Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till butikstängning
slag; given Stockholms slott den 9 mars 194-5.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till butikstängningslag.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1.945

1 sami. Nr 197.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

Nr 654.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag till

Butikstängningslag.

Butikstängningslag;

given Särö den 18 juli 19V2.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde m. m.
1 §•

1 mom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel
idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong och
fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det
enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som inkommit
i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller fotografiateljé å
affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under affärstid
eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes
än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad
restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning
eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,
alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av
motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,
där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk
frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

2 §•

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

(Gällande lag:)

6) försäljning av konfektyrer i förpackning
eller färsk frukt från automatapparat,
som är uppsatt utanför
butik, där sådana varor saluföras,
och som handhaves av butiksinnehavarén; -

(Kungl. Maj.ts förslag:)

6) försäljning av konfektyrer i förpackning
eller färsk frukt från automatapparat,
som är uppsatt utanför
butik, där sådana varor saluföras,
och som handhaves av butiksinnehavaren,
ävensom från dylik apparat,
som är uppsatt i järnvägs våntsal
eller inom annan huvudsakligen för
de resande avsedd del av järnvägs
stationsområde;

7) försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning
och utan samband med annan handel bedriver med egna lantmannaeller
trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst;

8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, om försäljningen
sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med annan
handel;

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska skrifter
och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;

10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i museer
eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;

11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt

12) öppethållande av lokal, där utställningar av verk av bildande konst
ävensom alster av konsthantverk och konstindustri, avsedda för försäljning,
anordnas, för visning av dessa konstverk.

3 §•

På begäran av domstol, allmän
åklagare eller den, vars rätt därav
beröres, åligger det arbetsrådet att
avgöra, huruvida denna lag äger
tillämpning å viss försäljning eller
visst öppethållande av butik.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

3 §•

På begäran av domstol, länsstyrelse,
allmän åklagare eller den, vars
rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet
att avgöra, huruvida denna lag
äger tillämpning å viss försäljning
eller visst öppethållande av butik.

I annan fråga rörande lagens till- I annan fråga rörande lagens tilllämpning
än som i första stycket av- lämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av ses har arbetsrådet att på begäran av

4

Kungl. Majis proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag.)

domstol, allmän åklagare eller den, domstol, länsstyrelse, allmän åklavars
rätt av frågan beröres, avgiva gare eller den, vars rätt av frågan
utlåtande. beröres, avgiva utlåtande.

Den vanliga affärstiden.

4 §•

A söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till
klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december
må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.

Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin
eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten
jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.

Ä påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må
butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.

5 §■

Å sön- eller helgdag må butik ej hållas öppen för allmänheten. Butik, där
handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och
konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande
blommor, må dock hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och
klockan 10.

Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas
öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.

Kommunala avvikelser.

6 §•

I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas
kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva
rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas,
att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma
må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis förläggas å annan
tid än den i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller helgdag dock ej under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för att möjliggöra för
skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta personer
att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag
får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna para- Bestämmelse, varom i denna paragraf
förmäles, skall gälla hela kom- graf förmäles, skall gälla hela kommunen,
där ej synnerliga skäl till an- munen, där ej synnerliga skäl till an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

5

(Gällande lar;:)

nät föranleda. Olika bestämmelser
må meddelas för butiker av skilda
slag. Bestämmelser må även meddelas
för endast butiker av visst slag
men må däremot icke begränsas till
en eller flera angivna butiker.

(Kungl. Majda förslag:)
nät föranleda. Olika bestämmelser
må meddelas för butiker av skilda
slag. Bestämmelser må även meddelas
för endast butiker av visst slag
inell må däremot icke begränsas till
en eller flera angivna butiker. De avsedda
butikerna skola, i den mån sä
lämpligen låter sig göra, angivas genom
uppräknande av de varuslag
vilka, uteslutande eller huvudsakligen,
saluhällas i butikerna.

7 §•

Örn bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens
beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,
skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare oell andra, som
skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller på
annat sätt uttala sig i ärendet.

8 §•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för
sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten
eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet till
landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen
skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §•

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut örn
bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns bekostnad
ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelsema.
Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande
örn kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll
införas i minst en tidning inom orten.

10 §.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut örn bestämmelse enligt
6 § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11 §•

1 mom. Länsstyrelsen må under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar
meddela näringsidkare tillstånd att hålla hulik öppen för allmän -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Majus förslag:)

heten eller att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant
eljest icke är förenligt med bestämmelserna i denna lag.

Ansökning örn tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,
som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under
vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över gjord ansökning skall, där ej fråga är
örn öppethållande eller försäljning under allenast kort tid, av länsstyrelsen
beredas stads- eller kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige
ej finnas, kommunalnämnden. Kommunens beslutande myndighet må uppdraga
at kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva sådant yttrande.

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror,
skall länsstyrelsen före
ärendets avgörande inhämta utlåtande
över ansökningen från statens
tobaksnämnd.

2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, örn sökanden
icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet, eller
anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,
så ock örn hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhetseller
liknande synpunkt.

3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av an sfik -ning följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall
tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de olä -

genheter tor annan handel, som skulle
ningen:

1) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin, produkter av
svensk frukt, levande blommor,
tryckta skrifter, vykort och tändstickor,
vilken bedrives från kiosk, stånd,
bord eller annat sådant försäljningsställe,
där under hela försåljningsdagen
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke
särskilda skäl till annat föranleda, i
allmänhet dock icke någon veckodag
längre än till klockan 22; sådant medgivande
må ock lämnas för försäljning
av dessa varor annorledes än
från särskilt försäljningsställe, örn

uppkomma vid bifall till framställ 1)

försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin, produkter av
svensk frukt, levande blommor,
t ryck ta skrifter, vykort och tändstickor,
vilken bedrives från kiosk, stånd,
bord eller annat sådant försäljningsställe,
där under den vanliga affärstiden
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke
särskilda skäl till annat föranleda, i
allmänhet dock icke någon veckodag
längre än till klockan 22; sådant medgivande
må ock lämnas för försäljning
av dessa varor annorledes än
från särskilt försäljningsställe, örn

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

försäljningen icke är förbunden med
handel med andra varor och i övrigt
skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin och produkter av
svensk frukt ävensom periodiska
skrifter från annan butik än under
1) sägs, där under hela för sälj Riksdagen
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke särskilda
skäl till annat föranleda, i allmänhet
dock icke någon veckodag längre än
till klockan 22;

(Kungl. Maj.ts förslag:)
försäljningen icke är förbunden med
handel med andra varor och i övrigt
skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin och produkter av
svensk frukt ävensom periodiska
skrifter från annan butik än under
1) sägs, där under den vanliga affärstiden
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke särskilda
skäl till annat föranleda, i allmänhet
dock icke någon veckodag längre än
till klockan 22;

3) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad
eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till förhållandena
anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning endast
av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik
eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas under
den utsträckta tid, som kan anses betingad av de resandes behov; dock må
tillståndet i regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen
samt tobaksvaror och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm korv eller varm fisk samt bröd, potatis
och senap, som tillhandahållas i samband därmed, må medgivas i den utsträckning,
som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;

6) försäljning av levande blommor samt konfektyrer, kex, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin och produkter av svensk frukt fran annan butik än under
1) sägs, där under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas,
ävensom öppethållande av fotografiateljé ma medgivas under högst tva timmar
under sön- eller helgdag, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda,

7) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

4 mom. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må återkallas,

när skäl därtill äro.

I tillståndet skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande
eller försäljning får äga rum, samt de varuslag, som därunder få försäljas.
Länsstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter rörande försäljningens
anordnande, som finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall till den, som erhåller tillstånd, utfärda bevis härom,
vari villkoren för tillståndet skola angivas. Detta bevis skall, örn rörelsen

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

drives å särskilt försäljningsställe, vara uppsatt å väl synlig plats därstädes,
samt i annat fall ständigt vara tillgängligt hos den, som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats
skall tillkännagivas genom anslag i
länsstyrelsens lokal. Sådant tillkännagivande
bör ske inom fem dagar från
beslutets dag.

12 §.

Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande
behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas för
visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola meddelas
de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas erforderliga.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i
denna lag, utser Konungen för viss tid två med förhållandena inom lagens
tillämpningsområde förtrogna ledamöter. En ledamot skall utses bland personer,
föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och
vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter
förslag av arbetsgivarsammanslutningar; en ledamot skall utses bland personer,
föreslagna av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i
arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.
För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning
minst två suppleanter.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med
iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning
stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd ordning,
eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna i
nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten
eller idkas försäljning till allmänheten
i fall, då sådant enligt denna
lag eller enligt föreskrift, som meddelats
med stöd av lagen, icke är tilllåtet,
straffes näringsidkaren med
dagsböter.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten
eller idkas försäljning till allmänheten
i fall, då sådant enligt denna
lag eller enligt föreskrift, som meddelats
med stöd av lagen, icke är tilllåtet,
straffes näringsidkaren med
dagsböter. Har han tidigare, dock ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

9

(Gällande lag:)

Har näringsidkare tidigare, dock ej
mer än två år före det stämning delgivits,
dömts för förseelse mot denna
lag, må antalet dagsböter ej sättas
under fem.

(Kungl. Maj.ts förslag:)
mer än två år före det stämning delgivits,
dömts för förseelse varom nyss
nämnts, må antalet dagsböter ej sättas
under fem.

Underlåter näringsidkare ott iakttaga
vad honom enligt 11 § A mom.
tredje stycket andra punkten aligger,
straffes med böter från och med fem
till och med femtio kronor.

Avskrift av utslag, varigenom den, som erhållit tillstånd enligt 11 §, dömts
för förseelse mot denna lag, skall utan dröjsmål översändas till länsstyrelsen.

15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där länsstyrelsen efter framställning av näringsidkare
godtagit viss person såsom verksamhetens föreståndare i näringsidkarens
ställe.

17 §■

1 fråga om köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle
skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning; och
må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen eller

samhället.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse
enligt denna lag må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement
i den ordning, som för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse
enligt denna lag må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement
i den ordning, som för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
Innefattar beslutet tillstånd jämlikt
lif) till försäljning av tobaksvaror,
äger tobaksnämnden föra talan mot
beslutet.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

Beslut, varigenom meddelas tillstånd,
som i 11 § 1 mom. sågs, skall
utan hinder av besvär lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan
vara förordnat.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Beslut, varigenom meddelats tillstånd
som i 11 § sägs, skall anses
hava kommit klagande till del den
dag, då beslutet tillkännagivits genom
anslag i länsstyrelsens lokal. Sådant
beslut skall utan hinder av besvär
lända till efterrättelse, intill dess
annorlunda kan vara förordnat.

19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den
avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 oktober 1942 och
i övrigt den 1 januari 1943 samt gäller
till och med den 31 december
1945. Beträffande förseelse mot lagen,
som begåtts under tiden för dess
giltighet, skall dock vad i lagen är
stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda
dag.

Beslut, varigenom i kommun med
stöd av lagen den 30 maj 1919 om
begränsning av tiden för idkande av
handel och viss annan rörelse eller
med stöd av butikstängningslagen den
22 juni 1939 fastställts kortare affärstid
än den i 4 eller 5 § av denna lag
medgivna, förbliver i denna del giltigt
till dess det upphävts i den ordning,
som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § butikstängningslagen
den 22 juni 1939, vilket
avser viss tid efter den 31 december
1942 eller som meddelats att gälla
tills vidare, förbliver giltigt intill den

Denna lag träder i kraft, såvitt den
avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 oktober 1945 och
i övrigt den 1 januari 1946 samt gäller
till och med den 31 december
1948. Beträffande förseelse mot lagen,
som begåtts under tiden för dess
giltighet, skall dock vad i lagen är
stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda
dag.

Beslut, varigenom i kommun med
stöd av lagen den 30 maj 1919 om
begränsning av tiden för idkande av
handel och viss annan rörelse eller
med stöd av butikstängningslagen den
22 juni 1939 eller butikstängningslagen
den 18 juli 1942 fastställts kortare
affärstid än den i 4 eller 5 § av
denna lag medgivna, förbliver i denna
del giltigt till dess det upphävts i den
ordning, som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av
butikstängningslagarna den 22 juni
1939 och den 18 juli 1942, vilket avser
viss tid efter den 31 december
1945 eller som meddelats att gälla

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

(Gällande lag:)

bestämda tidens utgång eller till dess
att tillståndet återkallats.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16
§§ av denna lag må meddelas efter
den 1 oktober 7 942, dock med verkan
tidigast från denna lags ikraftträdande.
4 ■ .

(Kungl. Maj:ts förslag:)
tills vidare, förbliver giltigt intill den
bestämda tidens utgång eller till dess
att tillståndet återkallats.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16
§§ av denna lag må meddelas efter
den 1 oktober 7945, dock med verkan
tidigast från denna lags ikraftträdande.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,
Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och
handelsdepartementen anmäler statsrådet Erlander fråga om ny butikstängning
slag och anför:

Lagstiftning, innebärande förbud mot idkande av handel under vissa tider
av dygnet, har funnits sedan lång tid tillbaka. Den första lagen i ämnet
tillkom år 1909 och efterträddes av 1919 års lag örn begränsning av tiden
för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda lag avlöstes i sin
tur år 1939 av en butikstängningslag av i stort sett samma innehåll som den
nu gällande.

