Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
1
Hr 175.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av medlemsbidraget
till de erkända lokalsjukkassorna, m. m.;
given Stockholms slott den 23 februari 1945.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Sedan riksdagen i skrivelse den 22 mars 1944, nr 5, punkten 32, uttalat,
dels att riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj:t toge frågan om höjning av
medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna under övervägande och
framlade de förslag, som därav kunde föranledas, dels ock att det även torde
böra övervägas, huruvida det vederlag av statsmedel, som enligt kungörelsen
den 11 juni 1937, nr 342, tillkomme centralsjukkassa för biträde vid handhavande
av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning, numera
med hänsyn till penningvärdets försämring kunde anses tillräckligt,
uppdrog Kungl. Maj:t den 1 december 1944 åt pensionsstyrelsen att verkställa
utredning rörande behovet av ändrade bestämmelser i förenämnda hänseenden
samt inkomma med det förslag, som av utredningen kunde föranledas.
Till fullgörande av nämnda uppdrag har pensionsstyrelsen i skrivelse den
19 januari 1945 framlagt förslag örn höjning av ifrågavarande medlemsbidrag
och vederlag.
Billang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 175.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
över pensionsstyrelsens förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av
statskontoret och svenska sjukkasseförbundet.
Jag anhåller nu att få upptaga ifrågavarande spörsmål till behandling.
I. Höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna.
Gällande bestämmelser.
Enligt § 1 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282; ändr. 333/1935, 341/1937,
598/1941, 660/1944 och 766/1944) angående statsbidrag åt sjukkassor utgår
statsbidrag, som avses i förordningen samma dag (nr 280) örn erkända sjukkassor,
till envar sådan kassa dels i förhållande till antalet medlemmar i
kassan (medlemsbidrag), dels ock i förhållande till av kassan meddelad sjukhjälp
(sjukdagsbidrag och sjukvårdsbidrag) och moderskapshjälp (moderskapsbidrag).
Medlemsbidraget utgår enligt § 3 kungörelsen till lokalsjukkassa
med 75 öre för medlem, som jämlikt medgivande i 45 § förordningen örn
erkända sjukkassor tillhör jämväl annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan
för orten (s. k. flermedlem), en krona för annan medlem, som ej är
tillförsäkrad sjukpenning, samt en krona 50 öre för medlem i övrigt. Till
centralsjukkassa utgår medlemsbidraget med en krona för medlem, som tilllika
är medlem av lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet — indirekt ansluten
medlem — och som ej är tillförsäkrad sjukpenning, en krona 50 öre
för annan indirekt ansluten medlem, två kronor för medlem, som icke är medlem
av lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet — direkt ansluten medlem
— och som ej är tillförsäkrad sjukpenning, samt tre kronor för annan direkt
ansluten medlem. Medlemsbidraget skall -— bortsett från vissa undantagsfall
— beräknas efter förhållandet den 31 december det år bidraget avser.
Medlemsbidraget utgör sålunda i princip sammanlagt tre kronor för år och
varje sjukpenningförsäkrad eller såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkrad
medlem samt två kronor för år och varje enbart sjukvårdsförsäkrad medlem.
Pensionsstyrelsens förslag.
Pensionsstyrelsen framhåller inledningsvis, att numera endast ett fåtal flermedlemmar
funnes inom lokalsjukkassorna. Av samtliga medlemmar i de erkända
sjukkassorna vore vidare ungefär 3 procent enbart sjukvårdsförsäkrade.
Med hänsyn därtill beräknades medlemsbidraget i genomsnitt utgöra
för lokalsjukkassa en krona 48 öre för år och medlem samt för centralsjukkassa
två kronor 96 öre för år och direkt ansluten medlem'' och en krona 48
öre för år och indirekt ansluten medlem.
Pensionsstyrelsen lämnar härefter vissa uppgifter till belysande av
förvaltningskostnadernas storlek inom lokalsjukkassorna.
Styrelsen erinrar därvid till att börja med örn att det vid organiserandet
av de erkända sjukkassorna förutsatts, att förvaltningskostnaderna skulle
komma att i stort sett täckas av medlemsbidraget, varför några särskilda förvaltningsavgifter
icke beräknats för andra kassor än sådana, som själva ansett
dylika avgifter behövliga. Förvaltningskostnaderna hade sålunda antagits
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
3
icke bliva större än i genomsnitt tre kronor för år och medlem. Vidare hade
förutsatts att i de fall, då försäkringen vore uppdelad mellan lokal- och centralsjukkassa,
hälften av nyssnämnda kostnadsbelopp skulle falla på vardera
kassan. Redan ganska snart efter omorganisationens genomförande hade det
emellertid visat sig, att arbetsuppgifterna för de erkända sjukkassorna medförde
högre förvaltningskostnader än som sålunda förutsatts. Detta hade särskilt
varit förhållandet beträffande lokalsjukkassorna. Sålunda hade förvaltningskostnaderna
inom dessa kassor under år 1935 — året närmast efter övergångstidens
slut — uppgått till i genomsnitt två kronor 94 öre per medlem
vid årets utgång.
