Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Nr 182.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad disposition
ao bergsstatsboställena i Filipstad och Kopparberg;
given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin,
fråga angående ändrad disposition av bergsstatsboställena i Filipstad och
Kopparberg samt anför därvid följande.

Genom Kungl. Majlis beslut den 11 juni 1937 (SFS nr 325) ändrades rikets
indelning i bergmästardistrikt. Härvid hänfördes bl. a. Värmlands och
örebro län till det nybildade Västra distriktet- Bergmästaren i detta distrikt
disponerar såsom tjänstebostad borgmästarboställe! Knutsberg vid Nora.,
Däremot ha bergsstatsboställena i Filipstad och Kopparberg upphört att tjäna
såsom boställen åt bergsstatstjänstemän.

Den 18 mars 1938 uppdrog Kungl, Majit åt kommerskollegium att tills
vidare omhändertaga förvaltningen av sistnämnda båda boställen. Kölle-,
Bihang lill riksdagens protokoll /.0-i/>. 1 sami. Nr 182. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Mium har därefter i skrivelser den 20 januari 1940 och den 3 januari 1944
framlagt förslag rörande boställenas disposition.

Innan jag närmare redogör för kollegii förslag torde jag få i korthet beröra
de bägge boställenas tillkomsthistoria och vissa andra förhållanden.
sorn äro av betydelse i förevarande sammanhang.

Genom Kungl. Maj:ts brev till bergskollegium den 15 april 1699 uppläts
bl. a. ett hemman i Filipstad till ständigt boställe åt bergmästaren i Filipstads
bergslag. Den 7 maj 1775 nedbrann bergmästarbostället. Därefter inköpte
en sammanslutning av bruksägare, kallad »IVermelands och Dahls
respektive Bruks Societet», en annan tomt i Filipstad, belägen på en udde i
sjön Daglösen, till bergmästarboställe samt anslog medel till uppförande av
boställsg ggnader. Samtidigt försålde societeten det gamla bergmästarbostället.
Kostnaderna för underhållet av det nya bostället synas intill senaste
tid lia bestritts av societeten.

Det nuvarande boställets taxeringsvärde utgör 50 000 kronor, varav 10 000
kronor markvärde. Byggnaderna å bostället äro brandförsäkrade för 91 500
kronor. Markens areal utgör enligt tomtboken 9 777,60 kvadratmeter.

Till bergmästarbostället höra vissa kapitalmedel, beträffande vilka må
anföras följande. Den 28 maj 1765 inköpte bergmästaren Carl Leijel ett torp,
kallat Fördärvet. Detta torp brukades därefter under bostället av efterföljande
bergmästare. Mot slutet av 1800-talet fördes en rättegång mellan f. d.
bergmästaren A. Sjögrens dödsbodelägare, å ena, samt kronan, å andra sidan,
om bättre rätt till lägenheten. Kronan vann processen (se Nytt Juridiskt
Arkiv I 1900 not A 280). Jämlikt Kungl. Majris beslut den 25 maj
190a överläts nyttjanderätten till lägenheten till vissa enskilda personer mot
ett belopp av 5 000 kronor. Den årliga avkastningen av medlen, som bilda
en fond benämnd »Bergumstarboställets i Filipstad försäljningsmedel», har
jämlikt sistnämnda beslut uppburits av boställsinnehavaren.

I ersättning för en fran bostället bortförd ekonomibyggnad hava vissa
bruksägare i en i Nytt juridiskt arkiv I 1911 not A 207 refererad rättegång
— som jämväl gällde bättre rätt till själva bostället — förpliktats utbetala
5 000 kronor, varav, sedan visst belopp tillgodogjorts bergmästaren för verkställd
förbättring å bostället, resten eller cirka 4 300 kronor tillgodoförts
statsverket. Såsom ersättning för byggnaden har boställshavaren enligt
Kungl. Maj ris brev den 13 juni 1913 åtnjutit ett anslag av 215 kronor från
allmänna indragningsstaten.