Upprinnelsen till 1939 års butikstängningslag är att söka i ett av arbetstidsutredningen
angående affärs- och kontorsanställda den 31 december 1937
avgivet betänkande med förslag till bl. a. en butikstängningslag (S. O. U.
1937: 55). Ett på grundval av nämnda betänkande samt däröver avgivna
yttranden upprättat förslag till lag i ämnet framlades genom proposition
(nr 96) för 1939 års lagtima riksdag som, sedan andra lagutskottet i ärendet
avgivit utlåtande (nr 31), med vissa mindre jämkningar antog förslaget. Den
därefter utfärdade lagen, som hade tre års giltighetstid, ersattes av den ännu
gällande butikstängningslagen.

Sistnämnda lag — 1942 års butikstängningslag — grundade sig på en av
1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga verkställd utredning
och däröver avgivna yttranden. Förslag till lagen framlades genom proposition
(nr 349) för 1942 års riksdag. Lagförslaget, vilket i stort sett överensstämde
med 1939 års lag, antogs av riksdagen med allenast några smärre
avvikelser, förordade av andra lagutskottet i dess i ämnet avgivna utlåtande
(nr 49). Lagen, som utfärdades den 18 juli 1942 (nr 654), fick liksom sin
föregångare treårig giltighetstid. Denna tid utgår den 31 december 1945.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Med hänsyn härtill ha statsmakterna att innevarande år taga ståndpunkt
till frågan om förlängning av giltigheten av lagen och örn eventuella ändringar
i densamma.

Kungl. Majit har också genom skrivelse den 22 september 1944 uppdragit
åt arbetsrådet att, efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar,
vilkas hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa utredning om och i
vad mån ändringar vore erforderliga i butikstängningslagen samt till Kungl.
Majit inkomma med berörda utredning jämte det förslag, vartill densamma
kunde föranleda.

I anledning därav har arbetsrådet berett följande myndigheter och organisationer
tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna
i den gällande lagen givit anledning, nämligen samtliga länsstyrelser,
statens tobaksnämnd, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,
handelns arbetsgivareorganisation, kooperativa förbundet,
svenska frisörföreningen, tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges konditorförening,
Sveriges bageriidkareförening, svenska tidningsutgivareföreningen,
aktiebolaget svenska pressbyrån, Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund,
Sveriges kioskidkares riksförbund, fotohandlarnas riksförbund,
svenska fotografernas förbund, svenska frisörarbetareförbundet, svenska
handelsarbetareförbundet och svenska företagares riksförbund. Yttranden ha
inkommit till arbetsrådet från nämnda myndigheter och organisationer med
undantag av Sveriges bageriidkareförening. Vidare ha till rådet inkommit
skrivelser i ämnet från Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund
och Sveriges korvhandlareförbund. En av arbetsrådet upprättad kortfattad
sammanställning över innehållet i berörda yttranden torde få såsom bilaga
(Bilaga A) fogas till protokollet i förevarande ärende.

Med underdånig skrivelse den 20 december 1944 har arbetsrådet redovisat
förenämnda av Kungl. Majit åt rådet lämnade uppdrag. Häröver har kommerskollegium
avgivit yttrande. Vid yttrandet har kollegiet fogat yttranden
från åtskilliga handelskamrer och från Sveriges köpmannaförbund.

Arbetsrådet framlägger i sin skrivelse förslag till vissa, jämförelsevis obetydliga,
ändringar i butikstängningslagen, för vilka redogörelse kommer att
lämnas i det följande. Rådet gör därjämte vissa uttalanden beträffande
en del spörsmål, som upptagits i de till rådet avgivna yttrandena. Nämnda
uttalanden komma jämväl, i den mån de äga större allmänt intresse, att beröras
i den följande framställningen. Arbetsrådet förordar slutligen att även
den nya lagen får provisorisk giltighet, förslagsvis för en treårsperiod. I
några av de lill arbetsrådet inkomna yttrandena hade visserligen förmenats,
att lagen nu borde erhålla definitiv karaktär. Arbetsrådet påpekar emellertid
häremot, att förhållandena på butikstängningslagens område efter
avslutandet av det pågående världskriget kunde bli avsevärt förändrade.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förutom i de avseenden som i det följande komma att närmare angivas
har kommerskollegium lämnat de av arbetsrådet gjorda förslagen utan
erinran.

Föredraganden. I likhet med arbetsrådet finner jag att vissa smärre jämkningar i nu gällande
bestämmelser i fråga om butikernas öppethållande och vad därmed
sammanhänger böra vidtagas. Med hänsyn till förevarande lags betydelse
för allmänheten och då de av jämkningarna berörda lagföreskrifterna äro
jämförelsevis många, torde den gamla lagen icke böra fortbestå efter revideringen.
Inom socialdepartementet har i stället utarbetats förslag till en
helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställning vad beträffar
rubriker och paragrafindelning har därvid kunnat i allo bibehållas.

I de till arbetsrådet inkomna yttrandena ha framförts åtskilliga ändringsförslag,
återgivna i den förut omnämnda, vid detta protokoll fogade
Bilagan A. Vissa av de väckta förslagen ha icke upptagits till närmare skärskådande
i arbetsrådets utlåtande och komma ej heller att mera ingående
beröras i den här följande framställningen. De flesta av de sålunda från
behandlingen uteslutna förslagen angå ämnen, som varit föremål för övervägande
redan under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen. Sådana
förändrade förhållanden ha icke sedan dess inträffat att den ståndpunkt i
berörda hänseenden, som av statsmakterna intagits vid lagens tillkomst,
synes böra nu rubbas. Härmed är ej sagt att icke under de närmaste åren,
enkannerligen sedan det pågående kriget och de därav föranledda särskilda
förhållandena upphört, sådana omgestaltningar skulle kunna komma att
äga rum på förevarande område av det ekonomiska livet att därav motiverades
bifall till åtminstone en del av nyssnämnda ändringsyrkanden. Liksom
arbetsrådet vill jag därför tillråda att även den nya lagen gives allenast
provisorisk giltighet, lämpligen för den vedertagna tiden av tre år. Jämväl
i andra avseenden än nyss nämnts synes, då lagen efter förloppet av den
kommande treårsperioden skall ånyo förlängas, frågan om dess innehåll
och utformning kunna upptagas till omprövning.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda föreskrifter i butikstängningslagen
vilka nu böra göras till föremål för övervägande. Någon
sammanhängande redogörelse för innehållet i gällande lag torde så mycket
mindre vara nödig som, till jämförelse med departementsförslaget, den nuvarande
lagtexten i dess helhet återgivits i en bilaga (Bilaga B), som torde
få fogas till protokollet i detta ärende.

i §■

Såsom butik betraktas enligt denna paragraf bl. a. även rakstuga och
frisersalong.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

15

Arbetsrådet erinrar om att rådet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 november
1944 med förslag till ny arbetstidslag för detaljhandeln på hemställan
av svenska frisörföreningen och svenska frisörarbetareförbundet föreslagit
att det numera föråldrade ordet rakstuga måtte uteslutas ur 1 § nämnda
lag. Ordet rakstuga syntes böra utgå jämväl ur lagtexten till butikstängningslagen.

Jag har, såsom jag framhållit vid remiss till lagrådet denna dag av lör-Föredragande.
slag till lag örn fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln, icke
funnit tillräcklig anledning föreligga att utesluta ordet rakstuga ur nämnda
arbetstidslag. Vid sådant förhållande synes ordet böra bibehållas jämväl i
butikstängningslagen.

2 §■

Enligt 2 § 1) butikstängningslagen äger lagen icke tillämpning å försäljning,
som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad restaurang-,
kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning eller försändning
icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,
alkoholfria drycker eller tryckta skrifter.

Förevarande undantagsstadgande infördes vid 1939 års revision av butikstängningslagen.
I fråga örn innebörden av uttrycket ordnad restaurang-,
kafé- eller konditorirörelse anförde arbetstidsutredningen angående butiksoch
kontorsanställda att endast verkliga restauranger, kaféer och konditorier
borde befrias från butikstängningslagens reglering samt att ett grundvillkor
för att ordnad serveringsrörelse skulle anses föreligga vore att för
rörelsen vore ordnat med bord och stolar. Föredragande departementschefen
uttalade sin anslutning härtill, och från riksdagens sida anmäldes icke avvikande
mening på denna punkt. Jämväl under förarbetena till 1942 års
lag var frågan föremål för uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt i förevarande sammanhang till
arbetsrådet avgivna yttrande anfört, att enligt länsstyrelsens mening förutsättningen
för att butikstängningslagen ej skulle äga tillämpning borde vara,
att serveringsrörelsen ej blott kunde betecknas såsom ordnad utan därjämte
vore av en icke alltför obetydlig omfattning. Serveringsrörelsen borde med
andra ord icke vara ett camouflage, tjänande syftet att möjliggöra försäljningsrörelsens
frikoppling från butikstängningslagens bestämmelser. Med
hänsyn härtill vore enligt länsstyrelsens mening en närmare bestämning av
begreppet ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse av behovet påkallad.

Sveriges konditor-förening har ansett det för tillämpningen av förevaiande
undantag böra förutsättas dels att gästen skulle kunna beredas varm dryck

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

och dels att serveringsomsättningen vöre av viss storleksordning. Den förstnämnda
förutsättningen syntes kunna inskrivas i lagen.

Arbetsrådet anför för egen del härutinnan:

Att närmare angiva vad som är att förstå med ordnad serveringsrörelse
torde stöta på stora svårigheter. Det torde sålunda å ena sidan icke under
alla förhållanden vara tillräckligt, att gästerna kunna beredas varm dryck,
och å andra sidan synes serveringens omsättning icke alltid kunna tillmätas
avgörande betydelse. Då arbetsrådet enligt 3 § i lagen har att på därom
framställd begäran avgöra, huruvida, bland annat, förevarande undantagsstadgande
i visst fall äger tillämpning eller ej, torde böra överlämnas åt
arbetsrådet att genom sin praxis närmare utforma bestämmelsens innebörd.

Jämlikt 2 § 6) butikstängningslagen är från lagens tillämpning undantagen
försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från automatapparat,
som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras, och
som handhaves av butiksinnehavaren.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har föreslagit att, med hänsyn till länge
rådande faktiska förhållanden, genom tillägg till förutnämnda stadgande
från lagen måtte undantagas försäljning av konfektyrer i förpackning från
automatapparat, som vore uppsatt vid järnvägsstation.

Arbetsrådet anför härom:

Enligt^ vad arbetsrådet inhämtat drives försäljning av konfektyrer och
frukt från automatapparater vid järnvägsstationer av ett bolag, som med
statens järnvägar och vissa enskilda järnvägar träffat avtal om uppsättande
av dylika apparater mot erläggande av viss avgift. Tillstånd till här avsedd
försäljning hava lämnats av vederbörande länsstyrelser med stöd av 11 §
butikstängningslagen.

Då ifrågavarande automatförsäljning från allmänhetens, framför allt den
resande allmänhetens, synpunkt torde fylla ett visst behov men det är tveksamt,
huruvida 11 § i lagen är tillämplig — det synes här endast kunna bli
fråga om »synnerliga skäl» enligt punkt 7) — föreslår arbetsrådet, att
nämnda automathandel helt undantages från lagens tillämpning. I sådant
syfte synes 2 § 6) kunna erhålla följande lydelse:

6) försäljning av---av butiksinnehavaren, ävensom från dylik

apparat, uppsatt inom järnvägs stationsområde.

Föredraganden. I fråga om tolkningen av vad som i 2 § 1) skall förstås med ordnad
restaurang-, kafé- eller konditorirörelse delar jag den mening som uttalats
av arbetsrådet.

Jag finner hinder icke möta att biträda arbetsrådets förslag att från butikstängningslagens
tillämpningsområde skall undantagas — förutom bl. a.
sådan automatförsäljning som avses i 2 § 6) i dess nuvarande lydelse —
jämväl försäljning av konfektyrer och färsk frukt från automatapparat, som
är uppsatt inom järnvägs stationsområde. Undantaget torde emellertid endast
böra gälla automater, uppsatta inne i väntsalen eller eljest inom sådan
del av stationsområdet som huvudsakligen är avsedd för de resande.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3 §■

Enligt 3 § butikstängningslagen åligger det arbetsrådet att, på begäran av
domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, avgöra huruvida
lagen äger tillämpning å viss försäljning eller visst öppethållande av
butik. I annan fråga rörande lagens tillämpning har arbetsrådet att på begäran
av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt beröres av frågan,
avgiva utlåtande.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, om icke i förevarande paragraf borde
angivas, att jämväl länsstyrelse ägde att hos arbetsrådet påkalla avgörande,
huruvida lagen i visst fall ägde tillämpning, ävensom att i annan fråga rörande
lagens tillämpning inhämta rådets utlåtande.

Arbetsrådet anser, med hänsyn till att tveksamhet rådde huruvida länsstyrelse
ägde inhämta avgörande eller utlåtande av arbetsrådet, att uttrycklig
bestämmelse därom torde böra inflyta i den nya lagen.

I likhet med arbetsrådet anser jag att även länsstyrelserna äga och, {Föredraganden.
mån av behov, böra inhämta utlåtande från rådet i de ämnen som avses
i 3 §. Ett allmännare utnyttjande av denna möjlighet torde kunna leda till
ökad jämnhet i lagtillämpningen. Paragrafen synes därför böra kompletteras
med en uttrycklig bestämmelse örn förefintligheten av en sådan rätt.
Härigenom kommer också länsstyrelsernas uppmärksamhet att fästas på
ifrågavarande möjlighet.

4 och 5 §§.

Förevarande paragrafer innehålla butikstängningslagens grundläggande
bestämmelser, nämligen de föreskrifter som reglera den vanliga affärstiden.
Huvudregeln är härvidlag att butik får hållas öppen för allmänheten å söckendag
från klockan 8 till klockan 19 samt att den skall vara stängd å sönoch
helgdagar.

