Kungl. Maids proposition nr 191.
1
Nr 191.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska
akademien med musikhögskolan; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Georg Andrén.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, anför efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.
Vid anmälan i 1945 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten
58) av frågan om anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska
akademien med musikhögskolan framhöll jag, att anslagsbehovet påverkades
av vissa förslag, vilka förelåge till övervägande men som tarvade
ytterligare beredning. I statsverkspropositionen beräknades i avbidan på
särskild proposition i ämnet ett anslag för ändamålet av 269 700 kronor
eller samma belopp som det, varmed anslaget uppförts för budgetåret
1944/45.
Bihang till riksdagens protokoll Idith. t sami. Nr 191.
1
2
Kungl. Majda proposition nr 191.
Sedan beredningen av berörda ärende numera slutförts, anhåller jag att
få framlägga slutligt förslag i ämnet. Jag anmäler därvid först olika med
musikhögskolans organisation sammanhängande frågor och upptager därefter,
innan jag övergår till anslagsberäkningen, till behandling några spörsmål
rörande musikaliska akademiens bibliotek.
I. Vissa frågor rörande musikhögskolan.
Musikkonservatoriet, vilket år 1856 inrättades såsom ett från musikaliska
akademien i viss mån fristående statligt musikläroverk, omorganiserades
den 1 januari 1941 till en musikhögskola. Reglemente för högskolan
fastställdes den 22 november 1940 (sv. förf. sami. nr 960).
Musikhögskolan, som självständigt ledes av en direktör jämte ett lärarråd
men står under musikaliska akademiens överinseende, har till uppgift
att bibringa sina elever konstnärlig utbildning i musik samt att examinera
den, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker
(organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär
musikdirektör. Undervisning meddelas i musikaliska och närstående ämnen,
varvid läroämnena fördelas i särskilda grupper. Bland dessa äro vissa
avsedda för specialstudier och andra för studier för avläggande av examina.
I de musikaliska ämnena bedrives undervisningen i allmänhet individuellt
eller alltså genom särskilda lektioner med varje elev. Studieåret, som fördelas
på en hösttermin och en vårtermin, börjar den 1 september och fortgår
till den 1 juni, med ferier från och med den 16 december till och med
den 14 januari samt från och med torsdagen före påsk till och med onsdagen
efter påsk. Särskilda lovdagar förekomma icke under terminerna.
Direktören för högskolan, som enligt gällande reglemente bör vara en
framstående musiker med väl vitsordad organisationsförmåga och med
vars befattning följer benämningen professor, förordnas av Kungl. Maj:t
för en tid av i allmänhet sex år. Direktörsbefattningen är anordnad såsom
en icke-ordinarie befattning. Vid befattningen utgår arvode med av Kungl.
Majit bestämt belopp.
Högskolans lärarkrafter utgöras av dels ordinarie lärare, dels sådana
icke-ordinarie lärare, vilkas avlöningar utgå i form av arvode. Dessa senare
lärare benämnas arvodeslärare eller biträdande lärare, alltefter det arvodesbeloppet
bestämts av Kungl. Majit eller av musikaliska akademien. De
ordinarie lärarna tillsättas av akademiens styrelse, vars beslut emellertid
skall, örn det godkännes av akademien, underställas Kungl. Majits prövning
och stadfästelse. För den, som blivit utsedd till innehavare av ordinarie
lärarbefattning, utfärdar Kungl. Majit fullmakt. Arvodeslärare förordnas
av musikaliska akademiens styrelse, vars beslut skall underställas akademiens
prövning. Arvodeslärarna anses i likhet med de ordinarie lärarna
3
Kurnjl. Majlis proposition nr 191.
inneha fast anställning; enligt musikhögskolans reglemente gäller förordnandet
tills vidare, dock med skyldighet för den utsedde att avgå, då han
uppnått en ålder av 65 år, i den män ej anstånd med avgången medgives.
Biträdande lärare förordnas av akademiens styrelse. Förordnandena gälla
för läsår och förnyas i regel år för år. Vid högskolan finnes en på gammal
stat kvarstående ordinarie lärare i kontrabasspelning, vars befattning ej
är uppförd på personalförteckningen utan i gällande organisation motsvaras
av en arvodeslärarbefattning, vilken tills vidare hålles vakant.
Vid lärartillsättning fungerar högskolans lärarråd såsom sakkunnigt organ.
I ärenden angående tillsättning av ordinarie lärare eller arvodeslärare
skall lärarrådet yttra sig över kompetensen hos de sökande eller den eller de
i särskild ordning föreslagna samt för de kompetensförklarade angiva den
ordning, vari de böra ifrågakomma till befattningen. Biträdande lärare tillsättas
efter förslag av lärarrådet.
Med varje lärarbefattning följer .skyldighet att fullgöra undervisning av
viss bestämd omfattning. Denna plägar räknas efter antalet veckotimmar.
Härmed avses hela timmar per vecka under läsåret; antalet undervisningstimmar
är i regel större än antalet veckotimmar, da bland annat undervisningens
individuella beskaffenhet och proportionen mellan antalet läraie
och elever nödvändiggör att lektionstimmarna i viss utsträckning göras
kortare än hel timme. De ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet omfattar
20 veckotimmar. Med olika befattningar såsom arvodeslärare och
biträdande lärare följer olika omfattande undervisningsskyldighet. Biträdande
lärare i levande språk och vissa andra ämnen undervisa endast under
29 av läsårets veckor.
Den omfattning, i vilken undervisning under studieåret 1944/45 meddelas
av ordinarie lärare, arvodeslärare och biträdande lärare, framgår av
följande sammanställning. _
Antal veckotimmar |
|||
Ämne |
Ordinarie lärare |
Arvodes- lärare |
Biträdande lärare |
Metodik och praktisk lärarutbildning.............. |
— |
20 |
— |
15 |
— |
||
Kontrapunkt, komposition och instrumentation ..... |
20 |
— |
|
Instrumentation för militär musikdirektörsexamen .. |
— |
— |
ti |
20 |
15 |
ii |
|
Musikens historia och estetik .................... |
— |
4 |
|
Partiturstudium och dirigering .................... |
— |
4'' |
31'' |
Övningar i kördirigering .......................... |
— |
||
20 |
|||
Elementar- och kyrkosång ........................ |
20 |
— |
4 Kungl. Majlis preposition nr 191.
Ämne |
Antal veckotimmar |
||
Ordinarie lärare |
Arvodes- lärare |
Biträdande lärare |
|
Sång för musiklärar- och kantorsklasserna.......... |
20» |
* 1! |
| |
Sång för orgelelever.............................. |
— |
— |
23* |
Välläsning ........................... |
— |
— |
4* |
Talteknik ................................ |
— |
— |
8* |
Liturgik ................................. |
— |
— |
2 |
Italienska språket............................. |
— |
— |
3* |
Franska språket ............................ |
— |
— |
3* |
Tyska språket............................. |
— |
— |
3* |
Rytmik och solfége............................ |
— |
— |
2* |
Violinspelning ........................... |
20 |
154 |
7 |
Altviolinspelning .......................... |
— |
— |
2* |
Violoncellspelning ................. |
— |
10 |
— |
Kontrabasspelning ............... |
- |
4&** |
35 |
Pianospelning ................... |
40 |
15 |
— |
Pianospelning i orgelklassen ................. |
20 |
— |
— |
Orgelspelning.................... |
20" |
_ |
2 c* |
Flöjtspelning ..................... |
— |
5 |
| |
Oboespelning ............... |
— |
8 |
|
Klarinettspelning ............... |
10’ |
v |
|
Fagottspelning .................. |
7 |
— |
|
Blåsinstrument av mässing ............ |
ll8 |
I8 |
|
Valthomsspelning........... |
— |
ti |
— |
Harpspelning ............. |
— |
— |
1 |
Pianostämning .............. |
— |
6 |
_ 1 |
200 |
155 |
67 |
1—8 Där en och samme lärare utövar mer än en befattning, ha befattningarna betecknats med
samma notsiffra. — * Undervisning meddelas under 29 veckor. — ** För närvarande lärare på
.gammal stat.
Förutom den egentliga lärarpersonalen finnas vid musikhögskolan två
ackompanjatörer, vilka anställas på samma sätt som de biträdande lärarna
och i verkligheten inneha fortlöpande anställning liksom dessa. Var och en av
dem har 10 veckotimmars tjänstgöring.
1. Fråga rörande omreglering av direktörsbefattningen.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår är befattningen såsom
direktör för musikhögskolan anordnad som en icke-ordinarie befattning.
Befattningen är förenad med arvode, utgående från den i avlöningsstaten
för musikaliska akademien med musikhögskolan upptagna anslagsposten
Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 5
till arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Arvodet
företer emellertid likhet med lön enligt löneplan såtillvida som det utgöres
av ett grundarvode med tre ålderstillägg.Numera utgör grundarvodet 11 500
kronor och varje ålderstillägg 480 kronor; å dessa arvodesförmåner utgå
icke rörliga tilläggsförmåner. Tidigare, då dyrtidstillägg utgick å arvodet,
utgjorde grundarvodet 8 600 kronor, under det att ålderstilläggen även
då utgjorde 480 kronor; såväl i fråga örn begynnelse- som slutavlöning
överensstämde då arvodet nära med lönen i 26 lönegraden av 1921 års avlöningsreglemente
för den allmänna civilförvaltningen.
I propositionen nr 157/1942 anmäldes ett av musikaliska akademien
framställt förslag örn omändring av direktörsbefattningen till ordinarie befattning.
Till stöd för nämnda förslag hade akademien anfört i huvudsak
följande.
Direktörsbefattningen vore en synnerligen krävande befattning, på vars
innehavare måste ställas höga krav såväl i vad gällde förmåga att på ett
praktiskt sätt planlägga och leda undervisningen jämte vad som stöde i
samband med denna som ock i fråga om kompetens och auktoritet utåt
i rent musikaliskt hänseende. Detta förhållande hade funnit ett klart uttryck
i de olika bestämmelser örn kompetenskrav och ålägganden för direktören,
som funnes angivna i de av Kungl. Majit fastställda stadgarna för
musikaliska akademien och reglementet för musikhögskolan; i § 4 i reglementet
fastsloges, att direktören för musikhögskolan borde vara en framstående
musiker med väl vitsordad organisationsförmåga. Vid bedömande
av direktörens arbetsbörda med planläggning, ledande och övervakande
av undervisningen borde ihågkommas, att undervisningen i högskolans
flesta ämnen måste bedrivas individuellt, vilket givetvis gjorde direktörens
arbete synnerligen tidskrävande; en enbart på jämförelse mellan elevantalet
vid högskolan och andra undervisningsanstalter grundad uppskattning
av direktörens arbetsbörda bleve därför helt missvisande.
I fråga om anställningsform och avlöningsvillkor vid direktörsbefattningen
rådde för närvarande det enligt akademiens uppfattning i betraktande
av befattningens allmänna karaktär otillfredsställande förhållandet,
att densamma vore hänförd till kategorien icke-ordinarie arvodesbefattningar.
Särskilt i två hänseenden hade nämnda förhållande haft ogynnsamma
konsekvenser. Tillämpandet av nämnda anställnings- och avlöningsform
hade visat sig leda till att befattningen icke erhållit del i den
allmänna utvecklingen på löneområdet, som syftat till att avväga lönerna
i förhållande till den allmänna ekonomiska utvecklingen och sociala framsteg
genom inom vissa intervaller återkommande löneregleringar. En ännu
allvarligare brist i den tillämpade anställningsformen läge däri, att direktörsbefattningen
som en icke-ordinarie arvodestjänst cj ansetts lämpligen
böra förenas med pensionsrätt. Det skulle visserligen från akademiens sida
med tacksamhet erkännas det tillmötesgående, som från statsmakternas
sida visats genom att efter särskild prövning bevilja de hittillsvarande
direktörerna pension. Dock mäste det förefalla akademien i hög grad otillfredsställande,
att den törhända mest krävande befattningen vid läroanstalten
icke vöre förenad med pensionsrätt och att denne befattningshavare
intoge en sådan otrygg ställning, som läge i att pensionsfrågan
(> Kungl. Marits proposition nr 191.
först i samband med hans avgång ur tjänst gjordes till föremål för diskretionär
prövning. Härtill komme den brist på tryggad ställning för befattningshavarnas
efterlevande, som följde av en dylik anordning.
Vad angår frågan om den anställningsform och avlöning direktören borde
erhålla såsom ordinarie tjänsteman framgår av nyssnämnda proposition,
att delade meningar rådde mellan akademien, allmänna lönenämnden och
statskontoret. Akademien förordade, att befattningen ombildades till en
ordinarie medelst förordnande för viss tid tillsatt tjänst och framhöll härvid,
att direktören redan enligt gällande bestämmelser 1''örordnades av
Kungl. Majit för en tid av sex år i sänder och även i övrigt intoge samma
ställning som dylika förordnandetjänstemän; enligt akademiens förslag
borde direktörstjansten med tillämpning av den löneplan, som enligt civila
avlöningsreglementet gällde för rektorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter,
placeras i lönegraden E 3 (=30 löneklassen) eller, alternativt, i
lönegraden E 1 (= 28 löneklassen). Lönenämnden ifrågasatte, om icke
direktörsbefattningen borde bliva fullmaktstjänst i lönegraden A 28. Statskontoret
uttalade betänkligheter mot ändring av anställningsformen med
hänsyn till de speciella kvalifikationer, som erfordrades av tjänstens innehavare,
och ansåg sig i avvaktan på tjänsteförteckningssakkunnigas förslag
rörande 30 lönegraden icke kunna tillstyrka akademiens hemställan
örn befattningens hänförande till E-löneplan.
I propositionen uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
att starka skäl onekligen talade för att den nuvarande arvodesbefattningen
förändrades till ordinarie men att han ansett sig icke för det dåvarande
kunna biträda akademiens förslag, enär det vore tillrådligt att,
innan definitiv ställning toges till ifrågavarande spörsmål, resultatet av
1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas fortsatta utredningsarbete avvaktades.
Mot detta uttalande framställde riksdagen icke någon erinran.
Frågan örn omreglering av befattningen såsom direktör för musikhögskolan
har upptagits till behandling i två nya framställningar från musikaliska
akademien, över vilka allmänna lönenämnden och statskontoret
yttrat sig.
I den förra av dessa framställningar har musikaliska akademien förklarat
sig hysa betänkligheter mot att, såsom allmänna lönenämnden ifrågasatt,
direktörsbefattningen ombildades till fullmaktstjänst. Vad avlöningsformen
anginge, kunde det ifrågasättas, örn icke den närmast till hands liggande
lösningen vore att direktörstjänsten avlönades enligt löneplan C
civila avlöningsreglementet. I detta fall borde direktören hänföras till
lönegraden C 4 och alltså erhålla 12 000 kronors lön.
Allmänna lönenämnden har anfört, att goda skäl finge anses föreligga
för att direktörstjänsten vid musikhögskolan, som vore landets centrala
utbildningsanstalt för kyrkomusiker och musiklärare, omändrades från
Kungl. Majda proposition nr 191. 7
arvodestjänst till ordinarie tjänst; då förevarande spörsmål icke behandlats
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, borde detsamma nu upptagas
till fristående behandling. En sammankoppling i lönehänseende av direktörsbefattningen
med tjänsten som akademiens sekreterare hade tidigare
förekommit, när lönefrågan varit under övervägande, men enligt lonenamndens
mening både kunde och borde de båda befattningarna, med hänsyn
tagen till arten och omfattningen av de med dem förenade göromålen, med
avseende å löneställningen bedömas var för sig. Direktörsbefattningen bolde
vid överförandet till ordinarie stat inplaceras i lönegraden C 4; en årslön
av 12 000 kronor utan rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid finge
nämligen i och för sig anses lämpligt avvägd, och ett inordnande av direktörsbefattningen
i löneplan C syntes innebära den lämpligaste anordningen
i detta fall.
Statskontoret har förklarat, att goda skäl kunde åberopas för att snarast
möjligt åstadkomma en rationell lösning av spörsmålet örn anställnmgsoch
avlöningsförhållandena för direktören. Emellertid förefölle det ämbetsverket
angeläget överväga, örn icke med befattningen som direktör vid
musikhögskolan borde kunna förenas uppdrag såsom sekreterare vid akademien,
och i avvaktan på närmare undersökning om möjligheten av en
dylik rationalisering vore ämbetsverket icke berett förorda någon ändring
av nu gällande anställnings- och avlöningsförhållanden.
I sin senare framställning i ämnet — dagtecknad den 28 september 1944
— har musikaliska akademien vidhållit sitt förslag, att direktörstjänsten bolde
inplaceras i lönegraden C 4 civila avlöningsreglementet, samt till ytterligare
utveckling av sin uppfattning härom anfört:
Med akademien synas både allmänna lönenämnden och statskontoret
vara ense om att direktörstjänsten bör ombildas till ordinarie tjänst. Vad
statskontoret anfört i fråga örn eventuell sammanslagning av sekreteraroch
direktörstjänsterna kan enligt akademiens uppfattning endast bottna
i ett förbiseende av såväl olikheter i arbetsuppgifternas art som omfattningen
av desamma. Sekreterarens arbetsuppgifter äro visserligen till en
icke obetydlig del av rent administrativ art, såtillvida som han år föredragande
i akademien och i dess styrelse och förvaltningsnämnd m. m., men
en för akademien icke mindre väsentlig, ehuru självfallet lör en utomstående
föga kontrollerbar uppgift för honom är att följa musiklivet i moch
utlandet och detta ej endast vad angår musikens utövande utan aven
— och måhända främst — den skapande konsten på musikens område. Det
är ingalunda en tillfällighet utan ligger helt i linje med vad nu anförts att
till akademiens sekreterare pläga utses personer, luinda för att även som
privatmän äga ett livligt intresse för musikskapande. Direktörstjänsten ar
däremot av rent administrativ natur oell motsvarar ungefärligen rektorstjänster
vid undervisningsväsendet i övrigt. På grund av specialiteten i de
ämnen, vari undervisning meddelas, kan dock icke varje skicklig organisatör
ifrågakomma för denna uppgift. Därför erfordras att vara en framstående
musiker med väl vitsordad organisationsförmåga, en kombination som
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
icke torde vara alltför vanlig. Vad angår omfattningen av direktörens arbetsbörda
med planläggning, ledande och övervakande av undervisningen
har akademien tidigare i detta ärende framhållit, att undervisningen i högskolans
flesta ämnen måste bedrivas individuellt, vilket gör direktörens
arbete synnerligen tidskrävande. Akademien är angelägen att i detta sammanhang
understryka den stora arbetsbörda som åtföljer direktörst jönsten
och som enligt sakens natur endast i mindre omfattning kan överlåtas på
biträdespersonal.
Allmänna lönenämnden har förklarat, att denna framställning icke givit
nämnden anledning till särskilt uttalande, då nämnden redan tidigare tillstyrkt,
att direktörst jönsten ombildades till en ordinarie tjänst i lönegraden
C 4.
Statskontoret har ansett, att anledning icke förelåge att för närvarande
vidtaga någon ändring beträffande de direktören tillkommande avlöningsförmånerna.
I anslutning till sitt förslag om direktörstjänstens omreglering har musikaliska
akademien anfört, att det — för att åtgärden icke med nödvändighet
skulle behöva föranleda att vederbörande helt avkopplades från kontakt
med det praktiska musiklivet — syntes önskvärt, att möjlighet genom
bestämmelse i avlöningsreglementet eller eljest bereddes direktören att
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall med direktörstjänsten
förena sådan statlig ordinarie eller extra ordinarie befattning eller därmed
jämförlig kommunal tjänst, som endast upptoge en mindre del av befattningshavarens
tid. Akademien förklarade sig härvid närmast åsyfta kantorssyssla
eller dylikt.
Allmänna lönenämnden har, bland annat med hänsyn till svårigheterna
att kunna bedöma konsekvenserna, ansett att tillräckliga skäl icke förelåge
för ett medgivande av den generella räckvidd, som akademiens förslag
innebure. Däremot ville lönenämnden för underlättande av den i och för
sig önskvärda omregleringen av direktörsbefattningen till ordinarie tjänst
förorda, att den nuvarande direktören medgåves bibehålla befattning såsom
kantor i Katarina församling i Stockholm, vilken befattning han innehaft
sedan år 1921; lönenämnden hänvisade härvid till tidigare lämnade likartade
medgivanden (proposition nr 161/1941, sid. 22—24; riksdagens
skrivelse nr 286). En lämplig anordning i detta fall vore, att Kungl.
Maj:t utverkade bemyndigande av riksdagen att medgiva ifrågavarande
tjänsteförening för den nuvarande direktören för musikhögskolan, därest
direktörstjänsten omreglerades till ordinarie tjänst i lönegraden C 4. Lönenämnden
förutsatte härvid, att ett dylikt medgivande av Kungl. Majit
icke lämnades, med mindre utövandet av kantorst jönsten prövats icke inverka
hinderligt för utövandet av direktörstjänsten, samt att medgivandet
begränsades att avse visst antal år i sänder.
9
Kungl. Majlis proposition nr 191.
Den av musikaliska akademien föreslagna förändringen av befattningen
såsom direktör för musikhögskolan från arvodesbefattning till ordinarie,
medelst förordnande för viss tid tillsatt tjänst synes mig böra komma till
stånd. För en sådan förändring talar icke blott arten och omfattningen av
direktörens åligganden utan även det honom åliggande ansvaret för undervisningen
vid högskolan. Statskontoret har ansett, att med omregleringen
borde anstå, enär det enligt ämbetsverkets mening kunde ifrågasättas, om
icke direktörsbefattningen kunde sammanslås med befattningen såsom musikaliska
akademiens sekreterare. För egen del finner jag emellertid, bland
annat av de skäl, som från akademiens sida anförts däremot, en sådan sammanslagning
icke kunna ifrågakomma. Jag förordar därför, att omregleringen
sker från och med nästa budgetår.
