Kungl. May.ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
tjänste- och familjepensioneringen för personal vid av
staten övertagna enskilda järnvägar; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om reglering
av tjänste- och familjepensioneringen för personal vid av staten övertagna
enskilda järnvägar samt anför därvid följande.

Inledning.

Av den vid enskilda järnvägar anställda personalen ha tjänstemännen
sedan länge varit pensionsförsäkrade i för ändamålet bildade pensionskassor.
Flertalet järnvägar ha därvid anlitat Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
men åtskilliga järnvägar ha bildat särskilda pensionskassor för pensionering
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 183. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

av sin personal. Några järnvägsförvaltningar lia låtit pensionsförsäkra jämväl
en del av de hos dem anställda arbetarna på enahanda sätt. Enstaka tjänstemän
äro pensionsförsäkrade i Svenska personalpensionskassan eller annan
icke särskilt för järnvägspersonal avsedd pensionskassa. I fråga örn anställningshavare
■—• huvudsakligen arbetare — vilka ej pensionsförsäkrals i pensionskassa
ha järnvägsföretagen i vissa fall utfäst sig att utbetala pension eller
understöd vid anställningshavamas avgång eller ock föranstaltat om och
bidragit till premieinbetalning till försäkringsanstalt för liv- och kapitalförsäkring
eller insättning å sparkassekonto för anställningshavamas
räkning. Sådana premieinbetalningar och insättningar ha även förekommit
i förening med pensionsförsäkring i pensionskassa. I vissa fall ha järnvägsförvaltningarna
beviljat tilläggspensioner till kassapensionerna. Särskilt på
senare tid ha förvaltningarna utbetalat dyrtidstillägg å pensionerna.

I samband med statens övertagande av enskild järnväg har den vid järnvägen
anställda personalen i regel fått övergå i statens järnvägars tjänst.
Pensionsförhållandena ha därvid i allmänhet i första hand reglerats genom
bestämmelser i de mellan staten och förutvarande järnvägsägare träffade
köpeavtalen. Vissa särbestämmelser rörande i statens järnvägars tjänst övergången
personal ha därjämte meddelats i gällande pensionsreglementen m. fl.
författningar. De anställningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst
men varit delägare i enskild pensionskassa, lia i regel icke blivit underkastade
de för statsanställda i allmänhet gällande pensionsreglementena utan fått
kvarstå vid den pensionsrätt de innehaft som delägare i den enskilda kassan.
Vissa tilläggsförmåner från staten ha dock tillerkänts dem som pensionärer
och jämväl deras efterlevande.

Den största av de enskilda pensionskassorna, Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
har delägare från såväl förstatligade som icke förstatligade järnvägar.
Vid 1943 års utgång voro till kassan anslutna 100 järnvägar, därav 57 statsövertagna
och omkring 10, vilka ej ingå i planen för järnvägsförstatligandet.
Vid samma tidpunkt utgjorde antalet delägare 7 851, därav 3 186 anställda
vid statens järnvägar, omkring 350 anställda vid järnvägar, som ej ingå i
planen för järnvägsförstatligandet, och 33 efter avgång från anställning kvarstående
delägare. Antalet egenpensionärer utgjorde 2 525 och antalet familjepensionärer
1 693, därav 1 457 respektive 904 pensionerade från statsövertagna
järnvägar.

Ett antal smärre kassor vid statsövertagna järnvägar ha tidigare övertagits
av statens järnvägar. Dessa kassor hade vid 1943 års utgång sammanlagt 103 i
tjänst varande delägare, 205 tjänstepensionärer och 162 familjepensionärer.

Av de kassor, som bildats vid numera statsövertagna enskilda järnvägar,
äro tre alltjämt fristående, nämligen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa samt Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals
pensions- samt änke- och pupillkassa. Dessa kassor hade vid 1943 års
utgång sammanlagt 578 i tjänst varande delägare, 263 tjänstepensionärer och
187 familjepensionärer.

Kungl. Majlis proposition nr 183.

3

För personalen vid Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar — vilka
för närvarande ägas av ett statligt bolag och äro avsedda att från och med
den 1 juli 1945 övertagas av statens järnvägar — omhänderhaves pensioneringen
av S. W. B. pensionskassa. Denna hade vid 1943 års utgång 1 086 i
tjänst varande delägare, 325 tjänstepensionärer och 216 familjepensionärer.

För personal med anställning vid järnvägsföretag, som alltjämt äro i enskild
ägo, finnas ett 10-tal fristående pensionskassor, vilka vid 1943 års utgång hade
sammanlagt omkring 3 500 i tjänst varande delägare, 1 300 tjänstepensionärer
och 800 familjepensionärer.

I propositionen nr 207 till 1939 års riksdag angående åtgärder för enhetliggörande
av det svenska järnvägsnätet berördes frågan örn statens övertagande
av de vid enskilda järnvägar förefintliga pensionskassorna och dessas
förpliktelser. I propositionen förutsattes, att prövningen av hithörande spörsmål
skulle föregås av en särskild utredning i ämnet.

Sedermera avgav järnvägsstyrelsen utlåtande över en framställning om statens
övertagande av två pensionskassor vid numera förstatligade enskilda
järnvägar och förordade därvid en allmän utredning genom sakkunniga av
frågan om statens övertagande av förefintliga sådana pensionskassor.

Fråga om statens övertagande helt eller delvis av Enskilda järnvägarnes
pensionskassa förevar vid 1942 års riksdag. I utlåtande nr 47 över vid riksdagen
väckta motioner uttalade bankoutskottet sig för en utredning i detta
ämne. Därvid borde, enligt vad utskottet vidare anförde, jämväl undersökas,
i vad mån större jämställdhet i pensionshänseende kunde ernås mellan olika
grupper av anställda och pensionärer vid de av staten övertagna järnvägarna.
Med hänsyn till att frågan om verkställande av utredning rörande pensionskassornas
övertagande redan tidigare bragts under Kungl. Maj:ts prövning,
hemställde emellertid bankoulskottet icke örn framställning i ärendet från
riksdagens sida.

Den 29 oktober 1943 bemyndigade Kungl. Majd chefen för finansdepartementet
att tillkalla utredningsmän för att biträda med utredning av frågan
örn tjänste- och familjepensioneringen beträffande personal vid av staten
övertagna enskilda järnvägar Direktiven för utredningen framgå av följande
uttalande av departementschefen till statsrådsprotokollet nämnda dag.

Frågan om statsövertagande är närmast aktuell beträffande de pensionskassor,
vilka höra samman med numera förstatligade enskilda järnvägar. En
avveckling av dessa kassors rörelse är påkallad redan med hänsyn till att tillförseln
av nya delägare avskurits. Härtill kommer att, enligt vad som uppgivits,
förflyttning av personal, som deltagit i kassornas förvaltning, i vissa
fall medfört svårigheter för den fortsatta verksamheten.

Främst är emellertid att märka, att den nuvarande ordningen för tjänsteoch
familjepensioneringen för de av staten övertagna anställningshavarna ur
såväl statens som personalens synpunkt framstår som ett provisorium, vilket
bör avlösas av mera definitiva anordningar. För staten, som har att vidkännas
avsevärda kostnader för ifrågavarande pensionering, är det önskvärt att
vinna däremot svarande inflytande över den med pensioneringen sammanhängande
förvaltningsverksamheten och större möjlighet att reglera pensionsvillkoren
i närmare anslutning till det statliga pensioneringssystemet. Kas -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

sörnäs avgifts- och pensionsbestämmelser skilja sig i väsentliga delar från
motsvarande statliga bestämmelser. Detta förhållande har, ehuru statliga
fyllnadspensioner och rörliga tilläggsförmåner tillkommit, föranlett påtagliga
ojämnheter beträffande pensionsvillkoren mellan i övrigt likställda anställningshavare.

I detta sammanhang föreligga jämväl till beaktande vissa spörsmål berörande
pensioneringen av personal, som vid vederbörande järnvägs förstatligande
icke övergått i statens järnvägars tjänst och blivit uppförd på aktiv
stat, samt av efterlevande till sådan personal. För närvarande utgår statlig
dyrtidshjälp till här avsedda tjänste- och familjepensionärer.

Den ifrågasatta sakkunnigutredningen rörande de pensionsfrågor, som
sammanhänga med förstatligandet av de enskilda järnvägarna, synes nu böra
företagas. Därvid böra undersökas förutsättningarna för ett övertagande av
de ifrågavarande kassornas rörelse. Som led i undersökningen böra ingå
förhandlingar med representanter för vederbörande kassor, förda på grundval
av försäkringstekniska utredningar angående kassornas ställning. I anslutning
härtill bör utredning ske i fråga om reglering av pensionsvillkoren
för de av undersökningarna berörda anställningshavar- och pensionstagargrupperna.

Särskilda spörsmål föreligga beträffande Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
som fortfarande har ett stort antal delägare bland personalen vid de
icke förstatligade järnvägarna. Jämväl såvitt angår denna kassa bör utredningen
vara inriktad på en lämplig reglering av pensionsförhållandena för
anställningshavar na vid de av staten övertagna järnvägarna och dessa anställningshavares
efterlevande. I vad mån en tillfredsställande dylik reglering
förutsätter ett statsövertagande av kassans rörelse är en fråga som bör
få sin belysning genom utredningen. Möjligt är, att det kan finnas påkallat
att härutinnan framlägga alternativa förslag till övervägande.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades revisionssekreteraren, numera häradshövdingen
C. F. Gemzell, direktören i statens pensionsanstalt S. Lindstedt
och byråchefen i järnvägsstyrelsen G. F. Ruist alf såsom utredningsmän
biträda med ifrågavarande utredning. Tillika förordnades Lindstedt att
såsom ordförande leda utredningsmännens arbete. Sedermera uppdrogs åt
professorn C. H. Cramér att såsom expert biträda utredningen vid verkställande
av försäkringstekniska beräkningar angående Enskilda järnvägarnes
pensionskassa och därmed sammanhängande frågor.

Under handläggningen vid 1944 års riksdag av fråga om begränsning i
vissa fall av de statliga tilläggsförmånerna för efterlevande till anställningshavare,
som från enskild järnväg övertagits i statens järnvägars tjänst, fann
bankoutskottet anledning beröra det förhållandet, att pensionsavgifterna för
de övertagna anställningshavare, som äro delägare i enskild järnvägspensionskassa,
i allmänhet äro större än motsvarande statliga pensionsavdrag. I sitt
utlåtande nr 59, vilket godkändes av riksdagen enligt skrivelse nr 466, uttalade
utskottet sig för att frågan om lindring i avgiftsskyldigheten för nämnda
personal — eventuellt på det sätt att avgifterna bringades att motsvara
de statliga avdragen — toges under övervägande i samband med förevarande
utredning.

Utredningsmännen, som antagit benämningen 1943 års jårnvägspensionsutredning,
ha den 28 november 1944 avgivit betänkande i ämnet. Betänkan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

5

det innehåller förslag till en allmän omreglering av grunderna för tjänsteoch
familjepensioneringen beträffande personal vid av staten övertagna enskilda
järnvägar. Vid betänkandet äro fogade överenskommelser, som under
förbehåll av vederbörligt godkännande träffats mellan utredningsmännen
och representanter för respektive kassor örn statens övertagande av Enskilda
järnvägarnes pensionskassa, Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa, Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals
pensions- samt änke- och pupillkassa samt S. W. B. pensionskassa,
överenskommelserna torde få biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende
(bilagor A—E).

Över betänkandet ha yttranden avgivits av pensionsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
statskontoret, försäkringsinspektionen, nyssnämnda pensionskassors
styrelser och svenska järnvägsmannaförbundets styrelse samt av en pensionärssammanslutning
benämnd Pensionerade järnvägsmän vid Sveriges enskilda
järnvägars riksförbund.

Hittillsvarande pensionsförhållanden.

I betänkandet har till en början lämnats en redogörelse för hittills rådande
pensionsförhållanden för personal, som varit anställd vid av staten övertagen
enskild järnväg. I fråga om denna redogörelse torde få hänvisas till
betänkandet, vilket bilägges handlingarna i ärendet. Beträffande huvuddragen
i den gällande pensionsordningen må här, med förbigående av
bl. a. de avvikelser som avse äldre pensionsförhållanden, nämnas följande.

Vid statsövertagande av enskild järnväg blir i allmänhet huvuddelen av
den samtidigt övertagna personalen efter en kort övergångstid uppförd på
aktiv stat vid statens järnvägar, d. v. s. erhåller sådan befattning eller arbetaranställning,
som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet respektive
tjänstepensionsreglementet för arbetare. Innan så skett, har järnvägsstyrelsen
ägt att entlediga icke-ordinarie personal och viss personal, som nyligen
befordrats till ordinarie, att förtidspensionera sådan personal, som med
hänsyn till sjuklighet eller levnadsålder över 60 år icke lämpligen kan tjänstgöra
vid statens järnvägar, samt att på övergångsstat tillsvidare uppl öra personal,
som är obehövlig eller icke uppfyller för statens järnvägars personal
uppställda fordringar i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenhet eller som
icke omedelbart kan beredas tjänstgöring i befattning i den lönegrad, vari
inplacering vid uppförande på aktiv stat avsetts skola ske.

Personal med delaktighet i enskild pensionskassa, lie övertagna anställningshavare,
som äro delägare i enskild pensionskassa, äro undantagna från
tillämpningen av de statliga pensionsreglementena för tjänstemän och arbetare.
I stället ha de enskilda pensionskassornas reglementen förblivit
gällande för anställningshavarna. Järnvägsstyrelsen har övertagit förutvarande
järnvägsägares rättigheter och skyldigheter i förhållande till kassorna,
där dessa icke, såsom i några fall skett, övertagits av statens järnvägar.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

De anställningshavare, som blivit uppförda på aktiv stat vid statens järnvägar
före uppnåendet av den eljest vid statsanställning gällande pensionsåldern,
bli emellertid regelmässigt vid avgång berättigade till fyllnadspension
av statsmedel. Fyllnadspensionen avser i princip att bereda anställningshavaren
samma pensionsförmåner som om han från början varit anställd
hos statens järnvägar, dock med viss reduktion i den mån den del av
kassapensionen, som grundar sig på anställningshavarens avgifter, understiger
motsvarande del av pensionen enligt det statliga reglementet. I stort
sett verka fyllnadspensionerna så, att de sammanlagda tjänstepensionsförmånerna
uppbringas till samma belopp som de statliga i de fall, då kassapensionen
uppgår till omkring 75 procent eller mera av grundbeloppet av
den statliga pensionen.

Örn anställningshavare uppförts på aktiv stat först efter det han uppnått
den statliga pensionsåldern, äger han vid avgång i stället för fyllnadspension
åtnjuta pensionsförhöjning enligt kungörelsen nr 280/1925 samt
dyrtidstillägg och kristillägg å kassapensionen.

Efterlevande till på aktiv stat uppförda anställningshavare äro berättigade
att å dem tillkommande kassapensioner åtnjuta vissa tilläggsförmåner
av statsmedel, nämligen dels i förekommande fall pensionstillägg enligt
kungörelsen nr 361/1922, dels dyrtidstillägg och dels kristillägg.

De anställningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst men icke
uppförts på aktiv stat, uppbära efter avgång dyrtidshjälp av statsmedel å
kassapensionen. Detsamma gäller dessa anställningshavares efterlevande.
Dyrtidshjälpen beräknas för närvarande efter 20 procent å ett tilläggsunderlag
,bestämt enligt samma grunder som tilläggsunderlaget för beräknande av dyrtidstillägg.

Vad beträffar anställningshavare, som pensionerats eller avlidit före järnvägsövertagandet
och således icke varit i statens tjänst, utgår likaledes dyrtidshjälp
a kassapensionen till sådana anställningshavare respektive deras
efterlevande.

Personal utan delaktighet i enskild pensionskassa. I enskild pensionskassa
ej delaktiga anställningshavare, vilka övergå i statens järnvägars tjänst,
bli i regel underkastade de statliga pensionsreglementena, varvid tjänstårsberäkning
för den tidigare anställningen medges efter vissa grunder. Undantagna
äro dock anställningshavare, som före övergången uppnått den
statliga pensionsåldern. Dessa anställningshavare äro icke författningsenligt
berättigade till statliga pensionsförmåner för sig eller sina efterlevande i
annan mån än att överåriga arbetare kunna erhålla pension enligt de i kungörelsen
nr 696/1942 meddelade s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
Några statliga pensionsförmåner utöver dyrtidshjälp tillkomma
ej heller anställningshavare, som avgått eller avlidit före järnvägsövertagandet,
eller sådana anställningshavares efterlevande.

I de fall, då det enskilda järnvägsföretaget utfäst sig att utgiva pension
eller understöd till anställningshavare, har utfästelsen övertagits av staten
i samband med inlösen av företaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

7

Pensionsförhållandena för anställningshavare, vilka i samband med statens
övertagande av enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst och
vilka ej äro delägare i enskild pensionskassa, har pensionsutredningen funnit
vara i stort sett ändamålsenligt reglerade, varför någon ändring av desamma
ej ifrågasatts. Den pensionsordning, som gäller för av statens järnvägar
övertagna anställningshavare, vilka äro delägare i enskild pensionskassa,
måste däremot enligt vad pensionsutredningen uttalar betraktas såsom
i hög grad otillfredsställande. I avseende därå anföres i betänkandet
följande.

Tjänstepensionsförmånerna för de på aktiv stat vid statens järnvägar
uppförda anställningshavarna bliva, trots den utjämning, som åstadkommes
genom fyllnadspensionerna, i åtskilliga fall mindre än för motsvarande,
vid statens järnvägar direkt anställda befattningshavare med lika lång anställningstid
i järnvägstjänst. Så är förhållandet även i fall, då övergången
i statstjänst skett vid så tidig ålder, att anställningshavaren kan påräkna att
utöver tjänstetiden vid den enskilda järnvägen i statstjänsten intjäna minst
30 tjänstår, d. v. s. det antal tjänstår, som enligt de statliga pensionsreglementena
erfordras för hel tjänstepension. Det måste framstå såsom en oformlighet
och av anställningshavaren betraktas såsom orättvisa att tjänstepensionen
därvid blir lägre än den som skulle utgått, örn anställningshavaren
ej tjänstgjort vid den enskilda järnvägen eller under sådan tjänstgöring icke
varit pensionsförsäkrad. Skillnaden i pensionsförmåner växlar, beroende på
vilken pensionskassas reglemente, som är tillämpligt på anställningshavaren,
samt, vad angår delägare i Enskilda jämvägarnes pensionskassa, vilka avlöningsbestämmelser,
som gällt för personalen vid den enskilda järnväg, där
vederbörande tidigare varit anställd.

Även i avseende å pensioneringen av de aktiva anställningshavarnas efterlevande
medför tillämpningen av de olika kassornas reglementen ojämna
verkningar och ofta även sämre förmaner än de, som tillkomma ^efterlevande
efter motsvarande, direkt anställda statsbanepersonal. Förhållandet
mellan familjepensionsunderlag och pensionsförsäkrad avlöning är nämligen
olika inom olika kassor och betydande skiljaktigheter råda i fråga om
de grander, enligt vilka pensionsökningen för pensionsberättigade barn bestämmes.
Barnpensionsåldern, som i allmänhet är 18 år, är ett år lägre än
den i de statliga familjepensionsreglementena bestämda. Genom dyrtidstillläggen
å pensionerna bringas förmånerna visserligen i åtskilliga fall upp till
samma belopp som motsvarande statliga förmåner men bliva dock ej sällan
lägre, särskilt örn pensionsberättigade barn finnas.

Delägaravgifterna i de olika enskilda pensionskassorna utgå efter växlande
grunder och äro i allmänhet ej oväsentligt större än motsvarande statliga
pensionsavdrag. I enskild kassa delaktig anställningshavare vid statens
järnvägar har sålunda i regel att vidkännas större pensionsbidrag än en med
honom i tjänstehänseende likställd direkt antagen anställningshavare, ehuru
den förre ofta för sig och sina efterlevande erhåller lägre pension än den
senare.

Den betydande skillnad, som i pensionshänseende råder mellan på aktiv
stat och på övergångsstat uppförda anställningshavare, iir oftast ej betingad
av däremot svarande skillnad i avseende å utbildning, duglighet och tjänsteåligganden.
Den måste i regel framstå såsom orättvis, särskilt då av två
vid den enskilda järnvägen jämställda och lika skötsamma anställningshavare
den ene, vars befattning bibehålies, uppföres på aktiv stat under det

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

att den andre uppföres på övergångsstat, därför att statens järnvägar icke
har någon plats att erbjuda, som fullt motsvarar hans kvalifikationer och
förutvarande löneställning.

För de fristående, d. v. s. av statens järnvägar ej övertagna enskilda pensionskassorna
uppkomma förr eller senare svårigheter på grund av avstängning
från nyrekrytering och förflyttning av kassornas ledande krafter från
den ort, där vederbörande kassa har sitt säte. Värre är emellertid, att vissa
av kassorna befinna sig i sådant läge, att de svårligen kunna anpassa sina
stadgar efter bestämmelserna i gällande lag örn understödsföreningar inom
den härför bestämda, med juni månad 1945 utlöpande respittiden och därför
stå inför nödvändigheten att därefter upphöra med sin verksamhet.

Tillämpningen av det relativt stora antalet enskilda pensionskassors och
av statens järnvägar övertagna sådana kassors olika reglementen är synnerligen
komplicerad och vållar ett betydande arbete.

Staten har att för pensionering av den i enskild pensionskassa delaktiga
personalen vidkännas betydande utgifter i form av huvudman savgifter till
de fristående kassorna, fyllnadspensioner, dyrtidstillägg, kristillägg och dyrtidshjälp
samt°— i vissa fall — garanterad utfyllnad av ränteavkastningen
å kassans tillgångar men har ej ett däremot svarande inflytande på förvaltningen
av pensioneringsverksamheten. För de fristående kassornas vidkommande
äro de statliga utgifterna i viss män beroende av ändringar av pensionsvillkoren,
som av kassorna i vederbörlig ordning beslutas och av tillsyningsmyndighet
godkännas. Vad beträffar Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
vilken är den ojämförligt största av de fristående kassorna, äro rösträttsbestämmelserna
sådana, att frågor örn ändringar av pensionsvillkoren för
kassans del avgöras praktiskt taget uteslutande av representanter för delägare,
anställda vid de till kassan anslutna järnvägar, som icke övertagits
av staten, och av ombud för dylika järnvägars ägare.

Såsom förut nämnts har 1944 års riksdag (skr. nr 466; bankoutsk. uti. nr
59) påtalat den större avgiftsskyldigheten för övertagen järnvägspersonal och
uttalat sig för att frågan örn lindring i berörda avgiftsskyldighet tages under
övervägande i nu förevarande sammanhang.

Järnvägspensionsutredningens förslag.

Allmänna riktlinjer för en ny pensionsordning.

I betänkandet framhålles, att en tillfredsställande reglering av pensionsförhållandena
för de i enskild pensionskassa delaktiga, i statens järnvägars
tjänst övergångna anställningshavarna ej synes kunna åstadkommas på annat
sätt, än att anställningshavarna för framtiden bliva i huvudsak underkastade
bestämmelserna i de statliga pensionsreglementena och att de fristående
kassorna i samband därmed på staten överlåta sin rörelse i vad den
avser förutvarande personal vid av staten övertagna järnvägar. Som en given
förutsättning härför angives dock i betänkandet, att den ökning av de
statliga pensionskostnaderna, som förorsakas av en dylik pensionsordning,
kan hållas inom relativt snäva gränser.

Vad först angår pensionsregleringens omfattning, skola de statliga pen -

Runvi. Maj.ts proposition nr 183.

9

stons reglementen a —- allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
samt 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare — enligt
förslaget i första hand göras tillämpliga på de övertagna anställningshavare,
vilka vid pensionsregleringens ikraftträdande äro eller därefter bliva
uppförda på aktiv stat vid statens järnvägar, d. v. s. innehavare av i de
statliga pensions reglementena avsedda anställningar. Vidare skall tjänsteman
på övergångsstat, om han bestrider på aktiv stat uppförd tjänst, bliva
underkastad de statliga reglementena såsom örn han vore innehavare av den
bestridda tjänsten. Som förutsättning för de statliga pensionsreglementenas
tillämpning skall emellertid gälla, att anställningshavaren icke uppnått den
enligt dessa reglementen gällande pensionsåldern, innan han först erhöll befattning
på aktiv stat eller förordnades att på övergångsstat bestrida dylik befattning.
Är anställningshavaren delaktig i enskild pensionskassa, skall dessutom
— bortsett från vissa undantagsfall — förutsättas, att pensionskassans
rörelse överlåtits till staten. Till motivering härav anföres i betänkandet.

De från enskilda järnvägar övertagna anställningshavare, vilka vid pensionsregleringens
ikraftträdande äro eller därefter huvudsakligen i samband
med framtida statsförvärv av enskild järnväg — bliva uppförda på aktiv
stat vid statens järnvägar, böra uppenbarligen^ i första hand bliva underkastade
nämnda reglementens bestämmelser. Såsom villkor härför synes
dock böra gälla, att anställningshavaren uppförts på statens järnvägars stat,
innan han uppnått den statliga pensionsåldern, detta med hänsyn till bland
annat nu gällande gränsdragning i fråga örn rätt till fyllnadspension samt i
betraktande, av att pensionsrätt enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare ej kan vinnas efter den i reglementet stadgade pensionsåldern
och att av i aktiv tjänst vid statens järnvägar övergångna, i enskild pensionskassa
ej delaktiga anställningshavare de, som övergått efter den statliga
pensionsåldern, äro undantagna från tillämpningen av de statliga tjänstepen sionsreglementena.

.... . „

Anställningshavare med delaktighet i för närvarande fristående enskild
pensionskassa torde emellertid i allmänhet ej böra underkastas de statliga
pensionsreglementenas bestämmelser med mindre kassan överlåter sin rörelse
till staten. Kan med viss kassa överenskommelse härom ej träffas, torde^ i
sådan kassa delaktiga anställningshavare böra tillsvidare undantagas fran
pensionsregleringen och bibehållas vid hittills gällande pensionsvillkor. Där
det i undantagsfall förekommer, att anställningshavare är pensionsförsäkrad
i annan -— av staten ej övertagen — kassa än den statsövertagna kassa,
som normalt ombesörjt pensioneringen av personalen vid den enskilda järnväg
anställningshavaren tillhört, synes dock tillämpning av de statliga pensionsreglementena
böra medgivas under villkor, att anställningshavaren pa
staten överlåter sin rätt enligt pensionsförsäkringen. Kan därvid ett tillfredsställande
fribrevs värde ej utfås, synes slaten böra upprätthålla pensionsförsäkringen
genom fortsatt inbetalning till kassan av befattningshavare- och
huvudmansavgifter för att sedermera tillgodogöra sig utfallande pensionsbelopp.
o ..

