäl vara anförda för en
uppflyttning i högre lönegrad av kassörstjänsterna och kameralbiträ -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

desbefattningarna. I avseende å sistnämnda tjänster hava de sakkunniga
anfört att kameralbiträdestjänster numera icke förekomme inom allmänna
civilförvaltningen. Hålunda hade sådana tjänster vid riksräkenskapsverket
från och med den 1 juli 1942 ersatts av kontoristtjänster. Framhållas må
emellertid, att här avsedda befattningar inom allmänna civilförvaltningen
icke torde vara jämförliga med kameralbiträdestjänsterna vid sinnessjukhusen,
vilka hava helt andra arbetsuppgifter. Sålunda motiverades uppflyttningen
av kameralbiträdesbefattningarna i riksräkenskapsverket med att de
bland annat utövade förmanskap över biträdespersonal.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det föreliggande
tjänsterevisionsförslaget, såvitt angår sysslomansbefattningarna, en icke
oväsentlig löneförbättring, i det att hithörande befattningar vid de större
och medelstora sinnessjukhusen uppflyttats två lönegrader, samtidigt som
en jämkning uppåt förordats beträffande vissa tjänsters placering i lönegrupp.
Den motivering, som lämnats för förslaget i denna del, synes emellertid
bärande. Förslaget har praktiskt taget enhälligt tillstyrkts av de hörda
myndigheterna, örn ock med viss tveksamhet från statskontorets sida. Aven
för egen del finner jag sysslomännens åligganden och ansvar vara av den
natur, att den föreslagna löneställningen är befogad. Mot den föreslagna
ändringen av sysslomanstjänsternas benämning har jag heller intet att
erinra. Jag förordar alltså, att sysslomännen under benämning av sjukhusintendenter
placeras vid de större sinnessjukhusen, 8 till antalet, i lönegrad
A 26, vid de medelstora sjukhusen, 9 till antalet, i lönegrad A 24,
samt vid de mindre sjukhusen, inklusive anstalten för fallandesjuka 8 till
antalet, i lönegrad A 21. Såsom en konsekvens härav och av befattningarnas
vikt för sjukhusens ekonomiska förvaltning torde även böra följa,
att samtliga hithörande befattningar hädanefter skola tillsättas av Kungl.
Maj :t.

De sakkunniga hava i detta sammanhang ifrågasatt, huruvida icke vissa
sysslomän, som alltjämt tillhörde före år 1923 gällande lönestat, borde
beredas tillfälle att övergå på nu gällande avlöningsreglemente. Enligt vad
medicinalstyrelsen upplyst berör denna fråga numera endast två sysslomän,
av vilka den ene uppnår pensionåldern år 1951 och den andre år 1953.
Själv finner jag knappast tillräckliga skäl föreligga att förorda en dylik
anordning.

Gentemot assistentbefattningarnas placering (A 17 och A15) har vederbörande
personalorganisation framhållit, att en differentiering i lönehänseende
av dessa tjänster icke vore motiverad ur arbetssynpunkt samt att
densamma vore ägnad att medföra olägenheter med avseende å förvaltningens
stabilitet genom alltför täta personombyten å tjänsterna. I stället
borde enligt personalorganisationens mening en motsvarande differentiering
ske av kontoristbefattningarna, vilka av de sakkunniga genomgående placerats
i lönegrad A 9. Medicinalstyrelsen har emellertid i likhet med flertalet sjuk -

28

Kungl. Maj:ts •proposition nr 241.

husdirektioner funnit den föreslagna differentieringen av assistenttjänsterna
motiverad såväl med hänsyn till arbetsuppgifterna som ur rekryteringssynpunkt,
medan motsvarande skäl icke ansetts föreligga beträffande de
relativt underordnade kontoristbefattningarna. Aven lönenämnden har biträtt
de sakkunnigas förslag härutinnan. För egen del finner jag övervägande
skäl tala för de sakkunnigas ståndpunkt. Jag förordar alltså, att av assistentbefattningarna
8 placeras i lönegrad A 17 och 9 i lönegrad A 15.

Yad härefter angår kassörstjänsterna ha de sakkunniga betonat, att dessa
ur olika synpunkter förete väsentliga skiljaktigheter vid jämförelse med
kassörstjänsterna inom civilförvaltningen i allmänhet samt att sinnessjukhusens
kassörer äro hänvisade till att på egen hand lösa en mångfald uppgifter,
däribland åtskilliga lönespörsmål av tämligen komplicerad natur. De
sakkunniga lia med hänsyn härtill funnit en höjning av deras nuvarande löneställning
(A 11) befogad men därvid icke ansett sig böra förorda en högre
generell uppflyttning än till A 12. En differentiering av hithörande befattningar
har icke heller synts de sakkunniga tillräckligt motiverad. Medicinalstyrelsen
och flertalet sjukhusdirektioner lia hävdat, att kassörstjänsterna
i betraktande av de krävande göromål och den förtroendeställning, som vore
förenade med desamma, borde placeras i lönegrad A 14, medan lönenämnden
följt de sakkunnigas förslag. Statskontoret däremot har —- liksom beträffande
det stora flertalet övriga tjänster inom sinnessjukvården — funnit tillräckliga
skäl för uppflyttning överhuvudtaget icke föreligga. Det råder) sålunda
delade meningar bland myndigheterna örn dessa tjänsters rätta lönegradsplacering.

Jag delar såtillvida de sakkunnigas och lönenämndens uppfattning, att
en höjning av ifrågavarande befattningars löneställning är sakligt motiverad
och att man därvid generellt sett icke torde kunna sträcka sig längre än till
12 lönegraden. A andra sidan har jag icke kunnat undgå att finna denna
placering mindre tillfredsställande vid de större sjukhusen, där tungan av
det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret framträder med särskild
styrka. Detta förhållande har tidigare tagit sig uttryck bland annat däri, att
kassörerna tillkommande felräkningspengar bestämts till olika belopp, varierande
mellan 300—180 kronor, alltefter sjukhusens storlek. Ifrågavarande förmån
är emellertid numera stadd på avskrivning, i det att beslut fattats örn
felräkningspengarnas successiva avveckling under loppet av tre år, räknat från
och med den 1 juli 1943. Härigenom komma flertalet kassörer att få vidkännas
en inkomstminskning, som särskilt vad de större sjukhusen beträffar icke
uppväges av den föreslagna placeringen i 12 lönegraden. Tanken på en
differentiering i löneliänseende av kassörstjänsterna ligger därför nära till
hands och har även framförts av lönenämnden i dess utlåtande i frågan
örn felräkningspengarnas avskaffande. Härtill kommer, att genom en dylik
differentiering en del kvinnliga befattningshavare, som väl fylla kraven på
en god kassör men av olika anledningar icke lämpa sig för befordran till
sjukhusintendent eller dennes ställföreträdare, skulle kunna beredas en sluttjänst,
som bättre överensstämde med vederbörandes skicklighet och förtjänst

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

29

än vacl en löneställning i 12 lönegraden skulle möjliggöra. Jag vill därför
förorda, att kassörsbefattningarna vid de åtta större sjukhusen placeras
högre än vid övriga sjukhus, förslagsvis i lönegrad A 14, samt att återstående
befattningar enligt de sakkunnigas förslag placeras i lönegrad A 12.

De sakkunnigas förslag rörande förändring av nuvarande kameralbiträdestjänster
(A 8) till kontoristbefattningar i lönegrad A 9 tillstyrker jag. Detsamma
gäller de sakkunnigas förslag vad angår kansli- och kontorsbiträdena
å överläkarexpeditionerna. I anslutning härtill och till vad medicinalstyrelsen
anfört torde antalet ordinarie kanslibiträden böra minskas med 2
till 14 samt antalet ordinarie kontorsbiträden ökas med 4 till 11, därav en
med placering vid anstalten för fallandesjuka.

Yad slutligen angår frågan örn inrättande av ordinarie skrivbiträdesbefattningar,
avsedda i första hand för sinnessjukhusens kontor, vill jag erinra
örn att den undersökning rörande kontorsarbetets organisation vid
sinnessjukhusen,’ som tidigare påbörjats inom medicinalstyrelsen, numera
överflyttats på statens sjukhusutredning. I avvaktan på slutförandet av
denna undersökning torde med ställningstagandet till förevarande spörsmål
böra anstå. Medicinalstyrelsen har hävdat, att under alla förhållanden en
ordinarie skrivbiträdestjänst erfordrades vid varje sinnessjukhus för att
underlätta läkarnas psykoterapeutiska arbete. Jag vill icke bestrida, att
behov kan föreligga av ökad skrivbiträdeshjälp åt läkarna. Men jag vill
förutskicka, att därest särskilda rättspsykiatriska undersökningsstationer för
icke häktade anordnas i enlighet med vad som förordas i det följande, en
icke oväsentlig avlastning av sjukvårdsläkarnas nuvarande expeditionsarbete
kan beräknas inträda. Jag anser mig därför icke heller kunna för närvarande
biträda styrelsens förslag på denna punkt. Däremot synes intet vara
att erinra emot att befattningshavare, som tjänstgjort en längre tid vid
sinnessjukhusen, beredes anställning som extra ordinarie tjänstemän efter
hand som säkrare hållpunkter vinnas för bedömande av kontors- och skrivarbetets
definitiva omfattning. Det torde ankomma på medicinalstyrelsen
att senare göra den framställning i ämnet som kan bli erforderlig.

D. Ekonoinipersonalen.

De sakkunniga lia i sitt betänkande med hänsyn’ till förekommande
arbetsgöromål uppdelat de till ekonomipersonalen hörande tjänsterna i följande
grupper, nämligen tjänster för maskin- och eldarpersonalen, tjänster
i verkstäder och arbetssalar, tjänster i kök, bageri och tvätt, tjänster i trädgård
och jordbruk samt övriga tjänster. Det synes lämpligt att här följa
denna uppdelning och sålunda i tur och ordning behandla dessa personalgrupper
var för sig.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1. TJÄNSTER FÖR MASKIN- OCH ELDARPERSONAL.

Inom denna grupp finnas följande tjänster:

Antal Befattning Lönegrad

15 Maskinmästare av l:a klass.................. A 14

8 Maskinmästare av 2:a klass.................. A 12

21 Maskinist av l:a klass........................ A 10

26 Maskinist av 2:a klass........................ A 8

13 Eldare av lia klass............................ A 6

101 Eldare av 2:a klass............................ A 5

Av dessa tjänster äro 1 maskinist av lia klass samt 2 eldare av 2:a klass
placerade vid statens anstalt för fallandesjuka.

För behörighet till maskinmästar- och maskinistbefattning erfordras avlagd
övermaskinist- eller därmed jämställd examen jämte ett års väl vitsordad
tjänstgöring vid något av statens sinnessjukhus. Maskinmästartjänst
tillsättes av medicinalstyrelsen, övrig maskinpersonal av vederbörande direktion.

De sakkunniga.

Till en början erinras örn att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt
betänkande, del I, framlagt vissa allmängiltiga grunder för lönegradsplaceringen
av maskin- och värmeledningspersonal. Nämnda grunder, som i
princip godtagits av statsmakterna för civilförvaltningen i övrigt, äro i vad
avser maskinmästare och maskinister av följande innebörd:

1. Maskinmästare av l:a klass (A 15): ansvarsmaskinist vid större högtrycksångcentraler
med kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

2. Maskinmästare av 2:a klass (A 13): ansvarsmaskinist vid medelstora
högtrycksångcentraler med kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

3. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora
högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

4. Maskinist av l:a klass (A 10): förste ersättare för maskinmästare.

5. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycksångcentraler
utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

6. Maskinist av 3:e klass (A 8): andre ersättare för maskinmästare.

Av maskinmästarna och deras ersättare borde krävas övermaskinistutbildning
(maskinistbrev av l:a klass) samt av övriga maskinister maskinistutbildning
(maskinistbrev av 2:a klass).

Vid tillämpning i fråga örn statens sinnessjukhus av dessa allmänna
regler ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, med bibehållande av maskinisttjänst
av l:a klass i lönegraden A 10, föreslagit dels uppflyttning av
maskinmästartjänst av l:a klass från lönegraden A14 till A15 samt av
maskinmästartjänst av 2:a klass från lönegraden A 12 till A 13, dels ock utbyte
av nuvarande maskinisttjänst av 2:a klass i lönegraden A 8 mot maskinisttjänst
av 3:e klass i samma lönegrad.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus, till vilka nu nämnda
betänkande överlämnats för att i sistberörda delar tagas i övervägande vid

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

fullgörande av deras uppdrag, ha med utgångspunkt från nyss angivna
gruppering och efter samråd med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning
indelat de statliga sinnessjukhusen med avseende å maskinmästartjänsterna
i följande anläggningsgrupper:

anläggningsgrupp 1: Ulleråkers, Sundby, Birgittas, Byhovs, S:t Sigfrids,
S:ta Gertruds, S:t Lars, Yipeliolms, S:ta Maria, Bestads, Källshagens, Mariebergs,
Säters, Sidsjöns, Frösö, Umedalens och Furunäsets sjukhus (= 17);

anläggningsgrupp 2: Psykiatriska sjukhuset i Stockholm samt S:t Olofs,
S:t Jörgens, Västra Marks, Salberga och Gådeå sjukhus (=6);
anläggningsgrupp 3: S:ta Annas sjukhus (= 1).

I förhållande till nuvarande lönesättning innebär denna indelning, att
Vipeholms och Furunäsets sjukhus med hänsyn till maskinanläggningarnas
utökade storlek och tekniska utrustning uppflyttats från anläggningsgrupp 2
till 1 samt att nuvarande maskinistbefattning av lia klass vid S:ta Annas
sjukhus ersatts med en maskinmästartjänst av 3:e klass.

I fråga örn maskinmästarnas löneställning meddela de sakkunniga, att
vederbörande personalförening för de sakkunniga framlagt förslag örn att
maskinmästare av Ira, 2:a och 3:e klass skulle placeras i respektive lönegrad
A 18, A 16 och A 12. De sakkunniga ansluta sig emellertid beträffande
maskinmästartjänster vid anläggningsgrupperna 1 och 2 till den av 1939
års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna placeringen i lönegraderna
A 15 och A 13. Härvid framliålles bland annat, att en jämförelse med maskinmästaren
vid karolinska sjukhuset — varest maskinanläggningen vore
utrustad med vissa särskilda tekniska anordningar — enligt de sakkunnigas
mening talade för att en viss skillnad i lönehänseende alltjämt upprätthölles
mellan denne maskinmästare, som vore placerad i lönegrad A 16, och de
högst placerade maskinmästarna vid sinnessjukhusen.

Maskinmästartjänsten vid anläggningsgrupp 3 (S:ta Annas sjukhus) föreslås
placerad i lönegrad A 12. De sakkunniga uttala härvid, att de icke
finna det godtagbart, att ansvarsmaskinisten vid en medelstor högtrycksångcentral,
såsom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, i lönehänseende
jämställes med en förste ersättare för maskinmästare. De sakkunniga
framhålla vidare, att till anläggningsgrupp 3 kunde hänföras ett
stort antal anläggningar inom försvarsväsendet, vid vilka maskinistbefattningen
hänförts till 12 lönegraden.

Beträffande maskinisttjänsterna anföres bland annat följande.

De sakkunniga ha i det föregående under avsnittet maskinmästare behandlat
ansvarsmaskinisttjänsterna vid samtliga statens sinnessjukhus, vilka
tjänster kunnat hänföras till någon av de tidigare omförmälda anläggningsgrupperna
1—3. Ansvarsmaskinisttjänsten vid den återstående anstalt, som
de sakkunniga lia att behandla, nämligen statens anstalt för fallandesjuka,
bör däremot inordnas under anläggningsgrupp nr 4 (mindre högtrycksångcentraler
utan kraftalstring eller kraftom formning och verkstad). Anläggningen
är visserligen utrustad enbart med lågtrycks- och varmvattencentraler, men
dess hänförande till anläggningsgrupp nr 4 måste likväl anses motiverat av
anstaltens storleksordning med ej mindre än 16 värmecentraler. Framhållas

32

Kungl. Majlis proposition nr 241.

må ock, att ifrågavarande anstalt endast kar en enda maskinisttjänst. Ansvarsmaskinisttjänsten
vid denna anstalt bör på grund av det nu anförda,
tillsvidare ock så länge någon ändring av anläggningens karaktär icke äger
rum, upptagas såsom maskinisttjänst ock icke såsom maskinmästartjänst.

De maskinister vid de statliga sinnessjukkusen, som icke inneka ansvarsmaskinisttjänst,
skulle enligt 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas terminologi
betecknas såsom maskinist av Ira klass (= förste ersättare för maskinmästare)
respektive maskinist av 3:e klass (= andre ersättare för maskinmästare).
De sakkunniga beteckna i det följande dessa maskinister såsom
maskinister i högre respektive maskinister i lägre lönegrad. Beträffande
fördelningen på de olika sjukkusen av nu ifrågavarande maskinisttjänster
vilja de sakkunniga föreslå, att följande allmänna grundsatser tillämpas.

Vid de 17 sinnessjukhus, som skulle tillköra anläggningsgrupp 1 ock
som följaktligen skulle ka maskinmästare i kogsta förekommande lönegrad,
böra förefinnas maskinister av både högre ock lägre lönegrad. På denna
punkt ansluter sig de sakkunnigas förslag till för närvarande tillämpad
ordning. Vid de 6 sinnessjukhus, som enligt de sakkunnigas förslag skulle
tillköra anläggningsgrupp 2, bör vidare finnas en maskinist, vilken genomgående
bör tillköra den lägre lönegraden. Även detta förslag ansluter sig
till nu tillämpad praxis, dock med undantag för S:t Jörgens sjukhus, som
för närvarande kar ordinarie maskinisttjänst av lia klass. Enligt de sakkunnigas
förmenande bör emellertid även i fråga om sistnämnda sjukhus
en anpassning ske till nyssnämnda huvudregel, varför de sakkunniga föreslå,
att maskinisttjänsten därstädes hädanefter upptages i den lägre lönegraden.
Den nuvarande tjänsten bör härvid föras å övergångsstat.

Vidare anföra de sakkunniga i fråga örn maskinisternas löneställning
följande.

Den ende maskinisten inom nämnda grupp av anstalter, som vid tillämpning
av de sakkunnigas förslag skulle lia ställning av ansvarsmaskinist, är
maskinisten vid anstalten för fallandesjuka, vilken enligt det föregående
skulle vara ansvarsmaskinist vid anläggning tillhörande anläggningsgrupp
nr 4. För denne maskinist, som är ensam maskinist vid nämnda anstalt ock
för närvarande tillhör lönegraden A 10, föreslå de sakkunniga oförändrad
löneställning. Framhållas må, att därest 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
indelningsgrunder skulle tillämpas i detta fall, ifrågavarande maskinist
skulle nedflyttas till lönegraden A 9, vilket med hänsyn till i det föregående
berörda förhållanden icke kan anses motiverat.

Återstående maskinisttjänster, vilka endast förekomma vid sinnessjukhusen,
skulle enligt det föregående fördelas på en högre och en lägre lönegrad.
Dessa tjänster motsvara nuvarande maskinisttjänster av Ira och 2:a
klass, placerade i respektive lönegraderna A 10 och Ä 8. Enligt den framställning,
som gjorts av maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus, borde
dessa maskinister inplaceras i lönegraderna Ä 12 och A 10. De sakkunniga
— som vilja understryka att dessa befattningshavare enligt gällande behörighetsvillkor
skola ha förvärvat övermaskinistutbildning — ha funnit sig böra
fästa särskilt avseende vid vad maskinbefälsföreningen anfört därom, att
nyrekryteringen till ifrågavarande tjänster ofta varit förenad med svårigheter.
Av uppgifter, som till närmare belysning av denna fråga tillhandahållits
de sakkunniga, framgår, att under de senaste fem åren täta ombyten
av maskinister vid ett flertal sinnessjukhus förekommit. Även örn åtskilliga
av de förekommande förflyttningarna av personal uppenbarligen måste anses
såsom en normal företeelse inom en så pass stor kår som denna, och även

33

Kungl. Marits proposition nr 241.

om man tar hänsyn till det under de senaste åren rådande läget beträffande
militärinkallelser, löneförhållanden inom handelsflottan och försvarsväsendet
m. m., vilket givetvis varit ägnat att försvåra en fullt tillförlitlig bedömning
av ifrågavarande spörsmål, synes det klart, att vissa svårigheter föreligga
för uppehållandet av en tillfredsställande rekrytering av maskinistbefattningarna
vid sinnessjukhusen. De sakkunniga lia med utgångspunkt från
nu angivna förhållanden funnit angeläget att medverka till en förbättring
av maskinisternas löneställning. De sakkunniga anse sig dock icke kunna
tillmötesgå maskinbefälsföreningens önskemål örn uppfattning av maskinisterna
med två lönegrader utan ha funnit sig böra stanna vid att föreslå,
att maskinisterna inplaceras i lönegraderna A 9 och A 11, innebärande en
höjning med en lönegrad för vardera gruppen.

Yad angår eldartjänsterna ha de sakkunniga icke funnit skäl ifrågasätta
annat än att den normala löneställningen för dessa tjänster liksom
för närvarande bör vara enligt 5 lönegraden. Dessutom borde emellertid,
i anslutning till nu gällande ordning, upptagas eldarbefattningar jämväl i
lönegraden A 6. Sistnämnda befattningar borde finnas vid de sinnessjukhus,
där antalet eldare vore relativt stort och tillika arbetsuppgifter, som eljest
ankomme på hantverkare, i viss utsträckning anförtroddes eldarna. Proportionen
mellan eldartjänster i lägre och sådana tjänster i högre lönegrad
borde bestämmas så, att mot 3—5 eldartjänster i 5 lönegraden (ordinarie
eller extra ordinarie) såsom regel svarade 1 eldarbefattning i lönegraden A 6.
Ett bifall till de sakkunnigas nu angivna förslag komme att medföra vissa
justeringar i gällande fördelning av eldartjänsterna vid sinnessjukhusen.
Sålunda skulle vissa sjukhus, som för närvarande saknade eldartjänst av
lia klass, tilldelas eldartjänst i lönegraden A 6. A andra sidan syntes en
eller annan av nu förefintliga eldartjänster av l:a klass möjligen böra indragas.
Intill dess sistnämnda tjänster kunde ersättas av eldartjänster i
lönegraden A 5, borde nuvarande tjänstinnehavare i förekommande fall föras
å övergångsstat.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda, med iakttagande av klassbeteckningarnas
avskaffande, tjänsteförteckningen komma att upptaga maskinmästartjklister
i lönegraderna A 15, A 13 och A 12, maskinisttjänster i
lönegraderna All, A 10 och A 9 samt eldartjänster i lönegraderna A 6
och A 5.

Yttranden.

Maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus framhåller genom sin representant,
att enligt dess mening de föreslagna lönegradsplaceringarna för maskinmästare
och maskinister icke kunde hålla personalkvaliteten på erforderlig
nivå samt att de komme att förorsaka en fortgående övergång av de bästa
krafterna till andra, bättre avlönade tjänster.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund framhålla, att alla
eldare linder sin tjänstgöring vid ångpannorna hade samma ansvar för
maskinanläggningarna och driften av dessa. Betydelsen av yrkesskicklighet
och ekonomisk eldning understrykes. Vidare påpekas, att eldarna i viss om Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 45 3

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2dl.

fattning bestreds sådana sysslor, för vilka hantverkare egentligen skulle
vara anställda. Med hänsyn härtill anse representanterna, att samtliga
eldartjänster böra placeras i lönegrad A 6.

Från sjukhusdirektionernas sida har icke annan erinran gjorts mot de
sakkunnigas förslag i denna del, än att några direktioner förordat maskinmästarnas
och maskinisternas uppfattning ännu en lönegrad.

Medicinalstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas
förslag örn sjukhusens indelning i anläggningsgrupper.

Yad angår maskinmästarnas och maskinisternas lönegradsplacering
finner styrelsen det visserligen önskvärt ur rekryteringssynpunkt,
att löneställningen kunde bliva något gynnsammare än vad som föreslagits,
men styrelsen har under nuvarande förhållanden icke ansett sig böra framställa
något yrkande i sådan riktning utan biträder de sakkunnigas förslag,
utom såvitt angår ansvarsmaskinisten vid anstalten för fallandesjuka. Även
örn den för denne föreslagna löneställningen i lönegrad A 10 i och för sig
kunde anses motiverad, ville styrelsen fästa uppmärksamheten å de starka
betänkligheter, som ur rekryteringssynpunkt måste resas mot detta förslag.
Statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka vore nämligen
en enhet i befordringshänseende och med den i betänkandet förordade
placeringen av maskinister vid sinnessjukhusen i lönegraderna A 9 och
A 11 skulle maskinistbefattningen vid anstalten för fallandesjuka bliva en
passagetjänst i mellangrad, som av allt att döma mycket ofta skulle byta
innehavare. För att undvika ett dylikt ur arbetssynpunkt mindre lämpligt
förhållande förordar medicinalstyrelsen, att maskinistbefattningen vid statens
anstalt för fallandesjuka placeras i lönegrad All.

Medicinalstyrelsen tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag i fråga om
eldartjänsterna samt framhåller, att enligt de i betänkandet angivna riktlinjerna
eldartjänst i lönegrad A 6 skulle tillkomma vid Sundby, Ryhovs,
S:t Sigfrids, S:ta Maria och Umedalens sjukhus, medan nu förefintliga befattningar
av motsvarande grad vid psykiatriska sjukhuset och Västra Marks
sjukhus skulle indragas. Indragning av dylik befattning borde även äga
rum vid Säters sjukhus genom minskning av antalet befattningar i lönegrad
A 6 från två till en. Då i personalförteckningen upptagna eldaretjänster av
l:a klass numera uppginge till 13, skulle alltså vid bifall till medicinalstyrelsens
förslag motsvarande befattningar i personalförteckningen i stället
komma att uppgå till (13 + 5 —-3) 15.

Jämväl allmänna lönenämnden, som i övrigt icke har något att erinra mot
de sakkunnigas förslag i denna del, förordar på samma skäl som medicinalstyrelsen,
att maskinisttjänsten vid anstalten för fallandesjuka placeras i
lönegrad All.

En reservant inom lönenämnden anser det med hänsyn till att eldarna
vid sidan av eldningsarbetet hade att utföra mera krävande reparations- och
underhållsarbeten motiverat, att hälften av eldarna hänföres till lönegrad A 6.

Statskontoret godtager lönegradsplaceringen av maskinmästare vid anlägg -

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ningsgrupperna 1 och 2 men ställer sig i övrigt avvisande till de föreslagna
lönegradsuppflyttningarna. Ämbetsverket anför härvid följande.

Statskontoret får till en början erinra, att frågan örn lönegradsplaceringen
för maskinmästar-, maskinist- och eldarpersonal varit föremål för ingående
behandling av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Enligt statskontorets
mening böra de av dessa sakkunniga angivna riktlinjerna följas även beträffande
motsvarande personal vid sinnessjukhusen. Ånsvarsmaskinist vid
anläggningsgrupp 3 torde alltså böra placeras i lönegraden A 10 och vid
anläggningsgrupp 4 i lönegraden A 9.

För en uppfattning av maskinist av l:a klass till lönegraden A 11 och
av 2:a klass till A 9 hava de sakkunniga åberopat, att nyrekryteringen till
ifrågavarande tjänster varit förenad med svårigheter. Under de senaste fem
åren hade sålunda täta ombyten av maskinister vid ett flertal sinnessjukhus
förekommit. Enligt statskontorets mening måste det emellertid anses uppenbart
olämpligt att uppflytta tjänster i högre lönegrad under åberopande av
svårigheten att under nu rådande förhållanden erhålla en tillfredsställande
rekrytering. En översyn av gällande tjänsteförteckning bör nämligen ske
på lång sikt och hänsyn därvid allenast tagas till arten av de göromål, som
innehavaren av vederbörande befattning har att utföra och det ansvar, som
åvilar honom. I enlighet härmed anser statskontoret, att nu nämnda befattningar
även i fortsättningen böra vara inplacerade i lönegraderna A 10
respektive A 8. Vidare torde samtliga ordinarie eldare vid ifrågavarande
sjukhus böra tillhöra lönegraden A 5, som jämväl enligt de sakkunnigas
mening bör vara den normala löneställningen för dessa tjänster. Tillräckliga
skäl att bibehålla den nuvarande anordningen med vissa eldartjänster
placerade i lönegraden A 6 synas icke föreligga.

Departementschefen.