I fråga om löneställningen för direktören biträder jag musikaliska akademiens
av allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag om befattningens inplacering
i lönegraden C 4 civila avlöningsreglementet.
Från musikaliska akademiens sida har uttalats en önskan om att direktören
skulle beredas möjlighet att efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall med sin tjänst förena sådan statlig ordinarie eller extra ordinarie befattning
eller därmed jämförlig kommunal tjänst, som endast upptoge en mindre
del av befattningshavarens tid. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
har jag emellertid icke ansett mig kunna förorda, att för detta fall
göres avsteg från civila avlöningsreglementets bestämmelse om att sådan
tjänsteförening ej må ske, med mindre Kungl. Majit och riksdagen därom
för visst fall beslutit. I överensstämmelse med vad allmänna lönenämnden
förordat torde emellertid Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande
att medgiva musikhögskolans nuvarande direktör, professorn E. C.
Ralf, att med direktörstjänsten förena befattningen som kantor i Katarina
församling i Stockholm. Med avseende å utövandet av den befogenhet härutinnan,
som skulle tillkomma Kungl. Majit, torde böra iakttagas vad lönenämnden
anfört. 2
2. Frågor angående utökning av undervisningen i
vissa ämnen m. m.
Beträffande den omfattning, i vilken undervisning meddelas vid musikhögskolan,
samt undervisningens fördelning på ordinarie lärare, arvodeslärare
och biträdande lärare, hänvisas till en i det föregående lämnad sammanställning
däröver.
Musikaliska akademien har för budgetåret 1945/46 med utgångspunkt
från nuvarande personalorganisation hemställt örn följande ändringar i undervisningsplanen,
nämligen
1) utbytande av arvodeslärarbefattningen i metodik och praktisk lärarutbildning
mot en ordinarie lärarbefattning i samma ämnen utan utökning
av undervisningens nuvarande omfattning, 20 veckotimmar;
Departements
chef eli.
10
Kungl. Majlis proposition nr 191.
2) utökning av undervisningen i violinspelning, nu 42 veckotimmar, med
10 veckotimmar, varvid den nuvarande arvodeslärarbefattningen i detta
ämne med 15 veckotimmars undervisning skulle utbytas mot en ordinarie
lärarbefattning med 20 veckotimmars undervisning;
3) utökning av undervisningen i flöjtspelning med 1 veckotimme, i oboespelning
med V2 veckotimme, i klarinéttspelning med 3 veckotimmar, i fagottspeining
med % veckotimme, i spelning på blåsinstrument av mässing med
2 1 :''■> veckotimmar och i valthornsspelning med 1 J/g veckotimme.
Till motivering av nämnda förslag har akademien anfört i huvudsak
följande.
I 1938 års statsverksproposition anmäldes ett av musikaliska akademien
framlagt förslag om att ett antal lärartjänster med 20 veckotimmars undervisning
skulle ombildas till ordinarie tjänster. Föredragande departementschefen
förklarade, att tre av de föreslagna tjänsterna borde tillerkännas företräde,
bland dem lärarbefattningen i metodik och praktisk lärarutbildning.
De andra ordinarie lärartjänsterna inrättades också, men i fråga örn metodiktjänsten
framhöll departementschefen, att 1936 års lärarutbildningssakkunniga
syntes komma att framlägga vissa förslag rörande den praktisktpedagogiska
utbildningen av musiklärare och att det icke syntes rådligt att
föregripa dessa förslag genom att inrätta en ordinarie lärartjänst i nämnda
ämne. De skäl, som dä av föredragande departementschefen ansågos tala
för uppskov med definitivt ställningstagande till frågan, föreligga icke
numera. Erinras må också att Kungl. Majit den 22 november 1940 fastställt
nytt reglemente för musikhögskolan och utfärdat ny kungörelse angående
examina, som få avläggas vid musikhögskolan m. m. Lärarbefattning«n
i metodik och praktisk lärarutbildning har alltsedan budgetåret 1938/39
varit förenad med 20 veckotimmars undervisning, och det förefaller otänkbart,
att förhållandena skulle kunna undergå en sådan ändring, att en minskning
av undervisningen bleve möjlig. Med inrättande av den ordinarie lärarbefattningen
i dessa ämnen bör därför icke längre anstå.
o Genom 1930 års reglemente för musikhögskolan infördes violinspelning
såsom nytt ämne både i musiklärarexamen och i militär musikdirektörsexamen.
För undervisningen i violin i ovannämnda klasser beviljades anslag
till en arvodeslärare med 15 veckotimmars tjänstgöring. Vid undervisningens
planerande förutsattes, att varje elev i dessa klasser skulle i ämnet violin
erhålla. 30 minuters undervisning per vecka. Här är att märka, att undervisningstiden
i övriga ämnen i dessa klasser är lägst 45 minuter. Erfarenheterna
visade emellertid snart, att den för varje elev tillmätta undervisningstiden
i ämnet var alldeles otillräcklig för att nå den tekniska utbildning
och de resultat i övrigt, som måste krävas av en musiklärare eller
en militär musikdirektör. Genom sitt levande intresse för ämnet och av
omsorg om eleverna har läraren i violinspelning i de båda klasserna under
de gångna åren trots att han icke uppbär lön för mera än 15 veckotimmar
dock: lämnat varje elev 45 minuters undervisning per vecka och undervisat
sammanlagt 25 veckotimmar, en uppoffring som torde vara enastående
inom undervisningsväsendet. På grund av denne lärares avgång
från befattningen böra — då det torde vara uteslutet att en efterträdare
kommer att lämna gratis undervisning — för budgetåret 1945/46 avses
Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 11
medel för 25 veckotimmars undervisning i violinspelning i nämnda klasser. Av
dessa böra 20 veckotimmar falla på en ordinarie lärare i ämnet.
Den begärda utökningen av undervisningen i olika blåsinstrument sammanhänger
delvis med att antalet militära musikkårer väsentligt ökat och
avser i övrigt, att eleverna i militärmusikdirektörsklassen skola kunna
erhålla undervisning i spelning på de båda blåsinstrument, på vilka de skola
avlägga examensprov, så att de icke, som nu i en del fall förekommer, själva
måste privat skaffa sig sådan undervisning å det ena instrumentet.
Samtidigt härmed har musikaliska akademien framhållit, att vissa andra
ändringar i musikhögskolans personalorganisation borde vidtagas, under
förutsättning att en förändring av anställningsformen för olika lärare, varom
akademien i olika sammanhang framställt förslag, genomfördes från och med
budgetåret 1945/46. Senast i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1944/45 hade akademien hemställt, att vissa arvodestjänster skulle
avvecklas och ersättas med extra ordinarie befattningar.
Allmänna lönenämnden har anfört, att ett inrättande av de båda avsedda
ordinarie lärartjänsterna icke behövde föregripa det resultat, vartill en utredning
angående lärarpersonalens anställningsförhållanden kunde leda.
Statskontoret har tillkännagivit motsatt uppfattning men tillika anfört,
att vissa skäl onekligen förelåge för en lönereglering för lärarna i metodik
och praktisk lärarutbildning samt i violinspelning. Ämbetsverket har icke
haft något att erinra mot den föreslagna utökningen av undervisningen i
violinspelning samt spelning å vissa blåsinstrument.
För den av musikaliska akademien begärda utökningen av undervisningen
i vissa ämnen synas bärande skäl vara anförda. I det följande utgår jag vid
prövningen av olika med musikhögskolans personalorganisation sammanhängande
frågor samt vid beräkning av avlöningsanslag till musikaliska
akademien med musikhögskolan för nästa budgetår från att det ökade undervisningsbehovet
skall tillgodoses.
Det i 1938 års statsverksproposition i princip förordade förslaget, att
undervisningen i metodik och praktisk lärarutbildning skall ankomma på
ordinarie lärare, torde i enlighet med musikaliska akademiens hemställan
böra genomföras från och med nästa budgetår. Samtidigt torde, likaledes
i överensstämmelse med akademiens förslag, böra inrättas en ordinarie lärarbefattning
i violinspelning utöver den nu befintliga. Antalet ordinarie lärarbefattningar
vid musikhögskolan skulle härvid komma att uppgå till 12. 3
3. Frågor om ändringar i anställningsförhållanden m. m.
för lärare och ackompanjatörer.
Såsom inledningsvis anförts, består personalen vid musikhögskolan a\
utom direktören tre olika lärarkategorier samt ackompanjatörer.
De ordinarie lärarn a, vilka ha 20 veckotimmars undervisningsskyldighet,
tillhörn lönegraden A 21 civila avlöningsroglementet: för
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
veckotimme räknat utgöra begynnelse- och slutavlöningarna omkring 383
respektive 451 kronor utan rörliga tilläggsförmåner och omkring 502 respektive
591 kronor med nu utgående tilläggsförmåner. Dessa lärare äga tjänstcoch
familjepensionsrätt enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglem
en t ena, därvid det för hel pension erforderliga antalet tjänstår för dem
är fastställt till 25. Lärarna erhöllo sin nuvarande lönegradsplacering genom
löneregleringsbeslut år 1926 (åttonde huvudtiteln, punkten 47; riksdagens skrivelse
nr 8 A), grundat på högskolornas löneregleringskommittés betänkande
rörande fackhögskolor och vetenskapliga anstalter (stat. off. utr. 1922: 13).
Vid den närmast föregående löneregleringen, år 1908, hade lärarnas lönestallnmg
avvägts med utgångspunkt från en jämförelse med lärarna vid de
allmänna läroverken, därvid här avsedd lärare erhållit högre begynnelselön
än adjunkt men lägre slutlön än lektor. Löneregleringskommittén, som i ett
tidigare betänkande föreslagit, att direktor musices i Uppsala och kapellmästaren
i Lund skulle inordnas i 18 lönegraden i 1921 års avlöningsreglemente
för den allmänna civilförvaltningen — ett förslag, som ej blev genomfort
— ansåg, att ifrågavarande lärarbefattningar vid musikkonservatoriet
''unde inplaceras i samma lönegrad. Musikaliska akademien åter hemställde
örn en inplacering i 24 lönegraden. Genom löneregleringen hänfördes lärarna
till 21 lönegraden.
Sådana befattningar, som numera benämnas arvodeslärarb ef
attningar, voro intill 1926 års lönereglering ordinarie tjänster, förenade
med pensionsrätt. Angående omregleringen må nämnas följande.
Enligt 1908 års löneregleringsbeslut skulle även lärare med mindre omfa ttande
undervisning än 20 veckotimmar — dock med undantag av orkesteranförare^
som tidigare avlönats med arvode — vara ordinarie. Föredragande
departementschefen förklarade i 1908 års statsverksproposition, att det
visserligen syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke avlöningen till dessa
lärare rätteligen borde utgå i form av arvode utan rätt till ålderstillägg, vilket
särskilt for de lägst avlönade lärarna skulle kunna synas vara det lämpligaste.
Departementschefen hade likväl icke ansett sig böra tillstyrka en
förändring av avlöningssystemet i nämnda riktning. Däremot kunde nämhgen
invandas, att det mången gång vore på grund av den med dessa
befattningar förenade förmanen att på ålderdomen kunna komma i åtnjutande
av en, lat vara blygsam pension, som akademien kunde till lärarbetattnmgarna
förvärva framstående lärare, vilka annars icke skulle för den
jämförelsevis ringa avlöning, som där erhölles, åtaga sig samma befattningar.
Vid 1926 års lönereglering beslöts i enlighet med ett av högskolornas lönereglenngskommitté
framställt förslag, att ifrågavarande befattningar skulle
vara lcke-ordmarie eller, såsom kommittén uttryckte sig, »erhålla karaktär
av extra ordinarie befattningar och således förenas med arvoden». Kommittén
anförde, att det skäl, som år 1908 varit avgörande, numera icke
kunde anses äga samma giltighet, då frågan örn beredande av pension åt
extra ordinarie befattningshavare vore under utredning; att bereda vederbörande
ordinarie anställning endast i syfte att tillförsäkra honom pensions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 1 .''i
rätt, vöre således med de nya pensionsbestämmelser, som syntes vara att
förvänta, ej längre av samma betydelse som tidigare. Musikaliska akademien
å sin sida hemställde, att någon ändring av anställningsformen ej skulle
vidtagas, så länge pensionsfrågan för den icke-ordinarie personalen ej blivit
definitivt löst. Föredragande departementschefen underströk i anledning
därav, att frågan örn icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt vore
aktuell och snart torde komma att lösas. Löneregleringsbeslutet grundades
i denna del på kommitténs förslag. Genom övergångsanordningar sörjdes
för att dåvarande ordinarie lärare, som så önskade, bibehöllos vid sina tidigare
anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden.
I detta sammanhang må erinras, att pensionsfrågan för icke-ordinarie
personal i statens tjänst genom civila tjänstepensionsreglementet, som trädde
i kraft den 1 juli 1935, löstes på sådant sätt, att i princip endast extra ordinarie
tjänstemän i teknisk mening — med lön enligt löneplan — erhöllo
pensionsrätt. Någon ändring häri har ej skett genom allmänna tjänstepensionsreglementets
tillkomst.
Avlöningen till ifrågavarande lärare — utom till läraren i musikens historia
och estetik, varom mera i det följande — hade vid 1908 års lönereglering
fastställts på sådant sätt, att begynnelse- och slutlönerna för veckotimme
räknat uppgingo till samma belopp som för lärare med 20 veckotimmars
undervisning. Vid 1926 års lönereglering ordnades avlöningsförhållandena för
dessa lärare på grundval av högskolornas löneregleringskommittés förslag.
Nämnda kommitté anförde, att arvodenas belopp även framdeles borde utmätas
i förhållande till antalet undervisningstimmar i veckan (veckotimmar)
och att ifrågavarande typ av befattningar ej kunde karakteriseras såsom
bisysslor i egentlig mening, varför det ej ur principiell synpunkt behövde
möta hinder att i dessa fall tillämpa systemet med ålderstillägg. Veckotimavlöningens
storlek fastställdes så att minimiavlöningen skulle utgöra 300
kronor samt att därtill skulle komma tre ålderstillägg, intjänta med 3 års
mellanrum, så att slutavlöningen 390 kronor nåddes efter 9 års tjänstgöring.
Efter 1926 års lönereglering ha vissa jämkningar i arvodesgrunderna
genomförts, sammanhängande med att dyrtidstilläggen avvecklats, från och
med budgetåret 1939/40 för lärare med mindre än 10 veckotimmar och från
och med budgetåret 1941/42 för lärare med minst 10 veckotimmar. För
dessa båda kategorier av arvodeslärare utgöra för närvarande begynnelseoch
slutarvodena för veckotimme 340 respektive 442 kronor för den förra
och omkring 395 respektive 513 kronor för den senare gruppen. Läraren i
violoncellspelning, vars undervisning först efter arvodesregleringen utökats
till 10 veckotimmar, har dock även efter utökningen kommit att hänföras
till kategorien med det lägre arvodet.
Från regeln att arvodeslärarnas avlöning avvägts efter i stort sett samma
grund som de ordinarie lärarnas föreligger ett undantag beträffande liirarbefattningen
i musikens historia och estetik. Avvikelsen sammanhänger med
att innehavaren av denna befattning har föreläsningsskyldighet (två föreläs
-
1 t Kunc/l. Majlis proposition nr 191.
ningar och två kollegier per vecka). Begynnelse- och slutavlöningen vid denna
lärarbefattning, som intill 1926 års lönereglering var ordinarie, utgjorde
enligt 1908 års lönereglering 2 100 respektive 3 000 kronor — vartill sedermera
kommo tillfällig löneförbättring å 525 kronor och oreglerat dyrtidstillägg
— samt enligt 1926 års lönereglering 3 100 respektive 4 150 kronor
jämte reglerat dyrtidstillägg. Efter dyrtidstilläggets avveckling utgöra motsvarande
från och med budgetåret 1939/40 utgående belopp 3 500 respektive
4 700 kronor.
För de biträdande lärarna ha arvodena beräknats efter skiftande
grunder och utgått med olika belopp bland annat på grund av vissa
växlingar i läsårets längd. Från och med läsåret 1938/39 har antalet undervisningsveckor
per läsår stadigvarande utgjort 29, dock att en ökning från
och med budgetåret 1943/44 till 32 veckor kommit till stånd för vissa biträdande
lärare. Arvodena till biträdande lärare utgöra för närvarande 295
eller 325 kronor för veckotimme, alltefter det undervisning bestrides 29 eller
32 veckor.
För ackompanjatörerna ha arvodena från och med budgetåret
1939/40 — efter dyrtidstilläggens avveckling — utgjort 160 kronor för
veckotimme. För biträde vid inträdes- och examensprov samt vid elevkonserter
erhålla ackompanjatörerna särskild ersättning med 6 kronor för
timme.
I särskilda skrivelser har musikaliska akademien framställt förslag örn
olika ändringar i anställnings- och avlöningsförhållandena för musikhögskolans
lärarpersonal. Vidare har akademien efter remiss avgivit utlåtande
över en av musikhögskolans lärarförening gjord framställning i ämnet. De
av akademien framställda förslagen ha delvis blivit föremål för remissbehandling.
De spörsmål, som berörts i akademiens och musikhögskolans lärarförenings
framställningar, ha berörts i propositionen nr 157/1942 samt 1944
ars statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, sid. 120 ff.), dock utan att
upptagas till prövning. I sistnämnda sammanhang anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,
att ytterligare utredning syntes erforderlig, innan frågan örn
löneställningen för de icke-ordinarie lärarna vid musikhögskolan upptoges
till närmare övervägande, samt att det syntes böra ankomma på Kungl.
Maj:t att avgöra, huruvida i samband med den sålunda erforderliga utredningen
även frågan örn de ordinarie lärarnas löneförhållanden borde kom
ina under prövning.
Riksdagen har i skrivelse den 15 april 1944, nr 8, uttalat sig för en sam
ordning av ifrågavarande utredningsfrågor.
Utredning i ämnet har numera verkställts av en inom ecklesiastikdepartementet
särskilt tillkallad utredningsman, extra ordinarie förste kanslisekreteraren
i finansdepartementet F. C. W. Ericson. Med skrivelse den 21 de
cember 1944 har denne till chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat
Kungl. Majlis proposition nr 191. 15
utredning angående ordnande av anställningsförhållanden m. m. för lärare
och ackompanjatörer vid musikhögskolan.
Över utredningen ha, efter remiss, musikaliska akademiens styrelse, ali
numna lönenämnden och statskontoret yttrat sig.
Föreliggande framställningar och över dem avgivna yttranden.
Lärarnas anställningsförhållanden. Musikaliska akademien
har icke framlagt något förslag, som berör de ordinarie lärarnas anställningsförhållanden.
Vad angår de icke-ordinarie lärarna har akademien
i särskilda skrivelser, den första dagtecknad den 30 maj 1940, föreslagit, att
extra ordinarie lärarbefattningar skulle inrättas vid musikhögskolan. Till
stöd härför har anförts i huvudsak följande.
Arvodeslärares anställning måste anses redan nu äga minst den fasthet,
som kännetecknar extra ordinarie anställning. I realiteten anställes vederbörande
på ett lika permanent sätt som en ordinarie lärare. Detta har
också kommit till synes i det av Kungl. Majit fastställda reglementet för
musikhögskolan, i vars § 11 föreskrivits skyldighet för arvodeslärare att avgå
vid 65 års ålder.
En otrygghet i ekonomiskt hänseende föreligger emellertid för närvarande
vid de icke-ordinarie lärarbefattningarna genom att olika sociala förmå
ner, bland annat pensionsrätt, ej är nied deni förenad. Detta medför påtagliga
olägenheter vid rekryteringen av dylika befattningar. I detta fall föreligga
alldeles speciella omständigheter, som tala för att befattningarna förenas
med pensionsrätt och andra sociala förmåner även om de icke bereda
sina innehavare full sysselsättning. Skillnaden mellan den inkomst, som
framstående musiklärare kunna erhålla genom enskild undervisning, och
den avlöning, som för motsvarande undervisning kan av statsmedel beredas
dem, är så avsevärd, att akademien befarar att i fortsättningen icke kunna
vid musikhögskolan knyta de lämpligaste lärarkrafterna, med mindre de
kunna räkna med att i statsanställningen erhålla dylika förmåner. I detta
hänseende äro förhållandena enahanda för lärare med relativt obetydlig undervisning
och för lärare med mera omfattande undervisning.
Det är att märka, att på de lärare, som ej ha full tjänstgöring vid högskolan,
icke ställas mindre stränga krav i kvalitativt hänseende än pa lärare
med 20 veckotimmar. Enligt §11 i reglementet för musikhögskolan jämförd
med § 34 i stadgarna för musikaliska akademien är tillsättning efter ansökning
obligatorisk beträffande arvodeslärarbefattning. Över inkomna ansökningar
skall inhämtas lärarrådets yttrande beträffande kompetensen hos de
sökande, och lärarrådet skall för de kompetenta angiva den ordning, i vik
ken de böra ifrågakomma till befattningen. I flertalet fall visar det sig vid
lärarrådets prövning att tillräcklig skicklighet för den avsedda lärarbefatt
ningen föreligger i ytterst få fall. Sedan lärarrådet yttrat sig, skall musika
liska akademiens styrelse utse lärare genom öppen omröstning. Beslutet
skall underställas akademiens prövning, och örn det ej vinner godkännande
skall ny ansökningstid i regel utsättas.
Till vad nu anförts kommer, att musikhögskolans icke-ordinarie lärare
endast i undantagsfall kunna räkna med att vinna befordran till ordinarie
tjänst. I flertalet fall undervisa de i sådana ämnen, där lärare med ordinarie
anställning ej finnes. Av den starka specialisering, som enligt sakens natur
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
mäste gälla pa detta område, följer, att övergång till läraranställning med
annat ämne endast kan tänkas i enstaka undantagsfall.
Av sistnämnda skäl — att varje lärare måste vara specialist i sitt ämne
— följer vidare, att lärarbefattningar med kombinerad undervisning i olika
ämnen icke kunna anordnas i någon större omfattning.
Akademien har vidare anfört, att det vid 1926 års lönereglering torde ha
töi utsatts, att de icke-ordinarie lärarbefattningarna skulle efter slutförande
av då pågående utredningsarbete bliva pensionsberättigande, men att utvecklingen
på pensionsområdet för att säkerställa nödig reda och konsekvens
gått i sadan riktning, att pensionsrätten i regel gjorts beroende av
anställningsform och avlöningsnormer på sådant sätt, att allenast med en
viss anställningsform — extra ordinarie i teknisk mening — regelmässigt
följde pensionsrätt.
Beträffande de närmare förutsättningar, som borde gälla för inrättande
av extra ordinarie lärarbefattning vid musikhögskolan, har akademien anfört
i huvudsak följande.
Ett avsteg från de inom allmänna civilförvaltningen vanligen tillämpade
grunderna för extra ordinariesättning behöver här göras i fråga örn tjänstgöringens
omfattning. Ett sådant avsteg har gjorts i fråga om lärare i övningsämnen
vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter, där
för extraordinarieskap kräves att vederbörande har en undervisningsskyldighet
omfattande minst åtta undervisningstimmar per vecka. Skäl kunna
tala för att gränsen dragés något lägre beträffande musikhögskolans lärare,
bland annat örn man för dem även framdeles skall mäta undervisningen i
hela timmar i stället för, som i fråga om övningslärarna, antalet undervis
ningstimmar örn 40. å 45. minuter. En lärare vid musikhögskolan med ett
visst timantal bör ej av sistberörda anledning ställas sämre i fråga örn möjlighet
att erhålla pensionsrätt än örn man tillämpat samma måttstock som
för läroverkslärare och sålunda höjt det nu tillämpade nominella timantalet
med 33—50 procent.
Det synes uppenbart, att ett fortlöpande behov föreligger av de anställningar,
om vilka här är fråga.
De i detalj utarbetade förslag om inrättande av extra ordinarie lärarbe
fattningar, som musikaliska akademien framlagt, ha varit utformade med
utgångspunkt från att de skulle kunna genomföras innan någon mera
grundlig översyn av anställnings- och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen
i dess helhet bomme till stånd. Enligt dessa förslag skulle arvodeslärare
med minst åtta veckotimmars undervisning erhålla extra ordinarie
anställning. Den med skyldighet att hålla två föreläsningar och två kollegier
per vecka förenade arvodeslärarbefattningen i musikens historia och
estetik borde anses motsvara en annan arvodeslärarbefattning med 10
veckotimmars undervisning, och den borde därför ombildas till extra ordinarie
befattning. Vid en definitiv reglering borde bland annat undersökas,
i vilken omfattning befattningarna som biträdande lärare borde ombildas
till extra ordinarie befattningar.
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
Statskontoret och allmänna lönenämnden ha icke funnit anledning till erinran
mot utformningen av musikaliska akademiens förslag till lönereglering
för icke-ordinarie lärare vid musikhögskolan, såvitt detsamma avser
att anställning såsom arvodeslärare med minst åtta veckotimmars undervisning
skulle ombildas till extra ordinarie anställning. Vad däremot angår
lärarbefattningen i musikens historia och estetik har allmänna lönenämnden
under hänvisning till ämnets speciella karaktär och tjänstgöringens
jämförelsevis ringa omfattning ansett det vara tveksamt, om denna befattning
borde förenas med pensionsrätt, och statskontoret har direkt avstyrkt
förslaget därom.
Statskontoret har vidare bland annat ifrågasatt, örn man icke borde
eftersträva större rörlighet å lärarbefattningarna vid musikhögskolan. Ämbetsverket
har därom anfört följande.
I samband med den omorganisation av konsthögskolan, som beslutades
av 1938 års riksdag, ombildades vissa tidigare med fullmakt tillsatta professorsbefattningar
vid högskolan till tjänster, vilka tillsättas av Kungl.
Majit för en tid av tio år och utan möjlighet för innehavaren att därefter
få mandattiden förlängd. Som motiv för denna ändring anförde departementschefen
i det till proposition nr 204 fogade statsrådsprotokollet den 18
februari 1938 (sid. 30), att enligt hans mening ett konstnärligt lärarskap
måste förbindas med sådana krav på rörlighet och produktivitet samt kontakt
med utvecklingen på olika områden av det konstnärliga livet, att övervägande
skäl talade för att möjlighet bereddes till ombyte av lärarna på
de ledande lärarbefattningarna inom konsthögskolan. Anordningen med
fullmaktstjänster kunde däremot medföra fara för stagnation och en viss
slentrian i undervisningen.
De motiv, som sålunda anförts för en viss rörlighet å lärarbefattningama
vid konsthögskolan, synas, såvitt statskontoret kan finna, jämväl
kunna åberopas för att icke bereda nu ifrågakomna arvodestagare vid musikkonservatoriet
fastare anställning. I stället förefaller det ämbetsverket
som örn det vore angeläget att — i vidare utsträckning än vad hittills synes
ha skett — åstadkomma personalombyten å lärarbefattningarna vid
konservatoriet. Innan detta spörsmål närmare utretts av akademien, synes
tidpunkten icke vara inne att överväga ändrade anställningsförhållanden
för lärarna vid konservatoriet.
Nämnas må, att musikaliska akademien redan i en — till statskontoret
ej remitterad — skrivelse den 27 maj 1938 redogjort för vissa överväganden
beträffande sistnämnda fråga. Akademien anförde därvid följande.
Genom den nya ordningen vid konsthögskolan har man velat sörja för
att lärarkåren blir mera tillgänglig för skilda strömningar inom konsten
och förebygga, att undervisningen med lärarnas tilltagande ålder stelnar i
vanemässighet. Dylika synpunkter lia för visso sitt berättigande vid undervisning
i skapande konst. Vid musikkonservatoriet åter, där undervisningen
väsentligen har till ändamål att bibringa eleverna skicklighet i återgivande
konst, måste större vikt fästas vid att för längre tid knyta framstående
pedagoger vid undervisningsanstalten. Med avseende å arten av
denna undervisning göra sig skiftande tidsströmningar icke i högre grad
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr litt. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
gällande. Akademien vill alltså såsom sin åsikt uttala, att de skäl, som förestavat
omorganisationen av konsthögskolan, icke motivera, att en liknande
anordning genomföres för musikkonservatoriets del.
Akademien Ilar gjort uttalanden av i stort sett samma innebörd i utlåtande,
avgivet i anledning av vad statskontoret anfört. Den enda befattning
vid musikhögskolan, för vilken anställningsformen med förordnande
för begränsad anställningstid skulle kunna ifrågakomma, vore den nuvarande
lärarbefattningen i komposition med instrumentation. Denna vore
emellertid förenad med undervisning i kontrapunkt, och för undervisningen
i detta ämne vore nämnda anställningsform mindre lämplig.
Akademien har i sitt nämnda utlåtande vidhållit, att lärarbefattningen i
musikens historia och estetik borde ombildas till extra ordinarie befattning.
Örn förberedelsetiden för föreläsningarna och kollegierna medräknades, omfattade
arbetstiden vid denna befattning minst 10 veckotimmar. Någon
tvekan kunde ej föreligga om att undervisningen i detta ämne vore lika
nödvändig för den musikaliska utbildningen som undervisningen i andra
ämnen.
Löne- och pensionssystem. Musikaliska akademien har
ej framlagt något förslag örn att löner och pensioner vid de nuvarande
ordinarie lärartjänsterna skulle anpassas efter växlingar i undervisningsskyldigheten;
akademien har härom anfört, att åtgärder i dylik riktning
skulle sakna nämnvärd praktisk betydelse, då å ena sidan någon minskning
i det nuvarande undervisningsbehovet icke vore att förutse och å
andra sidan en ökning av undervisningsbehovet utöver 20 veckotimmar
liksom hittills kunde tillgodoses genom att den ordinarie läraren eller annan
lärare anställdes såsom biträdande lärare för det överskjutande timantalet.
Beträffande det löne- och pensionssystem, som borde komma till användning
vid de föreslagna extra ordinarie befattningarna, har akademien
anfört i huvudsak följande.
Vid 1926 års lönereglering för musikkonservatoriets lärare utgick man
från att lärarna borde erhålla i stort sett samma avlöning för veckotimme
räknat, såvitt bortses från ålderstilläggen. Akademien anser det även nu
vara ogörligt att tillmäta undervisningen i de ämnen, som förekomma vid
musikhögskolan, ett olika stort värde.
Av flera skäl kan akademien icke förorda, att de extra ordinarie lärarbefattningarna
inplaceras i olika lönegrader med hänsyn till olika omfattande
tjänstgöringsskyldighet. Bland annat ur rent psykologisk synpunkt
skulle det icke vara lyckligt att med hänsyn till tjänstgöringens kvantitet
verkställa en så kraftig differentiering i fråga om lönegradsplaceringen, som
skulle uppkomma vid en direkt inplacering av lärartjänsterna i olika lönegrader;
en sådan differentiering komme lätt att uppfattas såsom utslag för
en olika värdesättning av arbetsprestationerna. En direkt inplacering i
olika lönegrader skulle vidare medföra olägenheter, i händelse behov av
jämkningar i tjänstgöringens omfattning skulle uppkomma, genom att i
så fall betinga ändrad lönegradsplacering.
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
Akademien vill i stället föreslå, att samtliga extra ordinarie lärarbefattningar
vid musikhögskolan inplaceras i en och samma lönegrad och att
avlöningsbeloppen inom denna lönegrad tillämpas oavkortade vid full
tjänstgöring samt eljest avkortas i förhållande till minskningen i tjänstgöringen.
Pensionsavdrag och pensioner skulle på motsvarande sätt avkortas.
Ett sådant löne- och pensionssystem — som har åtskilliga likheter
med det, som för närvarande tillämpas för lärare i övningsämnen vid olika
statliga och kommunala undervisningsanstalter — skulle på ett smidigt
sätt ansluta sig till de för musikhögskolan speciella förhållandena och på
ett lyckligt sätt undanröja de svårigheter, som tidigare ansetts möta mot
arvodestjänsternas ombildning till extra ordinarie tjänster.
I anslutning härtill har musikaliska akademien framlagt förslag om att
årslönen för extra ordinarie lärare vid musikhögskolan skulle utgöra, vid
en undervisning av 20 veckotimmar det för vederbörande löneklass och
ortsgrupp gällande lönebeloppet samt vid en undervisningsskyldighet understigande
20 veckotimmar ifrågavarande lönebelopp, minskat med 5 procent
för varje felande veckotimme. I förekommande fall skulle pensionsavdrag
och tjänstår i pensionsavseende minskas efter samma grund. Föreläsningstimme
(kollegietimme) skulle anses som 2V2 veckotimmar.
Statskontoret och allmänna lönenämnden ha ej funnit anledning till
erinran mot det sålunda föreslagna löne- och pensionssystemet. Såsom av
det föregående framgår ha emellertid myndigheterna ifrågasatt, huruvida
den med föreläsningsskyldighet förenade lärarbefattningen i musikens historia
och estetik borde ombildas till extra ordinarie befattning.
Lärarnas löneställning. I sitt förslag örn inrättande av
extra ordinarie lärartjänster vid musikhögskolan har musikaliska akademien
utgått från gällande placering av högskolans ordinarie lärare i lönegraden
A 21 och i anslutning därtill föreslagit, att de extra ordinarie lärarna
skulle placeras i lönegraden Eo21. Att i detta fall placera extra
ordinarie personal i lägre lönegrad än motsvarande ordinarie personal borde
icke ifrågakomma, då kvalifikationerna vore desamma för båda lärarkategorierna,
och de extra ordinarie befattningarna här ej vore rekryteringsutan
sluttjänster. Akademien utginge från att de extra ordinarie lärarna på
samma sätt som för närvarande de ordinarie lärarna skulle äga att med sin
befattning förena ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst
eller därmed jämförlig kommunal befattning.
Statskontoret och allmänna lönenämnden lia ej haft någon erinran mot
vad musikaliska akademien sålunda föreslagit.
I skrivelse den 27 maj 1938 har musikaliska akademien framställt förslag
örn uppfattning av musikkonservatoriets ordinarie lärare till 24 lönegraden.
Till stöd härför har akademien anfört i huvudsak följande.
Akademien har i upprepade framställningar hemställt örn en väsentlig
förbättring i lönevillkoren för musikkonservatoriets lärarpersonal och anser,
att en dylik åtgärd nu icke längre bör undanskjutas. Det är i hög grad
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
beroende på halten av den undervisning, som meddelas vid konservatoriet,
om den svenska tonkonsten skall kunna nå en högre utveckling. Under
sådana förhållanden synes det ofrånkomligt, att de förmåner, som beredas
konservatorielärare, göras så pass lockande, att verkligt framstående konstnärliga
krafter kunna påräknas vid befattningarnas tillsättande. Att vid
bestämmande av lärarnas löneställning tillämpa ett snävt formalistiskt betraktelsesätt
kan i denna situation näppeligen vara riktigt.
Även örn man skulle kunna bortse från de hänsyn till en fullgod rekrytering,
som här synas påkalla en friare bedömning av löneställningen —
vilket man enligt akademiens mening med hänsyn till undervisningen icke
kan göra — föreligga starka skäl för en höjning av den nuvarande lönegradsplaceringen.
Då till grund för avlöningsbeloppens bestämmande lägges
lärarnas arbetsbörda i form av lektionsgivande under ett visst antal
timmar i veckan, får icke förbises, att åtskilligt annat arbete är förenat
med lärarbefattningarna. Lärarna skola deltaga i inträdes- och examensprov,
förbereda elevkonserter m. m. En lärare vid konservatoriet måste
självfallet vidare ägna ett intensivt och krävande arbete åt att vidmakthålla
och ytterligare utveckla sin egen konstnärliga skicklighet. Detta utgör
en nödvändig förutsättning för att hans förmåga och auktoritet som
lärare skall bibehållas och stärkas. Det synes akademien vidare, som örn
man borde beakta, att lärarna sakna utsikt till vidare befordran.
För jämförelse må slutligen erinras om att professorer vid konsthögskolan
med mindre än 10 veckotimmars undervisning vid 1926 års lönereglering
uppfördes på ordinarie stat i 24 lönegraden och nu avses skola erhålla
en löneställning motsvarande 27 löneklassen. Musikkonservatoriets ordinarie
lärartjänster äro heltidstjänster, ehuru deras innehavare under nuvarande
förhållanden äro nödsakade att bereda sig biinkomster av olika
slag bland annat för att kunna täcka sina dyrbara studieskulder och kostnader
för instrumentinköp.
1939 års tjänstef örte ökning ssakkunnig a ha icke berört frågan om ändrad
lönegradsplacering av lärare vid musikhögskolan.
Musikhögskolans lärarförening har i en den 9 december 1941 dagtecknad
skrift hemställt örn en allmän omprövning av löneställningen för musikhögskolans
lärarpersonal med beaktande av den utbildning, som erfordrades
för att erhålla läraranställning vid högskolan. Härom har föreningen
anfört i huvudsak följande.
1. Utbildningen intill avslutade studier vid musikhögskolan. För att
kunna vinna inträde i musiklärarklassen vid musikhögskolan fordras bland
annat dels minst realexamen — vilken i regel torde avläggas vid 16 års
ålder — dels tillräcklig färdighet i sång, piano, violin, harmonilära och musiklära.
De härför erforderliga lektionerna kunna delvis tagas under skoltiden,
men studietiden efter realexamen plägar uppgå till mellan fyra och
sex år. Efter denna utbildning, som är både längre och dyrbarare än den,
som för fram till studentexamen och därmed öppnar möjlighet till universitetsstudier,
söker vederbörande bliva antagen till elev vid musikhögskolan.
Inträdesprov förrättas vid varje hösttermins början. Då musiklärarklassen
omfattar ett begränsat antal elever — genomsnittligt torde varje
år omkring sex elever av ofta nog ett 50-tal sökande kunna beredas plats
— kommer den sökandes skicklighet i ovannämnda ämnen att fälla utslaget;
speciell begåvning förutsättes givetvis. Studietiden vid musikhög
-
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
skolan för musiklärarexamen är fastställd till fyra år. Under denna tid —
som skulle motsvara universitetsutbildningen för en adjunkt med tentamen
i tre ämnen — måste musiklärareleven ha avlagt godkända tentamina i
fjorton olika ämnen.
I de flesta fall tvingas musikläraren att avlägga även organist- och kantorsexamen
för att han genom att förena tjänster — framför allt i landsorten
— skall kunna uppnå en skälig inkomst. Studietiden vid musikhögskolan
förlänges därigenom med två till tre år. De kostnader eller studieskulder,
som bli följden av så många års utbildning, bli givetvis betungande.
När det gäller andra musikaliska examina eller solistisk utbildning, te
sig kostnaderna på ungefär liknande sätt. För inträdessökande till solistklass
ske visserligen prov i ett mindre antal ämnen, men i gengäld äro kraven
på begåvning och instrumental färdighet här större.
2. Fortsatt utbildning. En elev, som avslutat studierna vid musikhögskolan,
kan självfallet icke räkna med att någonsin kunna erhålla anställning
såsom lärare vid musikhögskolan; därtill äro lärarbefattningarna alltför
få, och likaså måste det på detta stadium ställa sig vanskligt att bedöma,
i vad mån han äger förutsättningar för att kunna förvärva sig den
kompetens, som erfordras. Sådan kompetens kan å andra sidan ej förvärvas
uteslutande genom särskild begåvning utan förutsätter många års fördjupade
studier i respektive specialfack.
Den abstrakta vetenskap, som avser undervisning i musikens olika elementer,
ställer de högsta tänkbara fordringar på lärarna, emedan det gäller
att kunna undervisa på alla stadier av musikaliskt vetande, även de
allra högsta. Vid musikhögskolans individuella undervisning ställes också
läraren inför helt andra pedagogiska problem än vid klassundervisning, där
det gäller att inlära ett visst på förhand bestämt pensum och arbetet till
stor del kommer att bestå av förhör; här gäller det att till det yttersta
tillvarataga och utveckla individernas starkt skiftande fysiska och psykiska
möjligheter. Högskolläraren i musik måste ständigt helt behärska sitt ämne
och lia förskaffat sig stor erfarenhet örn dettas psykologi och pedagogik.
Sådana kvalifikationer erfordra många års trägna studier och forskningar,
ofta även utomlands, samt överhuvudtaget ett intensivt arbete med avseende
å högsta möjliga praktiska kunnande i facket.
Musikaliska akademien har i utlåtande över framställningen förklarat,
att akademien helt instämde i framställningens syfte. Den nuvarande lönesättningen
för musiklärare av olika slag vore i hög grad irrationell. Under
det att musiklärarna vid de allmänna läroverken och läroanstalterna för
blinda vore placerade i lönegraden A 20 och musiklärarna vid folk- och
småskoleseminarierna vore placerade i lönegraden A 21, tillämpades sistnämnda
lönegradsplaeering även för musikhögskolans lärarkrafter, vilka
hade att giva förstnämnda musiklärare den utbildning, som av dem erfordrades,
och på vilka måste ställas krav, som endast kunde uppfyllas
efter en lång och i allmänhet dyrbar utbildning.
Verkställd ytterligare utredning.
Allmänna synpunkter. Utredningsmannen har till en början
upptagit till granskning frågan, huruvida ett ställningstagande till de av
musikaliska akademien berörda spörsmålen av några särskilda skäl borde
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
anstå. Utredningsmannen har för sin del ansett denna fråga böra besvaras
nekande och därom anfört följande.
Den frågan ligger nära till hands, om tillräcklig anledning finnes att nu till
bedömande upptaga de spörsmål, som avse musikhögskolan. Olika omständigheter
synas emellertid motivera detta. De önskemål akademien nu sökt få tillgodosedda
ha enligt vad som framgår av de till ärendet hörande handlingarna
funnits sedan ett 20-tal år tillbaka. Omständigheterna i samband med att
olika ordinarie lärarbefattningar vid 1926 års lönereglering omändrades till
icke-ordinarie äro såtillvida säregna, som det därvid synes ha förutsatts, att befattningarna
inom en snar framtid därefter skulle bliva förenade med pensionsrätt.
Härtill kommer, att i detta sammanhang är fråga om en liten befattningshavargrupp
och att några mera betydande merkostnader därför icke kunna
beräknas uppkomma i anledning av en löne- och pensionsreglering för ifrågavarande
tjänster. Erinras må slutligen örn att en omreglering av liknande
innebörd verkställdes år 1938 för konsthögskolans vidkommande.