Anställningshavare, som uppföras på övergångsstat, äro samtliga att nanföra
till tjänstemän. Huruvida och i vilken omfattning dessa tjänstemän böra
bliva underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet kan möjligen synas
tveksamt, närmast med hänsyn till att de formellt icke innehava i reglementet
avsedd befattning. Pensionsutredningen har emellertid för sin del ansett

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

skäligt, att den i det föregående omförmälda, betydande skillnad, som i
pensionshänseende nu råder mellan ifrågavarande tjänstemän och de på aktiv
stat uppförda, blir utjämnad såvitt angår sådana tjänstemän, vilka bestrida
en på statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst. Då en dylik
utjämning icke kan ske med mindre sistnämnda tjänstemän, vilka i regel
kunna påräkna att förr eller senare erhålla anställning på aktiv stat, få pensionsrätt
enligt samma grunder som de på aktiv stat uppförda, har pensionsutredningen
ansett sig böra föreslå, att de, under förutsättning att uppförandet
på övergångsstat skett innan vederbörande uppnått den statliga pensionsåldern,
ävenledes bliva underkastade det statliga tjänstepensionsreglementet
såsom om de vore innehavare av de tjänster de bestrida. På grund av det jämförelsevis
ringa antal tjänstemän frågan gäller kan den därav föranledda
kostnaden antagas bliva av underordnad betydelse.

Enligt förslaget skall emellertid anställningshavare med delaktighet i enskild
pensionskassa, om han så önskar, äga kvarstå vid kassareglementets bestämmelser.
Han skall sedan likväl äga möjlighet att efter eget val underkasta
sig de statliga reglementena vid befordran och vid höjning av det statliga
tjänstepensionsunderlaget. Möjlighet att påfordra tillämpning av de statliga
reglementena skall ytterligare tillkomma såväl anställningshavaren själv vid
tjänstepensionsrättens inträde som de efterlevande, örn han dessförinnan avlidit,
dock endast under förutsättning att delägaravgiften enligt kassareglementet
vid avgången eller frånfället överstigit summan av pensionsavdragen
enligt de statliga reglementena. Beträffande den valfrihet, som sålunda skall
tillkomma anställningshavaren själv, anföres i betänkandet.

Även örn de övertagna anställningshavarna vid tillämpning av de statliga
pensionsreglementena i praktiskt taget samtliga fall skulle erhålla gynnsammare
pensionsvillkor än de dem och deras efterlevande enligt reglementet för
vederbörande kassa tillförsäkrade, torde det dock undantagsvis — för ett fåtal
högre förvaltningstjänstemän och möjligen även för personal, som blivit delägare
i kassa vid jämförelsevis hög ålder och det oaktat är tillförsäkrad hel
egenpension från kassan — kunna inträffa, att pensionsvillkoren enligt kassans
reglemente komma att synas anställningshavaren fördelaktigare än de
statliga pensionsvillkoren. På grund därav har pensionsutredningen ansett
att — i överensstämmelse med det vanliga förfaringssättet vid statliga pensionsregleringar
— möjlighet bör beredas anställningshavare, som så önskar,
att kvarstå vid kassareglementets pensionsbestämmelser. Givetvis bör sådant
kvarstående avse samtliga tjänste- och familjepensionsvillkor, evad de gälla
avgifter eller förmåner.

Det har synts pensionsutredningen naturligt, att anställningshavare, som
ursprungligen valt att kvarstå vid pensionsrätt enligt vederbörande kassas
reglemente och därigenom i regel påtagit sig större bidragsplikt än örn övergång
till de statliga pensionsreglementena skett, erhåller möjlighet att framdeles
ingå på sistnämnda reglementen, därest det förhållande mellan kassapension
och statspension, som varit avgörande för valet, oförutsett ändras
genom att statspensionen ökas till följd av befordran eller höjning av tjänstepensionsunderlaget.
Att motsvarande möjlighet beredes anställningshavaren
då de statliga pensionsförmånerna förbättras genom ökning av de rörliga
tilläggsförmånerna har utredningen däremot ansett icke böra ifrågakomma,
detta bland annat med hänsyn till att en sådan möjlighet skulle av anställningshavaren
kunna utnyttjas uteslutande i syfte att efter planerad förtids -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

11

avgång bliva försäkrad till erhållande av livränta. Enligt pensionsutredningens
mening är det dock skäligt, att anställningshavare, som valt den av
levnadskostnadsväxlingen oberoende pensionsrätten enligt kassareglementet,
erhåller ett visst skydd mot verkningarna av en felbedömning av de framtida
förhållandena genom att tillfälle beredes honom att vid pensionsrätter inträde
efter därom gjord framställning bliva underkastad de statliga pensionsreglementena.
En sådan förnyad valfrihet synes dock böra medgivas allenast
ifall den anställningshavaren vid nämnda tidpunkt åliggande pensionsavgiften
överstiger summan av de för hans befattning da gällande tjänste- och
familjepensionsavdragen.

Vad angår möjligheten för de efterlevande att påkalla tillämpning av det
statliga familjepensionsreglementet — varom bestämmelser influtit endast i
vissa av förenämnda preliminära överenskommelser — har i betänkandet anförts,
att vederbörande kassors representanter vid förhandlingarna om kassornas
övertagande fäst synnerlig vikt vid denna möjlighet och att det kunde
synas i viss mån befogat, att de efterlevande icke genom anställningshavarens
frånfälle utestängdes från den möjlighet att ingå på de statliga pensionsbestämmelserna,
som eljest skulle förelegat. Utredningsmännen hade därför
enligt betänkandet, örn än med viss tvekan, ansett sig icke böra motsätta sig,
att ifrågavarande valfrihet medgåves.

Vad härefter angår de olika grupper av anställningshavare, som ej skola
vara underkastade den statliga pensionsregleringen, anföres i betänkandet följande.

Då pensionsreglering genomförts för statliga anställningshavare, hava pensionsvillkoren
för redan avgången personal i allmänhet fått förbliva i stort
sett oförändrade. Tillräcklig anledning att i förevarande fall frångå denna
regel har icke synts pensionsutredningen föreligga. Utredningen har sålunda
förutsatt, att från enskild järnväg övertagna anställningshavare, vilka pensionerats
innan de statliga pensionsreglementena vunnit tillämpning å de på
aktiv stat vid statens järnvägar uppförda förutvarande anställningshavarna vid
den övertagna järnvägen, skola för sig och sina efterlevande hava pensionsrätt
enligt hittills gällande grunder.

Nuvarande pensionsvillkor böra enligt pensionsutrednmgens mening framdeles
förbliva gällande även för anställningshavare, som uppförts eller uppföras
på statens järnvägars stat först efter uppnådd statlig pensionsålder, och
för på övergångsstat uppförda anställningshavare, vilka ej bestrida en på
statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst. Även arbetare, vilka
ej kunna omedelbart bliva underkastade 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare till följd av att den föreskrivna väntetiden ej tilländalupit, att
statsanställlningen ej tillhör ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande
behov av arbetskraft, eller att för anställningen ej gäller en arbetstid
av normal omfattning, torde böra bibehållas vid sagda pensionsvillkor, intill
fl ess de må bliva underkastade berörda tjänstepensionsreglemente. ^

Vad angår före vederbörande enskilda järnvägs övertagande avgångna anställningshavare
och efterlevande till sådana anställningshavare har pensionsutredningen,
vid det förhållande att anställningshavarna icke varit i statens
tjänst, ansett någon av staten bekostad pensionsreglering för dem ej rimligen
kunna ifrågakomma i förevarande .sammanhang.

I fall, då överskott kan antagas uppkomma å frun enskild pensionskassa
övertagen rörelse, har dock vad av sådant överskott beräknas belöpa pa an -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

ställningshayare, vilka icke skulle bliva underkastade bestämmelserna i de
statliga pensionsreglementena, ansetts böra disponeras för beredande av pensionsförbättring
at dylika befattningshavare och deras efterlevande. De pensionerade
efterlevande till av statens .järnvägar övertagna anställningshavare,
vilka i avvaktan pa framtida utredning undantogos från den av statsmakterna
år 1939 vissa andra efterlevande tillerkända pensionsförbättringen, hava därjämte
synts böra i förekommande fall fa komma i åtnjutande av en motsvarande
pensionsförbättring.

Enligt förslaget skola emellertid vissa särskilda bestämmelser gälla vid tilllämpningen
av de statliga pensionsreglementena beträffande de anställningshavare
med delaktighet i enskilda pensionskassor, som föreslagits skola underkastas
nämnda reglementen. Sålunda har föreslagits, att pensionsåldern för
dylika anställningshavare, där ej befordran till högre tjänst sker, tidigast
skall inträda vid den i vederbörande kassareglemente härför bestämda tidpunkten.
I betänkandet anföres följande.

Om de statliga pensionsreglementena skulle utan inskränkning tillämpas å
de i pensionskassa delaktiga anställningshavare, som föreslagits skola bliva
underkastade sagda reglementen, komme tjänste- och familjepensionsförmånerna,
rörliga tilläggsförmåner däri inräknade, att i åtskilliga fall bliva större
än de förmåner, som enligt nu gällande pensionsordning äro anställningshavarna
och deras efterlevande tillerkända. Vidare skulle anställningshavarnas
pensionsbidrag i allmänhet bliva mindre än de i kassornas reglementen föreskrivna.
Därjämte komme pensionsåldern, vilken hittills varit i huvudsak
reglerad genom bestämmelser i kassornas reglementen, att för flertalet anställningshavare
sänkas från 63 år, i vissa fall från 65 år, till 60 år. Pensionskostnaderna
skulle därigenom komma att undergå en ökning, för vilken staten
skulle hava att svara.

Merkostnaden för ökningen av pensionsförmånerna och minskningen av
„Ittmgshavarnas pensionsbidrag skulle bliva jämförelsevis måttlig och kan
därjämte förutsättas bliva i väsentlig omfattning täckt genom de tillgångar,
o^uIle tlllfalla staten vid övertagande av kassornas rörelse. Vid sådant
förhållande har pensionsutredningen ansett sig kunna utgå från att anställnmgshavarna
bliva helt underkastade de statliga pensionsreglementenas bestämmelser
i vad dessa avse pensionsförmåner och pensionsavdrag.

Den sänkning av pensionsåldern, som en tillämpning av de statliga pensionsreglementenas
bestämmelser rörande nämnda ålder i allmänhet skulle
medföra, komme däremot att förorsaka en merkostnad för pensioneringen av
betydande storleksordning. I avseende härå må framhållas, att en sänkning
av pensionsåldern från 63 till 60 år vid tillämpning av en räntefot av 31/,
procent samt dödlighetstabellen R 32 beräknats medföra en ökning av kapitalvärdet
av tjänstepensionsförbindelserna till i tjänst varande anställningshavare
med ej mindre än omkring 28 procent. Främst på grund härav men
aven med hänsyn till de olägenheter, som skulle förorsakas anställningshavama,
särskilt de äldre, därest de skulle bliva nödsakade att avgå ur tjänst
väsentligt tidigare än vad de förut räknat med, har pensionsutredningen ansett
sig bora föreslå att, där ej befordran till högre tjänst sker, pensionsåldern
tidigast skall inträda vid den i vederbörande pensionskassas reglemente härtor
bestamda tidpunkten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

13

I fråga örn rätten till tjänstårsberäkning m. m. anföres i betänkandet.

Rätten till t.jänstårsberäkning för tid för anställning vid enskild järnväg
synes lämpligen böra regleras enligt i huvudsak samma grunder som den rätt
till tjänstårsberäkning, vilken de vid vägväsendets förstatligande från och
med år 1944 av staten övertagna anställningshavarna hos vägdistrikten erhållit
för tiden före övergången i statstjänst. I överensstämmelse härmed har
pensionsutredningen ansett, att såsom huvudregel bör gälla, att övertagen
anställningshavare skall äga att såsom tjänstår tillgodoräkna, dels bela den
tid, under vilken han varit pliktig erlägga pensionsavgift till enskild pensionskassa,
som blivit övertagen av staten, sådan tid dock givetvis undantagen, för
vilken enligt föreskrift i vederbörande kassas reglemente återbetalning av
erlagda avgifter ägt rum, dels även två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken
anställningshavaren vid till den övertagna kassan anslutet företag, varifrån
(ivergång i statens järnvägars tjänst skett, efter fyllda 18 år och innan han
blivit underkastad något av de statliga pensionsreglementena må hava innehaft
anställning av stadigvarande natur. Till jämförelse må nämnas, att de i pensionskassa
delaktiga anställningshavarna vid bestämmande av dem tillkommande
fyllnadspensioner för närvarande tillgodoräknas tjänstår för hela den
tid, varunder de innehaft stadigvarande anställning vid den enskilda järnväg,
från vilken övergång i statens järnvägars tjänst skett, samt att av statens järnvägar
övertagna anställningshavare, som. ej äro pensionsförsäkrade i pensionskassa
och sålunda ej erlagt några pensionsavgifter, i regel få räkna tjänstår
för pension enligt vederbörande statliga tjänstepensionsreglemente för två tredjedelar
av motsvarande tid.

I enstaka fall är anställningshavare vid enskild järnväg, vilken ej är delaktig
i vederbörande kassa för hela sin avlöning, med bidrag av arbetsgivaren pensionsförsäkrad
jämväl i annan kassa, övertages den förra kassan av staten
under det att den senare förblir fristående, synes såsom villkor för rätt till
tjänstårsberäkning för tid, då avgifter erlagts till den statsövertagna kassan,
böra gälla, att anställningshavaren på staten överlåter sin rätt på grund av
pensionsförsäkringen i den fristående kassan. I vissa fall har — likaledes med
bidrag av arbetsgivaren — för allenast delvis pensionsförsäkrad anställningshavare
premieinbetalning till försäkringsanstalt för liv- och kapitalförsäkring
skett eller insättning å sparkassekonto verkställts. I dessa fall torde även
överlåtelse på staten av rätten enligt försäkringen respektive tillgodohavandet
a sparkassekontot böra utgöra förutsättning för nyssnämnda rätt till tjänstårsberäkning.
Sker ej överlåtelse, som här avses, torde järnvägsstyrelsen i allmänhet
icke vidare böra bidraga till (pensions-)försäkringen respektive till
insättningen å sparkassekonto.

Ilar anställningshavare med normal delaktighet i vederbörande kassa enligt
utfästelse av arbetsgivaren pensionsförsäkrats på sätt nyss sagts, synes däremot
pensionsförsäkringen icke böra föranleda inskränkning av rätten lill
tjänstårsberäkning eller av den statliga pensionsrätten i övrigt. Förhållandet
torde dock böra beaktas vid träffande av avtal örn statsinlösen av den enskilda
järnväg, diir den pensionsförsäkrade varit anställd.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller lör de av staten från
vägdistrikten övertagna anställningshavarna torde sådan anställningstid före
övergång i statstjänst, sorn i sin helhet skulle la räknas såsom tjänstar, böra
likställas med i de statliga pensionsreglementena föreskriven kvalifikationstid
för vinnande av rätt till tjänste- och familjelivränta samt, vad angår arbetare,
rätt till sjukpension ävensom med lid leir innehav av pensionsberätligande
statstjänst i fall, dä avgång med pension sker från tjänst, som inne -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

hafts under kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde och tjänstepensionsunderlaget
därför enligt allmänna tjänstepensionsreglementet skall bestämmas
genom medeltalsberäkning. Vidare torde anställningstid av nyssnämnda
slag, i den mån den sträcker sig utöver i 1 § 1 mom. tredje stycket
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare avsedd lid, böra få räknas
som s. k. väntetid.

Vad i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare stadgas om viss kvalifikationstid för rätt till sjukpension, synes ej
böra äga tillämpning å övertagen arbetare med delaktighet i kassa, enligt vars
reglemente rätten till sjukpension icke är beroende av anställningstidens
längd.

Vad angår beräknande av familjepension yttras i betänkandet.

Enligt de statliga familjepensionsreglementena utgår »hel» familjepension
allenast i fall, då antalet tjänstar, ökat med det antal år, som från anställnings^
varens död eller avgång må hava återstått till pensionsålderns inträde,
uppgår till minst det antal tjänstår, som erfordras för hel tjänstepension. Vid
lägre antal tjänstår blir familjepensionen avkortad. Å andra sidan äro famil
jepensionsa vdragen lika för alla anställningshavare i samma lönegrad.
Enligt kassornas reglementen utgår däremot hel familjepension, oberoende
av antalet tjänstår under det att pensionsavgifterna variera med inträdesrespektive
befordringsåldern. Med hänsyn därtill synes det skäligt, att efterlevande
till anställningshavare, som blivit underkastad något av de statliga
familjepensionsreglementena, erhålla rätt till lägst hel familjepension i den
lönegrad, i vilken anställningshavaren vid övergången till det statliga familjepensionssystemet
är eller blir placerad i pensionshänseende.

Pensionsutredningen har föreslagit, att den nya pensionsordningen skall
träda i kraft den 1 juli 1945.

Frågan om statsövertagande av enskilda pensionskassor.

Såsom i det föregående berörts skall för inordnande under de statliga
pensionsreglemenlena av i statens järnvägars tjänst övertagna delägare i enskild
järnvägspensionskassa förutsättas, att kassans rörelse överlåtits till staten.
Denna förutsättning är redan uppfylld beträffande ett antal förut omförmälda
kassor, som tidigare övertagits av statens järnvägar. Frågan örn
statsövertagande är nu närmast aktuell beträffande Enskilda järnvägarnes
pensionskassa och Hälsingborg—Hässleholms, Landskrona och Hälsingborgs
samt Lddevalla Vänersborg—Herrljunga järnvägars pensionskassor ävensom
S. W. B. pensionskassa, angående vilka kassors övertagande preliminära
överenskommelser föreligga. Beträffande övriga fristående järnvägspensionskassor
aktualiseras fragan örn övertagande i mån av vederbörande järnvägsföretags
förstatligande. Av skäl som framgå av det föregående kan i
detta sammanhang bortses från det fåtal fall, i vilka pensionsförsäkring för
järnvägspersonal meddelats av pensionskassa, som icke är avsedd uteslutande
för sådan personal.

Kunql. Maj.ts proposition nr 183.

15

I kap. 6 av betänkandet lia lämnats närmare uppgifter örn de förefintliga
järn vägspensionskassorna, .lag återkommer längre fram till dessa uppgifter
såvitt angår de fem kassor, angående vilkas övertagande preliminära överenskommelser
föreligga.

I betänkandet anföres följande.

Enligt pensionsutredningens mening utgör ett statsövertagande av de fristående
kassor, vilka äro avsedda för personal vid i statens ägo övergångna
enskilda järnvägar, en praktiskt taget nödvändig förutsättning för en tillfredsställande
reglering av pensionsförhållandena för den av statens järnvägar
övertagna, i dessa kassor delaktiga personalen. I samband med pensionsregleringen
torde därför överenskommelser böra träffas mellan staten
och vederbörande kassor om statens övertagande av kassornas rörelse. I dessa
överenskommelser böra uppenbarligen intagas bestämmelser om de pensionsvillkor,
som skola bliva gällande för kassadelägarna efter övertagandet,
överenskommelser kunna till en början träffas allenast med de fristående
kassor, vilka omhänderhava pensionering av personal vid järnvägar, som
övergått i statens ägo före eller vid pensionsregleringens ikraftträdande. Med
kassor, avsedda för personal vid järnvägar, som framdeles komma att förstatligas,
synas motsvarande överenskommelser lämpligen böra träffas i samband
med avslutandet av köpeavtal rörande inlösen av vederbörande jämväg.

Ögörligt vore visserligen icke att, utan statsövertagande av kassorna, tor
de i dessa delaktiga, hos statens järnvägar anställda befattningshavarna åstadkomma
en i väsentliga stycken enhetlig och efter de statliga pensionsreglementenas
bestämmelser i viss mån avpassad pensionsreglering. Förutsättningarna
härför torde vara bland annat, att staten utbetalar fyllnadspensioner
till såväl tjänste- som familjepensionerna från kassorna till sådana belopp,
att de sammanlagda pensionsförmånerna uppbringas till belopp, som
med hänsyn till antal tjänstår och innehavd statstjänst motsvara beloppen
av pensioner enligt de statliga pensionsreglementena jämte å dylika pensioner
belöpande tilläggsförmåner, ävensom att anställningshavama i stället för
pensionsavgifter enligt kassornas reglementen få vidkännas statliga pensionsavdrag.
Statens järnvägar skulle då hava att till vederbörande kassa erlägga
ej endast i kassornas reglementen föreskrivna järnvägsförvaltningsavgifter
utan även delägaravgifterna. På grund av de skiijaktigheter, som råda mellan
de olika kassornas reglementen och mellan dessa och de statliga pensionsbeslämmelserna
— bland annat i fråga örn villkoren för erhållande av förtidspension
och sjukpension — kan emellertid en nöjaktig enhetlighet svårligen
vinnas på denna väg. Vidare skulle särskilt beräkningen av fyllnadspensionerna
till familjepensionerna bliva synnerligen komplicerad på grund
av olikheter i fråga om bland annat barnpensionsbelopp, barnpensionsålder
och gränsålder för äktenskap. Härtill kommer, afl önskemålet örn ökat statligt
inflytande på förvaltningsverksamheten icke skulle bliva tillgodosett.
Pensionsutredningen har därför ansett, att en pensionsreglering av nu antydd
art icke rimligen bör ifrågakomma.

Beträffande Enskilda järnvägarnes pensionskassa och S. W. B.-kassan kan
det med hänsyn till resultaten av tidigare verkställda utredningar antagas,
att staten icke skulle lida någon förlust genom att övertaga deras rörelse. Vid
sådant förhållande synes från .statens sida intet vara att erinra mot att ett
slalsöverlagande kommer till stånd.

övriga tre kassors ställning är däremot mindre tillfredsställande. Såsom
framgår av de rörande dessa kassor i det föregående lämnade uppgifterna

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

uppvisade de vid senast verkställda försäkringstekniska utredningar i förhållande
till sin omslutning tämligen betydande underskott, och anledning
föreligger ej antaga, att ställningen därefter mera avsevärt förbättrats. Ehuru
underskotten äro av underordnad betydelse i jämförelse med de tillgångar
staten i samband med pensionsregleringen sammanlagt skulle få övertaga,
äro de dock ägnade att ingiva vissa betänkligheter mot ett statsövertagande
av kassornas rörelse.

Såsom tidigare framhållits skulle emellertid nyssnämnda kassor säkerligen
nödgas likvidera den 1 juli 1945, därest ej staten dessförinnan träder emellan.
De konsekvenser en likvidation skulle medföra synas icke rimligen kunna
godtagas i fråga om pensionskassor, vilkas delägare innehava fasta anställningar
vid statens järnvägar. Härtill kommer att förutvarande enskilda
järnvägsägare, även om de icke på juridiskt bindande sätt iklätt sig skyldighet
att svara för kassornas solvens, dock torde få anses hava varit moraliskt
förpliktade att svara för uppkomna underskott. Dessa moraliska förpliktelser
torde få anses hava övergått på staten i och med att denna övertagit
vederbörande järnvägar. Vidare är att märka, att staten vid tillämpning
av gällande bestämmelser om fyllnadspensioner skulle hava att i väsentlig
omfattning utfylla den minskning av egenpensionsförmånerna, som vid likvidation
skulle drabba delägarna, samt att kapitalkostnaden härför sannolikt
skulle överstiga beloppen av förhandenvarande underskott. Även om staten,
för att likvidation skall kunna undgås, övertoge kassornas rörelse under villkor,
att pensionsbeloppen nedsättas, skulle genom nedsättningen vunnen besparing
i avsevärd omfattning motvägas av ökningen av fyllnadspensionerna.

I betraktande av nu berörda omständigheter har pensionsutredningen ansett
sig böra förorda, att staten jämväl övertager Hälsingborg—Hässleholms-,
Landskrona—Hälsingborgs- och Uddevalla—Vänersborg—Herrljungakassornas
rörelse samt att övertagandet, vare sig den föreslagna pensionsregleringen
genomföres eller ej, kommer till stånd senast vid den lör ifrågavarande kassor
kritiska, den 1 juli 1945 infallande tidpunkten.

Vad angår de fristående kassorna för pensionering av personal vid järnvägar,
som framdeles kunna komma att inlösas av staten, har järnvägspensionsutredningen
utgått ifrån att dessa skola vara nödsakade att före den 1
juli 1945 anpassa sin verksamhet efter bestämmelserna i 1938 års lag om
understödsföreningar för att de därefter skola få fortsätta sin verksamhet.
De vid ett framtida järnvägsövertagande fortfarande verksamma kassornas
ställning har därför antagits komma att vara sådan, att en överlåtelse då
av rörelsen på staten icke kommer att medföra någon förlust för denna.

De preliminära överenskommelserna angående statens övertagande av
vissa enskilda pensionskassor.

Efter förhandlingar med representanter för de fem pensionskassor, vilka
förutsatts skola övertagas av staten vid pensionsregleringens ikraftträdande,
har pensionsutredningen träffat förenämnda preliminära överenskommelser
om överlåtelse av kassornas rörelse till staten (bil. A—E). Till vissa av överenskommelserna
äro fogade av kassornas representanter avgivna yttranden
angående önskemål, vilka pensionsutredningen ansett sig icke kunna biträda
men vilka man från kassornas sida velat hänskjuta till statsmakterna. Ifrå -

Kungl. Majlis proposition nr 183.

17

gavarande överenskommelser äro avsedda att prövas av statsmakterna och
därefter underställas kassorna för slutgiltigt godkännande från deras sida.