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna anser jag mig icke
tills vidare kunna förorda högre löneställning för ansvarsmaskinisterna för
anläggningsgrupperna 1 och 2, motsvarande de nuvarande maskinmästarna av
l:a och 2:a klass, än 15 respektive 13 lönegraden. De två övriga ansvarsmaskinisterna,
av vilka den ene tjänstgör vid S:ta Annas sjukhus och den
andre vid statens anstalt för fallandesjuka, äro för närvarande placerade
såsom maskinister av lia klass i lönegrad 10 men hava i sakkunnigförslaget
hänförts till olika anläggningsgrupper. I anslutning härtill har den förre
placerats i 12 lönegraden, medan den senare fått kvarstanna i 10 lönegraden.
Den kritik, som av medicinalstyrelsen och lönenämnden riktats mot den
senares placering, synes mig i viss mån även drabba den förres. Med hänsyn
härtill och då skillnaden i ansvar för de båda anläggningarna förefaller
vara relativt obetydlig, förordar jag, att båda befattningarna placeras i
lönegrad A 11. Då jag i övrigt icke har något att erinra mot de sakkunnigas
förslag beträffande maskinpersonalen skulle detta innebära, att befordringsgången
för denna, av vilken liksom hittills bör krävas samma teoretiska
utbildning, skulle utgöras av lönegraderna A 9—A 11—A 13—A 15 mot nu
A 8—A 10—A 12—A 14. Vidare skulle antalet befattningar i de olika lönegraderna
undergå en mindro jämkning och utgöra 27 i lönegrad A 9, 20 i
lönegrad A 11, G i lönegrad A 13 samt 17 i lönegrad A 15.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande eldarpersonalen delar jag de sakkunnigas, av medicinalstyrelsen
och lönenämnden biträdda uppfattning, att eldarna normalt böra
hänföras till 5 lönegraden men att vid vissa sjukhus, där antalet eldare är
relativt stort och reparationsarbeten, som eljest ankomma på hantverkare,
i viss omfattning utföras av eldarna, även böra finnas eldarbefattningar i
6 lönegraden. Mot den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden
härvidlag — innebärande 1 befattning i A 6 mot 3—5 befattningar i A 5 —
har jag intet att erinra. Medicinalstyrelsen har med ledning av denna uppskattat
antalet erforderliga eldartjänster i den högre lönegraden till 15, utgörande
en ökning i förhållande till gällande personalförteckning med 2 dylika
befattningshavare. Enligt vad jag inhämtat ligger denna uppskattning i
underkant såtillvida, att styrelsen räknat med en befattning i 6 lönegraden
endast vid de sjukhus, där fler än fem eldarbefattningar finnas. I betraktande
av det totala antalet eldare av 2:a klass, utgörande 135 befattningshavare,
samt de små befordringsutsikter, som stå dem till buds, är jag för
min del benägen att i så måtto tillmötesgå personalförbundets yrkande i
detta hänseende, att jag förordar uppflyttning av ett något större antal
eldarbefattningar till den högre lönegraden, förslagsvis ytterligare 5. Därmed
skulle möjliggöras att placera en eldare i den högre lönegraden vid samtliga
sjukhus, där totala antalet eldare uppgår till minst fem.

Vid bifall härtill skulle sammanlagda antalet ordinarie eldare uppgå till
20 i lönegrad A 6 samt 94 i lönegrad A 5. Anledning torde knappast föreligga
att, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, uppföra någon av de nuvarande
eldarbefattningarna av l:a klass på övergångsstat utan bör önskvärd utjämning
sjukhusen emellan ske vid uppkommande vakans.

2. TJÄNSTER I VERKSTÄDER OCH ARBETSSALAR.
Inom denna grupp finnas följande tjänster:

Antal Befattning Lönegrad

39 Hantverksföreståndare av l:a klass ......... A10

122 Hantverksföreståndare av 2:a klass ......... A 8

25 Arbetsförestånderska .............................. A 6

108 Hantverkare .......................................... A 6

47 Sömmerska eller väverska ........................ A 3

Av tjänsterna äro 1 hantverkare, 1 arbetsförestånderska samt 4 sömmerskor
och väverskor placerade vid statens anstalt för fallandesjuka.

För behörighet till samtliga tjänster kräves förutgången fullgod yrkesutbildning
samt minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid något statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha haft under övervägande ett i skilda sammanhang framfört
uppslag, att vid vissa sinnessjukhus — närmast de största — borde inrättas
en särskild befattning såsom arbetsledare inom byggnads -

Kungl. Majlis proposition nr 241.

37

facket, förslagsvis benämnd byggmästare, byggnadsverkmästare eller dylikt.
Detta skulle eventuellt kunna realiseras genom en omorganisation av någon av
de nuvarande befattningarna såsom hantverksföreståndare (snickare, målare
eller murare). För att få denna fråga närmare belyst ha de sakkunniga tillskrivit
sinnessjukhusens direktioner och anhållit örn deras yttrande i ämnet. Enligt
de i anledning härav inkomna svaren skulle vid 12 sinnessjukhus ett inrättande
av särskild befattning såsom byggmästare vara önskvärt. De huvudsynpunkter,
som därvid framkommit, ha de sakkunniga sammanfattat på följande sätt:

Den årliga reparationssynen skulle efter anställande av byggmästare kunna
helt utföras av denne. Avsevärda belopp i arkitektarvoden skulle inbesparas.

Örn byggmästare anställdes, skulle dels nuvarande tjänst som snickeriföreståndare
kunna indragas, dels måleri- och mureriföreståndare kunna ersättas
med hantverkare.

Den nye befattningshavaren borde erhålla tjänsteställning av sådan verkmästare,
som förutom att vara arbetsledare själv hade att deltaga i förekommande
arbeten, i den mån hans tid så medgåve.

Det skulle lända anstalterna till fromma, örn färre självständiga föreståndare
eller mästare anställdes. Liksom smed, elektriker, reparatör och plåtslagare
måste vara underkastade maskinmästarens befäl, skulle det vara till
gagn örn målaren och muraren underordnades snickarens förmanskap. En i
sig själv mycket enkel reparation, som berörde snickeri, mureri och måleri,
fordrade med nuvarande system sysslomannens ordergivning till tre olika
föreståndare. Den nuvarande ordningen, då olika grupper av hantverkare
var för sig sorterade under särskilda förmän — hantverksföreståndare av
l:a och 2:a klass — och dessa i sin tur var för sig sorterade under sysslomannen,
vore opraktisk och försvårade arbetsledningen samt hindrade mången
gång arbetets jämna fortskridande.

De sakkunniga finna, att i de från sinnessjukhusen föreliggande yttrandena
åtskilliga synpunkter anförts, som måste anses tala till förmån för att
vid vissa sinnessjukhus skulle inrättas särskilda befattningar av det slag,
varom nu är fråga, Det syntes sålunda, bland annat, icke uteslutet, att en
sådan åtgärd skulle kunna medföra besparingar för statsverket. De sakkunniga
hade emellertid funnit det föreliggande materialet ävensom i övrigt
gjorda erfarenheter icke utgöra tillräcklig grundval för att i nu förevarande
sammanhang framlägga förslag angående uppförande på tjänsteförteckningen
av särskilda ordinarie tjänster såsom byggmästare i viss lönegrad. Enligt de
sakkunnigas mening borde denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet för att
eventuellt framdeles, sedan ytterligare erfarenhet vunnits, upptagas till förnyat
övervägande. Det syntes de sakkunniga såsom en försöksåtgärd lämpligt,
att vid vissa av de största sinnessjukhusen — närmast de av äldre typ, såsom
exempelvis Ulleråkers och S:t Lars sjukhus — där reparationsarbeten av
större omfattning normalt förekomme och där erforderliga förutsättningar i
övrigt vore för handen, en anordning med särskild förman inom byggnadsfacket
prövades. Härvid borde lämpligen den utvägen kunna anlitas, att den
av hantverksföreståndarna, som befunnes mest lämplig härför, utsåges att vara
förman för övriga ifrågakommande befattningshavare vid sjukhuset, varvid
särskilt arvode utöver lön borde utgå,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande hantverksföreståndarnas fördelning på olika
yrken anföra de sakkunniga följande.

Nuvarande hantverksföreståndare av lia klass förekomma endast vid de
större och medelstora sinnessjukhusen och där endast inom snickeri, skrädderi
och skomakeri. Övriga hantverksföreståndare vid nämnda sjukhus äro
av 2:a klass. Vid de mindre sinnessjukhusen äro samtliga hantverksföreståndare
av 2:a klass. Från nyss angivna allmänna regel har emellertid, i
vad avser skomakeriföreståndare vid de större och medelstora sjukhusen,
enligt av medicinalstyrelsen följd praxis numera i åtskilliga fall gjorts det
undantaget, att sistnämnda föreståndare placerats såsom föreståndare av 2:a
klass i stället för av l:a klass. Enligt de sakkunnigas förmenande föreligger
med hänsyn till beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som i allmänhet åvila
skomakeriföreståndarna vid sinnessjukhusen, ävensom till den löneställning,
som är rådande för yrkesmästare i skomakeri vid fångvårdsanstalterna, icke
tillräcklig anledning att placera ifrågavarande skomakeriföreståndare i den
högre gruppen av hantverksföreståndare. De sakkunniga förorda därför en
fortsatt tillämpning av medicinalstyrelsens nyssnämnda praxis och kunna
alltså icke tillstyrka det från personalhåll gjorda yrkandet, att skomakeriföreståndarna
vid de större och medelstora sjukhusen borde hänföras till
den högre gruppen.

Som ovan nämnts, äro samtliga måleriföreståndare för närvarande placerade
såsom hantverksföreståndare av 2:a klass. Vederbörande personalorganisation
har hemställt, att måleriföreståndarna vid de större eller medelstora
sinnessjukhusen måtte hänföras till den högre gruppen av hantverksföreståndare.
De sakkunniga lia med hänsyn till de relativt kvalificerade
arbetsuppgifter, som åvila måleriföreståndarna vid nämnda sjukhus, ävensom
till dessa föreståndares förmanskap för ett förhållandevis stort antal
arbetare och patienter, ansett sig böra förorda, att dessa föreståndare hänföras
till den högre gruppen av hantverksföreståndare. Detta torde böra
bli fallet vid följande sinnessjukhus, nämligen Ulleråkers, S:t Lars, S:ta
Maria, Ryhovs, Restads, S:ta Gertruds, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs,
Umedalens, Sundby, Källshagens, Birgittas, Sidsjöns, Frösö, Furunäsets och
Vipeholms sjukhus, vilka av de sakkunniga i annat sammanhang hänförts
till de större och medelstora sjukhusen. Såsom en konsekvens härav böra
vid Furunäsets och Vipeholms sjukhus förefintliga snickeri- respektive
skrädderiföreståndartjänster hädanefter upptagas i den högre gruppen.

Däremot kunna de sakkunniga icke finna, att tillräckliga skäl äro för handen
att tillmötesgå det från personalhåll gjorda yrkandet, att jämväl mureriföreståndarna
vid de större sinnessjukhusen skulle inplaceras i den högre
gruppen.

Tilläggas må, att de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon ändring
av den nuvarande lönegradsplaceringen för hantverksföreståndama
(A 10 respektive A 8).

I fråga örn arbetsföreståndersketjänsterna framhålla de sakkunniga,
att från personalhåll hemställts icke blott örn uppflyttning av tjänsterna
från den nuvarande lönegraden A 6 till lönegraden A12 utan även
om förändring av befattningarna till slöjdlärarinnetjänster med inplacering
i lönegraden A 15. De sakkunniga hava för sin del icke funnit det motiverat,
att de nuvarande arbetsföreståndersketjänsterna vid statens sinnessjukhus
skulle utbytas mot lärarinnetjänster, samt anföra härefter följande.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande arbetsförestånderskornas uppgifter kan allmänt sett konstateras,
att de äro av krävande och för det enskilda sjukhusets ekonomi mycket
betydelsefull art. Icke blott gedigen fackutbildning utan även särskilda personliga
kvalifikationer såsom arbetsledare äro nödvändiga förutsättningar
för ernåendet av ett ur skilda synpunkter så gott resultat som möjligt av
arbetsförestånderskornas arbete. Det är således av vikt, att rekryteringen
till dessa befattningar blir fullt tillfredsställande. I sistnämnda hänseende
ha emellertid vissa svårigheter framträtt. Enligt de sakkunnigas förmenande
bör därför en uppfattning i lönegrad ske beträffande arbetsförestånderskorna.
De sakkunniga — som icke kunna tillstyrka en uppflyttning till
den av vederbörande personalorganisation ifrågasatta lönegraden A 12 ■—
ha efter ingående övervägande av ifrågavarande spörsmål kommit till den
uppfattningen, att arbetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen med hänsyn
till arbetets art icke skäligen böra placeras lägre än i lönegraden A 7.
Tjänstetiteln bör i anslutning till vad som föreslås beträffande övriga föreståndersketjänster
ändras till arbetsföreståndarinna.

En av direktionen för Yipeholms sjukhus gjord framställning örn förändring
av sjukhusets sömmerske-(väverske-)befattning till arbetsföreståndersketjänst
finna sig de sakkunniga böra tillstyrka. Med hänsyn till omfattningen
av sjukhusets arbetssalar och antalet av därstädes sysselsatta befattningshavare
synes nämligen en arbetsföreståndarinnetjänst numera böra
förefinnas vid detta sjukhus likaväl som vid övriga, i storleksordning jämförbara
sinnessjukhus.

Beträffande anstalten för fallandesjuka föreligger enligt de sakkunniga
i fråga örn arten av arbetsförestånderskans arbete ett helt annat förhållande
än vid sinnessjukhusen. De sakkunniga fortsätta:

Arbetsförestånderskan vid anstalten för fallandesjuka handhar och ansvarar
för de kvinnliga elevernas handarbets- och vävnadsutbildning efter
avslutad skolgång. Enligt uttalande av anstaltens överläkare och chef äro
de pedagogiska fordringar, som ställas på arbetsförestånderskan, och den
pedagogiska teknik och rutin, som erfordras, i allo desamma som gälla beträffande
handarbetslärarinnan, vilken tillhör lönegraden A11. Arbetsförestånderskan
har flera elever att handleda än handarbetslärarinnan, och hennes
elever äro något äldre än den senares. Ytterligare har framhållits, att
arbetsförestånderskan har större ansvar och längre arbetstid än handarbetslärarinnan,
enär den förra vid sidan av sin lärarinneverksamhet har ett
flertal arbetsuppgifter av ekonomisk natur. De sakkunniga ha med beaktande
av vad sålunda anförts funnit sig böra föreslå, att den nuvarande
arbetsföreståndersketjänsten vid anstalten för fallandesjuka, med bibehållande
av nuvarande arbetsuppgifter, ombildas till lärarinne! jänst i
kvinnlig slöjd i lönegraden Ali. De kompetenskrav, som äro stadgade
för lärarinnetjänst vid anstalten, bli härmed automatiskt gällande för den ombildade
tjänsten. I samband härmed synes emellertid jämväl den nuvarande
handarbetslärarinnetjänsten, vilken ingår bland anstaltens 7 lärarinnetjänster,
böra ändras till lärarinnetjänst i kvinnlig slöjd. Då de sakkunniga icke
funnit anledning att förorda ändring beträffande löneställningen för övriga
lärarinnetjänster vid anstalten, skulle vid bifall till förslaget förefinnas 2
lärarinnetjänster i kvinnlig slöjd och 6 lärarinnetjänster, samtliga i lönegraden
A 11, i stället för 1 arbetsförestånderske- och 7 lärarinnetjänster.

40

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 241.

I fråga om tjänsterna som hantverkare, sömmerska och väverska
föreslå de sakkunniga icke någon ändring av nuvarande förhållanden utöver
vad som framgår av det föregående.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund avstyrka förslaget
örn införande av en anordning med särskild förman inom byggnadsfacket.
Härvid framhålles, att tidigare försök med en sådan anordning utfallit
mindre lyckligt. Någon rationalisering av arbetet skulle icke kunna
vinnas genom inrättande av en sådan befattning. Vidare hänvisas till att det
på den allmänna arbetsmarknaden aldrig förekomme, att en byggmästare hade
målare anställda, utan att måleriarbetet sköttes av en målarmästare.

Beträffande hantverksföreståndarna framhålla representanterna, att
skomakeriföreståndarna med hänsyn till deras yrkeskunskap, arbetsledarställning
och redovisningsskyldighet alltjämt borde vara placerade i lönegrad A 10.
Någon förändring i deras arbetsuppgifter, som kunde motivera en nedflyttning,
kunde icke påvisas. Vidare göres gällande att motsvarande yrkesmän
vid dövstumskolorna och försvarsväsendet vore placerade i lönegraderna
11—15.

Under åberopande av den omfattande yrkeskunskap, som krävdes av
mureriföreståndarna, vidhålla representanterna det tidigare omnämnda yrkandet
örn dessa tjänsters placering i lönegrad A 10 vid de större sjukhusen.

I fråga örn hantverkarna betonas att dessa vid sidan av det egna arbetet
hade att handleda patienterna i deras arbete samt att ersätta respektive hantverksföreståndare
vid dennes bortovaro. Denna hantverkarnas förtroendeställning
berättigade dem enligt representanternas mening till placering i
lönegrad A 7.

Sveriges sinnessjukhus’ arbetsledareförbund framhåller i anledning av den
föreslagna försöksanordningen med särskild förman inom byggnadsfacket,
att en omfattande byggnadsverksamhet bedreves i sjukhusens egen
regi. Den nuvarande ordningen med olika arbetsledare för de olika grenarna
av byggnadsarbete, vilka var för sig sorterade under sysslomannen, innebure
en splittrad och oekonomisk arbetsledning. En sådan anordning, som de sakkunniga
föreslagit, hade sedan ett flertal år prövats vid de största sjukhusen,
i det att snickeriföreståndaren fått i uppdrag att under sysslomannens överinseende
vara arbetsledare för alla förekommande byggnadsarbeten. Stora
besparingar hade därigenom kunnat göras för statsverket. De hittills vunna
erfarenheterna hade bort utgöra tillräcklig grund för de sakkunniga att nu
framlägga förslag örn inrättande av ordinarie tjänster som byggmästare.

I fråga om hantverksföreståndarna framhåller förbundet, att snickeriverkstäderna
i regel vore utrustade med moderna maskiner och verktyg och
att arbetet där bedreves som modern verkstadsdrift, varigenom det hade stor
ekonomisk betydelse. Vidare framhålles, att ett flertal av snickeriförestanaarna
avlagt verkmästar- eller byggmästarexamen samt att deras löneställning
fram stod a såsom låg i jämförelse med maskinisterna, vilka föreslagits pia -

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

cerade i lönegrad A11. Sistnämnda befattningshavare saknade nämligen i
motsats till snickeriföreståndarna redovisningsskyldighet. Med hänsyn härtill
ansåge förbundet, att snickeriföreståndare av lia och 2:a klass borde uppflyttas
till lönegrad A 12 respektive A 10.

Vad angår arbetsförestånderskorna hemställer förbundet örn dessa
tjänsters placering i lönegrad A 9 samt hänvisar till sin förut omnämnda framställning
örn uppflyttning av ifrågavarande tjänster till lönegrad A 12. Däri
understrykes, att arbetsförestånderskorna hade att ekonomiskt planlägga och
svara för utförandet av arbetsprodukter inom det textila och delvis konstnärliga
området samt att för ernående av härför erforderlig yrkeskunskap i
regel krävdes fyra års fackutbildning efter realexamen eller avgångsexamen
från högre flickskola. Då tillverkningen av dessa produkter i huvudsak utfördes
av patienter, ställde detta särskilt stora krav på förestånderskan. Vidare
komme troligen de redan nu framträdande rekryteringssvårigheterna att ökas.

Sjukhusdirektionerna lia beträffande de sakkunnigas förslag gjort i huvudsak
följande erinringar.

Direktionerna vid ett flertal sjukhus framhålla, att en anordning med särskild
arbetsledare inom byggnadsfacket prövats vid dessa sjukhus
samt att tillräcklig erfarenhet örn lämpligheten av denna anordning vunnits
för att nu inrätta sådana arbetsledarbefattningar vid de större sjukhusen,
förslagsvis placerade i lönegrad A 14. Därvid har även ifragasatts, att de
hantverksföreståndartjänster av 2:a klass, vilka skulle komma att sortera
under arbetsledaren, skulle omändras till hantverkartjänster i oförändrad
lönegrad, varigenom således hantverkare i såväl lönegrad A 8 som A 6 skulle
komma att finnas. Som alternativ till inrättandet av arbetsledarbefattmng har
föreslagits, att snickeriföreståndartjänsterna placeras i högre lönegrad.

Några direktioner ha anslutit sig till de av representanterna för statens
sjukhuspersonals förbund framförda yrkandena örn skomakeriföreståndarnas
bibehållande i lönegrad A 10 samt mureriföreståndarnas och hantverkarnas
uppflyttning till lönegrad A 10 respektive A 7.

Beträffande arbetsförestånderskorna ha en del direktioner förordat
dessa tjänsters placering i lönegrad A 8 och en direktion ansett, att en differentiering
på lönegraderna A 10 och A 8 borde ske, varvid tjänster i den högre
lönegraden skulle finnas vid de större sjukhusen. Vidare har föreslagits, att
sömmerske- eller väversketjänsterna skulle omändras till befattningar som biträdande
arbetsförestånderskor i lönegrad A 4 eller A 5. Härigenom skulle
bland annat vinnas ett underlättande av rekryteringen av arbetsförestånderskebefattningarna.

Medicinalstyrelsen framhåller i anledning av förslaget örn en försöksvis
tillämpad anordning med en av hantverksföreståndarna i byggnadsfacket såsom
förman och arbetsledare, att enligt proposition nr 71 till 1943 års
riksdag angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1943/44 m. m. föreslagits, att Kungl. Majit skulle få bemyndigande att, i den
mån så befunnes lämpligt, mot arvode anställa en eller två byggnadstekniker
för underhålls- och reparationsarbetet på medicinalstyrelsens delfond. Då ett

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

inrättande av dylika befattningar skulle innebära, att i varje fall några av de
arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila förmännen inom byggnadsfacket, bleve
tillgodosedda, ställde sig styrelsen tveksam inför förslaget att — innan några
erfarenheter vunnits rörande ifrågavarande byggnadsteknikers arbete — försöksvis
tillämpa anordningen med en av hantverksföreståndarna som arbetsledare.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn placering i lönegrupper av de olika
hantverksföreståndartjänsterna bar medicinalstyrelsen icke funnit
sig böra framställa någon erinran. I detta sammanhang förordar styrelsen,
att en befattning såsom hantverksföreståndare av 2:a klass vid Birgittas sjukhus
(i bryggeri) utgår ur personalförteckningen och såsom framgår i det följande
ersättes med en befattning såsom förrådsförman (A 7).

Beträffande arbetsförestånderskorna anför styrelsen följande.

Medicinalstyrelsen finner det befogat, att alla de tjänster i ledande ställning
avseende ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus och statens anstalt
för fallandesjuka, vilka genom sina nuvarande benämningar äro reserverade
för kvinnor — arbetsförestånderska, köksförestånderska och tvättförestånderska
— genom ändrade benämningar göras i princip tillgängliga även
för män. I verkligheten skulle visserligen dessa tjänster även vid ett genomförande
av ett sådant förslag med hänsyn till de krav på yrkesutbildning m. m.,
som böra ställas på innehavarna, komma att tillsättas med kvinnliga sökande.
Då emellertid enligt styrelsens mening, i motsats till vad som är fallet med
vissa sjukvårdsbefattningar, några sakliga motiv mot att dessa befattningar
böra vara tillgängliga även för män ej finnas, anser styrelsen, att möjlighet
därtill bör stå öppen. I anslutning härtill får medicinalstyrelsen föreslå, att
tjänstebenämningen arbetsförestånderska vid statens sinnessjukhus utbytes
mot benämningen slöjdföreståndare.

Vid bedömande av frågan angående löneställningen för dessa befattningshavare
har styrelsen icke kunnat undgå att göra viss jämförelse mellan dessa
befattningar och lärarinnebefattningarna vid statens anstalt för fallandesjuka.
Det vore enligt medicinalstyrelsens mening önskvärt, örn till slöjdföreståndare
kunde erhållas personer med samma teoretiska utbildning som till lärarinnebefattningar.
Det är nämligen styrelsens uppfattning, att, därest så kunde
ske, såväl vederbörandes förmåga att handleda patienterna som ock det ekonomiska
utfallet av arbetsdriften vid sinnessjukhusen skulle kunna förbättras.
Ur denna synpunkt vore även en differentiering av befattningarna, exempelvis
i lönegraderna A 8 och A 10, befogad. I syfte att i möjligaste mån intensifiera
arbetsdriften kunde man även enligt styrelsens mening tänka sig att införa
en anordning med en eller två konsulenter för denna. Styrelsen har emellertid
i rådande läge icke ansett sig böra framställa annat yrkande i förevarande
avseende än att slöjdföreståndama måtte placeras i lönegraden A 8 eller en
lönegrad högre än vad i betänkandet föreslagits.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört tillstyrker medicinalstyrelsen,
att en befattning såsom slöjdföreståndare vid Yipeholms sjukhus inrättas.
Styrelsen förutsätter därvid, att sömmerskebefattningen vid sjukhuset bibehålies
och att i stället en ekonomibiträdesbefattning å sysalen indrages.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt framställes icke erinran från medicinalstyrelsens
sida.

De sakkunnigas förslag har icke föranlett erinran av allmänna lönenämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 43

den annat än beträffande arbetsföreståndersketjänsterna. Lönenämnden anför
i detta avseende följande.

Beträffande arbetsföreståndarinnorna vid sinnessjukbusen ha de sakkunniga
enligt lönenämndens mening anfört bärande skäl för en höjning av
den nuvarande lönegradsplaceringen (A 6). Så vitt lönenämnden kunnat
finna, borde emellertid det av de sakkunniga förda resonemanget skäligen
ha föranlett förslag örn något högre löneställning för arbetsföreståndarinnorna
än den i betänkandet föreslagna (A 7). Lönenämnden anser skäl tala
för att arbetsföreståndarinna inplaceras i samma lönegrad som hantverksföreståndare
tillhörande den lägre lönegradsgruppen, eller i lönegraden A 8.

En reservant i nämnden anser, att skomakeriföreståndartjänsterna med
hänsyn till behovet av fullt yrkesskicklig personal borde bibehållas i lönegrad
A 10.

Statskontoret förklarar sig icke vara övertygat örn behovet av en anordning
med särskild förman för byggnadsarbeten och anser att därmed utan
olägenhet bör kunna anstå till dess mera normala förhållanden inträtt. Den
föreslagna uppflyttningen i högre lönegrad av arbetsförestånderskebefattningarna
finner statskontoret icke heller tillräckligt motiverad.

Departementschefen.

Behovet av en särskild arbetsledare inom byggnadsfacket är, såsom den
lämnade redogörelsen utvisar, föremål för delade meningar bland såväl direktionerna
som personalen. Medicinalstyrelsen har också ställt sig tveksam
till de sakkunnigas förslag härutinnan och hänvisat till att, därest jämlikt
bemyndigande av 1943 års riksdag en eller två byggnadstekniker anställdes
hos medicinalstyrelsen för biträde med underhålls- och reparationsarbetet
vid sinnessjukhusen, detta skulle åtminstone delvis kunna tillgodose behovet
av en särskild byggnadsförman. Under sådana förhållanden torde
med bedömandet av förevarande spörsmål böra tills vidare anstå.

De sakkunnigas förslag beträffande hantverksföreståndarna innebär, bland
annat, att samtliga skomakeriföreståndare vid de större och medelstora sinnessjukhusen
skulle i anslutning till en av medicinalstyrelsen påbörjad praxis
nedflyttas från lönegraden A 10 till A 8. Till stöd för detta förslag, som avstyrkts
av vederbörande personalsammanslutning och vissa direktioner, ha
de sakkunniga åberopat beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som numera
i allmänhet åvilade dessa föreståndare, samt den löneställning, som gällde för
yrkesmästare i skomakeri inom fångvården. Enligt vad jag inhämtat äro för
närvarande några av sistnämnda yrkesmästare placerade i 12 lönegraden och
några i 8 lönegraden. I betraktande av de relativt stora skomakeriverkstäder,
som finnas inom fångvården, har emellertid gjorts gällande, att denna
placering vore för låg och en utredning igångsatts, som berör bland annat
hithörande yrkesmästares löneställning. Härjämte torde böra beaktas, att utredning
för närvarande pågår rörande möjligheterna att effektivisera arbetsterapien
vid statens sinnessjukhus och att därvid fråga uppkommit örn en

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utvidgning av skomakeriarbetet så, att detsamma i betydligt större utsträckning
än nu komme att avse nytillverkning av skor för sinnessjukvårdens
eget behov. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda,
att resultatet av berörda utredningar avvaktas innan ställning tages till
de sakkunnigas förslag i denna del.

Mot den föreslagna uppflyttningen av måleriföreståndarna vid de större
och medelstora sjukhusen till den högre hantverksföreståndargruppen har
jag i likhet med medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden intet att erinra.
Däremot synas mig tillräckliga skäl icke hava förebragts för det från
personalhåll framförda yrkandet örn motsvarande uppflyttning av mureriföreståndarna.

