Kungl. Mattts proposition nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Mattts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i allmänna tjånste- och familjepensionsreglementena,
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
samt folkskolans tjånste- och familjepensionsreglementen,
m. m.; given Stockholms slott den 2 mars
1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser
1) om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet den 30
december 1941 (nr 1008),
2) om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet den 30
december 1941 (nr 1009),
3) om ändring i vissa delar av reglementet den 12 juni 1942 (nr 452) angående
tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare),
4) om ändring i vissa delar av folkskolans tjänstepensionsreglemente den
18 juli 1942 (nr 699) samt
5) om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente den
18 juli 1942 (nr 700);
dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 1 sami. Nr 219.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1008).
Härigenom förordnas, dels att rubriken till 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 samt 3 punkten i samma moment
och 34 § reglementet skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande
framgår, dels ock att 1 punkten övergångsbestämmelserna till reglementet
skall upphöra att gälla.1
31 §.
1 moni. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsstaben, armén,''marinen
och flygvapnet.
3. Beställningshavare, som---tid, nämligen
a) officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer) samt beställningshavare
tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet intagna löneplanen
Mb tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft med
tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet,
samt annan beställningshavare två tredjedelar av sådan tid;
b) beställningshavare, som---Kungl. Majit bestämmer;
c) beställningshavare, som--— sådan anställning; samt
d) beställningshavare, som---vid försvarsväsendet.
Annan icke-ordinarie---manskap vid försvarsväsendet.
Vid tjänstårsberäkning--— — till efterrättelse.
34 §.
Nionde huvudtiteln.
Länsveterinärer.
För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det tjänstepensionsavdrag
och det tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2
mom. gälla för lönegraden A 26.
1 Senaste lydelse av rubriken till 31 § 1 mom. och 3 punkten i samma moment, se 1944: 468
samt av 34 §, se 1942:690.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
3
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För lantbruksingenjör,
som efter ikraftträdandet tillhör lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet,
skall 34 § alltjämt tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1009).
Härigenom förordnas, att 23 § allmänna familjepensionsreglementet den 30
december 19411 skall erhålla följande ändrade lydelse.
23 §.
Nionde huvudtiteln.
Länsveterinärer.
För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det familjepensionsavdrag
och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom.
gälla för lönegraden A 26.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För lantbruksingenjör,
som efter ikraftträdandet tillhör lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet,
skall 23 § alltjämt tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.
1 Senaste lydelse, se 1942: 691.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet den 12 juni
1942 (nr 452) angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst
(1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare).
Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom. reglementet den 12 juni 1942
angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare) skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande
framgår, dels ock att nuvarande 4 mom. i 14 § reglementet skall benämnas
5 mom. samt att i sistnämnda paragraf skall införas ett nytt moment,
betecknat 4 mom. och av den lydelse, som nedan angives.
1 §•
1 mom. Detta reglemente---- och förvärvskälla.
Såsom förutsättning---för vilken gäller en arbetstid av normal om
fattning.
Vid tillämpning av stadgandet under d) här ovan skall med arbetaranställning
i statens tjänst likställas
a) följande militära tjänstgöring, i den mån den icke inbegripes i den
tjänstgöring, som jämlikt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen åligger värnpliktiga
i allmänhet, nämligen utbildning enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen
samt utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör, flygskytt
eller reservofficer eller till fänrik vid sjövärnskåren;
b) fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet samt tjänstgöring,
under vilken anställningshavare enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1
eller 2 mom. manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses
hava innehaft sådan anställning, dock allenast till den del anställningen
innehafts eller tjänstgöringen fullgjorts utöver en tid av tre år; samt
c) såvitt angår den, som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt
driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik
verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning i statens
tjänst och vilken icke är undantagen från reglementets tillämpning, anställning
hos den föregående arbetsgivaren.
Vad i---äga tillämpning.
14 §.
4 mom. Såsom tjänstår må ytterligare tillgodoräknas två tredjedelar av
tid för sådan i 1 § 1 mom. tredje stycket a) omförmäld tjänstgöring, som en
-
ö
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ligt vad i nämnda stycke sägs skall för där avsett ändamål likställas med arbetaranställning
i statens tjänst, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats
enligt föreskrifterna i 1—3 mom.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av folkskolans tjänstepensions''
reglemente den 18 juli 1942 (nr 699).
Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 12 § 2 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente
den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad lydelse pa sätt
nedan angives.
5 §•
1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag —--pensionsavdraget verk
ställes.
Har ordinarie---högre lönegraden.
För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt förvållande
förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats till befattning
i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat äger
åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket folkskolans
avlöningsreglemente förmäles, skall tillämpas det tjänstepensionsavdrag,
som gäller för den tidigare innehavda befattningen.
12 §.
2 mom. För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt
förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats
till befattning i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat
äger åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket
folkskolans avlöningsreglemente förmäles, må grundbeloppet av tjänstepension
icke understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen
icke ägt rum.
Vad sålunda---- andra stycket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente
den 18 juli 1942 (nr 700).
Härigenom förordnas, att 6 § 1 morn. och 10 § 2 mom. folkskolans familjepensionsreglemente
den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
6 §.
1 mom. Såsom familjepensionsavdrag —--pensionsavdraget verk
ställes.
Har ordinarie---högre lönegraden.
För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt förvållande
förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats till befattning
i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat äger åtnjuta
den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket folkskolans
avlöningsreglemente förmäles, skall tillämpas det familjepensionsavdrag, som
gäller för den tidigare innehavda befattningen.
10 §.
2 mom. I fråga örn ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något
sitt förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats
till befattning i samma lönegrad och därefter enligt vad därom är stadgat
äger åtnjuta den särskilda löneförmån, varom i 8 § 1 mom. andra stycket
folkskolans avlöningsreglemente förmäles, må familjepensionstalet icke understiga
det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen
icke ägt rum.
Vad sålunda---stycket avses.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
19U5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.
1. Vissa ändringar i 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensions
reglementet.
Enligt rubriken till 31 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet äga
bestämmelserna i nämnda moment tillämpning å beställnings (befattnings)-havare tillhörande vissa angivna till försvarsväsendet hörande institutioner,
bland dem kemiska anstalten. Såvitt angår nämnda anstalt äro momentets
bestämmelser tillämpliga å viss på anstaltens personalförteckning uppförd
civilmilitär personal, nämligen två tygförvaltare.
Vid 1944 års riksdag fattades beslut (prop. nr 293; r. skr. nr 498) örn att
en försvarets forskningsanstalt skulle från och med tidpunkt, som av Kungl.
Maj:t bestämdes, inrättas och organiseras enligt vissa i propositionen angivna
grunder. Därvid avsågs, att kemiska anstalten skulle avvecklas såsom särskild
institution; ehuru anstalten redan före utgången av budgetåret 1944/45
skulle kunna administrativt inordnas som en del av forskningsanstalten,
skulle likväl personalförteckning och avlöningsstat för kemiska anstalten
tillämpas intill budgetårets slut. Berörda organisationsändring är avsedd att
genomföras den 1 april 1945.
I den förut denna dag på chefens för försvarsdepartementet föredragning
beslutade propositionen angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 har avsetts, att nämnda
omorganisation skall fullständigt genomföras från och med nästa budgetår,
varför förslag icke framlagts rörande ny personalförteckning för kemiska
anstalten. Vid forskningsanstalten avses icke skola finnas militär eller civilmililär
personal med avlöning på denna anstalts stat.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Departements
chefen.
I 31 § 1 mom. 3 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet meddelas
vissa särskilda tjänstårsberäkningsbestämmelser, vilka — oavsett stadgandena
i 17 § reglementet — äro tillämpliga å beställningshavare, som avses i
militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet, ävensom
beställningshavare å reservstat. Enligt 3 punkten a) må officer (musikdirektör)
, underofficer (musikunderofficer), högbåtsman och flaggkorpral helt tillgodoräkna
tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft
med tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap
vid försvarsväsendet. Annan nu avsedd beställningshavare må tillgodoräkna
sådan tid till två tredjedelar.
Med flottans högbåtsmansbeställningar jämförliga beställningar såsom s. k.
långtjänstunderbefäl finnas numera inrättade vid armén, kustartilleriet och
flygvapnet. Vid flygvapnet ha nämligen genom 1942 års försvarsbeslut inrättats
ett antal överfurirsbeställningar, och vid armén och kustartilleriet ha
sådana beställningar tillkommit genom beslut vid 1944 års riksdag (prop.
nr 143; r. skr. nr 273). Överfurirsbeställningarna äro avsedda att rekryteras
bland fast anställt manskap'' med furirskompetens.
Med hänsyn till omorganisationen av försvarets forskningsverksamhet synes
kemiska anstalten icke vidare böra i rubriken till 31 § 1 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet medtagas vid angivandet av de institutioner, å
vilka momentets bestämmelser äro tillämpliga. Härav betingad ändring i
reglementet bör nu vidtagas. Organisationsändringen medför även, att professor
vid kemiska anstalten icke vidare bör upptagas i den till allmänna
tjänstepensionsreglementet hörande tjänståldersförteckningen, i vilken angivas
de ordinarie befattningar, för vilka det för hel pension erforderliga antalet
tjänstår skall utgöra 25. Förslag till härav föranledd ändring torde jag
senare få anmäla i samband med andra frågor, som beröra bilagorna till
pensionsreglementet.
I fråga om rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tid
för icke pensionsberättigande manskapsanställning torde överfurirerna vid
armén, kustartilleriet och flygvapnet böra likställas med flottans högbåtsmän.
Sådan ändring bör alltså vidtagas i 31 § 1 mom. 3 punkten a) allmänna
tjänstepensionsreglementet, att samtliga till löneplan Mb manskapsavlöningsreglementet
hänförliga beställningshavare — oberoende av örn de tillhöra
armén, flottan, kustartilleriet eller flygvapnet -— äga såsom tjänstår
utan reduktion tillgodoräkna tid, under vilken de efter fyllda 21 år innehaft
med tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid
försvarsväsendet.
Kungl. Majlis preposition nr 219.
9
2. Ändrade pensionsbestämmelser för lantbruksingenjörer.
Gällande personalförteckning för statens lantbruksingenjörer upptager 24
lantbruksingenjörer i lönegraden A 21 civila avlöningsreglementet. Av de nuvarande
tjänstinnehavarna kvarstå emellertid 8 befattningshavare efter sådan
anmälan, som avses i 66 § 1 mom. första stycket c) civila avlöningsreglementet,
på äldre lönestat; dessa lantbruksingenjörer äro underkastade 1921 års
avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och tillhöra därvid lönegraden
B 21. I pensionshänseende tillämpas för lantbruksingenjör, å vilken
civila avlöningsreglementet äger tillämpning, allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
och för lantbruksingenjör, som kvarstår på äldre lönestat,
1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente.
