Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
1
Nr 174.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående befrielse från
betalningsskyldigheten för av statsverket förskjuten ersättning
vid avlösning av viss frälseränta, m. m.; given
Stockholms slott den 23 februari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Statsrådet Ewerlöf anför:
Hemmansägaren Gustav Albin Björklund har hos Kungl. Majit gjort framställning
i syfte dels att befrias från den betalningsskyldighet till statsverket,
sorn åvilar honom såsom ägare till hemmansdelen 3/io mantal Holmbro nr 3
i Skogstibble socken i Uppsala län i anledning av ett av länsstyrelsen i
Uppsala län meddelat utslag i fråga om avlösning av viss frälseränta, vilken
utgått av nämnda hemmansdel, dels ock att erhålla ersättning för vissa före
frälseräntans avlösning av honom erlagda belopp. Jag anhåller, att nu få
anmäla detta ärende.
Härvid får jag först erinra, att frälseräntor funnits av två slag, skattefrälseräntor
och frälseskatteräntor.
Skattefrälseräntorna ansågos med hänsyn till sättet för deras uppkomst
vara av offentligrättslig natur. I samband med den allmänna grundskatte
Bihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 174. t
1 Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
avskrivningen bestämdes därför, att ägare av skattefrälsehemman skulle avstatsmedel
äga uppbära ersättning för utbetalda räntor. Sådan ersättning utgick
dock, enligt bestämmelser som meddelades år 1911, icke örn skatteträlseräntan
etter den 31 mars 1911 varit förenad med jordäganderätten.
Skattefrälseräntoma kunde vidare inlösas för statsverkets räkning. De räntoi,
vilkas inlösen icke påkallats före den 1 januari 1940, hava upphört att
gälla. Jämväl från rätten till inlösen var sådan skattefrälseränta undantagen,
som efter den 31 mars 1911 varit förenad med jordäganderätten.
De frälseräntor, som icke kunde inlösas för statsverkets räkning, kunde
från och med år 1913 avlösas. Detta gällde således i första hand frälseskatteränta
men också sådan skattefrälseränta, som efter den 31 mars 1911 varit
förenad med jordäganderätten. Statsverket bidrog i regel med en fjärdedel
av avlösningssumman. Återstoden försköts av statsmedel. Det förskjutna beloppet
jämte ränta därå skulle därefter av ägaren till den fastighet, av vilken
räntan utgått, återbetalas medelst lika annuiteter under en tid av 40 år från
förskottets utgivande. De räntor, vilkas avlösning icke påkallats före den 1
januari 1942, hava upphört att gälla.
Vad härefter angår den föreliggande framställningen får jag meddela följande.
Av fastigheten V2 mantal Holmbro nr 3 utgick en frälseränta, som enligt
vad kammarkollegiet, efter verkställd utredning, den 1 mars 1923 meddelade
länsstyrelsen i Uppsala län var av skattefrälsenatur. Länsstyrelsen utgick
från att räntan även vore inlösningsbar och utbetalade därför årligen till vederbörande
jordägare ersättning för vad dessa erlagt till ränteägaren. Under
senare år tillgick detta så, att ränteägaren direkt från landskontoret erhöll
honom tillkommande belopp.
Den 2 september 1936 anhöll kammaradvokatfiskalsämbetet hos länsstyrelsen,
att länsstyrelsen måtte vidtaga erforderliga åtgärder för inlösen av
nämnda frälseränta. I anledning härav förordnade länsstyrelsen, efter företagen
prövning, genom utslag den 30 oktober 1939, att frälseräntan skulle
inlösas för statsverkets räkning mot en i utslaget fastställd ersättning till
ränteägaren.
Emellertid anförde kammaradvokatfiskalsämbetet besvär över länsstyrelsens
utslag. Orsaken härtill var att ämbetet funnit, att ifrågavarande frälseränta
varit efter den 31 mars 1911 — nämligen under tiden 1 april—19
augusti 1911 — i samme ägares hand förenad med hemmansdelen 3/io mantal
Holmbro nr 3, varför endast den från återstående 7io mantal Holmbro nr
3 utgående frälseräntan syntes kunna bliva föremål för inlösen. Kammarkollegiet
prövade genom utslag den 28 juni 1940 lagligt att, med bifall till
besvären, såtillvida ändra länsstyrelsens utslag, att allenast räntan av 2/io
mantal av hemmanet i fråga skulle inlösas. Kungl. Majit i regeringsrätten, där
besvär anfördes över kammarkollegiets utslag, fann genom utslag den 11
februari 1941 ej skäl att göra ändring i kammarkollegiets utslag.
Härefter hemställde kammaradvokatfiskalsämbetet hos länsstyrelsen om
avlösning av den från 3Ao mantal Holmbro nr 3 utgående frälseräntan. Ge
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 174.
3
norn utslag den 31 juli 1941 förordnade länsstyrelsen med anledning härav,
att nämnda frälseränta skulle avlösas mot en ersättning av 3 378 kronor.
Härav skulle 844 kronor 50 öre gäldas och 2 533 kronor 50 öre förskjutas av
statsmedel. Frälseräntan skulle upphöra att utgå från och med kalenderåret
närmast efter det år, under vilket utslaget vunne laga kraft. Såsom avbetalning
och ränta å det av statsmedel förskjutna beloppet skulle hemmansdelens
ägare årligen för vart och ett av de fyrtio åren fran och med det kalenderår,
med vilket räntan upphört att utgå, erlägga ett belopp av 128 kronor.
Länsstyrelsens sistnämnda utslag vann laga kraft under år 1941.
Medan ännu inlösningsirkgan var föremal för länsstyrelsens prövning, förvärvade
sökanden hemmansdelen 3/io mantal Holmbro nr 3. Detta skedde
genom köpekontrakt den 31 december 1937 och köpebrev den 11 mars 1938.
Köpet omfattade, förutom hemmansdelen, två lägenheter, örn vilka nu icke
är fråga. Tillträdet ägde rum den 14 mars 1938. Köpeskillingen utgjorde 21 800
kronor. Såsom villkor för köpet gällde bland annat, att skatter och onera
av vad slag och beskaffenhet de vara månde, som åvilade fastigheterna för
tiden efter tillträdet, skulle betalas av sökanden.
Det må anmärkas, att samtliga de i köpet ingående fastigheterna hava ett
gemensamt taxeringsvärde av 29 900 kronor samt alt sökanden erhöll lagfart
å fastigheterna den 23 mars 1938.
Vidare må anmärkas, att länsstyrelsen år 1939 — i likhet med tidigare år
— utbetalat frälseräntebeloppet till ränteägaren, vilket belopp — 142 kronor
23 öre — emellertid sökanden, på länsstyrelsens anmaning, sedermera
ersatt. Detta belopp avsåg den för år 1938 löpande skattefrälseräntan. Frälseräntorna
för åren 1939—1941 har sökanden haft att gälda direkt till ränteägaren.
Någon ersättning av statsmedel har icke utbetalats för sistnämnda
frälseräntor.
Till stöd för sin ansökning har sökanden anfört, bland annat, att, på
grund av länsstyrelsens felaktiga förfarande att betala ersättning för utgiven
frälseränta, varken de, som förut ägt fastigheten, eller han själv haft
vetskap örn att räntebeloppet skulle kunna utkrävas av jordägaren, varför
fastighetens belastning med frälseränta icke tagits i beräkning vid köpeskillingens
bestämmande. Därjämte har sökanden framhållit, att i det gravationsbevis,
som han år 1938 erhöll, ej förekommit någon anmärkning i fråga
örn fastigheten åvilande ränta.
Länsstyrelsen i Uppsala län bär anfört bland annat.
Vad angår sökandens ekonomiska förhållanden torde dessa icke vara sådana,
ali sökanden genom fullgörande av ifrågakomna betalningsskyldighet
skulle råka i ekonomiska svårigheter. Sökanden äger .lordbrukstastighet taxerad
till 29 900 kronor, vari ingår ifrågavarande fastighet Holmbro <> . Intecknad
skuld uppgår enligt 1941 års deklaration till 21 000 kronor. Utom
fastigheten äger sökanden tillgångar i levande och döda inventarier tor joi -bruket, vilka jämte vid 1940 års utgång inneliggande lager av spannmål lii m.
i deklarationen upptagits lill ett värde av 10 200 kronor. Den behallna förmögenheten
uppgår enligt deklarationen till 19 100 kronor.
4
Före
draganden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
Då emellertid med hänsyn till i ärendet anförda särskilda omständigheter
skäl förelegat för antagande, att frälseräntan från ifrågavarande fastighet
varit av beskaffenhet att kunna inlösas, och, därest inlösning av räntan kommit
till stånd, statsverket i stället för sökanden kommit att få v idkännas utgifterna
för räntan, finner länsstyrelsen det rättvist, om sökanden kunde
medgivas såväl befrielse från honom enligt länsstyrelsens utslag örn avlösning
av frälseräntan åvilande betalningsskyldighet som ock rätt att av statsmedel
utfå ersättning för av honom utgivna frälseräntebelopp för tiden före
rantans upphörande.
Kammarkollegiet har bland annat anfört.
Såsom framgår av handlingarna i ärendet har länsstyrelsen sedan länge
aX., statsmedel utbetalat de årliga räntebeloppen, då länsstyrelsen ansett
tralserantan vara inlösningsbar. Genom detta förfarande har hemmansägaren
bibragts den uppfattningen, att betalningsskyldighet för frälseräntan icke
längre alage fastighetens ägare. Sökanden har enligt egen uppgift vid sitt
1 orvarr av fastigheten icke känt till att densamma besvärades av en ännu
ej inlöst frälseränta. Kollegiet anser sig icke kunna tillstyrka, att sökanden
av statsmedel tillerkännes ersättning för frälseräntebelopp, som hänför sig
till tiden före räntans avlösning. Billighetsskäl synes däremot kollegiet tala
.or att vad av frälseräntan vid dess avlösning förskjutits av statsmedel efterskankes,
helst som ett sådant efterskänkande knappast synes kunna få någon
prejudicerande betydelse. Kollegiet har därför intet att erinra mot att
agar.en j": hemmansdelen */io mantal Holmbro 33 erhåller åter, respektive
f.ran,vad han enligt länsstyrelsens den 31 juli 1941 meddelade utslag
erlaöt eller har att erlägga för avlösningen av frälseräntan.
Statskontoret har anfört.
Genom länsstyrelsens i Uppsala län felaktiga förfarande att under lång
tid utbetala ersättning for ifrågavarande frälseräntas årliga belopp hava
ägarna till hemmanet bibringats uppfattningen, att räntan vore inlösningsbar
och forty icke medförde någon ekonomisk belastning för fastigheten
Salunda synes sayal sökanden som dennes fångesman, vilken enligt i ärende
lamnad uppgift forvarvat fastigheten å exekutiv auktion, saknat anled3
bemöda annat an att räntan vore utan betydelse för hemmanets värde.
mtdf™™r-n • nU förhållanden vill statskontoret icke motsätta sig,
l31^.1168 pa satt kammarkollegium förordat. Sedan riksdagens
medgivande mhamtats, bör för den skull länsstyrelsen i Uppsala län
Sgulden^sam^SpRi-^m d!? av„ kr?nans ifrågavarande fordran som återstår
ogulden samt till Bjorklund fran inkomsttiteln: Diverse inkomster: Övriga
Äå£bS£t adenb3Tju,M94U n ^ 1 ^ ^sstyrelsens
Liksom länsstyrelsen i Uppsala län, kammarkollegiet och statskontoret anser
jag, med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligga i detta
ärende, billighetsskäl tala för att ägaren till hemmansdelen 3/10 mantal Holmbro
nr 3 befrias från skyldigheten att erlägga de belopp, som han har att
gälda enligt länsstyrelsens utslag den 31 juli 1941, samt att sökanden erhåller
åter vad han redan erlagt på grund av nämnda utslag. Härtill fordras
riksdagens medgivande. Jag förordar, att sådant medgivande inhämtas. Sedan
riksdagen meddelat sitt beslut, bör, om medgivandet lämnas, det ankom
-
Kungl. Muj:ts proposition nr 174. 8
ma på Kungl. Majit att giva erforderliga föreskrifter rörande avskrivning avkronans
ifrågavarande fordran. För återbetalningen till sökanden bör, såsom
statskontoret angivit, den å riksstaten under huvudinkomsttiteln »Diverse
inkomster» uppförda inkomsttiteln »övriga diverse inkomster» tagas i
anspråk. De av sökanden gjorda betalningarna hava i enlighet med gällande
bestämmelser redovisats under nämnda inkomsttitel.
I likhet med länsstyrelsen finner jag också skäligt, att sökanden erhåller
ersättning för av honom utgivna frälseräntebelopp för tiden före räntans upphörande.
Denna ersättning torde lämpligen böra bestridas från sjunde huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter. Jag anhåller att få återkomma
till denna fråga, då riksdagens nyss berörda beslut föreligger.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att ägaren till hemmansdelen 3/io mantal Holmbro nr 3
i Skogstibble socken må befrias från honom åvilande betalningsskyldighet
i anledning av länsstyrelsens i Uppsala län
den 31 juli 1941 meddelade utslag i fråga om avlösning av
den frälseränta, som utgått av nämnda hemmansdel,
dels ock att hemmansägaren Gustav Albin Björklund ma
av statsmedel beredas ersättning för vad han i egenskap av
ägare till nämnda hemmansdel erlagt på grund av samma
utslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.