För bedömande av utvecklingen under efterföljande år har styrelsen vidare
verkställt en beräkning av de genomsnittliga förvaltningskostnaderna
för åren 1939—1942 för samtliga lokalsjukkassor med uppdelning efter
centralsjukkassornas verksamhetsområden. Resultatet av denna beräkning
framgår av nedanstående sammanställning, vilken av styrelsen upprättats
på grundval av uppgifter i kassornas till styrelsen ingivna statistiska redogörelser
för nämnda år.
Centralsjukkasseområde |
Lokalsjukkassornas förvaltnings, |
|||
1939 |
1940 |
1941 |
1942 |
|
Stockholms erkända centralsjukkassa................. |
3-68 |
3*55 |
3-64 |
3-46 |
Göteborgs stads erkända centralsjukkassa............. |
3-20 |
3-03 |
2-90 |
3-74 |
Malmö stads erkända centralsjukkassa................ |
3-36 |
3-38 |
3-33 |
3-46 |
östra Sveriges erkända centralsjukkassa.............. |
3-13 |
3-48 |
3-58 |
3-75 |
Sörmland-Västmanlands erkända centralsjukkassa...... |
2-80 |
2-90 |
2-92 |
3-03 |
Östergötlands erkända centralsjukkassa............... |
2-61 |
2-60 |
2-61 |
2-65 |
Norra Smålands erkända centralsjukkassa............. |
2-73 |
2-75 |
2-67 |
2-S2 |
Sydöstra Sveriges erkända centralsjukkassa........... |
2-42 |
2-48 |
2-49 |
2-65 |
Skånes erkända centralsjukkassa..................... |
2-57 |
2-61 |
2-54 |
2-57 |
Bohuslän-Hallands erkända centralsjukkassa........... |
2-74 |
2-81 |
2-80 |
3-02 |
Västgöta-Dals erkända centralsjukkassa............... |
2-59 |
2-65 |
2-71 |
2-81 |
örebro och Värmlands erkända centralsjukkassa ...... |
2-89 |
2-95 |
3''20 |
3-29 |
Dala-Gävleborgs erkända centralsjukkassa............. |
2-55 |
2-60 |
2-73 |
2*65 |
Mellersta Norrlands erkända centralsjukkassa.......... |
3-80 |
3-74 |
3-93 |
4-08 |
övre Norrlands erkända centralsjukkassa............. |
3-44 |
3-33 |
3-01 |
3-79 |
Samtliga |
2-93 |
2-92 |
2-99 |
3-to |
Samtliga förutom Mellersta Norrlands och övre Norr-lands erkända centralsjukkassor................... |
2-83 |
2''83 |
2-87 |
2-98 |
Vad beträffade år 1943 hade — anför pensionsstyrelsen —- några motsvarande
siffror ännu icke kunnat beräknas. Styrelsen hade emellertid verkställt
en undersökning rörande förvaltningskostnaderna under nämnda år
inom 80 lokalsjukkassor, utvalda på sådant sätt, att de kunde anses representativa
för hela beståndet av lokalsjukkassor i riket. Som resultat hade
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.
därvid framgått, att förvaltningskostnaderna per medlem räknat stigit med
endast någon procent från år 1942 till år 1943.
I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna anför pensionsstyrelsen
härefter följande:
Enligt de anförda siffrorna lia lokalsjukkassornas förvaltningskostnader
genomsnittligt sett hållit sig vid en tämligen konstant nivå till och med år
1940, varefter en relativt liten stegring av kostnaderna ägt rum. Till denna
ganska oväntade utveckling torde ett flertal omständigheter lia medverkat.
En bidragande omständighet torde sålunda varit, att den under sista tiden
inträffade medlemsökningen i kassorna fortgått i betydligt starkare takt än
den samtidiga, närmast av penningvärdets försämring orsakade stegringen
av ett flertal utgiftsposter såsom löner, bränsle och trycksaker. Vidare torde
de senare årens låga sjuklighet inom kassorna ha medfört, att förvaltningskostnaderna,
i den mån de sammanhänga med sjukkontroll och sjukhjälpsutbetalning,
varit lägre än som skulle varit fallet, om sjukligheten varit
högre. Slutligen torde också ha medverkat, att man inom lokalkassorna i
allmänhet strävat efter att hålla förvaltningskostnaderna på en så låg nivå
som möjligt.
Pensionsstyrelsen upplyser härefter, att i flertalet fall för närvarande utginge
ett frivilligt förvaltningsbidrag från centralsjukkassorna
till lokalsjukkassorna. Styrelsen anför härom följande:
Enligt
6 § andra stycket sjukkasseförordningen är lokalsjukkassa pliktig
utöva nödig sjukkontroll och uppbära avgifter för den centralsjukkassa medlemmarna
tillhöra. Någon rätt till ersättning för utförande av dessa förvaltningsuppgifter
äger icke lokalsjukkassa. Dock ha centralsjukkassorna i flertalet
fall ansett sig böra frivilligt lämna ett årligt förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna,
närmast betingat av nämnda bestyr för centralsjukkassornas
räkning. Detta bidrag belöpte sig år 1942 till i genomsnitt 52 öre per
medlem för samtliga lokalsjukkassor.