Genom köpebrev den 2 maj 1763 försålde bergmästaren i Nya Kopparbergs
bergmästardöme Detlof Heijkenskjöld sin bergfrälsegård Storgården i
Nya Kopparbergs socken till bergmästarboställe i Nya Kopparbergs, Grythyttans,
Hällefors och Hjulsjö bergslag. Köpeskillingen betalades av »Respektive
Herrar Bruksägare och Bergsmän», men underhållet av bostället synes
därefter ha åtminstone i huvudsak bekostats av boställshavaren. Den 13
november 1874 förordnade Kungl. Majri, att Stora gården skulle vara gruvingenjörsboställe
i dåvarande Mellersta distriktet. Stora gården redovisas i

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

gällande jordebok som krono under allmän disposition. Från bostället lia vid
olika tillfällen avskilts områden, för vilka ersättning bekommits i penningar.
Sålunda avsöndrades den 9 augusti 1878 lägenheten Frövi Ludvika jämvägsjord
nr 1 Stora gården. Av köpeskillingen för denna lägenhet erhöll
boställshavaren viss del, under det att återstoden, 844 kronor 5 öre, tillgodofördes
statsverket. I ersättning härför erhöll boställshavaren jämlikt Kungl.
Maj:ls beslut den 1 juni 1877 årligen 42 kronor från allmänna indragningsstaten.
Vidare ha vid andra tillfällen betydande områden avskilts från bostället.
Ersättningarna härför, utgörande tillhopa omkring 50 000 kronor, ha
tillförts en fond »Gruvingeniörsbostället Stora gårdens försäljningsmedel».
Avkastningen av fonden har uppburits av boställshavaren.

Av bostället återstå numera dels en boställstomt med tillhörande trädgård
m. m., dels en arkivtomt och dels en obebyggd tomt. Boställets areal
utgör 67 080 kvadratmeter. Byggnaderna å bostället äro brandförsäkrade för
96 400 kronor, och taxeringsvärdet utgör 31 700 kronor, varav 5 000 kronor
för markvärdet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 januari 1935 skola de båda boställena
betraktas såsom byggnadsminnesmärken enligt kungörelsen den 26 november
1920 (nr 744).

De båda nämnda fonderna förvaltas av statskontoret. Genom beslut den
19 augusti 1938 anbefallde Kungl. Majit dels statskontoret att tillföra fondell
»Bergmästarboställets i Filipstad försäljningsmedel» nyssnämnda årliga
belopp av 215 kronor och fonden »Gruvingeniörsbostället Stora gårdens
försäljningsmedel» nyssnämnda årliga belopp av 42 kronor samt dels kommerskollegium
att till respektive fonder redovisa inflytande hyresmedel och
andra inkomster, som kunde erhållas från boställena. Vid utgången av budgetåret
1943/44 uppgick Filipstadsfonden till 8 364 kronor 34 öre och Kopparbergsfonden
till 64 758 kronor 23 öre.

I sin skrivelse den 20 januari 1940 har kommerskollegium anfört, att kollegium
med hänsyn till oklarheten rörande äganderätten till boställena funnit
sig böra före framläggande av förslag till den framtida dispositionen av
dem träda i förbindelse med företag och personer, som kunde tänkas vara
innehavare av upplåtarnas möjliga rätt. Vad angår bostället i Filipstad hade
förhandlingar förts med sammanslutningen »Värmlands och Dals bruksägare».
Bruksägarna hade vid sammanträde den 19 december 1938 beslutat
avstå från sina äganderätts- och dispositionsanspråk till bostället under förutsättning,
att bostället jämte tillgångar överlämnades till en stiftelse med
ändamål att understödja bergsbruk och skogsbruk genom anslag till forskning,
undervisning m. m. Beträffande bostället i Kopparberg hade förhandlingar
förts med ägarna till såväl i drift varande som nedlagda järnverk och
lackjärnshyttor inom det forna Nya Kopparbergs bergmästaredöme jämte
representanter för de s. k. Kopparbergslagen. Dessa intressenter hade den
28 december 1938 beslutat godkänna, att samtliga de tillgångar, som representerades
av bergsstatsbostället i Kopparberg, överlämnades till en stiftelse,

Kungl. Majlis proposition nr 182.

vais avkastning skulle användas till bergsbrukets främjande. Härvid hade
antecknats att begreppet bergsbruket tagits i vidsträckt bemärkelse och avsåge
såväl järnmalmsgruvor samt järn- och stålindustrien som sulfidmalmsgruvor
och därtill hörande förädlingsindustri. Vid de båda nämnda sammanträdena
hade godkänts likartade grunder för utseende av stiftelsernas styrelser,
tillsyn över dem m. m., varvid järnkontoret avsågs erhålla en central
ställning. På föranledande av kommerskollegium hade därefter järnkontoret
i skrivelse den 15 maj 1939 förklarat sig berett att åtaga sig ifrågavarande
uppgifter. De båda stiftelserna skulle benämnas »Wermlands och Dals bruksägares
stiftelse för främjande av bergsbruk och skogsbruk» respektive »Hellefors,
Hjulsjö och Nya Kopparbergs stiftelse för bergsbrukets främjande».