Beträffande arbetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen ha de sakkunniga
ansett, att desamma med hänsyn till deras utbildning och betydelse för
sjukhusens ekonomi icke borde placeras lägre än i lönegraden A 7. Medicinalstyrelsen
och allmänna lönenämnden ha i stort sett ur samma synpunkter
förordat en placering i 8 lönegraden eller samma lönegrad som den lägre
hantverksföreståndargruppen. Jag finner för egen del vägande skäl tala för
en placering i sistnämnda lönegrad och ansluter mig sålunda till medicinalstyrelsens
och lönenämndens ståndpunkt. Rättvisan synes mig ock kräva, att
befattningen som arbetsförestånderska vid statens anstalt för fallandesjuka
ombildas till en lärarinnetjänst i kvinnlig slöjd med placering i 11 lönegraden,
på sätt de sakkunniga föreslagit.

I fråga örn arbetsförestånderskornas tjänstebenämning ha de sakkunniga
begränsat sig till att föreslå en förändring av densamma till »arbetsföreståndarinna»,
detta för att vinna formell överensstämmelse med vissa andra föreståndarinnetjänster
inom civilförvaltningen. Medicinalstyrelsen har ansett,
att ifrågavarande befattningar — liksom vissa andra förestånderskebefattningar
bland ekonomipersonalen -— principiellt borde stå öppna även för män
och ur den synpunkten förordat den mera neutrala benämningen slöjdföreståndare.
Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning härutinnan och vill samtidigt
erinra örn att jämväl 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt betänkande,
del III, i princip uttalat sig för en övergång från feminina till
maskulina tjänstebeteckningar. Jag förordar alltså, att benämningen arbetsförestånderska
utbytes mot benämningen slöjdföreståndare.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande förevarande tjänstegrupp har
icke givit mig anledning till erinran med de smärre jämkningar därutinnan,
som medicinalstyrelsen påkallat.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle antalet hantverksföreståndare
i lönegrad A10 ökas till 59, antalet hantverksföreståndare i lönegrad A 8
minskas till 101 och antalet slöjdföreståndare i lönegrad A 8 uppgå till 25,
medan antalet övriga tjänster skulle bibehållas oförändrat. Vid anstalten för
fallandesjuka skulle vidare finnas 2 lärarinnor i kvinnlig slöjd i lönegrad A 11
samt 6 andra lärarinnor i samma lönegrad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

45

3. TJÄNSTER I KÖK, BAGERI OCH TVÄTT.

Följande hithörande tjänster finnas:

Antal Befattning Lönegrad

17 Köksförestånderska av l:a klass .................. A 7

8 Köksförestånderska av 2:a klass .................. A 6

18 Biträdande köksförestånderska .................. A 5

13 Bageriförestånderska ................................. A 6

9 Biträdande bageriförestånderska ............... A 3

19 Tvättförestånderska av lia klass ............... A 6

5 Tvättförestånderska av 2 :a klass .................. A 3

17 Biträdande tvättförestånderska .................. A 3

Av dessa befattningar äro 1 köks- och 1 tvättförestånderska av 2:a klass
stationerade vid anstalten för fallandesjuka.

För behörighet till samtliga befattningar kräves förutgången fullgod yrkesutbildning
samt minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla till en början, att vissa skäl talade för ett samordnande
av kök och bageri vid de sjukhus, där dessa inrättningar vore åtskilda
enheter i organisatoriskt avseende, varvid föreståndarskapet för dessa
avdelningar skulle samlas på en hand, närmast köksförestånderskans. Emellertid
borde en dylik anordning icke göras obligatorisk utan vederbörande sjukhusdirektion
tilldelas befogenhet att besluta örn ett samordnande av angivet
slag .

I fråga örn köksföreståndelyskorna —vilkas benämning föreslås ändrad
till köksföreståndarinna — anföra de sakkunniga, att för tillgodoseende av
kravet på erforderlig differentiering med hänsyn till förekommande olikheter
i utspisningens storlek och därav följande skillnad i ekonomiskt ansvar för
mathållningen, den nuvarande indelningen i två klasser borde ersättas av en
uppdelning i tre skilda lönegrader. Beträffande befattningarnas fördelning på
olika lönegrader föreslås, att befattning såsom köksföreståndarinna i den
högsta förekommande lönegraden skulle finnas vid de sjukhus, som av de
sakkunniga hänförts till den första gruppen. Befattning såsom köksföreståndarinna
i den mellersta lönegraden borde finnas vid de till andra gruppen hänförda
sjukhusen jämte S:t Jörgens sjukhus, varest en lia klassavdelning för
självbetalande patienter funnes. Återstående sinnessjukhus ävensom anstalten
för fallandesjuka borde ha befattning såsom köksföreståndarinna i den lägsta
lönegraden.

Beträffande köksförestånderskornas löneställning yttra de sakkunniga
följande.

De sakkunniga anse sig böra understryka, att det i olika hänseenden är av
mycket stor betydelse för sinnessjukhusen, att köksföreståndarinnorna äro

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241.

väl kvalificerade för de viktiga arbetsuppgifter, som åvila dem. Numera erfordras
också i en helt annan utsträckning än tidigare grundliga kunskaper
för att tillbörlig hänsyn skall kunna tagas till näringsfysiologiska faktorer
vid kostens tillredande. Det framstår enligt de sakkunnigas mening såsom
ett mycket angeläget önskemål, att man genom en god löneställning kan
underlätta förvärvandet av väl kvalificerade köksföreståndarinnor, särskilt
till de större sinnessjukhusen, där de ekonomiska konsekvenserna av köksföreståndarinnans
större eller mindre duglighet bli särskilt framträdande —
för sjukhuset såväl som för statsverket. Yad beträffar den nuvarande lägsta
lönegraden för köksförestånderskorna, A 6, finna sig de sakkunniga kunna
förorda, att densamma bibehålies för köksföreståndarinnetjänsterna av lägsta
förekommande lönegrad, detta bland annat med hänsyn till dessa tjänsters
karaktär av passagetjänster. För köksföreståndarinnetjänst tillhörande mellangruppen
vilja de sakkunniga, under hänvisning till det nyss anförda, föreslå
inplacering i lönegraden A 8. Vad slutligen beträffar köksföreståndarinnetjänsterna
i den högsta lönegraden, vilka endast skulle förekomma vid de
åtta största sinnessjukhusen, där kravet på väl kvalificerade innehavare måste
anses särskilt markerat, synas dessa tjänster med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och omfattning icke rimligen böra hänföras till lägre lönegrad än A 10.
Det torde i detta sammanhang förtjäna erinras, att första köksföreståndarinnan
vid karolinska sjukhuset tillhör lönegraden A 12 och att motsvarande
föreståndarinna vid serafimerlasarettet är placerad i A11. De sakkunniga
vilja tillägga, att de vid framställandet av nu angivna förslag utgått ifrån, att
lönegraderna A 8 och A 10 såsom regel skola ifrågakomma endast för köksföreståndarinnor,
som genomgått vederbörlig utbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor
vid större anstalter eller förvärvat skolkökslärarinneutbildning.

De sakkunnigas förslag rörande köksföreståndersketjänsterna innebär, att
av de nuvarande befattningarna i lönegrad A 7 åtta skulle uppflyttas till lönegrad
A10 och lika många till A 8 samt en (vid psykiatriska sjukhuset i
Stockholm) nedflyttas till lönegrad A 6. Vidare skulle av de nuvarande befattningarna
i lönegrad A 6 två uppflyttas till lönegrad A 8 samt de sex
återstående bibehållas i nuvarande löneställning.

Beträffande de biträdande köksförestånderskorna samt den kvinnliga
bageripersonalen föreslå de sakkunniga ingen annan ändring än att benämningarna
utbytas mot biträdande köksföreståndarinna, bageriföreståndarinna
och biträdande bageriföreståndarinna.

I detta sammanhang uttala de sakkunniga sig beträffande en föreliggande
framställning örn överförande till ordinarie stat av de manliga extra ordinarie
befattningshavare, som vid Ulleråkers sjukhus omhänderhade bageriarbetet,
nämligen 1 hantverksföreståndare av 2:a klass (Eo8), 3 hantverkare
(Eo 6) och 1 ekonomist av lia klass (Eo 5). De sakkunniga framhålla,
att, enligt vad de inhämtat, avsikten vore att nämnda personal skulle i mån
av avgång från tjänsten ersättas av kvinnlig. I fortsättningen komme således
särskilda tjänster såsom hantverksföreståndare och hantverkare, avsedda för
bageriet, icke att finnas vid detta sjukhus, utan personaluppsättningen beträffande
bageriet komme att avvägas på samma sätt som vid andra sinnessjukhus.
Enligt de sakkunnigas mening talade vissa skäl för beredande av
ordinarie anställning åt ifrågavarande befattningshavare, vilka samtliga kunde
åberopa lång tjänstetid. De sakkunniga ha emellertid ansett det icke an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 47

komma på dem att i samband med fullgörandet av uppdraget att verkställa
översyn av tjänsteförteckningen framställa förslag i angiven riktning. Det
syntes närmast ankomma på medicinalstyrelsen att taga initiativ i nämnda
hänseende.

Vad angår tvättförestånderskorna föreslå de sakkunniga, att benämningen
ersättes med tvättföreståndarinna, samt anföra härefter följande.

Vid 19 sinnessjukhus förekomma för närvarande tvättföreståndersketjänster
av lia klass i lönegraden A 6. Vid samtliga dessa sjukhus utom psykiatriska
sjukhuset i Stockholm och Gådeå sjukhus förefinnes därjämte en biträdande
tvättförestånderska i lönegraden A 3. De sakkunniga föreslå, att
tvättföreståndarinnan vid de 17 sinnessjukhus, där biträdande tvättföreståndarinna
finnes anställd, uppflyttas till lönegraden A 7. Enligt de sakkunnigas
uppfattning böra nämligen tvättföreståndarinnorna vid dessa
sjukhus, med hänsyn till tvättens omfattning samt till att de ha att handleda
patienter, icke placeras lägre än tvättföreståndarinnan vid karolinska sjukhuset,
vilken hänförts till nämnda lönegrad. Biträdande tvättföreståndarinna
bör bibehållas i oförändrad lönegrad (A 3).

De minsta sinnessjukhusen samt anstalten för fallandesjuka ha blott en
förestånderska i tvätten, vilken för närvarande betecknas tvättförestånderska
av 2:a klass och är placerad i lönegraden A 3, dock med undantag för psykiatriska
sjukhuset och Gådeå sjukhus, där förestånderskan i tvätten för närvarande
tillhör lönegraden A 6. De ifrågavarande tvättförestånderskorna i lönegraden
A 3, vilka äro ensamma i sitt slag vid vederbörande sjukhus, äro för
närvarande i lönehänseende jämställda med de under förmanskap av tvättförestånderska
av l:a klass stående biträdande tvättförestånderskorna. Detta
förhållande bör enligt de sakkunnigas mening rättas till på sådant sätt, att
de tvättföreståndarinnor, som ensamma ha ansvaret för tvätten vid vederbörande
anstalter, placeras en lönegrad över biträdande tvättföreståndarinnorna,
alltså i lönegraden A 4. De sakkunniga vilja dessutom i detta sammanhang
förorda, att de nuvarande tvättföreståndersketjänsterna av l:a klass
vid psykiatriska sjukhuset och Gådeå sjukhus föras på övergångsstat och vid
inträffande ledighet ersättas av tvättföreståndarinnetjänster i lönegraden A 4.

Det torde här böra anmärkas, att tvättföreståndersketjänst saknas vid
Yipeholms sjukhus, som icke har egen tvättinrättning.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund ha i anledning av
de sakkunnigas förslag i denna del icke framställt annan erinran än att enligt
förbundets uppfattning tillräckliga skäl förelåge att redan nu överföra den
manliga extra ordinarie bageripersonalen vid Ulleråkers sjukhus till ordinarie
stat.

Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund anser, att med den föreslagna
lönegradsplaceringen av köksföreståndarinnorna skillnaden mellan de olika
gruppernas löneställning skulle bli större än vad som motiverades av skillnaden
i arbetsuppgifternas omfattning. Dessa tjänster borde därför placeras
i lönegraderna A 10, A 9 och A 8.

Förbundet hemställer vidare, att bageriförestånderska och tvättförestånderska
placeras i lönegrad A 9. Förbundet framhåller, att det icke vore rimligt,
att bageriförestånderska vore placerad i samma lönegrad som hant -

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

verkare, samt att såväl bageri- som tvättförestånderska hade ett lika krävande
arbete som köksförestånderska.

Svenska ekonomiföreståndarinnors förening har anfört bland annat följande.

De sakkunnigas uttalande rörande köksföreståndarinnans ansvarsfulla
uppgift borde leda till jämställdhet i löneavseende med närmast jämförbara
befattningshavare inom sjukvårdspersonalen, d. v. s. sjukvårdsutbildad föreståndarinna.
Det vore här fråga örn två varandra närstående personalgrupper,
vilkas utbildning såväl praktiskt som teoretiskt måste anses stå på samina
nivå, samt vilkas arbete vore lika krävande och ansvarsfullt. Kostnaderna för
mathållningen vore den näst största utgiftsposten i sjukvårdsanstalternas
budget, vilket innebure att mycket stora belopp ginge genom köksföreståndarinnornas
händer. Det måste därför anses som ekonomiskt synnerligen
välbetänkt att genom beredande av goda anställningsvillkor åt köksföreståndarinnorna
försäkra sig örn förstklassig arbetskraft på detta område.
Föreningen, som konsekvent sökt genomdriva omnämnda likställdhet i lönehänseende,
hade också i stor utsträckning fått sina framställningar i detta
avseende beaktade såväl vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet som
vid åtskilliga av landsting och städer drivna sjukhus.

Föreningen hemställer i anslutning härtill, att köksföreståndarinna vid de
störrre sjukhusen hänföres till samma lönegrad som föreståndarinna, att
köksföreståndarinna vid de medelstora och mindre sjukhusen placeras en
respektive tre lönegrader lägre samt att biträdande köksföreståndarinna placeras
i lönegrad A 7 vid de större och A 6 vid de medelstora sjukhusen. Med
utgångspunkt från den av de sakkunniga föreslagna löneställningen för föreståndarinna
skulle föreningens framställning innebära, att köksförestandarinnorna
hänfördes till lönegraderna A 11, A 10 och A 8.

Föreningen har vidare hemställt, att för behörighet till köksföreståndarinnebefattning
skulle uppställas krav på genomgång av statens skolköksseminariums
kurs för ekonomiförestandarinnor eller fackskolans för huslig
ekonomi i Uppsala kurs för ekonomiföreståndarinnor för större anstalter eller
yrkeskursens i Stockholm för kökspersonal vid större anstalter ekonomiföreståndarinnekurs.

Sjukhusdirektionerna ha i huvudsak tillstyrkt eller lämnat utan erinran
de sakkunnigas förslag i fråga örn hithörande tjänster.

Av direktionerna ha dock några framhållit, att vid lönegradsplaceringen
av köksförestånderskorna vid de mindre sjukhusen alltför stor vikt icke borde
läggas vid dessa tjänsters karaktär av passagetjänster utan hänsyn tagas till
att dessa befattningshavare hade samma kvalificerade arbete som köksförestånderskorna
vid de större sjukhusen. Köksförestånderskorna vid de mindre
anstalterna borde därför placeras i lönegrad A 7. Även biträdande köksförestånderska
föreslås uppflyttad en lönegrad till A 6.

Några direktioner ha förordat tvättförestånderskornas uppflyttning till
lönegrad A 8.

Medicinalstyrelsen anför i fråga om köks- och bageripersonalen
följande.

Då medicinalstyrelsen ur flera synpunkter finner önskvärt, att ett ombyte
av innehavarna av befattningarna som köksförestånderskor äger rum i större

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utsträckning än vad som nu är fallet — varigenom bland annat vid ett sjukhus
vunna erfarenheter i större utsträckning kunna tillgodogöras annat sjukhus
— ansluter sig medicinalstyrelsen, med hänsyn jämväl till de sakkunnigas
motivering i ämnet, till förslaget om övergång från den nuvarande indelningen
i två klasser av ifrågavarande befattningshavare till en uppdelning i tre skilda
lönegrader. Styrelsen har ej heller funnit anledning till invändning mot förslaget
angående fördelningen av tjänsterna å de olika sjukhusen. I anslutning
till vad förut anförts i samband med behandlingen av betänkandets förslag
rörande arbetsförestånderskorna föreslår styrelsen, att ifrågavarande befattningar
för framtiden benämnas köksföreståndare.

De föreslagna lönegradsplaceringarna för köksföreståndenskorna anser
medicinalstyrelsen berättigade. Vid ett genomförande av förslaget torde
dessutom större möjligheter uppnås att å dessa ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla
befattningar erhålla sökande med kvalificerad teoretisk utbildning.
Medicinalstyrelsen vill framhålla vikten av att inom fastställd ram lämpliga
variationer i fråga örn kosthållet verkställas och att det även därför vid
tillsättande av befattningar av ifrågavarande slag måste anses vara angeläget
att kunna taga större hänsyn till teoretisk utbildning än till längden av tjänstgöringstid.

Yad de sakkunniga föreslagit i fråga om benämningarna för biträdande
köksförestånderskor, bageriförestånderskor och biträdande bageriförestånderskor
har icke givit medicinalstyrelsen anledning till annat yttrande än att
t jäns tebeteckningarna böra ändras i anslutning till vad styrelsen förordat beträffande
köksföreståndersketjänsterna. Förslaget örn överförande på ordinarie
stat av den manliga personalen i bageriet vid Ulleråkers sjukhus har
medicinalstyrelsen icke funnit sig kunna tillstyrka. Styrelsen meddelar tilllika,
att en biträdande bageriförestånderskebefattning är vakant och icke längre
erfordras.

I särskilt utlåtande över den av svenska ekonomiföreståndarinnors förening
gjorda framställningen erinrar medicinalstyrelsen örn att första köksföreståndarinnorna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillhörde
lönegrad A12 och All samt att andra köksföreståndarinnorna vid dessa
sjukhus vore placerade i lönegrad A 7. Inom lantförsvaret, där köksföreståndersketjänsterna
vore uppförda på extra ordinarie stat, tillhörde köksförestånderska
av lia klass lönegrad 8, av 2:a klass lönegrad 6 samt biträdande
köksförestånderska lönegrad 4. Härav framginge, att den av de sakkunniga
föreslagna lönegradsplaceringen för köksföreståndarinnorna vid statens
sinnessjukhus och anstalten för fallandesjuka vore lika med eller högre än
lönegradsplaceringen för flertalet motsvarande befattningar inom andra grenar
av statsförvaltningen. Styrelsen funne därför bärande skäl för närvarande
icke föreligga för en ändring av vad de sakkunniga föreslagit.

I anledning av de föreslagna lönegradsplaceringarna för tvättförestånderskor
framhåller styrelsen, att, såsom framgår av det följande, de
sakkunniga föreslagit, att vissa befattningar såsom manlig ekonomist av lia
och 2:a klass skulle utbytas mot ordinarie ekonomibiträdesbefattningar i
lönegrad A 5. Då vissa av dessa befattningshavare vore placerade i tvättinrättningarna,
skulle härigenom det mindre lyckliga förhållandet uppstå, att
biträdande tvättförestånderska och i vissa fall även tvättförestånderska ei Bihang

till riksdagens protokoll 11)45. 1 sami. Nr 241. 384 45 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

holle lägre löneställning å löneplanen för ordinarie tjänstemän än underlydande
befattningshavare. Styrelsen finner fördenskull, att en omprövning
av frågan om löneställningen för såväl biträdande tvättförestånderskor som
ock tvättförestånderskor med lägsta löneplacering borde äga rum.

Allmänna lönenämnden har icke framställt erinran mot de sakkunnigas
förslag i denna del. Två reservanter ha emellertid uttalat sig för att den
manliga bageripersonalen vid Ulleråkers sjukhus borde beredas ordinarie
anställning.

Statskontoret anför i fråga örn köksföreståndersketjänsterna,
att statskontoret, även med beaktande av betydelsen av att för dessa befattningar
hava tillgång till väl kvalificerade befattningshavare, icke kunde finna
det motiverat att nu vidtaga den föreslagna uppflyttningen.

Icke heller den föreslagna uppflyttningen i högre lönegrad av befattningarna
som tvättförestånderska finner statskontoret tillräckligt motiverad.
Den av de sakkunniga gjorda jämförelsen med tvättföreståndarinnan
vid karolinska sjukhuset synes statskontoret icke vara hållbar.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag rörande köksförestånderskorna innebär en relativt
betydande höjning av dessas löneställning. Vid de större sjukhusen skulle
de sålunda uppflyttas från A 7 till A 10 och vid de medelstora jämte ett mindre
sjukhus från A 7 till A 8, medan de vid övriga sjukhus skulle placeras i
lönegrad A 6. Såväl medicinalstyrelsen som allmänna lönenämnden har
funnit nämnda förbättring sakligt motiverad, icke minst med hänsyn till den
betydelse för sjukhusens ekonomi, som handhavandet av utspisningsdetaljen
äger. Även jag anser starka skäl tala för en väsentlig förbättring av köksförestånderskekårens
löneställning och finner de sakkunnigas förslag härutinnan
väl avvägt. Jag anser mig alltså icke kunna tillstyrka bifall till den av ekonomiföreståndarinnornas
förening gjorda framställningen örn ytteiligare förhöjning
av köksförestånderskornas löneställning.

Beträffande bageripersonalen har icke ifrågasatts annan ändring än att den
manliga personalen i bageriet vid Ulleråkers sjukhus skulle överföras från
extra ordinarie till ordinarie stat. Enligt vad jag inhämtat från medicinalstyrelsen
finnas för närvarande endast två manliga befattningshavare kvar i
bageriet, varav den ena, som uppnår pensionsåldern under år 1947, innehar
anställning som hantverkare i lönegrad Eo 6 och den andra ar anställd som
ekonomist i lönegraden Eo 5. De sakkunniga ha för sin del funnit vissa skal
tala för att dessa befattningshavare beredes ordinarie anställning men ansett
det böra ankomma på medicinalstyrelsen att taga initiativ i frågan. Medicinalstyrelsen,
som har för avsikt att avveckla den manliga personalen vid
bageriet, har från denna utgångspunkt icke velat inrätta ordinarie tjänster
för personalen i fråga. Därest emellertid, såsom jag i det följande forordar
förestånderskebefattningarna vid sinnessjukhusens bagerier erhålla en neutral
benämning och öppnas även för manliga sökande, torde möjlighet föreligga
att uppnå en tillfredsställande lösning av detta spörsmål. Anledning torde

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

därför saknas att nu överväga inrättande av särskilda ordinarie befattningar
för ifrågavarande personal. — På grund av vad medicinalstyrelsen vidare
upplyst torde en befattning som biträdande bageriförestånderska böra indragas.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande tvättförestånderskorna har från
medicinalstyrelsens sida riktats den erinringen, att tvättförestånderskorna i
lönegraden A 4 samt de biträdande tvättförestånderskorna i lönegraden A 3
skulle komma att bli lägre placerade än den ordinarie manliga biträdespersonalen
i tvätten, vilken föreslagits placerad i lönegrad A 5. En omprövning
av dessa förestånderskors löneställning syntes styrelsen därför erforderlig.
För egen del anser jag nämnda omständighet i och för sig knappast tillräcklig
för att motivera en högre placering av ifrågavarande befattningshavare,
så länge likalönsprincipen för manlig och kvinnlig personal icke genomförts
vid sinnessjukhusen. Härjämte är att märka, att manlig biträdespersonal i
tvätten för närvarande icke förekommer vid de mindre sjukhusen, där tvättförestånderskorna
av 2:a klass äro placerade. Kritiken riktar sig därför
närmast mot förhållandena vid de större och medelstora sjukhusen, där biträdande
tvättförestånderskor tjänstgöra. I dessa fall synas mig dock de
praktiska olägenheterna av de sakkunnigas förslag bliva väsentligt reducerade
därigenom, att samtidigt en tvättförestånderska i lönegraden A 7 finnes
anställd som förman å tvättavdelningen. Jag anser därför tillräckliga skäl
icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.

Slutligen vill jag — i anslutning till vad tidigare framhållits — förorda,
att tjänstehon amningen för de till denna personalgrupp hörande förestånderskorna
ändras till respektive köks-, bageri- och tvättföreståndare samt biträdande
köks-, bageri- och tvättföreståndare.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle antalet köksföreståndare uppgå
till 8 i lönegrad A 10 och 10 i lönegrad A 8 samt 7 i lönegrad A 6. Antalet
biträdande bageriförestånderskor skulle minskas till 8. Vidare skulle antalet
tvättföreståndare uppgå till 17 i lönegrad A 7 och 7 i lönegrad A 4. I övrigt
skulle antalet tjänster bli oförändrat.

4. TJÄNSTER I TRÄDGÅRD OCH JORDBRUK.

Inom denna grupp finnas följande tjänster.

Antal Befattning Lönegrad

8 Befallningsman ....................................... A10

21 Trädgårdsmästare .................................... A10

9 Förman i trädgård och jordbruk ............... A 6

28 Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ... A 5

Av tjänsterna äro 1 trädgårdsmästare och 1 förman i jordbruk placerade vid
anstalten för fallandesjuka.

För behörighet till dessa befattningar gälla i princip samma villkor som
för övriga befattningar tillhörande ckonomipersonalen.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De sakkunniga.

De sakkunniga anföra till en början beträffande förmännen i trädgård
och jordbruk följande.

De nuvarande förmännen i trädgård och jordbruk (lönegrad A 6) ■— endast
en sådan befattningshavare finnes vid ett och samma sjukhus — ha i regel
att svara antingen för trädgården eller för jordbruket. Detta styrkes av det
förhållandet, att vid de sinnessjukhus, där den nuvarande förmansbefattningen
avser trädgården, särskild befattning såsom trädgårdsmästare saknas. Likaledes
sakna de anstalter särskild befallningsmansbefattning, vid vilka den
nuvarande förmansbefattningen avser jordbruket. Vid sådant förhållande
synes det enligt de sakkunnigas mening riktigare, att de nuvarande förmansbefattningarna
i trädgård och jordbruk ersättas av befattningar såsom trädgårdsmästare
respektive befallningsman. I lönehänseende böra emellertid
dessa befattningar icke jämställas med de nuvarande, till lönegraden A 10
hänförda befattningarna såsom trädgårdsmästare och befallningsman utan
i allmänhet hänföras till lägre lönegrad. De sakkunniga föreslå alltså, att för
sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka upptagas å tjänsteförteckningen
befattningar såsom trädgårdsmästare respektive befallningsman, hänförda
till två olika lönegrader. De sakkunniga förutsätta härvid, att vid en
och samma anstalt icke skall förekomma mer än ett slags trädgårdsmästarrespektive
befallningsmanstjänst.

I anslutning till det anförda anse sig de sakkunniga böra ifrågasätta,
huruvida icke vid en eller annan anstalt, där jordbruket är av större omfattning,
exempelvis Restads sjukhus, den nuvarande förmanstjänsten i jordbruket
borde ersättas av befallningsmanstjänst i den högre i stället för den
lägre lönegraden.

De nuvarande befallningsmanstjänsterna torde böra hänföras till den högre
lönegraden i samtliga ifrågakommande fall utom vid S:t Jörgens sjukhus.
Enligt de sakkunnigas mening synes det tillfyllest att för sistnämnda sjukhus
i fortsättningen beräkna en befallningsmanstjänst i den lägre lönegraden.
Den nuvarande befallningsmanstjänsten bör sålunda föras å övergångsstat.

Med avseende på löneställningen för hithörande befattningar ha de
sakkunniga funnit sig böra förorda, att de nuvarande trädgårdsmästaroch
befallningsmanstjänsterna vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka
bibehållas i oförändrad lönegrad, eller lönegraden A 10, vilken lönegrad
är den för motsvarande befattningshavare vid övriga statens verk i allmänhet
gällande. De nya trädgårdsmästar- och befallningsmanstjänsterna av lägre
lönegrad — vilka skulle motsvara nuvarande befattningar såsom förman i trädgård
och jordbruk — borde, med hänsyn till göromålens art ävensom till att
kompetenskraven för dessa befattningar böra vara desamma som för förstnämnda
befattningar, skäligen inplaceras i lönegraden A 8. Därigenom
skulle också likställighet i lönehänseende ernås med den lägre gruppen av
hantverksföreståndare.

I fråga örn föreståndarna i stall, ladugård och svinstall föreslå
de sakkunniga, att den nuvarande tjänstebenämningen ändras till den sammanfattande
benämningen föreståndare för djurstall. Den närmare fördelningen
av dessa föreståndarbefattningar på de olika djurstallarna till virka
i något fall kunde hänföras även fårstall — syntes vara en fråga som icke

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

med nödvändighet behövde avspegla sig i tjänsteförteckningen. Erinras
kunde, att exempelvis hantverksföreståndare, vilka fördelade sig på över ett
tiotal olika yrken, upptoges å tjänsteförteckningen under en enda sammanfattande
benämning.