Den del av förvaltningskostnaderna i lokalsjukkassorna,
som icke täckts genom medlemsbidraget
jämte administrationsbi draget från centralsjukkassorna,
kunde alltså — fortsätter pensionsstyrelsen — med ledning av ovan
anförda uppgifter för år 1942 beräknas till omkring en krona 10 öre för år
och medlem. För bestridande av dessa kostnader hade en del kassor -—
vissa av dem, såsom ovan nämnts, redan i samband med omorganisationen
— beslutat upptaga särskilda förvaltningsavgifter av sina medlemmar. Andra
kassor åter hade härför använt de kommunala bidrag, som beviljats kassorna,
vilket dock, såvitt pensionsstyrelsen hade sig bekant, icke skett i någon
större omfattning. Flertalet kassor hade emellertid för merkostnadernas
läckande tagit i anspråk sådana inflytande avgifter, vilka egentligen varit
avsedda för kassornas löpande sjukhjälpsutgifter och för avsättning till sjukhjälpsfond.
Att sistnämnda förfarande varit möjligt utan äventyrande av
kassornas ekonomiska säkerhet, syntes främst bero därpå, att de i avgifterna
inlagda säkerhetsmarginalerna vid de senaste årens förhållandevis låga
sjuklighet inom kassorna varit något större än de normalt behövliga.
Till fullständigande av utredningen har pensionsstyrelsen även ansett sig
Kanyl. Maj.ts proposition nr 175.
5
böra undersöka förvaltningskostnadernas storlek inom
samtliga erkända centralsjukkassor utom s. k. yrkes-
och fabrikssjukkassor. Härvid hade — yttrar styrelsen —
framgått, att under år 1943 medlemsbidraget inom alla kassor utom en understigit
kassornas totala förvaltningskostnader. För centralsjukkassorna med
stad till verksamhetsområde hade underskottet varit i genomsnitt 90 öre per
medlem vid årets slut, medan för länscentralsjukkassorna motsvarande siffra
utgjort 52 öre. Även år 1942 hade medlemsbidraget varit otillräckligt för
täckande av förvaltningskostnaderna, och detta i ungefär samma utsträckning
som år 1943, i vart fall vad länscentralsjukkassorna beträffade. Enär
lokalsjukkassorna på några få undantag när vore anslutna till länscentralsjukkassor,
tilldroge sig de sistnämnda kassorna i förevarande sammanhang
det största intresset. Beträffande dessa kassor hade undersökningen givit vid
handen, att de ovan berörda differenserna mellan medlemsbidrag och förvaltningskostnader
i stort sett vore betingade av de förvaltningsbidrag, som
centralsjukkassorna, enligt vad tidigare nämnts, lämnade de anslutna lokalsjukkassorna.
Om berörda centralsjukkassors medlemsbidrag använts uteslutande
till täckande av de egna förvaltningskostnaderna, skulle bidraget sålunda
i stort sett ha täckt samma kostnader.
Såsom sammanfattande slutsats av den verkställda
undersökningen rörande förvaltningskostnaderna inom
lokalsjukkassor och länscentralsjukkassor anför pensionsstyrelsen,
att undersökningen gåve vid handen, att den del av förvaltningskostnaderna
som icke täcktes genom medlemsbidraget — under förutsättning
av fortsatt utgivande till lokalsjukkassorna av förvaltningsbidrag
från centralsjukkassorna — utgjorde i genomsnitt ungefär en krona per år
och medlem i de förra kassorna mot endast 50 öre per år och medlem i de
senare. Under sådana förhållanden och då kristiden otvivelaktigt medfört
kostnadsfördyringar för lokalsjukkassorna, oaktat sådana icke kunnat direkt
utläsas ur de vid undersökningarna härledda kostnadssiffrorna, syntes enligt
pensionsstyrelsens mening skäl föreligga för en höjning av medlemsbidraget
till dessa kassor.
Vad beträffar storleken av bidragsförhöjningen framhåller
pensionsstyrelsen, att av de ovan angivna siffrorna framginge, att, örn höjningen
bestämdes till 50 öre per medlem, en lika stor del av förvaltningskostnaderna
— under anförda förutsättningar beträffande centralsjukkassomas
förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna — komme att sakna täckning
genom medlemsbidrag i båda slagen av kassor. För all lokalsjnkkassorna
skulle erhålla i stort sett full täckning för sina förvaltningskostnader,
skulle höjningen tydligen behöva bestämmas till sammanlagt en krona 50
öre i stället för 50 öre, därest centralsjukkassornas förvaltningsbidrag upphörde
att utgå, och till en krona, örn detta utgåves även i fortsättningen.