Kollegium har vidare anfört följande.

Det kan vara ovisst huruvida de vid nämnda sammanträden närvarande
kunna anses helt och fullt representera samtliga intressenter i respektive boställen,
även örn kallelser till sammanträdena införts i Post- och inrikes tidningar
och tillställts kända intressenter etc. Vid ett överlåtande till stiftelserna
av de nu av statsmyndighet förvaltade tillgångarna borde därför av
stiftelsernas styrelser avgivas förbindelser att stiftelserna svarade för de krav
som möjligen kunna resas mot kronan av intressenter, vilka icke deltagit i
ovannämnda beslut.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde kommerskollegium,
bland annat, att Kungl. Majit måtte dels uppdraga åt kommerskollegium att,
sedan styrelser för ovannämnda stiftelser utsetts, till dessa överlämna bergmästarbostället
i Filipstad och gruvingeniörsbostället Stora gården i Kopparberg,
dels ock anbefalla statskontoret att till de båda stiftelsernas styrelser
överlämna befintlig behållning å »Bergmästarboställets i Filipstad försäljningsmedel»
respektive »Gruvingeniörsbostället Stora gårdens försäljningsmedel».

Över kommerskollegii framställning avgav kammarkollegium den 19 april
1943 infordrat utlåtande. Ur detta utlåtande, som innehåller omfattande rättshistoriska
utredningar beträffande de båda boställena, äro de inledningsvis
återgivna uppgifterna beträffande boställena hämtade. Då statsrådsprotokollet
icke torde böra belastas med mera ingående referat av dessa utredningar,
ber jag att här få återgiva allenast det väsentliga av de slutsatser, vartill kammarkollegiet
finner de verkställda utredningarna böra leda.

Kammarkollegium anför bland annat följande.

Beträffande bergmästarbostället i Filipstad framgår att kronan år 1699
till sadant boställe anslagit viss fastighet samt att vederbörande brukssocietet
år 1775 utbytt hustomten till bostället mot en annan av brukssocieteten inköpt
hustomt. Kollegium finner för sin del det böra anses, att genom detta
utbyte den nya hustomten antagit boställes karaktär och tillhör kronan.

Bostället i Kopparberg har icke anslagits av Kungl. Majit och kronan utan
synes hava anskaffats av vederbörande brukssocietet och bergsmännen i vederbörande
bergslag. Anledningen härtill har icke kunnat utrönas. Några
omständigheter, som föranleda till antagandet att bostället övergått till Kungl.
Majits och kronans ägo, hava icke kunnat påvisas, och tillräckliga skäl synas
ej föreligga för antagande att bostället, sedan bergmästarbefattningen i Köp -

Kungl. Muj.ts proposition nr 182.

palberg indragits, ändock flör utgöra avlöningstillgång, som må disponeras
för bergsstatens avlöning, så länge denna stat bibehålies.

Nybyggnads- och underhållsskyldigheten i fråga om bergmästarboställenas
laga hus bör enligt för boställen i allmänhet gällande regler hava gentemot
det allmänna ålegat boställshavarna. Enligt ett Kungl. Maj-.ts beslut den 9
september 1741 har dock till byggnad och underhåll av bergmästarbostället
Väsby vid Sala, ett boställe varom nu icke är fråga, anslagits årligen 50
daler silvermynt eller mera efter bergskollegii beprövande. Intet antyder
emellertid att något anslag av statsmedel utgått till nybyggnad och underhåll
vid nu ifrågavarande boställen. Bruksägarna hava däremot vid upprepade tillfällen
lämnat bergmästarna hjälp med byggnadsskyldigheten. Detta bistånd
har i vissa fall lämnats under former, som synas giva vid handen att bruksägama
ansett sig medansvariga för boställenas vidmakthållande. Anledningen
härtill har ej kunnat utrönas men kan måhända sökas i bruksägarnas intresse
av att få behålla de olika bergmästarbefattningarna. Beträffande bergmästargården
i Kopparberg har bergslaget dock uttryckligen fritagit sig från
byggnadsskyldighet. Att bruksägarna under vissa perioder ombesörjt nybyggnad
och underhåll å boställena eller på annat sätt bistått bergmästarna torde
icke hava medfört att de laga husen upphört att vara tillhörigheter till boställena.
Åbyggnaden å bostället i Filipstad synes därför tillhöra Kungl.
Maj:t och kronan liksom boställstomten.