De sakkunniga anse sig vidare böra påpeka, att anledning icke syntes föreligga
att i fortsättningen beräkna särskilda föreståndartjänster för häststall.
Nuvarande innehavare av sådana tjänster bade nämligen i ett flertal fall,
enär antalet hästar vore ringa, tilldelats andra arbetsuppgifter, exempelvis
bilkörning.

Befattningarna såsom föreståndare för djurstall böra enligt de sakkunnigas
mening placeras i lönegraden A 5, d. v. s. samma lönegrad som nu gäller
för föreståndare i stall, ladugård och svinstall. De sakkunniga anse sig icke
kunna tillstyrka från personalhåll gjort yrkande om dessa tjänsters uppflyttning
till lönegraden A 6.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund anse, att föreståndarna
för djurstall med hänsyn till deras ansvarsfulla ställning böra uppflyttas
till lönegrad A 6.

Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund framhåller gentemot de sakkunniga,
att den för trädgårdsmästare vid sinnessjukhusen gällande löneställningen
genomgående vore lägre än för motsvarande befattningshavare
vid övriga statens verk. Sålunda vore trädgårdsmästarna vid statens järnvägar,
statens tvångsarbetsanstalt och statens vattenfallsverk placerade i lönegrad
A12. Sinnessjukhusens trädgårdsmästare borde i löneavseende vara
jämställda med nyssnämnda befattningshavare och sålunda hänföras till lönegrad
A12. Därvid borde samtliga sinnessjukhusens trädgårdsmästare placeras
i nämnda lönegrad. Utbildningen och kompetensfordringama vore desamma
för varje trädgårdsmästare, och som arbetsledare ställdes stora krav
på trädgårdsmästaren även vid de mindre sjukhusen. De flesta sjukhusen
vore självförsörjande i vad gällde grönsaker och delvis i fråga om potatis.

I fråga örn befallningsmännen framhåller förbundet, att dessa befattningshavare
hade att svara för -— utom jordbruket och kreatursbesättningen
— det för sjukhusets drift erforderliga bränslet samt alla transporter.
Befallningsmännen kunde jämställas med en jordbruksinspektor vid ett
medelstort gods. Förbundet finner det befogat, att jämväl befallningsmännen
uppflyttas till lönegrad A 12.

Sjukhusdirektionerna ha icke gjort någon väsentlig erinran mot de sakkunnigas
förslag beträffande ifrågavarande tjänster.

Ett pär direktioner ha dock ansett, att befallningsman vid större jordbruk
borde placeras i lönegrad A 12 samt att den av de sakkunniga föreslagna
benämningen föreståndare för djurstall borde utbytas mot benämningen förman
för djurstall, enär denne befattningshavare sorterade under befallningsmannen.
Vidare framhåller direktionen för S:t Lars sjukhus i Lund, att jordbruket
därstädes vore av obetydlig omfattning och borde anförtros åt träd -

54

Kungl. Majlis proposition nr 241.

gårdsmästaren. Befallningsmannen vid sjukhuset, som vore placerad i lönegrad
A 10, hade nu till huvudsaklig uppgift att svara för transporter och
renhållning. Befattningen ansåges därför böra nedflyttas till lönegrad A 8,
varvid benämningen borde ändras till förman.

Direktionen för psykiatriska sjukhuset i Stockholm upplyser, att större
delen av sjukhusets odlade mark numera överlåtits, varför sjukhusets trädgårdsmästarbefattning
borde nedflyttas från lönegrad A 10 till A 8.

Medicinalstyrelsen anför i fråga örn befallningsmans- och trädgårdsmästartjänsterna
följande.

Befattningar såsom befallningsman (A 10) finnas för närvarande vid åtta
sjukhus, nämligen Ulleråkers, S:t Lars, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs,
Sundby, Frösö och S:t Jörgens sjukhus. De sakkunniga hava utgått från att
samtliga dessa befattningar förutom den vid S:t Jörgens sjukhus fortfarande
skola finnas. Dessutom har ifrågasatts inrättande av en dylik tjänst vid
Bestads sjukhus. Enligt medicinalstyrelsens mening böra emellertid befattningar
såsom befallningsman av den högre lönegraden förbehållas de sjukhus,
vid vilka drives jordbruk i egentlig mening. Yid de sjukhus, där så ej är
fallet, torde nuvarande befattningar såsom befallningsman vara en kvarleva
från den tid, då jordbruks- och kreatursskötseln hade större betydelse för
sjukhusets ekonomi. Där sistnämnda förhållande ej är för handen, utgöres
befallningsmannens huvudsakliga sysselsättning av att svara för körslor och
transporter samt vägunderhållet, att övervaka renhållningen m. m. I sistnämnda
fall synes placering i den högre lönegraden ej motiverad. Med utgångspunkt
från vad de sakkunniga föreslagit i fråga om löneställningen för
ifrågavarande befattningshavare skulle, enligt medicinalstyrelsens sålunda
hävdade ståndpunkt beträffande grupperingen av ifrågavarande befattningar,
befallningsmän i den högre lönegraden böra finnas vid Sundby, Hestads,
Mariebergs, Säters, S:t Sigfrids och Källshagens sjukhus. Befallningsmän
i lönegrad A 8 torde böra finnas vid dels de sjukhus, där befallningsmän i
den högre lönegraden nu äro inrättade men icke längre anses erforderliga,
samt dessutom vid de sjukhus, där nu finnes förman i trädgård och jordbruk
med undantag av S:ta Annas, S:t Olofs och Yipeholms sjukhus. Vid
sistnämnda tre sjukhus böra nyssnämnda befattningar utbytas mot trädgårdsmästare
i lönegraden A 8. Trädgårdsmästarbefattningarna vid psykiatriska
sjukhuset och Gådeå sjukhus, vilka nu äro placerade i lönegrad A 10, böra
nedflyttas till lönegrad A 8.

Vad angår befattningarna som föreståndare för djurstall biträder
medicinalstyrelsen de sakkunnigas förslag. I anslutning till vad i betänkandet
anförts borde befattningarna såsom föreståndare i häststall vid Ulleråkers,
S:t Lars, Bestads, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs, Sundby, Birgittas
och S:t Jörgens sjukhus utbytas mot ordinarie ekonomibiträdesbefattningar.

Allmänna lönenämnden framhåller endast, att, då djurbesättningen vid
vissa anstalter vore avsevärd men vid andra relativt obetydlig, enligt lönenämndens
mening anledning förelåge att överväga en differentiering av
tjänsterna såsom föreståndare för djurstall på lönegraderna A 5 och A 6,
varvid lönegraden A 6 skulle förbehållas de tjänster, vilkas innehavare hade
att ansvara för skötseln av en större djurbesättning.

Statskontoret har icke uttalat sig beträffande denna del av de sakkunnigas
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

55

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag beträffande denna personalgrupp innebär i fråga
om löneställningen allenast den ändringen av nuvarande tjänsteförteckning,
att förmanstjänsterna i trädgård och jordbruk i lönegrad A 6 utbytas mot
befattningar som befallningsmän eller trädgårdsmästare i lönegrad A 8.
Till detta förslag kan jag i likhet med flertalet hörda myndigheter giva
min principiella anslutning. På sätt medicinalstyrelsen framhållit torde befattningar
såsom befallningsmän i den högre lönegraden (A 10) hädanefter
allenast böra förekomma vid sex sjukhus, där jordbruk i egentlig bemärkelse
bedrives, vilket i förhållande till gällande personalbestånd innebär en reducering
med två dylika befattningar. På grund av trädgårdsrörelsens mindre
omfattning böra jämväl trädgårdsmästarbefattningarna vid två sjukhus nedflyttas
från A 10 till A 8. Med beaktande härav och vad medicinalstyrelsen
i övrigt anfört skulle följande antal befattningar av nu berörda slag komma
att finnas, nämligen 6 befallningsmän i lönegrad A 10, 19 trädgårdsmästare
i lönegrad A 10, 8 befallningsmän i lönegrad A 8 samt 5 trädgårdsmästare i
lönegrad A 8.

De sakkunnigas förslag beträffande befattningarna som föreståndare för
djurstall giver mig icke anledning till annan erinran än att jag, i likhet med
lönenämnden, anser vissa skäl tala för en differentiering av denna personalgrupp.
Befattningar i lönegrad A 6 torde, enligt vad jag från medicinalstyrelsen
inhämtat, vara motiverade vid de sex sjukhus, vid vilka jordbruk i
egentlig mening bedrives, ävensom vid två sjukhus, där större svinbesättningar
finnas, eller alltså vid sammanlagt åtta sjukhus. Därest härjämte nio
befintliga befattningar som föreståndare i häststall jämlikt de sakkunnigas,
av mig i det följande förordade förslag ^utbytas mot befattningar såsom
ordinarie ekonomibiträden samt tre vakanta befattningar, som enligt uppgift
av medicinalstyrelsen icke längre erfordras, indragas, skulle antalet befattningar
som föreståndare för djurstall, placerade i lönegrad A 5, komma att
reduceras till åtta. Jag räknar alltså tills vidare med 8 föreståndarbefattningar
i lönegrad A 6 och 8 sådana befattningar i lönegrad A 5.

5. ÖVRIGA TJÄNSTER.

De återstående ordinarie tjänsterna bland ekonomipersonalen äro

följande:

Antal Befattning Lönegrad

13 Magasinsföreståndare ................................. A 7

10 Chaufför ................................................ A 6

24 Post- och stadsbud .................................... A 6

24 Yttre nattvakt .......................................... A 5

Såsom inledningsvis nämnts, finns bland ekonomipersonalen även en stor
grupp extra ordinarie befattningshavare, benämnd ekonomister och bestående
av såväl manlig som kvinnlig personal. Manliga ekonomister finnas

56

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

väsentligen inom följande arbetsområden, nämligen kök, tvätt, jordbruk, stall,
ladugård, trädgård och renhållning samt för transportarbeten jämte kol- och
vediknipning. Kvinnliga ekonomister finnas huvudsakligen för arbetsuppgifter
berörande kök, tvätt, bageri, städning och servering, telefon samt sömnad
och vävnad.

Vid de statliga sinnessjukhusen finnas följande ekonomistt jansder:

Lönegrad

47 manliga ekonomister av l:a klass ....................................... Eo 5

182 » » » 2:a » Eo 4

47 kvinnliga » » 2:a » Eo 3

125 » » » 3:e » Ek 3

579 » » » 4:e » Ek 1

Lönegraderna Ek 3 och Ek 1 tillhöra en särskild löneplan, vilken medför
lägre löneställning än den för extra ordinarie befattningshavare i allmänhet
gällande.

Även vid anstalten för fallandesjuka förekomma ekonomister, nämligen 7
manliga, varav 1 av lia klass och 6 av 2:a klass, samt 5 kvinnliga av 2:a klass.
Därjämte finnas 22 kvinnliga ekonomister av 4:e klass.

De sakkunniga.

I fråga örn magasinsföreståndarna föreslå de sakkunniga endast
den ändringen, att den nuvarande benämningen utbytes mot förrådsförman, vilken
benämning kommit till användning för liknande befattningar inom allmänna
civilförvaltningen. De sakkunniga erinra örn att löneställningen överensstämmer
med den för förrådsförmännen vid kommunikationsverken gällande.

Beträffande chaufför st j änsterna framhålles, att dessa tjänster vore
att betrakta som en kvarleva från den tid, då varje sinnessjukhus hade sin
personbil, som stöde till förfogande jämväl för uthyrning till personalen. Numera
användes personbilarna endast för tjänstebruk. Med hänsyn härtill samt
till att förmågan att föra motorfordon numera vore tämligen allmänt utbredd
— vilket medfört att betydligt flera befattningshavare än de som i tjänsteförteckningen
upptagits under beteckningen chaufför regelmässigt toges i anspråk
för bilkörning — ha de sakkunniga ansett icke motiverat, att särskilda
befattningar såsom chaufför bibehålies å tjänsteförteckningen. De sakkunniga
förorda därför, att de nuvarande chaufförsbefattningarna överföras
å övergångsstat och ersättas av ekonomibiträdesbefattningar i lönegrad A 5.
Härtill återkommer jag i det följande.

Enligt de sakkunniga föreligger med hänsyn till ändrade förhållanden beträffande
befordran av penningmedel numera i allmänhet icke heller skäl
att bibehålla särskilda befattningar såsom post- och stadsbud. De sakkunniga
förorda därför, att dessa befattningar i mån av nuvarande tjänsteinnehavares
avgång från tjänsten i regel ersättas av befattningar såsom ekonomibiträde
i lönegraden A 5. Då det i undantagsfall på grund av föreliggande
särskilda förhållanden vid visst sinnessjukhus möjligen kunde befinnas

57

Kungl. May.ts proposition nr 241.

motiverat, att nuvarande befattning såsom post- och stadsbud bibebölles, ha
de sakkunniga emellertid ansett sig icke böra föreslå befattningens uteslutande
från tjänsteförteckningen.

De sakkunniga ha vidare funnit sig böra tillstyrka ett av vederbörande
personalsammanslutning framfört förslag om uppflyttning av de yttre nattvakterna
från lönegraden A 5 till A 6. Såsom motiv härför åberopa de sakkunniga
arbetets karaktär av permanent nattarbete, vilket skäligen syntes
böra medföra högre löneställning än för de lägst placerade manliga befattningshavarna
med dagarbete. Man borde ej heller bortse från att nattvakten
vid ett sinnessjukhus i viss mån intoge ansvarsställning och vore hänvisad
till att på egen hand reda upp förekommande situationer.

Yad angår ekonom iste rn a anföra de sakkunniga bland annat följande.

Då från personalhåll påyrkats att möjlighet måtte beredas ekonomisterna
att i viss utsträckning erhålla ordinarie anställning i sådan egenskap, har
med särskilt eftertryck framhållits önskvärdheten av förbättrade anställningsförhållanden
för denna personal. För egen del få de sakkunniga framhålla, att
det här i allmänhett är fråga örn befattningshavare, som äro oundgängligen
behövliga för det löpande arbetets behöriga gång och som för närvarande i
stor utsträckning sakna befordringsmöjligheter. Det har synts de sakkunniga
icke skäligt, att dessa befattningshavare skola stå i en särställning, när det
gäller möjligheterna till befordran till ordinarie tjänst. De sakkunniga ha
därför i princip anslutit sig till den av personalrepresentanterna hävdade
uppfattningen, att ordinarie anställning bör kunna ifrågakomma för ekonomisterna.
Beträffande tjänstebenämningen vilja de sakkunniga härvid förorda,
att å tjänsteförteckningen upptages befattning såsom ekonomibiträde i
olika lönegrader. I samband härmed få de sakkunniga uttala, att den nuvarande
benämningen ekonomist synes böra utbytas mot ekonomibiträde
även i fråga örn de befattningshavare, som i fortsättningen alltjämt komma
att upptagas såsom extra ordinarie. Den särskilda löneplanen för vissa av
dessa befattningshavare synes härvid alltjämt kunna betecknas såsom löneplan
Ek.

Med avseende å frågan, i vilken utsträckning befordran från extra ordinarie
till ordinarie ekonomibiträde i fortsättningen bör kunna äga rum, synas
beträffande de manliga ekonomisterna ur principiell synpunkt några invändningar
icke behöva möta mot införande i viss utsträckning av ordinarie anställning.
Mera komplicerad blir frågan beträffande de kvinnliga ekonomisterna,
Här är att märka, att den i lönehänseende högst placerade gruppen,
kvinnliga ekonomister av 2:a klass i lönegraden Eo 3, är fåtalig och vid sinnessjukhusen
allenast innefattar omkring 6 % av samtliga anställda kvinnliga
ekonomister. Till denna grupp hörande ekonomister — vilka väsentligen
förefinnas inom köks- och matsalspersonalen — kunna i det hela sägas ha anställning
av sådant slag, att befordran till ordinarie befattningshavare icke
bör vara helt utesluten.

De sakkunniga framhålla i fortsättningen, att enligt deras mening de
kvinnliga ekonomisterna av 3:e och 4:e klass icke borde komma i fråga till
ordinarie ekonomibiträdesbefattningar samt utveckla närmare skälen för denna
sin ståndpunkt. Då löneförhållandena för den personal, som tillhör löneplan
Ek, äro föremål för särskild utredning, torde do sakkunnigas motivering härutinnan
kunna i detta sammanhang förbigås.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De nya ordinarie befattningarna såsom ekonomibiträde böra alltså enligt
de sakkunnigas mening rekryteras bland extra ordinarie manliga ekonomibiträden
av l:a och 2:a klass samt extra ordinarie kvinnliga ekonomibiträden
av 2:a klass.

De sakkunniga anföra härefter följande.

Frågan örn det antal extra ordinarie ekonomibiträden, som böra erhålla
möjlighet till befodran till ordinarie ekonomibiträdestjänst, faller i och förslg
utanför frågan örn tjänsteförteckningens utformning. De sakkunniga —
som med sitt ifrågavarande förslag i första hand velat medverka till att öppna
möjlighet till vinnande av ordinarie anställning såsom ekonomibiträde —
förutsätta, att detaljerade förslag angående antalet ordinarie ekonomibiträdestjänster
efter erforderlig undersökning av förhållandena vid de olika
anstalterna komma att framläggas av medicinalstyrelsen. För egen del vilja
de sakkunniga uttala, att ett överförande av manliga ekonomister till ordinarie
anställning bör kunna ifrågakomma både inom de yrkesgrupper, som nu
innefatta manliga ekonomister av l:a klass (jordbruk, trädgård, transportväsende),
och inom de grupper, som upptaga manliga ekonomister av 2:a klass
(kök, tvätt, jordbruk, stall, trädgård, renhållning, transportväsende). Yad
särskilt bilförarna beträffar, få de sakkunniga erinra örn att de i det föregående
föreslagit avskaffande av de nuvarande chaufförstjänsterna. Härmed ha de
sakkunniga emellertid ingalunda avsett, att särskilda bilförare icke skulle
erfordras. Snarare vilja de sakkunniga framhålla vikten av att fullt yrkeskunniga
bilförare finnas anställda med full sysselsättning i sådan egenskap
och med klart markerat ansvar för omhänderhavandet av den dyrbara materiel,
varom här är fråga. De för varje anstalt erforderliga bilförarna förutsättas
—- i likhet med andra här ifrågavarande yrkesgrupper —- skola ingå
under kategorien ekonomibiträden, ordinarie såväl som extra ordinarie.

De sakkunniga vilja tillägga, att — med beaktande av de befordringsmöjligheter,
som för den manliga ekonomibiträdespersonalen förefinnas till redan
nu befintliga ordinarie befattningar av olika slag — en lämplig avvägning av
förhållandet mellan ordinarie och extra ordinarie ekonomibiträdestjänster
synes erhållas, därest i stort sett en tredjedel av sammanlagda antalet manliga
ekonomibiträdesbefattningar i de yrkesgrupper, som för närvarande finnas
representerade inom båda lönegraderna Eo 5 och Eo 4, överföres å ordinarie
stat. Beträffande de yrkesgrupper, som för närvarande regelmässigt
förekomma endast inom lönegraden Eo 4 torde ordinarie tjänster böra inrättas
i ungefär enahanda omfattning, som nyss sagts. Yad åter angår den
kvinnliga ekonomistpersonalen i lönegraden Eo 3 är denna så fåtalig i förhållande
till de stora, i lägre lönegrad placerade huvudgrupperna av kvinnliga
ekonomister, att goda skäl synas föreligga för att nämnda personal, som
väsentligen innefattar kokerskor samt befattningshavare, vilka förestå matsalar
och därtill hörande förråd, utan undantag överföres å ordinarie stat.
Lönegraden Eo 3 bör i anslutning härtill icke vidare förekomma för ekonomibiträdespersonal.

I anslutning till det anförda vilja de sakkunniga slutligen icke underlåta
att påpeka, att ett överförande å ordinarie stat av ett visst antal ekonomibiträdesbefattningar
kan komma att föranleda ökade kostnader för statsverket
med avseende å ersättning för flyttningskostnad, enär sådan ersättning
författningsenligt utgår, där tjänsteman vid övergång från icke-ordinarie
till ordinarie tjänst nödgats flytta till annan ort. De sakkunniga anse därför
lämpligt att vid den närmare detaljutredning, som förutsatts skola verkställas
av medicinalstyrelsen, uppmärksamhet även ägnas frågan örn eventuell be -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

gränsning av utgifterna för ersättning för flyttningskostnad genom införande
av s. k. turlista. De sakkunniga vilja i detta hänseende erinra om, att till
grund för befordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst såsom skötare,
sköterska och eldare ligger en dylik turlista, varvid förfaringssättet är följande.
Vederbörande sjukhusdirektioner anmäla årligen till medicinalstyrelsen
ett visst antal extra ordinarie befattningshavare inom nämnda tre
kategorier, vilka anses lämpliga för befordran till ordinarie tjänst. Inom
medicinalstyrelsen uppgöres på grundval av de inkomna anmälningarna en
turlista. I den mån vakans på ordinarie tjänst uppstår, lämnar medicinalstyrelsen
meddelande till den sjukhusdirektion, varunder den till befordran
närmast i tur stående befattningshavaren lyder, att befattningshavaren må
utses till ordinarie tjänsteman vid sjukhuset. Någon flyttning till annan ort
med åtföljande ersättning för flyttningskostnad kommer alltså normalt icke
i fråga.

Beträffande lönegradsplaceringen av de föreslagna ordinarie ekonomibiträdestjänsterna
anföra de sakkunniga:

Vad beträffar de ordinarie ekonomibiträdestjänster, som skulle rekryteras
av manliga befattningshavare, synes beträffande de inom den nuvarande lönegraden
Eo 5 representerade yrkesgrupperna ett införande av lönegraden A 5
naturligt. För yrkesgrupperna inom den nuvarande lönegraden Éo 4 skulle
åter bestämmandet av lönegraden A 4 ligga närmast till hands. Då. emellertid
sjukbärare, transport- och förrådsmän samt gårdskarlar vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet hänförts till lönegraden A 5 samt ifrågavarande
befattningshavare vid sinnessjukhusen icke kunna sägas lia mindre kvalificerade
göromål än de nyssnämnda, vid de statliga kroppssjukhusen tjänstgörande,
anse sig de sakkunniga icke böra föreslå lägre lönegrad än A 5, detta
så mycket mera som för manliga ordinarie befattningshavare hittills icke godtagits
lägre lönegrad än A 5. De sakkunniga föreslå alltså, att en enhetlig
grupp av ordinarie ekonomibiträdestjänster, placerad i lönegraden A 5 och
avsedd för manliga befattningshavare, införes.

De ordinarie ekonomibiträdestjänster, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle ersätta de nuvarande kvinnliga ekonomistbefattningarna av 2:a klass
i lönegraden Eo 3, böra enligt de sakkunnigas mening hänföras till lönegraden
A 2. I regel blir här fråga örn kokerskor, och sådana befattningshavare ha vid
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet inplacerats i sistnämnda lönegrad.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund föreslå, att benämningen
magasinsföreståndare utbytes mot förrådsföreståndare samt att
befattningen placeras i lönegrad A 8.

Chaufförstjänsterna böra enligt representanternas mening bibehållas,
enär ansvaret för vården av sjukhusens bilar åvilade dessa befattningshavaie.
Tjänstebenämningen borde dock ändras till bilförare.

Beträffande post- och stadsbudsbefattningarna betona representanterna,
att dessa befattningshavares arbetsuppgifter vore desamma som
tidigare, varför även dessa tjänster borde bibehållas.

Yad angår ekonomisterna framhålla representanterna — som anse att
jämväl de kvinnliga ekonomisterna av 3:e och 4:e klass borde beredas möjlighet
att vinna ordinarie anställning i sina befattningar — att antalet ordinarie

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ekonomibiträdestjänster borde beräknas till två tredjedelar av hela antalet
sådana tjänster.

Sjukhus direktionerna ha i allmänhet tillstyrkt de sakkunnigas förslag i
detta avseende eller lämnat det utan erinran. Ett par direktioner ha dock
ansett, att vid inrättande av ordinarie befattningar för de kvinnliga ekonomisterna
särskilda befattningar som matsalsföreståndarinna i lönegrad A 3
borde inrättas vid de sjukhus, där barservering förekomme.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad som föreslagits beträffande magasinsföreståndarbefattningarnas
tjänstebeteckning och lönegradsplacering
samt förordar, att befattningar såsom förrådsförman inrättas vid S:t
Lars, Mariebergs och Birgittas sjukhus. Vid S:t Lars och Mariebergs sjukhus
handhades för närvarande förråden av manliga ekonomister, en anordning som
med hänsyn till det ekonomiska ansvar, varom här vore fråga, syntes vara
mindre tillfredsställande. Vid bifall till detta förslag skulle givetvis nyssnämnda
ekonomistbefattningar indragas. Vid Birgittas sjukhus handhades
förrådet av en hantverksföreståndare av 2:a klass (A 8), som dessutom utförde
arbetet vid sjukhusets svagdricksbryggeri. Befattningen vore för närvarande
vakant. Då emellertid göromålen i förrådet för denna befattningshavare
vore de huvudsakliga, föreslår medicinalstyrelsen utbyte av denna
hantverksföreståndarbefattning mot befattning såsom förrådsman.

Styrelsen, som biträder de sakkunnigas förslag i fråga örn chaufförer
och yttre nattvakter —• av vilka sistnämnda befattningar dock en, som
vore vakant, borde indragas — framhåller vidare, att vid de åtta sjukhus, vilka
hänförts till den högsta storleksordningen, tills vidare borde bibehållas befattningar
såsom post- och stadsbud i lönegrad A 6. Vid övriga sjukhus
borde dessa befattningar i enlighet med de sakkunnigas förslag ersättas med
ekonomibiträden i lönegraden A 5.

Förslaget om inrättandet av vissa ordinarie ekonomibiträdestjänster
tillstyrkes jämväl av styrelsen, som därvid yttrar bland annat:

Vid sinnessjukhusen finnas för närvarande 47 befattningar såsom manlig
ekonomist av Ira klass och 182 befattningar såsom manlig ekonomist av 2:a
klass, hänförande sig till olika yrkesgrupper. Medicinalstyrelsen, som i likhet
med de sakkunniga anser, att befordringsgången för ifrågavarande tjänstemän
bör ordnas med s. k. turlista, finner det därvid icke lämpligt att bibehålla
nuvarande indelning i olika yrkesgrupper, då gränserna för dessa i många
fall flyta in i varandra och dessutom inom vissa yrkesgrupper förekommer ett
mycket ringa antal befattningshavare. För samtliga sinnessjukhus gemensamma
turlistor för befordran böra därför enligt medicinalstyrelsens mening
uppgöras för nuvarande manliga ekonomister av lia respektive 2:a klass. Styrelsen
förutsätter därvid, att befordringsgången för manliga ekonomibiträden
för framtiden normalt biar den, att vederbörande i tur och ordning befordras
från tjänst i lönegrad Eo 4 till Eo 5 och sedermera till A 5. Vid sådant förhållande
bör alltså nuvarande antalet extra ordinarie befattningar av ifrågavarande
slag i lönegrad Eo 5 bibehållas och antalet befattningar i lönegrad
Eo4 minskas med det antal befattningar, som kan komma att nyinrättas i

47 J82

lönegrad A 5, enligt de sakkunnigas riktlinjer-^-= 76 befattningar.

Då emellertid många av de nuvarande innehavarna av befattningar i lönegrad

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Eo 4 hava mycket lång anställningstid såsom extra ordinarie befattningshavare,
anser styrelsen att vid själva övergången direkt befordran från Eo 4 till A 5
bör ifrågakomma. Sålunda bör vid utseende av innehavare till de ordinarie
befattningar, som kunna komma att inrättas, uteslutande avseende fästas vid
den extra ordinarie anställningstidens längd utan hänsyn till den lönegrad i
löneplanen för extra ordinarie befattningshavare, i vilken vederbörande vid
övergången är placerad. En del av de nuvarande manliga ekonomisterna av
2:a klass, som därvid icke vinner befordran till ordinarie tjänst, skulle med
denna anordning omedelbart vinna befordran till lönegrad Éo 5.

Genom det tidigare föreslagna utbytet av befattningar såsom chaufförer,
föreståndare i häststall samt vissa befattningar såsom post- och stadsbud till
ordinarie ekonomibiträdestjänster tillkomma 31 befattningar av sistnämnda
slag. En del av dessa senare befattningar komma dock ej att tillsättas, så
länge innehavarna av motsvarande befattningar å övergångsstat kvarstå i
tjänst.

I personalförteckningen skulle alltså i enlighet med ovanstående upptagas
tillhopa (76 + 31) 107 ekonomibiträden i lönegrad A 5.

Förslaget örn förändring av nuvarande befattningarna såsom kvinnlig
ekonomist av 2:a klass till ordinarie tjänster i lönegrad A 2, vilket styrelsen
biträder, innebär — med utgångspunkt från personalförteckningen för 1942/43
— att i personalförteckningen uppföras 46 befattningar såsom ekonomibiträden
i lönegrad A 2.