En höjning av bidraget i sådan omfattning syntes dock pensionsstyrelsen
mindre lämplig, bland annat därför att i sådant fall risk skulle förefinnas
för onödiga utgiftsstegringar inom kassorna. Därvid skulle även inträffa,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
att det sammanlagda medlemsbidraget lill central- och lokalkassor komme
att väsentligt överstiga icke blott det bidrag, som skulle utgå enligt socialvårdskommitténs
förslag till lag om allmän sjukförsäkring, utan även i genomsnitt
det förhöjda medlemsbidrag, som pensionsstyrelsen i sitt yttrande
över nämnda förslag funnit önskvärt. Pensionsstyrelsen ville därför föreslå,
att medlemsbidraget till lokalsjukkassa höjdes med 50 öre per medlem.
Pensionsstyrelsen föreslår emellertid vidare, att höjningen a\ medlemsbidraget
för lokalsjukkassoma inom de fyra nordligaste länen bestämmes
högre än för övriga kassor. Styrelsen yttrar härom följande:
Vid sin utredning har pensionsstyrelsen funnit sig även böra beakta, att i
!?^r l°kalsjukkassas verksamhetsområde är vidsträckt, svårigheter uppst£).
for passan att hålla förvaltningskostnaderna inom samma ram, som är
möjlig för kassa med mindre verksamhetsområde. En kassa med stort område
åsamkas stora utgifter för resor, porton och telefonsamtal, vartill kommer
att i dylika fall en effektiv sjukkontroll i regel måste ställa sig dyrare
än inom tättbebyggda områden. Angivna förhållanden äro särskilt framträdande
inom de två nordligast belägna centralsjukkasseområdena, omfattande
dels Västernorrlands och Jämtlands län (Mellersta Norrlands erkända
centralsjukkassa) och dels Västerbottens och Norrbottens län (övre Norrlands
erkända centralsjukkassa). Av ovan angivna sammanställning över
lokalsjukkassornas beräknade förvaltningskostnader under åren 1939—1942
framgar också, att kostnaderna äro mycket höga inom nyssnämnda två sjukkasseområden.
År 1942 var sålimda den genomsnittliga kostnaden för lokalsjukkassorna
tillhörande dessa centralsjukkassor en krona 10 öre respektive
81 öre högre än motsvarande genomsnittskostnad för övriga kassor. Vid sådant
förhållande synes pensionsstyrelsen starka skäl förefinnas för att medlemsbidraget
för lokalsjukkassor inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands län bestämmes högre än för lokalsjukkassorna inom
övriga län. För de nämnda fyra länen, vill därför pensionsstyrelsen ifrågasätta,
att förhöjningen bestämmes 50 öre högre än för övriga Kassor eller "till
en krona per medlem.
Pensionsstyrelsen framhåller härefter, att de av styrelsen föreslagna förhöjningarna
allenast borde avse medlemmar, som vore tillförsäkrade sjukpenning
och icke vore flermedlemmar. För övriga medlemskategorier syntes
förhöjningen lämpligen böra bestämmas proportionsvis lägre, därvid de sålunda
härledda beloppen dock syntes böra avrundas i jämna 5-tal ören. För
flermedlemmar och för enbart sjukvårdsförsäkrade medlemmar föreslår styrelsen
salunda höjning med 50 respektive 65 öre för lokalsjukkassor inom de
fyra nordligaste länen samt med 25 respektive 35 öre för lokalsjukkassor
inom landet i övrigt.
Därest en förhöjning av medlemsbidraget genomfördes, syntes densamma
— anför styrelsen vidare — böra komma kassorna till godo så snart ske
kunde. A andra sidan syntes förhöjningen, med hänsyn till medlemsbidragets
användning, icke lämpligen böra utgå för redan tilländalupen verksamhetstid.
Det syntes därför vara lämpligt, att lokalsjukkassorna komme i åtnjutande
av det högre medlemsbidraget för verksamheten från och med den
1 juli 1945. Detta innebure, att den på år 1945 belöpande förhöjningen i så
fall skulle utgöra hälften av eljest utgående förhöjning.
Vad slutligen beträffar kostnaderna för den föreslagna för -
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
höjningen beräknar pensionsstyrelsen dessa för budgetåret 1945/46 till i
runt tal 600 000 kronor samt för budgetåret 1946/47 till i runt tal 1 100 000
kronor.
Yttrandena.
Statskontoret anför, att ämbetsverket av den utav pensionsstyrelsen verkställda
utredningen funne ådagalagt, att behov av en höjning av medlemsbidraget
till lokalsjukkassorna förelåge. Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida
höjningen behövde ske med så stort belopp, som pensionsstyrelsen föreslagit,
samt påpekar, att lokalsjukkassomas förvaltningskostnader under
åren 1939—1942 icke ökat ens tillnärmelsevis i den omfattning, varmed bidraget
enligt förslaget skulle höjas.
Svenska sjukkasseförbundet tillstyrker förslaget samt hemställer, att höjningen
måtte få tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 1945.
Departementschefen.