Vid 1937 års omreglering av bergmästardistrikten lades de två ursprungliga
distrikt, som hade boställen i Filipstad och Kopparberg respektive, helt
till nuvarande Västra distriktet med stationsort för bergmästaren å bergmästarbostället
Knutsberg vid Nora. I samband härmed meddelades icke
några föreskrifter angående dispositionen av de genom bergmästarbefattningarnas
indragning obehövliga boställena. Dessa äro därför alltjämt odisponerade.
Någon rätt för bergmästaren i Västra distriktet att tills vidare, i avbidan
på Kungl. Maj:ts beslut örn de obehövliga boställenas disposition, förfoga
över dem synes ej föreligga. Än mindre synes bergmästaren i Västra
distriktet, på den grund att han övertagit de arbetsuppgifter, som tidigare
ålegat de bergmästare, åt vilka de nu lediga boställena varit anvisade, äga
rätt att disponera över boställena.

Örn bergmästaren skulle förmena sig äga en dylik rätt, ankommer emellertid
prövningen av hans anspråk på allmän domstol. Kollegiet anser emellertid
med hänsyn till föreliggande omständigheter, att beslut örn dessa boställens
disposition redan nu må kunna meddelas utan att en eventuell rättegång
först avvaktas. Härvid torde dock dispositionsbesluten böra meddelas
under förbehåll för den enskilda rätt till boställena, som må föreligga.

Kammarkollegium övergår därefter till att behandla de av kommerskollegium
framställda förslagen lill disposition av boställena. I fråga örn bergmästarbostället
i Filipstad yttrar kammarkollegium, ali då bostället vore att
anse såsom av kronan anslaget, ville kammarkollegium ifrågasätta örn icke
i första hand borde övervägas ali indraga bostället med tillhörande fondmedel
till kronan. Bostället syntes därefter lämpligen böra ställas under
byggnadsstyrelsens vård och inseende och upplåtas lill hembygdsgård eller
för något annat lämpligt, därmed jämförligt ändamål.

I fråga om bostället i Kopparberg anför kammarkollegium allenast, alf
Kungl. Majlis medverkan lill den ifrågasatta nya anordningen torde med
hänsyn lill fastighetens hittillsvarande disposition vara erforderlig. Bostället
borde komma lill användning för något ändamål, som klindt'' ligga inom

Kungl. Majlis proposition nr 182.

ramen för den forna menighetens intressen. Huruvida den föreslagna stiftelsen
fyllde dessa fordringar eller eljest kunde anses i allo lämplig syntes
icke falla under kammarkollegii bedömande.

Från kammarkollegii sålunda beslutade yttrande var föredraganden, sekreteraren
Bjarme, skiljaktig. Enligt reservantens mening talade åtskilliga
skäl för att förmånerna av Filipstadsbostället borde tillkomma nuvarande
bergmästaren i Västra bergmästardistriktet. Beträffande Kopparbergsbostället
ansåg reservanten, att då en donations ändamål principiellt icke borde
ändras, vore det riktigast att bostället bibehölles vid bergmästartjänsten i orten.
Kammarkollegium hade därför enligt reservantens mening bort i utlåtandet
till Kungl. Maj:t hemställa, att den föreliggande framställningen icke
måtte föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t läcktes dels förordna
att bostället i Filipstad med tillhörande fondmedel skulle vid nuvarande
bergmästarens i Västra distriktet avgång från tjänsten eller den tidpunkt därförinnan,
som bergmästaren kunde medgiva, indragas till statsverket dels
ock överlämna handlingarna i ärendet till kommerskollegium för den åtgärd.
som, i syfte att boställena måtte kunna efter laga syn övertagas av
bergmästaren i nyssnämnda distrikt, ankomme å ämbetsverket enligt gällande
instruktion.

Över den sålunda föreliggande utredningen inhämtades yttrande av justitiekanslersämbetet,
som i utlåtande den 18 december 1943 anförde bland annat
följande.

Frågan om äganderätten till bergmästarbostället i Filipstad bär, ehuru
bostället varit föremål för rättegångar och kronan genom meddelad dom
tillerkänts rätt att tillträda detsamma för vederbörande bergmästares räkning,
dock icke blivit rättsligen avgjord. Kammarkollegiet bär uttalat, att
bostället tillhör kronan. Vad remisshandlingarna upplysa om den ursprungliga
markupplåtelsen finner justitiekanslersämbetet tala för riktigheten av
denna uppfattning. Att döma av uppgifterna om boställets handhavande och
bebyggande torde dock knappast en sådan uppfattning hava gjort sig gällande
under boställets hela tillvaro. Till större delen synes ock det nuvarande
värdet av bostället härröra från enskilda.