Beträffande inrättande av ordinarie ekonomibiträdestjänster vid statens
anstalt för fallandesjuka må framhållas, att styrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 12 september 1941 gjort framställning angående löneplacering för
extra ordinarie befattningshavare vid denna anstalt. Då Kungl. Majit ännu ej
meddelat beslut i anledning av denna framställning, har medicinalstyrelsen
icke funnit sig kunna föreslå något utbyte vid denna anstalt av extra ordinarie
befattningar mot ordinarie tjänster.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke tjänstetiteln post- och
stadsbud lämpligen borde ersättas av annan benämning, förslagsvis vaktmästare.

I anledning av förslaget, att de manliga och kvinnliga ekonomibiträdena
skulle hänföras till lönegraderna A 5 respektive A 2 ifrågasätter lönenämnden
vidare lämpligheten av att införa en gemensam tjänstebenämning för dessa
båda kategorier. Önskvärt vore, att endast den ena gruppen betecknades
ekonomibiträden och den andra gruppen erhölle annan benämning. Lönenämnden
förordar, att denna fråga göres till föremål för närmare övervägande.
I övrigt föranleder förslaget i denna del ingen erinran från lonenämndens sida.

En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande, att, då vid sinnessjukhusen
i regel funnes 3 å 4 lastbilar, det syntes fullt motiverat, att befattningshavare
i lönegrad A 6 funnes för att handha ansvaret för vården av fordonen. De
sakkunnigas förslag innebure, att man visserligen finge personal för utförandet
av transportkörningarna, men att man bleve i avsaknad av för fordonens skötsel
ansvarig befattningshavare. Samma ledamot finner vidare den föreslagna
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie ekonomibiträden otillfredsställande
samt framhåller, att även de kvinnliga ekonomisterna med avlöning
enligt löneplan Ek borde beredas möjlighet till ordinarie anställning.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

En annan ledamot av lönenämnden anser skillnaden i lönegradsplacering
mellan de manliga och kvinnliga ekonomibiträdena alltför stor. Denna lönegradsplacering
borde därför göras till föremål för ytterligare övervägande.

Statskontoret finner icke skäl föreligga att uppflytta de yttre nattvakterna
från lönegrad A 5 till A 6 samt framhåller, att nattvakt i regel vore placerad
i 5 lönegraden.

Yad angår förslaget örn beredande av fastare anställning åt ekonomisterna
erinrar statskontoret örn att dylika befattningshavare funnes i stort antal anställda
vid olika statliga verk och inrättningar. Statskontoret kunde icke förorda,
att frågan örn beredande av ordinarie anställning åt denna personal upptoges
till avgörande endast för en begränsad del av statsförvaltningen, samt
utginge från att, därest en ändring av anställningsförhållandena för sagda
personal överhuvud ansåges påkallad, ifrågavarande lönespörsmål gjordes till
föremål för särskild utredning, omfattande statens samtliga befattningshavare
av detta slag.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag örn utbyte av benämningen magasinsföreståndare
mot förrådsman giver mig icke anledning till erinran. I anslutning till vad
medicinalstyrelsen anfört torde antalet befattningar som förrådsförman böra
bestämmas till 16.

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna finner jag vidare
bärande skäl knappast längre föreligga att bibehålla de nuvarande chaufförsbefattningarna
såsom självständiga tjänster, utan synas desamma lämpligen
böra inordnas i en större grupp av ekonomibefattningar i lägre
lönegrad. Detsamma gäller i stort sett även de nuvarande befattningarna
som post- och stadsbud. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört och vid
remissbehandlingen framkommit vill jag dock förorda, att dylika befattningar
bibehållas vid de åtta större sjukhusen, varvid benämningen i enlighet med
lönenämndens förslag torde böra ändras till vaktmästare, dag tillstyiker
jämväl den föreslagna uppflyttningen av nattvakterna fran A 5 till A 6.

De sakkunniga synas mig ha förebragt fullgoda skäl för att bereda viss
del av de nuvarande ekonomisterna av lia och 2:a klass ordinarie anställning.
Vid remissbehandlingen har erinran mot förslaget i denna del framställts av
statskontoret, som framhållit, att frågan borde upptagas till prövning i ett
vidare sammanhang. Såsom tidigare nämnts har inom finansdepartementet
igångsatts en utredning rörande anställningsförhållandena för bland annat
den lägre vård- och ekonomipersonalen i statlig tjänst. Denna utredning tager
emellertid närmast sikte på sådan personal, som för närvarande avlönas enligt
någon av Ek-, U-, Y- eller MV-planerna, medan nu föreliggande förslag,
såvitt angår ekonomisterna, allenast avser personal, som avlönas enligt civila
icke-ordinariereglementet. Under sådana förhållanden har jag — efter samråd
med chefen för finansdepartementet — funnit hinder icke möta mot ett
bifall i princip till de sakkunnigas förslag härutinnan. Däremot torde nämnda
utredning böra föranleda uppskov med prövningen av den från personalhåll

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 63

väckta frågan om beredande av ordinarieställning även åt ekonomisterna av
3:e och 4:e klass.

Beträffande den omfattning, i vilken en ordinariesättning av ekonomistema
av l:a och 2:a klass för närvarande bör komma till stånd, synes mig de sakkunnigas
ståndpunkt tämligen väl avvägd. Denna innebär, att omkring en tredjedel
av samtliga manliga ekonomister och därjämte alla kvinnliga ekonomister av
2:a klass bör beredas sådan anställning. I likhet med medicinalstyrelsen och
lönenämnden ansluter jag mig även till den av de sakkunniga föreslagna
lönesättningen och befordringsgången för hithörande personal. Med beaktande
härav och av vad förut anförts skulle vid statens sinnessjukhus erfordras
76 befattningar i lönegrad A 5 och 46 befattningar i lönegrad A 2. Härtill
komma vissa tjänster såsom föreståndare i häststall, chaufförer samt post- och
stadsbud, vilka enligt vad jag tidigare förordat lämpligen böra ingå i den högre
placerade av dessa befattningshavargrupper och av medicinalstyrelsen beräknats
uppgå till 31. Sammanlagt skulle alltså vid statens sinnessjukhus erfordras
ett antal hithörande befattningar av 107 i lönegrad A 5 och 46 i lönegrad
A 2. Motsvarande antal vid statens anstalt för fallandesjuka skulle uppgå
till 2 i lönegrad A 5 och 5 i lönegrad A 2.

Enligt de sakkunnigas förslag borde samtliga dessa tjänster benämnas
ekonomibiträden, medan lönenämnden med hänsyn till skillnaden i lönesättning
ifrågasatt lämpligheten av en gemensam benämning för båda dessa
grupper. Då visst fog kan anses föreligga för lönenämndens tveksamhet
härutinnan, förordar jag — i anslutning till de allmänna riktlinjer, som uppdrag^
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga — att befattningar i den
högre lönegraden benämnas förste ekonomibiträde och i den lägre lönegraden
enbart ekonomibiträde.

E. Vissa med tjänsteförteckoingsrevisionen sammanhängande
frågor. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att vid ett genomförande av deras förslag vissa
allmänna övergångsbestämmelser bleve erforderliga. De sakkunniga yttra
härutinnan:

I detta avseende bör först uppmärksammas, att där tjänst flyttas till lägre
lönegrad, nuvarande tjänstinnehavaren bör föras på övergångsstat. Därvid
bör i anmärkning till vederbörande personalförteckning angivas, att den nya
ordinarie tjänsten skall hållas obesatt, så länge den till övergångsstat förda
befattningshavaren kvarstår i sin tjänst.

I anslutning till bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 juni 1942,
nr 362, synes vidare i vissa fall föreskrift böra meddelas, att för tjänsteman
utfärdad fullmakt eller meddelat konstitutorial å befattning, som vid genomförandet
av sakkunnigförslaget erhåller ändrad benämning, skall efter genomförandet
gälla såsom fullmakt respektive konstitutorial å befattning med den
nya benämningen. En dylik generell föreskrift torde dock böra ifrågakomma,
endast då befattning erhållit ändrad benämning utan att därvid ändring av

64

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

tjänstens lönegradsplacering ägt rum, eller då samtliga befattningar av
samma slag inom viss lönegrad skola utbytas mot befattningar i högre lönegrad.
I sådana fall åter, då vid bifall till förevarande förslag av befattningar
av samma slag inom viss lönegrad endast vissa skola utbytas mot befattningar
i högre lönegrad, bör av medicinalstyrelsen utan särskilt ansökningsförfarande
bestämmas, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar som
skola inneha de nya tjänsterna. I detta sammanhang få de sakkunniga framhålla,
att de i det föregående förutsatta formella behörighetsvillkoren för erhållande
av vissa tjänster icke böra utesluta rätt för medicinalstyrelsen att
övergångsvis i samband med de nya bestämmelsernas införande medgiva
dispens från de skärpta behörighetsvillkoren, därest så med hänsyn till omständigheterna
i visst fall befinnes motiverat. Å andra sidan torde på medicinalstyrelsens
prövning böra bero, i vad mån i ett eller annat fall särskilda
skäl motivera uppskov med uppflyttning av viss tjänst till den nya högre
lönegraden; i fall av sistnämnda slag böra nuvarande tjänstinnehavare tills
vidare föras å övergångsstat i oförändrad lönegrad.

Såsom allmän regel synes — i anslutning till bestämmelse i det nyssnämnda
cirkuläret 1942: 362 — böra gälla, att överflyttning av ordinarie befattningshavare
till högre lönegrad icke bör ske, därest tjänstinnehavaren vid
tidpunkten för den reviderade tjänsteförteckningens ikraftträdande redan
uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, men erhållit anstånd
med avsked från tjänsten. I sådant fall bör befattningshavaren kvarstå
såsom innehavare av sin tidigare tjänst intill anståndstidens slut, varvid
den nya tjänsten icke bör få dessförinnan besättas eller i andra fall, än då
innehavaren av hittillsvarande tjänst åtnjuter tjänstledighet eller semester,
uppehållas medelst förordnande.

Slutligen torde, alltjämt i anslutning till cirkuläret 1942:362, föreskrift
böra lämnas angående befattningshavares löneklassplacering i sådana fall, då
ordinarie befattning utbytes mot sådan befattning i högre lönegrad och innehavaren
av den lägre placerade tjänsten utan ansökning blir innehavare av
den nya tjänsten. Den, som sålunda blir innehavare av högre tjänst, bör i
densamma placeras i samma löneklass som omedelbart före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande samt äga för omedelbar eller framtida uppflyttning
till närmast högre löneklass taga i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder
han tillhört eller beräknas ha tillhört förstnämnda löneklass. Där befattningshavaren
vid nämnda tidpunkt tillhör löneklass med lägre ordningsnummer
än den lägsta för den nya tjänsten gällande löneklassen, bör han
likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning taga i beräkning sådan tid
som nyss nämnts -—- inplaceras i sistnämnda löneklass.

De sakkunniga ha tillika anfört, att, därest deras förslag till tjänsteförteckningsrevision
godtages, vissa ändringar erfordrades dels i stadgan för
sinnessjukvården i riket jämte vissa för sjukvårds- och ekonomipersonalen
meddelade behörighetsföreskrifter dels ock i civila avlöningsreglementet,
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena samt tilläggsbestämmelserna
till allmänna resereglementet. Ifrågavarande ändringar vore i stor utsträckning
betingade av den föreslagna revideringen av vissa tjänstebenämningar.

Slutligen ha de sakkunniga framlagt vissa beräkningar av kostnaderna för
ett genomförande av sakkunnigförslaget. Sammanlagt uppskattas dessa kostnader
till i runt tal 200 000 kronor, frånsett rörligt tillägg och kristillägg. I
denna beräkning ingår emellertid även den kostnadsökning, som föranledes

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

av de sakkunnigas förslag rörande sjukvårdspersonalen, vilken av tidigare
anförda skäl ansetts böra tills vidare lämnas utanför tjänsteförteckningsrevisionen.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen har vid sitt yttrande fogat ett preliminärt förslag till
personalförteckning, upprättat med utgångspunkt från sakkunnigförslaget
under iakttagande av de av medicinalstyrelsen i det föregående föreslagna
ändringarna. Däri har även angivits det antal befattningar, som av olika anledningar
borde uppföras å övergångsstat. Medicinalstyrelsen har härvid i
likhet med de sakkunniga förutsatt, att i sådana fall, då endast visst antal
av befattningar av samma slag inom viss lönegrad skulle utbytas mot befattningar
i högre lönegrad, styrelsen bemyndigades att utan särskilt ansökningsförfarande
bestämma, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar, som
skulle inneha de nya tjänsterna.

Styrelsen anför härefter bland annat följande.

Beträffande intendentsbefattningarna förutsätter styrelsen, att de konstitutorial,
som utfärdats för innehavarna av nuvarande befattningar, komma
att utan särskilt ansökningsförfarande förklaras gälla såsom fullmakt å intendentsbefattning
i högre lönegrad vid det sjukhus, där vederbörande nu
har sin placering. I den mån de å äldre lönestat kvarstående sysslomännen
ej medgivas övergå på gällande civila avlöningsreglemente, torde i likhet
med vad som för närvarande är fallet motsvarande i personalförteckningen
upptagna tjänster tills vidare ej tillsättas.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag i fråga örn de nuvarande bokhållartjänsterna
(A 15) skulle åtta av dessa omändras till assistentbefattningar i
lönegrad A 17. Då det gäller dessa befattningar får styrelsen meddela, att
tre innehavare av nuvarande bokhållarbefattningar vid sjukhus, där assistentbefattning
i nyss angiven lönegrad avses skola inrättas, av olika anledningar
icke böra vinna befordran till de nyinrättade befattningarna. Övriga
innehavare av ifrågavarande befattningar avser styrelsen att vid erhållande
av förutsatt bemyndigande utse till innehavare av de nya tjänsterna i högre
lönegrad. Beträffande de befattningar, vilka innehavas av förstnämnda tre
tjänstemän, kan i första hand tänkas den möjligheten, att till befordran lämpliga
innehavare av motsvarande befattningar vid andra sinnessjukhus, där
uppfattning av ifrågavarande tjänst ej skall äga rum, erhålla konstitutorial
å befattningarna. Bokhållare, som på så sätt icke erhåller ny assistenttjänst
i lönegrad A 17, skulle i samband härmed transporteras till assistentbefattning
i lönegrad A 15 vid annat sjukhus. En annan möjlighet är att de bokhållarbefattningar,
som innehavas av ifrågavarande tre tjänstemän, tills
vidare uppföras på övergångsstat i oförändrad lönegrad. Med hänsyn till
angelägenheten av att snarast erhålla kvalificerade befattningshavare å assistenttjänsterna
vid de större sinnessjukhusen är denna senare utväg mindre
lämplig, men har styrelsen i allt fall ansett sig böra föreslå, att i förevarande
sammanhang tre befattningar såsom bokhållare tills vidare uppföras å övergångsstat.
Möjlighet föreligger ju för styrelsen att vid i framtiden uppkommande
ledigheter å assistentbefattningar i lönegraden A 15 transportera innehavare
av sådan å övergångsstat uppförd befattning till sådan tjänst, varigenom
den nya assistenttjänsten i lönegrad A 17 skulle kunna tillsättas.

Beträffande bokhållartjänsten vid S:t Jörgens sjukhus får styrelsen före Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 884 45 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

slå, att denna tjänst tills vidare uppföres å övergångsstat och att i samband
därmed bestämmes, att den kontoristbefattning, som förutsattes skola inrättas
vid sjukhuset, skall hållas vakant, så länge den å övergångsstat sålunda uppförda
bokhållaren kvarstår i tjänst.

Kameralbiträdestjänsten vid Yipeholms sjukhus skall enligt förslaget indragas.
Då emellertid innehavaren av denna befattning kan beräknas att
inom den närmaste tiden bliva placerad å annan befattning, torde ej erfordras,
att någon kameralbiträdestjänst uppföres å övergångsstat.

Därest i anslutning till medicinalstyrelsens förslag kanslibiträdestjänsten
vid S:t Jörgens sjukhus kommer att indragas, bör befattningen tills vidare
uppföras å övergångsstat. Då innehavaren av kanslibiträdestjänsten vid
psykiatriska sjukhuset avgår med pension den 30 nästkommande juni, skulle
alltså endast erfordras, att en befattning såsom kanslibiträde uppfördes å
övergångsstat.

Nuvarande innehavare av befattningarna såsom maskinmästare av 2:a klass
vid Yipeholms och Furunäsets sjukhus anser medicinalstyrelsen böra erhålla
konstitutorial å de högre befattningar såsom maskinmästare, som föreslagits
skola inrättas vid dessa sjukhus.

Innehavaren av befattningen såsom maskinist av lia klass vid S:ta Annas
sjukhus förutsättes ■—- trots att han icke innehar formell kompetens till befattning
såsom maskinmästare — komma att erhålla den maskinmästarbefattning
i lönegrad A 12, som avses inrättad vid detta sjukhus.

De sakkunniga hava förutsatt, att maskinistbefattningen av l:a klass vid
S:t Jörgens sjukhus i samband med tjänstens nedflyttning skall uppföras å
övergångsstat. Då emellertid befattningen numera är vakant, är dylik åtgärd
ej erforderlig.

Yid bifall till medicinalstyrelsens förslag angående fördelningen av befattningarna
såsom befallningsmän i lönegrad A 10 böra befattningarna av
detta slag vid S:t Lars och S:t Jörgens sjukhus uppföras å övergångsstat.

Trädgårdsmästarbefattningarna i lönegrad A 10 vid psykiatriska sjukhuset
och Gådeå sjukhus böra tills vidare uppföras å övergångsstat.

Nuvarande innehavare av befattningarna såsom förman i trädgård och
jordbruk vid S:ta Annas, Yipeholms, S:t Olofs och Källshagens sjukhus ävensom
vid statens anstalt för fallandesjuka böra erhålla de vid dessa anstalter
nyinrättade befattningarna såsom trädgårdsmästare i lönegrad A 8 eller vad
angår Källshagens sjukhus och statens anstalt för fallandesjuka befattningarna
såsom befallningsman i lönegraden A 10 respektive A 8.

Sex chaufförsbefattningar, avseende Ulleråkers, S:ta Gertruds, S:t Lars,
S:ta Maria, Mariebergs och Frösö sjukhus, äro icke vakanta och böra alltså
överföras till övergångsstat.

Yid bifall till medicinalstyrelsens förslag örn bibehållande av befattningar
såsom post- och stadsbud vid de åtta största sjukhusen blir antalet dylika befattningar
å övergångsstat tolv. Därest alla befattningar av ifrågavarande
slag såsom de sakkunniga ifrågasatt indragas, ökas antalet å övergångsstat
erforderliga befattningar till nitton.

På övergångsstat böra vidare uppföras befattningarna såsom köksförestånderska
av Ira klass och tvättförestånderska av lia klass vid psykiatriska sjukhuset
ävensom befattningen såsom tvättförestånderska av lia klass vid Gådeå
sjukhus.

Allmänna lönenämnden framhåller, att därest vid 1943 års riksdag
motionsvis framförda yrkanden rörande tillämpning av vissa föreskrifter
i civila avlöningsreglementet vid befordringar eller tjänstetillsättningar, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 67

varit beroende på tjänsteförteckningsrevision, vunne riksdagens bifall —
borde löneklassplaceringen för de befattningshavare, som i anledning av
förevarande förslag bomme att placeras i högre lönegrad, utan inskränkning
ske med tillämpning av de i 8 § civila avlöningsreglementet stadgade allmänna
grunderna.

Departementschefen.

De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna föranleda erinran
fran min sida allenast beträffande löneklassplaceringen av personalen
i sådana fall, då ordinarie befattning utbytes mot befattning i högre lönegrad
och innehavaren av den lägre placerade tjänsten utan ansökning blir
innehavare av den nya tjänsten. I dessa fall torde — i överensstämmelse med
beslut av 1943 års riksdag rörande löneklassplaceringen av motsvarande personal
i samband med tjänsteförteckningsrevisionen för civilförvaltningen i
allmänhet — böra tillämpas de i 8 § civila avlöningsreglementet stadgade allmänna
grunderna. Erforderliga övergångsbestämmelser torde få utfärdas av
Kungl. Majit.

I fråga örn de konsekvenser, som ett godtagande av de sålunda förordade
övergångsbestämmelserna skulle medföra för de olika befattningshavargrupperna,
får jag framhålla, att en del efter medicinalstyrelsens yttrande
inträffade förändringar i personalbesättningen ävensom vissa av mig förordade
jämkningar i de sakkunnigas förslag möjliggöra en begränsning av det antal
befattningar, som enligt styrelsen skulle uppföras å övergångsstat. Sålunda
torde å övergångsstat blott behöva uppföras följande befattningar, nämligen
av kontorspersonalen 3 bokhållare (A 15) och 1 kanslibiträde (A 7) samt av
ekonomipersonalen 1 trädgårdsmästare (A 10), 1 köksförestånderska av Ira
klass (A 7), 1 tvättförestånderska av lia klass (A 6), 5 chaufförsbefattningar
(A 6) samt 12 befattningar som post- och stadsbud (A 6). Jag vill med anledning
av den av mig förordade differentieringen av kassörstjänsterna tillägga,
att i fråga örn dessa befattningar skäl saknas att vidtaga en liknande
övergångsanordning som beträffande vissa bokhållartjänster.

Till den av de sakkunniga berörda frågan örn ändringar i gällande sinnessjukvårdsstadga
och behörighetsbestämmelser för hithörande personal torde
jag få återkomma, sedan riksdagen fattat sitt beslut i anledning av förevarande
förslag till tjänsteförteckningsrevision.

Frågan örn erforderliga ändringar i civila avlöningsreglementet, allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena samt tilläggsbestämmelserna till allmänna
resereglementet torde sedermera få anmälas av chefen för finansdepartementet.

Vad slutligen angår tjänsteförteckningsrevisionens ikraftträdande vill jag
förorda, att tidpunkten bestämmes till den 1 juli 1945.

Över de av mig förordade ändringarna i tjänstebenämningar och lönegradsplaceringar
m. m. har upprättats en sammanställning, som torde få biläggas
protokollet (sid. 68—69).

68

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Sammanställning

av i departementsförslaget förordade ändringar rörande tjänstebenämningar
och lönegradsplacering m. m. för vissa befattningar vid
statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka.

Nuvarande

Departementschefens förslag

Antal

Löne-

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

befatt-

Benämning

grade-

ningar

plac.

ningar

plac.

A. STATENS SINNESSJUKHUS.

I. Läkarpersonal.

1. Läkarpersonal.

15

A 29

15

A 29

7

A 28

7

» ..................

A 28

20

A 27

20

» ..................

A 27

II. Kontorspersonal.

II. Kontorspersonal.

4

A 24

8

A 26

11

A 22

9

»

A 24

9

A 21

7

)) ............

A 21

/ 8

A 17

17

Bokhållare ..................

A 15

l 9

» .................

A 15

/ 8

A 14

24

Kassör......................

A 11

l 16

» ......................

A 12

15

A 8

15

A 9

16

A 7

14

Kanslibiträde................

A 7

6

A 4

10

A 4

III. Sjukvårdspersonal

lil. Sjukvårdspersonal.

21

Uppsyningsman av lia klass..

A 14

21

Förste uppsyningsman ......

A 14

33

Förestånderska » » »

A 12

33

Första föreståndarinna ......

A 12

17

Uppsyningsman » 2:a »

A 10

17

Uppsyningsman..............

A 10

43

A 7

43

A 7

IV. Ekonomipersonal.

IV. Ekonomipersonal.

Tjänster för maskin- och

Tjänster för maskin- och

eldarpersonal.

eldarpersonal.

15

A 14

17

A 15

8

» » 2=a »

A 12

6

» ..............

A 13

20

A 10

19

A 11

26

A 8

27

A 9

13

A 6

20

A 6

99

A 5

92

A 5

Tjänster i verkstäder och

Tjänster i verkstäder och

arbetssalar.

arbetssalar.

39

Hantverksförest. av l:a kl. . .

A 10

59

Hantverksföreståndare ......

A 10

122

» » 2:a »

A 8

101

» ......

A 8

24

A 6

25

A 8

Tjänster i kök, bageri och

Tjänster i kök, bageri och

tvätt.

trätt.

17

Köksförestånderska av lia kl.

A 7

/ 8

1 10

Köksföreståndare ............

» ............

A 10
A 8

7

» » 2:a »

A 6

6

» ............

A 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

69

Nuvarande

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

Ringar

plae.

18

Bitr. köksförestånderska ....

A 5

13

Bageriförestånderska ........

A 6

9

Bitr bageriförestånderska....

A 3

19

Tvättförestånderska av l:a kl.

A 6

4

» » 2:a »

A 3

17

Bitr. tvättförestånderska ....

A 3

Tjänster i trädgård och

jordbruk.

8

Befallningsman..............

A 10

20

Trädgårdsmästare............

A 10

8

Förman i trädgård ochjordbruk

A 6

28

Föreståndare i stall, ladugård

och svinstall ..............

A 5

Qviga tjänster.

13

Magasinsföreståndare........

A 7

10

Chaufför ...................

A 6

24

Post- och stadsbud ..........

A 6

24

Yttre nattvakt ..............

A 5

B. STATENS ANSTALT

I. Läkarpersonal.

1

Överläkare av 2:a kl.........

A 28

II. Lärarpersonal.

7

Lärarinna ..................

A 11

III. Kontorspersonal.

1

Syssloman av 3:e kl.........

A 21

1

Kassör......................

A 11

IV. Sjukvårdspersonal.

1

Förestånderska av l:a kl.....

A 12

1

» » 2:a » ....

A 7

V. Ekonomlpersonal.

1

Maskinist av l:a kl...........

A 10

1

Köksförestånderska av 2:a kl.

A 6

1

Förman i jordbruk ..........

A 6

1

Arbetsförestånderska ........

A 6

2

Eldare av 2:a kl.............

A 5

1

Tvättförestånderska av 2:a kl.

A 3

—

—

—

Departementschefens förslag

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

ningar

plac.

18

Bitr. köksföreståndare........

A 5

13

Bageriföreståndare ..........

A 6

8

Bitr. bageriföreståndare......

A 3

17

Tvättföreståndare............

A 7

6

»

A 4

17

Bitr. tvättföreståndare ......

A 3

Tjänster i trädgård och

jordbruk.

6

Befallningsman..............

A 10

18

Trädgårdsmästare............

A 10

l 7

Befallningsman..............

A 8

1 B

Trädgårdsmästare............

A 8

1 8

Föreståndare för djurstall....

A 6

\ 8

» » » ....

A 5

Övriga tjänster.

16

Förrådsförman ..............

A 7

8

Vaktmästare ................

A 6

23

Yttre nattvakt ..............

A 6

107

Förste ekonomibiträde ......

A 5

46

Ekonomibiträde..............

A 2

FOU

FALLANDESJUKA.

I. Läkarpersonal.

1

Överläkare ..................

A 28

II. Lärarpersonal.

1 6

Lärarinna ..................

A 11

l 2

Lärarinna i kvinnlig slöjd.. ..

A 11

III. Kontorspersonal.

1

Sjukhusintendent............

A 21

1

Kassör......................

A 12

IV. Sjukvårdspersonal.

1

Första föreståndarinna ......

A 12

1

Föreståndarinna ............

A 7

V. Ekonomipersonal.

1

Maskinist....................

A 11

1

Köksföreståndare............

A 6

1

Befallningsman..............

A 8

2

Eldare ......................

A 6

1

Tvättföreståndare............

A 4

2

Förste ekonomibiträde ......

A 5

5

Ekonomibiträde..............

A 2

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

lil. Inrättande av särskilda tjänster för rättspsykiatriska
undersökningar.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t
förut denna dag framlagt proposition (nr 239) med förslag till ändringar i
sinnessjuklagen i samband med omorganisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
samt därvid, såvitt angår på fri fot varande tilltalade, i
huvudsak anslutit sig till ett av medicinalstyrelsen den 29 december 1944
framlagt organisationsförslag i ämnet. Detta innebär bland annat, att ifrågavarande
undersökningar i hela landet utom Gotland, där nuvarande ordning
är avsedd att bibehållas, skulle koncentreras till särskilda undersökningsstationer,
förlagda till följande åtta statliga sinnessjukhus:

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm,

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala,

Kybo vs sjukhus i Jönköping,

S:t Lars sjukhus i Lund,

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg,

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn,

Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och
Umedalens sjukhus vid Umeå.

Medicinalstyrelsen, som utgått från att vid undersökningsstationerna skulle
finnas för ändamålet heltidsanställd personal, har i nämnda skrivelse till
behandling upptagit jämväl frågan om sammansättningen av personalen och
dennas avlöningsförhållanden. Styrelsens förslag härutinnan torde böra
bliva föremål för prövning i detta sammanhang.