Enligt samtliga nu nämnda pensionsreglementen skola, i
anslutning till att lantbruksingenjörerna utöver lön äga åtnjuta arvode enligt
taxa, för lantbruksingenjör tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,
sorn gälla för ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden. För lantbruksingenjör,
sorn vid statens övertagande den 1 juli 1937 ägde delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, gälla vissa övergångsbestämmelser till de båda familjepensionsreglementena.
Dessa övergångsbestämmelser innebära bland annat, att
sådan befattningshavare skall, så länge han kvarstår i den tjänst han vid
statens övertagande av kassan den 1 juli 1937 innehade, i stället för familjepensionsavdrag
enligt respektive reglemente vidkännas minskning i honom tillkommande
lön motsvarande den avgift, som han enligt de för honom närmast
före nämnda dag gällande bestämmelserna haft att erlägga. Befordran till
tjänst med högre familjepensionsunderlag medför däremot, att vederbörande
i fortsättningen skall vidkännas de reglementsenliga familjepensionsavdragen,
och enligt de till 1941 års allmänna familjepensionsreglemente hörande övergångsbestämmelserna
har den innehavda tjänstens uppflyttning i högre lönegrad
eller annan omständighet, som medför tillämpning av högre familjepensionsunderlag
än det, vilket gällde den 1 juli 1937, samma verkan i avdragshänseende.
Enligt förslag, som kommer att anmälas senare denna dag, skola lantbruksingenjörerna
göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden
A 28 civila avlöningsreglementet. Vid löneregleringen -— som är avsedd
att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46 — skola de nu å
äldre lönestat kvarstående lantbruksingenjörerna medgivas övergå å civila
avlöningsreglementet. Av de nuvarande lantbruksingenjörerna äro 1 på äldre
lönestat kvarstående befattningshavare och 8 under civila avlöningsreglementet
lydande befattningshavare på grund av förbehåll, som intagits i de
för dem utfärdade fullmakterna, skyldiga att underkasta sig löneregleringen,
övriga lantbruksingenjörer avses skola äga rätt att efter därom uttryckt
önskan kvarstå vid tillämpning av det nuvarande lönesystemet och skola
således, om sådan anmälan göres, alltjämt tillhöra lönegraden B 21 respektive
A 21 och åtnjuta visst arvode.
10
Kungl. Maj:ts ptoposition nr 219.
Departements
chefen.
I det av 1942 års torrläggningssakkunniga den 28 november 1944 avgivna
betänkandet med förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten
(SOU 1944: 5(5) Ilar angående de spörsmål i pensionshänseende,
som anknyta till löneregleringen, anförts följande.
Beträffande de å 1921 års avlöningsreglemente kvarstående 8 lantbruksingenjörerna
torde en övergång till de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna
böra medföra, att allmänna tjänstepensionsreglementet med de ändringar,
som kunna varda beslutade i samband med löneregleringens genomförande,
erhåller tillämpning på dem. Övergången avses skola innebära, att för dem
bli utan vidare gällande det tjänstepensionsunderlag och det tjänstepensionsavdrag,
som äro stadgade för den föreslagna nya lönegraden. Någon rätt att
övergå till ny lönestat men samtidigt kvarstå vid äldre tjänstepensionsbestämmelser
bör alltså i dessa fall icke medgivas. Uttrycklig föreskrift härutinnan
bör meddelas.
För lantbruksingenjör, som redan är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet,
skulle likaledes övergången till ny lönestat medföra, att tjänstepensionsunderlag
och tjänstepensionsavdrag efter övergången beräknas enligt
den nya lönegraden. Även beträffande sådan lantbruksingenjör bör emellertid
föreskrivas, att han vid övergången på ny lönestat är skyldig att underkasta
sig de ändringar i reglementet, som kunna varda beslutade i samband
med löneregleringen.
För de lantbruksingenjörer, som för närvarande tillhöra 1936 års respektive
1941 års allmänna familjepensionsreglemente, bör på motsvarande sätt genom
löneregleringen bli gällande 1941 års familjepensionsreglemente med de
ändringar däri, som föranledas av löneregleringen.
För lantbruksingenjör tillhörande 1921 års avlöningsreglemente eller civila
avlöningsreglementet, vilken icke är övergångspliktig och som anmäler
sig icke vilja övergå på ny lönestat, bör någon ändring i pensionsförhållandena
ej inträda. Särskilt stadgande härom erfordras endast för det fall, att
vederbörande redan för närvarande är underkastad allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena. För sådan lantbruksingenjör bör gälla, att reglementena
skola å honom tillämpas i deras nuvarande lydelse, alltså utan
de ändringar, som betingas av löneregleringen.
I samband med löneregleringen bör stadgandet angående lantbruksingenjör
tjänstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag i 34 § 1 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet och motsvarande stadgande i 23 § 1 mom.
allmänna familjepensionsreglementet upphävas.
I detta sammanhang må slutligen erinras om att i 16 § 1 mom. andra
stycket allmänna tjänstepensionsreglementet äro meddelade vissa föreskrifter
angående beräkning av tjänstepensionsunderlag i det fall, att befattning
innehafts kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde eller, i fråga örn
tjänsteman, som avgår med rätt till förtidspension, tre år före avgången.
I dylika fall skall viss medeltalsberäkning av tjänstepensionsunderlag äga
rum. Ehuru för lantbruksingenjör, som övergår till ny stat, förändring i
tjänstepensionsunderlagets belopp skulle komma att inträda, förutsätta dock
de sakkunniga, att 16 § 1 mom. andra stycket icke blir å sådan lantbruksingenjör
tillämpligt, alldenstund han genom övergången icke tillträder ny
befattning. Någon särskild föreskrift härutinnan torde icke vara erforderlig.
Såsom torrläggningssakkunniga anfört bör en avveckling av lantbruksingenjörernas
taxeinkomster och befattningarnas uppfattning i högre lönegrad
medföra, att för lantbruksingenjör framdeles tillämpas de pensions
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
11
avdrag och pensionsunderlag, som gälla för denna lönegrad. Stadgandena
i 34 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet och 23 § 1 mom. allmänna
familjepensionsreglementet böra således vid en sådan omreglering
utgå.
Vad angår de nuvarande lantbruksingenjörerna, bliva reglementena i sin
sålunda ändrade lydelse utan särskild åtgärd tillämpliga på de befattningshavare,
vilka jämlikt förbehåll i fullmakten eller eljest övergå på löneregleringen.
Någon medeltalsberäkning av tjänstepensionsunderlagen enligt 16 §
1 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet ifrågakommer
därvid icke, om avgång ur tjänst skulle ske inom tre år efter lönegradsuppflyttningen.
De här avsedda befattningshavare, som före den 1 juli 1937
tillhört civilstatens änke- och pupillkassa, komma i anledning av uppflyttningen
att från och med regleringens genomförande den 1 juli 1945 få vidkännas
familjepensionsavdrag med de belopp, som enligt allmänna familjepensionsreglementet
gälla för befattning i lönegraden A 28 civila avlöningsreglementet.
Pensionsförhållandena för de nuvarande lantbruksingenjörer, som icke
bliva underkastade löneregleringen, böra icke beröras av densamma. Såvitt
angår lantbruksingenjör, vilken kvarstår på äldre lönestat, följer av 1 § 1
mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, att detta icke blir tillämpligt,
och av 1 § i 1941 års allmänna familjepensionsreglemente framgår, att ej
heller detta reglemente blir gällande för befattningshavaren. Vad åter angår
de lantbruksingenjörer, å vilka civila avlöningsreglementet samt allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena nu äro tillämpliga och som icke
underkasta sig löneregleringen, bör genom övergångsbestämmelser till de
avsedda ändringarna i pensionsreglementena sörjas för att dessa reglementen
å dem tillämpas i sin hittillsvarande lydelse.
3. Upphävande av 1 punkten övergångsbestämmelserna till
allmänna tjänstepensionsreglementet.
Enligt 2 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet är, där ej Kungl.
Majit annorlunda förordnar, från reglementets tillämpning undantagen tjänsteman,
vilken vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt företag eller
1 samband med dylikt företags nedläggande övergått till befattning, som avses
i reglementet. Jämlikt 1 punkten övergångsbestämmelserna till reglementet
skall emellertid detta icke i något fall äga tillämpning å tjänsteman vid
statens järnvägar, vilken övergått i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande
av enskild järnväg eller bandel men omedelbart före civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande den 1 juli 1935 varit undantagen från
tillämpningen av kommunikationsverkens pensionslag och därför jämlikt
2 § 1 mom. d) civila tjänstepensionsreglementet ej heller blivit underkastad
detta reglemente.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
I proposition den 23 februari 1945, nr 183, har förslag framlagts angående
reglering av tjänste- och familjepensioneringen för personal vid av staten
övertagna enskilda järnvägar. Den i propositionen förordade regleringen avses
skola innebära, att jämväl personal, som från enskild järnväg övergått i
statens järnvägars tjänst före civila tjänstepensionsregleinentets ikraftträdande
och undantag^ från tillämpningen av kommunikationsverkens pensionslag,
skall kunna bliva underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet. I
enlighet härmed bör föreskrift meddelas, att 1 punkten övergångsbestämmelserna
till allmänna tjänstepensionsreglementet skall upphöra att gälla. Ändringsföreskriften
bör träda i kraft den 1 juli 1945.
4. Tillämpning av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
beträffande vissa förutvarande landsfiskaler m. fl.
I samband med omorganisationen av landsfiskalsbefattningama medgavs
genom beslut vid 1941 års riksdag, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej
töre tidpunkten för ikraftträdandet den 1 oktober 1941 av omorganisationen
av landsfiskalsbefaltningarna enligt då gällande pensionsbestämmelser för
landsfiskaler uppnått pensionsåldern men dessförinnan fyllt 63 år, finge under
förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband med omorganisationens
genomförande avgå med ålderspension, från och med den 1 oktober
1941 pensioneras, som örn de varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden
A 22, ävensom att samma förmån finge beredas de ordinarie landsfiskaler,
vilka enligt gällande pensionsbestämmelser uppnått eller uppnådde
pensionsåldern under tiden mellan den 1 juli 1940 och den 1 oktober 1941.
Vidare medgavs, att familjepension finge med tillämpning från och med
den 1 oktober 1941 utgå till efterlevande efter sådan landsfiskal, som före
avgången ur tjänst avlidit under tiden mellan den 1 juli 1940 och den 1
oktober 1941, eller sådan f. d. landsfiskal, som uppnått pensionsåldern under
nämnda tid, såsom örn den avlidne vid dödsfallet eller avgången från
tjänsten varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22. Slutligen
medgavs, att ordinarie landsfiskal, som vore född före utgången av april
1884 men vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober
1941 icke uppnått 63 års ålder, kunde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
från sistnämnda tidpunkt efter därom gjord ansökning beviljas pension,
såsom om han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 och vid
avgången uppnått nämnda ålder. De närmare bestämmelserna i ämnet hava
meddelats genom Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 1 augusti 1941.