I likhet med kammarkollegiet anser justitiekanslersämbetet omständigheterna
icke föranleda till antagande att bergmästarbostället i Kopparberg,
vilket synes hava anskaffats av brukssocietet och bergsmän, övergått i kronans
ägo. Härav lärer emellertid ej utan vidare följa att bostället, då bergmästardistrikten
omreglerats, kail återkrävas av dem, som eventuellt må
anses numera representera de ursprungliga givarna. Med vanliga regler beträffande
donationer torde bäst överensstämma att, om annan befattningshavare
vid bergsstaten icke har rättsligen grundade anspråk på att komma
i åtnjutande av boställsförmånen, beslut meddelas örn boställets användning
för nytt ändamål, som kan anses i någon mån gagna det ursprungliga
syftet med donationen eller stå detsamma nära.

Frågan om enskilds rätt till berörda boställen kan givetvis icke slutgiltigt
prövas i förevarande ordning. Vad angår bergmästarens i Västra distriktet
eventuella anspråk kan framhållas, att den nuvarande innehavaren av
befattningen inträder i pensionsåldern vid mitten av år 1945. Anledning torde
icke föreligga att taga hänsyn till anspråk från blivande innehavare av
bergmästartjänsten. Hinder synes således icke möta att meddela beslut örn

Runvi. Maj:ts proposition nr 182.

boställenas användande för tiden efter den nuvarande befattningshavarens
avgång från tjänsten, liksom ej heller från tidigare dag, såframt denne, som
ej är hörd i ärendet, förklarar sig ej hava något att däremot erinra. Lämpligt
torde dock vara att, såsom kammarkollegium föreslagit, förbehåll göres
för enskilds rätt.

Medan kommerskollegium tillstyrkt godkännande av förslag örn upprättande
av två särskilda stiftelser grundade på bergmästarboställena i Filipstad
och i Kopparberg jämte vissa fondmedel, har kammarkollegium beträffande
förstnämnda boställe ifrågasatt, att detta jämte vid detsamma förefintliga
fondmedel skulle indragas till Kronan och att bostället därefter
skulle upplåtas till hembygdsgård eller därmed jämförligt ändamål.

Att så förfara som kammarkollegium ifrågasatt beträffande Filipstadsbostället
jämte därtill hörande fondmedel synes ej möta hinder. Därest emellertid,
såsom kammarkollegium avsett, bostället, som representerar huvuddelen
av boställstillgångarna, även vid indragning till statsverket icke skulle
utnyttjas för dess eget behov, vill det synas, som örn tanken att av boställstillgångarna
anordna en stiftelse för främjande av bergsbruk och skogsbruk
vore mera tilltalande. Örn än det förhållandet, att under gångna tider
enskilda medel i avsevärd mån bidragit till att förse bergmästaren med
vederbörligt boställe, numera saknar laga betydelse, får det dock anses skäligt,
att hänsyn till berörda förhållande tages vid avgörande av frågan örn
huru omförmälda tillgångar böra disponeras. Till förmån för kommerskollegii
förslag talar ock att eventuell tvist med bruksägarna örn rätten till bostället
jämte fondmedel därigenom synes undvikas.

Vad angår bergmästarbostället i Kopparberg torde intet vara att erinra
mot att av boställstillgångarna i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt
förslag bildas en stiftelse.

I skrivelse den 3 januari 1944 har därefter kommerskollegium ändrat sin
ståndpunkt beträffande dispositionen av bergmästarbostället i Filipstad. Kollegium
anför härom, att disponenten E. U. P:son Troili för »Wermlands och
Dals bruksägare» i skrivelse till kollegium den 6 december 1943 hemställt, att
kollegium ville till Kungl. Maj:t ingå med framställning, att kronan till en
stiftelse, benämnd Stiftelsen bergsskolan i Filipstad, skulle avstå från sin
eventuella rätt til! bergmästarbostället i Filipstad under förutsättning att
detta utan kostnad för kronan omändrades till och för framtiden disponerades
såsom elevhem för bergsskolan i Filipstad. Aven bruksägarna skulle då
till förmån för stiftelsen avstå från sin eventuella rätt till bostället. Vidare
skulle järnkontoret, som ägde skolan, överlåta denna till stiftelsen. Det för
ombyggnaden av bostället erforderliga beloppet, 181 000 kronor, hade enligt
uppgift redan anskaffats genom en insamling bland de intresserade industriföretagen,
varjämte kostnadsförslag och arbetsbeskrivning med tillhörande
ritningar utarbetats och förslag till stadgar för stiftelsen uppgjorts. Enligt
stadgeförslaget skulle stiftelsen hava till ändamål att äga och förvalta skolbyggnader
och elevhem med därtill hörande fonder och andra tillgångar samt
att därmed, i enlighet med ett av fullmäktige i järnkontoret fastställt reglemente
jämte normaltimplaner och undervisningsprogram, bedriva undervisning
i lill bergshanteringen hörande ämnen. Stiftelsens styrelse skulle bestå
av skolans rektor samt fyra av fullmäktige i järnkontoret valda ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Järnkontoret hade biträtt framställningen och förklarat sig villigt att åtaga
sig överinseendet över stiftelsen.