1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga föreslogo vid 1942 års
revision av lagen, att den allmänna affärstiden — med vissa undantag —
skulle sluta klockan 18. Detta förslag vann emellertid ej Kungl. Majis eller
riksdagens bifall.

Sveriges köpmannaförbund har nu anfört, att flertalet köpmannaföreningar,
under åberopande av att genom kommunala beslut eller på frivillighetens
väg stängning av butikerna klockan 18 mångenstädes införts i landet,
uttalat sig för att bestämmelse om stängning vid denna tid måtte införas
i lagen.

Arbetsrådet anser förhållandena på butikstängningslagens område ej sedan
1942 ha undergått sådana förändringar, att ändring i förevarande avseende
av gällande lag är motiverad.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Föredraganden. På sätt arbetsrådet framhållit ha, sedan statsmakterna senast togo ställning
till förevarande spörsmål, icke inträtt några sådana ändrade förhållanden
som böra föranleda ett legalt framflyttande av tiden för kvällsstängningen.
Genom kommunala beslut eller på frivillighetens väg har emellertid
som bekant stängningstiden i stor utsträckning redan förlagts tidigare än
klockan 19. Den blivande utvecklingen torde komma att visa, om en mer
eller mindre generell 18-stängning kan genomföras. Frågan hör till dem
som böra upptagas till övervägande, när den av mig nu förordade, till tre
års giltighet begränsade, butikstängningslagen skall ersättas med en ny lag.

6 §■

I tredje stycket sista punkten av förevarande paragraf, som stadgar rätt
till kommunal avvikelse från den vanliga affärstiden, föreskrives, att bestämmelser
om dylik avvikelse må meddelas för butiker av visst slag.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att vissa tolkningssvårigheter uppstått
i fråga örn innebörden av detta stadgande. Enligt länsstyrelsens mening
borde ett förtydligande ske av lagtexten i den riktningen, att ett kommunalt
beslut, avseende butiker av visst slag, borde så fullständigt som möjligt
angiva ifrågavarande affärers varusortiment och ej allenast hänföra sig
till affärens sedvanliga benämning.

Arbetsrådet anför härom:

Ett kommunalt beslut, som exempelvis medgiver längre öppethållande för
visst slag av butiker än för övriga butiker, bör givetvis erhålla en sådan avfattning,
att det icke blir rådande osäkerhet örn vilka butiker, som omfattas
av beslutet, med därav följande orättvisor för olika grupper av detaljhandlare.
Butikstängningslagen giver exempel på två olika metoder att bestämma
en grupp av butiker, för vilka särskilda bestämmelser gälla. I 5 §
gives sålunda särbestämmelse för butik, där handel idkas huvudsakligen
med mejerivaror, ägg o. s. v. I 11 § 3 mom. 1) uppräknas däremot fullständigt
det varusortiment, som tillätes för att butik skall falla under den där
angivna regeln. Enligt arbetsrådets mening kan, beroende på omständigheterna,
endera av dessa metoder användas vid bestämmande av den affärsgrupp,
som avses med ett kommunalt beslut. Att på ett mera obestämt sätt
angiva den avsedda affärsgruppen synes däremot ej böra tillåtas.

Då enligt arbetsrådets erfarenhet ett behov av förtydligande i lagtexten
syntes föreligga, föreslår arbetsrådet, att 6 § erhåller nedan angivna lydelse:

I kommun — ---under högmässogudstjänst.

Där det---under högmässogudstjänst.

Bestämmelse---angivna butiker. Meddelas bestämmelser för buti ker

av skilda slag eller för endast butiker av visst slag skall, såvitt fråga ej
är örn friser salong eller fotografiateljé, i beslut härom angivas vilka varor,
som uteslutande eller huvudsakligen få saluhållas.

Föredraganden. Då ett förtydligande av förevarande föreskrift i av arbetsrådet angiven
riktning synes böra ske, har i departementsförslaget 6 § kompletterats i
enlighet därmed.

19

Kungl. Majlis proposition nr 197.

n §■

Förevarande paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna örn länsstyrelsens
rätt att under vissa i paragrafen närmare angivna omständigheter
medgiva näringsidkare rätt att hålla butik öppen för allmänheten eller annorstädes
idka försäljning till allmänheten under annan affärstid än den
vanliga. Paragrafen finnes, såsom jag tidigare omnämnt, i dess helhet återgiven
i den vid detta protokoll fogade Bilagan B, till vilken torde få hänvisas.
I korthet må här nämnas att de i 3 mom. av paragrafen angivna fallen, då
dispens må ifrågakomma, äro följande: 1) försäljning av vanliga kioskvaror
(tobaksvaror räknas ej dit) från kiosker och dylika försäljningsställen;
2) försäljning av en del kioskvaror från butiker; 3) försäljning av vanliga
kioskvaror, lagad mat och tobaksvaror vid nöjestillställning, idrottstävling
el. dyl.; 4) försäljning av vanliga kioskvaror, tobaksvaror och mindre
pappersartiklar vid järnvägs- m. fl. stationer; 5) försäljning utomhus av
varm korv o. dyl.; 6) söndagsförsäljning av blommor, frukt m. m. från butiker,
m. m.; samt 7) öppethållande eller försäljning i andra fall, »då synnerliga
skäl därtill äro». Beträffande innebörden av de förslag och erinringar
i fråga örn 11 §, som framställts i de till arbetsrådet avgivna yttrandena
får jag, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
den vid protokollet i detta ärende fogade Bilagan A (sid. 25 ff.).

Arbetsrådet har vid sin nu förevarande skrivelse fogat en sammanställning
av uppgifter, som införskaffats från länsstyrelserna, rörande för närvarande
giltiga tillstånd till annan affärstid än den vanliga (11 § gällande
lag), därvid till jämförelse återgivits motsvarande uppgifter, inhämtade av
1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga och avseende slutet av
år 1941. Sammanställningen utvisar följande.

11

§ 3 mom.

D

2)

3)

4)

5)

6)

7)

Antalet tillstånd i slutet av år 1941 . .

1 075

756

542

750

601

_1

184

Antalet tillstånd i slutet av år 19441 2..

1 654

612

327

1 238

863

225

706

Den fråga, som vid behandlingen av denna paragraf tilldrager sig den
största uppmärksamheten, är regleringen av handeln nied tobaksvaror
utom den vanliga b uti k stiden. Enligt gällande butikstängningslag,
liksom även enligt 1939 års lag, kan tillstånd lill försäljning
av tobak såsom av det föregående framgår lämnas i tre fall. Ur praktisk
synpunkt viktigast är rätten att sälja tobak från s. k. trafikkiosker enligt

1 11 § 3 morn. 6) saknade motsvarighet i 1939 års butikstängningslag.

2 Dessutom tillkomma 158 tillstånd, vilka antingen meddelats med stöd av två eller flera
punkter i 11 § 3 mom. eller också medgivits enbart Jämlikt 11 § utan angivande av någon
särskild punkt.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

punkt 4) i paragrafens tredje moment. Tillstånd till handel med tobak kan
vidare med stöd av punkt 3) i samma moment medgivas i samband med
nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt. Slutligen kan jämlikt
punkt 7) tobaksförsäljning medgivas i speciella undantagsfall, nämligen
då, såsom det heter i lagrummet, synnerliga skäl därtill äro. Enligt vad som
framgår av förarbetena till gällande lag skall punkt 7) kunna tillämpas bland
annat med hänsyn till personliga omständigheter hos den tillståndssökande.
Man har här närmast avsett sådana fall, då sociala skäl talade för att person,
som på grund av lyte eller sjukdom icke kunde försörja sig eller sin
familj på annat sätt än genom kioskhandel, erhölle det tillskott i inkomst,
som rätten till tobaksförsäljning utom den vanliga affärstiden medförde (jfr
andra lagutskottets utlåtande nr 49/1942 sid. 39).

Vid tillkomsten av såväl 1939 års butikstängningslag som nu gällande lag
ansågs den slutliga regleringen av kioskhandeln med tobak böra anstå i avbidan
på resultatet av då pågående utredning om regleringen av tobakshandeln
i dess helhet. En sådan reglering har numera kommit till stånd genom
lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror. Jämlikt 4 § nämnda lag skall monopolets utövare
i samråd med statens tobaksnämnd söka anpassa tobaksförsäljningsställenas
antal med hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis
omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning,
i den mån så kan ske utan åsidosättande av allmänhetens och monopolets
utövares intressen. 1 anslutning därtill föreskrives i 3 § Kungl. Maj:ts instruktion
för statens tobaksnämnd att nämnden, i fråga om beviljande av
rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare för bedrivande av detaljhandel
med tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle, skall verka för
att all varsamhet iaktlages, som är förenlig med allmänhetens berättigade
anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och monopolets utövares
intressen.

I detta sammanhang må även omnämnas att genom en cirkulärskrivelse
från socialdepartementet den 28 januari 1944 länsstyrelserna anmodats att,
innan ärende angående särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga
(11 § butikstängningslagen) avgjordes, inhämta yttrande från tobaksnämnden,
därest i ärendet vore fråga om försäljning av tobaksvaror i stad eller
stadsliknande samhälle och ansökningen icke funnes uppenbarligen böra
avslås.

Arbetsrddet1 föreslår, att i lagen stadgas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse
att i ärenden angående handel med tobak under utsträckt affärstid
höra tobaksnämnden, samt anför till motivering av detta sitt förslag följande.

Genom tillkomsten av 1943 års tobakslagstiftning har frågan örn handeln
med tobak under utsträckt affärstid kommit i ett nytt läge. Tidigare var

1 Majoriteten i rådet, bestående av hrr Bosaeus, Pelow, Söderbäck, Thörnberg och Johansson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

21

tobaksförsäljningen fri, och näringsidkare, som innehade länsstyrelsens tillstånd
lill tobakshandel utom vanlig affärstid, kunde räkna med att utan vidare
erhålla tobaksvaror för försäljning. Numera kan det emellertid inträffa,
att näringsidkare av statlig myndighet, länsstyrelsen, medgives tillstånd att
driva handel med tobak utom vanlig affärstid men genom annat statligt organ,
tobaksnämnden, förvägras rätt att inköpa tobaksvaror för saluhållande.

Den lämpligaste utvägen att undvika förutnämnda icke önskvärda konsekvens
synes vara, att statens tobaksnämnd på ett eller annat sätt får, i vad
avser försäljning av tobak, medinflytande vid beviljandet av tillstånd jämlikt
11 § butikstängningslagen. Beträffande formen för ordnandet av detta medinflytande
må följande anföras. Tobaksnämnden har i sitt yttrande till arbetsrådet
upptagit två alternativa förslag. Det ena alternativet, vilket förordas
av nämnden, innebär, att länsstyrelsen före avgörandet av tillståndsärende,
som avser försäljning av tobak, skall inhämta nämndens utlåtande
samt att länsstyrelsen mot nämndens avstyrkande icke må bifalla ansökningen,
i vad avser tobak. Härigenom skulle alltså införas en vetorätt för tobaksnämnden.
Enligt det andra alternativet skall visserligen stadgas obligatorisk
skyldighet för länsstyrelsen alt i ärenden av angiven art höra tobaksnämnden,
men det slutliga avgörandet skall fortfarande ligga hos länsstyrelsen.

Enligt arbetsrådets mening tala vissa skäl mot det första alternativet. Vid
prövning av ansökan örn tillstånd jämlikt 11 § gäller enligt 3 mom. såsom
en allmän regel, att hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten
och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle
uppkomma vid bifall till framställningen. I fråga örn tillstånd enligt 3 mom.
7) kunna emellertid, såsom tidigare nämnts, av sociala skäl även andra omständigheter
komma i beaktande, ömmande personliga förhållanden hos den
tillståndssökande kunna sålunda medföra, att tillstånd till försäljning av
tobak utom den vanliga affärstiden medgives, även om en avvägning enligt
den allmänna regeln mellan allmänhetens och konkurrenternas intressen
skulle ha givit motsatt resultat. Då tobaksnämnden enligt 1943 års monopollag
och den för nämnden utfärdade instruktionen endast har att taga hänsyn
till allmänhetens berättigade anspråk och monopolets utövares intressen,
kan fara föreligga, att tobaksnämnden anser sig icke kunna skänka beaktande
åt förutnämnda sociala synpunkt. -— Enligt monopollagen har tobaksnämnden,
åtminstone formellt sett, karaktären av ett rådgivande organ i förhållande
till monopolets utövare. Då tobaksnämnden enligt dess förslag
skulle bibehålla denna karaktär beträffande försäljning under den vanliga
butikstiden, kan det synas oegentligt att i fråga örn handel med tobak under
utsträckt affärstid lämna det formella avgörandet åt nämnden.

Tobaksnämndens ordförande har visserligen under hand upplyst, att
nämnden i hittills lill vederbörande länsstyrelser avgivna utlåtanden ansett
sig böra taga hänsyn till samtliga omständigheter, som böra vinna beaktande
vid meddelande av tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen. Men då det
torde vara obestridligt att länsstyrelserna i regel lia större möjligheter än ett
centralt organ att erhålla allsidiga upplysningar örn de lokala förhållanden,
sorn här komma i fråga, och då det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt
vilken form som väljes för nämndens medinflytande vid tillstandsgivningen
enligt nämnda paragraf, örn blott syftet med monopollagen vinnes,
anser sig arbetsrådet böra förorda det andra av nämnden framlagda förslaget.
mot vilket inga berättigade invändningar torde kunna resas. Arbetsrådet
förutsätter därvid, att länsstyrelsen i största möjliga utsträckning beaktar
den ståndpunkt, som kommer lill uttryck i nämndens utlåtande. Något

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

uttryckligt lagstadgande härom synes knappast vara erforderligt. I de troligen
sällsynta fall, då länsstyrelsen trots tobaksnämndens avstyrkande medgiver
tobakshandel under utsträckt affärstid, återstår möjligheten att hos
Kungl. Maj:t anföra besvär över länsstyrelsens beslut. På skäl, som anförts
i nämndens yttrande, föreslår arbetsrådet under 18 §, att monopolets utövare
uttryckligen tillägges besvärsrätt.