Medicinalstyrelsen.

Enligt styrelsens förmenande bör ifrågavarande undersökningsstationer inordnas
i respektive sjukhus’ verksamhet såsom en särskild avdelning, tillhörande
sjukhusets organisation och sålunda underställd dess direktion.
Härav skulle följa, att läkare och övrig personal skulle anställas på samma
sätt, som nu gällde för motsvarande befattningshavare inom sinnessjukvården,
d. v. s. överläkare genom fullmakt och övriga genom konstitutorial
eller förordnande av medicinalstyrelsen. Genom ett sådant inlemmande
av undersökningsväsendet i den statliga sinnessjukvårdens organisation skulle
vinnas, bland annat, att läkarnas övergång till och från undersökningsverksamheten
å ena och den sjukvårdande verksamheten å andra sidan underlättades.

Med hänsyn till nödvändigheten av att såsom chef för de föreslagna undersökningsstationerna
få läkare med erforderlig kompetens anser sig styrelsen
böra föreslå, att vid en var av dessa stationer anställes en överläkare i lönegrad
A 27 eller undantagsvis i lönegrad A 28. Till överläkarna skulle även

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utgå förmånen av fri bostad. Intill dess tjänstebostäder hunne beredas dessa
överläkare borde särskild hyresersättning utgå, till överläkaren vid stationen
i Stockholm med 3 000 kronor och till övriga överläkare med 2 500 kronor
för år. Styrelsen erinrar härvid örn att hyresersättning till föreståndaren
för statens anstalt för fallandesjuka, som vore överläkare i lönegraden A 28,
utginge med ett årligt belopp av 2 700 kronor. Överläkarens närmaste man
vid de undersökningsstationer, där överläkaren icke kunde förväntas själv
medhinna alla utlåtanden, syntes med hänsyn till rekryteringen böra bliva
förste läkare i lönegrad A 28. Övriga läkare föreslås placerade som andre
läkare i lönegrad Eo 26. Kanslipersonalen föreslås komma att bestå av
kanslibiträden i lönegrad A 7 och kontorsbiträden i lönegrad Eo 4, varjämte
särskilda socialassistenter i lönegrad Eo 7 skulle anställas. De senares löneplacering
överensstämmer helt med den, som tillkommer de i hjälpverksamheten
vid statens sinnessjukhus verksamma extra ordinarie förestånderskorna.

Medicinalstyrelsen har härefter ingått på frågan örn personalorganisationen
vid de olika undersökningsstationerna. Styrelsen har
därvid —• under förutsättning att undersökningarna verkställdes å sjukhusen
och den undersökande läkaren sålunda icke nödgades i någon nämnvärd utsträckning
företaga resor för undersökningsarbetets utförande — räknat med
att varje läkare borde kunna avgiva ungefär 60 utlåtanden per år. Från denna
utgångspunkt har styrelsen beträffande personalbehovet vid psykiatriska
sjukhuset i Stockholm anfört bland annat följande.

Nu ifrågavarande station är avsedd att avverka cirka 300 fall per år.
Läkarstaben kan med en sådan belastning icke beräknas till mindre än 5,
nämligen 1 överläkare, 2 förste läkare och 2 extra ordinarie andre läkare. Arbetets
omfattning blir högst avsevärt och särdeles stora krav måste därför ställas
på överläkarens erfarenhet, rutin och organisationsförmåga. Antalet honom
underställda läkare blir minst fyra. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit
övervägande skäl tala för att han i lönegrad placeras ett steg högre än övriga
föreslagna överläkare, nämligen i A 28 med fri bostad.

Även kanslipersonalen måste med hänsyn till det stora antalet undersökningfall
bliva stor. I dennas arbete kommer nämligen ej blott att ingå utskrifter
av journaler och utlåtanden, utan jämväl arbetet med att ombesörja
viss enklare korrespondens, såsom att från anvisade adresser infordra upplysningar
enligt formulär m. m., varjämte läkarnas utgående brev och förfrågningar
av olika slag skola renskrivas. Med hänsyn till omfattningen av
arbetet på undersökningsstationens kansli har styrelsen för sin del funnit
erforderligt att i spetsen för detsamma sättes ett kanslibiträde, som utom
att sköta diarier och själv utföra utskrifter av utlåtanden m. m., skall hava
att fördela arbetet och ansvara för dess fullgörande. I övrigt bliva, sedan
arbetet väl kommit igång, minst två extra ordinarie kontorsbiträden erforderliga.

För sociala utredningars verkställande erfordras vidare särskild personal.
Medicinalstyrelsen har beträffande denna funnit två utbildningstyper kunna
komma i fråga, antingen socialpolitiska institutets sociala linje eller den utbildning
sinnessjukvården för närvarande i praktiken kräver av extra ordinarie
förestånderska av andra klass, anställd i hjälpverksamhet, d. v. s. behörighet
till förestånderska samt lämplighet och fallenhet för arbetet i denna
öppna vårdform. I verkligheten innebär detta, att översköterskor vid de stat

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

liga sinnessjukhusen, som prövas hava dessa kvalifikationer skulle förordnas
på dessa tjänster. Antalet undersökningar väntas här bli så stort, att enligt
medicinalstyrelsens förmenande redan från början två dylika tjänster böra
inrättas även om praktiskt taget samtliga de undersökta kunna förväntas
bliva hemmahörande i Stockholms stad, vadan resetiderna till respektive hem
bliva obetydliga. Styrelsen anser sig efter underhandsförfrågan dock kunna
räkna med att praktikanter från socialpolitiska institutet åtminstone tidvis
komma att tillföra stationen en icke obetydlig mängd arbete.

Personalen vid denna undersökningsstation skulle sålunda enligt medicinalstyrelsens
förslag utgöras av:

1 överläkare (A 28),

2 förste läkare (A 28),

2 andre läkare (Eo 26),

1 kanslibiträde (A 7),

2 socialassistenter (Eo7),

2 kontorsbiträden (Eo4).

Det årliga antalet undersökningar vid envar av undersökningsstationerna
vid Ulleråkers, Ryhovs och S:t Lars sjukhus uppskattar styrelsen
till omkring 130 samt vid undersökningsstationen vid S:t Jörgens sjukhus
till ungefär 140. Personalbehovet vid var och en av de nu nämnda stationerna
beräknar styrelsen till

1 överläkare (A 27),

1 förste läkare (A 28),

1 socialassistent (Eo7),

1 kontorsbiträde (Eo 4).

För envar av de övriga undersökningsstationerna, nämligen de vid
Mariebergs, Sidsjöns och Umedalens sjukhus, beräknar medicinalstyrelsen
det årliga undersökningsantalet till omkring 70 samt personalbehovet till en
överläkare i lönegrad A 27 och ett extra ordinarie kontorsbiträde. Det relativt
låga antalet undersökningsfall vid dessa tre sjukhus syntes icke motivera
anställande från början av särskild socialassistent. De sociala undersökningarna
syntes där i avvaktan på närmare erfarenhet kunna anförtros vederbörande
hj älpverksamhetsf örestånderska.

Yad angår Gotland, där nuvarande ordning för undersökningarnas verkställande
skulle bibehållas, framhåller medicinalstyrelsen, att den arbetsbörda,
som redan nu åvilade läkarna vid S:t Olofs sjukhus i Visby vore så
stor, att någon ytterligare belastning icke gärna kunde medgivas. Det syntes
därför ankomma på styrelsen att redan ur sjukvårdssynpunkt söka få kravet
på ytterligare läkare vid detta sjukhus tillgodosett.

Den sålunda föreslagna personalorganisationen anser emellertid medicinalstyrelsen
böra, i vad den avser läkarpersonalen, göras tänjbar med möjligheter
att tillfälligtvis svälla ut örn omständigheterna skulle så påkalla. Förhållanden
kunde nämligen inträffa, som gjorde ett tillfälligt anställande av
extra läkare ofrånkomligt. Med hänsyn härtill föreslår medicinalstyrelsen,
att anslag beräknas till två dylika läkare, vars arvode lämpligen borde sättas
lika med det som utginge till övriga extra läkare vid statens sinnessjukvård
eller 20 kronor per dag, d. v. s. 7 300 kronor per år. Förordnande av dylika

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

extra läkare syntes i varje särskilt fall böra meddelas först efter medgivande
av Kungl. Majit. Styrelsen framhåller, att förordnande av extraläkare skulle
tillgripas först, när en utjämning undersökningsstationerna emellan av det
inströmmande materialet icke visat sig möjlig att uppnå och ett tillfälligt
förordnande av annan vid sjukhuset anställd läkare för att avverka en tillfällig
arbetsbalans icke lämpligen kunnat ske. Medicinalstyrelsen har nämligen
utgått från att styrelsen skulle äga befogenhet att verkställa sådan utjämning
samt meddela dylika tillfälliga förordnanden, varvid ersättning skulle
utgå med högst 100 kronor för undersökning mot för närvarande 60 kronor.
Samma ersättning skulle utgå för undersökningar av icke häktade på Gotland.

Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att personalstaten genomgående vore
så lågt beräknad, att erfarenheten måhända komme att visa, att vissa förstärkningar
snart nog kunde bliva nödvändiga. Styrelsen ansåge sig emellertid
icke nu böra framföra större krav än de oundgängligen nödvändiga.
Styrelsen ville emellertid nämna, att stegringen av antalet undersökningsfall
under senare år varit konstant och ungefär motsvarat två läkares arbetsprestation.
För de närmaste åren kunde därför förutses en utbyggnad av organisationen
med bland annat två förste läkare om året.

Medicinalstyrelsen förutsätter, att de som skola undersökas i stor utsträckning
komma att vistas vid sjukhusen enligt 101 § sinnessjukvårdsstadgan
samt anför i detta avseende följande.

Givetvis kommer detta att i viss mån inkräkta på det redan hårt ansträngda
antalet vårdplatser, vilken belastning möjligen kan medföra svårigheter, därigenom
att till ett sjukhus kommer att koncentreras även fall, som med
hittillsvarande ordning tilldelats andra sjukhus. För att undanrödja den på
vissa sjukhus förmodade nackdelen härav kan medicinalstyrelsen genomföra
möjligen erforderliga smärre förändringar i respektive sjukhus’ upptagningsområden,
åtgärder, som medicinalstyrelsen vid behov har befogenhet verkställa.
— Enligt infordrade uppgifter från de statliga sinnessjukhusen har
under perioden 1 november 1943—31 oktober 1944 redovisats sammanlagt
7 269 underhållsdagar för undersökningspatienter, vilka utan att erlägga någon
avgift enligt 101 § sinnessjukvårdsstadgan vistats vid nämnda sjukhus. Av
kostnaderna enligt 102 § samma stadga för resor till och från sjukhuset för
nämnda patienter hava under samma tid från sjukhuskontoren utbetalats
sammanlagt 2 046 kronor. Även om en viss ökning av det sammanlagda antalet
kostnadsfria underhållsdagar enligt 101 § torde kunna förväntas, föranleder
detta förhållande icke några ökade, särskilt framförda anslagskrav,
emedan dessa kostnader automatiskt ingå i omkostnaderna för sagda sjukhus’
drift. Däremot torde en stegring av resekostnaderna för ifrågavarande
undersökningsfall med säkerhet komma att inträda. Styrelsen är dock icke
beredd att för närvarande uttala sig örn storleken av den väntade stegringen.
Särskilt anslag för ändamålet torde dock icke, åtminstone under den föreslagna,
nya undersökningsorganisationens första år, behöva begäras.

Medicinalstyrelsen har även behandlat frågan angående behörighetsvillkoren
för de vid undersökningsstationerna anställda
läkarna samt därvid anfört följande.

Möjligheterna att skaffa sig särskild rättspsykiatrisk skolning hava hitintills
varit mycket begränsade, en omständighet till vilken hänsyn enligt

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

medicinalstyrelsens förmenande måste tagas vid behörighetsvillkorens utformande.
Styrelsen anser sig böra framhålla, att erfarenheten visat, att ett
icke ringa antal vid sinnessjukvården anställda läkare i sin undersökningsverksamhet
ådagalagt att de, utan att såsom underordnad läkare hava tjänstgjort
vid någon av fångvårdens såsom undersökningsavdelningar funktionerande
sinnessjukavdelningar, väl behärska den praktiska rättspsykiatrien,
vilken, enligt styrelsens förmenande, endast är en specialtillämpning av vederbörande
läkares allmänna psykiatriska kunnande. Att utesluta sådana läkare
från de nu föreslagna undersökningstjänsterna skulle styrelsen därför finna
varken lyckligt eller billigt. Medicinalstyrelsen håller därför före att behörighetsvillkoren,
i varje fall till en början, böra givas en mera allmän formulering.

Enligt 4 § 1 mom. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor
för behörighet till vissa läkarbefattningar (nr 559) med vissa ändringar
den 19 september 1929 (nr 338) fordras för behörighet till befattning såsom
läkare vid statens sinnessjukhus, förutom att vara legitimerad läkare,

1) att vid ansökningstidens utgång, före eller efter legitimationen, hava
tjänstgjort under minst fyra månader såsom underordnad läkare vid lasarett
eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus samt att under minst
tre eller, vad angår andreläkarbefattning, under minst två år såsom läkare
vid något statens sinnessjukhus eller annat, därmed jämförligt sinnessjukhus;
samt

2) att under tjänstgöringen vid sinnessjukhus hava visat sig ägnad för
läkarverksamhet å sådant sjukhus.

För behörighet till överläkarbefattning vid statens sinnessjukhus erfordras,
enligt 2 mom. samma kungörelse, utöver vad i 1 mom. sägs, att hava genom
tjänstgöring vid sinnessjukhus förvärvat skicklighet och omfattande erfarenhet
i behandling av sinnessjuka.

Medicinalstyrelsen får härmed föreslå, att dessa behörighetsvillkor måtte
gälla för här avsedda överläkare och förste läkare men att därutöver måtte
krävas särskild rättspsykiatrisk utbildning eller erfarenhet och får styrelsen
till belysande av detta sitt förslag anföra.

Vid karolinska mediko-kirurgiska institutet liksom numera även vid
Lunds universitet givas kurser i rättspsykiatri. Även örn genomgåendet av
dessa kurser innan en bredare, allmän psykiatrisk erfarenhet vunnits icke enligt
styrelsens förmenande kan giva någon mera omfattande rättspsykiatrisk
skolning, synes det dock — med hänsyn till bland annat den allmänna överblick,
som dessa kurser giva över rättspsykiatriens mål och medel — böra
krävas av sökande till här ifrågavarande ordinarie tjänster, att dylik kurs
genomgåtts. Övriga krav på rättspsykiatrisk skolning eller erfarenhet synas
jämväl böra inryckas i ett nytt, tredje stycke av nämnda kungörelses 4 §
2 mom. av förslagsvis följande lydelse:

»För behörighet till ordinarie förste läkare eller överläkare vid till sinnessjukhus
ansluten avdelning för undersökning av sinnesbeskaffenheten enligt
43 och 44 §§ sinnessjuklagen, fordras utöver vad i 1 mom. och 2 mom.
1 stycket sägs att hava genomgått rättspsykiatrisk kurs vid något av rikets
universitet eller karolinska mediko-kirurgiska institutet samt att genom
tjänstgöring vid sinnessjukavdelning tillhörande fångvården eller avdelning,
som här avses, eller på annat sätt hava skaffat sig omfattande rättspsykiatrisk
erfarenhet.»

Medicinalstyrelsen finner sig icke för närvarande lämpligen kunna angiva
någon viss tid såsom minimum för dylik tjänstgöring men anser sig å
andra sidan genom den granskning, som nu inom styrelsen verkställes av alla
avgivna rättspsykiatriska utlåtanden, besitta sådan erfarenhet örn de nu an -

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

litade läkarnas kapacitet på området, att ett rättvist bedömande måste kunna
anses säkerställt under den första övergångsperioden. Sedan systemet funktionerat
en tid och en större stab av vid dessa undersökningsstationer eller
fångvårdens undersökningsavdelningar skolade läkare uppkommit, torde den
tidpunkt komma, då längden av den speciella rättspsykiatriska utbildningen
närmare kan i behörighetsvillkoren fixeras.

I fråga örn kompetenskraven för socialassistenterna anser medicinalstyrelsen,
att dessa krav i avvaktan på närmare erfarenhet icke böra
givas en alltför snäv avgränsning. Styrelsen förutsätter emellertid, som förut
nämnts, att till dessa tjänster skulle ifrågakomma personer med utbildning
från socialpolitiska institutets sociala linje eller med kompetens som extra
ordinarie förestånderskor av 2:a klass med tjänstgöring vid den statliga sinnessjukvårdens
hjälpverksamhet. Beträffande de föreslagna socialassistenternas
tillsättning syntes den ordningen böra gälla, att tjänsteinnehavarna
efter förslag av vederbörande direktion förordnades av medicinalstyrelsen
och icke, såsom hjälpverksamhetsförestånderskorna, av vederbörande överläkare.

Kostnaderna för den nya personalorganisationen har medicinalstyrelsen
beräknat på följande sätt. Till avlöningar skulle erfordras för den ordinarie
personalen omkring 135 000 kronor och för den extra ordinarie personalen
cirka 59 000 kronor eller alltså sammanlagt omkring 194 000 kronor för
år, vartill skulle komma rörligt tillägg och kristillägg. För två extra läkare
borde beräknas ett belopp av (2 x 7 300) 14 600 kronor. Härutöver skulle
till överläkarna utgå hyresersättning med sammanlagt (3 000 + 7 x 2 500)
20 500 kronor för år.

Medicinalstyrelsen har tillika framlagt förslag till beredande av erforderliga
lokaler för undersökningsstationerna, slutande å en kostnad av 93 000
kronor. Detta förslag torde få upptagas till närmare behandling i samband
med medelsanvisningen å kapitalbudgeten för nästa budgetår för vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus.

För utrustning av undersökningsstationerna räknar styrelsen med ett belopp
av 30 000 kronor till möbler, varvid man tänkt använda sig av statens kontorsmöbelserier.
Härtill skulle komma kostnader för skrivmaskiner och övrig
kontorsutrustning, som av styrelsen beräknats till 20 000 kronor. För anskaffande
av inventarier skulle sålunda erfordras omkring 50 000 kronor.

Den nya organisationen av sinnesundersökningarna föreslås träda i
kraft tidigast den 1 januari 1946. Härigenom skulle de läkare som så
önskade kunna hinna förskaffa sig ytterligare utbildning på detta speciella
område inom psykiatrien. Vidare kunde erforderliga lokaler icke beräknas
bliva iordningställda före nämnda tidpunkt.

Yttranden.

Över medicinalstyrelsens förslag i nu ifrågavarande delar lia yttranden
avgivits av direktionerna för de sinnessjukhus, vid vilka enligt förslaget
undersökningsavdelningar skulle anordnas, samt av direktionen för S:t Olofs
sjukhus. Direktionerna ha i regel åberopat av vederbörande sjukhuschef eller

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

annan överläkare avgivet utlåtande. Yttranden lia vidare avgivits av statskontoret,
allmänna lönenämnden, svenska psykiatriska föreningen och Sveriges
läkarförbund.

Direktionerna för psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Umedalens
sjukhus ha icke haft något att erinra mot förslaget. Sjukhuschefen vid sistnämnda
sjukhus har dock ifrågasatt behovet av särskilda socialassistenter
samt framhållit, att sociala utredningar med fördel kunde införskaffas från de
kommunala ombud, som enligt fattigvårdslagen skulle finnas för samarbete
med sinnessjukhusens hjälpverksamhet. Hjälpverksamhetsförestånderskorna
borde lämpligen utnyttjas för mera kvalificerade undersökningar.

Sjukhuschefen vid Ulleråkers sjukhus framhåller, att, därest den blivande
överläkaren vid den föreslagna undersökningsavdelningen vid sjukhuset även
skulle komma att fungera som lärare i rättspsykiatri vid universitetet i Uppsala,
borde de akademiska myndigheterna beredas tillfälle att yttra sig över
kvalifikationerna hos sökande till befattningen.

Den föreslagna hyresersättningen, 2 500 kronor, finner sjukhuschefen för
Uppsalas vidkommande alltför låg.

Sjukhuschefen vid Ryhovs sjukhus betonar svårigheten att vid de sjukhus,
till vilka skulle knytas undersökningsavdelningar, mottaga ökat antal undersökningsfall.
Platsbristen vore avsevärd och den förändring av sjukhusens
upptagningsområden, som medicinalstyrelsen avsett att genomföra, kunde
icke göras tillräckligt omfattande.

I fråga om överläkarnas löneställning anser sjukhuschefen, att tjänsterna
böra placeras i lönegraderna A 29 respektive A 28, alltså en lönegrad högre
än medicinalstyrelsen föreslagit.

överläkaren vid S:t Lars sjukhus, T. Sondén, anför i en av sjukhuschefen
tillstyrkt promemoria, att medicinalstyrelsens förslag örn hyresersättningens
storlek innebure, att de rättspsykiatriska överläkarna komme att få sämre
ekonomisk ställning än nuvarande överläkare av 3:e klass. Då dessutom slutlönen
vore högre för sinnessjukvårdens läkare, kunde man icke räkna med
att väl utbildade och meriterade läkare stannade i den rättspsykiatriska verksamheten.
Dessa läkare komme i stället att söka sig tillbaka till de bättre
betalda befattningarna inom sinnessjukvården och rättspsykiaterkåren komme
småningom att huvudsakligen bestå av inom sinnessjukvården ratade läkare.

I promemorian framhålles vidare, att antalet undersökningar per läkare
och år icke borde beräknas så högt som till 60. Strafflagberedningen hade
beräknat det årliga undersökningsantalet till 50 och dess rättspsykiatriske
ledamot hade ansett, att man icke borde räkna med högre antal än 40. Vid
undersökningsavdelningen vid S:t Lars sjukhus borde därför finnas ytterligare
en läkare utöver de två, som medicinalstyrelsen föreslagit.

Vad angår kompetensfordringarna för läkarna erinras i promemorian, att
medicinalstyrelsen föreslagit, att av överläkarna och förste läkarna skulle
krävas bland annat en genom tjänstgöring vid rättspsykiatrisk undersökningsavdelning
eller på annat sätt förvärvad omfattande rättspsykiatrisk
erfarenhet. Gentemot detta framhålles, att utbildningsplatserna, d. v. s. de

77

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 241.

extra ordinarie andre läkartjänsterna, vore alltför fåtaliga i förhållande till
de ordinarie befattningarna.

Beträffande kanslipersonalen betonas, att med hänsyn till denna personals
självständiga arbete kanslibiträden erfordrades även vid de i landsorten
belägna undersökningsstationerna. Vid den till S:t Lars sjukhus anslutna
stationen borde sålunda finnas ett kanslibiträde, en socialassistent och ett
kontorsbiträde. Socialassistenternas arbete komme icke att bliva jämförligt
med hjälpverksamhetsförestånderskornas och för behörighet till sådan tjänst
borde icke uppställas andra villkor än vad som gällde för kanslibiträdestjänst.

Även sjukhuschefen vid S:t Jörgens sjukhus finner de för läkarna föreslagna
avlöningsförmånerna ogynnsamma i jämförelse med motsvarande förmåner
vid sinnessjukhusen, vilket måste befaras medföra svårigheter att till
de nya läkartjänsterna erhålla kvalificerade personer, villiga att kvarstanna å
tjänsterna någon längre tid.

Beträffande storleken av personalen vid den till sjukhuset förlagda undersökningsavdelningen
anser sjukhuschefen att det, utöver den av medicinalstyrelsen
beräknade personalen, skulle erfordras en extra ordinarie andre
läkare och ett kontorsbiträde. Sjukhuschefen har därvid utgått från ett beräknat
årligt undersökningsantal av 178, under det att medicinalstyrelsen
räknat med 140 undersökningar. Alternativt föreslås, att ifrågavarande undersökningsavdelnings
distrikt göres mindre.

Sjukhuschefen vid Mariebergs och t. f. sjukhuschefen vid Sidsjöns sjukhus
anse behov av särskild socialassistent vid respektive undersökningsavdelningar
föreligga. Vederbörande hjälpverksamhetsförestånderskor hade full
sysselsättning i denna egenskap och kunde icke beräknas medhinna erforderliga
sociala utredningar. Sistnämnda sjukhuschef anser vidare anledning
saknas, att vid tillsättande av socialassistenttjänsterna frångå den eljest tilllämpade
ordningen, att extra ordinarie befattningshavare anställas av vederbörande
överläkare.

Sjukhuschefen vid S:t Olofs sjukhus framhåller önskvärdheten av att sjukhusets
extra ordinarie andre läkartjänst omregleras till ordinarie. Vidare
framhåller sjukhuschefen, att det årliga antalet undersökningar (undersökningar
av häktade inberäknade) kunde beräknas till 15, vilket med ett arvode
av 100 kronor per undersökning skulle medföra en kostnad av 1 500 kronor. Antalet
undersökningar vore ungefär en fjärdedel av antalet vid en av de minsta
undersökningsstationerna, men kostnaderna — inberäknat kostnaderna för renskrivning
av utlåtandena, varför särskild ersättning utginge — vore avsevärt
mindre än en fjärdedel av lönekostnaderna vid en sådan station. Det vore därför
skäligt, att ett anslag av förslagsvis 1 200 kronor ställdes till överläkarens
förfogande för anlitande av särskilt biträde vid undersökningarna utom för
dessas renskrivning.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att den föreslagna lönegradsplaceringen
för överläkarna med största säkerhet komme att medföra en kvalitetssänkning
av hela den rättspsykiatriska verksamheten. Dessa läkare skulle
tvingas att söka skälig kompensation för sina dåliga avlöningsförmåner i en ut -

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

vidgad privatpraktik. I stället borde läkarna anknytas till sinnessjukhusorganisationen
på ett mer fristående sätt för att med sina undersökningsstationer
kunna bilda stommen till ett framtida, enhetligt undersökningsväsende.
Härvid borde de inom sitt område jämställas med sjukhuschef och alltså placeras
i lönegrad A 29 samt åtnjuta fri bostad eller hyresersättning. Redan en
så obetydlig löneförbättring skulle med säkerhet locka på helt annat sätt
kvalificerade sökande.

I fråga örn socialassistenterna framhåller föreningen, att man på dessa,
som förutom att verkställa sociala utredningar hade att bland annat deltaga
i själva undersökningarna och därvid utföra vissa psykotekniska prov, måste
ställa stora krav på kvalifikationer och utbildning. De borde därför, i likhet
med kuratorerna vid fångvårdens undersökningsavdelningar, placeras i lönegrad
Eo 10.

Sveriges läkarförbund finner beräkningarna av antalet läkare och annan
personal vid undersökningsstationerna alltför optimistiska. Förbundet påpekar,
att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen med en
personal av sex läkare, varav en deltidsanställd, sex socialassistenter, av vilka
två vore praktikanter, samt sju skrivbiträden under år 1944 icke kunnat avgiva
fler än 210 utlåtanden eller omkring 37 utlåtanden per läkare. Förbundet anser
det orimligt, att undersökningsstationen vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm
med den föreslagna personalen — fem läkare, två socialassistenter och
tre kansli- respektive kontorsbiträden — skulle kunna medhinna 300 utlåtanden
per år, såvida icke utlåtandenas nivå hölles så låg, att syftet med
reformen äventyrades.

Även läkarförbundet framhåller, att överläkarnas föreslagna löneställning
komme att få till följd, att dessa tjänster bleve övergångstjänster, som bomme
att övergivas av sina innehavare, så snart dessa kunde vinna befordran till
bättre avlönade överläkartjänster. Detta skulle motverka ett av ändamålen
med reformen, nämligen skapandet av en kår verkligt kompetenta rättsläkare.
För ifrågavarande överläkare kunde därför icke godtagas lägre löneställning
än den som gällde för överläkare av Ira klass vid sinnessjukhusen.

Statskontoret kan för sin del icke finna, att de arbetsuppgifter, som skulle
ankomma på överläkaren vid den till psykiatriska sjukhuset förlagda undersökningsstationen,
motiverade inrättande av en överläkarbefattning i lönegrad
A 28. Denna tjänst borde i likhet med övriga överläkartjänster uppföras
som överläkarbefattning i lönegrad A 27.

Vidare föreslår statskontoret, att överläkartjänsterna tills vidare, i avvaktan
på statsmakternas ställningstagande till det tidigare omnämnda förslaget
örn evalvering i lönegrad av den för överläkarna vid sinnessjukhusen
utgående bostadsförmånen, uppföras på extra ordinarie stat. De till överläkarna
föreslagna hyresersättningarna borde bestämmas till högst de av
medicinalstyrelsen angivna beloppen för att bereda möjlighet till ett närmare
anpassande av ersättningarna efter hyreskostnaderna å respektive stationeringsorter.

Enligt statskontorets mening bör tills vidare anstå med inrättande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

79

kanslibiträdesbefattning vid undersökningsstationen vid psykiatriska sjukhuset.
Ombestyrandet av diarieföring av handlingar syntes kunna anförtros
åt någon av socialassistenterna. De föreslagna kontorsbiträdesbefattningarna
vid såväl denna som övriga undersökningsstationer borde uppföras såsom
skrivbiträdestjänster. Medel borde vidare ställas till förfogande för anställande
av endast en av de föreslagna två extra läkarna, vilka efter Kungl.
Maj:ts medgivande skulle anlitas för avhjälpande av eventuellt uppkommande
större arbetsbelastning.

Slutligen ifrågasätter statskontoret, huruvida icke, i enlighet med de
principer, som i allmänhet tillämpades vid tjänstetillsättningar inom
statsförvaltningen, medicinalstyrelsens nuvarande befogenhet att tillsätta
förste och andre läkare vid statens sinnessjukhus borde överflyttas å Kungl.
Maj:t.

Ehuru det nuvarande undersökningsförfarandet syntes vara behäftat med
avsevärda nackdelar, vilka i görligaste mån borde avhjälpas, ifrågasätter allmänna
lönenämnden nödvändigheten av att för tillgodoseende av detta syfte
inrätta särskilda ordinarie läkartjänster i den omfattning och den löneställning
som föreslagits. Det synes lönenämnden vara förtjänt av övervägande,
om icke tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenheter ett system med
lämpligt utmätta och efter förhållande variabla arvoden vore att föredraga
framför fasta, lönegradsplacerade tjänster. Lönenämnden påpekar i detta
sammanhang, att med de föreslagna löneställningarna ersättningen per undersökningsfält
skulle komma att utgå med väsentligt högre belopp än då, såsom
avsetts beträffande Gotland, arvode skulle utgå för varje särskild undersökning.

Örn emellertid den föreslagna organisationen ansåges böra komma till
stånd, synes det lönenämnden tillfyllest, att ledningen för ifrågavarande
undersökningar anförtros åt förste läkare i lönegrad A 28 utom beträffande
stationen vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm, där en överläkare i lönegrad
A 27 vore motiverad.

Beträffande de föreslagna socialassistenterna, vilkas löneställning (Eo 7)
skulle överensstämma med hjälpverksamhetsförestånderskornas, erinrar lönenämnden
endast, att tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus
beträffande sistnämnda befattningshavare föreslagit uppflyttning till lönegrad
A 8.

DepartenientscJi ef en.

Medicinalstyrelsens förslag till personalorganisation vid de rättspsykiatriska
undersökningsstationer, varom här är fråga, bygger i stor utsträckning
på den erfarenhet, som under lång tid vunnits beträffande sinnesundersökningar
vid sinnessjukhusen av tilltalade på fri fot. Förslaget synes
på ett smidigt sätt anpassa sig till nuvarande organisation för statens sinnessjukvård
och förefaller mig även i övrigt i stort sett väl avvägt. Jag anser
mig därför böra förorda, att förslaget — som jämväl tjänat till ledning för
ett av fångvårdsstyrelsen framlagt, av chefen för justitiedepartementet förut

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

denna dag (prop. nr 240) i huvudsak tillstyrkt förslag till motsvarande
organisation för undersökning av häktade — lägges till grund för organisationen
av undersökningväsendet beträffande icke häktade.

Beträffande personalorganisationens omfattning har vid remissbehandlingen
från flera håll gjorts gällande, att organisationen skulle vara för snäv.
Medicinalstyrelsen Ilar själv framhållit, att personalstaten vore lågt beräknad
men att styrelsen i avbidan på närmare erfarenhet icke velat påkalla större
personal än som befunnits oundgängligen erforderlig. Jag ansluter mig till
styrelsens ståndpunkt härutinnan och vill för övrigt hänvisa till att Kungl.
Majit torde äga möjlighet att med anlitande av icke-ordinarieposten i sinnessjukhusens
avlöningsstat anställa det antal extra läkare och andra tillfälliga
befattningshavare, som kan visa sig nödvändigt för verksamhetens behöriga
upprätthållande.

I fråga örn anställnings- och lönevillkoren hava mycket delade meningar
framkommit vid remissbehandlingen. Sålunda har från läkarhåll med styrka
hävdats, att löneställningen för överläkarna vore för låg för att garantera
skapandet och bibehållandet av en kompetent kår av rättspsykiater. Å andra
sidan hava statskontoret och allmänna lönenämnden ansett sig böra förorda såväl
en lösare anställningsform som en lägre löneställning för överläkarna vid
ifrågavarande stationer. Jag finner det för egen del angeläget, att löneställningen
för överläkarna blir sådan, att en tillfredsställande rekrytering till
densamma befrämjas. Jag anser mig därför icke kunna i princip förorda lägre
löneställning än vad medicinalstyrelsen föreslagit men är, intill dess närmare
erfarenhet vunnits, ej heller beredd att tillstyrka en högre löneplacering. Jag
förordar alltså, att överläkaren vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm
placeras i 28 lönegraden och de övriga i 27 lönegraden. De fast anställda
förste och andre läkarna böra placeras i 28 respektive 26 lönegraden. Med
hänsyn till att det här gäller tillskapandet av en ny organisation torde dock
försiktigheten bjuda att samtliga läkarbefattningar tills vidare uppföras å
extra ordinarie stat.

Mot de av medicinalstyrelsen föreslagna beloppen för hyresersättning till
överläkarna, utgörande 3 000 kronor i Stockholm och 2 500 kronor å övriga
stationsorter, har jag ingen annan erinran att göra än att jag i likhet med
statskontoret förordar, att dessa belopp fastställas såsom maximibelopp för
att bereda möjlighet till en närmare anpassning av ersättningarna efter hyreskostnaderna
å respektive stationsorter.

För verksamheten på Gotland har som nämnts allenast föreslagits den
ändringen, att ersättningen till vederbörande undersökningsläkare skulle
höjas från 60 till 100 kronor per undersökning. I betraktande av angelägenheten
att stimulera de mest kvalificerade av de där stationerade psykiaterna att
vid sidan av sjukvården ägna erforderlig tid och omsorg åt hithörande undersökningar
vill jag ej motsätta mig, att en sådan höjning sker. Kostnaden för
dessa undersökningar, som tidigare bestritts från andra huvudtitelns anslag
till medikolegala besiktningar, torde i anslutning till vad chefen för justitiedepartementet
i förenämnda proposition uttalat framdeles böra bestridas från
sinnessjukhusens avlöningsanslag.

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Den föreslagna löneställningen för den övriga personalen vid undersökningsstationerna,
socialassistenterna samt kansli- och kontorsbiträdena, anser
jag mig jämväl kunna tillstyrka med den jämkningen, att alla hithörande befattningar
tills vidare uppföras å extra ordinarie stat. Jag vill härvid i anledning
av svenska psykiatriska föreningens förslag örn placering av socialassistenterna
i lönegrad Eo 10 framhålla, att de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma
dessa assistenter, enligt vad jag inhämtat icke kunna anses motsvara det rent
sociala arbete, som åvilar de inom fångvården anställda kuratorerna. Ur arbetssynpunkt
närmast jämförliga med socialassistenterna äro däremot vissa inom
fångvården fungerande assistenter, som för närvarande äro placerade i lönegrad
Ex 6 men av chefen för justitiedepartementet föreslås överförda till
lönegrad Eo 7. Med hänsyn till att statskontoret ifrågasatt ett utbyte av
kontorsbiträdestjänsterna mot skrivbiträdestjänster vill jag erinra örn att
frågan örn en allmännare användning av skrivbiträdesgraden för närvarande
är föremål för utredning av 1944 års personalutredning. I avbidan å resultatet
av denna utredning synes anledning icke föreligga att frångå den för skrivpersonalen
å sinnessjukhusens läkarexpeditioner tillämpade lägsta lönegraden
eller Eo 4, helst som expeditionsarbetet vid undersökningsstationerna torde
bli av relativt kvalificerad art.

Yad beträffar kompetensvillkoren för läkartjänsterna delar jag medicinalstyrelsens
uppfattning, att kraven på rättspsykiatrisk utbildning och erfarenhet
tills vidare böra givas en tämligen allmän utformning. Det torde böra ankomma
på styrelsen, som genom sin centrala granskning av de rättspsykiatriska
utlåtandena besitter en omfattande kännedom örn läkarnas hittillsvarande
rättspsykiatriska verksamhet, att till en början mera fritt pröva vederbörandes
kvalifikationer. Först sedan den nya organisationen fungerat någon tid torde
mera specificerade behörighetsvillkor böra övervägas. Yad nu anförts synes
mig tala för att medicinalstyrelsen tills vidare erhåller befogenhet att tillsätta
de underordnade läkarna vid ifrågavarande undersökningsstationer, i
likhet med vad fallet redan är beträffande nuvarande underläkare vid statens
sinnessjukhus.

Till socialassistentbefattningarna skulle enligt medicinalstyrelsens förslag
såväl översköterskor med kompetens som hjälpverksamhetsförestånderskor
som personer med utbildning från socialpolitiska institutets sociala
linje kunna ifrågakomma. Då dessa assistenter främst skulle ha till uppgift
att verkställa sociala utredningar måste givetvis sistnämnda utbildning anses
värdefull. I betraktande av undersökningsmaterialets beskaffenhet och att
assistenterna förutsättas komma att i viss utsträckning även biträda vid själva
undersökningarna lära å andra sidan jämväl sjukvårdsutbildning och erfarenhet
från sinnessjukvård vara av värde. Under sådana förhållanden torde avgörande
vikt få tillmätas de sökandes personliga kvalifikationer för arbetet.
För att i möjligaste mån vinna en enhetlig bedömning av vederbörandes kvalifikationer
synes det mig motiverat att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
åtminstone tills vidare göra ett avsteg från eljest gällande regler för tillsättande
av personal vid sinnessjukhusen i denna tjänsteställning och upp Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 46 6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

draga åt medicinalstyrelsen att tillsätta befattningarna som socialassistenter.
Härvid bör i regel samråd äga rum med socialstyrelsen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle vid ifrågavarande åtta rättspsykiatriska
undersökningsstationer inrättas följande tjänster, nämligen 1
överläkare (Eo28), 7 överläkare (Eo27), 6 förste läkare (Eo28), 2 andre
läkare (Eo 26), 6 socialassistenter (Eo 7), 1 kanslibiträde (Eo 7) och 9 kontorsbiträden
(Eo4).

Kostnaderna för denna personals avlöning för helt år kunna, frånsett utgående
tillägg, beräknas till omkring 190 000 kronor. Härtill skulle komma
ett belopp av dels 14 600 kronor för avlönande av två extra läkare dels
ock 20 500 kronor för hyresersättningar åt överläkarna.

Styrelsens förslag rörande anskaffandet av inventarier till undersökningsstationerna
giver mig icke anledning till erinran. För ändamålet torde alltså
böra avses ett belopp av 50 000 kronor.

Hen nya organisationen torde med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört
icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1946.

IV. Föreliggande framställningar i övrigt.

A. Statens sinnessjukhus.

Medicina Istyre Isen.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har medicinalstyrelsen i samband med beräkning
av medelsbehovet för avlöningar vid sinnessjukhusen under nästa
budgetår påkallat förstärkning m. m. av personalen i skilda hänseenden.

Beträffande den ordinarie personalen föreslås ingen annan ändring än att
en överskötarbefattning (A 8) vid Ulleråkers sjukhus indrages och ersättes
med en översköterskebefattning (A 6). Ett sådant utbyte har försöksvis
prövats och befunnits ändamålsenligt.

I fråga örn den icke-ordinarie personalen har styrelsen i första hand hemställt
örn en förstärkning av läk arpersonalen för effekti visering av den
moderna terapibehandlingen av sinnessjuka.

Styrelsen erinrar härvid örn att av de å gällande personalförteckning upptagna
femton extra ordinarie andre läkarna åtta hade till huvudsaklig uppgift
att handhava modern medicinsk behandling av schizofreni. För samma
ändamål disponerade styrelsen även nio extra läkare. Erfarenheterna av ifrågavarande
behandlingsmetoder, inklusive elektrochockbehandling, vore i stort
sett gynnsamma och metoderna komme numera till användning även vid ett antal
andra former av sinnessjukdom. Styrelsen hade bibringats den uppfattningen
att en utvidgning av dessa behandlingsmetoder borde möjliggöras, då det i
varje fall till fullo ådagalagts, att sjukhusvistelsen därigenom kunde väsentligt
avkortas för ett stort antal patienter. Styrelsen föresloge därför, att för
detta ändamål finge anställas ytterligare fem extra läkare, innebärande en
merutgift av (5 x 7 300) 36 500 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241. 83

Beträffande kontorspersonalen föreslår styrelsen, att en extra ordinarie
kontorsbiträdestjänst inrättas vid S:ta Annas sjukhus. Styrelsen framhåller,
att de göromål, som skulle åvila denna befattningshavare, nu utfördes
av ett skrivbiträde med stadigvarande anställning mot ett arvode av 200 kronor
per månad samt att för utförandet av motsvarande uppgifter vid sjukhus av
ungefär samma storleksordning — exempelvis vid S:t Olofs sjukhus — vore
inrättade kontorsbiträdestjänster. Styrelsen erinrar vidare örn att styrelsen
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 föreslagit, att medel måtte
beräknas för inrättande av en befattning som extra ordinarie kameralbiträde
vid S:t Sigfrids sjukhus, vilket förslag emellertid Kungl. Majit ansett sig icke
kunna tillstyrka. Styrelsen framhåller, att till de skäl, som redan tidigare
anförts fory inrättande av denna befattning, bomme nu en ökning av arbetsuPPgifterna
å sjukhusets kontor genom öppnandet av den till sjukhuset anslutna
sekundäravdelningen i Långasjö. Styrelsen hemställer därför, att
frågan örn inrättande av en extra ordinarie kameralbiträdestjänst vid detta
sjukhus måtte tagas under förnyat övervägande.

Kostnaden för ifrågavarande båda kontorsbefattningar beräknas till sammanlagt
5 210 kronor.

Med avseende å sjukvårdspersonalen framhåller medicinalstyrelsen,
att styrelsen icke längre ansåge sig kunna avvisa vissa krav på personalförstärkning
i syfte att dels ernå en mera tillförlitlig övervakning av patienterna
dels ock bättre tillgodose det somatiska genomforskandet av patientmaterialet
och dettas behandling i terapeutiskt hänseende. Rörande den närmare innebörden
härav anför styrelsen i huvudsak följande.

Efter medgivande av 1939 års lagtima riksdag hade inrättats 5 befattningar
såsom nattöversköterskor att placeras vid de sinnessjukhus, där behovet
kunde prövas mest trängande. Inrättande av ytterligare tjänster av detta
slag hade vederbörande departementschef i samband med anmälan av frågan
örn reglering för budgetåret 1940/41 av utgifterna under femte huvudtiteln
ansett sig icke kunna tillstyrka, innan ytterligare erfarenhet om lämpligheten
av ifrågavarande anordning förelåge. Då emellertid erfarenheten av särskilda
nattöversköterskor varit mycket tillfredsställande, funne sig medicinalstyrelsen
nu böra föreslå inrättandet av ytterligare 5 överskötersketjänster för
placering vid statens sinnessjukhus, som styrelsen kunde finna i första hand
böra förses med särskild, ansvarig sjukvårdspersonal för nattjänst, motsvarande
en merutgift av cirka 13 600 kronor.

1944 års riksdag hade beviljat en utökning av personalen med en extra
ordinarie skötare eller manlig elev och åtta extra ordinarie sköterskor eller
kvinnliga elever. Utökningen hade föranletts av att vissa sjukhus, särskilt
Ulleråkers, S:ta Annas och Restads, belagts med större antal oroliga patienter
än tidigare, vilket medfört behov av ökad övervakningspersonal. Då emellertid
dessa tjänster endast motsvarade halva antalet av vad medicinalstyrelsen
ansett erforderligt, hemställde styrelsen, att medel nu måtte beräknas för
tillgodoseende av återstående personalbehov vid nyssnämnda sjukhus, d. v. s.
1 extra ordinarie skötare eller manlig elev och 8 extra ordinarie sköterskor
eller kvinnliga elever. Av liknande skäl borde ytterligare 3 extra ordinarie
skötare anställas vid S:ta Maria sjukhus. Kostnaden för nu berörd personal
kunde beräknas till sammanlagt 28 920 kronor.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vid avdelningen för kvinnliga patienter vid S:ta Maria sjukhus funnes tre
vårdavdelningar, envar med mera än 70 vårdplatser. Då ett så stort platsantal
per avdelning icke vore tillfredsställande, funne styrelsen en uppdelning
av dessa avdelningar påkallad. Enahanda missförhållande å avdelningen
för manliga patienter hade tidigare undanröjts. En sådan uppdelning
krävde emellertid att personalen utökades. Styrelsen föresloge därför, att
medel beräknades för anställande vid sjukhuset av 2 extra ordinarie översköterskor
och 6 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Kostnaderna
för dessa befattningshavare belöpte sig till omkring 19 100 kronor.

Styrelsen hemställde vidare, att personalen å insulinavdelningen vid Sundby
sjukhus måtte få utökas med 1 extra ordinarie skötare eller manlig elev,
vars avlöning kunde beräknas till omkring 2 620 kronor. Ifrågavarande personalbehov
måste för närvarande tillgodoses från en vårdavdelning, enär
styrelsen icke kunnat ställa erforderlig personal till förfogande.

Från S:t Jörgens sjukhus hade sedan länge framställts krav på anställande
av en Översköterska å sjukhusets laboratorium. Medicinalstyrelsen hade hitintills
endast på så sätt kunnat tillmötesgå detta befogade önskemål, att
sjukhuset för tjänstgöring å laboratoriet fått disponera en extra ordinarie
sköterska, vilket emellertid medfört, att en fullt kompetent arbetskraft icke
kunnat erhållas. Då den medicinska behandlingen av de sjuka krävde mera
personal än vad styrelsen kunnat ställa till förfogande, hade personal därför
måst tagas från vårdavdelningarna, ett förhållande, som i längden icke kunde
godtagas. Behov förelåge av ytterligare 2 kvinnliga sjukvårdsfunktionärer.
Styrelsen föresloge därför, dels att 1 befattning såsom extra ordinarie Översköterska
med placering å sjukhusets laboratorium måtte få nyinrättas, dels
ock att personalen därutöver skulle utökas med 1 extra ordinarie sköterska
eller kvinnlig elev. Därvid skulle den nu å laboratoriet tjänstgörande sköterskan
återgå till det direkta sjukvårdsarbetet. Kostnaderna för denna personalförstärkning
beräknades till 5 180 kronor.

Vid Sidsjöns sjukhus hade erfarenheten visat, att den före öppnandet av
sjukhuset beräknade personaluppsättningen vore för knapp. Sjukhusets medicinska
centrum vore det fullständigaste något statligt sinnessjukhus för närvarande
disponerade, innefattande tre laboratorier, röntgen, fullständig tandklinik
samt lokaler för medicinsk poliklinik och verksläkarmottagning. För arbete
å dessa olika avdelningar disponerades endast en extra ordinarie Översköterska.
Denna befattningshavares åligganden hade emellertid redan blivit
så omfattande, att förstärkning med ytterligare 1 extra ordinarie Översköterska
syntes styrelsen ofrånkomlig. För tillgodoseende av i övrigt förefintligt
behov av översköterskor hade styrelsen för avsikt att för sjukhuset disponera
två av de föreslagna nya nattöverskötersketjänsterna. Patienterna å
sjukhusets kvinnliga avdelning hade visat sig oroligare än vad man kunnat
beräkna. Antalet nattövervakningsavdelningar hade därför måst ökas med en.
Jämväl tillsynen å dagrum och arbetssalar måste utökas. Härför erfordrades
4 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Även å avdelningen för
manliga patienter hade patienterna visat sig vara mycket oroligare än vad
som förutsetts. Med hänsyn till såväl säkerhetskravet som önskemålet att
bättre kunna utnyttja verkstäderna och utöka antalet utearbetslag under betryggande
tillsyn beräknades den erforderliga personalförstärkningen till 13
extra ordinarie skötare eller manliga elever. Specialavdelningens patientmaterial
hade visat sig vara i alldeles särskild grad opålitligt och svårskött.
Nödvändigheten av att öka tillsynen å vissa avdelningar liksom kravet på att
kunna öka antalet utearbetslag och tillsynen å verkstäderna motiverade enligt
medicinalstyrelsens förmenande väl en utökning av vårdpersonalen med
ytterligare 6 befattningar såsom extra ordinarie skötare. Det stora flertalet

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

å denna avdelning omhändertagna patienter vore kriminella psykopater, som
genom ordnat arbete skulle uppfostras till social livsförsel. Brist på personal
för handledning och tillsyn härvid finge icke försvåra sjukhusets ansträngningar
därutinnan.

Vid Sidsjöns sjukhus skulle sålunda erfordras en personalförstärkning av
sammanlagt 1 Översköterska, 19 skötare och 4 sköterskor, samtliga estra ordinarie.
Kostnaden härför kunde beräknas till 70 580 kronor.

Styrelsen har vidare beräknat medel för anställande av 1 extra ordinarie
förestånderska i lönegraden Eo 7 vid Källshagens sjukhus. Till motivering
härför yttrar styrelsen:

Antalet försöksutskrivna vid Källshagens sjukhus, huvudsakligen sträffriförklarade
asociala imbecilla, hade sedan slutet av år 1936 ökats från 23 till
303 vid början av år 1944. Försöksutskrivning av dessa patienter förlängdes
oftast två eller flera gånger, innan definitiv utskrivning kunde av sinnessjuknämnden
medgivas. Bestyret med återintagning, byte av anställning under
försöksutskrivningstiden, ändring av övervakningen o. s. v. samt framför allt
anskaffandet av den första anställningen ombesörjdes från sjukhuset och
krävde betydligt arbete. Den för sjukvården, inklusive familjevården, disponibla
uppsyningspersonalen kunde icke medhinna det allt mera stegrade
arbetet beträffande de försöksutskrivna. Medicinalstyrelsen funne därför
ett trängande behov av ökad personal föreligga och hemställde därför, att

1 extra ordinarie föreståndersketjänst av 2:a klass vid sjukhuset, motsvarande
en kostnad av 2 760 kronor, måtte inrättas.

Medicinalstyrelsens förslag innebär således, att sinnessjukhusens extra
ordinarie sjukvårdspersonal skulle utökas med sammanlagt 1 förestånderska
(Eo7), 9 översköterskor (Eo6), 24 skötare (Eo 6) eller manliga elever och
19 sköterskor (Eo 3) eller kvinnliga elever.

Vad slutligen angår ekonomipersonalen omtalar medicinalstyrelsen,
att vid den till S:t Sigfrids sjukhus anslutna, nyinrättade sekundäravdelningen
i Långasjö icke funnes någon manlig ekonomistbefattning. Då emellertid
behov förelåge av en sådan befattning, vars innehavare skulle handhava
skötseln av värmeledningen inom fastigheten, omhänderhava trädgården och
dessutom kunna utföra mindre reparationer m. m., föreslår styrelsen, att

2 190 kronor beräknas för inrättande av en befattning såsom ekonomist av
l:a klass med placering vid nämnda sekundäravdelning.

Styrelsen meddelar vidare, att inspektören för sinnesslövården påpekat behovet
av ytterligare personal vid Salberga sjukhus, där en förbättring borde
ske av möjligheterna att bereda patienterna arbete inom sjukhuset. Styrelsen
framhåller, att å sjukhusets snickeriverkstad, där arbete med fördel kunde
beredas de omhändertagna, funnes anställd endast en befattningshavare,
som, när han för sitt arbete nödgades lämna verkstaden, ej hade annan möjlighet
än att låsa in där arbetande patienter. Styrelsen föreslår därför, att cirka
2 620 kronor beräknas för inrättande av en befattning såsom extra ordinarie
hantverkare (snickare) vid sjukhuset.

Ett bifall till den av styrelsen begärda personalförstärkningen skulle alltså
enligt styrelsens beräkningar medföra en ökad kostnad av sammanlagt 189 280
kronor. Härvid ha icke medräknats utgifter för rörligt tillägg, kristillägg
och provisoriskt lönetillägg.

86

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Statens sj niell lisper sonals förbund.

Såsom inledningsvis nämnts, har statens sjukhuspersonals förbund i
skrivelse den 20 september 1944 gjort framställning örn överförande av viss
extra ordinarie personal till ordinarie stat.

Framställningen avser dels att så stort antal extra ordinarie skötarerespektive
extra ordinarie sköterskebefattningar vid statens sinnessjukhus
måtte utbytas mot ordinarie tjänster, att relationen mellan ordinarie och
extra ordinarie befattningar inom respektive tjänstegrupper bleve densamma
som före den från och med år 1937 genomförda arbetstidsregleringen, dels
ock att 20 extra ordinarie eldarbefattningar måtte utbytas mot ordinarie
tjänster av samma slag.

Förbundet framhåller bland annat, att det torde ha varit statsmakternas
avsikt, att genomförandet av arbetstidsregleringen icke skulle medföra någon
försämring av ifrågavarande vårdpersonals befordringsmöjligheter. En sådan
försämring hade emellertid inträtt, enär det antal ordinarie tjänster, som hade
bort tillskapas i anledning av arbetstidsregleringen, till följd av den under
kriget iakttagna starka återhållsamheten med statens utgifter icke blivit inrättat.
Av kriget föranledda restriktioner i detta avseende borde emellertid
icke utgöra hinder för bifall till framställningen, då det här endast vöre
fråga örn en återgång till tidigare rådande förhållanden samt kostnaderna
härför vore obetydliga. Härigenom skulle också de nu förefintliga svårigheterna
i fråga örn rekryteringen av ifrågavarande personalgrupp kunna
minska.

Yttranden.

I yttrande över sistnämnda framställning anför medicinalstyrelsen beträffande
vårdpersonalen följande.

Arbetstidsregleringen vid statens sinnessjukhus genomfördes i två etapper,
från och med den 1 januari 1937 och från och med den 1 januari 1939. Vid
behandlingen av frågan örn anslag för avlöningar vid statens sinnessjukhus
för budgetåret 1936/37 beräknades medel å vederbörande avlöningsstats anslagspost
för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för den ökning av
personalbehovet, som föranleddes av den då partiellt planerade arbetstidsregleringen.

Vid beräkningen av den ökning av antalet befattningar inom sjukvården,
som betingades av den från och med den 1 januari 1939 vid statens sinnessjukhus
slutligt genomförda arbetstidsbegränsningen till 48 arbetstimmar
per vecka, hade medicinalstyrelsen i sin till Kungl. Majit den 22 oktober
1937 ingivna skrivelse i ämnet utgått ifrån, att erforderligt ytterligare personalbehov
skulle tillgodoses på så sätt att antalet ordinarie befattningar
ökades i sådan utsträckning, att förhållandet mellan antalet ordinarie sjukvårdsbefattningar
och totala antalet sjukvårdsbefattningar bleve oförändrat
och sålunda personalens befordringsutsikter icke försämrades.

I samband med avgivande av proposition i ämnet till 1938 års riksdag hade
föredragande departementschefen anfört bland annat, att det självfallet icke
vore hans mening, att den då föreslagna arbetstidsregleringen skulle medföra
försämrade befordringsutsikter för den vid sinnessjukhusen anställda vårdpersonalen
i dess helhet, men att det knappast syntes påkallat att för den

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

skull inrätta nya ordinarie befattningar redan under första året av arbetstidsregleringens
genomförande. Enligt riksdagens beslut inrättades även i förevarande
sammanhang endast extra ordinarie befattningar. Den personalökning,
som efter ingången av budgetåret 1936/37 betingats av öppnandet av
nya vårdavdelningar eller av den ökade medicinska behandlingen av de intagna,
har också genomförts på så sätt att proportionen mellan ordinarie och
extra ordinarie personal ytterligare förskjutits i för personalen ogynnsam
riktning.

För närvarande äro vid statens sinnessjukhus inrättade 1 124 ordinarie
skötarbefattningar och 1320 sköterskebefattningar, varjämte må vara anställda
högst 780 extra ordinarie skötare eller manliga elever samt högst
1 474 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Antalet manliga ordinarie
skötarbefattningar utgör sålunda för närvarande 59 % och antalet sköterskebefattningar
47 % av sammanlagda antalet tjänster inom respektive personalgrupper.
; Enligt den för budgetåret 1935/36 gällande personalförteckningen
utgjorde antalet ordinarie skötarbefattningar 1 060. Motsvarande antal
sköterskebefattningar var 1 272. Extra ordinarie skötare eller manliga
elever fick under nämnda budgetår anställas till ett antal av 392 och extra
ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever till ett antal av 875. Nämnda budgetår
utgjorde alltså ordinarie skötar- eller sköterskebefattningar 73 respektive
59 % av sammanlagda antalet tjänster inom varje tjänstegrupp.

Enligt av Kungl. Majit den 30 december 1930 fastställda villkor för behörighet
till vissa befattningar vid statens sinnessjukhus kräves bland annat
för behörighet till befattning såsom skötare eller sköterska att å något statligt
eller därmed jämförligt sinnessjukhus hava med gott vitsord tjänstgjort
under en tid av minst 4 år, därav minst 2 år såsom elev eller vikarie å sjukvårdsbefattning
och minst 2 år såsom extra ordinarie skötare respektive
sköterska eller därmed jämförlig sjukvårdsbefattning.

Väntetiden — efter sålunda vunnen formell behörighet — för erhållande av
skötar- eller sköterskebefattning utgjorde vid tiden närmast före den 1 januari
1937 cirka 8 respektive 11 månader. Efter den såsom nyss nämnts successivt
inträdda förskjutningen mellan antalet ordinarie och extra ordinarie
sjukvårdsbefattningar äro emellertid ifrågavarande befattningshavares utsikter
att vinna ordinarie anställning i så måtto försämrade, att väntetiden
för erhållande av ordinarie befattning för närvarande utgör för extra ordinarie
skötare cirka 5 år och för extra ordinarie sköterska cirka 4 år och 8
månader efter det formell behörighet uppnåtts.

För återställande av den relation mellan ordinarie och extra ordinarie befattningar
av ifrågavarande slag, som förelåg under budgetåret 1935/36, erfordras
att 266 extra ordinarie skötarbefattningar och 328 extra ordinarie
sköterskebefattningar utbytas mot ordinarie tjänster.

I fråga örn eldarpersonalen anför medicinalstyrelsen följande.

Gällande personalförteckning för statens sinnessjukhus upptager 13 befattningar
såsom eldare av l:a klass (A 6) och 99 av 2:a klass (A 5). För
närvarande må dessutom anställas 34 eldare av 2:a klass (Eo5). Motsvarande
antal under budgetåret 1935/36 utgjorde respektive 13, 96 och 29.

Som synes har beträffande denna personalgrupp någon större förskjutning
mellan ordinarie och extra ordinarie befattningar icke ägt rum i samband
med arbetstidsbegränsningens införande. Å andra sidan äro befordringsutsikterna
för befattningshavarna av detta slag ändock jämförelsevis små och i
stort sett torde befattningarna bliva sluttjänster för innehavarna. Till belysande
av befordringsgången må anföras, att av de för närvarande anställda
extra ordinarie eldarna en innehaft sin befattning från år 1933, fyra sedan

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

år 1935, två från år 1936 och fem sedan år 1937. övriga befattningshavare av
ifrågavarande slag hava antagits till extra ordinarie eldare år 1938 eller senare.
Styrelsen biträder därför personalförbundets framställning örn utbyte
av tjugo extra ordinarie befattningar av ifrågavarande slag mot ordinarie
tjänster.

Styrelsen förordar alltså, att till ordinarie stat överföras följande extra
ordinarie befattningar, nämligen 266 skötare, 328 sköterskor och 20 eldare.
Kostnaden härför uppskattar styrelsen till sammanlagt 95 000 kronor, frånsett
utgående särskilda tillägg.

Över framställningen har yttrande avgivits jämväl av statskontoret, som
i och för sig icke har något att erinra mot att ett överförande till ordinarie
stat av ifrågavarande befattningar i viss utsträckning kommer till stånd. Ämbetsverket
ifrågasätter dock, örn icke med ett dylika överförande borde anstå
intill dess resultaten förelåge av de utredningar, som för närvarande verkställdes
av 1944 års personalutredning och 1944 års lönekommitté, avseende
sjukvårds- och ekonomipersonal.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innefatta nu ifrågavarande
framställningar dels förslag örn utbyte av en ordinarie överskötarbefattning
mot en ordinarie översköterskebefattning, dels förslag örn överföring av
ett antal extra ordinarie befattningar som skötare, sköterska och eldare till
ordinarie stat, dels ock förslag örn viss utökning av den icke-ordinarie
personalen.

Mot det förstnämnda förslaget har jag intet att erinra.

Förslaget örn överförande av ett antal extra ordinarie befattningar till
ordinarie stat äger beträffande sjukvårdspersonalen sin bakgrund i den sedan
år 1937 successivt genomförda arbetstidsregleringen för sinnessjukhusens
personal på så sätt, att det därigenom uppkomna behovet av ökad personal
tillgodosetts allenast genom inrättande av extra ordinarie befattningar av
nyss angivet slag. Jag vill för egen del understryka mitt år 1938 gjorda uttalande
i ämnet, som innebar förklaring från min sida örn att arbetstidsregleringen
icke skulle medföra försämrade befordringsutsikter för den vid
sinnessjukhusen anställda vårdpersonalen i dess helhet. Jag vill också framhålla,
att åtgärder för återställande av befordringsutsikterna för hithörande
personal tidigare skulle ha av mig påkallats, därest icke inträffade extraordinära
förhållanden nödvändiggjort sträng återhållsamhet i fråga örn
ökade åtaganden från statens sida. Tillräckliga skäl synas mig emellertid
nu icke föreligga att längre uppskjuta vidtagande av åtgärder i nämnda syfte.
Enligt medicinalstyrelsens beräkningar skulle för återställande av den normala
befordringsgången för skötare och sköterskor erfordras, att 266 ordinarie
skötare- och 328 ordinarie skötersketjänster inrättades. Då jag icke funnit
anledning till erinran mot dessa beräkningar, förordar jag, att nu angivna
antal befattningar överföres från extra ordinarie till ordinarie stat.

För eldarpersonalen har arbetsregleringens genomförande icke medfört

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

någon större förskjutning mellan antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster.
Befordringsutsikterna för denna befattningshavargrupp äro emellertid,
på sätt medicinalstyrelsen närmare belyst, synnerligen ogynnsamma. Jag
anser därför billighetsskäl tala för att ökade möjligheter till ordinarie anställning
beredas densamma. Då jag i samband med frågan örn tjänsteförteckningsrevisionen
delvis beaktat eldarpersonalens ogynnsamma läge
ur befordringssynpunkt, anser jag mig i detta sammanhang böra stanna vid
att förorda, att 15 extra ordinarie eldartjänster överföras till ordinarie stat.

Yad härefter angår medicinalstyrelsens framställning örn utökning av den
icke-ordinarie personalen vill jag till en början framhålla, att jag delar
medicinalstyrelsens uppfattning örn angelägenheten av en vidgad användning
av den moderna medicinska terapien. Därest emellertid förslaget örn inrättande
av särskilda rättspsykiatriska undersökningsstationer godtages av statsmakterna,
kommer en väsentlig del av de nuvarande sinnessjukvårdsläkarnas
arbetstid att frigöras för terapeutiska ändamål. Vid sådant förhållande anser
jag mig icke för närvarande böra tillstyrka anvisande av medel till ytterligare
läkare för ifrågavarande ändamål utan förordar, att vidare erfarenhet örn behovet
av medicinskt utbildade arbetskrafter först avvaktas.

I anledning av medicinalstyrelsens förslag örn inrättande av en extra ordinarie
kontorsbiträdestjänst vid S:ta Annas sjukhus vill jag vidare erinra om
att jag i samband med behandlingen av tjänsteförteckningsrevisionsförslaget
förordat, att ifrågavarande sjukhus skulle erhålla en ordinarie kontorsbiträdestjänst.
Vid sådant förhållande torde medicinalstyrelsens nu ifrågavarande
framställning i denna del få anses förfallen.

Styrelsens förslag örn inrättande av en extra ordinarie kameralbiträdestjänst
vid S:t Sigfrids sjukhus tillstyrker jag med den av tjänsteförteckningsrevisionen
betingade ändringen, att medel beräknas för inrättande vid sjukhuset
av en befattning som kontorist i lönegrad Eo 9.

Då enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit goda erfarenheter erhållits av den
sedan år 1939 försöksvis tillämpade anordningen med särskilda översköterskor
för nattjänst samt behov av sådan personal föreligger vid flertalet sjukhus,
anser jag mig böra tillstyrka, att ytterligare 5 extra ordinarie översköterskor
må anställas för detta ändamål, varigenom hela antalet sådana befattningshavare
skulle komma att uppgå till 10. Jämväl styrelsens förslag rörande
uppdelning av tre större vårdavdelningar för kvinnliga patienter vid S:ta
Maria sjukhus finner jag mig böra biträda. För ändamålet bör alltså beräknas
medel till avlöning åt 2 extra ordinarie översköterskor och 6 extra ordinarie
sköterskor eller kvinnliga elever.

Medicinalstyrelsen har vidare under åberopande huvudsakligen av klientelets
oroliga beskaffenhet hemställt om ytterligare utökning av personalen
vid fem sjukhus med sammanlagt 1 extra ordinarie Översköterska, 23
extra ordinarie skötare eller manliga elever och 12 extra ordinarie sköterskor
eller kvinnliga elever. Kostnaderna för denna personal uppgå, frånsett de
särskilda tilläggen, till sammanlagt omkring 100 000 kronor. Jag anser mig
för närvarande icke kunna tillmötesgå styrelsens önskemål i detta hänseende

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

i vidare mån än att jag förordar, att hälften av detta belopp eller 50 000 kronor
ställes till styrelsens förfogande att användas för tillgodoseende av de
mest trängande behoven av personalförstärkning för ifrågavarande ändamål.

Den av styrelsen begärda förstärkningen med 1 extra ordinarie skötare
eller manlig elev vid Sundby sjukhus samt med 1 Översköterska och 1 extra
ordinarie sköterska eller kvinnlig elev vid S:t Jörgens sjukhus synes mig fullt
motiverad. Detsamma gäller behovet av 1 extra ordinarie förestånderska vid
Källshagens sjukhus. Jag tillstyrker jämväl, att medel beräknas för en hantverkare
vid Salberga sjukhus och en manlig ekonomist vid S:t Sigfrids
sjukhus.

Sammanlagda kostnaden för den av mig sålunda förordade personalförstärkningen
kan beräknas uppgå till i runt tal 100 000 kronor, frånsett utgifter för
nu utgående tillägg.

B. Statens anstalt för fallandesjuka.
Medicinalstyrelsen.

För denna anstalts vidkommande har medicinalstyrelsen endast föreslagit
en mindre utökning av den extra ordinarie sjukvårdspersonalen. Styrelsen
framhåller, att vid statens övertagande av anstalten behovet av personal blivit
väl knappt tillgodosett, särskilt vad sjukvårdspersonalen anginge. Härtill
hade bidragit bland annat den omständigheten, att ekonomipersonal tidigare
även fått göra viss vakttjänst på sjukavdelningarna, en anordning som ej
borde tillämpas. Från anstaltsdirektionens sida hade påtalats, att den personalen
åvilande arbetsbördan blivit alltför stor, varigenom flera befattningshavare
blivit överansträngda och i en del fall till följd härav tjänstledighet
för sjukdom förekommit i en utsträckning, som ej syntes böra tolereras.
Direktionen hade av denna anledning hemställt örn utökning av sjukvårdspersonalen
med tre extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Styrelsen
vitsordar behovet av denna personalförstärkning och hemställer, att
medel beräknas för inrättandet av nämnda befattningar.

Medicinalstyrelsen uppgiver vidare, att anstaltsledningen begärt att personalstaten
måtte utökas med ett ordinarie kanslibiträde såsom hjälp åt läkaren
vid förande av journaler m. m. samt en Översköterska med placering på
sjukhusets laboratorium. Styrelsen vitsordar behovet av ytterligare arbetskrafter
för dessa båda uppgifter men anser, att en provisorisk lösning kunde
vinnas genom anställande av en extra ordinarie Översköterska med placering
å sjukhusets laboratorium och med uppgift att vid sidan av laboratoriearbetet
biträda läkaren med visst skrivarbete.

Kostnadsökningen för denna personal beräknar styrelsen till omkring
10 000 kronor, frånsett nu utgående tillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

91

Departementschefen.

Rörande medicinalstyrelsens förslag örn utökning av sjukvårdspersonalen
med tie extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever må framhållas, att
enligt uppgift av överläkaren vid anstalten antalet befattningshavare inom
denna personalgrupp före statens övertagande av anstalten, då arbetsveckan
omfattade 54 timmar, utgjorde 54. Motsvarande antal är nu 53, ehuru arbetstiden
formellt reglerats till 48 timmar per arbetsvecka, vilket rent matematiskt
sett skulle motivera en utökning av denna personal till 61 befattningshavare.
En sträng rationalisering av arbetet har måst genomföras, men personalen
har likväl visat sig otillräcklig. Jag tillstyrker därför medicinalstyrelsens
framställning i denna del. Jag förordar jämväl, att personalbehovet
vid anstaltens överläkarexpedition och laboratorium tills vidare tillgodoses
genom inrättandet av en befattning som extra ordinarie Översköterska, på sätt
medicinalstyrelsen föreslagit.

Medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet för den nu nämnda personalförstärkningen,
10 000 kronor, föranleder ingen erinran från min sida.

V. Beräkning av medelsbehovet för budgetåret

1945/46.

För statens sinnessjukhus har för innevarande budgetår anvisats ett
avlöningsanslag av 26 280 000 kronor.

Kungl. Majit har den 5 maj 1944 fastställt personalförteckning för statens
sinnessjukhus, vilken finnes intagen i statsliggaren för innevarande budgetår
s. 256.

Kungl. Majit har samma dag fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat
för statens sinnessjukhus, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 13 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit ..................................................................... » 105 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 9 575 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... » 3 000 000

Summa förslagsanslag kronor 26 280 000

Därjämte har Kungl. Majit meddelat närmare bestämmelser rörande användningen
av anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, och till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Rörande innehållet i dessa får jag hänvisa till statsliggaren, s. 257—259.

Nettoutgifterna å anslaget för budgetåret 1943/44 utgjorde omkring
26 863 000 kronor, innebärande en överbelastning av cirka 850 000 kronor.
Denna överbelastning torde i huvudsak sammanhänga med utgifter för vikarier

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

under militärinkallelser och torde därför böra i detta sammanhang lämnas
åsido.

Medicinalstyrelsen har i sin förut omnämnda skrivelse den 31 augusti 1944
med beräkningar rörande anslagsbehovet för nästa budgetår upptagit posten
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med oförändrat belopp,
13 600 000 kronor. Vad jag här tidigare i skilda hänseenden förordat
torde emellertid böra föranleda viss uppräkning av posten. Sålunda torde
merbelastningen å densamma i anledning av de förändringar beträffande åtskilliga
tjänster, som föreslagits i samband med tjänsteförteckningsrevisionen,
enligt inom departementet verkställda beräkningar kunna uppskattas till omkring
500 000 kronor, varav cirka 400 000 kronor belöpa på överföringen av
vissa ekonomist!jänster till ordinarie stat. Vidare har överförandet av förut
angivna antal extra ordinarie skötar-, sköterske- och eldarbefattningar till
ordinarie stat av medicinalstyrelsen beräknats medföra en ytterligare stegring
av utgifterna under ifrågavarande anslagspost med omkring 1 700 000
kronor. Mot denna beräkning har jag intet att erinra. Det sammanlagda
ytterligare medelsbehovet under denna anslagspost skulle således uppgå till
(500 000 + 1 700 000) 2 200 000 kronor, varigenom anslagsposten skulle komma
att höjas till 15 800 000 kronor. Belastningen å anslagsposten för budgetåret
1943/44 uppgick emellertid till endast omkring 12 700 000 kronor. Ehuru
denna underbelastning till större delen torde vara förorsakad av ledighet för
militärtjänst, är den dock så avsevärd, att en viss begränsning av det beräknade
totala medelsbehovet under posten torde vara möjlig. Med hänsyn
härtill förordar jag, att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat för nästa budgetår upptages till förslagsvis 15 600 000 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, torde böra uppföras med oförändrat belopp, 105 000 kronor.
Från denna post torde böra bestridas kostnaderna för de rättspsykiatriska
undersökningarna å Gotland, vilka kunna uppskattas till omkring 1 500 kronor
per år.

Vid beräkningen av posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal synes det lämpligt att utgå från det för innevarande budgetår anvisade
beloppet, 9 575 000 kronor. Härtill torde läggas dels kostnaden under
helt år för den av mig under avdelning IV förordade utökningen av den ickeordinarie
personalen, 100 000 kronor, dels ock kostnaden under halvt år för
avlöningar och hyresersättningar åt personalen vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna,
motsvarande ett belopp av omkring 115 000 kronor. Posten
skulle sålunda höjas med sammanlagt 215 000 kronor. Å andra sidan bör posten
minskas med det sammanlagda lönebelopp, som nu utgår till den extra ordinarie
personal, som föreslagits överförd på ordinarie stat. För de ekonomister,
som skulle erhålla de ordinarie ekonomibiträdestjänsterna, torde
nämnda belopp kunna uppskattas till omkring 335 000 kronor. Den av överförandet
av vissa extra ordinarie skötar-, sköterske- och eldarbefattningar till
ordinarie stat föranledda minskningen av icke-ordinarieposten har medicinalstyrelsen
beräknat till omkring 1 615 000 kronor. Godtages denna beräkning,

93

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml.

skulle posten sålunda minskas med (335 000 + 1 615 000) 1 950 000 kronor. I
enlighet härmed skulle posten upptagas med (9 575 000 + 215 000 — 1 950 000)
7 840 000 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 7 850 000 kronor.

Posten till rörligt tillägg torde böra höjas med 45 000 kronor till
3 045 000 kronor.

I enlighet härmed skulle hela anslaget till avlöningar vid statens sinnessjukhus
för nästa budgetår kunna beräknas till (15 600 000 + 105 000 + 7 850 000
+ 3 045 000) 26 600 000 kronor.

Yad härefter angår kostnaderna för anskaffande av inventarier vid de
rättspsykiatriska undersökningsstationerna har medicinalstyrelsen i skrivelse
den 9 januari 1945 erinrat örn att av det för budgetåret 1939/40 anvisade
reservationsanslaget till utrustning av nya sinnessjukhus å 350 000 kronor ett
belopp av 50 000 kronor beräknats för kostnader till inventarieutrustning i
samband med vissa beredskapsåtgärder. Nämnda belopp hade emellertid icke
tagits i anspråk för det därmed avsedda ändamålet och det syntes icke heller
troligt, att anspråk därpå komme att göras under budgetåret 1945/46. Styrelsen
ansåge därför, att ifrågavarande belopp lämpligen kunde tagas i anspråk för
anskaffande av omförmälda inventarier vid undersökningsstationerna. Häremot
torde intet vara att erinra. Henna fråga torde dock i förevarande sammanhang
böra underställas riksdagens prövning.

För statens anstalt för f allandes juha har för innevarande budgetår
upptagits ett avlöningsanslag av 364 000 kronor.

Kungl. Maj:t har den 5 maj 1944 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för statens anstalt för fallandesjuka, vilken finnes intagen i statsliggaren
för löpande budgetår å s. 268.

Vidare har Kungl. Maj:t samma dag fastställt följande av riksdagen godkända
avlöningsstat för anstalten, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............... kronor 170 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t ........................................................................ » 2 400

3. Avlöningar till övriga icke-ordinarie personal, förslagsvis ... » 150 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 41 600

Summa förslagsanslag kronor 364 000

Belastningen å anslaget utgjorde under budgetåret 1943/44 omkring 372 000

kronor.

Vad jag i samband med tjänsteförteckningsrevisionen föreslagit rörande
överförande till ordinarie stat av vissa extra ordinarie tjänster m. m. torde
påkalla en höjning av posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
med omkring 20 000 kronor till 190 000 kronor.

Häremot kan beräknas svara en minskning av posten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal med omkring 18 000 kronor. Å andra

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

it med hänsyn till den av mig förordade personalförstärkningen
böra höjas med 10 000 kronor. Posten skulle sålunda uppgå till
(150 000—18 000 + 10 000) 142 000 kronor.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, torde böra avses ett oförändrat belopp av 2 400 kronor.

Posten till rörligt tillägg slutligen torde med hänsyn till nettohöjningen
av övriga anslagsposter böra uppräknas till 43 600 kronor.

I enlighet härmed skulle avlöningsanslaget till statens anstalt för fallandesjuka
i sin helhet uppgå till (190 000 + 2 400 + 142 000 + 43 600) 378 000
kronor.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

A. beträffande statens sinnessjukhus
dels godkänna följande personalförteckning, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1945:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

I. Lakar personal. Lönegrad

15 överläkare ...................................................... A 29

7 överläkare ...................................................... A 28

19 förste läkare ................................................ A 28

20 överläkare ...................................................... A 27

39 andre läkare ................................................ A 26

II. Kontorspersonal.

8 sjukhusintendenter .......................................... A 26

9 sjukhusintendenter .......................................... A 24

7 sjukhusintendenter ........................................... A 21

8 assistenter ................................................... A 17

9 assistenter ................................................... A15

8 kassörer ...................................................... A14

16 kassörer ...................................................... A 12

15 kontorister ................................................... A 9

14 kanslibiträden ................................................. A 7

10 kontorsbiträden .............................................. A 4

lil. Sjukvårdspersonal.

21 förste uppsyningsmän .................................... A 14

33 första föreståndarinnor .................................... A 12

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

95

Lönegrad

17 uppsyningsman ............................................. A10

159 Överskötare ................................................... A 8

43 föreståndarinnor ............................................. A 7

1390 skötare ......................................................... A 6

371 översköterskor ................................................ A 6

1 648 sköterskor ...................................................... A 3

IV. Ekonomipersonal.

Maskin- och eldarpersonal.

17 maskinmästare ................................................ A 15

6 maskinmästare ................................................ A 13

19 maskinister ................................................... All

27 maskinister ................................................... A 9

20 eldare ............................................................. A 6

107 eldare ............................................................ A 5

Personal i verkstäder och arbetssalar.

59 hantverksföreståndare .................................... A10

101 hantverksföreståndare .................................... A 8

25 slöjdföreståndare ........,................................. A 8

107 hantverkare ................................................. A 6

43 sömmerskor eller väverskor ............................. A 3

Personal i kök, bageri och tvätt.

8 köksföreståndare ............................................. A 10

10 köksföreståndare ............................................. A 8

17 tvättföreståndare ............................................. A 7

6 köksföreståndare ............................................. A 6

13 bageriföreståndare .......................................... A 6

18 biträdande köksföreståndare ........................... A 5

6 tvättföreståndare ............................................. A 4

8 biträdande bageriföreståndare ........................... A 3

17 biträdande tvättföreståndare ........................... A 3

Personal i trädgård och jordbruk.

6 befallningsmän ............................................. A10

18 trädgårdsmästare .......................................... A10

7 befallningsmän ............................................. A 8

5 trädgårdsmästare ............................................. A 8

8 föreståndare för djurstall ................................. A 6

8 föreståndare för djurstall ................................. A 5

övrig personal.

16 förrådsförmän ................................................ A 7

8 vaktmästare ................................................... A 6

23 yttre nattvakter ............................................. A 6

107 förste ekonomibiträden .................................... A 5

46 ekonomibiträden ............................................. A 2

96

Kungl. Maj:ts yr oposition nr 241.

Tjänstemän å övergångsstat- Lönegrad

3 bokhållare ...................................................... A 15

1 trädgårdsmästare ............................................. A 10

1 kanslibiträde ................................................ A 7

1 köksförestånderska av l:a klass ........................ A 7

1 tvättförestånderska av lia klass ........................ A 6

5 chaufförer ...................................................... A 6

12 post- och stadsbud .......................................... A 6

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

15 andre läkare ................................................... Eo 26;

Anm. 1: Av de å ordinarie stat upptagna tjänsterna skola tre assistenttjänster
(A 17), en kontorsbiträdestjänst (A 4), en köksföreståndartjänst
(A 6), en tvättföreståndartjänst (A 4), en trädgårdsmästartjänst (A 8)
samt sjutton förste ekonomibiträdestjänster (A 5) hållas obesatta, så länge
de tjänstemän å övergångsstat kvarstå i tjänst, vilka enligt beslut av 1945
års riksdag skola ersättas av innehavare av förstnämnda tjänster.

Anm. 2: Antalet ordinarie befattningshavare såsom skötare, sköterskor
och eldare må överstiga det i förteckningen angivna antalet för dessa
befattningshavaregrupper under förutsättning, att för varje grupp motsvarande
antal ordinarie befattningar hålles obesatt vid statens anstalt för
fallandesjuka.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 januari
1946 komplettera personalförteckningen med följande extra ordinarie
befattningar i högre lönegrad än 20, nämligen

1 överläkare ......................................................... Eo 28

6 förste läkare ...................................................... Eo 28

7 överläkare ......................................................... Eo 27

2 andre läkare ...................................................... Eo 26;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens sinnessjukhus,
att tillämpas under budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .......................................... kronor 15 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t ........................ » 105 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................................... » 7 850 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... » 3 045 000

Summa förslagsanslag kronor 26 600 000;

dels ock till Statens sinnessjukhus: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av ...... kronor 26 600 000;

B. beträffande statens anstalt för fallandesjuka
dels godkänna följande personalförteckning, att lända till
efterrättelse från och med den 1 juli 1945:

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

97

Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.

7. Läkar per sonal. Lönegrad

1 överläkare ......................................................... A 28

11. Lärarpersonal.

6 lärarinnor ......................................................... A11

2 lärarinnor i kvinnlig slöjd ................................. A 11

1 slöjdlärare ......................................................... A10

lil. Kontorspersonal.

1 sjukhusintendent ................................................ A 21

1 kassör ............................................................... A 12

1 kontorsbiträde ................................................... A 4

IV. Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna.......................................... A 12

1 föreståndarinna ................................................ A 7

3 skötare ............................................................ A 6

5 översköterskor ................................................... A 6

20 sköterskor ......................................................... A 3

V. Ekonomipersonal.

1 maskinist ......................................................... All

1 trädgårdsmästare ................................................ A 10

1 befallningsman ................................................... A 8

1 hantverkare ...................................................... A 6

1 köksföreståndare ................................................ A 6

2 eldare ............................................................... A 5

2 förste ekonomibiträden ....................................... A 5

1 tvättföreståndare ................................................ A 4

4 sömmerskor eller väverskor ................................. A 3

5 ekonomibiträden ................................................ A 2;

Anni.: Antalet ordinarie befattningshavare såsom skötare, sköterskor och
eldare må överstiga det i förteckningen angivna antalet för dessa befattningshavaregrupper
under förutsättning, att för varje grupp motsvarande antal
ordinarie befattningar hålles obesatt vid statens sinnessjukhus.

dels godkänna följande avlöningsstat för statens anstalt för
fallandesjuka, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ................................................... kronor 190 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ....................................... » 2 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. » 142 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 43 600

Summa förslagsanslag kronor 378 000;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 45 7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

dels och till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor 378 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 99

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Översikt av austaltsorgranisationen .......................................... 2

II. Revision av tjiinsteförteckningen oell dermed sammanhängande spörsmål .... 3

A. Revisionens omfattning m. m............................................. 3

B. Vissa tjänstébenämningsfnågor för läkare och sjukvårdspersonal ......— 5

Gällande bestämmelser ................................................ 5

De sakkunniga...................................................i...... 6

Yttranden .............................................................. 7

Departementschefen .................................................... 9

C. Kontorspersonalen............................................... 11

Gällande bestämmelser ................................................ 11

De sakkunniga.......................................................... 12

Yttranden .............................................................. 22

Departementschefen .................................................... 27

D. Ekonomipersonalen........................................................ 29

1. Tjänster för maskin- och eldarpersonal ............................ 30

De sakkunniga...................................................... 30

Yttranden .......................................................... 33

Departementschefen ................................................ 35

2. Tjänster i verkstäder och arbetssalar.............................. 36

De sakkunniga...................................................... 36

Yttranden .......................................................... 40

Departementschefen ................................................ 43

3. Tjänster i kök, bageri och tvätt .................................. 45

De sakkunniga...................................................... 45

Yttranden .......................................................... 47

Departementschefen ................................................ 50

4. Tjänster i trädgård och jordbruk.................................. 51

De sakkunniga...................................................... 52

Yttranden .......................................................... 53

Departementschefen ................................................ 55

5. Övriga tjänster...................................................... 55

De sakkunniga...................................................... 56

Yttranden .......................................................... 59

Departementschefen ................................................ 62

E. Vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor. Kostnadsberäkningar
........................................................ 63

De sakkunniga...................................................... 63

Yttranden .......................................................... 65

Departementschefen ................................................ 67

100

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Sid.

lil. Inrättande av särskilda tjänster för rättspsykiatriska undersökningar...... 70

Medicinalstyrelsen...................................................... 70

Yttranden ................................... 75

Departementschefen .................................................... 79

IV. Föreliggande framställningar i övrigt ...................................... 82

A. Statens sinnessjukhus .................................................... 82

Medicinalstyrelsen...................................................... 82

Statens sjukhuspersonals förbund...................................... 86

Yttranden .............................................................. 86

Departementschefen .................................................... 88

B. Statens anstalt för fallandesjuka ........................................ 90

Medicinalstyrelsen...................................................... 90

Departementschefen .................................................... 91

V. Beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1945 46 ........................ 91

• VI. Hemställan.................................................................. 94

Stockholm''1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.