Kollegium anför därefter bland annat följande.

Oavsett huru frågan örn äganderätten till bostället kommer att lösas anser
sig kommerskollegium icke kunna biträda kammarkollegii förslag om upplåtande
av bostället till hembygdsgård eller därmed jämförligt ändamål. Bostället
har dock i nära 250 år varit knutet till bergshanteringen, och det synes
då även vara rimligt att detsamma, när det icke längre är behövligt för sitt
ursprungliga ändamål, disponeras för att fylla något annat bergshanteringen
berörande behov.

Genom det av Troili framställda förslaget skulle ett mycket behjärtansvärt
ändamål kunna bliva tillgodosett. Bergsskolan i Filipstad är nu den enda undervisningsanstalt
i landet på det lägre och mellanstadiet, som meddelar undervisning
direkt anpassad för bergshanteringens behov, och det vore beklagligt,
om unga män, sorn önska studera vid bergsskolan, skulle hindras därifrån
genom brist på bostäder eller nödgas bedriva sina studier under otillfredsställande
betingelser i avseende å bostad till mea för studieresultatet.

Byggnaderna, som äro över 150 år gamla, tarva en genomgripnade omdaning
för att kunna användas för det föreslagna ändamålet, och härför har,
som ovan nämnts, bland intresserade industriföretag insamlats icke mindre
än 181 000 kronor. I jämförelse med fastighetens taxeringsvärde, 50 000 kronor,
är det alltså ett betydande bidrag, som den av bergsskoleundervisningen
intresserade industrien lämnat. Då det är ett allmänt intresse, att skolan kan
erbjuda goda studiemöjligheter, borde den från enskilt håll gjorda insatsen
av statsmakterna hälsas med tillfredsställelse och kunna motivera sådan
uppoffring från statens sida som att avstå från anspråk på bostället.

Vidare erinrar kollegium örn, att järnkontoret för uppehållande av verksamheten
vid bergsskolan åtnjuter statsbidrag. Detta statsbidrag utgår för
budgetåret 1944/45 med 25 400 kronor, I årets statsverksproposition har under
åttonde huvudtiteln (punkt 227), föreslagits, att bidraget skulle ökas till
84 000 kronor. Såsom villkor för bidragets utgående gäller bland annat, att
bergsskolan skall stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Kollegium anför härom, att kollegium utginge ifrån att om verksamheten vid
bergsskolan övertoges av den föreslagna stiftelsen, skulle statsbidraget få tillgodonjutas
av stiftelsen samt järnkontoret liksom hittills ansvara för det belopp,
som därutöver erfordrades för uppehållande av verksamheten vid
skolan.

Kollegium fortsätter därefter:

Bergsskolan skulle, sedan därtill knutits ett elevhem, helt visst bliva i stånd
att med större framgång bedriva sin verksamhet till gagn för det allmänna.
Kollegium vill därför livligt tillstyrka att dessa planer bringas till utförande.
Icke minst med hänsyn till det från industrien lämnade bidraget måste de
medel, som bergmästarbostället representerar, anses bliva till större nytta
för bergshanteringen genom att användas enbart till stödjande av undervisningen
vid bergsskolan i Filipstad på nu föreslaget sätt än om deras avkastning
-r- utan nämnda bidrag — skulle fördelas på forskning och undervisning.

Kommerskollegium hemställde därför, med ändring i detta hänseende av
sitt i skrivelsen den 20 januari 1940 framlägda förslag, att Kungl. Majit ville

Kunut. Maj:ts proposition nr 1KJ. “

uppdraga åt kollegium att överlämna bergmästarbostället i Filipstad med
tillhörande fondmedel till Stiftelsen bergsskolan i Filipstad.