Då det i vissa fall, t. ex. örn det gäller tillfällig försäljning av bland annat
tobak i samband med nöjestillställning och dylikt, kan föranleda onödig omgång
att inhämta yttrande från tobaksnämnden, föreslår arbetsrådet, alt i
lagtexten intages bestämmelse, att nämnden skall höras, såvida ej fråga är
örn försäljning under allenast kort tid.

I denna fråga äro emellertid arbetsrådets ordförande och ledamoten Borgström
av skiljaktig mening. Den förre framhåller, att enligt hans mening det
av tobaksnämnden förordade alternativet vore att föredraga. Då tobaksnämnden
reellt om också icke formellt sett — ägde bestämmanderätt i fråga örn
detaljförsäljning av tobaksvaror från butik (häri inbegripet kiosk), sorn vöre
underkastad den vanliga affärstiden, funne han med hänsyn till den nämnden
åvilande uppgiften att rationalisera all tobaksdetaljhandel lämpligast att
nämndens ståndpunkt bleve avgörande även beträffande försäljning av tobak
under utsträckt affärstid.

Ledamoten Borgström anför bl. a. följande.

Majoritetens ståndpunkt innebär, alt nämnden skulle erhålla ett mindre
inflytande i ärenden rörande försäljning av tobaksvaror från kiosk med utsträckt
affärstid än vid försäljning i butik eller från kiosk med vanlig affärstid.
Detta synes mig vara en otillfredsställande anordning. De till stöd för
majoritetens uppfattning åberopade skälen synas mig heller icke övertygande.

Enligt majoritetens mening skulle nämndens handlande uteslutande komma
att bestämmas av monopollagen och nämndens instruktion. Fara kunde
föreligga, att nämnden ansåge sig icke kunna beakta sådana ömmande personliga
förhållanden, som avses i punkten 7) av 11 § 3 mom. butikstängningslagen.
För min del finner jag tvärtom uppenbart, att nämnden vid behandlingen
av förevarande ärenden skulle ha skyldighet att beakta jämväl
butikstängningslagens stadganden och de direktiv rörande dessas tillämpning,
en blivande proposition i ämnet kan komma att innefatta. Hela syftet
med anordningen vore ju just att hos en myndighet sammanföra tillämpningen
av såväl monopollag som butikstängningslag på den punkt, där dessa
lagars tillämpningsområden sammanfalla. Nämndens ordförande har för övrigt
— under hänvisning till de av nämnden under år 1944 till länsstyrelserna
avgivna remissyttrandena — upplyst, att nämnden redan nu ansett sig
skyldig beakta ömmande omständigheter. Nämnden har sålunda praktiskt
taget undantagslöst ansett sig böra tillstyrka fortsatt giltighet av tid:gare
beviljade tillstånd enligt nyss angivna stadgande i butikstängningslagen,
oaktat behov ur distributionssynpunkt av dessa försäljningsställen ofta icke
förelegat. I de fall, då ansökan örn nytt försäljningsställe avstyrkts trots att
»synnerliga skäl» styrkts av sökanden, har orsaken varit, att bifall till ansökningen
måst antagas undergräva försörjningsmöjligheten för innehavaren
av en närbelägen tobakshandel, ett bedömande som icke torde föranleda
anmärkning ur social synpunkt.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Det formella skälet mot vetorätt för nämnden, att denna i sitt förhållande
till tobaksmonopolets utövare har karaktären av ett rådgivande organ, torde
icke heller majoriteten vilja tillmäta större betydelse. Uppenbarligen har
nämnden erhållit sagda karaktär av den anledningen, att det svenska tobaksmonopolet
utövas genom ett aktiebolag. Denna omständighet innefattar enligt
min mening intet som helst hinder mot att den sakligt mest lillfiedsställande
lösningen av nu förevarande fråga våljes. Anmärkas kan, att det under
den lid av ett och ett halvt år, som nämnden nu varit i verksamhet, icke
i något enda fall inträffat, att monopolbolaget fattat annat beslut än nämnden
föreslagit.

Då majoriteten uttalat, att det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt,
vilken form som väljes tor dess medinflytande, ma allenast tramhallas,
att nämnden själv betecknat det av majoriteten förordade alternativet såsom
en mindre rationell lösning, vilken splittrar tillämpningen av en och samma
lag på två myndigheter och förutsätter besvärsrätt hos Kungl. Majit för

monopolbolaget. .

Vad slutligen angår majoritetens uttalande, att länsstyrelserna i regel
skulle ha större möjligheter än nämnden att erhålla upplysningar om lokala
förhållanden, finner jag detsamma tillfullo vederlagt redan av de upplysningar
rörande nämndens sätt att behandla förevarande ärenden, som lamnats
i dess skrivelse till arbetsrådet. Här har — med utnyttjande av aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets stora resurser — en särskild organisation
för ärendenas metodiska utredande uppbyggts och ställts till förfogande at
en myndighet, som uteslutande har till uppgift att syssla med tobaksförsaljningens
problem. Vidare bör emellertid framhallas, alt nämnden självfallet
i likhet med länsstyrelserna får tillgång till de lokala myndigheternas yttranden.
Man mäste''fråga sig, vilka upplysningar de av skiftande arbetsuppgifter
hårt tyngda länsstyrelserna skulle kunna ha tid och möjlighet att anskaffa
i dessa ärenden utöver dem, som framkomma genom de lokala myndigheternas
yttranden och nämndens på ort och ställe verkställda undersökningar.
Jag finner för min del all anledning antaga, att nämndens sammansättning,
de lokala myndigheternas yttranden och de i nämndens egen
regi bedrivna undersökningarna innefatta fullt tillfredsställande garantier tor
ett allsidigt och rättvist bedömande av ansökningarna i fråga. Varje skäl saknas
därför enligt min mening att frånkänna nämnden en befogenhet, som
mäste framstå såsom en naturlig konsekvens av 1943 års riksdagsbeslut rörande
tobaksdetaljhandelns ordnande.

Handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle och Luleå ha biträtt
majoritetens i arbetsrådet förevarande förslag. Förstnämnda handelskammare
har funnit förslaget örn vetorätt för tobaksnämnden stridande
mot svensk administrativ praxis och dessutom i övrigt olämpligt. Däremot
har handelskammaren i Stockholm, ehuru enligt handelskammarens mening
del praktiska resultatet torde bli detsamma vare sig det ena eller andra
alternativet valdes, dock föredragit del reservationsvis framkomna förslaget.
Reservanternas förslag har även tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund.

Kommerskollegium förklarar, att enligt kollegiets mening kunde det av
skäl, som närmare utvecklats i reservationerna, icke anses väl förenligt med
den omorganisation av tobakshandeln, sorn genomfördes 1943, att till läns -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

styrelsens fria bedömande lämna frågan örn beviljande av tillstånd till handel
med tobaksvaror, närmast kioskhandel, utom den vanliga affärstiden.
Kollegiet funne därför den linje för frågans lösning, som arbetsrådets majoritet
valt, föga tillfredsställande. Å andra sidan kunde de invändningar ur
mera formell synpunkt, som riktats mot den reservationsvis anvisade utvägen,
ej frånkännas visst berättigande. Ur administrativ synpunkt kunde
det måhända förefalla i viss mån oformligt att i visst hänseende inskränka
länsstyrelses beslutanderätt genom att tillerkänna tobaksnämnden vetorätt.
Ville man undvika denna formella oegentlighet, skulle måhända kunna tagas
under övervägande att överhuvud taget undantaga tobaksvaror från länsstyrelses
tillstandsgivning enligt 11 § och överlämna beslutanderätten
rörande dessa varor till det organ, som eljest hade att besluta örn tillhandahållande
av tobaksvaror åt handlande, nämligen tobaksmonopolets utövare
efter hörande av tobaksnämnden. Därest en sådan linje icke skulle anses
framkomlig, ville kollegiet för sin del förorda det reservationsvis framförda
förslaget.

En företeelse, som under giltighetstiden för 1939 och 1942 års butikstängningslagar
tilldragit sig visst intresse, är den s. k. d u b b e 1 k i o s k e n.
Härmed avses i de typiska fallen en kiosk, som genom mellanvägg är delad
i två avdelningar. 1 den ena avdelningen försäljas under vanlig affärstid
diverse varor, däribland tobak, i den andra avdelningen åter efter vederbörligt
tillstånd under utsträckt affärstid endast de i punkt 1) av tredje momentet
tillåtna kioskvarorna. De anordningar, som vidtagas för att skapa
en dubbelkiosk, kunna variera från fall till fall, ibland innebära de exempelvis
tillbyggnad av en kiosk i omedelbar anslutning till butik i egentlig
mening, men principen är densamma. Det förekommer även, att butik i
egentlig mening omändras efter typen dubbelkiosk. Så har exempelvis innehavaren
av en speceriaffär, som avbalkat en del av butiksutrymmet, sökt tillstånd
jämlikt 11 § 3 mom. 2) i lagen att därstädes försälja allenast i nämnda
lagrum angivna varor utom den vanliga affärstiden. — Inrättande av dubbelkiosker
äger visst samband med de förhållanden, som rådde under giltighetstiden
för 1919 års butikstängningslag. Enligt nämnda lag var det tillåtet
att i en kiosk försälja tobak under vanlig affärstid och därefter hålla kiosken
öppen för försäljning av andra kioskvaror än tobak. Då denna försäljningsform
gav anledning till smyghandel med tobak under kvällar och söndagar,
infördes i 1939 års lag den bestämmelsen, att tillstånd enligt 3 mom. 1) till
handel med vanliga kioskvaror, alltså icke tobak, från ett försäljningsställe
endast kunde medgivas, om under hela försäljningsdagen endast dessa
varor saluhölles. Bestämmelsen inflöt oförändrad i 1942 års butikstängningslag.

Arbetsrådet anför, att fråga uppstått, huruvida en dubbelkiosk kunde
betraktas som ett försäljningsställe. Oberoende av hur detta spörsmål vöre

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

25

att lösa i det enskilda fallet — högsta domstolen hade i ett nyligen avkunnat
utslag1 frikänt en näringsidkare, som åtalats för att han omändrat en kiosk
med tillstånd enligt 3 mom. 1) till att omfatta jämväl en avdelning för försäljning
av tobak under vanlig affärstid — syntes det framgå av grunderna
till 1939 års lagstiftning, att tillstånd till försäljning under utsträckt affärstid
i regel icke borde medgivas i fråga om dubbelkiosk samt att, om dubbelkiosk
inrättades efter meddelande av tillstånd, frågan örn detsammas återkallande
borde upptagas till prövning.

I fråga om de särskilda dispensbestämmelserna ill§ har
följande förekommit.

I 3 mom. stadgas, såsom i annat sammanhang berörts, att vid prövning
av ansökan hänsyn bland annat skall tagas å ena sidan till det gagn för
allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som
skulle uppkomma vid bifall till framställningen.

Av vissa till arbetsrådet inkomna yttranden framgår, att olika meningar
råda om innebörden av uttrycket »annan handel». 1941 års arbetstids- och
butikstängningssakkunniga anförde, att härmed finge avses sådan handel,
som dreves i närheten av den i ansökningen avsedda platsen och som vore
direkt berörd i konkurrenshänseende.

Arbetsrådet erinrar, vad beträffar ansökning om försäljning av tobak
utom den vanliga affärstiden, om att nödigt beaktande av syftet med 1943
års tobakslagstiftning kunde föranleda, att hänsyn toges ej blott till det direkta
och påtagliga avbräck, som vid bifall till ansökningen skulle uppstå
för specialtobakshandlare i närheten av den i ansökningen avsedda platsen,
utan även till en allmän omsättningsminskning, som kunde väntas drabba
sådana tobakshandlare inom ett större område. I fråga om tolkningen av
uttrycket »annan handel», när det gällde andra varor än tobak, framhåller
arbetsrådet, att den krets av näringsidkare, som skulle beröras av ett ifrågasatt
tillstånd, ej borde fattas allt för snäv.

Beträffande 3 mom. 1) har Sveriges kioskidkares riksförbund föreslagit,
att det tillåtna varusortimentet utökas med fotografisk film och smärre pappersartiklar.
Förbundet har anfört, att särskilt film borde tillhöra de varor,
som finge försäljas utom den vanliga affärstiden. Ofta vöre förhållandena
sådana, att tanken på att fotografera uppkomme först vid anträdandet av en
promenad eller dylikt å söndagar. Örn film då saknades, kunde ingen fotografering
äga rum och fotohandlaren skulle gå miste örn den förtjänst, han
eljest skulle lia gjort på filmens framkallning och kopiering.

Från representanter för butikshandeln med fotografiska artiklar — fotohandlarnas
riksförbund och Sveriges fotoleverantörers förbund — har å
andra sidan i till arbetsrådet avgivna särskilda yttranden i anledning av

1 N. J. A. 1944 sid. 545.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

nyssnämnda förslag anförts, dels att tillåtelse till kioskförsäljning av film
skulle vålla ett betydande avbräck för näringsidkare, som företrädesvis
handlade med fotografiska artiklar, och dels att film med hänsyn till lagringssvårigheter
och på grund av den specialkännedom om film och kameror,
som saluhållandet förutsatte, icke vore en lämplig kioskvara.