Enligt vad av betänkandet framgår har vid de i ärendet verkställda försäkringstekniska
utredningarna bortsetts från förvaltningskostnaderna, varjämte,
utom i fråga om räntefoten, i stort sett tillämpats de s. k. säkra grunder,
som kassorna enligt av tillsynsmyndigheten meddelade bestämmelser
haft att tillämpa vid dem åliggande försäkringstekniska utredningar. Vad
beträffar räntefoten, vilken enligt nyssnämnda grunder är fastställd till 3
procent, har pensionsutredningen ansett försvarligt att — där ej högre ränta
är garanterad av staten — för den av staten övertagna rörelsen räkna med
3 Vz procent. Till jämförelse framhålles i betänkandet, att de överenskommelser,
som under senare hälften av 1930-talet träffades angående statens
övertagande av de halvstatliga familjepensionskassorna, grundades på försäkringstekniska
balansräkningar, vilka upprättats under antagande av 4
procents räntefot.

Beträffande de olika överenskommelserna må ur betänkandet jämte bilagor
anföras följande.

Enskilda järnvägarnes pensionskassa.

(Bil. A.)

Kassans ställning. Enligt den senaste för kassan verkställda försäkringstekniska
utredningen, vilken avsåg ställningen vid utgången av år 1940 och var
grundad på en räntefot av 3 procent, utgjorde värdet av dåvarande pensionsförpliktelser
omkring 185 750 000 kronor och värdet av på dessa förpliktelser
belöpande framtida förvaltningskostnader omkring 2 630 000 kronor.
Enligt utredningen förelåg en brist, uppgående lill omkring 11 970 000
kronor, men om i pensionsfonden inräknats värdet av framtida överräntor
m. m., skulle beräkningarna utvisat ett överskott av omkring 2 300 000 kronor.
Den nu företagna försäkringstekniska utredningen rörande kassans ställning
vid utgången av år 1943, vid vilken tillämpats en räntefot av 3 1U procent
och ej upptagits någon skuldpost för förvaltningskostnader, utvisar ett
överskott av 17 118 000 kronor, motsvarande omkring 9,6 procent av de till
sammanlagt 178 680 000 kronor uppskattade värdena av samtliga pensionsförpliktelser.

Övertagande av rörelsen i dess helhet. I bankoutskott^ förenämnda utlåtande
1942:47 anfördes, att mot ett statsövertagande ov kassan i dåvarande
läge talade bland annat den omständigheten, att staten därmed skulle få
svara för pensioneringen av ett stort antal personer i enskild tjänst, vilket
skulle innebära ett nytt verksamhetsområde för staten. Med hänsyn därtill
förelölle det utskottet vara lämpligare, att sådan överenskommelse med kassan
kunde träffas, att staten övertoge enbart de försäkringar, som avsåge
personal och f. d. personal vid de i statens ägo övergångna enskilda järnvägarna.
Utskottet ansåge emellertid motiverat, att utredning verkställdes rörande
förutsättningarna för statens övertagande helt eller delvis av kassans
verksamhet.

Pensionsutredningen, som funnit de av bankoutskottet uttalade betänkligheterna
mot ett omedelbart statsövertagande av kassans rörelse i dess helhet
beaktansvärda, har ansett, att det från statens sida bör eftersträvas, alt över -

Bihang lill riksdagens protokoll lili5. 1 sami. Nr 183.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

låtelsen av rörelsen till en början begränsas till den del av densamma, som
avser personal och förutvarande personal vid redan av staten övertagna järnvägar,
för att framdeles, i den mån förstatligandet av de till kassan anslutna
enskilda järnvägarna fortskrider, successivt utvidgas till att omfatta
personal vid järnvägar, vilka senare komma att förstatligas.

Ett i anslutning därtill uppgjort förslag till överenskommelse av i betänkandet
angivet innehåll mellan staten och kassan har därför i första hand
underställts kassan. Från kassans sida har emellertid bestämt förklarats, afl
förslaget icke kunde ay densamma godtagas och att kassan icke kunde antagas
vara villig överlata sin rörelse till staten med mindre överlåtelsen avsage
rörelsen i dess helhet. Anledningen härtill aniar pensionsutredningen
närmast vara, att anställningsliavare och förutvarande anställningshavare vid
de i enskild ägo varande järnvägarna enligt förslaget icke omedelbart skulle
elliana någon förbättring av sina pensionsvillkor. Då sagda järnvägars representanter
på grund av de säregna rösträttsbestämmelserna förfoga över en
överväldigande majoritet inom kassan och pensionsutredningen ansett, att
staten vid ett successivt övertagande av rörelsen icke rimligen kan erbjuda
bättre pensionsvillkor än vad i den föreslagna överenskommelsen förutsatts,
Ilai utredningen ansett det utsiktslöst att få till stånd en till de statsövertagna
järnvägarna begränsad överlåtelse av kassans rörelse. Pensionsutredmngen
har därför funnit sig nödsakad att söka åstadkomma en överenskommelse
med kassan örn övertagande på en gång av hela dess rörelse.

Allmänna riktlinjer, överenskommelsen är upprättad i överensstämmelse
med de av pensionsutredningen förordade allmänna riktlinjerna för den nya
pensionsordningen.

Tillämpning au de statliga pensionsreglementena å viss annan personal än
jernvägspersonal. De i 2 § av överenskommelsen intagna bestämmelserna rörande
de delägare, som skulle bliva underkastade de statliga pensionsreglementena,
ha förutsatts skola gälla även för delägare med anställning hos
hassan samt delägare med anställning hos något av de till kassan anslutna
företagen — aktiebolaget Gävle vagnverkstad, Enskilda järnvägarnas ömsesidiga
försäkringsförening, Svenska järnvägarnas arbetsgivarförening, Svenska
järnvägarnas kontorspersonalförbund och Svenska järnvägsföreningen''—
''ilka icke äro att hänföra till järnvägsföretag i egentlig mening.

Pensionsålder vid tillämpning av de statliga pensionsreglementena. Då
pensionsåldern enligt kassans reglemente är 63 år, har bestämmelse intagits
°,m ft* pensionsåldern vid tillämpning av de statliga pensionsreglementena
skall inträda tidigast vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställnxngshavaren
fyller 63 år.

Kassareglementets fortsatta tillämplighet. Genom bestämmelserna i 4 § regleras
pensionsförhållandena för den personal, som icke skulle bliva underkastad
de statliga pensionsreglementena. Denna personal utgöres till en början,
vad redan statsövertagna järnvägar beträffar, av dels
personal, som avgått före överenskommelsens ikraftträdande, dels vid ikraftträdandet
i tjänst varande personal, som icke blivit uppförd på stat vid statens
järnvägar förrän efter uppnådd statlig pensionsålder, dels på övergångsstat
uppförd personal, som ej bestrider på statens järnvägars aktiva
personalstat uppförd tjänst, samt, vad angår övriga järnvägar, av
all personal. Då staten framdeles inlöser någon av sistnämnda järnvägar
skulle bestämmelserna i 2 § bliva tillämpliga å de anställningshavare Vid
järnvägen, som därvid övergå i statens järnvägars tjänst.

Såsom allmän regel skulle enligt ifrågavarande paragraf gälla att bestämmelserna
i kassans reglemente skola äga fortsatt tillämpning.

Höjning av kassareglementets pensioner och avgifter. Det enligt förenämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

19

da försäkringstekniska utredning beräknade överskottet, i den män det kan
anses belöpa på i 4 § avsedd personal, medger en pensionsförbättring åt
nyssnämnda personal. Storleken av ifrågakommande sådan förbättring kan
svårligen bestämmas annorledes än enligt summariska grunder. Enligt den
försäkringstekniska utredningen utgör premiereserven för den personal, varom
fråga är, sammanlagt 105 354 000 kronor och för personal, för vilken
bestämmelserna i 2 § i regel skulle bliva omedelbart tillämpliga, 35 978 000
kronor. Fördelas överskottet mellan de båda personalgrupperna i förhållande
till premiereservernas storlek, .skulle på den förra gruppen belöpa ett överskott
av 12 760 000 kronor eller praktiskt taget 10 procent av det till sammanlagt
128 705 000 kronor beräknade värdet av pensionsförpliktelserna tor sagda
grupp. Med hänsyn härtill har i överenskommelsen — 4 § c) — förutsatts,
att samtliga enligt kassans reglemente utgående pensioner skola höjas med
10 procent. Denna höjning skulle, vad beträffar egenpensionärer med rätt
till fyllnadspension, föranleda en till omkring 4 procent av nuvarande kassapension
uppgående minskning av fyllnadspensionsförmånerna.

Då motsvarande förhöjning anses uppenbarligen böra tillämpas även i
fråga örn pensioner, som grunda sig på genom nyinträde eller ökning av delaktighetsbeloppet
framdeles förvärvad pensionsrätt och då härför någon del
av nu förefintligt överskott icke rättvisligen kan tågås i anspråk, lia avgifterna
för nytillkommande pensionsrättigheter ansetts böra ökas. Föreskrift
härom har intagits i 4 § a). På grund av bland annat de säkerhetstillägg,
som ingå i de nu i kassans reglemente fastställda avgifterna, anses dessa
dock ej behöva höjas i samma proportion som pensionerna utan i genomsnitt
allenast med 4 procent. En tabell, angivande de förhöjda avgifter, som
för framtiden skulle tillämpas i fråga om delägare, vilka skulle vara underkastade
kassans reglemente, har fogats till överenskommelsen.

Förbättring av kassareglementets sjukpensioner. Storleken av sjukpension
i förhållande till hel pension är enligt kassans reglemente beroende av avgångsåldern.
Vid avgång före 54 års ålder utgår sjukpensionen nied allenast
*17 (omkring 57 procent) av hel pension. Motsvarande pension enligt de statliga
tjänstepensionsreglementena utgör i regel 75 å 100 procent av hel pension.
Inom kassan har på senare tid eftersträvats att få sjukpensionsbeloppen
höjda. Förslag till ny pensionsskala har av kassan uppgjorts, enligt vilket
pensionsbeloppet vid avgång före 53 års ålder skulle utgöra r’h (omkring
71 procent) av hel pension och stiga i den mån pensionsfallet inträffar :senare.
En höjning av sjukpensionsbeloppen enligt detta förslag har beräknats
medföra en ökning av pensions förpliktelserna med 1 106 000 kronor.
Då kassan tekniskt sett icke disponerar några däremot svarande överskottsmedel,
har förslaget icke kunnat realiseras. Kassans delegerade lia emellertid
hemställt, att detsamma måtte genomföras i samband med statens övertagande
av rörelsen.

Pensionsutredningen har funnit det sålunda framställda önskemålet behjärtansvärt
och ansett sig böra biträda detsamma. I överenskommelsen har
därför i 4 § b) intagits en bestämmelse, innefattande ändring av sjukpensionsskalan
i enlighet nied förberörda förslag. Den härav föranledda kostnaden
beräknas bliva jämförelsevis obetydlig. Sålunda antages, att angivna
kostnadsbelopp, 1 106 000 kronor, vid tillämpning av en räntefot av 3’/* procent
skulle blivit omkring 10 procent lägre eller omkring 1 000 000 kronor.
Vidare bortses från den till omkring 400 000 kronor uppskattade del därav,
som belöper på de delägare, vilka omedelbart skulle bliva underkastade de
statliga pensionsreglementena. Av återstående belopp, omkring 600 000 kronor,
beräknas nied tanke på det fortsatta förstatligandet av de lill kassan
anslutna enskilda järnvägarna endast en mindre del behöva tågås i anspråk.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Avveckling av viss rörelse. Sedan förstatligandet av de enskilda järnvägarna
planenligt slutförts och klarhet vunnits om vilka järnvägar, som ej
komma att förstatligas, bör den av staten därförut omhänderhavda pensioneringen
av sistnämnda järnvägars personal enligt pensionsutredningens
mening såvitt möjligt avvecklas. Detta har synts lämpligen kunna ordnas
så — 4 § d) — att det överlämnas åt järnvägsstyrelsen att föreskriva, att
delaktighet i pensioneringen ej längre må vinnas av nyanställd personal vid
icke statsövertagna järnvägar efter av sagda styrelse minst två år i förväg
tillkännagiven, tidigast vid utgången av år 1951 infallande tidpunkt. Genom
tillämpning av två-årig uppsägningstid skulle vederbörande huvudmän bliva
i tillfälle att ordna pensioneringen av den personal, som anställes efter
nämnda tids utgång. Det 1''örutsättes, att befattningshavare, som dessförinnan
redan vunnit anslutning till pensioneringen, även fortsättningsvis på
grund av sina löneförhöjningar må anmälas till höjning av delaktighetsbeloppen
i vanlig ordning. Vidare förutsättes, att, innan tidsfristen utlöpt, ännu
oförstatligade järnvägars förvaltningar skola äga rätt att till delaktighet i
pensioneringen anmäla nya delägare enligt samma tolkning av kassareglementets
bestämmelser härom, som tillämpats av kassans styrelse, och att
sålunda exempelvis befattningshavare vid trafikföretag, som ej'' är anslutet till
kassan men äges av till kassan vid tidpunkten för dess förstatligande anslutet
järnvägsbolag, må av bolaget anmälas till delaktighet i pensioneringen
såsom vore befattningshavaren anställd direkt i bolagets tjänst.

Fullföljande av viss praxis beträffande barnpensioner m. m. Enligt 1 § skall
järnvägsstyrelsen i tillämpliga delar fullgöra vad som enligt kassareglementet
ålegat kassans styrelse. Kassans delegerade lia angivit såsom en grundförutsättning
för avtalets godkännande, att järnvägsstyrelsen i sin tillämpning
av kassareglementets bestämmelser såvitt möjligt ansluter sig till den praxis
eller de prejudikat, som härvid finnas att tillgå i kassastyrelsens prolokoll
eller eljest otvetydigt framgå av kassans handlingar. Som exempel erinras
örn kassastyrelsens rätt enligt § 6 mom. 4 a) i reglementet att bevilja vissa
barnpensioner. Ansökningar om sådan pension, vilka uppfylla reglementets
fordringar, lia regelmässigt bifallits genom beviljande av pension med 20 °/o
å delaktighetsbeloppet. Denna viktiga förmån, örn vars tillämpning ett flertal
delägaie med sjuka barn fran kassan erhållit besked, angives vara för sitt
foi tbestand helt beroende av att kassaslyrelsens praxis av järnvägsstyrelsen
anses som bindande. Endast i fall där ändrade omständigheter skulle
leda till uppenbart orimliga konsekvenser kan avsteg från sagda praxis
respektive från enstaka prejudikat enligt delegerades uppfattning anses motsvara
den rätta innebörden av 4 § i avtalet. Vad sålunda anförts bar icke
givit pensionsutredningen anledning till erinran.

Avgångs skicklighet för anställningshavare underkastad kassareglementet.

I reglementet för kassan äro bestämmelser örn avgångsskyldighet ej meddelade.
Då emellertid sådan skyldighet ansetts böra vara reglerad för tjänsteman,
vilken efter därom gjord anmälan förblir underkastad nämnda reglemente,
har i 5 § 1 moni. andra stycket föreskrivils, att i fråga örn dylik
tjänstemans avgångsskyldighet de bestämmelser skola lända till efterrättelse,
vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet i sådant hänseende gälla för
ordinat ie tjänsteman i befattning, motsvarande den befattning tjänstemannen
innehar eller på övergångsstat bestrider. Då avgångsskyldighet på grund
av uppnådd pensionsålder icke rimligen anses kunna åläggas tjänstemannen
forian ratt till pension föreligger och sådan rätt enligt kassans reglemente
intrader först vid 63 års ålder, har därjämte föreskrivits, alt pensionsåldern
skall anses inträda tidigast vid sagda ålder. Den fastställda avgångsskyldig -

21

Kunell. Maj:ts proposition nr 183.

heten skulle givetvis ej föranleda ändring av den tidpunkt, då enligt kassans
reglemente rätt till pension vid avgång ur tjänst inträder.

Fortsatt åtnjutande av vissa pensions!Örlidjningar. Beträffande 5 § i överenskommelsen
erinras, att i sammanhang med förstatligande av enskild
järnväg förpliktelse kan ha uppkommit för staten att i fortsättningen utbetala
pensionsförhöjningar till den enskilda järnvägens redan varande eller
blivande pensionärer såsom kompensation för pensionstillägg, som pa grund
av dyrtid eller eljest tidigare utgått eller varit utfästa från det enskilda järnvägsföretaget.
Det förutsättes, att den, som enligt 5 § väljer att bibehålla
kassaförmånerna, därmed får anses ha tillförsäkrat sig även den pensionsförhöjning
av nu ifrågavarande slag, som skulle tillkommit honom, daiest
han icke haft möjlighet att övergå på de statliga reglementena.

Anställningshavare hos kassan. I 6 § ha intagits bestämmelser, avsedda
att reglera förhållandena efter kassans övertagande beträffande de sex hos
kassan anställda, heltidstjänstgörande befattningshavarna, vilka samtliga aro
delägare i kassan. De äga att å intill 400 kronor för månad av kassapensionen
uppbära dyrtidstillägg. Procenttalet för sagda tillägg utgör för näivarande
16 Dyrtidstillägg utgår även å intill 900 kronor för månad av grundlönen,
för närvarande med 27 procent. Avlöningen utbetalas manadsvis i
förskott.

Vad angår kassans direktör Israel Kolmodin, vilken är lodd den 10 oktober
1885 och åtnjuter en grundlön av 16 000 kronor, har denne synts icke
lämpligen kunna beredas anställning i befattning vid statens järnvägar. Han
har därför förutsatts skola bibehållas vid sina löneförmåner till och med
oktober 1948, då pensionsrätt enligt kassans reglemente för honom inträder.
Såsom villkor härför har dock föreskrivits, att han intill dess skall ulan
särskild ersättning biträda vid kassans likvidation och med handläggning
av ärenden rörande pensionering av kassans förutvarande delägare. Rätten
lill dyrtidstillägg å pension har förutsatts skola bestå.

Kassören Irma Nilsson, fodd den 28 juni 1890, bokhållaren Sigrid Carlson,
född den 11 september 1895, och bokhållaren Maria Sylvan, född den
29 februari 1888, ha på grund av relativt hög ålder i förening med sjuklighet
ej heller ansetts lämpligen kunna övertagas av statens järnvägar. De
ha därför avsetts skola förtidspensioneras. Förtidspensionen har förutsatts
skola utgå med samma belopp, som skulle tillkommit dem, därest de kvarstått
i tjänst hos kassan till pensionsåldern. Å pensionen har dyrtidstillägg
antagits skola utgå enligt hittills inom kassan tillämpade grunder.

Kamreraren Rutger Moll, född deli 28 maj 1902, och bokhållaren Ylva
Gunther, född den 10 augusti 1918, ha förutsatts skola övertagas av statens
järnvägar. Därvid skulle Moll, som åtnjuter en grundlön av 12 000 kronor
jämte dyrtidstillägg, erhålla befattning i lönegrad A 24 med^ placering i 27
löneklassen samt tillförsäkras personligt lönetillägg i den man så erfordras
för att avlöningen skall motsvara lönen i 29 löneklassen. Gunther, som nu
åtnjuter grundlön av 3 100 kronor jämte dyrtidstillägg och är berättigad till
en slutlön av 4 300 kronor, skulle erhålla befallning i lönegrad A 4 med
placering i 4 löneklassen samt tillförsäkras personligt lönetillägg i den
män så erfordras för att hon icke skall lida minskning i de löneförmåner,
sorn skulle tillkommit henne, därest hon fått kvarsta i sin befattning hos
kassan. Då Molls och Guldbörs avlöningar tidigare utbetalats månadsvis i
förskott, under det att avlöningen efter övergången i statstjänst komme att
utbetalas i efterskott, lia de ansetts böra vid övergången erhålla ett extia
belopp, motsvarande en månadsavlöning luis kassan.

Kostnadsberäkningar. Vad härefter angår statens pensionsförpliktelser för
i kassan nu delaktiga anställningshavare vid statens järnvägar kommer till -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

lämpningen av de statliga pensionsreglementena att medföra en viss ökning
av desamma, huvudsakligen på grund av förbättring i flertalet fall av
egenpensionsförmånerna och i åtskilliga fall även av änkepensionsförmånerna,
ändring av grunderna för bestämmande av familjepensions ökning för
pensionsberättigade barn, höjning av barnpensionsåldern från 18 till i9 år
samt sänkning av befattningshavarbidragen till pensioneringen. Beträffande de
vid utgången av år 1943 i aktiv tjänst hos statens järnvägar anställda kassadelägarna
bar pensionsutredningen verkställt en approximativ uppskattning
av förenämnda faktorers inverkan å kapitalvärdet av ifrågavarande pensionsförpliktelser,
kapitalvärdet av rörliga tilläggsförmåner vid nuvarande
indexläge däri inräknat, och därvid kommit till det resultat, att detta kapitalvärde,
därest indexläget förblir oförändrat, skulle ökas med 5 160 000
kronor.

Då för 10-procentsförhöjningen av de enligt kassans reglemente utgående
pensionerna erfordras omkring 12 870 000 kronor, skulle den av den nya
pensionsordningen föranledda ökningen av kapitalvärdet av statens pensionsförpliktelser
komma att totalt uppgå till omkring 18 030 000 kronor
eller omkring 910 000 kronor mera än det till 17 118 000 kronor beräknade
överskottet.

I den mån förstatligandet av de till kassan anslutna enskilda järnvägarna
fortskrider kommer 10-procentsförhöjningen att för den aktiva personalen
vid nyförstatligade järnvägar utbytas mot den förbättring av pensionsvillkoren,
som tillämpning av de statliga pensionsreglementena skulle medföra.
Någon mera betydande ökning av de statliga pensionsförpliktelserna antages
emellertid icke föranledas av sådant utbyte.

Av kassans delegerade uttalade särskilda önskemål. Kassans delegerade lia
i ett till överenskommelsen fogat särskilt yttrande framfört önskemål örn
utnyttjande av det beräknade överskottet till pensionsförbättring åt kassans
nuvarande delägare och pensionstagare i större omfattning än vad i överenskommelsen
förutsatts. Därjämte lia de framhållit, att vissa kassadelägare
kunna antagas önska, att den statliga pensionsåldern skall tillämpas i fråga
örn delägare, som skulle bliva underkastade de statliga pensionsreglementena.

I avseende å utnyttjande av överskottet ha delegerade utgått
ifrån, att staten bör bestrida kostnaden för den förbättring av nu gällande
pensionsvillkor, som de delägare, vilka vid övertagandet eller senare vid
fortsatt järnvägsförstatligande skulle bliva underkastade de statliga pensionsreglementena,
genom tillämpning av sagda reglementen skulle erhålla,
utan att härför taga i anspråk någon mera väsentlig del av det på dessa delägare
belöpande överskottet. Vad av det totala överskottet icke åtgår för beredande
åt övriga delägare och deras efterlevande av i överenskommelsen
föreskriven 10-procentsförhöjning m. m. bör enligt delegerades mening i
huvudsak disponeras för beredande av ytterligare förmåner åt de vid tidpunkten
för övertagandet förefintliga delägarna och pensionstagarna. Enligt
en av delegerade gjord uppskattning, mot vilken pensionsutredningen icke
gör någon erinran, åtgå omkring 8 miljoner kronor för bestridande av kostnaden
för 10-procentsförhöjningen m. m. åt de delägare och pensionstagare,
vilka skulle kvarstå vid pensionsrätt enligt kassans reglemente och vilka icke
framdeles på grund av fortsatt järnvägsförstatligande skulle få utbyta nämnda
förmån mot den pensionsförbättring, som då ifrågakommande tillämpning
av de statliga pensionsreglementena skulle medföra.

Då överskottet beräknats till omkring 17 miljoner kronor och kapitalkostnaden
för den statliga förvaltningen av delegerade uppskattats till högst 1
miljon kronor, lia de gjort gällande, att ett belopp av omkring 8 miljoner

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

23

kronor står till förfogande för den av dem begärda ytterligare pensionsförbättringen.
Härav bör enligt deras mening få disponeras 6 miljoner kronor,
i första hand till beredande av förmåner, likformigt fördelade på alla nuvarande
delägare och pensionstagare. För det fall att detta önskemål icke skulle
bifallas, ha delegerade uttalat sig för att sistnämnda belopp skall tillgodokomma
sådana pensionstagare, vilka särskilt äro i behov av lättnad i sina
ekonomiska bekymmer.

Pensionsutredningen bestrider icke önskvärdheten av att de sämst ställda
av de delägare och pensionstagare, vilka skulle bibehållas vid pensionsrätt
enligt kassans reglemente, erhölle någon tillökning av kassapensionen utöver
vad i överenskommelsen förutsatts och vad som må tillkomma dem i form
av statlig dyrtidshjälp m. m. eller — vad angår personal vid ej statsöverlagna
järnvägar — dyrtidstillägg från vederbörande järnvägsförvaltning.
Pensionsutredningen har dock funnit sig icke böra frångå den till grund för
överenskommelsen lagda planen för utnyttjande av det beräknade överskottet,
vars realitet för övrigt framhålles vara beroende av bland annat hållbarheten
av det gjorda antagandet örn en genomsnittlig framtida ränteavkastning
av 3V2 procent.

Enligt pensionsutredningens mening bör nämligen den del av överskottet,
som belöper på delägare, å vilka de statliga pensionsreglementena skulle få
tillämpning, självfallet i mån av tillgång disponeras till bestridande av kostnaden
för den pensionsförbättring dessa delägare genom sådan tillämpning
skulle erhålla. Då denna del av överskottet ej fullt förslår härtill, anser pensionsutredningen,
att för berörda delägare icke bör ifrågakomma någon ytterligare
förbättring, varigenom de skulle erhålla en gynnsammare ställning
i pensionshänseende än som betingas av den befattning vid statens järnvägar,
vilken vederbörande innehar. Vad angår övriga^ delägare och pensionstagare
har det synts utredningen ej heller böra ifrågakomma att för pensionsförbättring
åt dem använda mera av de tillgångar staten skulle övertaga
från kassan, än vad i stort sett motsvarar den på dem belöpande andelen av
överskottet. För övrigt erinrar pensionsutredningen, att örn kassan skulle
fortsätta sin verksamhet, den säkerligen icke själv inom överskådlig tid kunde
åstadkomma någon liknande förbättring.

Ytterligare erinras, att enligt delegerades förslag kapitalvärdet av statens
merkostnad för den föreslagna pensionsregleringen i vad denna avser delägarna
i Enskilda jämvägarnes pensionskassa skulle ökas frän förut angivna
belopp, omkring 9i<) 000 kronor, till inemot 7 miljoner kronor. Därvid skulle
den av pensionsutredningen angivna förutsättningen för pensionsregleringens
genomförande, att merkostnaden kan hållas inom snäva gränser, icke
bliva uppfylld.

Vad beträffar tillämpning av de i de statliga tjänstepensionsreglementena
bestämda pensionsåldrarna hänvisar pensionsutredningen till sina
tidigare återgivna uttalanden i ämnet.

Hälsingborg—Hässleholms järnvägens pensions- samt änke- och pupillkassa.

(Bil. B.)

Kassans ställning. Förutvarande järnvägsägare hade garanterat kassan en
årlig medelränta av minst 5 procent å dess tillgångar, vilken garanti övertagits
av staten i samband med järnvägarnas övertagande. Pensionsutredningen
bär låtit verkställa försäkringsteknisk utredning rörande kassans ställning
vid utgången av år 1943. Denna utredning, vid vilken tillämpats 5 jirocents
ränta, utvisade eli kapitalvärde av pensionsförpliktelsema på omkring

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

il4H0n(!00ikrOn°J’oOch ett llll(ierskott av omkring 390 000 kronor, motsvarande
omkring 8,2 procent av värdet av pensionsförpliktelserna.

Överenskommelsens detaljer. Bestämmelserna i den efter förhandlingar

relsVtr/ffSaeHtanterrf°r kassan mellan pensionsutredningen och kassans stye
prehmmam _ överenskommelsen överensstämma i huvudsak
med motsvarande bestämmelser i överenskommelsen med Enskilda jämvägarnes
pensionskassa. Med hänsyn till kassans ställning har dock någ™ C

I>ke TnsetR i ® pe.fi°nf’ som alltjämt skulle utgå enligt kassans stadgar,
eke ansetts bora ifrågakomma. Kapitalkostnaden för 10 procents förhöjning

Slip® -ha l,''PI?.galt ,hl1 omkring 230 000 kronor. I övrigt förekommande avvis®1.
aro betmgade av de beträffande kassan och dess medlemmar rådande
särskilda förhållande^. Pensionsåldern är enligt kassans stadgar 65 år.

™ • Igt,5 morn. 6 av kassans stadgar är pensionerad medlem, som har

centS15nSltor°att!fade anhonga’ sk-vldi" att erlägga pensionsavgift med 4 prodennn
f pen.slonsbek,PP- Kassans representanter ha hemställt, att

nfånf for passan stegna och for pensionärerna betungande avgiftsplikt
matte upphora. Pensionsutredningen har ansett sig böra biträda denna hemta
"it wim ailslata.!nf hartdl ha[ } 4 § av överenskommelsen bestämmelse in*faLr
Jberörda föreskrift icke skall äga tillämpning efter statens över Sol

lTO000SkranoJagaVara e aTgi''ter rcpreSentera elt M>italvärde av

^e„n ökning av kapitalvärdet av statens pensionsförI
lktelser. sorn — bortsett fran det förefintliga underskottet — vid nuvarande
mdexläge skulle förorsakas av den föreslagna pensionsregleringen, har

Ä0Sr3ÄSoJ0LSrvar“de kassas vidtomma"de approximativ.

^UJlmak.tifle uttalat särskilt önskemål. Kassans fullmäktige ha
uttalat önskemal örn tillämpning a de i kassan delaktiga anställningshavarna

ha varepensionsaldrar’ som §alla f°r statens järnvägars övriga befattnings -

Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa.

(Bil. C.)

staten^^ranmS^'' KaSSatn ar tliks°m Hälsingborg— Hässleholmskassan avstaten
»aranterad 5 procents ranteavkastmng. Aven för denna kassa har pen r!^?rStltire

roinS,en jatlt verkställa en på 5 procents räntefot grundad försäkrin0steknisk
utredning av ställningen vid utgången av år 1943. Enligt denna
utredning utgjorde kapitalvärdet av pensionsförpliktelserna omkring 4 810 000
kronor och förelag ett underskott av omkring 280 000 kronor, motsvarande
omkring 5,8 procent av värdet av pensionsförpliktelserna.

Överenskommelsens detaljer. Den preliminära överenskommelse, som efter
förhandlingar med kassans representanter träffats med kassans styrelse
överensstämmer i sak med den med Hälsingborg—Hässleholmskassan träffade
överenskommelsen. Någon förhöjning av de enligt kassans stadgar utgående
pensionerna har salunda icke ifrågasatts. Kapitalkostnaden för 10 procents
förhöjning skulle ha uppgått till omkring 230 000 kronor. Förekommande
okiljaktligheter äro huvudsakligen föranledda av att vissa kassadelagare
för närvarande icke äro berättigade till pension för sina efterlevande
och darf or ansetts icke böra få räkna tjänstår för familjepension för tid före
kässans övertagande och ej heller vara tillförsäkrade hel familjepension enligt
vederbörande statliga familjepensionsreglemente, samt att pensionsåldern enligt
kassans stadgar är 63 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

25

Kostnadsberäkningar. Bortsett från förenämnda underskott har den av den
föreslagna pensionsregleringen förorsakade ökningen av statens pensionsförpliktelser
för de aktiva delägarna i kassan av pensionsutredningen — under
antagande att nuvarande indexläge ej ändras — approximativt uppskattats
till 190 000 kronor.

Av kassans fullmäktige uttalat särskilt önskemål. Kassans fullmäktige lia
uttalat sig för att de i statliga tjänstepensionsreglementena bestämda pensionsåldrarna
skola tillämpas å de i kassan delaktiga anställningshavama.

Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals pensions- samt

änke- och pupillkassa.

(Bil. D.)

Kassans ställning. Enligt en på 3 72 procents räntefot grundad försäkringsteknisk
utredning av kassans ställning vid utgången av år 1943 utgjorde
kapitalvärdet av pensionsförpliktelserna omkring 3 210 000 kronor. Utredningen
utvisade ett underskott av omkring 110 000 kronor, motsvarande omkring
3,1 procent av värdet av pensionsförpliktelserna.

överenskommelsens detaljer. Den med kassans styrelse träffade preliminära
överenskommelsen skiljer sig icke i sak från de nied Hälsingborg—Hässleholms-
och Landskrona—Hälsingborgskassorna träffade överenskommelserna.
Då den försäkringstekniska utredningen utvisat underskott, har någon
förhöjning av pensioner, utgående enligt kassans reglemente, icke föreslagits.
Kapitalkostnaden för 10 procents förhöjning skulle ha utgjort omkring
130 000 kronor. Pensionsåldern är enligt kassans reglemente 63 år.

Kostnadsberäkningar. Den ökning av kapitalvärdet av de statliga pensionsförpliktelserna
till de på aktiv stat vid statens järnvägar uppförda delägarna,
vilken skulle förorsakas av den föreslagna pensionsregleringen, har
pensionsutredningen —- under antagande av oförändrat indexläge — approximativt
uppskattat till 170 000 kronor.

S. W. B. pensionskassa.

(Bil. E.)

Kassans ställning. Tillsynsmyndigheten har den 13 juli 1943 förklarat kassans
stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna i 1938 års lag om
understödsföreningar och vara betryggande för medlemmarna och övriga
understödsberätligade samt medgivit kassan att upptaga premiereserven till
lägre belopp än som i lagen föreskrives, dock under villkor att skillnaden
minskas enligt särskild plan. Tillsynsmyndighetens beslut är grundat på en
utredning av kassans ställning vid utgången av år 1942. Enligt denna utredning,
vid vilken tillämpats en räntefot av 3 procent, utgjorde värdet av dåvarande
pensionsförpliktelser omkring 25 930 000 kronor. Utredningen utvisade
en brist av omkring 3 940 000 kronor. Enligt förenämnda plan beräknades
bristen bliva amorterad under 15 år genom överräntor och diverse inkomster
m. m. Pensionsutredningen har låtit undersöka, hur beräkningsresultaten
skulle utfallit, därest en räntefot av 3 72 procent tillämpats. Enligt denna undersökning
utgjorde värdet av pensionsförpliktelserna omkring 23 950 000
kronor, och eli överskott av omkring 1 170 000 kronor beräknades föieligga.
Härtill anses höra läggas det till omkring 300 000 kronor beräknade belopp,
sorn under tiden fram lill det förutsatta (övertagandet av kassan kan beräknas
lia besparats genom kvarstående i tjänst efter den till 63 år bestämda
pensionsåldern. Vid övertagandet skulle salunda kassans överskott kunna

26

Kungl. Majds proposition nr 183.

antagas komma att uppgå till omkring 1 470 000 kronor, motsvarande omkring
6,1 procent av samtliga pensionsförpliktelser.

Överenskommelsens detaljer. Den preliminära överenskommelsen är upprättad
i huvudsaklig överensstämmelse med den med delegerade för Enskilda
järnvägarnes pensionskassa träffade överenskommelsen.

Det överskott av omkring 1 470 000 kronor, som beräknats föreligga, medger
en pensionsförbättring åt den personal, som icke skall bliva underkastad
de statliga pensionsreglementena. Premiereserven för denna personal har beräknats
utgöra omkring 8 700 000 kronor eller omkring 44,5 procent av den
totalt erforderliga (omkring 19 570 000 kronor). 1 anslutning härtill antages
den på ifrågavarande personal belöpande andelen av överskottet utgöra
0,45 X 1 470 000 eller omkring 660 000 kronor. Detta belopp beräknas förslå
till bestridande av kostnaden för böjning med omkring 7,6 procent av berörda
personal tillkommande kassapensioner. I betraktande härav och nied
hänsyn till att, bortsett från räntefoten, s. k. säkra grunder tillämpats vid
beräkningarna, har pensionsutredningen — örn än med viss tvekan — ansett
försvarligt att godtaga en pensionsförhöjning av 10 procent. Kapitalkostnaden
härför utgör omkring 870 000 kronor.

Enligt beslut av järnvägsbolagets styrelse den 7 februari 1933 äro vissa
dyrtidstillägg tillförsäkrade de äldre pensionstagarna, vilka tillägg numera
räknas såsom fyllnadspensioner. I ett par fall lia även årliga understöd av
bolagsstyrelsen beviljats pensionstagare. Det har ansetts naturligt, att dessa
fyllnadspensioner och understöd få utgå även sedan staten övertagit kassan.
Bestämmelse härom har därför intagits i överenskommelsen.

Sedan den 1 juli 1942 ha å kassapensioner jämte fyllnadspensioner och
understöd utgått mot kristillägg å statliga pensioner svarande dyrtidstillägg
med 16 procent. Enligt bolagsstyrelsens beslut utgå dessa tillägg tillsvidare.
Pensionsutredningen har ansett, att bestämmelse örn fortsatt utbetalning av
denna förmån hör intagas i överenskommelsen. Då emellertid dyrtidstillägget
motsvarar den enligt statsmakternas beslut för närvarande utgående dyrtidshjälpen,
förutsättes såsom uppenbart att det skall avräknas å dyrtidshjälpen.

Kostnadsberäkningar. Vad angår de belopp, varmed kapitalvärdet av stålens
pensionsförpliktelser till de aktiva delägarna i kassan skulle ökas utöver
värdet av de pensionsförpliktelser, som staten genom att övertaga Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolags järnvägar skulle vid
tillämpning av nu gällande pensionsordning ikläda sig, har pensionsutredningen
— under förutsättning av oförändrat indexläge — approximativt uppskattat
desamma till 950 000 kronor.

Då för 10-procentsförhöjningen av de enligt kassans stadgar utgående pensionerna
erfordras omkring 870 000 kronor, skulle den av den nya pensionsordningen
föranledda ökningen av kapitalvärdet av statens pensionsförpliktelser
komma att totalt uppgå till omkring 1 820 000 kronor eller omkring
350 000 kronor mera än det till omkring 1 470 000 kronor beräknade överskottet.

Av kassans delegerade uttalade särskilda önskemål. Kassans delegerade
ha uttalat önskemål, att av staten övertagen personal, även om den vid förstatligandet
uppnått i allmänna tjänstepensionsreglementet stadgad pensionsålder,
måtte erhålla pension enligt nämnda reglemente. Delegerade framhålla
bland annat, att pension under tre år inbesparats för ifrågavarande
överariga befattningshavare, som dessutom under denna tid erlagt pensionsavgifter.

Delegerade hemställa vidare, att en större del av överskottet än pensions -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

utredningen förordat tillföres kassans delägare och pensionärer, huvudsakligen
i form av engångsutbetalningar till förefintliga pensionstagare och vissa
delägaregrupper. Delegerade åberopa härvid, all statens avsikt med övertagande
av de enskilda järnvägarnas pensionskassor torde ha varit önskan
att så snart som möjligt avveckla ett i längden ohållbart förhållande mellan
de med fyllnadspension och dyrtidshjälp kompletterade pensionerna tor personal
från förstatligade järnvägar och pensionerna för den personal, som
från början vunnit anställning vid statens järnvägar. Delegerade hänvisa
även till att andra kassor, som vid beräkning under enahanda förutsättningar
uppvisat proportionsvis betydande brister, föreslås övertagna^ utan
att någon reduktion av nuvarande eller blivande förmåner satts i fråga.

Pensionsutredningen har i fråga örn det sistnämnda önskemålet hänvisat
till vad utredningen anfört rörande det av delegerade för Enskilda järnvägarnes
pensionskassa avgivna yttrandet. Därutöver framliålles, att ett tillgodoseende
av berörda önskemål skulle föranleda en betydande ökning av
statens kapitalkostnad för pensionsregleringen samt att realiteten av det beräknade
överskottet i detta fall är särskilt diskutabel i betraktande av den
osäkerhet, som måste anses vidlåda beräkningen av den del av värdet av
överräntor, som belöper på avkastningen av kassans fastigheter.

Den föreslagna pensionsordningens ekonomiska innebörd.

I betänkandet anföres följande.

Då den föreslagna pensionsordningen bland annat innebär, att staten skulle
övertaga vissa nu fristående enskilda pensionskassor, inom vilka underskott
föreligger samt att för flertalet anställningshavare pensionsförmånerna skulle
bliva något större och pensionsbidragen något mindre än vid tillämpning av
nu gällande pensionsordning, måste förslagets genomforande uppenbarligen
föranleda en viss ökning av de statliga pensionskostnaderna.

Genom att övertaga de kassor, med vilka preliminär överenskommelse träl -fats skulle staten beträffande nedanstående kassor fa svara för underskott,
enligt förhållandena vid 1943 års utgång uppgående till följande belopp:

Hälsingborg—Hässleholmskassan .............. omkring 390 000 kronor

Landskrona—Hälsingborgskassan .............. * 00

Uddevalla-—Vänersborg—Herri jungakassan „ .__»__miuuu-!--

eller tillhopa omkring 780 000 kronor. I

I det föregående hava, beträffande de fem kassor, vilka forutsatts skola
överlåtas till staten den 1 juli 1945, uppgifter lämnats örn det av pensionsutredningen
uppskattade kapitalvärdet vid utgången av ar 1943 av den ökning
av de statliga pensionsförpliktelserna, vilken — under antagande ali
nuvarande indexläge förblir oförändrat — skulle förorsakas av ökning av
pensionsförmånerna och minskning av pensionsbidragen för de da pa aktiv
stat vid statens järnvägar uppförda anställningsliavarna. Motsvarande kapitalvärde
beträffande tidigare övertagna kassor och vissa fristående kassor,
i vilka enstaka anställningshavare äro pensionsförsakrade, har pensionsutredningen
approximativt uppskattat lill omkring 070 000 kronor. Sammanställda
uppgå berörda kapitalvärden till följande belopp:

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Enskilda järnvägarnes pensionskassa .

Hälsingborg-Hässleholmskassan.......

Landskrona-Hälsingborgskassan .....

Uddevalla-Vänersborg-Herrljungakassan

S. W. B. pensionskassa .............

redan övertagna kassor m. fl........

omkring 5 160 000 kronor

» 590 0001

» 190 000 »

» 170 000

» 950 000 »

» 670 000 »

eller tillhopa omkring 7 730 000 kronor.

Emellertid skulle täckning för de på Enskilda järnvägarnes pensionskassa
och S. W. B. pensionskassa fällande beloppen delvis erhållas genom de överskott,
som beräknats föreligga inom sagda kassor, i den mån dessa överskott
ej tågås i anspråk för förbättring av de pensioner, som alltjämt skulle utgå
enligt kassornas stadgar. Då överskotten beräknats utgöra, beträffande Enskilda
järnvägarnes pensionskassa, omkring 17 120 000 kronor och, beträffande
S. W. B. pensionskassa, omkring 1 470 000 kronor under det att för
nyssnämnda pensionsförbättring beräknats åtgå omkring 12 870 000 respektive
870 000 kronor, skulle alltså omkring 4 250 000 respektive 600 000 kronor
eller sammanlagt 4 850 000 komma att stå till förfogande för ifrågavarande
ändamål. Den på staten fallande andelen av kapitalvärdet av kostnadsökningen
skulle alltså bliva omkring (7 730 000 — 4 850 000=) 2 880 000
kronor.

Den nya pensionsordningen skulle sålunda medföra en ökning av statens pensionsförpliktelser
i fråga om det den 1 juli 1945 förefintliga aktiva befattmngshavarbeståndet,
vars kapitalvärde utgör omkring (780 000 + 2 880 000
=) 3 660 000 kronor.

I detta sammanhang må framhållas, att en övergång från nu gällande
pensionsåldrar till de i de statliga pensionsreglementena bestämda skulle
medföra en ökning av de statliga pensionsförpliktelserna, vars kapitalvärde
för de vid ingången av budgetåret 1945/46 hos statens järnvägar anställda
befattningshavarna uppgår till mer än 15 000 000 kronor. Medräknas de nu
vid enskild järnväg anställda, i Enskilda järnvägarnes pensionskassa delaktiga
befattningshavare, vilka kunna förutsättas komma att vid fortsatt jämvägsförstatligande
övergå i statens järnvägars tjänst, skulle motsvarande kapitalvärde
överstiga 27 000 000 kronor.

Enligt de med förenämnda fem kassor träffade preliminära överenskommelserna
skulle staten övertaga kassornas samtliga tillgångar. De bokförda
värdena av dessa tillgångar utgjorde vid utgången av år 1943:

Enskilda järnvägarnes pensionskassa ........ omkring 151 330 000 kronor

Hälsingborg—Hässleholmskassan .......... » 3 220 000 »

Landskrona—Hälsingborgskassan .......... » 3 820 000 »

Uddevalla—Vänersborg—Herrljungakassan . . » 2 770 000 »

S. W. B. pensionskassa ..... » 18 260 000 »

eller tillhopa omkring 179 400 000 kronor.

Efter kassornas övertagande skulle statens järnvägars årliga pensionsutgifter
till en början minskas med följande, med utgångspunkt från förhållandena
under år 1943 beräknade belopp:

för bortfallande av avgifter till kassorna .... omkring 1 280 000 kronor
för bortfallande av garanterad räntefyllnad » 70 000 »

genom inflytande befattningshavaravgifter .... » 1 180 000 »

genom enskilda järnvägsbolags avgifter ...... » 1 270 000 »

genom räntor å övertagna tillgångar ........ » 6 780 000 »

__ eller tillhopa omkring 10 580 000 kronor.

1 Häri ingår 100 000 kronor för avgiftsbefrielse för pensionärer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

29

Ä andra sidan skulle statens järnvägar hava att bestrida de årliga pensionsutgifter,
som tidigare åvilat de hittills fristående kassorna, jämte förhöjning
med 10 procent av de från Enskilda järnvägarnes pensionskassa och
S. W. B. pensionskassa utgående pensionerna. Dessa utgifter utgöra, örn förhållandena
under år 1943 tagas till utgångspunkt, sammanlagt omkring
7 670 000 kronor.

Genom den nya pensionsordningen skulle alltså till en början uppkomma
ett årligt överskott av omkring (10 580 000 — 7 670 000=) 2 910 000 kronor.
Den ojämförligt största delen av detta överskott är emellertid att
tillskriva de avgifter — tillhopa omkring 2 450 000 kronor — som skulle
komma att erläggas av och för i Enskilda järnvägarnes pensionskassa delaktiga
anställningshavare vid ännu icke övertagna järnvägar.

Beträffande de kassor, vilka kunna komma att övertagas efter den 1 juli
1945, lärer man, såsom i det föregående angivits, icke behöva räkna mea
några underskott. Givetvis måste dock den pensionsförbättring och avgiftsminskning,
som skulle ifrågakomma för delägarna i dessa kassor vid framdeles
inträffande övergång i statens järnvägars tjänst i samband med statsöverlagande
av vederbörande enskilda järnväg, föranleda en viss ökning av
de statliga pensionsförpliktelserna. Denna ökning torde emellertid kunna
förutsättas icke bliva förhållandevis större — snarare mindre — än motsvarande
ökning beträffande delägare i de kassor, vilka föreslagits skola övertagas
av staten från och med den 1 juli 1945.

Erforderliga författningsbestämmelser.

Bestämmelser angående den föreslagna tillämpningen av de statliga pensionsreglementena
å tjänstemän och arbetare vid statens järnvägar, vilka vid
statens övertagande av enskilt företag m. m. från anställning med delaktighet
i enskild pensionsinrättning övergått i statens järnvägars tjänst, skola enligt
pensionsutredningens förslag meddelas i särskilda författningar. Vid betänkandet
ha fogats utkast till dylika författningar ävensom till författningar
örn pensionsförhållandena för den personal, som skall bibehållas vid
pensionsrätt enligt kassareglementena m. m.

Frågan om författningsbestämmelsernas utformning torde få underställas
Kungl. Majit, sedan riksdagen fattat beslut i huvudfrågorna. I fråga om författningsutkastens
sakinnehåll må emellertid ur detaljmotiveringen återgivas
följande.

De statliga pensionsreglementena äro avsedda att bliva tillämpliga ej endast
å anställningshavare, vilka övertagits av statens järnvägar före eller vid författningarnas
ikraftträdande, utan även å anställningshavare, vilka vid fortsatt
förstatligande av det enskilda järnvägsnätet framdeles komma att övergå
i statens järnvägars tjänst. Den omständigheten, alt överlagen anställningshavare
till en början eventuellt tjänstgör i anställning, som ej avses i
vederbörande tjänstepensionsreglemente — till exempel, vad beträffar tjänsteman,
i tillfällig anställning och, vad beträffar arbetare, i anställning tillhörande
ett arbetsområde, där fortlöpande behov av arbetskraft icke föreligger,
eller i anställning, beträffande vilken föreskriven s. k. väntetid ej
tilländalupit — har förutsatts icke skola utgöra hinder för tillämpning av ae
statliga tjänstepensionsreglementena, då sedermera i dessa reglementen avsedd
anställning erhålles.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

De i pensionskassa ej delaktiga förutvarande tjänstemän vid järnvägen
mellan Hudiksvall och Bergsjö, vilka via anställning vid Ostkustbanan övergått
i statens järnvägars tjänst och vilka Ostkustbanans aktiebolag förbundit
sig att tilldela pensioner enligt särskilda grunder, ha vid tillämpning av
fyllnadspensionsbestämmelserna jämställts med tjänstemän med delaktighet
i enskild pensionskassa. Pensionsutredningen har förutsatt, att så skall ske
även vid tillämpning av de statliga pensionsreglementena. Antalet dylika
tjänstemän är för närvarande 11.

Då det icke kan förutses, vilka åtgärder som kunna komma att vidtagas
för pensionering av personal vid de ännu ej förstatligade järnvägarna och
det icke synes uteslutet, att dylika åtgärder kunna vara av den art, att den
nu föreslagna tillämpningen av de statliga pensionsreglementena i särskilda
fall befinnes icke skäligen böra medgivas, bär bestämmelse intagits örn att
Kungl. Majit på framställning av järnvägsstyrelsen skall kunna förordna,
att sådan tillämpning icke skall ske.

I de med vissa kassor träffade preliminära överenskommelserna om statens
övertagande av deras rörelse från och med den 1 juli 1945 hava bestämmelser
intagits örn att kassadelägare, beträffande vilken förutsättningarna
lör tillämpning av de statliga pensionsreglementena äro uppfyllda, skall äga
att efter eget val kvarstå vid pensionsrätt enligt vederbörande kassas reglemente.
Motsvarande valfrihet torde även böra beredas tjänstemän med delaktighet
i kassa, som överlåtits till staten före nämnda dag. (Arbetare med
delaktighet i sådan kassa finnas icke.)

Såsom i det föregående omnämnts äro enstaka tjänstemän delaktiga i annan
kassa än den, som normalt ombesörjt pensioneringen av personal vid
den statsövertagna enskilda järnväg vederbörande tillhört. Vidare äro några
tjänstemän, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med att staten
övertagit en mindre del av ett järnvägsföretag, vilket i övrigt förblivit i enskild
ägo, alltjämt delaktiga i den enskilda kassa, vilken omhänderhar pensioneringen
av den icke statsövertagna personalen vid företaget. Där den
kassa, i vilken sådan tjänsteman är delaktig, icke överlåtits till staten, har
tjänstemannen synts böra vara undantagen från tillämpningen av allmänna
tjänstepensionsreglementet, såvida han ej gör framställning om sådan tilllämpning
samt i samband därmed på staten överlåter sin rätt på grund av
delaktigheten i kassan.

Enligt den föreslagna pensionsregleringen skulle sådana i statsövertagen
kassa delaktiga anställningshavare, å vilka fvllnadspensionskungörelsen nr
697/1942 nu är tillämplig, antingen bliva underkastade de statliga tjänstepensionsreglementena
eller ock på grund av eget val komma att kvarstå vid
pensionsrätt enligt vederbörande kassas reglemente. I förra fallet kan uppenbarligen
tillämpning av sagda kungörelse icke ifrågakomma. Sådan tillämpning
synes i regel ej heller kunna ifrågakomma — och synes i varje fall ej
böra medgivas — i senare fallet, enär anställningshavarens val torde få förutsättas
hava föranletts av att egenpensionen enligt kassans reglemente beräknats
bliva större än motsvarande statliga tjänstepension. I detta sammanhang
må emellertid framhållas att, därest för de anställningshavare, å vilka de
statliga pensionsreglementena förutsatts bliva tillämpliga, i sagda reglementen
föreskrivna pensionsåldrar skulle bliva gällande, vederbörande anställningshavare
kan tänkas välja att kvarsta vid kassapensionsrätt huvudsakligen för
att bibehållas vid den för honom förut gällande pensionsåldern. Därvid synes
rätten till fyllnadspension böra bestå, även örn anställningshavaren är delägare
i kassa, som övertagits av staten. I sådant fall torde därför fyllnadspensionskungörelsen
böra lämnas utan ändring.

31

Kungl. Maj :ts proposition nr 183.

Om dea föreslagna pensionsregleringen genomföres, synes stadgandet i 1
punkten av övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet
om viss järnvägspersonals undantagande från reglementets tillämpning

böra utgå.

Pensionsutredningen har ansett självfallet, att den föreslagna pensionsförhöjningen
med 10 procent av familjepensioner, ingående enligt reglementet
för Enskilda järnvägarnes pensionskassa eller enligt stadgarna för S.W.B.
pensionskassa, i intet fall bör fa medföra sadan ökning av dyrtidstilläggen
och kristilläggen å pensionerna, att de sammanlagda förmånerna därigenom
komme att överstiga det maximibelopp, som i kungörelsen nr 503/1944 fastställts
i fråga örn där avsedda familjepensioner, å vilka tilläggsförmåner ej
utgått före den 1 juli 1944.

Förbättring av vissa äldre familjepensioner.

Pensionerade, av staten övertagna förutvarande befattningshavare vid enskilda
järnvägar och efterlevande till dylika befattningshavare blevo icke
delaktiga i den av 1939 års riksdag beslutade förbättringen av vissa äldre
tjänste- och familjepensioner. Frågan om förbättring av dessa pensionstagares
förmåner ansågs icke böra upptagas till prövning förrän överblick vunnits
över de konsekvenser en sådan förbättring kunde föra med sig för den
händelse staten i en framtid komme att övertaga större delen av det enskilda
järnvägsnätet.

De pensionerade befattningshavarna ha emellertid sedermera, i likhet med
övriga enligt äldre grunder pensionerade statliga befattningshavare, blivit delaktiga
i de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade förbättringarna av vissa
äldre tjänstepensioner. Någon ytterligare pensionsförbättring — frånsett den
som följer av överenskommelserna med vissa kassor — anser pensionsutredningen
icke böra beredas dem i förevarande sammanhang.

Vad beträffar efterlevande till av staten från enskild järnväg övertagna
befattningshavare blevo de uttryckligen undantagna från 1939 års pensionsförbättring
allenast tillsvidare. Frånsett av 1942 års riksdag för vissa efterlevande
till förutvarande befattningshavare vid Mora—Vänerns järnväg medgivna
pensionstillägg med 180 kronor ha de sedermera icke erhållit någon
pensionsförbättring. Pensionsutredningen har förordat, att de nu, i samband
med den föreslagna pensionsregleringen, i förekommande fall erhålla pensionsförbättring
motsvarande den av 1939 års riksdag för övriga enligt äldre
grunder pensionerade efterlevande lill befattningshavare i statens tjänst m. fl.
beslutade och genom kungörelsen nr 508/1939 angående ny familjepension
reglerade pensionsförbältringen. Utredningen har framlagt förslag^ till bestämmelser,
enligt vilka kungörelsen nr 508/1939 skall tillämpas å de till
efterlevande efter övertagna tjänstemän utgående familjepensioner, volka sålunda
äro avsedda att förbättras. Till övertagna tjänstemän ha förutsatts
skola hänföras alla anställningshavare i tjänstemannaställning, som från anställning
vid enskilt företag övergått i statens järnvägars tjänst, vare sig anställningshavarna
blivit uppförda på statens järnvägars stat eller ej.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Antalet familjepensionstagare, för vilka pensionsförbättringen skulle ifrågakomma,
utgör enligt betänkandet för närvarande omkring 40. Den årliga
kostnaden för pensionsförbättringen skulle vid nuvarande indexläge utgöra
omkring 9 000 kronor. Någon framlida kostnadsökning till följd av fortsatt
järnvägsförstatligande beräknas icke vara att motse, enär flertalet av de befattningshavare,
som därvid komma att övertagas av statens järnvägar, förutsatts
skola bliva underkastade 1941 års allmänna familjepensionsreglemente.

Yttrandena.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har p e n s ion s s tyre Is en inskränkt sitt
vtti-ande till att avse de rättsliga formerna för statens övertagande av de i utredningsförslaget
avsedda fem pensionskassornas rörelse.

Järnvägsstyrelsen har liksom pensionsutredningen funnit övervägande skäl
tala för ett statsövertagande av ifrågavarande fem pensionskassors rörelse.
Emellertid har styrelsen föreslagit vissa ändringar i överenskommelserna,
särskilt vad angår överenskommelsen med Enskilda järnvägarnes pensionskassa.
Styrelsen har funnit beklagligt, att den av 1942 års bankoutskott angivna
linjen med ett partiellt övertagande av denna kassas rörelse icke kunnat
följas, men har i princip icke velat motsätta sig en överenskommelse örn
övertagande av kassan i dess helhet, vilken överenskommelse bland annat
gåve möjlighet att bereda jämväl pensionstagama från fortfarande enskilda
järnvägar en omedelbar förbättring i deras oftast mycket knappa pensionsförmåner.

Styrelsens betänkligheter i fråga om den preliminära överenskommelsen
med Enskilda järnvägarnes pensionskassa gälla enligt yttrandet icke så mycket
de vid övertagandet bestående utfästelserna, vilka vore kända och till
sina verkningar i förväg kalkylerbara, som efter övertagandet tillkommande
nya försäkringar och höjningar i äldre försäkringars delaktighetsbelopp.
Styrelsen betecknar det som vanskligt med hänsyn till nya respektive höjda
försäkringar att nu för en obestämd framtid fixera gällande stadgebestämmelser.
I och med övertagandet försvunne nämligen den möjlighet, som hittills
förefunnits, att i sladgeändringsväg åstadkomma erforderlig anpassning
till skiftande tidsförhållanden.

I yttrandet föreslår järnvägsstyrelsen till en början en begränsning för
kassareglementets bestämmelser underkastade delägare i Enskilda jämvägarnes
pensionskassa av delaktighetsbelopp som anmälas efter den 30 juni
1945. Styrelsen anför härom bland annat följande.

Lägges nuvarande dyrtidstillägg vid de enskilda järnvägarna in i lönen,
blir pensionen enligt Enskilda järnvägarnes pensionskassas reglemente väsentligt
högre än enligt de statliga reglementena. Då en sådan utveckling ej
synes rationell och ej heller torde vara önsklig vare sig för statens järnvägar
eller för statsförvaltningen i övrigt, för de enskilda förvaltningarna eller för

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

33

delägarna (med hänsyn till därmed följande höga avgifter), synes densamma
böra förebyggas, vilket kan ske genom att § 4 mom. 4 kompletteras med en
bestämmelse av innebörd, att delaktighetsbelopp ej må genom anmälan efter
den 30 juni 1945 höjas så mycket, att däremot svarande pension enligt § 6
mom. 1 a) blir högre än den ålderspension, som enligt de statliga reglementena
är tillförsäkrad befattningshavare med motsvarande tjänsteställning och
tjänstetid.

Järnvägsstyrelsen föreslår vidare en ytterligare höjning av de pensionsavgifter
för nya försäkringar och ökningar i delaktighetsbelopp, som avses
i överenskommelsen med Enskilda järnvägarnes pensionskassa. I fråga örn
försäkringar respektive ökningar i delaktighetsbelopp, som tillkomma efter
en viss övergångstid, böra avgifterna enligt vad järnvägsstyrelsen framhåller
överhuvud icke vara fixerade. Denna fråga ställes av styrelsen i samband
med önskemål om möjlighet för järnvägsstyrelsen att efter järnvägsförstatligandets
slutförande till annan försäkringsgivare överlåta den från kassan
övertagna rörelsen i vad angår personal vid järnvägar, som fortfarande äro
i enskild ägo. Styrelsen yttrar härom följande.

Av den vid betänkandet fogade utredningen rörande Enskilda järnvägarnes
pensionskassa framgår, att de av utredningsmännen föreslagna avgifterna
beräknats efter 3,5 procents räntefot samt utan förvaltnings- och risktillägg.
Vad beträffar de vid övertagandet befintliga, noga fixerade utfästelserna vill
järnvägsstyrelsen icke motsätta sig en sådan beräkning. Med hänsyn till att
pensionsförsäkring hittills visat sig bliva från årtionde till årtionde allt dyrare,
synes däremot ett motsvarande åtagande beträffande framtida försäkringar,
vilka kunna börja löpa så sent som omkring år 1980, vara mycket
betänkligt, då det näppeligen lär kunna uppfyllas utan betydande förlust.
Det måste väl också anses oegentligt, om ett statens verk skulle meddela personer
i enskild tjänst, mot vilka staten ej har större förpliktelser än mot vilken
medborgare som helst, försäkring på villkor som äro långt förmånligare
ån de, som vederbörande statliga myndigheter ha möjlighet att ens godkänna
vare sig för försäkringsanstalt eller för understödsförening.

Av båda dessa anledningar måste järnvägsstyrelsen hemställa, att — eventuellt
med undantag för de närmaste åren -— de av pensionsutredningen föreslagna
avgiftstalen utbytas mot tal av samma storlek som med samma förmåner
skulle ha krävts för vinnande av s. k. förklaring enligt 1938 års lag
om understödsföreningar, ävensom av skäl som i det följande närmare utvecklas,
att deras giltighet tidsbegränsas.

Den ungefärliga storleken av de senare talen framgår av ett föreliggande
förslag till stadgeändring, avsedd att vidtagas, därest överlåtelse till staten
icke kommer till stånd, varvid måste bemärkas, att sistnämnda förslag ej
förutsätter vare sig allmän ökning av förmånerna med 10 procent eller av
utredningen föreslagen förbättring av pensionerna enligt § 6 morn. 1 c) i kassans
reglemente.

Det torde vara nog här angiva de med ledning av sagda förslag uppskattade
»affärsmässiga» procenttalen för vissa jämna åldrar jämförda med de av
pensionsutredningen föreslagna.

Hilland till riksdagens protokoll I9i5. 1 sami. Nr 183.

34

Kungl. Alaj.-ts proposition nr 183.

>Affärsmässig>

Enligt pen-

Ålder

avgift

sionsutred-

(approximativ)

ningen

%

%

20.........

........... 7-4

7-3

25.........

........... 91

7-3

30.........

9-2

35.........

........... 14-2

11-8

40.........

........... 18-3

154

45.........

........... 24-6

21-1

50.........

........... 36 3

31-4

I betänkandet har framhållits, att sedan förstatligandet av de enskilda
järnvägarna planenligt slutförts och klarhet vunnits om vilka järnvägar, som
ej komma att förstatligas, den av staten därförut omhänderhavda pensioneringen
av sistnämnda järnvägars personal borde såvitt möjligt avvecklas.

Järnvägsstyrelsen är helt ense med pensionsutredningen örn lämpligheten
av en sådan avveckling, vilken blir så mycket mer angelägen för den händelse,
såsom i betänkandet förutsättes, försäkring skall kunna meddelas befattningshavare
vid dotterföretag till järnvägsbolag. Styrelsen vill dock redan
här anmäla sin uppfattning, att denna fråga kommer i ett annat läge, så snart
§ 2 andra stycket i kassans reglemente upphör att gälla1, ävensom att järnvägsstyrelsen
enligt överenskommelsen 1 § tredje stycket måste anses ha
övertagit bl. a. den rätt att, då ändrade tidsomständigheter så påkalla, avvika
från praxis och prejudikat, som vid fortsatt verksamhet under understödsföreningslagen
skulle tillkommit kassastyrelsen (i vissa fall med fullmäktiges
medgivande). — Avvecklingen är emellertid blott påbörjad därigenom att från
viss tidpunkt, tidigast ingången av år 1952, rätten att anmäla nya delägare
upphör. Vidtages ingen ytterligare åtgärd, måste man nämligen räkna med att
pensioneringsverksamheten ifråga icke kommer att helt upphöra förrän omkring
år 2050. För att ernå avveckling inom rimlig tid är det nödvändigt att,
sedan förstatligandet blivit i avsedd utsträckning slutfört, järnvägsstyrelsen
har möjlighet att i sin tur å annan försäkringsgivare överlåta den nu från
Enskilda järnvägarnes pensionskassa övertagna pensionsförsäkringsverksamheten,
i vad angår personal vid järnvägar, som ej blivit av staten förvärvade.

Järnvägsstyrelsen får alltså påyrka, att den föreslagna överenskommelsen
kompletteras med bestämmelse om rätt till sådan överlåtelse på enskild försäkringsanstalt
eller understödsförening, som nyss sagts. Styrelsen är fullt
medveten om, att en sådan överlåtelse icke kommer att kunna äga rum utan
ett betydande tillskott av statsmedel, främst beroende på de i förhållande till
ställningen stora förmåner, som äro avsedda att medgivas nuvarande delägare.

Storleken av detta tillskott kommer givetvis att bero av, huru fullständigt
järnvägsförstatligandet kan komma att bliva, en fråga som fortfarande undandrager
sig säkra förutsägelser. Det må dock framhållas, att bland de s. k.
huvudmännen i Enskilda järnvägarnes pensionskassa ingå dels järnvägsförvaltningar,
vilkas järnvägar enligt 1939 års beslut skola undantagas vid förstatligandet,
dels sådana, ifråga om vilka prövning väl skall ske men särskilda
skäl dock anförts för ett undantagande. För att överlåtelse överhuvud skall
vara möjlig, få emellertid avgifterna ej vara fixerade ifråga örn utfästelser,
som tillkomma efter överlåtelsen. Det ligger också i sakens natur, att tillskottet
ifråga skulle bli orimligt stort vid godtagande för ali framtid av den av

1 Enligt § 2 andra stycket må kassans styrelse, då särskilda skäl därtill föranleda, kunna
medgiva andra trafikföretag än järnvägsföretag rätt att vinna anslutning till kassan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

35

utredningen föreslagna avgiftstabellen, i vad angår delaktighetsbelopp tillkomna
fr. o. m. den 1 juli 1945 och intill tidpunkten för den senare överlåtelsen.
Däremot kan styrelsen tillstyrka en sådan temporär rabattering av
förenämnda »affärsmässiga» avgifter för sagda delaktighetsbelopp, att under
tiden den 1 juli 1945—31 dec. 1951 avgifter erläggas enligt utredningsförslaget,
med andra ord att fulla avgifter för samma delaktighetsbelopp utgå först
fr. o. m. ingången av år 1952.

Järnvägsstyrelsen har vidare uttalat, att det syntes uppenbart, att även
med dessa modifikationer uppgörelserna kunde anses gå till den yttersta
gränsen av vad som kunde betraktas såsom från statens sida försvarligt.
Järnvägsstyrelsen har därför bestämt avstyrkt, att under ärendets fortsatta
behandling ytterligare eftergifter göras för önskemål, som framförts eller
kunna framföras av representanter för kassorna. Styrelsen yttrar vidare med
anledning av vad som anförts i särskilt yttrande av delegerade för Enskilda
järnvägarnes pensionskassa.

Det vill beträffande detta yttrande förefalla styrelsen, som örn sagda delegerade
helt bortsett från det grundläggande sakförhållandet, att omskrivna
överskott på 17 milj. kr. helt beror på statliga medgivanden, nämligen dels
beträffande den kalkylatoriska räntefoten dels rörande bortseendet från förvaltningskostnaderna.
Enligt vad som meddelats i betänkandet, är nämligen
kassans ställning som självständigt företag icke starkare än vad som nätt
och jämnt kan anses erforderligt för vinnande av s. k. förklaring enligt 1938
års understödsföreningslag. I betänkandet framhålles uttryckligen, att kassan
icke disponerar ens det belopp överskottsmedel, som skulle erfordras för
önskad förbättring av sjukpensionsskalan.

Det torde också vara ett faktum, att pensionskassan vid fortsatt verksamhet
ej torde få någon möjlighet att tillmäta rikligare pensioner åt de pensionstagare,
som tjänstgjort vid alltfortfarande enskilda järnvägar, än vad som
utgår åt pensionstagare från förstatligade banor, och att det följaktligen icke
kan finnas något bärande motiv för att tillerkänna den förra gruppen större
andel än den senare i det kalkylatoriska överskott, som tillkommer delägarna
gemensamt.

Beträffande den föreslagna rätten för delägare, som vid övergången i statstjänst
kvarstannat vid gällande pensionsbestämmelser, att senare övergå till
den statliga ordningen har styrelsen påyrkat sådan ändring, att övergång
efter det rätt till pension inträtt icke må föranleda ändring av pensionsåldern.

Styrelsen har vidare förklarat sig icke kunna finna något bärande skäl att
medgiva sådan valfrihet mellan olika pensionsåldrar, som i vissa fall kunde
uppkomma på grund av bestämmelsen i 5 § 1 mom. andra stycket i överenskommelserna.
Enligt denna bestämmelse skulle innehavare av anställning,
för vilken pensionsåldern normalt är 65 år, kunna örn han så önskade med
denna ålder förena tillämpning i övrigt av 4 § men samtidigt bibehålla möjligheten
att erhålla full pension vid 63 år (eller när som helst mellan 63 och
65 år). Då en sådan förmånsställning för vissa befattningshavare jämfört
med alla andra icke syntes vara på något sätt motiverad, finge styrelsen föreslå
sådan ändring, att avgångsskyldighet alltid skulle inträda vid den tidpunkt,
då tjänstemannen jämlik! kassans reglemente blivit berättigad till
pension.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Vad beträffar pensionsåldern för de kassadelägare, på vilka de statliga
reglementena skola bliva i huvudsak tillämpliga, yttrar järnvägsstyrelsen huvudsakligen
följande.

I detta stycke har från visst personalhåll framhållits önskvärdheten att
intet undantag från de allmänna bestämmelserna gjordes. Järnvägsstyrelsen
kan i princip biträda detta önskemål men finner liksom pensionsutredningen
ej möjligt förorda ett omedelbart generellt införande av de statliga reglementenas
pensionsåldersbestämmelser, detta med hänsyn dels till därmed inträdande
förhöjning i pensionsförpliktelsernas kapitalvärde dels till omständigheten,
att de befattningshavare, som stå nära och inställt sig på en viss pensionsålder,
icke böra plötsligt tvingas över på en annan.

Å andra sidan synes det knappast rimligt, att staten skulle för obestämd
framtid, vilken kan sträcka sig över mer än 40 år, förbinda sig att tillämpa
särskild pensionsåldersbestämmelse för vissa från enskilda järnvägar övertagna
befattningshavare. 3 § 2 mom. torde därför böra kompletteras med
föreskrift örn rätt för staten att efter viss övergångstid, t. ex. 5 år räknat från
den 1 juli 1945, med skäligt varsel sätta bestämmelsen i 3 § 2 mom. ur kraft.

I alla händelser synes det icke böra komma i fråga, att, såsom föreslagits
i sagda hänseende, placera medlemmarna i understödsföreningen Hälsingb.
?rg~H.ässleholms järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa i sådan
särställning, att alla dessa medlemmar skola ha rätt och skyldighet att kvarstå
i tjänst intill 65 år. I detta sammanhang må beaktas, att under tiden för
de s. k. statliga järnvägsbolagens verksamhet, åren 1938—1940, anmälan
om inträde för hos dessa bolag anställd personal skedde till dels nämnda
kassa, dels Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa, dels Enskilda
järnvägarnes pensionskassa, beroende på vid vilken station vederbörande
vid tidpunkten för anmälan tjänstgjorde. Det kan därvid sägas lia varit
en tyst förutsättning, att såsom en följd av det stundande förstatligandet valet
av pensionskassa skulle bli av endast temporär verkan.

Sänkningen av pensionsåldern från 65 till 63 år för understödsföreningen
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa
har overslagsvis beräknats medföra en ökning av utfästelsernas kapitalvärde
med 400 000 kronor. Med hänsyn till den besparing i avlöning, som följeimed
tidigare pensionering, måste dock den faktiska merkostnaden bli väsentligt
mindre.

Under hänvisning till anförda omständigheter får järnvägsstyrelsen föreslå
att i överenskommelsen med Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions samt

änke- och pupillkassa 3 § 2 mom. första sticket åldern 65 år ändras till
63 ar.

Vad beträffar bestämmelserna i 6 g av överenskommelsen med Enskilda
järnvägarnes pensionskassa angående övertagande av vissa befattningshavare
hos kassan har styrelsen såsom ett allmänt omdöme uttalat, att de preliminärt
avtalade villkoren måste anses såsom för vederbörande befattningshavare
särdeles, förmånliga. Detta gällde särskilt direktören C. I. Kolmodin.
Denne tillerkända förmåner kunde få konsekvenser beträffande vid framtida
jämvägsförvärv övertagen personal. Styrelsen har därför föreslagit en omprövning
av de ifrågavarande villkoren i § 6 i överenskommelsen med Enskilda
järnvägarnes pensionskassa.

I och för fullföljandet av dessa bestämmelser erfordras enligt styrelsens
yttrande från och med den 1 juli 1945 en ny förste byråsekreterarbefattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

37

i lönegrad A 24 hos styrelsen. I den män ytterligare nya befattningar skulle
erfordras för skötseln av den ökade pensionsverksamheten inom styrelsen,
har styrelsen förbehållit sig att sedermera få inkomma med förslag härtill.

Järnvägsstyrelsen har slutligen framhållit, att med övertagandet av Enskilda
jämvägarnes pensionskassas verksamhet följde skyldighet att meddela
pensionsförsäkring åt ett stort antal i enskild tjänst anställda personer (enligt
föreliggande uppgifter till en början ca 5 700 nuvarande och f. d. delägare).
Det syntes järnvägsstyrelsen självfallet, att inkomster och utgifter tillhörande
denna för statens järnvägar främmande verksamhet borde i räkenskapshänseende
hållas skilda från jämvägsrörelsen, och att i konsekvens härmed en
uppdelning borde ske av de vid övertagandet bekomna tillgångarna sålunda
att ett belopp motsvarande premiereserven för de försäkrade, som tillhörde
fortfarande enskilda järnvägar, komme att bilda en särskild fond, förslagsvis
benämnd Pensionsfonden för personal vid enskilda järnvägar, vilken formellt
stöde som bärare av försäkringen i fråga. Beträffande beräkningen av
sagda premiereserv har styrelsen anhållit att framdeles få till Kungl. Majit
ingiva förslag. Vad åter beträffar delägare och pensionstagare vid av staten
övertagna enskilda järnvägar, har styrelsen icke funnit motiv för särbehandling,
oavsett efter vilket reglemente pensioneringen skett eller skulle ske. Den
del av kassornas tillgångar, som ej erfordrades för att bilda nyssnämnda
pensionsfond för personal vid enskilda järnvägar, borde följaktligen —på sätt
under år 1944 skett beträffande statens järnvägars förutvarande pensionsfonder
— tillföras värdeminskningskontot. Frågan, huruvida och i vad mån
de särskilda avsättningar till sagda konto, vilka följde med sistnämnda pensionsfonders
indragande, nu borde ändras, borde jämväl få bli föremål för
ett senare avgörande.

Statskontoret har endast funnit anledning till vissa detaljerinringar mot
utredningsförslaget och de preliminära överenskommelserna. En av dessa erinringar
gäller rätten för anställningshavare, som valt att kvarstå vid vederbörande
kassas reglemente, att sedermera övergå till de statliga reglementena.
Statskontoret yttrar härom följande.

Pensionsutredningens förslag, att anställningshavare, som valt att kvarstå
vid vederbörande kassareglementes bestämmelser, skulle under vissa förutsättningar
sedermera äga övergå å de statliga reglementena, kan statskontoret
biträda såtillvida, att statskontoret anser att sådan övergång bör få äga
rum i samband med befordran. Utredningen har emellertid avsett, att valrätt
skulle finnas även för det fall att höjning sker av det för befattningshavarens
statstjänst gällande pensionsunderlaget samt under vissa villkor
även vid inträffande pensionering — i det senare fallet skulle valrätt stå öppen
icke endast för befattningshavaren själv utan även, vid dennes frånfälle
under det han kvarstår i tjänst, för hans efterlevande. Ett godtagande av
detta förslag skulle emellertid betyda, att man beträffande här avsedda anställningshavare
tillskapade gynnsammare övergångsvillkor än som regelmässigt
förekommit vid tidigare genomförda likartade pensionsregleringar. Särskilt
obefogad framstår den föreslagna valfriheten vid jämförelse med den
återhållsamhet statsmakterna tidigare städse iakttagit vid beredande av möjlighet
för anslällningshavare. som en gång valt att kvarstå å äldre pensions -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

bestämmelser, att få övergå å ny pensionsordning. Valfrihet i den omfattning,
som pensionsutredningen förordat, torde alltså icke böra medgivas.

Beträffande pensionsåldern vid tillämpning av de statliga reglementena anför
statskontoret.

Med hänsyn främst till den väsentliga merkostnad för pensionsregleringen,
som skulle följa av den sänkning av pensionsåldern för kassadelägare, som
en tillämpning av de statliga pensionsreglementena skulle medföra, har pensionsutredningen
funnit sig böra föreslå, att pensionsåldern tidigast skall inträda
vid den i vederbörande kassareglementen härför bestämda tidpunkten.
Då den föreslagna anordningen motverkar det väsentliga syftet med pensionsregleringen,
nämligen att i görligaste mån åstadkomma enhetliga pensionsvillkor
för statens järnvägars personal, har statskontoret ställt sig tveksamt
till lämpligheten av densamma, men vill med hänsyn till de av utredningen
anförda skälen icke motsätta sig pensionsutredningens förslag i denna del.

I fråga om rätten för kassadelägare att tillgodoräkna viss anställningstid
som tjänstår enligt de statliga reglementena anför statskontoret.

De sakkunniga hava förordat, att anställningsliavare skulle såsom tjänstår
få räkna sig tillgodo två tredjedelar av sådan tid, under vilken vederbörande
utan att äga delaktighet i pensionskassa innehaft anställning vid till
den övertagna kassan anslutet enskilt företag, varifrån övergång skett i statens
järnvägars tjänst. Denna tillgodoräkningsrätt skulle gälla även för tjänsteoch
familjelivränta. Den av utredningen föreslagna tillgodoräkningsrätten
innebär en betydande förmån för nu ifrågavarande personal. Hade nämligen
här avsedd anställningshavare medan han ännu var underkastad vederbörligt
kassareglemente i förtid lämnat sin anställning vid det enskilda företaget
och därvid utträtt ur kassan, skulle han från kassan endast hava utfått
av honom själv erlagda pensionsavgifter. Framhållas må vidare, att riksdagens
revisorer i sin berättelse till 1944 års riksdag (§ 40) förordat, att för
livränta ej skulle få tillgodoräknas tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering
ej förelegat. Enligt statskontorets mening bör staten vid nu angivna
förhållanden icke bereda dessa övertagna anställningshavare förmånen
att för livränta tillgodoräkna här åsyftad anställningstid.