Vidare har nuvarande bergmästaren i Västra bergmästardistriktet Joli.
Kraepelien i skrivelse den 8 januari 1944 till chefen för handelsdepartementet
på anförda skäl föreslagit, att av avkastningen från boställena i Kopparberg
och Filipstad — med förbehåll för den rätt kronan måtte äga till det
sistnämnda — med tillhörande fondmedel och kommande försäljningsmedel
skulle bildas en fond, från vilken distriktets bergmästare och gruvingenjör
skulle erhålla ett årligt lönetillskott och nödvändiga förbättringar å Knutsbergs
boställe bekostas. Ävenledes kunde i sådant fall av fondmedel tillgodoses
de behov, som vården av distriktets arkiv medförde. Detta vore för närvarande
inrymt i särskilda arkivbyggnader i Kopparberg och Filipstad, vilket
förhållande medförde vissa olägenheter. Skulle framdeles bergmästarexpeditionen
å Knutsberg komma att förläggas till Örebro och även detta
boställe försäljas, skulle härigenom fonden öka, vilket skulle möjliggöra att
bergmästaren erhölle kompensation för mistande av sin hittillsvarande förmån
av fri bostad ävensom att statsverkets kostnad för hyra av expeditionsoch
arkivlokaler därstädes kunde minskas.

Härjämte har byggnadsstyrelsen i infordrat utlåtande den 20 april 1944
yttrat sig i fråga örn sättet för Filipstadsboställets ombyggnad.

Över den sålunda i ärendet föreliggande utredningen bär därefter statskontoret.
efter remiss, utlåtit sig den 14 juli 1944. Ämbetsverket yttrar bland
annat:

Med hänsyn till vad kammarkollegiet och justitiekansler!! anfört vill statskontoret
ej göra erinran mot att gruvingeniörsbostället Stora gården med
därtill hörande kapitalmedel på sätt kommerskollegiet förordat överlämnas
till särskild stiftelse.

Ej heller vill statskontoret motsätta sig, att staten i enlighet med det av
kommerskollegiet i utlåtande den 3 januari 1944 framställda, ändrade förslaget
stöder det behjärtansvärda ändamål, vartill bergmästarbostället i Filipstad
avses skola utnyttjas. Såsom villkor härför bör gälla, att bostället kommer
till användning för angivet ändamål, ävensom att planerna för ombyggnads-
och inredningsarbeten underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Ehuru befattningshavare, som är underkastad 1939 års civila avlöningsreglemente,
icke kan göra anspråk på att få tillgodonjuta förmånen av ifrågavarande
boställen såsom tillägg lill lönen, synas skäl dock föreligga att
boställena, på sätt kammarkollegiet föreslagit och justitiekanslem tillstyrkt,
överlämnas med förbehåll för enskild rätt. Kronan bör fritagas från hemulsskyldighet
beträffande Filipstadsboställec.

Statskontoret förutsätter, att de från allmänna indragningsstaten nu utgående
ersättningarna, 42 kronor till gruvingenjörsbostället Stora gårdens
försäljningsmedel och 215 kronor lill den till bergmästarbostället i Filipstad
hörande fonden, efter ifrågavarande överlämnande skola upphöra att utgå.

Vidare har riksantikvarieämbetet i infordrat utlåtande den 19 september
1944 yttrat sig i frågan hur de båda boställenas kulturhistoriska värde bäst
skall kunna bevaras. Ämbetet anför bland annat, att beträffande bergmästar Bihang

till riksdagens protokoll 1!U5. 1 sami Nr 182.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18:?.

gården i Filipstad borde i första hand komma i fråga att överlämna densamma
till en museal eller hembygdsvårdande institution.

Slutligen har bergmästaren Kraepelien i skrivelse den 14 november 1944 till
chefen för handelsdepartementet på anförda skäl hemställt att för viss angiven
tid få uppbära avkastningen av boställena i Filipstad och Kopparberg
med tillhörande fonder och ersättningar från allmänna indragningsstaten.

Departements- Sedan rikets indelning i bergmästardistrikt år 1937 ändrats ha bergsstatschefen.
boställena i Filipstad och Kopparberg upphört att tjäna såsom boställen åt
bergsstatstjänstemän. Kommerskollegium har nu framlagt förslag rörande
boställenas disposition.

Bostället i Filipstad med tillhörande fondmedel skulle enligt kollegii slutliga
förslag överlåtas till en stiftelse, benämnd »Stiftelsen bergsskolan i Filipstad».
Stiftelsens uppgift skulle vara att äga och förvalta skolbyggnader
och elevhem med därtill hörande fonder och andra tillgångar samt att meddela
undervisning i ämnen, som höra till bergshanteringen. Bergsskolan i
Filipstad äges för närvarande av järnkontoret, som förklarat sig villigt att
utan gottgörelse överlata skolan till stiftelsen. Vidare ha bland intresserade
industriföretag insamlats 181 000 kronor att av stiftelsen användas för ombyggnad
av bostället till elevhem åt bergsskolan.