Enligt gällande bestämmelser utgår det s. k. medlemsbidraget till de erkända
sjukkassorna med i regel tre kronor om året för varje fullt försäkrad
eller enbart sjukpenningförsäkrad medlem samt med två kronor örn året för
allenast sjukvårdsförsäkrad medlem. I fråga om medlem, som tillhör centralsjukkassa
men icke samtidigt är medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans
verksamhetsområde, tillfaller hela medlemsbidraget centralsjukkassan.
För medlem åter, som tillhör såväl central- som lokalsjukkassa, fördelas
bidraget med hälften på vardera kassan. Central- och lokalsjukkassoma erhålla
alltså i sistnämnda fall i medlemsbidrag vardera en krona 50 öre örn
året för varje fullt försäkrad eller enbart sjukpenningförsäkrad medlem samt
en krona örn året för enbart sjukvårdsförsäkrad medlem. För sådan medlem
av lokalsjukkassa, som tillhör även annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan
för orten (s. k. flermedlem) utgår medlemsbidraget till lokalsjukkassan
dock med allenast 75 öre.
Såsom pensionsstyrelsen framhållit avsågs vid organiserandet av de erkända
sjukkassorna medlemsbidraget i stort sett skola täcka kassornas förvaltningskostnader.
Dessa antogos sålunda icke skola uppgå till mer än i
genomsnitt tre kronor för år och medlem, därvid, i de fall då försäkringen
var uppdelad mellan lokal- och centralsjukkassa, hälften av beloppet beräknades
falla på vardera kassan. Vad särskilt beträffar lokalsjukkassoma visade
sig dock förvaltningskostnaderna redan från början uppgå till högre belopp
än som sålunda förutsatts. Av vad pensionsstyrelsen anfort framgår sålunda,
att nämnda kostnader inom lokalsjukkassoma redan ar 1935 uppgingo
till i genomsnitt två kronor 94 öre för år och medlem. Efter att härefter
till och med år 1940 ha hållit sig å en relativt konstant nivå ha nämnda
kostnader under åren 1941 och 1942 stigit till respcklive två kronor 99 öre
och tre kronor 10 öre för år och medlem. Under sistnämnda år överstego
lokalsjukkassomas förvaltningskostnader sålunda det till kassorna utgående
medlemsbidraget med omkring en krona 60 öre för år och medlem. Fmeller
-
8
Kungl. Majlis proposition nr 175.
tid framgår vidare av vad pensionsstyrelsen anfört, att centralsjukkassorna
i flertalet fall, närmast såsom ersättning för vissa förvaltningsbestyr, som
lokalsjukkassorna utföra för centralsjukkassornas räkning, ansett sig böra
lämna ett frivilligt årligt förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna. Örn nyss
angivna belopp av en krona 60 öre minskas med nämnda administrationsbidrag,
av styrelsen för år 1942 beräknat till i genomsnitt 52 öre för medlem
för samtliga lokalsjukkassor, kan alltså för år 1942 återstoden av den
del av lokalsjukkassornas förvaltningskostnader, som icke täckes av det statliga
medlemsbidraget, beräknas till omkring en krona 10 öre för år och medlem.
Att märka är emellertid därvid att, såsom likaledes framgår av pensionsstyrelsens
utredning, utgivandet av nyssnämnda administrationsbidrag å
andra sidan medfört, att länscentralsjukkassomas totala förvaltningskostnader
per medlem kommit att överstiga det till dessa kassor utgående statliga
medlemsbidraget med ett belopp motsvarande det utgivna administrationsbidraget
eller i genomsnitt 52 öre för medlem.
Av vad ovan anförts framgår alltså, att den del av förvaltningskostnaderna
i lokalsjukkassor och länscentralsjukkassor, som icke täckes av medlemsbidraget
— under förutsättning av ett fortsatt utgivande av förenämnda administrationsbidrag
från centralsjukkassorna — utgör i genomsnitt en krona
inom lokalsjukkassorna mot endast 50 öre inom centralsjukkassoma. Med
hänsyn härtill och till de av kristiden förorsakade kostnadsfördyringama för
lokalsjukkassoma anser styrelsen skäl föreligga för höjning av medlemsbidraget
till sistnämnda kassor samt föreslår på grund härav, att bidraget till
dem höjes med 50 öre för medlem.