De ifrågavarande åtgärderna inneburo, att befattningshavarna, vilka tidigare
varit underkastade 1907 års civila pensionslag, fingo sina pensionsförhållanden
reglerade enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936
års allmänna familjepensionsreglemente.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219-
13
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 december 1942 dagtecknad skrift hemställde
därefter föreningen Sveriges landsfiskaler, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder i syfte att ifrågavarande befattningshavare eller deras efterlevande
skulle bliva underkastade bestämmelserna i 1941 års allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen.
över framslällningen avgav statskontoret utlåtande den 12 januari 1943
och anförde därvid.
Beträffande den anordning för en tillbakaverkande tillämpning av den
med ikraftträdandet av de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
genomförda pensionsregleringen, som innefattas i kungörelsen nr
164/1942, hava 1938 års pensionssakkunniga (betänkandet s. 279) understrukit,
att densamma avsåge tjänstemän, som etter de nya avlöningsförfattningarnas
ikraftträdande avgått med pension enligt civila eller militära
Ijänstepensionsreglementet och vid a vgångs tillfället voro underkastade någon
av nämnda avlöningsförfattningar. Ifrågavarande avlöningsförfattningar
utgjordes enligt de sakkunniga av dels civila avlöningsreglementet, civila
icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet och militära
icke-ordinariereglementet, vilka samtliga trätt i kraft den 1 juli 1939, dels
ock manskapsavlöningsreglementet, vilket trätt i kraft den 1 juli 1940.
I fråga örn de sakkunnigas förslag har föredragande departementschefen
vid anmälan av propositionen nr 339 till 1941 års riksdag (s. 198) anfört, att
från och med den 1 juli 1942 horde de nya bestämmelserna i enlighet med
vad de sakkunniga förordat göras tillämpliga å de tjänstemän, som blivit
underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna men
avgått ur tjänst före pensionsregleringens ikraftträdande. Vad departementschefen
sålunda föreslagit biträddes av riksdagen. *
Då de landsfiskaler, som avgått med pension i samband med genomförandet
den 1 oktober 1941 av omorganisationen av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama,
icke varit underkastade något av förenämnda aylöningsreglementen,
lära de i förenämnda departementschefsuttalande angivna förutsättningarna
för en tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna icke
föreligga. För ett tillmötesgående av föreliggande framställning torde vid sadan
t förhållande erfordras medgivande av riksdagen.
Av principiella skäl finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att
framställning i sådant syfte göres till riksdagen.
Genom beslut den 12 mars 1943 lämnade Kungl. Majit framställningen
ulan åtgärd.
Vid 1944 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:250 och
11:302, att riksdagen mätte antingen göra det uttalandet, att 1941 års riksdags
beslut i fråga örn pensionering av vissa landsfiskaler skulle sa tolkas,
att”de av beslutet berörda landsfiskalerna och deras efterlevande finge åtnjuta
pensionsförmåner såsom örn gällande civila avlöningsreglemente och
allmänna tjänstepensionsreglemente varit å sagda landsfiskaler tillämpliga,
eller, örn detta icke kunde bifallas, fatta beslut alt nämnda förmåner ändock
skulle beredas ifrågavarande befattningshavare och deras efterlevande.
1 enlighet med hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 32 föranledde
motionerna icke någon åtgärd. Vid ärendets behandling i kamrarna framfördes
emellertid önskemål, att frågan skulle bli föremål för ytterligare övervägande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Departementschefen.
Ett medgivande för ifrågavarande befattningshavare eller deras efterlevande
att övergå på 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglemenlen
skulle otvivelaktigt innebära ett avsteg från de grunder, som varit vägledande
vid avgränsningen av reglementenas tillämpningsområde. Det må
emellertid framhållas, att den nya landsfiskalsorganisationen medförde avsevärda
förändringar i fråga örn de nu berörda befattningshavarnas anställnings-
och tjänstgöringsförhållanden. I betraktande härav tala billighetsskäl
för ett tillmötesgående av personalens önskemål i den nu föreliggande
frågan. Vid förnyat övervägande av denna har jag ansett mig icke böra motsätta
mig, att 1941 åVs allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen må,
räknat från och med den 1 juli 1942, tillämpas å sådana landsfiskaler eller
deras efterlevande, som avses i Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 1 augusti
1941. Medgivande härtill torde böra utverkas hos riksdagen.
5. Vissa ändringar i fråga om tillämpligheten av 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare.
1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare äga i princip
tillämpning å den, som i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning,
vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. För reglementenas
tillämplighet gälla emellertid härutöver i allmänhet vissa särskilda,
i 1 § 1 mom. tjänstepensionsreglementet angivna förutsättningar, nämligen
a) att anställningen tillhör ett arbetsområde, inom vilket föx-eligger ett fortlöpande
örn ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft,
b) att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning,
c) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år samt
d) att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under
vart och ett av tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader
under högst fem på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning
i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.
För den, som tidigare vunnit tjänstepensionsrätt, bortses dock från de under
c) och d) angivna särskilda förutsättningarna, och om reglementet underkastad
arbetare övergår till annan statlig arbetaranställning än under a)
avses eller arbetstiden i den av honom innehavda anställningen inskränkes,
skola ej heller stadgandena under a) respektive b) äga tillämpning.
Jag anhåller att få anmäla uppkomna frågor om sådana jämkningar i
ifrågavarande bestämmelser, att vid tillämpningen av föreskriften under d)
— örn s. k. väntetid —- skall med tid för arbetaranställning få helt eller delvis
likställas tid för anställning såsom manskap vid försvarsväsendet och tid
för viss befälsutbildning samt att reglementena skola bibehålla sin tillämpning
på arbetare, som övergår till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
15
a) Tillgodoräkning såsom väntetid av tid för manskapsanställning.
I ett efter remiss avgivet yttrande över en ansökning om familjepension för
de efterlevande till en tygarbetare vid ett artilleriregemente, vilken innehaft
arbetaranställning i omkring 10 månader och dessförinnan vid samma regemente
innehaft fast anställning såsom manskap i 12 år, har statskontoret anfört,
att det syntes vara regel, att hantverksutbildat manskap överginge från
manskapsanställning till arbetaranställning vid samma truppförband för att
sedermera söka befordran till tyghantverkare eller annan liknande beställning
vid tygstation, och att det finge anses vara skäligt, att sådana arbetare
tillförsäkrades rätt att såsom väntetid taga i betraktande den tid, varunder
de i egenskap av manskap fullgjort samma slags arbete i statens tjänst som
efter övergången till arbetaranställning. Ämbetsverket förordade, att sådan
jämkning vidtoges i 1 § 1 mom. d) 1942 års tjänstepensionsreglemente förarbetare,
att dylik tillgodoräkning bleve möjlig.
över vad statskontoret sålunda anfört ha statens pensionsanstalt och försvarets
civilförvaltning yttrat sig. Statens pensionsanstalt har ånyo yttrat sig
i ärendet efter det civilförvaltningen avgivit sitt yttrande.
I sitt förra yttrande har statens pensionsanstalt förklarat sig icke vilja förneka,
att vissa skäl talade för den av statskontoret ifrågasatta jämkningen,
vars huvudsakliga värde för vederbörande arbetare skulle ligga däri, att han
i allmänhet komme att vara familjepensionsförsäkrad under den nu föreskrivna
väntetiden. Innan definitiv ställning toges till statskontorets förslag,
syntes dock böra närmare utredas, i vilken omfattning och under vilka förutsättningar
tillgodoräkning av tid för manskapsanställning såsom väntetid
skäligen borde medgivas.
Försvarets civilförvaltning bar .förordat sådan jämkning i ifrågavarande
bestämmelse, att möjlighet bereddes arbetare i statens tjänst, vilken tidigare
innehaft manskapsanställning, att såsom väntetid tillgodoräkna tid för manskapsanställningen
oavsett arten av det arbete, som fullgjorts under sådan tid.
Ett medgivande i sådan riktning borde emellertid såtillvida begränsas, att
manskapsanställningen skulle ha innehafts viss icke alltför obetydlig tid,
förslagsvis sex år eller den tidrymd, som utgjorde villkor för avskedspremie
till avgånget fast anställt manskap.
Till motivering av förslaget att tillgodoräkning skulle medgivas av allt slags
manskapsanställning har civilförvaltningen anfört följande.
Den av statskontoret avsedda begränsningen av tillgodoräkningsrätten anser
försvarets civilförvaltning sig icke kunna tillstyrka. Civilförvaltningen kan
icke finna tillräckliga skäl föreligga att låta arten av det arbete, vederbörande
haft att utföra i manskapsanställning, vara utslagsgivande för frågan, huruvida
arbetaren må såsom väntetid äga tillgodoräkna tid lör manskapsanställning.
Erinras må, att riksdagen tidigare i fall, då det varit fråga om
tillgodoräkning i pensionshänseende av tid för militäranställning, icke låtit
göromålens art bliva avgörande för pensionsrätten. Sålunda medgav 1943 ars
riksdag (r. skr. nr 530) att indelt personal vid armén, som varit inkallad till
s. k. ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan tjänstgöring efter den 30 juni
1942, finge, oavsett arlen av det arbete den indelte baft att under tjänstgö
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 219.
Departements
chefen.
ringen förrätta, tillerkännas pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 30 juni 1942, nr 696, med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst, därest för kungörelsens tillämpning eljest
gällande förutsättningar vöre för handen. Fog synes ej heller föreligga att
från den ifrågasatta tillgodoräkningsrätten undantaga den, som från manskapsanställning
vid ett truppförband övergått till arbetaranställning vid
ett annat truppförband eller annan arbetaranställning i statens tjänst.
I sitt senare utlåtande i ärendet har statens pensionsanstalt anfört, att det
undandroge sig pensionsanstaltens bedömande, huruvida den föreslagna minimitiden
av sex år för manskapsanställningen med hänsyn till militära förhållanden
kunde anses lämpligt avvägd, men att pensionsanstalten saknade
anledning att göra någon erinran däremot och att pensionsanstalten ej heller
ville motsätta sig det av försvarets civilförvaltning framlagda tillgodoräkningsförslaget
i övrigt.
Vad angår det särskilda fall, som utgjort den närmaste anledningen till de
i ärendet framkomna förslagen örn reglementsändring, ha statskontoret och
statens pensionsanstalt föreslagit, att de efterlevande tillerkändes understöd,
bestämda att utgå enligt grunderna för tilldelning av understöd åt änkor och
barn efter arbetare i statens tjänst, vilka avgått från sina anställningar före
ikraftträdandet av 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare. Försvarets
civilförvaltning har också utgått från att visst understöd borde beviljas,
att bestridas av anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., men ansett
att detta understöd borde bestämmas i nära anslutning till grunderna
för familjepension enligt 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare.