Vidare har statskontoret förordat, att nyanslutningen till Enskilda järnvägarnes
pensionskassa för personal vid icke statsövertagna järnvägar bringas
att upphöra omedelbart efter det staten övertagit kassan.

I fråga om den föreslagna förändringen av sjukpensionerna från nämnda
pensionskassa samt den ifrågasatta generella höjningen av pensionerna från
samma kassa och S. W. B. pensionskassa yttrar statskontoret följande.

Den föreslagna höjningen av sjukpensionerna finner statskontoret skäligen
böra komma till stånd. Ämbetsverket anser dock att statsverket rimligen icke
bör ensamt svara för härigenom uppkommande kostnader, även om desamma
icke skulle bliva av någon mera betydande storleksordning, utan synes härför
i första hand böra tagas i anspråk kassans överskott. Den ifrågasatta generella
höjningen av kassapensionerna synes i anslutning därtill icke böra ske
med större belopp än vartill kassans återstående överskott beräknas lämna
full tillgång.

Enligt den preliminära överenskommelsen om statens övertagande av understödsföreningen
S. W. B. pensionskassa skulle överskottet för kassan disponeras
för en generell höjning med 10 procent av samtliga kassapensioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183-

39

Den andel av överskottet, som belöper på personal, som icke skulle bliva
underkastad de statliga pensionsreglementena, förslår emellertid enligt framlagda
beräkningar till bestridande av kostnaden för höjning med allenast
7,6 procent av personalen tillkommande kassapensioner. Kostnadsskillnaden
skulle alltså få bäras av statsverket. Statskontoret anser sig icke heller
beträffande denna kassa kunna tillstyrka större höjning av kassapensionema
än som motsvaras av förefintligt överskott.

Statskontoret har slutligen förklarat sig biträda förslaget örn förbättring
av familjepensionema efter sådan befattningshavare vid statens järnvägar,
som tidigare varit anställd vid statsövertagen enskild järnväg.

Försäkringsinspektionen har likaledes endast funnit anledning till detaljerinringar
mot utredningsförslaget jämte överenskommelserna. I fråga om den
föreslagna rätten att i vissa fall övergå från kassareglemente till statliga pensionsbestämmelser
jämte därmed sammanhängande spörsmål yttrar inspektionen.

I de preliminära överenskommelserna har intagits en bestämmelse, som
avser att bereda anställningshavare, som valt den av levnadskostnadsväxlingen
oberoende pensionsrätten enligt vederbörande kassas reglemente, ett
visst skydd mot verkningarna av en felbedömning av de framtida förhållandena
genom att tillfälle beredes honom att vid pensionsrättens inträde efter
därom gjord framställning bliva underkastad de statliga pensionsreglementena.
Denna valfrihet skall dock tillkomma honom, endast om den honom
vid denna tidpunkt åliggande pensionsavgiften överstiger summan av de för
hans anställning då gällande tjänste- och familjepensionsavdragen. Motsvarande
bestämmelse har i två av de preliminära överenskommelserna intagits
även beträffande familjepensioner. Enligt inspektionens uppfattning bör valfrihet
inträda, även om pensionsavgiften är lika med summan av tjänste- och
familjepensionsavdragen. Detta kan uttryckas genom föreskrift, att »den
honom vid avgången (resp. frånfället) åliggande pensionsavgiften icke understiger
summan av de för hans anställning gällande tjänste- och familjepensionsavdragen».
Därjämte torde böra övervägas, huru det skall förfaras,
då pensionsavgiften understiger summan av tjänste- och familjepensionsavdragen.
I de fall, då förhållandet mellan pensionsförmånerna enligt vederbörande
kassareglemente och pensionsförmånerna enligt de statliga pensionsreglementena
är mindre än förhållandet mellan pensionsavgiften och summan
av tjänste- och familjepensionsavdragen, synes det kunna ifrågasättas,
om icke utgående pensionsförmåner böra överstiga pensionsförmånerna enligt
kassareglemenlet.

Styrelsen för Enskilda jårnvägarnes pensionskassa har i fråga örn dispositionen
av kassans beräknade överskottsmedel vidhållit de önskemål, som
tidigare uttalats av delegerade för kassan. Styrelsen har därvid bland annat
fäst uppmärksamheten på att för närvarande mycket låga pensionsbelopp
utginge för stora grupper av kassans pensionärer. 1 fråga härom har styrelsen
anfört följande.

Att så är förhållandet har sin förklaring däri, ali pensionsunderlagel normal!
utgöres av delägares fasta lön, d. v. s. ulan hänsynstagande till utgående
dyrlids- och andra eventuella tillägg, och alt löneförhöjningar efter
fyllda 50 år i regel ej föranleda pensionsförhöjningar. Efter penningvärdets
successiva försämring ha dessa låga pensioner kommit att motsvara en allt -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

mer begränsad köpkraft. Från de tyvärr talrika fall, i vilka man kan konstatera
att vederbörande pensionstagare befinna sig i ekonomiskt nödläge, utgår
en långsamt stigande kurva betecknande pensionerade befattningshavare
och efterlevande, av vilka många uppehålla sig vid existensminimum i den
mening detta uttryck bör användas i ett socialt ansvarigt samhälle. Belysande
härutinnan är följande sammanställning över från kassan (alltså exklusive
eventuella från annat håll kommande tillägg av olika slag) utgående
pensioner:

Pensionsbelopp

Kronor

Antal pensionsbrev

Ålders-

pensionärer

Sjukpen-

sionärer

Familjepen-

sionärer

(änkor och barn)

Över 2 000 .......

577

137

30

2 000—1 701.......

317

81

37

1700—1 401.......

558

178

87

1 400-1101.......

314

149

126

1 100-801 ........

112

121

387

800—501..........

12

69

679

Under 501........

4

12

413

Summa antal

1894

747

1759

Det må tillåtas styrelsen framhålla, att utredningens i betänkandet framlagda
förslag beträffande vissa andra järnvägspensionskassors förstatligandevillkor
visa, att även utredningen funnit med sina direktiv förenligt att
av humanitära skäl förorda pensionsförbättringar till och med i sådana fall,
där kassornas ekonomiska ställning icke motiverat sådana förbättringar;
med desto större kraft böra dylika skäl kunna åberopas, därest man samtidigt
kan påvisa att medlen kunna disponeras ur ett befintligt kassaöverskott.

Styrelsen för Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa har
hemställt, att delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande
av nämnda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och innehar anställning
på övergångsstat men icke bestrider på aktiv stat uppförd tjänst,
måtte utfå pension efter ett pensionsunderlag motsvarande den lönegrad eller
löneklass, efter vilken avlöningen vid pensionstillfället till honom utgår, dock
under förutsättning att han icke i viss ordning valt att kvarstå vid kassareglementet.

Styrelsen för Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt änkeoch
pupillkassa har uttalat ett liknande önskemål.

Styrelsen för Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals pensions-
samt änke- och pupillkassa har anfört, att det av jämvägspensionsutredningen
beräknade kapitalunderskottet vid antagande av 3,5 procents räntefot
sannolikt den 1 juli 1945 förbytts till ett överskott på 10 000—20 000
kronor.

Styrelsen för S. W. B. pensionskassa har i fråga örn beräknandet av kassans
överskott anfört följande.

Järnvägspensionsutredningen har med stöd av ekonomisk utredning beräknat
ifrågavarande överskott till 1 170 000 kronor, vartill kunde läggas ett
belopp på drygt 300 000 kronor, som kassan, sedan den ekonomiska utredningen
verkställdes, inbesparat genom att pensionsberättigad personal kvar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

41

stått i tjänst. Enligt styrelsens och delegerades uppfattning torde emellertid
överskottet ökas med ytterligare ett belopp på ca 400 000 kronor avseende
det i all framtid kapitaliserade värdet av kassans diverse inkomster. Dessa
ha enligt jämvägspensionsutredningen endast kapitaliserats under en tid av
15 år. Styrelsens skäl att yrka på att värdet av ifrågavarande inkomster upptages
till högre belopp äro följande. Kassans diverse inkomster utgöras till
den övervägande delen av S. W. B. järnvägsbolags inkomster av rätten att
försälja tidningar och dylikt å tåg och å stationer, inkomst av försålda gräsgrödor
på bolagets mark, tillvarataget gods, böter från personalen och dylikt.
Sedan S. W. B. inlemmats i S. J., torde det bereda svårigheter att i bokföringen
utsöndra dessa inkomster i vad de härröra från S. W. B. linjer. Skulle
sålunda S. W. B. kassa ej överlåtas på staten utan bestå i fortsättningen,
synes det nödvändigt att avgifterna i fråga fixeras såsom årliga bidrag att
utgå med fasta belopp. Därest en sådan överenskommelse traffades mellan
kassan och S. J. synes en dylik utfästelse från S. J. i stället på goda grunder
kunna betraktas som en städse fortlöpande ränta. I varje fall synes en kapitaliseringstid
av 15 år vara för kort. Överskottet bör kunna ökas med inemot
400 000 kronor och sålunda uppgå till inemot 1 870 000 kronor, i stället för
det av jämvägspensionsutredningen beräknade överskottet kronor 1 470 000.

Efter en jämförelse mellan jämvägspensionsutredningens förslag och kostnadsberäkningar
beträffande de olika kassorna yttrar styrelsen vidare.

Styrelsen finner sålunda, att S. W. B. kassan, oavsett om kassans diverse
inkomster kapitaliseras på ena eller andra sättet, i jämförelse med övriga
kassor fått mindre fördelar än de övriga kassorna, varom nu är fråga.

Då S. W. B. pensionskassas goda ställning gentemot övriga samtidigt övertagna
kassor är en följd av det arbete och de uppoffringar, som järnvägsbolaget
och delägarna gjort, synes det ej rimligt, att staten skall behandla
S. W. B. kassa mindre gynnsamt än de övriga kassor, det föreliggande betänkandet
avser. Vid statsförvärvet av S. W. B. har dessutom bolaget belastats
med proportionsvis större pensioneringskostnader än de övriga järnvägar,
om vars kassor nu är fråga. På den grund skulle styrelsen finna det
oriktigt, att S. W. B. kassa bleve behandlad ogynnsammare än de övriga
kassorna.

Styrelsen har med stöd av vad sålunda anförts vidhållit de av delegerade
för kassan tidigare framförda särskilda önskemålen.

Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse har hemställt dels om övervägande
av möjligheten att fastställa pensionsåldern för den personal, som
underkastas de statliga pensionsreglementena, lika med den som gäller för
andra statsanställda, dels om beviljande åt äldre pensionärer i Enskilda järnvägarnes
pensionskassa av ytterligare förmåner utöver vad som framgår av
den preliminära överenskommelsen med kassan.

Sistnämnda önskemål har även framförts av sammanslutningen Pensionerade
järnvägsmän vid Sveriges enskilda järnvägars riksförbund.

Departementschefen.

De anställningshavare, som vid förstatligandet av enskild järnväg övergå
i statens järnvägars tjänst, bli för närvarande icke underkastade de statliga
pensionsreglementena, örn de äro delägare i enskild pensionskassa, utan iå i

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

stället förbli delägare i denna och åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt
enligt kassans reglemente. Vid sidan av kassapensionerna utgå vissa tilläggsförmåner
från staten. Den sålunda gällande pensionsordningen utgör ett provisorium,
vars brister i skilda sammanhang blivit påtalade och nu blivit ytterligare
belysta genom utredningen. Vid denna har framkommit, att en
tillfredsställande reglering av pensionsförhållandena för den ifrågavarande
personalen icke kan åstadkommas på annat sätt, än att anställningshavarna
för framtiden bli i huvudsak underkastade de statliga pensionsreglementena
och att de enskilda kassornas rörelse i en därav betingad utsträckning överlåtes
till staten.

De myndigheter, som haft att yttra sig i sakfrågan, lia uttalat sig för att
åtgärder vidtagas för reglering av den övertagna järnvägspersonalens pension
sförhållanden . Jämvägspensionsutredningens förslag angående riktlinjerna
för genomförandet härav har också i huvudsak vunnit anslutning från
remissmyndighetema. För egen del anser jag, att förslaget efter vissa jämkningar
av begränsad räckvidd bör läggas till grund för framställning till
riksdagen.

Som villkor för de statliga pensionsreglementenas tillämpning på övertagen
järnvägspersonal med delaktighet i enskild järnvägspensionskassa skall
enligt förslaget gälla, att kassans rörelse överlåtes till staten, i den mån rörelsen
omfattar personal, som varit anställd vid av staten förvärvad järnväg.
Detta villkor är uppfyllt beträffande ett antal smärre kassor, som i samband
med tidigare järnvägsförvärv på olika sätt kommit i statens ägo. Nu föreligga
vidare preliminära överenskommelser, som i anslutning till utredningen
upprättats örn statens övertagande av dels Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
vilken har delägare och pensionärer från både förstatligade järnvägar
och järnvägar i enskild ägo, dels S. W. B. pensionskassa, vilken omhänderhar
pensioneringen vid Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar, som
för närvarande ägas av ett statligt bolag och äro avsedda att från och med
den 1 juli 1945 införlivas med statens järnvägar, dels tre pensionskassor vid
tidigare förstatligade järnvägar, nämligen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, Landskrona och Hälsingborgs
järnvägars pensionskassa samt Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs
personals pensions- samt änke- och pupillkassa. Beträffande de tre
sistnämnda kassorna utvisa de av jämvägspensionsutredningen framlagda
beräkningarna underskott, och det är i varje fall ostridigt, att övertagandet
av de två Hälsingborgskassorna kommer att medföra kostnader för statsverket
redan för täckande av dylika underskott, som — även under de jämförelsevis
gynnsamma antaganden, vilka lagts till grund för beräkningarna —
få förutsättas vara för handen vid oförändrad tillämpning av kassareglementena.
Jämvägspensionsutredningen har emellertid enligt min mening anfört
avgörande skäl för att staten likväl övertager även ifrågavarande tre kassor.

I den mån järnvägsförstatligandet fortskrider, uppkommer fråga om statens
övertagande jämväl av vissa andra i betänkandet omförmälda pensionskassor.
Jämvägspensionsutredningen har räknat med att dessa skola nödgas

43

Kungl. Mnj.ts proposition nr 183.

att, i den mån så ej redan skett, före den 1 juli 1945 anpassa sina stadgar
efter bestämmelserna i 1938 års lag om understödsföreningar, vilket i förekommande
fall skulle förutsätta sådana konsolideringsåtgärder, att den ekonomiska
ställningen icke skulle behöva stå hindrande i vägen för framtida
överlåtelse till staten. Numera har dock ifrågasatts att bereda möjlighet till
anstånd i här åsyftade fall med tillämpningen av 1938 års lag. Övertagandet
av dessa kassor bör bero på särskilda undersökningar. Enligt förslaget är
pensionsregleringen så anordnad, att ett till äventyrs nödvändigt undantag
beträffande någon järnväg icke rubbar förutsättningarna för pensionsregleringen
i övrigt. Givetvis är det emellertid önskvärt, att icke personalen vid
någon förstatligad järnväg skall behöva lämnas utanför pensionsregleringen.
Frågan är närmast aktuell beträffande vissa fristående pensionskassor vid
Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvägar, beträffande vilka
järnvägar förslag örn förstatligande äro avsedda att föreläggas årets riksdag.
Då utredning om förutsättningarna för kassornas övertagande ännu icke föreligger,
kan frågan därom icke nu underställas riksdagen.

Särskilda spörsmål föreligga beträffande Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
som har delägare och pensionärer från ett flertal järnvägar i enskild
ägo. Jämvägspensionsutredningen har undersökt möjligheterna för en klyvning
av kassan, varvid staten skulle övertaga den del av rörelsen, som avser
personal vid förstatligade järnvägar. I sådant fall skulle förnyad klyvning
ske i mån av fortsatt jämvägsförstatligande. Tanken på ett dylikt partiellt
och successivt överlagande har emellertid fått förfalla redan pa grund av motstånd
från kassans sida. Den preliminära överenskommelsen med kassan avser
därför överlåtelse av hela rörelsen.

För egen del hyser jag icke några principiella betänkligheter mot att frågan
löses på detta sätt. Den del av kassans rörelse, som avser anställda och
pensionärer vid enskilda företag, är ganska ringa i förhållande till den statliga
pensionsverksamheten. Denna omfattar ledan förut vissa, till statens
pensionsanstalt anslutna, personalgrupper, som ej ha vare sig statlig eller
kommunal anställning. Enär vidare hinder för övertagande av rörelsen i dess
helhet icke synes föreligga med hänsyn till kassans ekonomiska förhållanden,
tillstyrker jag pensionsutredningens förslag i denna del.

Slaten bör emellertid, såsom i den preliminära överenskommelsen förutsatts,
vara berättigad att efter en övergångstid avstänga nyanslutningen till
den övertagna pensioneringen för personal vid icke förstatligade järnvägar.
Enligt överenskommelsen skall så kunna ske tidigast med utgången av år
1951. Viel remissbehandlingen har ifrågasatts, att nyans!limingen skulle
bringas att upphöra omedelbart efter det staten övertagit kassan. Även i
detta avseende biträder jag vad som föreslagits enligt den preliminära överenskommelsen.
Det synes nämligen skäligt, att järnvägsföretagen fa en tids
rådrum att ordna pensioneringen på annat säll. Vad angår de järnvägar,
som i fortsättningen kunna ifrågakomma lill förstatligande, torde det också
vara mest praktiskt att tills vidare hålla nyanslutningen öppen.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande ifrågasatt ett annat förbehåll i fråga
om den del av pensionsrörelsen som avser personal vid järnvägar i enskild
ägo, nämligen att staten efter en övergångstid skall äga överlåta denna del
av rörelsen till enskild pensionskassa eller annan försäkringsgivare. Staten
skulle därvid gentemot de av överlåtelsen berörda anställningshavarna vara
fritagen fran ansvar i fråga örn dessas rätt att vid framtida löneförhöjning
vinna höjning i pensionsförmånerna mot tidigare bestämda avgiftstillägg.
Enligt min mening bör emellertid staten icke undandraga sig att ge de ifrågavarande
anställningshavarna — vilka bli utestängda från den nuvarande
medbestämmanderätten i fråga om pensionsverksamheten — bestämda utfästelser
i fråga örn förhållandet mellan avgifter och pensionsförmåner även
i fortsättningen. I vilken form rörelsen framdeles kommer att administreras,
torde under sådan förutsättning få betraktas såsom enbart statens angelägenhet.
Det synes lämpligast att, såsom även järnvägsstyrelsen förutsatt, styrelsen
tills vidare får ombesörja pensionering även vid de enskilda järnvägarna.
Huruvida denna verksamhet längre fram — måhända sedan järnvägsförstathgandet
slutförts — bör överföras till annat statsorgan, torde böra bero bland
annat av resultatet av pågående utredning rörande statens pensionsanstalts
verksamhet jämte därmed sammanhängande spörsmål örn den statliga pensionsverksamhetens
organisation.

Den föreslagna pensionsregleringen innebär, att den övertagna järnvägspersonal,
som vid ikraftträdandet är i statens järnvägars tjänst, och den personal,
som vid framtida järnvägsförstatligande övergår i sådan tjänst, i allmänhet
skall bliva underkastad de statliga pensionsreglementena — allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena samt arbetarpensionsreglementena
— med rätt till tjänstårsberäkning i stort sett som om personalen från början
varit i statstjänst. En viktig avvikelse från de statliga reglementenas bestämmelser
har emellertid föreslagits, nämligen beträffande pensionsåldern.
För det stora flertalet anställningshavare, varom här är fråga, är de statliga
reglementenas pensionsålder 60 ar. Pensionsåldern enligt reglementena för
tidigare statsövertagna kassor samt för de kassor med vilka preliminära överenskommelser
träffats, är däremot i allmänhet 63 år, i vissa fall, såsom för
delägare i Mora—Vänerns-, Norra Södermanlands- och Hälsingborg—Hässleholms-kassorna,
65 år. Järnvägspensionsutredningen har, främst av kostnadsskäl,
ansett sig icke kunna förorda en övergång för kassadelägarna till de
statliga reglementenas lägre pensionsålder. De preliminära överenskommelserna
innehålla därför bestämmelser, enligt vilka pensionsåldern för kassadelägare,
som bliva underkastade de statliga reglementena, skall utgöra lägst
den i vederbörande kassareglemente bestämda, om ej vederbörande befordras
till högre tjänst. Från personalhåll har framställts önskemål om tillämpning
av de statliga reglementenas pensionsålder för ifrågavarande anställningshavare.
Järnvägsstyrelsen och statskontoret lia också givit uttryck åt önskvärdheten
av att i detta hänseende icke behöva rubba den enhetlighet, som utgjort
syftet med pensionsregleringen. Emellertid ha ämbetsverken icke påyrkat
omedelbar ändring i vidare mån än att järnvägsstyrelsen föreslagit

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

nedsättning av Hälsingborg—Hässleholms-kassans 65-årsgräns till 63 år. För
min del vöre jag närmast benägen att förorda en övergång till de statliga reglementenas
pensionsåldrar, måhända med en jämförelsevis lång övergångstid.
Jag vill emellertid förorda, att frågan härom uppskjutes någon tid, till dess
man erhållit en fullständigare överblick över kostnaderna för pensionsregleringens
fullföljande i anslutning till det fortgående jämvägsförstatligandet.
Dock bör, som järnvägsstyrelsen föreslagit, åldersgränsen 65 år i 3 § 2 mom.
av överenskommelsen med Hälsingborg—Hässleholms-kassan ändras till 63
år. Motsvarande åtgärd bör vidtagas i fråga om sådana i tidigare övertagna
kassor delaktiga anställningshavare, för vilka kassapensionsåldern är över
63 år. Denna sänkning av åldersgränsen är utan betydelse för anställningshavare,
för vilka den statliga pensionsåldern är 65 år. För annan anställningshavare,
som vid pensionsregleringens ikraftträdande fyllt minst 60 ar,
bör pensionsåldern ej inträda tidigare än tre år efter ikraftträdandet, savida
han ej före treårstidens utgång uppnått kassapensionsåldern. Dessutom böra
i samtliga överenskommelser liksom i de föreskrifter, vilka reglera pensionsrätten
för delägare i de tidigare övertagna kassorna, införas bestämmelser
om skyldighet för kassadelägare, för vilken vederbörande statliga reglementen
bli tillämpliga, att underkasta sig framdeles meddelade föreskrifter örn
tillämpning av de statliga reglementenas pensionsåldrar, dock med en övergångstid
bestämd sålunda, att pensionsåldern i varje fall icke kommer att
inträda tidigare än tre år efter de sålunda meddelade föreskrifternas ikraftträdande,
såvida den ej enligt dittills gällande bestämmelser skall inträda
före treårsperiodens utgång.

Vissa grupper av anställningshavare och pensionärer skola enligt förslaget
fortfarande vara undantagna från de statliga reglementena. Hit höra i främsta
rummet dels anställningshavare och pensionärer vid icke förstatligade
järnvägar anslutna till Enskilda jämvägarnes pensionskassa, dels redan avgångna
eller avlidna anställningshavare och deras efterlevande, dels anställningshavare,
som visserligen övergått i statens järnvägars tjänst men som
först efter uppnådd statlig pensionsålder erhållit anställning, som avses i de
statliga pensionsreglementena, eller uppförts på övergångsstat med skyldighet
att bestrida en på statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst eller
som uppförts på övergångsstat utan sådan skyldighet eller ock avgått, innan
uppförande på stat vid statens järnvägar ifrågakomma, samt dessa anställningshavares
efterlevande. För ifrågavarande anställningshavare och pensionärer
skall enligt förslaget den hittillsvarande pensionsordningen fortfarande
gälla.

Såsom förut nämnts utvisa de försäkringstekniska beräkningarna överskott
i Enskilda järnvägarnes pensionskassa och S. W. B-kassan. På grund av dessa
överskott har det ansetts försvarligt att uppräkna de enligt reglementena för
dessa kassor utgående pensionerna med 10 procent. Därvid har förutsatts, att
den del av överskotten, som belöper på delägare, vilka nu bliva underkastade
de statliga reglementena, tages i anspråk för de förbättringar i pensionsvillkoren,
som övergången till nämnda reglementen medför, medan återstoden

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

av överskotten beräknats skola tagas i anspråk för uppräkningen av kassapensionerna.

Från de två kassornas sida ha vid sidan av överenskommelsen framförts
anspråk på att de beräknade överskotten icke eller endast i mindre utsträckning
skola belastas med kostnaderna för de pensionsförbättringar, som
föranledas av övergång till de statliga reglementena, utan i stället utnyttjas
till vissa pensionsförbättringar utöver vad i överenskommelserna blivit bestämt.
Särskilt har därvid framhållits behovet av någon ytterligare förhöjning
av de lägsta kassapensionema. Beträffande de synpunkter, som härutinnan
anförts dels från kassornas och dels från utredningsmännens sida,
torde få hänvisas till den i det föregående lämnade redogörelsen. För
egen del ansluter jag mig till utredningsmännens principuppfattning. Det
bör understrykas, att överskotten äro betingade av att de försäkringstek -niska beräkningar, som nu verkställts med utgångspunkt från att staten
skall övertaga rörelsen, skett efter gynnsammare grunder, än kassorna ägt
tillämpa vid sina försäkringstekniska beräkningar. Sålunda ha förvaltningskostnaderna
utelämnats och förräntning antagits ske efter den för nuvarande
förhållanden höga räntefoten av 3,5 procent, medan kassorna ägt
tillämpa endast 3 procents räntefot. I detta sammanhang må erinras, att då
övertagandet på sin tid av de olika familjepensionskassorna skedde på grundval
av beräkningar efter 4 procents räntefot, detta innebar en ekonomisk
uppoffring för statsverket, vilken fran da föreliggande utgångspunkter ansågs
nödvändig för en tillfredsställande reglering av familjepensionsförhållandena
men på intet sätt bör betraktas som prejudicerande för statens åtaganden
i det nu förevarande sammanhanget. När fråga är örn dessa åtaganden,
bör icke bortses ifrån att om önskemålet att få de statliga pensionsåldrarna
tillämpade på de i statens tjänst övertagna anställningshavama skall
tillgodoses, enbart detta kommer att draga kostnader, som motsvara eller
överstiga de beräknade överskotten. Dessa kostnader komma under alla förhållanden
att få bäras av statsverket och kunna icke till någon del bestridas
av överskotten, som få anses konsumerade genom de föreslagna pensionsförbättringarna.
Det nu anförda utesluter icke, att vissa förbättringar av pensionsvillkoren
utöver vad som följer av de preliminära överenskommelserna
kunna tagas i övervägande. Huruvida dylika förbättringar böra medges är
emellertid helt och ballet att betrakta som en skälighetsfråga, vid vars bedömande
andra sypunkter böra bliva bestämmande än de som sammanhänga
med beräknandet av kassaöverskotten och dessas fördelning på olika grupper
delägare och pensionärer.