För egen del har jag av den av pensionsstyrelsen förebragta utredningen
blivit övertygad om att behov föreligger av en sådan höjning. I fråga örn
storleken av bidragsförhöjningen vill jag påpeka, att även efter en höjning
med det av pensionsstyrelsen föreslagna beloppet av 50 öre för år och medlem
lokalsjukkassorna komma att sakna täckning för sina förvaltningskostnader
med ett belopp som — under förutsättning att centralsjukkassorna
fortsätta att utgiva administrationsbidrag till lokalsjukkassorna — beräknats
till 50 öre per medlem. Det kunde på grund härav ifrågasättas, huruvida
icke medlemsbidraget borde höjas med sådant belopp, att kassorna
erhölle täckning för jämväl sistnämnda kostnader. Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen
anfört till stöd för sitt förslag synes det emellertid lämpligt
att begränsa höjningen till det av styrelsen föreslagna beloppet. Jag förordar
alltså, att medlemsbidraget till lokalsjukkassa i allmänhet höjes med 50 öre
för år och medlem. Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört rörande de
höga förvaltningskostnaderna för lokalsjukkassorna inom de fyra nordligaste
länen vill jag jämväl tillstyrka styrelsens förslag örn att höjningen för
kassorna i dessa län bestämmes högre än för övriga kassor. Då jag icke
har något att erinra mot det av styrelsen i detta hänseende föreslagna beloppet,
förordar jag alltså, att höjningen för ifrågavarande kassor bestämmes
till en krona för år och medlem. De av mig sålunda förordade höjningarna
torde, på sätt pensionsstyrelsen föreslagit, allenast böra avse fullt
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
försäkrade eller enbart sjukpenningförsäkrade medlemmar, som icke äro
flermedlemmar. För övriga medlemskategorier torde förhöjningen i enlighet
med pensionsstyrelsens förslag böra bestämmas proportionsvis lägre och alltså
för flermedlemmar och enbart sjukvårdsförsäkrade medlemmar fastställas
till 50 respektive 65 öre för lokalsjukkassor inom de fyra nordligaste
länen samt lill 25 respektive 35 öre för lokalsjukkassor inom landet i övrigt.
De ändrade bidragsgrunderna torde lämpligen böra tillämpas från och med
den 1 juli 1945.
Med den av mig sålunda intagna ståndpunkten synes tillräcklig anledning
däremot icke föreligga att verkställa motsvarande höjning beträffande centralsjukkassorna.
En sådan åtgärd skulle nämligen, genomsnittligt räknat,
betyda för länscentralsjukkassornas del, att dessa — till och med om de frivilliga
förvaltningsbidragen till lokalsjukkassorna medräknas på utgiftssidan
— skulle få sina förvaltningskostnader helt täckla av medlemsbidraget, och
i fråga örn centralsjukkassorna med stad som verksamhetsområde, att de
skulle komma att stå självrisk med mindre belopp än lokalsjukkassoma.
Kostnaderna för medlemsbidragen till de erkända sjukkassorna bestridas
i likhet med övriga förmer av statsbidrag till dessa kassor från förslagsanslaget
till bidrag till sjukkassor. I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln,
punkten 53, har för ifrågavarande ändamål äskats ett belopp av
32 500 000 kronor. Nämnda belopp har uppskattats med utgångspunkt från
oförändrade grunder i fråga örn statsbidragen till sjukkassorna. Pensionsstyrelsen
har nu beräknat, att en förhöjning av medlemsbidraget till lokalsjukkassorna
enligt det av styrelsen framlagda förslaget skulle medföra en
merutgift för statsverket av i runt tal 600 000 kronor under nästa budgetår.
Mot dessa beräkningar synes ingen erinran vara att göra. I anledning harav
torde vid bifall till vad jag ovan förordat förenämnda anslag lämpligen böra
höjas med sistnämnda belopp och alltså for nästa budgetår upptagas till
(32 500 000 + 600 000) 33 100 000 kronor.
II. Höjning av vederlaget till centralsjukkassorna för biträde vid handhavandet
av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 342) angående vederlag av statsmedel
lill centralsjukkassa för biträde vid handhavandet av verksamheten
enligt förordningen örn moderskapspenning skall centralsjukkassa erhålla
sådant vederlag med två kronor för varje av centralsjukkassan eller för dess
räkning av lokalssjukkassa behandlad ansökan örn moderskapspenning. Centralsjukkassan
äger att månadsvis utbekomma vederlaget av pensionsstyrelsen.
Pensionsstyrelsens förslag.
För bedömande av frågan om vederlaget till centralsjukkassorna vore tillfyllest
bär pensionsstyrelsen anmodat samtliga erkända centralsjukkassor,
med undantag av yrkes- och fabrikskassör, att lill pensionsstyrelsen inkomma
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
med uppgift å beloppet av de kostnader, som voro förenade med handhavandet
av verksamheten under år 1943 enligt förordningen örn moderskapspenning.
De uppgifter centralsjukkassoma med anledning härav lämnat ha efter verkställd
bearbetning sammanställts i nedanstående, inom pensionsstyrelsen upprättade
tabell. I de fall, där uppgifter saknas i tabellen, ha, enligt vad pensionsstyrelsen
upplyser, kassorna i sina yttranden antingen förklarat det
vara omöjligt att beräkna omkostnaderna eller som skäl för underlåtenheten
anfört det ringa antalet ansökningar, som förekommit i kassan.
Centralsjukkassa
Stockholms erkända centralsjukkassa
................
Göteborgs stads erkända centralsjukkassa
.............
Malmö stads erkända centralsjukkassa
................
Norrköpings stads erkända
centralsjukkassa..........
Hälsingborgs erkända centralsjukkassa
................
Gefle stads erkända centralsjukkassa
................
Eskilstuna stads erkända
centralsjukkassa.........
Solidar, erkänd centralsjukkassa
för Landskrona.....
Trelleborgs stads erkända
centralsjukkassa..........
östra Sveriges erkända centralsjukkassa
.............
Sörmland-Västmanlands er
kända
centralsjukkassa . ..
Östergötlands erkända centralsjukkassa
.............
Norra Smålands erkända centralsjukkassa
.............
Sydöstra Sveriges erkända
centralsjukkassa..........
Skånes erkända centralsjukkassa
...................
Bohuslän-Hallands erkända
centralsjukkassa..........
Västgöta-Dals erkända centralsjukkassa
.............
örebro och Värmlands erkända
centralsjukkassa . ..
Dala-Gävleborgs erkända
centralsjukkassa..........
Mellersta Norrlands erkända
centralsjukkassa..........
Övre Norrlands erkända centralsjukkassa
.............|
Antal ansök-ningar örn |
Omkostnader under året |
Omkost-nåd per kr. |
|||
Summa kr. |
därav |
||||
personal och ombud kr. |
porto och telefon kr. |
tryck-saker |
|||
3 741 |
14 951 |
12 158 |
340 |
133 |
4: — |
2 018 |
5 023 |
4 323 |
7 |
D0 |
2: 49 |
1 270 |
3 651 |
3 201 |
150 |
2: 87 |
|
447 |
|||||
569 |
|||||
299 |
698 |
653 |
44 |
2: 33 |
|
281 |
|||||
168 |
|||||
120 |
198 |
180 |
18 |
1: 65 |
|
3 696 |
8 492 |
8 123 |
3 |
39 |
2: 30 |
2 275 |
4 462 |
4 212 |
2; |
>0 |
1: 96 |
2 065 |
6 339 |
3 903 |
418 |
3: 07 |
|
2 957 |
7 265 |
5 885 |
9f |
10 |
2: 46 |
4 516 |
12 040 |
8 807 |
31 |
33 |
2: 67 |
4 633 |
11 181 |
7 995 |
3 011 |
175 |
2: 41 |
2 029 |
*4 000 |
22 000 |
i2:_ |
||
4 447 |
10 050 |
8 695 |
1318 |
2: 26 |
|
4 608 |
8 418 |
6 366 |
1 377 |
675 |
1:83 |
4 040 |
10 424 |
8 228 |
1644 |
552 |
2: 58 |
4 237 |
11353 |
9 486 |
1 486 |
381 |
2: 68 |
6 060 |
11 226 | |
6 036 |
3 090 |
1:85 |
Genomsnittlig omkostnad per ansökan 2: 45
Ungefärligt belopp.
Enbart för ombud.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 17ö.
I anslutning till de i tabellen Lämnade uppgifterna anför pensionsstyrelsen
följande:
Av tabellen framgår, att centralsjukkassorna — med några få undantag —
under år 1943 fått vidkännas utgifter för ifrågavarande arbete^ som icke
kunnat täckas av från staten utgående vederlag. En beräkning på grundval
av tabellens uppgifter ger vid handen, att den genomsnittliga omkostnaden
för varje ansökan örn moderskapspenning nämnda år inom de undersökta
kassorna utgjorde två kronor 45 öre eller sålunda 45 öre mera än det enligt
bestämmelserna utgående vederlaget. Det vill emellertid synas, som örn för
de flesta kassorna kostnadsberäkningarna blivit ganska schematiskt och ofullständigt
gjorda. Sålunda har endast ett fåtal kassor upptagit kostnader i fonn
av ränta å förskotterade medel ävensom å verksamheten belöpande andel i
lokalhyra, lyse och telefon. Dylika kostnader torde emellertid förekomma i
de flesta kassorna, varför de verkliga omkostnaderna som regel torde ha
varit något högre än som framgår av tabellen.
För övre Norrlands erkända centralsjukkassa angives i tabellen omkostnader,
som äro genomsnittligt lägre per ansökan än det nu utgående vederlaget.
I sitt yttrande framhåller denna kassa, att utrednings- och annat arbete för
handhavandet av moderskapspenningverksamheten i stor omfattning utförts
kostnadsfritt av barnmorskor inom verksamhetsområdet, vilka av kassan betraktas
såsom ombud för emottagande av ansökningar örn moderskapspenning.
Utan nämnda biträde skulle sannolikt vederlaget icke heller för nämnda
kassa ha varit tillräckligt.
1 frågan huruvida vederlaget med hänsyn till penningvärdets försämring
numera må anses tillräckligt understryka några av kassorna i sina yttranden,
att så icke är fallet. Av vissa kassor angivas 1944 års omkostnader lia stigit
utöver 1943 års nivå, varvid såsom bidragande orsaker anföras ökade lenonell
portokostnader.