I likhet med de i förevarande ärende hörda myndigheterna anser jag
mindre tilltalande, att den, som efter längre tids fast anställning såsom
manskap erhåller arbetaranställning, blir underkastad arbetarpensionsreglementena
först efter att ha innehaft arbetaranställning under den normalt gällande
väntetiden. Jag delar också den av försvarets civilförvaltning hävdade
meningen, att hänsyn i detta fall bör få tågås till manskapsanställning oberoende
av arten av de göromål, som den anställde därunder haft att utföra.
I princip synes böra gälla, att de första tre årens manskapsanställning icke
tillerkännes betydelse i förevarande avseende men att därpå följande manskapstid
vid väntetidsbestämmelsemas tillämpning likställes med tid för arbetaranställning.
Med manskapsanställning torde i förevarande sammanhang
böra likställas sådan annan, eljest icke tillgodoräknad militär tjänstgöring,
under vilken anställningshavare enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1
eller 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i dess genom proposition denna
dag föreslagna lydelse, skall för i nämnda författningsrum avsett ändamål
anses ha innehaft manskapsanställning.
Den ändring i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, som betingas
av vad här förordats, bör genomföras den 1 juli 1945. Uppfyller någon
nämnda dag de ändrade förutsättningarna för reglementets tillämpning,
ehuru icke de hittillsvarande förutsättningarna, blir han omedelbart under
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 219.
17
kastad reglementet. Med hänsyn till konsekvenserna kan jag icke förorda
retroaktiv tillämpning av de ändrade bestämmelserna i den meningen, att
pensionsförhållandena för den, som redan blivit underkastad reglementet,
skulle omregleras som om han erhållit pensionsrätt tidigare. För sådana fall,
där arbetare avlidit under tiden efter det nuvarande familjepensionsreglementets
ikraftträdande den 1 juli 1942 men före den 1 juli 1945 och han
vid frånfälle! icke var men enligt de ändrade bestämmelserna skulle ha
varit underkastad nämnda reglemente, anser jag mig kunna förorda, att
de efterlevande erhålla familjepension som om arbetaren vid frånfället varit
underkastad reglementet. Pensionen bör således i detta fall utgå enligt 1942
års familjepensionsreglemente för arbetare och bestridas av de medel, från
vilka pensionsförmåner enligt detta reglemente utgå. Om de efterlevande i
sådant fall erhållit understöd i annan form, bör dock Kungl. Maj:t äga förordna
om nedsättning i familjepensionsförmånernas belopp. Det synes lämpligast,
att automatiskt verkande bestämmelser om familjepension i dessa fall
av övergångsnatur icke meddelas men att Kungl. Majit inhämtar riksdagens
bemyndigande att reglera dylika övergångsfall i huvudsaklig överensstämmelse
med här förordade grunder.
b) Tillgodoråkning såsom väntetid av tid för befälsutbildning.
I proposition nr 149 till 1944 års riksdag anmäldes ett av särskilda inom
försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, expeditionschefen G. A.
Bouveng och numera häradshövdingen E. Thomasson, framlagt förslag rörande
merilberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga (SOU 1943: 47).
Vissa i betänkandet behandlade spörsmål blevo emellertid uppskjutna i avvaktan
på slutförandet av påbörjad utredning angående ordnandet av civilanställning
för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Till de uppskjutna
spörsmålen hörde frågan om tillgodoräknande av tid för befälsutbildning
vid tillämpning av bestämmelsen örn väntetid i 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare. Denna fråga torde nu få upptagas till behandling.
Med befälsutbildning avses här i stort sett den särskilda tjänstgöring, i
allmänhet omfattande 360 eller 180 dagar, som enligt gällande värnpliktslag
kan åläggas lämpliga värnpliktiga för deras utbildning till officerare eller
underofficerare m. m.
Enligt utredningsmännens förslag skall tid för befälsutbildning vid tilllämpning
av arbetarpensionsreglementets bestämmelser om väntetid jämställas
med tid, då arbetaranställning i statens tjänst innehafts. Utredningsmännen
lia anfört, att befälsutbildningstiden i förevarande avseende borde
räknas den befälsutbildade till godo på sådant sätt, alt lian komme i samma
ställning som lian skulle ha haft, om han i stället för befälsutbildningen utfört
arbete åt staten.
Delta förslag har lämnats utan erinran vid betänkandets remissbehandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 219.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
Departements
chefen.
I det föregående har jag tillstyrkt, att manskapsanställning skall vid väntetidsbestämmelsernas
tillämpning jämställas med arbetaranställning i statens
tjänst, dock allenast i den mån tiden för manskapsanställningen överstiger
tre år. Med hänsyn till sistnämnda begränsning kan det i och för sig
synas tveksamt, huruvida medgivande bör lämnas att tillgodoräkna befälsutbildning
såsom väntetid. Med hänsyn till angelägenheten av att befälsutbildningen
på olika sätt kompenseras vill jag emellertid icke motsätta mig,
att en ändring i den av utredningsmännen förordade riktningen vidtages i
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.
Den sålunda förordade ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.
På motsvarande sätt som i det föregående förordats i fråga om retroaktiv tillgodoräkning
såsom väntetid av tid för manskapsanställning torde Kungl.
Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande att giva 1942 års famil jepensionsreglemente
för arbetare tillämplighet i sådana fall, där under tiden
1 juli 1942—30 juni 1945 avliden arbetare vid frånfället icke var underkastad
reglementet men skulle ha varit detta, om befälsutbildningstid räknats
in i väntetiden.
c) Kvarstående å pensionsreglementenas tillämpning vid övergång till icke
pensionsberåttigande tjänstemannaanställning.
Till fullgörande av erhållet uppdrag har allmänna lönenämnden den 14
december 1943 avgivit utredning i fråga örn ändrade bestämmelser rörande
löneklassplacering vid statsanställd arbetares övergång till ordinarie eller ickeordinarie
befattning m. m. Vid utredningen har fogats en av ledamoten i
nämnden S. G. Wold upprättad promemoria, vari utom frågan örn löneklassplacering
vid statsanställd arbetares övergång till tjänstemannaanställning
berörts vissa andra spörsmål angående dylik övergång. I promemorian
bär uttalats, att arbetare, som vid antagning i extra befattning hade pensionsrätt
enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare, borde bibehållas
vid denna pensionsrätt till dess han erhållit extra ordinarie eller ordinarie
tjänst.
Promemorian har undergått remissbehandling tillsammans med lönenämndens
utredning i ämnet. Därvid ha försvarets civilförvaltning, marinförvaltningen,
försvarets avtalsnämnd, statstjänarkartellen och försvarets civila
tjänstemannaförbund yttrat sig över förslaget om bibehållande av arbetare
vid pensionsrätten, vilket förslag de samtliga tillstyrkt. Försvarets civilförvaltning
har ifrågasatt, att anordningen skulle på något sätt tidsbegränsas
för att den missuppfattningen skulle förebyggas, att här vöre fråga om pensionsrätt
för extra tjänsteman. Marinförvaltningen har betecknat förslagets
genomförande såsom synnerligen angeläget, då eljest den, som meriterat sig
genom att uppehålla en befattning såsom extra, skulle komma i sämre pensionsställning
än den, som kvarstått i arbetaranställningen för att direkt befordras
till extra ordinarie. Försvarets avtalsnämnd har ansett betydelsefullt,
att klara bestämmelser utfärdades att arbetare, som erhållit anställning såsom
extra tjänsteman, finge bibehållas vid sin pensionsrätt enligt tjänste- och
Kandi. Maj.ts proposition nr 219.
19
familjepensionsreglementena för arbetare. Återgång till arbetaranställning
1''örekomme ofta, och även om en arbetare småningom skulle befordras till
pensionsberättigande tjänstemannabefattning, kunde det icke anses skäligt att
under anställningstiden som extra tjänsteman beröva honom pensionsrätten
sorn arbetare. En dylik åtgärd kunde även förväntas inverka försvårande på
rekryteringen. I allmänhet syntes här avsedd tjänsteman faktiskt ha vidkänts
pensionsavdrag enligt arbetarpensionsreglementena. Det vore i hög grad
önskvärt, att bestämmelser örn bibehållandet av pensionsrätten enligt nämnda
reglementen i här avsedda fall snarast komme till stånd. Statstjänarkartellen
har på det livligaste tillstyrkt förslaget.
Särskilda framställningar om alt arbetare vid övergång till icke pensionsberättigande
tjänstemannaanställning skall äga bibehållas vid pensionsrätt
lia gjorls av krigsmaterielverket oell försvarets fabriksstyrelse. Över krigsmaterielverkets
framställning ha yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,
statens pensionsanstalt och statskontoret.
Krigsmaterielverket har i sin framställning anfört i huvudsak följande.
Vid krigsmaterielverkets sju centrala ammunitionsförråd äro anställda ett
större antal arbetare, av vilka de flesta äro underkastade 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare. Under nu rådande förhållanden med därav
betingad arbetsbelastning vid ammunitionsförråden har det visat sig nödvändigt
att placera vissa arbetare såsom förmän. I förmansanställning utgår vederbörandes
avlöning i form av arvode inom ramen för det för krigsmaterielverkets
tillfälliga anställningshavare gällande lönesystemet. Med arvodena
är icke förenad rätt till pension.
Såvitt krigsmaterielverket kan finna måste en övergång från arbetaranställning
med pensionsrätt enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
till tjänstemannaställning enligt verkets avlöningssystem innebära, att
vederbörande upphör att vara underkastad berörda reglemente och förty mister
sin pensionsrätt. Ett dylikt resultat framstår emellertid såsom obilligt,
enär till en början övergången till tjänstemannaställning i föreliggande fall
är föranledd av nu rådande särskilda förhållanden, och en återgång till arbetaranställning
i flertalet fall blir nödvändig, då omfattningen av rörelsen
vid de centrala ammunitionsförråden nedgår till normal nivå. Därest icke de
pensionsberättigade arbetare, som överföras i tjänstemannaställning vid verket,
under denna anställningstid kunna bibehållas vid sin pensionsrätt enligt
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, uppkomma betydande svårigheter
för verket att genomföra den av förhållandena påkallade förstärkningen
av personalen i arbetsledande ställning vid förråden.
Verket avser visserligen att i sinom tid placera vissa av de från arbetaranställning
till tjänstemannaanställning överförda befattningshavarna i extra
ordinarie tjänster, men i nuvarande läge kan det icke avgöras vilka befattningshavare,
som skola ifrågakomma till erhållande av sådana tjänster. På
grund härav uppkommer även i dessa fall ett avbrott i den pensionsberätiigande
anställningen. Även ur denna synpunkt synas sålunda särskilda föreskrifter
i ämnet erforderliga för att vederbörande under anställning såsom
tjänsteman icke skall gå förlustig sin i egenskap av arbetare innehavda pensionsrätt.
Med hänsyn till de nu berörda förhållandena tinner sig krigsmateriel verket
böra ifrågasätta, örn icke arbetare med pensionsrätt enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, vilken övergår till tjänstemannaanställ
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
ning vid verket, varmed icke är förenad pensionsrätt, borde under tiden för
sistnämnda anställning bibehållas vid sin pensionsrätt enligt omförmälda
reglemente. Härvid förutsätter verket givetvis, att vederbörande jämväl under
nämnda tid skall vara skyldig att å lönen vidkännas författningsenligt
pensionsavdrag.
Försvarets civilförvaltning har föreslagit, att under en övergångstid skulle
gälla, att arbetarpensionsreglementet underkastad arbetare, vilken inom försvarsväsendet
överginge från arbetaranställning till anställning såsom extra
tjänsteman, enligt vederbörande myndighets bestämmande finge bibehållas
vid pensionsrätt enligt berörda reglemente under högst två år, Kungl. Maj:t
dock obetaget att medgiva pensionsrättens bibehållande under längre tid.
Statens pcnsionsanstalt har avstyrkt förslaget och till motivering därav anfört
följande.
Pensionsrätten för befattningshavare i tjänstemannaställning är i huvudsak
knuten till anställningsformerna ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.
Enligt pensionsanstaltens mening är det principiellt betänkligt och kan
medföra icke önskvärda konsekvenser att medgiva pensionsrätt för någon
annan anställningsform, som kan betecknas som tjänstemannaanställning.
Å andra sidan är arbetarpensionsreglementet ej tillämpligt å andra anställningshavare
än sådana, som kunna hänföras till arbetarpersonal, och det
skulle vara ägnat att medföra oreda i pensionssystemet, om avsteg gjordes
från denna grundsats. Överhuvud taget torde, där en viss myndighet vill bereda
pensionsrätt för någon av sina anställningshavargrupper, detta böra
ske genom att formen för anställningen avpassas så, att förutsättningarna
för tillämpning av vederbörande pensionsreglemente bliva uppfyllda, och
icke, såsom i förevarande fall ifrågasatts, genom att beträffande anställningsformen
medgiva avvikelse från de generellt gällande grunderna för reglementet.
Pensionsanstalten finner sig därför icke kunna tillstyrka vare sig
krigsmaterielverkets hemställan eller försvarets civilförvaltnings förslag.
Vad beträffar de i krigsmaterielverkets framställning omförmälda förmännen,
vilka synas vara tillfälligt anställda i sådan egenskap mot åtnjutande
av avlöning i form av arvode, finner pensionsanstalten det emellertid tveksamt,
huruvida de äro att betrakta som tjänstemän. I varje fall synes varken
förmansställningen eller den omständigheten, att avlöningen utgår under
annan form än för arbetare i allmänhet, i och för sig utgöra hinder för
tillämpning av arbetarpensionsreglementet. Först för det fall, att de komma
i åtnjutande av lön enligt den i civila icke-ordinariereglementet för extra
tjänstemän fastställda löneplanen, synes anledning föreligga att avföra dem
från pensionsrätten.
Statskontoret har anfört, att det för att säkerställa nödig reda och konsekvens
i fråga örn beviljande av pensionsrätt enligt förekommande statliga
tjänstepensionsreglementen ansetts erforderligt att göra pensionsrätten beroende
av anställningsform och avlöningsnormer på sådant sätt, att med viss
anställnings- och avlöningsform följde pensionsrätt. Därigenom hade åstadkommits,
alt tillämplighetsområdena för å ena sidan tjänstepensionsreglementena
och å andra sidan arbetarpensionsreglementena blivit på visst sätt avgränsade.
Ur denna synpunkt vore det därför angeläget att för anställningshavare,
som avsåges skola erhålla pensionsrätt enligt visst pensionsreglemente,
regelmässigt icke ifrågakomme annan anställnings- och avlöningsform
Kungl. Mcij:ts proposition nr 219.
21
äa som utgjorde förutsättning för den avsedda pensionsrätter Sålunda borde
icke, såsom blivit ifrågasatt, åt arbetare, som skulle kvarstå å tillämpningen
av 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare, beredas
tjänstemannaställning, vid vilken avlöningen bestämdes enligt gällande lönereglementen.
Beträffande de i framställningen avsedda arvodesavlönade förmännen
— vilka ej syntes vara att betrakta såsom tjänstemän — syntes hinder
icke föreligga för en fortsatt tillämpning av arbetarpensionsreglementena,
så länge de icke erhölle tjänstemannaställning.
Försvarets fabriksstyrelse bar i sin framställning i ämnet anfört i huvudsak
följande.
Den arbetsledande personalen inom försvarets fabriksverk rekryteras i
viss omfattning från de inom verket anställda arbetarna. I fall, då en arbetares
förmåga att fylla en arbetsledande uppgift icke kan bedömas, innan
han någon tid prövats i den nya uppgiften, tiar det visat sig lämpligt att låta
vederbörande under en kortare eller längre provtid inneha anställning med
avlöning enligt Ex-löneplanen civila icke-ordinariereglementet eller såsom
kontraktsanställd befattningshavare. Efter provtidens slut blir befattningshavaren
befordrad till extra ordinarie anställning eller, om han icke visar
sig lämplig därför, placerad tillbaka såsom arbetare. Det förekommer även
vid forcerad drift, då behovet av arbetsledande personal ökas, att arbetare
tillfälligt erhåller en arbetsledande befattning med avlöning enligt Ex-löneplanen
eller medelst kontrakt, för att därefter återgå till arbetaranställning.
Enligt fabriksstyrelsens mening är det i hög grad önskvärt, att fullt klara
bestämmelser utfärdas av den innebörden, att arbetare, som innehaft med
tjänste- och familjepensionsrält enligt gällande arbetarpensionsreglementen
förenad anställning och övergått till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning,
bibehålles vid den pensionsrätt han förvärvat enligt nyssnämnda
reglementen, intill dess han vinner tjänstemannaanställning, varmed pensionsrätt
är förenad, eller återgår till arbetaranställning. Nu gällande bestämmelser
i detta avseende äro icke tillfredsställande. I vissa fall har styrelsen
för att möjliggöra en önskvärd befordran till arbetsledande befattning av
arbetax-e, vilken icke varit villig att avstå från honom såsom arbetare tillkommande
pensionsrätt, efter överenskommelse med den anställde medgivit honom
tjänstledighet från arbetaranstäIlningen och å utgående löneförmåner
avdragit tidigare utgående pensionsavgifter enligt arbetarpensionsreglementena.
Styrelsen bar i sådana fall genom vederbörande fabrikschef framhållit
för den anställde, att tveksamhet råder, huruvida pensionsrätten på detta
sätt kan bevaras.
Vid utfärdande av bestämmelser i ämnet borde enligt fabriksstyrelsens
mening vissa övergångsbestämmelser utfärdas. Dessa skulle innebära, att
pensionsberättigad arbetare, vilken före bestämmelsernas ikraftträdande
övergått till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning och därvid
inbetalat pensionsavgifter enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för arbetare, bibehölles vid sin pensionsrätt jämlikt nyssnämnda reglementen
för den tid sådan inbetalning ägt rum. Pensionsberättigad arbetare, som
före bestämmelsernas ikraftträdande övergått lill icke pensionsberättigande
tjänstemannaanställning utan afl under den lid han tjänstgjort såsom tjänsteman
erlägga pensionsavgifter enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för arbetare, skulle, därest lian själv inom viss tid därom utlryckte
22
Kungl. Majlis proposition nr 219.
Departements
chefen.
önskan, medgivas att retroaktivt inbetala pensionsavgifter för bibehållande
av den honom före övergången till tjänstemannaanställningen tillkommande
pensionsrätten som arbetare.
I likhet med statskontoret och statens pensionsanstalt anser jag det i och
lör sig vara önskvärt, att pensionsrätten knytes till den innehavda anställningen,
sa att pa anställnings- och avlöningsformen skall bero, huruvida
pensionsrätt föreligger eller icke. Då anställning som extra tjänsteman eller
kontraktsanställning som tjänsteman icke generellt är och ej heller lämpligen
kan förenas med pensionsrätt, måste förslaget att medgiva arbetare,
som övergår till dylik anställning, rätt att kvarstå vid arbetarpensionsreglementenas
tillämpning, ur principiell synpunkt möta vissa betänkligheter. Vad i
ärendet förekommit giver emellertid vid handen, att det understundom holtin
befordringsgången, att innehavare av pensionsberättigande arbetaranställning
övergår till icke-pensionsberätligande tjänstemannaanställning. Att
pensionsrätten icke kan bibehållas vid en sådan befordringsgång, synes
mindre tillfredsställande. Jag har därför icke velat motsätta mig, att sådan
innehavare av pensionsberättigande arbetaranställning, som övergår till
tjänstemannaanställning utan pensionsrätt, i princip medgives kvarstå på
arbetarpensionsreglementets tillämpning. Jag har icke ansett nödvändigt, att
särskilda inskränkande bestämmelser härvid meddelas.
Att i själva arbetarpensionsreglementet införa en bestämmelse av nu avsedd
innebörd synes icke lämpligt. De bestämmelser örn pensionsavdrags
verkställande och om tjänstårsberäkning, som innefattas i 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare, äro direkt avpassade för det
fall, att avlöning utgår i arbetaranställning. Med avseende å tid, då tjänstemannaanställning
innehaves, synas avvikelser från nämnda bestämmelser
erforderliga. Behov kan visa sig föreligga att även i övrigt smärre detaljavvikelser
göras fran arbetarpensionsreglementenas bestämmelser. Det synes
därför lämpligast, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att
tor här avsedda fall förordna örn tillämpning av arbelarpensionsreglementena
med de undantag och tillägg, som — närmast av tekniska skäl — finnas
påkallade. Bemyndigandet, som bör gälla från och med den 1 juli
1945, bör förutsättas jämväl innefatta befogenhet för Kungl. Majit att meddela
övergångsbestämmelser med avseende å tidigare inträffade fall.
6. Tillgodoräkning såsom tjänstår av tid för viss befälsutbildning.
I det av särskilda utredningsmän inom försvarsdepartementet avgivna betänkande
rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga,
som i det föregående omnämnts i samband med frågor om ändringar i tilllämpningsområdet
för 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för
arbetare, har bland annat förordats, att tid för befälsutbildning — i den
mening, som i nyssnämnda sammanhang angivits — generellt skall få till
-
Kanal- Maj:ts proposition nr 219.
23
godoräknas såsom tjänstår vid tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet,
folkskolans tjänstepensionsreglemente och tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna. Utredningsmännen ha anfört, att ett
sådant medgivande för de flesta befälsutbildade icke komme att få någon
praktisk betydelse men att det med säkerhet funnes åtskilliga fall, där en
kompensation för de med befälsutbildningen förenade uppoffringarna icke
kunde lämnas i annan form, och att man då icke borde avstå från möjligheten
att, låt vara på ett sent stadium, tillgodoräkna vederbörande befälsutbildningstiden.