Beträffande vissa smärre personalgrupper, som enligt föreliggande förslag
skulle bibehållas vid pensionsrätt enligt kassareglementena, kan ifrågasättas
en förbättring av pensionsvillkoren utöver vad som följer av de preliminära
överenskommelserna, antingen i den formen att vederbörande i stället få
pensionsrätt enligt de statliga reglementena, eller ock så, att de få sina statliga
tilläggsförmåner omreglerade. Närmare förslag härom framlägges i det
följande. Härav beröres dock ej det stora flertalet pensionstagare vid förstat -

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

11

ligade järnvägar och än mindre pensionstagarna vid de icke iörstatligade
järnvägar, som äro anslutna till Enskilda jämvägarnes pensionskassa. Jämväl
till de nu ifrågavarande pensionstagare, som höra till förstatligade järnvägar,
utgå statliga tilläggsförmåner, mestadels i form av dyrtidshjälp. För
de enskilda järnvägarnas del motsvaras dessa i viss utsträckning av dyrtidstillägg
medgivna av järnvägsbolagen. Även örn hänsyn tages till dylika tillläggsförmåner
och till den procentuella pensionshöjning, som skall tillkomma
Enskilda järnvägames pensionskassas och S. W. B.-kassans pensionärer,
måste pensionsförhållandena för de personalgrupper, som icke få övergå
till de statliga reglementena, i stor utsträckning betecknas som otillfredsställande.
Förhållandet har vad angår pensionärerna från Enskilda jämvägarnes
pensionskassa blivit belyst genom uppgifter, som lämnats i kassans yttrande.

Tanken på statens mellankomst till förmån för de sämst ställda tjänste- och
familjepensionärema vid pensionskassorna torde icke böra helt avvisas. Det
är emellertid icke möjligt att utan en särskild, ganska ingående utredning
taga ställning till frågan örn och på vad sätt åtgärder i sådan riktning
böra vidtagas. Frågan gäller icke blott Enskilda järnvägames pensionskassas
och S. W. B.-kassans pensionstagare utan även andra pensionstagare vid
statsövertagna järnvägar. Vad beträffar pensionstagare vid andra järnvägar,
anslutna till Enskilda järnvägames pensionskassa, uppkommer samma fråga,
i den mån dessa järnvägar framdeles övergå i statens ägo, och enahanda blir
förhållandet vid framtida statsövertagande av enskilda järnvägar med särskilda
pensionskassor. Vad beträffar sättet för genomförandet av en eventuell
pensionsförbättring för nu ifrågavarande pensionstagargmpper kunde
det synas ligga nära till hands att medgiva en höjning av dyrtidshjälpen.
Hellre torde dock förbättringen, örn en sådan skall komma till stånd, böra
mera direkt inriktas på att hjälpa de sämst ställda pensionstagarna.

I avvaktan på den närmare utredning, som erfordras för ett ställningstagande
till frågan och vilken enligt min uppfattning bör komma till stånd,
bör man i huvudsak stanna vid de bestämmelser i fråga örn kassapensionerna,
som innefattas i de preliminära överenskommelserna.

Jag återkommer härefter till den nyss berörda frågan om förbättring av
pensionsvillkoren för vissa smärre personalgrupper utöver vad som följer av
de preliminära överenskommelserna. Denna fråga gäller närmast personal på
övergångsstat och personal som först efter uppnåendet av den pensionsålder,
som gäller enligt de statliga reglementena, erhållit anställning som avses i
samma reglementen. Dessa personalgrupper behandlas för närvarande i pensionshänseende
enligt andra och mindre förmånliga regler än de anställningshavare,
som före uppnåendet av den statliga pensionsåldern erhållit anställning,
som nyss nämnts. Enligt förslaget skola emellertid sådana anställningsliavare
på övergångsstat, som uppehålla befattning på aktiv stat, behandlas
sorn örn de vore innehavare av den uppehållna befattningen och således vid
den nya pensionsordningens ikraftträdande bliva underkastade de statliga
pensionsreglementena, örn de då kvarstå i tjänst.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Önskemål örn förbättring av pensionsförhållandena för övriga här ifrågavarande
anställningshavare ha framförts vid sidan av överenskommelserna.
Därvid har framhållits, att även dessa anställningshavare varit i statens tjänst
och att man i möjligaste mån borde i pensionshänseende likställa dem med
andra övertagna anställningshavare, som utfört arbete för statens räkning.
De nu åsyftade anställningshavarna intaga en mellanställning, och hur gränsdragningen
i dessa fall bör ske är en skälighetsfråga som givetvis kan vara
föremål för delade meningar. Jag har emellertid icke velat motsätta mig, att
de framförda önskemålen i viss utsträckning tillmötesgås.

Vad sålunda beträffar personal på övergångsstat förordar jag, att anställningshavare,
som uppehållit tjänst på aktiv stat, jämväl då pensionsfallet inträffat
före den 1 juli 1945 behandlas som om han innehaft den uppehållna
tjänsten. Detta innebär, att fyllnadspension skall utgå till anställningsliavaren
enligt de bestämmelser, som gällde vid avgången, och att de efterlevande erhålla
pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 (i förekommande fall)
samt dyrtidstillägg och kristillägg (i vissa fall ny familjepension enligt det
i ärendet föreliggande förslaget till förbättring av vissa äldre familjepensioner).
Beträffande annan personal på övergångsstat har jag icke ansett mig kunna
förorda, att denna helt likställes med personal på aktiv stat. För att skillnaden
skall bliva mindre påfallande förordar jag däremot, att till anställningshavare
på övergångsstat, som ej uppehållit befattning på aktiv stat, skall utgå pensionsförhöjning
enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtidstillägg och kristillägg
och att till hans efterlevande skall utgå pensionstillägg (i förekommande
fall) samt dyrtidstillägg och kristillägg (i vissa fall ny familjepension), detta
oavsett örn pensionsfallet inträffat före eller efter den 1 juli 1945. I överensstämmelse
med vad som gäller i fråga om dyrtidshjälp samt enligt kungörelsen
nr 503/1944 beträffande tilläggsförmåner till familjepensioner, som tillträtts
efter den 1 juli 1944, böra emellertid de statliga tilläggsförmånema även i förevarande
fall begränsas, så att de sammanlagda förmånerna ej komma att
överstiga de förmåner, vilka tillkomma motsvarande pensionärer från statens
järnvägar. I samtliga nu avsedda fall utgår för närvarande av statsmedel endast
dyrtidshjälp. Ändringarna böra tillämpas från tiden för pensionsregleringens
ikraftträdande. I fall då enskild jämvägsföivältning utbetalat dyrtidstillägg
eller dylikt tillägg och staten övertagit järnvägsförvaltningens skyldighet,
böra de statliga tilläggen anses inbegripna i de av jämvägsförvaltningen
utfästa.

Vad härefter angår personal, som först efter uppnående av den statliga pensionsåldern
erhållit i de statliga reglementena avsedd anställning eller därmed
likställd anställning på övergångsstat, kunna måhända vissa betänkligheter
med hänsyn till konsekvenserna anföras mot att göra de statliga pensionsreglementena
i något fall tillämpliga. Beträffande de anställningshavare, som äro
delägare i enskild pensionskassa och för vilka enligt kassareglementet en viss
pensionsålder, högre än den statliga, är fastställd, kunna emellertid sådana
särskilda omständigheter anses föreligga, att betänkligheter av nyss antydda
art icke behöva göra sig gällande. Jag förordar därför den jämkning i utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

49

ningsförslaget, att de kassadelägare, som efter uppnåendet av den statliga
pensionsåldern men före uppnåendet av den i kassareglementet bestämda
erhållit sådan anställning, varom här är fråga, berättigas att övergå till de
statliga tjänste- och familjepensionsreglementena, om de fortfarande äro i
tjänst efter den nya pensionsordningens ikraftträdande, och eljest såsom
tjänstepensionärer för framtiden erhålla fyllnadspension enligt därom vid avgången
gällande bestämmelser, i den mån sådana då funnits fastställda. Beträffande
familjepensionsrätten ifrågasätter jag icke någon ändring i jämvägspensionsutredningens
förslag för de fall, då kassadelägare, som erhållit i
de statliga reglementena avsedd anställning, avgått eller avlidit före ikraftträdandet.
Enligt utredningsförslaget skola till sådana delägares efterlevande
utgå — förutom pensionstillägg (i förekommande fall) — dyrtidstillägg och
kristillägg å kassareglementets familjepensioner (i vissa fall ny familjepension).
Motsvarande tilläggsförmåner böra emellertid även tillkomma efterlevande
till de före ikraftträdandet avgångna eller avlidna anställningshavare,
vilka varit uppförda på övergångsstat.

Vad i det föregående föreslagits beträffande tjänstemän på övergångsstat,
vilka icke uppehållit befattning på aktiv stat, synes skäligen böra få gälla även
i statens järnvägars tjänst övertagna tjänstemän, som äro kassadelägare och
under det halvår, vilket vanligen förflyter mellan järnvägsövertagandet och
personalens uppförande på stat, antingen avgått på grund av uppnådd pensionsålder
enligt kassareglementet eller förtidspensionerats med stöd av förvärvsavtalet
eller avlidit.

De av mig nu förordade jämkningarna beträffande vissa personalgrupper
beröra icke något större antal anställningshavare och innebära därför icke
någon mera betydande kostnadsökning.

I fråga örn de särskilda bestämmelser, som skola iakttagas vid de statliga
pensionsreglementenas tillämpning på övertagen järnvägspersonal, ha, utom
beträffande pensionsåldern, endast några detaljerinringar framställts i yttrandena.
Dessa erinringar har jag icke funnit vara av sådan betydelse, att de
böra föranleda ändring i de ingångna preliminära överenskommelserna, bortsett
från en eller annan jämkning av övervägande redaktionell natur. Detsamma
gäller de föreslagna bestämmelserna om rätt att, sedan anställningshavare
förklarat sig vilja kvarstå vid kassareglementes tillämpning, i vissa fall påkalla
övergång till de statliga reglementena. De bestämmelser örn dylik valfrihet
för efterlevande, vilka influtit i två av överenskommelserna, böra intagas
även i de övriga överenskommelserna.

Vad särskilt angår detaljerna i den preliminära överenskommelsen med Enskilda
järnvägarnes pensionskassa lia erinringar framställts av järnvägsstyrelsen
beträffande delaktighetsbelopp och avgifter för vissa pensionsförsäkringar,
varå kassans reglemente i fortsättningen skall äga tillämpning. Styrelsen
har föreslagit dels en begränsning av de delaktighetsbelopp, som framdeles
må anmälas för nylillträdande anställningshavare eller vid löneförhöjningar,
dels en ytterligare avgiftshöjning alt efter en viss övergångstid tilllämpas
för efter ikraftträdandet tillkomna delaktighetsbelopp eller höjningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 183. 4

50

Kungl. Maj.-ts proposition nr 183.

därav. Vad först angår frågan om begränsning av delaktighetsbeloppen är genomförandet
av en dylik begränsning förenat med vissa svårigheter, främst
med hänsyn till att kassareglementets pensioner äro väsentligt annorlunda
konstruerade än de statliga pensionerna och därför svåra att jämföra med
dessa. Mot kassareglementets bestämmelser i ämnet torde visserligen kunna
invändas, att järnvägsförvaltningarna ha möjlighet att genomföra löneförhöjningar
på sådant sätt, att förvaltningarna och personalen sedan kunna gentemot
staten påkalla tillämpning av jämförelsevis höga delaktighetsbelopp.
Någon allvarligare olägenhet lärer detta emellertid icke behöva medföra för
staten, då de avgiftshöjningar, som följa med höjningar i delaktighetsbeloppen,
ehuru jämförelsevis förmånligt beräknade, äro så kännbara, att de torde avhålla
från missbruk av den antydda möjligheten. Vad åter angår förslaget örn
vissa ytterligare avgiftshöjningar innebär detta, att staten i detta avseende
skulle tillämpa samma betryggande beräkningsgrunder som de enskilda pensionskassorna
äro skyldiga att tillämpa. Dessa beräkningsgrunder äro avsedda
att inrymma sådana säkerhetsmarginaler, att de vid normalt förlopp av verksamheten
böra medföra ett överskott. I tidigare liknande fall ha dylika
beräkningsgrunder icke ansetts böra tillämpas från statens sida, bland annat
av den anledningen att man icke velat komplicera pensionssystemet med den
framtida vinstdelaktighet för avgiftsbetalarna, som borde följa med desamma.
Denna synpunkt bör beaktas även i det nu förevarande fallet. Det anförda
behöver visserligen icke utesluta, att någon höjning av de av järnvägspensionsutredningen
föreslagna avgifterna kunde vara befogad. Med hänsyn till föreliggande
omständigheter vill jag emellertid förorda, att den preliminära överenskommelsen
godtages även i nu berörda del.

Förslaget örn ändrad beräkning av framtida sjukpensioner från Enskilda
jämvägames pensionskassa har i och för sig icke föranlett erinran, men
statskontoret har framställt invändning mot att kostnaden härför icke fått
belasta det beräknade överskottet i kassan. Ehuru denna invändning i princip
torde vara befogad, anser jag mig kunna förorda, att övriga av överskottet
beroende pensionsförbättringar likväl få utgå i enlighet med överenskommelsen.

Vad samma överenskommelse innehåller beträffande pensionskassans egen
personal anser jag mig kunna biträda. Den av järnvägsstyrelsen väckta frågan
om en ny tjänst i lönegraden A 24 hos järnvägsstyrelsen anmäles i annat
sammanhang av chefen för kommunikationsdepartementet.

Jämvägspensionsutredningens förslag örn förbättring av vissa äldre familjepensioner
i anslutning till 1939 års omreglering av dylika pensioner inom
statsförvaltningen i allmänhet har icke föranlett erinringar i yttrandena
och synes böra bifallas.

Såsom järnvägsstyrelsen föreslagit bör vid förstatligandet av Enskilda järnvägarnes
pensionskassa den del av kassans fonder, som belöper på sådana
delägare i kassan, vilka äro eller varit anställda vid av staten övertagna enskilda
järnvägar, frånskiljas och helt övertagas av statens järnvägar. I överensstämmelse
med de vid kapitalbudgetens omläggning år 1944 tillämpade

Kungl. Mctj:ts proposition nr 183.

51

principerna bör beloppel överföras till statens järnvägars värdeminskningskonto
och däremot svarande tillgångar på samma sätt som övriga likvida
medel avräknas mellan statens järnvägar och riksgäldskontoret. Utgifter och
inkomster hänförliga till nämnda delägare böra i bokföringshänseende jämställas
med övrig pensionsrörelse vid statens järnvägar.

Den del av fondema, som belöper på privatanställda, avser en för statens
järnvägsrörelse främmande verksamhet och bör jämte motsvarande tillgångar
i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag bokföras på en särskild diversemedelsfond.
Vid ytterligare framtida förstatligande av enskilda järnvägar böra
från denna diversemedelsfond till statens järnvägar verkställas de överföringar
som erfordras för kompensering av på järnvägsdriften i framtiden fallande
pensionskostnader. Pensionsutgifter för privatanställda delägare i kassan
synas lämpligen efter kassans förstatligande böra bestridas från fonden, vilken
även bör gottgöras de från denna del av verksamheten kommande intäkterna
liksom även ränteinkomsterna från fondens tillgångar. Det synes lämpligt
att diversemedelsfonden förvaltas av järnvägsstyrelsen.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att, efter det frågan örn kassans övertagande
blivit avgjord och sedan ytterligare utredning förebragts, fatta beslut
örn de erforderliga bokföringsåtgärderna.

Den nya pensionsordningen bör på sätt föreslagits gälla från och med den
1 juli 1945. I vad mån den blir tillämplig beträffande personal vid olika enskilda
järnvägar blir beroende av örn förefintliga järnvägspensionskassors
rörelse överlåtits till staten. De av mig förordade överenskommelserna örn
sådan överlåtelse äro avsedda att, under förutsättning av godkännande å ömse
sidor, träda i kraft nämnda dag.

För åvägabringande av den nu förordade pensionsregleringen erfordras
riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att träffa överenskommelser med
vederbörande pensionskassor samt meddela de bestämmelser och vidtaga de
åtgärder i övrigt, som erfordras för ändamålet. Då förhållandena vid olika
järnvägar och under olika tider varit i hög grad skiftande, föreligger viss
svårighet att i förväg överblicka de olika detaljspörsmål, som sammanhänga
med omregleringen. Bemyndigandet bör därför förutsättas innefatta en jämförelsevis
vidsträckt fullmakt för Kungl. Majit att i förevarande hänseenden
vidtaga de kompletteringar och jämkningar, som kunna visa sig erforderliga,
i synnerhet vad angår olika övergångsspörsmål.

Den i ämnet berörda någon örn upphävande av en övergångsbestämmelse
till allmänna tjänstepensionsreglementet torde böra underställas riksdagen i
samband med vissa andra reglementet berörande frågor.

I delta sammanhang torde jag få anmäla en från järnvägsstyrelsen inkommen,
av statskontoret tillstyrkt framställning örn bemyndigande att företaga
viss reglering av pensionerna för ett tiotal anställningshavare, som från de
av statens järnvägar trafikerade men icke statsövertagna järnvägarna Ljungbyholm—Karlslunda
och Ängelholm—Klippan övertagits i statens järnvägars
tjänst. Det har enligt framställningen visat sig önskvärt alt för denna personal
i vissa pensionshänseenden, såsom i fråga örn tjänstårsberäkning och

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

tillgodoräknande av anställningstid enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna
samt utbyte av sparkassekapital m. m. mot pension,
kunna tillämpa samma regler som för personal övertagen från förstatligad
järnväg. Då möjlighet härtill synes böra beredas, förordar jag att Kungl.
Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att förordna i sådant hänseende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att

dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats träffa överenskommelser om statens övertagande
av Enskilda järnvägarnes pensionskassa, understödsförening,
understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa, understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa, understödsföreningen Uddevalla—Vänersborg
—Herrljunga järnvägs personals pensions- samt änke- och
pupillkassa ävensom understödsföreningen S. W. B. pensionskassa; dels

fastställa de avvikelser från allmänna tjänste- och familj
epensionsreglementena samt 1912 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, som betingas av nämnda
överenskommelser samt av vad i det föregående eljest förordats; dels

meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder i
övrigt, som finnas erforderliga för genomförande av den i
det föregående förordade pensionsordningen samt av berörda
överenskommelser;

dels ock i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det
föregående förordats meddela bestämmelser örn

a) provisorisk förbättring av vissa familjepensionsförmåner,
tillkommande efterlevande till sådana tjänstemän vid
statens järnvägar, som vid statens övertagande helt eller
delvis av enskilt företag eller sådant företags nedläggande
övergått i statens järnvägars tjänst; samt

b) reglering av pensionsförhållandena för personal, som
från av statens järnvägar trafikerad enskild järnväg övergått
i statens järnvägars tjänst.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Ivar Löfqvist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

53

Bilaga A.

Preliminär överenskommelse mellan staten och enskilda järnvä
garnes pensionskassa, understödsförening.

Mellan 1943 års jämvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt undertecknade delegerade för enskilda järnvägames pensionskassa, understödsförening,
under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning av
fullmäktige för delägarna i kassan, å andra sidan, har denna dag överenskommelse
träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här
nedan angivas.

1 §•

Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs -— kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt det för kassan vid övertagandet gällande reglementet
eller på annan grund. Bestämmelserna i § 2 första stycket samt i §§ 18—27
sagda reglemente skola dock icke äga tillämpning efter övertagandet.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen i
tillämpliga delar fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans
styrelse.

2 §■

Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande helt eller
delvis av lill kassan anslutet företag eller i samband med dylikt företags nedläggande
övergått eller övergår i statens järnvägars tjänst och där innehar
anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning på tor övertagen
personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida
en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall, utom
i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena eller, vad beträffar
arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Såsom förutsättning härför skall emellertid gälla, att delägaren, då han törst
erhöll anställning av nyss angivna ari, ej uppnått den i vederbörande tjänstepensionsreglemente
stadgade pensionsåldern för anställningen eller, för det
fall han uppförts på övergångsstat, för den tjänst han därvid haft skyldighet
att bestrida, samt vad angår den, som innehar i 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare avsedd anställning, att de i sagda reglemente för reglementets
tillämpning stadgade förutsättningarna i övrigt föreligga. Ben som
innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänse -

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

ende hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst han har skyldighet
att bestrida.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl gälla sådan delägare i kassan,
vilken från anställning vid av statens järnvägar trafikerat enskilt företag
eller från anställning hos kassan övergått eller övergår i statens järnvägars
tjänst.

3 §.

För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.

1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare,

a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
ävensom tid, för vilken han må hava erlagt pensionsavgift
enligt § 9 kassans reglemente, sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning
av erlagda avgifter ägt rum, samt

b) . två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid till kassan anslutet
enskilt företag eller vid trafikföretag, som ägts av till kassan ansluten enskild
järnväg, efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blivit å honom tillämpliga, innehaft anställning, som varit av stadigvarande
natur.

Är anställningshavare, vars delaktighetsbelopp i kassan vid den tidpunkt,
da bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse blevo å honom tillämpliga,
understeg det lägsta belopp, som enligt § 4 mom. 4 första stycket av
reglementet för kassan bort för honom anmälas, med bidrag av förutvarande
arbetsgivare jämväl pensionsförsäkrad i enskild pensionsinrättning, som
ej övertagits av staten, eller har med sådant bidrag premieinbetalning till försäkringsanstalt
för liv- och kapitalförsäkring för honom skett eller insättning
å sparkassekonto verkställts, äger han dock ej rätt till tjänstårsberäkning,
sorn i första stycket a) sägs, med mindre han till kungl, järnvägsstyrelsen
överlåtit sin rätt enligt försäkringen respektive sitt tillgodohavande å sparkassekontot.

2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren fyller 63 år.

Vinner tjänsteman från och med dagen för övertagandet av kassan eller
senare befordran till tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet är
tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre än för den
tjänst han i samband med statens övertagande av vederbörande järnväg avtalsenligt
erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts på ordinarie
stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken sagda reglemente är
tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.

3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 mom. andra
stycket a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 mom.
första stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsnun avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum angivna
tjänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse.

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna

tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft med
tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse, skolande
det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa
det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava
varit gällande för anställningshavaren. „

5. Vid tillämpning av stadgandet i 1 § andra stycket d) 1942 ars fanstepensionsreglemente
för arbetare skall anställning, för vilken tjänstar tillgodoräknas
enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse, likställas
med anställning i statens tjänst.

6. Vad i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare stadgas örn att rätt att komma i åtnjutande av sjukpension tillkommer
arbetare allenast under förutsättning, att han under sammanlagt
minst fem år varit underkastad sagda reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt minst tio år i statens tjänst innehaft
sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla, skall icke äga tillämpning.

7. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestammas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blevo å honom tillämpliga.

4 §.

I andra fall än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka
staten på grund av överenskommelsen övertager, bestämmelserna i §§ 1 -17
och 28—30 av det för kassan vid övertagandet gällande reglementet i tilllämpliga
delar gälla; dock skall därvid iakttagas:

a) att i fråga örn den, som vid eller efter övertagandet av kassan vinner
delaktighet i pensioneringen eller höjning av delaktighetsbeloppet, i stället för
i § 8 mom. 1 kassans reglemente angivna avgiftstabell skall tillämpas den i
bilaga 1 till denna överenskommelse intagna tabellen;

b) att den, vilken vid eller efter övertagandet av kassan blir pensionsberättigad
enligt § 6 mom. 1 c) kassans reglemente, erhåller i årlig pension i bilaga
2 tili denna överenskommelse angivna procent av medeldelaktighetsbeloppet,
dock med undantag för delägare, som avses i § 29 reglementet,

c) att samtliga enligt bestämmelserna i denna paragraf utgående pensioner,
pensionstillägg enligt § 30 kassans reglemente däri inräknade, skola
ökas med 10 procent; samt

d) att, där kungl, järnvägsstyrelsen så beslutar, anställmngshavare vid
företag, som icke övertagits av staten, ej må vinna (och ej heller återvinna)
delaktighet i pensioneringen efter den 31 december 1951 eller den senare tidpunkt,
som av styrelsen i beslutet angives, skolande dock beslutet för att
vinna tillämpning delgivas företaget minst tva ar före den fastställda tidpunkten.

5 §.

1. Vill innehavare av anställning, som i 2 S av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan eller, vad angår
den, som erhåller sådan anställning efter övertagandet, inom tre månader
efter anställningens erhållande, skola jämväl för honom bestämmel -

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

serna i sistnämnda paragraf gälla. Delaktighetsbeloppet skall därvid anses
utgöra det delaktighetsbelopp, som skulle hava varit för anställningshavaren
gällande, därest kassan icke övertagits av staten och anställningshavaren,
med åtnjutande av avlöning enligt vid vederbörande enskilda företag
sist gällande lönebestämmelser men utan att erhålla löneförförhöjning efter
fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos förelaget, ankommande det på kungl,
järnvägsstyrelsen att efter anställningshavarens befordran till högre tjänst
vid statens järnvägar fastställa höjningarna av delaktighetsbeloppet till belopp,
som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst vid det enskilda
företaget.

För tjänsteman, som avses i första stycket, skola i fråga örn skyldighet att
avgå från tjänsten de bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie
tjänsteman i sådan befattning, som tjänstemannen innehar eller på
övergångsstat bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken tjänstemannen fyller
63 år.