Såsom ett särskilt skäl emot att för närvarande taga ståndpunkt till det
föreliggande förslaget örn inrättande vid musikhögskolan av extra ordinarie
tjänster med ett visst, smidigt verkande löne- och pensionssystem har anförts,
att frågan om anställnings-, avlönings- och pensioneringsförhållandena för
Övningslärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter för närvarande
vöre föremål för särskild utredning. Anledningen till att motsvarande frågor
för musikhögskolans vidkommande för närvarande ansetts böra göras till föremål
för en av övningslärarfrågan oberoende utredning torde vara, att tillräcklig
klarhet numera vunnits om att ifrågavarande spörsmål icke äga något sådant
samband, att något skulle stå att vinna på en sammankoppling av desamma.
I själva verket torde problemen endast lia få beröringspunkter. Denna slutsats
må närmare motiveras.
Beträffande övningslärarna torde en huvudfråga ligga på det organisatoriska
området och avse ett utrönande av de möjligheter, som kunna finnas att skapa
heltidstjänster genom sammanslagning av lärartjänster vid olika statliga
och kommunala skolor. Något liknande problem föreligger överhuvudtaget
icke beträffande musikhögskolans lärare. Dessa utgöras av specialister i olika
ämnen och ha förvärvat sin specialkompetens genom så långvariga och dyrbara
studier, att det får anses uteslutet att uppbygga organisationen från den
utgångspunkten, att de jämväl skola undervisa på ett lägre stadium. Ofta nog
ha de förvärvat sin kompetens i sådana ämnen, att det redan av denna anledning
icke kan ifrågasättas att utnyttia dem i en vanlig skola. Vad åter angår
frågan, huruvida en lärare vid musikhögskolan, som på grund av ämnesval
och särskild håg vill samtidigt undervisa på båda stadierna, bör äga rätt därtill,
kan det visserligen icke bestridas, att detta kan vara till gagn för undervisningen,
särskilt för den lägre men kanhända även för den högre. Frågan
torde emellertid böra besvaras så, att ett dylikt innehav av tjänster bör kunna
få äga rum, om det kan ske utan särskilda olägenheter. Skulle övningslärartjänsterna
komma att organiseras som verkliga heltidstjänster, torde någon
förening av sådan tjänst med lärartjänst vid musikhögskolan i allmänhet icke
kunna komma till stånd.
_ Utöver organisatoriska åtgärder äro vissa iämkningar i avlönings- och pensionsbestämmelserna
för Övningslärare av olika slag antagliga såsom resultat
av det nu pågående utredningsarbetet. De av musikaliska akademien föreslagna
avlönings- och pensionsbestämmelserna för extra ordinarie lärare vid
23
Kungl. May.ts ''proposition nr 191.
musikhögskolan förete vissa likheter med de för övningslärarna nu gällande.
Gentemot den nära till hands liggande anmärkningen, att med prövningen av
akademiens förslag borde anstå till dess att övningslärarproblemet losts har
akademien bestämt hävdat, att de av akademien föreslagna anordningarna
vore de lämpligaste för musikhögskolan. Denna mening har delats av allmänna
lönenämnden.
Utredningsmannen har vidare ställt frågan, huruvida ett anställnings-, avlönings-
och pensionssystem, som ansåges särskilt ändamålsenligt för musikhögskolans
behov, borde genomföras även örn det innebure avvikelser från
vad som eljest brukade tillämpas inom statsförvaltningen. Härvid har utredningsmannen
erinrat örn att det liknande spörsmål, som förelag vid konsthögskolans
omorganisation år 1938, då besvarades salunda, att likformighetskravet
icke finge drivas så långt, att det uteslöte en förnuftig anpassning efter
säregna förhållanden. Detsamma syntes böra gälla i det fall, varom här vore
fråga. De avvikelser, som erfordrades för en ändamålsenlig anordning av den
högre musikaliska undervisningen, behövde lika litet som de, som redan företagits
för den högre undervisningen i de bildande konsterna, erhålla prejudicerande
betydelse för andra förvaltningsområden.
Anställningsformer m. m. Utredningsmannen har anfört, att
frågan, vilka anställningsformer, som borde förekomma vid musikhögskolan,
borde bedömas med ledning av de särskilda krav, som den högre musikundervisningen
ställde på lärarna. Ett första krav vore, att läraren skulle med god
musikalisk allmänbildning förena en så långt driven specialisering i sitt ämne,
att han helt behärskade detta. Härför erfordrades bland annat, att han uppehölle
kontakten med musiklivet i allmänhet och särskilt såvitt det anginge
hans speciella ämne; han måste kontinuerligt fortsätta sin egen utbildning.
Ett andra krav, som självfallet mäste ställas pa en lärare inom detta område,
vore att han skulle vara en skicklig pedagog.
Utredningsmannen har nu till en början framhållit, att den omständigheten
att lärarna skulle vara specialister i sina ämnen gjorde, att det icke vore möjligt
att i någon nämnvärd utsträckning organisera undervisningen med utgångspunkt
från att samme lärare skulle undervisa i ett flertal ämnen. Vid musikhögskolan
måste finnas ett förhållandevis stort antal lärarbefattningar med
föga omfattande undervisning.
Emellertid läge det både i undervisningens och lärarnas intresse, att de
möjligheter att anordna lärarbefattningar med undervisning i flera ämnen,
som förefunnes, bleve tillvaratagna. De nuvarande befattningarna såsom lärare
i dirigering och partiturstudium och såsom orkesteranförare syntes utan olägenhet
kunna sammanslås till en befattning. Vidare syntes det vara en naturlig
anordning, att en av lärarna i violinspelning även handhade undervisningen i
altviolinspelning. Å andra sidan syntes det kunna ifragasättas, huruvida det
vore fullt lämpligt att såsom för närvarande undervisningen i å ena sidan
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
komposition och instrumentation och å andra sidan kontrapunkt permanent
samordnades under en lärarbefattning. Att erhålla en framstående kompositör
att leda kompositions- och instrumentationsundervisningen syntes man knappast
kunna påräkna för framtiden, örn med befattningen även skulle följa
skyldighet att meddela kontrapunktsundervisning. Däremot syntes ämnet
musikalisk formlära, vari för närvarande den ordinarie läraren i harmonilära
undervisade (2 veckotimmar), på ett naturligt sätt höra samman med kompositionsämnet
och kunna förenas med detta. Enligt från musikhögskolan inhämtad
uppgift skulle en sadan organisationsändring, örn den genomfördes
utan utökning av undervisningens totala omfattning, medföra en undervisningsskyldighet
av för kompositionsläraren 12 veckotimmar och för kontrapunktsläraren
10 veckotimmar.
. Vad angår frågan, om musikhögskolans lärare i likhet med vissa professorer
vid konsthögskolan borde erhålla förordnande »för begränsad anställningstid»,
d. v. s. för viss tid utan möjlighet till mandattidens förlängning, har utredningsmannen
besvarat denna fråga jakande beträffande lärarbefattningen i
komposition och instrumentation men i övrigt nekande samt till motivering
härav anfört följande.
Vad angår lärarbefattningen i komposition och instrumentation, synas goda
skal tala for att denna befattning tillsättes på samma sätt som berörda konstprofessurer,
såframt kontrapunktsundervisningen avskiljes från befattningen.
Inom kompositionskonsten förekomma pa motsvarande sätt som inom målarkonsten
olika strömningar under olika tidsskeden, och det synes därför angeläget,
att möjlighet här finnes för tillförsel av nya förmågor, vilka stå i nära
kontakt med rörelserna, i samtidens konst och med de problem, som fån°a de
ungas intressen. Att i detta ämne tillsätta en lärare med fortlöpande anställning
intill pensionsåldern kan däremot innebära en fara för stagnation. Anordningen
med en ordinarie tjänst, tillsatt medelst förordnande för 10 år utan
möjlighet till förlängning, synes mycket lämplig för denna befattning.
I fråga om övriga lärarbefattningjir vid musikhögskolan ligga förhållandena
till på annat sätt. Några sådana strömningar förekomma icke inom musikreprooucerandets
konst som inom musikskapandets. Lärarens pedagogiska
skicklighet och undervisningsvana måste vidare enligt sakens natur tilldraga
sig ett mera centralt intresse här än da fråga är örn undervisningen i skapande
konst, där kompetensgraden mera står i proportion till lärarens egen nyskapande
förmåga. Dessa omständigheter tala emot att i dessa fall tillämpa
anställningsformen förordnande för begränsad anställningstid. Denna skulle
också med tämligen stor sannolikhet leda till att musikhögskolan ginge miste
örn de mest lämpliga och kvalificerade lärarna och finge nöja sig med mindre
tillfredsställande lärarkrafter. Man kan nämligen under inga förhållanden
bortse fram att. den utövande musikern vid statsanställningens upphörande
skulle befinna sig i en helt annan och vida sämre situation än den skapande
konstnären.
. Beträffande lärarbefattningarna utom den, som avser kompositionsundervisning,
har utredningsmannen anfört, att det läge i undervisningens intresse,
25
Kungl. May.ts proposition nr 191.
att de ej förenades med så omfattande undervisning, att den fortsatta kontakten
med musiklivet utanför högskolan alltför mycket försvårades eller rent
av omöjliggjordes. Undervisningsskyldigheten borde ej heller göras så omfattande,
att läraren därigenom betoges möjlighet till den musikutövning, som
även av tekniska skäl vore oumbärlig. För normala fall syntes man icke kunna
räkna med en undervisning omfattande mer än 20 veckotimmar, beräknade
på det vid musikhögskolan hittills vanliga sättet (såsom heltimmar). Denna
undervisningsskyldighet vore nu förenad med de ordinarie lärarbefattningarna
och finge i och för sig anses betydande, om man toge i betraktande, att den
skedde på högskolestadiet och att den vore psykiskt påfrestande. Det kunde
nämnas, att besparingsberedningen efter en undersökning av anställningsförhållandena
vid musikhögskolan förklarat sig icke vilja föreslå någon utökning
av undervisningsskyldigheten utöver 20 veckotimmar.
Vad angår musikaliska akademiens hemställan, att även lärare med mindre
omfattande undervisning än 20 veckotimmar skulle erhålla anställning av sådant
slag, att därmed vore förenade sociala förmåner, bland dem tjänsteoch
familjepensionsrätt, har utredningsmannen anfört följande.
Det lärer icke kunna bestridas, att musikhögskolans lärarpersonal i olika
avseenden intager en sådan särställning inom statsförvaltningen, att avvikelser
i den förordade riktningen äro befogade. Fråga är närmast vilken omfattning
undervisningsskyldigheten minst bör lia för att anställningen skall förenas
med rätt till fri sjukvård samt tjänste- och familjepensionsrätt, d.v. s. vara
ordinarie eller extra ordinarie; att förena arvodesanställning med sådana förmåner
torde icke böra ifrågakomma. De särskilda förhallandena pa detta område
synas kunna motivera att gränsen, såvitt fråga är örn extra ordinarie
anställning för lärare med undervisning i rent musikaliskt ämne, sättes tämligen
lågt, förslagsvis vid 6 veckotimmar. Med de pensionsbestämmelser, som
i°det följande föreslås, skulle en sådan lärare med nämnda undervisningsskyldighet
få möjlighet att erhålla en pension motsvarande 30 procent av pensionsunderlaget,
vilket i och för sig synes innebära en lämplig gränsdragning.
Beaktas bör också, att gränsen, ehuru den kan förefalla låg, reellt sett är
ungefärligen densamma som de åtta veckotimmar (undervisningstimmar),
som fordras för extra ordinarie anställning såsom Övningslärare, och att den
sedd i relation till full tjänstgöring är något högre. Ytterligare må framhållas,
att omfattningen av högskollärarens arbetsuppgifter utöver lektionsgivandet
otvivelaktigt äro vida mera omfattande och betungande än övningslärarnas.
— Att tillämpa nyssnämnda norm, då. fråga är om befattning med annan
undervisning än rent musikalisk, torde icke böra ifrågakomma, bland annat
med hänsyn till konsekvenserna.
I detta sammanhang må nämnas, att undervisningsbehovet vid^musikhögskolan
är anmärkningsvärt konstant, beroende på att endast sa mångå elever
må antagas, som genom de tillgängliga lärarkrafterna kunna erhålla tillräcklig
undervisning. Till belysande härav samt av förhållandet mellan tillgång och
efterfrågan på elevplatser meddelas här nedan en sammanställning, upprättad
på grundval av uppgifter, som lämnats av musikaliska akademien.
26
Kungl. Majlis proposition nr 191.
Tidsperiod |
Hela antalet elever per termin |
I medeltal per år under |
|||
lägst |
i medeltal |
högst |
inträdes- ansökningar |
elevantag- ningar |
|
1901—1910 |
162 |
168 |
175 |
188 |
17 |
1911—1920 |
168 |
174 |
180 |
205 |
63 |
1921—1930 |
174 |
185 |
194 |
287 |
65 |
1931—1940 |
173 |
192 |
211 |
230 |
46 |
1941—1943 |
187 |
192 |
199 |
246 |
72 |
I anslutning härtill har utredningsmannen tillstyrkt, att extra ordinarie lärartjänster
inrättas vid musikhögskolan i den omfattning, som framgår av följande
sammanställning. Förslaget är uppgjort med utgångspunkt från att undervisning
genom icke-ordinarie lärare skall förekomma i den omfattning, som
varit fallet till och med budgetåret 1944/45,dock med de ändringar,om vilka
musikaliska akademien hemställt för budgetåret 1945/46. Utredningsmannen
har framhållit, att de föreslagna 17 extra ordinarie befattningarna allenast
motsvarade ungefärligen 9 heltidstjänster.
Ämne ■'' |
A n befattningar |
tal veckotimmar |
Musiklära............... |
1 |
|
Kontrapunkt.................. |
1 |
10 |
Instrumentation för militär musikdirektörsexamen......... |
i |
6 |
Harmonilära................... |
2 |
/15 |
\ 9 |
||
Dirigering, partiturstudium och orkesterövningar........ |
i |
u |
Violin- och altviolinspelning............. |
i |
14 |
Violoncellspelning................. |
i |
10 |
Kontrabasspelning.............. |
i |
7 |
Pianospelning.................... |
i |
15 |
Flöjtspelning................... |
1 |
g |
Oboespelning................. |
1 |
81 |
Klarinettspelning............... |
i |
14 |
Fagottspelning................... |
1 |
7-1 |
Blåsinstrument å mässing................. |
i |
144 |
Valthornsspelning................... |
i |
71 1 2 |
Pianostämning................ |
1 |
G |
Summa |
17 |
172i |
De lärarbefattningar, som ej bleve vare sig ordinarie eller extra ordinarie,
borde enligt utredningsmannen lämpligen bibehållas som arvodesbefattningar.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
Då behovet av befattningarna vöre stadigvarande och de i allmänhet komme
att bliva sluttjänster, förelåge måhända icke hinder att utverka Kungl. Majas
särskilda beslut om rätt att behålla någon del av avlöningen vid sjukdom.
Lärare tillhörande denna kategori borde anställas och avlönas för läsår och
i anslutning till hittills tillämpad terminologi benämnas biträdande lärare.
Hit borde även hänföras den nuvarande arvodeslärarbefattningen i musikens
historia och estetik. Att i enlighet med musikaliska akademiens förslag ombilda
denna befattning till extra ordinarie skulle knappast undgå att fa konsekvenser
för andra förvaltningsområden, där likartade befattningar funnes,
och borde därför ej ske.
De biträdande lärarna — som alltjämt borde avlönas från en för ändamålet
till musikaliska akademiens fria disposition stående summa — skulle
bliva följande.
Ämne |
Antal veckotimmar |
Musikens historia och estetik (föreläsningar och kollegier) |
4 2 |
H |
|
2 |
|
4 |
|
8 |
|
2 |
|
3 |
|
3 |
|
3 |
|
2 |
|
1 |
|
1 |
|
Summa |
361 |
Utredningsmannen har anfört, att något förslag tidigare icke framlagts att
bereda de båda vid musikhögskolan anställda ackompanjatörerna, vilka var
och en hade en reguljär tjänstgöring örn 10 veckotimmar, en fastare anställning
än hittills. På grundval av uppgifter införskaffade från musikhögskolan örn
deras arbetsförhållanden ville det emellertid synas, som om de skäligen borde
beredas extra ordinarie anställning. Ackompanjatörerna hade enligt uppgift
en så stadigvarande anställning vid högskolan, att deras tjänstetid där plägade
uppgå till 20 ä 30 år. Deras tid vid musikhögskolan uppgåves vara avsevärt
mera bunden än vad som framginge av timantalet, bland annat till följd av
att undervisningens individuella beskaffenhet nödvändiggjorde en stor mängd
iindringar i arbetsordningen. Vidare upplystes, att en sammanslagning av
hela ackompanjemangstjänstgöringen till en befattningshavare med hel
-
28
Kungl. Marits proposition nr 191.
tidsanställning icke läte sig göra av undervisningstekniska skäl. Från akademiens
sida vore man angelägen betona, att de krav, som ställdes på ackompanjatörerna
vore stora både i konstnärligt avseende och i fråga om rutin; de
måste kontinuerligt uppehålla sin tekniska färdighet för att kunna, när helst
så påfordrades, utföra ackompanjemangsuppgifter av alla svårighetsgrader.
Med hänsyn till dessa omständigheter syntes ackompanjatörerna böra beredas
extra ordinarie anställning.
Löne- och pensionssystem. Utredningsmannen har anfört, att
för den av honom förutsatta ordinarie, medelst förordnande för begränsad
anställningstid tillsatta lärarbefattningen i komposition, instrumentation och
formlära borde meddelas avlönings- och pensionsbestämmelser av samma innebörd
som dem, vilka för närvarande gällde för de på nämnda sätt tillsatta professorsbefattningarna
vid konsthögskolan. Man borde således utgå från att
lönebeloppet skulle i runt tal motsvara slutlönen i lönegraden A 24 samt att
pensionsavdrag och pensionsunderlag ävensom tjänsteålder för hel pension
skulle överensstämma med dem, som gällde för ordinarie befattning i nämnda
lönegrad. Detta gällde oberoende av huru lönegradsplaceringen bestämdes för
de övriga lärarna vid musikhögskolan.
Inrättandet vid musikhögskolan av extra ordinarie befattningar med olika
omfattande undervisning erfordrade, att ett smidigt verkande löne- och pensionssystem
anordnades. Akademien hade i sådant hänseende framlagt ett förslag,
enligt vilket samtliga extra ordinarie lärarbefattningar inordnades i samma
lönegrad och i princip erhölle samma pensionsavdrag och pensionsunderlag
å sig tillämpade. Anpassningen av löner och pensioner efter tjänstgöringens
omfattning skulle i förekommande fall ske genom proportionell minskning av
löneklassbelopp och tjänstledighetsavdrag samt pensionsavdrag och tjänstår
i pensionshänseende. Härvid skulle man utgå från 20 veckotimmars undervisning
såsom full tjänstgöring. Vad sålunda föreslagits hade ej mött någon erinran
från remissmyndigheternas sida och borde i huvudsak läggas till grund för
författningsbestämmelser i ämnet; dessa borde avse även extra ordinarie
ackompanjatör. Det skulle i och för sig kunna ifrågasättas, om man icke borde
övergå till att kvantitativt mäta undervisningen vid musikhögskolan efter antalet
undervisningstimmar om 40 eller 45 minuter eller alltså med samma
måttstock som tillämpades för läroverkslärarna. Enligt från musikhögskolan
inhämtad uppgift utgjorde emellertid lektionerna vanligen halv- eller heltimmar,
varför det skulle framstå såsom konstlat att räkna med dylika undervisningstimmar;
att veckotimmarna här i motsats till exempelvis vid läroverken
utgjorde heltimmar syntes emellertid böra vinna beaktande vid lönesättningen.
Däremot syntes det med hänsyn till de föreliggande faktiska förhållandena
vara befogat, att avdraget bestämdes till 1/40 för varje halv veckotimme,
som felade i 20 veckotimmar.
På sätt musikaliska akademien förutsatt vore det lämpligast, att den automatiska
rörligheten i löne- och pensionssystemet icke utsträcktes därhän, att
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
löner och pensioner proportionellt ökades vid mera omfattande undervisning
än 20 veckotimmar. Lärare, som undantagsvis finge sig mera omfattande
undervisning anförtrodd, borde för den överskjutande undervisningen avlönas
såsom biträdande lärare.
Då undervisningsbehovet vid musikhögskolan vore utomordentligt stabilt
och någon nedgång i detsamma icke kunde förutses — alldenstund antalet inträdesansökningar
under de senaste 40 åren uppgått till ett antal, som motsvarat
minst tre gånger det tillgängliga antalet elevplatser — samt dessutom enligt
en från musikaliska akademien lämnad uppgift timantalet i alla ämnen vore
snävt tilltaget i relation till det nu befintliga elevantalet, syntes det utredningsmannen
icke erforderligt att ur denna synpunkt giva ett efter undervisning
av växlande omfattning konstruerat löne- och pensionssystem tillämplighet
å ordinarie lärarbefattning vid musikhögskolan. Detta hade ej heller föreslagits
av musikaliska akademien eller påyrkats av remissmyndigheterna.
Örn extra ordinarie befattningar inrättades i förut angiven omfattning,
funnes icke tillräcklig anledning att bibehålla den nuvarande dualismen med
arvodesbefattningar, av vilka vissa men ej andra vore förenade med rätt till
ålderstillägg, utan i överensstämmelse med vad fallet vore i fråga om andra
arvodesbefattningar inom statsförvaltningen borde arvodena utgå utan ålderstillägg
samt med enhetliga belopp, vilka borde beräknas för veckotimme utom
för läraren i musikens historia och estetik.
