Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1945/46 till fria sommarresor för barn m. m.,
given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

f årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 92 och 93, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor,
dels ock till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag av 200 000
kronor.

Anledningen till att nämnda anslag i statsverkspropositionen beräknades
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 210.

2

Kungl. Muj:ts proposition nr 210.

allenast preliminärt var att 1941 års befolkningsutredning vid denna tidpunkt
undersökte möjligheterna att tillgodose vissa av 1944 års riksdag uttalade
önskemål beträffande ifrågavarande verksamhet och att utredningen
väntades inom kort avgiva förslag i ämnet. Sedan befolkningsutredningen
med skrivelse den 26 januari 1945 överlämnat dylikt förslag och detta varit
föremål för remissbehandling, anhåller jag, att nu få till fortsatt behandling
upptaga berörda anslagsfrågor.

l:o) Fria sommarresor för barn, förslagsanslag. Under denna rubrik har
för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 april 1944 disponeras anslaget sålunda:

För fria resor till kolonier, med undantag av s. k. dags kolonier,

förslagsvis .............................. kronor 250 000

För fria resor till sommarvistelse i enskilda hem, förslagsvis » 750 000

Summa kronor 1 000 000

Socialstyrelsen är centralmyndighet för nu ifrågavarande reseverksamhet
och tillsynsmyndighet för här avsedda kolonier. Den lokala ledningen av
verksamheten tillkommer barnavårdsnämnderna. De för innevarande budgetår
tillämpade riktlinjerna för verksamhetens bedrivande kunna sammanfattas
sålunda.

Resor till sommarvistelse i enskilda hem betalas helt av
statsmedel, där biljettpriset i 3:e klass järnväg, båt eller buss uppgår till
minst 3 kronor. Den sträcka, för vilken statsbidrag utgår, är maximerad till
60 mil utom för barn hemmahörande i Västernorrlands och Jämtlands län,
där maximigränsen är 80 mil, och i Västerbottens och Norrbottens län, där
maximigränsen är 100 mil, dock med rätt för socialstyrelsen att för barn
från sistnämnda två län medgiva dispens för fria resor utöver den angivna
gränsen. I övrigt skall vid resa utöver maximisträckan den enskilde själv
betala kostnaden härför med skillnaden mellan biljettpriset, nedsatt till
37,5 %, för hela sträckan och för maximisträckan. Resorna skola avse lantvistelse
under minst 4 veckor. Rätt till dylik fri resa tillkommer barn, som
under det år resan företages fyller 14 år eller som är yngre och hör hemma
i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 8 000 invånare samt tilldelats
rabattkort för livsmedel. Samma förmån har medgivits barn, som
vid ansökan om fri resa saknat rabattkort men innehaft sådant under juni,
juli eller augusti 1943. Om särskilda förhållanden så påfordra, äger socialstyrelsen
utsträcka tillämpningen av de fria resorna till orter med lägre invånarantal
än 8 000. Mödrar, som medfölja barn under 11 års ålder, äga
också erhålla fri resa. I allmänhet hekostas endast en sådan mödraresa per
familj; är modern förhindrad att stanna minst 4 veckor på barnets sommarvistelseort,
kan hon erhålla fria tur- och returbiljetter både vid barnets
utresa och dess hemresa. Om modem är förhindrad medfölja barnet och
detta icke heller lämpligen kan medfölja gruppresa, äger annan vårdare än
modem erhålla samma förmån som modern. Vid s. k. feriebamsverksamhet
på orter med minst 8 000 invånare bestrider staten ävenledes kostnaderna

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

3

för resor för barn jämte ledsagare enligt samina regler i tillämpliga delar
som vid enskilda resor.

Även kostnaden för resor till kolonier bestrides helt av statsmedel,
oavsett om dessa kolonier taga emot barn från städer eller från landsbygden.
Bidrag utgår för en resa i vardera riktningen mellan kolonien och hemorten
både för barn och personal. I allmänhet bör resan ske i grupp. Förmånen
av fria resor tillkommer såväl sommarkolonier som s. k. vår- och
vinterkolonier, men däremot ej s. k. dagskolonier.

Med skrivelse den 20 februari 1945 har socialstyrelsen överlämnat redogörelse
för de fria sommarresoma under år 1944. Härav inhämtas bland
annat följande.

Under sommaren 1944 lia biljettbeställningar för fria resor till
sommarvistelse i enskilda hem utfärdats för tillhopa 29908
barn och 15 734 vårdare. Motsvarande antal under sommaren 1943 var
35 865 och 20 015. Av vårdarna lia 10 447, d. v. s. 66,4 %, fått biljett för att
åtfölja barnen på framresan och återvända efter sommarvistelsens slut, medan
återstoden erhållit dubbla fria resor tur och retur. Annan vårdare än
modern har åtföljt barnen vid drygt 15 % av samtliga vårdarresor. Möjligheten
att anordna gruppresor har utnyttjats endast i begränsad omfattning.
Anledningen härtill är dels svårigheten för barnavårdsnämnderna att vid en
större tillströmning av sökande fördela barnen i grupper med samma bestämmelseort
och samma tidpunkt för avresan, och dels föräldrarnas obe«
nägenhet att sända sina barn med gruppresor. Gruppresor ha anordnats för
1 427 barn fördelade på 175 grupper. — Endast nio anordnare av feriebarnsverksamliet
ha hos socialstyrelsen ansökt om sådant godkännande, som utgör
villkor för erhållande av fria resor för verksamheten.

Kostnaderna för de fria resorna för vistelse i enskilda hem under år 1944
kunna ännu icke i sin helhet exakt angivas. Uppskattningsvis synas de kunna
beräknas till sammanlagt 565 000 kronor, vilket, fördelat per person och
barn, utgör i genomsnitt 12 kronor 40 öre per person (barn och vårdare)
eller 18 kronor 90 öre per barn. År 1943 uppgingo kostnaderna för de enskilda
resorna till 650 000 kronor, vilket i genomsnitt utgjorde 11 kronor
60 öre per person och 18 kronor per barn.

Vad beträffar koloniresornas omfattning och kostnader
upplyser socialstyrelsen, att hittills till styrelsen inkommit ansökningar
om ersättning för resekostnader avseende 478 kolonier med sammanlagt omkring
27 200 barn. Motsvarande siffra för år 1943 var 29 200. Det sammanlagda
belopp, med vilket ersättning begärts, uppgår till inemot 207 000 kronor,
vilket innebär en minskning i jämförelse med år 1943 av 8 000 kronor.
De slutliga kostnaderna för koloniresoma beräknas komma att något överstiga
207 000 kronor. Kostnaden per barn räknat år 1944 är 7 kronor 60
öre. Under de tre nästföregående åren har denna kostnad belöpt sig till
7 kronor 30 öre.

Riksdagen har i samband med anmälan örn medelsanvisning för ifrågavarande
ändamål för innevarande budgetår (riksdagens skr. nr 155/1944)
framhållit lämpligheten av dels att den tillämpade inkomstgränsen för de
fria sommarresorna höjdes och dels att resorna gjordes tillgängliga även för
landsbygdens och de mindre städernas och samhällenas barn. Mini uppmärk -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sammande härav har 1941 drs befolknirtgsutredning, såsom redan omnämnts,
den 26 januari 1945 avgivit förslag om fria eller rabatterade resor för barn,
vårdare och husmödrar under budgetåret 1945/46. Jag övergår till en redogörelse
för detta förslag.

Inledningsvis upplyser utredningen, att den förbereder ett förslag til! permanent
organisation av fria resor för barn och vårdare, enligt vilket rätten
till fria resor förutsättes bliva väsentligt vidgad för både land och stad. I
samband härmed överväges möjligheten att genom ökade anläggnings- och
driftbidrag till sommarkolonier skapa möjligheter för omhändertagandet av
ett större antal barn vid sådana kolonier. Utredningen har vidare uppmärksammat
möjligheten att genom fria resor underlätta lösningen av husmödrarnas
semesterproblem. Förslag om anläggnings- och driftbidrag till semesterhem
för husmödrar överväges jämväl. Utredningen finner emellertid
klart, att det redan av statsfinansiella skäl måste tills vidare anstå med realiserandet
av det sålunda skisserade programmet. Utredningen har därför sett
sig nödsakad framlägga ett förslag, som endast avser sommaren 1945.

Under det förberedande arbetet med detta förslag kom det till utredningens
kännedom, att järnvägsstyrelsen med bekymmer betraktade trafiksituationen
sommaren 194 5. Utredningen sökte därför kontakt
med järnvägsstyrelsen och erfor, att styrelsen lill följd av bränslesituationens
försämrade läge och erhållna direktiv örn vedtransporternas obetingade företrädesrätt
måst i hög grad nedskära för sommaren 1945 planerad tågplansutvidgning.
Järnvägsstyrelsen framhöll, att det beträffande sommaren 1945
måste anses angeläget, att vissa restriktioner i fråga örn de fria barnresorna
vidtoges och att inga sådana åtgärder beslutades, som kunde komma att
medföra utvidgning av dessa resor över huvud. Det av utredningen framlagda
förslaget är — påpekar utredningen — helt präglat av den tvångssituation,
som uppstått genom den av järnvägsstyrelsen hävdade omöjligheten
att under sommaren 1945 öka persontrafikvolymen, och bör betraktas
uteslutande som ett härav framtvunget provisorium. Inom den begränsade
ram som stått till buds har dock utredningen sökt att i möjligaste mån tillgodose
de synpunkter, som angivits i riksdagens skrivelse nr 155/1944.

Till närmare belysning av den relativa betydelsen för järnvägstrafiken av
den omfattning de fria sommarresorna skulle komma att erhålla lämnar utredningen
följande uppgifter om antalet resande på statens järnvägar sommarmånaderna
1943 och 1944:

1943 1944

maj ......... 7,0 milj.

juni......... 7,6 »

juli ......... 7,4 »

augusti ...... 7,9 »

maj ......... 8,0 liliij.

juni......... 8,1 »

juli ......... 8,8 »

augusti ...... 8,7 »

Att rätten till fria resor är knuten till innehavet av rabattkort
innebär, att sådan rätt endast tillkommer barn, vilkas försörjare lia ett till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp ej överstigande
750 kronor i enbarnsfamiljerna och 1 000 kronor i flerbarnsfamiljerna.
Den alltmer tilltagande kritiken mot rabattkortsgränsen torde främst
bero på att denna gräns genom de ändrade penninginkomstförhållandena
under kriget i realiteten medfört att en betydande del av dem som ursprungligen
haft rätt till fria resor numera avstängts härifrån. Enligt befolkningsutredningens
uppfattning äro rabattkortens inkomstgränser alltför

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

5

låga för att en lill innehav av rabattkort knuten förmån av fri resa skall
få någon större effekt ur folkhälsosynpunkt. Utredningen förordar därför,
att rabattkortsgränsen ersättes med en inkomst- och förmögenhetsgräns. Utredningen
hade helst sett att rätten till fria resor till enskilda hem reglerats
av en relativt generöst tillmätt inkomst- och förmögenhetsgräns. Med hänsyn
till svårigheten att gentemot de av järnvägsstyrelsen hävdade kraven på
restriktivitet föreslå en mera betydande ökning av antalet fria resor har utredningen
emellertid funnit sig böra förorda, alt rätten till fria resor för barn,
mödrar och vårdare inträder då familjens till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara belopp ej överstiger 1 500 kronor och den skattepliktiga
förmögenheten ej överstiger 10 000 kronor. Liksom beträffande rabattkortsgränsen
finner utredningen i fråga örn angivna inkomst- och förmögenhetsgräns
angeläget alt vederbörande myndigheter ha möjlighet att när
särskilda omständigheter föreligga medgiva undantag från huvudregeln.

Rätten till fria resor för barn och vårdare är även beroende av barnets
hemort. Såsom tidigare angivits är denna rätt för närvarande i princip begränsad
till städer och samhällen med över 8 000 invånare med dispensrätt
för socialstyrelsen beträffande tätorter med mindre invånarantal. Utredningen
beräknar totalantalet barn under 15 år i familjer med lägre beskattningsbart
belopp än 1 500 kronor till 1 250 000, varav på landsbygden
934 000 och i städerna 316 000. En utvidgning av rätten till fria resor att
omfatta alla barn i familjer under den av utredningen föreslagna inkomstoch
förmögenhetsgränsen måste, även örn det kan antagas att denna rätt
kommer att utnyttjas i ringa omfattning, medföra en betydande belastning
av järnvägarna. Under dessa omständigheter ser utredningen ingen möjlighet
att för sommaren 1945 förorda en allmän utvidgning av rätten till fria
resor till att gälla även landsbygden och de mindre samhällena. Utredningen
föreslår därför, att rätten till fria resor för barn och vårdare fortfarande
begränsas till städer och samhällen med över 8 000 invånare med
angiven dispensmöjlighet beträffande mindre tätorter. — Utredningen har
emellertid uppmärksammat, att inom vissa rena landsbygdsområden barnens
behov av miljöbyte, vila och rekreation kan vara fullt jämförbart med
motsvarande behov för de större städernas och samhällenas barn. Utredningen
föreslår därför, att socialstyrelsen beträffande landskommuner, där
behovet av fria resor för barn och vårdare är särskilt stort — främst norrlandskommuner
— erhåller motsvarande dispensrätt som i fråga örn mindre
tätorter. Med hänsyn till de av järnvägsstyrelsen befarade trafiksvårigheterna
anser utredningen emellertid, att antalet resor, sorn dispensvägen skulle
fördelas mellan vissa landskommuner, bör begränsas till 15 000. Härutöver
föreslår utredningen, att för landsbygdens och de mindre samhällenas vidkommande
möjlighet till fria resor öppnas för vissa barn och vårdare, som
äro i uppenbart och trängande behov av miljöbyte utan att äga möjlighet att
själva tillgodose detta behov. Prövningen av ansökningar örn fria resor i sådana
fall bör tillkomma socialstyrelsen.

Beträffande fria resor för barn och personal vid s o m m a rkol o n i e r
förordar befolkningsutredningen oförändrade grunder för sommaren 1945.
Rätten till fria resor för le rich a rn och deras vårdare iir för närvarande
begränsad till släder och samhällen med över 8 000 invånare. Utredningen
linner rimligt ali även feriebarnsverksamhet i mindre samhällen och på
landsbygden kommer i åtnjutande av det stöd de fria resorna innebär och
föreslår fria resor för alla feriebarn med vårdare oavsett hemkommunens
storlek och .struktur.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Vad angår förhållandet mellan fria resor för barn jämte vårdare och
gruppresor för barn uttalar befolkningsutredningen, att utredningen
i de fria resorna för vårdare ser en utväg att förhjälpa ett antal mödrar
till en tids vila och rekreation och således ett bidrag till lösandet av husmödrarnas
semesterproblem. Skärpt restriktivitet i fråga örn vårdarresor för
automatiskt med sig försök till ökning av gruppresorna. Barnavårdsnämndernas
bemödanden att genomföra gruppresor ha emellertid stött på betydande
svårigheter. Det har visat sig, att antalet barnresor betydligt nedgått
på sådana orter där man hårdast drivit gruppresorna. Sommaren 1944 har
varje grupp i genomsnitt bestått av 8 barn och en vårdare. Med hänsyn till
svårigheterna att bereda gruppresornas barn en betryggande övervakning
under hela resan och att erhålla fullgoda gruppledare finner utredningen
lämpligt, att grupperna minskas till 3—4 barn per vårdare. Erfarenheten visar,
att många mödrar hellre låta barnen stanna hemma än skicka dem med
gruppresa. Utredningen finner skäl föreligga att även i fall, då barn kan
medfölja gruppresa, bereda modern tillfälle medfölja barnet på resan mot
nedsatt biljettpris. Efter samråd med järnvägsstyrelsen föreslås, att avgiften
för lärd fram och åter vid sådan vårdarresa blir densamma som för enkel
resa.

Järnvägsstyrelsen har för befolkningsutredningen framfört önskemål örn
att de fria resornas maximala längd skulle sänkas från 60 till
40 mil. De fyra nordligaste länen skulle dock alltjämt komma i åtnjutande
av fria resor inom avstånd av respektive 80 och 100 mil. Enligt styrelsens
mening böra anslutningsbiljetter för resor utöver maximiavstånden antingen
betalas med fullt pris eller, därest nuvarande rabattering skulle bibehållas,
utlämnas endast i undantagsfall och efter särskild prövning. Befolkningsutredningen
betonar vikten av att gällande maximiavstånd bibehållas och
avvisar bestämt önskemålet örn avskaffande av det nuvarande relativt förmånliga
beräkningssättet för priset på anslutningsbiljetter. Utredningen föreslår,
att de 1944 gällande bestämmelserna i dessa båda hänseenden skola
tillämpas även 1945.

Såsom tidigare nämnts anser befolkningsutredningen fria eller rabatterade
resor för husmödrar vara ett värdefullt bidrag till
lösandet av husmödrarnas semesterproblem. Även örn den ansträngda trafiksituationen
omöjliggör varje förslag, som syftar till öppnandet av resemöjligheter
för alla husmödrar under instundande sommar, torde dock förutsättningar
föreligga att redan under budgetåret 1945/46 i begränsad omfattning
pröva möjligheterna till en framtida rabattering av biljettpriset för
vissa husmödrars semesterresor. Utredningen föreslår sådan utformning av
denna verksamhet alf husmödrarna i familjer med minst tre barn samt en
inkomst och förmögenhet, som icke överstiger den för fria sommarresor för
barn föreslagna, beredas möjlighet till resor, för vilka avgiften betalas av
mödrarna själva med ett belopp för fram- och återresa, som motsvarar avgiften
för enkel resa.

Kravet på bortovarons längd, minst fyra veckor, bör bibehållas
för barn från städer och samhällen med mer än 8 000 invånare. Beträffande
de barn från landsbygden och de mindre städerna och samhällena
som efter särskild prövning skola komma i åtnjutande av fri resa synes
tiden för bortovaron böra fixeras vid prövningen. Tiden bör dock i normala
fall så nära som möjligt ansluta sig till den för barn från större städer och
samhällen bestämda minimitiden. För husmödrar, som åtnjuta rabatterad
resa, bör bortovaron med hänsyn dels till husmödrarnas svårigheter att

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

t

längre lid vara boria från hemmet och dels till önskvärdheten av att de
verkligen erhålla avsedd vila och rekreation bestämmas till minst tio dagar.

Järnvägsstyrelsen har framfört vissa önskemål beträffande förbud
mot fria b ar nr esor vissa tider och dagar. Med hänsyn till
trafiksvårighelerna kring midsommar hemställer styrelsen, att sådant förbud
måtte under sommaren 1945 gälla för tiden 16 juni—3 juli mot under
sommaren 1944 dagarna 22—26 och 30 juni. Enligt styrelsens uppfattning
är det vidare önskvärt, att resorna för barn under skolåldern örn möjligt
förläggas till tiden före skolterminens slut. Styrelsen finner, att under övrig
del av sommaren förbud bör gälla från klockan 0.00 fredag till klockan 6.00
måndag. Resa, som påbörjats före klockan 24.00 natt till fredag, bör dock
få fullföljas direkt lill bestämmelseorten. Tidigare har förbudet endast avsett
lördag och söndag. Järnvägsstyrelsen motiverar denna utsträckning av
förbudet med att under sommaren fredagar blivit nästan lika stora resdagar
som lördagar och söndagar. Befolkningsutredningen föreslår, att socialstyrelsen
vid organiserandet av årets resor i den utsträckning det är möjligt beaktar
järnvägsstyrelsens önskemål. Utredningen anser lämpligt att för norrlandskommuner,
för vilka dispens beviljas, resemöjligheterna icke begränsas
till sommarmånaderna utan att vederbörande få frihet att företaga resan vid
den tidpunkt han finner för gott. Då det icke torde vara nödvändigt att de
rabatterade husmodersresorna förläggas till den del av året då järnvägarna
äro toppbelastade, nämligen sommarmånaderna, och vissa kategorier husmödrar,
speciellt på landsbygden, torde ha lättare att lösgöra sig från
arbetet under annan tid, föreslår utredningen, att dessa resor få företagas
endast under tiden 1 september—19 december 1945 och 15 januari—1 juni
1946.

Beträffande organisationen förordar befolkningsutredningen inga
principiella ändringar. Socialstyrelsen skall således vara centralmyndighet
och lokalt skall verksamheten, jämväl beträffande rabatterade husmodersresor,
handhavas av barnavårdsnämnderna. Till grund lör prövningen av
ingiven ansökan om fri eller rabatterad resa bör läggas familjens senaste
debetsedlar. Örn ansökan beviljas, bör anteckning härom ske på debetsedeln.
Vid ansökan örn sådan fri resa för barn och vårdare som skall prövas
centralt av socialstyrelsen skall förutom intyg av skol- eller tjänsteläkare,
barnavårdscentral eller barnavårdsstation även företes intyg från barnavårdsnämnden
i den ort dit resan ställes, att sommarhemmet dr tillfredsställande.
Vid ansökan örn rabatterad husmodersresa torde det bli nödvändigt
att vederbörande på lämpligt sätt styrker sin rätt, t. ex. genom intyg från
pastorsämbete rörande barnantalet. Det synes även lämpligt att såväl barn
som vårdare äro försedda med legitimationshandling, såsom postverkets
legitimationskort.

Vad slutligen angår kostnaderna finner befolkningsutredningen aniagligt,
att inkomstgränsens höjning medför att antalet resor från städer och
samhällen med över 8 000 invånare kommer att något överstiga antalet år
1943 eller 56 000. Därtill kommer det antal barn och vårdare från landsbygden,
som nu kunna komma i åtnjutande av fria resor. De barn och vårdare
från landskommuner som genom det föreslagna dispensförfarandet
kunna erhålla fria resor torde medföra en ökning av antalet resor med cirka
15 000. Härtill kommer det antal barn och vårdare från landskommuner samt
mindre städer och samhällen som föreslagits kunna medges fria resor efter
individuell prövning av socialstyrelsen. Man torde sålunda kunna räkna
med cirka 80 000 resor. Kostnaden för resa torde, under förutsättning att

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

samma nedsättning av biljettpriset som 1944 beviljas, icke komma att överstiga
13 kronor. Den sammanlagda kostnaden för barns och vårdares resor
till enskilda hem torde alltså komma att uppgå till omkring 1 050 000 kronor.
Kostnaden för kolonibamens och kolonipersonalens resor beräknas uppgå
till 200 000 kronor. — Någon kostnad för de föreslagna rabatlerade resorna
för husmödrar och vårdare torde icke behöva beräknas, då den avgift som
debiteras de resande anses helt täcka järnvägarnas ersättningskrav. — Befolkningsutredningen
beräknar således kostnaderna under nästa budgetår
för ifrågavarande ändamål till 1 250 000 kronor.

Mot befolkningsutredningens förslag har ledamoten av utredningen, professor
Wahlund anfört avvikande mening. Reservanten finner, att landsbygdens
och småorternas barn böra i fråga örn rätten till fria resor helt likställas
med de större stadsorternas. Då landsbygdens arbetskraftsproblem
och arbetsbördan för dess husmödrar lade hinder i vägen för utnyttjande
på landsbygden av rätten till fria resor, beräknar reservanten, att en generell
utsträckning av denna rätt till landsbygden skulle under sommaren 1945
icke föranleda ett större antal fria resor än sammanlagt 145 000 — därav för
landsbygden 80 000 — örn inkomstgränsen sättes till 1 500 kronor beskattningsbart
belopp respektive 134 000 — därav för landsbygden 69 000 — örn
gränsen blir 1 000 kronor. Reservanten förordar, att man fasthåller vid den
av utredningen föreslagna inkomstgränsen 1 500 kronor under förutsättning
att det antal resor som av honom föreslagits för landsbygdens vidkommande
kan komma till stånd. Om så ej kan bli fallet är reservanten beredd att
antingen förorda 1944 års inkomstgräns, d. v. s. 1 000 kronor, eller/och ett
sänkande av åldersgränsen, varigenom skulle uppnås att i varje fall en avsevärt
större andel fria resor skulle tillkomma landsbygden än vad befolkningsutredningens
majoritet föreslagit.

Över befolkningsutredningens förslag ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och statskontoret.

Socialstyrelsen tillstyrker i allt väsentligt befolkningsutredningens förslag.

Styrelsens invändningar och påpekanden beträffande vissa detaljer i förslaget
till fria eller rabatterade resor för barn och vårdare kunna sammanfattas
sålunda.

Av praktiska skäl bör den dispensrätt beträffande vissa landskommuner
som enligt förslaget skall tillkomma socialstyrelsen så begränsas, att antalet
resor från dispenserade kommuner icke i mera avsevärd utsträckning kommer
att överstiga 15 000. Den föreslagna rätten till rabatterad resa för moder,
vilken ehuru barnet kan medfölja gruppresa likväl vill resa tillsammans
med barnet, bör så bestämmas, att modern om hon efter att ha avlämnat
barnet måste återvända hem, får ny rabattbiljett för att hämta barnet. Det
av järnvägsstyrelsen begärda förbudet mot fria barnresor vid midsommar
bör enligt styrelsens mening begränsas till tiden 22 juni—3 juli. Förslaget
att barn och vårdare skola vara försedda med legitimationshandling avstyrkes
med motivering att det stora flertalet familjer nu saknar sådan
handling och vissa utgifter skulle åsamkas dem genom handlingens anskaf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

9

tande samt att de missbruk av rätten till fria resor, som skulle kunna förhindras
genom att legitimationshandling finnes, icke uppgår till något större antal.

Beträffande förslaget om rabatterade husmodersresor anför styrelsen
följande.

I likhet med befolkningsutredningen finner styrelsen, att vederbörande
husmoder på lämpligt sätt skall styrka sin rätt lill rabatterad resa. För att
detta skall kunna ske i en enkel form bör förmånen begränsas till husmödrar
med tre hemmaboende barn, en begränsning vilken även eljest i nuvarande
läge är sakligt motiverad. Denna utformning av villkoren för rabatterad
resa möjliggör, att rätten till dylik resa i denna del kan styrkas genom
intyg från pastorsämbetet. Vidare torde väl utredningens avsikt vara, att
en husmoder skall kunna erhålla endast en resa per år, något som styrelsen
finner riktigt. Örn en moder medföljt sitt barn såsom vårdare under en
sommarresa, bör hon knappast under vintern erhålla rabatterad husmodersresa.
Kontroll att hon ej reser flera gånger kan ske genom att anteckning
göres å den debetsedel, som uppvisas vid ansökan om båda typerna av resor.
Då denna kontroll ej kan bli fullständig, bör vederbörande därjämte alltid
avfordras ett intyg, i vilket hon försäkrar, att hon ej förut åtnjutit rabatterad
eller fri resa. Utredningen har föreslagit en minimitid av 10 dagar för
husmoderns bortavaro. Härtill vill styrelsen foga, att en maximitid av 30
dagar bör föreskrivas. Rättigheten bör nämligen ej kunna utnyttjas för en
resa, som i själva verket innebär, att vederbörande för en väsentlig del av
året ändrar bosättningsort.

Järnvägsstyrelsen uttalar, att styrelsen villigt erkänner, att befolkningsutredningen
i vissa avseenden tillmötesgått de av styrelsen i anledning av
befarade trafiksvårigheter under sommaren 1945 framförda önskemålen.
Styrelsen beklagar dock, att utredningen enligt styrelsens mening icke i tillräcklig
grad beaktat dessa svårigheter. En jämförelse mellan omfattningen
av de fria sommarresorna och statens järnvägars totala persontrafikvolym
vore missvisande, enär dels de fria resorna icke vore spridda över en hel
månad utan koncentrerade till endast en del därav, dels en tur- och returbiljett
vid beräkningen av den totala persontrafikvolymen räknats såsom två
resor men i fråga örn de fria resorna såsom en resa, dels ock medelreselängden
för samtliga resor å statens järnvägar uppginge till endast 45—55 kilometer,
medan motsvarande siffra för de fria resorna vore flera gånger högre.
Utsikterna beträffande trafiksituationen sommaren 1945 bedömdes numera
ännu mörkare än tidigare. Den främsta anledningen därtill vöre den fortsatta
eftersläpningen av vedtransporterna. Vidare måste man räkna med att
kusttrafiken på grund av den minskade tilldelningen av fossilt bränsle icke
komme att upprätthållas i samma omfattning sommaren 1945 som föregående
sommar. Slutligen tillkomme att ett antal beställda lokomotiv och personvagnar,
som styrelsen tidigare räknat med att lia till förfogande för stundande
sommartrafik, icke torde kunna bliva färdigställda så tidigt på grund
av arbetsnedläggelsen inom verkstadsindustrien. — Styrelsen ville icke motsätta
sig den av utredningen föreslagna höjningen av inkomstgränsen för

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

rätt till fria resor under förutsättning dock, att det totala antalet resor icke
komme att nämnvärt överstiga antalet för år 1943 och att de av styrelsen
föreslagna restriktionerna i allt väsentligt genomfördes. Utredningens
förslag örn utvidgning av rätten till fria sommarresor genom införande av
dispensmöjlighet för landskommuner, som vore i särskilt behov därav,
funne styrelsen i och för sig behjärtansvärt. Beträffande instundande sommar
såge styrelsen sig emellertid nödsakad avstyrka denna utvidgning, för
den händelse de fria resorna från de större städerna på grund av
inkomstgränsens höjning skulle i enlighet med utredningens förslag
bringas att öka med cirka 13 000 och dessutom även andra fria resor enligt
utredningens förslag skulle tillkomma, så att totala antalet fria resor
under sommaren 1945 — enligt utredningens beräkning — skulle komma
att uppgå till icke mindre än cirka 80 000 mot endast cirka 43 000 sommaren
1944 och cirka 56 000 sommaren 1943. Vore det åter så, att 1944 års
inkomstgräns kunde, på sätt alternativt ifrågasatts av reservanten inom utredningen,
bibehållas under sommaren 1945, ville styrelsen icke resa någon
erinran mot att omkring 15 000 fria resor fördelades mellan behövande
landskommuner liksom ej heller mot att därutöver möjlighet till fria resor,
på sätt utredningen föreslagit, bereddes i mindre städer eller på landsbygden
bosatta särskilt klena barn eller barn, som vore i trängande behov av miljöbyte.
— Styrelsen funne ur transportsynpunkt angeläget, att under sommaren
1945 gruppresor anordnades i stort sett enligt samma grunder som hittills.
Styrelsen vidhölle sina för befolkningsutredningen uttalade önskemål
beträffande de fria resornas maximala längd och påpekade nödvändigheten
av att förbud mot fria barnresor meddelades för de tider och dagar som av
styrelsen tidigare angivits för befolkningsutredningen. Styrelsen ansåge
vidare viktigt ur transportsynpunkt, att de barn, som gjorde framresan i
maj eller juni, återreste antingen före den 10 augusti eller efter den 3 september.
— I övrigt hade järnvägsstyrelsen icke ansett sig böra göra erinran
mot förslaget.

Järnvägsstyrelsen upplyser, att styrelsen vid avgivande av sitt utlåtande
haft samråd med svenska järnvägsföreningen, som för de enskilda järnvägarnas
del förklarat sig biträda styrelsens synpunkter.

Statskontoret uttalar i huvudsak följande.

Såvitt statskontoret kan finna, torde vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande
trafiksituationen sommaren 1945 utgöra hinder för någon nämnvärd
utökning vid denna tidpunkt av antalet fria resor för barn och vårdare.
Även med allt beaktande av värdet ur olika synpunkter av denna reseverksamhet
finner sig därför statskontoret icke kunna biträda befolkningsutredningens
förslag att införa annan gräns för rätten till fria resor än den 1944
gällande. Härigenom har statskontoret dock icke velat taga ställning till
frågan om den framtida gränsdragningen i detta avseende.

Enligt ämbetsverkets mening ha därjämte vissa ändringar i gällande
regler företagits utan att tillräcklig anledning därtill föreligger. Sålunda har

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

11

utredningen beträffande gruppresorna ansett, att grupperna borde göras
mindre, så att förslagsvis endast tre eller fyra barn per vårdare bleve regel,
och vidare skulle rabatterade resor ordnas för vårdare i sådana fall, då barnen
kunde få medfölja gruppresa, men modern trots detta själv ville medfölja
på resan. Statskontoret kan för sin del knappast finna, att statsmedel
under nuvarande förhållanden böra tagas i anspråk för bekostande av det
ökade antal vårdarresor, som åsyftas i nämnda förslag.

Slutligen vill statskontoret ifrågasätta, om icke järnvägsstyrelsens av trafikskäl
förestavade önskemål om reducering av maximiavståndet för de fria
resorna och införandet av fullt pris för s. k. anslutningsbiljetter skulle kunna
genomföras i varje fall som ett provisorium utan att syftet med ifrågavarande
reseverksamhet nämnvärt eftersattes.

I detta sammanhang torde få anmälas, att Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och svenska landsbygdens kvinnoförbund i särskilda skrivelser
den 24 januari och 7 februari 1945 hemställt, att de fria resorna för
barn och vårdare hädanefter gjordes i samma mån tillgängliga för de
mindre tätorternas och den rena landsbygdens befolkning som för de större
samhällenas.

1941 års befolkningsutredning har vid utformandet av sitt förslag till friaDepartementssommarresor
för barn under budgetåret 1945/46 haft att taga hänsyn till
två varandra motverkande faktorer, nämligen önskemålen örn höjande av
inkomstgränsen för rätten till fria resor och örn utvidgning av denna rätt
att omfatta även landsbygdens och de mindre samhällenas barn, å ena sidan,
samt den av järnvägsstyrelsen hävdade tekniska svårigheten att under
sommaren 1945 öka persontrafikvolymen, å andra sidan. Förslaget betecknas
av utredningen själv som ett provisorium.

Inom de gränser trafiksituationen sommaren 1945 av befolkningsutredningen
ansetts medgiva har utredningen sökt i möjligaste mån tillgodose de anförda
önskemålen. Förmånen av fria resor är för närvarande knuten till innehav
av rabattkort för livsmedel, vilket innebär att denna förmån endast tillkommer
barn i familjer med ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp av högst 750 eller, i fråga örn flerbarnsfamiljer, 1 000
kronor. Utredningen föreslår, att rabattkortsgränsen skall ersättas med en
inkomst- och förmögenhetsgräns, tills vidare så konstruerad att rätt till fria
resor föreligger, då familjens beskattningsbara belopp och skattepliktiga förmögenhet
icke överstiger respektive 1 500 och 10 000 kronor. Rätten till fria
resor har hittills varit begränsad till barn och vårdare från städer och samhällen
med mer än 8 000 invånare, dock att dispensmöjlighet beträffande mindre
tätorter förefunnits. De beräknade trafiksvårigheterna ha hindrat utredningen
att föreslå en generell utvidgning av förmånen av fria resor att omfatta hela
landet. Emellertid har utredningen föreslagit dels att landskommuner, där
behovet av fria resor för barn och vårdare är särskilt stort, intill ett sammanlagt
antal resor av högst 15 000 medgivas motsvarande dispensmöjlighet

12

Kung!. Maj ds proposition nr 210.

som mindre tätorter och dels att för landsbygdens och de mindre samhällenas
vidkommande socialstyrelsen får rätt tilldela särskilt behövande barn
och vårdare förmånen av fri resa. Utredningen beräknar, med hänsyn tagen
till berörda förslag, antalet resor under sommaren 1945 till cirka 80 000
mot cirka 45 500 sommaren 1944 och cirka 56 000 sommaren 1943.

Med hänsyn till de ändrade penninginkomstförhållandena under kriget
torde införandet av den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen för
rätten till fria resor närmast innebära ett återställande av läget vid rabattkortsgränsens
införande. Befolkningsutredningens förslag i denna del och
beträffande utsträckning av rätten till fria resor att avse vissa barn och vårdare
från landsbygden finner jag vara ett minimum för de fria sommarresornas
omfattning, som kan godtagas endast med hänsyn till den väntade besvärliga
trafiksituationen sommaren 1945. Gentemot vad järnvägsstyrelsen
anfört beträffande svårigheterna att trafiktekniskt genomföra befolkningsutredningens
modifierade förslag vill jag framhålla, att de fria sommarresorna
för barn och mödrar ovedersägligen äro av stor betydelse ur folkhälsosynpunkt
och därför böra komma till stånd, även om övriga resenärers
bekvämlighet skulle i någon mån bliva lidande härav, samt att den föreslagna
utökningen av denna reseverksamhet har en tämligen begränsad omfattning
i förhållande till hela persontrafikvolymen. Ä andra sidan torde det
icke vara trafiktekniskt möjligt att, såsom reservanten inom utredningen och
de två kvinnoförbunden föreslagit, under sommaren 1945 medgiva en generell
utvidgning av de fria resorna till landet i dess helhet. Beträffande omfattningen
sommaren 1945 av rätten till fria resor för barn och vårdare biträder
jag därför befolkningsutredningens förslag med det av socialstyrelsen
förordade tillägget, att det angivna högsta antalet fria resor, 15 000, vore
att fatta som ett ungefärligt maximum. Skulle på grund av omständigheter,
vilka nu icke kunna förutses eller i varje fall ej i tiden fastställas, trafiksituationen
instundande sommar nödvändiggöra begränsningar beträffande
de planerade fria resorna, måste givetvis de åtgärder i sådan riktning vidtagas
som finnas i det inträdda nödläget oundgängliga.

Vad angår de fria resornas maximala längd och priset på anslutningsbiljett
för resa utöver maximiavståndet kan jag icke tillmötesgå järnvägsstyrelsens
önskemål örn begränsning av de förmåner som härutinnan gällt under sommaren
1944. I de anvisningar som komma att utgå rörande de fria resorna
böra emellertid barnavårdsnämnderna uppmanas verka för att i de fall då
för vederbörande erbjuda sig flera möjligheter till barnets utplacering på
landet det alternativet väljes som medför den kortaste färdvägen. — Mot
de av järnvägsstyrelsen framförda önskemålen om förbud mot fria resor
vissa tider och dagar vill jag icke ställa mig i princip avvisande. Detaljerna
härutinnan torde böra bliva föremål för samråd mellan socialstyrelsen och
järnvägsstyrelsen. Förslaget att utsträcka resemöjlighetema för barn från
dispenserade landskommuner i Norrland till annan tid än sommaren är i

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

13

princip vittutseende, enär det förutsätter ställningstagande till frågan huruvida
— utan samband med den hävdvunna vanan att någon tid under sommaren
byta vistelseort — mindre bemedlade böra erhålla statligt stöd till
förbilligande av sina resekostnader. Jag är därför ej beredd alt i detta sammanhang
tillstyrka den föreslagna åtgärden.

Vad befolkningsutredningen föreslagit beträffande fria resor för barn och
personal vid sommarkolonier, fria resor för feriebarn och vårdare, gruppresor
för barn, rabatterad resa för moder som vill medfölja sitt barn trots
att detta kan ansluta till gruppresa, bortovarons längd och reseverksamhetens
organisation föranleder inga väsentliga erinringar från min sida. Jag förordar
därför, att verksamheten i dessa delar utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget. Formerna för styrkande av rätten till fri resa
med hänsyn till den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen synas
emellertid böra bliva föremål för ytterligare övervägande. Behovet av legitimationshandling
för barn och vårdare synes icke vara så trängande, att dessa
skola åläggas anskaffa särskild sådan handling.

På de skäl befolkningsutredningen anfört förordar jag, att under budgetåret
1945/46 försöksverksamhet anordnas med rabatterade resor för husmödrar.
Denna verksamhet bör anordnas i enlighet med befolkningsutredningens
förslag, dock att förmånen bör, såsom socialstyrelsen påpekar, begränsas
till husmödrar i familjer med minst tre hemmavarande barn. Vad
socialstyrelsen i övrigt anfört beträffande rabatterade husmodersresor finner
jag mig kunna biträda endast i den mån därigenom icke förorsakas
besvärande kontrollåtgärder.

De med ifrågavarande reseverksamhet förenade kostnaderna för staten
inskränka sig till dem som avse fria resor för barn och vårdare. Sistnämnda
kostnader beräknar jag i likhet med befolkningsutredningen till 1 250 000
kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen,

att till Fria sommarresor för barn för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av ............kronor 1 250 000.

2:o) Bidrag till sommarkolonier, reservationsanslag. För budgetåret
1943/44 anvisades till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet
för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen ett förslagsanslag av
1 000 000 kronor. Enligt Kungl. Maj.ts den 4 juni 1943 meddelade dispositionsbeslut
beträffande detta anslag fick ett belopp av högst 100 000 kronor
användas för bidrag lill andra driftkostnader än resor vid sommarkolonier,
däri inbegripet s. k. dagskolonier.

För samma ändamål bar för innevarande budgetår under rubriken Bidrag
till sommarkolonier anvisats ett reservationsanslag av 200 000 kronor. Social -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

styrelsen är tillsynsmyndighet tor här avsedda kolonier och handhar ifrågavarande
bidragsverksamhet.

I den under föregående punkt omnämnda redogörelsen för de fria sommarresorna
under år 1944 anför socialstyrelsen beträffande bidragsverksamheten
för sommarkolonier följande.

Det statliga bidraget utgår med högst en krona per dag och barn.

Rätten att bliva delaktig av statsbidraget är beroende av att vissa krav på
koloniens standard uppfyllas. Statens bidrag fördelas mellan de kolonianordnare.
som ansöka härom, på sådant sätt, att de mest angelägna behoven tillgodoses.
Hänsyn tages härvid till vederbörande kommuns ekonomi och struktur,
särskilt med tanke på barnrikedomen, samt en härur härledd uppskattning
av behovet av koloniverksamhet. Kolonier, som mottaga barn av någon
särskilt behövande kategori från ett större område exempelvis ett län eller
större delen av ett län, kunna även bliva delaktiga av driftbidrag. Statsbidraget
användes för att få till stånd en utvidgning av verksamheten. Då
landsbygdens barn hittills icke kommit i åtnjutande av förmånen av fria
resor till enskilda hem, ha kolonier för sådana barn fått företräde framför
kolonier för stadsbarn. Dagskolonier, d. v. s. kolonier, där barnen vistas
endast om dagen, kunna erhålla bidrag, örn socialstyrelsen finner, att denna
utväg i det föreliggande fallet är den mest effektiva lösningen av sommarvistelseproblemet.

För budgetåret 1944/45 hittills beviljade driftbidrag till kolonier uppgå till
sammanlagt cirka 134 100 kronor.

I sitt under föregående punkt omförmälda förslag upplyser 19-11 års befolkningsutredning,
att utredningen i samband med övriga åtgärder till beredande
av rekreation och vila för barn och mödrar överväger ett förslag till
permanenta regler för anläggnings- och driftbidrag till barnkolonier och
semesterhem för husmödrar. I avvaktan på de åtgärder som sålunda i framtiden
kunna aktualiseras förordar utredningen, att den försöksverksamhet
med driftbidrag till sommarkolonier, som bedrivits under de senaste två
budgetåren, fortsättes under budgetåret 1945/46 och att för ändamålet anvisas
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund har i sin under föregående
punkt omförmälda skrivelse jämväl hemställt, att medel måtte ställas till
förfogande för länsstyrelser eller landsting för anordnande av kolonier för
såväl skolbarn som förskolåldems barn, vilka äro i behov av kolonivistelse.

chelen. Den möjlighet till bidrag till driftkostnaderna vid sommarkolonier som

förefunnits under budgetåren 1943/44 och 1944/45 torde ha verkat stimulerande
i fråga om såväl anordnandet av nya kolonier som utökning av tiden
för öppethållande och platsantalet vid befintliga kolonier. Denna bidragsform
har ansetts böra i första hand utnyttjas till förmån för klena barn från
landsbygden. Även om vid utgången av budgetåret 1944/45 en viss reservation
torde komma att förefinnas å anslaget, biträder jag med hänsyn till det
stora behovet av sommarkoloniverksamhet befolkningsutredningens förslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

15

att jämväl för nästa budgetår för ändamålet skall anvisas ett reservationsanslag
av 200 000 kronor. I den män kvinnoförbundets hemställan avser
bidrag till anläggningskostnaderna för sommarkolonier anser jag mig icke
för närvarande, i avbidan på befolkningsutredningens väntade definitiva förslag
i ämnet, kunna tillstyrka densamma.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till sommarkolonier för budgetåret 1945/46
anvisa ett reservationsanslag av..........kronor 200 000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna 1 :o) och 2 :o) med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
N. O. Aurelius.