2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 g av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tidigare innehavda anställningen
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar,
skola bestämmelserna i 2 och 3 gg bliva å anställningshavaren tillämpliga,
därest han inom tre manader efter erhållandet av den nya anställningen
respektive efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl,
.lärnvägsstvrelsen gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning, då rätt till pension enligt g 6 mom. 1 reglementet
för kassan inträder för anställningshavaren, eller, därest han dessförinnan
avlidit, för hans efterlevande, dock under förutsättning, att anställningshavaren
vid av gången respektive frånfälle åliggande pensionsavgift överstigit
summan av för hans anställning gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.

6 g.

För följande hos kassan anställda befattningshavare, nämligen direktören
C l. Kolmodin, kamreraren J. W. R. Moll, kassören I. E. M. Nilsson, bokhållaren
S. H. A. Carlson, bokhållaren H. M. Sylvan och bokhållaren Y. M.
Gunther skall, under förutsättning att befattningshavaren kvarstår i anställning
hos kassan vid statens övertagande av densamma, gälla vad nedan i
denna paragraf sägs.

1. Direktören Kolmodin äger att för tiden från övertagandet av kassan
intill den 1 november 1948 åtnjuta dels avlöning med 16 000 kronor för år,
dels även dyrtidstillägg å 900 kronor för månad av avlöningen, beräknat efter
ett procenttal, som med fyra enheter understiger summan av de procenttal,
vilka under den tid avlöningen avser gälla för beräkning av å avlöning enligt
civila avlöningsreglementet utgående rörligt tillägg och kristillägg eller däremot
svarande förmån. Såsom villkor härför skall dock gälla, att Kolmodin
intill ovannämnda dag utan särskild ersättning fullgör uppdrag såsom likvidator
vid kassans likvidation, därest han därtill utses, eljest biträder vid likvidationen
och denna överenskommelses genomförande i den mån kassans styrelse,
likvidatorerna eller kungl, järnvägsstyrelsen så påfordra, samt, i den
omfattning kungl, järnvägsstyrelsen bestämmer, inom styrelsen biträder vid
handläggning av ärenden rörande pensionering av kassans förutvarande delägare
och dessas efterlevande. Avlöningen med därå belöpande dyrtidstillägg
utbetalas månadsvis i förskott.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

57

I avseende å Kolmodin pensionsrätt skola bestämmelserna i kassans reglemente
samt i 4 § av denna överenskommelse äga tillämpning. A pension,
som tillkommer honom eller hans efterlevande, skall tor tid, da kristillägg
eller däremot svarande förmån utgår å tjänstepension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,
utgå dyrtidstillägg å intill 400 kronor för månad av pensionen,
beräknat efter samma procenttal som under den tid pensionen avser
gäller för beräkning av kristillägget eller den mot detsamma svarande för -

nieman. .. . ..

2. Kamrer Moll och bokhållaren Gunther skola äga ratt att vid övertagandet
av kassan övergå i statens järnvägars tjänst med placering i Stockholm,
örn möjligt i befattning, likartad med befattningen hos kassan.

Moll skall vid övergången erhålla befattning i lönegrad A 24 och placeras
i 27 löneklassen samt under fortsatt anställning i statstjänst vara tillförsäkrad
personligt lönetillägg i den mån så erfordras för att hans avlöning
icke må understiga den bruttolön jämte tilläggsförmåner, som tillkommer befattningshavare,
placerad i 29 löneklassen.

Gunther skall vid övergången erhålla befattning i lönegrad A 4 och placeras
i 4 löneklassen samt under fortsatt anställning i statstjänst vara tillförsäkrad
personligt lönetillägg i den mån så erfordras för att hennes avlöning
för åren 1947—49, 1950—52 samt för tiden från och med år 1953 icke
må understiga 3 500, 3 900 respektive 4 300 kronor jämte procentuellt tilllägg
därå, beräknat efter ett procenttal, som med fyra enheter understiger
summan av de procenttal, vilka under den tid avlöningen avser gälla för beräkning
av å avlöning enligt civila avlöningsreglementet utgående rörligt
tillägg och kristillägg eller däremot svarande förmån.

Vid övergången i statens järnvägars tjänst utbetalas till en var av Moll och
Gunther ett extra belopp, motsvarande den avlöning de uppburit från kassan
för månaden närmast före statens övertagande av densamma.

För det fall att Moll eller Gunther gjort sådan anmälan, som i 5 § föi-sta
stycket av denna överenskommelse sägs, skall å intill 400 kronor av månadsbeloppet
av dem eller deras efterlevande jämlikt 4 § tillkommande pension
utgå procentuellt tillägg enligt i 1 mom. andra stycket av denna paragraf an -

1V lid. Ullavi • q , n i •• ii

3. Kassören Nilsson, bokhållaren Carlson och bokhållaren Sylvan aga att
från och med dagen för övertagandet av kassan åtnjuta pension till årligt
belopp av för Nilsson 3 696 kronor och för en var av Carlson och Sylvan
3 420 kronor. I avseende å deras familjepensionsrätt skola bestämmelserna
i 4 § av denna överenskommelse äga tillämpning, varvid skall så anses som
örn medeldelaktighetsbeloppet utgjort för Nilsson 4 800 kronor och för en var
av Carlson och Sylvan 4 440 kronor. A pension till ifrågavarande befattningshavare
eller deras efterlevande skall utgå procentuellt tillägg enligt i 1 morn.
andra stycket av denna paragraf angivna grunder. De sålunda befattningshavarna
och deras efterlevande tillkommande förmånerna skola utbetalas månadsvis
i förskott. I sagda förmåner skall pension, som avses i 4 § överens -

kommelsen, anses vara inbegripen.

7 ^

Kassan (iverlåter vid statens övertagande av densamma samtliga tillgångar
lill svenska staten.

8 8.

Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under tid,
för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans verksamhet
skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Kungl, .järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som räknat från och
med dagen för övertagandet av kassan äro erforderliga för överenskommelsens
genomförande.

9 §.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.

Stockholm den 9 november 1944.

1943 års jämvägspensionsutredning: Delegerade för enskilda jämvägames

pensionskassa:

Sam Lindstedt M. Carlson

Gunnar Ruist Åke Nerel1 Alfr‘ K Wisson

Hj. Lundqvist I. Kolmodin

Chr. Gemzell Folke Rogard

under hänvisning till bilagda yttrande.
1

1 Här uteslutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

59

Till bilaga A.

Bilaga 1.

Avglftstabell

sorn enligt 4 § a) skall tillämpas i stället för den i § 8 mom. 1 reglementet för

kassan angivna.

Ålder nästa födelsedag:

25 år eller mindre ....

7-3 procent

43 år........

*

7-6

44 » ........

....... 19-6

97 y

8-0

45 i ........

....... 211

OQ y

8-4

46 » ........

....... 22-8

9Q %

8-8

47 » ........

....... 24-6

>

9*2

48 » ........

....... 26 7

»

oi *

9-7

49 » ........

....... 29-0

Q9 v,

10-2

50 » ........

....... 31-4

>

QQ %

10-7

51 » ........

........ 35-0

y

34 » ................

11-2

»

52 * ........

........ 39-2

»

11-8

53 » ........

....... 44-0

36 » ................

12-4

»

54 > ........

........ 49-5

y>

37 » ................

13-0

»

55 » ........

........ 56-7

>

38 » ................

13-7

56 » ........

........ 69-7

39 » ................

14-6

57 » ........

........ 86-9

>

40 » ................

15-4

58 » ........

........ 107-4

41 » ................

16-3

59 » ........

........ 131-2

>

42 » ................

17-2

>

60 » ........

........ 159-1

>

Bilaga 2.

.Pensionstabell

som i fall, som i 4 § b) avses, skall tillämpas vid pensionering enligt § 6 morn.
1 c) kassans reglemente i stället för den i § 12 mom. 4 samma reglemente in -

tagna tabellen.

62 men ej 63 år.................... 68 procent

61 » » 62 » .................... 68 »

60 » » 61 > .................... 68 »

59 » » 60 » 65 »

58 » » 59 » 62 »

57 » » 58 » 60 »

56 » » 57 * 58 »

55 » » 56 d 56 »

54 » » 55 » 54 »

53 » * 54 » 52 »

den som är yngre än 53 » .................... 50

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Bilaga B.

Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt
änke- och pupillkassa.

Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Ma,j:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
styrelsen för understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms .järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, under förbehåll av godkännande i vederbörlig
ordning av kassans fullmäktige, å andra sidan, har överenskommelse
träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan
angivas.

1 §•

Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar eller på annan
grund. Bestämmelserna i §§ 15 och 17—28 av stadgarna skola dock icke äga
tillämpning efter övertagandet.

I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
Hänledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans fullmäktige eller
styrelse.

2 §.

Medlem i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Hälsingborg—Hässleholms
järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och där innehar
anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning på för övertagen
personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida
en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall utom
i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena eller, vad beträffar
arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Den, som innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänseende
hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst han
har skyldighet att bestrida.

Kungl. May.ts proposition nr 183.

61

3 §.

För gristallningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla. „ ... . ,... ...

1 Anställningshavare äger såsom tjänstar för tjänstepension, tjanstelivranta
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som föijer av
bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 ars tjanste pensionsreglemente

för arbetare, .

a) tid under vilken han på grund av anställning vid enskilt foretag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av er lagda

avgifter ägt rum, samt ., . „ „ ,

b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § av denna överenskommelse
avsedda järnvägar efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna
i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning, som varit av

stadigvarande natur. . , , » .

2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermanad,

under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 65 ar.

Vinner tjänsteman efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, a vilken allmänna
tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tjänst han i samband med järnvägsovertagandet
avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts pa ordinarie
stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken sagda reglemente
är tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpad
Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 inom. andra stycket
a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 morn.
forsta stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum
angivna tjänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse, skolande det
ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa det
tjänstepensionsunderlag, som under sadan tid skall anses hava varit gällande
för anställningshavaren.

5. Vid tillämpning av stadgandet i 8 § 1 mom. första stycket c) 194,2 ars
tjänstepensionsreglemente för arbetare skall anställningshavaren anses hava
varit underkastad sagda reglemente under tid, vilken han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.

6. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
bie vo å honom tillämpliga. I

4 8-

I andra fall, än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter,

bliva

vilka

62

Kungl. May.ts proposition nr 183.

staten på grund av denna överenskommelse övertager, bestämmelserna i
§§ 4—11. 13, 16 och 29 av de för kassan vid övertagandet gällande stadgarna
i tillämpliga delar gälla, skolande dock därvid iakttagas, att föreskrifterna
i § 11 mom. 6 av nämnda stadgar icke skall äga tillämpning.

5 §.

!• Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att a honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan" till kungl järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
tor honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Pensionsunderlaget
skall därvid anses utgöra det pensionsunderlag, som skulle hava varit för
anställningshavare gällande, därest kassan icke övertagits av staten och anställningshavaren,
med åtnjutande av avlöning enligt vid Hälsingborg—Hässleholms
järnvägsaktiebolag sist gällande lönebestämmelser men utan att erhålla
löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande
det pa kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens befordran
till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen av pensionsunderlaget
till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst
hos bolaget.

I fråga om anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sadant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i befattning,
motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på övergangsstat
bestrider. Därvid skall dock pensionssåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren fvlter
65 ar. J

2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sadan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare innehavda anställningen
elter hojes tjanstepensionsunderlaget för den anställning han innehar skola
bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga därest
han inom tre manader efter erhållandet av den nya anställningen respektive
etter det höjningen av tjanstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen
gor framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarf”,
e.llämpning, då pensionsrätt enligt § 5 kassans stadgar inträder för anstallmngshavaren,
dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt
åliggande pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning gällande
tjanste- och familjepensionsavdrag.

6 §.

Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.

7 §■

,. ,B®lräf?fnde styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, tor vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen om understödsföreningar i tijiämpliga delar gälla.

_ Järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med dagen
för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomtorande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

63

8 §•

Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.

Stockholm den 31 oktober 1944. Hälsingborg den 24 oktober 1944.

Styrelsen för understödsföreningen
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pu -

1943 års järnvägspensionsutredning: pillkassa:

Sam Lindstedt

Birger Walentin

Gunnar Ruist

Carl Jönsson

Clir. Gemzell

Albin Lindblad

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Bilaga C.

Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa.

Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt styrelsen för understödsföreningen Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa, under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning
av kassans fullmäktige, å andra sidan, har överenskommelse träffats
om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan angivas.

1 §•

Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat
följer av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter
och förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar
eller på annan grund. Bestämmelserna i §§ 5 och 15—34 av stadgarna skola
dock icke äga tillämpning efter övertagandet.

I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,
som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot
av styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk
eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans styrelse.

2 §•

Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Landskrona
och Hälsingborgs järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och
där innehar anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet
eller 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning
på för övertagen personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad
skyldighet att bestrida en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd
tjänst, skall, utom i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara
underkastad bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
eller, vad beträffar arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare, dock med iakttagande av vad
nedan i 3 § föreskrives. Den, som innehar anställning på övergångsstat, som
här avses, skall i pensionshänseende hänföras till den lönegrad, vilken gäller
för den tjänst han har skyldighet att bestrida.

3 §.

För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestäm melser

gälla.

Kungl. Marits proposition nr 183. bö

1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare,

a) tid under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen
pensionsinrättning, sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av
erlagda avgifter ägt rum, samt

b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § av denna
överenskommelse avsedda järnvägar efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna
i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning,
som varit av stadigvarande natur.

Vad i första stycket sägs skall dock, såvitt angår rätt att räkna tjanstar
för familjepension och familjelivränta icke äga tillämpning å anställningshavare,
som vid övertagandet ej var berättigad till pension för sina efterle 2.

Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 63 år. ^

Vinner tjänsteman efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, å vilken
allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tjänst han i samband med järnvägsövertagandet
avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han da
uppförts på ordinarie stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken
sagda reglemente är tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke
äga tillämpning.

3. Vid tillämpning av sladgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 mom. andra
stycket a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 mom.
första stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum
angivna tjänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna

överenskommelse. .

4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under lid, som han äger rakna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse
skolande det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande
fall fastställa det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall
anses hava varit gällande för anställningshavaren.

5. Vid tillämpning av stadgandet i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 ars
tjänstepensionsreglemente för arbetare skall anställningshavaren anses hava
varit underkastad sagda reglemente under tid, vilken han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse.

6. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blevo å honom tillämpliga. Vad salunda stadgats skall dock
icke äga tillämpning å anställningshavare, som avses i 1 mom. andra stycket
här ovan.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sand. Nr ISo.

b

66

Kunut. Majlis proposition nr 183.

4 §•

I andra fall, än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka
staten på grund av denna överenskommelse övertager, bestämmelserna i §§
1—4 och 6—14 av de för kassan vid övertagandet gällande stadgarna ävensom
de till stadgarna fogade övergångsbestämmelserna i tillämpliga delar
gälla.

5 §•

1- Vili innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan lill kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Avlöningen skall
därvid anses utgöra den årsavlöning, i förhållande till vilken anställningshavaren
skulle haft att erlägga årsavgift, därest kassan icke övertagits avstaten
och anställningshavaren, med åtnjutande av avlöning enligt vid Landskrona
och Hälsingborgs järnvägar sist gällande lönebestämmelser men utan
att erhålla löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos nämnda
järnvägar, ankommande det på kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens
befordran till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen
av avlöningen till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande
tjänst hos järnvägarna.

I fråga om anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola
de bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman
i befattning, motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på
övergångsstat bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren
fyller 63 år.

2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tidigare innehavda anställningen,
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar,
skola bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga,
därest han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen
respektive efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl,
järnvägsstyrelsen gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning, då pensionsrätt enligt § 11 kassans stadgar inträder
för anställningshavaren, dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt
åliggande pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning
gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.

6 §•

Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.

7 §•

Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen om understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.

Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med
dagen för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

67

8 §.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.

överenskommelsen är upprättad i två exempelar,
tagit ett.

Stockholm den 31 oktober 1944.

1943 års järnvägspensionsutredning:
Sam Lindstedt
Gunnar Ruist
Öhr. Gemzell

av vilka vardera parten
Hälsingborg den 24 oktober 1944.

Styrelsen för understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa:

Birger Walentin

Walfrid Nilson John Persson

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Bilaga D.

Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals
pensions- samt änke- och pupillkassa.

Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Ma.j:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt styrelsen för understödsföreningen Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs personals pensions- samt änke- och pupillkassa, under förbehåll
av godkännande i vederbörlig ordning av kassans fullmäktige, å andra
sidan, har överenskommelse träffats om statens övertagande av kassans rörelse
på villkor, som här nedan angivas.

1 §.

Från och med den 1 juli 1945 övertager staten —- i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande reglemente eller på
annan grund. Bestämmelserna i §§ 2, 15 och 17—24 reglementet skola dock
icke äga tillämpning efter övertagandet.

I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans fullmäktige eller
styrelse.

Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnväg övergått i statens järnvägars tjänst
och där innehar anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet,
eller sådan anställning på för övertagen personal avsedd övergångsstat,
med vilken är förenad skyldighet att bestrida en i statens järnvägars aktiva
personalstat uppförd tjänst, skall, utom i fall som i 5 § av denna överenskommelse
sägs, vara underkastad bestämmelserna i allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Den, som innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall
i pensionshänseende hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst
han har .skyldighet att bestrida.

3 g.

För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestäm melser

gälla.

Kungl. Meijen proposition nr 183.

(59

1 Anställningshavare siger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som foijer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet,

a) tid under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av er lagda

avgifter ägt rum, samt -j oe

b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 5? av denna
överenskommelse avsedda järnväg efter fyllda 18 år och innan bestamme -serna i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning, som
varit av stadigvarande natur.

2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalender manad,
under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 63 ar.

Vinner anställningshavaren efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, a
vilken allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tjänst han i samband med
järnvägsövertagandet avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han da
uppförts på ordinarie stat, skall dock vad i första stycket sägs icke aga till 3.

Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 morn. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 moni- första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet skall med anställningstid, som i nämnda toifattningsrum
avses, likställas tid, som anställningshavare äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse, skolande det
ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa del
tjänstepensionsunderlag, som under sadan tid skall anses hava varit gällande

för anställningshavaren. o ..

5. Familjepensionstalet för familjepension ma icke bestammas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet
blev å honom tillämpligt.

4 g.

I andra fall, än då allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
jämlikt 2 § av denna överenskommelse bliva tillämpliga, skola med avseende
å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten på grund av överenskommelsen
övertager, bestämmelserna i §§ 3—14 och 16 i det för kassan vid
övertagandet gällande reglementet i tillämpliga delar gälla.

5 8.

1. Vill innehavare av anställning, som i 2 8 av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §8 skall tillämpas
vad i 4 8 sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
för'' honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Årsavlöningen skall
därvid anses utgöra den årsavlöning, för vilken han skulle varit delägare i
kassan, därest denna icke övertagits av staten och anställningshavaren, med
åtnjutande av avlöning enligt vid Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägsaktiebolag
sist gällande lönebestämmelser men utan att erhålla löneför -

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

höjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande det
på kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens befordran till högre
tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen av årsavlöningen till belopp,
som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst hos bolaget.

I fråga örn anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsleglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i befattning,
motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på övergångsstat
bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren fyller
63 år.

2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sadan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare anställningen, eller höjes
tjanstepensionsunderlaget för den anställning han innehar, skola bestämmelserna
x 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga, därest han inom
tre manader efter erhållandet av den nya anställningen respektive efter det
höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen gör
framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,
da pensionsrätt enligt § 9 kassans reglemente inträder för anställningshavaren,
dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt åliggande
pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning gällande tjänsteoch
familjepensionsavdrag.

6 g.

Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.

7 §.

Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
lid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen om understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.

Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med
dagen för övertagandet räknat äi*o erforderliga för överenskommelsens genomförande.

8 g.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.

Överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.

Stockholm den 18 november 1944. Borås den 16 november 1944.

1943 års järnvägspensionsutredning:
Sam Lindstedt
Gunnar Ruist
öhr. Gemzell

Styrelsen för understödsföreningen
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs personals pensions- samt
änke- och pupillkassa:

L. Påhlson

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

71

Bilaga E.

Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
S. W. B. pensionskassa.

Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt undertecknade delegerade för understödsföreningen S. W. B. pensionskassa,
under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning av fullmäktige
för delägarna i kassan samt kassans styrelse, å andra sidan, har — under
förutsättning att staten inlöser Stockholm—Västerås—Bergslagens nya .järnvägsaktiebolags
järnvägar senast från och med den 1 juli 1945 — delina
dag överenskommelse träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på
villkor, som här nedan angivas.

1 §•

Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter
och förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar eller på
annan grund. Bestämmelserna i § 4 och §§ 16—26 skola dock icke äga tilllämpning
efter övertagandet.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse på staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot
av styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på styrelsen för Stockholm—
Västerås—Bergslagens nya jämvägsaktiebolag och på kassans styrelse.

2 §.

Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolags järnvägar övergått i
statens järnvägars tjänst och där innehar anställning, som avses i allmänna
tjänstepensionsreglemenlet eller sådan anställning på för övertagen personal
avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida en i statens
järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall, utom i fall som i
5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena, dock med iakttagande av
vad nedan i 3 § föreskrives. Såsom förutsättning härför skall emellertid gälla,
ali delägaren, då han först erhöll anställning av nyss angivna art, ej
uppnått den i allmänna tjänstepensionsreglemenlet stadgade pensionsåldern
för anställningen eller, för det fall han uppförts på övergångsstat, för den
tjänst han därvid haft skyldighet att bestrida. Den sorn innehar anställning

72

Kungl. Maj-As proposition nr 183.

på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänseende hänföras till den
lönegrad, vilken gäller för den tjänst han har skyldighet att bestrida.

3 §•

För anställningshavare, som avses i 2 g, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.

1. Anställningshavare äger såsom tjänsteår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet,

a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgifter till kassan eller annan av staten övertagen
pensionsinrättning, ävensom tid, för vilken han må hava erlagt pensionsavgift
enligt § 15 mom. 2 kassans stadgar, sådan tid likväl undantagen, för vilken
återbetalning av erlagda avgifter ägt rum, samt

b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § avsedda
järnvägar eller till desamma knutet trafikföretag efter fyllda 18 år och innan
allmänna tjänstepensionsreglementet på grund av denna överenskommelse
blivit å honom tillämpligt, innehaft anställning, som varit av stadigvarande
natur.

2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren vid tillämpning av § 5 mom. 1 a) kassans
stadgar respektive övergångsstadgandet A samma stadgar skulle blivit berättigad
att uppbära pension.

Vinner anställningshavaren från och med dagen för övertagandet av kassan
eller senare befordran till tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre
än för den tjänst han i samband med statens övertagande av i 2 § avsedda
järnvägar avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts på
ordinarie stat, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.

3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet skall med anställningstid, som i nämnda
förlåttningsrum avses, likställas tid, som anställningshavaren äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 inom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse, skolande
det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa
det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava varit gällande
för anställningshavaren.

5. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet blev
å honom tillämpligt.

4 §.

1 andra fall, än då allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
jämlikt 2 § av denna överenskommelse bliva tillämpliga, skola med avseende
ä såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten på grund av denna
överenskommelse övertager, bestämmelserna i §§ 1—3, 5—8 och 10—15
samt övergångsstadgandena A och B i de för kassan vid övertagandet gällande
stadgarna i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Majlis proposition nr 183.

73

Därvid skall dock iakttagas,

a) att pension enligt bestämmelserna i första stycket skall ökas med 10
procent samt därutöver med ej mindre understöd eller pensionstillägg, som
styrelsen för i 2 § omförmälda bolag må hava beviljat pensionstagare^ än
även med dyrtidstillägg (fyllnadspension) enligt av nämnda styrelse den 7
februari 1933 fastställda grunder;

b) att å intill 400 kronor av månadsbeloppet av pensionen, ökad enligt
a), skall — utom i fall då statligt dyrtidstillägg å pensionen utgår — för
tid, då kristillägg eller däremot svarande förmån utgår å tjänstepension
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, utgå procentuellt tillägg, beräknat
efter det procenttal, som gäller för beräkning av kristillägget eller den
mot detsamma svarande förmånen, samt

c) , att örn dyrtidshjälp eller annan motsvarande förmån enligt beslut av
Kungl. Majit och riksdagen utgår å pensionen, i b) angivna procentuella
tillägg skall anses vara inbegripet i dylik förmån, i den mån detsamma ej
överstiger förmånens belopp.

5 §.

1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter anställningens erhållande, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Delaktighetsbeloppet
skall därvid anses utgöra det delaktighetsbelopp, som skulle hava
varit för anställningshavaren gällande, därest kassan icke övertagits av staten
och anställningshavaren, med åfnjutande av avlöning enligt de vid i 2 §
omförmälda bolag sist gällande lönebestämmelserna men utan att erhålla
löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande
det på kungl, järnvägsstyrelsen att efter anställningshavarens befordran
till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningarna av delaktiglietsbeloppet
till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst

hos bolaget. . , , ,

I fråga om anställningshavares skyldighet att avga fran tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i sådan
befattning, som anställningshavaren innehar eller på övergångsstat bestrider.
Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast vid utgången
av den kalendermånad, som i 3 § 2 mom. första stycket av denna

överenskommelse avses. .

2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 morn. blivit gillande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare innehavda anställningen
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar, skola
bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga, därest
han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen respektive
efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen
gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, då rätt till pension enligt § 5 kassans stadgar inträder
för anställningshavare eller, därest han dessförinnan avlidit, för hans efterlevande
dock under förutsättning, att anställningshavaren vid avgången
respektive frånfället åliggande årsavgift överstigit summan av för hans befattning
gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 183. ®

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

6 §.

Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.

Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas
granskning av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av
kassans verksamhet skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar
gälla.

Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med
dagen för övertagandet räknat, äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.

Överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.

Stockholm den 15 november 1944.

1943 års järnvägspensionsutredning: Delegerade för understödsföreningen

7 §•

8 §.

S. W. B. pensionskassa:

Sam Lindstedt

Carl Henning

Hj. Heijmer

Gunnar Ruist

K. Ingemarsson

A. Wedhörn

Chr. Gemzell

Under hänvisning till bilagda yttrande.
1

1 Här uteslutet.

457334. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.