Arbetsrådet förmenar, att film otvivelaktigt vore att betrakta som en »impulsvara»,
som det ur allmänhetens intresse kunde vara önskvärt att erhålla
tillgång till utom den vanliga butikstiden, framför allt å söndagar.
Arbetsrådet, som funne övervägande skäl tala för att fotografisk film upptoges
bland de enligt 3 mom. t) tillåtna varorna, föresloge på grund härav
en lagändring i angiven riktning. Något större behov för allmänheten att
kunna inköpa smärre pappersartiklar utom den vanliga affärstiden torde
däremot enligt arbetsrådets mening icke föreligga. Rådet ansåge sig därför
icke kunna tillstyrka en ytterligare utökning av varusortimentet i 3 mom. 1)
med nämnda pappersartiklar.

I fråga om den av arbetsrådet föreslagna utökningen av varusortimentet
med fotografisk film har anmälts skiljaktig mening av ledamöterna Borgström,
Thörnberg och Johansson, vilka anföra:

Det må erinras om, att fotografisk film är en av fotodetaljhandelns största
och viktigaste artiklar. Film är en ömtålig och känslig vara och tål ej att
lagras under olämpliga förhållanden med omväxlande kyla och värme. Den
av fabrikanterna åsätta garantitiden kan ej garanteras, örn ej lagring sker
på ett för filmen lämpligt sätt. Felaktigheter, som uppstå vid olämplig lagring,
återfalla dels på fabrikanten och dels på den handlande, som eventuellt
fått framkalla filmen, varför dessa båda ha största intresse av, att
filmen säljes och lagras på ett ställe, så att den köpande allmänheten blir
tillfredsställande tillgodosedd och garantien kan hållas.

Filmformat och filmsorter äro numera i mycket högre grad än tidigare
uppdelade i olika slag, varför ett relativt stort urval bör kunna tillhandahållas
av återförsäljarna. Detta i sin tur fordrar sakkunnig personal, så att
kunden vid köpet kan lämnas de uppgifter, som han behöver, vilket i allmänhet
icke torde kunna ske, därest han betjänas av en kioskanställd expedit,
som saknar branschvana. Nämnas må i detta sammanhang att en utbildningstid
av 3—4 år fordras för utbildning av fullt kompetent försäljare
inom den fotografiska detaljhandeln.

I landet finnas för närvarande inemot 5 000 filmförsäljningsställen, vilket
enligt vårt förmenande mer än väl täcker behovet. Om kioskerna erhålla
rätt att sälja film, skulle emellertid återförsäljarna utökas med omkring
6 000.

Vad beträffar allmänhetens intresse att ha bekväm tillgång till film vilja
vi framhålla, att film är en relativt billig vara — de vanligaste sorterna
kosta 1:75 å 1:90 per rulle. Den fotograferande allmänheten kan därför
mycket väl förse sig med någon rulle i reserv, en åtgärd, som för övrigt
numera är ganska vanlig och som gör, att söndagshandel med film blir
tämligen överflödig.

Vi betvivla sålunda, att allmänheten kan ha något större intresse av att
kioskerna mera allmänt bli försäljare av fotografisk film. Tvärtom hålla vi
före, att allmänheten har det största intresse av att film endast försäljes i

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

butiker, där sakkunnig personal står till förfogande. Vi förmena, att det
föreligger risk att, därest kioskerna, vilkas innehavare i allmänhet icke besitta
någon sakkunskap inom den fotografiska branschen, komma att saluföra
fotografisk film, mindervärdig sådan film kommer i marknaden bl. a.
beroende på att kioskerna icke på ett tillfredsställande sätt kunna lagra
filmen. Därest i något undantagsfall det skulle visa sig lämpligt att en
kiosk medgives rätt att saluföra film, finnes möjlighet att lämna sådant tillstånd
enligt 11 § 3 mom. 7). För att möjliggöra försäljning av film i några
kiosker torde det därför icke vara nödvändigt att, såsom arbetsrådet föreslår,
utsträcka rätten till att sälja film till alla kiosker.

Inom den fotografiska detaljhandeln har man på senare år genom samarbete
mellan leverantörernas och detaljhandelns organisationer sökt höja
butikernas och personalens standard. Såsom service åt allmänheten utföra
de fotografiska detaljhandelsaffärerna framkallning och kopieringsarbete.
Den fotografiska högsäsongen varar emellertid endast 4—5 månader under
året, under vilken tid laboratoriearbetet är av större omfattning. De övriga
månaderna fotograferas däremot relativt litet. För att de fotografiska affärerna
under den döda säsongen skola kunna behålla sin personal fordras
att filmförsäljningen väsentligen sker genom den reguljära fotohandeln.
Skulle kioskerna upptaga försäljning av fotografisk film, torde det bli nödvändigt
för den fotografiska detaljhandeln att permittera en stor del av sin
personal under dödsäsongen. Detta skulle bli till förfång såväl för den fotografiska
detaljhandeln och dess anställda som för allmänheten, vilken därigenom
icke skulle kunna få samma goda betjäning i de fotografiska affärerna
som nu är förhållandet.

Vi finna således, att med hänsyn såväl till detaljhandeln inom branschen
som till de anställda den föreslagna utvidgningen av kioskernas varusortiment
icke bör medgivas. Att sådan hänsyn tages finna vi skäligt och stå i
överensstämmelse med de principer, vilka ligga till grund för lagstiftningen
angående butikernas öppethållande. Butikstängningslagen bygger nämligen
på den principiella grund att lagstiftningen icke bör utformas så, att en viss
grupp försäljare på grund av lagbestämmelserna kommer i ett gynnsammare
läge ur konkurrenssynpunkt än en annan. Att det icke heller blir till
allmänhetens gagn om fotografisk film hänföres till kioskernas varusortiment
ha vi även påvisat. Skulle den av kioskägarna ingivna framställningen
dock vinna bifall, bli innehavare av fotografiska detaljaffärer sannolikt nödsakade
att hemställa örn tillstånd att hålla sina butiker öppna för allmänheten
å tid, då sådant eljest icke är förenligt med butikstängningslagen. Vi
vilja erinra örn, att frukt- och konfektyraffärerna erhåUit en dylik rätt med
hänsyn till konkurrensen från kioskerna, när det gäller försäljning av frukt
och konfektyrer. Vi anse emellertid denna utveckling föga önskvärd, då den
skulle leda till ytterligare undantag från butikstängningslagens allmänna bestämmelser
om den vanliga affärstiden, varigenom lagens syfte så småningom
skulle komma att förfelas.

Reservanterna hemställa under hänvisning till det anförda att framställningen
om att fotografisk film skulle få försäljas i kiosker enligt 3 mom. 1)
icke måtte föranleda någon åtgärd.

Majoritetens inom arbetsrådet ifrågavarande förslag har tillstyrkts av
liandelskamrarna i Göteborg och Karlstad men avstyrkts av handelskam -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

rama i Malmö, Gävle, Sundsvall och Luleå samt Sveriges köpmannaförbund.
I likhet med reservanterna har köpmannaförbundet ansett, att, därest det i
något undantagsfall skulle visa sig lämpligt att en kiosk medgåves rätt att
saluföra film, möjlighet funnes att lämna sådant tillstånd enligt 11 §
3 mom. 7). Även handelskammaren i Norrköping har uttalat sig mot majoritetsförslaget.
Handelskammaren i Stockholm har emellertid ansett en viss
kioskförsäljning böra medgivas. Enligt handelskammarens mening syntes
det vara obestridligt, att allmänheten i vissa fall kunde ha intresse av att
på annan tid än den vanliga butikstiden — särskilt på sön- och helgdagar
— få inköpa fotografisk film. Det gällde i synnerhet under resor och utflykter.
För tillgodoseende av dylikt behov syntes en viss kioskförsäljning
av film böra medgivas, ehuru medgivandet — med hänsyn till den reguljära
fotohandelns intressen — icke borde sträckas längre än som erfordrades för
nu angivna ändamål. En lämplig begränsning av kioskernas försäljning av
film syntes vara att densamma inskränktes till saluhållande i anslutning
till trafikmedel och på sådana platser, där en viss turistfrekvens förekomme.
Handelskammaren har förordat, att det ifrågavarande spörsmålet löses inom
ramen för gällande lagstiftning genom angivande i motiven till lagen att
»synnerliga skäl» för tillstånd enligt 11 § 3 mom. 7) skulle anses föreligga
för försäljning av film i kiosker o. dyl. i anslutning till trafikmedel och på
turistplatser.

I förevarande fråga ansluter sig kommerskollegium till det kompromissförslag,
som framställts av Stockholms handelskammare och som innebure,
att fotografisk film skulle få försäljas från trafikkiosker. Någon lagändring
torde enligt kollegiets mening ej erfordras för ändamålet, utan syntes -—-såsom nämnda handelskammare framhållit — tillståndsgivningen i förevarande
fall kunna meddelas med stöd av punkt 7 i 3 mom. av 11 §.

Såsom tidigare i annat sammanhang omnämnts är såsom förutsättning
för bifall enligt 3 mom. 1) stadgat, att under hela försäljningsdagen endast
de enligt förevarande punkt tillåtna varorna säljas. I ett till arbetsrådet avgivet
yttrande har ifrågasatts, huruvida tillstånd kan medgivas för försäljning
av bland annat tobak under vanlig affärstid å vardagar och allenast
de i punkt 1) uppräknade varorna utom vanlig affärstid å söndagar.

Arbetsrådet meddelar att rådet till behandling förehaft ett ärende av
denna art samt att rådet därvid i avgivet utlåtande ansett tillstånd i dylikt
fall icke kunna meddelas. Då ordalagen i lagrummet emellertid kunde giva
anledning till viss tveksamhet, föreslår arbetsrådet, att uttrycket »hela försäljningsdagen»
utbytes mot »under den vanliga affärstiden». En motsvarande
jämkning av lagtexten borde göras även i punkt 2).

Beträffande 3 mom. 2) ha Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund
samt Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund anfört, att tillståndsmyndigheterna
på vissa platser, exempelvis i Stockholm, icke med -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

gåve frukt- och konfektyraffärer lika långt öppethållande som vanliga
kiosker enligt punkt 1). Bestämmelsen i punkt 2) tillkom efter förslag
av andra lagutskottet vid 1939 års riksdag, därvid utskottet bl. a. yttrade, att
det gällde sådana specialaffärer, som under hela försäljningsdagen saluhölle
endast i punkten uppräknade varor — i huvudsak sammanfallande med varusortimentet
för vanliga kiosker — samt att goda skål talade för att en utjämning
av konkurrensförhållandena mellan nämnda slag av försäljningsställen
och kiosker borde äga rum. I motioner vid 1942 års riksdag yrkades,
att riksdagen måtte göra ett uttalande av innehåll, att vid tillståndsgivning
enligt punkt 2) försäljning måtte medgivas i samma utsträckning som vid
tillståndsgivning enligt punkt 1). Då tillståndsmyndigheten hade att avgöra
hithörande ärenden med hänsyn till förhållandena i de särskilda fallen,
fann andra lagutskottet ej lämpligt att föreslå riksdagen att göra något uttalande
av allmängiltig innebörd.

Enligt den mening som nu uttalas av nrbetsrådet bör icke utan särskilda
skäl på samma ort göras någon skillnad i tiden för öppethållandet mellan
vanliga kiosker, å ena sidan, samt frukt- och konfektyraffärer, å den andia
sidan.

I 3 mom. A) har statens tobaksnämnd — under anförande att tillstånd till
försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk endast borde beviljas i fall, där ett
klart behov av tillgång till tobaksvaror från den resande allmänhetens sida
förelåge — föreslagit en omformulering, innebärande att uttrycket »mer
betydande» skulle bli tillämpligt jämväl å station för järnvägsdrift.

Tobakshandlarnas riksförbund har ansett det böra understrykas, att tillstånd
enligt förevarande punkt endast finge medgivas under den utsträckta
tid, som kunde anses betingad av de resandes behov.

Arbetsrådet anser i likhet med tobaksnämnden, att tillstånd till trafikkiosk
borde, i vad avser järnvägsstationer, inskränkas till mera betydande
sådana. I detta sammanhang omnämner arbetsrådet, att rådet till behandling
förehaft spörsmålet, huruvida med hänsyn till allmänhetens intresse
att erhålla tillgång till tobaksvaror utom den vanliga affärstiden skäl förelåge
att i 3 mom. 4) eller i särskild bestämmelse lämna möjlighet för tillstånd
till tobaksförsäljning vid viktiga knutpunkter för annan trafik än den
i förevarande punkt avsedda — närmast med tanke på en framtida utveckling
av bilismen — eller vid fritidsområde eller annan sadan plats, som allmänt
besöktes å kvällar eller söndagar. Arbetsrådet anser emellertid att,
om i dylika fall ett verkligt behov av tobaksförsäljning utom butikstid skulle
vara för handen, detta kunde tillgodoses genom tillämpning av 3 mom. 3)
eller 7).

Enligt 3 mom. 5) kan tillstånd lämnas till försäljning utomhus av varm
korv eller varm fisk samt bröd, potatis och senap, som tillhandahållas i
samband därmed.

30

Kungl. Majlis proposition nr 197.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett det önskvärt, att kioskhandel
enligt 3 mom. 1) i vissa fall även finge omfatta varm korv. Förhållandena
vore icke alltid sådana att det trots ett visst behov kunde löna sig för en
person att begära särskilt tillstånd för endast korvhandel. I dylika fall syntes
länsstyrelsen böra ha möjlighet att medgiva en sådan kombination av
varor, oaktat synnerliga skäl icke kunde åberopas.

Arbetsråclet anför härom följande.

Frågan om det är möjligt att medgiva försäljning å utsträckt affärstid av
ett varusortiment, som utgör en kombination av varor, angivna i de skilda
punkterna i tredje momentet, har icke upptagits till behandling under förarbetena
till butikstängningslagen. Arbetsrådet har ej heller i hittills handlagda
ärenden enligt lagen haft anledning att taga ställning till spörsmålet.
Även om formellt sett hinder icke föreligger att medgiva det av länsstyrelsen
avsedda tillståndet med stöd av såväl punkt 1) som punkt 5), synes emellertid
kombinationen »varm korv — vanliga kioskvaror» vara olämplig ur
bland annat hälsovårdssynpunkt.

Av skäl, för vilka under 18 § skall närmare redogöras, föreslår arbetsrådet
vidare, att i A mom. intages bestämmelse om att länsstyrelses beslut
örn tillstånd enligt 11 § skola anslås i länsstyrelsens lokal och kungöras i
länskungörelserna.

Under hänvisning till sina ovan återgivna uttalanden föreslår arbetsrådet,
att 11 § butikstängningslagen erhåller följande ändrade lydelse.

1 mom. Länsstyrelsen må---denna lag.

Ansökning om---äga rum.

Tillfälle att---sådant yttrande.

Avser ansökning försäljning av tobak, skall, där ej fråga är örn försäljning
under allenast kort tid, länsstyrelsen inhämta yttrande i ärendet från
statens tobaksnämnd, och må ärendet, i vad avser försäljning av tobak, ej
avgöras, förrän nämndens yttrande kommit länsstyrelsen till handa.

2 mom. Tillstånd, varom---liknande synpunkt. 3

3 mom. Föreligger ej---till framställningen:

1) försäljning av —--tryckta skrifter, fotografisk film, vykort och

försäljningsställe, där under den vanliga affärstiden endast dessa
---anses föreligga;

2) försäljning av sågs, där under den vanliga affärstiden endast

dessa---klockan 22;

3) försäljning i---och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för lufttrafik eller för mer

betydande järnvägs-, sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas--- —

mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus---fastställd plats;

6) försäljning av---annat föranleda;

7) öppethållande eller---därtill äro.

A mom. Tillstånd meddelas ----därtill äro.

I tillståndet ----finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall----bedriver försäljningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

31

Beslut, varigenom medgivits tillstånd, skall tillkännagivas genom anslag
i länsstyrelsens lokal och införande i länskungörelserna.

Vidkommande spörsmålet om medgivande av handel med tobak s-Föredraganden.
varor utom den vanliga butikstiden må till en början framhållas,
att det icke torde vara lämpligt att, såsom kommerskollegium föreslagit,
helt frikoppla denna tillståndsgivning från den som i övrigt utövas
av länsstyrelserna. Uppenbart är å andra sidan att vid medgivanden varom
här är fråga tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå den år
1943 genomförda monopollagstiftningen vilar och vilka vad detaljhandeln
med tobak beträffar betingas av såväl statsfinansiella som sociala skäl. Länsstyrelserna
ha också genom en cirkulärskrivelse från socialdepartementet i
början av förra året anmodats att, då fråga uppkomme om dylik handel,
regelmässigt inhämta yttrande från statens tobaksnämnd. Då butikstängningslagen
nu skall revideras, bör lämpligen till densamma överföras bestämmelse,
varigenom statens tobaksnämnd tillförsäkras erforderligt inflytande
på behandlingen av dessa ärenden. Två alternativa förslag föreligga
härutinnan. Enligt det ena, som omfattats av arbetsrådets majoritet,
skulle i lagen föreskrivas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse att i
ärende varom nu är fråga höra tobaksnämnden. Härjämte skulle monopolets
utövare uttryckligen tillerkännas rätt att överklaga länsstyrelses beslut,
varigenom rätt till handel med tobak under utsträckt tid medgivits. Det andra
förslaget, vilket förordats av tobaksnämnden samt biträtts av arbetsrådets
ordförande och en ledamot av rådet, innebär att nämnden skulle erhålla
verklig vetorätt i dessa ärenden.

Väl torde det senare alternativet icke vara förenat med några större olägenheter.
Det synes sålunda kunna tagas för givet att tobaksnämnden, om den
erhölle vetorätt, skulle i önskvärd mån lämna utrymme åt de sociala synpunkter
som, då fråga uppkommer örn beviljande av rätt till bandel med
tobak under utsträckt tid, framträda icke endast i vad avser den reguljära
kåren av tobakshandlare utan även, i särskilda fall, beträffande dispenssökanden.
Emellertid synes den av arbetsrådets majoritet förordade anordningen
innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer, som ligga
till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas. Jag förutsätter
härvid såsom självfallet att länsstyrelserna komma att i regel godtaga den
ståndpunkt som intages av fackmyndigheten —- statens tobaksnämnd — i
dess utlåtanden. Om i något fall sistnämnda myndighet finner sig icke
kunna åtnöjas med länsstyrelsens beslut, bör möjlighet stå öppen för tobaksnämnden
att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn till
vad sålunda anförts och då den av arbetsrådets majoritet förordade linjen
innebär det minsta avsteget från det administrativa förfarande, som eljest
vinner tillämpning vid handläggningen av dispensansökningar enligt 11 §
butikstängningslagen, har departementsförslaget i förevarande avseende ut -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

formats i anslutning till nämnda linje. Att, såsom arbetsrådet föreslagit, från
huvudregeln om skyldighet att inhämta tobaksnämndens utlåtande göra
undantag då fråga vore om försäljning under allenast kort tid, synes icke
medföra någon mera påtaglig praktisk fördel; påpekas må härvidlag att
yttrande från nämnden i varje fall regelmässigt torde komma att inhämtas
av monopolbolaget, innan detta lämnar medgivande örn rätt till återförsäljarrabatt
åt dispenssökanden.

Till arbetsrådets uttalanden om en restriktiv behandling av de s. k.
dubbel kiosker na vill jag lämna min fulla anslutning. Det torde nämligen
vara uppenbart, att avsikten med inrättandet av dylika kiosker i de
flesta fall är att kringgå de bestämmelser i lagen, som givits för alt förhindra
smyghandel med andra varor än kioskvaror efter utgången av den
vanliga affärstiden.

Beträffande de särskilda dispensbestämmelserna i 11 §
3 m o m.. kan jag, vad angår den i första stycket av nämnda moment givna
regeln att vid prövning av dispensansökan hänsyn skall tagas bl. a. till de
olägenheter för annan handel som skulle uppkomma vid bifall till framställningen,
biträda den tolkning av berörda regel som givits av arbetsrådet.
Icke minst beträffande behandlingen av frågor om tillstånd till försäljning
av tobak under utsträckt tid bör gälla att uttrycket »annan handel»
icke till sin innebörd begränsas till en alltför trång lokal räjong. Sistnämnda
synpunkt kommer givetvis att i särskild grad uppmärksammas av
tobaksnämnden i dess utlåtanden. I den mån härav kan föranledas en mera
restriktiv praxis vid prövning av dispensärenden må framhållas att, om fråga
uppkommer om förlängning av tillstånd som meddelats i enlighet med de
hittills tillämpade grundsatserna, tillståndsmyndigheten självfallet har att
taga skälig hänsyn till sådana anspråk på att få fortsätta rörelsen som
grunda sig på havda kostnader för uppförandet av den brukade kiosken
o. dyl.

I fråga örn dispensbestämmelsen i 3 mom. 1), vilken avser medgivande till
vanlig kioskhandel, har kioskidkarnas riksförbund yrkat, att det tillåtna
varusortimentet måtte utökas med fotografisk film och smärre pappersartiklar.
I likhet med arbetsrådet finner jag icke tillräcklig anledning föreligga
att medtaga dylika pappersartiklar bland kioskvarorna. Vad angår
fotografisk film har arbetsrådet — med fyra röster mot tre — föreslagit
alt nämnda vara skulle få saluhållas i kioskerna. Beträffande denna fråga
vill jag till en början erinra örn att samma förslag väcktes vid tillkomsten
av den nu gällande lagen, men att varken Kungl. Maj:t eller riksdagen då
ansåg sig böra biträda förslaget. Emellertid har spörsmålet nu gjorts till
föremål för mera omfattande utläggningar. Därvid har framkommit, att det
för allmänheten onekligen skulle innebära en viss förmån att även under
exempelvis söndagar äga lätt tillgång till ifrågavarande »impulsvara». A
andra sidan skulle, såsom påvisats av representanter för butikshandeln med

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

33

fotografiska artiklar och understrukits av reservanterna i arbetsrådet, ett
bifall till förslaget komma att medföra ett betydande avbräck för nämnda
butikshandel. Då detta i sin tur kunde leda till allvarliga sociala skadeverkningar
för ifrågavarande butiksinnehavare och den hos dem anställda
personalen, anser jag att statsmakterna böra vidbliva sin nyss angivna
ståndpunkt. Jag framlägger alltså icke något förslag om att fotografisk
film skall medräknas bland de vanliga kioskvarorna. Härigenom uteslutes
självfallet icke möjligheten att en kioskinnehavare undantagsvis skulle
kunna, med stöd av den särskilda dispensregeln i 3 mom. 7), medgivas rätt
att även saluföra film. Ett sådant undantag kan, såsom kommerskollegium
framhållit, motiveras av hänsyn till turisttrafiken på viss plats.

I 3 mom. 1) och 2) synes, på de skäl som förebragts av arbetsrådet, uttrycket
»hela försäljningsdagen» böra utbytas mot orden »under den vanliga
affärstiden». Vad av arbetsrådet anförts i fråga om tillämpningen av
sistnämnda punkt beträffande specialbutiker med frukt och konfektyrer —
någon skillnad i tiden för öppethållande av dessa butiker och vanliga kiosker
borde enligt rådets mening icke utan särskilda skäl göras på samma ort —
föranleder icke någon min erinran. Jag vill dock påpeka att länsstyrelserna,
vid behandlingen av dessa såväl som andra liknande dispensärenden, lia att
lämna tillbörligt beaktande även åt de synpunkter som anläggas av vederbörande
kommunala myndighet samt av de sammanslutningar av rörelseidkare
och arbetstagare, som beröras av den ifrågasatta utsträckningen av
tiden för öppethållandet.

Arbetsrådet har gjort till sitt ett av tobaksnämnden framfört förslag att
den i 3 mom. 4) upptagna dispensbestämmelsen — vilken gäller i fråga örn
försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik eller
för mera betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik — skulle, jämväl vad
järnvägsstationer beträffar, endast lia avseende å station för mera betydande
trafik. Enahanda förslag framfördes vid tillkomsten av 1939 års
butikstängningslag såväl av de sakkunniga som framlade förslag till lagen
som motionsvis i riksdagen, men statsmakterna ansågo sig böra stanna för
den bestämmelse härutinnan som enligt vad nyss nämnts ännu gäller. Väl
framgår av den förut återgivna sammanställningen över jämlikt 11 § utfärdade
beslut alt tillstånden till trafikförsäljning under de senaste åren
undergått en högst betydande ökning. Av de lämnade siffrorna framgår
emellertid icke örn nämnda ökning till någon mera betydande del är att
tillskriva dispensgivning för järnvägskiosker. I de varusortiment som få
försäljas vid trafikkioskerna ingår även tobak. Det kunde därför tänkas
att, då fråga är örn järnvägsstationer där trafiken icke är mera betydande,
en mera restriktiv tillståndsgivning kunde påkallas ay hänsyn lill de förut
omnämnda, av statsmakterna numera godtagna principerna för detaljhandeln
med tobak. Så lärer emellertid knappast i högre grad vara fallet; på de
mindre orter varom härvidlag kan bli fråga, torde nämligen som regel icke

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 3

34

Kungl. Majas proposition nr 197.

förekomma några specialtobaksaffärer. Jag finner förty tillräckliga skäl
icke hava anförts för att statsmakterna skulle frångå den ståndpunkt, som
av dem tidigare intagits till här förevarande spörsmål. I detta sammanhang
vill jag emellertid understryka att, enligt uttrycklig föreskrift i lagen, tillstånd
till försäljning från trafikkiosker endast må medgivas under den utsträckta
tid, som kan anses betingad av de resandes behov. Enligt min
mening bör även den tillståndsbeviljande myndigheten äga möjlighet att från
det varusortiment, som i allmänhet omfattas av försäljningen vid trafikkiosker,
utesluta tobak, därest detta påkallas av särskilda skäl, enkannerligen
sådana som sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln.

Vad 3 mom. 5) beträffar finner jag, i likhet med arbetsrådet, att del i allmänhet
måste anses vai-a mindre lämpligt att kombinera vanlig kioskhandel
med försäljning av varm korv. På förekommen anledning vill jag i detta
sammanhang påpeka, att det till kioskvarorna hörande varuslaget konfek
tyrer jämväl omfattar glass.

Slutligen föreslår jag, av skäl vilka komma att angivas under 18 §, att
i 4 mom. av 11 § intages bestämmelse örn att länsstyrelses beslut om tillstånd
enligt sistnämnda paragraf skall anslås hos länsstyrelsen.

U §.

Enligt 4 mom. i 11 § skall av länsstyrelsen jämlikt samma paragraf utfärdat
tillståndsbevis, om rörelsen drives å särskilt försäljningsställe, vara
uppsatt å väl synlig plats därstädes samt i annat fall ständigt vara tillgängligt
hos den, som bedriver försäljningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har, under anförande att åtskilliga tillståndshavare
underlåtit att efterkomma nämnda föreskrift, ansett det böra
övervägas, huruvida icke lagen borde kompletteras med straffbestämmelse
för sådan underlåtenhet.

Under framhållande av att det ur kontrollsynpunkt vore viktigt, att här
ifrågavarande föreskrift iakttoges, föreslår arbetsrådet, att i 14 § införes
stadgande om bötesstraff — lägst fem kronor och högst femtio kronor —
för förseelse mot denna föreskrift.

Föredraganden. Av skäl, sorn av arbetsrådet angivits, föreslår jag att i 14 § intages stadgande
om bötesstraff för näringsidkare som underlåter att anslå respektive
hålla tillgängligt för honom enligt 11 § utfärdat tillståndsbevis.

18 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående klagorätt över
länsstyrelses beslut enligt butikstängningslagen. I flera yttranden till arbetsrådet
har framhållits, att i lagen borde intagas bestämmelser, som begränsade
besvärstiden, i det viss osäkerhet rådde i fråga örn från vilken tidpunkt
besvärstiden skulle räknas.

Av intresse ur de synpunkter som anförts i yttrandena äro särskilt besvär
över beslut jämlikt 9 § om fastställande eller ogillande av kommunalt

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

35

beslut samt jämlikt 11 § örn meddelande av tillstånd till annan affärstid
än den vanliga. Besvären skola, jämlikt förordningen den 14 december 1866,
anföras inom viss tid, räknad från delfående! av det beslut som överklagas.

I detta sammanhang må även omnämnas ett kungl, brev av den 5 januari
1808, enligt vilket bl. a. gäller, att resolutioner och utslag, som länsstyrelserna
meddela uti ekonomi- eller politimål, vilka röra antingen hela menigheter
eller så många särskilda personer att en bestyrkt avskrift av samma
beslut ej kan tillställas varje person utan större kostnad och besvär, skola
kungöras genom uppläsande från vederbörande predikstolar samt att tiden
för besvärs anförande bör räknas från uppläsandet. Jämlikt lagen den
13 mars 1912 med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka skall numera
i allmänhet i stället för uppläsning i kyrkan anslag ske å lämplig plats
i eller invid kyrkan.

Arbetsrädet anför härutinnan:

Beträffande länsstyrelses beslut jämlikt 9 § i lagen föreslår arbetsrädet, att
besvärstiden räknas från den dag, då beslutet enligt föreskrift i nämnda
paragraf infördes i länskungörelserna.

Det är givet, att när det gäller tillstånd till utsträckt affärstid enligt 11 §,
kretsen av de personer, som kunna äga klagorätt, ofta är obestämd, och det
torde i regel icke vara möjligt eller i varje fall förenat med stora svårigheter
att genom delgivning av tillståndsbeslutet nå de personer, som kunna
anses berörda av beslutet. Detta förhållande medför rättsosäkerhet och kan
leda till ekonomisk förlust. För tillståndshavare, som haft skälig anledning
antaga, att ett tillståndsbeslut vunnit laga kraft och i enlighet härmed vidtagit
åtgärder för uppbyggnad av kiosk eller dylikt, kan det synas obilligt,
örn beslutet sedermera upphäves i anledning av besvär, som anförts exempelvis
ett halvt år eller längre tid efter beslutets meddelande.

Med hänsyn till vad ovan anförts torde det vara önskvärt, ali besvärstiden
börjar löpa viss bestämd dag, oberoende av den tidpunkt, då samtliga personer,
som kunna anses berörda av beslutet, fått del av detsamma. Ä andra
sidan torde för att förhindra rättsförlust för eventuell klagande beslutet i en
eller annan form böra erhålla publicitet. Arbetsrädet anser sig ur förutnämnda
synpunkter böra föreslå att beslut i ifrågavarande ärenden -— i likhet
med vad som gäller enligt 44 § andra stycket förordningen den 25 oktober
1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. — skola anslås i
länsstyrelsens lokal samt att besluten därjämte skola införas i länskungörelserna.
Tiden för anförande av besvär torde böra räknas från den dag,
då beslutet införts i länskungörelserna.

Vidare anför arbetsrädet följande.

Såsom av tobaksnämnden anförts är det tveksamt, huruvida tobaksmonopolets
utövare äger rätt till klagan över beslut av länsstyrelse i tillståndsäreridc
enligt 11 §. Då en dylik rätt med hänsyn till principerna i den nya
tobakslagstiltningen bör — under förutsättning av bifall till arbetsrådets
förslag att tobaksnämnden i ärenden, som avse tillstånd lill försäljning av
tobak, endast skall erhålla yttranderätt — tillkomma monopolbolaget, föreslås
ett uttryckligt stadgande härom.

Enligt arbetsrådets förslag skulle 18 § erhålla följande ändrade lydelse.

Klagan över —-----är bestämd. Beslut, sorn anses i f) § eller som inne -

36

Kungl, Majas proposition nr 197.

fattar tillstånd jämlikt 11 §, skall anses hava kommit klagande till del den
dag, då beslutet införts i länskungörelserna.

Avser beslutet tillstånd till försäljning av tobaksvaror, må besvär över beslutet
i denna del anföras jämväl av i lag den 11 juni 19U3 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror omförmäld utövare av
statens tobaksmonopol.

Beslut, varigenom---vara förordnat.

Föredraganden För att giltigheten av länsstyrelses beslut, varigenom länsstyrelse jämlikt
9 § fastställt av kommunal myndighet beslutad avvikelse från butikstängningslagen
eller jämlikt 11 § meddelat tillstånd till annan affärstid än den
vanliga, icke alltför länge skall vara svävande har från flera håll föreslagits,
att bestämmelser matte intagas i lagen varigenom besvärstiden begränsades.
Vad beträffar besluten jämlikt 9 § synes emellertid icke påkallat att
göra avvikelse från den nuvarande ordningen, vilken överensstämmer med
vad som eljest plägar gälla i liknande fall. Däremot finner jag i fråga om
besluten om tillstånd jämlikt 11 § skäl föreligga att, till undvikande av rättsosäkerhet
för dispenssökanden, införa en besvärsordning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av arbetsrådet förordats. Besluten torde sålunda böra
anslas i länsstyrelsens lokal. Anslaget synes böra ske inom viss kortare tid
från beslutets dag. Däremot torde det ej vara nödigt att besluten jämväl
införas i länskungörelserna. Tiden för anförande av besvär synes böra räknas
från dagen för anslaget.

Såsom anförts redan under 11 § torde i 18 § böra införas uttrycklig bestämmelse
därom att sådant tillstånd jämlikt 11 §, som innebär medgivande
av rätt till försäljning av tobaksvaror, må överklagas jämväl av tobaksnämnden.
Länsstyrelserna böra utan dröjsmål tillställa tobaksnämnden
sina beslut i ifrågavarande ärenden.

Lagens ikraftträdande och giltighetstid. Övergångsbestämmelser.

Den nya lagen torde, såsom av arbetsrådet föreslagits oell av mig inledningsvis
förordats, böra erhålla provisorisk giltighet under en treårsperiod,
räknad från och med den 1 januari 1946.

Övergångsbestämmelser torde — såsom ock av arbetsrådet föreslagits —
böra utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad gällande lag därom
innehåller.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom
socialdepartementet utarbetade förslaget till butikstängningslag, av den lydelse
bilaga (Bilaga B)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits. ° s

Kungl. Majus proposition nr 197.

37

Bilaga A.

Kort sammanställning över inkomna yttranden rörande

butikstängningslagen.

Upprättad inom arbetsrådet.

Bestämmelserna i gällande butikstängningslag lämnas utan erinran av
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Hallands, Skaraborgs. Värmlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens
län samt av svenska frisörföreningen, svenska företagares riksförbund, fotohandlarnas
riksförbund och svenska fotografernas förbund.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads och Jämtlands
län tillstyrka de ändringsförslag, som framlagts av aktiebolaget svenska
pressbyrån.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, handelns arbetsgivareorganisation
och svenska handelsarbetareförbundet hänvisa till de
muntliga uttalanden, som komma att göras vid ärendets behandling i arbetsrådet.

2 § 1).

K. B. i Malmöhus län anser, att undantaget i förevarande punkt för viss
försäljning i samband med ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse
bör närmare preciseras. För att butikstängningslagen icke skall äga tillämpning
borde fordras, att serveringsrörelsen ej blott kan betecknas såsom ordnad
utan därjämte är av en icke alltför obetydlig omfattning. Serveringsrörelsen
borde med andima ord icke vara ett camouflage, tjänande syftet att
möjliggöra försäljningsrörelsens frikoppling från butikstängningslagens bestämmelser.

Sveriges konditor-förening anser det för tillämpningen av förevarande undantag
böra förutsättas dels att gästen skall kunna beredas varm dryck och
dels att serveringsomsättningen är av viss storleksordning. Den förstnämnda
förutsättningen synes kunna inskrivas i lagen.

2 § 6).

K. B. i Jönköpings län ifrågasätter, huruvida ej — sedan den nuvarande
tobaksransoneringen upphört — tillstånd till aulomathandcl med tobaksvaror
utomhus bör medgivas tobakshandlarna.

K. B. i Älvsborgs län föreslår, med hänsyn till länge rådande faktiska förhållanden,
att genom tillägg till 2 § 6) från lagens tillämpning undantages
försäljning av konfektyrer i förpackning från automatapparat, som är uppsatt
vid järnvägsstation.

Kooperativa förbundet hemställer, under åberopande bland annat att en
större frihet att välja mellan olika former för varuutlämningen helt står i
samklang med rationaliseringssträvandena inom varuproduktionen, att försäljning
från automatapparat blir tillåten i större utsträckning än vad nu
är fallet.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3 §■

Överståthållarämbetet ifrågasätter, örn icke i 3 § borde angivas, att jämväl
länsstyrelse äger hos arbetsrådet påkalla avgörande, huruvida lagen i visst
fall äger tillämpning, ävensom alt i annan fråga rörande lagens tillämpning
inhämta arbetsrådets utlåtande.

^ §■

Tobakshandlarnas riksförbund föreslår, att, därest i 4 § införes bestämmelse
om allmän 18-stängning, undantag göres för specialtobakshandeln, som
bör få bibehålla den nuvarande rätten att hålla öppet till klockan 19.

Svenska frisörarbetareförbundet förordar, att affärstiden — där icke absolut
tvingande omständigheter motivera en avvikelse — fastställes till tiden

9.00— 18.00 alla vardagar utom lördagar, då den bör bestämmas till tiden

9.00— -17.00.

5 §.

K. B. i Kristianstads län ifrågasätter, huruvida det icke vore lämpligt att å
sön- och helgdag tillåta försäljning av bageri- och konditorivaror från vanliga
bageributiker, som ej äro förenade med konditoriservering, utan inskränkning
under hela den tid å platsen befintliga konditorier må hållas
öppna för tillhandahållande av ifrågavarande varor och för utskänkning.

Sveriges konditor-förening anser, att affär, där handel idkas huvudsakligen
med bageri- och konditorivaror, bör få hållas öppen på sön- och helgdagar
jämväl mellan klockan 10 och klockan 11 samt därutöver under högst
två timmar. Detta läte sig visserligen göra genom kommunal avvikelse, men
i praktiken hade ifrågavarande avvikelse varit svår att genomföra, vilket
medfört att praxis kommit alt variera avsevärt olika orter emellan.

6 §■

K. B. i Uppsala län anför, att vissa tolkningssvårigheter uppstå med avseende
å stadgandet i 6 § sista stycket, att bestämmelser om kommunal avvikelse
må meddelas för butiker av »visst slag». Ett förtydligande i lagtexten
borde ske i den riktningen att ett kommunalt beslut, avseende butiker
av »visst slag» borde så fullständigt som möjligt angiva ifrågavarande affärs
varusortiment och ej allenast hänföra sig till affärens sedvanliga benämning.

9 §■

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att det torde vara så gott som omöjligt
att bevisa när ett kommunalt beslut vunnit laga kraft, enär besvärstiden skall
räknas från beslutets anslående i eller invid kyrka samt anslag härom ej är
föreskrivet.

Ii §.

Statens tobciksnämnd förordar, att i paragrafen införes bestämmelse, att
ansökan om rätt till kioskhandel under utsträckt tid, i vad den avser försäljning
av tobaksvaror, icke må av länsstyrelsen bifallas, därest tobaksnämnden
härutinnan avstyrkt ansökningen. Alternativt föreslås, att i paragrafen
intages bestämmelse om skyldighet för länsstyrelsen att före avgörandet av
ärende, som avser tillstånd till försäljning av tobak, inhämta yttrande från
tobaksnämnden, kompletterad med ett uttalande, antingen i själva lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 39

eller i motiven till densamma, att största möjliga beaktande skulle skänkas
nämndens ståndpunkt.

Tobaksnämnden anser, att tillstånd till försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk
endast bör beviljas i fall, där ett klart behov av tillgång till tobaksvaror
från den resande allmänhetens sida föreligger. Orden »station för
järnvägs- eiler lufttrafik eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik»
i 11 § 4 mom. 4) gällande lag synas i enlighet härmed lämpligen
böra på det sätt omformuleras, alt uttrycket »mer betydande» även blir
tillämpligt å station för järnvägstrafik.

K. B. i Malmöhus län anser, att uttrycket »olägenheter för annan handel»
i 3 mom. icke avser rörelse, som på grund av tillstånd enligt förevarande
paragraf utövas under annan affärstid än den vanliga, men ifrågasätter, då
denna tolkning icke otvetydigt framgår av stadgandets lydelse, ett förtydligande
i lagtexten i angiven riktning.

Länsstyrelsen föreslår, i vad avser tillstånd till tobaksförsäljning, en uttrycklig
bestämmelse, att tobaksmonopollagens bestämmelser skola i förekommande
fall tillämpas, att tobaksnämnden skall börås samt att ansökan,
som av nämnden avstyrkts, ej må av länsstyrelsen bifallas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller beträffande tillstånd till öppethållande
av fotografiateljéer enligt 3 mom. 6), att tveksamhet råder, huruvida
tillstånd kan lämnas i fråga om fotografiateljé, som är sammanbyggd
med en butik, där fotografiska artiklar saluhållas, och som mäste användas
som genomgång till ateljén. Länsstyrelsen har i dylika fall föreskrivit som
villkor, att någon försäljning icke får förekomma under den utsträckta
affärstiden.

K. B. i Örebro län framhåller önskvärdheten av att innebörden av uttrycket
»synnerliga skäl» i 3 mom 7) närmare angives i stadgandets motivering.

K. B. i Västmanlands län anför, att åtskilliga tillslåndshavare underlåtit
att efterkomma föreskriften i 4 mom. att uppsätta tillståndsbevis å för allmänheten
väl synlig plats, samt anser det böra övervägas, huruvida icke
lagen bör kompletteras med straffbestämmelse för sådan underlåtenhet.

K. B. i Kopparbergs län ifrågasätter, om det icke åtminstone i vissa fall,
skulle vara önskvärt, att kioskhandeln enligt punkt 1 även finge omfatta
handel med korv. I stationssamhällena och i de större byarna i länet förefunnes
ofta behov av kioskförsäljning under förlängd tid, utan att därvid
förutsättningarna för tillstånd enligt punkterna 3 eller 4 vore för handen.
Förhållandena vore emellertid icke alltid sådana att det, trots ett visst behov,
kunde löna sig för en person alt begära särskilt tillstånd för korvhandel.
I dylika fall syntes länsstyrelsen böra hava möjlighet att medgiva en sådan
kombination av varor, oaktat synnerliga skäl icke kunde åberopas.

I fråga örn tillstånd enligt 11 § 3 morn. 1) förutsaltes bland annat »där
under hela försåtjningsdagen endast dessa varor saluhållas». Uttrycket »försäljningsdagen»
hade understundom vållat viss tveksamhet. Sålunda hade
förekommit att kioskhandlande, som salufört även andra varor än sådana,
som angivas i punkt 1, anhållit örn tillstånd till försäljning å söndagar och
därvid förklarat sig ämna å dessa dagar allenast saluhålla i nämnda punkt
uppräknade varor. Länsstyrelsen hade med stöd av uttalandena i förarbetena
till 1939 års butikstängningslag tolkat uttrycket »försåtjningsdagen» så
som örn det stöde »därest icke ens under den inom vederbörande kommun
gällande affärstiden å försäljningsstället saluhållas andra varor än de nu
uppräknade», och hade länsstyrelsen till följd härav avslagit dylika ansökningar.
Uttrycket »försäljningsdagen» i punkterna 1 och 2 borde utgå och

40 Kungl. Majas proposition nr lili.

ersättas med förslagsvis den avfaitning länsstyrelsen ovan velat giva åt stad
gande!.

K. B. i Västernorrlands län förordar, med hänsyn till övervakningssvårigheterna,
att tillstånd till tobaksförsäljning antingen begränsas till enbart trafikkiosker
eller, örn jämväl tillstånd enligt 3 mom. 7) skola meddelas, finge,
i likhet med försäljningen av övriga varusortiment, pågå till klockan 22 och
ej upphöra vid den vanliga affärstidens slut. — Uttrycket »synnerliga skäl»
i 3 mom. 7) borde närmare exemplifieras.

K. B. i Jämtlands län föreslår, att varusortimentet i 3 mom. 5) kompletteras
med glass, enär glass icke torde kunna hänföras till någon av de varor,
som omförmälas i 3 mom. 1).

Tobakshandlarnas riksförbund anser det böra understrykas, att tillstånd
enligt 3 mom. 4) endast må medgivas under den utsträckta tid, som kan
anses betingad av de resandes behov. — Riksförbundet finner det önskvärt,
att lagstadgad samordning av tillståndsgivningen enligt butikstängningslagen
och tobaksnämndens prövning av ansökningar om rätt till inköp mot
rabatt hos monopolets utövare kommer till stånd i lämplig form. — Uttrycket
»olägenheter för annan handel» i 3 mom. bör tolkas så, att det icke
begränsas till sådan handel, som drives i närheten av den i ansökan avsedda
platsen och som är direkt berörd i konkurrenshänseende. — Förbundet
anser det böra understrykas, att dispensbestämmelsen i 3 mom. 7) tilllämpas
med största varsamhet och att särskild hänsyn vid tillämpningen
måste tagas till eventuellt avbräck för annan handel. Ett sådant uttalande
anses så mycket mera påkallat som praxis från de olika tillståndsmyndigheterna
visat stora variationer. — Förbundet påtalar, att trots butikstängningslagens
bestämmelser tobaksvaror i stor utsträckning försäljas till avhämtning
eller försändning i restaurang-, kafé- eller konditorirörelser.

Svenska tidningsutgivare!öreningen anser, att i lagen bör inskrivas, att då
fråga är om tobaksförsäljning, länsstyrelsen bör inhämta tobaksnämndens
yttrande men att det slutliga avgörandet bör fattas av länsstyrelsen respektive
i sista hand av Kungl. Maj:t.

Föreningen framhåller, att uttrycket »annan handel» i 3 mom. utan tvivel
åsyftar i närheten av ifrågavarande försäljningsställe belägna butiker eller
kiosker samt att på grund av rådande missuppfattningar ett uttryckligt stadgande
härom bör inflyta i lagtexten.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår följande lagändringar.

Ingressen till 11 § 3 mom. gives nedanstående lydelse: »Föreligger ej hinder
enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning följande regler lända
till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall tagas å ena sidan till det
gagn för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan i närheten
driven och i konkurrenshänseende direkt berörd handel, som skulle
uppkomma vid bifall till framställningen. Då ansökningen avser försäljning
av tobaksvaror, skall vid prövningen jämväl beaktas, vad i lag angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, 4 §, föreskrives för
dessa varors tillhandahållande åt enskilda återförsäljare ävensom de föreskrifter
Kungl. Maj:t jämlikt 34 § må hava meddelat.»

11 § 1 mom. tredje stycket erhåller ett tillägg av följande lydelse: »Avser
ansökningen försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle,
skall tillfälle att avgiva yttrande även beredas Statens tobaksnämnd.»

11 § 4 mom. erhåller ett fjärde stycke, så lydande: »Beslut i tillståndsärende
skall anslås i länsstyrelsens lokal samt kungöras i ortspressen.»

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Sveriges frukt- och koof c ktgr handlare förbund och Stockholms frukt- och
koofektyrhcmdlareförbund framhålla, att tillståndsmyndigheterna på vissa
platser, exempelvis i Stockholm, icke medgiva frukt- och konfektyraffärer
[3 mom. 2)] lika långt öppethållande som vanliga kiosker [3 mom. 1)j
Förbunden hemställa på grund härav, att i lagtexten göres el t klart uttalande,
att vid tillståndsgivning enligt 11 § 3 mom. 2) försäljning, örn sökanden
så begär, må medgivas i samma utsträckning och efter enahanda grunder
som vid tillståndsgivning enligt samma moment 1). Skulle fullt giltiga
skäl lägga hinder i vägen för ett bifall till denna framställning, föreslå förbunden,
att i lagtexten eller kanske lämpligare i en kommentar till butik
stängningslagen klart uttalas, att örn organisation av näringsidkare, vilken
med åberopande av 11 § 3 mom. 2) begär rätt till utsträckt affärstid, stödjei
sådan ansökan, densamma må tillstyrkas i samma utsträckning, som skei
beträffande kiosk på samma plats.

Sveriges kioskidkares riksförbund förordar, att 3 mom. 7) tor att fylla det
sociala behov, som föreligger, förtydligas så till vida, att vid tillståndsgivningen
hänsyn skall tagas till personliga omständigheter hos sökanden samt
att i samband härmed tobaksnämndens instruktion, vari ingenting sägs örn
hänsyn till personliga omständigheter hos sökanden, bringas i samklang
med nämnda bestämmelse i butikstängningslagen.

Förbundet föreslår, att varusortimentet i 3 mom. lj kompletteras med
fotografisk film och mindre pappersartiklar. Förbundet anser, att speciellt
film är en typisk fritidsvara och att fotohandlarna, som framkalla och kopiera
film, icke skulle lida förlust, örn film finge försäljas i kiosker.

Sveriges korvhcindlareförbund anför, att tillståndsgivningen enligt 3 mom.
5) är, i'' vad avser tiden för försäljningens upphörande, mycket ojämn och
rekommenderar, att i lagen angives en viss norm för städer och en annan
norm för landsorten.

Förbundet föreslår vidare, att sådana föreskrifter meddelas att vid tillstånd
till försäljning av varm korv i första hand hänsyn tages till enskild
sökande som personligen utövar försäljningen samt att, när fråga örn nyetablering
uppstår, hänsyn tages även till redan befintlig handel med varm
korv i den mån ett nvtt tillstånd kan komma att medföra sådan konkurrens
att det blir till olägenhet för denna handel. Enligt förbundets förmenande
bör för den skull, i likhet med vad som sägs i 7 § av nu gällande butikstängningslag
örn kommunal myndighets skyldighet beträffande vissa fattade
beslut i fråga örn vanlig butikshandel, för näringsidkare, som bedriver
handel enligt bestämmelserna i II §, så snart fråga om nyetablering upp
står, gälla att länsstyrelsen skall bereda vederbörande näringsidkare tillfälle
att genom sina sammanslutningar uttala sig i ärendet.

IS §.

Tobciksnämnden framhåller, att det är tveksamt, örn monopolbolaget äger
rätt att anföra besvär över länsstyrelsens beslut. Örn det av nämnden i andra
hand förordade förslaget till ändring ilig vinner bifall, synes del vara på
sin plats att det klarlägges att sådan rätt tillkommer tobaksinonopolets utövare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och nolius län finner angeläget, att i butik
stängningslagen införas sådana bestämmelser, att ett länsstyrelsens tillstånd
lill utsträckt affärstid efter viss tid vinner laga kraft samt att de, som kunna
tänkas beröras av tillståndet, på något sätt erhålla kännedom örn detsamma,
så alt dc kunna bevaka sin rätt.

Hlhang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 197. 1

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

K. B. i Uppsala lån anför följande i fråga om besvärsinstitutet: Även beträffande
särskilda tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen föreligga svårigheter
i fråga om beslutens vinnande av laga kraft. Måhända vore det
möjligt att frågan ordnades genom föreskrift örn beslutens anslående hos
länsstyrelsen och besvärstidens räknande från anslagsdagen. Härigenom
skulle åstadkommas likhet i berörda hänseende med beslut som innefattar
trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse eller transportförmedling
eller avse indelning i lokalområden enligt förordningen angående
yrkesmässig automobiltrafik. Sådana beslut anslås i länsstyrelsens lokal
och besvärstiden löper från tidpunkten därför. Eljest sker särskilt anslagsförfarande
inom länsstyrelsen: blott i mål och ärenden med individualiserade
parter såsom vissa utsökningsmål, tomtindelningar, tjänsteförslag.
Länsstyrelsen skulle emellertid finna del lämpligare om en fråga om utvidgande
av anslagsförfarandet hos länsstyrelserna efter mera allsidig undersökning
löstes i ett större sammanhang.

K. B. i örebro län framhåller lämpligheten av att bcsvärsreglerna kompletteras
med en bestämmelse därom, att beslut örn meddelande av tillstånd till
försäljning på annan tid än den vanliga skall anses hava kommit klaganden
till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag i vederbörande
myndighets lokal.

K. B. i Kopparbergs lån framhäver önskvärdheten av att i lagen intagas
bestämmelser, som begränsa besvärstiden, och förordar det förfarandet att
vid bifall till en ansökan avskrift av tillståndsbeviset tillställes vederbörande
pastorsämbete för anslag och att besvärstiden räknas från dagen för anslaget.

Svenska tidningsutgivare föreningen hemställer, ali frågan om vern som
äger besvärsrält och frågan örn tidpunkten för besvärstidens beräkning
underkastas en grundlig och allsidig utredning i syfte att erhålla en klar
fullföljdsbestämmelse, som beaktar tillståndssökandens behov av rättssäkerhet.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår, att 18 § första stycket erhåller
följande ändrade lydelse: »Klagan över beslut av länsstyrelse enligt denna
lag må föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom 30 dagar
efter det att anslag och kungörelse, som föreskrivits i 11 § 4 morn., verkställts.
»

Ö v c r g d n g sbest å lii m elser n a.

Aktiebolaget svenska pressbyrån föreslår, i syfte att förebygga onödiga
ansökningsförfaranden vid 1945 års utgång, att i övergångsbestämmelserna
stadgas, att tillstånd jämlikt 11 § 3 morn., som gälla intill det den nya lagen
träder i kraft, skola anses gälla tills vidare utan särskilt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr J.97.

43

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Mnj:ts lagråd den 5 murs
1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg, ; : : -

Ekberg, -

Santesson.

Enligt lagrådet den 27 februari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den lfi
februari 1945, hade Kungl. Maj:t förordnat, alt lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprätta!
förslag till butikstängningslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. 1.
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet I. A. Lindeli.

Lagrådet lämnade förslaget ulan erinran.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1945.

Närvara n d e:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och
handelsdepartementen anmäler statsrådet Erlander lagrådets den 5 mars
1945 avgivna utlåtande över det den 16 februari 1945 till lagrådet remitterade
förslaget till butikstångningslag samt hemställer att förslaget, som avlagrådet
lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Jan-Erik Stenius.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

516152