Ur administrativ synpunkt vore det en fördel, att befälsutbildningen
alltid finge tillgodoräknas för pension och alt ett sådant tillgodoräknande
alltså icke behövde bero av en prövning i varje särskilt fall. Enligt
utredningsmännens mening måste befälsutbildningen anses innefatta arbete
i statens tjänst, varför Kungl. Maj:t med stöd av 17 § 3 mom, allmänna
tjänstepensionsreglementet, 14 § 3 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente
och 15 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna
ägde meddela erforderliga bestämmelser om befälsutbildningens tillgodoräknande
såsom tjänstår enligt nämnda reglementen. Tillgodoräkning borde
ske vare sig befälsutbildningen fullgjorts innan befattningshavaren blivit
underkastad respektive reglemente eller den fullgjorts senare och befattningshavaren
för ändamålet erhållit tjänstledighet; i sistnämnda fall finge bestämmelsen
betydelse allenast örn befattningshavaren i anledning av tjänstledigheten
vidkänts G-avdrag å lönen.
Utredningsmännen ha vidare förordat, att befälsutbildningstiden vid tilllämpning
av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare finge i princip
räknas lika med anställning i statens tjänst. Hade arbetaren redan före militärtjänstgöringens
början blivit hänförlig under reglementet, borde befälsutbildningstiden
få utan reduktion tillgodoräknas som tjänstår. blåde han däremot
icke före militärtjänstgöringens början blivit hänförlig under reglementet,
borde befälsutbildningen intill den tidpunkt, då väntetiden utlöpte, till två
tredjedelar räknas såsom tjänstår, varefter och då reglementena blivit tilllämpliga
eventuellt återstående befälsutbildningstid utan reduktion borde räknas
som tjänstår.
I sitt remissyttrande i ärendet har statskontoret anfört, att de bestämmelser
i de för befattningshavare gällande pensionsreglementena, som utredningsmännen
åberopat, syntes vara tillämpliga i fråga om befälsutbildningen
samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke här avsedda tillgodoräkningsfrågor
borde kunna avgöras av Kungl. Majit från fall till fall; örn generella
bestämmelser i ämnet utfärdades, borde, då enligt hävdvunnen praxis extra
anställning och arvodesanställning i statens tjänst i pensionshänseende endast
tillgodoräknades till två tredjedelar, ej heller befälsutbildningstiden tillgodoräknas
lill större del, i den mån ej annat följde av eljest gällande bestämmelser.
Likaledes borde beträffande tjänstårsberäkning för arbetare i
statens tjänst befälsutbildningen med nämnda undantag komma i betraktande
med högst två tredjedelar av för densamma föreskriven tid.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Departements- I anledning av vad utredningsmännen anfört har jag ansett mig kunna
d^fen. förorda, att hänsyn till befälsutbildningen får tagas vid tillämpningen av de
bestämmelser i pensionsreglementena, som bygga på tjänstårsberäkning. Såsom
statskontoret anfört bör emellertid sådan tid för befälsutbildning, varunder
vederbörande icke vidkänts pensionsavdrag och vartill hänsyn därför
icke tages enligt nuvarande bestämmelser, icke tillgodoräknas till större del
än två tredjedelar. I 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare bör
vidtagas sådan ändring, att tid för befälsutbildning, vare sig den infallit under
tid, då reglementet är tillämpligt å vederbörande arbetare, eller dessförinnan,
tillgodoräknas till två tredjedelar, i den mån icke annat följer av eljest
gällande bestämmelser. Beträffande tjänstemännen är jag i likhet med statskontoret
närmast böjd för att anse en prövning från fall till fall lämpligast.
Huruvida så skall ske eller generella bestämmelser i ämnet böra utfärdas,
torde emellertid jämlikt vederbörande pensionsreglementen böra ankomma
på Kungl. Maj:ts bestämmande.
7. Ändrade grunder för ersättning till växelstationsföreståndare,
som entledigats till följd av växelstations automatisering.
Bestämmelser om ersättning till växelstationsföreståndare, som entledigats
till följd av växelstations automatisering, tillkommo genom Kungl. Maj:ts
brev till telegrafstyrelsen den 18 oktober 1940 och avsågo sådana föreståndare,
som entledigats efter utgången av år 1936. De sedan den 1 januari
1944 gällande bestämmelserna i ämnet, vilka i sak helt överensstämma med
föreskrifterna i nämnda brev, återfinnas i Kungl. Majrts brev lill telegrafstyrelsen
den 22 december 1943. Beträffande bestämmelsernas innehåll må
nämnas följande.
Ersättningen utgår av telegrafverkets medel i form av årlig ersättning eller
avskedsersättning. Årlig ersättning må tilldelas föreståndare för växelstation
med 35 eller flera abonnenter, vilken vid tidpunkten för entledigandet
uppnått 50 års ålder och innehar 15 tjänstår, vilka, såvida särskilda skäl
icke föranleda undantag, bör hava infallit i oavbruten följd omedelbart före
entledigandet. I tjänståren må även inräknas den tid vederbörande före
antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid enskilt
telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare för eller
biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning antages
av vederbörande abonnenter.
Årlig ersättning må icke uppgå till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den årsinkomst, anställningshavaren senast åtnjutit från telegrafverket,
och må utgå allenast, då behov därav prövas föreligga.
Avskedsersättning, beräknad efter åtta kronor för anställningsmånad, må
tilldelas föreståndare för växelstation med minst 20 abonnenter, vilken icke
kan komma i åtnjutande av årlig ersättning men i avseende å tjänståren
uppfyller villkoren för erhållande av dylik ersättning.
Vid framläggandet för 1943 års riksdag av förslag örn slopande av behovsprövningen
i fråga örn ålderdomsunderstöd åt växelstationsföreståndare an
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
25
förde föredragande departementschefen (prop. nr 353, s. 21), att han icke
då vore beredd att förorda ett eftergivande av behovsprövningen vid entledigande
på grund av växelstations automatisering. Mot detta uttalande
framställdes icke någon erinran från riksdagens sida (bankoutsk. uti. nr 77;
r. skr. nr 530).
Förslag om behovsprövningens slopande för aulomatiseringsfallen framfördes
därefter i de likalydande motionerna 1:46 och 11:61 vid 1944 års
riksdag. Beträffande innehållet i motionerna torde jag få hänvisa till den
redogörelse härför, som lämnats i bankoutskottets utlåtande (nr 13). Efter
att ha erinrat om att frågan varit föremål för prövning vid nästföregående
års riksdag anförde utskottet följande.
Vid den förnyade behandling, utskottet ägnat förevarande spörsmål, har
utskottet funnit, att de av motionärerna anförda skälen för behovsprövningens
slopande jämväl i fall av entledigande till följd av växelstations automatisering
icke i och för sig kunna frånkännas berättigande. Särskilt synes det
vara mindre tillfredsställande, att personer, som vid entledigandet nått en
relativt framskriden levnadsålder, endast efter behovsprövning skola kunna
tillerkännas årligt understöd. Utskottet är emellertid icke berett att utan
ytterligare utredning förorda åtgärder i motionens syfte. Innan definitiv
ställning till frågan tages, synes det — icke minst med tanke på den fortskridande
automatiseringen av telefonnätet — böra klarläggas, vilka ekonomiska
konsekvenser ett eftergivande av behovsprövningen beträffande här
ifrågavarande personal kan medföra för framtiden. I sammanhang därmed
synes såsom ett alternativ till det i motionerna framlagda förslaget böra
övervägas, huruvida icke behovsprövningen alltjämt bör bibehållas såvitt
angår personer, vilkas levnadsålder vid entledigandet mera avsevärt understiger
den ålder, då pensionering för närmast jämförliga personalgrupper
vid telegrafverket i allmänhet äger rum. Det synes utskottet lämpligen böra
ankomma på Kungl. Majit att låta verkställa den utredning i ämnet, som
må befinnas påkallad för ett närmare ställningstagande härutinnan, samt
att för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena kunna giva
anledning.
Under åberopande av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, vilket jämväl blev riksdagens
beslut.
I en till Kungl. Majit ställd, den 1 juni 1944 dagtecknad skrift bar därefter
växelstationsföreståndarnas riksförbund, under erinran örn bankoutskottets
förenämnda utlåtande, hemställt örn behovsprövningens slopande
vid bestämmande av ersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigats
på grund av växelstations automatisering. För det fall att behovsprövning
likväl skulle anses delvis böra bibehållas, bolde denna lämpligen bestämmas
att gälla vid en levnadsålder upp till 55 år, som vore avgångsålder för telefonister
med ordinarie anställning. Krav på behovsprövning vid högre levnadsålder
syntes icke böra ställas, då det här vore fråga örn personer, som
nödtvunget måste lämna sin anställning.
Telegraf st grelsen har i utlåtande den 5 september 1944 tillstyrkt bifall
till förbundets framställning och därvid erinrat, att styrelsen redan i skri
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 219-
velse den 20 september 1943 angående ändring av då gällande bestämmelser
om understöd åt ur telegrafverkets tjänst entledigad icke ordinarie personal
givit uttryck åt den uppfattningen, att beliovsprövningen borde eftergivas
även beträffande automatiseringsfallen. Styrelsen hade därvid framhållit, att
för de föreståndare, som efter uppnådda 50 levnadsår ginge miste örn sin
anställning på grund av automatiseringen, endast i undantagsfall möjlighet
syntes föreligga att skaffa sig medel till uppehället genom övergång till annat
förvärvsarbete.
Till belysande av innebörden av förbundets nu föreliggande hemställan
har telegrafstyrelsen vidare anfört följande.
Under åren 1937—1943 ha beviljats understöd (årlig ersättning) till sammanlagt
69 växelstationsföreståndare, vilka entledigats till följd av automatiseringen.
Av dessa ha 14 avgått före det kalenderår, varunder de uppnått
eller uppnå en levnadsålder av 55 år. Vid bifall till förbundets förslag skulle
sålunda, örn åldersfördelningen i framtiden blir ungefärligen densamma som
hittills, behovsprövning förekomma i omkring en femtedel av alla förekommande
fall.
Förbundet har tydligen vid avgivande av sitt ifrågavarande förslag utgått
ifrån, att de personalgrupper vid telegrafverket, med vilka växelstationsföreståndarna
vore närmast jämförliga, skulle vara lokal-, lands- och rikstelefonisterna,
vilkas pensionsålder är 55 år. Denna utgångspunkt är givetvis
riktig så till vida, att ifrågavarande personalgrupper lia ett med växelstationsföreståndarnas
nära besläktat arbete, mestadels bestående i växelbordstjänst.
Väsentliga olikheter föreligga dock mellan å ena sidan lokal-, landsoch
rikstelefonisterna och å andra sidan växelstationsföreståndarna beträffande
de förhållanden, under vilka arbetet utföres, och i allmänhet även beträffande
arbetsintensiteten och arbetets svårighetsgrad. Den frihet att inom
vissa gränser ordna sitt arbete efter gottfinnande, som tillkommer växelstationsföreståndarna,
jämte det i stort sett lugnare arbetet gör det möjligt för
dem att kvarbliva i tjänsten betydligt längre än som är möjligt för centralstationernas
telefonister, vilka följa av befälet uppgjorda vaktlistor och vilkas
arbete ofta är forcerat och städse måste noggrant följas och kontrolleras.
Hinder brukar från telegrafverkets sida icke resas mot att en växelstationsföreståndare
vid uppnådd högre levnadsålder genom anlitande av biträdeshjälp
i ökad omfattning nedbringar sin dagliga aidxetstid med en eller
annan timme, föinitsalt att detta icke menligt inverkar på stationens skötsel
och att övervakningen av arbetet icke eftersättes. Att växelstationsföreståndarna
i allmänhet kvarbliva i sina befattningar till en relativt hög levnadsålder,
framgår av allmänt gjord erfarenhet inom telegrafverket och bestyrkes
av följande uppgifter 1’örande levnadsåldern för de föreståndare, som
under den ovannämnda sjnårsperioden 1937—1943 avgått till följd av automatisering
och därvid kommit i åtnjutande av årlig ersättning. Antalet av
dessa föreståndare var, såsom ovan sagts, 69 och fördelningen i åldersgrup
-
per var följande:
Levnadsålder vid Antal
avgången föreståndare
50—54 år........................................ 14
55—59 » ........................................ 13
60—64 » ........................................ 15
65—69 » ........................................ 7
70 år eller däröver .............................. 20
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
27
Icke mindre än 27 av dessa tvångsvis entledigade föreståndare eller närmare
40 procent lia sålunda vid avgången uppnått en levnadsålder av 65 år
eller däröver.
Styrelsen håller för troligt, att örn växelstationsföreståndarna haft en på
avgiftsplikt grundad pensionering, pensionsåldern för dem skulle lia satts
lill 63 år i likhet nied vad som skett beträffande vissa grupper av tjänstemän
inom lönegraderna 1—12 vid bland annat telegrafverket.
I händelse lösningen av här förevarande spörsmål skulle sökas enligt den
av bankoutskottet antydda levnadsålderslinjen, vill styrelsen för den skull
förorda, att ålderstalet sättes högre än till det av förbundet föreslagna, 55 år.
Sakligt sett skulle enligt styrelsens mening 63 år vara det lämpligaste gränstalet.
Med hänsyn bl. a. därtill, att städerskor, vilkas arbete måste anses
vara mindre krävande än en växelstationsföreståndares, kunna komma i åtnjutande
av s. k. summarisk pension redan vid uppnådda 60 levnadsår och
då icke underkastas behovsprövning, vill styrelsen emellertid icke motsätta
sig att behovsprövningen slopas beträffande växelstationsföreståndare, som
uppnått 60 års levnadsålder.
Telegrafstyrelsen har vidare ingått på frågan om antalet tjänstår borde inverka
på spörsmålet örn behovsprövningen och i detta hänseende anfört följande.
Ytterligare en synpunkt finner styrelsen vara av betydelse vid bedömandet
av här ifrågavarande spörsmål. Av de förenämnda 69 föreståndare, som
under årsperioden 1937—1943 entledigats till följd av automatisering och
därvid kommit i åtnjutande av årlig ersättning, ha, såsom framgår av det
föregående, 27 avgått före fyllda 60 levnadsår. För dessa 27 har antalet tillgodoräknade
tjänstår uppgått till mellan 15 och 38 enligt nedanstående för
-
delning:
15—19 tjänstår ........................ 4 föreståndare
20—24 » ........................ 9
25—29 » ........................ 5 »
30 tjänstår eller däröver................ 9 »
Fjorton av dem ha sålunda vid avgången kunnat räkna minst 25 tjänstår,
d. v. s. uppnått den tjänstålder, vid vilken växelstationsföreståndare, som avgår
på grund av sjukdom, enligt Kungl. Majrts bestämmelser i brev till
telegrafstyrelsen den 22 december 1943 angående årligt understöd åt viss
icke-ordinarie personal vid telegrafverket kan tilldelas årligt understöd utan
behovsprövning.
Styrelsen finner skäligt, att föreståndare, som entledigas till följd av automatiseringen
och som vid avgången har en anställningstid av 25 år eller
mera, må kunna beviljas årlig ersättning utan förutgången behovsprövning,
om han i övrigt uppfyller villkoren för sådan ersättning. Avgång till följd av
stationens automatisering synes styrelsen böra i förevarande hänseende likställas
med avgång på grund av sjukdom.
Sammanfattningsvis har telegrafstyrelsen uttalat, att enligt styrelsens mening
behovsprövningen i automatiseringsfallen borde helt upphöra, men att
därest behovsprövningen funnes böra delvis bibehållas, densamma borde inskränkas
till alt gälla allenast de fall, då vederbörande avginge före uppnådda
63 — eventuellt 60 — levnadsår och därvid icke kunde räkna minst 25
tjänstår.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Departements
chefen.
Statskontoret har i utlåtande den 19 september 1944 anfört.
Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 530) har kravet på behovsprövning
eftergivits i fall där frågan gäller understöd — vid avgång ur tjänst
till följd av ålder eller sjukdom — åt andra växelstationsföreståndare än
sådana, som entledigats på grund av växelstations automatisering. Enligt
vad statskontoret under hand inhämtat från telegrafstyrelsen anser sig styrelsen
icke äga befogenhet alt utan behovsprövning tillerkänna årligt understöd
åt växelstationsföreståndare, som gått miste om sin anställning på grund
av automatisering, även örn denne vid entledigande till följd av hög levnadsålder
eller sjukdom icke längre är tjänstduglig. Härigenom kunna alltså uppkomma
sådana ur rättvisesynpunkt otillfredsställande fall, som åberopas i
föreliggande framställning.
Statskontoret har för sin del städse ställt sig avvisande mot tidigare fram
ställningar örn borttagandet av behovsprövningen vid avgörande av ärenden
örn understöd åt växelstationsföreståndare. Med hänsyn till det ändrade läge,
vari frågan örn understöd åt på grund av automatiseringen entledigade växelstationsföreståndare
kommit genom slopandet av behovsprövningen i ovan
angivna fall, torde det emellertid nu vara ofrånkomligt att eftergiva kravet
Pf behovsprövning även i fråga om i framställningen avsedda växelstationsföreståndare.
Statskontoret anser sig emellertid alltjämt böra motsätta sig,
att behovsprövningen helt upphör, men vill föreslå den uppmjukningen av
villkoren för understödsbeviljande, att behovsprövningen bibehålies endast
för de fall, där vederbörande entledigats före viss uppnådd högre ålder.
Därvid synes den av telegrafstyrelsen alternativt förordade åldern 63 år
lämpligen kunna tjäna som gräns. Däremot anser statskontoret tillräckliga
skäl ej föreligga att slopa behovsprövningen för det fall, att anställningshavaren
kan räkna 25 tjänstår. Å andra sidan anser statskontoret, att föreskrift
bör meddelas, att årligt understöd icke må tilldelas anställningshavare, som
är innehavare av anställning, varmed följer rätt till pension av statsmedel,
eller som redan uppbär sådan pension på grund av tidigare anställning.
I likhet med myndigheterna anser jag skäl tala för en begränsning av behovsprövningen
vid bestämmande av ersättning åt växelstationsföreståndare, som
entledigats till följd av växelstations automatisering. Sålunda framstår ett bibehållande
av behovsprövningen såsom särskilt otillfredsställande i de fall, då
vederbörande närmar sig eller kanske överskridit den levnadsålder, då jämförliga
befattningshavare vid telegrafverket kunna komma i åtnjutande av ålder -domsunderstöd utan behovsprövning. Men även i sådana fall, då tjänstetiden
är relativt lång, är det obilligt att tillmäta behovssynpunkien avgörande
betydelse vid prövningen av ersättningsfrågan. För egen del vill jag i
anslutning till telegrafstyrelsens alternativa förslag förorda, att behovsprövningen
vid behandlingen av frågor örn årlig ersättning till växelstationsföreståndare,
som entledigats till följd av växelstations automatisering, begränsas
till de fall, då vederbörande vid tidpunkten för entledigandet icke uppnått
60 levnadsår och ej heller kan räkna minst 25 tjänstår. För den händelse
befattningshavaren innehar anställning, varmed följer rätt till pension
av statsmedel, eller redan uppbär sådan pension på grund av tidigare
anställning, har statskontoret ansett, alt årligt understöd icke bör utgå. Enligt
min mening bör i dylika fall ersättningsfrågan underställas Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
29
Maj:ts prövning. I likhet med vad som gäller i fråga örn ålderdomsunderstöd
åt växelstationsföreståndare, böra understödsbeloppen icke överstiga de
pensionsförmåner, som vid en anställningstid av 30 år eller mera må tillkomma
i den s. k. summariska pensionskungörelsen avsedd manlig arbetare.
De föreslagna ändringarna böra tillämpas från och med den 1 juli 1945.
8. Förbättring av pensionerna för vissa f. d. anställningshavare
vid Lund-Trelleborgs järnväg.
I en den 10 juli 1944 dagtecknad framställning har ledamoten av riksdagens
andra kammare Olof Andersson i Malmö hemställt om vidtagande
av åtgärder till förbättring av pensionerna för vissa f. d. befattningshavare
vid Lund—Trelleborgs järnväg, vilka pensionerats under den tid järnvägen
för statens räkning innehafts av ett för ändamålet bildat bolag.
I yttrande över framställningen har järnvägsstyrelsen anfört följande.
De pensionärer, varom i föreliggande framställning är fråga, anställdes
vid f. d. Lund—Trelleborgs järnväg, som från och med den 1 januari 1918
övertogs av det samma år nybildade Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag.
Sedan staten övertagit aktiemajoriteten i bland andra sagda
bolag, förvaltades Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar av de s. k.
statliga järnvägsbolagen under tiden 1 juli 1938—30 juni 1940, varefter
sistnämnda järnvägar helt övergingo i statens ägo och samtidigt införlivades
med statens järnvägar.
I enlighet med vid f. d. Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar tilllämpad
praxis beträffande beviljande av pension åt personal vid avgång ur
tjänst tillerkände de statliga järnvägsbolagen nu ifrågavarande pensionärer
vid avgången ur bolagens tjänst pensioner med belopp, som framgå av nedanstående
sammanställning.
Befattning |
Namn |
Född den |
An- ställd vid L.T.J. den |
Av de statli-ga järnvägs-bolagen be-viljad årlig |
Dyrtidshjälp |
S:a pensions- förmåner |
kr. fr. o. m. |
kr. per år |
kr. per år |
||||
Lokmästare |
H. Lindkvist...... |
14/s 74 |
Vio 07 |
1 540 V» 39 |
360 |
1 900 |
Lokförare |
O. Lindholm...... |
25/i 75 |
26/j 93 |
1 270 ‘/o 39 |
324 |
1 594 |
Stationsförman |
M. Ekberg........ |
10/io 75 |
97 |
900 Vi 39 |
252 |
1 152 |
> |
O. Borg.......... |
7* 77 |
Vio 00 |
O rr O |
252 |
1 152 |
Stationskarl |
B. E. Nilsson..... |
s/4 75 |
ls/5 00 |
800 Vi 39 |
230 |
1 030 |
> |
N. Jeppsson...... |
21/i 75 |
28/s 01 |
800 Vi 39 |
230 |
1030 |
> |
N. Andersson..... |
”/i 75 |
97 |
800 ‘/i 40 |
230 |
1 030 |
Materialvakt |
T. L. Johansson. .. |
8/o 76 |
Yi 04 |
800 V» 39 |
230 |
1 030 |
Härvid torde dock böra framhållas, att å 1905 års ordinarie bolagsstämma
med delägarna i Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag bland annat beslöts,
att i bolagets tjänst då anställd personal, som den 1 juli samma år
icke fyllt 30 år, skulle obligatoriskt ingå såsom delägare i Enskilda Jämvägarnes
Pensionskassa. Vissa av nämnda bolagsstämmas beslut berörda
dåvarande anställningshavare vid Lund—Trelleborgs järnväg —- däribland
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
de i ovanstående sammanställning angivna pensionärerna Lindholm, Ekberg,
Borg och Johansson — anhöllo emellertid var för sig i särskilda skrivelser
om befrielse från skyldigheten att ingå i sagda pensionskassa. Sistnämnda
framställningar blevo av bolagsstyrelsen den 3 augusti 1905 bifallna under
uttryckligt framhållande av att den förpliktelse att bereda pension åt ifrågavarande
personal med änkor och omyndiga barn, som bolaget sålunda velat
åtaga sig, genom vederbörandes förklaring att icke vilja emottaga den erbjudna
förmånen skulle, vad dem beträffar, anses förfallen.
Utöver de pensioner, som på sätt förut nämnts genom beslut av de statliga
järnvägsbolagen beviljats i här förevarande framställning avsedda pensionärer,
utgår från och med den 1 januari 1941 jämväl dyrtidshjälp, vilken
förmån enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelser den 28 juni 1941
(nr 648) och den 5 maj 1944 (nr 205) angående dyrtidshjälp åt vissa pensionärer
från av^ staten övertagna enskilda järnvägar utgår med belopp, som
likaledes framgå av ovanstående sammanställning.
Enligt § 5 moni. 8 i avtal den 1 juli 1940 mellan järnvägsstyrelsen för
svenska staten, å ena sidan, samt bland andra Landskrona—Lund—Trelleborgs
järnvägsaktiebolag, å andra sidan, angående förvärv för svenska statens
räkning av bolagens järnvägar m. m. skall personal, som icke vunnit
anställning å aktiv stat vid statens järnvägar, redan pensionerad personal
samt pensionsberättigade familjemedlemmar efter personal av nyssnämnda
kategorier icke äga rätt att komma i åtnjutande av andra pensionsförmåner
eller understöd — frånsett viss förtidspension — än som skulle tillkommit
vederbörande därest banorna ej övergått i statens ägo. I detta sammanhang
anser sig styrelsen även böra framhålla, att i samtliga de avtal,
sorn av styrelsen träffats angående statsförvärv av enskilda järnvägar,
vilka i likhet med f. d. Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägar införlivats
med statens järnvägar från och med den 1 juli 1940 eller senare, har
intagits en bestämmelse av motsvarande innebörd angående den vid statsövertagandet
redan pensionerade personalens pensionsförmåner.
På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till de vittgående- konsekvenser
beträffande pensionerad personal vid av staten övertagen enskild
järnväg, vartill ett bifall till den nu gjorda framställningen skulle leda, får
järnvägsstyrelsen avstyrka bifall till densamma.
De i sammanställningen upptagna befattningshavarna lia enligt föreliggande
uppgifter intill avgången med pension en tjänstetid av, Lindkvist 31 år,
Lindholm 45 år, Andersson 42 år och de övriga 35—41 år. Vissa av befattningshavarna
ha enligt uppgift efter pensioneringen anlitats i tjänst, delvis
även sedan järnvägen införlivats med statsbanorna. Sålunda har Lindholm
varit i statens järnvägars tjänst till och med den 12 april 1943 och Johansson
till och med den 28 februari samma år.
Örn järnvägen före de ifrågavarande befattningshavarnas pensionsavgång
varit införlivad med statsbanorna, hade enligt praxis viss möjlighet till erhållande
av pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna
förelegat. Inom järnvägsstyrelsen har undersökts, vilka pensionsbelopp
som sålunda skulle tillkommit befattningshavarna, om Landskrona—
Lund—Trelleborgs järnvägar formellt övertagits av staten redan den 1 juli
1938 i stället för att först en tid förvaltas under bolagsform. Därvid har framkommit,
att tillämpning å befattningshavarna av den vid ifrågavarande tid
gällande kungörelsen nr 585/1934 skulle ha inneburit ökade pensionsförmå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
31
ner för samtliga utom Lindkvist. Pensionerna enligt kungörelsen med ^beräknande
av tilläggsförmåner skulle lia utgjort för Lindholm 1 623 kronor,
för Lindkvist och Johansson 1 172 kronor och för de övriga 1 404 kronor
för år.
Nämnas må vidare, att 1942 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 43, r. skr. nr
230) i anledning av motioner medgav vissa höjningar av de årliga gratifikationer,
som utgingo till vissa f. d. anställningshavare vid Landskrona & Hälsingborgs
järnvägar samt Landskrona—Lund--Trelleborgs järnvägar, vilka
anställningshavare likaledes avgått under tiden för den statliga bolagsförvaltningen.
De pensioner, som av vederbörande statliga bolag tillerkänts de i ärendet Departementsifrågavarande
befattningshavarna, uppgå även med inberäknande av dyrtids- clielfnhjälp
till låga belopp. I all synnerhet är detta fallet beträffande Ekberg,
Borg, Nilsson, Jeppsson, Andersson och Johansson, vilka även kunna åberopa
långa anställningstider. I betraktande av föreliggande omständigheter —
däribland det förhållandet att bolagsformen i förevarande fall endast anlitats
som en övergångsform vid järnvägens införlivande med statsbanorna —
anser jag billighetsskäl tala för en viss förbättring av dessa befattningshavares
pensioner. I fråga om grunderna för beräknandet av förbättringen kunna
olika alternativ tänkas. En skälig avvägning av förbättringen synes kunna
erhållas, om pensionsförmånerna med tilläggsförmåner omräknas efter
samma beräkningsgrunder som gällt för pension enligt 1934 års kungörelse.
I sådant fall bör enahanda omräkning göras för Lindholm, vilkens pensionsförmåner
likaledes understiga de summariska pensionsförmånerna. Jag förordar,
att riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t lill sådan omreglering
av pensionsförmånerna inhämtas. Det synes skäligt, att omregleringen får
ske från och med den 1 januari 1945 räknat.
9. Pensionsförhållandena för lärare, som varit anställda vid mindre
folkskolor eller såsom biträdande lärare, m. fl.
Enligt folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementet för nomadlärare
utgår lill lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och nomadlärare
vid visteskola, som tjänslgör vid byskola, lön enligt löneklassen
närmast över den, vilken vederbörande lärare tillhör. Till denna löneförmån
har hänsyn tagits även i pensionshänseende; de pensionsavdrag och pensionsunderlag,
som i folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen fastställts
för ifrågavarande lärargrupper, äro således högre än de motsvarande belopp,
som gälla för småskollärare samt lärare vid visteskola, vilken ej tjänstgör vid
byskola.
I den förut denna dag beslutade propositionen med förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet m. m. har förordats sådan ändring av
14 g folkskolans avlöningsreglemente, att här avsedd ordinarie lärare bibehål
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 219.
les vid angivna särskilda förmån i lönehänseende jämväl efter en av skolor -ganisatoriska skäl föranledd förflyttning till småskollärartjänst, såvida han
före förflyttningen under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som
lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Den avsedda ändringen
blir av betydelse även för nomadlärare, då enligt det för dem gällande
avlöningsreglementet lärare vid visteskola jämställes med biträdande lärare,
örn han tjänstgör vid byskola, och eljest med småskollärare. I samband med
reglementsändringen har föreslagits en övergångsbestämmelse, enligt vilken
ifrågavarande förmån från och med den 1 juli 1945 må tillkomma här avsedd
lärare, vilken förflyttats under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945.
Vid bifall till nämnda förslag torde sådan f. d. ordinarie lärare vid mindre
folkskola, biträdande lärare eller nomadlärare vid visteskola med tjänstgöring
vid byskola, som jämlikt avlöningsreglementet i dess ändrade lydelse
eller på grund av nyssnämnda övergångsbestämmelse äger bibehållas vid den
högre löneställningen, böra erhålla däremot svarande ställning i pensionshänseende.
De härför erforderliga ändringarna i folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen
torde böra träda i kraft den 1 juli 1945. I det fall, att
här avsedd lärare före ändringens ikraftträdande avgått med rätt till pension
enligt folkskolans tjänstepensionsreglemente och alltjämt lever den 1 juli
1945, torde emellertid billighetsskäl tala för att pensionsreglementena beträffande
honom från och med den 1 juli 1945 tillämpas i sin nu avsedda lydelse.
Bemyndigande för Kungl. Maj:! att förordna härom torde böra utverkas av
riksdagen.
Hemställan.
Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser örn ändring
i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december
1941 (nr 1008), om ändrad lydelse av 23 § allmänna familjepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1009), örn ändring i vissa delar av reglementet
den 12 juni 1942 (nr 452) angående tjänstepension för arbetare i statens
tjänst (1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare), om ändring i
vissa delar av folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr 699)
samt om ändring i vissa delar av folkskolans familjepensionsreglemente den
18 juli 1942 (nr 700). Förslagen innefatta de ändringar i pensionsreglementena,
som i det föregående förordats. •
Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden
anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
1) godkänna förenämnda förslag till kungörelser;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats
a) meddela bestämmelser örn tillämpning av allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena beträffande vissa
förutvarande landsfiskaler m. fl.,
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
33
b) besluta i fråga om familjepension i vissa fall till efterlevande
till arbetare i statens tjänst, vilken avlidit under tiden
1 juli 1942—30 juni 1945 utan att vid finnfallet vara underkastad
1942 års familjepensionsreglemente för arbetare,
c) meddela pensionsbestämmelser för arbetare, som äro
underkastade 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare och övergå till icke pensionsberättigande
tjänstemannaanställning,
d) meddela bestämmelser angående ersättning till växelstationsföreståndare,
som entledigats till följd av växelstations
automatisering,
e) besluta örn reglering av pensionerna för vissa f. d. anställningshavare
vid Lund—Trelleborgs järnväg, samt
f) besluta örn reglering av pensionsförhållandena för vissa
lärare, som varit anställda vid mindre folkskolor eller såsom
biträdande lärare, m. fl.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Åmark.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 219.
3