Av uttalanden från några kassor framgår, att kassorna sökt nedbringa sina
omkostnader genom viss omorganisation av verksamheten, bl. a. genom anlitande
av lokalsjukkassorna. Vid granskningen av ansökningarna inom pensionsstyrelsen
har även framgått, att vissa centralsjukkassor i större eller
mindre utsträckning överlåtit åt lokalsjukkassorna icke endast utredningsoch
expeditionsgöromål i samband med ansökningarna utan även prövning
och avgörande av rätten till understödet. Ett sådant förfaringssätt medgives
även i förordningen om moderskapspenning. Otvivelaktigt vinnas också vissa
fördelar både för den sökande och kassorna genom en sådan anordning. Det
synes dock vara av betydelse, att man i sådant avseende ej går allt för långt.
Enligt erfarenheten torde det icke minst ur objektivitetens och enhetlighetens
synpunkt vara till fördel, att centralsjukkassorna genom sin mera tränade
personal åtminstone lia verksamheten under fortlöpande kontroll för att
vid behov kunna ingripa vägledande och rättande. Örn lokalsjukkassorna helt
handha verksamheten, måste eljest pensionsstyrelsen skärpa sin granskning.
Pensionsstyrelsen framhåller härefter, att den verkställda utredningen således
givit vid handen, att det flir närvarande utgående vederlaget under
senare år icke varit tillräckligt för täckande av kassornas omkostnader för
handläggningen av ansökningar örn moderskapspenning. Med hänsyn härtill
och då en strävan alt nedbringa dessa kostnader, på sätt styrelsen framhållit,
icke i alla avseenden kunde vara till fördel för moderskapspenningverksamheten,
ansåge styrelsen en höjning av vederlaget vara motiverad. Höj
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
ningen syntes lämpligen böra utgöra 50 öre, varigenom vederlaget komme
att uppgå till två kronor 50 öre för varje behandlad ansökan.
I fråga örn kostnaderna för den föreslagna höjningen anför styrelsen följande:
I
sm skrivelse den 31 augusti 1944 angående anslag för budgetåret 1945/46
till moderskapspenning har pensionsstyrelsen beräknat antalet ansökningar
om moderskapspenning, för vilka vederlag skulle utgå, till 32 380 år 1945
och 24 380 är 1946, inberäknat 400 årligen avslagna ansökningar. Antages
antalet ansökningar komma att i stort sett fördela sig lika på årets månader
°f/1 ''onrtsatte» tillika, att den ifrågasatta förhöjningen av vederlaget kommer
att galla fran och med den 1 juli 1945, kunna statsverkets merutgifter på
grund av förhöjningen beräknas till 8 095 kronor för sista halvåret 1945 och
12 190 kronor för år 1946. För budgetåret 1945/46 skulle på grund härav
uppkomma en merutgift för statsverket av i runt tal 12 000 kronor.
Styrelsen framhåller slutligen, att det föreslagna högre vederlaget ej borde
äga tillämpning beträffande ansökan örn moderskapspenning, som gjorts före
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.
Yttrandena.
Statskontoret framhåller, att den verkställda utredningen knappast kunde
sägas giva, vid handen, att nu utgående vederlag icke skulle vara tillräckligt.
Svenska sjukkasseförbundet förklarar sig vilja på det livligaste instämma
i pensionsstyrelsens förslag.
Departementschefen.
Av den av pensionsstyrelsen verkställda utredningen framgår, att det till
centralsjukkassorna utgående vederlaget för kassornas biträde vid handhavandet
av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning för
flertalet kassor under senare år icke varit tillräckligt för täckande av kassornas
omkostnader för ifrågavarande verksamhet. Jag finner därför i likhet
med pensionsstyrelsen skäligt, att en höjning nu vidtages av nämnda vederlag.
Beträffande storleken av höjningen förordar jag, att denna i överensstämmelse
med styrelsens förslag bestämmes till 50 öre. Vederlaget kommer
härigenom att uppgå till två kronor 50 öre för varje behandlad ansökan.
Det högre vederlaget torde lämpligen böra tillämpas från och med den 1 juli
1945. Kostnaderna för nu ifrågavarande vederlag bestridas från det under
femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till moderskapspenning. Tillräckliga
skäl att i anledning av den av mig nu förordade ökningen av vederlaget
höja ifrågavarande anslag utöver det belopp, 2 300 000 kronor, som
äskats i årets statsverksproposition, synas icke föreligga.
III. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte — såvitt angår anslaget till bidrag till sjukkassor med
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition — föreslå
riksdagen att
dels godkänna de ändrade grunder för medlemsbidrag till
de erkända lokalsjukkassorna, som av mig förordats, att tilllämpas
från och med den 1 juli 1945;
dels till Bidrag till sjukkassor för budgetårei 1945/46 anvisa
ett förslagsanslag av..............kronor 33 100 000;
dels ock godkänna de ändrade grunder för vederlag till
centralsjukkassa för biträde vid handhavandet av verksamheten
enligt förordningen om moderskapspenning, som av
mig förordats, att tillämpas från och med den 1 juli 1945.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Bergström.