Utredningsmannen har upprättat utkast till kungörelser om ändringar i
civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet, vilka utkast
innehålla förslag till författningsbestämmelser rörande läraren i komposition,
instrumentation och formlära av den innebörd, som i det föregående angivits,
och i övrigt i huvudsak överensstämma med de motsvarande förslag, som framlagts
av musikaliska akademien och därefter undergått remissbehandling utan
erinran.
Löneställning m. m. Såsom av det föregående framgår har musikaliska
akademien hemställt om lönegradsuppflyttning av musikhögskolans
ordinarie lärarpersonal från A 21 till A 24. De extra ordinarie lärarna borde
placeras i motsvarande lönegrad, d. v. s. lönegraden Eo 24. Musikhögskolans
lärarförening har, utan att precisera sin hemställan i fråga om lönebeloppen,
anhållit om en omprövning av löneställningen för hela lärarpersonalen. Denna
har av riksdagen ansetts böra komma till stånd. Det huvudskäl akademien
anfört för en förbättring av lärarnas löneställning är, att en sådan är nödvändig
för en fullgod rekrytering. Det är ofrånkomligt, säger akademien, att de förmåner,
som beredas högskollärarna, göras så pass lockande, att verkligt framstående
konstnärliga krafter kunna påräknas vid befattningarnas tillsättande.
Utredningsmannen har gjort följande allmänna uttalanden med avseende
ä spörsmålet örn löneställningen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
Den musikaliska undervisning, som. meddelas vid musikhögskolan, är avsedd
att föra eleverna så långt fram i musikaliskt-konstnärligt och tekniskt
hänseende, som överhuvudtaget är möjligt. Det är i överensstämmelse därmed
musikkonservatoriet blivit omorganiserat till en högskola. Härmed är det
ej förenligt att som lärare anställa medelmåttiga lärarkrafter. Att de mest
framstående utövande musikerna och musikpedagogerna äro i tillfälle att betinga
s;g hög ersättning i sin privata verksamhet är ett förhållande, vilket det
visserligen synes vanskligt att kunna siffermässigt belysa men som torde vara
allmänt känt. Vid en jämförelse med »marknadslönenivån» på detta område
får man självfallet icke förbise de fördelar statsanställningen medför,
särskilt i den mån densamma förenas med pensionsrätt, men även örn dessa
beaktas, torde fog finnas för akademiens uppfattning att en tämligen betydande
höjning av löneställningen bör genomföras, örn" anställning vid högskolan
skall te sig lockande för de personer, man önskar förvärva till dessa poster.
De faktorer i övrigt, till vilka man framför allt har att taga hänsyn vid en
bedömning av löneställningen för ifrågavarande personalgrupp, torde vara
kompetenskraven och befordringsmöjligheterna.
Några fordringar på viss bestämd teoretisk kompetens finnas ej uppställda
för erhållande av läraranställning vid musikhögskolan. Anledningen härtill
är, att det på detta område ej kan väntas, att teoretisk och reell kompetens
skola sammanfalla. I stället för att göra lärarvalet beroende av olika examensmeriter
eller dylikt har man velat genom själva tillsättningsproceduren skaffa
garanti för bästa möjliga personval. I sin framställning har musikhögskolans
lärarförening särskilt uppehållit sig vid den utbildning, som kunde anses erforderlig
för att erhålla läraranställning vid högskolan. Innehållet i den redogörelse,
lärarföreningen härför lämnat, överensstämmer i huvudsak med vad
som framgår av införskaffade uppgifter om de nuvarande lärarnas utbildningsgång.
.De personer, som erhållit läraranställning vid musikhögskolan (konservatoriet),
ha i allmänhet efter förberedande privatstudier erhållit sin grundläggande
utbildning vid högskolan. I åtskilliga fall ha de där successivt utbildat
sig i flera ämnesgrupper, och deras högskolestudier ha i medeltal pågått
omkring G1 A år, i relativt många fall 8 år eller mera. Det är i huvudsak i
fråga örn den därpå följande specialutbildningen, som variationer göra sig gällande.
I några, förhållandevis få, fall har denna utbildning kunnat ske utan
längre utlandsvistelse, i.andra ha långvariga studier ägt rum vid utländska
k.ons°rvatorier eller musikhögskolor (exempelvis i Paris/Bryssel, Berlin, Leipzig,
Dresden; Sonderhausen, Genéve) eller hos framstående utländska musikpedagoger.
Såvitt på grundval av uppgifterna kunnat bedömas ha vederbörande
endast undantagsvis kunnat ha inkomstbringande sysselsättningar under
själva studietiden. I något fall torde stipendiemedel ha erhållits som bidrag
till kostnaderna för utlandsvistelsen. Uppgifterna giva tillsammantagna ett
starkt intryck av att den utbildning, som förutsättes för lärarkallet vid musikhögskolan,
är både lång och dyrbar.
Några befordringsmöjligheter finnas icke vid högskolan. Övergång till annat
förvaltningsområde är utesluten.
En faktor, som man självfallet måste taga med i beräkningen vid bedömande
av ifrågavarande spörsmål, är lärarnas möjlighet att utöva inkomstbringande
sysselsättning vid sidan.av lärarverksamheten vid högskolan. Såsom förut
nämnts .ligger det i undervisningens .intresse, att lärarna icke avkopplas från
musikalisk verksamhet utanför musikhögskolan. Även i egenskap av högste
målsman för det allmänna konst- och kulturlivet bör staten äga intresse av
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
att våra mest framstående konstnärer icke nödgas helt avsluta sin tidigare
verksamhet för att ägna sig åt lärarkallet vid musikhögskolan. Att förhållandena
på detta område ligga till på annat sätt än inom statsförvaltningen i allmänhet
har också beaktats av statsmakterna genom den för musikhögskolans
ordinarie lärarpersonal meddelade bestämmelsen, att med här avsedd lärarbefattning
må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning
i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. Någon ändring i
vad sålunda gäller torde icke böra ifrågasättas. I den mån förening av lärarbefattning
vid högskolan med statlig eller kommunal musiklärartjänst eller
med kantors- eller organistbefattning är möjlig, synes den, såsom i det föregående
anlörts, kunna vara fruktbringande för tjänstutövningen å ömse håll.
Då frågan är, i vad mån hänsyn vid lönesättningen av lärartjänsterna vid
musikhögskolan bör tagas till förmånen att äga rätt till visst förvärvsarbete
vid sidan av lärarkallet, synes emellertid en viss försiktighet vara påkallad.
Fallen äro starkt skiftande, beroende på individuella olikheter i förutsättningar
och möjligheter, och i varje fall synes man böra undvika att bestämma högskollärarnas
lönenivå på sådant sätt, att de bliva nödsakade att bedriva mångsyssleri
med mindre kvalificerade arbetsuppgifter.
Utredningsmannen har framhållit, att det kunde vara föremål för delade
meningar på vad sätt lärarnas löneställning borde bestämmas från nu angivna
utgångspunkter. Skäl syntes emellertid finnas att tillmötesgå musikaliska
akademiens önskemål om en ganska betydande höjning av lönegradsplaceringen.
För akademiens förslag om en inplacering i 24 lönegraden talade bland
annat det skälet, att konsthögskolans medelst förordnande för begränsad anställningstid
tillsatta professorer, beträffande vilka i vissa hänseenden likartade
förhållanden förelåge, erhållit löner avvägda att utgå efter lönebeloppen i
denna lönegrad; att konstprofessorerna omedelbart erhölle löner motsvarande
högsta löneklassen i nämnda lönegrad vore föranlett av deras särskilda anställningsform.
En inplacering i 24 lönegraden syntes skälig även med beaktande
av att de vid musikhögskolan utbildade musiklärarna vid seminarier och allmänna
läroverk samt militära musikdirektörerna med kaptens tjänsteställning
utan särskild musikalisk specialutbildning — i varje fall ingen mera långvarig
och dyrbar sådan — vore placerade i respektive A 21, A 20 och Oa 3 (i
slutlönehänseende närmast motsvarande A 23). Vid bedömande av uppflyttningens
innebörd borde jämväl beaktas, att lönerna för musikkonservatoriets
lärare tidigare varit avvägda med utgångspunkt från att de skulle överstiga
adjunktslön men understiga lektorslön.
Såsom ett annat alternativ kunde, vid det förhållandet att möjlighet icke
förelåge till en naturlig differentiering i lönegradshänseende genom befattningarnas
indelning i rekryterings- och sluttjänster, ifrågasättas att skapa en
fast befordringsgång genom själva lönesättningen. Lärare skulle omedelbart
efter tjänstens erhållande placeras i en något lägre lönegrad än förut angivits,
förslagsvis i 22 lönegraden, samt efter ej alltför lång tid, exempelvis G år, inplaceras
i 25 lönegraden. Det syntes sannolikt, att en sådan anordning skulle
på ett effektivt sätt bidraga till att göra lärarbefattningarna vid musikhögskolan
eftersträvansvärda. En dylik fast befordringsgång hade emellertid hittills
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
endast tillämpats för rekryteringspersonal, varvid fråga varit om ett lägre
löneläge än det här avsedda. Anordningen skulle, då tjänsterna vore uppförda
på av riksdagen godkänd personalförteckning, föranleda till att lärartjänsterna
upptoges i alternativa lönegrader.
I första hand förordade utredningsmannen en lösning av lönegradsplaceringsspörsmålet
efter det sist antydda alternativet, under förutsättning att
detta ansåges kunna genomföras utan att medföra några icke önskvärda konsekvenser
för andra förvaltningsområden. Vore detta ej fallet, förordades alternativet
med generell uppflyttning till 24 lönegraden.
I anslutning härtill har utredningsmannen anfört följande.
Nu gjorda uttalanden ha till utgångspunkt den löneställning, som för närvarande
tillämpas för sådan statsanställd personal i övrigt samt sådan kommunalanställd
personal, som har musikalisk verksamhet. Erinras må emellertid,
att de statliga och kommunala övningslärarnas lönefråga är föremål för
utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga och att kantorernas lönespörsmål
uthedes av 1942 års kantorsutredning. I den mån det sålunda bedrivna
utredningsarbetet kan föranleda någon mera betydande höjning av löneställningen
för därav berörda personalgrupper, synes detta icke kunna undgå att
få betydelse för frågan, i vilken eller, vid differentiering, i vilka lönegrader
musikhögskolans lärare böra placeras.
Enligt utredningsmannens förslag skulle den medelst förordnande för begränsad
anställningstid tillsatte kompositionsläraren oberoende av det sätt,
varpå nu nämnda spörsmål reglerades, erhålla samma löneställning som målarprofessor
vid konsthögskolan.
Vad härefter angår de biträdande lärarna, har utredningsmannen ansett, att
deras nuvarande arvodesbelopp vore — då hänsyn bland annat toges till att
de biträdande lärarna reellt sett innehade en relativt fast anställning och ej
utgjorde rekryteringspersonal — tämligen väl avvägda vid jämförelse med de
löner, som enligt gällande bestämmelser utginge till timlärare vid seminarier
och allmänna läroverk. Tillräcklig anledning syntes sålunda saknas att nu
ifrågasätta någon ändring i gällande arvodesgrunder för de biträdande lärarna.
För den händelse jämkning av timlärarnas löner skulle komma till stånd
borde emellertid arvodena till de biträdande lärarna vid musikhögskolan undergå
en motsvarande jämkning.
Arvodet till läraren i musikens historia och estetik, vilket enligt vad i det
föregående anförts skulle bliva fast utan alderstillägg, borde enligt utredningsmannen
icke fastställas till lägre belopp än 4 500 kronor; läraren i konsthistoria
vid konsthögskolan, som hade skyldighet att hålla två föreläsningar i
veckan, åtnjöte ett arvode av 3 100 kronor, och kompetenskraven för läraren
i musikens historia och estetik syntes i varje fall icke vara mindre än dem,
som gällde för läraren i konsthistoria.
I fråga om de båda ackompanjatörerna vid musikhögskolan har utredningsmannen
anfört, att de intoge en svag ställning i lönehänseende samt att det i
betraktande av vad musikaliska akademien upplyst angående arten och om
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
fattningen av deras arbetsuppgifter syntes bärande skäl föreligga för en förbättring
av deras nuvarande löner. Det syntes i och för sig motiverat, att de
inplacerades i en sådan lönegrad, att deras avlöning ej alltför mycket understege
hälften av de extra ordinarie lärarnas. Utredningsmannen föresloge icke
högre inplacering än i lönegraden Eo 7 men ansåge önskvärt, att vederbörande
myndigheter vid en kommande remissbehandling uttalade sig med avseende
å frågan om löneställningen för denna personal i jämförelse med annan
personal med motsvarande kvalifikationer.
Sammanfattning, övergång sa nord ning a r m. m. Utredningsmannen
har sammanfattat de ändringar med avseende å anställningsoch
avlöningsförhållanden för musikhögskolans personal, som enligt hans förslag
skulle vidtagas, på följande sätt.
1. Ur musikhögskolans organisation utgå den ordinarie lärarbefattningen i
kontrapunkt, komposition och instrumentation, samtliga arvodeslärarbefattningar,
vissa biträdande lärarbefattningar och de båda ackompanjatörsbefattningarna
i sin nuvarande form. I stället för nämnda ordinarie medelst fullmakt
tillsatta lärarbefattning anordnas dels en ordinarie, medelst förordnande
för begränsad anställningstid tillsatt lärarbefattning i komposition, instrumentation
och formlära, dels ock en extra ordinarie lärarbefattning i kontrapunkt.
Arvodeslärarbefattningarna — utom lärarbefattningen i musikens
historia och estetik — samt de avsedda biträdande lärarbefattningarna ombildas
till 16 extra ordinarie lärarbefattningar. Arvodeslärarbefattningen i musikens
historia och estetik blir en biträdande lärarbefattning. Ackompanjatörerna
erhålla extra ordinarie anställning.
2. Den ordinarie lärarbefattning, som skall tillsättas medelst förordnande
för begränsad anställningstid, förenas med en lön ungefärligen motsvarande
lönebeloppet i 27 löneklassen. De avlönings- och pensionsbestämmelser, som
gälla för målarprofessurerna vid konsthögskolan, göras tillämpliga å denna
befattning.
De medelst fullmakt tillsatta ordinarie lärarbefattningarna samt de extra
ordinarie lärarbefattningarna inplaceras i lönegrad enligt ettdera av följande
alternativ. Antingen införes en befordringsgång i lönehänseende, varvid anställning
till en början erhålles i A 22 eller Eo 22 samt efter 6 år utbytes
mot anställning i A 25 respektive Eo 25. Eller ock genomföres enhetlig lönegradsplacering
i A 24 och Eo 24. Särskilda bestämmelser, enligt vilka lön och
pension bliva avvägda i relation till tjänstgöringens omfattning, göras tillämpliga
på de extra ordinarie lärarbefattningarna. Vid tillämpning av en lönegradsplacering
enligt det förra alternativet bör föreskrivas, att ordinarie lärare skall
hänföras till lönegraden A 25 samt att extra ordinarie lärare skall hänföras till
lönegraden Eo 25 från och med ingången av kalenderkvartalet näst efter det,
då vederbörande innehaft anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie
lärare sammanlagt sex år, samt att lärare, beträffande vilken nämnda förutsättning
ej föreligger, skall hänföras till lönegraden A 22, örn lian är ordinarie,
och till lönegraden Eo 22, örn han är extra ordinarie.
Ackompanjatörerna anställas i Eo 7.
Biträdande lärarbefattningen i musikens historia och estetik förenas med ett
fast arvode å 4 500 kronor. Ändring i veckotimlönerna göres icke för övriga
biträdande lärare.
Bihang till riksdagens protokoll 19h5. 1 sami. Nr 191.
3
34
Kungl. Majlis ''proposition nr 191.
Utredningsmannen har förutsatt, att de lönegradsplacerade lärarna på ordinarie
stat samt de extra ordinarie lärarna skola undervisa i de ämnen under
det antal veckotimmar (hela timmar per vecka under läsåret), som framgår
av följande uppställning:
Ordinarie lärare |
Extra ordinarie lärare |
|||
Ämne |
Antal lärare |
Antal vecko- timmar |
Antal lärare |
Antal vecko- timmar |
Metodik och praktisk lärarutbildning ............ |
1 |
20 |
— |
— |
Musiklära ..................................... |
— |
— |
1 |
15 |
Kontrapunkt .................................. |
— |
— |
1 |
10 |
Instrumentation för militär musikdirektörsexamen . |
— |
— |
1 |
6 |
Harmonilära .................................. |
1 |
20 |
1 |
15 |
» .............. |
— |
— |
1 |
9 |
Dirigering, partiturstudium och orkesterövningar . . |
— |
— |
1 |
n |
Solosång ...................................... |
1 |
20 |
— |
- |
Elementär- och kyrkosång ...................... Sång för musiklärar- och kantors(kyrkosångar-)- |
1 |
20 |
— |
— |
examen ..................................... |
1 |
20 |
— |
— |
Violinspelning.................................. |
1 |
20 |
— |
— |
» .................................. |
1 |
20 |
— |
— |
Violin- och altviolinspelning ..................... |
— |
— |
1 |
14 |
Violoncellspelning .............................. |
— |
— |
1 |
10 |
Kontrabasspelning.............................. |
— |
— |
1 |
7 |
Pianospelning .................................. |
1 |
20 |
1 |
15 |
» .................................. |
1 |
20 |
— |
I |
Pianospelning i orgelklassen ..................... |
1 |
20 |
— |
— |
Orgelspelning .................................. |
1 |
20 |
— |
~~ |
Flöjtspelning .................................. |
— |
— |
1 |
6 |
Oboespelning .................................. |
— |
— |
1 |
8* |
Klarinettspelning............................... |
— |
— |
1 |
14 |
Fagottspelning ................................. |
— |
— |
1 |
H |
Spelning å blåsinstrument av mässing utom valthorn |
— |
— |
1 |
14* |
Valthomsspelning .............................. |
— |
— |
1 |
7* |
Pianostämning ................................. |
— |
— |
1 |
6 |
Summa |
11 |
220 |
17 |
172a |
Härjämte har utredningsmannen föreslagit, bland annat,
1) att den nuvarande läraren i kontrapunkt, komposition och instrumentation
skall föras på övergångsstat samt i nämnda ämnen meddela
undervisning under 20 veckotimmar,
2) att, så länge nämnde lärare kvarstår i sin befattning, dels den ordi -
35
Kungl. Majlis proposition nr 191.
narie lärarbefattningen i komposition, instrumentation och formlära och
den extra ordinarie lärarbefattningen i kontrapunkt skola hållas vakanta,
dels den ordinarie läraren i harmonilära skall under 2 veckotimmar bestrida
undervisning i formlära i stället för harmonilära, dels ock undervisning i
harmonilära skall meddelas av extra ordinarie lärare under 2 veckotimmar
utöver vad av sammanställningen framgår,
3) att den på gammal stat kvarstående ordinarie läraren i kontrabasspelning
skall, från och med den 1 juli 1945 räknat, anses inneha anställningen
såsom extra ordinarie lärare i samma läroämne och därmed ha avgått
från sin tidigare befattning, såframt han ej senast den 15 juli 1945
till musikaliska akademien skriftligen anmäler sin önskan att kvarstå vid
denna,
4) att, om sådan anmälan göres, den å gammal stat kvarstående läraren
i kontrabasspelning skall äga åtnjuta dels lön, tjänstgöringspenningar och
ålderstillägg från den å avlöningsstaten för musikaliska akademien med
musikhögskolan uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal, dels ock, i den mån sådana förmåner efter riksdagens
beslut må utgå till befattningshavare i statens tjänst, dyrtidstillägg och
kristillägg från de medel, av vilka sådana förmåner bestridas, varemot
tillfällig löneförbättring ej må till honom utgå efter utgången av juni månad
1945,
5) att, örn nu avsedd anmälan göres, den extra ordinarie lärarbefattningen
i kontrabasspelning skall hållas vakant intill dess den på gammal
stat kvarstående läraren i ämnet avgår från sin befattning samt
6) att av musikaliska akademien eller dess styrelse meddelat föi’ordnande
att vara arvodeslärare, biträdande lärare eller ackompanjatör skall
från och med den 1 juli 1945 gälla såsom förordnande att vara extra ordinarie
lärare i motsvarande läroämne respektive ackompanjatör.
Till motivering av vad sålunda föreslagits har utredningsmannen anfört
bland annat följande.
Innehavaren av den nuvarande lärarbefattningen i kontrapunkt, komposition
och instrumentation har fullmakt å tjänsten. Då han uppnår pensionsåldern
under förra hälften av är 1947, torde det vara lämpligast att
han uppföres på övergångsstat, varjämte det föreskrives, att de nya
lärarbefattningarna i komposition, instrumentation och formlära samt i
kontrapunkt skola hållas vakanta intill dess den å övergångsstat uppförde
läraren avgår från sin befattning. Därvid bör undervisningen i formlära
tills vidare alltjämt bestridas av ordinarie läraren i harmonilära.
Den å gammal stat kvarstående läraren i kontrabasspelning är född den
3 mars 1892, och pensionsåldern för honom inträder alltså först år 1957.
Han åtnjuter för närvarande avlöning dels som ordinarie lärare med 4
veckotimmars undervisning (lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, tillfällig
löneförbättring, oreglerat dyrtidstillägg och kristillägg), dels ock som
biträdande lärare med 3 veckotimmars undervisning; han åtnjuter pen
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
sionsrätt endast som ordinarie lärare. Därest lian i stället erhåller extra
ordinarie anställning med 7 veckotimmars undervisning, komma avlöning
och familjepension att utgå med högre belopp än för närvarande, och tjänstepensionen
blir ungefärligen densamma, som nu är honom tillförsäkrad.
Det synes därför naturligt, att ifrågavarande lärare övergår till den nya
extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning. Detta synes vara
önskvärt även ur administrativ synpunkt. Närmast av formella skäl bör
läraren likväl äga rätt att kvarstå vid hittillsvarande anställnings- och avlöningsform,
om han därom uttrycker önskan. Skulle han begagna sig av
detta medgivande, bör emellertid tillfällig löneförbättring icke vidare tillkomma
honom; sådana skäl, som vid 1926 års lönereglering föranledde
medgivande att bibehålla denna förmån, vilken beviljats i avbidan på
lönereglering, föreligga icke nu. Göres anmälan örn önskan att kvarstå på
äldre bestämmelser, bör den extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning
tills vidare hållas vakant.
I den mån annat ej följer av vad nu anförts torde de nuvarande arvodesoch
biträdande lärarna böra anses som innehavare av motsvarande extra
ordinarie befattningar utan att särskild ansökan härför kräves. Förslaget
härom avser emellertid icke den nuvarande läraren i oboespelning, då denne
på grund av uppnådd levnadsålder har att avgå ur tjänst vid utgången av
juni månad 1945.
De båda ackompanjatörerna böra jämväl antagas till extra ordinarie
tjänstemän utan särskild ansökan.
Enligt utredningsmannen borde, örn lönegradsplaceringen skedde enligt
alternativet med två lönegrader, föreskrivas, att följande lärare, nämligen
läraren i musiklära B. Lilja, läraren i harmonilära G. Nordqvist, läraren i
fagottspelning E. Strömblad och läraren i valthornsspelning A. Malm ävensom,
därest han erhåller anställning såsom extra ordinarie lärare, läraren
i kontrabasspelning K. Gullbrandsson, skulle, räknat från och med den 1 juli
1945, tillhöra 23 löneklassen av den i civila icke-ordinariereglementet intagna
löneplanen Eo. Skulle emellertid en prövning av frågan om förhöjning i lärarnas
löneställning anses böra anstå, och inplacerades därför de extra ordinarie
lärarna i lönegraden Eo 21, borde ytterligare föreskrivas, att läraren
i harmonilära Å. Uddén, läraren i pianospelning S. Brandel och läraren i spelning
på blåsinstrument av mässing A. Olsson skulle, räknat från och med den
1 juli 1945, tillhöra 21 löneklassen.
Till motivering av förslaget i denna del har utredningsmannen anfört
följande.
Det sätt, varpå befattningshavarna den 1 juli 1945 böra inplaceras i
löneklass, skulle i och för sig kunna bestämmas av Kungl. Maj:t, sedan
huvudförslagen blivit prövade av riksdagen. I detta fall synes det emellertid
av vissa skäl lämpligt, att samtliga föreliggande frågor upptagas till
bedömning i ett sammanhang.
Den lägsta lönegrad, i vilken de extra ordinarie lärarna kunna bliva inplacerade,
synes vara Eo 21. Den föreslagna löneklassplaceringen vid en
tillämpning av lönegraden Eo 21 belyses av följande tablå.
Kungl. Majlis ■proposition nr 191.
37
Beräknat lönebelopp |
||||||||
Befattning |
Antal vecko- tim- mar |
Lärare |
Arvode 8% 1945 |
Anställ-ningstid |
att läggas |
Löne- klass |
Brutto-avlöning |
|
å |
s:a |
|||||||
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|||||
15 |
B. Lilja Vakant |
7 670 |
17 år |
540 |
8100 |
23 |
8 400: 60 |
|
Kontrapunkt.... |
(10) |
— |
17» år |
— |
2 490 |
20 |
2 848: 20 |
|
mil. musikdir.ex. . |
6 |
G. Johansson |
1950 |
415 |
||||
Harmonilära .... |
15 |
G. Nordqvist |
7 670 |
19 år |
540 |
8100 |
23 |
8 400: 60 |
) .... |
11 |
Å. Uddén |
3 575 |
IV12 år |
500 |
5 500 |
21 |
5 523: 60 |
Dirigering m. m. . |
77» |
T. Mann |
2 634 |
5 år 9 mån. |
415 |
3112 |
20 |
3 555: 60 |
Violin- 0. altviolin |
14 |
T. Broström |
•2 275 |
27* år |
415 |
5 810 |
20 |
6 639: 60 |
Violoncellspelning |
10 |
C. Christiansen |
3 740 |
4 år |
415 |
4150 |
20 |
4 740: 60 |
Kontrabasspelning |
7 |
K. Gullbrandsson |
2 900 |
29 år |
540 |
3 780 |
23 |
3 920: 40 |
Pianospelning . . |
15 |
S. Brandel |
7 080 |
117» &r |
500 |
7 500 |
21 |
7 530: 60 |
Flöjtspelning . . . |
6 |
E. Holmstedt |
al 700 |
2 år 3 mån. |
415 |
2 490 |
20 |
2 848:20 |
Oboespelning . . • |
8''/ä |
Ny |
— |
— |
— |
— |
20 |
4 030: 20 |
| Klarinettspelning |
14 |
N. Otteryd |
3 5 070 |
7 år 1 mån. |
415 |
5 810 |
20 |
6 639: 60 |
| Fagottspelning . . |
Vh |
E. Strömblad |
43 094 |
177» år |
540 |
4 050 |
23 |
4 200: — |
! Blåsinstrument av |
147» 77» |
A. Olsson |
5 5 655 |
11 år |
500 |
7 250 |
21 |
7 284: 60 |
1 Valthornsspelning |
A. Malm |
6 2 654 |
347» år |
540 |
4 050 |
23 |
4 200: — |
|
| Pianostämning . . |
6 |
Ny |
— |
— |
— |
— |
20 |
2 848: 20 |
1 7 veckotimmar f. n. 4 7 veckotimmar f. n.
25 , » 5 12 »
5 11 > 15 6
De arvodeslärare, som för närvarande åtnjuta ett grundarvode av omkring
395 kronor för veckotimme, eventuellt i förening med en eller flera
avlöningsförhöjningar, och som ej erhålla utökad undervisning från och
med budgetåret 1945/46, skulle vid tillämpning av sedvanliga grunder
inplaceras i den löneklass, i vilken den med rörliga tilläggsförmåner ökade
lönen (bruttolönen) närmast överstiger vederbörandes arvode omedelbart
före den 1 juli 1945. Detta skulle leda till att lärarna Lilja och Nordqvist
inplacerades i 22 löneklassen och att läraren Brandel placerades i 20 löneklassen
(här alltjämt under förutsättning att extra ordinarie lärare hänfördes
till 21 lönegraden). En något högre löneklassplacering torde emellertid
få anses motiverad. Örn dyrtidstilläggen ej avvecklats, skulle arvodena
lia överstigit de nuvarande med omkring 9 procent. Det kan anses skäligt,
att till grund för lönejämföreisen läggas nuvarande arvodesbelopp uppräknade
med omkring 6 procent. T stället för arvodesbelopp för vecko
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
timme av 395 kronor, 434 kronor 50 öre, 474 kronor och 513 kronor 50 öre
har sålunda räknats med belopp av 415, 455, 500 och 540 kronor. Vid tilllämpningen
av dessa förhöjda belopp har det å andra sidan ansetts skäligt
att uppställa krav på en anställningstid av längre varaktighet för att man
fkall räkna med högre belopp än grundarvode. Utgångspunkterna för lönejämförelsen
ha i enlighet härmed varit veckotimlöner av 415 kronor vid en
anställningstid understigande 6 år, 455 kronor vid en anställningstid av
minst 6 men^ ej 9 år, 500 kronor vid en anställningstid av minst
9 men ej 12 år och 540 kronor vid en anställningstid av minst 12 år.
Detta blir teoretiskt i vissa fall mindre förmånligt än örn man utgår från
nuvarande arvoden, men för Lilja och Nordqvist samt Brandel blir resultatet
en inplacering i 23 löneklassen av de båda första och i 21 löneklassen
av Brandel. Den ändrade skalan har emellertid huvudsakligen utarbetats
för att användas vid inplaceringen i löneklass av övriga nuvarande arvodeslärare
och av biträdande lärare. Örn man för dem skulle allenast utgå
fran deras nuvarande arvoden, eventuellt med viss enhetlig uppräkning,
skulle betydande ojämnheter uppkomma i löneklassplaceringshänseende,
bland annat till följd av att det hittills närmast berott på tillfälligheter,
om vederbörande helt eller delvis anställts som arvodeslärare eller som
biträdande lärare. Dessa ojämnheter synas kunna undvikas genom en tilllämpning
av de förordade grunderna utan att därav följer någon omotiverat
hög löneklassplacering.
Yttranden i anledning av utredningen.
Musikaliska akademiens styrelse har uttalat, att de av utredningsmannen
framlagda förslagen till reglering av anställnings-, avlönings- och pensionsregleringsförhållanden
för ordinarie och extra ordinarie lärare syntes
väl avvägda för att tillgodose den högre musikaliska undervisningens behov
och att styrelsen kunde tillstyrka, att ifrågavarande förslag genomfördes utan
ändring. Detta gällde även vad i utredningen föreslagits beträffande organisationen
av undervisningen i ämnena komposition, instrumentation (utom
för militärorkester), formlära och kontrapunkt; att akademien icke själv
föreslagit här avsedd ändring berodde endast på att den nuvarande läraren
hade fullmakt på sin befattning, från vilken han avginge under första hälften
av år 1947. De timantal, med vilka räknats i utredningen för dessa ämnen,
vore under nuvarande förhållanden snävt tillmätta, men med en utökning
av undervisningen borde kunna anstå, intill dess den nuvarande kompositionsläraren
avginge ur tjänst. Något hinder för att nu i princip besluta
örn förslagets genomförande förelåge icke, bland annat med hänsyn till att
en utökning av undervisningen i instrumentation och formlära vid omorganisationen
kunde komma till stånd utan att medföra några särskilda kostnader
för statsverket.
Beträffande löneställningen för de biträdande lärarna har akademiens styrelse
ansett, att jämkningar i de framlagda förslagen borde vidtagas, samt
därom anfört följande.
Vissa av de biträdande lärarna intaga enligt styrelsens mening en särställning,
nämligen dels de lärare, som meddela rent musikalisk undervis
-
39
Kungl. Majlis proposition nr 191.
liing och av vilka fordras samma utbildning och förutsättningar som ^^ordinarie
och extra ordinarie lärare, dels ock läraren i liturgik, av vilken mäste
krävas universitetsstudier för att kunna meddela undervisning och verkställa
examen i ämnet. Styrelsen får föreslå, att lärarna i kördirigermg, lutspelning
och liturgik, samtliga med tjänstgöringsskyldighet hela läsåret, erhålla
arvoden beräknade efter 450 kronor per veckotimme samt att lärarna
i körsång, sång för orgelelever samt orgelspelning för musiklärarelever, vilka
undervisa 29 veckor per läsår, erhålla arvoden beräknade efter 405 kronor
oer veckotimme. „ ,
Anledning synes också finnas att vidtaga en måttlig höjning av arvodena
till de övriga lärare, som enligt förslaget skulle vara biträdande. Dessa arvoden
lia genom dyrtidstilläggens avveckling blivit fastlåsta vid belopp,
avvägda i förhållande till 1939 års levnadskostnadsnivå, och de vörö redan
dessförinnan att anse som låga. De nuvarande vecko timlönerna a 295 kronoi
böra skäligen jämkas till 320 kronor.
Beträffande ackompanjatörernas anställnings- och avlöningsförhållanden
har styrelsen anfört följande.
Styrelsen får särskilt framhålla nödvändigheten av att, såsom föreslagits
i utredningen, ackompanjatörerna erhålla en tryggare ställning än för närvarande.
Vad angår omfattningen av deras arbetsuppgifter, medför den individuella
undervisningen vid musikhögskolan en stor splittring av arbetstiden,
varjämte omläggningar i schemat relativt ofta måste förekomma.
Ackompanjatörernas tid blir alltså avsevärt mera bunden än vad som framgår
av timantalet. Ackompanjemangsarbetet är också så psykiskt patrestande,
att det förefaller styrelsen synnerligen välmotiverat, att staten bereder
dem en pension eller uppskjuten livränta, då de på grund av uppnådd
levnadsålder eller eljest bli nödsakade att upphöra med sitt arbete. Slutligen
anser sig styrelsen till förebyggande av eventuel^ missuppfattning böra betona,
att icke varje god pianist lämpar sig för ifrågavarande uppgifter utan
att därför fordras särskilda kvalifikationer, bland dem en osviklig förmåga
att »spela från bladet», d. v. s. utan föregående instudenng av det föreliggande
musikaliska verket. Med hänsyn emellertid till att såsom ackompanTatörer
endast kunna användas personer, som äro framstående pianister och
som med högt uppdriven teknik förena stor erfarenhet, litteraturkannedom
samt gediget konstnärsskap, håller styrelsen före, att ackompanjatörerna
måste placeras i högre lönegrad än den i utredningen ifrågasätta
lönegraden Eo 7, örn man icke skall behöva räkna med svårigheter att i
framtiden erhålla fullgoda krafter på dessa betydelsefulla poster, bor sin
del finner styrelsen en inplacering i lönegraden Eo 11 väl motiverad.
Allmänna lönenämnden har beträffande de ordinarie lärarna anfört, att
dc alltjämt borde hänföras till en och samma lönegrad och att lönenämnden
med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter allenast funnit
sig böra förorda en lönegradsuppflyttning från A 21 till A 22.
Till motivering härav har lönenämnden anfört följande.
Allmänna lönenämnden har funnit sig icke kunna tillstyrka alternativet
med en fast befordringsgång från lönegraden A 22 till A 25 för de ordinarie
lärarna vid musikhögskolan. En dylik anordning, som skulle innebära förhöjd
lönegradsplacering efter förloppet av visst antal tjänstar i en och
samma tjänst, innebär ett avsteg från eljest mom den civila statstorvalt
-
40
Kurn)]. Majis proposition nr 191.
ningen tillämpade grunder. Lönenämnden förordar därför, att de ordinarie
lärarna vid musikhögskolan, vilka alla för närvarande ha att och framdeles
forutsatts bestrida en tjänstgöringsskyldighet av 20 timmar för vecka, alltpunt
kanterås till en och samma lönegrad. Vilken denna lönegrad bör vara,
kan vara föremål för delade meningar. I framställningen föreslås A 24, för
närvarande gäller A 21. Lönenämnden vill erinra, att 21 lönegraden för lärarna
vid dåvarande^ musikkonservatoriet föreslogs i 1926 års statsverksproposition
(bilagan åttonde huvudtiteln sid. 189), samtidigt som i samma
pioposition (nämnda bilaga sid. lol) föreslogs 26 lönegraden för vissa professorer
vid konsthögskolan; sistnämnda förslag ändrades av riksdagen till
^ ilönegraden. Under tiden sedan 1926 ars beslut har den omständigheten
tillkommit, att musiklärarna vid det statliga undervisningsväsendet reglelats
i lönehänseende, varvid ordinarie musiklärare vid allmänna läroverk inplacerats
i 20 och dylik lärare vid folk- och småskoleseminarier hänförts
till 21 lönegraden. Även örn man beaktar, att musiklärarna vid seminarierna
ha att tjänstgöra 30 veckotimmar (å 45 minuter) för full lön, medan lärarna
vid musikhögskolan skola tjänstgöra 20 veckotimmar (å 60 minuter), etl
förhållande, som kan sägas innebära ett visst försteg i lönehänseende för de
senare lärarna framför de förra, torde man icke kunna undgå den slutsatsen,
att en löneställning enligt A 21 för lärarna vid musikhögskolan numera
mäste anses val lag. For en höjning till A 24 föreligga emellertid enligt lönenamndens
mening icke tillräckliga skäl. Det må erinras, att de professorsbefattnmgar
vid konsthögskolan, vilka i avlöningshänseende anses tillhöra
sistnämnda lönegrad, numera äro förordnandetjänster, tillsatta på högst 10
ar utan möjlighet till förnyelse av förordnandet, medan de ordinarie lärarbefattnmgarna
vid musikhögskolan äro fullmaktstjänster. Lönenämnden
har nied beaktande av olika pa fragan inverkande omständigheter funnit
sig böra förorda, att ifrågavarande lärarbefattningar uppflyttas från A 21
till A 22.
Därest en ordinarie lärarbefattning i komposition, instrumentation och
formlära inrättades såsom förordnandetjänst, tillsatt på högst 10 år utan
möjlighet till förnyelse av förordnandet, hade lönenämnden icke funnit anledning
till erinran mot att nämnda befattning i lönehänseende jämställdes
med professorsbefattningar vid konsthögskolan och sålunda förenades med
en grundlön av 10 500 kronor för år. Den föreslagna nya befattningen borde,
därest den inrättades från och med den 1 juli 1945, hållas vakant intill dess
den nuvarande ordinarie läraren i kontrapunkt, komposition och instrumentation,
vilken föresloges överförd a övergångsstat, avginge från tjänsten.
I fråga om förslaget att inrätta extra ordinarie lärartjänster genom förändring
av vissa arvodesbefattningar har lönenämnden, med erinran att
nämnden redan i annat sammanhang tillstyrkt förslag härom, anfört, att
nämnden beträffande förutsättningarna för inrättandet av extra ordinarie
tjänster funne sig böra vidhålla, att timantalet borde uppgå till lägst S
veckotimmar. Full lön borde få utgå vid 20 veckotimmars undervisningsskyldighet
samt reduktion ske med 21/t> procent för varje felande halv
veckotimme. Vad slutligen anginge lönegradsplaceringen för de nya extra
ordinarie lärartjänsterna, förordade lönenämnden — med hänsyn bland an
-
41
Kungl. Majlis proposition nr 191.
nät till att befordran i regel icke kunde äga rum från extra ordinarie till
ordinarie lärartjänst vid musikhögskolan, enär lärartjänsterna representerade
olika ämnesområden — att ifrågavarande tjänster hänfördes till lönegraden
Eo 22, detta givetvis under förutsättning att de ordinarie lärarna inplacerades
i A 22.
Slutligen har lönenämnden anfört, att för beredande av extra ordinarie
anställning åt de båda ackompanjatörerna vid musikhögskolan, vilka hade 10
veckotimmars tjänstgöringsskyldighet, förelåge tillräckliga skäl. Avlöningen
förutsattes — med utgångspunkt från 20 veckotimmar — reducerad efter
samma grunder som skulle gälla för extra ordinarie lärare. Beträffande lönegradsplaceringen
funne sig lönenämnden med beaktande av de kvalifikationer,
som här vore erforderliga, böra ansluta sig till musikaliska akademiens
styrelses förslag, att ackompanjatörerna borde inplaceras i Eoll.
Statskontoret har ansett, att någon omprövning av löneställningen för de
med fullmakt tillsatta lärarna vid musikhögskolan icke nu borde ske samt
till motivering härav anfört följande.
Utredningsmannen har erinrat örn det skäl, som tidigare anförts
mot ett separat ställningstagande till frågan örn de icke-ordinarie
lärarna vid musikhögskolan, men framhållit, att anledningen till att
frågan nu ansetts böra göras till föremål för en av övningslärarspörsmålet
oberoende utredning syntes vara, att tillräcklig klarhet numera
vunnits därom, att ifrågavarande spörsmål icke ägde sådant samband, att
något skulle stå att vinna på en sammankoppling. Såvitt statskontoret kan
finna utgöra emellertid skolornas Övningslärare den enda befattningshavargrupp
vars anställningsförhållanden förete likheter med lärarnas vid musikhögskolan.
Härvid bortses tillsvidare från den i utredningen föreslagna
lärarbefattningen i komposition m. m., i fråga om vilken med hänsyn
till de speciella krav, som måste ställas å innehavare av denna befattning,
professorsbefattningarna vid konsthögskolan röja bestämda anknytningspunkter.
Att under sådana förhållanden nu företaga en omprövning av lönegradsplaceringen
för dessa tjänster synes statskontoret icke tillrådligt, detta så
mycket mindre som spörsmålet nyligen varit föremål för omprövning av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt de nu utgående avlöningsförmånerna
med hänsyn till tjänstgöringens omfattning — 20 timmar per vecka —-icke kunna anses påfallande låga vid en jämförelse med statsförvaltningen i
övrigt.
En konsekvens av löneregleringen för professorerna vid konsthögskolan
vöre däremot enligt statskontorets mening, att lärarbefattningen i komposition
och instrumentation på föreslaget sätt ombildades till en befattning i
24 lönegraden med förordnande för begränsad anställningstid. Befattningen
borde därvid icke i fortsättningen i personalförteckningen betecknas som
lärare utan benämnas professor. Emellertid uppnådde den nuvarande innehavaren
av motsvarande befattning pensionsåldern först under år 1947.
varför ombildningen av befattningen syntes böra genomföras först i samband
med avgången.
Beträffande förslaget örn inrättande av extra ordinarie befattningar för
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
större delen av de nu arvodesavlönade lärarna har statskontoret erinrat, att
ämbetsverket icke haft några sakliga invändningar mot tidigare framförda,
med det förevarande likartade förslag. Emellertid syntes det tveksamt, örn
man för befattningar av ifrågavarande karaktär skulle inrätta extra ordinarie
tjänster vid en undervisning omfattande mindre än 8 veckotimmar. I
avvaktan på resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas utredningar rörande
övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden ansåge sig statskontoret
böra förorda, att extra ordinarie tjänster inrättades allenast i »rent
musikaliska ämnen» med minst 8 veckotimmars undervisning. Då ämbetsverket
förut ställt sig principiellt avvisande till det nu föreliggande förslaget
örn lönereglering för de ordinarie lärarna, borde de extra ordinarie lärarbefattningarna
hänföras till 21 lönegraden.
Statskontoret har vidare ansett, att tillräckliga motiv icke förelåge för
att inrätta extra ordinarie befattningar för de två vid högskolan anställda
ackompanjatörerna, vilka för närvarande hade en regelbunden tjänstgöringav
10 veckotimmar vardera och åtnjöte ersättning härför med 160 kronor
för veckotimme. Tjänsterna vore typiska bisysslor, för vilka borde utgå ersättning
i form av arvode, helst som det här icke vore fråga om lärartjänster.
Arvodets storlek borde emellertid höjas till 200 kronor för veckotimme.
Slutligen har statskontoret i likhet med utredningsmannen förordat ett
fast arvode utan ålderstillägg till läraren i musikens historia och estetik. Enligt
ämbetsverkets mening borde emellertid arvodet bestämmas till ett belopp,
motsvarande ungefär medeltalet mellan nuvarande begynnelse- och
slutlön eller i runt tal 4 000 kronor.
I ärendets behandling inom statskontoret ha deltagit generaldirektören
Björck, statskommissarie!! Björn, t. f. statskommissarien Lindbergson och
föredraganden, t. f. förste byråsekreteraren Kull. Ämbetsverkets utlåtande
har avfattats i enlighet med generaldirektören Björcks och t. f. statskommissarien
Lindbergsons mening. Statskommissarien Björn och t. f. byråsekreteraren
Kull ha uttalat skiljaktig mening.
Reservanterna inom statskontoret ha uttalat, att bärande skäl funnes för
att frågan om en höjning av lärarnas lönegradsplacering redan nu upptoges
till prövning, att lärarna borde hänföras till 22 lönegraden, att hinder icke
borde möta att vid musikhögskolan ånyo inrätta ordinarie lärarbefattningar
i rent musikaliska ämnen även vid mindre omfattande undervisning än 20
veckotimmar samt att i sådant fall en naturlig befordringsgång skulle kunna
skapas därigenom, att tjänsterna under förslagsvis de 6 första åren av respektive
lärares anställningstid vid högskolan upptoges på extra ordinarie
stat.
Beträffande den föreslagna löneställningen ha reservanterna anfört följande.
Vidkommande frågan om lönegradsplaceringen må erinras, att musikhögskolans
lärare sedan gammalt varit i lönehänseende placerade lägre än lä
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
rama vid konsthögskolan. Enligt 1908 års lönereglering låg således begynnelselönen
för de sistnämnda omkring 30 procent högre än för musiklärarna,
vilket ledde till att dessa vid 1926 års lönereglering placerades i 21 lönegraden
mot 24 lönegraden för konsthögskolans lärare. Några bärande skäl för
att nu i lönehänseende likställa dessa båda grupper högskolelärare torde —
örn man bortser från den föreslagna läraren i komposition och instrumentation
— icke finnes. Undervisningen vid konsthögskolan, som inriktar sig
på skapande konst, måste anses ställa högre kvalifikationer på läraren än den
vid musikhögskolan bedrivna undervisningen, som avser att bibringa skicklighet
i återgivande konst. Genom 1937 års lönereglering för lärarpersonalen
vid statliga undervisningsanstalter ha emellertid de ordinarie musiklärarna
placerats i 20 lönegraden vid de allmänna läroverken och 21 lönegraden vid
folk- och småskoleseminarierna med en undervisningsskyldighet vid full
tjänstgöring av 30 veckotimmar ä 40—15 minuter, motsvarande högst 22%
hela veckotimmar. Med hänsyn till den obetydliga skillnad, som således föreligger
med avseende å undervisningens omfattning, och då läsåret vid högskolan
endast är obetydligt kortare än vid läroverken och seminarierna, synes
det rimligt, att de lärare, som handha utbildningen av undervisningsanstalternas
musiklärare erhålla en bättre löneställning än för närvarande.
I betraktande av vad sålunda anförts synas lärarna i fråga böra hänföras
till 22 lönegraden.
Frågan örn att åvägabringa en rationellare ordning med avseende å anställnings-
och avlöningsförhållandena för lärår- och annan personal vid
musikhögskolan har länge varit aktuell. Fran musikaliska akademiens sida
lia tid efter annan framställts olika förslag härutinnan. Därvid har även
anförts, att 1926 års löneregleringsbeslut, varpå den nuvarande ordningen
väsentligen byggde, icke borde anses innefatta något slutgiltigt standpunktstagande,
då det grundats på sådana antaganden i fråga örn det framtida
ordnandet av pensionsfrågan för icke-ordinarie personal, som icke blivit
bekräftade genom utvecklingen på pensionsområdet. Akademiens förslag
ha emellertid, ehuru tvivelsutan i vissa fall väl motiverade, icke ansetts
böra utan vidare genomföras. Det har icke ansetts lämpligt att här vidtaga
partiella reformer, som kunde innebära ett föregripande av de resultat,
vartill man kunde komma vid en mera allsidig prövning rörande de
lämpligaste anställnings- och avlöningsförhållandena inom detta starkt
särpräglade område. För detta ändamål har nu en särskild utredning
verkställts, vid vilken i enlighet med ett av 1944 års riksdag gjort uttalande
även frågan örn löneställningen för högskolans ordinarie lärarpersonal
kommit under behandling. Sedan utredningen i vederbörlig ordning
undergått remissbehandling, har den blivit föremal för granskning inom
finans- och ecklesiastikdepartementen och därvid i stort sett befunnits väl
ägnad att läggas till grund för proposition i ämnet. Efter samråd med chefen
för finansdepartementet har jag ansett, att frågan örn en reglering av
anställnings- och avlöningsförhållandena vid musikhögskolan nu bör upplagas
till prövning.
Departementschefen
.
44
Kungl. Majlis proposition nr 191.
Innan jag ingår på behandlingen av de särskilda frågor, som här möta,
vill jag framhålla, att förhållandena inom detta statliga verksamhetsområde
äro mycket speciella och att anställnings- och avlöningsförhållandena
enligt min mening böra kunna anpassas efter deni utan att de anordningar,
som vidtagas, få medföra några konsekvenser för andra förvaltningsområden.
Jag erinrar örn att statsmakterna i princip intagit en likartad ståndpunkt
beträffande konsthögskolan.
Vad först angår de ordinarie lärarna, har utredningsmannen
förordat, att kompositionslärarbefattningen, vilken nu tillsättes med fullmakt,
skall ombildas till en ordinarie, medelst förordnande för begränsad
anställningstid tillsatt tjänst. Denna skulle på samma sätt som vissa professurer
vid konsthögskolan tillsättas medelst förordnande för 10 år utan
möjlighet till förlängning av förordnandet. I såväl löne- som pensionshänseende
skulle befattningen jämställas med berörda professurer; oberoende
av vilken löneställning som bleve fastställd för övriga lärare vid musikhögskolan
skulle denne lärare erhålla en lön av 10 500 kronor för år. Detta
förslag har tillstyrkts av musikaliska akademiens styrelse, allmänna lönenämnden
och statskontoret. För egen del finner jag bärande skäl — främst
önskvärdheten av personbyten med icke alltför långa mellanrum — vara
anförda för den föreslagna anordningen och tillstyrker därför, att förslaget
genomföres. Tjänstebenämningen för denne befattningshavare bör, såsom
statskontoret förutsatt, vara professor, och ämnesområdet bör i enlighet
med vad utredningsmannen och akademiens styrelse föreslagit omfatta
komposition, instrumentation och formlära. Den avsedda ändringen bör
enligt min mening komma till uttryck i personalförteckningen för nästa
budgetår. I samband med omregleringen bör den nuvarande, med fullmakt
tillsatta lärarbefattningen i kontrapunkt, komposition och instrumentation
uppföras på övergångsstat, varjämte det bör förutsättas, att den nya befattningen
skall hållas vakant, så länge den nuvarande läraren kvarstår
i tjänst.
I utredningen har anförts, att musikhögskolans ordinarie Iärarbefattningar
med nyssnämnda undantag alltjämt borde anordnas som fullmaktstjänster.
Å ena sidan förelåge icke samma behov av personbyte å tjänster
med undervisning i musikalisk reproduktionskonst som å tjänster med
undervisning i skapande konst, och å andra sidan kunde en tillämpning
av anställning för begränsad tid utan möjlighet till förlängning här vara
betänklig ur rekryteringssynpunkt, enär den utövande musikern vid anställ
ningens upphörande icke hade samma möjligheter att få inkomstbringande
sysselsättning som den skapande konstnären. Någon meningsskiljaktighet
örn riktigheten av denna bedömning har icke förekommit bland remissmyndigheterna.
För egen del anser jag uppenbart, att fullmaktsformen klätt
föredraga i dessa fall.
Beträffande den utsträckning, i vilken fullmaktstjänster böra finnas in -
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
rättade vid musikhögskolan, har utredningsmannen utgått från att befattningar
med full tjänstgöring — 20 heltimmar per vecka — skola vara
ordinarie. Detta skulle innebära en utökning av nuvarande antalet ordinarie
lärartjänster — nio, örn man bortser från kompositionslärartjänsten med
två, nämligen en lärartjänst i metodik och praktisk lärarutbildning och en i
violinspelning. Vid ärendets behandling inom statskontoret har uttalats, att
ordinarie lärartjänster med mindre än fullt timantal borde kunna inrättas
vid musikhögskolan, och i samband därmed har förslag framställts om att
icke-ordinarie lärare efter anställning under viss tid, exempelvis 6 ar, skulle
bliva ordinarie; förslaget härom är föranlett av att befordringsmöjligheter i
allmänhet saknas för musikhögskolans olika lärare. För egen del anser jag i
främsta rummet motiverat, att lärare med full tjänstgöring erhålla ordinarie
anställning; i det föregående har jag med anledning av musikaliska akademiens
förslag förordat, att ordinarie lärartjänster i metodik och praktisk
lärarutbildning samt i violinspelning inrättas under nästa budgetar. Med
hänsyn till de i olika hänseenden egenartade förhållanden, som föreligga
inom detta specialområde av det statliga undervisningsväsendet, har jag
vidare ansett mig böra giva min anslutning till det vid remissbehandlingen
väckta förslaget att vid högskolan inrätta ordinarie lärartjänster vid undervisning
av mindre omfattning än den högsta där förekommande. Vissa begränsningar
synas emellertid härvid pakallade bade i fråga örn undervis
ningens omfattning och vederbörande lärares föregående anställningstid vid
musikhögskolan. En lämplig gränsdragning synes vara, att för ordinarieanställning
skall förutsättas dels ett stadigvarande undervisningsbehov av
minst 10 hela veckotimmar, dels ock minst 6 års föregående läraranställning
vid högskolan. Vid genomförandet av det förslag örn inrättande av extra
ordinarie lärarbefattningar vid högskolan, som jag i det följande framläggei,
bör fordras, att vederbörande under nämnda tid av 6 år innehaft extra
ordinarie anställning. Då ett inrättande av extra ordinarie lärarbefattningar
i och för sig kommer att medföra vissa icke oväsentliga förbättringar i anställnings-
och avlöningsförhållandena för här avsedda icke-ordinarie lärare,
är jag icke beredd föreslå, att anställningstid före tidpunkten för omregleringen
eller således före den 1 juli 1945 övergångsvis må tillgodoräknas
i det avseende, varom här är fråga. Även om ett inrättande av ordinarie
lärarbefattningar av nu avsett slag följaktligen icke skulle ifrågakomma
förrän efter ganska lång tid, synes det lämpligast, att ifrågavarande spörsmål
i princip löses i samband med den allmänna reglering av anställningsoch
avlöningsförhållandena för högskolans lärarpersonal, som nu avses
skola komma till stånd.
Jag övergår nu närmast till frågan örn en rationalisering av anställningsförhållandena
för musikhögskolans icke-ordinarie lärare med
undervisning i musikaliska ämnen. Dessa lärare äro för närvarande i fråga
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
om anställningsformen indelade i två kategorier, arvodeslärare och biträdande
lärare. Arvodeslärarna tillsättas genom förordnande tills vidare,
medan de biträdande lärarna förordnas för läsår. På sätt av den verkställda
utredningen framgår föreligger emellertid reellt sett knappast någon skillnad
mellan de båda kategorierna. Båda lärargrupperna tillgodose nämligen
stadigvarande undervisningsbehov och innehava eller, vad angår de biträdande
lärarna, erhålla genom förnyade förordnanden en fortlöpande anställning,
som plägar fortgå intill en levnadsålder, sammanfallande med
normal pensionsålder. Mot de olika anställningsformerna svara väsentligen
olika avlöningsgrunder. Arvodeslärarna åtnjuta med tillämpning av numera
eljest allmänt övergivna avlöningsgrunder arvoden, bestående av
grundbelopp och vissa ålderstillägg, varvid avlöningen utgår för hela året.
De biträdande lärarna erhålla enhetliga, för veckotimme beräknade belopp
under läsåret. Inom arvodeslärarkategorien kunna ur avlöningssynpunkt
urskiljas två grupper, mellan vilka gränsen principiellt ansetts böra dragas,
allt efter det undervisningen omfattar högst 9 veckotimmar eller minst 10
veckotimmar, men i de särskilda fallen har gränsen kommit att dragas
på annat sätt. Det förekommer också i flera fall, att en och samma lärare
är dels arvodeslärare, dels ock biträdande lärare i samma ämne. För
samtliga här avsedda lärare är gemensamt, att de icke blivit delaktiga av
sådana sociala förmåner — rätt att bibehålla någon del av avlöningen vid
sjukdom, rätt till fri sjukvård samt tjänste- och familjepensionsrätt —
som numera i allmänhet tillkomma icke-ordinarie befattningshavare i statens
tjänst med mera permanent anställning.
Vid den utredning rörande ett mera rationellt ordnande av anställningsförhållandena
för ifrågavarande personalgrupp, som numera verkställts,
har uttalats, att den hittills tillämpade kategoriindelningen finge anses vara
konstlad och borde bringas att upphöra. Utredningsmannen har ansett, att
extra ordinarie anställning vore den anställningsform, som bäst svarade mot
de faktiskt föreliggande förhållandena, och att denna anställningsform därför
såvitt möjligt borde användas. Om förefintliga möjligheter att sammanslå
olika nuvarande lärarbefattningar utnyttjades, visade det sig, att lärarna
i musikaliska ämnen med ett pär undantag, där fråga vore örn rena bisysslor,
erhölle en undervisning, som stadigvarande omfattade minst sex
hela timmar per vecka, och utredningsmannen har ansett sig kunna förorda,
att lärare med minst nämnda timantal erhölle extra ordinarie anställning.
Härvid har utredningsmannen själv anmärkt, att den sålunda förordade
gränsen för extra ordinarie-anställning finge anses låg, men tillika
uttalat, att den lärarpersonal vid musikhögskolan, som undervisade i musikaliska
ämnen, i olika avseenden intoge en sådan särställning inom statsförvaltningen,
att den förordade anordningen syntes motiverad. Befattningarna
vore regelmässigt sluttjänster. Undervisningens kvalitet skulle
bliva lidande på en övergång från den nuvarande anordningen med ett för
-
4?
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.
hållandevis stort antal specialister, var oell en med relativt omfattande
undervisning, till en anordning med lärare, som undervisade i flera ämnen
och till följd därav erhölle större timantal men saknade tillräcklig specialkompetens
i de särskilda ämnena. Hänsyn borde vidare tagas till att lärarna
hade omfattande och betungande arbetsuppgifter utöver själva lektionsgivandet
och dessutom för tjänstens behöriga skötande ständigt måste
fortsätta sin utbildning genom självstudier och övningar, vilka toge åtskillig
tid i anspråk. Det borde också beaktas, att den föreslagna gränsen av
sex hela veckotimmar reellt sett vore ungefär densamma som de åtta veckotimmar
örn 40 å 45 minuter, som fordrades för extra ordinarie anställning
som Övningslärare, och att den i relation till full tjänstgöring vore något
högre.
Förslaget örn inrättande av extra ordinarie lärarbefattningar har tillstyrkts
av musikaliska akademiens styrelse, allmänna lönenämnden och
statskontoret. Akademiens styrelse har uttalat, att förslaget vore väl avvägt
för att tillgodose den högre musikaliska undervisningens behov. Lönenämnden
har emellertid ansett, att för extra ordinarie anställning borde
fordras minst åtta veckotimmars undervisning, och statskontoret har uttalat
tvekan, örn gränsen borde dragas lägre än vid åtta veckotimmar.
För egen del har jag, efter övervägande av de skäl, som kunna anföras
för en lösning i den ena eller andra riktningen, ansett mig böra föreslå, att
extra ordinarie lärarbefattningar inrättas i den omfattning, som följer av
utredningsmannens förslag. Jag anser nämligen tillräcklig anledning finnas
att inom detta begränsade specialområde icke fordra alltför omfattande
undervisning för att pensionsberättigande anställning skall erhållas. Att
musikhögskolans icke-ordinarie lärare med musikalisk undervisning avlönas
och pensioneras efter enhetliga grunder anser jag också i och för sig
önskvärt med hänsyn till att vid denna högskola meddelas individuell undervisning
och att undervisningen i olika ämnen, såsom musikaliska akademien
betonat, icke kan tillmätas olika stort värde. Jag vill emellertid
understryka, att detta ståndpunktstagande är föranlett av förhållanden,
vilka äro säregna för musikhögskolan, och att det icke bör tillåtas medföra
konsekvenser för andra förvaltningsområdens del.
I överensstämmelse med vad jag anfört och under erinran örn vissa av
mig i det föregående tillstyrkta utökningar av undervisningen föreslår jag,
att vid musikhögskolan inrättas 17 extra ordinarie lärarbefattningar, nämligen
två lärarbefattningar i harmonilära och en lärarbefattning i vartdera
av följande ämnesområden: 1) musiklära, 2) kontrapunkt, 3) instrumentation
för militär musikdirektörsexamen, 4) dirigering, partiturstudium och
orkesterövningar, 5) violin- och altviolinspelning, G) violoncellspelning,
7) kont rabasspelning, 8) pianospel ning, !)) flöjtspelning, 10) oboespelning,
11) klarinettspelning, 12) fagottspelning, 13) spelning å blåsinstrument av
mässing utom valthorn, 14) valthornsspelning och 15) pianostämning. Det
48
Kungl. Marits proposition nr 191.
sammanlagda antalet undervisningstimmar — hela timmar — för vecka
och läsår bör i enlighet med utredningsmannens förslag utgöra 172%. Vad
angår den omfattning, i vilken de särskilda lärarna skola undervisa, synes
det angeläget, att ett smidigt verkande system kommer till användning.
Jag vill därför föreslå, att genom riksdagens beslut allenast bestämmes den
sammanlagda omfattningen av undervisningen genom extra ordinarie lärare
och att det får ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av musikaliska
akademiens styrelse besluta om timmarnas fördelning på olika befattningar.
De extra ordinarie lärarna böra självfallet icke anställas för undervisning
under ett visst angivet antal veckotimmar utan för undervisning
i den omfattning, som i vederbörlig ordning bestämmes. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att undervisningen i vissa ämnen för närvarande
är snävt tillmätt och att en utökning i en del fall torde vara ofrånkomlig.
Jag är emellertid icke beredd att för nästa budgetår föreslå någon
höjning av nyss angivna timantal. Slutligen bör förutsättas, att den extra
ordinarie lärarbefattningen i kontrapunkt med 10 veckotimmars undervisning
icke skall tillsättas, så länge den nuvarande ordinarie läraren i kontrapunkt,
komposition och instrumentation kvarstår i sin befattning; under
sådan tid bör vidare liksom hittills ordinarie läraren i harmonilära bestrida
2 timmars undervisning i formlära och en av de extra ordinarie lärarna
i harmonilära undervisa 2 timmar utöver dem, som inräknats i det
förut nämnda timantalet.
Förslaget att extra ordinarie lärarbefattningar skola inrättas vid växlande
timantal är grundat på förutsättningen, att för befattningarna skola tilllämpas
avlönings- och pensionsbestämmelser, genom vilka förmånerna avpassas
efter undervisningens omfattning. Detsamma gäller i fråga örn det
förutsatta senare inrättandet av ordinarie lärarbefattningar för undervisning
av mindre omfattning än 20 veckotimmar. Utredningsmannen har
föreslagit, att de extra ordinarie lärarbefattningarna skola placeras i en
och samma lönegrad samt att anpassningen av löner och pensioner efter
tjänstgöringens omfattning skall ske genom proportionell minskning av
löneklassbelopp och tjänstlediglietsavdrag samt pensionsavdrag och tjänstår
i pensionshänseende eller, vad angår invalidpension, pensionsunderlaget;
härvid skulle man utgå från 20 hela veckotimmars undervisning såsom full
tjänstgöring och verkställa reduktion med 1/40 — 2y2 procent — för varje
felande halv veckotimme. Detta förslag har tillstyrkts av allmänna lönenämnden
och statskontoret, och efter samråd med chefen för finansdepartementet
har jag funnit mig kunna biträda detsamma. Samma anordningar
torde böra avses för ordinarie lärare. Fullmaktstjänstemännens ställning
synes emellertid motivera en föreskrift, att för ordinarie lärare minskning
skall ske med högst 50 procent, vilket är det avdrag som svarar mot 10
felande veckotimmar. Vidare bör för de nuvarande ordinarie lärarna icke
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191. 49
ifrågakomma någon minskning i avlönings- och pensionsförmånerna för
full tjänstgöring.
Vad angår frågan om löneställningen för de ordinarie, med fullmakt tillsatta
lärarna och de extra ordinarie lärarna, råder mellan utredningsmannen
och myndigheterna enighet om att de båda lärarkategorierna böra tillhöra
ordinarie- och extra ordinarielönegrader med sinsemellan samma ordningsnummer.
Däremot råda delade meningar i frågan, vilken lönegrad
som bör avses härför. Utredningsmannen har ansett fog finnas för ett av
musikaliska akademien framställt förslag om tillämpning av 24 lönegraden
samt till övervägande framlagt ett alternativförslag, innebärande att lärare
först 6 år skulle tillhöra 22 lönegraden och därefter uppflyttas i 25 lönegraden.
Allmänna lönenämnden har ansett, att lärarna böra placeras i 22
lönegraden, och samma mening ha de båda reservanter i statskontoret haft,
som ansett skäl föreligga att ingå på frågan om ändrad lönegradsplacering
för de ordinarie lärarna. För egen del anser jag en höjning av de ordinarie
lärarnas löneställning från A 21 till A 22 motiverad bland annat i betraktande
av att lärartjänsterna äro sluttjänster, och jag föreslår vidare, att de
extra ordinarie lärarna inplaceras i lönegraden Eo 22. För en högre lönegradsplacering
anser jag skäl icke föreligga.
Jag biträder utredningsmannens förslag, att befattningen som lärare i
musikens historia och estetik skall bibehållas såsom arvodesbefattning och
att det nuvarande mellan lägst 3 500 och högst 4 700 kronor växlande arvodesbeloppet
förändras till ett enhetligt arvodesbelopp å 4 500 kronor.
Arvodesbeloppet bör anses innefatta sådan uppräkning med 6 å 8 procent,
som i årets statsverksproposition i allmänhet föreslagits i fråga örn liknande
arvoden. Lärarbefattningen torde i enlighet med utredningsmannens
förslag kunna betecknas som en befattning för biträdande lärare.
För de lärare utom läraren i musikens historia och estetik, som icke
skulle erhålla extra ordinarie anställning, har utredningsmannen icke ifrågasatt
någon ändring vare sig i fråga örn anställningsform eller avlöning.
Dessa lärare skulle alltjämt anställas såsom biträdande lärare och erhålla
arvoden av 295 eller 325 kronor för veckotimme, alltefter det undervisning
meddelades 29 eller 32 veckor. Dessa arvodesbelopp motsvara något över
10 kronor för hel undervisningstimme. Musikaliska akademiens styrelse
har framlagt ett förslag, som reellt sett innebär, att timersättningen skulle
uppräknas till omkring 11 kronor, dock att den skulle höjas till omkring
14 kronor för dels de lärare, som meddelade rent musikalisk undervisning
och av vilka fordrades samma utbildning och förutsättningar som av ordinarie
och extra ordinarie lärare, dels ock för läraren i liturgik, av vilken
måste krävas universitetsstudier för undervisningen och examinationen.
För egen del har jag, bland annat med hänsyn till att arvodena före budgetåret
1939/40 beräknades efter 9 kronor för timme, varå utgick dyrtidstill
Bihang till riksdagens ■protokoll 19lir). 1 sami. Nr 191.
i
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
lägg, ansett mig böra förorda, att de utom för läraren i Iiturgik beräknas
efter 12 kronor för timme, varvid veckotimlönema efter avrundning skulle
fastställas till 350 eller 385 kronor, alltefter det undervisning meddelas 29
eller 32 veckor. I fråga örn läraren i Iiturgik, vilken har att examinera, har
jag med hänsyn till de föreliggande omständigheterna icke ansett mig böra
motsätta mig, att arvodet beräknas efter omkring 14 kronor för timme och
på grundval därav fastställes till 450 kronor för veckotimme.
I fråga örn de båda Aud musikhögskolan anställda ackompanj a töre
r n a, vilka sammanlagt ha 20 veckotimmars tjänstgöring, Ilar utredningsmannen
ansett bärande skäl föreligga för att de erhölle extra ordinarie
anställning och avlönades enligt samma grunder för avlöningens anpassning
efter undervisningens omfattning, som skulle tillämpas för extra ordinarie
lärare; utredningsmannen har ansett, att det närmast borde ankomma
på musikaliska akademiens styrelse att yttra sig i fråga om löneställningen
för ackompanjatörerna. Vid remissbehandlingen har akademiens
styrelse, bland annat under framhållande av att ackompanjatörerna hade
ett slags beredskapstjänstgöring och därför toges i anspråk längre tid än
vad som framginge av timantalet, framhållit såsom synnerligen angeläget,
att extra ordinarie anställning bereddes ackompanjatörerna, samt ansett,
att dessa borde inplaceras i lönegraden Eo 11. Förslaget härom har tillstyrkts
av allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskontoret, som i
stället förordat, att arvodena höjdes. I betraktande av vad musikaliska
akademiens styrelse anfört angående tjänsternas allmänna karaktär har jag
icke velat motsätta mig, att befattningarna bliva extra ordinarie. Jag kan
även biträda förslaget att inplacera befattningarna i lönegraden Eo 11. Härvid
bör någon särskild ersättning för tidsspillan på grund av omläggningar
i undervisningsplanen självfallet icke ifrågakomma. I den mån befattnings
havarna tagas i anspråk för tillfälliga ackompanjemangsuppgifter, som icke
ingå i den vanliga tjänstutövningen, bör särskild ersättning få utgå enligt
grunder, som böra fastställas av Kungl. Majit efter förslag av musikaliska
akademiens styrelse.
De i det föregående framlagda förslagen rörande ordinarie och extra ordinarie
lärare samt extra ordinarie ackompanjatörer föranleda behov av vissa
ändringar i civila avlöningsreglementet samt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
Frågorna örn sådana ändringar komma senare att
anmälas av chefen för finansdepartementet.
Vid omregleringen föreligger, såsom utredningsmannen anfört, behov av
vissa övergång sanordningar utöver dem, som sammanhänga
med att omorganisation av undervisningen i komposition och därmed sammanhängande
ämnen först senare beräknas kunna genomföras. Den nuvarande
läraren i kontrabasspelning är icke, såsom gällande organisation eljest
förutsätter, arvodeslärare utan ordinarie och kvarstående på 1908 års
51
Kungl. Majda proposition nr 191.
lönestat samt åtnjuter lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, tillfällig
löneförbättring, dyrtidstillägg och kristillägg. Han är emellertid därjämte
biträdande lärare i ämnet. Utredningsmannen har närmast räknat med att
befattningshavaren skulle finna med sin fördel förenligt att övergå till den
till inrättande föreslagna extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning.
I motsatt fall borde sistnämnda lärår befattning hållas vakant samt
ifrågavarande befattningshavare äga bibehålla nuvarande förmåner utom
tillfällig löneförbättring, vilken förmån på sin tid beviljats i avbidan på
lönereglering. Utredningsmannens förslag föranleder ingen annan erinran
från min sida än att jag anser att befattningshavaren på grund av de rörande
den tillfälliga löneförbättringen år 1926 meddelade bestämmelserna
bör bibehållas vid denna förmån, om och så länge han kvarstår på gammal
stat.
Utredningsmannen har föreslagit, att av musikaliska akademien eller dess
styrelse meddelat förordnande att vara arvodeslärare, biträdande lärare
eller ackompanjatör skall från och med den 1 juli 1945 gälla såsom förordnande
att vara extra ordinarie lärare i motsvarande läroämne respektive
extra ordinarie ackompanjatör. Frågan härom är icke i och för sig av beskaffenhet
att behöva prövas av riksdagen. Jag utgår emellertid från att
en föreskrift av den angivna innebörden bör meddelas, och jag förordar
vidare, att de nuvarande ordinarie lärarna samt arvodesläraren i metodik
och praktisk lärarutbildning skola utan ansökan erhålla respektive tjänster
i lönegraden A 22. Örn vederbörande tjänsteman vid ingången av nästa
budgetår uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, bör
(lock — pä motsvarande sätt som vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen
år 1942 — omregleringen i den del, som berör honom, uppskjutas
intill dess denne tjänsteman erhållit avsked eller entledigats. Föreskrift
därom torde liksom i nyssnämnda sammanhang få meddelas av Kungl.
Maj :t.
I överensstämmelse med utredningsmannens förslag, mot vilket allmänna
lönenämnden icke riktat invändning, föreslår jag, att till förebyggande av
löneminskning och för undvikande av ojämnheter i fråga örn löneklassplaceringen
följande lärare från och med den 1 juli 1945 placeras i 23 löneklassen
av lönegraden Eo 21, nämligen läraren i musiklära B. Lilja, läraren
i harmonilära G. Nordqvist, läraren i fagottspelning E. Strömblad och läraren
i valthornsspelning A. Malm ävensom, därest han övergår till anställning
såsom extra ordinarie lärare, läraren i kontrabasspelning K. Gullbrandsson.
52
Kungl. Majlis proposition nr 191.
II. Vissa frågor rörande musikaliska akademiens
bibliotek.
Musikaliska akademien förfogar över Nordens största specialbibliotek på
det musikaliska området. Biblioteket utgör en central för musikforskningen
och tillgodoser i stor utsträckning behovet av musikalier för landets orkestrar.
Enligt ett i 1936 års statsverksproposition omförmält uttalande av
liksbibliotekarien kunde bibliotekets samlingar upptaga tävlan med de
största utländska musikbiblioteken. Antalet besök å läsesalen och hemlån
hai sedan år 1935 visat en fortgående stegring; antalet besökande utgjorde
åren 1935 och 1944 omkring 10 500 respektive 15 000, och antalet utlånade
volymer utgjorde samma år omkring 21 500 respektive 42 500.
Bibliotekets personal utgöres av en bibliotekarie i lönegraden A 24, en
amanuens i lönegraden Eo 16, tva assistenter i lönegraden Ex 4 och en expeditionsvakt
i lönegraden A 6, vilken bland annat är bokbindare.
Biblioteksassistenterna — vilka äro anställda för katalogiseringsarbeten
m. m. — erhöllo sin nuvarande löneställning den 1 juli 1942 i enlighet med
ett av akademiens bibliotekarie framställt, av akademien tillstyrkt förslag
i ämnet, vari framhölls, att de kvalifikationer, som måste ställas på dessa
dittills med mindre arvoden avlönade befattningshavare, vore studentexamen,
goda kunskaper i levande språk, vitsordade akademiska studier i ämnet
musikhistoria med musikteori samt biblioteksutbildning och bibliotekspraktik.
I 1944 års statsverksproposition anmäldes ett av musikaliska akademien
framställt förslag, enligt vilket extra ordinarie befattningar för
ändamålet skulle inrättas; för den händelse befattningshavarna icke på
grund av sin utbildning och sina arbetsuppgifter borde hänföras till högre
lönegrad, syntes det akademien i varje fall skäligt, att de erhölle samma
förmåner som extra ordinarie kontorsbiträden. Chefen för ecklesiastikdepartementet
förklarade i statsverkspropositionen, att förslaget om bere
dande av extra ordinarie anställning åt de två biblioteksassistenterna i och
för sig syntes välmotiverat men att ändringen med hänsyn till principerna
för arbetet pa budgeten för 1944/45 icke borde genomföras redan från och
med nämnda år. Mot detta uttalande framställde icke riksdagen någon
erinran.
Musikaliska akademien har nu hemställt, att avlöningsanslaget för budgetåret
1945/46 beräknades med utgångspunkt från att biblioteksassistenterna
skulle erhålla anställning som extra ordinarie tjänstemän i 7 lönegraden
samt att bibliotekspersonalen skulle utökas med ett skrivbiträde i lönegraden
Ex 2. I fråga om biblioteksassistenterna har akademien förklarat sig
vid förnyat övervägande lia kommit till uppfattningen, att placering i lägre
lönegrad än Eo 7 icke borde ifrågakomma, då nämligen befattningshavarna
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
utförde samina göromål och ägde motsvarande kompetens som amanuel!
ser vid andra bibliotek av samma storleksordning; någon differentiering i
lönegradsplacering mellan de båda assistenterna vore icke möjlig. Betra!
fande behovet av ett skrivbiträde har anförts, att biblioteket av brist på
tillräcklig personal icke kunde i önskvärd utsträckning sköta de löpande
göromålen på ett fullt tillfredsställande sätt och att vissa göromål, som
väl kunde handhavas av en arbetskraft med mindre kvalifikationer, nu
finge skötas av den mera kvalificerade personalen. En stor del av det arbete,
som skrivbiträdet avsåges skola fullgöra, kunde utföras i läsesalen,
där hon alltså kunde tjänstgöra som vakt, vilket biblioteket för närvarande
saknade; detta vore så mycket angelägnare som byggnadsstyrelsen sommaren
1944 inrett ett särskilt katalogiseringsrum för personalen, varvid den
möjlighet till tillsyn över läsesalen, som hittills funnits, bleve mindre
effektiv.
Allmänna lönenämnden har tillstyrkt en uppfattning av biblioteksassistenterna
till lönegraden Eo 7 under framhållande, att den tidigare ifrågasatta
lönegraden Eo 4 vore väl låg med hänsyn till assistenternas utbildning
och arbetsuppgifter.
Statskontoret har anfört, att goda skäl syntes tala för att ifrågavarande
biblioteksbiträden från och med budgetåret 1945/46 bereddes extra ordinarie
anställning och att ämbetsverket icke ville motsätta sig, att befattningarna
hänfördes till lönegraden Eo 7. Då en ökning av de bibliotekspersonalen
åvilande göromålen inträtt under senare år till följd av den alltmer
stegrade utlåningsverksamheten samt behov av en viss avlastning av mindre
kvalificerade göromål från bibliotekspersonalen syntes föreligga, ville
statskontoret ej heller motsätta sig att erforderliga medel anvisades för anställande
av ett extra skrivbiträde.
Det förslag örn uppfattning av de båda assistenterna i musikaliska akademiens
bibliotek till lönegraden Eo 7, som musikaliska akademien nu
framställt, har icke mött invändning från vare sig allmänna lönenämndens
eller statskontorets sida. För egen del finner jag förslaget väl motiverat,
varför jag tillstyrker detsamma.
Mot akademiens förslag örn anvisande av medel för anställande av ett
för biblioteket avsett skrivbiträde har jag icke i och för sig något att erinra.
Det synes mig emellertid mindre lämpligt, att här i detalj tages ställning
till frågan örn det sätt, varpå akademien har att disponera det belopp,
sorn anvisas för dylik biträdespersonal. I det följande beräknar jag ett visst
belopp för sådant ändamål och förutsätter härvid, att akademien skall äga
vidtaga de dispositioner, som finnas lämpligast. Här avsedd personal bör
icke anställas uteslutande för viss avdelning utan gemensamt för musika
liska akademien med musikhögskolan.
Departe
mentschefen.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
lil* Anslagsberäkning m. m.
löi musikaliska akademien med musikhögskolan bör fastställas ny personalförteckning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.
Vid personalförteckningens upprättande böra iakttagas förslagen om
a) inrättande av en tjänst såsom direktör för musikhögskolan i lönegraden
C 4,
b) inrättande av en professur i komposition, instrumentation och formlära,
vid vilken lön skall utgå enligt särskilda bestämmelser,
c) uppflyttning av nuvarande ordinarie lärarbefattningar i lönegrad från
A 21 till A 22,
d) överförande på övergångsstat av den nuvarande ordinarie lärarbefattn
ingen i kontrapunkt, komposition och instrumentation,
e) inrättande av två nya ordinarie lärartjänster i lönegraden A 22 samt
f) inrättande av 17 lärarbefattningar i lönegraden Eo 22.
De föreskrifter rörande vakanshållande av vissa befattningar, som i det
föregående förutsatts, torde få meddelas av Kungl. Majit. Att tynga själva
personalförteckningen med ett angivande av ämnesområdena för de olika
lärarbefattningarna synes icke erforderligt.
I den nya avlöningsstat för musikaliska akademien nied musikhögskolan,
som bör fastställas för tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1945/46, torde anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän böra upptagas
med 146 200 kronor. Detta belopp motsvarar de beräknade nettolönerna
till tjänstemän på ordinarie stat, å ena sidan med undantag av den
avsedda nya lärarbefattningen i komposition, instrumentation och formlära,
vilken icke torde komma att tillsättas under nästa budgetår, och å
andra sidan med tillägg av lärarbefattningen å övergångsstat i kontrapunkt,
komposition och instrumentation.
Från anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, fastställda av
Kungl. Majit, torde i fortsättningen endast böra bestridas arvoden till
akademiens kamrerare och musikhögskolans läkare samt ett personligt
arvodestillägg till den nuvarande läkaren, samtliga med hittillsvarande belopp.
Posten bör i enlighet härmed upptagas med 3 900 kronor. Anledningfinnes
icke att i fortsättningen beteckna denna anslagspost förslagsvis.
De medel, som under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal böra beräknas för undervisningen vid musikhögskolan, avse dels
avlöningar till extra ordinarie lärare och ackompanjatörer, dels arvoden åt
biträdande lärare, dels vissa andra utgifter för undervisningen. I det föregående
har såsom ett, såvitt nu kan bedömas, normalt undervisningsbehov
genom extra ordinarie lärare angivits 172% veckotimmar. I anledning av
att omläggningen av kompositionsundervisningen beräknas ske först senare
torde medelsbehovet för nästa budgetår kunna beräknas med utgångspunkt
Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 55
från 164Va veckotimmars undervisning. Ackompanjatörernas sammanlagda
tjänstgöring beräknas till 20 veckotimmar. Med utgångspunkt härifrån och
på grundval av den föreslagna lönegrads- och löneklassplaceringen kan ett
belopp av 65 BOO kronor anses erforderligt för avlöning åt extra ordinarie
lärare och ackompanjatörer. För arvoden åt biträdande lärare — varmed
endast bör förstås lärare med regelbunden tjänstgöring, vilken kan mätas
i visst antal veckotimmar — bör med tillämpning av de i det föregående
angivna grunderna avses ett belopp av 16 200 kronor, och för andra ut
gifter för undervisningen — undervisning, som icke kan mätas i veckotimmar,
samt stämning av pianoinstrumenten och tillfällig medverkan vid elev
konserter och uppvisningar m. m. — böra i huvudsaklig överensstämmelse
med vad hittills skett avses tillhopa 5 200 kronor. För undervisning m. m.
vid musikhögskolan erfordras sålunda under denna post sammanlagt
(65 300 + 16 200 + 5 200 =) 86 700 kronor.
Det belopp, som under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal bör beräknas för andra ändamål än de nu angivna, uppgår till
21 200 kronor. Det förutsättes härvid, att hos musikaliska akademien skola
finnas anställda en biblioteksamanuens i lönegraden Eo 16, två biblioteksassistenter
i lönegraden Eo 7, en expeditionsvakt i lönegraden Eo 5
ävensom, i mån av behov och medelstillgång, skrivpersonal avsedd för akademien
och musikhögskolan gemensamt.
Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde salunda
för nästa budgetår böra upptagas med (86 700 + 21 200 =) 107 900
kronor. Därest den nuvarande läraren å gammal stat i kontrabasspelning
icke övergår till extra ordinarie anställning, torde från denna post få bestridas
hans avlöning enligt hittillsvarande grunder såsom lärare på gammal
stat och biträdande lärare, dock att rörliga tilläggsförmåner, i den mån
sådana beviljas, skola bestridas av de medel, varom föreskrift för sådant
fall meddelas. Olika med omregleringen av personalens avlöningsförhållanden
sammanhängande omständigheter samt vanskligheten att under förhandenvarande
förhållanden bedöma, med vilket belopp medel för ersättningar
i anledning av vikariat böra inräknas under anslagsposten, synes
motivera, att posten för närvarande uppföres förslagsvis. Föreskrift bör
emellertid meddelas, att anslagsposten icke må överskridas utan Kungl.
Maj:ts medgivande.
Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 36 000 kronor.
Anslaget till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan
torde i enlighet med vad sålunda anförts för nästa budgetar böra uppföias
med (146 200 + 3 900 + 107 900 + 36 000 —) 294 000 kronor. Detta innebär
en höjning av anslagsbeloppet för innevarande budgetar med 24 300
kronor, till större delen betingad av omregleringen av lärarpersonalens avlöningsförhållanden.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts
lemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1. fastställa följande personalförteckning för musikaliska
akademien med musikhögskolan, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1945/46:
P ersonalförteckning.
Befattning. T..
Lonegr
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 direktör ................................. q 4
1 sekreterare .............................. A 26
1 bibliotekarie ............................. ^ 24
1 professor i komposition, instrumentation och
formlära, lön enligt särskilda bestämmelser . . —
11 lärare .................................. A 22
1 förste expeditionsvakt .................... A 7
1 kanslibiträde ............................. \ 7
1 expeditionsvakt........................... ^ 6
1 portvakt, tillika eldare .................... a 5
Tjänsteman å övergångsstat.
1 lärare ................................... A 22
Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än den 20:e.
17 Jerare ................................. Eo 22;
2. godkänna följande avlöningsstat för musikaliska akademien
med musikhögskolan, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1945/46:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ........................ kronor 146 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit............ » 3 900
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................... » 107 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 36 000
Summa kronor 294 000;
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
3. till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Avlö
ningar
för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 294 000;
4. medgiva, att därest direktören för musikhögskolan,
professorn E. C. Ralf förordnas att innehava ifrågavarande
tjänst, sedan densamma inrättats såsom ordinarie, Ralf må
efter Kungl. Maj:ts beprövande med densamma förena befattningen
såsom kantor i Katarina församling i Stockholm.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Cederstrand.
Bihang tilt riksdagens protokoll Hillö.
1 sami.
Nr lill.
5