Även andra förslag till disposition av Filipstadsbostället föreligga emellertid.
Sålunda har kammarkollegium ifrågasatt, huruvida icke bostället borde
indragas till kronan för att därefter upplåtas lill hembygdsgård eller för något
annat lämpligt, därmed jämförligt ändamål. Riksantikvarieämbetet förordar
i första hand att bostället överlämnas till en museal eller hembygdsvårdande
institution. Vidare har föreslagits att bostället skulle på lämpligt
sätt disponeras till förmån för bergmästaren i Västra bergmästardistriktet
och hans arbete.

Frågan örn äganderätten till Filipstadsbostället är oklar. Goda skäl ha
anförts för den meningen att bostället skulle vara kronans egendom. Äganderättsanspråk
resas emellertid även av sammanslutningen »Bruksägare i
Värmland och Dalsland». Vidare har ifrågasatts, örn icke bergmästaren i
Västra distriktet skulle äga viss rätt att disponera bostället.

Frågan örn rätten till bostället kan avgöras allenast av domstol. Örn bostället
disponeras på sätt kommerskollegium föreslagit, lia emellertid bruksägarna
erbjudit sig att till stiftelsen avstå sin eventuella rätt.

Efter övervägande av de sålunda föreliggande omständigheterna har jag
funnit de starkaste skälen tala till förmån för kommerskollegii förslag. Filipstadsbostället
skulle, örn det användes såsom hem för bergsskolans elever,
alltjämt vara knutet till bergshanteringen. Dispositionen skulle ske i samförstånd
med bruksägarna i Värmland och Dalsland. Bergsskolans verksamhet
skulle underlättas, och skolan skulle erhålla nyssnämnda bidrag å 181 000
kronor, som insamlats för ombyggnad av bergmästarbostället till elevhem.
Jag förordar därför, att kronan överlåter sin eventuella rätt till bostället
jämte tillhörande fondmedel till Stiftelsen bergsskolan i Filipstad, överlåtel -

Kungl. Maj.ts proposition iu 182.

sen bör ske med förbehåll för enskild rätt och utan hemulsskyldighet för
kronan. Som villkor för överlåtelsen bör gälla, att bostället kommer till användning
för angivet ändamål, att planerna för ombyggnads- och inredningsarbeten
underställas Kungl. Majit för godkännande samt att de arkivalier,
som för närvarande förvaras å bostället, tills vidare få kvarbliva där. I samband
med överlåtelsen bör på lämpligt sätt tillses, att boställsbyggnadens kulturhistoriska
värde även i fortsättningen kommer att bevaras.

Utgifterna för bergsskolans drift bestridas för närvarande till viss del av
staten och i övrigt av järnkontoret. I årets statsverksproposition har under
åttonde huvudtiteln (punkt 227) äskats ett anslag av 34 000 kronor till Särskilda
anstalter för yrkesundervisning: Bidrag till bergsskolan i Filipstad
m. m. Jag förutsätter att, om vad jag nyss förordat bifalles, bidraget får ut-^
betalas till stiftelsen. Järnkontoret är, enligt vad jag inhämtat, i sådant fall
villigt att till stiftelsen utgiva det belopp, som därutöver erfordras för uppehållande
av verksamheten vid skolan.

Beträffande bostället i Kopparberg tillstyrker jag kommerskollegii förslag
att bostället med tillhörande fondmedel överlämnas till Hellefors, Hjulsjö och
Nya Kopparbergs stiftelse för bergsbrukets främjande. För överlåtelsen böra
i tillämpliga delar gälla samma villkor som nyss föreslagits beträffande Filipstadsbostället.
Även beträffande Kopparbergsbostället bör i samband med
överlåtelsen på lämpligt sätt tillses, att byggnadens kulturhistoriska värde
bevaras.

För de sålunda ifrågasatta dispositionerna är riksdagens medverkan erforderlig.

Därest vad jag sålunda förordat vinner bifall, böra efter boställenas överlämnande
de från allmänna indragningsstaten nu utgående årliga ersättningarna
till boställsfonderna icke vidare utbetalas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

dels att bergmästarbostället i Filipstad med tillhörande
fondmedel må överlämnas lill Stiftelsen bergsskolan i Filipstad,

dels ock att bergsstatsbostället i Kopparberg med tillhörande
fondmedel må överlämnas till Hellefors, Hjulsjö och
Nya Kopparbergs stiftelse för bergsbrukets främjande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindenbaum.