Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
1
tfr 198.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande
av en värnpliktslånefond, m. m.; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över f örsvar särén den för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Bubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,
fråga örn inrättande av en värnpliktslånefond m. m. samt anför:
Värnpliktslån till värnpliktiga, som uttagits till befälsutbitäning, m. fl.
1944 års riksdagsbeslut.
I propositionen 1944: 149 angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga
m. m. upptogs till behandling jämväl frågorna örn familjebidrag
och värnpliktslån till värnpliktiga, vilka uttagas till befälsutbildning eller
specialtjänstgöring, d. v. s. till värnpliktiga, som ha att fullgöra längre tjänstgöring
i fredstid än den för flertalet värnpliktiga bestämda.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 198.
426 45
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Vid anmälan av nämnda proposition framhöll jag, att i det av särskilt
tillkallade utredningsmän den 20 december 1943 avgivna betänkandet (SOU
1943: 47) med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga,
vilket låg till grand för propositionen, också framlagts förslag av
innebörd, att befälsutbildade värnpliktiga i fredstid skulle kunna erhålla
värnpliktslån enligt i huvudsak samma bestämmelser som dem, vilka enligt
värnpliktslåneförordningen den 31 augusti 1940 (nr 824 med ändring nr
522/1942) gälla för beviljande av värnpliktslån åt till beredskapstjänstgöring
inkallade värnpliktiga.
Efter att lia redogjort för utredningsmännens ifrågavarande förslag och
sedan jag anmält, att vederbörande myndigheter, som avgivit utlåtanden i
anledning av utredningsmännens betänkande, lämnat förslaget rörande värnpliktslån
till befälsutbildade värnpliktiga m. 11. praktiskt taget utan erinran,
uttalade jag för egen del i detta ämne i huvudsak följande.
Det framlagda förslaget syntes utgöra en ändamålsenlig komplettering av
de förmåner, som avsåges skola tillkomma ifrågavarande värnpliktiga. Jag
hade alltså i princip icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag örn
beredande av möjlighet för dem att erhålla värnpliktslån.
Bestämmelser rörande de nuvarande för beredskapsförhållanden avsedda
värnpliktslånen hade meddelats i en med riksdagen utfärdad förordning.
Enligt denna förordning handhades värnpliktslånens förvaltning under statskontorets
överinseende av länsstyrelserna och låneverksamheten i övrigt av
statens arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder
— en i värjo län (Stockholms stad) — med biträde av de i krigsfamiljebidragsförordningen
avsedda familjebidragsnämnderna. I fredstid borde
lånen beviljas centralt av lämplig myndighet, och även i övrigt borde förenklingar
i de nuvarande bestämmelserna, med bibehållande i princip av
reglerna rörande lånens ändamål och storlek vara möjliga att genomföra.
Då denna verksamhet även i fredstid borde drivas i kontakt med familjebidragsverksamheten,
syntes ifrågavarande värnpliktslån lämpligen böra beviljas
av den myndighet, som jämlikt fredsfamiljebidragsförordningen av
Kungl. Majit skulle utses att öva tillsyn över förordningens tillämpning.
De nuvarande värnpliktslånen finansierades från fonden för låneunderstöd.
De lån, som i fredstid kunde komma att utgå, syntes böra tills vidare
finansieras med ianspråktagande av de medel, som vid den förstärkta försvarsberedskapens
upphörande kunde komma att återstå av de hittills anvisade
anslagen under fonden för låneunderstöd. Då det emellertid av praktiska
skäl synas på längre sikt lämpligt, att beredskapslånen särskildes från
de i fredstid utgående, förutsatte jag, att en särskild lånefond i sinom tid
skulle uppläggas för sistnämnda lån. Förslag härutinnan syntes få framdeles
underställas riksdagen.
Det syntes tillräckligt, att för fredstid ifrågavarande föreskrifter i likhet
med exempelvis motsvarande bestämmelsei rörande studielån meddelades i
av Kungl. Majit utfärdad kungörelse. Jag förutsatte, att det skulle ankomma
på Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med de i förutnämnda
förordning meddelade föreskrifterna med de förenklingar, som enligt det
föregående kunde befinnas erforderliga, utfärda bestämmelser i ämnet. Härtill
borde riksdagens bemyndigande utverkas.
Riksdagen (skrivelse 1944: 274) uttalade beträffande frågan om värnpliktslån
till värnpliktiga befälselever m. fl., att riksdagen i likhet med departe
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
mentschefen funnit lämpligt, att åt ifrågavarande värnpliktiga bereddes möjligheter
att vid behov komma i åtnjutande av lån, tills vidare enligt värnpliktslåneförordningens
bestämmelser och sedermera, då denna förordning
icke längre komme att vara tillämplig, enligt bestämmelser, som det finge
ankomma på Kungl. Majit att meddela. Kiksdagen förutsatte, atil frågan
örn uppläggande av en särskild fond för ifrågavarande lån till värnpliktiga
i sinom tid komme att underställas riksdagen.
Riksdagen anmälde i anslutning till detta uttalande, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av
departementschefen i det till propositionen 1944: 149 fogade statsrådsprotokollet
anförts, meddela bestämmelser rörande värnpliktslån till värnpliktiga
befälselever m. fl.
Föreliggande förslag.
Kungl. Majit uppdrog den 30 juni 1944 åt statskontoret och riksräkenskapsverket
att, med beaktande av vad vid anmälan av propositionen 1944:
149 och i riksdagens skrivelse 1944: 274 anförts rörande värnpliktslån till
värnpliktiga befälselever m. fl., gemensamt avgiva förslag om inrättande av
en särskild värnpliktslånefond för utlämnande av värnpliktslån i fredstid.
Vidare uppdrog Kungl. Majit samma dag åt statens arbetsmarknadskommission
att i samråd med försvarets civilförvaltning, med beaktande av vad
i förenämnda proposition och riksdagsskrivelse anförts rörande värnpliktslån,
näringsbidrag och vidgad tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen,
inkomma med de övriga förslag, innefattande jämväl förslag till författningsbestämmelser,
som i anledning av vad sålunda anförts kunde befinnas påkallade.
Till åtlydnad härav ha statskontoret och riksräkenskapsverket med skrivelse
den 26 september 1944 inkommit med förslag till kungörelse angående
lån från värnpliktslånefonden, och med skrivelse den 28 september har statens
arbetsmarknadskommission, i samråd med försvarets civilförvaltning,
överlämnat förslag till dels förordning örn ändrad lydelse av 1 § 4 mom.
krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942, dels ock kungörelse angående
värnpliktslån från värnpliktslånefonden.
Ehuru 1944 års riksdag, enligt vad som framgår av det föregående, bemyndigat
Kungl. Majit att meddela bestämmelser rörande värnpliktslån i
fredstid åt befälsutbildade värnpliktiga m. fl., finner jag likväl lämpligt att
i detta sammanhang lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet
i de av myndigheterna avgivna förslagen till kungörelse angående lån från
värnpliktslånefonden. Först må emellertid erinras örn innehållet i nu gällande
värnpliktdån (''förordning, då de nu avgivna förslagen i huvudsak bygga på
denna förordning.
Enligt nämnda förordning må av statsmedel värnpliktslån beviljas värnpliktig,
som inkallas till beredskapstjänstgöring. Härför gälla enligt förordningens
4 § följande allmänna förutsiittningar. Sökanden skall till följd av
värnpliktstjänstgöringen lia råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
befaras äventyra lians möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad
yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav
han före inkallelsen haft sin bärgning eller vilka eljest innebära en avsevärd
rubbning av hans ekonomi. Sökanden skall vidare ha gjort vad på honom
skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna. Slutligen måste sökanden
antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna
svårigheterna.
Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Värnpliktslån
är räntefritt och må utlämnas utan säkerhet, ehuru sådan kan föreskrivas.
Värnpliktslån skall som regel återbetalas med en femtedel örn året
med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från beslutet
örn lånets beviljande. Där omständigheterna därtill föranleda, kan
anstånd med amorteringens påbörjande och längre amorteringstid medgivas,
dock skall lånet i sin helhet vara återbetalat senast inom tio år, räknat från
kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets beviljande.
Värnpliktslånens förvaltning handhaves — såsom redan i det föregående
erinrats — under statskontorets överinseende av länsstyrelserna, medan
låneverksamheten i övrigt handhaves av statens arbetsmarknadskommission
och av särskilda värnpliktslånenämnder — en för varje län (Stockholms
stad) — med biträde av de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.
De av dels statskontoret och rikeräkenskapsv&rket dels ock statens arbetsmarknadskommission
i samråd med försvarets civilförvaltning avgivna förslagen
till kungörelse rörande lån ur värnpliktslånefonden äro i stort sett överensstämmande
och innehålla i huvudsak följande.
Enligt båda förslagen skall möjlighet att erhålla lån från värnpliktslånefonden
stå öppen för värnpliktiga, vilka ha att fullgöra fortsatt tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen, samt för värnpliktiga, som
fullgöra fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare,
bombfällare och navigatör eller flygskytt, ävensom värnpliktiga, vilka genomgå
utbildning till reservofficer. Statens arbetsmarknadskommission bär därjämte
föreslagit, att även värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik
vid sjövärnskåren, skall kunna erhålla värnpliktslån.
I statskontorets och riksräkenskapsverkets förslag ha förutsättningarna
för erhållande av värn p lik t slån angivits på samma sätt som i gällande värnpliktslåneförordning.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit i så måtto
ändrade förutsättningar för beviljande av värnpliktslån åt befälselever
m. fl., att lånebehovet skall vara föranlett av den förlängda tjänstgöringen.
Därjämte har kommissionen funnit sig böra föreslå, att, då särskilda
skäl föreligga, värnpliktslån skall kunna beviljas, även örn lånebehovet
avser yrkesutbildning, som ännu icke påbörjats, eller yrke eller näring, varav
sökanden icke haft sin försörjning före inryckningen. I dylika fall kan
värnpliktslån icke beviljas enligt den nu gällande värnpliktslåneförordningen.
Som regel böra enligt kommissionens uppfattning icke heller värnpliktslån
i fredstid beviljas för påbörjande av yrkesutbildning eller övergång till nytt
yrke. Då det i undantagsfall kunde förekomma, att det skulle framstå såsom
obilligt, örn de värnpliktiga icke beviljades lån, ehuru detta vore avsett
för påbörjande av yrkesutbildning eller övergång till nytt yrke, hade kom
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 198. 5
missionen likväl ansett möjlighet för beviljande av lån i dylika fall böra
beredas.
I fråga örn värnpliktslånens förvaltning och låneverksamhetens
handhavande ha statskontoret och riksräkenskapsverket å ena sidan
samt statens arbetsmarknadskommission å andra sidan framlagt skiljaktiga
förslag.
Statskontoret och riksräkenskapsverket lia sålunda, med hänsyn till att
de funnit länsstyrelserna synnerligen arbetsbelastade och för övrigt knappast
lämpade för bestyret med lånens förvaltning och utbetalning, haft under
övervägande, att bestyren borde åläggas endera posten eller riksbanken, och
funnit båda alternativen erbjuda vissa fördelar. Ämbetsverken lia stannat
för att föreslå, att det skall uppdragas åt riksbanken, som på grund av sin
erfarenhet på liknande områden och vars jämförelsevis väl utrustade lokalorganisation
synts synnerligen väl kvalificerad för en dylik uppgift, att
handhava arbetet med fondens förvaltning och lånens utbetalande. Det har
ansetts böra uppdragas åt statens arbetsmarknadskommission att i övrigt
handhava låneverksamheten, d. v. s. att pröva låneansökningarna och att i
samband med låns beviljande föreskriva de särskilda villkor för lånets
lyftande och åtnjutande, som må anses påkallade i syfte att säkerställa
lånens användning för avsett ändamål.
Statens arbetsmarknadskommission har däremot ansett, att bestyret med
utbetalning och förvaltning av beviljade lån liksom enligt nuvarande värnpliktslåneförordning
bör åligga länsstyrelserna (Överståthållarämbetet), och
Ilar till stöd härför anfört i huvudsak följande.
För länsstyrelsernas handhavande av ifrågavarande värnpliktslåns utbetalande
och förvaltning talade, att länsstyrelserna genom den befattning,
som de haft med värnpliktslån enligt nu gällande förordning, vunnit erfarenhet
på området. Länsstyrelsernas befattning med beskattnings- och familjebidragsärenden
syntes vidare underlätta fullgörandet av de uppgifter, som
enligt förslaget skola åligga förvaltningsorganet. Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
fastställdes av länsstyrelse, och vad anninge krigsfamiljebidragsförordningen
hade länsstyrelse att utöva tillsyn å familjebidragsverksamheten
i länet, att pröva besvär över familjebidragsnämnds beslut
samt att utbetala statsbidrag å vad familjebidragsnämnd utbetalat i familjebidrag
eller hemortslön. Slutligen syntes länsstyrelse lättare än de flesta
andra ifrågakommande utbetalnings- och förvaltningsorgan kunna, t. ex. genom
vederbörande landsfiskal, införskaffa upplysningar örn låntagares ekonomiska
förhållanden m. m.
Arbetsmarknadskommissionen har ansett, att låneverksamheten i övrigt bör
handhavas av den myndighet, som kommer att förordnas att vara tillsynsmyndighet
i fråga om fredsfamiljebidragsförordningens tillämpning, och har
i anslutning härtill erinrat örn att kommissionen i annat sammanhang uttalat,
att såsom sådan tillsynsmyndighet bör förordnas försvarets anställningsbyrå,
som av 1942 års civilanställningssakkunniga föreslagits skola inrättas och
ersätta försvarsväseudets centrala civilanställningsbyrå.
I fråga om lånetid och återbetalnings villkor lia statskontoret och
riksräkenskapsverket föreslagit föreskrifter, som helt motsvara de i nuvarande
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
värnpliktslåneförordning intagna, medan arbetsmarknadskommissionen i sitt
förslag till kungörelse föreslagit stadgande av innehåll, att värnpliktslån skall
vara i sin helhet återbetalt senast inom tio år efter det lånet beviljats och
att lånemyndigheten må föreskriva de återbetalningsvillkor, som med hänsyn
till lånets ändamål och låntagarens förhållanden befinnas lämpliga. Enligt
kommissionens uppfattning bör nämligen i kungörelsen allenast angivas den
tid, inom vilken värnpliktslån skall vara i sin helhet återbetalt, enär förekommande
lånebehov och återbetalningsskyldighet torde växla alltför mycket
för att det skulle vara möjligt att fastlåsa återbetalningsvillkoren i en författningsbestämmelse.
I övrigt lia i författningsförslagen upptagits bestämmelser, som i fråga
örn innehållet i allt väsentligt ansluta sig till den nuvarande värnpliktslåneförordningens
bestämmelser.
Slutligen må här nämnas, att statskontoret och riksräkenskapsverket i
sin skrivelse med förslag angående inrättande av särskild lånefond för utlämnande
av värnpliktslån i fredstid anmält, att ämbetsverken saknade utgångspunkter
för en bedömning av storleken av det investeringsanslag, som
kunde erfordras för fonden. I samband härmed ha ämbetsverken framhållit
att, då lånen skulle vara riintefria, å riksstaten borde uppföras ett mot investeringsanslaget
för fonden svarande avskrivningsanslag.
Remissutlåtanden.
I anledning av dels statskontorets och riksräkenskapsverkets dels ock
statens arbetsmarknadskommissions förslag till kungörelse örn lån från värnpliktslånefonden
ha utlåtanden inhämtats av t. f. chefen för försvarsstaben,
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Uppsala, Västerbottens, Västmanlands
samt Göteborgs och Bohus län.
Vidare lia yttranden inhämtats av statskontoret och riksräkenskapsverket
i anledning av statens arbetsmarknadskommissions förslag i fråga örn värnpliktslån
till värnpliktiga befälselever m. fl. och av försvarets civilförvaltning,
arbetsmarknadskommissionen och generalpoststyrelsen i anledning av
statskontorets och riksräkenskapsverkets förenämnda förslag, därvid arbetsmarknadskommissionen
även yttrat sig angående storleken av erforderligt
investeringsanslag.
Slutligen ha fullmäktige i riksbanken beretts tillfälle att avgiva utlåtande
över statskontorets och riksräkenskapsverkets nyssnämnda förslag.
Chefen för försvarsstaben har i alla delar tillstyrkt det av arbetsmarknadskommissionen
avgivna förslaget örn värnpliktslån.
Överståthållarämbetet har tillstyrkt arbetsmarknadskommissionens förslag,
i vad det avser att även värnpliktig, som uttages för utbildning till fänrik
vid sjö värn skår en, skall kunna erhålla värnpliktslån, men har däremot funnit
bärande skäl saknas för kommissionens förslag, att lån må kunna utlämnas
utan hinder av att lånebehovet avser yrkesutbildning, som ännu icke påbörjats,
eller yrke eller näring, varav sökanden icke före inkallelsen haft sin
bärgning. I fråga örn återbetalningen av beviljade lån har ämbetet anslutit
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
sig till kommissionens förslag. Såsom lånebeviljanele organ bär ämbetet
förordat statens arbetsmarknadskommission, medan utbetalningen och förvaltningen
av lånen ansetts böra åläggas riksbanken, som kunde förutsättas
äga den speciella sakkunskap och rutin, som ett rationellt handhavande av
låneförvaltningen påkallar.
Länsstyrelsen i Uppsala har i allt väsentligt anslutit sig till arbetsmarknadskommissionens
förslag till författningsbestämmelser rörande värnpliktslån
i fredstid. Beträffande bestyret med lånens utbetalande och med övrig
förvaltning av lånen har länsstyrelsen ansett, att länsstyrelserna vore väl
lämpade för detta arbete. Det förhölle sig förvisso så, framhåller länsstyrelsen,
att länsstyrelserna äro synnerligen arbetsbelastade, men den nu ifrågasatta
förvaltningen av lånen syntes icke kräva så mycket arbete, att man fördenskull
behövde överväga att öveiflytta förvaltningen av lånen till annan
myndighet. Länsstyrelsen ville erinra örn att göromålen såväl med redan
förefintliga värnpliktslån som med ackords- och stödlån handhades av länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, som i ärendet infordrat yttrande från
värnpliktslånenämnden i länet, har för egen del uttalat, att statskontorets
och riksräkenskapsverkets förslag att förlägga förvaltningen av lånen å riksbanken
måste anses gott, då handhavande av utlåningsverksamheten närmare
anknöte sig till riksbankens än till länsstyrelsernas normala verksamhet,
trots att länsstyrelsen under senare år handhaft förvaltningen av såväl
värnpliktslån som andra lån. För de värnpliktiga syntes det även vara önskvärt,
att kontroll och krav i mindre utsträckning än hittills skedde genom
polismyndigheten. Effektiviteten i indrivningen kunde dock befaras komma
att nedgå. Börande återbetalningen av lånen syntes de av arbetsmarknadskommissionen
föreslagna föreskrifterna giva möjlighet till smidigare anpassning
av amorteringsskyldigheten till det enskilda fallet än statskontorets
och riksräkenskapsverkets förslag medgåve, och detta måste vara av stor
betydelse för såväl låntagare som långivare.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har tillstyrkt arbetsmarknadskommissionen
förslag örn att även fänriksutbildning vid sjövärnskåren må berättiga till
erhållande av lån liksom också kommissionens förslag örn att under speciella
förhållanden lån må kunna beviljas ändock att lånebehovet avser yrkesutbildning,
som ännu icke påbörjats, eller yrke eller näring, varav sökanden
icke före inkallelsen haft sin bärgning. Beträffande båda förslagen, i vad
de avse att värnpliktslån i regel skall utlämnas utan säkerhet, har länsstyrelsen
uttalat, att lämpligheten härav kunde ifrågasättas. Lånen borde
icke utlämnas utan säkerhet. Sådan borde ställas i form av borgen av en
anhörig eller närstående. Borgensmannen skulle dock icke behöva lia den
ekonomiska ryggrad, som bankerna i allmänhet fordrade av en borgensman.
Hans medverkan skulle med hänsyn till hans närmare kännedom örn den
värnpliktige möjligen kunna innebära en garanti för att lånen skulle fylla
sitt ändamål. Endast i undantagsfall skulle kravet på borgen uppgivas. I
fråga örn de föreslagna reglerna för återbetalning av lån ville länsstyrelsen
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
uttala, att det enligt vunnen erfarenhet vore för kort tid nied endast ett
års amorteringsfrihet från lyftningsdagen. Två år borde vara minimum.
Det vore lämpligt, att bestyret med lånens utbetalning m. m. överflyttades
från länsstyrelserna till riksbanken med hänsyn till länsstyrelsernas synnerligen
stora arbetsbelastning. Biksbankens personal kunde väl också anses
vara väl så skickad som länsstyrelsernas för ifrågavarande värv. I övrigt
lämnade länsstyrelsen det av statskontoret och riksräkenskapsverket avgivna
förslaget utan erinran.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tillstyrkt det av arbetsmarknadskommissionen
framlagda förslaget till kungörelse. Gentemot statskontorets
och riksräkenskapsverkets förslag, att utbetalning och förvaltning av
lånen skola handhavas av riksbankens avdelningskontor, har länsstyrelsen
velat erinra örn att dessa uppgifter hittills ombesörjts av länsstyrelsen, som
därför måste anses ha de bästa förutsättningarna att även i fortsättningen
fullgöra dessa arbetsuppgifter. För den händelse emellertid dessa göromål
skulle komma att åläggas riksbanken, borde förvaltningen av redan beviljade
lån även övertagas av riksbanken.
Statskontoret har i sitt utlåtande över arbetsmarknadskommissionens förslag
till värnpliktslånekungörelse erinrat örn det av ämbetsverket gemensamt
med riksräkenskapsverket avgivna förslaget till kungörelse i ämnet och har på
anförda skäl avstyrkt kommissionens förslag, i vad det avviker från ämbetsverkets
och riksräkenskapsverkets förslag, dock med undantag för kommissionens
förslag att jämväl utbildning till fänrik vid sjövärnskåren må medföra
rätt till lån. Det syntes möta principiella betänkligheter att bevilja
värnpliktslån för påbörjande av studier, enär dylikt lån skulle få karaktären
av rent studielån, för vilket ändamål andra lånemöjligheter stöde till buds,
t. ex. allmänna studielånefonden. För övergång till annan utbildning eller
nytt yrke syntes icke heller värnpliktslån böra komma i fråga, bland annat
därför att sökandens personliga förutsättningar för sin tillämnade sysselsättning
svårligen syntes kunna bedömas i låneärendet. Beträffande ämbetsverkets
övriga erinringar mot kommissionens förslag torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet.
Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande, i vad det gäller arbetsmarknadskommissionens
förslag till värnpliktslånekungörelse, vidhållit den av ämbetsverket
gemensamt med statskontoret uttalade uppfattningen, att utbetalningen
och förvaltningen av lånen borde åläggas riksbanken och har närmare utvecklat
skälen härför. I likhet med statskontoret har riksräkenskapsverket
avstyrkt, att värnpliktslån må beviljas för yrkesutbildning, som ännu icke
påbörjats, eller för rörelse eller näring, varav sökanden icke före inkallelsen
haft sin bärgning. I övrigt har arbetsmarknadskommissionens förslag icke
givit ämbetsverket anledning till särskilt uttalande.
Statens arbetsmarknadskommission har vidhållit sitt förslag till värnpliktslånekungörelse.
Beträffande storleken av det anslag, som kunde behöva investeras
i den föreslagna värnpliktslånefonden, har kommissionen framhållit,
att säkra hållpunkter för ett bedömande icke stöde till buds, samt i
övrigt anfört i huvudsak följande.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 198.
De belopp, varmed värnpliktslån utgått enligt gällande värnpliktslåneförordning,
kunde icke giva ledning för bedömande av förevarande medelsbehov,
enär därvid vore fråga om lån till åtminstone i huvudsak helt andra
kategorier värnpliktiga än sådana, som skulle ifrågakomma för lån enligt
den föreslagna kungörelsen. Kommissionen hade emellertid verkställt en beräkning
av det sammanlagda antalet värnpliktiga, som skulle kunna ifrågakomma
för värnpliktslån i fredstid, och funnit detta antal kunna beräknas till
3 090. Antalet låntagare och lånens storlek kunde icke ens uppskattningsvis
angivas med någon säkerhet. Utginge man från att omkring 10 % av befälseleverna
och av de med dem likställda kunde komma att beviljas värnpliktslån
med i medeltal 2 000 kronor vardera och att 20 % av värnpliktiga i specialtjänst,
vilka lia att fullgöra sin förlängda tjänstgöring vid högre levnadsålder
än befälselever, också kunde komma att beviljas lån men med hänsyn
till deras kortare tjänstgöringsperioder och bättre civila inkomster med i
medeltal endast 1 000 kronor, skulle det årliga medelsbehovet för utgivande
av nya lån komma att uppgå till (274 X 2 000 + 70 X 1 000=) 618 000 kronor
eller i avrundat tal 600 000 kronor.
Kommissionen har vidare anfört, att det anslag, som skulle anvisas för att
investeras i värnpliktslånefonden, i princip borde bestämmas till sådant belopp,
att värnpliktslånefondens kapital bleve tillräckligt för att i framtiden
kunna — med ianspråktagande av inflytande återbetalningar — finansiera
förekommande lånebehov. Med hänsyn till de osäkra grunder, på vilka beräkningarna
för årsbehovet vilade, syntes det dock lämpligast att för närvarande
begränsa investeringsanslaget till det belopp, som beräknades erforderligt
för ett år, d. v. s. till ett belopp av 600 000 kronor, medan den ytterligare
kapitalinvesteringen i fonden finge bliva beroende på vunna erfarenheter^i
fråga om medelsbehovet för ändamålet. Kommissionen ville alltså föreslå,
att anslaget till kapitalinvestering i värnpliktslånefonden för budgetåret
1945/46 beräknades till 600 000 kronor. Med hänsyn till det förhållandet, att
värnpliktslånen skulle vara räntefria, borde, såsom statskontoret och riksräkenskapsverket
erinrat, enligt gällande regler vid anvisande av ett kapitalinvesteringsanslag
å riksstatén också uppföras ett mot investeringsanslaget
svarande avskrivningsanslag. Detta innebure, att vid en kapitalinvestering
av 600 000 kronor avskrivningsanslag borde anvisas med ett belopp av
599 900 kronor.
Enligt kommissionens uppfattning borde för nu ifrågavarande medelsbehov
i första hand tagas i anspråk de medel, som vid den förstärkta försvarsberedskapens
upphörande kunde komma att återstå av de under fonden för låneunderstöd
anvisade anslagen, vilka finansierat de nuvarande värnpliktslånen.
Av dessa anslag återstode vid utgången av september månad 1944 ett belopp
av i runt tal 2 800 000 kronor. Ett överförande till värnpliktslånefonden
av den del av anvisade anslag för finansiering av värnpliktslån enligt nu
gällande värnpliktslåneförordning, som kunde kvarstå odisponerad vid tidpunkten,
då nämnda förordning upphörde att galla, syntes emellertid förutsätta,
att ett mot det överförda beloppet svarande avskrivningsanslag skulle
anvisas av riksdagen för samma budgetår som det, varunder överföringen
komme till stånd. Med hänsyn härtill syntes under nästa budgetar böra till
värnpliktslånefonden överföras ett visst belopp, och detta syntes kunna bestämmas
till 600 000 kronor. Även örn den nuvarande värnpliktslåneförordningen
komme att vara i kraft under hela budgetåret 1945/46, syntes vad
som — efter överförandet av nämnda belopp — återstode av hittills anvisade
anslag bliva tillräckligt för den nuvarande värnpliktslåneverksamhetens
finansiering till och med utgången av budgetåret 1945/46.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Vad anginge investeringsfrågan hemställde kommissionen, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen, att dels medgiva, att av för nuvarande värnpliktslåneverksamhet
av riksdagen anvisade anslag under fonden för låneunderstöd
ett odisponerat belopp av 600 000 kronor finge under budgetåret 1945/46
överföras till värnpliktslånefonden såsom kapitalinvestering i denna, dels ock
till avskrivning av ny kapitalinvestering i värnpliktslånefonden å riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 599 900 kronor.
Generalpoststyrelsen har på anförda skäl förordat, att arbetet med värnpliktslånefondens
förvaltning och lånens utbetalande måtte anförtros åt riksbanken.
_ Fullmäktige i riksbanken ha uttalat, att riksbanken vore beredd att åtaga
sig de uppgifter, som föreslagits i det av statskontoret och riksräkenskapsverket
avgivna förslaget till värnpliktslånekungörelse. Emellertid syntes i
dylikt fall riksbanken böra erhålla rätt att medge anstånd med erläggandet
av amorteringar ävensom bestämma örn utsträckning av amorteringstiden,
vilket enligt förslaget skulle tillkomma den lånebeviljande myndigheten.
Härvid skulle givetvis samråd ske med arbetsmarknadskommissionen örn de
piincipei, som borde tillämpas, och kommissionen skulle fortfarande äga
att i samband med låns beviljande eventuellt meddela särskilda föreskrifter
örn utsträckning av lånetiden eller dylikt.
Värnpliktslån i civilanställningssyfte till visst avgående fast anställt manskap.
Vid anmälan av särskild proposition till årets riksdag angående ordnande
av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret, vilken
proposition grundar sig på ett av 1942 års civilanställningssakunniga avgivet,
den 15 augusti 1944 dagtecknat betänkande (SOU 1944:38), framhöll jag, att
de sakkunniga jämte andra åtgärder i civilanställningssyfte också föreslagit,
att värnpliktslån, som enligt beslut av 1944 års riksdag skulle kunna beviljas
befälsutbildade värnpliktiga, borde bliva tillgängliga även för avgående fast
anställt manskap. Jag ingick icke närmare på denna fråga i förenämnda
proposition utan hänvisade till att jag i annat sammanhang hade för avsikt
att återkomma till spörsmålet. Jag ämnar nu upptaga frågan till närmare
behandling.
1942 ars civilanställningssakkunnigas förslag.
De sakkunniga ha erinrat örn innehållet i 1944 års riksdags beslut i fråga
örn införande av möjligheter för befälsutbildade värnpliktiga m. fl. att erhålla
värnpliktslan och örn sitt förslag till ordnande av yrkesutbildning för
avgånget fast anställt manskap. De sakkunniga ha i samband med framläggandet
av sistnämnda förslag, som avser kortare utbildningskurser, uttalat
sig för beredande av möjligheter för dylikt manskap att genomgå mera omfattande
utbildning i civilanställningssyfte. Avgånget fast anställt manskap
borde få komma i åtnjutande av värnpliktslån i nyss angivet syfte eller för
att etablera egen näring eller rörelse. Det syntes de sakkunniga finnas så
11
Kunql. Maj:ts proposition nr 198.
mycket större skäl för att medgiva visst fast anställt manskap möjlighet
att erhålla värnpliktslån, som dylika lån i fredstid komme att stå till befälsutbildade
värnpliktigas förfogande.
Civilanställningssakkunniga lia vidare anfört följande.
I den kungörelse rörande värnpliktslån till befälsutbildade värnpliktiga,
som enligt förenämnda riksdagsbeslut må utfärdas av Kungl. Majit, bör
enligt de sakkunnigas mening också intagas bestämmelser rörande f. d. fast
anställt manskaps rätt till erhållande av dylika lån. Bestämmelserna böra
i vad gäller lånevillkor, amortering och säkerhet m. m. vara desamma för
f. d. fast anställt manskap som för de värnpliktiga, men för att f. d. fast
anställd skall kunna beviljas värnpliktslån böra såsom särskilda förutsättningar
gälla, att lånesökande innehaft anställning på aktiv stat under en
tid av minst fem år, att det sökta lånet är avsett för yrkesutbildning eller
genomgång av lärokurs eller för att etablera egen näring eller rörelse samt
att ansökan örn lån göres inom en tid av högst två år efter avskedet från
beställning på aktiv stat eller i förekommande fall efter avslutad tjänstgöring
såsom aspirantanställd beställningshavare i flottans reserv. Undantagsvis
bör värnpliktslån jämväl beviljas f. d. fast anställd beställningshavare
av manskapet med kortare anställningstid än nyss sagts, därest avgangen
föranletts av sjukdom eller andra förhållanden, som legat utom ramen för
de anställdas påverkan.
Yad angår handläggning av värnpliktslåneansökan från f. d. fast anställd
anse de sakkunniga lämpligt, att försvarets anställningsbyrå berndes tillfälle
att avgiva yttrande över ansökan, innan densamma företages till prövning
av den myndighet, som kommer att få sig alagt att besluta i låneärendena,
och bör byrån därvid också avgiva förslag örn på vilket sätt beviljat lånebelopp
bör utbetalas; vid beviljande av lån för studier synes en successiv
utbetalning av beviljad lånesumma regelmässigt böra komma ifråga.
Vilken omfattning låneverksamheten kan komma att erhålla, i vad gäller
f. d. fast anställt manskap, kan icke nu beräknas. Tills erfarenhet vunnits
på området, synes det de sakkunniga, att man bör beräkna ett belopp av
250 000 kronor "för år vara erforderligt för utlämnande av nya lån.
De sakkunniga ha i sina kostnadsberäkningar föreslagit en kapitalinvestering
för det närmaste budgetåret i den blivande värnpliktslånefonden av
250000-kronor för möjliggörande av utbetalningar av värnpliktslån till avgående
fast anställt manskap.
Remissutlåtanden.
I de utlåtanden, som avgivits över 1942 års civilanställningssakkunnigas
betänkande och för vars innehåll i övrigt en redogörelse lämnats i förenämnda
proposition till årets riksdag, lia endast i några fall de sakkunnigas förslag
rörande beviljande av värnpliktslån i civilanställningssyfte berörts.
Chefen för försvarsstaben har icke haft något att erinra mot nämnda förslag.
Då jämförelse här måste göras med värnpliktiga med vida kortare
tjänstgöringstid, syntes icke längre tjänst än fem år böra fordras för låns
erhållande.
Försvarets civil förvaltning har uttalat, att ämbetsverket, då de f. d. fast
anställda icke borde ställas i sämre läge än de befälsutbildade värnpliktiga,
i likhet med de sakkunniga funnit skäl tala för att jämväl de förra bereddes
12
Kungl. Maj:ts proposition nt 198.
möjlighet att erhålla lån i huvudsakligen samma omfattning som nämnda
värnpliktiga. De sakkunnigas förslag härutinnan biträddes sålunda av civilförvaltningen.
Måhända kunde det synas mindre lämpligt att bibehålla
benämningen vämpliktslan såsom gemensam beteckning på ifrågavarande
förmån.
Statskontoret har förklarat sig i princip icke ha något att erinra mot förslaget
örn värnpliktslånebestämmelsernas tillämpning å visst avgånget manskap.
Emellertid syntes vid bifall till förslaget en annan terminologi än
vämpliktslan lämpligen böra komma till användning.
Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det vore styrelsen bekant, att furirer
vid de beridna vapenslagen, som erhållit utbildning i hovbeslag, vid avgång
ur den militära tjänsten i vissa fall önskat etablera sig som egna hovslagare
men hindrats därifrån på grund av att de saknade medel härför och att de
därför i stället övergått till annat yrke. Då det rådde stor brist på fullt
utbildade hovslagare, kunde det vara möjligt, att de sakkunnigas förslag i
fråga örn vämpliktslan innebure ett uppslag av betydelse för avgående manskap
med denna utbildning, samtidigt som allmänhetens behov av kompetenta
hovslagare skulle bättre tillgodoses.
Sveriges grossist förbund har uttalat, att förbundet för sin del icke hade
något att erinra mot att understöd genom lån lämnas kvalificerat avgående
manskap i utbildningssyfte, men beträffande långivning för etablering av egen
näring eller rörelse ville förbundet framföra vissa betänkligheter. Utan tvivel
förefunnes här, särskilt örn icke en mycket noggran prövning i varje enskilt
fall ägde rum, en betydande risk för att personer, vilka icke hade naturliga
förutsättningar för handelsyrket eller därmed jämförliga yrkesgrenar, genom
de förmånliga lånevillkoren lockades att etablera sig såsom egna företagare.
Enligt en inom handeln allmänt utbredd uppfattning borde i regel icke den,
som ej hade åtminstone något örn än obetydligt eget kapital, uppmuntras
att starta egen rörelse. Därjämte ansåges av naturliga skäl, att även personer,
som hade fallenhet för handelsyrket, borde etablera sig som egna
företagare först efter det de genomgått en grundlig praktisk utbildning. Med
hänsyn till den skarpa konkurrens, som för närvarande funnes på de flesta
områden inom näringslivet och som säkerligen under en efterkrigsperiod
komma att bli än mer skärpt, funne förbundet angeläget att framhålla dessa
synpunkter. Förbundet ville för sin del på nu anförda grunder ifrågasätta,
huruvida vämpliktslan för öppnande av egen rörelse överhuvud borde beviljas
f. d. fast anställt manskap.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att vad de sakkunniga
föreslagit i fråga om värnpliktslånebestämmelsernas tillämpning å visst manskap
icke givit förbundet anledning till annat uttalande än att värnpliktslån
borde kunna beviljas även avgående fast anställt manskap med en minsta
anställningstid av fyra år.
I detta sammanhang må nämnas, att statens arbetsmarknadskommission i
sin i samråd med försvarets civilförvaltning den 28 september 1944 dagtecknade
och i det föregående omförmälda skrivelse, med vilken kommissionen
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
överlämnade förslag till kungörelse angående lån från värnpliktslånefonden
till befälsutbildade värnpliktiga m. fl., jämväl berörde frågan örn författningsbestämmelsernas
utformning, därest 1942 års civilan ställningssakkunnigas
förslag rörande värnpliktslån till visst avgående fast anställt manskap
skulle komma att vinna statsmakternas bifall. Sålunda uttalade kommissionen,
att kommissionen i likhet med civilanställningssakkunniga funne
de i ämnet erforderliga bestämmelserna böra intagas i kungörelsen angående
värnpliktslån till värnpliktiga, som uttagits till befälsutbildning m. fl. Kommissionen
hade emellertid för det dåvarande, enär det läge utanför det
kommissionen givna uppdraget, icke ansett sig böra i sitt förslag till omförmälda
kungörelse upptaga de ytterligare bestämmelser, som skulle föranledas
av ett bifall till civilanställningssakkunnigas förslag.
Värnpliktslån till vissa beredskapsinvalider.
Förslag till omskolning av beredskapsinvalider.
I skrivelse den 10 februari 1945 har kommittén för partiellt arbetsföra avgivit
förslag till åtgärder för omskolning av beredskapsinvalider. Förslaget
innebär i huvudsak, att genom statsverkets försorg och på dess bekostnad
skall anordnas yrkesutbildning i omskolningssyfte för personer, som till följd
av skada under värnpliktstjänstgöring — speciellt beredskapstjänstgöring —
blivit invalider och därför icke kunna fortsätta sin tidigare yrkesverksamhet.
Till deltagare i sådan omskolning avses skola utgivas stipendier eller däremot
svarande understöd till bestridande av uppehället under utbildningstiden.
Det förutsättes, att beviljade livräntor skola oförändrade utgå under
utbildningstiden. Kommittén har anfört att — även örn den skadade själv
bereddes underhåll under omskolningstiden — dock för mången kunde kvarstå
ekonomiska bekymmer för familjen. Här torde tills vidare enligt kommitténs
mening Kungafonden och annan privat hjälpverksamhet kunna göra
insatser. I en del fall kunde, har kommittén vidare anfört, grundligare utbildning,
exempelvis i hantverksyrke, böra meddelas. Möjligheten att med
användande av anslagna medel för omskolningsverksamheten bereda sådan
mer omfattande utbildning borde hållas öppen. I den mån så kunde ske,
syntes i dylika fall vederbörande böra placeras såsom elev vid ordinarie kurs
i verkstadsskola. Även utbildning hos enskild näringsidkare borde kunna
övervägas.
Med anledning härav har i särskild proposition till årets riksdag framlagts
förslag angående omskolning av vid värnpliktstjänstgöring skadade värnpliktiga.
Vid anmälan av sagda proposition anförde jag, bland annat, att kommittén vid
utarbetande av sitt förslag utgått från att utbildningsstipendierna skulle
avse endast den skadade själv och alltså icke hans hemmavarande familj. Med
hänsyn till de konsekvenser ett annat ställningstagande skulle leda till på
jämförbara områden fann jag mig böra godtaga kommitténs ifrågavarande uppfattning
men detta syntes mig dock icke böra få hindra, att ytterligare stöd
lämnades från statsverkets sida i omskolningssyfte eller eljest för övergång
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 198.
till annan verksamhet i den mån så kunde ske utan följder på andra områden.
En utväg syntes mig vara att i viss utsträckning medgiva beredskapsinvalider
rätt till räntefria värnpliktslån i enlighet med de bestämmelser, som innefattades
i förordningen den 31 augusti 1940 örn värnpliktslån, och till denna
fråga avsåge jag att återkomma i annat sammanhang.
Departementspromemoria.
I anslutning till vad jag sålunda anfört har inom försvarsdepartementet
upprättats en den 20 februari 1945 dagtecknad departementspromemoria,
angående beviljande av värnpliktslån till värnpliktiga, som till följd av skada
under värnpliktstjänstgöring blivit urståndsätta att fullfölja tidigare yrkesverksamhet.
I promemorian har, efter redogörelse för det huvudsakliga innehållet
i det av kommittén för partiellt arbetsföra avgivna förslaget, framhållits
följande.
Av kommitténs skrivelse framginge, att kommittén förutsatte, att grundligare
utbildning i vissa fall kunde vara erforderlig och lämplig vid sidan av
den på kortare kurser inriktade omskolning, som förslaget närmast avsåge.
Mångå skäl talade för att statsverket sökte i möjligaste mån underlätta för
™v.a^erna a^ Senom dylik mer omfattande utbildning skaffa sig ökade försörjningsmöjligheter,
eventuellt kompetens för mer kvalificerade och bättre avlönade
yrken än de skadade tidigare utövat. Det syntes kunna övervägas, huruvida
icke i dessa fall värnpliktslån enligt i ämnet gällande bestämmelser
■skulle kunna vara till nytta och därför borde kunna utgå. Sådana lån syntes
icke kunna beviljas utan riksdagens medgivande. I samband därmed borde
även utverkas beslut av innebörd, att dylikt lån finge beviljas utan hinder
därav att ansökan icke inom normalt föreskriven tid ingivits. Från statens
arbetsmarknadskommission syntes böra inhämtas yttrande i ärendet, innefattande
jämväl uttalande rörande möjligheterna att bestrida ifrågakommande
värnpliktslån inom ramen för tillgängliga medel.
Föreliggande förslag.
Statens arbetsmarknadskommission har den 21 februari 1945 yttrat sig
över departementspromemorian och därvid upplyst, att kommissionen i den
verksamhet, som åligger kommissionen enligt den gällande värnpliktslåneförordningen,
i flera fall funnit sådana förhållanden ha förelegat, att värnpliktslån
skäligen synts böra beviljas lånesökande, vars ekonomiska svårigheter
i huvudsak haft sin grund i under militärtjänstgöringen ådragen skada.
Vidare har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Kommissionen delade den i promemorian uttalade uppfattningen, att beredskapsinvalider,
som komme i åtnjutande av ifrågasatt grundligare utbildning,
kunde vara i behov av ytterligare hjälp utöver invaliditetsersättning,
eventuellt familjebidrag samt föreslagna stipendier eller däremot svarande
understöd under utbildningstiden. Dylikt behov syntes emellertid
kunna föreligga jämväl för beredskapsinvalider, som endast underginge den
i första hand föreslagna kortvariga omskolningen. I vart fall syntes anledning
saknas att helt utesluta dessa från möjligheten till ifrågasatt ytterligare hjälp.
I likhet med vad i promemorian föresloges, ansåge kommissionen, att värnpliktslån
vore en lämplig form för beredande av hjälp för ifrågavarande
ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
15
Särskilt om utbildningstiden finge den längre varaktighet, som syntes
bliva förbunden med en grundligare utbildning, kunde den i många fall medföra
särskilda svårigheter av ekonomisk art, för vilkas avhjälpande eller lindrande
ett värnpliktslån skulle kunna vara till synnerligt gagn. Sålunda kunde
ett värnpliktslån i vissa fall sätta den skadade i stånd att behålla egendom,
vars avstående i och för sig skulle nödvändiggöras på grund av hans ekonomiska
förhållanden under utbildningstiden. Detta kunde vara av stort värde
framför allt i fråga örn egendom, som hade särskild betydelse för den skadade
eller hans familj, exempelvis en fastighet, som beboddes av honom och familjen,
och i fråga om bohag eller egendom, som vore av vikt för hans framtida
yrkesutövning. Värnpliktslån kunde vidare bliva till stort gagn, då det gällde
att möjliggöra för den skadade att efter utbildningens avslutande skapa förutsättningar
för utövande av exempelvis hantverk eller affärsrörelse. I dylikt
fall kunde behov föreligga av medel för anskaffande av lokal, arbetsredskap
och material, varjämte rörelsekapital kunde vara erforderligt.
I likhet med vad i promemorian anförts funne kommissionen värnpliktslån
för nu ifrågavarande ändamål i stort sett kunna utgå enligt bestämmelserna i
gällande värnpliktslåneförordning. Vissa särskilda föreskrifter vore emellertid
påkallade. Vad först anginge de personalgrupper, vilka borde ifrågakomma för
värnpliktslån av nu förevarande art, ansåge kommissionen att dessa borde
sammanfalla med de grupper, som bomme att beredas möjligheter till omskolning
eller därmed jämförlig ytterligare utbildning. För egen del funne
kommissionen, att dessa grupper borde utgöras av personal, som avsåges i
1 § gällande militärersättningsförordning. Vidare borde föreskrift meddelas
därom, att nu ifrågasatta lån finge beviljas för påbörjande av utbildning
eller övergång till nytt yrke, enär lån enligt 4 § gällande värnpliktslåneförordning
nu icke kunde beviljas i dylika fall. I samma paragraf gällande värnpliktslåneförordning
stadgades vidare, att värnpliktslån ej finge utan synnerliga
skäl utgå till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv
månaderna före låneansökans ingivande understigit sextio dagar; värnpliktslånenämnds
beslut örn beviljande av lån i dylikt fall skulle enligt 9 § förordningen,
för att bliva gällande, underställas arbetsmarknadskommissionens
prövning. Värnpliktslåneförordningen innehölle också bestämmelser därom,
att ansökan örn värnpliktslån skall göras senast tre månader efter det sökande
avslutat sin värnpliktstjänstgöring, dock att örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, lån må beviljas på grund av senare gjord ansökan. Vad
anginge nu ifrågavarande lån till skadade syntes i allmänhet föreligga sådana
särskilda skäl, som finge föranleda till att lån beviljades utan hinder därav
att lånesökandes tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna, före
låneansökans ingivande understigit sextio dagar eller till att lån beviljades
på ansökan, som gjorts senare än tre månader efter det sökanden avslutat
sin värnpliktstjänstgöring. Oberoende härav syntes emellertid de bestämmelser,
som innebure att, därest nu avsett förhållande förelåge, lån endast
undantagsvis finge beviljas, icke böra vara tillämpliga vad anginge värnpliktslån
till skadade, och härom borde alltså särskilda bestämmelser meddelas.
I öviigt funne kommissionen ändrade föreskrifter icke erforderliga. Kommissionen
förutsatte sålunda, bland annat, att låneverksamheten skulle handhavas
av de i värnpliktslåneförordningen omförmälda organen och på där
angivet sätt. I fråga om den närmare utformningen av de särskilda föreskrifterna,
som finge anses påkallade, ville kommissionen såsom sin uppfattning
uttala, att det syntes lämpligast, att Kungl. Majit utverkade riksdagens
bemyndigande att meddela erforderliga författningsbestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med det anförda.
Vad anginge medelsfrågan funne kommissionen, med utgångspunkt från
16
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
den av av kommittén för partiellt arbetsföra ifrågasatta omfattningen av verksamheten
för omskolning av beredskapsinvalider, att lån, som beviljades i
nu ifrågasatt låneverksamhet, borde kunna bestridas inom ramen för de
medel, som funnes tillgängliga för värnpliktslån enligt nu gällande bestämmelser.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågor föreligga om medgivande
av rätt till värnpliktslån åt dels värnpliktiga, som för befälsutbildning eller
tjänstgöring i vissa specialbefattningar tagas i anspråk för längre tjänstgöring
än värnpliktiga i allmänhet, dels visst avgående fast anställt manskap,
dels ock under militärtjänstgöring skadade personer i samband med att dessa
omskolas till nytt verksamhetsområde. I detta sammanhang må framhållas,
att fråga uppkommit örn medgivande av rätt till värnpliktslån åt ytterligare
en kategori, nämligen sådan långtidsinkallad personal, som i samband med
den förstärkta försvarsberedskapens avveckling kan beräknas vara i behov av
ekonomisk hjälp för återgång till civil verksamhet.
Till värnpliktigt befäl m. fl. och till visst avgående fast anställt manskap
avses värnpliktslån skola utgå även i fredstid, medan det i övriga fall
är fråga om ett tillfälligt, huvudsakligen med den förstärkta försvarsberedskapen
sammanhängande lånebehov. Den förenämnda frågan örn lån till viss
långtidsinkallad personal ämnar jag upptaga till behandling i annat sammanhang,
nämligen i samband med anmälan av ett av särskilda utredningsmän
framlagt förslag rörande åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till
beredskapstjänstgöring inkallad personal. Övriga här berörda spörsmål anser
jag mig böra nu i ett sammanhang anmäla.
Såsom av det föregående framgår har 1944 års riksdag bemyndigat Kungl.
Majit att meddela bestämmelser om utgivande av värnpliktslån åt värnpliktigt
befäl m. fl. Därvid har förutsatts, att lånen skulle komma att utlämnas
från en särskild utlåningsfond — värnpliktslånefonden — örn vars inrättande
förslag skulle föreläggas 1945 års riksdag. Ehuru Kungl. Majit sålunda har
möjlighet att utan riksdagens förnyade hörande meddela bestämmelser rörande
dessa värnpliktslån, synes det vara önskvärt, att riksdagen erhåller tillfälle
giva sin mening tillkänna i ett par huvudfrågor, som vid ärendets fortsatta
behandling aktualiserats.
Såsom av det föregående framgår föreligga delade meningar mellan å ena
sidan statens arbetsmarknadskommission och försvarets civilförvaltning samt
å andra sidan statskontoret och riksräkenskapsverket i fråga örn de ändamål,
som äro avsedda att tillgodoses genom ifrågavarande lån. De föreliggande
förslagen överensstämma därutinnan, att såsom allmänna förutsättningar
för beviljande av lån skulle gälla, att sökande till sådana lån dels till
följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art,
vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring
fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den
näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära
en avsevärd rubbning av hans ekonomi, dels gjort vad på honom skäligen
ankommit för att avvärja svårigheterna och dels måste antagas vara ur stånd
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 198.
att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna svårigheterna. Enligt
det av arbetsmarknadskommissionen och civilförvaltningen framlagda förslaget
skulle lån därutöver kunna beviljas även för påbörjande av yrkesutbildning
och för övergång till yrke eller näring, varav vederbörande icke förut
haft sin bärgning. Statskontoret och riksräkenskapsverket däremot ha ansett,
att dylika låneändamål icke böra komma i betraktande.
För egen del finner jag mig böra i princip biträda arbetsmarknadskommissionens
av åtskilliga myndigheter förordade förslag örn att värnpliktslån
må beviljas även i sådana fall, då lån avses för påbörjande av yrkesutbildning
eller för vinnande av utkomst i ny förvärvsverksamhet. Visserligen
finnas för närvarande möjligheter även för ifrågavarande värnpliktiga att
för studieändamål erhålla lån ur allmänna studielånefonden. Dessa lånemöjligheter
äro emellertid begränsade, och det synes icke lämpligt att
ytterligare öka konkurrensen örn sistnämnda lån med de speciella lånebehov
som kunna uppkomma som följd av befälsutbildning m. m. Ett särskilt skäl
för utvidgning av möjligheterna att erhålla värnpliktslån synes mig vara, att
det här är fråga örn lånesökande, som gjort en insats för det allmänna genom
sin förlängda värnpliktstjänstgöring. Emellertid synas de allmänna förutsättningar
för beviljande av lån, örn vilka myndigheterna enligt det föregående
enats, icke väl lämpa sig för det ändamål, varom här är fråga. Bestämmelserna
i ämnet ha av myndigheterna hämtats från gällande förordning örn värnpliktslån
åt beredskapsinkallade och synas taga sikte mer på äldre värnpliktiga
än på de yngre ålderskategorier, som här kunna komma i fråga.
Å andra sidan är det uppenbart, att lån bör medgivas endast i den mån lånebehovet
uppkommit till följd av den utsträckta värnpliktstjänstgöringen. Med
beaktande härav synes det lämpligast, att de av arbetsmarknadskommissionen
förordade bestämmelserna i förevarande hänseende utbytas mot en föreskrift
av innebörd, att värnpliktslån åt ifrågavarande värnpliktiga må beviljas
endast i den mån så prövas erforderligt för underlättande av yrkesutbildning
eller för utövande av yrke eller näring, varav vederbörande har sin bärgning,
eller för övergång till annan verksamhet, allt under villkor dock att den på
ifrågavarande värnpliktiga ankommande särskilda tjänstgöringen uppenbarligen
bidragit till att framkalla eller öka föreliggande lånebehov. Vad arbetsmarknadskommissionen
föreslagit rörande vilken tjänstgöring som skall kvali
ficera till erhållande av lån har icke givit mig anledning till erinran.
I fråga örn utbetalande och förvaltning av beviljade lån ha statskontoret
och riksräkenskapsverket föreslagit, att dessa uppgifter skola åläggas riksbanken,
medan arbetsmarknadskommissionen och civilförvaltningen ansett
uppgifterna böra åläggas länsstyrelserna. I detta sammanhang må erinras
därom, att 1944 års riksdags revisorer i sin berättelse upptagit frågan örn utbetalningen
och förvaltningen av de enligt den gällande värnpliktslåneförordningen
beviljade lånen. Revisorerna ha funnit sig böra föreslå, att de uppgifter,
som nu på detta område åligga länsstyrelserna, skola överflyttas på
riksbanken. För egen del finner jag vissa skäl föreligga för en dylik överflyttning.
I avvaktan på återgång till fredsförliållanden finnér jag likväl lämp
Bihang till riksdagens protokoll 194-r,i. 1 sami. Nr 198. -iso « 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 198.
ligast, att länsstyrelserna, som jämlikt gällande värnpliktslåneförordning lia
att taga motsvarande befattning med av beredskapstjänstgöring föranledda
lån, betros med samma uppgifter såvitt angår nu förevarande värnpliktslån.
På Kungl. Majit torde få ankomma att, när förutsättningar därför prövas
föreligga, förordna örn överflyttning av lånens förvaltning till riksbanken.
Intill dess viss erfarenhet vunnits örn de olika kategorier av sökande, som
i enlighet med de angivna principerna böra komma i fråga till erhållande av
värnpliktslån, och örn den innebörd som i praktiken bör ges de avsedda
kvalifikationsgrunderna för lån, böra frågor örn beviljande av lån underställas
Kungl. Majits prövning. Sedan under denna första tid, då rörelsen sålunda
kommer att äga en mera försöksmässig karaktär, i tillämpningen en fastare
praxis utbildat sig, bör övervägas att i överensstämmelse med förslaget överlämna
handläggningen av låneärendena till statens arbetsmarknadskommission.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands län uttalat vill jag framhålla,
att i de fall, då så prövas lämpligt, synes en i och för sig önskvärd
fordran örn säkerhet genom borgen av närstående kunna helt eftergivas.
Jag övergår härefter till det av 1942 års civilanställningssakkunniga framlagda
förslaget örn beviljande av värnpliktslån åt avgående fast anställt manskap.
Enligt förslaget skulle ifrågavarande lån tillkomma dylikt manskap
med en anställningstid på aktiv stat om minst fem år. Lånen skulle vara avsedda
för yrkesutbildning i civilanställningssyfte eller för etablerande av
egen näring eller rörelse. Undantagsvis skulle lån jämväl få utgå till manskap,
som avgår efter kortare anställningstid, i de fall nämligen, då avgången
föranletts av sjukdom eller andra förhållanden, som legat utom ramen för den
anställdes påverkan. De i ämnet erforderliga bestämmelserna ha ansetts
kunna intagas i samma kungörelse som bestämmelserna om värnpliktslån till
befälsutbildade värnpliktiga m. fl., enär föreskrifterna örn återbetalning och
amorteringstid samt örn organ för handläggning av låneärendena borde vara
desamma för båda kategorierna av låntagare. Förslaget har förordats av de
hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Försvarsväsendets underbefälsförbund
har dock hemställt, att anställningstiden för erhållande av möjlighet
till lån måtte bestämmas till fyra år, och Sveriges grossistförbund har
på anförda skäl ifrågasatt, huruvida lån borde beviljas f. d. fast anställt manskap
för öppnande av egen rörelse.
För egen del finner jag mig, i anslutning till vad av mig anförts vid
anmälan av proposition angående ordnande av civilanställning åt avgående
manskap, böra förorda, att de sakkunnigas förevarande förslag genomföres.
Liksom de sakkunniga finner jag den anställningstid, som regelmässigt skall
berättiga till sökande av lån, böra bestämmas till fem år eller samma anställningstid
som den, vilken enligt sagda proposition är avsedd att gälla som villkor
för erhållande av stipendium vid studier i civilanställningssyfte. Med anledning
av vad Sveriges grossistförbund anfört vill jag framhålla, att lånen
avses skola beviljas efter noggrann prövning i de särskilda fallen; att — såsom
förbundet ifrågasatt —- helt betaga kompetent sökande möjlighet att erhålla
lån för öppnande av egen rörelse kan jag icke finna lämpligt.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Vissa myndigheter ha ifrågasatt lämpligheten av att använda benämningen
värnpliktslån beträffande de för avgående fast anställt manskap avsedda
lånen. Med anledning härav må erinras, att ifrågavarande manskap enligt
gällande bestämmelser är att hänföra till värnpliktiga.
.Tåg förordar, att av riksdagen utverkas bemyndigande av innebörd, att
värnpliktslån må utgivas till f. d. fast anställt manskap enligt i huvudsak de
grunder, som av mig angivits. Närmare bestämmelser i ämnet lärer det böra
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela. Förutsättningarna för erhållande av
lån torde härvid kunna angivas på i huvudsak samma sätt som i det föregående
föreslagits såvitt angår lån till värnpliktiga, vilka uttagits för befälsutbildning
eller special tjänstgöring. Även frågor örn beviljande av lån till
avgående fast anställt manskap synas böra tills vidare hänskjutas till Kungl.
Maj:ts prövning.
Såsom redan nämnts äro ifrågavarande lån till värnpliktigt befäl m. fl. och
till avgående fast anställt manskap icke föranledda av rådande beredskapsförhållanden
utan avsedda att årligen utgå i fredstid. För ändamålet synes böra
inrättas en särskild värnpliktslånefond med karaktär av statlig utlåningsfond
och avsedd såväl för befälsutbildade värnpliktiga m. fl. som för avgående fast
anställt manskap. Det för fondens verksamhet erforderliga kapitalbehovet
har icke kunnat av myndigheterna med tillförlitlighet beräknas. Statens
arbetsmarknadskommission har enligt vissa angivna grunder beräknat ett
medelsbehov för utgivande av lån till värnpliktigt befäl m. fl. av 600 000 kronor
för budgetåret 1945/46 och ansett detta medelsbehov kunna tillgodoses
genom överförande av medel från det nu under fonden för låneunderstöd anvisade
men ännu icke helt ianspråktagna anslaget för utgivande av värnpliktslån
enligt gällande värnpliktslåneförordning. För utgivande av nya lån åt
visst f. d. fast anställt manskap ha civilanställningssakkunniga räknat med ett
medelsbehov för samma budgetår av 250 000 kronor. Det ytterligare medelsbehovet
för utgivande av nya lån efter budgetåret 1945/46 har ansetts böra
tillgodoses genom fortsatt kapitalinvestering i den mån så visar sig erforderligt
till dess rörelsen blir av sådan omfattning, att nya lån kunna finansieras
av inflytande amorteringsbelopp. För egen del finner jag det sammanlagda
medelsbehovet för berörda ändamål kunna för nästa budgetår begränsas till
500 000 kronor, vilket belopp bör äskas av riksdagen såsom investering för budgetåret
1945/46 i värnpliktslånefonden. Då den nuvarande värnpliktslåneverksamheten
alltjämt kan beräknas komma att någon tid fortgå och förslag framlagts
örn beviljande av särskilda värnpliktslån till långtidsinkallad personal
med anlitande i första hand av de för den nuvarande verksamheten anvisade
och ännu icke i anspråk tagna medlen, synes någon överföring av medel på
sätt arbetsmarknadskommissionen föreslagit icke böra ske. Jag förutsätter,
att under den nya fonden skola särskilt för sig redovisas kostnaderna för värnpliktslån
till å ena sidan värnpliktigt befäl m. fl. och å andra sidan avgående
fast anställt manskap.
Avskrivningsanslag, svarande mot det för nästa budgetår anvisade investeringsanslaget,
bör upjAagas för samma budgetår. Denna fråga torde
komma att i sinom tid anmälas av chefen för finansdepartementet,
"v,, Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
Såsom jag i annat sammanhang uttalat förordar jag, att värnpliktslån må
utgå till under militärtjänstgöring skadade, i syfte att underlätta deras
omskolning till nytt verksamhetsområde. Det av statens arbetsmarknadskommission
framlagda förslaget till bestämmelser i ämnet finner jag kunna
i huvudsak förordas. Av riksdagen torde böra inhämtas bemyndigande för
Kungl. Maj.t att utfärda i ämnet erforderliga föreskrifter. För ifrågavarande
låneverksamhet synes böra tagas i anspråk medel, som tidigare anvisats av
riksdagen i fonden för låneunderstöd för utgivande av värnpliktslån enligt
gällande värnpliktslaneförordning. TJtbetalade lån av förevarande slag
torde emellertid böra särskilt för sig bokföras. Jag har från arbetsmarknadskommissionen
inhämtat, att vid utgången av januari 1945 ett belopp av något
över 2 500 000 kronor kvarstod odisponerat av tidigare anvisade anslag för värnpliktslåneverksamhet.
Ytterligare medelsanvisning för här avsett ändamål
synes därför icke vara erforderlig. Då riksdagen anvisat medel för ifrågavarande
verksamhet senast för budgetåret 1941/42 och enligt gällande regler
reservationsanslag icke utan riksdagens medgivande står till förfogande längre
tid än till och med utgången av tredje budgetåret efter det, varunder anslaget
anvisats, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas till fortsatt disposition
av återstående medel å det för budgetåret 1941/42 i fonden för låneunderstöd
till värnpliktslån anvisade kapitalinvesteringsanslaget. De ifrågavarande
lånen till under militärtjänstgöring skadade äro avsedda i första hand för
sådana som skadats under beredskapstjänstgöring. Huruvida dylika lån böra
fortsättningsvis beviljas i anledning av olycksfall som inträffat under fredsmässig
militärtjänstgöring lärer komma under bedömande vid pågående fortsatt
utredning rörande omskolning av i militärtjänst skadade.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att för utgivande av värnpliktslån till värnpliktigt
befäl m. fl. ävensom till visst avgående fast anställt manskap
skall inrättas en särskild utlåningsfond, benämnd Värnpliktslånefonden,
dels under Statens utlåningsfonder till Värnpliktslånefenden
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 500 000
kronor,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående av mig anförts, meddela bestämmelser
örn värnpliktslån till visst avgående fast anställt
manskap i samband med meddelandet av motsvarande bestämmelser
för värnpliktigt befäl m. fl.,
dels medgiva, att återstående medel å det för budgetåret
1941/42 under Fonden för låneunderstöd anvisade reservationsanslaget
till Värnpliktslån måtte få disponeras under budgetåret
1945/46,
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 198.
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående av mig anförts, meddela
bestämmelser om värnpliktslån till under militärtjänstgöring
skadade, att utgå från förenämnda anslag till värnpliktslån.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Broberg.